SOU 1977:52

Forskningspolitik

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Forskningsrådsutredningen (U 1972202) tillkallades den 30 maj 1972 för att utreda frågor rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets område. Utredningen överlämnade den 29 april 1975 betänkandet Forsk- ningsråd (SOU 1975:26) vari framlades förslag till ny forskningsrådsorgani- sation.

Den 10 april 1975 gavs utredningen ett nytt uppdrag genom direktiv som bl. a. innefattar uppgiften att undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering (direktiven, bilaga 5. 351.)

Kommittén utökades i samband med de nya direktiven med fyra ledamöter, representerande riksdagen, och har under den andra utrednings- etappen bestått av f. universitetskanslern Nils Gustav Rosén, ordförande, riksdagsledamoten Ulla Ekelund, professorn Bengt Gustafsson, riksdagsle- damoten Lars Gustafsson, professorn Lars Ingelstam, f. riksdagsledamoten, redaktören Kerstin Jordan, professorn Kerstin Lindahl-Kiessling, riksdags- ledamoten Ove Nordstrandh, riksdagsledamoten Gunnar Richardson, professorn Torgny Segerstedt samt riksdagsledamoten Roland Sundgren.

Utredningens sekreterare har varit docenten Hans Landberg. Som biträ- dande sekreterare har tjänstgjort avdelningsdirektören Börje Holmborn (t. o. m. den 31 december 1975), numera revisionsdirektören Nils Aittamaa (fr. o. m. den 15 april 1976 t. o. m. den 31 maj 1976) och byrådirektören Olle Thylander (fr. o. m. den 15 juni 1976).

Experter åt utredningen har varit avdelningsdirektören Börje Holmborn (fr. o. m. den ljanuari 1976) och docenten Eric Dyring (fr. o. m. den 15 mars 1976). '

Som biträde vid sekretariatet har tjänstgjort fru Aina Lemne. För vissa specialstudier har utredningen anlitat Statskonsult AB. Delegationer från utredningen har studerat forskningspolitiska frågor under studiebesök i USA och Canada (1975-1 1-30—1975-12-09) samt Neder- länderna (1976-03-29—31). Vissa frågor rörande riksdagens arbetsförhållanden och beröring med FoU-frågor har inom utredningen förberedande behandlats av en arbetsgrupp bestående av ordföranden och de ledamöter som repre- senterar riksdagen.

I samarbete med sekretariatet för framtidsstudier har utredningen i april 1976 arrangerat ett seminarium angående s. k. teknikvärdering. Överlägg- ningarna har redovisats i en gemensam rapport, Att upptäcka konsekven-

ser. Utredningen har under hela utredningsarbetet avgivit ett trettiotal remiss-

yttranden över utredningar inom FoU-området till departement, UHÄ och andra myndigheter.

Ien rad kontakter med företrädare för riksdagsutskott, andra utredningar, myndigheter m. fl. organ har utredningen kunnat inhämta upplysningar och synpunkter av värde för arbetet. Bl. a. har utredningen haft överläggningar med de tre stora löntagarorganisationerna.

Utredningens överväganden och förslag redovisas i föreliggande betän- kande vartill fogats tre separata expertbilagor (SOU 1977153-55). För ex- pertbilaga ], "Sektorsanknuten forskning och utveckling. Sex fallstudier", svarar Statskonsult AB, för expertbilaga 2. "Information om pågående forsk- ning. Registrering av svensk FoU", avdelningsdirektören Börje Holmborn samt för expertbilaga 3, "Forskning i kontakt med samhället". docenten Eric Dyring.

Arten och omfattningen av utredningens huvuduppgift har gjort det nöd- vändigt att översiktligt redovisa forskningspolitiska planeringsproblem inom en rad områden. Genomgången har i denna de] blivit relativt omfattande men det är utredningens förhoppning att därmed också ett visst underlag givits för de ökade planeringsinsatser som föreslås.

En reservation har avgivits av ledamöterna Lars Gustafsson, Jordan, Lindahl-Kiessling och Sundgren. Vidare har ledamöterna Lars Gustafsson, Ingelstam, Jordan, Lindahl-Kiessling och Sundgren avgivit ett särskilt ytt- rande.

Utredningen har med detta betänkande fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm den 18 augusti 1977

Nils Gustav Rosén

Ulla Eke/und Bengt Gustafsson Lars Gustafsson Lars Inge/stam Kerstin Jordan Kerstin Lindahl-Kiess/ing Ove Nordstrand/1 Gunnar Richardson Torgny Segerstedt Roland Sundgren

/Hans Landberg

Olle Th ylande/'

412. Finansiering av FoU år 1973 inklusive FoU utförd 1 utlandet

4:3 Utförande av FoU år 1973 med angivande av finansierings- källa . . . . .

4:4 Driftkostnader 1973 för FoU inom näringsliv den offentliga sektorn m. m. fördelat på forskning och utveckling

611 Sammanträden och antal närvarande statsråd i forskningsbered— ningen 1963—1976 . . . . . .

711 Organ med nära anknytning till respektive departement och deras verksamhet' 1nom FoU- området . . . . 712 Myndigheter (motsv. ) med verkställighetsansvar under respek- tive departement och deras verksamhet inom FoU— området 7:3 Myndigheter (motsv.) utan verkställighetsansvar under något departement och deras verksamhet inom FoU—området 911 Ekonomisk omslutning budgetåret 1975/76 för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt . 1111 Årsverken och kostnader (drift- och kapitalkostnader) for FoU- verksamheten 1973 i relation till totala årsverken, omsättning och förädlingsvärde. Fördelning på storleksgrupper efter antal anställda . . . 1112 Kostnader för FoU- verksamheten inom industrin m1973

1113 Utvecklingen av antalet FoU-årsverken inom industrin 1969—1973 . . . . . . .

1114 Antal personer helt eller delvis sysselsatta inom FoU- verksam- heten 1973. Fördelning på bransch . . 11:5 Dr1ftkostnader for forskningoch utvecklingsarbete 1973 Fördel- ningpåbransch . .. . . . . . . . . . . 1411 Forskningsstatistikens utbyggnad inom olika näringar (ej samhällsvetenskaplig och humanistisk FoU) . .

1611 Löntagarorganisationernas representation i ett urval sektoriella organ 1612 Styrelserepresentatiorf 1 vissa forskningsinstitut . 1613 Löntagarrepresentation' 1 vissa styrelser för institut för kollektiv forskning

189

191

217 241

54 57

59 60 89 100 101 102

160

182 185

186 187 188 260

289 290

292

F örkortmngar

A Arbetsmarknadsdepartementet AC Action concertée ACAST Advisory Committee on the Application ofScience and Technology to Development ACC Administrative Committee on Coordination AFR Statens råd för atomforskning AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ASF Arbetarskyddsfonden B Budgetdepartementet BFR Statens råd för byggnadsforskning BIDOK Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommitte'n BMBW Bundesministerium ftir Bildung und Wissenschaft BMFT Bundesministerium ftir Forschung und Technologie Bo Bostadsdepartementet BRÅ Brottsförebyggande rådet CERN Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire COST European Cooperation in the field of Science and Technology CSTP Committee for Scientific and Technological Policy DAVOR Datenbanksystem fiir Förderungsvorhaben DFE Delegationen för energiforskning DFG Deutsche Forschungsgemeinschaft Dir. Direktiv Ds Departementsserien E Ekonomidepartementet ECE Economic Commission for Europe EEC European Economic Community EFA Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor EG De europeiska gemenskaperna EIFO Expertgruppen för invandrarforskning EMBC European Molecular Biology Conference EMBO European Molecular Biology Organisation ERU Expertgruppen för regional utredningsverksamhet ESA European Space Agency ESF European Science Foundation ESK Europeiska säkerhetskonferensen ESRC West European Science Research Councils ESRO European Space Research Organization FAO Food and Agriculture Organization FB Forskningsberedningen FEK Kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi Fi Finansdepartementet

FOA Försvarets forskningsanstalt

FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnämnden FUN Forskarutbildningsutredningen Fö Försvarsdepartementet I—I Handelsdepartementet HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet I Industridepartementet IAEA International Atomic Energy Agency

ICC International Computation Centre ICSU International Council of Scientific Unions IEA International Energy Agency IIASA The International Institute for Applied Systems Analysis ILO International Labour Organization IMCO Intergovernmental Maritime Consultative Organization InU Inrikesutskottet IOC Intergovernmental Oceanographic Commission 100 Information och dokumentation ITU International Telecommunication Union IUI Industrins utredningsinstitut IVA Ingenjörsvetenskapsakademien IVL Institutet för vatten- och luftvårdsforskning Jo Jordbruksdepartementet Ju Justititedepartementet K Kommunikationsdepartementet KELP Kommunala ekonomiska Iångsiktsplaner Kkr Kilokronor (l kkr = 1 000 kr) Kn Kommundepartementet KTH Kungl. Tekniska Högskolan KU Konstitutionsutskottet

KVA Kungl. Vetenskapsakademien LO Landsorganisationen MFR Statens medicinska forskningsråd (]öre omorganisationen år 1977) Medicinska forskningsrådet (eller omorganisationen år 1977) Mkr Miljoner kronor

MOSST Ministry of State for Science and Technology NEP Nämnden för energiproduktionsforskning NEPA National Environmental Policy Act NFR Statens naturvetenskapliga forskningsråd (/öre omorganisationen år 1977)

Naturvetenskapliga forskningsrådet (efter omorganisationen år 1977) NORDFORSK Nordiska samarbetsorganet för teknisk-naturvetenskaplig forskning NSF National Science Foundation NU Näringsutskottet OECD Organization for Economic Cooperation and Development OMB Office of Management and Budget OSTP Office of Science and Technology Policy OTA Office of Technology Assessment Prop. Proposition PSAC The President's Science Advisory Committee RbJ Riksbankens jubileumsfond RIFO Sällskapet riksdagsmän och forskare RKF Rådgivande kommittén för forskning

RmC Riksföreningen mot cancer RRV Riksrevisionsverket

S SACO/SR

SALFO SAMSS SCB SEV SFR SFS SGU SIB SIDA

SINFDOK SJFR SLU

SM SMHI SMP SMU SNV SOU

Spri

SSLP STU SVA SÖ TA

TCO TFD TUK U

UD UbU UHÄ UKÄ UNCTAD UNDP UNESCO UNIDO UNITAR UPU WHO WMO

Socialdepartementet Sveriges akademikers centralorganisation/Statstjänstemännens Riks- förbund Samarbetskommitten för långsiktsmotiverad forskning Projektet Samordnad medicinsk och social service Statistiska centralbyrån Rådet för ömsesidig ekonomisk hjälp Statens råd för samhällsforskning Svensk författningssamling Sveriges geologiska undersökningar Statens institut för byggnadsforskning Swedish International Development Authority (Styrelsen för interna- tionell utveckling)

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation Statens råd för skogs- och jordbruksforskning

Sveriges Lantbruksuniversitet

Statistiskt meddelande Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Sjukvårdens materialprovningsinstitut Statistiskt meddelande -— undervisnings- och forskningsstatistik Statens naturvårdsverk

Statens offentliga utredningar Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsin- stitut Sekretariatet för säkerhetspolitik och Iångsiktsplanering Styrelsen för teknisk utveckling Statens veterinärmedicinska anstalt Skolöverstyrelsen Technology Assessment Tjänstemännens centralorganisation Transportforskningsdelegationen Teknikupphandlingskommittén Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet Utbildningsutskottet Universitets- och högskoleämbetet Universitetskanslersämbetet

United Nations Conference on Trade and Development United Nations Development Programme United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization United Nations Industrial Development Organization United Nations Institute for Training and Research Universal Postal Union World Health Organization

World Meteorological Organization

1. Bakgrund och utgångspunkter

1 Utredningsuppdragets bakgrund och inriktning

1.1. Bakgrunden

Forskningsrådsutredningens nu aktuella uppdrag att undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering har sin upprinnelse i en forskningspolitisk debatt i riksdagen som med vissa avbrott pågått sedan 1960-talets början.

År 1959 behandlades i en proposition, baserad på universitetsutredningens förslag. forskningsrådens organisationsfrågor och året därpå föreslog riksda- gens revisorer insatser för att öka samordningen mellan forskningsråden.

Mot bakgrunden av internationell debatt inrättades år 1962 en forsknings— beredning och en till beredningen hörande mindre arbetsgrupp, vilka knöts till statsrådsberedningen. Syftet var att öka möjligheten till en samlad planering av den långsiktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken (jfr avsnitt 6.3) och att skapa ett forum för informella överläggningar mellan regeringen och olika forskningsintressenter. I samband med inrättandet förekom ordet "forskningspolitik" för första gången i svensk press.

Frågan om en ökad samordning mellan forskningsråden aktualiserades återigen år 1963 — denna gång genom en rapport om den svenska forsknings- politiken (Scientific Policy in Sweden), avgiven av en expertgrupp inom OECD. Bl. a. forskningsberedningens diskussioner av denna fråga resulte- rade i en proposition om forskningsfrågor till 1965 års riksdag.

I anslutning härtill väcktes en rad större och mindre motioner i forsknings- politiska frågor och 1965 års riksdag innebar en kulmen i 1960-talets parlamentariska FoU-debatt. Diskussionen berörde bl. a. den centrala forsk- ningsplaneringens departementala och interdepartementala organisation, forskningsrådsorganisationen och anslagspolitiken till forskningsråden, det internationella FoU-samarbetet, FoU-statistikfrågor m. 111. De krav på samlad utredning av dessa frågor som framfördes föll dock genom att kamrarna stannade i skiljaktiga beslut.

Den riksdagsdebatt som fördes år 1965 om tillsättandet av en utredning om de forskningsorganisatoriska frågorna återkom år 1966, och även vid 1968, 1970 och 1971 års riksdagar behandlades forskningspolitiska frågor av det slag som här berörts.

Debatten i riksdagen har stimulerats av flera inlägg utanför den, både från organisationer och från enskilda främst forskare. Av särskild betydelse var en 1970 utgiven rapport — Forskning och utveckling från TCO:s forsknings- delegation. Bl. a. har frågorna om vidgat inflytande över forskningen

härigenom starkt aktualiserats.

År 1971 beslöt riksdagen med anledning av ett antal motioner om de centrala forskningspolitiska frågorna att förorda i första hand en utredning om forskningsrådens sammansättning och organisation. deras befogenheter och ställning i relation till andra myndigheter och organ med forsknings— ansvar m. m. (UbU 1971131).

fter diskussion i bl. a. forskningsberedningen tillkallades forskningsråds- utredningen den 30 maj 1972 med uppdrag att göra den av riksdagen förordade översynen. Även om utredningens uppdrag var inriktat på forskningsråden under utbildningsdepartementet var det självklart att i arbetet också uppmärksamma övriga delar av det offentliga FoU-systemet och förhållandet mellan rådsorganisationen och den organisation för forsk- ning och utveckling som vuxit fram ianslutning till verksamheten inom olika samhällsområden (den sektorsanknutna forskningen).

Den politiska diskussionen om forskningsfrågorna fortsatte under utred- ningens arbete.

Genom det betänkande som avgavs av arbetsgruppen för framtidsforsk- ning (SOU 1972:59) aktualiserades framtidsstudiefrågorna och kopplingen mellan framtidsstudier och forskning. I samband med att ett sekretariat för framtidsstudier år 1973 inrättades och från den 1 juli 1974 gavs en fastare ställning genom ett särskilt anslag för framtidsstudier i statsbudgeten upprättades också en särskild samarbetskommitté för långsiktsmotiverad forskning, nära knuten till forskningsrådsorganisationen. Forskningsrådsut- redningen fick den 7juni 1974 tilläggsdirektiv att vid sina överväganden om forskningsrådsorganisationen beakta hur framtidsstudier i fortsättningen skulle kopplas till rådsorganisationen (jfr avsnitt 17.2.2). Informationsfrå- gorna. som berörts redan i utredningens första direktiv. betonades särskilt.

U-landsfrågornas världspolitiska betydelse och Sveriges starka engage- mang i denna problematik ledde till en offentlig utredning u-landsforsk- ningsutredningen — om forskning med anknytning till u-landsproblemen. Utredningen hade att pröva vilken typ av insatser som borde komma ifråga från svensk sida och föreslå en organisation för svensk u-landsforskning. Problemen berörde i hög grad bl. a. forskningsrådens verksamhet. och u- landsforskningsutredningens betänkande (SOU 1973:41) framlades efter samråd med forskningsrådsutredningen. På grundval av utredningens förslag inrättades år 1975 en beredning för u-landsforskning (SAREC).

Iden fortsatta politiska diskussionen kom möjligheterna att få till stånd en fortlöpande och sammanhållen forskningsplanering, kraven på ett på olika sätt breddat inflytande på forskningen och informationsfrågorna att alltmer stå i centrum.

Riksdagens revisorer redovisade i en skrivelse till riksdagen den 29 november 1973 resultatet av en undersökning om den statliga forsknings- verksamheten som revisorerna låtit företa (Granskningspromemoria 197218) och de slutsatser de efter en remissbehandling av undersökningen dragit. I skrivelsen diskuterades möjligheten att utforma en övergripande forsknings- politik och hur dessa frågor borde hanteras på den politiska nivån främst i riksdagen. Revisorerna tillstyrkte bl. a. i granskningspromemorian framlagda förslag om ökade insatser för planering av FoU-arbetet och om ökad

information till riksdagen i FoU-frågor.

Under år 1974 aktualiserades även i övrigt motionsvis i riksdagen olika frågor rörande forskningsplanering, framtidsstudiernas organisation, s.k. teknikvärdering, löntagarorganisationernas möjligheter att beställa forskning etc. (19741169, 186.235, 297,1055, 1372, 1374, 1485). I motionerna framlades förslag beträffande organisatoriska frågor liksom krav på utredningar för att få fram konkreta och detaljerade forskningspolitiska handlingsprogram.

Vid sin beredning av dessa frågor konstaterade utbildningsutskottet (UbU 1974137) att riksdagen saknade tillräckligt underlag för att ta ställning till flera av revisorernas och motionärernas förslag. Utskottet förordade bl.a. att revisorernas förslag om ökade insatser för en långsiktig planering av den statliga satsningen på forskning och utveckling och det (1 motion 1974:I372) framförda förslaget om ett forskningspolitiskt handlingsprogram borde bli föremål för en samlad bedömning i forskningsrådsutredningen eller i annan ordning. Vidare ansåg utskottet att frågan om framtidsstudier och teknik- värdering samt frågan om ekonomiskt stöd till Iöntagarorganisationerna för forskningsuppdrag borde ingå i ett sådant utredningsuppdrag. Om utred- ningsuppdraget gavs till forskningsrådsutredningen borde enligt utskottets mening det parlamentariska inslaget i den ökas. Riksdagen behandlade i december 1974 frågan och beslöt i enlighet med utbildningsutskottets förslag.

Utredningen avgav år 1975 betänkandet Forskningsråd (SOU 1975:26),och en reform av rådsorganisationen, grundad på utredningens förslag, genom- fördes från den 1 mars 1977 (jfr kapitel 8).

Regeringen gav den 10 april 1975 forskningsrådsutredningen de nya direktiv som utgör basen för det i detta betänkande redovisade arbetet. Samtidigt utökades utredningen med fyra parlamentariska ledamöter.

I direktiven betonade regeringen bl. a. att det självfallet är angeläget att forskningsresurserna utnyttjas så effektivt som möjligt och att information om forskningsresultat så snabbt som möjligt sprids till allmänheten och myndigheter m. 11. som är verksamma inom olika samhällsområden. För att åstadkomma detta krävs, framhölls det. att de statliga insatserna inom forskningsområdet planeras och organiseras på ett ändamålsenligt sätt.

Utredningens huvuduppdrag blev mot den ovan redovisade bakgrunden (jfr direktiven, bilaga 5. 351)

I:] att undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig forsknings- planering.

Till denna uppgift lades också frågor angående

IZI framtidsstudier och teknikvärdering EI riksdagsledamöternas behov av information i forskningsfrågor EI löntagarorganisationernas möjligheter att. initiera forskning.

Från att ha avsett huvudsakligen de under utbildningsdepartementet arbetande forskningsrådens förhållanden (vilket inte hindrade utredningen från att i sitt första betänkande diskutera också universitetsväsendets och den sektoriella forskningsorganisationens förhållanden) kom det nya uppdraget alltså att avse en granskning av samverkan och planeringsförutsättningar i svensk forskningsorganisation i stort.

1.2. Flankerande utredningar

Forskningsplaneringsfrågorna har aktualiserats även på andra sätt i regering och riksdag och föranlett offentliga utredningar på flera områden. Forsk- ningsrådsutredningens uppdrag har därför nära samband med andra pågå- ende eller nyligen avslutade utredningars arbete.

Forskarutbi/dningsutredningen. FUN (U 1974206) som tillkallades år 1974, har till uppgift att behandla flera viktiga problem av betydelse fören långsiktig forskningsplanering. Utredningen skall ge förslag om forskarutbildningens dimensionering och inriktning, forskarkarriärens uppbyggnad och vidare om en ny planerings- och ledningsorganisation för forskningen inom den nya högskolan. FUst betänkande avlämnas hösten 1977.

STU-kommitten(1 1974106), som även den tillsattes innan forskningsråds- utredningen fick sitt senaste uppdrag, har till uppgift att studera inriktning och organisation av STU:s verksamhet. Centrala frågor är därvid bl.a. det samarbete mellan staten och näringslivet som sker genom de 5. k. kollektiva forskningsprogrammen och branschforskningsinstituten. STU-kommitténs arbete avslutas under hösten 1977.

Forskningsavgi/iskommitte'n (1 1974:01) har haft till uppgift att undersöka möjligheterna att finansiera statens stöd till näringslivets forskning via särskilda forskningsavgifter. Kommittén har avgivit sitt betänkande (SOU 1976165) hösten 1976.

Biblioteks- och doktrinentationssamverkanskommitten_ BIDOK, (U 1975:06) och SINFDOK-utredningen (1 1975104) behandlar båda frågor som rör doku- mentation av forskning och lagring och spridning av forskningsresultat. Utredningarna. som arbetar i nära kontakt, beräknas vara färdiga under hösten 1977.

Organisations/(ommittenförhavsresursl'rågor(1 1975:06). som på riksdagens begäran behandlat frågan om uppdrag och organisatorisk ställning för ett samordnande organ inom havsresursområdet. kommer även den in på frågor av betydelse för de sammanhang forskningsrådsutredningen behandlar. Utredningen har lämnat sitt betänkande (Ds] 197715) sommaren 1977.

Forskningsrådsutredningen har i olika former haft kontakt med dessa utredningar.

1.3. Utredningsarbetets inriktning och betänkandets disposition

De utredningsarbeten som ovan berörts avgränsar självfallet i vissa avse- enden forskningsrådsutredningens arbete.

Genom direktivens utformning ges också en annan grundläggande avgränsning. Utredningens huvuduppdrag gäller Iförutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering. Utredningens uppgift kan inte vara att göra enjorskningsplan. en planering som avser innehållet ieller resurserna/ör hela eller delar av den FoU-verksamhet som utförs i Sverige med offentliga och/ eller privata medel. Utredningen har ingen sådan kompetens och dess grundsyn är att en sådan planering måste ske löpande, successivt och under medverkan från en rad organ på olika nivåer och med olika roller i FoU-

processen. Utredningen kan inte heller se som sin uppgift att gå igenom område för område med utgångspunkt i samhällsproblem eller discipliner och för vart och ett göra detaljerade analyser och rekommendationer angående deras särskilda planeringsförhållanden och FoU-organisation. Inte heller härför har utredningen kompetens eller mandat.

Utredningens huvuduppgift måste i stället vara att belysa olika aspekter av forskningsplaneringen som den bedömer viktiga för den långsiktiga utveck- lingen. Denna koncentration på långsiktigheten innebär samtidigt en inrikt- ning på övergripande frågor och framför allt på planering, styrning och ansvarsfördelning snarare än på de organ där FoU—arbetet till slut utförs.

Betänkandet har givits följande uppläggning. I avdelning I (kapitel 1—3) redovisas — förutom den här givna bakgrunden till utredningens uppdrag utredningens syn på vissa grundläggande aspekter av FoU-planläggningsfrågorna och några internationella exempel som belyser de grundläggande planeringsfrågorna på politisk nivå.

1 avdelning 11 (kapitel 4—13) beskriver och analyserar utredningen det svenska FoU—systemet, redovisar sina synpunkter på olika delproblem och ger (i kapitel 13) sin sammanfattande syn och sina huvudförslag.

I avdelning III (kapitel 14—17) behandlar utredningen frågor om FoU- information, löntagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning samt framtidsstudier och teknikvärdering med utgångspunkt i direktiven eller den i avdelning 11 redovisade analysen.

I.. 511.413! ".|111'11_,_"_|,;'.-..u_(;il|..l J 1. '_'1. 1. . '.- "-

|

|*'.'|, |.||I'i.l|_r|'iginlf11 '.L.T;,||Ii|.1:|111.1L11.l"|'- ' ' ' "l'f'|n' 'i|,'.f'f'.1'|"1.'1"_11111 . .' .I'11 ' l|— - '.

all r ”TAF-lll: II'111114"'1"”'*'"'-." ' 1'

',||,|1l'.,',|,,, ”||-,."|1JJ||-||j|q.|1|-,'|', "wl 1l_ . .H.",il' .. 11||1'. .'. ' '..

'|'|I'|'|'.',,.(,,:. ..'.| 11,5; rg-|' |.'|,,i|" ”__| ||, Jå,,..'_-"||l|é|lf .|-_ .1 '!' .g. . ...1 .1 M M_l"|||_||||||||||||£||||||i|||||w|1|||||||| " '"JJ' "" 15 ':' ' i

""-'||.m,,.|',l. , lli-11,11, ig»... '1'|.llr,,'ll..' 111111'1 n' ...1 41- | .14 |» | ”"|-'.' SF:-141111; "'l||'_-'i|,l".l|r'|rt7. +.|' """":173” |n|r1r |" : 7- -- |v- ' l..'..|.

.H.-|.| I'."'| ||||_|.,j. - . J.H.". |'|.,.|'E|,_, '.'.'.||.,|.1| |||, .,- -' ' ||..,..'11."l.

'll','|"nnzln'".-||i-|"' NF, ,.1" 1_'1'1..-'|"'"1.|'11-.1..1'| -' ' "|',' '11' J" N|-

(är! "I. -.&1'.'I||,.|.H"f'*1l. ".|.'|.|.' |.äi'111'P'JJHII "1 11.1tj||.| — | || fugit. 111. "11."' &?erqu *:" "å'li' .'Fy' 'II'I .11. ..u1'_11'i_ll'|..1|. l' . -' 111'4'3'1?

' 'h'|| ' |, ,, || |": h**rmiymlwtv Ft" ,'11,|"'|__1_-|'—;|I|; .||||+||t|"_3111,|... . :":h- »

.; .'.'".' 11';15:'|"""'—l. [HWFJHH'HU'F'BM 11 -'|5|'1|—l| | mit-|.| |: || ",. 'I .-'|'||_,, |1|| "|.|.I | |1'_.||11.',|11.1.|,'|,;.|1.,.,|'| '1',|,..,|.,T#,pi-'4.|' ,, ..1'. '|'.:|l'...,.|';_1', 1' ' - I I |.Ir'r'"-*-— ' .. " " i' 'i. "| . lla-II:.MIHS'EIFI 111" 111" "H*" .'"|--|'|11'|.|- 1"1' ”|. ' 1' lllll' l'i'J

111* lil 1,1. _||1

_-' 11. | : |£I=v ' '.l111-.| 'Wich” I-q- fnul-1,11. irti'z'pdu'iw |?" l-| | uni—" ll» 7| lthfu;

. _. '||_|||||...| .'1|.|' , "||*|,!||;"|.r.|||r. |;'| _.|,| '_tj', u-nF.1|'|li|1 |||'I,|-1u'l.-11'|',|JG|_1.- 111r1111ifng-i1.

|||'||'i|||17-%1w'1a1 ,'|Q,1.Ij|j.|u-£|+|t"'||u..11.1'.""'lo..1.' l' .Ibi 15... _.._ -| f'r' - liiijlf|i||1|1|l| . ||'|| ||| 1_' "|| || || | |F '1|1| ||11 | Tll'l II "I . '_'Ii 'ITII' .. .l-,||||| | ,,||_ ||| |||| || |.|1 || :| ..'; '_ ||

. . || '-1' |||, Ill” |

_| -.|',-.- ,J 31” .:._'-| i,... -"-

| ".,,|.,|'.1.1"1|. mi,] |' | ."- -,'. ,-| .- .? "' " (."-.ru" ' .. " " "| "" ' #— Aud?” 'i'-"Mrfllrirl ||.'rl '_e'|':_'|||l-i'.|:i||"|1 . | | . ',-,'=' ..-.._|||_||"1*1- . ' |- I'll-' illa.-..'Jf'ji.'1|.—"'|1|- - "31.1. ' "I'M" äta"-".” '.'--”- ""-'g'- , "”i . " "En-lig A*w:'1ll:il'll ' " I ”L ' th-grn” i,. Tina.-iii" E'"-

||.|.r=||||.'| ..||'||' ,|.| |.|u' ' ' . " ' .. M." 'F:||||.' ”%li .. || . . 'fi-

1.411, .- |f, '|'-3.1” "i"".n ""' ". ”. " " '.' . . . __ +| .:; ' 'å'illlllår'wliw ! i;. "' E': . | "I?!"

'|"' lh:

.i—

2. Förutsättningar för en långsiktig forskningsplanering. Forskningspolitiska utgångspunkter

Innan utredningen mer konkret behandlar FoU-planeringsfrågorna på olika områden och nivåer måste vissa grundläggande frågor beröras. Diskussionen syftar till att ge en föreställning om utredningens utgångspunkter när det gäller synen på forskningsplanering.

Inledningsvis (avsnitt 2.1) skall kortfattat diskuteras begreppen forskning och utveckling. Detta sker i nära anslutning till den syn på dessa frågor som utredningen tidigare redovisat och till vilken hänvisas (SOU 1975:26, kap. 1). Utredningens nya uppdrag gör det emellertid nödvändigt att i vissa avseenden komplettera denna redovisning.

I två avsnitt (2.2 och 2.3) diskuteras begreppet forskningspolitik och analyseras två grundåskådningar när det gäller forskningens plats i samhället. De är enligt utredningens uppfattning styrande för de forskningspolitiska ställningstagandena och därmed för den långsiktiga forskningsplane- ringen.

Alltmer grundläggande för all långsiktig FoU-planering blir frågor om inflytandet i planerings- och initieringsprocessen. Vissa principiella utgångs- punkter för bedömningen av dessa frågor redovisas i avsnitt 2.4 i anslutning till redogörelsen för de grundläggande forskningspolitiska åskådningarna.

2.1. Forskning och utveckling. Innebörd och villkor

2. 1 . 1 F ars/(ningsprocessen

Forskning och utveckling, FoU, bedrivs för att frambringa ny kunskap om fakta och förhållandet mellan fakta, åstadkomma nya idéer och synsätt. ta fram nya produkter. processer och system. Forskning och utveckling sker i många olika former och i en rad olika sammanhang och miljöer. En generellt giltig beskrivning av verksamheterna måste därför med nödvändighet bli allmänt hållen. Det i detta sammanhang väsentliga är att peka på vissa komponenter som har särskild betydelse för planeringsfrågorna och förstå- elsen av sambandet mellan samhällsplanering och FoU.

Forskning kan allmänt beskrivas som en process där flera olika verksam- heter, olika delkomponenter i växelverkan med varandra. leder fram mot de nya resultaten och de nya kunskaperna. Utgångspunkten är ofta problem som skall lösas. Problemen kan vara av alla slag. från utpräglat praktiska och/eller produktionsinriktade frågor till utpräglat teoretiska och övergripande. De kan

Figur 2.'1 F orskningspro-

cessen .

Primära frågeställ— ningar. Be- ställning av forskning etc.

ha formulerats av forskaren själv eller av någon annan i form av en beställning eller förfrågan. Inte sällan tar de sin utgångspunkt i de teorier och metoder som är aktuella inom respektive forskningsområde. i nyvunna resultat hos andra forskare etc. I andra fall är utgångspunkten ett påtagligt men ofta vagt definierat problem. I en första fas av verksamheten söker man precisera och avgränsa de problem som skall behandlas och lösas. I samband med att problemformuleringen sker inventeras den information som finns tillgänglig genom tidigare forskning etc.

Nästa fas av FoU-processen innebär i allmänhet att man ställer prob/emet i relation till de teoretiska utgångspunkterna och de metodiska lösningsmöjlighe- rerna. Problemet studeras ur olika synvinklar för att man skall skapa sig en uppfattning om hur det skall angripas och hur forskningsarbetet skall fullföljas. I denna fas sker också ofta en försöksvis formulerad lösning av problemet, dvs. hypoteser, förutfattade lösningar, som sedan kan vara styrande för arbetet, ställs upp.

I en tredje fas sker en insamling. sammanställning och analys av information. av data, som har betydelse för belysningen av problemet. Det kan ske genom experiment, där forskaren kan kontrollera vissa försök, eller genom insamling och bearbetning av olika data som finns tillgängliga, ofta utan att vara direkt avpassade till den frågeställning som skall belysas. Det tidigare nämnda grundläggande kravet att forskning och utveckling skall ge ny kunskap, ger en särprägel åt processen. Den kännetecknas i hög grad av upprepning och omtagning: forskaren måste ständigt vara beredd att gå tillbaka och ompröva arbetet och förutsättningarna i de tidigare faserna. Denna omtagning av arbetsmoment innebär inte främst en korrigering av misstag i det tidigare arbetet utan är en del av själva huvuduppgiften att frambringa ny kunskap. Processens förlopp har mycket schematiskt illustrerats i figur 2.1.

De egenskaper hos forskningsprocessen som här betonats innebär i plane- ringssammanhang en viss särprägel. Av dem som bedriver FoU krävs en stark rörlighet i planeringen av arbetet som ger möjlighet att snabbt upptäcka förändrade förutsättningar och anpassa arbetsformer eller målsättning. Det krävs rörlighet i medelsdisposition och arbetsuppläggning. För de organ som beställer, ,hnansierar och stöder FoU måste forskningsprocessens särprägel bl.a. få leda till djärvhet i satsningarna och till att ett visst mått av misslyckanden accepteras. Det är ofrånkomligt att de förväntningar man ställer i vissa fall slår fel och att FoU-verksamheten inte ledertill åsyftade eller förväntade resultat.

Problemfor— Insamling mulering OCh Hypotesfor— och analys bearbetning mulering i av data, Resul— av tillgäng— relation prövning tat— lig infor- till teori av hypote- redo— mation och metod ser visning

?>

2.1.2 lnomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans

Sammankopplingen av forskning och utveckling i ett uttryck, FoU, hänger samman med den internationellt använda indelningen av FoU-verksam- heten i en serie av aktiviteter: från ett allmänt och grundläggande kunskaps- sökande till ett allt mer målinriktat och preciserat. De definitioner som man enats om inom OECD och som bl.a. används för forskningsstatistiska ändamål talar om:

El Grutulförskning. Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. El Tillämpad fars/(ning. Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. El Utreck/ingsarbete. Systematiskt utnyttjande av forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

Allmänt kan sägas att den redovisade indelningen bygger på föreställningen att det går en tydlig och enhetlig utvecklingslinje från grundforskningen till utvecklandet av nya processer, produkter etc. och att resultaten från grundforskningens resultat successivt som länkarna i en kedja — förs fram mot ökad grad av tillämpning. ] den vetenskapsteoretiska och den forsk- ningspolitiska diskussionen har i många sammanhang betonats att denna indelning är stel och schematisk och att den inte fångar in de mångskiftande och oberäkneliga former i vilka ny kunskap och nya produkter etc. kommer fram.

För att komma åt något av variationsrikedomen i FoU-processen har man med bibehållande av grundsynen försökt dela upp begreppet grundforskning i autonom (självstyrande) och riktad grundforskning. Den autonoma avser då sådan forskning där den vetenskapliga utvecklingen av teorier och metoder skall vara dominerande och också styra inriktningen. Riktad grundforskning betecknar sådan grundforskning som väntas få betydelse inom ett eller flera områden av samhällslivet.

Som ytterligare en dimension i denna skala brukar också ofta anges den grad av frihet som forskaren åtnjuter. Inom den autonoma grund/orskningen anses denna frihet i princip total; forskaren väljer både forskningsområde, forskningsprogram och metod. Denna frihet att välja inskränks enligt denna schematiska beskrivning successivt med ökad grad av "inriktning".

Som forskningsrådsutredningen framhållit i sitt föregående betänkande är uppdelningen i grundforskning—tillämpad forskning inte alltid klargörande och det kan ifrågasättas om den alls är det lämpligaste sättet att klassificera forskning. Visserligen har skalan grundforskning—tillämpad forskning utvecklats med hänsyn främst till den naturvetenskapliga forskningen men varken för naturvetenskapen eller — än mindre — de samhällsvetenskapliga och humanistiska vetenskaperna är detta sätt att klassificera forskning särskilt vägledande. Genom att klassificeringen kopplas till frågan om vem som styr, initierar eller inriktar forskning har denna klassifikation ofta skapat mer oklarhet än klarhet.

Utredningen har därför som ett alternativ förordat att forskningsverk- samhet i första hand klassificeras enligt två andra aspekter (SOU 1975:26.

avsnitt 1.5.4). Den ena aspekten gäller i hur hög grad forskningen kan förmodas påverka förhållandena i samhället samhället då fattat i vidaste mening. Denna aspekt vill utredningen kalla forskningens samhä/lsre/evans. Den andra aspekten gäller forskningens betydelse för vetenskapens egen utveckling, dess inomvetenskapliga betyde/se.

Beträffande forskningens samhällsrelevans är följande preciseringar av innebörden viktiga.

El Eftersom all forskning på något sätt är kopplad till det samhälle där den bedrivs finns det principiellt sett ingen forskning som inte på något sätt påverkar samhället. När man talar om samhällsrelevans är det alltså fråga om en skala där den ena ytterligheten representeras av en hög samhälls- relevans, den andra ytterligheten inte av obefintlig men av osiktbar eller låg samhällsrelevans åtminstone i nuläget. Cl Begreppet samhällsrelevans är i sig inte värderande. Forskning som bedöms ha en hög samhällsrelevans är alltså inte automatiskt angelägen. Bedömningen avser endast att forskningen i hög grad kan få konsekvenser negativa eller positiva — för samhället. Olika grupper i samhället, politiska instanser. företrädare för myndigheter eller andra kan prioritera forskningen olika högt eller finna anledning att motarbeta den. En rad konkreta exempel kan ges för att belysa detta. Forskning rörande hjärttransplantationsteknik har otvivelaktigt hög samhällsrelevans men har ifrågasatts av t. ex. etiska skäl eller med hänvisning till påfrestning- arna på sjukvårdssektorn. Forskning rörande atomenergins fredliga eller krigiska användning har i båda fallen hög samhällsrelevans men kan likaledes bedömas som mer eller mindre angelägen eller olämplig av olika grupper. El Samhällsrelevansbegreppet får inte uppfattas som parallellt med den skala från ”grundforskning” till ”utvecklingsarbete” som tidigare diskuterats och där tidsrelationen mellan forskningsarbetet och dess konsekvenser i samhället är den viktigaste måttstocken. Samhällsrelevansen måste bedömas i ett större perspektiv och hänsyn måste tas också till hur omfattande eller genomgripande effekter som forskningen kan medföra eller skapa. Samhällsrelevansen blir en sammanvägning av dessa fakto- rer.

Vid sidan av bedömningen av samhällsrelevansen måste en inomvetenskaplig bedömning ske och även här är ett par preciseringar angelägna.

D Inte heller den inomvetenskapliga betydelsen kan karakteriseras som ett absolut begrepp. en egenskap som finns eller inte finns hos den ifrågavarande forskningen. Också i detta sammanhang nödgas man arbeta med en skala från mindre till större. De kriterier som avgör graden av inomvetenskaplig betydelse är bl. a. huruvida forskningen kan öppna nya vetenskapliga fält, ge nya frågeställningar kring gamla problem. bekräfta osäkra resultat, förfina eller skapa nya metodiska redskap. påverka utvecklingen inom andra vetenskaper etc. Hit får också räknas möjlighe- terna att tillvarata speciell kompetens. [1 Till skillnad från vad som gäller vid bedömningen av samhällsrelevansen medför stor inomvetenskaplig betydelse i sig själv en positiv värdering av

stor lnomvetenv skaplig betydelse osiktbar eller liten

4——————————_—> osiktbar eller låg hög

Samhällsrelevans

forskningen; den blir från strikt inomvetenskaplig synpunkt angelägen och detta motiverar åtskillnaden i ordparet relevans — betydelse. [] Liten eller måttlig inomvetenskaplig betydelse innebär inte att viss forskning bedöms som dålig. Faktaredovisning och slutsatser kan vara korrekta och forskningen i denna mening av god kvalité och dessutom väsentlig med hänsyn till samhällsrelevans.

Utredningen vill alltså för sin strukturering av begreppen i första hand arbeta med detta sammankopplade begreppspar. Figur 2.2 belyser synsättet.

Både inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans karakteriserar i varierande grad all forskning. Detta sätt att klassificera forskning under- stryker alltså att det inte finns någon motsättning mellan inomvetenskapligt betydelsefull forskning och forskning med hög samhällsrelevans; det är i stället fråga om två aspekter som samtidigt kan och bör anläggas på all forskning.

Det är viktigt att framhålla att även detta schema, som alla modeller, utgör en förenkling av verkligheten. Det ligger i sakens natur att bedömningen av var enstaka forskningsprojekt eller forskningsområden skall placeras in i schemat kan växla över tiden. Nya upptäckter. nytt forskningsmaterial över huvud ny kunskap — kan t. ex. ändra förutsättningen för en bedömning av både den inomvetenskapliga betydelsen och samhällsrelevansen. Modellen torde dock vara användbar vid bedömningen av både enskilda projekt och läget inom olika forskningsområden.

Den industriella forskningen liksom den forskning som är anknuten till verksamheten inom olika samhällsområden (s. k. sektoriell FoU, se kapitel 7) brukar i allmänhet beskrivas i samband med utvecklingsarbete och med betoning av detta. Betoningen understryker att den sektoriella och indu— striella verksamheten syftar till påtagliga effekter av FoU-ansträngningarna och att resultaten måste uppnås inom bestämda tidsramar.

Utvecklingsarbete utgör merparten av FoU-arbetet inom industrin. [ anslutning till den ovan redovisade karakteristiken kan sägas att utvecklings- arbetet inte motiveras av någon inomvetenskaplig betyde/se. Utvecklingsar- betet innebär att vetenskapligt grundade kunskaper används i nya samman— hang eller nya kombinationer tillsammans med andra kunskaper och att

Figur 2:2 lnomveten- skaplig betydelse och sam- hällsrelevans.

kunskaperna i sig inte är nya.

Motiven för att hålla samman begreppsparet FoU i stället för att särredovisa de båda aktiviteterna och driva dem finansiellt och organisatoriskt åtskilda kan diskuteras. Oklarhet kan råda om vilka krav som av forskningsråd eller andra finansiärer skall ställas på det arbete som bedrivs för FoU-medel. Utvecklingsarbete kan i många fall, såväl inom näringslivet som i övrigt, bedrivas utan egentlig forskningskontakt eller med endast ytlig sådan och ändå leda till betydelsefulla innovationer, kedjan grundforskning—utveck- lingsarbete kan på goda grunder ifrågasättas etc.

Det har också förts en omfattande diskussion om forskningens betydelse över huvud för skapandet av nya tekniska produkter och för den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Hela detta frågekomplex som innefattar den tekniska utvecklingens forskningsberoende och forskningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen är komplicerat och föremål för en forskning som ännu inte kommit till entydiga resultat. En litteraturgenomgång inriktad på dessa frågor redovisas för den tekniska forskningens vidkommande i STU- kommitténs betänkande. Det står emellertid klart att mönstret inte är enhetligt och att det inte går några tydliga och raka linjer från grundläggande forskning till utveckling. Skälen för att bibehålla den nuvarande kopplingen FoUär emellertid enligt utredningens uppfattning övervägande. Även om det i många fall står helt klart vilket slags aktivitet det gäller — forskning eller utveckling finns en grå zon där gränserna flyter och där verksamheten kan ha än den ena än den andra karaktären.

En sådan sammankoppling kan också vara önskvärd som en markering av att utvecklingsarbete bör ske på hög kunskapsnivå, dvs. att tillgängliga och relevanta vetenskapliga resultat utnyttjas eller beaktas.

Vid sidan av kunskapsöverföring från forskning till utveckling är också möjligheterna att genom utvecklingsarbete identifiera kunskapsbehov som måste mötas med forskningsinsatser ett motiv för nära förbindelser mellan forskning och utveckling. Häri ligger också ett viktigt motiv för ett FoU- ansvar anknutet till olika samhällssektorer (s.k. sektoriell forskning, se kapitel 7).

Det är enligt utredningens syn inte önskvärt att göra alltför strikta uppdelningar; tvärtom är det angeläget att både forskning och utveckling är gentemot varandra "öppna" verksamheter. Härigenom motverkas tendenser till trångsyn och stagnation både inom forskning och utveckling.

Det bör i sammanhanget erinras om att hela området forskning och utveckling är svåravgränsat. Den konventionella uppfattningen om forsk- ning som enbart ett rent intellektuellt, starkt metodiskt arbete kan ifråga- sättas. Det intuitiva inslaget i all forskning, skapandet av ny kunskap på andra vägar, konstnärligt arbete, uppfinningar och olika slag av s. k. aktionsforsk- ning ( där forskarna själva deltar i arbetet på att förändra och påverka de förhållanden de studerar) gör gränserna flytande och ger ytterligare skäl mot försök till snäva gränsdragningar.

2.2. Forskningspolitik och forskningspolitikens uppgifter

Den snabba och kraftiga ökningen av forskningens omfattning i hela den rika världen sedan tiden för andra världskriget uttrycker växande forskningsbe- roende. Parallellt därmed har frågorna om forskningens och forskarens roll i samhällslivet, i vilka former forskning skall bedrivas, hur samhällets stöd till och behov av forskning skall hanteras politiskt och organisatoriskt etc. fått ökad aktualitet och betydelse.

Frågor av detta slag aktualiseras inom en rad områden och på olika nivåer. Det kan gälla utbildningen av forskare, sambandet mellan forskning och grundutbildning, överförandet av forskningsresultat till näringsliv och samhälle, universitetens styresformer, formerna för rörligt stöd .till närings— livets och det statliga forskningssystemets forskning, avvägning av anslag mellan olika forskningsområden, prioriteringar och prioriteringstekniker i olika forskningssammanhang, forskarkarriärens utformning, tillvaratagande av innovativa begåvningar etc.

Mängden och betydelsen av de beslut som det allmänna måste fatta rörande forskningens finansiering, dess institutionella uppbyggnad och utnyttjandet av dess resultat i samhället m.m. har i flertalet utvecklade länder skapat behov av en genomtänkt grundval för sådana avgöranden; behov av en sammanhängandeforskningspolitik har uppstått.

Betecknande är alltså att det gäller samlade och medvetna strategier för hur forskning och utveckling skall användas och främjas i samhället. Summan av alla de faktiska förhållanden som råder beträffande FoU i ett samhälle kan naturligtvis sägas utgöra samhällets forskningspolitik även om någon genomarbetad helhetssyn ej är formulerad, men begreppet forskningspolitik ges då en mer inskränkt betydelse.

Utvecklingen mot en forskningspolitik i egentlig mening har naturligtvis pågått under lång tid och i olika takt i olika länder. Ser man på utvecklingen i OECD-länderna kan det hävdas att utvecklingen under l960-talet haft avgörande betydelse. Alexander King, f. d. huvudansvarig inom OECD för forskningsfrågor, har påpekat att under första hälften av l960-talet inrättades särskilda ministerposter för forskningsfrågor i merparten av OECD-ländema (The Dilemma of Science Policy. The Round Table. Commonwealth Journal of International Affairs. July 1972).

Även i Sverige har en viss utveckling mot en helhetssyn på FoU-frågorna ägt rum. Viktiga moment i den tidigare utvecklingen kan sägas vara forskningsrådsorganisationens tillkomst under och närmast efter andra världskriget och universitetsutredningens arbete med forskningsfrågoma under 1950-talets slut. Med inrättandet 1962 av en forskningsberedning knuten till statsrådsberedningen togs ett tydligt steg i denna riktning och med den snabba utvecklingen av den sektorsanknutna forskningen under 1960- talets slut och 1970-talets början har den politiska debatten kring forsknings- frågorna i ökad utsträckning kommit att kretsa kring forskningspolitik i mer egentlig mening. Forskningsrådsutredningens uppdrag är, som framhållits, en direkt följd av denna debatt.

Behovet av forskningspolitisk överblick och helhetsbedömningar av de forskningspolitiska frågorna har — som påpekats samband med samhällets inom alla områden ökande beroende av forskning och utvecklingsarbete.

Delvis på grund av detta ökande forskningsberoende och delvis på grund av inom många forskningsområden stegrade krav på metodisk förhning och exklusiv teknisk utrustning har FoU-kostnaderna nått tidigare okända nivåer. Kostnadsutvecklingen har varit en av de grundläggande orsakerna till kraven på mer medvetna prioriteringar på nationell nivå och med politiska utgångspunkter. Tillgänglig statistik upprättad inom OECD visar att för OECD-ländernas vidkommande FoU-insatserna under perioden 1965—1975 i huvudsak ligger på nivåer motsvarande l ä 2 % av bruttonationalprodukten. Sverige befinner sig i mitten av detta fält.

Med någon förenkling kan sägas att de forskningspolitiska frågorna aktualiseras på tre olika administrativa och/eller konstitutionella nivåer inom den offentliga sektorn (jfr King, anfört arbete).

I:] Den övergripande (strategiska) nivån. som rör de nationella prioriteringarna på lång sikt, sambandet mellan samhällets olika mål och forskningsfrå— gorna samt principerna för forskningens inriktning. dimensionering, organisation och finansiering. De viktigaste beslutande och planerande organen i Sverige på denna nivå är riksdagen. regeringen och regerings— kansliet (departementen) samt vissa ämbetsverk med ansvar för forsk- ningsfrågor. Cl Denforskningsp/anera/ide nit-ån. som rör fördelningen av resurser till FoU- program och projekt, former för och innehåll i forskningsverksamheter inom de skiftande FoUområdena. På denna nivå finns en rad aktörer: anslagsfördelande och prioriterande forskningsråd och fonder, myndig- heter med FoU-ansvar, universitet och högskolor, centrala myndigheter inom högskoleområdet etc. El Ut/örandenivän. där genomförandet av individuella program och projekt och formerna härför aktualiserar frågor om fördelning av resurser, personalpolitik etc. De forskningsutförande organen, forskningsinstitut, högskoleinstitutioner, industrilaboratorier, FoU-avdelningar inom myn- digheterna liksom vederbörande myndigheter och högskoleorgan är här närmast berörda.

Betecknande är att forskningspolitiska frågeställningar på de angivna nivå- erna inte strikt kan hållas isär från varandra. Inte heller kan aktörerna renodlat hänföras till olika nivåer. Men mot alla dessa nivåer måste uppmärksamheten riktas när en forskningspolitisk helhetssyn skall nås.

När det gäller det privata näringslivets FoU finns naturligtvis en motsva- rande problematik. Den strategiska nivån ligger även i detta fall i viss utsträckning inom den offentliga sektorn. Så påverkar t. ex. den offentliga utbildningspolitiken både när det gäller grundutbildning och forskarutbild- ning förutsättningarna för näringslivets FoU.

De övriga grovt angivna nivåerna tenderar att i näringslivets FoU- sammanhang flyta samman inom respektive FoU-utförande företag eller företagsgrupp. I ett samhälle baserat på marknadsekonomi ger också konkurrensförhållandena andra förutsättningar än inom den offentliga sektorn. Samarbete och samplanering försvåras. Även på dessa nivåer förekommer dock ett beroende av den offentliga sektorn genom särskilda stödformer till näringslivets FoU, genom av stat och industri gemensamt finansierade FoU-utförande branschforskningsinstitut etc.

I den typ av länder som här berörts och till vilka Sverige hör — är FoU- frägorna närvarande i snart sagt varje politiskt och samhälleligt sammanhang. Detta innebär att frågorna om hur de personella och materiella forsknings- resurserna skall fördelas och omfördelas mellan olika områden ständigt aktualiseras på nytt.

Problemen och lösningarna har dock alltid nationella särdrag, beroende på samhällsekonomiska, politiska och konstitutionella förutsättningar, närings— livets struktur, högskoleundervisningens och forskningens organisation och traditioner etc. Vissa grundläggande uppfattningar kan dock skönjas bakom de olika forskningspolitiska strategierna, och dessa grundsyner — doktriner kan om de renodlas tjäna som ett verktyg för en analys av de nuvarande svenska förhållandena, även om de inte får fullt genomslag i det verkliga livet.

2.3. Forskningens egenvärde eller forskningen som medel

2.3.1. Två olika synsätt

I detta avsnitt skall kortfattat belysas två principiellt sett motsatta forsknings- politiska grunduppfattningar, här betecknade som,/orskningens egenvärde och forskningen som medel. Båda synsätten påverkar enligt utredningens uppfatt- ning FoU-systemets faktiska utformning och något skall också diskuteras i vilken riktning denna påverkan sker.

2.3.2. Forskningens egenvärde

Forskning— och ofta även utveckling — är långsiktiga processer där effekterna i samhället inte alltid kan klart fixeras och ibland är helt okända. Forskning har vidare ofta bedrivits i miljöer som varit avskilda åtminstone i den meningen att de i stor utsträckning varit självstyrande och inte utsatta för preciserade krav på avkastning eller resultat. Forskningen har genom det vetenskapliga språkets och de vetenskapliga regelsystemens svårtillgäng- lighet varit svår att bedöma för andra än vetenskapsmän skolade inom samma områden. Kraven på objektivitet och frihet från partsintressen, som kan påverka forskarens integritet och minska tilltron till hans resultat, har medfört krav på obundenhet och en fri ställning.

Dessa och andra skäl har medfört att,/brskning(men knappast utvecklings- arbete) enligt en renodlad syn kan betraktas som en verksamhet nödvändig och angelägen isig själv, som en verksamhet som inte bör motiveras eller styras från några andra utgångspunkter än dem som de vetenskapliga framstegen själva uppställer. Forskningen är med detta synsätt en avgränsad verksamhet och forskningssynen baseras påjorskningens egenvärde.

Denna uppfattning om forskningen som ett egenvärde innebär dock inte på något sätt uppfattningen att resultaten av forskningen skulle vara utan betydelse för samhället eller att samhället skulle kunna vara utan forskning. Den innebär endast att forskningsinsatsernas storlek och inriktning inte på ett meningsfullt sätt kan styras och motiveras utifrån förhoppningar eller beräkningar av dess effekter utan bör ske med ledning av forskningens egna Utvecklingstendenser. Uppfattningen av forskningen som ett egenvärde kan

föras tillbaka till 1800-talets i romantikens filosofi bottnande kultursyn. Den ges i sin tur relief av den föregående upplysningstidens mer nyttoinriktade syn.

Uppfattningen om vetenskapen och forskningen som ett egenvärde har emellertid knappast någonsin kunnat renodlas. Inte heller har avvägningar mellan resursbehov och insatser för olika forskningsområden i det praktisk- politiska arbetet kunnat ske på grundval av enbart bedömningar av vad forskningen krävt och utan hänsynstagande till inom vilka samhällsområden och vilket slags effekter forskningen kan tänkas få.

Det är sannolikt ingen överdrift att påstå att i modern tid perioden kring andra världskriget i detta avseende blev en vattendelare. Mängden av de insatser som då gjordes i form av forsknings- och utvecklingsarbete för krigsansträngningarna. för beredskap och folkhushållning i olika länder och den planmässighet med vilken detta skedde drog i stor utsträckning bort basen för synen på forskningen som ett egenvärde, som någonting som väl kunde bidra till att förverkliga samhällets mål men som endast kunde göra det på sina egna villkor och utan att ansträngningarna kunde dirigeras utifrån. Förändringarna i attityderna går emellertid långsamt och synsättet har även genom 1960-talet och även i de högindustrialiserade länderna levt kvar i flera avseenden. De ovan berörda beräkningarna av FoU-insatserna uttryckta i procent av bruttonationalprodukterna och jämförelsen mellan länderna grundade på dessa beräkningar är snarast ett uttryck för denna syn: insatsernas samlade storlek ses som avgörande för den potentiella samhälls- nyttan utan att stort avseende fästs vid hur FoU-insatserna fördelas och hur de förhåller sig till samhälleliga målsättningar.

Innan den snabba forskningsexpansionen under efterkrigstiden satte in var grundinställningen att forskningen så långt möjligt skulle få utvecklas fritt efter sina egna förutsättningar och att staten huvudsakligen skulle nöja sig med att anpassa sin anslagspolitik efter utvecklingen och de finansiella möjligheterna. Detta karakteriseras ibland som en politik där forskningen lämnas i fred — för att kunna utvecklas efter sina egna förutsättningar.

Närdet gäller synen på s. k. grundforskning, dvs. den forskning där det rent vetenskapliga värdet tillmäts särskilt stor vikt och den långsiktiga allmänna kompetens- och kunskapsuppbyggnaden står i centrum mer än en plan- mässig strävan efter tillämpning och konkret utnyttjande, är uppfattningen om forskningens egenvärde naturligt nog särskilt stark.

Uppfattningen att FoU så långt möjligt måste behandlas som en aktivitet för sig vid sidan av övriga samhällsaktiviteter behöver dock inte innebära att man från samhällets sida förhåller sig passiv till forskningspolitiska frågor. De faktiska erfarenheterna av forskningens betydelse i samhällsutvecklingen och expansionen av forskningen kan ändå skapa en strävan att genom starka och planmässiga insatser främja dess utveckling och ge den bästa möjliga arbetsbetingelser. En sådan forskningspolitik politik för forskning (eng. policy for science) kan genomföras på flera sätt. Inrättandet av särskilda forskningsministerier låter sig t. ex. väl förena med en sådan syn.

2.3.3. Forskningen som medel

Den andra grundläggande forskningspolitiska doktrinen kan enklast betecknas med uttrycket forskningen som medel.

Positivt uttryckt kan det anses självklart att samhällets resurser används för att eftersträva att dess säkerhetspolitiska, kulturella, sociala, ekonomiska etc. mål uppnås och att samhällets forskningsansträngningar är en del av dessa resurser. En annan komponent i denna grundsyn är uppfattningen att forskningen inte kan vara strikt objektiv, att den under alla förhållanden påverkas av den politiska, sociala, ekonomiska och kulturella miljö där den bedrivs.

Ett mer eller mindre totalt accepterande av den syn på forskningen och forskningens möjligheter, som innebär att den främst eller enbart betraktas som ett mede/att nå de olika samhällsmål som ställs upp inom olika områden, kan också det få sina särskilda forskningspolitiska och organisatoriska konsekvenser. ] praktiken innebär det ofta att resurserna för forskning och utveckling hänförs till olika sektorer av samhället för att där fördelas på olika FoU-uppgifter. Inriktningen och dimensioneringen av denna sektorsan- knutna eller sek/oriel/a forskning skall då ske utifrån de värderingar och mål som gäller för verksamheten och planeringen inom sektorn. Anknytningen mellan sektoriell FoU och sektoriell planering är över huvud ett nyckelbe- grepp; genom denna anknytning, där FoU och planering ömsesidigt påverkar varandra. skall kopplingen till de politiska samhällsmålen åstadkommas. Samtidigt är det uppenbart att forskningen kring sektoriella problem också kan ge underlag för nytänkande och omprövning av sektoriella mål.

Generellt står klart att en sektorisering av FoU-politiken leder till en spridning av ansvaret för FoU-frågor och FoU-planering till många intres- senter i statsapparaten och att medlen för FoU når sin slutliga destination —de FoU-utförande organen, institut, universitetsinstitutioner, industri- och konsultföretag etc. — på flera vägar. Sett från de FoU-utförande institutio- nernas och personernas synpunkt innebär en utspridning av FoU-ansvaret inom rimliga gränser att det ges fler möjligheter att få FoU-projekt finansierade. Detta kan ge ökad säkerhet för att värdefulla och intressanta FoU-projekt finner sin finansiering. Denna spridning kan betecknas som en horisontell decentralisering en utspridning på bredden och bidrar till mångfald eller pluralism i forskningssystemet. Detta slags decentralisering med åtföljande pluralism bör i klarhetens intresse skiljas från en decentrali- sering som kan betecknas som vertikal och som innebär att inflytandet över anslagsfrågor och prioriteringar flyttas ner på administrativt sett lägre nivåer och därigenom kommer närmare den FoU-utförande nivån. Givetvis kan dessa decentraliseringsprinciper förenas och detta kan ske i skiftande grad inom olika områden. Långtgående vertikal decentralisering blir dock mest naturlig i ett system som präglas av doktrinen om forskningens egen- värde.

Sektoriseringen av FoU, som tar sin utgångspunkt i samhällsproblemen och statsmakternas och myndigheternas ansvar för att lösa dem, måste rent administrativt komma att anknyta till det sätt på vilket statsapparaten är uppbyggd och arbetar. Förhållanden av administrativ natur, över tiden skiftande tyngdpunkter i de politiska värderingarna och nationella traditio-

Figur 2:3 Utvecklingsten- denser utifrån rväjbrsk- ningspolitiska doktriner.

ner, som påverkar regeringsarbetets organisation och uppbyggnaden av myndighetsstrukturen i ett land, styr också indelningen av sektoriell FoU. Långt driven innebär sektoriseringen givetvis att uppdelningen på sektorer och delområden blir mycket stor, och pluralismen kan också medföra splittring. De problem som i administrationen uppstår vid gränsdragningen mellan olika departements och myndigheters ansvarsområden överförs till det sektoriella FoU-systemet.

Forskningens kunskapsutvidgande och gränsöverskridande karaktär gör denna problematik särskilt aktuell för sektoriell FoU. Samhällsproblem som kan angripas med FoU-insatser respekterar inte alltid vare sig gränser mellan vetenskapliga discipliner eller gränser mellan myndighetsområden. Även i ett forskningspolitiskt system uppbyggt i klar anslutning till de sektoriella principerna uppkommer sålunda ofta behov av överblick och samordning för att lösa såväl praktiska som teoretiska problem. All FoU såväl strikt tillämpningsinriktad som mer allmänt och långsiktigt kunskapsuppbyggande stöder sig på i stort sett gemensamma resurser. Det gäller det existerande utbildningssystemet, den existerande forskningsorganisationen och den FoU-verksamma personalen. Dessa resurser måste successivt och med optimalt utnyttjande anpassas till rådande behov av forskning, de för tillfället tillgängliga materiella och personella resurserna måste fördelas på olika sektorer etc.

Internationellt har detta problem angripits på olika sätt. Samordningsupp- giften har på det politiska planet kunnat läggas på en särskild minister med endast denna uppgift eller på en minister med även andra uppgifter, på olika slags samordnande kommittéer etc. (några internationella exempel på olika lösningar av samordningsproblemen redovisas i kapitel 3).

Den förda diskussionen om de renodlade doktrinerna och deras tänkbara konsekvenser i form av praktisk-politiska strategier kan illustreras som i figur 2:3. Figuren illustrerar också hur i varje fall på ytan likartade planerings- och

Teoretiska

forskntng- Forskningens Forskningen

politiska egenvärde som medel doktriner Forskningen skall så långt Forskningen skall inriktas möjligt utvecklas av sin egen mot viktiga samhällsområ— kraft inom olika områden. den.Sektoriseringochförsök Vertikal decentralisering. att aktivt initiera forskning.

Horisontell decentralisering.

Forsknings— .. _ __ _

politiska Okning av samhallets FoU—beroende och expansron av FoU— strategier verksamheten leder till

Planmässiga insatser för att Strävan efter decentralise- främja och effektivisera ring och överblick. Tvär— och forskning över hela fältet. mångvetenskap främjas. "Politik för forskning".

Forsk— ningen som medel

Forsk— ningens egenvärde

Doktrin

Stagnerande eller minskande resurser och fortsatt forsknings- beroende kan leda till

KOncentration av resurser till Inriktning på kortsiktiga re— områden som redan år fram- sultat inom politiskt högprio- Strategi gångsrika. Minskade sats— riterade områden.

ningar på nya och outveck— lade fält. Enbart bevaknings— forskning på oprioriterade fält.

beslutstekniker kan tillgripas på den politiska nivån även med olika grundläggande utgångspunkter. Figuren illustrerar utvecklingen under till- växt av FoU-resurserna, något som i stort sett gällt under hela efterkrigstiden. En motsatt utveckling— minskande eller stagnerande resurser— kan dock inte uteslutas och frågan kan ställas hur de båda doktrinerna då kommer att påverka det forskningspolitiska handlandet. En tänkbar utveckling kan sammanfattas som i figur 2:4.

2.4. Inflytande och påverkan på forskningen

Frågor om inflytandet för olika grupper på forskningens dimensionering, organisation och inriktning har varit aktuella under hela 1900-talet. Frågorna har nära samband med den syn på forskningens roll och möjligheter som ovan diskuterats. Inflytandefrågorna är enligt utredningens bedömning av grundläggande betydelse vid långsiktig forskningsplanering. Den vikt som måste läggas vid inflytandefrågorna hänger naturligtvis samman med forskningens speciella funktion i samhället, med den genuina osäkerheten om vilka resultat forskningsarbetet kommer att ge och med forskningens särskilda förmåga att frambringa ny kunskap om förhållanden i vår omvärld, kunskap som på lång eller kort sikt kan förändra villkoren för samhällslivet. Även detta problem kan ses i ljuset av de båda ovan beskrivna grundläggande synsätten.

2.4.1. Inflytandefrågorna och doktrinen om forskningens egenvärde

Iden mån det forskningspolitiska handlandet främst utgår från den grundsyn som ovan beskrivits med uttrycket/orskningens egenvärde ges inflytandepro- blematiken sin särskilda karaktär.

Den grundläggande synen på förhållandet mellan forskningen och samhället enligt denna doktrin är alltså att samhället skall utnyttja de resultat

Figur 2:4 Tänkbara Ersk- ningspolitiska strategier vid resursminskning.

som forskningen frambringar men att forskningen bör stödjas med ledning av den rent inomvetenskapliga utvecklingskraften hos olika discipliner och att just härigenom skapas garantier för att nya för samhället användbara resultat kommer fram. Denna syn ger utgångspunkterna när det gäller inflytande- frågorna. Det kan vara fråga om prioritering av FoU-projekt, utveckling av resurser för FoU inom olika områden m. m. Kraven på kvalitet och kreativitet och på motivation hos forskarna som en viktig förutsättning härför talar med denna utgångspunkt för att forskarna själva som de mest sakkunniga när det gäller inomvetenskapliga frågor bör ges ett starkt inflytande över prioriteringarna mellan näraliggande forskningsområden och finansieringen och inriktningen av enskilda projekt inom egna eller nära besläktade fält.

I princip inskränks enligt detta synsätt uppgiften för de forskningspriorite- rande organen, forskningsråd etc., till att inom det utbud som forskarsam- hället kan erbjuda främja och stödja den forskning som kvalitativt är mest lovande. I praktiken är uppgiften, även med en mycket uttalad anslutning till denna doktrin, mer komplicerad. De samhälleliga värderingarna måste ändå komma in på olika nivåer: det kan t. ex. gälla valet mellan från inomve- tenskaplig synpunkt lika högstående projekt.

Framförallt gäller det emellertid att göra avvägningar mellan större områden utifrån en uppfattning om var de största och viktigaste forsknings- resultaten kan tänkas komma fram. Det gäller att fördela resurser mellan medicinsk, naturvetenskaplig, teknisk, samhällsvetenskaplig och humanis- tisk forskning etc. Detta kan aldrig ske utan att politiska bedömningar kommer in. ,

Även om inflytandet på forskningens planering enligt denna tanketradi- ; tion på både kort och lång sikt bör vara koncentrerat till forskarsamhället självt behöver detta, varken i teorin eller praktiken, innebära att forskningen är isolerad från samhällets problem. Forskarna får genom ett fritt utbyte av idéer, deltagandet i samhällsdebatt och politiskt arbete, genom kontakter med näringsliv, folkrörelser och på andra sätt impulser och problemmedve- tenhet som påverkar deras intresseinriktning och val av forskningsobjekt.

Frånvaron av uttalad samhällelig och yttre styrning annat än på mycket överordnad nivå och den betoning av inomvetenskapliga bedömnings- grunder denna grundsyn frammanar kopplas i debatten också till frågan om forskningens frihet. Genom forskarsamhällets fristående ställning och långtgående självstyre inom givna ekonomiska ramar ges enligt denna grundsyn starkast möjliga garantier för att forskningsresultaten inte anpassas till från vetenskaplig synpunkt ovidkommande faktorer och att forskarens integritet bevaras. (Forskningsrådsutredningen har i sitt tidigare betänkande något utförligare berört frihetsbegreppet. SOU l975126, avsnitt 1.3.)

2.4.2. Inflytandefrågorna och doktrinen om forskningen som medel

Från den andra principiella utgångspunkten —_forskningen som ett medel — ges inflytandeproblematiken andra dimensioner,

Med denna grundsyn bör forskningen så långt det är möjligt inriktas och styras mot de samhällsbehov som på kort och lång sikt är de mest centrala. För den med offentliga medel finansierade forskningen blir styrningen en

klart politisk fråga.

Samhällets komplicerade struktur, mängden av problem och intressenter gör dock även denna princip svår att enhetligt och praktiskt förverkliga. Om ett mål för statens stöd till FoU är att skapa helt ny kunskap, identifiera helt nya problem etc., innebär detta definitionsmässigt också att avsteg måste göras från en enhetlig och genomförd styrning. Utrymme måste då lämnas för forskning som bryter mot vedertagna uppfattningar, går emot på kort sikt uppsatta mål etc. Vidare ställer forskningens villkor nödvändigheten av motivation, kreativitet och självständighet hos forskaren stora krav på styrningens teknik. Det är uppenbart att inga forskningsresultat kan skapas enbart genom beslut i medelsbeviljande organ.

Även om man ser bara till den med offentliga medel finansierade FoU- verksamheten och bortser från näringslivets, blir frågan om medinflytande på bredden och djupet särskilt påträngande när det gäller forskning. En strikt politisk-parlamentarisk styrning av en aktivitet som i så hög grad gäller att skapa underlag för framtida beslut blir med den pågående debatten om breddning och fördjupning av demokratin alltmer problematisk.

En rad intressenter kan alltså ställa krav på ett nära och direkt inflytande i fråga om både forskning och utveckling.

Ett självklart men inte sällan förbisett faktum i sammanhanget är att ett enskilt land - och då särskilt ett litet land bara i begränsad grad självt avgör inriktningen av sin forskning. Den nationella forskningens internationella beroende både när det gäller resultatöverföringar och metodutveckling är så stort att en viss anpassning till den internationella utvecklingen i de flesta fall är oundviklig på lång sikt. Sveriges insatser inom FoU, som relativt sett är betydande, brukar schablonmässigt uppskattas till 1 % av de globala. Ett direkt inflytande sker också utifrån genom finansiering via utländska fonder och beställare, stipendiering, utbildning och forskarutbyte (jfr kapitel 12).

Statens möjligheter att styra forskning är utomordentligt stora dels genom dess dominerande ställning som finansiär, dels genom den mångfald statliga organ som är eller kan bli inlemmade i forskningsstyrning och forsknings- utförande. Denna styrning kan ske på alla statsapparatens nivåer. Regering, riksdag och myndigheter och andra statliga organ kan påverka forskningsin- riktningen på både kort och lång sikt. Detta sker genom makten över den statliga forskningsorganisationens utformning och dimensionering och genom möjligheten att inom de givna ramarna initiera och beställa forskning. Utformningen av den statliga FoU-apparaten och inflytandet inom denna för olika intressentgrupper blir då en kärnfråga i all FoU-politik. Till problemet hör inflytandet för arbetstagarna inom olika statliga organ och avgränsningen av detta.

Inom den offentliga sektorn finns även andra intressenter — kommuner och landsting med stora FoU-behov och också vissa möjligheter att beställa, initiera eller i egen regi bedriva FoU.

Det marknadsberoende privata och offentligt ägda näringslivet är vid sidan av den offentliga sektorn den stora finansiären av FoU. Tonvikten ligger praktiskt taget genomgående på utvecklingsledet, vilket ger verksamheten en speciellt påtaglig effekt och givetvis stor betydelse för den materiella välfärdsutvecklingen. Beträffande industrins FoU är inflytandefrågorna komplicerade. Dels är industrin beroende av att inom den statligt stödda

FoU-apparaten sker en forskning som skapar kompetens och kunskapstill- växt inom för näringslivet viktiga områden, dels har staten genom sitt stöd till industriellt FoU-arbete ett intresse och ansvar för inriktningen även av industrins utvecklingsarbete.

Inflytandefrågorna när det gäller näringslivets FoU gäller emellertid inte bara förhållandet till staten. Arbetslivets demokratisering kan inte undgå att beröra också FoU-frågorna och inriktningen av näringslivets FoU. Det räcker alltså inte att i detta sammanhang fråga sig vilket samspel som skall råda mellan samhället, representerat av staten, å ena sidan och näringslivet å den andra. Samhället fattat i vidare mening, arbetstagarna som grupp, konsu- menterna som grupp liksom andra intressenter kan ställa anspråk på insyn och inflytande. De villkor näringslivet arbetar under i en internationell marknadsekonomi med sekretessproblematik, risktagande och konkurrens som dominerande inslag gör dessa inflytandefrågor särskilt komplicerade.

Viktiga grupper i det demokratiska samhällsarbetet utgör — i varje fall i Sverige —folkrörelserna, intresseorganisationerna och föreningslivet. Genom dessa organisationer formuleras och kanaliseras människornas behov längs delvis andra linjer än de partipolitiska. Särintressen, nya behov och minori- tetsproblem kan på dessa vägar lyftas fram och påverka den politiska verksamheten. Även för dessa organ är inflytandefrågorna när det gäller samhällets FoU av största betydelse.

I centrum för intresset står i dag de stora löntagarkollektivens möjligheter att initiera FoU som är av betydelse för deras medlemmar. Det kan gälla arbetsmiljöfrågor, arbetsplatsdemokrati etc. Löntagarorganisationernas engagemang i dessa frågor har ökat starkt och statliga insatser har också gjorts för att åstadkomma en ökning av FoU-insatser med utgångspunkt i löntagarnas intressen. Vid sidan av löntagarorganisationerna har emellertid en rad andra grupper likartade behov, t. ex. religiösa och etniska grupper, folkbildningsorganisationer, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen, naturvårds- grupper och andra. Även när det gäller de ideella folkrörelserna har vissa statliga insatser gjorts för att förbättra möjligheterna till inflytande på forskningen.

Med utgångspunkt i uppfattningen om forskningen som ett medel blir inflytandeproblematiken i alla dess här berörda aspekter till sist en fråga om att tillgodose alla de enskilda medborgarnas behov och önskemål. Alla vägar att bredda inflytandet över FoU-verksamheten syftar då mot detta mål.

2.5. Avslutande synpunkter

De redovisade forskningspolitiska doktrinerna kan var för sig inte få ett fullständigt och enhetligt genomslag i praktisk forskningspolitik. Samhällets — och den politiska beslutsprocessens — komplicerade struktur liksom forskningens egna villkor och mångskiftande roll har här, som inom många andra samhällsområden, medfört att system och tekniker med förankring i klart åtskilda (och teoretiskt oförenliga) grundsyner används jämsides med varandra och under ömsesidig påverkan. Förskjutningar som innebär en anpassning i riktning mot den ena eller den andra grundsynen sker successivt

inom systemen, men dessa förskjutningar sker ofta med eftersläpningar, positionsförskjutningar, pendelrörelser och ständiga kompromisser mellan synsätten.

Den i forskningssammanhang vanliga klara uppdelningen mellan grund- forskning och tillämpad forskning är en illustration. Genom en sådan strikt uppdelning - som forskningsrådsutredningen ovan och i sitt föregående betänkande ifrågasatt värdet av — har man lättare kunnat motivera kombi- nationen av två grundsyner, två olika doktriner i samma system. Genom att, som bl.a. i Sverige, ha två system för rörlig forskningsfinansiering (det sektoriella systemet och ett forskningsrådssystem för grundforskning) har man kunnat låta de båda grundsynerna finnas sida vid sida och kunnat dra nytta av dem bägge. Självfallet har i detta dubbla system forskningsråden under utbildningsdepartementet uppfattats som ett uttryck för doktrinen om forskningens egenvärde medan uppbyggnaden av det sektoriella systemet varit ett utflöde av forskning-som-medel-doktrinen. En skenbar paradox, och i själva verket ett tecken på utvecklingens kast och positionsförskjutningar, är att i Sverige inrättandet av forskningsråden, med början på det tekniska området, innebar ett försiktigt stegfrån en politik som bottnade i doktrinen om forskningens egenvärde. Rådsorganisationen kom också till, som forsk- ningsrådsutredningen visat i sitt föregående betänkande, under viss miss- tänksamhet eller motstånd från grupper av forskare.

Med den nya forskningsrådsorganisationen, som började arbeta den I mars 1977, har ett nytt steg i utvecklingen tagits genom inrättandet av forsk- ningsrådsnämnden. Organisationen präglas av ökad tonvikt på en forskning- en-som-medel—syn, och forSkningsrådsorganisationen har fått ett mer uttalat ansvar för att forskning inriktas mot för samhället i vidaste mening — relevanta områden. Detta skall ske under ett samtidigt starkt ansvar för forskningens inomvetenskapliga utveckling och den vetenskapliga kvalitén och med tydligt bevarade möjligheter att prioritera också/orskning utan klar relation till andra mål än utvecklingen av ny kunskap. Någon motsättning mellan dessa aspekter bör inte frammanas. Denna grundinställning ligger också bakom utredningens i det följande redovisade analys av förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering.

:

3. Sektoriserad och sammanhållen FoU-politik. Några internationella exempel

Även om den sektoriserade FoU-politiken fått en speciell framtoning i Sverige på grund av det administrativa systemets uppbyggnad är spänningen mellan en sektoriserad och olika former av mer sammanhållen FoU-politik en internationell företeelse. I många länder har under senare år diskuterats och genomförts reformer inom det forskningspolitiska området som direkt berör dessa problem.

Utredningen vill kortfattat belysa denna frågeställning med exempel från några olika länder. Som alltid i sådana sammanhang måste inskärpas att de politiska, konstitutionella och kulturella skillnaderna mellan länderna gör det orimligt att tro att detaljerade mönster, färdiga att överföra till det egna landet, står att finna. Skillnaderna mellan förbundsstater och enhetsstater och mellan parlamentariskt och icke-parlamentariskt styrelseskick ger t. ex. helt olika förutsättningar för de grundläggande mönstren. En belysning av internatio- nella förhållanden måste i stället ha syftet att skärpa blicken för den egna problematikens särdrag och ge information om tänkbara för- och nackdelar med olika lösningar.

Urvalet länder måste bli subjektivt; här har valts att rikta uppmärksam- heten mot några av de OECD-länder där diskussionen under senare tid varit livlig och berört den för forskningsrådsutredningen aktuella frågeställ- ningen.

I OECD:s FoU-statistik indelas medlemsländerna vanligen i grupper i förhållande till storleken av de resurser som de lägger ner på FoU, både absolut och relativt sett. (Se OECD/DSTI Science Resources/Newsletter nr 1 1976.)

Grupp 1 omfattar Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna, Japan och Storbritannien.

Grupp 2 består av Nederländerna, Schweiz och Sverige. Grupp 3 innefattar Australien, Belgien, Canada och Italien. Grupp 4 utgörs av Danmark, Finland, Irland, Norge och Nya Zeeland.

Grupp 5 slutligen inrymmer Grekland, Island, Jugoslavien, Portugal, Spanien och Turkiet.

De valda exemplen hänför sig till grupperna 1 t. o. m. 4 och problematiken kan alltså belysas med exempel såväl från länder med mycket stor FoU- volym som från länder vilka anvisar absolut och relativt måttliga resurser till sådan verksamhet.

3.1. Samordning av federal FoU-planering i USA

En bakgrund till den under senare tid intensiva forskningspolitiska debatten i USA är den klara nedgången (i fast penningvärde) av de federala insatserna för FoU från mitten av l960-talet fram t. o. m. 1975. Trots att ökningarna under 1976 och 1977 varit större än inflationen är de federala insatserna (i fast penningvärde) för FoU lägre 1977 än för tio år sedan.

På det administrativa planet fick denna utveckling ett uppseendeväckande uttryck då president Nixon 1973 avskaffade det till Vita Huset knutna Office for Science and Technology, vars chefvar officiell vetenskaplig rådgivare åt presidenten. Uppgiften att vara rådgivare i vetenskapliga frågor lades på chefen för National Science Foundation (NSF) som hade att fullgöra den vid sidan av sina övriga plikter.

Eftersom den verkställande makten inte utgår från kongressen har denna anledning att i princip på samma nivå som regeringen bevaka FoU-frågor. Inom kongressen har ansvaret för FoU successivt kommit att koncentreras till ett särskilt utskott för Science and Technology i representanthuset.

Detta utskott har under åren 1973—1975 med hjälp av kongressens betydande utredningsresurser genomfört utredningar och hearings om FoU- frågorna. På grundval av detta arbete utformades ett lagförslag som syftade till att ge nya utgångspunkter för den federala FoU-politiken. Under förhandlingar med Vita Huset utformades alternativa och nya förslag och genom beslut av representanthuset hösten 1975 och senaten våren 1976 antogs en "National Science and Technology Policy, Organization and Priorities Act of 1976", som undertecknades av presidenten i maj 1976. Lagen innebär i korthet följande.

I presidentens kansli inrättas ett Office for Science and Technology Policy (OSTP) vars chef skall vara presidentens rådgivare i dessa frågor. Utnäm- ningen av chefen för kontoret skall godkännas av senaten. Detta innebär att den nye innehavaren får högre status än tidigare. Själva lagstiftandet innebär vidare att presidenten inte utan kongressens godkännande kan avskaffa rådgivarinstitutionen. OSTP och dess chef skall bl. a.

[] informera presidenten om teknisk-vetenskapliga frågor av nationell

betydelse Cl värdera de federala FoU-insatsernas omfattning, kvalitet och effektivitet

och föreslå erforderliga åtgärder Cl biträda presidentens budgetberedande organ (Office of Management and Budget, OMB) med analys av alla federala organs äskanden av FoU- medel El biträda presidenten när det gäller ledning och samordning av federala

FoU-program.

OSTP skall årligen delta i utarbetandet av en Science and Technology Report (vars motsvarighet f. n. utges av National Science Board, som är styrelse för National Science Foundation). Rapporten skall bl. a. behandla den teknisk- vetenskapliga utvecklingens betydelse för olika samhällsområden och de teknisk-vetenskapliga resurserna. OSTP skall vidare delta i framtagandet av en rullande prognos med fem års sikt.

Under de år som reformen förberetts har en av huvudfrågorna varit den

föreslagna rådgivarens ställning i den politiska beslutsprocessen och då främst budgetprocessen. I tidigare förslag från kongresshåll lanserades bl. a. tanken på ett särskilt FoU-departement i vilket skulle sammanföras ett antal nu existerande FoU-organ. Detta innebar i viss mån ett avsteg från sektoriella princ per och förslaget mötte också motstånd. Från Vita Huset framfördes å andra sidan förslag som visserligen återupprättade posten som vetenskaplig rådgivare åt presidenten men utrustade dess innehavare med mycket vaga befogenheter. Den kompromiss som nåtts innebär att garantier skapas för att enhetliga perspektiv i budgetberedningen kan läggas på hela FoU-området men att det slutliga ansvaret för Vita Husets budgetberedning även när det gäller FoU oförändrat åvilar OMB.

Den rådgivande kommitté för FoU som tidigare fanns i Vita Huset (The Presidenfs Science Advisory Committee) har inte återupprättats genom den nya lagstiftningen men en tillfällig kommitté har tillkallats för att under ordförandeskap av chefen för OSTP göra en översyn av federala FoU- program. Bl. a. skall studeras uppgiftsfördelningen mellan olika departement samt budget- och organisationsfrågor. I uppdraget ingår också att överväga behovet av förbättrade system för förmedling av teknisk-vetenskaplig information och behovet av förbättrad teknikbedömning inom departement och myndigheter.

Även om debatten och organisationen för planering av federala FoU- insatser präglas av en spänning mellan den lagstiftande kongressen och den verkställande presidentmakten, typisk för USA:s icke—parlamentariska demokrati, är det uppenbart att det också finns en spänning som kan föras tillbaka till doktrinerna forskningen som mål och forskningen som medel. Den nu tagna lagstiftningen bekräftar att FoU-politiken inte utgör en sluten enhet men lägger ökad vikt vid möjligheterna till överblick och samlade perspektiv.

3.2. Samordning av federal FoU-planering i Förbunds- republiken Tyskland

I Förbundsrepubliken Tyskland präglas det forskningspolitiska systemet starkt av att landet är en förbundsstat. En uppdelning av ansvaret för FoU måste ske inte bara mellan offentligt och privat utan på den offentliga sidan även mellan de enskilda delstaterna och förbundet. En från FoU-synpunkt avgörande skiljelinje mellan delstaternas och förbundets ansvar går vid universiteten: de är delstaternas ansvarsområde.

I förbundsregeringen vilar ett huvudansvar för FoU-frågor på två depar- tement, Bundesministerium fiir Bildung und Wissenschaft (BMBW) och främst Bundesministerium fiir Forschung und Technologie (BMFT). Dessa båda departement inrättades genom en delning 1972 av ett departement där såväl utbildnings- som forskningsfrågorna hölls samman.

Vid sidan av BMBW och BMFT har de olika fackministerierna ansvar för separata sektorsanknutna FoU-program, institut etc. Dessa är emellertid förhållandevis små och BMFT har, till skillnad från motsvarande organ i t. ex. Canada och Nederländerna, ett ansvar inte bara för samordningsfrågor och planering i stort utan också för ett stort antal betydande FoU-program,

företrädesvis sådana som är sektorsövergripande och/eller speciellt kostnads- krävande. Som exempel kan nämnas

Energiforskning Atomforskning

Havsforskning och havsteknik

Rymdforskning

Lokaltrafik Kommunala teknologier.

Under BMBW sorterar Deutsche Forschungsgemeinschaft (DFG) som motsvarar den svenska forskningsrådsorganisationen under utbildningsde— partementet. DFG finansieras i princip till lika delar av förbundet och delstaterna. För vissa nya aktiviteter bär dock det federala ministeriet hu- vudkostnaderna.

Samordningsfrågorna har även i Tyskland aktualiserats i takt med starkt ökade ekonomiska insatser för FoU och en ökad medvetenhet om FoU- arbetets betydelse för samhällsutvecklingen. I förbundsdagen har kraven på samplanering förts fram i flera sammanhang, främst när det gäller den sektorsanknutna forskningen. Från forskningsministeriets sida har möjlig- heterna till överblick också betonats och insatser gjorts för att främja samarbete och samplanering. Bl. a. har introducerats ett datorbaserat infor- mationssystem (DAVOR) i vilket alla federala genom ministerierna finan- sierade FoU-projekt skall registreras. Regelbundet vartannat till vart tredje år — avger förbundsregeringen till förbundsdagen forskningsrapporter (For- schungsberichte) i vilka dels diskuteras olika forskningspolitiska frågor och dels ges en fyllig och relativt djupgående statistisk analys av förbundets, delstaternas och industrins FoU-insatser. Inom förbundsregeringen har inrättats dels interministeriella ämbetsmannakommittéer, dels ett regerings- utskott för FoU-frågor med uppgift att löpande handlägga samordningsfrå- gor.

Svårigheter att åstadkomma en koordinering som tillfredsställde förbunds- dagens önskemål ledde 1975 till att en viss del av de för ministeriernas FoU avsedda medlen innehölls av förbundsdagen i avvaktan på en godtagbar plan för samordning av förbundsregeringens FoU-politik. Inom förbundsrege- ringen träffades då en överenskommelse om ökade samordningsinsatser som ledde till att BMFT fick en starkare ställning. Samordningssträvandena avser en rad åtgärder som skall genomföras under en treårsperiod. I planen ingår bl. a.: ökade insatser för information och en utvidgning av det ovannämnda DAVOR-systemet, fasta rutiner för samråd mellan olika ministerier för projekt som kan bedömas vara av intresse för flera ministerier (för större projekt under medverkan av BMFT) samt en successiv samstämning även av rutiner för medelsfördelning och kriterier för utvärdering.

Vid sidan av regeringsmaskineriet existerar i Förbundsrepubliken Tyskland också ett rådgivande FoU-politiskt organ på federal nivå — Wissenschaftsrat. Vetenskapsrådet inrättades 1957 och har bl. a. uppgiften att avge offentliga rekommendationer om FoU—politiska frågor. Det är sammansatt av företrädare för delstaterna, förbundet och forskningen.

Vetenskapsrådet har i april 1975 offentliggjort en omfattande rapport ”Empfehlungen zu Organisation, Planung und Förderung der Forschung”,

vari rådet gör en genomgång av FoU-systemet och redovisar förslag till åtgärder. Rekommendationen gäller organisatoriska och forskningsadmini- strativa frågor och tar inte sikte på inriktningen eller dimensioneringen av FoU-insatserna.

3.3. Samordning av FoU-planering i Nederländerna

I Nederländerna har sedan 1973 funnits en minister för FoU-politik. Ministern har främst samordningsuppgifter.

Det direkta ansvaret för den statliga FoU-verksamheten är uppdelat på fackdepartementen. som i stor utsträckning utnyttjar fristående institut för den sektoriella forskningen. Universitetsväsendet äri Nederländerna endast i ringa utsträckning engagerat i detta slags forskning. Organisatoriskt är forskningsministern anknuten till ministeriet för "Onderwijs en Wetten- schappen" men hans ställning i förhållande till detta departement är f. n. inte principiellt annorlunda än till övriga fackdepartement.

Forskningsministerns fristående ställning innebär också att han inte har någon makt att i förhållande till övriga ministrar dirigera eller dimensionera FoU-insatser. En förutsättning för forskningsministerns arbete är att samord- ningsbehovet känns också inom de FoU—ansvariga fackdepartementen.

Det f. n. viktigaste redskapet för forskningsministerns arbete är den årliga forskningsbudget som presenteras för parlamentet. Denna forskningsbudget innehåller, förutom sammanställningar av anslagsbehovet för det aktuella budgetåret och prognoser över anslagsbehoven under framförliggande femårsperiod totalt och sektorsvis, dels vissa allmänna översikter över aktuella forskningspolitiska frågor, dels översikter över forskningsläget inom olika sektorer. Det bör dock observeras att forskningsbudgeten inte omfattar alla FoU-medel. Universiteten ligger helt utanför och även i övrigt undantas vissa FoU-anslag.

Forskningsbudgeten, som presenteras av forskningsministern, arbetas fram i nära kontakt mellan dennes stab och fackdepartementen. Fackminist- rarna skall samråda med forskningsministern om sina respektive delar av denna forskningsbudget, och i den mån inte överenskommelse träffas dem emellan hänskjuts frågan till regeringen i dess helhet. Som mellaninstans finns ett regeringsutskottförforsknings/i'ågor där olika problem kan detaljdis- kuteras innan de avgörs i regeringen. I detta regeringsutskott, där forsknings- ministern är ordförande, kan även vissa tjänstemän utanför regeringen delta. För löpande samråd mellan departementen i FoU-frågor finns en särskild tjänstemannagrupp som sammanträder regelbundet.

Forskningsbudgeten läggs fram för parlamentets andra kammare, där ett särskilt utskott för forskningspolitik förbereder parlamentsbehandlingen av den. Detta är utskottets enda betydande uppgift. Budgeten diskuteras i sin helhet i parlamentet innan budgetförslagen för de berörda sektorerna behandlas. Beslut om FoU-anslagen fattas dock inte i samband med behandlingen av forskningsbudgeten. Det sker i samband med att respektive sektors totala anslagsbehov behandlas, och sektorsprincipen upprätthålls alltså också formellt.

För att ytterligare utveckla möjligheterna att inom ramen för en sektori-

serad FoU-politik åstadkomma ökad integration har framlagts förslag om ett system av sektorsrådför F oU. Förslaget innebär att för 10—1 5 samhällssektorer skall inrättas särskilda FoU-planerande organ med företrädare inte bara för forskningsinstitut och forskare inom respektive sektor utan också för regeringen och intressenter utanför forskarsamhället och regeringsmaski- neriet. Genom dessa råd, som skall verka för en koordinering och långsikts- planering, avser man att skapa en motvikt mot tendenser till snävt departementsinriktad sektorisering. Ett inflytande från forskningsministeriet inom en löpande sektoriell FoU-planering kan vidare uppnås — här bör uppmärksammas att det sektoriella FoU-planeringsansvaret vilar på minis- terierna, som samtidigt fullgör myndighetsuppgifter i svensk betydelse av ordet.

Inom forskningsministerns stab drivs också utvecklingen av ett system för registrering av pågående FoU som ett viktigt instrument för samordning och överblick. I första hand skall registreras all statligt finansierad FoU, men även möjligheterna att registrera industriell FoU prövas.

I samband med denna kortfattade beskrivning av strävandena att åstad- komma en balans mellan sektorisering och helhetssyn i den nederländska FoU-politiken bör också beröras det forskningspolitiska rådet, som närmast motsvarar den svenska forskningsberedningen. Till skillnad från den svenska forskningsberedningen har dock det forskningspolitiska rådet en ställning som fristående och självständigt rådgivande organ till regeringen och innehåller inga regeringsledamöter. Rådet, som inrättades i mitten av l960- talet, har under en period spelat en relativt undanskymd roll. Det har dock efter en reorganisation nu aktiverat sin verksamhet som fristående rådgivare till regeringen. Rådet består av 9 ledamöter utsedda av regeringen på personliga meriter. Rådets arbete tar bl. a. sikte på att årligen avge en rapport som skall beröra i princip likartade frågor som de som behandlas i regeringens forskningsbudget.

Av den diskussion och det material kring dessa frågor, som forsknings- rådsutredningen kunnat ta del av, framgår att forskningsministerns arbete inte är utan problem. Den politiska platt/ormen för hans arbete är liten. Genom forskningsfrågornas indirekta betydelse för de grundläggande samhällsfrå- gorna och genom sektorsorganens starka ställning blir hans möjligheter att skapa en egen politisk profil begränsade.

Forskningsbudgeten, som inte är heltäckande, har fortfarande klara — och uttalade drag av sammanläggning av delbudgetar. Den bedöms dock på flera håll kunna successivt utvecklas till ett mer sammanhållet planerings- dokument. Bl. a. betonas vikten av att forskningsministeriet utvecklar tillräcklig kompetens för egna planeringsinsatser.

Svårigheterna att göra de föreslagna sektorsråden till ett enhetligt och allomfattande instrument för tvärdepartemental samordning har också framhållits i debatten om dem. Från vissa håll har betonats att de kan bli maktlösa om de inte ges en roll i budgetprocessen. De har å andra sidan mötts med skepsis t. ex. från fackdepartement, där behoven av koordinering med andra områden bedömts som små.

Trots de svårigheter av politisk och annan natur som samordningsarbetet möter innebär det ökade möjligheter till planmässiga och samstämda reformer inom olika delar av FoU-systemet. Genom de årliga forsknings-

budgeterna har informationsnivån inom parlamentet när det gäller FoU- frågor kunnat väsentligt förbättras.

3.4. Samordning av federal FoU-planering i Canada

I Canada har under senare delen av l960-talet och under 1970-talet förts en omfattande diskussion om forskningspolitiska frågor. Bakgrunden är inte minst det mångåriga utredningsarbete som bedrivits av en speciell senats- kommitté under ledning av senator Maurice Lamontagne och de reformer på det forskningspolitiska området som under tiden skett.

Under trycket av krav på ökade insatser från den federala regeringen för att främja och koordinera FoU-insatserna i Canada inrättades 1971 ett ministe- rium för forskning och teknologi (MOSST). Dess uppgifter var bl. a. att

Cl utveckla metoder för samordning av program rörande FoU med andra regeringsprogram El bistå regeringen, departement och federala organ beträffande organi- sationen av vetenskaplig verksamhet iden offentliga sektorn, fördelningen av finansiella, personella och andra resurser på olika forskningsfält samt beträffande Canadas deltagande i internationellt forskningssamarbete och samordningen av berört nationellt forskningsarbete [] initiera och genomföra angelägna forskningar och studier rörande FoU:s inflytande på samhället El främja utvärdering av effektiviteten i forsknings- och forskningspolitiska program.

MOSST har självt blivit föremål för debatt och utvärderingsförsök som givit belysning åt frågan om möjligheter till FoU-samordning i ett sektoriellt system.

Lamontagne-kommittén karakteriserade i ett 1973 avgivet betänkande den dåvarande konstruktionen som en samrådsmodel/ inom en i grunden pluralistisk ram (jfr SOU 1975:26, kap. 6 s. 208 ff.) och fann den otillräcklig eftersom den endast gav en rådgivande roll till ministeriet. Det alternativ som framlades innebar att MOSST skulle få en stärkt ställning i flera avseenden en utveckling från samrådsmodell till samordningsmodell.

Främst borde MOSST, enligt Lamontagne-kommitténs förslag, stärkas genom att ges en auktoritativ roll i budgetarbetet. Ministeriet borde ha uppgiften att granska och bearbeta förslag till alla federala FoU-utgifter. I ett regeringsutskott, bestående av de ministrar som ansvarar för större forsk- ningsbudgetar (och under ordförandeskap av ministern för forskning och teknologi), borde en samlad forskningsbudget sammanställas. Denna borde i sin helhet göras till föremål för den finansiella bedömningen. Eventuella jämkningar i budgeten borde ankomma på forskningsutskottet, ej på "the Treasury Board" (ung. = finansdepartementet). MOSST föreslogs vidare få uppgiften att följa och värdera de olika departementens forskningspro- gram.

Denna uppfattning hänger nära samman med den grundsyn som Lamon- tagne—kommittén redovisat när det gäller budgetfrågorna. Kraven på en forskningsbudget innebär för Lamontagne-kommittén inte bara önskemål

om att federala FoU-kostnader skall redovisas samlat och i tillämpliga delar vara relaterade till varandra utan också att forskningsbudgeten skall ta sikte på en bestämd procentuell andel av den federala budgeten, bruttonational- produkten e. (1.

Även i övrigt har MOSST:s svårigheter att finna sin roll uppmärksammats (se t. ex. Peter Aucoin & Richard French: Knowledge, Power and Public Policy./Science Council of Canada. Background Study 3, 1974). Bl.a. har hävdats att MOSST:s ställning som departement utan egna program och underställda myndigheter (Ministry ofState) ger en grundläggande svaghet — eget programansvar och egna kontrollmöjligheter är en förutsättning för framgång. Det har också ifrågasatts om de analytiska redskapen finns för en FoU-planering som skulle kunna ge ett forskningsdepartement möjligheter att driva sina speciella synpunkter gentemot FoU-ansvariga fackdepartement med stor egen kompetens.

Det är vidare uppenbart att MOSST tidigare inte fått det stöd inom regeringen som det behövt för att kunna utveckla sin kompetens. Å andra sidan anses MOSST ha haft mycket stora ambitioner att snabbt påverka FoU- politiken över hela fältet.

Under trycket av den kritik som riktats mot MOSST, såväl från dem som önskat ge det större möjligheter att påverka den federala FoU-politiken som från dem som ansett MOSST:s roll förfelad, har den federala regeringen ånyo övervägt dess ställning. I ett memorandum presenterat i samband med att den nyssnämnda senatskommittén i december 1975 inledde en ny serie hearings om FoU-politiken har regeringen framlagt sin förnyade bedömning av MOSST:s ställning och uppgifter.

Regeringen tog klart ställning mot tanken att betrakta forskningsbudgeten och forskningspolitiken som en odelbar enhet och mot att de totala FoU- insatsernas storlek systematiskt skulle relateras till budgetens omslutning e. d. Detta innebär också ett avvisande av tanken att ge MOSST något slutligt ansvar för avvägningen av FoU-insatserna inom olika sektorer. Inte heller tanken på en interministeriell FoU-kommitté accepterades. Enligt rege- ringens memorandum bör FoU-politiken definieras som summan av de politiska åtgärderna inom tre områden som kan definieras som

D Allmänt stöd till forskning inkluderande bl. a. stöd av universitetsforsk- ningen, internationellt forskningssamarbete samt forskarutbildning och forskningsinformation Cl Sektorsanknuten FoU D Åtgärder för att introducera vetenskapliga metoder och använda veten- skapligt skolad personal i det långsiktiga nationella planeringsarbetet.

Också en rad andra organ än MOSST har ansvar för dessa processer och MOSST bör inte söka påverka alla löpande FoU-frågor. Någon utbrytning av fackdepartementens FoU-budgetar och separatbehandling av dem under MOSST:s ledning är inte aktuell. MOSST:s roll i budgetprocessen kommer dock att stärkas genom att det ges uppgiften att granska och värdera av olika departement föreslagna FoU-utgifter och yttra sig över förslag till Treasury Board, som löpande fattar beslut om federala utgifter. Principiellt står också möjligheten öppen för MOSST att utvärdera FoU-program hos olika ministerier.

Någon samlad forskningsbudget presenteras alltså inte för parlamentet men Statistics Canada gör en årlig redovisning av de federala insatserna för FoU. Rapporten ger en relativt fyllig och, genom bearbetning av det statistiska materialet i politiskt relevanta termer, åskådlig bild av de federala FoU-insatserna.

Det fristående forskningspolitiska organet Science Council of Canada inrättades 1966 som rådgivande forskningspolitiskt organ av då gängse typ. Det har till sitt förfogande haft sekretariats- och finansiella resurser som gjort det möjligt för det att genomföra egna utredningar, beställa studier etc. Ett betydande antal rapporter har publicerats. Science Council of Canada har dock trots detta inte undgått svårigheter av det slag som många av l960-talets rådgivande forskningspolitiska organ fått erfara: en oklar ställning och rolluppfattning.

Med tillkomsten av MOSST aktualiserades rådets uppgifter och organisa- tion och i samförstånd mellan rådet och regeringen pågår nu en omstruktu- rering. Rådets sammansättning breddas så att utöver de tekniska och naturvetenskapliga intressena. som tidigare helt dominerade rådet, även samhällsvetenskaperna i vid mening blir representerade. Rådets verksamhet inriktas mer mot allmänheten än mot regeringen och dess nationella roll betonas mer än den federala. En huvuduppgift för rådet blir att sprida information om och öka medvetenheten om förhållandet mellan forskning, teknik och samhälle.

3.5. Samordning av FoU-planering i Norge

Den upprustning av den norska FoU-organisationen, som skedde efter andra världskriget, byggde — som den svenska — till stor del på forskningsrådsmo- dellen, dvs. på fristående organ utan myndighetsansvar inom någon samhällssektor men med uppgift att svara för rörligt stöd till forskning inom olika ansvarsområden. Vid sidan av de fasta anslagen till universiteten skapades därmed en "budget nr 2" för norsk FoU. På i princip samma sätt som i Sverige (som dock haft en mer varierad utveckling) har denna organisationsform utnyttjats inte bara för stöd till mer disciplininriktad, grundläggande och kunskapsuppbyggande forskning utan också för att tillgodose behov av sektoriellt inriktad forskning. Vid sidan av Norges Almenvitenskapelige forskningsråd (som närmast svarar mot forsknings- råden under utbildningsdepartementet i Sverige) har inrättats forskningsråd för teknisk-naturvetenskaplig och lantbruksvetenskaplig forskning samt för fiskeriforskning.

Sedan slutet av l960-talet disponerar därutöver flera regeringsdepartement medel för uppdragsforskning, vilket innebär en betoning av FoU-medlens sektorsanknytning.

År 1965 inrättades Hovedkomitéen for norsk forskning, motsvarande den svenska forskningsberedningen men med en från regeringen mer fristående ställning regeringsledamöter deltar inte. Den har som rådgivande organ haft ett ansvar för hela forskningsfältet med uppgift bl. a. att bevaka frågor om forskningspersonal, uppmärksamma nya forskningsbehov, främja samord- ning av forskning etc. Hovedkomitéens sekretariat har också betjänat ett i samband med kommitténs tillkomst inrättat forskningsutskott inom rege-

ringen med statsministern som ordförande. ] utskottet har därutöver ingått kirke- og undervisningsministern, jordbruksministern, industriministern och finansministern. Regeringsutskottets verksamhet har enligt tillgängliga uppgifter tidigare varit begränsad.

I samband med ökad FoU-volym och ökade krav på koppling mellan FoU och samhällsplanering inom olika områden har också diskussionen om en sammanhållen och långsiktig FoU-politisk planering ökat. Hovedkomitéen har i en serie offentliga rapporter behandlat frågor av detta slag (särskilt kan observeras Melding nr 4, 1971 jämte Tillegg til melding nr 4, 1972).

Hovedkomitéen föreslog 1971 inrättandet av ett särskilt departement för högre undervisning och forskning, men detta förslag avvisades av regeringen och Hovedkomitéen tog i sitt fortsatta utredningsarbete fasta härpå.

I en proposition till stortinget framlagd i november 1975 av kirke- og undervisningsdepartementet (St. Meld. nr 35 1975—76 Om forskningens organisering og finansiering) behandlade regeringen i ett sammanhang en rad forskningspolitiska frågor. Propositionen behandlades av stortinget i maj 1976 (Innst. S. nr. 290).

Någon ändrad inställning till frågan om ett samlat departementalt ansvar för forskning redovisades inte i propositionen men ökade insatser från regeringens sida genom regeringens forskningsutskott förutskickades. I utskottet skall dock fortsättningsvis inte statsministern utan ministern för kirke- og undervisningsdepartementet vara ordförande. I utskottet skall sitta de ministrar under vilka sorterar forskningsråd och i övrigt de ministrar regeringen bestämmer. Utskottets uppgifter är kortfattat att Cl utforma förslag till forskningspolitiska riktlinjer bl. a. rörande forsknings- insatsernas fördelning på huvudområden D utarbeta propositioner till stortinget med sikte på att stortinget kan diskutera FoU-frågor samlat El ta initiativ till forskningsinsatser av nationell betydelse och som berör flera departement El bidra till samordning mellan och avvägning av forskningsrådens verk- samhet El värdera, främja och samordna norskt deltagande i internationellt samar- bete om forskning och forskningspolitik.

Vid kirke- og undervisningsdepartementet har inrättats en särskild departe- mentsavdelning som tjänar som regeringsutskottets sekretariat. Hovedkomi- téen for norsk forskning skall enligt stortingets behandling bevaras som ett fristående rådgivande organ med egna sekretariatsresurser. I regeringspropo- sitionen föreslogs också inrättandet av ett nytt friståendeforskningsråd för samhällsplanering, som genom ett brett ansvarsområde skulle svara för

EJ långsiktiga forskningsuppgifter på tvärs över departementens ansvarsom- råden Cl forskning av intresse för grupper som inte har kompetens eller resurser att

formulera eller finansiera forskningsuppgifter El forskning av intresse för kommuner och fylket (län). Stortinget avvisade dock tanken på ett fristående råd av detta slag och begärde i stället att rådet skulle inrättas som ett delråd inom Norges Almenvitenska- pelige forskningsråd.

H Långsiktig forskningsplanering i Sverige

4. Översikt över det svenska FoU-systemet

4.1. Innebörden av begreppet FoU-system

Forskning och utvecklingsarbete bedrivs i olika miljöer och under skilda förutsättningar, men oavsett sådana skillnader bidrar FoU-aktiviteterna till kunskapsutvecklingen i samhället och präglar genom sin inriktning utnytt- jandet av kunskap. Alla de enskilda FoU-aktiviteterna tillsammans med formerna för styrning och påverkan av FoU-verksamheten i landet kan med ett sammanfattande begrepp betecknas som det svenska FoU-systemet. Det består således inte bara av dem som direkt utför forskning och utvecklings- arbete utan också av personer, grupper och organisationer som i någon mening påverkar verksamheten genom att t. ex. besluta om, långsiktigt planera, finansiera eller administrera FoU-verksamhet. I avsnitt 2.2 ovan har beskrivits hur man kan söka urskilja fiera nivåer i detta system med hänsyn till aktiviteternas långsiktiga och strategiska betydelse.

I ett helhetsperspektiv på FoU-frågorna kan man i det större systemet urskilja olika delsystem med egna karakteristika. Särskilt viktiga sådana delsystem är forskningen vid universitet och högskolor, forskningsrådsorga- nisationen, FoU inom näringslivet och den sektoriella FoU-organisationen. Inom varje sådant delsystem kan man i sin tur urskilja mindre system. Vad som här kallas ”den sektoriella FoU-organisationen" t. ex. är inte någon enhetligt uppbyggd organisation utan består av FoU-verksamhet inom en rad samhällssektorer med olika organisationsmönster för FoU inom sektorn. Vad som gör det berättigat att tala om en sektoriell FoU-organisation är att motivet för sektorernas engagemang i forskning och utveckling i princip är gemensamt: FoU-aktiviteterna skall direkt eller indirekt kunna ge ledning för verksamheten inom respektive sektor.

I den följande framställningen (kapitel 5—1 I) beskrivs och analyseras olika delsystem inom det svenska FoU-systemet med tonvikten lagd på organisa- tion och planering. Beskrivningen kompletteras i kapitel 12 med en diskussion av det internationella FoU-samarbetet och Sveriges beroende av FoU-aktiviteterna i andra länder.

Statsmakterna griper in i och påverkar varje delsystem liksom förhållandet mellan delsystem inom FoU-organisationen. Framställningen inleds med en granskning av riksdagens och regeringens behandling av FoU-frågorna (kapitel 5 och 6).

I fortsättningen redogörs kort för den sektoriella FoU-organisationen (kapitel 7), varvid olika organisationsprinciper blir belysta med exempel från

. . o 0 . o .

Myndigheter Delegationer

| ———————————— | I | __ | HSFR |

. U H A | I

: m : KOMMUNER NFR RN I "

: . | SJFR LANDSTING FÖRETAGS— ___________ l SEKTORN

STYRELSEN FORSKNINGSRÄDS— DEN SEKTORIELLA

. . FÖR SVERI- ORGANISATIONEN FoU—ORGANISATIONEN GES LANT—

. BRUKSUNI— VERSITET

Intresseorgaa nisationer och andra intres— sentgruppet

DDD DD mm UNIVERSITET HÖGSKOLOR D D D D D IZI D D D D Cl D D Forskningsavdelningar och forskningsinstitut

Institutioner Institutioner

F igur 4:l Det svenska FoU-svs/e/net i 'In/'kijörenklarl framställning (öre/ist planerande. initiera/nie och stvramlr' organ,

ett antal sektorer. Därefter beskrivs två mer enhetligt uppbyggda delsystem, forskningsrådsorganisationen (kapitel 8) respektive universitets- och högsko- leväsendet (kapitel 9). Ytterligare ett viktigt delsystem, nämligen näringsli- vets FoU-organisation, behandlas i kapitel 11. Självfallet är det inte heller här fråga om någon samlad organisation med enhetlig struktur.

De fyra nämnda delsystemen täcker in större delen av den svenska FoU- organisationen. Det finns dock en del viktiga aktörer utanför dessa system, t. ex. akademier, stiftelser och fonder. De behandlas i kapitel l0.

Ett försök att åskådliggöra det svenska FoU-systemet eller den svenska FoU-organisationen återges i figur 4:!.

Det finns inte någon gemensam, enhetlig planerings— och ledningsorgani- sation för de olika delsystemen inom FoU—organisationen. Riksdagens och regeringens inflytande skiftar i styrka inom de olika delsystemen. Större delen av företagen inom näringslivet liksom Stiftelserna tillhör den privata sektorn. Planeringsförutsättningarna är i detta fall väsentligt annorlunda än de som gäller beträffande t. ex. forskningsrådsorganisationen och universitet och högskolor.

Det vore emellertid också fel att se de olika delsystemen som självständiga och oberoende av varandra. Tillsammans utgör de ett system iden meningen att de i olika avseenden samverkar och utnyttjar varandras tjänster. Universitet och högskolor utför t. ex. forskning som finansieras av de andra delsystemen. Utvecklingsuppdrag från försvaret spelar en viktig roll för utvecklingstakten inom delar av den svenska industrin. Forskningsrådsor- ganisationen är intimt förbunden med högskoleorganisationen och samar- betar med organ inom den sektoriella FoU-organisationen. Riksdagen och regeringen kan påverka möjligheterna till och formerna för en sådan samverkan genom bl. a. utformningen av FoU-organisationen, resurstilldel- ningen till FoU-organen och särskilda bestämmelser och direktiv för deras verksamhet.

Detta kapitel syftar till att ge en allmän översikt över det svenska systemet som en bakgrund till den mer detaljerade beskrivningen i de följande kapitlen.

4.2. Olika funktioner i FoU—systemet

Den betydelse och vikt olika delsystem får vid en beskrivning av den svenska FoU—organisationen är beroende av vilken funktion man väljer att studera. Viktiga funktioner är utförande, finansiering och initiering, planering och samordning av FoU. Forskningsrådsorganisationen t. ex. spelaren viktig roll när det gäller att finansiera forskning men kan endast undantagsvis sägas vara engagerad i själva utförandet.

De olika delsystemens betydelse beror också på hur nyanserat FoU- begreppet används. Om man, som oftast i detta betänkande, utgår från de samlade FoU-insatserna. får man ett helt annat resultat än om man försöker dela upp FoU-begreppet i en forskningskomponent och en utvecklingskom— ponent och diskuterar forskningsorganisation respektive utvecklingsarbete var för sig. Industriföretagen svarar för en dominerande del av FoU- insatserna i landet men spelar inte alls samma roll om man bara ser till rena forskningsinsatser.

4.2.1. Finansiering

Forskning och utvecklingsarbete finansieras på flera olika sätt: genom direkta statsanslag till organ som har utförande av FoU som huvuduppgift, genom statsanslag till organ av forskningsrådstyp som i sin tur fördelar anslagen vidare till de enheter som utför FoU, genom bidrag och uppdrag till de FoU- utförande enheterna från fonder och stiftelser eller från företag osv.

I många fall täcks emellertid kostnaderna för en faktisk FoU-verksamhet utan att detta registreras genom särskilda överföringar av medel för FoU. De interna resurser som en myndighet disponerar i form av t. ex. ett program- anslag eller myndighetsanslag används t. ex. ofta för utvecklingsarbete. FoU- arbetet inom industrin är oftast ”självfinansierat" och bedrivs helt inom det egna företaget med egna resurser. I sådana fall kan uppgifter om FoU- verksamhetens omfattning vanligen erhållas bara från den interna redovis- ningen eller genom enkäter. Närmare hälften av all FoU-verksamhet och större delen av forskningen i landet torde finansieras över statsbudgeten. Fr. o. m. budgetåret 1974/ 75 har i budgetpropositionen redovisats en sammanställning över FoU-medel som anvisats över statsbudgeten. Detta budgetår redovisades 2,3 miljarder kronor. För budgetåret 1975/ 76 redovisades 3,2 miljarder kronor fördelade på samhällssektorer. Motsvarande fördelning för budgetåret 1976/ 77 framgår av tabell 4:1.

På uppdrag av styrelsen för teknisk utveckling har statistiska centralbyrån genomfört en analys av 1977 års budgetproposition med avseende på anslagen till FoU (Statliga anslag till forskning och utveckling 1977/78. En analys av 1977 års budgetproposition. SCB l977-07-22). I denna undersökning, som f. n. är den mest aktuella, anges de statliga utgifterna för FoU budgetåret 1977/78 till 4,45 miljarder kronor eller 3,6 % av totalbudgeten. ] enjämförbar

Tabell 4:l FoU-medel anvisade över statsbudgeten 1976/77 fördelade på samhälls- sektorer

Sektor Milj. kr. Arbetsmarknadsåtgärder, regional utveckling och planering 13 Bostäder Zl Energiförsörjning 234 Kommunikationer 69 Jordbruk och skogsbruk m. m. 347 Näringslivsutveckling 155 Sociala ändamål: insatser för barnfamiljer och ungdom, 172

konsumentpolitiska åtgärder. hälso- och socialvård, åtgärder mot brott Miljövård 107 Allmän forskning I 458 Utbildning 52 Totalförsvar 852 Internationellt utvecklingssamarbete l25

Summa 3 605

Källa: Budgetpropositionen 1977.

analys avseende budgetåret 1975/76 beräknades motsvarande värden till 3,075 miljarder kronor och 3,3 %. Direkta jämförelser mellan den av STU beställda undersökningen och sammanställningarna i budgetpropositionen är inte möjliga, eftersom ändamålsindelningen inte är densamma och efter- som STU:s undersökning i vissa fall tagit hänsyn till FoU-medel utanför den egentliga statsbudgeten.

I budgetpropositionen brukar framhållas att de där presenterade samman- ställningarna endast ger en grov uppfattning om storleken av de anslags- finansierade FoU-resurserna. Det hänger bl. a. samman med svårigheterna att ange det belopp som används för FoU från anslag som även avser andra ändamål.

Vidare bör noteras att sammanställningarna anger storleken av stats/inan- sierad FOUendast i mycket begränsad mening. FoU inom statlig verksamhet som finansieras på annat sätt än över statsbudgeten ingår inte, t.ex.

Fo R ETAGSS E KTO R N (Näringslivet) BUSINESS ENTERPRISE SECTOR

Industriföretag (även statliga) Andra företag

Institut m m som huvudsakligen betjänar företag

Affärsdrivande verk (post—, tele—etc.)

OFFENTLIG SEKTOR GENERAL GOVERNIVIENT SECTOR

Statliga myndigheter Kommunala myndigheter Institut mm som huvudsakligen betjänar statliga eller kommu—

na Ia myndigheter etc.

PRIVAT ICKE—VINSTDRIVANDE SEKTOR PRIVATE NON—PROFIT SECTOR

Privata, ideella organisationer Vetenskapliga sammanslutningar Medicinska, humanitära hjälp- organ m m

UNIVERSITETS— OCH HÖGSKOLESEKTORN HIGHER EDUCATION SECTOR

Universitet och högskolor Forskningsinstitut och —stationer knutna till och admini— strerade av universitet eller högskola

Figur 4:2 Innehållet i vissa sektorsbegrepp som an- vänds i SCB:s F oU-stalistik K älla.'SCB.

Figur 4:3 Statliga FoU- anslag (riksstatsans/ag) av- seende universitet och högskolor, _ forskningsråds- organisationen samt övriga statliga organ 1974 / 75. Mkr.

affärsverkens och de statliga företagens FoU-kostnader.

En sannolikt minst lika omfattande FoU-verksamhet som den som får medel över statsbudgeten finansieras av det svenska näringslivet. I detta begrepp — som det används här ingår privata, kooperativa, kommunala och statliga företag inom skilda näringsgrenar liksom privata, kooperativa och halvstatliga institut och organisationer samt de statliga och kommunala affärsdrivande verken. Det ansluter sig därmed till SCB:s företagssektorbe- grepp (jfr figur 412).

En mindre del av FoU-verksamheten finansieras av privata fonder och stiftelser av olika slag, av enskilda personer och — inom den offentliga sek- torn — av kommuner och landsting över budgeten.

Någon heltäckande sammanställning över den del av FoU—verksamheten som inte finansieras över statsbudgeten finns inte, men en grov uppfattning om storleken av dessa resurser kan man få genom uppgifter i SCB:s FoU- statistik. Den mest allsidiga belysningen ger SCB:s uppgifter avseende år 1973 respektive budgetåret 1973/74, eftersom det finns ett ovanligt brett statistiskt material för denna period (materialet inkluderar även humanistisk och samhällsvetenskaplig FoU).

Sammanställningen i tabell 4:2 bygger på SCB:s rapportering till den internationella FoU-statistiken. Underlaget är SCB:s enkäter till företag, industri, myndigheter, institut, organisationer och fonder. Siffrorna för universitet och högskolor bygger på uppskattningar av SCB. l tabell 432 har

1 500 — SJFR Övriga sektorer 1 000 Försvars— 500 sektorn

III IIIIIIII s

Univ. o. FOI'Sk— Övriga

högsk. ”IHQS— statliga råden organ

Lant— & Försvars— bruks— sektorn univ.

V///

universitet och högskolor i sin helhet förts till den offentliga sektorn. Siffrorna har avrundats till närmaste lO-tal Mkr.

Siffran för den offentliga sektorn i SCB:s statistik (1,7 miljarder kronor) år 1973 kanjämföras med de första uppgifterna i budgetpropositionen om FoU- medel över statsbudgeten (2,3 miljarder kronor) avseende budgetåret 1974/ 75. Skillnaden förklaras dels av penningvärdesförsämringen, dels av att SCB:s statistik inte är heltäckande (se kapitel 14).

När det gäller offentligt finansierad FoU är särskilt fördelningen mellan universitet och högskolor, forskningsrådsorganisationen samt den sektoriella FoU-organisationen av intresse. Figur 4:3 visar riksstatsanslagen budgetåret 1974/75 till FoU fördelade på universitet och högskolor (inkl. jordbrukets högskolor), forskningsråden och övriga statliga organ, bland dem skogs- och jordbruksforskningsrådet (SJFR) samt STU. Av figuren framgår klart

Tabell 4:2 Finansiering av FoU år 1973 inklusive FoU utförd i utlandet (Mkr., avrundade värden)

Finansieringskälla Teknisk o. na- Samhällsve- Totalt turvetenskap- tenskaplig o. lig FoU humanistisk FoU Näringslivet 1 990 10 2000 Den offentliga sektorn (FoU som finansieras över statsbudgeten) ] 570 170 1 740 Privata, ideella organisationer, veten- skapliga sammanslutningar, medi- cinska, humanitära hjälporgan m. II. 80 20 100 Totalt 3 640 200 3 840

Källa: SCB (International Survey of the Resources Devoted to Research and Experimental Development in 1973).

sektorsforskningens dominans, liksom försvarssektorns dominans inom sektorsforskningen.

En skillnad mellan universitets- och högskoleväsendet och forsknings- rådsorganisationen respektive den sektoriella FoU-organisationen vid finan- siering av FoU förtjänar att framhållas. Genom anslagen till universitet och högskolor finansieras i huvudsak en fast organisation för forskning och utveckling, medan det rörliga stödet, som ofta är av avgörande betydelse för projektinriktningen, kanaliseras via rådsorganisationen och andra myndig- heter. Innebörden av detta utvecklas närmare i kapitel 9.

4.2.2. Utförande

Enbart siffror om finansiering av FoU säger ingenting om var forskningen och utvecklingsarbetet utförs och vilken den faktiska FoU-volymen är uttryckt i t. ex. årsverken. Sådana uppgifter kan man emellertid få från SCB:s FoU-statistik. som dock inte täcker in alla näringsgrenar (se kapitel 14) och som än så länge arbetar med uppskattningar när det gäller FoU vid universitet

Faktiskt utförd Prognos

: Faktiskt ut— - 7 Branschforskningsinstitut och förd FoU & / branschforskningsorganisationer enligt SCB:s & % uppskattning

Faktiskt utförd FoU enligt lämnade upp— gifter

II II

PROGNOS : Industri inkl. affärsverk med indu—

striell produktion

= Övriga affärsverk Anm.: FoU vid un-

dervisnings— sjukhus in— 4734

går inte. *?45355253 74— _ _ ___ 4 000

2 500

I C) 00

_ _ 2 000 & 3 524: 3 893:

1 500

—— 1 000 500

ålllIIIllllllllllllllllll

IIIIIIIIIIIIIII

m

PROGNOS PROGNOS 1973 1975 1976 1977 1973 1975 1973 1975 1976 1977

OFFENTLIGA SEKTORN UNIVERSITET OCH HÖG— FÖRETAGSSEKTORN (NÄRINGSLIVET) (Exkl. universitet och högskolor) SKOLOR

(Uppskattade värden)

Figur 4:4 Utvecklingen av den ak/iva FoU-verksamhetens kostnader I 973—7 7. Uppgi/terna avser endas! teknisk och natur— vetenskap/ig FoU. Mkr, löpande priser. Källa: SCB.

och högskolor. Tabell 422, som visar finansieringen av FoU 1973 enligt SCB, har i tabell 4:3 kompletterats med uppgifter om utförande sektor genom bearbetning av material från SCB.

För teknisk och naturvetenskaplig FoU finns uppgifter från SCB om kostnaderna för faktiskt utförd FoU (aktiv FoU-verksamhet)också avseende år 1975. I figur 4:4 åskådliggörs den aktiva FoU-verksamhetens utveckling sedan år 1973 med prognoser för åren 1976 och 1977.

Forskning och utveckling i Sverige bedrivs, som framgår av tabell 4:3 och figur 4:4, främst vid universitet och högskolor och inom näringslivet. Också inom den sektorsanknutna FoU-organisationen utförs forskning och utveck- ling, antingen som ett led i en myndighets arbete eller mer fristående, t. ex. vid särskilda forskningsinstitut.

Här måste återigen betonas att FoU-insatserna inom näringslivet till mycket stor del består av utvecklingsarbete, medan FoU-verksamheten vid universiteten klart domineras av utpräglade forskningsaktiviteter. Uppgifter om fördelningen mellan forskning och utvecklingsarbete kan hämtas från SCB:s statistik (tabell 4:4). Fördelningen åskådliggörs i figur 4:5.

Mycket grovt kan forskningsandelen inom industriföretagens FoU anges till 10 %, och för FoU inom myndigheter, institut m. ni. kan forskningsan- delen med utgångspunkt i SCB:s uppgifter beräknas vara ca 60 %. För universitet och högskolor har forskningsandelen antagits vara 90 %.

Eftersom tillgänglig statistik inte täcker alla områden där FoU-arbete förekommer (se kapitel 14) kan de verkliga kostnaderna för aktiv FOU- verksamhet beräknas vara högre än vad som framgår av detta avsnitt. Vad gäller utvecklingsarbete är de antagligen betydligt högre då ju mer eller mindre kvalificerat utvecklingsarbete förekommer inom alla sektorer i samhället och vid ett stort antal organisatoriska enheter som nu inte omfattas av FoU-statistiken.

Tabell 4:3 Utförande av FoU år 1973 med angivande av finansieringskälla (Mkr., avrundade värden)

Finansieringskälla Utförande sektor Närings- Offentliga Universitet Utlandet Totalt livet sektorn o högskolor exkl. univ. (uppskatta- o. högsk. de värden) Näringslivet ] 930 20 10 45 2 005 Offentliga sektorn 445 340 895 65 I 745 Privata, ideella organisationer m. fl. — 5 85 90 Summa 2 375 365 990 110 3 840 Utländsk finan- sieringskälla 30 5 10 Summa totalt 2 405 370 1 000

Källa: SCB (International Survey ofthe Resources Devoted to Research and Experimental Development in 1973).

Figur 4:5 Förhållandet mella/i/orskning och ut- vecklingsarbete i den akti- va FoU-verksamheten inom resp. näringsliv, of— fentlig sektor samt univer- sitet och högskolor är 1973 enligt SCB. Mkr.

2 400 Forskning 2 200

2 000

1 800 Utvecklingsarbete 1 600 I 400

I 200 1 000 800 600 400

200 ggg Näringslivet Den Universitet (företags- offentliga och sektorn) sektorn högskolor

Tabell 4:4 Driftkostnader 1973 för FoU inom näringsliv, den offentliga sektorn m. m. fördelat på forskning och utveckling (Mkr., avrundade värden)

Utförande sektor Typ av arbete Forskning Utvecklings- Totalt arbete Näringslivet (Företagssektorn i SCB:s terminologi 335 1 880 2 235 Den offentliga sektorn (exkl. univ. o. högsk.) 230 120 350 Universitet och högskolor (uppskat- tade värden) 785 85 870 Privata, ideella organisationer, veten- skapliga sammanslutningar, medi- cinska, humanitära ihjälporgan m.fl. — 5 5 Totalt 1 370 2 090 3 460

Källa: SCB.

4.2.3. Organisation för initiering, planering och samordning av FoU

I avsnitt 4.1 har översiktligt visats hur det svenska FoU-systemet består av flera organisationer eller grupper av organisationer, mer eller mindre betydelsefulla som aktörer eller intressenter. Kärnan i systemet utgörs av de

RIKSDAG och REGERING

Branschorga— nisation

Stiftelse för kol— Iektiv

forskning

Figur 4.6 Exempel på uppbriggrtacl av kollektiv forskning.

Företag INSTITUT

fyra viktiga delsystemen universitets- och högskoleväsendet (med Sveriges lantbruksuniversitet), forskningsrådsorganisationen, den sektoriella FoU- organisationen (inklusive kommuner och landsting) samt näringslivets FoU- organisation.

Näringslivets F oU -organisation

Området är stort och svårt att täcka in i detta sammanhang. FoU-statistiken ger belägg för industriföretagens beroende av FoU — särskilt av utvecklings- arbete — och visar tydligt de stora företagens dominerande roll. Variationerna är stora mellan olika branscher, och FoU-satsningarna påverkas inom företagssektorn av sådana faktorer som konjunkturläget, vinstmarginaler och framtidsutsikter.

Industriföretagen utnyttjar universitet och högskolor och särskilda forsk- ningsinstitut för att lösa vissa forskningsuppgifter. Institut med särskild anknytning till företagen och deras organisationer brukar i FoU-statistiken räknas in i näringslivets eller företagssektorns FoU-organisation. Sådana institut är ofta kollektivt finansierade av företagen, varvid staten i många fall skjutertill ett lika stort bidrag. Det statliga stödet kanaliseras via STU (jfr figur 416).

Som kontaktorgan mellan industriföretagen och universitet och högskolor fungerar i viss mån Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, som tillsammans med STU och UD också byggt upp ett internationellt kontaktnät för information om vetenskap och teknik. Också STU söker främja industrifö— retagens kontakter med universitet och högskolor och har för detta ändamål byggt upp en organisation med kontaktsekretariat vid vissa högskolor.

Staten har sedan slutet av 60-talet alltmer engagerat sig i en aktiv industripolitik i syfte att främja de svenska företagens utvecklingsförmåga och konkurrenskraft på den internationella marknaden. Stöd till forskning och utveckling inom industrin är ett led i denna politik.

Satsningen på ett aktivt samarbete på FoU-området mellan staten och industriföretagen har gett upphov till en rad myndigheter och andra organ. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) och arbetarskyddsfonden (ASF) kan nämnas som exempel.

Departement Departement

I I I I I

Fri— stående forsknings- råd (mot—

Universitet och högskolor, fri— stående institut

Departement

Delegation

| | I I |

Central myndighet

Universitet och högsko- lor, fristående institut

—————— = Samordning, utfärdande av rikt— —-—— = Forskningsanslag och forsk- linjer i FoU—frågor ningsuppdrag

Figur 4:7 Exempel på or- ganisationsmönslerjör sektoriell , forskning.

FoU-verksamheten inom andra näringsgrenar än industrin ärinte särskilt väl belyst i tillgänglig statistik (jfr kapitel 14). I vissa fall bedrivs en starkt näringslivsorienterad forskning och utveckling vid universitet och högskolor, t. ex. på jordbrukets område, eller vid särskilda institut, som t. ex. institutet för byggnadsforskning. Gränserna mot särskilt den sektoriella FoU-organi- sationen är flytande.

Den sektoriella FoU-organisationen

Framväxten av en aktiv statlig industripolitik med satsning på forskning och utveckling som framträdande inslag är ett exempel på hur FoU medvetet utnyttjas som medel inom en sektor. Det finns gott om andra exempel (jfr kapitel 7 och expertbilaga l).

Flera modeller för organisation av sektorsanknuten FoU har kommit till användning. Sektorsforskning kan exempelvis organiseras under departe- mentets direkta överinseende, fristående genom särskilda forskningsråd o. (I. eller i direkt anknytning till verksamheten vid en eller flera myndigheter (figur 4:7). Utredningen diskuterar olika mönster i kapitel 7 och bygger därvid till stor del på de studier som för utredningens räkning utförts av Statskonsult AB och som redovisas i expertbilaga ] (SOU 1977:53).

Ett mönster behöver inte renodlas — kombinationer och mellanformer är vanligt förekommande. Stora variationer förekommer också i fråga om uppgifter och kompetensområde. Målformulering, samordning, initiering, planering, resursfördelning och utförande kan hållas samman vid ett organ eller bli speciella funktioner vid olika organ. En specialisering innebär inte att dessa funktioner renodlas och monopoliseras man kan t. ex. inte fördela resurser på eget ansvar utan att samtidigt planera och ta ställning i målfrågor — men en specialisering innebär vissa restriktioner i de olika organens

kompetensområden. De sektoriella FoU-organen kan ha ställning som kommitté, myndighet,

stiftelse eller bolag och ha benämningar som nämnd, delegation,(forsknings—) råd, styrelse, fond, verk, anstalt, institut, centrum etc. Benämningen ger som regel inte någon större ledning i fråga om organets kompetens och uppgifter.

Normalt finansieras forskning och utveckling inom en sektor över statsbudgeten, men det finns också exempel på finansiering genom avgifter som tas ut från företagen. Både arbetarskyddsfondens och byggforsknings- rådets verksamhet finansieras huvudsakligen genom avgifter men delvis också genom anslag över budgeten. Frågan om principerna för finansering tas upp närmare i avsnitt 7.4.7.

En uppfattning om de sektoriella FoU-insatsernas fördelning på olika områden får man genom att studera den sammanställning över beräknade anslag till FoU över statsbudgeten som publicerades i budgetpropositionen 1977 och avser budgetåret 1976/77 (tabell 421).

F orskningsrädsorganisationen

Fr. o. m. budgetåret 1977/78 börjar en ny forskningsrådsorganisation under utbildningsdepartementet fungera fullt ut. Det innebär att tre forskningsråd, ett naturvetenskapligt, ett medicinskt och ett humanistisk—samhällsveten- skapligt, ansvarar för rörligt stöd åt forskning med utgångspunkt i övervä- ganden om både inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans. Jämfört med organ inom den sektoriella FoU-organisationen arbetar forskningsråden inom ett bredare intresseområde och stöder särskilt allmänt kunskapssö- kande forskning.

Den viktigaste nyheten iden nya organisationen är att forskningsråden vid sin sida fått ett nytt organ, forskningsrådsnämnden, med uppgift att initiera och ekonomiskt stödja samarbetsprojekt särskilt inom forskningsområden av stor samhällelig betydelse. Nämnden har också planerande och samordnande uppgifter och skall verka för ett ökat samarbete mellan rådsorganisationen

RÅDSORGANISATIONEN

Figur 4:8 Den nya rådsor- ganisationen. Källa SOU 1975:26. (Bilden gör inte anspråk på att vara full- s/ändig titan visar den principiella tipplzvggna- den. )

Beslutande nivå

Beredande nivå

Gransknings— och initieringsgrupper Initierings— Delega—

grupper tioner

———— Grupper med deltagande från resp beslutande organ

Samråds- grupper

Grupper utsedda av och/eller knutna till resp beslutande organ

och andra samhällsorgan med forsknings- eller verkställighetsuppgifter vid vetenskaplig bedömning, initiering och finansiering av forskning. En skiss av den nya rådsorganisationen återges i figur 4:8.

Förutom med olika sektorsorgan måste forskningsrådsorganisationen samarbeta med universitet och högskolor i flera viktiga avseenden. Univer- sitet och högskolor är mottagare av större delen av forskningsanslagen från rådsorganisationen och tillhandahåller lokaler och nödvändig basutrustning. Verksamhet behöver ibland föras över från rådsorganisationen till verk- samhet i mer permanent form vid universitet och högskolor. Samarbete måste till för att planera och genomföra större investeringar i tung och extra- tung utrustning osv. Dessa frågor har analyserats i utredningens tidigare betänkande (SOU 1975:26, kapitel 14) och berörs i detta sammanhang mer översiktligt.

Den nya forskningsrådsorganisationen erhöll för sitt första riktiga verk- samhetsår följande tilldelning av medel:

HSFR 37 Mkr. MFR 77,5 Mkr. NFR 136 Mkr. FRN 12 Mkr. Summa 262,5 Mkr.

Härtill kommer 7,5 Mkr. som i budgetpropositionen 1977 upptagits under ett särskilt anslag betecknat "Vissa resurser för forskning" och som senare fördelats mellan råden så att HSFR erhöll 1,66 Mkr., MFR 2,09 Mkr. och NFR 3,75 Mkr. Totalt har rådsorganisationen därmed erhållit 270 Mkr för budgetåret 1977/78.

Universitet och högskolor

Fr. o. m. budgetåret 1977/78 gäller också en ny högskoleorganisation. Högskolereformen berör i första hand grundutbildningen men organisato- riskt påverkas även forskning och forskarutbildning. Forskarutbildningsut- redningen (FUN) har som ovan anförts (kapitel 1) uppdrag att ge förslag om en ny planerings- och ledningsorganisation för forskning och forskarutbild- ning inom högskolan.

Regionsstyrelserna i de sex högskoleregionerna får i den nya organisa- tionen ett särskilt ansvar för forskningsanknytningen i utbildningen. Vid varje högskola har i olika avseenden högskolestyrelsen, fakultetskollegiet och fakultetsnämnden samt institutionsstyrelsen att avgöra frågor som har betydelse för inriktningen av forskningen vid högskolan. Självfallet påverkas denna inriktning på ett avgörande sätt också av beslut som fattas inom respektive institutioner av forskargrupper och enskilda forskare. Omfatt- ningen och inriktningen av forskningen påverkas vidare av de resurser som ställs till förfogande för forskning och utveckling vid universiteten av aktörer utanför den egentliga universitetsorganisationen. Viktiga intressenter är bl.a. forskningsrådsorganisationen, myndigheter och andra organ i den sektoriella FoU-organisationen samt näringslivet. Innebörden av detta

Utbildningsdepartementet

5 planeringsberedningar

DUBB-D

6 högskoleregioner

REGION STYRELSE Högskoleenhet "

Högskolestyrelse Fakul— . O O

teter Fakultetskollegium Fakultetsnämnd

Institutioner

Institutionsstyrelse

Forskare, forskar- studerande

HÖGSKOLEREGION

utvecklas närmare i kapitel 9.

sationen.

Jordbruks- departementet

Planerings- beredning

Sty— relsen för Svenges lantbruks— universitet

. . . Fakulteter

Fakultetskollegium

Forskn. Kollegie— nämnd nämnd Institutioner

Institutionsstyrelse

Forskare, forskarstuderande

Figur 4:9 Organisation av Figur 4:9 visar en skiss över den nya universitets- och högskoleorgani- for—?kning Vid ”'livmi'f'

och högskolor.

Till skillnad från forskningen är ansvaret för högre utbildning och forskarutbildning normalt inte sektoriserat utan hålls samman inom ett departement. Ett undantag är jordbrukssektorn, som har en sektorsanknuten högre utbildning i form av Sveriges lantbruksuniversitet. Lantbruksuniver- sitetet är den nya benämningen på jordbrukets högskolor, som också fått en ny organisation från budgetåret 1977/78.

Förhållandet mellan delsystemen

De fyra system som spelar huvudroller i den svenska FoU-organisationen (universitets- och högskoleväsendet, forskningsrådsorganisationen, den sektoriella FoU-organisationen och företagssektorn, särskilt industriföreta- gen) kompletterar varandra i olika avseenden och konkurrerar i viss mån också med varandra, framför allt om resurser. En rad former för samarbete har växt fram samtidigt som systemens olika intressen och konkurrerande principer i vissa fall skapar anpassningsproblem. Behovet av forskningspoli- tisk överblick och helhetsbedömningar av forskningspolitiska frågor har berörts ovan (avsnitt 2.2).

Riksdag och regering har att göra avvägningar mellan bl. a. olika former av stöd till FoU-verksamhet och påverkar även fördelningen av FoU-insatser mellan olika problemområden respektive ämnesområden. I närmast följande kapitel behandlas deras förutsättningar att träffa forskningspolitiska avgö- randen av detta slag.

5. Riksdagen och FoU-frågorna

5.1. Riksdagens arbetsformer. Utgångspunkter för en bedömning

Genom författningsreformen har riksdagens arbetsformer radikalt föränd— rats. Väl så betydelsefullt som det till det yttre synligare enkammarsystemet är de nya principer för riksdagens utskottsorganisation som fastställdes 1970—71 och som gäller från 1971 års riksdag.

Den tidigare utskottsorganisationen tog sin utgångspunkt i statsrättsliga principer. Indelningen i utskott speglade i stort riksdagens tre huvuduppgifter: lagstiftning, beskattning och utgiftsreglering.

Den nya utskottsorganisationen byggdes upp efter en helt annan princip: indelningen i utskott skedde med hänsyn till de sakområden i samhället som riksdagens arbete berörde. Härigenom kunde på ett helt annat sätt än tidigare samlade bedömningar ske inom riksdagens viktigaste arbetsorgan av både budgetfrågor och andra frågor tillhörande samma sakområden och samhälls- sektorer. Genom denna konstruktion av riksdagens utskottsorganisation blev det också möjligt att i stort anknyta utskottsindelningen till regerings- kansliets indelning i departement.

I den nuvarande utskottsorganisationen finns följande ständiga utskott:

Konstitutionsutskottet Socialutskottet Finansutskottet Kulturutskottet Skatteutskottet Utbildningsutskottet Justitieutskottet Trafikutskottet Lagutskottet Jordbruksutskottet Utrikesutskottet Näringsutskottet Försvarsutskottet Arbetsmarknadsutskottet Socialförsäkringsutskottet Civilutskottet

Riksdagen kan under pågående riksmöte tillsätta ytterligare utskott (särskilda utskott) för längst tiden fram till nästa lagtima riksmötes början.

Under författningsarbetet uppmärksammades emellertid i flera samman- hang att även i en utskottsorganisation byggd på sakområdesprincipen uppstår samordningsproblem mellan utskotten. Särskilt kännbart ansågs detta problem vara i den för riksdagen helt centrala frågan om statsbudgeten. En utskottsorganisation helt uppbyggd efter sakområdesprincipen ansågs resultera i bristande överblick över och splittrad bedömning av de statsfinan-

I Kkr står för kilokronor, (I Kkr= 1000 kr).

siella frågorna. Som ett resultat av sådana överväganden inrättades i den nya utskottsorganisationen ett/inansutskott. Utskottets uppgift är inte att vara ett överutskott över de övriga utskotten. Dess huvuduppgift är att ta ställning till riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Detta sker genom att finansut- skottet yttrar sig över den till budgetpropositionen fogade finansplanen (och över motioner i anslutning till den), som behandlar de mer allmänna statsfinansiella frågorna. Finansutskottets behandling av finansplanen kan då bli vägledande för fackutskotten vid deras behandling av sina respektive sakområden.

Även i andra sammanhang står enligt gällande riksdagsordning möjlig- heter till buds för att åstadkomma kontakt och samarbete mellan utskotten. Förutom den ovan nämnda möjligheten att tillsätta ett eller flera särskilda utskott under ett riksmöte för frågor som kräver speciell beredning kan sammansatta utskott etableras genom representanter från två eller flera utskott. Härutöver kan yttranden inhämtas av utskotten sinsemellan och ärenden med eller utan yttranden överlämnas från ett utskott till ett annat under förutsättning att överenskommelse träffas mellan utskotten om detta.

Delvis som en direkt följd av författningsarbetet har ytterligare utredningar gjorts inom riksdagen som berör dess arbetsformer. I november 1973 tillsattes en utredning inom riksdagen för en allmän översyn av riksdagens arbetsfor- mer. Bl.a. betonades i direktiven till utredningen att den ökade arbetsbe- lastningen krävde en sådan bred översyn. Utredningen avlämnade i februari 1976 ett betänkande om riksdagsarbetets planering (Förslag 1975/76:15) i vilket behandlades bl. a. årsrytm och veckoplanering av riksdagsarbetet, de- battregler och utskottsorganisation. Enligt utredningens bedömning fanns inte anledning att genomgripande ändra utskottsorganisationen; utredningen föreslog endast smärre justeringar i fördelningen av uppgifter mellan ut- skotten. Benämningen på det dåvarande inrikesutskottet föreSIogs, med hän- syn till den gällande departementsindelningen, bli arbetsmarknadsutskottet. Utredningen framhöll dock att behov senare kan uppkomma att se över utskottsorganisationen i stort. Konstitutionsutskottet anslöt sig till utred- ningens syn och riksdagen fattade år 1976 beslut i enlighet härmed (KU 1975/76:45).

Av betydelse för forskningsrådsutredningens arbete är vidare det utred- ningsarbete som skett inom riksdagens informationsutredning och de beslut som fattats på grundval av dess förslag.

Riksdagens informationsutredning tillsattes år 1972 med uppgiften att be- handla dels frågorna om utåtriktad information från riksdagen, dels frågan om riksdagens eget informationsbehov. Om det senare frågekomplexet — som är det i detta sammanhang aktuella — överlämnade utredningen i no- vember 1975 betänkandet Riksdagens sakinformation (Förslag 1975/763).

Utredningen behandlade bl. a. riksdagens behov av forskningsinforma- tion. Särskilt framhölls oppositionspartiernas behov. 1 utredningens betän- kande föreslogs att ett nytt partigruppstöd, utöver det allmänna partistödet, skulle utgå för att göra det möjligt för riksdagsgrupperna själva att förbättra sin information efter egna önskemål. Härigenom ansåg utredningen att en viktig del av forskningsinformationsbehovet kunde tillgodoses. Stödet föreslogs utgå med ca 750 kkr.' per år att fördelas på partierna på ett sådant

sätt att ett oppositionsparti får en proportionellt större andel av det än ett parti i regeringsställning. Konstruktionen innebar att partigrupperna skulle erhålla dels ett grundbidrag på 75 kkr., dels ett bidrag per mandat. Detta senare bidrag föreslogs utgå med 500 kr. per mandat för parti i regerings- ställning och 1500 kr. per mandat för parti i oppositionsställning.

Utredningen behandlade även den verksamhet som bedrivs av det från både riksdagen och partigrupperna fristående Sällskapet riksdagsmän och forskare. RIFO. Utredningen föreslog att det statsbidrag som utgått till RIFO skulle höjas för att möjliggöra en vidgad och utökad verksamhet från sällskapets sida. Bl. a. skulle härigenom sekretariatet kunna förstärkas. Det vore med ett ökat stöd till RIFO också möjligt att etablera ett nät av vetenskapliga kontaktmän inom olika områden som skulle kunna bidra till RIFO:s forskningsinformationsservice åt riksdagsledamöterna. På förslag av konstitutionsutskottet, som behandlade informationsutredningens betän- kande (KU 1975/76:35), beslöt riksdagen år 1976 att anta dessa förslag. Det statliga bidraget till RlFO höjdes därmed till 140 kkr. Ett partigruppstöd infördes i enlighet med informationsutredningens förslag. På förslag av in- formationsutredningen förstärktes också upplysningstjänstens resurser (jfr avsnitt 5.4.1).

Under informationsutredningens arbete aktualiserades i riksdagen flera frågor som inte bara har samband med riksdagens sakinformationsbehov utan också berör forskningspolitiska frågor av mer allmän art. Det gäller dels riksdagsrevisorernas skrivelse till riksdagen med anledning av den genom- förda granskningen av den statliga forskningsverksamheten, innefattande bl. a. förslag om att inrätta ett särskilt forskningssekretariat inom riksdagen, dels motioner som berör förslag om ett forskningspolitiskt handlingspro- gram, framtidsstudiernas organisation och frågor om teknikvärdering (jfr ovan kapitel 1). Som framgår av utredningens direktiv (bilaga 5. 351) har dessa frågor hänskjutits till forskningsrådsutredningen. Efter samråd har forsk- ningsrådsutredningen och riksdagens informationsutredning enats om att informationsutredningens behandling av dessa förslag skulle inskränkas till de aspekter som berör riksdagens sakinformation och att forskningsrådsut- redningen mer allsidigt skulle belysa frågorna och framlägga eventuella förslag.

5.2. Utskottens behov av FoU-information

I riksdagens arbete är utskotten det centrala instrumentet för beredning. Utskotten bearbetar de förslag och det material som läggs fram för riksdagen genom propositioner och motioner och formulerar förslag till riksdagens beslut. I den nya författningen har utskottens centrala ställning ytterligare markerats genom att de givits rättighet att självständigt ta initiativ och framlägga förslag för riksdagen inom sitt ämnesområde. Forskningsrådsutredningens bedömning av riksdagens behandling av FoU-frågor och riksdagens behov av FoU-information lägger därför stor vikt vid utskottsorganisationen, dess arbetsvillkor och arbetsformer, resurser och behov. Detta hänger samman med tyngdpunkten i utredningens uppdrag, som rör den långsiktiga forskningsplaneringen. I den mån en sådan sker i

riksdagen måste den ske med utskottsorganisationen som redskap.

Utskottens behov av forskningsinformation kan — som också riksdagens informationsutredning framhållit i klarhetens intresse delas i två slag av information. Det gäller för det första:

Sakinjormation, dvs. information om och bedömning av aktuella forsk- ningsresultat, information om pågående forskning och verksamma forskare inom utskottets ansvarsområde och i frågor som är föremål för beredning. Riksdagens informationsutrednings intresse har varit inriktat mot detta slags information. Vidare har utskotten i skiftande omfattning behov av vad som lämpligen bör kallas:

Forskningspolitisk information, dvs. information som är av betydelse för behandlingen av frågor om forskningens organisation, resurser för forskning inom olika områden och inriktningen av forskning. Det kan gälla inrättandet — eller icke inrättandet — av forskningsinstitut inom olika områden, dimen- sionering av forskarutbildning, utbyggnaden av den fasta basorganisationen för forskning vid universitet och högskolor, avvägningen av hur stora anslag som skall ställas till förfogande för rörligt forskningsstöd via forskningsråd och sektoriella FoU-organ etc. Det gäller med andra ord forskningspolitiska beslut på statsmaktsnivå och beslut som har långsiktiga effekter inom hela forskningssystemet. Formerna för dessa beslut och det informationsunderlag som står till buds utgör alltså för riksdagens del förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering.

Tyngdpunkten i forskningsrådsutredningens uppdrag avser denna senare problematik och utgångspunkten för analysen tas alltså här. Detta får dock inte innebära att forskningsaspekterna på riksdagens behov av sakinforma- tion försummas. Frågorna kan inte helt särskiljas och informationskanalerna kan delvis vara desamma. Utredningen kommer därför att i ett helhetsper- spektiv beröra också frågorna om riksdagens sakinformation.

Frågan om forskningsinformation i allmänhet och ur ett vidare perspektiv än det som rör riksdagens speciella behov behandlar utredningen i kapitel 15 samt i två separata expertbilagor till detta betänkande, SOU l977:54 och SOU 1977:55.

5.3. Riksdagens behandling av FoU-frågor

5.3.1. Utskottens arbetsvolym

Utvecklingen av den sektoriella FoU-organisationen i Sverige — som utredningen beskrivit i sitt föregående betänkande (SOU 1975:26, kapitel 4) och även behandlar nedan i kapitel 7 — har medfört att frågor som berör den långsiktiga inriktningen och planeringen av forskning aktualiseras inom snart sagt alla samhällsområden som är föremål för politiska beslut. I riksdagen har utvecklingen på motsvarande sätt inneburit att detta slags FoU-frågor i det nya utskottssystemet kommit att behandlas i alla fackutskott som berörs. Frågornas strategiska betydelse för utvecklingen inom olika områden i kombination med den organisatoriska mångfalden inom den sektoriella FoU- organisationen och de många kopplingarna, personellt och organisatoriskt, till universitets- och högskoleväsendet kan då skapa svårigheter att över-

blicka helheten.

De olika utskottens beröring med FoU-frågor kan visas på olika sätt. En belysning ges indirekt genom de sedan 1975 i utbildningsdepartementets bilaga till budgetpropositionen redovisade sammanställningarna av FoU- medel till olika områden. De för budgetåret 1976/77 aktuella siffrorna har redovisats ovan i tabell 4:l.

De FoU-områden som återspeglas i tabell 4:l aktualiseras för de olika utskotten genom budgetpropositionen, men det är karakteristiskt för svå- righeterna att överblicka situationen på FoU-området att det bakomliggande materialet inte tillåter en exakt redovisning av de anslagsposter i statsbud- geten som innehåller FoU-medel. Utöver de FoU-frågor som kommer på utskottens bord genom budgetpropositionen aktualiseras sådana också i skif- tande omfattning genom andra propositioner. De i detta sammanhang tunga utskotten är försvars-, utbildnings-, jordbruks- och näringsutskotten samt i viss mån utrikes- och socialutskotten.

Utskottens arbete med FoU-frågor styrs emellertid inte enbart av rege- ringspropositioner. En del motioner behandlar FoU-politiska frågor. En genomgång av motionerna under åren 1973—1975 och en fördelning på utskott av motioner vilka helt eller delvis behandlar FoU-politiska frågor som har utförts inom riksdagens upplysningstjänst bekräftar bilden.

Bilden av utskottens beröring med FoU-frågor får dock inte ses isolerad från deras arbetsförhållanden i övrigt.

Som bl. a. belysts i den inom riksdagen gjorda utredningen om riksdags- arbetets planering (Förslag l975/76:15) har arbetsvolymen inom riksdagen ökat sedan enkammarriksdagens tillkomst. Särskilt tycks detta gälla utskotts- arbetet. Det bör emellertid observeras att arbetsvolymen mätt i t. ex. antalet motioner är beroende av den parlamentariska situationen. Antalet partier i regerings- respektive oppositionsställning samt tidpunkt inom valperioden har härvid betydelse. En belysning av de frågor, där utskottens behov av sakinformation kan motivera redovisningar av aktuella forskningsresultat eller forskningsläget inom olika områden, kan inte ske i kvantitativa termer. I princip är detta behov mycket stort och begränsningarna betingas av möjligheterna att få fram information av det slag det gäller och, som nedan berörs, av möjligheterna att ta emot den.

5.3.2. Utskottens handläggning av FoU-frågor

För att få del av erfarenheter och synpunkter när det gäller behandlingen av forskningspolitiska frågor liksom behoven av forskningsinformation i sakfrågor har informella intervjuer skett med företrädare för presidium och kansli i ett antal utskott.

Urvalet har från utredningens sida skett så att såväl de utskott som har en omfattande beröring med FoU-frågor som utskott där dessa frågor är av mer begränsad volym skulle vara representerade. Intervjuer har skett med företrädare för

Justitieutskottet Försvarsutskottet Socialutskottet

Utbildningsutskottet

Jordbruksutskottet Näringsutskottet samt Arbetsmarknadsutskottet (f. d. Inrikesutskottet).

Intervjuerna berörde följande huvudfrågor:

D Utskottens allmänna kontakt med FoU-frågor El Utskottens behov av forskningspolitisk information och sakinformation av forskningskaraktär El Utskottens metoder för informationsinhämtande

Under kontakterna med utskotten vitsordades i flera fall ett starkt behov av ökad information både när det gäller forskningspolitiska frågor och när det gäller sakinformation. Svårigheter redovisades i vissa fall att få fram uppgifter om vilken forskning som utförs liksom också svårigheter att bedöma värdet av forskning och forskningsresultat. Även svårigheterna för det enskilda utskottet att få överblick och helhetssyn över FoU-frågorna i stort framkom. Behovet av bearbetad FoU-information betonades.

Av intervjuerna framgick även att utskotten arbetar mycket självständigt. De möjligheter till samarbete mellan utskotten i sektorövergripande frågor, som riksdagsordningen ger möjligheter till — remisser, sammansatta utskott etc. används endast i begränsad omfattning, sammansatt utskott i praktiken knappast alls. När fördelningen av ärendena på utskott skett, något som i tveksamma fall kan betingas av hänsyn till utskottens arbetsbelastning, är det i allmänhet en strävan hos utskotten att självständigt lösa beredningsupp- gifterna. Risken för en alltför långt gående specialisering hos utskotten och närvaron av revirproblematik berördes också under samtalen.

Dessa förhållanden innebär inte att kontakt mellan utskotten saknas. På kansliplanet och givetvis även mellan enskilda ledamöter sker ett löpande informellt informationsutbyte. Inte heller innebär det att utskotten utåt isolerar sig från möjligheterna att ta in information. Med variationer mellan utskotten är en ofta vald metod att inkalla experter till hearings inför utskottet. Självfallet kan även remisser till utanför riksdagen stående organ förekomma. Kanslierna inhämtar också informellt informationer för bered- ningen av ärendena. Genom studiebesök och hearings utan direkt samband med aktuella ärenden sker en löpande fortbildning inom utskotten.

I det här aktuella sammanhanget måste dock följande förhållanden uppmärksammas.

För det första framgår av intervjuerna att FoU-frågorna inte på något avgörande sätt kan få en annan behandling än övriga frågor utskotten har att bereda. Utskottens möjligheter att göra inträngande analyser och skaffa sig vidgad överblick över ett frågekomplex begränsas allmänt sett bl. a. av tidsfaktorn. Utskottens och riksdagens roll som beslutsorgan präglar verksamheten starkt.

Detta beslutstvång gör att kravet på en allsidig belysning och redovisning av problemen riktas mot de tidigare leden i beslutsprocessen.

När det gäller regeringens propositioner är dessa tidigare led självklart regeringskansliet och eventuella utredningar och remissorgan. I fråga om motioner är emellertid situationen delvis en annan. I de fall motionerna berör

frågor som aktualiserats i propositioner kan de vanligtvis bedömas mot samma bakgrund. I andra fall har den föregående beredningen skett med avsevärt mindre resurser till förfogande än när det gäller propositioner — beredningsprocessen blir alltså starkt förkortad och begränsas av utskottens arbetsbelastning och tidsfaktorn. Även ett positivt ställningstagande till en motion innebär ofta att riksdagen uttalar önskemål om ytterligare utrednings- insatser. Detta aktualiserar särskilt oppositionspartiernas och enskilda leda- möters begränsade möjligheter att lägga fylligt underbyggda förslag på riksdagens bord.

De svårigheter utskotten kan uppleva att få tillräcklig överblick över forskningspolitiska eller andra frågor ställer alltså olika krav på förbättrad beredning, krav som kan riktas mot olika håll och måste tillgodoses med olika medel.

5.4. Informationsmöjligheter inom riksdagen

Vid sidan av utskottens och partigruppernas kanslier finns inom riksdagen ytterligare instrument för att tillgodose informationsbehov såväl i utskotts- arbetet som allmänt för riksdagsledamöternas arbete och som är av betydelse både när det gäller forskningspolitisk information och forskningsinformation i sakfrågor.

5.4.1. Riksdagens upplysningstjänst

Riksdagens upplysningstjänst, vars roll och organisation senast belysts av riksdagens informationsutredning, är ett serviceorgan inom riksdagen. Dess uppgift är att ”tillhandagå riksdagens ledamöter, utskott och riksdagens övriga organ med sakinformation i ämnen som angår ledamöterna eller organens arbetsuppgifter”.

Upplysningstjänsten, som under riksdagens förvaltningsstyrelse leds av en byråchef, omfattar förutom biträdespersonal och en arbetsgrupp med uppgifter inom ADB och riksdagens registerföring två "detaljer" som svarar för upplysningsarbetet rörandejuridiska och allmänna respektive ekonomisk- statistiska frågor. Organisationen har nyligen förstärkts på förslag av riks- dagens informationsutredning genom inrättandet av ytterligare en utredar- tjänst och genom att medel (100 kkr.) ställts till förfogande för extra insatser för att möta tillfälliga höga arbetsbelastningar. Upplysningstjänsten omfattar 25 tjänster år 1977. Organisationen framgår av figur 51].

De uppdrag som upplysningstjänsten erhåller har av riksdagens informa- tionsutredning karakteriserats som önskemål om

El punktinformation, t. ex. statistiska data, uppgifter om gällande författ- ningar, Cl sammanfattande information, dvs. deskriptiva redogörelser om förhål- landen inom olika samhällsområden, t. ex. rörande sparandets utveck- ling, systemet för statligt forskningsstöd i Frankrike, El analyserande information, dvs. i egentlig mening utredande uppgifter, t. ex. konsekvenser av indexreglerad inkomstskatt för olika kategorier skattebetalare, effekter av förmögenhets- och arvsbeskattningar av famil- jeföretag.

Figur 5 :] Upplysnings- tjänstens organism/on.

Riksdagens upplysningstjänst ]

Byråchef

Juridisk- Ekonomisk- allmänna statistiska

I upplysningstjänstens arbete har uppdrag av de båda förstnämnda kategorierna prioriterats. Större utredningsuppdrag kan endast mottas när arbetssituationen så tillåter. På förslag av riksdagens informationsutredning har prioriteringsregeln formulerats så att "företräde skall ges informations- uppdrag av begränsad omfattning”.

De uppdrag upplysningstjänsten får redovisas i allmänhet i promemorior till uppdragsgivarna. Kopior av promemorior eller anteckningar om lämnade upplysningar arkiveras och är efter avslutat uppdrag offentliga handlingar.

Riksdagens informationsutredning framhåller, och det bekräftas också av forskningsrådsutredningens kontakter med utskottsföreträdarna, att upplys- ningstjänsten i första hand utnyttjas av enskilda riksdagsledamöter. Utskotten har endast i begränsad omfattning utnyttjat upplysningstjänsten och då ofta för att få informationer om utländska förhållanden. För sådana uppgifter bedöms upplysningstjänsten av utskotten ha särskilt goda förut- sättningar genom ett väl upparbetat kontaktnät med utländska systerorgani- sationer.

Av upplysningstjänstens totala antal uppdrag år 1974 kom 96,6 % från enskilda ledamöter. Motsvarande siffror för år 1975 var 97,1 %. Antalet uppdrag under 1975 var 2 327 i vilken summa ej inräknas sådana uppdrag som kan handläggas i omedelbar anslutning till mottagandet eller endast består i att ta fram dokumentationsmaterial.

Upplysningstjänsten har haft störst betydelse för oppositionspartiernas riksdagsledamöter. Av de enskilda ledamöternas uppdrag kom år 1974 79 % från de fyra oppositionspartierna. Motsvarande andel 1975 var 74 %.

Upplysningstjänstens möjligheter att lämna forskningsinformation i sakfrågor eller göra kvalificerade forskningspolitiska utredningar måste i dagsläget bedömas som begränsade. De resurstillskott som tillkommit på förslag av riksdagens informationsutredning har i detta avseende inte inneburit någon avgörande förändring.

5.4.2. Sällskapet riksdagsmän och forskare

En unik ställning inom riksdagen har det 1959 efter engelsk förebild stiftade Sällskapet riksdagsmän och forskare, RIFO, som är en med statliga medel stödd förening med syfte att vara ett kontaktorgan mellan parlamentariker och forskare. Föreningen har ca 650 medlemmar varav drygt 60 % är forskare.

RIFO:s verksamhet finansieras genom medlemsavgifter och ett anslag via statsbudgeten. Detta anslag har, som ovan berörts, på förslag av riksdagens informationsutredning höjts och uppgår från budgetåret 1976/77 till 140 kkr.

RIFO har arbetat längs flera linjer. En har varit allmänna möten med information och diskussion kring något aktuellt forskningsområde eller forskningspolitiskt problem. En annan har varit studiegrupper sammansatta av forskare och parlamentariker som under en längre period studerat ett större frågekomplex. RIFO anordnar också studieresor till forskningsinstitut, industriforskningslaboratorier etc. Ett informationsblad distribueras regel- bundet till medlemmarna. Detta informationsblad innehåller nyheter i notisform företrädesvis från de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena.

RIFO:s sekretariatsfunktion bestrids på kontraktbasis av lngenjörsveten- skapsakademien, IVA, och RIFO:s verksamhet har haft en klar tyngdpunkt i teknisk-naturvetenskaplig forskning. Genom det ökade stöd, som på infor- mationsutredningens förslag nu lämnas RIFO, möjliggörs en av RIFO:s styrelse planerad utvidgning och breddning av föreningens verksamhet.

Den planerade nyorienteringen av RIFO:s verksamhet innebär i huvudsak att

El de kontaktskapande möjligheterna stärks genom en kontaktsekreterare, regelbundet tillgänglig i riksdagen El ett kontaktnät byggs upp i forskarsamhället av personer som kan bevaka och informera om sina respektive vetenskapsområden, delta i arbetet med studiegrupper, rapportera till RIFO:s informationsblad etc. —en breddning av bevakningen är planerad El studiegruppsarbetet bedrivs med arvoderad ledning så att större krav kan ställas på skriftlig information från gruppernas arbete [] ytterligare resurser satsas på de allmänna mötena för att få fram bakgrundsmaterial, bredda utbudet etc. El möjligheterna till organiserade kontakter med utskottskanslier och upplysningstjänsten prövas.

Denna utvidgning av RIFO:s arbete har ännu endast delvis kunnat genomföras. En l/3-tjänst som kontaktsekreterare har försöksvis inrättats — formellt genom anställning på IVA. Uppgiften för kontaktsekreteraren är främst att förmedla frågor från riksdagsledamöterna och bidra till personliga kontakter.

Från utskottens arbetssynpunkt har RIFO:s verksamhet knappast varit av direkt intresse. Vid forskningsrådsutredningens kontakter med utskottsföre- trädarna betonades att föreningens främsta uppgifter ligger på ett allmänt kontaktskapande plan och är av betydelse för enskilda ledamöter men att även i detta sammanhang riksdagsledamöternas begränsade tid utgör en

återhållande faktor.

En viktig men svårbedömd aspekt på RIFO:s verksamhet måste dock framhållas. Genom de studiegrupper och de kontakter som på den vägen upprättas ges underlag eller skapas beredskap för ett forskningspolitiskt eller allmänpolitiskt agerande i riksdagen, t. ex. genom motioner. En lista på ett antal av de studiegrupper RIFO arrangerat under senare år ger en föreställ- ning om de politiskt viktiga frågeställningar som i dessa arbetsgrupper belysts genom diskussioner” mellan riksdagsledamöter och forskare.

Datorerna och den mänskliga integriteten Arbetsplatsernas olycksrisker och miljöproblem Kan urbaniseringen vändas?

Energikris — miljökris

Abortfrågan

Kemikalierna i miljön

Ekonomisk tillväxt ett hot mot vår överlevnad? Långsiktig energiförsörjning

Handikapproblem Lågenergisamhälle

Framtidsstudier Kollektivtrafik Synpunkter på vägar till ett nytt kulturmönster Den globala livsmedelsförsörjningen Användningen av vår mark — konflikt mellan olika behov Åldrandets problem

Detta innebär naturligtvis att RIFO:s verksamhet kan ses som en plattform inte bara för studier utan också för påverkan lobbying. Därigenom blir verksamheten ibland politiskt känslig.

5.4.3. Riksdagsbiblioteket

Riksdagsbiblioteket, som från den 1 januari 1977 inte längre är ett riksdagen underställt verk utan ingår i den inre riksdagsförvaltningen, fungerar trots detta som ett centralt förvaltningsbibliotek. Det betjänar förutom riksdagens ledamöter och organ även departement och ämbetsverk, forskningen och, i mån av möjligheter, andra kunder.

Bibliotekets bestånd är koncentrerat till de samhällsvetenskapliga och juridiska fackområdena. Inom dessa områden är dess samlingar betydande och har biblioteket goda möjligheter att löpande skaffa nyutkommen litteratur. På det naturvetenskaplig-tekniska området sker en bevakning genom viss tidskriftsprenumeration o. d. Bibliotekets möjligheter att annat än genom inlåning från andra bibliotek tillfredsställa lånebehov inom dessa områden är begränsade.

Riksdagsbiblioteket har goda möjligheter att inom sina specialområden ge service åt riksdagens ledamöter och organ.

Förutom den utlåning och litteratursökning som sker till ledamöter och utskottskanslier etc. bör uppmärksammas att biblioteket tjänar som ett viktigt redskap åt riksdagens upplysningstjänst.

Inom riksdagens informationsutredning uppmärksammades behovet av utökad service vid det referensbibliotek som står till förfogande för riksdagens

ledamöter. Genom en placering av bibliotekspersonal i detta referensbibliotek skulle, enligt informationsutredningens bedömning, ledamöternas möjlig- heter att få snabb sakinformation förbättras. En sådan bemanning förbe- reds.

5.5. Synpunkter och önskemål från utskotten

Vid utredningens kontakter med företrädare för utskotten berördes även olika möjligheter att förbättra utskottens och riksdagens/riksdagsledamö- ternas FoU-information när det gäller både FoU-politisk och sakinriktad information.

En väg angavs vara att förstärka utskottens kanslier och genom ökade fortbildningsinsatser under de perioder riksdagen inte sammanträder förbättra kansliernas möjligheter att betjäna utskotten. En förstärkning av utskottskanslierna bedömdes i flera fall som möjlig och önskvärd men det saknades inte heller påpekanden att utskottens kanslier kunde bli för stora.

Det av riksdagens revisorer föreslagna forskningssekretariatet för mer sammanhållen beredning av FoU-frågor möttes företrädesvis med skepsis. Risken för en alltför frisvävande ställning för ett sekretariat framhölls liksom även svårigheter av teknisk natur — sned arbetsbelastning etc.

Möjligheten att genom en årlig forskningsberättelse från regeringen förbättra utskottens informationsläge berördes med från vissa håll positivt intresse men mötte också i något fall skepsis. Det framkom bl. a. att en förutsättning för att tid skall kunna avsättas för en reell behandling är att ett sådant dokument innehåller ställningstaganden som kräver riksdagens beslut.

För ökade insatser att skaffa fram lättillgänglig information om pågående forskning och forskningsresultat uttrycktes intresse med tanke på både utskottens arbetsmöjligheter och de enskilda riksdagsledamöternas behov.

5.6. Sammanfattande synpunkter

Riksdagen har i och med författningsreformen organiserat sitt arbete efter sektorsprincipen. Detta innebär att FoU-frågorna kommit att behandlas i flera olika utskott och att möjligheterna till överblick minskat och minskar ytterligare i takt med den sektorsanknutna FoU-politikens utveckling.

Riksdagens roll i en parlamentarisk demokrati är att fatta beslut som i det väsentligaste förbereds av en regering med stöd i riksdagen. Detta gör det naturligt att rikta kraven på en förbättrad möjlighet till beredning och överblick inte bara mot riksdagens egna organ utan även mot regeringen och regeringskansliet.

Utskottens möjligheter att avstämma sina beslut för olika sektorer mot en helhetsbild av FoU-politiken kan alltså inte ses isolerade från regeringens arbete med FoU-frågorna. De enskilda riksdagsledamöternas och oppositio- nens möjligheter att inom riksdagsarbetets ram få FoU-politiska frågor belysta eller få tillgång till på aktuell forskning baserad information i sakfrågor är i dag knappast tillfredsställande.

-.| _|||||_'I 1..| |..

. '|_|'|| ”||'," ..||.|..___ ._| .

.. |-||| .||.||..|| ||

| Il||"|I | || |

le Ill.-Lr

"I'u-n'uu "". .'|-'

' |'- (Min. ..r .-||'-1r

.'| _ 7.3] ' |I||'| |'|| || "| |'.||||| '|j'||-|..|I=, r. ||J'.' .I|'|| . |f|'.

|. :..:I .' _.. '.: _||||. |._ |.|1'||'-|. .: ' || "| |."-l-1|"'|'-".' nu- |||| - "Iaf-':'- ||||..|L . '|l.- | | ' II '_'| ||| |-.' ||" |. r--|| ..'|-'|1-"l'||."||.||I|" |||.. |.|—"|| .|.i .|.- T|||| |.r||. ||..||. |

.: ämm-... -..|.|1||. . quai. h.”. |Il|| .. .” mqilhl "IF..."!-

| _, l _ , fl..-' |1!I'.l|'l|.#.'||l|l.||: ||: | .fr "_ | _ _ F- (|:; _ - m..-hthh una-|'.. I-_ 1 a:: ”__: . , E.. 15: :::I , TW:-_, HIM bh |.|.h|| |'...l ' & L _ 1 , . fli—J:r]— '. '. , . allla-”7115

' . 11 ;— , , . ." '.' : .1 'th-Cll- *: ;.— Wlwwt ”' :* T'” i". , |.._1'.1_'I.l W.|'||"_ _,-j MW'I' ...”-| . l , » |. _ HH" , -_ _ Ånn-ig..: 'l';'.' ,_.'.-, . ;»Hg' Milki-JH? |'1J ww #- »nEl'urr ',l|!.|f. gäll.

6. Regeringens och regeringskansliets FoU-planering

6.1. Principerna för regeringsarbetet

! en fungerande parlamentarisk demokrati är regeringen och regeringens kansli ett centrum för den politiska planeringen av samhällsverksamheten på längre och kortare sikt. Genom sin parlamentariska förankring har regeringen möjlighet — och skyldighet — att gentemot riksdagen spela en ledande och initiativtagande roll. Genom propositioner till riksdagen — där den årliga budgetpropositionen givetvis spelar en huvudroll kommer regeringens planering till politiskt uttryck och gentemot den statliga förvaltningen har regeringen att genom bestämmelser om statsbudgetens användning och på andra vägar svara för planering och styrning i administrativa termer.

Frågan om avvägningen mellan helhetssyn och specialisering, som ovan diskuterats beträffande riksdagens arbete, gäller i hög grad även regeringens arbetsvillkor. Som ovan påpekats innebär den nya författningen i detta avseende en anpassning av riksdagsarbetets organisation till regeringsarbe- tets.

Regeringens arbetsformer präglas av indelningen i departement och flertalet statsråds koncentration till arbetsuppgifterna som departementschef eller eljest som huvudansvarig för frågorna inom ett visst sakområde.

Regeringsarbetet bygger i Sverige på principen att regeringen har ett kollektivt ansvar för de beslut som utgår från den: regeringen, inte det enskilda statsrådet, svarar för besluten som fattas vid officiella regeringssam- manträden. Den stora mängden ärenden som avgörs på regeringsnivå och som bereds inom regeringskansliet, departementens specialisering och även Statsrådens politiska roller gör dock att flertalet av regeringens beslut i realiteten fattas av vederbörande statsråd.

I vissa specificerade fall (vissa ärenden inom försvarsdepartementets område, beslut som berör utrikesdepartementet i dess egenskap av myndighet inom utrikesförvaltningen och ärenden som rör interna departe- mentala frågor) har ansvaret även formellt lagts på berört statsråd. På flera sätt söker man praktiskt åstadkomma möjligheter till samordning och en av helhetssyn präglad politik från regeringens sida. Statsministern och det under det senaste decenniet förstärkta statsministerkansliet —statsra”dsberedningen — har här ett huvudansvar.

Budgetdepartementet och budgetministern har, efter tinansdepartemen- tets uppdelning i samband med regeringsskiftet 1976. i budgetbehandlingen och i det löpande arbete som berör budgetfrågor en i praktiken avgörande

samordningsroll.

I övrigt är beslutssystemet i regeringskansliet uppbyggt så att samstämda beslut skall underlättas. Regeringen kan i allmänna beredningar — samman- träden där hela regeringen deltar — diskutera viktigare frågor. Vid s.k. lunchberedningar av mer informellt slag kan likaledes för enskilda departe- ment aktuella problem stämmas av mot regeringens allmänna syn. Genom "gemensam beredning” i form av formella föredragningar för berörda statsråd eller informella samtal i regeringskretsen kan en mängd frågor som inte kommer upp till diskussion i möten med hela regeringen avgöras i samråd mellan departementen. Propositioner till riksdagen, utredningsdirek- tiv, författningar etc. delges alla departement innan det närmast ansvariga statsrådet tar slutlig ställning.

Sammanträden sker regelbundet mellan samtliga statssekreterare för informella överläggningar kring frågor av principiell natur eller av gemen- samt intresse. Att kontakter i olika sakfrågor äger rum mellan befattnings- havare på olika nivåer inom regeringskansliet är självklart.

6.2. FoU-frågornas ställning i regeringsarbetet

6. 2. l Kunskapsunderlag

FoU-verksamhetens delvis strategiska karaktär, dess närhet till långsiktig planering och till politiskt betydelsefull utveckling gör det nödvändigt att regeringens och regeringskansliets arbete med dessa frågor tas in i utred- ningens överväganden rörande förutsättningarna för en långsiktig forsk- ningsplanering.

Som ovan visats och som också framgår av kapitel 7 har praktiskt taget samtliga departement beröring med FoU-frågor inom sitt ansvarsområde. Mer omfattande är FoU-frågorna inom en mindre grupp där försvarsdepar- tementet, utbildningsdepartementet. jordbruksdepartementet och industri- departementet ingår, vart och ett av dessa med egna särdrag. Försvarsdepar- tementets FoU-problematik präglas av insatsernas volym och den relativa avskildhet från civil FoU som särskilt tidigare kännetecknade försvarssek- tom. Industridepartementet har genom ansvaret för industripolitiken också huvudkontakten med det privata näringslivets (industrins) FoU-problematik. Jordbruks- och — främst utbildningsdepartementet har genom ansvaret för universitet och högskolor med bl.a. forskarutbildning ett FoU-ansvar av övergripande slag.

En rad konkreta frågor inom FoU-området bör vara av gemensamt intresse för flertalet departement. Det gäller bl. a. den institutionella organisationen på den FoU-utförande nivån, principerna för sektoriell FoU-styrning över huvud, forskarutbildningsfrågor och fördelningen av personella och mate- riella resurser mellan olika områden. I detta sammanhang blir möjligheterna till helhetsperspektiv viktiga att uppmärksamma.

En genomlysning av regeringskansliets arbete med FoU-frågorna stöter på flera svårigheter. Redan uppdelningen av ansvaret på flera departement komplicerar bilden. Regeringsarbetets relativa slutenhet under berednings- fasen gör att information om regeringskansliets arbetsrutiner och om

principiella uppfattningar inom olika departement är svår att komma åt. Delvis sammanhänger detta med det politiska kravet på ett enhetligt uppträdande utåt från regeringens sida. Bl.a. frånvaron av formellt minis- terstyre skärper dessa krav på enhetlighet och gör det svårare att redovisa särdrag och variationer i praxis eller synsätt. Utredningens i det följande redovisade iakttagelser och bedömningar grundar sig, förutom på mer allmänt tillgängligt informationsunderlag, på en serie intervjuer med stats- sekreterarna och/eller andra ansvariga för FoU-frågorna inom ett antal i sammanhanget särskilt intressanta departement. Intervjuerna genomfördes kring årskiftet 1975/76 och berörde socialdepartementet. kommunikations- departementet, finansdepartementet, utbildningsdepartementet, jordbruks- departementet, arbetsmarknadsdepartemenetet, bostadsdepartementet och industridepartementet. Härigenom kunde dels vinnas en allmän överblick över hur vissa FoU-tunga departement ser på och hanterar dessa frågor inom sig och i samspel med andra, dels aktualiseras ett antal speciella frågor av intresse för utredningen. Intervjuerna koncentrerades till tre huvudfrågor:

[] Behov, möjligheter och former för det löpande samarbetet och sampla- neringen mellan departementen i FoU-frågor |] Den sektoriella FoU-organisationen och formerna för sektoriell FoU-pla- nering och styrning inom respektive departements område D FoU-frågornas behandling i budgetarbetet.

De uppfattningar och det arbetssätt som redovisats är naturligtvis inte statiska. Uppfattningarna påverkas fortlöpande av den utveckling som pågår både inom FoU-verksamheten själv och i samhällsarbetet i övrigt. Dyna- miken i utvecklingen får dock inte överdrivas. De bindningar som föreligger genom institutionell organisation, genom arbetssätten inom förvaltningen och departementsorganisationen är betydande och skapar en viss tröghet i alla förändringar. Ett regeringsskifte kan skapa andra förutsättningar även på detta område och bana väg för en omprövning av praxis men bindningarna finns istor utsträckning kvar och några dramatiska förändringar i handlägg- ningsordningen har inte skett, varför utredningen har bedömt att de allmänna iakttagelser den gjort inte förlorat sin giltighet.

6.2.2. Det löpande samarbetet mellan departementen i FoU-frågor

Samarbetet mellan departementen i FoU-frågor sker, när behov därav upp- kommer, löpande och börjar i allmänhet på handläggarplanet. I vissa fall, men uppenbarligen inte ofta, lyfts frågorna upp till det politiska planet med statssekreterarna som agerande. I sällsynta fall sker överläggningar på statsrådsnivå. Att en renodlad FoU-fråga förs upp i allmän beredning torde tillhöra undantagsfallen. Att kontaktmönstret ser ut på detta sätt måste sättas i samband med de villkor under vilka samarbetet och handläggningen sker. En viktig aspekt på samarbetet är enkelt och lite förgrovat uttryckt att arbetet på de lägre nivåerna syftar till att "skydda" nivån närmast ovanför från frågor som

kan lösas på lägre nivåer, att så långt möjligt hålla nere antalet frågor som måste lösas av statssekreterare och statsråd. Uppenbart är vidare att kontakterna i alldeles övervägande grad är bilaterala, dvs. sker mellan två departement i taget. Ett uttryck för de praktiska svårigheterna över huvud när det gäller samarbetsrutinerna inom kanslihuset är dessutom att kontakterna ofta är så sena. dvs. de sker så nära inpå den tidpunkt då beslutet måste fattas, att möjligheterna att påverka är mycket små. Positivt kan detta dock också innebära att kompromisser uppnås som annars inte skulle kommit till stånd.

Något klart mönster för samrådsvägar och samrådsbehov mellan departe- menten kan inte friläggas på grundval av de studier som gjorts. Särskilt behovet av samra'd och informationsöver/öring om FoU-organisatoriska och FoU-planeringsfrågor upplevs starkt skiftande inom olika departement. Detta hänger till en del samman med FoU-frågornas olikartade karaktär och i vissa fall begränsade volym. Samrådets tillfälliga karaktär har gjort att systematiska och formaliserade samrådssystem för FoU-frågor över hela departementsområdet inte drivits fram. Man kan i detta sammanhang heller inte blunda för att revirproblematik finns inom kanslihuset; en alltför bred och förutsättningslös samrådsprocedur kan fördröja arbetet inom det närmast ansvariga departementet och försvåra lösningar som utifrån det enskilda departementets utgångspunkter bedöms angelägna eller nödvändiga.

Av avgörande betydelse för möjligheterna till ett effektivt samarbete är att man ide olika departementen arbetar med identiska eller i varje fall likartade referensramar när det gäller FoU-frågorna. Det måste med andra ord finnas en någorlunda samstämmig uppfattning inom kanslihuset om hur sektoriell FoU skall användas i den politiska och administrativa planeringen inom olika sektorer, hur den sektoriella FoU-planeringen skall gå till och hur den institutionellt skall bedrivas. Detta innebär inte nödvändigtvis krav på fullständig enhetlighet i tänkandet eller enhetliga organisatoriska lösningar för olika områden; vad saken gäller är snarast en genomtänkt och politiskt medvetandegjord uppfattning om FoU:s betydelse som hjälpmedel och om vad som är mer eller mindre grundläggande och viktigt vid val av lösningar av de FoU-politiska problem som skall behandlas.

Inom vissa departement har kunnat konstateras en deciderad uppfattning att den sektoriella FoU-planeringen bör anknytas till myndighetsnivån medan på andra håll den redovisade grunduppfattningen varit att ökade planerings- insatser och planeringsresurser inklusive FoU — bör ligga på den departe- mentala nivån och att myndigheternas planeringsinsatser med anknytning till FoU-arbete i motsvarande mån bör tonas ned. Även när det gäller samordning mellan olika områden har de redovisade uppfattningarna —delvis som en följd av den nyss redovisade synen varit präglade av olika grundinställningar. Å ena sidan finns uppfattningen att en samordning inom och mellan sektorer åstadkommes via organ som är administrativt överord- nade dem vars verksamhet skall samordnas. Å andra sidan har redovisats synsätt som mer tar sikte på myndighetsorganens eget ansvar för samarbete och samordning. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 7.där den faktiska sektoriella FoU-organisationen belyses.

Skiljaktigheter i synen på informationsbehovet för FoU-området kan också iakttas. Beträffande FoU-statistik växlade önskemålen från behov av starkt

ökad FoU-statistik,brett inriktad mot behovsområden, till ett mera begränsat behov av underlag för det löpande budgetarbetet.

6.2.3. Budgetarbetet

Den redovisade bilden av regeringens/kanslihusets löpande handläggning av FoU-politiska frågor är ingalunda fullständig. Det finns anledning att särskilt uppmärksamma dels budgetprocessen. dvs. det arbete inom regeringen och regeringskansliet som leder fram till den årliga budgetpropositionen till riksdagen, dels också arbetet iforskningsberedningen. FB, som är regeringens organ för samråd och diskussion om långsiktiga forskningsfrågor(avsnitt 6.3). Vid sidan härav måste utredningsväsendets betydelse uppmärksammas (avsnitt 6.4). Budgetprocessen är ett centralt instrument för samordningsar- betet inom regeringen över huvud. I detta arbete sker en årlig avstämning av de olika delarna av statsverksamheten mot varandra. Nya verksamheter introduceras och får sin betydelse och form genom den resursfördelning som regeringen föreslår riksdagen.

Budgetprocessen är ett naturligt instrument för en sammanhållen och enhetlig bedömning av FoU-frågorna, och förhållandet mellan centraliserad och decentraliserad FoU-politik måste där återspeglas.

Budgetprocessens allmänna förlopp ger förutsättningarna för en bedöm- ning. Det kan beskrivas på följande sätt. (Framställningen utgår från den praxis som gällde fram till regeringsskiftet 1976. Av tydlighetsskäl används dock termen budgetdepartementet. Från hösten 1977 gäller vissa ändringar i tidsschemat.

Tidsperiod Aktivitet

1 september Myndigheternas förslag till anslagsframställning inläm- nas till respektive fackdepartement. Början av september Fackdepartementen bearbetar myndigheternas förslag

och ger utan eget ställningstagande sammanställningar härav till budgetdepartementet.

Under september Myndigheternas förslag bearbetas i sakfrågorna och fackdepartementen utarbetar efter föredragning för respektive statsråd ett första förslag —ett preliminärt bud — som upptar de anslagsbehov som prioriteras av respek- tive departement. Sista veckan av septem- De preliminära buden lämnas från fackdepartementen ber till budgetdepartementet. Omkring 10 oktober Budgetdepartementet svarar på fackdepartementens preliminära bud. Mitten och slutet av okto- Fackdepartementen bearbetar anslagsframställningarna ber och budgetdepartementets svar på de preliminära buden och gör ett andra förslag till anslagsframställning till riksdagen, de 5. k. definitiva buden, som efter föredrag- ning för respektive statsråd lämnas till budgetdeparte- mentet. Omkring 10 november Budgetdepartementet redovisar sina specificerade ställ— ningstaganden till fackdepartementens "definitiva” bud. I samband härmed görs i respektive fackdeparte- ment en bedömning av vilka krav som måste släppas och vilka som skall drivas ytterligare.

Tidsperiod Aktivitet

Slutet av november I de punkter där enighet inte nåtts mellan budgetdepar- tementet och fackdepartement förs ytterligare förhand— lingar. Dessa inleds på tjänstemannanivå inom respek- tive sakområden och avslutas med direkta överlägg- ningar mellan budgetministern och samtliga fackminist- rar var för sig. Början av december Budgetpropositionens anslagsbelopp läggs fast och kan därefter inte ändras. Ca 8 december Budgetpropositionens olika delar delges samtliga depar-

tement och vissa verkschefer (motsv.) för synpunkter. Delgivningstiden är ungefär en vecka.

Mitten av december Efter delgivning sker inrättning och finjusteringar av textavsnitt och motiveringar i de olika fackdepartemen- ten. Början av januari Tryckning av budgetpropositionen med bilagorna för

respektive departement.

Redan den här givna redogörelsen gör klart att tidspressen ger begränsade möjligheter till samlade överväganden under själva budgetprocessen över områden som skär över departementsgränserna. Budgetdepartementets budgetgranskningsorganisation är också uppbyggd så att den svarar mot departementsindelningen. För varje departement finns i budgetdeparte- mentet särskilda kontaktmän som har till uppgift att följa utvecklingen inom respektive departementsområde. På högre tjänstemannanivå finns s.k. huvudmän som svarar för ett eller flera departementsområden. De samman- hållande bedömningarna sker först på hög nivå inom departementet.

Det är också klart att varje fackdepartement under budgetprocessen som regel agerar ensamt i förhandlingar med budgetdepartementet. Endast undantagsvis förekommer att departement i FoU-frågor argumenterar gemensamt vid överläggningar med budgetdepartementet. Endast i undan- tagsfall förekommer vidare att fackdepartementen tar in bedömningar av äskanden i FoU-frågor från andra myndigheter än de som avgivit dem.

6.2.4. Budgetdepartementet och/ackdepartementen

De praktiskt taget enbart bilaterala kontakterna och den sena delgivningen av budgetpropositionen till samtliga departement gör att endast budgetdeparte- mentet har praktiska möjligheter till total överblick över äskanden och resultat. UtbiIdningsdepartementet, vars FoU-organisation berörs av samt- liga FoU-anslag inom övriga departements områden, utgör härvidlag inget undantag och har alltså ingen överblick över de totala äskandena inom F oU- området förrän budgetbeloppen har lagts fast. Endast budgetdepartementet har i dagsläget de reella möjligheterna att kunna fungera som ett forsknings- departement med penningmässig överblick över alla forskningsfrågor inom den offentliga sektorn.

Också vid sidan av den direkta budgetberedningen spelar budgetdeparte- mentet en viktig roll i FoU-frågor. I organisatoriska spörsmål med budget- effekter, när det gäller anslagstekniska frågor etc. har budgetdepartementet som regel haft ett avgörande inflytande. Som frågor av detta slag kan nämnas t. ex. organisationen av kanslier och sekretariat vid forskningsstödjande

organ och den från forskningsplaneringssynpunkt viktiga frågan om möjlig- heterna att via s. k. täckningsanslag få automatisk kompensation för merkostnader till följd av löneavtal för personal avlönad med medel från forskningsråd och sektoriella FoU-anslag. En annan fråga av denna typ är tekniker för utspridning av kostnader över flera budgetår för t. ex. särskilt dyrbar vetenskaplig utrustning.

Om budgetdepartementets uppfattning i frågor av detta slag i regel är utslagsgivande bör det dock samtidigt betonas att departementet när det gäller FoU-programmens innehåll inte kan sägas ha detaljstyrt fackdeparte- menten i särskilt hög grad. Fördelningen av anslag t. ex. mellan forsknings- råden under utbildningsdepartementet, mellan sektionen för skogs- respek- tive jordbruksforskning inom SJFR, fördelningen av medel på STU:s olika programområden har i stort sett ankommit på respektive fackdepartement. När det gäller utbyggnaden av den fasta basorganisationen för forskning vid universitet och högskolor har dock budgetdepartementet ibland gått in också i realdiskussioner, t. ex. om inrättande av nya professurer.

Budgetdepartementets samspel med fackdepartementen när det gäller anslagsbeloppen kan här inte i detalj följas utöver den översiktliga redovis- ning som nyss givits. Utredningen lämnar också åt sidan det ekonomisk- politiska förlopp som utmynnar i regeringens ställningstaganden om det finansiella utrymmet över huvud och om den allmänna profil som budgeten skall ges.

När det gäller den årliga avvägningen i budgetberedningen av rörliga forskningsmedel (dvs. sådana medel som används för att finansiera olika mer eller mindre tillfälliga FoU-projekt) såväl till forskningsråden under utbild- ningsdepartementet som till olika sektoriella ändamål, har framkommit att ett slags samordning trots allt förekommer.

Under budgetberedningen görs i utbildningsdepartementet varje år en analys av kostnadsutvecklingen för forskningsråden inom departementets verksamhetsområde. Detta sker med utgångspunkt i uppgifter från råden och i syfte att klarlägga hur löner och priser ändrats under föregående budgetpe- riod och hur rådets anslagssituation påverkats härav. Anledningen till de särskilda insatserna är att verksamhet finansierad från anslag av denna typ ej omfattas av en automatisk kompensation för oförutsedda lönestegringar som inträffar under budgetåret. (Jfr SOU 1975:26, avsnitt 12.3.3.) I en förhandling mellan utbildningsdepartementet och budgetdepartementet, där i förekom- mande fall även till sin storlek okända lönekostnadsstegringar måste slutgiltigt uppskattas, fastläggs så storleken av de anslagshöjningar — betingade av kostnadsutvecklingen eller eljest motiverade — som skall föreslås för forskningsråden under utbildningsdepartementet. Forsknings- råden behandlas från budgetdepartementets sida därvid som en helhet, och fördelningen mellan råden överlämnas, som påpekats, i regel till utbildnings- departementets avgörande.

Den procentuella anslagsökning, som på detta sätt uppnåtts för forsknings- råden som grupp, har använts också som schablon för en rad sektoriella FoU- anslag om inte särskilda skäl förelegat som motiverat en annan handläggning. Exempel på sådana andra bedömningar är den relativt snabba uppbyggnaden av STU:s anslag efter dess tillkomst 1968 till nuvarande anslagsnivå och den treåriga fastläggning som skett av det särskilda energiforskningsanslaget för

åren 1975/76—1977/78. Schablonregelns tillämpning bör snarast ses som ett tecken på en utplaning, dvs. att respektive FoU-område är politiskt ”normalprioriterat".

Fackdepartementens argumentation gentemot budgetdepartementet när det gäller rörliga medel för sektoriell FoU anses när denna schablonregel tillämpas inte vara sakligt intressant. FoU-anslagen fixeras då utan att särskild hänsyn tas till de samhällsbehov och politiska prioriteringar som gäller för respektive samhällssektor.

Forskningsrådens under utbildningsdepartementet — låt vara indirekta — roll som "prisledare" för vissa sektoriella FoU-anslag redovisas inte i budgetpropositionen och inte heller vilka avsteg som görs från regeln. Inte heller anges hur stor del av anslagsökningarna som betraktas som nettoök- ning och hur stor del som utgör täckning för inträffade eller väntade kostnadsstegringar. Informationen i budgetpropositionen om regeringens överväganden måste över huvud betecknas som knapp i frågor av den art som berörts här.

6.3. Forskningsberedningen

6.3.1. Forskningsberedningens tillkomst

Under slutet av 50-talet och början av 60-talet utvecklades, som tidigare påpekats (avsnitt 2.2), i en rad länder organ för samordning på politisk nivå av forsknings- och utvecklingsarbete. Pådrivande för denna utveckling var det arbete som bedrevs inom OECD. Utvecklingen var ett uttryck för en ökande insikt om att forskningens inflytande på samhällsutvecklingen nu var så starkt och att forskningen nu tog så stor del av samhällets resurser i anspråk, att de långsiktiga. i sista hand politiskt präglade, planeringsfrågorna måste hanteras.

Tanken på ett svenskt organ med uppgifter av detta slag och nära kopplat till regeringen föddes i Sverige hos en rad forskare med anknytning till regeringen. I början av l960-talet fördes i olika former och i olika samman- hang diskussioner kring dessa frågor. Regeringen inbjöd bl. a. till en konferens på Harpsund i augusti 1962 med företrädare för både industrin, universitetsväsendet och forskningsråden. Överläggningar av betydelse för frågans utveckling anordnades bl. a. också av universitetskanslern och Ingenjörsvetenskapsakademien. Under dessa diskussioner framfördes mycket starkt från flera håll nödvändigheten av en formulerad och medveten forskningspolitik från regeringens sida och behovet av en koordination inom regeringens kansli bl. a. av frågor om anslag till FoU. Bland de uppgifter som diskuterades för det tänkta organet var att ge regeringen ordentliga informa- tioner om forskningsinsatserna inom olika sektorer i samhället och på basis av dessa informationer medverka vid utarbetandet av en forskningspolitik och en prioritering av de offentliga anslagen. Ytterligare en i diskussionerna aktuell uppgift rörde möjligheterna för detta nya organ att behandla de stora internationella samarbetsfrågorna inom forskningen. Det betonades i diskus- sionerna att organet inte skulle behandla detaljfrågor utan koncentrera sig på principiella avvägningsfrågor och frågor om långsiktig inriktning.

Inom regeringen fanns, åtminstone till en början, en viss tvekan inför en

organisation av detta slag. Bl. a. utgjorde det inom den pågående universi- tetsutredningen då aktuella förslaget om inrättandet av ett universitetskans- lersämbete med anknutna fakultetsberedningar med särskilda planerings- uppgifter en grund för tvekan. Det ifrågasattes också till en början på regeringshåll vilka informationer ett organ av detta slag skulle kunna tillföra regeringen utöver dem som framkom i anslagsframställningar och liknande. Behovet av kontakt mellan regeringen och forskningen vitsordades men det ifrågasattes om det föreslagna organet skulle kunna få en verklig funktion. Det betonades från regeringens sida att budgetbehandlingen måste vara förbehållen regeringen själv och inte kunde delegeras till en grupp av detta slag.

Under hösten 1962 beslutades emellertid att ett samråds- och samord- ningsorgan skulle inrättas. Den organisatoriska lösning som valdes innebar att en särskild arbetsgrupp inom statsrådsberedningen inrättades för att förberedande behandla frågor som ansågs vara av betydelse för regeringen vid utformningen av forskningspolitiken. Arbetsgruppen fick uppgiften att mot bakgrund av den svenska forskningens omfattning, inriktning och organisa- tion följa den internationella vetenskapliga utvecklingen och behandla avvägningsproblem av principiell räckvidd. För mera ingående analys skulle den ta upp problem, som hade särskild aktualitet.

Vid sidan härav inrättades en forskningsberedning. i vilken forskare och företrädare för näringslivet och annan viktig samhällsverksamhet skulle ingå. Beredningen skulle vara ett forum för samråd om den långsiktiga inrikt- ningen av den svenska forskningspolitiken och för överläggningar mit viktiga forskningsfrågor. Arbetsgruppen inom statsrådsberedningen fick uppgiften att förbereda överläggningarna inom forskningsberedningen. Dess sekrete- rare skulle också vara forskningsberedningens sekreterare.

Antalet ledamöteri forskningsberedningen skulle vara högst 30 och antalet ledamöter i arbetsgruppen högst 5, hämtade ur beredningen. Härutöver skulle vissa företrädare för de dåvarande ecklesiastik- och handelsdeparte- menten vara ledamöter av arbetsgruppen. Statsministern skulle leda såväl arbetsgruppen som den stora forskningsberedningens arbete. Till sekreterare i forskningsberedningen utsågs dåvarande professorn Bror Rexed. Han förordnades också senare — från juni 1964 som sakkunnig i forskningsfrågor i statsrådsberedningen.

6.3.2. Forskningsberedningens arbete och utveckling

Forskningsberedningens och arbetsgruppens arbete under de första åren inriktades dels på att genom översikter över speciella forskningsområden och principiella forskningsproblem skapa en ökad överblick över utvecklingsten- denser och problemområden inom forskningen, dels på en diskussion av forskningsplaneringen i sig och forskningsberedningens egna uppgifter och ställning. Den förra uppgiften ålades ofta särskilda arbetsgrupper. Under perioden 1964—1966 nedlades inom beredningens sekretariat ett betydande arbete på att utforma en långsiktsplan för utvecklingen av den statligt stödda forskningen. Arbetet fördes fram till en preliminär version som diskuterades i beredningen och remitterades för korrigeringar och synpunkter till ett stort

antal organ och enskilda. Promemorian innehöll ett stort deskriptivt material, diskuterade en rad FoU-politiska frågor av bl.a. organisatorisk art och redovisade ett förslag till anslagsutveckling inom olika områden för tiden fram till budgetåret 1972/73.

När det gäller forskningsberedningens och arbetsgruppens arbetsformer var det utsagt redan i de direktiv som utfärdades vid inrättandet år 1962 att de skulle omprövas på grundval av erfarenheterna. Under arbetet stod det tidigt klart och underströks vid upprepade tillfällen att beredningen skulle utgöra ett forum för diskussioner i forskningspolitiska frågor mellan regeringen och representanter för forskningen och näringslivet utan några befogenheter av administrativ karaktär eller beslutandefunktioner. Arbetsgruppens annor- lunda uppgift och ställning gjorde att den bedömdes ha större möjligheter att delta i det interdepartementala samarbetet i FoU-frågor. Erfarenheterna av arbetet visade emellertid snart att även arbetsgruppens möjligheter att reellt deltaga i kanslihusets beslutsprocess var begränsade. Inte minst ansågs detta inom beredningen bero på att man från departementens sida inte spontant utnyttjade arbetsgruppen i tillräcklig utsträckning.

I början av år 1966 diskuterades inom forskningsberedningen de gångna årens erfarenheter. Härvid framkom önskemål om möjligheter för bered- ningen att göra mer konkreta ställningstaganden. Bl.a. framfördes den .synpunkten att regeringen borde rikta fler direkta frågor till beredningen. Forskningsorganisatoriska frågor, frågor om samordning av departementens arbete, internationellt FoU-samarbete framhölls som särskilt lämpliga områden för forskningsberedningen.

I en promemoria av sekreteraren om den centrala forskningsplaneringen (januari 1966) diskuterades särskilt olika möjligheter att ge arbetsgruppen inom statsrådsberedningen konkretare uppgifter och en klarare ställning. Bl. a. berördes möjligheterna att särskilja forskarrepresentanterna och kansli- hustjänstemän och skapa dels ett renodlat arbetsutskott inom forskningsbe- redningen, dels en interdepartemental tjänstemannakommitté med enbart företrädare för departementen. Ett annat alternativ som belystes var att förvandla arbetsgruppen till en statsrådsberedningens forskningsdelegation där ledamöterna skulle vara representanter för olika departement, vissa representanter för statliga forskningsinstitut, såsom FOA, universitetskans- lern, representanter för IVA och forskningsråden samt ett mindre antal ur den större forskningsberedningen; totalt 11 ledamöter inklusive ordföranden. De uppgifter som diskuterades för gruppen innebar att den skulle ägna särskild uppmärksamhet åt

forskningsorganisatoriska frågor strategiska forskningsfrågor

samordning mellan departementen internationellt forskningssamarbete budgetfrågor (särskilt skulle uppmärksammas forskningsutgifternas lång- siktiga utveckling, medelsiktiga planer samt årliga budgetfrågor av principiell betydelse) El förberedelser för forskningsberedningens överläggningar.

DDDEIEI

Någon reform genomfördes inte och beredningen och arbetsgruppen fortsatte sitt arbete efter ungefärligen samma linjer som tidigare. De

svårigheter som hade märkts i beredningens arbete upphörde inte och diskussionerna om beredningens arbetsformer och uppgifter fortsatte. I samband med att beredningens sekreterare 1967 fick andra uppgifter aktualiserades frågorna på nytt och i maj 1968 diskuterades i forskningsbe- redningen ett förslag till en eventuell omorganisation av beredningen. Förslaget innebar att antalet ledamöter skulle minskas och arbetsgruppen avskaffas. Statsministern skulle liksom hittills vara ordförande. Det poäng- terades att forskningsberedningen även i fortsättningen skulle fungera som ett organ för samråd mellan regeringen. forskningen och näringslivet om den långsiknga utvecangen av den svenska forskningspolhiken. För attfå underlag till diskussionerna borde man använda redan befintlig forsknings- organisation som utredningsresurs. Diskussionen hade förberetts av forsk- ningsberedningens nye sekreterare, dåvarande professorn Arne Engström, som tillträtt sin post den 1 mars 1968.

Den 28 februari 1969 genomfördes en reform i huvudsaklig överensstäm- melse med det förslag som diskuterats i forskningsberedningen. Arbets- gruppen avskaffades och antalet ledamöter i beredningen blev högst 20. Beredningens arbete skulle liksom dittills ledas av statsministern eller vid hans frånvaro av chefen för utbildningsdepartementet eller industrideparte- mentet. Från regeringshåll betonades att beredningen även i fortsättningen skulle vara ett forum för informellt samråd och att en viktig uppgift för beredningen borde vara att kontinuerligt initiera utredningar om nuläge och Utvecklingstendenser på skilda forskningsområden och på grundval av bl.a. sådant material behandla avvägningsfrågor av mera principiell räckvidd och problem rörande forskningsverksamhetens organisation.

Omorganisationen innebar såtillvida en förändring i ambitionsnivån som det nu stod klart att beredningen inte skulle spela en roll i det löpande samordningsarbetet inom regeringskansliet. Genom sekreterarens ställning som sakkunnig i forskningsfrågor i statsrådsberedningen bevarades dock en

Tabell 6:l Sammanträden och antal närvarande statsråd i forskningsberedningen 1963—1976

År Antal sammanträden Antal närvarande statsråd inkl. __ ordf. vid beredningens sammanträden Beredn. Arbetsgr.

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

&wöooooo O' . leapox åkt,—|

Jil.) &

w

I—NJA—ÖÖOOW

_.

bull mwåWÅMWN-båwlx)

möjlighet till kontakt och samråd över departementsgränserna. Även i det internationella forskningssamarbetet har sekreteraren kunnat göra bety- dande insatser.

Under forskningsberedningens senare tid har anknytningen till utbild- ningsdepartementet successivt stärkts. Sekretariatet överfördes redan 1968 i samband med omorganisationen till utbildningsdepartementet. Ytterligare ett steg i denna riktning togs 1976 då ledningen av beredningens arbete överfördes från statsministern till utbildningsministern.

l tabell 6:l återges sammanträdesfrekvensen för forskningsberedningen och dess arbetsgrupp under åren 1963—1976. Redovisningen av antalet när- varande statsråd utgör ett indicium på att beredningen under senare tid fått en svagare förankring inom regeringen. Det bör dock betonas att olika departement istor utsträckning hållit sig informerade om beredningens arbete genom att tjänstemän ansvariga för FoU-frågor närvarit vid beredningens sammanträden.

6.3.3. Forskningsberedningens roll

Forskningsberedningens inrättande innebar första steget i en utveckling som i flera andra länder lett till inrättandet av forskningsministeriet eller liknande organisationer för interdepartemental samordning.

Så har inte blivit fallet i Sverige. Forskningsberedningens arbete, som under den inledande perioden hade klara inslag av aktiva samordningssträ- vanden, har alltmer kommit att inriktas mot vad som under hela dess verksamhetstid varit en grundläggande uppgift för den: att vara ett kontakt- forum där idéer och synpunkter i forskningsfrågor mycket fritt kan kommu- niceras direkt mellan företrädare för regeringen och företrädare för forsk- ningen och av forskningen nära berörda samhällsorgan och intressenter. [ beredningen har också initierats utredningsinsatser av väsentlig betydelse för den forskningspolitiska utvecklingen.

Beredningen har emellertid inte — trots att önskemål därom ofta framförts inom den fått rollen av officiell regeringens rådgivare i olika konkreta FoU- frågor. Den rådgivande roll som beredningens sekreterare i egenskap av sakkunnig i statsrådsberedningen kunnat spela har inget klart samband med beredningens eget arbete.

Att utvecklingen blivit denna är egentligen inte förvånande. Att i den politiskt och administrativt komplicerade process, som kanslihusarbetet och inte minst den årliga budgetberedningen utgör, kunna annat än i vissa frågor anlägga vägande synpunkter är svårligen möjligt för ett organ av forsknings- beredningens typ. Dessa svårigheter var akuta även för den arbetsgrupp som under forskningsberedningens första tid var knuten till statsrådsbered- ningen. De kvantitativt begränsade sekretariatsresurser, som ställts till forskningsberedningens förfogande, har inte heller varit tillräckliga för så arbetskrävande uppgifter vid sidan av andra uppgifter för beredningen. Symptomatiskt är att den mycket ambitiöst anlagda långtidsplan för forsk- ningen som bearbetades fram till 1966 inte kunde föras fram till en slutlig produkt enforskningsberedningens forskningsplan.

Forskningsberedningens utveckling ger fog för påståendet att en forsk- ningspolitisk samordning på regeringsnivå inte kan åstadkommas om inte

kraven på samordning kommer från de politiska organen själva och sker på deras villkor.

Det sagda innebär inte att forskningsberedningen varit utan betydelse för den forskningspolitiska utvecklingen sådan den faktiskt skett. Ovedersäg- ligen har beredningen inom regeringen och dess kansli skapat ökad förståelse för forskningens betydelse och problematik. Ovedersägligt är också att den varit en kanal för impulser och idéer i betydelsefulla forskningsfrågor och att beredningens sekreterare med beredningen och sakkunniguppdraget som plattform och i sin personliga kapacitet har kunnat göra insatser av betydelse. Beredningens inflytande kan närmast jämställas med det som ofta brukar tillskrivas forskningen själv; det har varit av främst indirekt, långsiktig natur.

Av särskild betydelse i detta sammanhang har under senare år varit de diskussioner som berört eller initierat utredningar inom FoU-området. Miljövårdsforskning, u-landsforskning, framtidsstudier, social och samhälls- vetenskaplig forskning, humanistisk forskning kan nämnas som exempel härpå.

6.4. Utredningsväsendet

6.4.1. Utredningsväsendet som regeringens instrument

Utredningsväsendet utgör ett betydelsefullt verktyg i regeringens plane- ringsarbete. Även om regeringen inte sällan utsätts för tryck från riksdagen eller olika intressegrupper att tillsätta utredningar inom för oppositionen eller respektive grupper angelägna områden och såtillvida inte suveränt avgör utredningsuppdragen har den, genom att precisera utredningarnas direktiv och arbetsvillkor och möjligheten att själv ta alla de initiativ den önskar, ett fast grepp över utredningsapparaten.

Utredningsväsendet är av stor omfattning (de totala kostnaderna för på departementens kommittéanslag finansierade utredningar uppgick budget- året 1975/76 till ca 128 Mkr) och genom att så stor del av regeringens förslag förbereds där kan den fasta departements- och även förvaltningsorganisa- tionen i motsvarande mån hållas begränsad.

Som beredningsinstrument för regeringen har utredningsväsendet viktiga särdrag. Genom att de offentliga utredningarna ofta har en parlamentariskt bred sammansättning och även innehåller representanter för olika intressent- grupper sker ofta redan på detta stadium i beslutsprocessen en avvägning av olika intressesynpunkter och träffas politiska kompromisser. Den remissbe- handling som regelmässigt sker innan regeringen tar ställning till utredning- arnas förslag kan tillföra ytterligare aspekter. Utredningsväsendet kan även verka som ett instrument för samordning i regeringsarbetet.

När det gäller FoU bör utredningsväsendet betraktas från två utgångs- punkter. Den ena gäller utredningsväsendet som instrument för forsknings- politiska bedömningar. Den andra aspekten är att via utredningsväsendet initieras FoU inom olika sakområden.

6.4.2. Forskningspolitiska utredningar och FoU inom utredningsväsendet

Utredningsväsendet som ett instrument för forskningspolitiska bedömningar och reformer har använts i stor omfattning under senare år. Den sektoriella forskningens utveckling återspeglas här dels genom att FoU-frågorna ofta beaktas ide utredningar som berör respektive samhällsområde men dels även genom att ett betydande antal utredningar är direkt inriktade på FoU- organisatoriska problem eller forskningsproblem av allmännare art. Under femårsperioden 1971—1975 har ett femtiotal utredningar inklusive delutred- ningar, som publicerats i SOU-serien eller i den s. k. departementsserien. varit inriktade mot FoU-problem i vid mening. De berör tiotalet departe- mentsområden. Som exempel på betydelsefulla forskningspolitiska utred- ningar från de senaste åren kan nämnas betänkanden rörande kriminologisk forskning, u-landsforskning, framtidsstudier, försvarsforskning, arbetslivs- forskning, social forskning, miljövårdsforskning, energiforskning, finansie- ringen av industriell forskning och massmedieforskning.

Den sektoriserade FoU-politikens problem påverkar dock även möjlighe- terna att använda utredningsväsendet som FoU-politiskt instrument. När det gäller direktiven och den departementala beredningen av de slutliga ställ- ningstagandena är det viktigt att det interdepartementala samarbetet funge- rar, att samrådsbehoven identifieras och att en rimlig avvägning av givna synpunkter sker. För remissorganen är uppgiften att bidra med synpunkter och önskemål utifrån egna utgångspunkter, och en totalbedömning av förslagen kan ofta inte förväntas. Möjligheterna att göra relevanta bedöm- ningar av utredningsförslagens konsekvenser för den egna organisationen liksom att formulera alternativa förslag ökar dock starkt med ökad överblick över FoU-organisation och FoU-problematik i stort.

Idetta sammanhang bör också kort beröras den forskning som initieras och finansieras via det offentliga utredningsväsendet. Regeringen kan genom utredningsväsendet initiera/orskning genom direkta uppdrag till forsknings- institut, forskargrupper eller enskilda forskare och i begänsad utsträckning kan utredningsväsendet i sig karakteriseras som utvecklingsarbete i rege— ringens regi.

Utredningarna kan också själva ta initiativ till FoU-insatser som bedöms nödvändiga för att fullgöra utredningsuppgiften och efter tillstånd från regeringen lägga ut uppdrag. Tillsammantaget utgör de via utredningsvä- sendet finansierade FoU-projekten en inte försumbar del av det totala sektorsanknutna FoU-arbetet. Dess exakta omfattning går inte att fastställa med f. n. tillgänglig FoU-statistik. SCB:s undersökningar av offentligt finansierad FoU innefattar ännu inte denna sektor. Inom besparingsutred- ningen (Fi 1975101) har förutsättningarna undersökts att via det statliga bokföringsmaterialet få ett grepp om omfattningen men detta har inte visat

sig möjligt. 6.5 Avslutande synpunkter

Utvecklingen av sektorsanknuten FoU i Sverige har skett under lång tid men under det senaste decenniet mycket snabbt. Samtidigt har FoU-verksamhe-

tens omfång, både i absoluta termer och i förhållande till våra samlade resurser, ökat starkt.

På regeringsplanet har utvecklingen inneburit att flertalet departement inom sitt område nu har ett eller flera organ för FoU. Frågorna om inriktning och dimensionering av dessa organs verksamhet måste hanteras i regeringens arbete. Genom att verksamheten omfattar stora belopp och berör strategiska problem har dessa frågor successivt blivit politiskt allt viktigare.

Samtidigt måste konstateras att utvecklingen också inneburit starkt minskade möjligheter för regeringen att på detta område föra en samman- hållen politik där de olika sektorernas FoU-frågor kan passas in i ett sammanhängande mönster, som ger överblick och förbättrade möjligheter att bedöma de enskilda komponenterna var för sig och mot varandra.

Anledningarna är flera. Olika sektorer kan på grund av arten av det FoU- arbete som behövs eller på grund av olikheter i den administrativa strukturen kräva skiftande organisatoriska lösningar. Tvärs över sådana olikheter borde dock finnas en enhetlig uppfattning om de grundläggande villkoren och principerna för FoU-arbetet och om vilka skillnader mellan olika områden som kan motiveras utifrån dessa. Enligt utredningens uppfattning har en sådan gemensam referensram inte utvecklats inom regeringskansliet i takt med utvecklingen av den sektoriella FoU-organisationen.

Den årliga budgetprocessen kan inte fungera som ett samordningsinstru- ment i detta sammanhang. Budgetarbetet sker under för stark tidspress och har i allt väsentligt andra syften än att åstadkomma det slags samsyn det här gäller. De enskilda fackdepartementen arbetar under budgetprocessen i stor utsträckning enbart mot budgetdepartementet och utan systematiskt samar- bete inbördes. Budgetdepartementet påverkar emellertid i sin centrala roll även de forsk- ningspolitiska frågornas lösning. Detta sker dock huvudsakligen från finan- siella eller rent av budgettekniska och inte utifrån./örskningspo/itiska utgångs- punkter. Kopplingen, i varje fall som tumregel, mellan anslagen till forsk- ningsråden under utbildningsdepartementet och olika sektoriella FoU-an- slag innebär i verkligheten ett avsteg från principen om sektoriell FoU-pla- nering.

Forskningsberedningen, som tillkom som ett instrument för samordning och långsiktig inriktning av FoU—politiken, har inte utvecklats i denna riktning. Enligt utredningens bedömning ger den konstruktion beredningen fått inte heller förutsättningar härför. Internationella exempel tyder på att svårigheter likartade dem som den svenska forskningsberedningen mött är vanliga även när rollen somAfi'ista'enr/e rådgivare betonats mer än vad som skett i Sverige.

De offentliga utredningarna, som är ett instrument för regeringens pla- nering, har under den intensiva utveckling som skett på FoU-området det senaste decenniet i hög grad utnyttjats för FoU-politiska uppgifter. Trots de möjligheter som utredningsväsendet har att skapa samlande lösningar har inte heller härigenom skapats överblick och löpande samstämning.

Regeringen har enligt utredningens bedömning f. n. inte redskapen för att skapa den överblick och samsyn som är en grundläggande förutsättning för en långsiktigt syftande forskningspolitik på statsmaktsnivå. Mekanismer för en sådan bör därför skapas.

”meg,...åärgåg |.| .- |,.';| . | |||' -| .

|||._.. | .||| '..' ||| ... ._||- -.-| __|,||.._-. |.--.|||.||1'l|:|','|.. ". ..'.|-' " "'|1' ' . ___.qdlå "||| ||_| ||5|||||__ .'|. .._F" (. Emminih' ."|i ||.||| . . ,. I||||:l'"""' ' "Fl' " . |. .. "'"-'" || "|' |._ ; .|_ _| ___|

|||. .. ||||| .. .... |- P -| |.|.|' .|| .'| | -' .."|.".'|| t.|".','|119-|”—"|.:' '#' -' f'f'l'q"-b'11|""l|u""|__Jth'llå |'||l|'|| ' ' 1-Ju' -'

-|| |||-|| ||ll '

& 'H'""_'| "'.'-|" """; . ||.""'1""—":" "':' ”| ".tl |'|. "'". |'-'.| '||"-' lL'I' " " " ' | ""| ||"$'|-"_'l.".||;.|'|1_|'||':_'J:'_"l|' |'||| |". .|'—||;Q'i_|"1'||||'|'|| .|'|_. .'||.-.|.||" _.gt. |E'.'1'.'.|."|1| " ||| ._T'|' |11".l " .' ' ||.|lu'ii "'|' ' ||.'4|", —'1-'|-" - | '

||-| ||

_||'l||'l|||f,'|.1|;,';"| .. ,- |..||_|-|»|.|. ..|. |||.- mu” 1-. .-|:- | | - ||' ,.-_.:. ..-..| |||...|-||, .,|,|| .'.,||,_.|| |.. . .

| | |;|||-

|| |' |'| .|'|_'!l-|.|. |.|l| | | ||" "!I ||'_ll"'| '1|"|"_|||| 'f| .'|- |. Ja.. '||' ' ||||' |

| .|"||._|.'||_|.. -|.,._|._ =||._|_'_..|' |'|..__|'.--'.|'.| . |||| lin.». ...F'l—d'. |

"_'|| __|-__|l| " "||'” |'.. '.';b ' "_|'_.' ||| ._',_||.,.| .'||'|.'|..,' '..|.|'|| '.' E'||_ _||. |'|r|'|.|_..| _If_| l||_|.|___|' '1||_."|'|.|"||,|._.| '||||||q|.'|'.'| r. || | (|.'|. 'h a_k- ' |___l|' | '|| '|"'ir -"|'-ä_|"_"'_1|*'f|" ___"'f'.-"_!||| _.'"_'|'| "' ' "_'||: Hi.-Li _: |.| ||_F|.|||'l|-_.|h||5-,j_. ||_||..|.n|_|q || _|'|| ..|_| || -|-|..|

|| |.-'||

- | __ -:__|;||-'_.-'..'|j|.|f1"1' &, ||_ _ "U|-=" Jfr-__ || pli-|._ |||-_. _. , _ '.'-". .EJ |._.|_.|' "|'.7l”._| JT —|r|||_| .. ,||l.':_,.|_ "."-"|-_|LI_ .'|-' ' ' ||.r |_ Ja” '||. | "||' |.|'_'|:.. '|| ”|| 11. . |.|-".fi | . '. | | _| " ' || '|| |||E|'|| _|"_ 'å'-||.|||". Hilal; . ||.|.| |. "|"|'| '. '. i..'_|| "! ' 3511 |""'_'l-: "iu .-|' . ' "" "..'f' d' | .|.”. 'L|.|.._.|'| ML || |'| "|| ,: 'in' ,.| . |! .|. _.m _ _ . " ' .'ln' ' * _ '||'" .|. _, _'_|"|-||';||' '|_ll ”1": ||| '||” ' I||'|v j_jn _ -| | I '| " ':' '| '|-J|*"_|n'*" |—l||' _f": ':w| :, ||| ' -;'_|'|- ' " |-v'|..| |-||| r_| | ! | |.-. _ |__'| |

| _ || .— .||.||_ |_' _ . | _ . . . _ ;E' " || i. |..|'.|' |". .. .- ||||'rl ||7_|| I'._ .|'" 1|,.,|l|'||!|1.|' | | | - ||

"'# '| || ""' '.||"|;"__ r :"LLEl'qa.".. |l'|'l'l'|"'|| .|'|| 'rl,.|| "r' .|'.|.| ' || |..-'

"."" "|. || ”bh"—"$$ || ..'3"|-""-"" '.',1'1_."4_="' - |'|-"=— | ' ”" ' |"|'|7|-I ||4|1|| "

.. ;?” |_ . .||.' |.||||||_|..' . '||||'|. _. ' ..|_l|'||' | ' .|r||||

| . .. ..|. :'_." _ |- . _ _| |||._||.' .|l'|'.| _'.' "H" |. . .||_1|.||.| _| _ :* "r' ' .. . | ||| ";? ||_ '|"|i|||| |. .||.||' ||. |." " .."||T. . || ."||; .|' |". ..T||'|| . | .' ' || |. .. | ' "

_l-

.. .|'-hjj _| |. ||__ |.. HFI-|A]! .. ..__ .. ||||| ||.|._ |__|'-. " |"' |'|' | ' ||.—

. || . '%'W""1tf*'li|l-R"$'F..|| Öka-':'” '_" -"_|_'_|T_".l|||'_||_._!|- ”'|| _|_|"|_.||'||-||'|" ___"'_| 4 '—_'_'|'

._.-.; .;5. .|' l.'__|.__ .l'| '.'||. .-|||"'|.l' l'.|| L' |- I ||| |" _ f'-|_ II l""|_:;"'_ | || __"- I " FH'NT'.'. . [| __ 'm'iffll |: "f'l '. II| ! l ' dua—ji .:f' '|'" "_ adhd-"ä' '|Ä|1-|.|-ht"'£=l'l| || _dH—säh.,,__|_ . l=|'..|-:-| . _- _. |. ._| . .- ||| . .||;_| . . | _-,_. |_ |.

" I'll , !: _éé m.m-J te.-n.- ”___'.;'|||||||_ *I: |. ||, . . |..” »-|| ut.—1 um ' |.|. 'jf' Fh Jul,; "|. ,"|C"_-i.""" lt._'| ".__..'1 När.; ||: - ._. ,

"' |å|'|l|'||-|||'_ | ||. | |'|.| .. |||.|. ||| -"."1|i"""'|'_" |.| _ (H.-|f_m ' I .|' ||C| . | "" "£ .||| | "ti'ällä'å Hfmn! |||*I'| HJC .T '|.".||l'||f'l||1-. ||'|'l..'L | ":| 'l|' .|- .. . .

__ '='|.'||:l'|l'" '_|||_ E%.h'd-t' "15," :|... |.'|.||;.||.||.|. 'iff'i.u|.|| |..-.|'L1H .'|.'|| L. _ . . Tun ._'! M'h-T'I'Äåh .|..|,'||..|".|'r.'..|_._|||| '_"|.'.l| ..|. || |'.'.l|-"| |.. |.-

. 1" , "'i'-" . ,-, ', .L |" ' _| ' _| IT:-"fill? mg" _| |.| ' _ ." -_' __ L" ' _.| _|_| ||| .I- | 1

'.||;|,|_|.||'|' | -'|_||_..|.| _| |.|"|'I|| 'br'". .'| | "':| '.n.'.. .| | | .

':'1' |P'71-m' .|' | . .. .- . . ... . .. .. 13:11 ||f|||ij|1|r||u$||||lw|.ll'äkalrl|_||l_|l|| . _.. "#13: '||' T' 'i "|'|? ,|'|"|.'.|'|.'1|_l"|'|""-_-P'."" |||:l'l'P'5Wå'uhlh- |Em” few-' J-'|*' ' '

|'_||'||' f . b|||..|..|.

.||F||l||.'llf'V'-n|"lL "L'||||||l|.'|'|u|*|fi ..-.'|.,:..|||,|

.|.|'?'.||-H'||||||. .. = .'||_. |||31| ..l '|'r|.'_||: ..|. "Eld?” || |||-|| |— '|| '||-||"r'|||l'I|'V'|1|— 1"|-.5-_J| |.|.|'|)|_||J|-|. || r'.'l'.| ”'fel'

' | fi||"i| - __ ||_|'|'-||| J_|v||||||__| -.| |". |mLM1'F'hf-[äpuull j;”:uqnh' .. _|_| ..

||.||'|)” _, ..|'_|,-|._.||_L_1||.|| .. .-.||||:1....- '...

7. Den sektoriella FoU-organisationen

7.1. Utgångspunkter

Innebörden i begreppet sektoriell FoU har berörts ovan i avsnittet 2.3.3 om forskningen som medel. Sektorsanknuten forskning syftar till att

Cl ge underlag för formulering av mål inom en samhällssektor El identifiera och analysera alternativa vägar att uppnå målen samt El utveckla de metoder och redskap som behövs för att nå målen.

Sektoriell forskning och utveckling brukar karakteriseras som beslutsin- riktad och handlingsinriktad till skillnad från allmänt kunskapssökande forskning. Begreppet sektoriell FoU är dock inte särskilt enhetligt utan kan rymma allt från kunskapsuppbyggande, kanske kritiskt nyskapande forsk- ning om grundläggande förhållanden i samhället till ett mycket handfast och ibland i detalj planlagt utvecklingsarbete. Det gemensamma är att utgångs- punkten oftast är problem som formulerats inom en viss samhällssektor av offentliga samhällsorgan som är verksamma inom sektorn, departement, beredningar, delegationer och nämnder, särskilda sektorsforskningsråd, statliga verk och kommunala myndigheter etc. Gemensamt är också att sektoriell FoU konsekvent betraktas som ett medel att belysa och behandla dessa problem.

Naturligtvis är också forskning och utveckling inom t. ex. industriföre- tagen klart handlingsinriktad och ses liksom sektoriell FoU som ett medel ien mer brett definierad verksamhet. Utgångspunkten är dock i detta fall inte primärt det samhällsintresse FoU-resultaten kan ha utan brett accepterade företagsmål som överlevnad, tillväxt, vinst, bättre arbetsmiljö i det egna företaget osv. Olika samhällsmål kan emellertid vara det yttersta upphovet även till FoU-satsningar som företagen gör. Exempelvis kan miljölagstiftning stimulera fram miljöforskning inom företag.

Allmänna samhällsproblem spelar en viktig roll också för den forskning som stöds av t. ex. forskningsrådsorganisationen eller finansieras via basan- slag till universitet och högskolor. Till skillnad från sektoriell FoU har emellertid denna forskning ofta inte någon klar anknytning till en definierad sektor i samhället.

Detta faster uppmärksamheten på avgränsningen av och innebörden i själva sektorsbegreppet, definitionen av de problemområden som skall vara styrande för den sektoriella forskningens inriktning.

Dessa områden bestäms och avgränsas i en process där politiska. admini-

strativa och vetenskapliga komponenter samspelar Ufr avsnitt 2.3.3). FoU har systematiskt tagits i bruk vid olika tidpunkter för olika samhällsområden inte bara beroende på problemens att och samhällets krav på utveckling och säkerhet utan också beroende på forskningens möjligheter att bidra med metodiskt kunnande och relevanta resultat. Av betydelse har också varit möjligheterna att knyta ansvaret för FoU-frågor till ett lämpligt samhälls- organ liksom intresset för FoU hos olika aktörer.

Det sker en kontinuerlig förskjutning och nyorientering när det gäller vilka samhällsproblem som kommer i förgrunden för den politiska debatten och det samhälleliga reformarbetet. Detta innebär att även den sektoriella organisationens struktur förändras; nya myndigheter och samhällsorgan kommer till och gamla får nya eller omformulerade uppgifter. Också på politisk nivå sker en organisation av riksdags- och regeringsarbetet genom bl. a. indelningen i departement och utskott, som så långt möjligt svarar mot den aktuella uppfattningen av samhällsfrågornas betydelse och avgränsning från varandra. Detta innebär också nya organisatoriska förutsättningar för och nya uppgifter för sektoriell FoU. Genom de trögheter som gör sig gällande vid alla förändringar av politiska och administrativa system kan eftersläp- ningar uppstå mellan problemstruktur och samhällets apparat för att hantera problemen. För FoU-verksamheten. som ofta bidrar till att dra fram och aktualisera nya samhällsfrågor. har detta en särskild betydelse.

Expansionen och den systematiska organisatoriska utbyggnaden av sekto- riell FoU under 1960- och 1970-talen i Sverige har kortfattat belysts i utredningens tidigare betänkande (SOU 1975:26, kapitel 4 och 6). Den sektoriella FoU-organisationens tillväxt har nära samband med strävan att åstadkomma en mer ambitiös långsiktig planering inom statsverksamheten, med det ökade intresset för planeringstekniker och med ökade krav på samband mellan forskning och långsiktig planering inom olika sektorer av samhället. Av betydelse för den organisatoriska uppbyggnaden har på senare tid bl.a. varit programbudgetidéernas betoning av funktionsuppdelning mellan olika organisatoriska enheter. mellan resursbeviljande nivå och programansvariga respektive FoU-utförande nivåer.

En verkligt inträngande analys i ett längre perspektiv av hur det svenska systemet för forskningsstyrning utfrån samhälleliga synpunkter vuxit fram och hur det nuvarande sektoriella FoU-systemet fått sin form kan inte redovisas i detta sammanhang, men vissa utgångspunkter kan anges och vissa allmänt grundade iakttagelser återges.

Det måste understrykas att behovet av FoU-insatser för särskilda, från varandra avgränsade samhällsområden uppmärksammats och tillgodosetts långt innan termen sektorsanknuten eller sektoriell FoU myntades och problemen i samband med sektorsforskningen preciserades. Detta innebär att valet av organisatoriska former för denna samhällsbehovsmotiverade forsk- ning skett under intryck av olika sätt att se på forskning och samhällsplane- ring och på kopplingen däremellan.

i ett tidigare skede var den naturliga vägen att främja sektorsanknuten FoU att inrätta fristående institut med egna fasta resurser. I samband med forskningsrådssystemets tillkomst under 1940-talet blev det naturligt att organisera samhälleligt stöd och styrning av t. ex. teknisk forskning. byggnadsforskning och jordbruksforskning i former som motsvarar forsk—

ningsråden under utbildningsdepartementet, dvs. genom att inrätta fristå- ende organ med huvuduppgiften att/inansiera forskningsprojekt och inte att själva utföra forskning.

Nya mönster för organisationen av samhällsmotiverad forskning har senare uppkommit parallellt med förskjutningar i synen på forskningen och forskningens roll. Ett sådant mönster är att forskning och utveckling knyts till ämbetsverk, som naturvårdsverket och skolöverstyrelsen. Dessa nya mönster har i viss omfattning förändrat tidigare existerande organisation och arbetssätt (tekniska forskningsrådets omvandling till en styrelse för teknisk utveckling är ett exempel).

Inte något organisationsmönster har haft full genomslagskraft ens under en begränsad tidsperiod och även inom ett och samma område förekommer samtidigt olika mönster. En faktor som haft stor betydelse för utvecklingen av sektoriell FoU är ämbetsverkens tillväxt och förändringen av deras arbetsuppgifter. Vid sidan av traditionellt regeltillämpande och kontrolle- rande funktioner har moderna myndigheter ofta uppgifter som kräver långsiktig planering och en egen kunskapsutveckling.

I SOU 1975:26 (s. 90) framhöll utredningen att tillämpningsinriktad statligt stödd FoU i större skala kom att utvecklas från tiden för andra världskriget. (Tillämpad forskning och utveckling inom industrin hade fått sitt uppsving långt tidigare.)

Man kan i detta sammanhang mycket grovt urskilja tre utvecklingsfaser; faser som har flytande gränser och delvis täcker varandra. Varje fas kännetecknas av att nya samhällsmål utöver de tidigare kommer i fråga för förstärkta FoU-insatser. Liknande iakttagelser om en sådan fasvis utveckling har gjorts även i andra länder.

Under den_försra utvecklingsfasen, som kan hänföras till en period från början av 1940-talet till 1950-talets början, skedde den statliga nysatsningen inom tillämpningsområdet huvudsakligen på teknisk-naturvetenskaplig forskning för försvarsändamål.

Under den andra fasen satsades allt större forskningsresurser på forskning för ekonomisk utveckling. Den första fasen kombinerades successivt med den andra fasen, och teknisk-naturvetenskaplig forskning för civila ändamål kom till en del att bygga på resultat från försvarsforskningen.

Redan tidigare fanns ansatser till sektoriell forskning med inriktning på det brett definierade forskningsmålet social utveckling (bl. a. inom utbildnings- området). Detta forskningsmål har fått allt större betydelse under en tredje utvecklingsfas, som inleddes under 1960-talet och som pågår under 1970- talet.

Försvarsforskningen och även den civila teknisk-naturvetenskapliga forskningen, som hade sina uppbyggnadsperioder under de två första faserna, har på olika sätt skiftat karaktär och även varit föremål för genomgripande utredningar under den tredje fasen. Försvarsforskningen och olika typer av forskning och utvecklingsarbete för teknisk och ekonomisk utveckling har trots minskade relativa andelar av de totala forskningsanslagen fortfarande de största forskningsresurserna och anslagen inom sektoriell forskning och utveckling.

Totalt sett innebär utvecklingen från en huvudsaklig satsning på försvar och ekonomisk tillväxt till en uppbyggnad även av den sektoriella forsk-

ningen för social utveckling inte bara en volymmässig ökning utan också att målen för den sektoriella forskningen blivit alltmer sammansatta och dess problem mer komplicerade och övergripande.

Begreppet forskning för social utveckling kan eventuellt rymma också forskning om den fysiska och biologiska miljön. Alternativt kan man se en _[ia'rde fas i och med uppsvinget för miljövårdsforskningen. Ibland talar man om ”forskning för överlevande”. Förutom forskning för att rädda den naturliga miljön skulle bl. a. forskning om jordens resurser i ett internatio- nellt perspektiv och forskning för att förebygga internationella konflikter kunna räknas hit. Också på dessa områden har en svensk sektorsanknuten forskning växt fram.

Forskning om människans fysiska, kulturella och sociala miljö kan inte klart avgränsas från sådan allmänt kunskapssökande forskning som univer- sitet och högskolor eller forskningsråden främjar. Insikten om detta har lett fram till förslaget att den nya forskningsrådsorganisationen i ökad grad skall söka samarbeta med den sektoriella FoU-organisationen. Som framgått tidigare utförs redan en stor del av sektorsforskningen vid universitet och högskolor.

7.2. Utredningens behandling av området

Det måste betonas att man vid en undersökning av sektorsanknuten forskning och utveckling har att göra med en verksamhet med flera nivåer och av flera olika slag.

En fråga gäller var och hur de i sista hand politiskt betingade besluten om inriktning av sektoriell FoU i stort och om enskilda forskningsprojekt fattas. En annan fråga rör själva utförandet av FoU-arbetet. I båda fallen finns en mångfald former.

Beslut om sektoriell forskning fattas bl. a. i departement, centrala ämbets- verk och andra myndigheter, kommunala organ, fristående forskningsin- stitut och universitetsinstitutioner. Sektoriellt FoU-arbete utförs inom bl. a. utredningsväsendet, ämbetsverken, i kommunala organ, universitet och högskolor, statliga forskningsinstitut och i företagen.

När det gäller sektoriell FoU och uppdraget att undersöka och bedöma förutsättningarna för en långsiktig forskningsplanering har forskningsråds- utredningens uppmärksamhet koncentrerats till de frågor som rör organisa- tion, initiering och inriktning av forskning och utveckling samt kopplingen mellan sektorsanknuten FoU och den sektoriella planeringen. De organisa- toriska formerna är därvid av avgörande betydelse för möjligheterna att långsiktigt påverka denna alltmer betydelsefulla del av svensk FoU.

Utredningen syftar i detta sammanhang inte till en detaljerad redovisning av enskildheter och en fullständig kartläggning av alla variationer. Av både principiella och arbetsmässiga skäl avser utredningen inte heller att ge några detaljerade förslag som beaktar speciella planeringsförutsättningar inom olika sektoriella FoU-organ.

Utredningens målsättning är i detta sammanhang i stället att skapa en bättre överblick över den sektoriella FoU—organisationen i stort och att belysa nägra principiellt viktiga skillnader mellan olika sekrorers och sektorsorgans

behandling av FoU-frågorna som underlag för överväganden beträffande sektorsanknutenjbrskning och utveckling i ett långsiktigt perspektiv.

En utgångspunkt förarbetet är de undersökningar och den strukturering av den sektoriella FoU-organisationen som utredningen genomförde i den första utredningsetappen och som redovisats i SOU 1975:26, kapitel 4 och 6.

Det fortsatta arbetet har inriktats på att fördjupa denna analys och identifiera olika generella långsiktiga planeringsproblem inom den sektoriella organisationen. Bl.a. har utredningen som nämnts låtit Statskonsult AB genomföra en studie av forskningsstyrning och forskningsorganisation inom den sektoriella FoU—organisationen. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med utredningens sekretariat. Utgångspunkten har varit sex fallstudier av sektoriella FoU-organ, av utredningen valda så att olika principiellt viktiga organisationsprinciper belyses. Dessa fallstudier, som tillsammans med de i Statskonsults studie i övrigt redovisade synpunkterna ingått i underlaget till utredningens överväganden beträffande den sektoriella FoU-organisationen, redovisas i expertbilaga 1 (SOU 1977253).

En överblick både över det totala systemet och över förhållandena inom respektive sektor behövs för att kunna vidareutveckla de organisatoriska redskapen och för att möjliggöra ett bättre samarbete kring FoU-problem. Möjligheterna till överblick och samverkan år enligt utredningens bedöm- ning av intresse både för regering och riksdag, för den forskningsorganisation som har att utföra det sektorsanknutna forsknings- och utvecklingsarbetet och för en stor grupp andra intressenter i den sektoriella FoU-verksamhe- ten.

Utredningen ger i nästa avsnitt en kortfattad översikt över den sektoriella FoU-organisationen och behandlar därefter vissa frågeställningar som den bedömer vara särskilt viktiga, nämligen

de FoU-finansierande sektorsorganens ställning — fristående eller myndighetsanknuten (avsnitt 7.4.1) de sektoriella FoU-organens ställning i förhållande till departementen (avsnitt 7.4.2) samordning mellan och inom olika sektorer (avsnitt 7.4.3) ansvarsfördelning stat—kommun—landsting (avsnitt 7.4.4) sektoriell FoU och sektoriell planering (avsnitt 7.4.5) initiering och prioritering av sektorsanknuten FoU (avsnitt 7.4.6) finansiering av sektoriell FoU (avsnitt 7.4.7).

DDDDE] [] []

Avslutningsvis (avsnitt 7.5) redovisar utredningen en del överväganden och förslag som berör den sektoriella FoU-organisationen.

7.3 Den sektoriella FoU-organisationen en översikt

7.3.1. Staten

I SOU 1975:26 (avsnitt 4.3, 5. 93—128) redovisades departementSVis organ verksamma inom sektoriell FoU. För att underlätta överblicken över den sektoriella variationsrikedomen placerades de olika organen in i ett analys-

schema där de klassificerades efter dels verksamhets- och ansvarsområde när det gäller FoU, dels ställning i förhållande till andra organ och till respektive departement. Ett nyckelbegrepp vid klassificeringen var verkställighetsansvar. varmed ungefär avses myndighetens (motsv.) möjligheter och befogenheter att direkt påverka förutsättningarna för verksamheten inom hela eller delar av sektorn genom direkta ingripanden. Ofta är detta ansvar kombinerat med direktivrätt inom vissa områden.

När det gäller verksamhet och ansvarsområde i fråga om FoU gjordes en uppdelning i dels allmänt planerande, samordnande och rådgivande verk- samhet, dels anslagsfördelande, forskningsbeställande och initierande verk- samhet samt slutligen forskningsutförande verksamhet. Samma organ kan ha uppgifter av flera slag och alltså återfinnas på flera platser i schemat. Det är uppenbart att gränserna i vissa fall är flytande och att uppfattningarna om ansvarsområdets utsträckning kan skifta.

Beträffande organens ställning gjordes en uppdelning på (a) myndigheter (motsv.), vilka inte har ett direkt verkställighetsansvar för verksamhet inom sektorn (hit hör t. ex. forskningsrådsliknande organ som STU och SJFR), (b) myndigheter som har ett direkt verkställighetsansvar inom sektorn (hit hör UHÄ, SNV m. fl.) samt (c) organ med nära anknytning till respektive departement (som exempel kan nämnas delegationen för social forskning).

Resultatet av denna genomgång sammanfattas i tabellerna 7:1—7z3. I förhållande till redovisningen 1 SOU 1975:26 har vissa justeringar gjorts. En del bedömningar i tabellerna kan diskuteras. Utan att vara heltäckande eller absolut korrekt i alla avseenden ger sammanställningen dock en bild av det stora antalet organ med uppgifter inom sektorsforskningen och var olika uppgifter avseende FoU inom en sektor närmast hör hemma. Den belyser därvid skillnader mellan olika departement.

Tabell 7:1 Organ med nära anknytning till respektive departement och deras verksamhet inom F oU-området

Dep. Organ Allmän plane— Anslagsfördel- FoU- ring, samord- ning och/eller utfö— ning och råd— initiering rande givning

Ju Brottsförebyggande rådet )( x UD Beredningen för U-landsforskning x x Fö Sekretariatet för säkerhetspolitiska studier och

långsiktsplanering )(

S Delegationen för social forskning X X K Transportforskningsdelegationen X X Jo Miljövårdsberedningen x A Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbets—

marknadsfrågor x Expertgruppen för invandrarforskning X Bo Expertgruppen för fysisk planering och bebyggelse x

Delegationen för energiforskning Expertgruppen för regional utredningsverksamhet

Tabell 7:2 Myndigheter (motsv.) med verkställighetsansvar under respektive departement och deras verksamhet inom FoU—området

Dep. Organ Allmän plane- Anslagsfördel- FoU- ring. samord- ning och/eller utfö— ning och råd— initiering rande givning

Ju Kriminalvårdsstyrelsen UD SIDA X Fö Försvarets forskningsanstalt Försvarets materielverk X Fortifikationsförvaltningen S Socialstyrelsen X Statens strålskyddsinstitut K Vägverket Trafiksäkerhetsverket Luftfartsverket Statensjärnvägar Televerket Sjöfartsverket B Riksrevisionsverket X Statistiska centralbyrån X Statskontoret Generaltullstyrelsen U Skolöverstyrelsen Universitets— och högskoleämbetet Kulturrådet Jo Statens naturvårdsverk Statens veterinärmedicinska anstalt Fiskeristyrelsen X Livsmedelsverket Statens jordbruksnämnd Konsumentverket X Arbetarskyddsstyrelsen X Arbetsmarknadsverket Bo Bostadsstyrelsen Statens planverk Statens lantmäteriverk I Kärnkraftsinspektionen Statens industriverk Statens provningsanstalt x Sveriges geologiska undersökning Kn Statens brandnämnd X

X xxxx

)( xxxx

>I xxxx x x x xxxx xxxxx xxxxxxxxxx

XXXXXXXX

X

För att demonstrera mångfalden och komplexiteten i den sektoriella FoU- organisationen kompletteras den departementala genomgången med en redovisning av det organisatoriska mönstret för sektoriell FoU inom miljövårdsområdet (figur 721). Av figuren framgår att kontakterna och kopplingarna sträcker sig över departementsgränserna.

En viss uppfattning om storleken av de statliga FoU-insatserna inom olika sektorer får man av sammanställningen i budgetpropositionen (se tabell 4: 1). Enligt denna sammanställning har totalt (inkl. allmän forskning) 3,6 miljarder kronor anvisats för FoU, varav 2,2 miljarder kronor kunnat fördelas på olika samhällsområden (budgetåret 1976/77).

Tabell 7:3 Myndigheter(motsv.) utan verkställighetsansvar under något departement och deras verksamhet inom FoU-området

Dep. Organ Allmän plane- Anslagsfördel- FoU- ring, samord- ning Och/eller utfö- ning och råd- initiering rande givning

Ju Statens kriminaltekniska lab. x UD Utrikespolitiska institutet x

Sthlmzs internationella fredsforskningsinstitut X

Fö Delegationen för militärhistorisk forskning x

Flygtekniska försöksanstalten x Militärhögskolan X S Statens rättskemiska lab. X

Sjukvårdens och socialvårdens planerings— och rationaliseringsinstitut Handikappinstitutet

K Statens väg- och trafikinstitut

Statens meteorologisk-hydrologiska institut Statens geotekniska institut

Konjunkturinstitutet Institutet för social forskning Universitet och högskolor Forskningsinstitut

Bibliotek, museer etc.

Jo Statens råd för skogs- och jordbruksforskning X x Nämnden för skogsteknisk forskning x Institutet för skogsförbättring Lantbrukshögskolan Veterinärhögskolan Skogshögskolan A Arbetarskyddsfonden X X Centrum för arbetslivsfrågor Bo Statens råd för byggnadsforskning X X Statens institut för byggnadsforskning X I Rymddelegationen X Styrelsen för teknisk utveckling Statens råd för vetenskaplig inf. o. dok. X Norrlandsfonden Statens utvecklingsfond Nämnden för energiproduktionsforskning Skeppsprovningsanstalten x Branschforskningsinstitut X

(:rn xxxxxxxxxx

XXX)!

)(

XXXXXX

Härtill kommer medel som anvisas vid sidan av statsbudgeten. För en viss del av statsverksamheten tillämpas s. k. nettoredovisning, vilket innebär att t. ex. intäkterna i en affärsdrivande verksamhet används för att finansiera verksamheten och endast till staten inbetalda vinstmedel eller särskilda bidrag till verksamheten redovisas över budgeten. I andra fall finansieras forskning och utveckling från särskilda fonder, som byggts upp genom avgifter eller på annat sätt utan att medel löpande anslås över driftbudgeten. I vissa fall har man i budgetpropositionen sökt uppskatta också dessa FoU- kostnader.

MA” RIKSDAGEN l

FOR- MU— BEAM-__- EZI Eli—EJ DIE Fia—etag": Riksdag, :f miljövt regering, [torska | departement | | _____ | ['D—ekaifl | f havs- | | resurs- | ' frågorb: ANSLAGSFÖR- ' Arbetar- Riksban- DELANDE NFR skydds_ BFR STU kens iubi—

Centrala myndig— heter, forsknings-

råd, fonder etc. _ lVlFR SJFR Vatten fall Norrlands— fonden

leums— fond

fonden

FoU— Sveriges Arbetar- Statens SG General- .. . . U UTFO- FOA ' lantbruks- skvddS- Institut tullstvrel—

RAN— * ' " universitet styrel— för bygg senc DE sen nads—

forskning

Undersöknings- laboratorier, institut etc

Kollektiva institut

AB Atom—

ener i Fiskeri- g styrelsen Livsmedels- verket

IVL

Jägaref" - bundet (Se förkortnin slista) g Existerande organ 3 Förslag av miljöforskningsutredningen.

ratorier

b Förslag av organisationskommitten for havsresursfrågor. ———————

;I betänkande:

C Generaltullstyrelsen hör under budgetdepartementet. ieller prop. [ Anslaget till den miljövärdsforskning verket bedriver : föreslagna : utgår från kommundepartementet. [organ ,

Figur 7.'1 Miljövårdens FoU-organisation. Källa: Samordnad miljö/"orskning (Ds/o I 974.08) med vissa tillägg av _forskningsrådsinredningen.

Enligt beräkningar i budgetpropositionen 1976 uppgick postverkets. televerkets, statens järnvägars och luftfartsverkets FoU-kostnader 1975/76 till ca 37 Mkr. (Någon beräkning av dessa medel för 1976/77 har inte redovisats.) Statens vattenfallsverk lade 1975/76 ned ca 26 Mkr på FoU. Allmänna arvsfonden finansierade samma år FoU för drygt 3 Mkr. Från fonden för byggnadsforskning tillfördes statens råd för byggnads- forskning ca 60 Mkr. Norrlandsfonden disponerar årligen ca IO Mkr för FoU. Arbetarskyddsfonden beräknades budgetåret 1975/76 anslå ca 30 Mkr till FoU. Härutöver kan nämnas statens utvecklingsfond. som med lån stöder kommersiellt riskfyllda utvecklingsprojekt inom industrin. Fonden beräknades 1975/76 låna ut drygt 35 Mkr.

Enjämförelse mellan sammanställningarna för de två senaste åren (budget- propositionema 1976 och 1977) visar att relativt normala ökningar av de nominella beloppen till olika ändamål ägt rum. Den mest anmärkningsvärda förändringen är att FoU för energiförsörjning ökat från 143 till 234 Mkr samtidigt som insatserna för näringslivsutveckling minskat från 207 till 155 Mkr. Sannolikt innebär detta att vissa projekt för vilka tidigare andra ändamål angetts numera betraktas som FoU för energiförsörjning.

7.3.2. Kommuner och landsting

I en översikt över den sektoriella FoU-organisationen har också kommuner och landsting en plats. Att dessa gör vissa forskningsinsatser och på åtskilliga områden bedriver utvecklingsarbete är annars lätt att glömma bort. När det i FoU-sammanhang talas om den offentliga sektorn kan detta begrepp ofta lika gärna läsas staten. Bl. a. saknas viktiga uppgifter från kommuner och landsting i SCB:s forskningsstatistik (jfr kapitel 14).

Den forskningspolitiska diskussionen gäller ofta statens ansvar för och inflytande över forskningen. De statliga myndigheternas växande forsk- ningsberoende har uppmärksammats, och myndigheternas forskningsmi— tiativ framkallar ibland debatt. Motsvarande diskussioner beträffande kommuner och landsting förs mera sällan.

Den relativa tystnaden avspeglar det förhållandet att kommuner och landsting inte på samma sätt som staten engagerat sig i utförande och finansiering av forskning. Osäkerhet om i vad mån forskning kan anses vara en kommunal uppgift tycks ha verkat hämmande på initiativ inom sektorn. En annan (och kanske viktigare) förklaring är att hänsyn till kommunernas ekonomi avhållit kommunerna från att engagera sig i forskningsverksamhet. Svenska kommunförbundets styrelse företräder principiellt uppfattningen att det ankommer på staten att inom det offentliga området svara för forsk- ning.

Samtidigt är det uppenbart att kommuner och landsting blivit alltmer beroende av forskning och utveckling och att de själva i allt högre grad måste syssla med olika former av utvecklingsarbete i direkt anslutning till sin verksamhet. Insatserna för FoU över statsbudgeten kan som nämnts uppskattas till 3,6 miljarder kronor budgetåret 1977/78, varav över 2 miljarder avser sektoriell FoU. Närmare hälften av detta belopp kan beräknas avse rent utvecklingsarbete inom olika myndigheter. Någon motsvarande uppskatt- ning av kommunala och landstingskommunala FoU-satsningar finns inte.

Av uppgifter från institut, organisationer, företag och myndigheter framgår

att kommunerna uppträder som finansieringskällor i olika FoU-samman- hang. Det är inte fråga om några större belopp, men det visar att kommunerna har behov av att lägga ut uppdrag av detta slag. Kommuner svarar även fören del av de uppdragsmedel som redovisas av universitet och högskolor. Vissa kommuner ger också bidrag i form av forskningsanslag till forskningsprojekt vid högskolorna och en del kommuner delar ut stipendier för bl. a. forskning.

Större kommuner bedriver egen FoU-verksamhet på olika områden. Som exempel kan nämnas att Stockholms kommun har ett pedagogiskt centrum för forsknings- och utvecklingsarbete. Verksamheten är uppdelad på 5 sektioner, var och en under ledning av en laborator. Vid centrum finns forskningsassistenter, experter och assistenter. Ett annat exempel är det utvecklingsarbete kommunen bedriver med speciell inriktning på arbets- och behandlingsmetoder inom den öppna socialvården vid bl. a. Barnbyn Skå. Arbete av utvecklingskaraktär bedrivs också vid kommunens tekniska och administrativa avdelningar.

De flesta kommuner är för små för att kunna satsa lika ambitiöst som Stockholms kommun på eget FoU-arbete. De har emellertid möjlighet att utnyttja resurser gemensamt. Alla kommuner är anslutna till Svenska kommunförbundet, som kan betraktas som en gemensam förhandlings-, utrednings- och utvecklingsresurs. Förbundet kanaliserar en del av sin verksamhet genom företag som Kommun-Data AB, Kommunernas Konsultbyrå (teknisk konsultservice) och Kommunsamköp (upphandlings- verksamhet).

Flertalet landsting ger utom ramen för avtalet med staten om finansiering av forskning vid undervisningssjukhusen (se avsnitt 7.4.4) smärre bidrag till vetenskaplig forskning, som bedrivs av läkare anställda vid landstingens sjukhus. År 1976 anslogs på detta sätt sammanlagt något över 1 Mkr. Härav svarade Stockholms läns landsting för l/2 Mkr.

En större och mer systematisk FoU—satsning är landstingens engagemang i Spri, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut. Staten svarar för 1/3 av insatsen och 2/3 kommer från en stiftelse bestående av Landstingsförbundet samt de kommuner som står utanför landsting.

Spri startade 1968 och övertog då uppgifter från vissa andra organ. Omslutningen år 1976 utgjorde ca 26 Mkr. Statens bidrag samma år var 8 Mkr och stiftelsens 16 Mkr. Spri hade i början av sin verksamhet intäkter också från försäljning av konsulttjänster, men denna verksamhet bedrivs sedan år 1972 genom ett särskilt bolag, Spri-Konsult AB, som omsatte ca 4 Mkr år 1976. Spri har vidare ett helägt dotterbolag för provning av sjukvårdsmateriel, SMP.

Omkring 70 av Spris resurser används för aktiviteter som kan betecknas som utvecklingsarbete. Något mer än 50 % avser eget utvecklingsarbete och ca 20 % externa projekt. I övrigt består verksamheten av granskning, rådgivning och information samt egna projekt. Tyngdpunkten i verksam- heten Iigger på organisation, planering och rationalisering samt frågor om byggnader och utrustning. Spri ger också viss biblioteksservice.

Spri är ett exempel på ett samarbete mellan en kommunal organisation och staten i FoU-frågor av stor betydelse för båda parter. Ett sådant samarbete kan i vissa fall försvåras av olikheter och övertäckning i fråga om organisation och

ansvarsområden. Problem av detta slag diskuteras av utredningen i avsnitt 7.4.4.

7.4. Sektoriella FoU-problem av långsiktig betydelse

7.4.1. M yndighetsanknytning elle/'ji'istående ställning

De sektoriella FoU-organens organisatoriska ställning är av betydelse särskilt för kopplingen till planeringen inom sektorn och möjligheten för forskningen att fylla en kritisk funktion (jfr den principiella diskussionen i kapitel 2).

Forskningens kritiska funktion garanteras sannolikt bäst om en från den egentliga verksamheten inom sektorn fristående organisation har ansvaret för forskningen. Omvänt gäller att en god koppling till sektorns planering sannolikt bäst främjas av en organisation där forskning och utveckling integreras i den övriga verksamheten.

I det svenska FoU-systemet förekommer — förutom olika mellanformer både sektorer med helt fristående FoU-organ och sektorer, där FoU- uppgifterna hårt integreras med verksamheten inom de organ som har ett verkställighetsansvar inom sektorn (jfr avsnitt 7.3.1). Exempel ges i detta avsnitt.

I avsnitt 7.4.2 diskuteras fördelningen av ansvar för planering, initiering och finansiering av FoU-projekt mellan departementen och departements- anknutna organ å ena sidan och organ på myndighetsnivå å andra sidan.

I båda fallen kan sägas att frågorna har en specifik svensk accent. Det svenska ämbetsverkssystemet — dvs. systemet med relativt sett små depar- tement och ofta stora och i sin myndighetsutövning självständiga ämbetsverk har givit särskilda förutsättningar för den sektoriella FoU-organisationens uppkomst och utveckling I Sverige.

Ämbetsverken har I många fall kunnat utgöra en naturlig organisatorisk bas för sektoriell forskning och kunnat tjänstgöra som bestallande, anslags- beviljande och resultatutnyttjande organ. Forskningsinsatserna skall enligt sektorsprincipen kunna avvägas till sin storlek gentemot andra medel för att uppnå de mål, som på politisk nivå formulerats av statsmakterna för respektive samhällssektor. Eftersom det i det svenska systemet får anses vara en myndighetsuppgift att välja medel, vore det naturligt att låta ämbets- verken svara för den avvägningen.

I praktiken har dock myndigheterna ofta inte haft frihet att göra sådana avvägningar. Detta kan ha bidragit till att en konsekvent utveckling i riktning mot en generell ämbetsverksanknytning av forskningen inte har kommit till stånd.

Andra viktigare faktorer har sannolikt också medverkat. Krav på självstyre för forskningen har påverkat uppbyggnaden av den sektoriella forskningens organisation. Även olika administrativa förhållanden och särdrag inom sektorerna har bidragit. Inom vissa sektorer har myndighetsstrukturen inte varit sådan att en myndighetsanknytning av forskning och utveckling varit naturlig. Ibland ligger också huvuddelen av verksamheten inom en sektor utanför ansvariga statliga sektorsmyndigheters kompetensområde och sker t. ex. vid företag eller inom den kommunala sektorn. Även möjligheterna att

finansiera verksamheten på olika sätt har påverkat organisationsbilden.

Som redan nämnts (avsnitt 7.1) har ämbetsverkens tillväxt drivit fram ett ökat FoU-engagemang vid myndigheterna, som också försökt att koppla FoU-verksamheten till sin planering och därvid ofta eftersträvar en samverkan med universitet och högskolor och andra FoU-organ.

Karakteristiskt för utvecklingen är att bedömningarna i fråga om FoU- organisation synes ha grundats på än den ena än den andra principiella uppfattningen. Det gäller dels frågan om graden av oberoende respektive myndighetsanknytning men också — och kanske i ännu högre grad frågan om departementens förhållande till FoU-uppgifterna. Även här har flera faktorer spelat in. Bl.a. har olika uppfattningar om uppgiftsfördelningen mellan ämbetsverk och regeringskansli när det gäller sektoriell planering påverkat valet av lösning. Ytterligare en faktor av betydelse har varit behoven att samordna olika sektoriella FoU-organs verksamhet inom och på senare tid över — departementsgränserna.

Det faktum att flera faktorer i skiftande grad fått påverka den sektoriella FoU—organisationens utveckling, liksom att inga försök gjorts att samtidigt överblicka de organisatoriska alternativen inom alla sektorer och formulera ledande principer för inom vilka ramar utvecklingen bör ske, har lett till en stor rikedom på organisatoriska former och särdrag. Organisationen är i dag svåröverblickbar för de politiska samhällsorgan som skall besluta om medel och målsättningar för verksamheten. för andra myndigheter som skall kunna samarbeta och i samverkan lösa gränsdragningsproblem och hämta informa- tion liksom också för dem, som skall utföra de FoU-uppdrag som bedöms angelägna ur samhällelig synpunkt.

När det gäller problemet myndighetsanknytning eller fristående organ kan skalan av variationer åskådliggöras genom några exempel. För en mer ingående belysning av hur olika principer tillämpats i den sektoriella FoU- organisationen hänvisas till Statskonsults ovannämnda studier av några myndigheter i expertbilaga ] (SOU l977:53).

Det konsumentpolitiska omrädet

Inom konsumentpolitikens område representerar konsumentverket och dess FoU en lösning där verksanknytningen är fullständig. Konsumentverket har till sitt förfogande ett reservationsanslag för "Forskning m. m.". Det omfattade budgetåret 1977/78 ca 2 Mkr. Därutöver har verket möjligheter att med medel från sitt verksanslag beställa undersökningar från konsulter eller forskningsinstitutioner. Denna form används när verket mer aktivt behöver styra projektens inriktning och innehåll (uppdragsforskning), medan reser- vationsanslaget används för att finansiera "fri forskning".

Frågor om FoU handläggs i båda fallen helt inom verket. Generaldirek- tören beslutar ensam om beviljande av ansökningar om FoU-medel från det särskilda reservationsanslaget. Beredningen av ansökningar sker inom verket genom särskilt ansvariga handläggare i samarbete med berörda enheter. Verkets styrelse godkänner planer för arbetet med forskningsanslaget.

De av konsumentverket initierade eller stödda FoU-projekten utförs till övervägande delen vid universitet och högskolor. Där bedrivs också från sektorsintressen fristående konsumentforskning med medel från t. ex.

forskningsråden eller Riksbankensjubileumsfond. I en utredning har nyligen föreslagits en förstärkning av denna oberoende forskning. främst genom en förstärkning av basorganisationen vid samhällsvetenskaplig fakultet (UHÄ- rapport l976z2), men även genom att forskningsrådsnämnden ges ett särskilt ansvar för konsumentforskningen.

U tbi/dningssektorn

Ett annat exempel på nära koppling mellan en sektorsansvarig myndighet och sektoriell FoU kan hämtas från utbildningsområdet. Sko/överstyrelsen (SÖ) disponerar för budgetåret 1977/78 ett reservationsanslag om ca 36 Mkr för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet.

Beredningen av FoU-projekt sker — liksom i konsumentverket i nära anslutning till arbetet inom verket och beslut om anslag träffas av general- direktören. En särskild byrå för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsar- bete med sektioner för FoU-planering, läromedelsutveckling och utvärde- ringsfrågor har inrättats inom verket.

Sözs styrelse fastställer mål, riktlinjer och ramar för SÖ:s anslagsframställ- ning. Till SÖ finns emellertid även kopplat ett organ,pedagogiska nämnden. med särskilda uppgifter inom FoU-området. Nämnden,som tillkom 1971 för att tillmötesgå önskemål om en mer ingående och allsidig bedömning av de senare skolreformerna, är rådgivande organ till SÖ i frågor som rör FoU. I nämnden, som utses av regeringen, har riksdagen stark representation.

Pedagogiska nämnden yttrar sig över förslag till anslagsframställningar från SÖ och internt över förslag till medelsfördelning på olika forskningspro- gram. Nämnden har på delegation från SÖ:s styrelse rätt att inrätta s.k. pedagogiska utvecklingsblock men är eljest i huvudsak rådgivande. Bered- ningen av nämndens ärenden sker inom skolöverstyrelsen, och tjänstemän från sektionen för FoU-planering är föredragande i nämnden.

De pedagogiska Utvecklingsblocken är ett intressant exempel på hur kommunerna engagerats i FoU-arbetet inom en sektor. Utvecklingsblocken är kommunalt förankrade och finansieras på delad basis av kommunen och SÖ. I dag finns sådana block i 5 kommuner. För verksamheten i blocken svarar en planeringsgrupp eller en nämnd med en underställd verkställande grupp i vilken försöksledaren ingår. Ytterst ansvarig är Skolstyrelsen. I planeringsgrupperna representeras olika intressenter och genom deras medlemmar får blocken en bred förankring. Exempel på intressenter som kan vara representerade är: skolöverstyrelsen, skolstyrelsen, skolförvaltningen, lärarhögskolor, länsskolnämnden, universitet och högskolor, hem/skola- förening, social centralnämnd, fackliga organisationer etc.

SÖ:s pedagogiska nämnd har i anslutning till sin verksamhetsberättelse för 1974/75 värderat verksamheten inom de pedagogiska Utvecklingsblocken. Enligt nämnden bör blocken bestå som modell för en väsentlig del av det pedagogiska utvecklingsarbetet. Fortsatt utvärdering av arbetet föreslås.

Inom området för högre utbildning finns på motsvarande sätt som inom SÖ:s område resurser för pedagogiskt utvecklingsarbete (reservationsanslaget "Forskning och utvecklingsarbete för högskoleutbildningen m. m."). En del av dessa resurser (ca 14 Mkr 1976/77) hålls samman centralt medan resten fördelas på de olika högskolorna av UHÄ.

Miljövärdssektorn

Inom miljövårdssektorn tillkommer ansvaret för sektorsanknuten forskning och utveckling i huvudsak en myndighet, statens naturvårdsverk (SNV). Naturvårdsverkets organisation för extern FoU ligger i jämförelse med konsumentverkets och SÖ:s ytterligare ett steg närmare en frikoppling från myndighetens övriga verksamhet. Till verket är knuten en_torskningsnämnd. som självständigt disponerar ett särskilt anslag för miljövårdsforskning c (budgetåret 1977/78 ca 33 Mkr). Nämnden avger förslag till verkets styrelse om anslagsframställning och fördelar självständigt anslagna medel.

Representerade i nämnden är, förutom naturvårdsverket, även livsmedels- verket, arbetarskyddsstyrelsen och produktkontrollnämnden. En majoritet av nämndens ledamöter är forskare. Nämndens anknytning till naturvårds- verket markeras genom att verkets chefär nämndens ordförande och genom att naturvårdsverkets forsknings- och undersökningsavdelning genom sitt forskningssekretariat utgör nämndens sekretariat. Lösningen innebär en kompromiss mellan en mer strikt verksanknytning och ett fristående organ.

Nämnden arbetar med ett antal forskardominerade forskningskommittéer som beredande organ. Det bör framhållas att naturvårdsverket disponerar medel från andra anslag till sina undersökningslaboratorier, till undersök- ningar av hälso- och miljöfarliga varor samt till särskilda undersökningar inom miljövårdsområdet. Som påpekades i föregående avsnitt sträcker sig kontakterna och kopplingarna inom miljöforskningsområdet över departe- mentsgränserna (fig. 7:l). Samordningsförsök på bl. a. miljövårdsforsk- ningens område redovisas nedan i avsnitt 7.4.3.

A rbetsm iljöområ det

Inom andra områden har olika former av fristående forskningsresurser föredragits framför myndighetsanknytning. I fråga om arbetarskydd hade en möjlighet varit att tilldela arbetarskyddsstyrelsen ökade anslag eller särskilda FoU-resurser. I stället har man med arbetarskydds/onden (ASF) valt en organisatorisk lösning som starkt understryker forskningsresursernas fristå- ende ställning. Arbetarskyddsstyrelsen, den myndighet som inom sektorn svarar för statens insatseri form av anvisningar, kontroll etc. och som i egna laboratorier bedriver forskning med inriktning på bl. a. kemiska miljöfakto- rer, fysikaliska och fysiologiska arbetsfaktorer, har personsamband med ASF genom att den besätter posten som vice ordförande.

Av de medel ASF disponerar avsätts vidare genom särskilda regeringsbe- slut medel till FoU-projekt hos arbetarskyddsstyrelsen (1975 12 Mkr). Forskarna vid arbetarskyddsstyrelsen utnyttjas som sakkunniga vid bered- ningen inom ASF.

Anmärkningsvärd är också fondens finansiering. Den sker inte över statsbudgeten utan genom en särskild arbetarskyddsavgift som betalas av alla arbetsgivare (jfr avsnitt 7.4.7). Den starka representationen för arbetsmark- nadens parteri fondens styrelse kan sättas i samband med finansieringssättet men är motiverad också av andra skäl.

Efter beslut av riksdagen år 1976 har ett särskilt institut inrättats för

beteendevetenskaplig arbetslivsforskning och utveckling till stöd för arbets- rättsreformen — Centrum för arbetslivsfrågor. Institutet, som skall vara inriktat mot praktiska problem och styras av arbetsmarknadens parter, finansieras via arbetarskyddsfonden.

Byggnadssektorn

En med ASF i flera avseenden likartad ställning har statens råd för byggnads/orskning (BFR) som planerar, initierar och finansierar forskning och utveckling om den byggda miljön.

I båda fallen avser den forskning och utveckling man stöder till stor del verksamhet inom företagssektorn, som också bidrar till finansieringen och har inflytande på FoU-satsningarna. I båda fallen finns också statliga myndigheter med centrala uppgifter inom området, som teoretiskt hade kunnat spela roller liknande naturvårdsverkets på miljöskyddssidan.

BFR i sin nuvarande form tillkom år 1960 då den dåvarande nämnden för byggnadsforskning delades i BFR och statens institut för byggnadsforskning (SIB). BFR finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten. dels, och främst, genom en särskild byggforskningsavgift om f. n. 0,7 % av utbetalade löner inom byggnadsindustrin. För budgetåret 1976/77 beräknas rådet disponera 85 Mkr, varav 11 Mkr utgör statsanslag.

Rådet har en viss anknytning till de statliga myndigheterna inom bostadsdepartementets område, bostadsstyrelsen och planverket, bl. a. genom att planverkets chef är ordförande i BFR. I övrigt präglas dock sammansättningen av rådet och de till rådet knutna rådgivande organen starkare av anknytningen till byggnadsbranschen.

Av betydelse vid beskrivningen av BFR:s ställning är det finansierings- ansvar rådet har för den verksamhet som bedrivs vid 513, som är landets största institution inom byggnadsforskningsområdet. Av BFR:s anslag till FoU går ca 30 % till SIB. 518 är för sin verksamhet praktiskt taget helt beroende av anslagen från BFR.

Andra exempel på självständiga FoU-organ, frikopplade från myndighets- utövning inom sakområdet, är transportforskningsdelegationen och statens råd för skogs- och jordbruksforskning.

Transportsektorn

Transpart/"orskningsdelegationen (TFD) finansieras helt över statsbudgeten och disponerar för budgetåret 1977/78 ett anslag på runt 11 Mkr(att avräknas mot automobilskattemedlen). Delegationen har till uppgift dels att samordna, initiera och stödja FoU, dels att ta fram underlag för den långsiktiga planeringen inom transportforskningsområdet. Inom området finns flera myndigheter, affärsverk och statliga företag, som har representation i TFD och dess expertgrupper vid sidan av privata intressen. Bland TFD:s avnämare märks således statens trafiksäkerhetsverk, statens vägverk, SJ, luftfarts- verket och sjöfartsverket.

En självklar anknytning till en myndighet inom transportområdet med ansvar över hela fältet finns i detta fall inte,och uppgiften att ta fram underlag för den långsiktiga planering som berör flera myndighetsområden är ett

särdrag i TFD:s organisation. Det har påverkat TFD:s anknytning till det ansvariga departementet — denna beskrivs i avsnitt 7.4.2.

Vid delegationen finns inrättad en professur i trafiksäkerhet med placering vid Chalmers tekniska högskola. Kostnaderna för professuren och därtill knuten forskningsverksamhet bestrids av AB Volvo.

En forskningsproducerande organisation av stort intresse för TFD är statens väg- och trafikinstitut, som för budgetåret 1977/78 beviljats ca 13 Mkr i statsanslag för egen FoU. Institutet beräknas dessutom disponera ca 15 Mkr för FoU på uppdrag.

Skogs- och jordbrukssektorn

Statens råd för skogs- och _jordbruksforskning (SJFR) påminner i vissa avseenden om forskningsråden under utbildningsdepartementet men måste betecknas som sektoriellt FoU-organ. Det har en självständig ställning och dess uppgift är att finansiellt stödja forskning och utveckling av betydelse för skogs- och jordbruksnäringen utan annat myndighetsansvar inom området. Rådets stöd riktar sig i främsta rummet till FoU som bedrivs vidjordbrukets högskolor, och dess arbetsmetoder och ställning, liksom samarbetet med forskningsråden under utbildningsdepartementet, gör att rådet ofta förs till samma kategori av organ som råden i forskningsrådsorganisationen. Dess sammansättning. som präglas starkt av avnämare och intressenter, liksom rådets stöd till klart tillämpningsinriktad forskning och utvecklingsarbete, understryker dock den sektoriella karaktären. För 1977/78 har anslagits närmare 14 Mkr till jordbruksforskning, vilka medel disponeras av rådet. På motsvarande sätt har för skoglig forskning anslagits runt 7 Mkr 1977/78. T. 0. m. 1976/77 anslogs medel till skogsforskning även vid sidan av statsbudgeten från en särskild fond, som dock numera är förbrukad.

Statligt stöd till jord- och skogsbruksforskning ges också i form av stöd till kollektiv forskning enligt avtal mellan staten och särskilda stiftelser. 1977/78 anslås över statsbudgeten för detta ändamål över 8 Mkr, vartill kommer bidrag med 12 Mkr till Sveriges utsädesförening.

7.4.2. De sektoriella FoU-organens ställning ifo'rhå'llande till departementen

Frågan om de sektoriella FoU-resursernas styrningseffekt har starka politiska accenter. Inte minst den sektoriella FoU-organisationens ställning i förvalt- ningen och dess förhållande till departement och regering blir mot den bakgrunden en viktig forskningspolitisk fråga.

När forskningsrådsinstitutionen - och därmed systemet med särskilda rörliga medel för FoU tillkom i Sverige under 1940-talet prövades inledningsvis ett system där råden var rådgivande och besluten om forsk- ningsanslag fattades i det ansvariga departementet. Denna linje kom emellertid inte att fullföljas, och råden utvecklades till självständiga organ.

I och med den sektoriella forskningens expansion har frågan om anknyt- ningen till den departementala nivån åter aktualiserats. Motiven för olika i dag förekommande former av departementsanknytning kan vara flera:

I vissa fall kan en anknytning till departementet ses som ett effektivt sätt att snabbt få igång en ny verksamhet. Ofta finns ingen självklar myndighetsanknytning för FoU-frågorna inom en sektor.

Forskningsområdet kan bedömas vara så betydelsefullt för den politiska verksamheten att en departementsanknytning är angelägen. Ibland kan en departementsanknytning motiveras med önskan om en

lämplig arbetsfördelning mellan departement och myndigheter (FoU- frågorna ses i detta fall som strategiska och politiska frågor).

[:| Det kan finnas ett behov av samordning av FoU-politiken inom sektorn, som inte kan lösas genom att ett samlat FoU-ansvar läggs på en viss myndighet. [I Det kan finnas ett behov av samordning med andra sektorer som anses

kräva departementets direkta medverkan. CI Cl El Cl

Uppmärksamheten riktas i det följande främst mot de organisatoriska formerna för departementsanknytning. Inledningsvis måste dock påpekas att man från den politiska nivån genom uttalanden ibudgetpropositionen eller i andra sammanhang kan ge riktlinjer över hela fältet för inriktningen av sektoriell FoU. Detta sker också i skiftande omfattning och med olika grad av styrning.

I något fall förekommer regelmässigt direktiv i form av anvisningar i regleringsbrev om dimensionering av olika insatsområden. Så är fallet när det gäller styrelsen för teknisk utveckling.

I andra fall förekommer i budgetpropositionen allmänna uttalanden om områden som enligt regeringens uppfattning bör prioriteras eller särskilt uppmärksammas i en myndighets FoU-arbete. Exempel härpå kan hämtas från behandlingen av skolöverstyrelsens FoU-anslag. Ofta innebär sådana uttalanden en reaktion på förslag som framförts av myndigheten själv.

Statsmakternas riktlinjer för FoU-politiken har vanligen formen av mer allmänna uttalanden om t. ex. den lämpliga avgränsningen av ett sektoriellt FoU-organs ansvarsområde. Det är vid beslut om enskilda projekt eller större forskningsprogram som frågorna om styrningen av forskningen konkretise- ras. En hård styrning av sådana beslut från regeringens eller ett enskilt departements sida skulle stå i strid med svensk förvaltningstradition.

Med en strikt tillämpning av principen om myndigheternas självständiga ställning sker beslut om enskilda projekt och avgörs val av forskare etc. av respektive FoU-organ på myndighetsnivå utan att vederbörande departe- ment är inkopplat. Departementet är ej delaktigt i de beslut som den självständiga myndigheten fattar inom de ramar som ges av statsmakterna i samband med medelsanvisning etc. Normalt är det också denna arbetsför- delning som råder, även om regeringens medverkan ibland av närmast praktiska skäl kan vara nödvändig vid t. ex. beslut som rör investeringar och internationellt samarbete.

En närmare anknytning till regeringen även vid normal projektfinansiering har emellertid upprättats i några fall. Uppmärksamheten riktas mot infly- tandet över de särskilda sektorsmedlen för FoU — olika mönster kan iakttas.

Ett ökat inflytande för berörda departement kan åstadkommas genom

representation för regeringskansliet i de medelsförde/ande organen, som fortfarande fungerar som självständiga myndigheter. Denna lösning har valts när det gäller Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som förutom ett förvaltnings- anslag på runt 3 Mkr disponerar något över 3 Mkr budgetåret 1977/78 för kriminologisk FoU. I BRÅzs styrelse sitter företrädare för departementen tillsammans med representanter för riksdagspartierna, landstings- och kommunförbunden, försäkringsbolag och parterna på arbetsmarknaden. En liknande lösning har valts för den tidigare berörda transportforskningsdele- gationen. vars ordförande har varit statssekreteraren i kommunikationsde- partementet.

En närmare och direktare anknytning till departementsnivån har delega- tionen för social forskning genom att de för FoU-insatser tillgängliga medlen har samlats i ett anslag som disponeras av departementet. För 1977/78 har anslagits 18,5 Mkr. Delegationen,som formellt har ställning som permanent kommitté, har till uppgift att svara för bedömning och samordning av pågående och planerade FoU-projekt samt att initiera sådana projekt av betydelse för socialpolitiken. Ordförande i delegationen är en tjänsteman inom departementet (tidigare statssekreteraren). 1 delegationen ingår repre- sentanter för kommuner och landsting, socialvårdspersonal samt närmast berörda ämbetsverk och forskningsinstitutioner.

Den valda lösningen innebär bl. a. att den centrala myndigheten inom området, socialstyrelsen, inte självständigt disponerar särskilda FoU-medel. Styrelsen är emellertid representerad i delegationen och en betydande del av delegationens medel kanaliseras till av socialstyrelsen förordade och plane- rade projekt.

Inom arbetsmarknadsdepartementet har detta synsätt tillämpats så att ett system av permanenta kommittéer,/ör FoU-planering och initiering byggts upp: expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU, som senare över- förts till industridepartementet, expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor, EFA, samt expertgruppen för invandrarforskning, EIFO. I dessa grupper är representerade berörda myndigheter, andra intressenter och forskare. Genom sin ordförande har varje grupp anknytning till ämbetsverk eller forskningsorgan med intressen i arbetsområdet. Inom departementet finns en särskild arbetsgruppI/örforsknings/rågor med uppgift att följa det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom arbetsmark- nadsdepartementets verksamhetsområde. Arbetsgruppen skall därvid särskilt

El medverka till att program (delprogram) för forskning och utveckling upprättas och fortlöpande förnyas El vid behov verka för en samordning av planläggning och genomförande av projekt [] identifiera outforskade fa'lt, lämna förslag till prioritering mellan dessa och initiera projekt El verka för att forskningsresultat kommer till nytta i det politiska arbe-

tet.

Ordförande i denna arbetsgrupp är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepar-

tementet. Beslut om FoU-insatser fattas av departementschefen. Organisationen

Figur 7:2 FoU—organisa- tionen inom arbetsmark-

nadssektorn.

framgår av figur 7:2. Inom departementsanslaget för "Kommittéer m. m.” har de senaste åren anvisats ca 4 Mkr till FoU. Inklusive vissa medel från anslagsposten för kommittéer har för budgetåret 1976/77 närmare 8 Mkr kunnat disponeras för FoU. De myndigheter inom departementets område som närmast berörs av EFAzs och EIFO:s FoU-planering, arbetsmarknads- verket och invandrarverket,disponerar inte egna FoU-anslag. Den närmaste motsvarigheten till ERU på myndighetsplanet är de olika länsstyrelserna. När det gäller arbetarskyddsfrågorna, vilka också hör till departementets ansvarsområde, har konstruktionen med en fond (jfr avsnitt 7.4.1) givit särskilda förutsättningar och någon departementsanknuten grupp har inte skapats. FoU-organisationen inom arbetsmarknadsdepartementets område kan ses

som en illustration av hur olika mönster vid organisation av sektorsforsk- ningen tillämpas samtidigt inom en och samma sektor. Den utgör delvis också ett exempel på en långtgående departementsanknytning av sektoriell FoU.

7.4.3. Samordning mellan och inom olika sektorer

Behovet av samarbete och samplanering

Ofta kan samhällsproblem inte lösas genom insatser inom en enda sektor. Arbetsmarknadsproblem, sociala problem och kriminalvårdsproblem har t. ex. klara beröringspunkter och kan inte lösas isolerat. Det får konsekvenser för sektoriell FoU och sektoriell planering. Problemorienterad forskning och utveckling måste kunna arbeta utan hinder av både disciplingränser och administrativa gränser.

Bristande överensstämmelse mellan problem och administrativ sektorsin- delning leder bl. a. till svårigheter att göra riktiga problemformuleringar inom

Dep.chef

Departemental for FOU

niva

r— ————— 'I

i ERU1 : EFA EIFO

Myndighets- Centrum

nivå AMS SIV ASS ASF för arbets— livsfrågor ERU = Expertgruppen för regional utredningsverksamhet EFA = Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor EIFO = Expertgruppen för invandrarforskning AMS = Arbetsmarknadsstyrelsen SIV = Statens invandrarverk ASS = Arbetarskyddsstyrelsen ASF = Arbetarskyddsfonden

1EFIU har sedermera överförts till industridepartementet.

sektorsorganen, svårigheter att åstadkomma en forskningsinsats som svarar mot en vidare eller förändrad problemformulering och svårigheter att åstadkomma ett samtidigt finansiellt ansvarstagande hos flera berörda organ. Det är också ofta svårt att åstadkomma en genomtänkt fördelning av FoU- resurser över ett större område och få en tillräcklig täckning utan onödigt dubbelarbete. Sist men inte minst är det ett stort problem att ta till vara information från alla relevanta FoU-områden.

Exemplen på svårigheterna att dra gränser mellan olika sektorer inom FoU kan mångfaldigas: transportforskning måste ha kontakt med forskning om regionalpolitik, miljövårdsforskning kan inte ses isolerad från energiforsk- ning, pedagogisk forskning måste i ökande utsträckning uppmärksamma praktiskt arbetsliv etc. Miljöfrågor (jfr figur 7:1) och sociala frågor berör praktiskt taget hela samhället. Energiområdet är ett annat sådant område. En viktig uppgift i den sektoriella/Ot'skningen är i själva verket att identihera och analysera de problem och effekter som går utöver alltför snävt satta gränser.

En samordning, vars grundläggande betydelse inte får undanskymmas, sker på forskarnivå. I det utförande FoU-arbetet identifieras kanske lättast det samarbete, som måste till mellan olika FoU-insatser för att en allsidig belysning av det aktuella problemet skall kunna ske. I forsknings- och utvecklingsarbetet kan ofta informella kontakter tas och samarbetsformer skapas som ger en breddad problembild och bidrar till att FoU-resultaten får ökad relevans.

Ett samarbete på forskarnivå är emellertid inte tillräckligt för att hantera sammansatta samhällsproblem. Det måste till en samordning också mellan de FoU-finansierande och FoU-planerande organen och framför allt en anpassning av den långsiktiga planeringen inom olika sektorer. Det krävs i många fall en samordning även på regerings- och riksdagsnivå inom FoU- politiken och vid utnyttjande av FoU-resultaten i reformarbete.

Exempel på lösningar

Behovet av samarbete och omprövning av sektorsgränserna tar sig olika uttryck. Ibland flyttas ansvaret för viss sektoriell forskning och sektoriella FoU-organ från ett område till ett annat. Ett exempel härpå är överföringen av ERU från arbetsmarknadsdepartementet till industridepartementet i samband med att ansvaret för de regionalpolitiska frågorna bytte departe- ment.

Ibland leder en ny, vidgad eller mer sammansatt problemsyn till inrät- tandet av särskilda nya sektorsprogram som inbegriper eller nära berör FoU inom flera olika områden; de mest iögonenfallande exemplen utgör tillkomsten av nya program och nya organ för miljövårdsforskning, utveck- lingsforskning och senast energiforskning.

Behoven av sektorsövergripande samordning måste dock normalt kunna tillfredsställas på annat sätt än genom omdefiniering av sektorsområden eller inrättande av nya program. Härför krävs ett samarbete direkt mellan de berörda organen, t.ex. genom personsamband och genom samråd kring konkreta projekt mellan organ med samma uppgifter. Samarbete krävs som nämnts bl. a. vid planering och finansiering av FoU-projekt. Möjligheterna till framgång är beroende av flera faktorer, bl. a. medelstillgång och

beslutsprocess, arbetsområdenas avgränsning, vanan vid och viljan till samarbete kring FoU-frågor etc.

Som exempel på samarbetssträvanden kan nämnas att STU och FOA träffat överenskommelse om ett samarbete som syftar till ett bättre utnytt- jande av landets FoU-resurser och långsiktig utveckling av forskningska- pacitet inom områden av gemensamt intresse.

Önskemålet att öka utsikterna att på detta plan åstadkomma konkreta resultat i form av integrerade tvärsektoriella och mångvetenskapliga projekt har motiverat inrättandet av forskningsrådsnämnden. En huvuduppgift för FRN är att i samarbete med forskningsråd och sektoriella FoU—organ identifiera, initiera och finansiera forskning av stor samhällelig betydelse. FRN skall också kunna fungera som kontaktorgan mellan de sektoriellt och de icke-sektoriellt organiserade FoU-organen, något som har stor betydelse eftersom sektorsövergripande forskning ofta innebär metodiska och inom- vetenskapliga problem.

Samordning inom sektorn

Samordningsbehov i FoU-frågor kan också finnas inom en viss samhällssek- tor. Uttryck härför är den ovan berörda arbetsgruppen inom arbetsmarknads- departementet, transportforskningsdelegationen inom kommunikationsde- partementet och delegationen för social forskning (jfr expertbilaga l).

Sektorsövergripande samarbete

I andra fall har ett samarbete som även griper över sektorsgränserna institutionaliserats. Ett exempel är mil/ävärdsberedningen. som inom ramen för uppgiften att vara ett brett förankrat samrådsorgan om naturvård och vissa delar av den fysiska samhällsplaneringen också kan behandla FoU-frågor. Inom bostadsdepartementet har 1975 inrättats en expertgrupp för,/ysisk planering och bebyggelse, som utan att själv ha medelsfördelande uppgifter skall verka för samordning inom det område, som dess benämning anger. Företrädda i gruppen är berörda myndigheter och organ inom bostadsdepar- tementets område, men gruppen innehåller även representanter för andra departementsområden.

Interdepartementalt samarbete

Samordning på myndighetsnivån gör en samordning också på departements- nivån naturlig, bl. a. inom ramen för budgetarbetet. Förslag om ökad interdepartemental samordning har förts fram i olika sammanhang.

Idet utredningsarbete, som föregick inrättandet av delegationen för social forskning, visade inventeringen av det sociala FoU-fältet på en mångfald aktiviteter och intressenter. Därvid diskuterades möjligheten att åstad- komma en samordning av FoU-arbetet inom ett brett definierad social sektor genom dels en förstärkning av FoU-funktionen inom verksorganisationen. dels inrättandet av en central delegation för forskning och utveckling inom socialsektorn.

Delegationen tänktes få en ställning som rådgivande och beredande organ

direkt under berörda departement och avsågs bl. a. få uppgiften att över hela fältet initiera angelägna FoU-projekt och fungera som remissinstans till berörda departement för anslagsframställningar från olika FoU-organ inom den sociala sektorn oavsett departementstillhörighet. Delegationen skulle dock inte ha anslagsfördelande uppgifter.

Utredningens slutliga förslag tog emellertid sikte på en mer begränsad lösning, innebärande den delegation för social forskning med anslagsförde— lande uppgifter inom socialdepartementets område, som redan nämnts.

Liknande tankegångar inom miljövårdsområdet har lett till ett förslag om en delegation för miljövårdsforskning. En utredning om miljövårdsforsk- ningens samordningsfrågor tillsattes av regeringen är 1972 på riksdagens begäran. Riksdagen konstaterade i sitt uttalande att ansvaret för miljövårds- forskningen är splittrat på många organ och att en samordning borde eftersträvas för att den mest ändamålsenliga användningen av för forsk— ningen tillgängliga ekonomiska och personella resurser skulle komma till stånd.

Utredningen gjorde en omfattande kartläggning av befintlig miljövårds- forskning och berörda organ inom olika departements områden (jfr figur 7: l). I sitt betänkande (DsJo 1974:8) föreslog utredningen inrättandet av en till jordbruksdepartementet nära knuten delegation för miljövårdsforskning. Delegationen skulle ledas av statssekreteraren i jordbruksdepartementet och svara för planering och samordningsuppgifter. Delegationen skulle utforma ett totalt program för miljövårdsforskning, som efter ställningstagande från regering och riksdag skulle vara vägledande för olika forskningsorgan inom miljövårdsområdet. Programmen borde enligt utredningen vara av över- siktlig karaktär och ange till vilka delområden miljövårdsforskningen borde koncentreras och vilka problem som bedömdes angelägna att studera. Anslagsramar för delområden borde anges i planen.

Utredningen framhöll att det centrala samordningsorganet knappast torde kunna få formella möjligheter att ge direktiv till olika myndigheter om den miljövårdsforskning de skulle stödja. Genom att delegationens program "i någon form" förutsattes bli godkänt av regering och riksdag skulle dock indirekt anvisningar ges till olika organ om deras verksamhetsinriktning.

E netgiforskningsprogrammet

De nyss berörda exemplen på planer eller förslag till en tvärsektoriell samordning genom inrättandet av till departementen knutna delegationer kan sägas vara försök att "underifrån" åstadkomma en departemental FoU- samordning. De representerar dock försök som ännu inte rea/iserats ( utred- ningen om miljövårdsforskning har bl. a. med hänsyn till pågående utred- ningsarbete inom FoU-området tillsvidare inte lett till några konkreta förslag från regeringens sida).

På ett område har emellertid en lösning av detta slag genomförts, nämligen inom energt'förskningsomrädet. I samband med energikrisens utbrott år 1973 tillsattes en energiprogramkommitté som inventerade behovet av energi- forskning och gav förslag till inriktning och dimensionering av starkt utökade insatser inom energiforskningen (SOU 1974172—76 samt DsI 1974:8).

Inom industridepartementet, som fick det politiska ansvaret för energifrå-

Figur 7:3 E nergisektorn i förhållande till andra samhällssektorer.

gorna, gjordes en kompletterande utredning om de organisatoriska problemen i samband med energiforskningens etablering som ett nytt självständigt FoU-område (DsI 1974110).

Riksdagen fattade år 1975 på grundval av en proposition (197530) beslut om ett energiforskningsprogram för en tid av tre år till en sammanlagd kostnad av 360 Mkr. Energiforskningsprogrammet berör ett flertal samhälls- sektorer och flera etablerade FoU-planerande organ med bl.a. sektoriell anknytning. Så berörs - vid sidan av STU bl. a. TFD och BFR liksom NFR inom rådsorganisationen. Riksdagens beslut innebar att industrideparte- mentet erhöll det fulla budgetmässiga ansvaret för energiforskningspro- grammet och att en central delegation för energiforskning inrättades. Därutöver inrättades ett nytt programansvarigt organ nämnden för energiproduktionsforskning (NEP).

Delegationen för energiforskning (DFE) inrättades år 1975 för övergri- pande analys och uppföljning av FoU-insatser på energiområdet i enlighet med energiprogramkommitténs förslag. Senare har delegationens uppgifter preciserats. En huvuduppgift för delegationen är att ta fram underlag för ett regeringens och riksdagens ställningstagande till energiforskningsprogram- mets dimensionering och inriktning efter den första treårsperioden. Detta beslutsunderlag kommer att föreligga hösten 1977. Delegationen disponerar även egna medel för forskning och har programansvar för en mindre del av energiforskningsprogrammet, nämligen allmänna energistudier. Av särskilt intresse i detta sammanhang är delegationens uppgift att vara ett planerings- och samordningsorgan inom energiforskningens område. Genom samråd skall den verka för att behovet av samordning mellan de olika programan- svariga organens arbete tillgodoses. Ett led i detta arbete är att vara remissorgan till regeringen (industridepartementet) över de programansva- riga organens anslagsframställningar inom energiforskningsprogram met. Hur denna samordningsuppgift skall lösas för tiden efter 1978 är ännu inte avgjort.

I slutet av år 1976 fattade regeringen beslut om att tillkalla en energikom- mission med uppgift att förbereda 1978 års energipolitiska beslut. Kommis-

Miljövård

Kommunika- tioner

sionens arbete skall vara slutredovisat senast den ljuli 1978. Redovisningen bör ske i form av alternativa energiprogram för tiden fram till omkring år 1990. Behovet av samordning mellan energikommissionen och delegationen för energiforskning har tillgodosetts bl. a. genom att delegationen fått ställning som expertgrupp till kommissionen. Inrättandet av ett nytt sektoriellt forskningsområde, i realiteten även avgränsningen av en "ny sektor" — energisektorn — har möjliggjort ett reellt samordningsförsök även budgetmässigt över fackdepartementsgränserna. I förhållande till andra samhällssektorer kan energisektorn åskådliggöras som i figur 7:3.

Inom huvudprogrammet energiforskning tilldelas även de programansva- riga organen under andra departement (transportforskningsdelegationen och byggforskningsrådet under kommunikations- resp. bostadsdepartementet) medel via industridepartementets huvudtitel. Vid sidan av huvudpro- grammet tilldelas också bl.a. naturvetenskapliga forskningsrådet medel för energiforskning från industridepartementet. Samordningen via budgetpro- cessen illustreras i figur 7:4.

Anslag för energiforskning

Statens _____ Ansla .. . . kärnkrafts— gsaskande avseende energiforskning inspektion a 8 = Bostadsdepartementet | : Industridepartementet K = Kommunikationsdepartementet PIOQFGmrådet U = Utbildningsdepartementet for'radio— BFR = Statens råd för byggnadsforskning akUVt DFE : Delegationen för energiforskning avfall a NEP = Nämnden för energiproduktionsforskning NFR = Naturvetenskapliga forskningsrådet STU = Styrelsen för teknisk utveckling TFD = Transportforskningsdelegationen

Figur 7 .'4 Budgetmässig _ samordning av energi - d Forskningen finansieras av kärnkraftproducenterna via avgifter. forskning

7.4.4. Ansvarsfördelning stat—kommun—landsting

Med en samhällssektor, t. ex. den sociala sektorn, avser man normalt hela den verksamhet som utgår från samhällets mål på det sociala området, oavsett om verksamheten drivs i statlig eller kommunal regi eller på annat sätt med samhällsstöd. Samordning inom en samhällssektor ställer följakt- ligen krav på samordning också mellan olika huvudmän inom den offentliga sektorn. Eftersom diskussionen om sektorsanknuten forskning och utveck- ling i det föregående så gott som uteslutande tagit exempel från det statliga FoU-systemet (jfr dock avsnitt 7.3.2) behandlas i detta avsnitt kommunernas och landstingens roll, samordningsbehov och de samordningsproblem som kan uppstå i skarven gentemot den statliga sektoriella FoU-organisatio- nen.

Kommunerna är ofta viktiga intressenter i de statliga sektoriella FoU- organens arbete. Organ som BFR, STU, SNV och socialstyrelsen är i sin verksamhet beroende av kontakter med kommunerna. Via Svenska kommunförbundet är kommunerna representerade i styrelser och nämnder vid organ inom den statliga sektoriella FoU-organisationen och kan därigenom påverka sektorsforskningen.

Kommunerna medverkar i vissa fall direkt i statliga FoU-projekt genom att vara värdar för olika projekt. En del forsknings- och utvecklingsprojekt kräver att kommunerna ställer sin organisation, personal eller mark till förfogande och således sanktionerar projektet. Ibland har därvid vissa kompetens- och ansvarsfrågor aktualiserats. Vid projekt inom t. ex. den sociala sektorn och naturvårdssektorn kan både sektorsorgan som socialsty- relsen eller naturvårdsverket, landstinget och kommunen i fråga vilja stå som huvudman för projektet.

Landstingen berörs i likhet med kommunerna av forsknings- och utveck- lingsarbete på en rad olika områden. I synnerhet gäller detta de landsting som förutom ansvaret för hälso— och sjukvård har tagit på sig uppgifter i samband med den regionala planeringen.

Inom Landstingsförbundet försöker man f. n. skaffa sig en mer medveten strategi för hur förbundet skall kunna bevaka landstingens intressen i olika FoU-sammanhang. Detta förutsätter bl. a. att man har överblick över den statliga FoU-organisationen, framförallt sektorsorganen,och en uppfattning om vilken verksamhet som är av särskilt intresse för landstingen och vilka organ man behöver ha kontinuerliga kontakter med. Liksom Svenska kommunförbundet har Landstingsförbundet representanter i flera organ av intresse ur FoU-synpunkt.

Ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete utförs inom sjukvården. I princip finansieras det medicinska utvecklingsarbetet av landstingen medan forskningen finansieras av staten, som enligt särskilt avtal ger landstingen ersättning för den forskning som bedrivs vid undervisningssjukhusen.

Gränsen mellan statens och landstingens ansvar för FoU-verksamheten vid sjukhusen är vag. Forskning och läkarutbildning är starkt integrerad med sjukvården och det är mycket vanskligt att utifrån tillgängligt material analysera hur stor andel i resursförbrukningen som faller på läkarutbildning och forskning. Kostnaderna härför särredovisas inte.

Det delade ansvaret för FoU-verksamheten och verksamhetens integre-

rade karaktär har visat sig skapa problem vid avtalen om finansiering på grund av osäkerhet om den faktiska resursåtgången och resursanvändningen vid resp. forskning, forskarutbildning, medicinskt utvecklingsarbete och normal vård vid undervisningssjukhusen. Till en del beror svårigheterna på den ofullständiga redovisningen på forskningssidan. I en utredning från 1972 om samarbetet mellan stat och kommun beträffande de kommunala undervisningssjukhusen (DsS 1972:l ]) sägs:

"Den naturliga utgångspunkten för att få ett grepp över denna sida synes vara en utvidgning av nuvarande uppgiftsskyldighet till att omfatta alla forskningsprojekt ochi samband därmed en registrering av vissa grundläggande uppgifter. De senare bör t. ex. omfatta projektets syfte och beräknade totalkostnader samt dess finansiering och tidsmässiga förläggning."

Samma utredning föreslog också ett samarbetsorgan, där sjukvårds-, utbild- nings- och forskningsintressenter gemensamt skulle kunna behandla frågor om organisation, planering, budget och löpande drift med bibehållet ansvar för resp. funktioner.

Sjukvården är ett exempel på en komplicerad verksamhet, som på ett avgörande sätt kan påverkas av forskning och utveckling inom en rad områden som medicin, teknik, ekonomi och socialt arbete. Sjukvården betraktas alltmer i ett större samhälleligt perspektiv och relateras till förebyggande verksamhet (”friskvård”), sambanden mellan sjukdom och olika sociala faktorer etc. Därvid kan snäva administrativa indelningar och en snäv tolkning av sektorsansvaret bli till hinder.

Samhällets utveckling gör det allt svårare att dra klara gränser mellan statens, landstingens och kommunernas resp. ansvarsområden. Det visar på nödvändigheten av ett samarbete stat—kommun—landsting vid forskning kring sammansatta problem av betydelse för långsiktig samhällsplanering. I det 5. k. Tierpsprojektet i Uppland medverkar alla dessa tre parter. Arbetet i detta projekt har inriktats på att med utgångspunkt i en helhetssyn på människan och hennes behov bygga upp en modell för samordning av socialvård, hälso- och sjukvård samt skolans elevvård.

Samordningsproblemen på olika områden har föranlett landsting och kommuner att initiera ett utvecklingsarbete för att finna lösningar. Ett exempel är projektet Samordnad medicinsk och social service (”SAMSS- projektet”), som är ett gemensamt projekt mellan Svenska kommunför- bundet och Landstingsförbundet. Även socialstyrelsen deltar i utvecklings- arbetet med bl. a. ett projekt avseende samverkan mellan socialvården, försäkringskassan och sjukvården. Också den kommunala och landstings- kommunala sidan erbjuder således exempel på att svårigheterna att hantera samhällsproblem lett till arbete för att finna modeller för samordning.

7.4.5. Sektoriell FOU och sektoriell planering

En viktig tanke i all sektoriell FoU-verksamhet är som nämnts att resultaten skall kunna utnyttjas i verksamheten, ge ett förbättrat beslutsunderlag, leda till nya och förbättrade metoder etc. I samband med FoU-arbetet krävs betydande ansträngningar av både de tänkta användarna och de forsknings- utförande enheterna för att dessa effekter skall uppnås.

De sektorsansvariga organen måste å ena sidan identifiera och formulera sina behov av FoU i termer som kan bilda grundval för ett motiverat FoU- arbete. De måste å andra sidan också aktivt bevaka den FoU som pågår, vare sig beställd eller spontan, för att identifiera resultat av betydelse för den egna verksamheten. Beredskap, kompetens och kapacitet måste också finnas för att när så krävs genom utvecklingsarbete bearbeta forskningsresultat från olika områden för praktisk användning.

De/ör FoU-arbetet ansvariga måste å sin sida aktivt inrikta sitt arbete mot problem som är relevanta för respektive samhällsområde och presentera dem i en sådan form att deras relevans framgår.

I praktiken torde kopplingen mellan FoU och sektoriell planering vara en av de besvärligaste frågor som den sektoriella FoU-verksamheten har att hantera. Det finns många exempel på ömsesidig besvikelse och irritation i förhållandet mellan forskare och dem som i sektorsorgan har att tillämpa FoU-resultat. Praktikerna upplever ofta att resultaten inte passar in i den verklighet som måste hanteras medan forskarna å sin sida känner besvikelse över att FoU-resultaten inte används eller att kraven på forskningen är orealistiska. Svårigheterna är många. Några exempel:

El FoU-resultaten är inte tidsmässigt anpassade till den aktuella verksam- heten och planeringssituationen eller handlar om ”fel saker”, beroende på att dialogen mellan beställare och FoU-utförare inte fungerat tillfredsstäl- lande och att forskningen fått en inriktning som inte var planerad. El Forskare och praktiker har inte samma referensramar och ser därför olika problem. Kommunikationen och förståelsen dem emellan försvåras av att de ofta också använder olika ”språk”. |:] En vanlig svårighet vid sektoriell FoU är att forskningen avkrävs alltför snabba svar eller svar av en exakthet som den inte kan åstadkomma. Det kan bottna i oförståelse för villkoren för vetenskapligt arbete eller dålig kunskap om det forskningsområde som berörs. På samma sätt kan kunskaper saknas hos forskare om villkoren för administrativt arbete, myndigheternas beslutssituation eller de politiska arbetsvillkoren. Cl De sektoriella organen saknar i många fall resurser för det tidskrävande och kvalificerade arbete som en kontinuerlig bevakning och uppföljning av FoU-verksamheten kräver. Utan att tillräckliga resurser satsas på mottagarsidan finns små förutsättningar för en framgångsrik koppling mellan FOU och sektoriell planering. Detta gäller alla nivåer inom sektorn. El Beredskapen vid de FoU-utförande enheterna att sätta sig in i och arbeta med praktikemas problem är ofta otillräcklig. Institut och universitet och högskolor har inte alltid resurser tillgängliga för att åta sig FoU-uppdrag och de har ibland svårigheter att mobilisera resurser i en lämplig kombination. Det kan också finnas ett bristande intresse att fördjupa sig i praktikemas — ur forskarnas synvinkel — ofta banala problem. El Det satsas för sent på att vid FoU-utförande enheter bygga upp basresurser som ökar enhetens beredskap att ta upp viktiga FoU-problem — miljö- och energisektorerna år akuta exempel. D Myndigheternas egen långsiktiga planering är i många fall inte särskilt utvecklad och därmed saknas en grundläggande förutsättning för en

fungerande koppling mellan FoU och planeringen. El Politiska svårigheter kan förekomma som gör att tillgängliga och väl etablerade FoU-resultat inte tillåts få konkreta genomslag. Det gäller inte bara kontroversiella frågor där forskningen uppfattas som obekväm, partisk eller "kritisk” utan även när en existerande struktur eller ekonomiska hinder gör det svårt att utnyttja forskningsresultat.

Planering i offentlig verksamhet

En nyckelfråga är enligt utredningens uppfattning planeringsarbete! och plaiiei'ingskapaciielen inom de sektorsansvariga myndigheterna.

Inom statsförvaltningen pågår sedan lång tid ett arbete för att förstärka och förbättra planeringen för att vinna ökad effektivitet i vid mening. Budgetut- redningen (SOU 1973143—46) föreslog en utbyggnad av den systematiska planeringen på alla nivåer. Ett framträdande inslag i den utvecklings-, försöks- och utbildningsverksamhet, som bedrivs av riksrevisionsverket och statskontoret, gäller planeringen i statsförvaltningen.

Som forskningsrådsutredningen framhöll i SOU 1975:26 (s. 274 f.) får planering inte likställas med centralt uppsatta fullständiga åtgärdsprogram för en lång tidsrymd. Långsiktig planering enligt utredningens synsätt i SOU 1975:26 innebär att systematiskt förbereda och överväga åtgärder med långsiktiga och vittgående konsekvenser. Planeringen tar sig många uttryck och motiven för och behovet av planering varierar starkt mellan olika typer av verksamheter och olika myndigheter (se t. ex. Statskontorets nyligen utgivna rapport Om Planering vid Statliga myndigheter — metoder, organisation, erfarenheter, synpunkter).

Inom det kommunala området ägnas framför allt den ekonomiska plane- ringen stor uppmärksamhet. Kommunerna gör upp kommunala ekonomiska Iångsiktsplaner (KELP). Landstingen utarbetar i en del fall långsiktiga regionplaner och har även visat intresse för framtidsstudier.

Motiven för de offentliga planeringsinsatserna betingas bl. a. av verksam- hetens art, ekonomiska struktur och miljö. Kapitalintensiv eller personalin- tensiv verksamhet, verksamhet med särskilt långsiktiga samhällseffekter och verksamhet som är starkt beroende av utvecklingen i myndigheternas omgivning har stora och skiftande planeringsbehov. Myndigheterna har också olika möjligheter att påverka sin omgivning.

Viktiga motiv för planering är t. ex. strävan att bibehålla handlingsfrihet, anpassa sig till väntade förändringar och nå insikt om konsekvenser av olika handlingsalternativ samt behov av att samordna verksamheten när flera organ arbetar med likartade uppgifter.

Med olika sätt att se på planeringen följer olika betoning av de skilda behoven och olika inriktning av planeringsinsatserna.

Iformel/a planeringssystem syftar planeringsarbetet till att ta fram struktu- rerade, mer eller mindre detaljerade planer och planeringsdokument med olika tidsperspektiv och detaljeringsgrad som ledning för verksamheten. Styrningsmotivet är ofta dominerande. Det gäller att fastställa vad man vill uppnå och sedan se till att olika åtgärder samordnas så att målet nås.

Planeringsbegreppet kan emellertid ha en betydligt vidare innebörd. Planeringen betraktas då främst som ett sätt att nå höjd medvetenhet om

långsiktiga problem; planeringsarbetet som sådant blir medel härför medan formaliserade planer tillmäts mindre betydelse. Särskild vikt läggs vid motivet att behålla handlingsfrihet i situationer där osäkerhet föreligger om framtida utveckling. Frågor om verksamhetens inriktning och organisatio- nens relationer till andra organ ägnas också särskild uppmärksamhet.

Planeringshorisonten i den långsiktiga planeringen är olika i olika verk- samheter. Femårig planering kan uppfattas som långsiktig för myndigheter som konsumentverket och pris- och kartellnämnden, som bl. a. har att prioritera mellan olika utredningsobjekt, medan den långsiktiga planeringen för investeringar inom t. ex. statens vattenfallsverk kan innebära tidshori- sonter på 20—30 år. Tidsperspektivet blir då detsamma som används vid sektorsan knutna framtidsstudier—sådana studier kanske krävs som underlag för planeringen. Vad som bestämmer om planeringen är långsiktig eller kortsiktig är sålunda inte ett för alla situationer fixerat antal år.

Med ett annat betraktelsesätt är planeringen kortsiktig när den till största delen sker inom ramen för fasta resurseri vid bemärkelse, dvs. har bindningar i fasta anläggningar och personal. Långsiktig blir den med detta synsätt först då den har sådant tidsperspektiv att man inte är bunden av sådana restriktioner. Långsiktig planering används ibland synonymt med strategisk planering.

Strategisk planering innebär att förbereda åtgärder som kan ha avgörande betydelse för organisationens framtid, att förbereda beslut som gäller t. ex. myndighetens hela roll och funktion. Inom företagssektorn kan sådana beslut behöva fattas med ett relativt kort tidsperspektiv. Viktiga inslag i strategisk planering är omgivnings- och behovsstudier och studier av utvecklingsten- denser.

Som komplement till strategisk planering behövs en operativ pla- nering för att förbereda åtgärder som skall vidtas under en överblickbar pe- riod. ] ett något längre tidsperspektiv behövs också olika former av re- sursplanering, ibland kallad verksamhetsplanering ellertaktisk planering.

Även om strategisk respektive operativ planering täcker olika tidsper- spektiv gäller skillnaden mellan begreppen främst innebörden av de beslut som respektive planeringsinsatser leder till. Strategisk planering kan som nämnts ha avgörande betydelse för organisationens hela inriktning och kan därvid avse såväl verksamhetens innehåll som dess form, medan operativ planering gäller val av konkreta, mer begränsade åtgärder.

Samspel FoU — planering

Forskningsrådsutredningen saknar möjligheter att bedöma vilket behov av planering och vilka speciella planeringsförutsättningar som finns inom olika sektorer. Uppenbart är dock att en sektor och myndigheterna inom en sektor genom strategisk planering kan förbättra sina förutsättningar att systematiskt ta lärdom av FoU-resultat och inrikta den sektorsanknutna forskningen mot på lång sikt väsentliga frågeställningar. Att en myndighet har en ambitiös planering är dock ingen garanti för att ett fruktbart samspel mellan FoU- verksamhet och planering kommer till stånd. Inom flera av de sektoriella FoU-organ, som utredningen på olika sätt studerat, förefaller man också starkt medveten om detta.

Inom försvarets forskningsanstalt, FOA, har, med försvarsväsendets pionjärroll när det gäller långsiktig planering som bakgrund, problemet om kopplingen mellan FoU och sektorsplanering särskilt uppmärksammats (se t. ex. FOAzs skrift Kopplingen mellan forskning och långsiktig planering, PT 197213).

FOA har utvecklat ett system för att integrera FoU-arbetet i verksamheten som innebär att stor vikt läggs vid direkt samverkan mellan forskare och avnämare genom forskares medverkan i arbetsgrupper o. d. FOA:s roll som centralt FoU-utförande, FoU-planerande och FoU-beställande organ inom försvarsväsendet har gjort det möjligt att permanent placera till FOA knutna operationsanalytiker/kontaktmän vid olika myndigheter inom försvarsvä- sendet. Härigenom skapas enligt FOA:s bedömning goda förutsättningar för ett effektivt samspel mellan FoU och myndigheternas planering.

7.4.6. Initiering och prioritering av sektorsanknuten FOU

En erfarenhet som till synes alla sektoriella FoU-organ gör— liksom förvisso disciplinorienterade forskningsråd — är att det inte är någon enkel sak att beställa och initiera forskning. I teorin väntas ofta de sektoriella myndighe- terna eller eljest FoU-ansvariga samhällsorganen först formulera sina och samhällets problem varefter lämpliga forskargrupper på begäran åtar sig att lösa problemen och presentera resultat som snabbt kan tillämpas.

Denna förenklade bild har kanske någon giltighet när det gäller rent utvecklingsarbete. Även sådant arbete visar sig emellertid ofta vara obe- räkneligt och kräva nya kunskaper,som man inte kunde förutse behovet av, när utvecklingsuppdraget formulerades och arbetsplanerna fastlades. När det gäller forskning stämmer modellen ytterst sällan. Att initiera forskning är vanligtvis en komplicerad process. För de sektoriella FoU-organen är detta problem grundläggande.

I själva begreppet sektoriell FoU ligger att forskningsinriktningen skall påverkas av samhällets frågeställningar mer än av rena inomvetenskapliga bedömningar om var forskningsfronten snabbast kan drivas framåt och de största metodiska landvinningarna kan göras.

Det finns emellertid en tendens att de rörliga sektoriella forskningsmedlen i realiteten disponeras av forskare som genom ansökningar och egna initiativ styr inriktningen av forskningen. Det sker då inte i någon särskilt intensiv dialog med de sektoriella organen.

I den rapport som Statskonsult redovisat för utredningen som ett led i uppdraget att granska den sektoriella FoU-organisationen har på basis av de fallstudier som publiceras i expertbilaga I identifierats fyra huvudmodeller eller strategier för hur sektoriella FoU-organ, som disponerar rörliga FoU- resurser, förhåller sig till de forskningsutförande organen främst universitet och högskolor. Man kan enligt Statskonsults rapport urskilja fyra strategier som används var för sig eller i kombination med varandra:

[I organisationsstrategien El förankringsstrategien El projektmodellstrategien El programmodellstrategien.

Organ/sationsstrategien innebär att man på olika sätt söker institutionalisera forskningen, antingen genom särskilda fristående institut eller genom att skapa institutsliknande förhållanden vid högskolorna, t. ex. genom att få till stånd permanenta kontakter med fasta forskargrupper. För sådana sektoriella FoU-organ som bedriver FoU inom egna laboratorier eller forskningsavdel- ningar är organisationsmodellen givetvis långt genomförd. Livsmedelsverket kan nämnas som exempel på det senare, medan exempelvis naturvårdsverket dels gör egna undersökningar, dels delar ut betydande resurser till bl. a. universitet och högskolor och därigenom har möjlighet att knyta fasta kontakter.

Förankringsstrategien innebär att man från sektorsorganens sida bedriver ett uppsökande arbete för att få fram ett intresse inom universitets- och högskoleområdet att starta forskning och formulera projekt inom området. Denna strategi kan sägas ha följts av bl. a. konsumentverket, som i början av sin verksamhet inte haft någon etablerad forskning inom området att stödja sig på.

Projektmodellstrategien svarar mot ett system där sektorsorganet fungerar som mottagare av ansökningar om medel för FoU-projekt och beviljar anslag till ett urval av de ansökningar som kommer in. Initiativet ligger i denna strategi i stor utsträckning hos forskaren. Denna modell kan sannolikt bäst tillämpas när kunskapen om sektorsorganets forskningsstödjande verk- samhet är god och forskningsbehoven kan tillgodoses inom ramen för etablerade discipliner.

Programmode/lstrategien slutligen innebär att sektorsorganet formulerar ett forskningsprogram inom vars ram forskare får komma med förslag till projekt, vilka organet sedan kan stödja finansiellt och på annat sätt. Denna strategi innebär en högre grad av styrning än projektmodellstrategien och en mer aktivt initierande verksamhet.

Det är uppenbart att olika strategier måste användas för att få till stånd önskvärd forskning och utveckling. Olika strategival kan bero på sådana faktorer som tillgång på kompetent personal, storleken av de medel som står till förfogande för projektfinansiering, forskningsområdets utveckling inom högskolan etc. I detta strategival måste också uppmärksammas att utrymme behövs för helt nya, helt spontana och helt oplanerade forsknings- insatser. Inom ramen för alla mer grundläggande strategier eller mönster för initiering av forskning måste dock ske en prioritering, en bedömning av vilka forskningsinsatser som skall utföras före andra och hur resurser skall fördelas mellan de forskningsinsatser som väljs.

I föregående avsnitt har understrukits betydelsen av att den sektoriella FoU-verksamheten i förekommande fall kopplas till den sektoriella plane— ringen och att sektorsorganen bevakar och söker utnyttja de resultat som kommer fram av forskning och utveckling, oavsett initieringsform och finansieringsansvar. När det kommer till frågan om initiering och prioritering av insatser genom sektorsorganen berörs viktiga frågor om samhällets intresse av kritisk forskning och sektorsorganens intresse av ifrågasättande och alternativskapande FoU på området. Vidare berörs sektorsorganens egen styrning och beslutsprocessen inom dem. Vare sig den sektoriella FoU- styrningen är myndighetsanknuten eller inte påverkar prioriteringen inom

sektorsforskningen den framtida kompetensen och därmed det framtida handlingsutrymmet inom myndigheterna eller sektorsområdet. Genom inriktningen av FoU-insatserna avgränsas indirekt de områden där i framtiden reformer kan genomföras. Valet avforskningsinriktning mäste där/ör ses som en centra/fråga om den,/ramtida verksamheten inom respektive sektor och därmed vid enskilda myndigheter.

Denna grundsyn kommer till uttryck i ÖB:s rekommendationer för försvarsforskningenl, som enligt ÖB bl. a. har till uppgift att El bidra till beskrivningar av omvärlden, hotbildsunderlag och synteser som allmän planeringsbakgrund för försvarsutvecklingen CI producera grundvetenskaplig kunskap som bakgrund för den tillämpade verksamheten och upprätthålla en kunskapsberedskap som gör det möjligt att tidigt slå larm när nya eller förändrade vetenskapliga rön eller andra förändringar kan påverka försvarets framtida utformning eller dispositioner på relativt kort sikt D vara ett idégenererande element i den långsiktiga planeringen.

Särskilt bör här observeras "larmklocks-funktionen", som förutsätter ett självständigt ansvar. en egen kritikerrol/ för FOA.

I urvalsprocessen måste således skapas möjligheter att prioritera en omvärderande forskning som ifrågasätter fastlagda sektoriella handlings- linjer och resulterar i kritiska bedömningar av statsmakternas eller berörda samhällsorgans politik och handlande. Självklart reser detta frågan om en sådan omvärderande forskning kan ske i direkt anslutning till den verk— samhet som forskningen måste kunna omvärdera eller bör bedrivas vid ett fristående FoU-organ.

Variationsrikedomen när det gäller beredningen av beslut om sektoriella FoU-insatser är stor och detta ärinte bara beroende av vilken organisatorisk ram eller administrativ anknytning verksamheten fått. Som bl. a. belysts i Statskonsults studier av sektorsanknuten FoU är forskare inom sektorn och företrädare för allmänna intressen verksamma i skiftande omfattning i beslutande och beredande organ. Besluten fattas i olika slags församlingar eller av enskilda personer med eller utan ett beredningssystem inom respektive myndighet.

Sektorsorganens strategi vid initiering av FoU och lösning av priorite- ringsproblemen vid val mellan möjliga FoU-insatser påverkar i flera olika tidsperspektiv och på olika sätt utvecklingen inom sektorn. I extrema fall kan FoU-resurser användas uteslutande som stöd för löpande styrning och kortsiktiga lösningar av akuta problem respektive huvudsakligen för forsk- ning kring stort anlagda, utpräglat teoretiska problem med stora svårigheter att koppla resultaten till den praktiska verksamheten.

7.4.7. Finansiering av sektoriell FoU

Jämfört med mångfalden av organisatoriska mönster är formerna för finansiering av sektorsanknuten FoU relativt få. Bilden är dock inte entydig och även här finns principiellt olika synsätt representerade.

Finansiering genom årliga ans/ag över statsbudgeten är den helt domine— rande metoden, oavsett om FoU-medlen går till fristående organ, till

I Sådana rekommenda- tioner avges ungefär vart 5:e år i samråd med ci- vilförsvarsstyrelsen, soci- alstyrelsen och översty- relsen för ekonomiskt försvar. De nu gällande rekommendationerna gavs ut i maj 1976.

sektorsansvariga myndigheter i form av särskilda anslag eller inbakade i generella myndighetsanslag och programanslag. Till den FoU—utförande nivån kommer FoU-medlen dels direkt i form av anslag över budgeten (till större fristående, forskningsutförande institut eller myndigheter av typ FOA), dels indirekt över budgeten genom att andra myndigheter fördelar FoU-medel vidare eller ger FoU—uppdrag av medel från sina ordinarie anslag till den FoU-utförande nivån.

Principiellt intressant är den avgi/"ts/inansiering som förekommer på några områden. Som nämnts finansieras både arbetarskyddsfonden och byggforsk- ningsrådet huvudsakligen via avgifter på produktionen. Avgiftsfinansiering förekommer också i fråga om forskning kring kärnkraftens säkerhetspro- blem. Intresset för att pröva avgiftsfinansiering på ytterligare områden och därvid se över förekommande finansieringsformer inom industrideparte- mentets område (bland ytterligare former kan nämnas engångsbidrag över budgeten och bidrag från statliga företag till fonder av olika slag) ledde till att chefen för industridepartementet år 1974 tillkallade en utredning, forsknings- avgiftskommittén. Kommitténs betänkande Finansiering av forskningsstöd (SOU 1976165) har nyligen remissbehandlats.

Forskningsavgiftskommittén har prövat två alternativ för avgiftsfinan- sierat stöd till industriell FoU, dels ett generellt avgiftssystem och dels ett selektivt. Kommittén fann icke tillräckliga skäl att generellt gå in för ett avgiftssystem men fann, utan att närmare ange några områden. att selektiva avgiftssystem kunde vara motiverade i vissa fall.

Tankegången bakom användning av avgiftsfinansiering är i allmänhet att vissa tjänster bör betalas av dem som främst utnyttjar tjänsterna. Sektoriellt forsknings- och utvecklingsarbete är definitionsmässigt avsett att komma en viss samhällssektor till godo. Teoretiskt kan man tänka sig att beakta detta vid finansieringen av FoU så att t. ex. konsumentforskningen betalas genom konsumtionsavgifter, transportforskningen genom avgifter från olika trafi- kantgrupper och trafikföretag, den medicinska kliniska forskningen genom patientavgifter etc. Den huvudregel man i stället valt är att finansiera FoU- arbete liksom större delen av den offentliga verksamheten skattevägen, varvid avvägningen mellan olika samhällssektorer kan göras inom ramen för budgetarbetet.

Undantagen är intressanta och ett par av dem skall här kort beröras. Statens råd för byggnadsforskning (BFR) får medel dels genom en särskild byggnads- forskningsavgift, dels genom årliga bidrag över statsbudgeten. Avgiften är f.n. 0,7 % på lönesumman för husbyggnad, anläggningsverksamhet och byggnadshantverk och inkomsten från avgiften uppgick 1974/75 till ca 50 Mkr. Statsanslaget är ca 10 Mkr. Avgiftsfinansieringen ger rådet ett visst inflationsskydd och leder till expansion av verksamheten vid högkonjunktur i byggbranschen. I samband med att bostadsbyggandet minskade för några år sedan fick rådet ekonomiska problem och avgiften höjdes.

Arbetarskyddsfonden har en betydligt vidare krets av intressenter än BFR, eftersom verksamheten har betydelse för hela arbetslivet. Fonden tillförs medel genom en särskild arbetarskyddsavgift, som betalas av enskilda, kommunala och statliga arbetsgivare och uppgår till 0,1 % av lönekostna- derna. Till konstruktionen påminner den om den allmänna arbetsgivarav- giften och skillnaden mot skattefmansiering är diffus. Avgifter av detta slag

kan ju ses som en form av skatt på produktionen. Vad som tillkommer är medlens specialdestination. De avgiftsfinansierade bidragen till arbetar- skyddsfonden kan inte avvägas gentemot andra ändamål inom ramen för budgetarbetet.

I samband med att lagen om medbestämmande i arbetslivet antogs våren 1976 hade i propositionen (1975/76:182) föreslagits en höjning av arbetar- skyddsavgiften från 0,10 till 0,17 procentenheter för att stödja information, utbildning och forskning. Riksdagen avslog dock förslaget om höjd arbetar- skyddsavgift och anvisade i stället ett belopp över statsbudgeten för att täcka medelsbehovet. Av beloppet avser 3 Mkr bidrag till forskningsprojekt, varav 1,5 Mkr skall avdelas för de fasta kostnaderna vid Centrum för arbetslivs- frågor (jfr beskrivningen av arbetsmiljöområdet i avsnitt 7.4.1).

Varken på byggnadsforskningsområdet eller i fråga om arbetarskyddsfon- dens verksamhet tillämpas således konsekvent avgiftsfinansiering.

En annan aspekt av finansieringen ärjördelningen av./inansieringsbördan mellan den statliga och kommunala sektorn. (Avgiftsfrågorna såsom de aktualiserats inom industridepartementets område kan i viss mån sägas handla om fördelningen mellan företagssektorn och den offentliga sektorn.)

Många har menat att det är rimligt att kommunerna i sin egenskap av intressenter är med och finansierar viss sektoriell FoU. I undantagsfall har detta skett via Kommunförbundet, men den dominerande inställningen inom förbundet är att staten bör svara för finansieringen. Enskilda kommuner bidrar i vissa fall, t. ex. i fråga om de kommunala utvecklings- blocken inom skolväsendet. F. n. bidrar dock kommunerna finansiellt till de statliga sektorsorganens projekt huvudsakligen genom det stöd de ger BFR via den obligatoriska byggnadsforskningsavgiften och genom bidragen till arbetarskyddsfonden via den särskilda arbetarskyddsavgiften.

Som framgått ovan bidrar landstingen genom Spri till sektorsforskningen inom sjukvårdsområdet enligt en modell som påminner om finansieringen av de kollektiva instituten inom industrisektorn. Samarbetet äger således rum enligt ett särskilt avtal där den icke-statliga parten är en särskild stiftelse (fr. o. m. 1978 inträder dock Landstingsförbundet som avtalspart i stiftelsens ställe vad gäller Spri). Statens bidrag går direkt till Spri, men kanaliseras via STU när det gäller den kollektiva forskningen.

I de fall kommuner och landsting finansierar ett eget FoU-arbete kan detta både vara skattefinansierat och finansieras av t. ex. kommunala verk och bolag via intäkter i verksamheten. Förhållandena kan jämföras med statens verksamhet där förutom budget- och avgiftsfinansiering viss självfinansie- ring av FoU-arbete förekommer, bl. a. inom affärsverken.

7.5. Sammanfattande synpunkter och bedömningar

7.5.1. Den sektoriella FoU-organisationen och sektorsprincipen

Den sektoriella FoU-organisationen kännetecknas av en stor variationsri- kedom, vilket som nämnts förklaras av att den växt fram successivt under lång tid område för område inom sektorer med olika förutsättningar.

Statsmakterna har hittills aldrig samlat prövat de allmänna principerna för sektoriell FoU och i vad mån generella krav eller önskemål kan formuleras beträffande den samlade organisationen eller FoU-organisationen inom olika sektorer. Man kan uttrycka förhållandet så att utvecklingen präglats av en brist på överblick och även av en brist på genomtänkt strategi.

I den principiella frågan om vi bör ha ett system med sektorsanknuten forskning och utveckling har dock statsmakterna i teori och handling tagit ställning. Det är också utredningens grundläggande uppfattning att sektorsprin- cipen inte bör överges.

Idetta avsnitt skall diskuteras ett antal punkter som mer specifikt berör den sektoriella FoU-organisationen. Enligt utredningens bedömning bör bl. a. mer genomtänkta mönster för sektorsforskningen kunna utvecklas. Det är också viktigt att finna lämpliga former för samarbete och samplanering över sektorsgränserna. Utredningen vill här framhålla vissa förhållanden, som bör ägnas särskild uppmärksamhet när olika sektorers FoU-verksamhet vidare- utvecklas eller eljest blir föremål för överväganden inom sektorn eller genom övergripande beslut.

7.5.2. Behovet av strategierför de sektoriella F oU-organens administra- tiva anknytning ochjinansiering

I det föregående har påvisats hur den administrativa anknytningen av sektoriell FoU växlar starkt mellan olika sektorer. Myndighetsanknytning, fristående delegationer och nämnder, anknytning till departement före- kommer sida vid sida. I vissa fall kan den valda lösningen förklaras utifrån den existerande myndighetsstrukturen, i andra fall tycks den bottna i olika syn på rollfördelningen mellan departement och myndigheter inom olika områden. En tredje förklaringsgrund kan vara krav på Speciell kompetens och fristående ställning hos organ som handlägger forskningsfrågor.

Enligt utredningens uppfattning bör FoU-organisationen inom varje sektor bygga på en medveten strategi för hur sektorns behov av FoU skall kunna tillgodoses. De organisationsformer som väljs bör kunna motiveras utifrån en sådan samlad syn under hänvisning till de särskilda förutsättningarna inom sektorn och vid behov ses över. Självfallet måste kopplingar till och behov av samarbete med andra sektorer beaktas i varje sektorsstrategi för FoU.

Till ledning för organisationen av FoU-arbetet inom respektive sektor bör eftersträvas klarare principer för den samlade FoU-organisationen ifråga om t. ex. departementens och myndigheternas roll, formernajörjinansiering etc. Självklart får dessa principer sedan prövas mot speciella förhållanden som kan råda inom olika områden. Utredningen eftersträvar inte någon starkt centraliserad organisation för sektoriell FoU. FoU skall vara ett hjälpmedel i sektorns verksamhet och bör organiseras med utgångspunkt i de krav som verksamheten inom sektorn och behovet av samarbete med andra sektorer ställer.

Enligt utredningens mening är det naturligt att i första hand eftersträva en anknytning av den sektoriella FoU—verksamheten till ansvariga myndigheter inom sektorn. Skälen härför är att en koppling till planeringen och därmed utnyttjandet av FoU-resultat liksom förståelsen för FoU som hjälpmedel främjas av en sådan anknytning. Sektoriell forskning behöver också den

stimulans som kontakten med utvecklingsarbete vid bl.a. myndigheterna ger.

1 det fall flera myndigheter inom eller utanför sektorn berörs kan en modell med programansvar för en av myndigheterna eller ett särskilt samordnings- organ och delprogramansvar för berörda myndigheter (motsv.) prövas. En sådan modell används i energiforskningsprogram met.

Ett alternativ till myndighetsanknytning är fristående organ av olika slag med FoU-verksamhet som huvudsaklig uppgift. Ett organ med en fristående ställning har fördelen att mer fritt och obundet av myndighetsintressen kunna ifrågasätta etablerad verksamhet och hävda för myndigheterna inom området obekväma forskningsresultat. ] regel kräver dock behovet av kontakt med verksamheten inom sektorn att olika intressenter inom sektorn ges ett starkt inflytande även i fristående organ.

Utredningen anser attfristående sektoriella F 0 U -organ normalt bör undvikas med hänsyn till de nackdelar som ligger i en sämre kontakt mellan, forskning och sektorsplanering, splittringen avforsknings- och utvecklingsresurser och den mer sväröverskädliga organisation som blir följden av en satsning pa" nya och ofta små fristående enheter/ör FoU.

För att garantera FoU-arbetet ett större mått av oberoende inom ramen för en myndighetsanknytning kan väljas lösningar som ger allmänna intressen och olika sektorsintressen ett stort inflytande på FoU-verksamheten vid en myndighet. Sözs pedagogiska nämnd är ett försök i den riktningen.

Enligt utredningen är det viktigt att den F 0 U -p/anerande och F 0 U -initierande verksamheten vid myndigheterna tillförs kompetens utifrån och inte ensidigt präglas av den ansvariga organisationens _förestäl/ningsramar och dagliga verksamhet (jfr avsnitt 7.5.3).

Ett annat alternativ till myndighetsanknytning är en anknytning till fackdepartementen. För en sådan anknytning talar departementets strate- giska roll inom sektorn, dess behov av överblick, förmåga till samordning och dess jämfört med myndigheterna överlägsna möjligheter att förändra struk- turer och institutionella förhållanden inom sin sektor. Liksom myndighe- terna behöver också departementen planera långsiktigt med underlag från forskning och utveckling.

Regeringen och de olika departementen disponerar över ett utredningsvä- sende, och inom ramen för dessa resurser finns stora möjligheter att finansiera forskning, som bedöms angelägen för pågående och planerat reformarbete. Ett exempel på hur utredningsresurserna kan utnyttjas är de permanenta expertgrupperna inom arbetsmarknadsdepartementet.

Genom direktiv i samband med medelstilldelningen kan regering och riksdag också i allmänna termer inrikta och dimensionera den FoU som myndigheterna har det operativa ansvaret för. Utredningen anser det både motiverat och önskvärt att regeringen utnyttjar denna möjlighet att allmänt initiera och inrikta sektoriell FoU mot områden av betydelse för regeringens politik.

Enligt utredningens uppfattning kan dock inte behovet av en praktisk! förankrad sektoriell FoU tillgodoses utan de berörda myndigheternas medver- kan. Regeringen riskerar att försämra sina egna beslutsförutsättningar om den tar över myndigheternas ansvar för FoU. Härtill kommer att en nära anknytning av projektbeslut till regeringsnivån kan ge upphov till farhågor

om en alltför snäv partipolitisk styrning av forskningsarbetet. Ansvaret/ör initiering och prioritering avforskningsproiekt bör därför i princip inte lyftas upp från myndighetsnivån till den departementala nivån.

Avsteg från denna huvudprincip bör kopplas till mer genomgripande överväganden om rollfördelningen mellan departement och myndigheter och möjligheterna att på andra vägar öka kompetensen inom departementet.

Vad gäller finansiering av sektorsanknuten forskning och utveckling behöver främst två former diskuteras:

Cl finansiering över budgeten, El finansiering via avgifter.

Finansiering via avgifter bygger på en intresseprincip och en rättviseprincip, som är svår att tillämpa på FoU-insatser som tar sin utgångspunkt i olika samhällsmål och som oftast har betydelse för en bred krets intressenter. Avgiftsfinansiering har också andra nackdelar.

Bl.a. påpekar den senaste budgetutredningen (SOU 1973:43) att statsmak- ternas handlingsfrihet minskar vid specialdestination genom att rationella avvägningar mellan olika handlingsalternativ försvåras.

Vidfinansiering över budgeten kan forskningens angelägenhet regelbundet prövas och olika insatser vägas mot varandra. Forskaingsrädsutredningen anser att budget/inansiering av statens utgifter bör vara det normala och att sär/ösningar för exempelvis FoU-området eller delar av FoU-omrädet bör undvikas.

Enligt utredningens uppfattning måste sektorsanknuten forskning och utveckling kunna finansieras även över kommunernas och landstingens budgetar. Genom Kommun- och Landstingsförbunden borde kommuner och landsting i högre grad kunna bidra till finansiering av forsknings- och utvecklingsprojekt. Visserligen kan de, om de integreras i den statliga organisationen för planering och initiering av FoU-insatser, spela sin intressentroll utan att bidra till själva finansieringen. Tillämpades en samfinansieringsprincip skulle dock de kommunala prioriteringarna tydli- gare och klarare komma till uttryck samtidigt som primär- och landstings- kommunernas möjligheter att få gehör för sina idéer och synpunkter skulle förbättras ytterligare.

7.5.3. Kompetens- och inflytandefrågor

Problemen kring styrning av forskning och utveckling är akuta i alla organisationsalternativ. Departementsanknuten sektoriell FoU kan öka risken för en ensidig politisk styrning, som försvårar utvärderande forskning. Myndighetsanknytning å andra sidan kan medföra en koncentration till kortsiktiga frågor och motsvarande försummelse av långsiktiga, principiella. utvärderande och övergripande problem. I debatten om myndighetsanknyt- ning har också redovisats uppfattningen att kravet på forskningskompetens inte tillräckligt väl tillgodoses inom ämbetsverken.

Dessa farhågor får varken nonchaleras eller överdrivas. När det först gäller forskningskompetens är det uppenbart att man inom de departement och sektorsorgan som vill utnyttja FoU som ett medel för den sektoriella utvecklingen måste skaffa sig kompetens inom de forskningsområden som

berör verksamheten. Detta är nödvändigt både för att bevaka den utveckling som sker inom FoU-området och för att överföra resultat från FoU till den egna verksamheten och den egna planeringen. I den mån den vetenskapligt skolade personalen ges tillräckliga möjligheter att kontinuerligt följa den vetenskapliga utvecklingen inom sina områden kan deras kompetens vidmakthållas och de har därmed goda möjligheter att medverka i den vetenskapliga bedömningen av FoU-frågor. Utredningen/inner det därutöver angeläget att man när det gäller sektoriell forskning ställer höga vetenskapliga krav och att en reell bedömning avforskningens kvalitet kommer till stånd. Det bör vara angeläget att aktiva/orskare utanför sektorsverksamheten regelmässigt kopplas in i denna bedömning.

Inflytandeproblematiken sträcker sig vidare än till garantier för en kompetent vetenskaplig granskning. Ett inflytandepd FoU-program och valav FoU-projekt bör enligt utredningens uppfattning tillförsäkras en bred krets intressenter. Prioritering av forskningsinsatser får inte ske i en sluten administrativ miljö. FoU-planeringsfrågor måste betraktas som strategiskt viktiga och behandlas på styrelsenivå inte bara inom fristående FoU-organ utan även inom myndigheterna.

Alla realistiska möjligheter bör därutöver tillvaratas att vid beredningen av dessa frågor använda sig av brett förankrade beredningsorgan i form av referensgrupper etc., som ges ett reellt inflytande i konkreta frågor, rätt att ta initiativ till FoU-insatser etc. I sådana referensgrupper eller beredningsorgan bör enligt utredningen ingå företrädare för de verksamma inom sektorn, för närliggande sektorer och andra som på olika sätt är särskilt berörda av verksamheten. Är frågorna av den naturen att regelrätta beredningsorgan inte är befogade bör i ärendenas beredning ingå samråd med organ inom närliggande sektorer, intressegrupper etc.

Utredningen återkommer till dessa frågor ur löntagarorganisationernas perspektiv i kapitel 16.

En kärnfråga i sammanhanget är möjligheterna att i den sektorsstyrda forskningen/'a' rum/ör ochfrämja en utvärderande. kritiserande och ifrågasät— tande FoU. Sådana insatser möjliggörs inom den sektoriella forskningen sannolikt lättast genom en öppen och brett förankrad beslutsprocess. I de sektoriella FoU-organen, oavsett om de är myndighetsanknutna eller fristående och oavsett ledningsstrukturen, är dock svårigheter att utföra mer grundläggande omvärderingar och kritiska studier alltid för handen.

Forskningsrådsorganisationens möjligheter att stödja sådana forskningsin- satser kan i många fall vara större. Dess från sektoriella bindningar fria ställning och uppgift att stödja forskning av betydelse för samhället ger den i detta sammanhang särskilda möjligheter. Samtidigt är det klart att rådsorga- nisationens kapacitet och kompetens att på ett stort antal områden ta initiativ till kritiska sektorsstudier begränsas av de krav på resurser och inlärnings- förmåga en sådan uppgift ställer. Den bästa kännedomen om problem och FoU-möjligheter finns som regel inom sektorn i fråga.

7.5.4. Behov av samordning

Även om utredningen som framhållits ovan (avsnitt 7.5.1)— vill ansluta sig till den sektoriella organisationsprincipen för FoU får sektorssystemets

grundläggande problem inte undanskymmas. Det gäller frågan om hur långt sektoriseringen skall drivas. Problemet har två aspekter. Det gäller

IZI hur uppdelad eller sammanhållen skall den sektoriella FoU-organisa- tionen vara? El vilket förhållande skall råda mellan de FoU-resurser som kanaliseras genom sektorsorganen å ena sidan och å andra sidan de resurser för forskning som ställs till förfogande i form av fasta resurser eller via icke- sektoriella rörliga resurser?

Den första frågan skall diskuteras här medan utredningen återkommer till den andra frågan i samband med diskussionen av universitets- och högsko- leorganisationens långsiktiga planeringsproblem i kapitel 9.

Nackdelar med splittring

I den sektoriella forskningen uppstår lätt ett organisatoriskt problem av i princip samma slag som det som vidlåder den disciplinorienterade universi- tetsforskningen. På samma sätt som en alltför långt driven disciplinuppdel- ning och specialisering skapar resurssplittring och svårigheter att samarbeta över ämnesgränser, på samma sätt kan en långt driven sektorisering medföra samordningsproblem och orsaka att angelägna FoU-uppgifter inte utförs eller ens formuleras. En uppdelning av sektorsforskningen i alltför många och alltför små sektorer leder till svårigheter på flera sätt. Genom att resurserna öronmärks och avsätts för snävt avgränsade ändamål minskar möjligheterna att göra löpande reella avvägningar om i vilka FoU-projekt pengarna kommer till bäst användning. Detaljerade öronmärkningar kan leda till att den för allt FoU- arbete väsentliga kvalitetsprövningen känns mindre angelägen. Härtill kommer att små självständiga FoU-organ får svårare att bära upp de administrativa, forskningsplanerande och beredande resurser som måste till för att den sektoriella FoU-organisationen inte skall bli passiviserad. Utan att kunna ta ställning till effektivitet och kompetens i det enskilda _fallet vill utredningen varna/ör den tendens till långtgående resursuppdelning som,/inns i det svenska FoU-systemet.

Alternativet större, fristående F oU -organ

Den princip om myndighetsanknytning som utredningen ansluter sig till kan leda till en målkonflikt om en konsekvent myndighetsanknytning skapar resurssplittring. Ett alternativ, som aktualiseras i sådana fall, är fristående sektoriella FoU-organ som svarar för forskning och utveckling inom ett brett område. Exempelvis skulle allt forsknings- och utvecklingsarbete inom utbildningsområdet kunna samlas till en stor resurs.

Myndighetsanknytning ger å andra sidan i allmänhet bättre förutsättningar för en tillräcklig beredningskapacitet och administrativ service än en lösning med fristående FoU-organ.

Skulle detta slags resurser inte vara tillräckliga och FoU-resurserna vara splittrade inom viktiga samhällsområden finner utredningen det naturligt att överväga större fristående FoU-enheter som en lösning.

Vilka avvägningar man än gör kommer samordningsproblem att uppstå. Sektorsproblem går så gott som alltid över sektoriella gränser, skilda sektorsorgan måste ständigt uppmärksamma FoU-resultat från andra närlig- gande områden. Fristående FoU-organ måste bevaka utvecklingen vid de ansvariga sektorsmyndigheterna etc.

Forskningsrådsnämndens samordnande roll

Den nya forskningsrådsnämnden har till uppgift att i samarbete med forskningsråd och sektorsorgan hjälpa till att lösa samordningsproblem och få till stånd integrerade projekt. Samtidigt måste en samordning inom sektorsor- ganisationen själv ske fortlöpande genom en upprensning bland existerande organisationsmönster inom sektorerna och genom introduktion av nya organisa- tionsmönster som underlättar samarbete över sektorsgränserna. FRN kan inte ersätta ett sådant arbete. I det föregående har belysts olika former i vilka man sökt åstadkomma sådan samordning.

Energiforskningsmodel/en

Den lösning som nu prövas inom det tidsbegränsade energiforskningspro- grammet och som innebär en budgetmässig samordning över departements- gränserna och ett särskilt samrådsorgan, nära knutet till ett för hela programmet ansvarigt departement, anser utredningen vara av stort intresse även för andra områden. Genom konstruktionen markeras den politiska vikt som läggs vid samordningen och FoU-området över huvud.

Det är enligt utredningens bedömning tveksamt om en verkligt effektiv genomgripande samordning över ett helt,/äh kan åstadkommas utan att också det budgetmässiga ansvaret samlas i ett departement. Genom den lösning som nu prövas för energiforskningsprogrammet har industridepartementet fått rollen avforskningsdepartement inom ett område som griper över flera sektorer. Om systemet prövas också inom andra områden (t. ex. miljövård, sociala sektorn) kan skapas ett alternativ till systemet med ett allmänt forskningsdepartement med ansvar för stora men inbördes kanske disparata satsningar. Självfallet måste sådana konstruktioner kunna omprövas när sektorsbegreppet i fråga förlorar sin aktualitet liksom fallet är med alla sektorskonstruktioner; lösningarna skulle inte behöva permanentas.

Att modellen kan erbjuda svårigheter är uppenbart. De programansvariga organ som arbetar inom redan etablerade områden får dubbel - eller om systemet utvidgas — flerfaldigad anknytning till olika departement och kan tvingas till omläggning av sina planeringssystem till förfång för andra delar av verksamheten. Erfarenheterna av det nu pågående energiforskningspro- grammet kan ännu inte summeras men svårigheter av detta slag har antytts. En uppföljning och utvärdering av energlforskningsprogrammet urforskningsad- ministrativ synpunkt bedömer utredningen som angelägen. En sådan utvärde- ring skulle kunna vara en uppgift för FRN.

Samordning stat—kommun—landsting m. m.

Frågan om sektoriell samordning berör i hög grad också kommuner och landsting. Eftersom föreställningar om vad som är kommunernas ansvar och

uppgifter kan verka hindrande på kommunalt engagemang i FoU-planering och FoU-finansiering anser utredningen att staten, landstingen och kommu- nerna bör söka enas om formerna för samarbete i FoU-frågor inom olika samhällssektorer och ifråga om forskning som griper över sektorsgränserna.

Målet bör inte vara att få till stånd skarpt avgränsade ansvarsområden utan att finna former för hur alla berörda intressenter kan engageras i betydelse- fulla forskningsprojekt och så långt möjligt söka hindra att angelägen forskning försvåras av inskränkningar till följd av olika bestämmelser, indelningar och synsätt.

Även industriföretagen kan bli en viktig samarbetspartnerför kommuner och landsting när det gäller att utveckla ny teknik och nya system som kan införas i kommunal verksamhet. Utvecklingsuppdrag till industrin skulle kunna kombineras med samordnade inköp via kommunernas och landstingens centrala upphandlingsorganisationer. Samtidigt som sådana projekt skulle gagna kommunerna skulle de kunna stimulera den tekniska utvecklingen och kompetensen inom industriföretagen. Utredningen diskuterar dessa tankar närmare i kapitel 11.

Det finns många exempel på komplicerad och tekniskt avancerad verksam- het som kommuner och landsting ägnar sig åt och där forskning respektive utvecklingsarbete av olika slag kan få stor betydelse. I samarbete med bl. a. naturvårdsverket behöver t. ex. kommunerna studera miljöproblem och vidta åtgärder för att rädda och skydda den egna miljön. Kommunerna har ansvar för reningsverk, planering av avloppssystem, avfallshantering m. m. Via eget bostadsbyggande och planering av boendemiljön har kommunerna ett intresse också av forskning som rör boende och byggande. Socialvården är till övervägande del ett primärkommunalt ansvarsområde och sjukvården ett landstingskommunalt. I många fall har kommuner och landsting också tagit på sig ansvaret för den lokala trafikförsörjningen och är således potentiella intressenter i nya trafiksystem och nya metoder för trafikplane- ring. Även energiforskning är något som berör kommunernas och lands- tingens planering.

Av allt att döma har varken kommuner eller landsting varit särskilt aktiva, när det gäller att initiera större FoU-insatser. Det kan delvis förklaras med att de i många fall harjämförelsevis små resurser att på egen hand ta initiativ till forskning av betydelse. Inställningen att forskning är en angelägenhet för staten inverkar också. Kommunerna liksom landstingen har dock möjlighet att kollektivt ta initiativ till forskning och utveckling. I fråga om många problem som är gemensamma för flera kommuner och/eller landsting kan sannolikt Kommunförbundet resp. Landstingsförbundet spela en viktig roll som samordnare av utvecklingsansträngningarna.

De insatser som forskningsråden, de statliga myndigheterna. delegationer och nämnder etc. gör styrs i viss mån av den bild man har av FoU- satsningarnas omfattning och antalet intressenter inom området. Det finns därför anledning för kommuner och landsting både som intressenter i FoU och som initiativtagare till egen FoU-verksamhet att göra sina intressen gällande.

Det bör således vara viktigt för kommuner och landsting att fortsätta sina strävanden att överblicka den statliga FoU-organisationen och hålla sig underrättade om pågående och planerad FoU-verksamhet som kan beröra

dem. Sådan information kan utnyttjas för att gå in och ge impulser till pågående forskning. Utredningen lägger i kapitel 15 fram förslag om registrering av forskning och information om forskning, som är av intresse i detta sammanhang.

Som samordnande och kontaktskapande organ mellan bl. a. statliga myndig- heter. kommuner och landsting kan FRN väntas få betyde/se. Om den samfinansieringsprincip som FRN enligt sin instruktion skall arbeta efter skall kunna tillämpas också beträffande kommuner och landsting måste deras möjligheter att även kollektivt finansiera forskning starkt beaktas.

7.5.5. Synpunkternas karaktär

De bedömningar, som redovisats ovan, kan endast undantagsvis tas till utgångspunkt för omedelbara åtgärder av typ förändringar i existerande organisation, ny lagstiftning etc. Det hänger samman med utredningens uppdrag att granskaförutsättningar snarare än att föreslå konkreta åtgärder för långsiktig planering av forskning, men det är också en konsekvens av utredningens principiella syn att konkreta förändringar av FoU-organisa- tionen inom en viss samhällssektor ankommer på för sektorn ansvariga departement och myndigheter i samarbete med intressenter utanför sektorn. Sådana förändringar måste föregås av detaljerade studier av samband och andra förutsättningar av den typ som t.ex. miljöforskningsutredningen utfört.

Utredningen har emellertid i det föregående angett vissa principer som kan tjäna som ledning för sådana utredningsinsatser liksom vissa problem som måste beaktas. Utredningen har också pekat på behovet av ytterligare utredningsarbete och utvärdering av nya organisationsmodeller. Självfallet kan inte frågan om den sektorsanknutna forskningens organisation lösas en gång för alla. De principer utredningen här talar, för måste kunna omprövas efter hand som nya organisationsmodeller utvecklas och kunskapen om existerande modeller förbättras.

Att främja forskning kring dessa frågor och bevaka nya utvecklingsten- denser är en uppgift för bl. a. FRN. Initiativen till förändringar och nyutveckling måste dock komma från de berörda sektorerna själva. När besluten härom fattas måste det emellertid ske i ett helhetsperspektiv och konsekvenserna för andra berörda områden tas i beaktande.

De förslag som utredningen lägger fram i kapitel 13 om nya former för de större forskningspolitiska besluten på regeringsnivå torde ge konkreta förutsättningar för en allsidig bedömning av sådana initiativ.

".

h...-Ei" lamm.! '||-ip. maliin-w - |E- lill ' ';|'.|' '.i' fan:"l'll"."1.fi ..

- ||!

_'||:'.I.'u- I I '..l'll l 1.:|||"|L”Hi'l".'

."|ti|"Ii |.'|:

.'ih-l' '|| '&'IEELFLI' "I"—n' ".

rl ill—_| Mitä | ||.i . -- WIJ”. I nL' ||| |"' Im" ...tn l'

|'|."Ix'i||1.l ”' i.l'l'|.i' .'|r."'” -*_ '

luleå-.. .'_'I_|:l'll*|u ']]'—". """ 'W"' " ""

| QUZF'iL-amjg ".*?-"F: :' -"3

[|.|-..Nu. |'.'.'I.|.i-I' i" '_'-lm..|'l'|r.'ili'"21

""*.Xr'mhl !!L'IWII' '!

qw1||u5si 'n'I

'|'—n?n. |u||,.'||,|| .- "||:il

:- -.- ”JMI .|.-""J" "' ' ' tll-|land "|'-

.. .ib

' _ ||L'1'lw'411

._| .I : -' IMHI-Å | |—, . ””Lägg mih- '..IIFI'IÅ . | |. ' ”...and-*I n . _ T')" | I”: "|-|1'|ll_ ill 'It!

|| | I. "= !"#an lillf|l:|_m

8. Forskningsrådsorganisationen

Utredningen har i föregående betänkande (SOU 1975:26) i detalj analyserat forskningsråden under utbildningsdepartementet och avgivit förslag till ny forskningsrådsorganisation. Utredningen begränsar sig här till en mycket översiktlig redovisning för att sätta in rådsorganisationen i det större sammanhang som är aktuellt i detta betänkande.

Inledningsvis rekapituleras den konstruktion som rådsorganisationen erhållit och huvudmotiven bakom utredningens förslag och riksdagens och regeringens beslut. Därefter redovisas kortfattat vissa problem av långsiktig natur som den nya rådsorganisationen har att möta. I ett sista avsnitt berörs forskningsrådsnämnden, FRN, som är ett principiellt nytt inslag i FoU- systemet.

8.1. Den nya rådsorganisationen

Riksdagen beslöt år 1976 om en reformerad forskningsrådsorganisation inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde från den I mars 1977. Reformen genomfördes i allt väsentligt i enlighet med forskningsrådsutred- ningens förslag.

De fem förutvarande råden statens råd för atomforskning, statens humanistiska forskningsråd, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för samhällsforskning — ersattes då med tre:

El Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, HSFR Cl Medicinska forskningsrådet, MFR El Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR.

Vart och ett av råden består av elva ledamöter inklusive ordförande. Ordföranden och tre ledamöter utses av regeringen och de senare represen- terar samhällssektorer med anknytning till de forskningsområden som råden svarar för. De sju återstående ledamöterna utses av forskarna vid universitet och högskolor och vissa forskningsinstitut genom ett tvåstegs valförfarande, som ger brett inflytande för olika kategorier forskare. Vid sidan av dessa tre forskningsråd inrättades från samma tidpunkt en ny myndighet:

Cl Forskningsrådsnämnden. FRN.

Nämnden har en annan sammansättning och även en annan funktion än forskningsråden. Dess huvuduppgift är inte att utdela forskningsmedel efter

ansökan utan att aktivt initiera och i samarbete med forskningsråd och sektorsorgan finansiera forskning av betydelse från samhällelig synpunkt. Till nämnden är f. n. på olika sätt knutna samarbetskommittén för långsikts- motiverad forskning, forskningsrådens nämnd för forskningsinformation, delegationen för folkrörelseforskning, kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi samt kommitten för det svenska medlemskapet i Internationella Institutet för Tillämpad Systemanalys (IIASA) i Wien. Forskningsrådsnämnden är också svenskt samarbetsorgan för European Science Foundation (ESF).

FRN består av tretton ledamöter inklusive ordföranden. Regeringen utser ordföranden och sju andra ledamöter, varav fyra företräder riksdagen och tre de fackliga organisationerna. De övriga fem ledamöterna i FRN utses av de tre råden under utbildningsdepartementet, styrelsen för teknisk utveckling (STU)och statens råd för skogs- ochjordbruksforskning (SJFR). En skiss över den nya rådsorganisationen har återgivits ovan (figur 4:8).

8.2. Principerna för den nya forskningsrådsorganisationen

8 . 2. 1 F orskningsra'dens ansvarsområde

Den syn på forskningsbegreppet som redovisades redan i utredningens första betänkande(SOU 1975:26, kapitel 1)och för vilken redogjorts ovan (kapitel 2) innebäratt all forskning så långt möjligt bör bedömas både med hänsyn till sin samhällsrelevans och sin inomvetenskapliga betydelse. Konstaterandet innebär samtidigt en principiell anslutning till synsättet att forskningen är ett medel för samhällsutveckling i dess vidaste mening materiellt, socialt, kulturellt.

Forskningsråden under utbildningsdepartementet har ett huvudansvar för att forskningsprojekt med hög inomvetenskaplig betydelse kan få finansiellt stöd. Detta skall dock ske under beaktande också av samhällsrelevansen hos den forskning råden stöder (jfr ovan avsnitt 2.1.2). Med tanke på forsknings- rådens särskilda ansvar för inomvetenskapliga kvalitetsaspekter och på att den forskning råden stöder i helt dominerande omfattning utförs inom universitets- och högskoleorganisationen har forskningsråden också fått en sammansättning som ger ett starkt inflytande åt forskarna.

8.2.2. Samarbete och rörlighet

Den fortgående specialiseringen av det vetenskapliga arbetet — i sig ofta nödvändig — har samtidigt medfört ökade krav på samarbete över disciplin- gränserna och flexibla former för stöd till mång/tvärvetenskapliga forsk- ningsprojekt. För att underlätta forskningsrådens arbete i denna nya situation har en viss koncentration av rådsorganisationen företagits och antalet forskningsråd genom sammanslagningar minskats från fem till tre. Genom att sektionsindelning av råden, innebärande att varje sektion agerade som ett självständigt råd, inte längre förekommer. har möjligheterna att göra prioriteringar inom större ramar ökats. Enhetliga arbetsformer för rådsorga- nisationen skall eftersträvas för att därigenom organisatoriskt och praktiskt

underlätta samarbete mellan råden. I detta senare sammanhang har forsk- ningsrådsnämnden viktiga uppgifter.

8.2.3. Sarnfinansiering och samarbete med sektorsorgan

Samhällets ökade forskningsberoende och den sektoriella FoU-organisatio- nens utveckling har skapat en ny situation för forskningsråden. Samtidigt som råden självständigt och med eget ansvar skall kunna agera för att fritt från sektorsintressen stödja ur olika synvinklar betydelsefull forskning finns ett ökande behov av samarbete mellan forskningsråden och de sektorsan- knutna FoU-organen när det gäller initiering. planering och finansiering av forskning.

Behovet av kontakt och samarbete mellan råden och sektorsorganen och mellan råden inbördes har motiverat inrättandet av den nya,/orskningsra'ds- nämnden, som sidostäl/d råden med stöd av egna resurser skall ta initiativ till och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällelig synpunkt. Så långt möjligt skall detta stöd ges till projekt som kan samfinansieras med råd och sektorsorgan. Härigenom kan bl. a. sådana problem som griper över flera samhällssektorer lättare angripas med forsk- ning och rörligheten i FoU-systemet ökas. Nämnden skall också vara samarbetsorgan för råden i administrativa och andra frågor av gemensamt intresse. Tyngdpunkten i forskningsrådsnämndens uppgifter och dess inrikt- ning mot samhällsrelevant forskning utan begränsningar till vissa samhälls- sektorer, problem- eller disciplinområden har motiverat att företrädare för allmänna intressen getts en dominerande ställning i nämnden.

8.3. Problem i den nya rådsorganisationen

8.3.1. Ärvda problem

En detaljerad diskussion om olika konkreta problem som forskningsråds- organisationen möter redovisas i SOU 1975:26. Problemen är till stor del sådana som även berör andra delar av FoU-systemet, t. ex. universitet och högskolor eller andra forskningsfinansierande organ, och är därför av generellt intresse. Några av dem skall här kort beröras.

D Förhållandet mellan råden och högskolesystemet är förhållandet mellan rörliga och fasta resurser. Som diskuteras i kapitel 9 i detta betänkande bör sådan verksamhet som initierats och finansierats genom råden och som visat sig svara mot permanenta behov beredas plats i den fasta forsk- ningsorganisationen i högskolan eller ges annan permanent finansiering. Formerna härför, som utredningen diskuterade i SOU 1975:26 (avsnitt 13.2), bör vara sådana att rådens möjligheter att initiera ny forskning inte minskas.

El Råden svarar via sina anslag för en stor del av kostnaderna för den vetenskapliga utrustning som tillförs högskolan. Finansieringen av särskilt dyrbar utrustning förorsakar påtagliga planeringsproblem för

råden och högskolan. Detta gäller både budgetmässiga svårigheter, prioriteringsproblem och samplanering med högskoleorganisationen. Framför allt orsakas svårigheterna av att råden då de befinner sig i en trängd anslagssituation i första hand strävar efter att tillfredsställa kraven på medel för avlöning av personal.

Forskningsrådsutredningens förslag om ett särskilt investeringsanslag (SOU 1975:26, avsnitt 17.4.2) för finansiering av sådan utrustning har inte genomförts i samband med forskningsrådsreformen. I budgetpro- positionen 1977 anmäldes att FRN skall få uppdraget att ytterligare utreda dessa frågor. Enligt utredningens uppfattning bör ett sådant uppdrag då inte begränsas till forskningsrådens anslagsgivning utan avse även sam- spelet mellan råden och övriga källor för finansiering av utrustning, främst de medel som anvisas via UHÄ. En lösning av dessa problem som ger reella möjligheter att prioritera dyrbar utrustning är nödvändig för att upprätthålla en hög vetenskaplig standard inom berörda områden. Av betydelse för rådens planeringssituation är också möligheterna att få automatisk täckning för stegrade lönekostnader under löpande budgetår till följd av avtal. Utredningen föreslog (SOU 1975:26 avsnitt 12.3.3) att forskningsråden skulle få samma möjligheter härvidlag som myndigheter med programanslag. Förslaget på denna punkt accepterades inte av regering och riksdag och problemet kvarstår. Det berör inte bara forskningsråden under utbildningsdepartementet utan är aktuellt även för vissa sektoriella FoU-organ. För råden liksom andra finansierande FoU-organ är frågan om kostnads- fördelningen mellan dem och universitet och högskolor aktuell. Frågan gäller för rådens del om de skall betala den fulla kostnaden för de projekt de stöder eller om de som hittills skall kunna ge anslag som kompletterar och mobiliserar de fasta resurserna i högskolan (jfr avsnitt 9.4.2).

Problem av dessa slag har inget omedelbart samband med den reform som genomförts. De är problem som förs med från den gamla till den nya organisationen.

I den nya organisationen måste dessa och andra problem attackeras utifrån den nya förutsättning som ges genom omorganisationen. Samti- digt måste tidigt uppmärksammas de planeringsproblem som aktualiseras i den nya organisationen. Utredningen vill peka på två områden.

8.3.2. Inflytandefrågorna

Bakom den metod för att utse de vetenskapliga representanterna i forsk- ningsråden, som forskningsrådsutredningens föreslog, låg fyra huvudsyften. Dessa var att

B El El

ge inflytande på personvalen till en större grupp forskare än tidigare framhäva rådens karaktär av rikstäckande organ skapa större kontaktyta mellan råden och högskolan och göra rådens arbetsmetoder och arbetsvillkor till en angelägenhet för större grupper forskare än tidigare och därigenom öka möjligheterna till inflytande skapa möjligheter för och stimulera till debatt mellan bl. a. råden och deras klienter om rådens prioriteringar, arbetsformer och allmänna policy.

Det principförslag som forskningsrådsutredningen lade fram och som innebar ett tvåstegsförfarande med lokala val av elektorertill en rikstäckande elektorsförsamling för vart och ett av råden, antogs av regering och riksdag. Detaljerat förslag till valsystem utformades av en organisationskommitté med bl. a. företrädare för forskningsråden. Regeringen utfärdade provisoriska bestämmelser.

De första valen till den nya rådsorganisationen genomfördes vintern 1976/ 77 under stark tidspress. Till följd bl.a. härav blev de administrativa svårigheterna på några håll påtagliga. Regeringen kommer att utfärda definitiva bestämmelser efter att förslag härtill avgivits av organisationskom- mittén för forskningsråden på grundval av erfarenheterna från den första valomgången och de nya förutsättningar som den nya högskoleorganisa- tionen ger. Nästa val till forskningsråden kommer att ske våren 1980.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att de motiv som låg bakom utformningen av valförfarandet beaktas även vid den översyn som nu skall ske och som senare kan komma att aktualiseras. Självfallet bör alla tänkbara administrativa förenklingar göras och valen genomföras så att valberedningen både för elektorsvalen och valen av rådsledamöter kan ske utan tidspress. Det är ett ansvar för råden i samarbete med högskolan att valen fungerar väl och att möjligheterna till diskussion av rådens verksamhet tillvaratas. De rådskonferenser som skall anordnas i samband med valen och de tillfällen till samlad debatt de erbjuder kommer, enligt utredningens bedömning, att bli mycket viktiga instrument för utvärderingen av rådens arbete.

Vid sidan av valförfarandet och inflytandet för forskarna måste från början uppmärksammas möjligheter och metoder att i rådsorganisationens bered- ningsarbete dra in också andra än forskarna själva. I viss utsträckning har detta skett redan tidigare men det är angeläget att det sker i ökad utsträckning. I vissa fall är - som också berördes i propositionen om forskningsrådsorga- nisationen (1975/76:129) forskningsområdena av så speciell karaktär att ett deltagande av icke-fackmän inte blir ändamålsenligt. Det är emellertid angeläget att råden aktivt prövar olika vägar att låta prioriteringarna ske under intryck och inflytande från intressen även utanför forskarkollektivet. (Jfr SOU 1975:26, avsnitt 11.3.3.)

8.3.3. Forskningsrådsnämndens ställning

Genom FRN har ett organ av helt nytt slag tillförts det svenska FoU- systemet. Erfarenheter från likartade konstruktioner saknas praktiskt taget helt. Det blir därför särskilt viktigt att följa FRN:s utveckling och successivt anpassa verksamheten till de erfarenheter som nås och efter de nya förhållanden som uppstår.

Förväntningarna på FRN har visat sig vara stora och det finns därför anledning betona att nämnden kommer att behöva tid för att utveckla sina redskap och pröva sig fram till de lämpligaste arbetsformerna i olika avseenden. Utredningen vill i detta sammanhang endast peka på två saker som enligt dess bedömning redan tidigt måste uppmärksammas.

Som utredningen uppmärksammade i SOU l975:26(kapitel 8 samt bilaga 5) kommer principen att FRN så långt möjligt skall stödja forskning genom

samfinansering med andra forskningsstödjande organ att i varierande omfattning engagera även dessa organs resurser. Det är viktigt att erfaren- heterna av FRN:s arbete i detta avseende tidigt uppmärksammas. Både FRN och de samverkande organen måste utveckla en planeringsprocess som gör det möjligt att successivt frigöra resurser till nya samverkansprojekt. Proportionerna mellan FRN:s, rådens och andra FoU-organs resurser måste observeras. Om samfinansieringsprincipen inte kan genomföras i rimlig utsträckning och långtidsbindningar av medel blir vanliga för FRN föreligger en klar risk att nämnden endast blir ett nytt självständigt 'f/orskningsrådlför samlrä/lsrelevantforskning". Det blir då fristående och utan det stöd som rådens och sektorsorganens prioriteringar och ansvarstagande innebär. Självfallet måste i detta sammanhang återigen betonas att FRN inte kan ha kompetens och resurser att lösa alla de samverkansproblem som föreligger; ett ansvar härför kan inte lyftas av de direkt berörda organen.

Med tanke på FRN:s möjligheter att verka över hela forskningsfältet och över olika samhällsområden är det viktigt att nämnden kan disponera sina resurser med stor frihet. Den tendens till fast uppdelning av resurser som lätt uppstår t.ex. inom forskningsråden, och som forskningsrådsutredningen genom sina förslag velat motverka. kan av andra skäl bli ett problem även för FRN.

De möjligheter som genom FRN öppnats för att tillgodose av samhället prioriterade forskningsbehov har medfört att förslag framförts att öronmärkta resurser för särskilda forskningsområden skall kanaliseras genom nämnden eller att delegationer administrativt skall knytas till FRN men i övrigt fungera helt självständigt och med egna resurser. Delegationen för folkrörelseforsk— ning är från starten knuten till FRN på detta sätt och i förslag, framförda av massmedieforskningsutredningen (SOU 1977:1 1)och från en av UHÄ tillsatt grupp för konsumentforskning (UHÄ-rapport 19762), diskuteras liknande arrangemang. Skiftande lösningar på detta problem kan givetvis tänkas, beroende på vilka forskningsområden det gäller, och en stelhet i val av organisationsform bör — särskilt när det gäller FRN — undvikas. Utredningen vill dock framhålla risken för att FRN kan komma att utvecklas mot att bli främst en administrativt sammanhållande ram för ett antal olika öronmärkta forskningsanslag. Härigenom skulle FRN:s samlade resurser kunna splittras och låsas, vilket vore att motverka FRN:s syfte. Även samfinansieringsprin- cipen kommer i ett sådant system att vara betydligt svårare att upprätt- hålla.

Den princip som lagts fast som huvudregel för FRN:s verksamhet — att insatserna skall ske i samarbete och under samfinansiering med andra berörda organ måste innebära att FRN under en stor grad av frihet och efter gemensamma bedömningar med forskningsråd och sektorsorgan får avväga storleken och inriktningen av sina insatser.

9. Universitetens och högskolornas planeringssituation

9.1. Grundläggande förutsättningar

Universitets- och högskolesystemet svarar för en dominerande del av forskningsarbetet i landet och har huvudansvaret för utbildningen av forskare. Högskolans förutsättningar att bedriva en långsiktig forskningspla- nering är därför en bestämmande faktori utvecklingen och inriktningen av landets samlade FoU-förmåga.

I detta avsnitt lyfter utredningen fram vissa långsiktiga problem inom högskoleområdet som den bedömer vara avgörande för denna organisations möjligheter att genom forskning bidra till samhällets utveckling. Med tanke på den nära anknytningen mellan rådsorganisationen och högskoleväsendet belystes i utredningens tidigare betänkande (SOU 1975:26, kapitel 3 och 6)en del förändringar som skett inom högskoleväsendets område under den tid rådsorganisationen fungerat.

Även med det bredare perspektiv utredningen nu har måste dessa förändrade förhållanden inom högskoleorganisationen beaktas. Det gäller bl.a.

D forskningens expansion El forskarpersonalens ökning och differentiering El organisatorisk uppbyggnad och planeringssystem.

Inledningsvis kommer dessa tre frågor att beröras. Eftersom de också tas upp av forskarutbildningsutredningen (FUN), begränsar sig forskningsrådsutred- ningen till vissa aspekter av särskilt intresse för en bred långsiktig planering av forskning. Förhållandet mellan de båda utredningarnas arbete behandlas i avsnitt 9.2.

9.1.1. Universitetens och högskolornas expansion

Ett grundläggande drag i efterkrigstidens utveckling av forskningen vid universitet och högskolor är dess expansion. även om en avmattning skett under senare år. Denna expansion sammanhänger delvis med den ökade tillströmningen till den högre utbildningen.

En beräkning av riksdagens revisorer för perioden 1950—1970 tyder på att universitet och högskolor under denna tid i stort sett bevarat sin andel av de statliga forskningsanslagen exklusive utvecklingsarbete (ca 42—44 %). Anslagen direkt över statsbudgeten till forskning och forskarutbildning vid

Figur 9.'] Totala driftme- delsomslutningen 1970/ 71—1975/ 76. Universiteten och högskolorna inom UKÄ.'s verksamhetsom- råde. Källa: UHÄzs samman— ställningar över den eko- nomiska omslutningen vid läroanstalterna.

universitet och högskolor (inkl. jordbrukets högskolor) kan för budgetåret 1976/77 beräknas till något över 1 miljard kronor eller ca 1/3 av riksstats- anslagen till forskning och utveckling.

Forskningen inom universitet och högskolor får emellertid delav ökningar också i t. ex. forskningsrådens FoU-anslag och anslagen till sektoriell FoU. Utvecklingen av den totala medelsförbrukningen vid universitet och högskolor under utbildningsdepartementet redovisas varje år av UHÄ (figur 9: I). Relationerna mellan direkta anslag till universitet och högskolor och andra typer av medel har i stort sett bevarats under perioden 1971—1976. I löpande priser har driftmedelsomslutningen under perioden ökat från ca 1 100 Mkrtill ca 2 250 Mkr.

Miljarder kr

2,0

1,5

%

W

1,0

0,5

70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 Förbrukning av medel från

= riksstats— = gåvor o. & = övriga anslag donationer & medel

D = forsknings- "Hmm = ersättning för råd o. STU arbete m.m.

Fr.o.m. budgetåret 1977/78 görs en åtskillnad anslagsmässigt och i högskolornas redovisning mellan grundläggande utbildning reSpektive forsk- ning/forskarutbildning. Även om uppdelningen till en början av allt att döma blir relativt schablonartad förbättras därmed överblicken över FoU-resur- serna.

9.1.2. Forskargruppernas tillväxt och differentiering

Antalet forskarstuderande har under perioden 1950—1970 ökat med ca 15 % per år. Efter 1970 har en nedgång eller stagnation skett såväl av antalet

Antal Tekn professurer med särskild

ämnesinriktning

130

120

110

100

90

80

70

60

50

40

30

20

ccocccccc JU'

'_c-c_c-c TGOI 10

39/40 44/45 49/50 54/55 59/60 64/65 69/70 74/75 År

Figur 9:2 Antal profes- surer med särskild ämnes- avgränsning fördelade på fakulteter 1 940—1 975. Källa: Statsliggaren för resp. år.

närvarande studerande totalt som av antalet studerande i forskarutbildning. Under en övergångsperiod har detta lett till att de forskarstuderandes andel av studerandegruppen ökat. Antalet aktiva (närvarande) forskarstuderande enligt SCB utgjorde vårterminen 1976 ca 12 600, motsvarande ungefär 12 % av samtliga studerande vid universitet och högskolor. Utredningen hänvisar till forskarutbildningsutredningens betänkande för en mer utförlig behand— ling av dessa frågor.

Den utveckling som skett i fråga om den vid läroanstalterna anställda personalen och främst personal med forskningsskyldighet i tjänsten måste också framhållas. Antalet befattningar inom de tjänstekategorier som här avses professorer, bitr. professorer, docenter och forskarassistenter — har under perioden 1970—1975 ökat med ca 200 % och uppgick år 1975 till 2 150 (jfr SOU 1975:26, avsnitt 3.3).

Dessa tjänster och fördelningen av dem på olika forskningsområden är avgörande för vilken forskning som initieras vid universitet och högskolor men också för t.ex. forskningsrådens möjligheter att rikta sitt stöd till universitetsforskningen och för högskolornas möjligheter att ta emot FoU- uppdrag från samhällsorgan och näringsliv.

Den expansion som skett har samtidigt inneburit en på så gott som alla områden märkbar specialisering och en ökning av antalet ämnesområden för forskning och forskarutbildning. En viss uppfattning om denna ämnesdiffe— rentiering ger antalet professurer med särskilda ämnesavgränsningar. En sammanställning baserad på uppgifter i Statsliggaren om sådana professurer vid universitet och högskolor inom UKÄzs område redovisas i figur 9:2.

. Utbyggnaden och specialiseringen mätt i antalet professurer har gått olika snabbt inom skilda ämnesområden. Inom de juridiska och teologiska fakulteterna förekommer sålunda inte fler ämnesområden med professurer i dag än i början av 1950-talet eller t. o. m. i början av 1940-talet. Däremot har antalet ämnesområden med professurer och därmed specialiseringen —ökat mycket starkt inom de tekniska och medicinska områdena.

Utvecklingen mot specialisering har emellertid inte heller inom dessa expansiva områden varit enhetlig. Inom det tekniska området har teknisk fysik och kemi nått den största differentieringen medan differentieringen inom andra ämnen varit ganska liten. På det medicinska området har specialiseringen drivits långt inom främst de kliniskt inriktade ämnesområ- dena. Vid alla jämförelser av detta slag mellan ämnesområden bör stor försiktighet iakttas också av den anledningen att utvecklingen bara visar en yttre, i benämningen av professurer synlig sida av forskningens specialise- ring.

9.1.3. Organisation och planeringsorgan

Mot bakgrund av dessa långsiktiga Utvecklingstendenser och strukturella förändringar inom universitets— och högskoleorganisationen belyste utred- ningen i SOU 1975z26 (avsnitt 3.5 och 3.6) de planeringssystem och organisatoriska verksamhetsformer som universitets— och högskoleorganisa- tionen arbetar med. Utredningen konstaterade att de behov av sammanhål- lande krafter i universitetens forskningssystem, som påtalades redan av 1955 års universitetsutredning i dess år 1963 framlagda betänkande om universi-

tetens och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 1963:9), ytterli- gare accentuerats under tiden därefter.

Dessa behov blir alltmer påtagliga i ett disciplinorienterat och starkt differentierat system som dagens högskoleorganisation. Enskilda, starkt specialiserade forskare har svårt att överblicka mer än begränsade vetenskap— liga fält. Problemens natur kräver allt oftare samarbete över disciplinernas, sektionernas och fakulteternas gränser.

Den sektoriella FoU-organisationens framväxt och behov av samarbete med universitet och högskolor liksom näringslivets kontaktbehov ställer också krav på bättre överblick och planering och möjligheter att organisera samarbete över disciplingränser.

Utredningen har i sitt föregående betänkande berört en rad vägar som i detta syfte prövats inom den tidigare universitetsorganisationen och de möjligheter som där gällande system för planering, budgetering och priori- tering gav i dessa avseenden (SOU 1975:26, avsnitt 3.5 och 3.6).

Högskolereformen inom utbildningsdepartementers område

Genom den nya högskoleorganisationen inom utbildningsdepartementers område gäller fr. o. m. budgetåret 1977/78 delvis nya förutsättningar för behandling av dessa problem. Högskolereformen är i första hand en utbildningsreform, men genom olika samband med den högre utbildningen påverkas också forskning och forskarutbildning. Det blir dock en utveckling på relativt lång sikt.

Organisationen beträffande ledning och planering av forskning och forskarutbildning får betecknas som provisorisk innan ställning tagits till de förslag som läggs fram av FUN.

Följande drag i den nuvarande organisationen kan särskilt framhållas.

Institutionsnivå

”Institutionernas självständiga ställning inom universiteten och högskolorna är särskilt i forskningsfrågor framträdande", konstateras det i utredningens förra betänkande (SOU 1975:26). Någon avgörande förändring på den punkten innebär knappast den nya högskolan även om betoningen av utbildningslinjerna i det nya resurstilldelningssystemet kan påverka institu- tionernas ställning totalt sett.

Fakultetsnivå

För forskarutbildningen och forskningen vid högskolan (inom utbildnings- departementets område) skall finnas fakultetsnämnder och eventuellt också sektionsnämnder och forskarutbiIdningsnämnder. De skall inom sitt verk- samhetsområde planera forskarutbildningen, handlägga övriga frågor om vad forskarutbildningen skall innehålla och om hur forskarutbildningen skall organiseras samt handlägga vissafrågor om planering avforskningen. Bl. a. skall fakultets/sektionsnämnd avge anslagsframställningar för forskningen och forskarutbildningen och lämna högskolestyrelsen underlag för en plan för fördelning och användning av högskoleenhetens resurser.

Styrelsenivå

Styrelsen för högskoleenheten skall årligen fastställa en plan för fördelning och användning av enhetens samlade resurser samt förvalta till enhetens förfogande ställda statsmedel och övriga medel som anvisats för verksamhet vid högskolan. Styrelsen skall vidare svara för samordnande planering i fråga om resurser som är gemensamma för verksamheten inom högskolan. Via fördelningen av resurser utövar organ av typ fakultetsnämnd och högsko- lestyrelse ett inflytande och påverkar prioriteringen mellan olika discipliner och forskningsområden.

Regional nivå

Iden nya högskolan införs genom de 5. k. regionstyrelserna en helt ny nivå. Ur forskningens synvinkel är regionstyrelserna av intresse genom sitt sammanhållande ansvar för anknytningen mellan enheter med och enheter utan fasta forskningsresurser. I övrigt ansvarar de för viss samordnande planering avseende den grundläggande utbildningen och vissa organisations- och förvaltningsfrågor.

Central nivå

Den centrala universitets- och högskolemyndigheten, UHÄ, har nu som tidigare ett ansvar för sammanhållande planering av universitetens forskning på riksnivå. Dessa frågor bereds inom fem planeringsberedningar, som bevakar forskningens och utbildningens utveckling, villkor och behov. En viktig uppgift för UHÄ är att avge anslagsframställning för hela högskoleor- ganisationen inom utbildningsdepartementets område.

Statsmaktsnivå

Riksdag och regering har inflytande över forskning och forskarutbildning vid högskolorna dels genom sin tilldelning av resurser, dels genom att bestämma i vilka ämnen professurer får inrättas. En viktig faktor för inriktningen av forskningen är också personval vid tillsättning av professorstjänster.

Sveriges lantbruksuniversitet

Även inom jordbrukets högskolor har en förändring av formerna för planering av forskning och utvecklingsarbete skett. Reformerna ansluter sig till utvecklingen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Den nya organisationen för jordbrukets högskolor innebär i korthet följande.

Jordbrukets högskolor, som också i fortsättningen kommer att sortera under jordbruksdepartementet, sammanförs till Sveriges lantbruksuniversitet. I propositionen (1976/77:67) framhåller departementschefen:

"När det gäller verksamheten på institutionsnivå bör erinras om att den i hög grad är inriktad på experimentell forskning, som erfordrar dyrbar teknisk utrustning och kapitalkrävande anläggningar. Sådana resurser har också tilldelats högskolorna, ofta i gemensamma lokaler, s. k. centra. Vissa gemensamma institutioner har också bildats.

Högskolornas arbetsuppgifter kräver dessutom i stor utsträckning tvärvetenskapliga insatser för att tillfredsställande lösningar skall kunna erhållas."

Eftersom någon motsvarighet till UHÄ inte finns inom jordbruksdeparte- mentets område (jfr figur 4:9) har styrelsen för lantbruksuniversitetet uppgifter som inom den övriga högskoleorganisationen ligger på flera nivåer (enhetsstyrelse — regionstyrelse — UHÄ).

Anslagsärenden vid lantbruksuniversitetet bereds inom den s.k. plane- ringsberedningen (tidigare kollegieberedningen). En ny forskarutbildnings- nämnd som skall handha frågor rörande forskarutbildningen har inrättats.

De enskilda högskolorna kommer att bestå som läro- och forskningsen- heter inom lantbruksuniversitetet. Forsknings- och forskarutbildningsområ- dena vid de tidigare högskolorna definieras som lantbruksvetenskaplig, skogsvetenskaplig resp. veterinärmedicinsk fakultet. Liksom vid den övriga högskolan finns fakultetskollegier. De nyligen inrättade tjänsteförslags- nämnderna består.

Vid lantbruksuniversitetet bedrivs en omfattande programbundenforskning och,/örsöksverksamhet under ledning av forskningsnämnder och ett försöks- kollegium. Under forskningsnämnden finns i vissa fall programkommittéer inrättade. Vidare finns planerings- och ledningsorgan i form av kollegienämn- der.

Institutionerna slutligen leds på i princip samma sätt som i den övriga högskoleorganisationen.

Temalar/klad forskningsorganisation

] detta sammanhang måste också beröras det förslag till planeringsorganisa- tion för forskning som på regeringens uppdrag utformats vid Linköpings universitet och som tar sikte på att åstadkomma en temainriktadforsknings- organisation som inte följer de normala fakultets- eller disciplinavgränsning- arna. Som ett komplement till den disciplinorienterade universitetsforsk- ningen har för Linköpings universitet föreslagits en forskningsorganisation som tar sin utgångspunkt i ett antal teman. som skall fastställas av riksdagen. Med tema avses ett vitt definierat problemområde. t. ex. ”Vatten i natur och samhälle". Till den temaorienterade forskningen bör enligt förslaget knytas forskarutbildning.

Temaorganisationen byggs kring en kärna av fasta tjänster. Organisationen föreslås vara uppbyggd på i princip samma sätt som en konventionell universitetsorganisation, när inte verksamhetens särdrag kräver andra lösningar. Det skall t. ex. finnas temainstitutioner och en universitetsstyrelse liksom fakultetskollegium och fakultetsnämnd. Fakultetsnämndens uppgif- ter som planerings- och ledningsorgan för forskningen vid institutionerna tillkommer dock i förslaget till organisation ett nytt organ, temarådet, med en sammansättning som ger intressen utanför universitetet god insyn och inflytande i verksamheten.

Temarådets viktigaste uppgift är att svara för den långsiktiga planeringen inom varje tema. Härför krävs att forskarna och temarådet i samverkan kontinuerligt utarbetar långsiktiga planer. Temarådet anvisar temainstitutio- nerna budgetramar, utarbetar förslag till petita och verksamhetsberättelser.

Temarådet skall också ha ansvar för information i forskningsfrågor.

En detaljerad budget omfattande samtliga projekt och resurser skall enligt förslaget årligen fastställas av universitetets styrelse på förslag av temainsti- tutionerna och efter beredning i temarådet. Sedan budgeten fastställts bör varken styrelsen eller temarådet ingripa i institutionernas forskningspla- nering under budgetåret.

Steget från ett tema till ett enskilt forskningsprojekt är långt. En viktig del av forskningsplaneringen blir därför val av områden inom temat, s. k. subteman, som genom bl. a. problemöversikter utvecklas så att de kan bilda underlag för projektplaneringen.

9.2. Forskarutbildningsutredningens och forskningsråds- utredningens beröringspunkter

Forskarutbildningsutredningen (FUN), vars huvuduppdrag avser den grund- läggande frågan om dimensionering och inriktning m.m. av högskolans forskarutbildning. har också att inom den nya organisationens ram föreslå en planerings- och ledningsorganisation för forskningen inom högskolan och utformning av tjänstestruktur m. m. (direktiv den 19 april 1974 och den 14 augusti 1975). FUN arbetar alltså med frågor av central betydelse för den långsiktiga utvecklingen av svensk forskning. Utredningsarbetet har tidsmässigt bedrivits parallellt med forskningsrådsutredningen, och FUN:s betänkande publiceras i tiden nära forskningsrådsutredningens här redovi- sade förslag och bedömningar. Forskningsrådsutredningen har mot den bakgrunden funnit det obefogat att nära gå in på de för utredningens uppdrag i och för sig grundläggande frågorna om forskarutbildningens dimensionering och inriktning, rekrytering, studiefinansiering etc. Inte heller har utred- ningen funnit det rimligt att jämsides med FUN behandla frågor om t. ex. forskarkarriären och därmed sammanhängande frågor. När det gäller frågorna om lednings- och planeringsorganisation för universiteten och högskolorna kommer utredningen inte heller att diskutera de problem rörande forskningsorganisationen inom själva högskolan, som FUN behand- lar.

Det är emellertid uppenbart att de frågor om forskningsplaneringen på statsmaktsnivå som forskningsrådsutredningen behandlar måste kopplas till den planerings- och ledningsorganisation som skall gälla inom högskoleor- ganisationen. På denna punkt möts de båda utredningarnas arbete mycket konkret. Utredningarna har haft en gemensam ledamot och även kontakt i andra former. Efter samråd har forskningsrådsutredningen beslutat att i detta sammanhang för sin del diskutera vissa generella, till varandra delvis kopplade problem, som den har bedömt vara särskilt betydelsefulla. Dessa har i vissa fall nära anknytning till problem som FUN behandlar, och forskningsrådsutredningens överväganden bör i tillämpliga delar bedömas under hänsynstagande också till FUN:s förslag.

Utredningen ser inte som sin uppgift att ge precisa förslag till lösningar i alla aktualiserade frågor. Det gäller i detta sammanhang snarare att identifiera och beskriva de problem som måste lösas och peka på kopplingar till forsknings- rådsutredningens tidigare förslag och den problematik som FUN behand- lar.

Forskningsrådsutredningen vill i detta sammanhang diskutera tre problemområden:

[] utvecklingen av de fasta resurserna för forskning inom universitet och högskolor, [] avvägningen mellan fasta och rörliga resurser och universitetsorganisa- tionen som bas för sektorsanknuten FoU, [] systemet för styrning av universitetens och högskolornas forskning.

9.3. Utvecklingen av de fasta resurserna för forskning vid universitet och högskolor

9.3.1. Samhällets forskningsberoende

Den snabba tillväxten av de fasta resurserna inom högskoleväsendet under efterkrigstiden har under senare år mattats. De faktorer som ligger bakom den utvecklingen och förhållandet mellan dem är inte fullständigt kända.

I och för sig är det naturligt att en period av snabb tillväxt inom vilket samhällsområde som helst följs av en period av avmattning under vilken andra samhällsbehov träderi förgrunden. De politiska bedömningarna härav måste växla. Den långsammare ekonomiska tillväxt det svenska samhället nu lever underjämfört med 1960-talet kan också medföra att en verksamhet av så långsiktig natur som allmänt kunskapssökande forskning inte kan hävda sig på samma sätt som under samhällsekonomiskt mer gynnsamma tider.

Bakom utvecklingen kan emellertid också ligga en viss skepsis mot forskningens och särskilt universitetsforskningens möjligheter att möta samhällets behov.

Å ena sidan finns en inte alldeles ovanlig uppfattning om universitets- forskningen som en samhällets lyxkonsumtion. Å andra sidan har sent uppmärksammade negativa drag hos dagens teknologi på många håll lett inte bara till ett ifrågasättande av den tekniska utvecklingens inriktning utan till en skepsis mot vetenskap och teknik över huvud taget. Det kan få konsekvenser för i första hand teknisk forskning men även för naturvetenskaplig och annan forskning. Bilden är dock inte på något sätt entydig. En nyligen redovisad undersökning som visserligen gäller amerikanska förhållanden tyder på att tilltron hos allmänheten till forskning och teknologi snarast ökat under perioden 1972—1974. Graden av förtroende påverkas av flera faktorer och kan skifta mellan olika områden.

Det måste dock påpekas att samhället inte sällan hyst orealistiska förhoppningar om snabba lösningar på samhällsproblem genom ökade forskningsinsatser samtidigt som forskarna ibland ställt upp eller accepterat alltför optimistiska antaganden om forskningens utveckling. Som utred- ningen tidigare framhållit (SOU 1975126, 5. 195) finns en spänning mellan å ena sidan forskningens villkor, som innebär att forskning är en osäker och ofta långsam process,och å andra sidan människornas krav på snabba insatser föratt lösa trängande problem. Den spänningen kommer att bestå och kanske skärpas.

Enligt utredningens uppfattning måste även i fortsättningen en kraftig satsning på forskning och utveckling ske inom flera viktiga områden för att främja samhällets utveckling och tillgodose människornas krav. Den starka satsningen på uppbyggandet av resurser för sektorsanknuten forskning som t. ex. Sverige uppvisat under senare år är ett uttryck för detta och speglar önskemålen om att forskningen direkt och snabbt skall bidra till att lösa samhällsfrågor.

I denna process blir utvecklingen av universitets- och högskoleväsendets forskningsorganisation av avgörande betydelse. Oavsett i vilka former den sektorsanknutna FoU-verksamheten företrädesvis bedrivs vid universite- ten, inom fristående institut eller forskningsavdelningar och institut med anknytning till olika myndigheter — måste en vital forskning över vida områden bedrivas vid universiteten och högskolorna. Detta behövs både för att trygga tillgången på kompetent, forskarutbildad eller i forskningsan- knuten grundutbildning utbildad personal och för att tillförsäkra den sektorsanknutna forskningen ett tillflöde av ny och successivt förfinad teoribildning. nya metoder och ny kunskap genom en inomvetenskapligt betydelsefull forskning.

9.3.2. Förnyelse och utveckling av universitetens och högskolornas FoU-organisation

Ett successivt ökande forskningsberoende hos samhälle och människor varpå bl. a. kravet att all högskoleundervisning skall vara forskningsbaserad är ett konkret tecken — kommer enligt utredningens bedömning att kräva både en fortsatt utbyggnad av högskoleväsendets forskningsorganisation och en fortsatt utveckling och förändring inom den befintliga organisationen.

Uppgiften att inom ramen för befintliga resurser tillgodose nya forsknings- behov och skapa permanenta resurser inom nya ämnesområden kommer i resursknapphetens tecken att få ökad vikt. Samtidigt måste en förnyelse äga rum inom etablerade områden i takt med den vetenskapliga utvecklingen. lnom forskningsfält som är beroende av dyrbar vetenskaplig utrustning ställer en sådan förnyelse krav på ofta mycket stora resurser (jfr avsnitt 8.3.1). Dessa problem kommer sannolikt att aktualisera krav på ökad koncentration av FoU-resurser när det gäller vissa specialiteter.

En successiv förändring av den vetenskapliga inriktningen sker kontinu- erligt inom de flesta ämnesområden. En justering av ämnesinriktningen för tjänster i den fasta organisationen kan ofta ske utan större svårigheter genom smärre successiva förskjutningar vid nybesättningen av de fasta tjänsterna. Problem uppstår främst när större förändringar aktualiseras; när helt nya ämnen behöver beredas plats på bekostnad av redan befintliga.

Ett instrument därvidlag är den s.k. å69-prövningen benämningen syftar på en bestämmelse i 1964 års universitetsstadga — som innebär att för varje gång en befintlig tjänst som professor och biträdande professor tillsätts skall i särskild ordning prövas huruvida tjänsten skall

El besättas med oförändrat ämnesinnehåll El ges förändrat ämnesinnehåll El utbytas mot annan lärartjänst eller El indragas.

Som ofta framhållits har denna mekanism inte visat sig vara ett effektivt redskap för en radikalare förnyelse inom givna ramar. Framväxten av nya forskningsspecialiteter eller nya forskningsbehov gör i och för sig inte redan etablerad forskning mindre angelägen.

Förfarandet vid & 69-prövningen innebär dessutom att möjligheten av en indragning av den prövade tjänsten åtminstone formellt aktualiseras om en ändring föreslås. Därigenom skapas lätt ett psykologiskt motstånd mot sådana förslag. Vad som i stället krävs är positiva incitament, som kan öka benägenheten att göra radikala omprövningar av den befintliga verksamhe- tens innehåll. Önskvärt vore att sådana incitament kunde skapa förbättrade förutsättningar för en aktiv långsiktig planering som tar hänsyn till behovet av specialiserad vetenskaplig utrustning och som också innefattar ifrågasät- tande av existerande verksamhet från fakulteternas sida. En ökad profilering och konkurrens mellan universiteten och högskolorna skulle kunna verka i denna riktning men kan också medföra problem i form av utarmning av vissa forskningsmiljöer och oönskad konkurrens.

Universiteten och högskolorna bör inte ses som statiska organisationer utan förändringsbenägenhet. Tvärtom har de visat prov på stark utvecklings- förmåga och vilja till förnyelse särskilt i tider av expansion — universitets- forskningens tillväxt och specialisering är ett uttryck för förändringsbenä- genheten — men också under tryck av minskande studerandetillströmning och medelstilldelning. Vad som saknas är verkningsfulla men sannolikt allt mer nödvändiga incitament till förnyelse vid frånvaro av både yttre tryck och stimulans i form av ökade resurser.

Utredningen har med tanke på FUN:s arbete och de möjligheter till en vidare omprövning av dessa spörsmål som den nya universitetsorganisa- tionen kan erbjuda inte ansett sig kunna mer än nu skett beröra dessa problem.

9.3.3. Samspel med olika intressenter

Behovet av både utbyggnad och omstöpning av högskolans basorganisation för forskning aktualiserar en väsentlig fråga. nämligen hur olika intressenter skall dras in i förnyelse- och utbyggnadsprocessen.

Det vore orimligt att föreställa sig att frågan om högskolans förnyelse när det gäller basresurser bara vore en fråga för dess egna organ. Samspelet med det samhälle i vilket den befinner sig kommer på många sätt att påverka behov och möjligheter till förnyelsen och utbyggnaden. Det är viktigt att här identifiera och mot varandra väga de olika intressen som måste få göra sig gällande.

Man kan från högskolans utgångspunkt urskilja olika slags behov som måste tillgodoses. Det gäller för det första grunt/utbildningens behov. Inrikt- ningen av universitetens forskningsorganisation har alltid i stor utsträckning styrts av utbildningsbehoven. Detta gäller såväl de fakulteter som har haft en klar yrkesinriktning som de fria fakulteternas bredare utbildningsutbud. I den nya breddade högskolan har slagits fast att all grundläggande utbildning (inklusive sådan utbildning som tidigare inte hade högskolestatus) i princip skall vara forskningsanknuten. dvs. baserad på aktuell forskning. Detta innebär praktisk-organisatoriskt främst att all undervisande personal i någon

form skall ha möjlighet till kontakt med pågående forskning och att allt slags grundutbildning skall kunna leda vidare till forskarutbildning.

Det gäller för det andraforskarutbildningens och./orskningens egna behov, som inte helt kan skiljas från varandra men inte heller är identiska.

Nytillskott i universitets- och högskoleväsendets basorganisation för forskning och utbildning kan t. ex. vara behövliga även inom områden där forskarutbildningen av olika skäl bör minska. Det är viktigt att grundutbild- ningens och forskarutbildningens behov inte blir tillgodosedda på bekostnad av forskningens behov. Det kan finnas en risk att så sker eftersom utbildningsbehov är jämförelsevis påtagliga och ofta har en stark ställning i organisationen.

En rad intressenter med eller utan nära anknytning till forskning och utbildning kan identifieras i den process som skall leda fram till en dimensionering och inriktning av den fasta organisationen för forskning.

El Universiteten och högskolorna själva med sina organ för planering och styrning är självfallet en huvudintressent. E] Forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets område har genom sina intima relationer med den forskning som bedrivs inom högskolan och genom sin uppgift att främja forskning av hög inomve- tenskaplig betydelse och över huvud utveckla nyskapande forskning ett ansvar även för utvecklingen av basorganisationen vid universitet och högskolor. Cl Samhällsorgan inom olika områden. inte minst de sektoriella forsknings- organen, har för att lösa sina uppgifter behov av forskning inom en rad olika ämnesområden för kunskaps- och kompetensutveckling. Inte minst gäller det i den mån högskolan skall utnyttjas som FoU-utförande organ för sektoriella behov. El Näringslivets (det privata och statliga) behov liknar de samhälleliga organens. Näringslivet behöver kompetensutveckling och grundläggande forskning inom områden av betydelse för sitt FoU-arbete och olika slags kompetens inom högskolan för att kunna lägga forskningsuppdrag där. Utvecklingen av medbestämmande för de anställda kommer att påverka näringslivets behov.

Forskningsrådens uppgift är att stödja forskning av betydelse för vetenskapen och samhällsutvecklingen. Deras uppgift att hjälpa fram ny forskning och ta tillvara det utvecklingsbara gör dem särskilt lämpade att utgöra en bas för universitetsforskningens förnyelse och tillväxt. Forskningsrådsutredningen diskuterade i sitt tidigare betänkande (SOU 1975:26. avsnitt 13.2.1) denna fråga utifrån två renodlade alternativ.

lrlet ena av dessa skulle från råden till den fasta universitetsorganisationen successivt överföras all sådan verksamhet som fått vetenskaplig och organisatorisk stadga och bedöms svara mot permanenta forsknings- och forskarutbildningsbehov. Råden får i detta alternativ renodlat en roll som plantskola för forskning, som. i den mån den visar sig fruktbar. skall kunna införlivas med den fasta organisationen. Det andra renodlade alternativet. som utredningen berörde. skulle innebära att råden inte alls strävade efter att till den fasta organisationen föra över den forskning de drivit fram. Det skulle i ett sådant alternativ vara naturligt om råden vid sidan av eller kanske inom

universiteten byggde upp egna forskningsinstitut eller andra fasta resurser för forskning.

Forskningsrådsutredningen betonade i sin diskussion rådens uppgift att vara en rörlig resurs för den basorganisation som läroanstalterna och liknande institutioner utgör och framhöll också uppgiften för råden att vara en källa för den långsiktiga utvecklingen och förnyelsen av denna basorganisation. Någon renodling av endera av de båda principerna ansåg utredningen däremot inte vara möjlig. Den bedömde det som orimligt att högskolans långsiktiga forskningsexpansion skulle bindas helt till de prioriteringar som görs av forskningsråden. På samma sätt vore det olämpligt att råden i realiteten strävade efter att maximera sitt eget ansvarsområde och bygga upp en egen fast forskningsorganisation jämsides med högskolesystemets (jfr avsnitt 9.4.1). Med det vidgade perspektiv utredningen nu har blir det självklart att också framhålla samspelet mellan sektorsorgan. näringsliv och högskoleorganisationen vid förnyelsen av dess basorganisation.

Universitet och högskolor står genom FoU-uppdrag och på andra sätt i kontakt med sektoriella organ och näringslivets organisationer. Genom representation för allmänna intressen i högskoleenheternas och högskolere- gionernas organ kan ytterligare en väg för ömsesidig påverkan öppnas. Ett samarbete kring basorganisationens utveckling, forskningsinriktning och kompetensutveckling bör enligt utredningens uppfattning främjas. Men det blir då av avgörande betydelse att i samspelet hänsyn tas till högskolans speciella uppgift att också vara en bas för och utveckla inomvetenskapligt betydelsefull forskning. Samspelet måste präglas av en ömsesidig insikt att det inte finns någon självklar motsättning mellan "universitetens" och "samhällets" intressen. men att balansproblemen kräver stark uppmärksam- het.

Bl.a. måste uppmärksammas att behov av sektoriell forskning som successivt aktualiseras inom viktiga områden inte bara får leda till en satsning på sektorsorganens FoU-resurser utan måste motsvaras av en utbyggnad av den fasta, kunskapsförnyande basorganisationen vid universitet och högsko- lor. Sektorsanknuten forskning behöver stimulansen från en vital universi- tetsforskning inom för sektorn relevanta områden. något som mycket påtagligt bekräftas av erfarenheterna från bl. a. miljövårdsforskningen och energiforskningen.

9.3.4. Den politiska aspekten

Prioritering mellan forskningsområden och utformningen av högskolans forskningsorganisation är forskningspolitiska frågor av första ordningen. Resurser för nytillskott kommer att vara begränsade och utbyggnad och omprövning måste i ett litet land som Sverige ses i ett riksperspektiv. Kraven på högskolans forskningsorganisation blir även i framtiden så stora och mångskiftande att en rad beslut om inriktning. prioriteter och tyngdpunkter måste tas av de politiska organen och med perspektiv som ger vidast möjliga överblick över behov, vetenskaplig utvecklingspotential och ekonomiska och personella resurser. Få ställningstaganden på denna nivå kommer att vara renodlade. "rent” vetenskapligt motiverade eller helt betingade av samhälls- behov. Besluten kommer att kräva avvägningar mellan ämnesområden och

behov som inte är självklartjämförbara.avvägningar som därför måste bygga på någon form av politisk bedömning.

Det är uppenbart att det centrala ämbetsverket. UHÄ. i detta sammanhang kommer att spela en central roll. Forskningsrådsutredningen vill med hänvisning till vad som ovan sagts om bl. a. intressentbildens sammansatthet understryka betydelsen av att forskningsfrågorna tillräckligt beaktas i det system av planeringsberedningar som knutits till UHÄ. Den diskussion som förts i samband med högskolereformen om dessa beredningars sammansätt- ning och uppgifter har bl. a. gällt riskerna för att grundutbildningsaspekterna kommer alltför mycket i förgrunden. Frågan om särskilda åtgärder behövs för att garantera en relevant beredning inom UHÄ av forskningsfrågorna måste från början uppmärksammas. Att forskningsråden, forskningsrådsnämnden, en rad sektoriella organ liksom näringslivets och arbetsmarknadens orga- nisationer måste engageras i planeringsarbetet är i än högre grad än tidigare uppenbart.

Dessa frågors politiska innebörd har betydelse även för beredningen på statsmaktsnivå. Utredningen återkommer härtill i kapitel 13.

9.4. Avvägningen mellan fasta och rörliga resurser

9.4.1. Systemets innebörd

I det svenska högskolesystemet är forskningssystemet uppbyggt så att läroanstalterna tilldelas vissa fasta resurser i form av tjänster, lokaler och utrustning etc. Dessa resurser utgör basen för deras forskningsverksamhet och har normalt inriktats endast mot forskning och forskarutbildning inom vissa av regering och riksdag grovt definierade områden. Högskolornas institutioner och forskare har inom dessa ramar mycket fritt kunnat utveckla och ge konkret form åt forskningen.

Utöver dessa fasta resurser tillförs emellertid medel för forskning även på andra vägar. Dessa resurser är till skillnad från de nyssnämnda rörliga och i allmänhet inriktade mot mer avgränsade forskningsproblem eller specifika projekt. Inrättandet av _iorskningsrädsorganisationen i samband med den allmänna upprustningen av det svenska universitetsväsendet efter andra världskriget innebar för Sveriges del att detta system för forskningsfinansie- ring vid universiteten introducerades.

Systemet med rörliga forskningsresurser. avsedda främst att mobilisera högskolans fasta resurser, har blivit en integrerad och uppskattad del av FoU- systemet. Skälen för en kombination av fasta och rörliga resurser är fortfarande starka — utredningen hänvisar här till betänkandet SOU 1975:26. särskilt avsnitt 7.1.

Denna kombination av fasta och rörliga resurser skapar emellertid planeringsproblem på både kort och lång sikt. Huvudproblemet gäller hur avvägningen mellan fasta och rörliga resurser skall se ut. Hur stor andel av den FoU som utförs vid universitet och högskolor skall vara beroende av tillfälliga anslag via forskningsråd. sektoriella FoU-organ, företagen och andra externa källor?

Problemet har fått ökad aktualitet genom den sektoriella FoU-organisatio-

nens tillväxt och av strävan att i så hög grad som möjligt utnyttja högskoleväsendet som bas också för sektorsanknuten FoU. Att den sektors- anknutna forskningen särskilt aktualiserar frågan om resursavvägningen beror bl.a. på att denna forskning genom sitt intresse för näraliggande konkreta problem ofta har en inriktning som skiljer sig från den traditionella

universitetsforskningens. Forskningsrådens stöd har genom sin inriktning mot problem av stor

inomvetenskaplig betydelse ofta en tyngdpunkt i mer långsiktiga och teoretiska problem som har varit universitetsforskningens s.a.s. normala intresseområde. Genom att andelen sektorie//_/örskning ökar sker alltså en viss förskjutning avforskningsinriktningen vid universitet och högskolor.

En utveckling mot en ökad samhällsrelevans i denna mening i forskningen är naturligtvis positiv och utesluter inte att forskningen kan vara av högt vetenskapligt intresse. Av vikt är dock att högskolans uppgifter att svara för inomvetenskapligt betydelsefull forskning — med dess långsiktiga betydelse för samhället - inte kommer på undantag. (Detta problem har diskuterats i flera sammanhang och spelar en viktig roll i forskarutbildningsutredningens arbete.)

Det sagda aktualiserar dels frågan om avvägningen mellan fasta och rörliga resurser för den forskning som skall utföras vid universitet och högskolor. dels förhållandet mellan de medel som ställs till förfogande via de sektoriella FoU-organen och de medel som via forskningsrådens anslag finansierar universitetens forskning.

Med utgångspunkt i UHÄzs uppgifter om den ekonomiska omslutningen vid universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets område kan förhållandet mellan olika typer av./orskningsmea'el sammanfattas som i figur 913. Redovisningen bygger på läroanstalternas bokföring. I figuren har schablonmässigt 50 % av de totala riksstatsanslagen hänförts till forskning och forskarutbildning. Att döma av undersökningar som gjorts bl. a. av SCB av fördelningen ger detta snarast en viss överskattning av riksstatsanslagens roll för forskningsfinansieringen. Övriga medelstyper har i sin helhet ansetts finansiera forskning och forskarutbildning.

Det bör i sammanhanget påpekas att de sektoriella medlen på grund av underlagets utformning inte klart kan hänföras till gruppen ”ersättning för arbete m. m." utan också finns i varje fall inom gruppen "övriga medel". Inte heller grupperingen ”Statliga forskningsråd och STU" är ägnad att belysa balansen mellan sektoriell FoU och rådsfinansierad forskning. Det kan också hnnas medel som inte kommer till synes i redovisningen men som ändå finansierar forskning vid universitets- och högskoleinstitutionerna.

I samband med pågående projektarbete inom RRV avseende redovis- ningen av externa medel vid universitet och högskolor har det framkommit att klassifikationen av olika slags externa medel i många fall är tveksam och att redovisningen i vissa fall inte är helt tillfredsställande.

Frågan om storleken av de fasta resurserna generellt i förhållande till de externa medlen har uppmärksammats bl. a. av UKÄ i förslaget till anslags- äskanden för budgetåret 1976/77 (UKÄ-rapport nr 15 1975. avsnitt 3.4).

En redowsning av den ekonomiska omslutningen motsvarande UHA:s görs också för jordbrukets högskolor (tabell 911). Av de sammanlagda resurserna vid högskolorna beräknar styrelsen för

Figur 9.3 Uppskattad iiiedeIs/örbritk/iingför FoU 1970/71—1975/76. Universiteten och högsko- lorna inom UHÄ:s verk- samhetsområde. Kä/Ia: UHÄ:s samman- ställningar över den eko- nomiska omslutningen vid läroanstalterna i forskningsrådsutredning- ens bearbetning.

Miljarder kr.

1,5

1,0

0,5

64

70/71 71/72 Förbrukning av medel från:

74/75 72/73 73/74 75/76

= riksstats— &: gåvor 0_ " anslag donationer = forsknings- = ersättning XX: : Övriga medel D råd och STU för arbete & m. m.

Tabell 9:l Ekonomisk omslutning budgetåret 1975/76 för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt (Mkr.)

Summa %

Högskoleanslag 2472 84 Övriga medel över statsbudgeten

(kostnader för datamaskintid och

ersättning till sakkunniga) 1.5 0,5 Medel från statens forskningsråd

och STU 24.8 8.5 Övriga medel (t.ex. forskningsanslag

från andra myndigheter) 20.5” 7

Summa 294.017 100

a Av dessa utgör 5.7 Mkr medel från AMS. b Härav svarar SVA för 23 Mkr.

jordbrukets högskolor att ca 15 % disponeras för utbildning och ca 80 % för forskning och försök (jfr budgetpropositionen 1977, bilaga 13. s. 95—96).

År 1970 framlade svenska nationalkommittén för fysik en utredning om svensk fysik inför 1970-talet. Bl. a. framhöll utredningen att antalet forskar- tjänster borde fördubblas under 1970-talet.

År 1973 redovisade humanistiska forskningsrådet med stöd av UKÄ en översikt över det humanistiska och teologiska forskningsområdet i Sverige och framförde mot bakgrund av internationella jämförelser förslag om utökning av antalet fasta tjänster för forskning inom olika delar av dessa forskningsområden.

En direkt koppling mellan rörliga och fasta resurser för forskning gjordes i en rapport från samhällsvetenskapliga fakultetsberedningen (UKÄ-rapport l975:5). I rapporten framhölls starkt behovet av ökningar av de fasta resurserna för de samhällsvetenskapliga fakulteterna.

Utredningen finner det angeläget att ett fonlöpande planeringsarbete avseende balansen mellan fasta och rörliga resurser sker. Det förutsätter bl. a. förbättrad redovisning av forskningsvolym och forskningsfinansiering inom universitet och högskolor. Genom intensifierad analys av förhållanden inom olika ämnesområden med deras skiftande behov bör förutsättningarna för en sådan planering kunna förbättras.

När det gäller förhållandet mellan fasta och rörliga forskningsresurser inom högskolesystemet intar forskningsråden och den forskning de stöder en nyckelställning. Genom rådens stöd till ny forskning utvecklas successivt verksamheter som kan komma i fråga för ett införlivande med den fasta organisationen företrädesvis inom högskolan men även inom andra organ. Forskningsrådsutredningen diskuterade dessa frågor i detalj 1 SOU 1975:26 (kapitel 13) och framhöll där behovet av samlade bedömningar och en planering på lång sikt i ett nationellt perspektiv.

En långsiktig planering och en bedömning från ett riksperspektiv kan enligt utredningens uppfattning åstadkommas genom att rådsorganisationen och högskolan av regeringen får i uppdrag att regelbundet förslagsvis vart tredje år göra en samlad översyn av dessa överflyttningsbehov och i sina anslagsframställningar redovisa ett gemensamt förslag. Därmed markeras att sådana åtgärder för att förstärka basorga nisationen kommer att prioriteras och genomföras regelbundet. Samtidigt bevaras regeringens och riksdagens möjligheter att pröva varje enskild överföring och omfattningen av de insatser som bör göras. Utredningens förslag innebär att råden tillåts disponera de genom överflyttningen av ansvaret frigjorda anslagsmedlen och på så sätt får en förnyad rörelsefrihet utan nettoökning av anslagen.

9.4.2. Kostnads/ördelningsproblemet

En annan aspekt av detta planeringsproblem, som har nära anknytning till högskolans möjligheter att vara en bas för rådsstödd respektive sektoriellt finansierad forskning, gäller vilka kostnader som skall bestridas med de rörliga externa medlen.

I korthet (för detaljer hänvisas till SOU 1975:26, avsnitt 13.1) innebär gällande finansieringssystem att forskningsråden normalt inte betalar lokal- kostnader och därmed sammanhängande kostnader. För central administra-

tion av anslagen debiteras råden schablonmässigt en avgift (f. n. 1—2 %). men kostnaderna för såväl den forskande som den tekniska och administrativa personalen bestrids i växlande utsträckning av råden eller från läroanstal- ternas anslag. Inte heller när det gäller kostnaderna för utrustning har en fastlagd uppdelning av kostnadsansvaret eftersträvats. När det gäller universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet. som innebär att institutionerna mot ersättning utför FoU-arbete åt företag. statliga myndigheter. kommuner och enskilda. skall enligt gällande bestämmelser i princip tas ut full kostnadstäckning (Regleringsbrev 1969-06-27). Denna bestämmelse inskränks dock genom att högskolestyrelserna (motsv.) får medge att full kostnadstäckning ej tas ut om forskningen har synnerlig betydelse för den forskning och utbildning som bedrivs vid läroanstalten och om dessutom ett krav på full kostnadstäckning medför att sådant uppdrag eljest måste avvisas. Kostnader för löner och lönekostnadspålägg skall dock alltid ersättas.

Medel för forskning som tillförs från nyssnämnda finansiärer utan att särskilda krav ställs (om t. ex. förhandsinformation om gjorda rön. förhands- rätt till utnyttjande av framkomna resultat etc.) betraktas som gåva, och då gäller inte principen om full kostnadstäckning.

UKÄ har 1973—1975 utrett reglerna om uppdragsverksamhet vid högsko- lorna och hos regeringen föreslagit dels att grundprincipen om full kostnads- täckning i ovannämnda fall skall stå fast. dels att möjligheten till nedsättning skall utsträckas. Högskolestyrelsen (motsv.) skall enligt förslaget kunna besluta om icke begränsad nedsättning när ett uppdrag är av särskilt intresse för läroanstalten. UKÄ konstaterade bl. a. också att uppdrag från sektoriella forskningsorgan enligt en utbredd praxis likställs med forskningsrådsfinan- sierade projekt. dvs. att full kostnadstäckning inte kommer i fråga. UKÄ föreslog att frågan om uppdragsbestämmelsernas tillämpning på statliga forskningsfinansierande myndigheter borde ytterligare utredas (UKÄ- rapport 197519).

Problemet är av fundamental betydelse för högskolans möjligheter att fylla sina uppgifter och för den långsiktiga utvecklingen av svensk forskning och forskningsorganisation över huvud. Genom lagstiftningen om anställnings- trygghet har dessa frågor blivit alltmer akuta. Möjligheterna att tillgodose rimliga krav på anställningstrygghet för de forskare som, utan att inneha en tjänst vid universitet och högskolor. engageras i externt finansierad FoU är inte tillfredsställande. Detta problem uppmärksammas också av forskarut- bildningsutredningen och har samband med de tjänsteorganisatoriska frågorna vid högskolan och med forskarkarriärfrågorna.

De alternativ som närmast erbjuder sig är att de externa finansierande organen i förekommande fall svarar för de kostnader som uppstår till följd av trygghetslagarna utan att därför vara anställningsmyndighet eller att ansvaret åläggs universiteten som anställningsmyndigheter och att medel härför generellt sett tillförs från de finansierande organen genom på rimligt sätt beräknad kostnadstäckning.

Forskningsrådsutredningen diskuterade i SOU 1975:26 (kapitel 14) frågan om forskningsrådens kostnadsansvar och fann ur det då aktuella perspektivet inte anledning föreslå någon ändring i de gällande principerna för kostnads— fördelning mellan forskningsråden och universiteten och högskolorna. Bl. a.

bedömde utredningen att en överföring i statsbudgeten av resurser från universiteten till forskningsråden — vilket skulle bli följden av en reform i denna riktning—skulle kunna negativt påverka universitetens möjligheter att ta egna initiativ och göra egna prioriteringar. Den tendens till uppdelning i starka och svaga universitet. som redan i dag är märkbar. skulle sannolikt stärkas genom att medel från externa källor i första hand söker sig till läroanstalter med stark ställning.

Att de bestämmelser som gäller för forskningsuppdrag från sektorsorgan m. fl. inte resulterar i att full kostnadstäckning tas ut i avsedd omfattning åskådliggör i sig ett problem. Uppenbart är att varken de FoU-beställande eller de FoU-utförande organen generellt har tillräckligt starka motiv för att betala respektive kräva full kostnadstäckning. Även om starkare skäl än när det gäller råden talar för att full kostnadstäckning bör tas ut från företag. sektorsmyndigheter m. fl. organ som utnyttjar högskoleväsendet för FoU- uppgifter. måste också i detta fall konsekvenserna av en strikt tillämpning av kostnadstäckningskravet noga övervägas. Sannolikt skulle även i detta fall en koncentration av uppdrag till vissa särskilt välutrustade institutioner ske. Eftersom en överföring av resurser från högskoleorganisationen till sekto- riella FoU-organ inte ter sig naturlig i samband med krav på en konsekvent genomförd fullständig kostnadstäckning (formellt gällerju redan ett sådant krav för sektorsmyndigheterna) skulle mer tvingande bestämmelser om full kostnadstäckning påtagligt minska möjligheterna för sektorsorganen att lägga ut forskningsuppdrag i de fall inte radikala omprioriteringar är möjliga inom myndigheten.

Andra möjliga effekter med både positiva och negativa drag är ökad konkurrens mellan högskoleinstitutioner och privata och statliga forsknings- institut och en ökad strävan hos de sektoriella FoU-organen att bygga upp egna laboratorier eller institut eller på annat sätt knyta de forskare man behöver direkt till sig.

Enligt utredningens bedömning bör dessa frågor, såsom UHÄ föreslagit, utredas samlat och underlag skapas för klarare principer. I diskussionen måste högskoleorganisationens speciella uppgifter och möjligheter beaktas. En viktig fråga är också om samma eller skilda principer bör gälla för forskningsråden under utbildningsdepartementet respektive sektoriella forsk- ningsorgan och näringslivet.

9.4.3. Institutsfrågan

I detta sammanhang kan utredningen inte underlåta att beröra institutspro- blematiken.

Det är viktigt —som utredningen framhållit i SOU 1975:26 (avsnitt 13.1.2)— att statliga institut. som bedriver uppdragsforskning och som är ålagda att för sin forskningsverksamhet ta ut full kostnadstäckning, får möjligheter att konkurrera på lika villkor med högskoleforskningen om anslag från forsk- ningsråd och uppdrag från sektoriella FoU-organ etc. Ett genomförande av ett konsekvent kostnadstäckningssystem även för högskolan skulle i detta avseende skapa likartade förhållanden för högskola och institut. Ett annat sätt som kan övervägas är att anvisa särskilda medel härför som kan användas i kombination med externa medel eller tillsammans med respektive instituts

egna resurser. Det större. generella problemet huruvida särskilda forskningsbehov skall tillgodoses genom att inrätta speciella forskningsinstitut eller genom att utnyttja universitets- och högskoleorganisationen är grundläggande i svensk forskningspolitik. I skiftande sammanhang har framhållits att en forsknings- politisk målsättning bör vara att inte upprätta nya självständiga institut för olika specialområden. Universitets- och högskoleorganisationen skall i stället ses som en samlad forskningsinstitutsresurs. Skälen för ett sådant ställnings- tagande är i huvudsak:

III i ett litet land skulle uppbyggnaden av dubbla forskningssystem splittra resurser och därmed försvaga forskningen El institutsbildningen kan leda till en forskningsmässig isolering och stag- nation och instituten kan lätt tappa förmågan till förnyelse och kontakten med aktuell forskning [I högskolemiljön skapar genom sin större genomströmning en vitalare forskningsatmosfa'r och högskolan vitaliseras genom variationen av forskningsuppgifter och nytillkommande forskning.

Forskningsrådsutredningen kommer som framhållits inledningsvis (avsnitt 1.3) inte att söka bedöma de existerande forskningsinstitutens arbetsvillkor. forskningsinriktning och prestationer. Utredningens intresse för de Iångsik- tiga forskningspolitiska frågorna motiverar dock att vissa generella problem lyfts fram.

Bland de institut där staten eller det allmänna helt eller delvis är huvudman —och som härär i fråga — kan särskiljas åtminstone tre olika institutstyper som ofta behandlas som en enhet.

l:] Branschforskningsinstitut, dvs. av staten och näringslivet gemensamt finansierade institut för industriell FoU, s. k. kollektiv forskning. [] Ämbetsverksanknutna institut eller forskningsavdelningar. El Fristående institut.

Bransch/örskningsinstituten och deras verksamhet har nära beröring med styrelsen för teknisk utveckling (STU). Problem som rör branschforsknings- instituten har följaktligen utretts av STU-kommittén. som lägger fram sitt betänkande hösten 1977. Forskningsrådsutredningen går inte närmare in på dessa problem.

De forskningsavdelningar som är knutna till vissa ämbetsverk (t. ex. natur- vårdsverket. livsmedelsverket) och utgör en integrerad del av deras verk- samhet är knappast problematiska i de avseenden som berörts ovan. Det arbete som bedrivs vid dessa institut eller laboratorier är i viss utsträckning löpande kontrollarbete. provtagning etc. som är nödvändig för fullgörandet av myndighetens uppgifter. Det äri stor utsträckning uppgifter som inte är av intresse för högskoleinstitutionerna och inte sällan uppgifter som måste utföras med mycket kort tidsvarsel. Att det inom dessa institut i mån av möjligheter också bedrivs metodutveckling och kompetensutvecklande forskning måste givetvis betraktas som positivt. Härigenom ökar möjligheten till kontakt med universitetsforskningen både när det gäller forskarutbildning och gemensamma projekt.

De fristående instituten har ofta en verksamhet motsvarande den vid

myndigheternas forskningsavdelningar men de sysslar i många fall också med FoU av ett slag som starkt intresserar högskoleinstitutionerna. I de fall då institutsformen valts för offentligt finansierad forskning av traditionell universitetsforskningskaraktär har detta främst motiverats av t. ex. behovet av en särskild utrustning eller av särskild lokalisering i kombination med uppgifter av speciell natur. I andra fall har redan existerande privata institut inlemmats i den statliga forskningsorganisationen.

Genom en universitetsanknytning i olika former har man inom alla de tre grupperna av institut i vissa fall sökt eliminera effekten av resurssplittring och minska riskerna för en vetenskaplig isolering. (Sådana anknytningar före- kommer även när det gäller privata institut.) Risken för vetenskaplig isolering får därför inte överdrivas.

Som exempel på högskoleanknutna institut kan nämnas institutet för internationell ekonomi. Kiruna geofysiska institut. institutet för optisk forskning. Universitetsanknytningen. som bl. a. består i viss undervisnings- skyldighet för institutets personal och/eller lokalmässig samordning. ger många fördelar. Den ger även underlag för framtida beslut huruvida ett fullständigt överförande till högskoleväsendet bör ske.

Trots allmänna målsättningar att undvika en onödig splittring av FoU- resurserna har även under senare år inrättats institut utan'för högskoleorga- nisationen även inom forskningsområden där denna skulle kunna tjäna som bas. Exempel härpå är institutet för social forskning och det från den 1 januari 1977 inrättade centrum för arbetslivsfrågor. I båda fallen har dock en viss universitetsanknytning eftersträvats genom t. ex. viss undervisningsskyl- dighet för institutsforskarna och i fråga om institutet för social forskning även lokalmässigt. Anledningarna till att en institutsbildning valts är otvivelaktigt flera men det syns vara uppenbart att ett motiv ären skepsis inför möjligheten att inom högskolesystemet få till stånd den efterfrågade forskningen och

utvecklingsarbetet. De nyligen fattade besluten om nyssnämnda institut aktualiserar den forsk-

ningspolitiska frågan vilka kriterier som skall gälla/ör institutsbildning och hur dessa beslut skal/fattas. Utvärderingar av existerande instituts arbete liksom av högskoleorganisationens sätt att arbeta bör vara av betydelse i samman- hanget och bör genomföras i större utsträckning.

Strävan att inom högskoleorganisationen kunna härbärgera merparten av samhällets forskningsaktiviteter bör även i fortsättningen vara ledande. Den nu genomförda forskningsrådsreformen och de ökade möjligheterna att med stöd av FRN skapa större. långsiktiga och mångvetenskapliga projekt inom högskolan genom gemensam finansiering och under påverkan av flera intressenter bör göra institutsbildningar mindre intressanta.

Det finns emellertid anledning framhålla att varken universitet och högskolor eller samhället i övrigt har anledning att inta en stelt negativ inställning mot institut. Vissa FoU-uppgifter är inte utan vidare lämpade för universitetsforskning. Vid sidan av försvarsforskning med dess sekretesskrav och särskilda koppling till försvarsplaneringen kan framhållas mycket lång- variga och/eller delvis rutinartade undersökningar där den stabilitet som ett institut kan erbjuda utgör en klar fördel.

Det finns därför anledning att studera hur den institutsforskning som bedöms erforderlig kan vitaliseras och riskerna för dess stagnation mins- kas.

Enligt utredningens bedömning bör särskilt uppmärksammas möjligheten att genom att skapa tillräckligt stora enheter förbättra institutens förutsätt- ningar för förnyelse och omorientering. Att inrätta nya små institut under hänvisning till att andra existerande organ inte har en likartad inriktning kan visa sig vara förlorade möjligheter till förnyelse av etablerade institut. Dessa frågor måste i en långsiktig forskningsplanering ges ökad uppmärksamhet inom samtliga berörda samhällssektorer.

9.5. Systemet för styrning av universitetens och högskolornas forskning

Det i Sverige tillämpade systemet för inriktning och styrning av forskningen inom universitets- och högskoleområdet är. som framgått. inte okomplicerat. Intressenterna i den forskning som där bedrivs är många och representerar hela samhället. Det är sannolikt att intresset för att delta i eller eljest påverka inriktningen av universitetens och högskolornas forskning och ta del av dess resultat kommer att öka. Det gäller inte minst alla de grupper av människor vars livsmiljö forskningen på olika sätt berör och som genom en höjd utbildningsnivå. ökat medbestämmande i arbetslivet och ökade insikter om forskningens strategiska betydelse för samhällsutvecklingen inom alla områden har möjligheter att organisera en samlad opinion. Härtill kommer ökade krav från en rad traditionella avnämargrupper som statliga och kommunala myndigheter och företag av olika slag.

Frågan om högskolans roll idetta samspel innefattar då en rad problem som rör inte bara sambandet mellan och inflytandet för dessa intressenter utan också den grundläggande frågan om universitetens självständighet och forskarnas möjligheter att forska på ett sätt som kanske rentav strider mot elleri varje fall inte överensstämmer med olika intressentgruppers priorite- ringar. Vid uppbyggnaden av lednings- och planeringsorganisationen för högskolesystemet måste alla dessa aspekter beaktas.

Den planeringssituation som råder kan illustreras med figur 9:4. Figuren söker illustrera hur fyra grupper av organ utanför universiteten och högskolorna i dag inverkar på forskningsplaneringen och hur djupgående (pilarnas längd anger graden av djupgående) denna inverkan är. Karakteris- tiskt är att såväl forskningsrådens och sektorsorganens som näringslivets inflytande är djupgående. dvs. deras prioriteringar och finansiering påverkar universitetens och högskolornas forskning i allmänhet ända ned till de enskilda projekten och de enskilda personerna: såväl forskare som teknisk och administrativ personal. Detta djupgående inflytande har däremot inte styrorganen inom själva högskolesektorn. Beträffande det inflytande som kan utövas av rådsliknande fonder och stiftelser liksom från utlandet hänvisas till kapitel 10.

Det är emellertid viktigt att påpeka att ett betydande inflytande vid så gott som all forskning och utveckling utövas av forskarna själva. De enskilda forskarna och forskargrupperna vid institutionerna står ofta i direkt kontakt med de medelsbeviljande organen och har i realiteten stora. ofta avgörande. möjligheter att påverka inriktning och uppläggning av projekten därför att deras kompetens behövs också för att utforma projekt där initiativen kommer

Forskningråden H F R N 4———> Sektorsorgan

I I I

! UNiVERISlTETS-

I I (

i

l __________ |__ _ _ __ ___

Näringslivet

! | I

!

FORSIKNING

: Centrala och regionala l

utifrån. I många fall kommer också initiativet till projekten från forskarna via ansökningar till medelsbeviljande organ.

Institutionernas roll får inte Överdrivas. Som bl. a. belysts av en rapport från RRV (Forskargrupper vid de maternatisk-naturvetenskap]iga och tekniska fakulteterna några aspekter på styrning. finansiering och intern organisation. RRV Dnr 1975z312) utgör forskargrupperna i stor utsträckning autonoma eller semiautonoma enheter inom institutionerna. Dessa senare fungerar i forskningssammanhang i stor utsträckning enbart som paraplyor- ganisation för självständiga forskare och forskargrupper. Rapporten har i anslutning till ett större UNESCO-projekt tagits fram i samarbete mellan RRV. kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi och under medverkan av forskningspolitiska programmet i Lund.

Rapporten visar bl.a. att möjligheterna till tvärvetenskapliga kontakter finns på forskargruppsnivå och att sådana kontakter i stor utsträckning borde kunna etableras utan särskilda organisatoriska grepp.

Den direktkontakt som nyss berördes har en särskild betydelse när det gäller forskningsråden under utbiIdningsdepartementet. Genom den nu genomförda forskningsrådsreformen har inflytandet för de aktiva forskarna vid högskolan breddats. Råden kommer även fortsättningsvis att vara do- minerade av företrädare för högskolesystemets forskare.

Den fjärde intressenten i det i figur 9:4 illustrerade styrningssystemet universitets- och högskoleväsendets centrala och regionala styrorgan och bakom dern riksdagen och regeringen i egenskap av ansvariga för högskole- systemet — befinner sig i en annan styrningssituation. Genom ämnesindel- ningen och genom organisationens utformning har statsmakterna lagt fast en struktur för universitets- och högskoleorganisationen. men inom den ger statsmakterna mycket vida ramar för verksamhetens utformning. Styrningen sker i huvudsak genom dimensioneringen av resurser till olika fakultetsom- råden (motsv.) och genom att inriktningen av de fasta forskartjänsterna

högskoleorgan Figur 9:4 Universitets- och högskoleorganisatio- nens Fo U -styrningssystem.

fastställs. I verkligheten innebär dock denna senare inriktning mycket litet för den enskilde forskaren; möjligheten att inrikta forskningen mot olika områden begränsas inte av benämningen på t. ex. en professur. Inom universitet och högskolor haren mer sammanhållen styrning av forskningen varit begränsad (jfr SOU 1975:26. avsnitt 3.5.2).

1 ett avseende är figuren 9:4 ofullständig. De externa intressenterna forskningsråd. sektorsorgan och näringsliv styr i själva verket inte bara sina "egna” sektorer. De styr också i hög grad användningen av de resurser som formellt kontrolleras av högskoleorganen. En undersökning som utförts för forskarutbildningsutredningens räkning tyder på att de externa medlen kan styra användningen av samtliga resurser vid en institution. även om de från finansieringssynpunkt bara uppgår till hälften av de totala resurserna. Förklaringen är att de icke-externa medlen i stor utsträckning finansierar fasta resurser som tjänster. lokaler och basutrustning. Härutöver krävs för en stor del av forskningen rörliga resurser för särskild materiel och utrustning samt för tillfälliga tjänster. Dessa resurser ställs till förfogande av externa intressenter som däremot ej svarar för kostnaderna för de fasta resurserna. Detta kan innebära att forskarna för att över huvud taget kunna forska. måste söka medel utifrån, oberoende av om de är anställda som "grundforskare" eller inte. Följaktligen kan den externa finansieringskällan i vissa fall vara helt avgörande för vad de skall syssla med.

Det är därför viktigt att i detta sammanhang också fästa uppmärksam- heten på nya tendenser som kan komma att ändra förutsättningarna för universitetens och högskolornas FoU-planering. Genom tillkomsten av FRN har möjligheten ökat att skapa integrerade forskningsprogram som tillgo- doser både krav på en distinkt inriktning mot för sektorsorganen relevanta problem och behovet att bevaka metodutveckling och teoribildning inom forskningen. Detta kommer att kräva en anpassning och organisatoriska åtgärder inom det eller de universitet/högskolor som berörs. åtgärder som måste vidtagas främst inom och av de engagerade högskolorna.

Samtidigt har. delvis av praktiska skäl. en tendens till omprövning av de nuvarande anslagsteknikerna visat sig. På flera områden övervägs olika möjligheter att genom blockbeviljningar över lång tid mer allmänt inrikta eller främja forskningen inom angelägna områden. Inom ramen för sådana större program och med den kompetens som därvid byggs upp som bas kan även fortsättningsvis enskilda projekt läggas ut. Sådana överväganden sker t. ex. inom naturvårdsforskningsområdet och när det gäller teknisk och pedagogisk forskning. Även dessa utvecklingslinjer kräver ökad beredskap för planering och resursavvägning inom högskoleområdet.

10. Stiftelser och fonder. akademier m. m.

I detta kapitel behandlas sådan FoU som inte brukar hänföras till vare sig "den offentliga sektorn" eller "näringslivet". Till aktörerna hör främst privata stiftelser och ideella organisationer samt de vetenskapliga akade- mierna. Akademierna är viktiga kontaktskapande organ. som också gör stora insatser på forskningsinformationens område. medan de privata Stiftelserna är betydelsefulla främst som finansiärer av forskning och utveckling. Stiftelsernas bidrag till forskningsfinansieringen är visserligen marginellt jämfört med statens och de privata företagens satsningar (jfr tabell 4:2). men inom begränsade områden och i enskilda fall kan sådana insatser ha stor betydelse. Den helt övervägande delen av de privata stiftelsernas forsknings- stöd går exempelvis till mottagare vid universitet och högskolor och utgör ett icke oväsentligt bidrag till universitetsforskningen. särskilt den medicins- ka.

10.1. Stiftelser och fonder

10.1.1. Begreppet stiftelse

Termen stiftelse används för att beteckna en rad olika företeelser med en gemensam juridisk organisationsform. Man brukar skilja mellan självstän- diga och osjälvständiga stiftelser. En självständig stiftelse anses uppkomma genom att egendom ställs under särskild förvaltning. Någon registrering behövs inte i något fall och antalet stiftelser är i dag okänt.

Många stiftelser har mycket begränsade tillgångar medan ett mindre antal har betydande förmögenheter. Förvaltningen är ibland fristående och i andra fall anförtrodd kommuner. utbildningsanstalter eller liknande.

Begreppet fond kan i detta sammanhang betraktas som synonymt med stiftelse. En del av de privata forskningsstiftelserna benämns fond. andra stiftelse. I båda fallen gäller att en kapitalfond används för utdelning av forskningsbidrag enligt särskilt angivna regler.

Stiftelseformen används också för verksamhet som staten bedriver i samarbete med enskilda. t.ex. Stiftelsen Norrlandsfonden. som har till uppgift att tillgodose forskningsändamål och behov av ekonomiskt stöd till näringslivet i de nordligaste länen. Även helt statlig verksamhet bedrivs i stiftelseform. t. ex. på kulturområdet.

Det finns även ett stort antal kommunala stiftelser. Viktigare ur FoU- synpunkt är dock stiftelser som har anknytning till ägarintressen inom det

enskilda näringslivet och som ofta har betydande förmögenheter. Det mest kända exemplet är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som i sin verksamhet huvudsakligen ger stöd åt forskning av olika slag.

I en del fall har formellt privata stiftelser en närmast offentlig karaktär. Riksbankensjubileumsfond kan nämnas som exempel. I några fall har staten insyn även i de privata stiftelsernas verksamhet genom att en eller flera av ledamöterna i styrelsen utses av regeringen eller av statliga myndigheter. I fråga om vissa större stiftelser gäller en lag (lagen om offentliga styrelsele- damöter i vissa aktiebolag och stiftelser) som ger regeringen rätt att förordna en offentlig styrelseledamot.

Stiftelsen som organisationsform utreds av stiftelseutredningen (Ju 1975201). Det är ännu för tidigt att säga hur detta kommer att påverka stiftelserna.

10.1.2. Privata/fonder och sti/"telser — roll och påverkan i FoU-systemet

De flesta privata stiftelser som stöder FoU utdelar årligen jämförelsevis små belopp— 10 000 kronor och mindre. Antalet fonder är betydande. I en bok som ges ut till tjänst för stipendiesökande. (Kurt Lehsmann. Wilhelm Odelberg: Svenska kulturfonder. 1977) och har ambitionen att utgöra en relativt fullständig sammanställning beskrivs ca 700 olika fonder och stiftelser av skiftande karaktär. De belopp som utdelas redovisas i vissa fall i boken och de varierar avsevärt.

Siffran 700 kan ge en överdriven föreställning om det resurstillskott forskningen får från fonder och stiftelser. I många fall är nämligen forskning och utveckling bara en aktivitet som får stöd av fonden vid sidan av andra aktiviteter som utbildning. främjande av näringsliv. kulturella aktiviteter. religionsutövning. social omvårdnad. Många av fonderna är som nämnts också små och i en del fall gör föråldrade bestämmelser det svårt att finna tänkbara mottagare av medlen.

Flera fonder delar dock årligen ut hundratusentals kronor vardera i forskningsstöd och i ett fall Knut och Alice Wallenbergs stiftelse — har utdelningen de två senaste åren uppgått till ca 19.3 resp. 23.5 Mkr. Nedan redovisas några av de viktigaste privata Stiftelserna och deras senaste årliga utdelning enligt de uppgifter som fanns tillgängliga i januari 1977 (utdel- ningstillfallet varierar). Beloppen är ungefärliga och avser endast utdelning för forskningsändamål. I vissa fall är fondens totala utdelning större.

Stiftelse Kronor

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 23 500 000 Ragnar och Torsten Söderbergs stiftelse 1 500 000 Magnus Bergvalls stiftelse 1 300 000 Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse 975 000 Stiftelsen Therese och .lohan Anderssons minne 900 000 Wilhelm och Martina Lundgrens stiftelse 450 000 Carl-Bertel Nathhorsts vetenskapliga och allmännyttiga stiftelse 300 000

De stora fonderna och stiftelserna.särskilt Wallenberg-stiftelsen. har spelat en viktig roll även för många statliga FoU-beslut genom bidrag till investeringar i anläggningar och utrustning för forskning. Bidrag från privata fonder har ibland verkat pådrivande vid investeringar av detta slag. När ett bidrag utlovas av en stiftelse blir detta självfallet en viktig faktor vid forskningsrådens och regeringens beslut i frågor om FoU-investeringar. Om regeringen inte vill avvisa det erbjudna bidraget kan den tvingas att själv bidra till investeringen. och i många fall får staten åta sig följdkostnader och ansvar för verksamheten. Uppenbarligen kan i så fall andra FoU-satsningar komma att påverkas.

Av stiftelserna är det endast Wallenberg-stiftelsen som i kraft av sin stora utdelning självständigt skulle kunna driva en egen forskningspolitisk linje. Denna stiftelse har gjort en programförklaring som innebär att stiftelsen principiellt inte tar initiativ som medför kostnader för det allmänna annat än efter framställning från universitet och högskolor och att beslut inte fattas utan föregående samråd med vederbörande myndighet.

En stiftelse som vill stödja forskning vid universitet och högskolor måste rimligen i hög grad inrikta sig på att genom punktinsatser förstärka och komplettera den forskningsstruktur som finns i stället för att bygga upp egna forskningsprogram. Man bör dock inte bortse från att stiftelsernas insatser sammantagna i vissa fall kan åstadkomma tyngdpunktsförskjutningar inom universitetsforskningen och att stiftelser inom mer begränsade områden kan utöva en reell påverkan.

Stiftelserna arbetar ofta över ett mycket brett område men de följer inte sällan en viss linje i sin anslagsgivning. Vissa forskningsområden eller vissa typer av forskning kan därigenom gynnas. En stor stiftelse kan koncentrera sig på stora projekt. där den kan göra en verklig insats och t. ex. möjliggöra en ny typ av forskning. [andra fall söker stiftelserna sprida sina insatser och spela en kompletterande roll i förhållande till de satsningar. som görs av staten. Vissa stiftelser föredrar att ge bidrag till institutioner. andra hjälper främst enskilda forskare. Det är svårt att urskilja något dominerande mönster i floran av stiftelser.

Stiftelserna har i allmänhet mycket små kanslier och andra administrativa resurser. De har dock ofta tillgång till vetenskaplig kompetens på skilda områden. I stiftelsernas styrelser finns ofta personer med hög kompetens inom olika vetenskapsområden och med en överblick som underlättar beredningen av ansökningar. En del av stiftelserna fungerar i mångt och mycket som små forskningsråd. För att bedöma ansökningar från veten- skaplig synpunkt anlitas vid behov experter från universitet och högskolor. De större privata stiftelserna har också löpande kontakter och ett visst inbördes samarbete eller samråd. delvis föranlett av att forskare ofta söker bidrag från flera stiftelser samtidigt. I många fall har två eller flera stiftelser finansierat olika delar av samma projekt. Samarbete med forskningsråden tycks vara relativt ovanligt när det gäller de stora stiftelserna — Knut och Alice Wallenbergs stiftelse förefaller här vara ett undantag.

Även om privata fonder och stiftelser i sin verksamhet inom FoU-området i stort sett måste anpassa sig till rådande forskningsorganisation och forskningspolitik kan de i vissa konkreta fall påverka samhällets priorite- ringar mellan forskningsområden genom att ställa medel till förfogande för

ett visst slags forskning. Från forskningspolitisk synpunkt kan detta vara problematiskt med tanke på att tillgången på vissa FoU-resurserär begränsad på kort sikt. Det gäller främst personella resurser och i någon mån medel för investeringar i utrustning.

Det har också framförts krav på ett avgörande samhällsinflytande över de större stiftelserna och en samordning med forskningsrådens anslagsgivning. Kraven motiveras ibland med att fonderna tillkommit tack vare att samhället beviljat skattelättnader för dessa förmögenheter.

Det finns i dag inte någon information så sammanställd. att det går att bedöma hur väl fondernas utdelningspolitik är samordnad med t.ex. forskningsrådens anslagsgivning. För en god överensstämmelse talar att deti båda fallen är i hög grad inomvetenskapliga värderingar som är avgörande. I många fall vänder man sig till samma krets av experter. Samhället har dessutom insyn i flera av dessa fonder och stiftelser genom styrelserepresen- tanter. Det bör dock framhållas att informationen om stiftelsens verksamhet — bortsett från information genom personliga kontakter — i de flesta fall inskränker sig till knapphändiga förteckningar över vilka projekt som fått bidrag ett visst är och med vilket belopp.

I synnerhet vid de större stiftelsernas tillkomst torde ofta det främsta motivet ha varit att kapital på detta sätt kan hållas samman och kontrolleras under fördelaktiga villkor. Härav följer att motivet att stödja forskning kan komma att spela en underordnad roll. liksom att information om denna verksamhet inte alltid ses som någon högt prioriterad uppgift.

Många av fonderna. i synnerhet mindre sådana. avser donationer till universitet och högskolor och förvaltas av universiteten. I detta fall torde finnas goda förutsättningar för en samordning med universitetets/högsko- lans verksamhet vid utdelningen inom ramen för bestämmelserna i dona- tionsvillkoren. (När det gäller småfonder med mycket speciella villkor för användningen av avkastningen har permutationer i vissa fall ökat möjlighe— terna att använda avkastningen rationellt.)

Som exempel kan nämnas att Karolinska institutet anförtrotts förvalt- ningen av över 100 fonder med en sammanlagd utdelning som överstiger 4 Mkr årligen. Stadgarna är ofta knapphändiga. I många fall anger de ett ganska snävt användningsområde för medlen. I andra fall ger stadgarna stor frihet. Många av fonderna avser resebidrag. Bland forskningsfonderna är de flesta avsedda för cancerforskning. medicin samt allmänna forskningsändamål. Om utdelning av bidrag beslutar fakulteten sedan ärendena beretts av en forskningsnämnd elleri vissa fall en särskild prövningsnämnd. Beredningen sker till stor del samlat och genom fakultetens inflytande på fördelningen av medlen kan utdelningen. i den mån stadgarna så medger. användas som en kompletterande resurs i institutets verksamhet. Sådana medel kan ge högskolorna möjlighet till breddning och fördjupning av verksamheten i förhållande till vad de över statsbudgeten anvisade medlen medger. Därför är det viktigt att också fondmedlens bidrag till forskningen redovisas och i informationssammanhang får påverka bilden av högskolornas forskning.

Stiftelsernas funktion och betydelse för forskningen vid universitet och högskolor belyses i en rapport från riksrevisionsverket om forskargrupper (jfr avsnitt 9.5). De i rapporten studerade forskargrupperna fick nästan uteslu- tande sina medel från två typer av källor. nämligen dels universiteten och dels

forskningsråd respektive stiftelser. I absoluta termer var forskningsråden/ stiftelserna de viktigaste anslagsgivarna.

En tredjedel av grupperna fick sina medel från två eller flera anslag och 11 % av grupperna hade fem eller fler anslag/kontrakt. I rapporten konsta- teras att detta väcker frågan om samordning av finansieringen av forskning. Av det totala antalet anslagskällor utgjorde stiftelserna 24 % attjämföra med forskningsråden 53 %. statliga myndigheter 15 %. industriföretag 5 % och utländska källor 1 %.

I rapporten sägs ingenting om stiftelsernas eventuella inflytande. men det bör rimligen vara betydligt mindre än forskningsrådens (jfr avsnitt 9.5). Dels är deras andel i finansieringen mindre.dels hänför sig denna andel till ett stort antal stiftelser utan inbördes samordning.

Enligt UHÄzs årliga redovisningar av den ekonomiska omslutningen vid universitet och högskolor (figur 9:1) svarar 5. k. gåvo- och donationsmedel. dit stiftelsemedlen förs. för endast 5 % av läroanstalternas driftmedelsom- slutning (medel från forskningsråden och STU svarar för 10 %). Sätts gåvomedlen (huvudsakligen forskningsmedel)i relation till läroanstalternas totala resurser förförs/(ning kan ca 10 % av forskningen vid universitet och högskolor sägas vara finansierad av gåvo- och donationsmedel (figur 9:4). I dessa medel ingår dock inte bara medel från stiftelser utan också från statliga och kommunala myndigheter. industriföretag m. fl. Stiftelsernas betydelse är enligt dessa siffror inte fullt så stor som antyds av uppgifterna i RRV- rapporten.som dock bara avser FoU-arbete som bedrivs i grupper och bara ett urval forskargrupper vid endast två fakulteter.

Överväganden

Uppenbarligen kan stiftelsemedel vara av stor betydelse för en institution eller en viss forskargrupp. Frågan är i vad mån medlen har betydelse också i ett större forskningspolitiskt perspektiv. En stiftelse. Wallenberg-stiftelsen. har tillräcklig tyngd för att ensam på ett avgörande sätt påverka prioriterings- bilden inom svensk forskning. Det är där/ör väsentligt att denna stiftelse agerar i ett samspel med forskningsråden och att _lörskningsrådsorganisationen följer stiftelsens verksamhet.

De övriga stiftelserna har betydelse för större forskningspolitiska beslut endast om de samlar sina resurser. Spridningen i fråga om intresseområden är dock stor och en och samma stiftelse verkar ofta inom ett brett område. Stiftelserna fyller snarast funktionen att genom sina anslag stödja och komplettera forskningen på alla områden. Denna kompletterande funktion är viktig och olika förekommande fondmedel måste därför beaktas vid bedöm- ningen av behov inom ett forskningsområde eller en forskningsinstitution.

Enligt SCB:s statistik från 1975 gav fonder och stiftelser år 1973 bidrag till teknisk och naturvetenskaplig (inkl. medicinsk) forskning med ca 47 Mkr(37 Mkr till universitet och högskolor. 8.5 Mkr till privata institutioner). Härtill kommer 23 Mkr från universitetsfonderna. alltså sammanlagt 70 Mkr. Av bidragen från de privata stiftelserna avsåg ca hälften (23 Mkr) medicin och 13,5 Mkr naturvetenskap. Av bidragen från universitetsfonderna (23 Mkr) avsåg hela 18 Mkr medicin och 3.4 Mkr naturvetenskap. Dessa siffror

förtjänar att beaktas vid en analys av de svenska FoU-satsningarna.

Eftersom stiftelserna som nämnts vanligen inte satsar särskilt stora resurser för att effektivt informera om sin verksamhet är kunskapen om vilken typ av forskning de stöder inte stor. (En del annonserar i dagspress och i några fall även via anslagstavlor vid ansökningstillfällena. Dessutom finns de flesta upptagna i boken "Svenska kulturfonder" som nämndes inlednings- vis. Meddelanden om utdelningar lämnas till massmedia men publiceras oregelbundet.)

Den knappa informationen kan upplevas som en nackdel inte minst av aktiva forskare som letar efter finansieringskällor. Strukturen med ett stort antal mindre fonder som förvaltas på olika håll ger ett övertag åt forskare och forskarstuderande med goda personkontakter och skicklighet i konkurrensen om forskningsmedel.

Att antalet tänkbara finansieringskällor är stort kan samtidigt ses som en fördel för de forskare som får avslag på sina ansökningar av de mest betydande finansieringskällorna av typ forskningsråden. Stiftelsernas bidrag till pluralism i FoU-systemet bör dock inte överskattas. eftersom antalet personer som anlitas för bedömning av idéer till forskningsprojekt är begränsat och informella kontakter betyder mycket i ett litet land som Sverige.

Eftersom stiftelserna i ringa mån ägnar sig åt aktiv marknadsföring finns det en risk att de kommer i kontakt med bara en mindre del av de forskare som har från stiftelsens synpunkt angelägna projekt. Både stiftelserna och de aktiva forskarna har således intresse av en bättre information om stiftelsernas möjligheter att finansiera FoU. Att svara för en sådan information skulle kunna vara en uppgift för något offentligt eller officiöst FoU-organ. Utredningen anser att denna möjlighet bör undersökas inom ramen/ör F RN.'s verksamhet.

Förutom information som service till forskarna och de stiftelser som finansierar FoU-verksamhet är mer övergripande information om stiftel- sernas verksamhet på FoU-området av intresse för en rad organ med FoU- planerande och FoU-initierande uppgifter som UHÄ och FRN.

10.1.3. Ideella organisationer och stiftelser av off'ent/igliknande karaktär

I många fall har föreningar och stiftelser som byggts upp kring syftet att främja forskning och utveckling genom bl. a. medlemsavgifter och insam- lingar lyckats få till stånd en ökad FoU inom utvalda områden. Särskilt forskning som ytterst syftar till att bota sjukdomar har kunnat främjas. Att det ibland också utgår statsbidrag till en sådan forskningsstödjande verk- samhet understryker förankringen i samhället och ger vederbörande organi- sation en halvt offentlig ställning.

Det mest iögonenfallande exemplet på en betydelsefull organisation av detta slag är Riksföreningen mot Cancer (RmC). som år 1976 delade ut 20.5 Mkr i forskningsanslag. Föreningen uppbär ett årligt statsanslag om 3 Mkr - huvuddelen av verksamheten finansieras med gåvomedel och fon- derade medel. Samarbetet mellan RmC och forskningsråden har beskrivits i utredningens förra betänkande. Bl.a. konstateras att RmC inom cancer-

området fungerar som ett forskningsråd med totalansvar för såväl finan- siering som planering av forskning. Den helt avgörande delen av stödet till forskning över ett helt medicinskt område utgår av frivilligt insamlade medel. medan statens insatser relativt sett minskat i betydelse under en lång följd av år. RmC har därför verkat för en höjning av Statsanslaget och bl. a. föreslagit att Statsanslaget till föreningen skall ställas i fast relation till anslaget till MFR.

Utredningen invände i sitt förra betänkande (avsnitt 9.3) mot denna princip och föreslog i stället en uppräkning av statens stöd till cancerforskning inom ramen för anslagen till forskningsråden (främst MFR). Forskningsråden skulle således åläggas såväl planerings- som initieringsansvar för cancerforsk- ningen. somju är en del av den medicinska forskningen. RmC:s verksamhet borde enligt utredningen ses som ett komplement och inte institutionellt samordnas med statens stöd till forskning på området. Utredningen fann däremot ett stöd från samhället till RmC:s upplysningarbete och insamlings- verksamhet med ett mindre anslag naturligt.

Departementschefen uttalade i propositionen om forskningsrådsorganisa- tionen (prop. 1975/76:129) att de berörda forskningsråden iprincip bör svara för avvägningarna mellan cancerforskning och annan forskning. I proposi- tionen föreslogs dock inte någon ändring av nuvarande ordning för medels- anvisning till cancerforskning med hänvisning till att samarbetet mellan RmC och berörda forskningsråd fungerat väl.

Från RmC:s sida hade vid remissbehandlingen också framförts farhågor att viljan att ge gåvor och donationer till föreningen skulle minska om det särskilda bidraget togs bort.

Utredningen har inte anledning att i samband med sitt nya uppdrag föra någon fördjupad diskussion kring utformningen av stödet till cancerforsk- ningen. De i SOU 1975:26 angivna skä/en_för en överföring av huvudansvaret/ör cancerforskningen till.förskningsrådsorganisationen./inner utredningen bärande. Under alla förhållanden är det angeläget att åstadkomma en lösning av de problem som cancerforskningen står inför iform av en successiv avtappning av RmC:s/'ondmedel och statens oklara ansvarför denna _förskning.

En annan betydande organisation av detta slag är Svenska nationalför- eningen mot hjärt- och kärlsjukdomar. vars verksamhet dock helt finansie- rats av medlemsavgifter. räntor på fonderade medel. försäljning och gåvor. År 1976 anslog föreningen ca 3 Mkr för forskningsändamål.

Övriga liknande föreningar bidrar till forskning och utveckling med mindre belopp. I vissa fall. t. ex. i fråga om Riksförbundet mot reumatism. är stödet till vetenskaplig forskning blott en mindre del av verksamheten.

Exempel på fonder som bygger på insamlade medel är de 5. k. kungafon- derna. Konung Gustaf V:s jubileumsfond stöder forskning över kräftsjuk- domarna och Konung Gustaf V:s åttioårsfond utdelar anslag för utforskande och bekämpande av de invalidiserande folksjukdomarna.

10. 1 .4 Riksbankens jubileumsfond

Riksbankensjubileumsfond har en särställning som ett riksdagens organ för stöd till forskning. Verksamheten har beskrivits översiktligt redan i utred- ningens förra betänkande (avsnitt 4.5.2). Fonden har som forskningsfinansiär

en betydelse som kan jämföras med forskningsrådens. Fr.o.m. år 1976 utdelas årligen ca 25 Mkr i forskningsanslag. Anknytningen till riksdagen ger fonden en utpräglat samhällelig förankring.

Riksbankens jubileumsfond och andra fonder. som har en fri ställning i förhållande till såväl myndighets- som företagsintressen. är av särskilt intresse som alternativ till forskningsråden när det gäller stöd åt forskning kring angelägna samhällsproblem ur ett brett perspektiv.

I stadgarna för stiftelsen Riksbankens jubileumsfond heter det bl. a. att

företräde skall ges åt forskningsområden. vilkas medelsbehov inte är så väl tillgodosedda på annat sätt fondens medel speciellt skall användas för att stödja stora och långsiktiga forskningsprojekt nya forskningsuppgifter. som kräver snabba och kraftiga insatser. därvid skall uppmärksammas fonden skall söka främja kontakter med internationell forskning. [I [I [:| 1]

Som exempel på initiativ som fondstyrelsen tagit under senare tid kan nämnas att två s.k. områdesgrupper tillsatts med uppgift att kartlägga forskningsbehov och föreslå åtgärder i syfte att främja vetenskaplig forskning inom angelägna områden som enligt fondstyrelsens åsikt inte uppmärksam- mats tillräckligt. Grupperna, benämnda "Människan och arbetslivet" resp. ”Människan och kommunikationsteknologin”. har fått en sådan samman- sättning att kunskapsbehov bland grupper utanför forskarnas krets kan beaktas.

10.2. Akademier

De vetenskapliga akademierna är fristående organ i förhållande till den offentliga FoU-organisationen men har ofta en officiell prägel. Vid sidan av de mer kända akademierna finns en rad vittra och lärda samfund (sällskap. samhällen.societeter) med liknande funktioner. Bland akademierna är främst Kungliga Vetenskapsakademien. Ingenjörsvetenskapsakademien. Kungliga Vitterhets-. Historie- och Antikvitetsakademien samt Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien av intresse från FoU-synpunkt. I synnerhet Kungliga Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. som får de största statliga bidragen och har den mest omfattande verksamheten. gör insatser inom ett brett fält. Deras verksamhet beskrivs översiktligt i det följande.

lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) är formellt ett samfund. som består av invalda svenska och även utländska ledamöter. Akademiens stadgar fast- ställs av regeringen. Ledamöterna. som är tekniker. forskare. ekonomer och samhällsvetare (ofta ledande personer inom industrier. verk och myndig- heter). väljs in i någon av akademiens elva avdelningar. som motsvarar olika verksamhetsfält.

Hela akademien har regelbundna sammankomster men huvuddelen av arbetet sker inom avdelningarna. som tar initiativ till utredningar och kom- mittéverksamhet och ger uppslag till ämnen för konferenser och föredrag.

IVA:s ekonomi bygger på både statliga och privata medel. Akademien finansieras genom ett anslag direkt över statsbudgeten (1977/78 ca ] Mkr). genom bidrag från näringslivet (via IVA:s industriella råd). genom projekt- bundna bidrag från bl. a. STU och forskningsråden. genom intäkter i verksamheten och genom avkastning från egna fonder (huvuddelen av den privata finansieringen). De statliga bidragen i olika former motsvarar närmare hälften av IVA:s omslutning.

IVA :s industriella råd består av representanter för ca 225 företag. verk och myndigheter som utnyttjar teknik och forskning i sin verksamhet. Rådet skall främja kontakterna mellan akademien och näringslivet man diskuterar t. ex. frågor som gäller den industriella forskningen och aktuella tekniska problem.

Akademien har tagit initiativ till samordning av forskning på olika om- råden i gemensamma organisationer. Företag och statliga verk kan tillsam- mans med IVA bilda en kommission med ett långsiktigt forskningsprogram. Exempel på sådana organisationer är IVA:s svetskommission och transport- forskningskommission.

Kammittéerna inom IVA har i regel till uppgift att allmänt stimulera forskningen inom ett visst område. förbättra kontaktvägarna mellan forskare och institutioner på området. vidga samverkan mellan industrier och universitet och högskolor och följa den internationella utvecklingen. Exempel är kommittén för havsteknik och kommittén för biologiska effekter av elektromagnetiska fält.

Framtidsstudier och teknikvärdering är ett annat av IVA:s intresseområ- den. Sedan slutet av 1960-talet följer och avrapporterar IVA framtidsstudie— projekt i Sverige och utomlands. Genom ett särskilt bolag. Förmedlings— centralen för framtidsstudier. ger IVA abonnenter löpande information om framtidsstudier. Bolaget åtar sig även uppdrag inom området framtidsstu- dier—teknikvärdering.

IVA förtjänar också uppmärksamhet för sitt internationella kontaktnät. IVA är bl. a. huvudman för verksamheten med teknisk-vetenskapliga attachéer som finansieras i särskild ordning. För den långsiktiga planeringen svarar en grupp med representanter för IVA. STU samt industri- och utrikesdepartementen. Cirka 1/3 av kostnaderna för verksamheten täcks av medel från IVA medan 2/3 betalas av statsmedel via STU. Attachéernas tjänster utnyttjas mot viss ersättning av företag. verk och myndigheter som önskar information om viss teknik och forskning i utlandet.

IVA samarbetar med svenska och utländska organisationer och har initierat bilaterala forskningsföreningar. Akademien har samarbetsavtal med motsvarande organ i nästan alla östeuropeiska länder.

Akademien bedriver också informationsverksamhet genom rapporter, ny- hetsblad. årsböcker etc.

Kungliga vetenskapsakademieri har enligt sina stadgar till uppgift att främja vetenskaperna. företrädesvis matematik och naturvetenskap. Akademien har ca 200 svenska ledamöter indelade i tolv klasser efter vetenskaplig tillhörighet. Till akademien hör ett sekretariat med ett tjugotal tjänstemän och med akademiens ständige sekreterare som chef.

Akademien är huvudman för sju forskningsinstitutioner. nämligen Kungl. Vetenskapsakademiens bibliotek. Forskningsstationen för Astrofysik i

Anacapri. Bergianska stiftelsen. Kristinebergs marinbiologiska station. Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse. Abisko naturvetenskapliga station och Sareks naturvetenskapliga anläggningar.

För att stimulera forskningsarbete nationellt delar akademien ut stipendier och forskningsbidrag. Internationellt uppmärksammad är akademien bl. a. genom sin uppgift att utse nobelpristagare i fysik och kemi samt pristagare i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Akademien bedriver en omfattande forskarutbytesverksamhet med akademier i andra länder och representerar ofta Sverige i internationella FoU-sammanhang. Bl. a. är akademien huvudman för de svenska nationalkommittéerna som sköter kontakterna med internationella vetenskapliga fackunioner.

Akademien sprider vetenskaplig information i olika former och utger den internationellt uppmärksammade miljötidskriften AMBIO. Utgivningen finansieras genom bidrag från forskningsråden. naturvårdsverket m. fl.

Förutom genom direkta statsanslag (ca 8 Mkr varav huvudparten finan- sierar akademiens institutioner) finansieras akademiens verksamhet genom bidrag från fonder och stiftelser samt anslag från myndigheter m. fl.

Akademierna har. som framgår av ovanstående redogörelser. viktiga stimulerande. kontaktskapande och informerande funktioner. De spelar också en viktig roll i det internationella FoU-samarbetet. Deras forskningsfinansie- rande betydelse är inte lika stor och de är för sin egen verksamhet ofta beroende av anslag och bidrag från flera olika håll (myndigheter. stiftelser. företag).

10.3. Andra organisationer

En grupp organisationer som särskilt uppmärksammats i forskningspolitiska sammanhang är de ideella/b/kröre/serna.

Intresset för folkrörelserna ledde till att ett särskilt anslag enligt förslag i 1975 års budgetproposition anvisades för forskning av särskilt intresse för de ideella folkrörelserna. Forskningsrådsutredningen fann i sitt förra betän- kande syftet angeläget. men utredningen ställde sig kritisk till det särskilda anslaget och till den delegation för folkrörelseforskning. som samtidigt föreslogs i propositionen. Utredningen ville se forskning av intresse för folkrörelserna som en angelägenhet för samtliga forskningsråd och pekade på risken för att rådens intresse skulle försvagas. om särskilda "öronmärkta" medel anslogs. I stället för att disponeras av en särskild delegation skulle anslaget till folkrörelseforskning kunna kanaliseras genom FRN under aktiv medverkan i initiering och prioritering från folkrörelsernas sida. ansåg utredningen. Det skulle öka möjligheterna att sprida insatserna till fler områden och skapa samverkan med råden.

Utredningen vann dock inte gehör för denna uppfattning när förslaget till ny forskningsrådsorganisation behandlades i regering och riksdag. Visser- ligen anvisas medel för folkrörelseforskning fr.o.m. budgetåret 1977/78 under anslaget till FRN. men medlen skall enligt riksdagens beslut fortfa- rande disponeras av en särskild delegation för folkrörelseforskning. Princi- piellt har utredningen även i sin nya sammansättning uppfattningen att en låsning

i _fasta ekonomiska ramar inom allt/ör smä, avgränsade områden bör undvi- kas.

De stora löntagarorganisationernas förhållande till forskning och utveck- ling diskuteras i kapitel 16.

10.4. Utländska anslagsgivare

Utländska anslagsgivare spelar inte någon stor roll för finansieringen av FoU i Sverige att döma av SCB:s statistik (jfr tabell 4:3). En reservation måste dock göras för uppgifterna beträffande näringslivet med tanke på de multinatio- nella företagens roll. Uppgifterna beträffande universitet och högskolor bygger på uppskattningar och är också relativt osäkra. men av allt att döma är inte heller de utländska bidragen till universitetsforskningen särskilt omfat- tande.

Under vissa perioder har dock utländska bidrag inom begränsade områden. främst medicin, haft en påtaglig betydelse för svensk forskning.

Statistiken tyder inte heller på något stort utflöde av FoU-medel till utlandet. även om denna ström numera tycks vara något större och i den senaste FoU-statistiken (gällande år 1975) ökat markant.

Även om anslag från utlandet spelar en relativt obetydlig roll kan siffror som belyser den utländska FoU-finansieringen respektive svensk finansie- ring av FoU i utlandet ge upphov till en rad forskningspolitiskt intressanta frågor under förutsättning att statistiken över betalningsströmmarna kan förbättras. I hur hög grad avspeglar statistiken över utländska anslag respekten och förtroendet utomlands för svensk forskning och utveckling? Kan något sådant utläsas ur siffrorna eller är dessa snarare ett resultat av vedertagna nationella och internationella handlingsmönster. utvecklingen av konjunkturerna och andra faktorer. som inte direkt sammanhänger med den svenska forskningens förmåga att hävda sig internationellt? Skall man se positivt på en växande andel FoU som finansieras från utländska källor eller skall man se det som ett hot mot den nationella forskningens oberoende? Bör man eftersträva ett slags betalningsbalans på FoU-området? Är det ett svaghetstecken att svenska företag tycks investera mer i FoU utomlands än de själva får in i form av beställningar av FoU-uppdrag?

Det finns inga givna svar på sådana frågor. Dels vet vi för litet om orsakssambanden. dels blir svaren beroende av synen på forskningspolitik. I vissa fall bör en mer fullständig statistik dock kunna användas för att pröva olika uppfattningar. Om t. ex. svenska företag säger sig vara tvingade att placera allt fler FoU-uppdrag utomlands. såvida inte sekretesskyddet för företagen förbättras vid uppdrag till svenska universitet och högskolor. så bör FoU-statistiken kunna användas för att bedöma allvaret i sådana uttalan- den.

..|,_||.-_._.|. |._. "..-=.,,.;'_. ,

|||"

Il ',.-..'., ""=" ".'..'",'.i'-..'.."|| . . | |||,||| ||_|||_||||__:__| lif'l':-'W| ___” '||_','||

'k'v'|'1|'1'|.l- r|"|'l| ' "

|.|- |" | rm ."' ”,!'-"'=' i'm .. '||'.'|'.".||l._" .|' ' ' -.'.'||',""" '|"'|'F'_'"| "' '+'»"*',"' ' " . |.'|. '|'"'1|"|. %%th |. J. .

_. | "|.'_' .. .|'

f & ... "' _ .|_|_'- "'_'"; »|.-||'l' '|'. ""' .|l' 'l|'|?'.i"' |'., ' || ' 'lull| tLi'l '.!-'.!". .-|.'||| "' ...|'-' " '|.||F'. ||" _|| |_"”'.u u'J'iii'F|| " ",||||.';.. .|'..

."'-.— .'|"' du.” ' .. |||" " " " |"? ' ' .. || '”: ,"|W' % "'_' "” ' ' . . -' ' :'F- .i'|| ..!- '||' . .. 'N" ._|'l' i'|' ' |'|..| |||...| F.." ' '.|"'. ||J'E. I-. -",rJ|'|"||| |||. "|. || .. än .. "'I

't | |. _ "'|| . | ||||| | | | |' || |'|." "" ' " |'- a'?- i"'"-""r "' || ”" |,"i'i"', 1 ' å'liin "" "'|'-_'|'” '||,|I|:|' H.".l'hF'HH'n ' ,'""'J"" '

-5 'F' .|

. |'..-.'_... . > |.'| ||'

.| |||..|"; ark |||n|.-. |||_.|||'||)||_| i | | || "..-.|| |_.." '||. '||'-'||' . |'- |||||||i",_'_|',,I|.,' . - »|,

. ...1'|| ,. F

|»- ||| .

||||._-'. | _ ['.'.',|_"|""' '|"|" "' . :'l'] ""'||"|.' " +|. " ||| ”? _'"15' . .|||'||". .||' u....|'..- .' | ,

.-..,|I' |-|.|l|, |'. __|_:,i|||'l'.'.l'||.,..|||..|| II|. .. |||_.|| || , | |'|"-__'_.| ”||.|.- 'R'-a'" | | '|,|||||||||..|_|____ | |__|||,_||||_ '|'" '|| "|' —' |||| |"|"' _| - ""||..."||'|'_"|"|.- Mt""||+"|'ll' *,Wu' '_'.|.'| '|'i.|. '_' '. |:_'l .ii |||. 'i'ii-l .. "|." "'.'" . .::. _':.|r|.||&"i"|.|";|--| '||,| | |.|-:| ”.|||. -. ,. '.+»».»»..'T.'..'t'f||||||||| ama-'||' .. "nu: :| - '||'—==. |||..|-..'. ri»"...'.|.;"' "'." i"'i|i.'li"":' ' " _,,.,T.||,,=. ' - "" " -" "r" " ||'-' -"'"'I" J' 'li|u| |||-.|||. " '$ ,,,-*FJIMW- mål-IHE!— gul.-" . . ||.- .. |'|| ",,-|._ |,»

' ."" _-|||' ' "'||' iwwl ' |.. ' mm:-..

'|||.'|-'i"'||'_'|.""..-| .'n'il'p "'hig ! '.'ll'. |" .'_' .>_;|' |..|'... '| |"...|i||,' '||.,'_:,. . |.'|_ |;

J _ | | %_|||| |""':'|m'|l:|-||||'|'|*_H":l"' 4 f&' _'|'|||i|' |H";||U"'l"" |'|1I|.—"'1"|'|.'|I"|'J.",."'| " . "i mun

l'I

||,.,'__...|' _'||.|...|1l'"" H"."'|||_|-:'.|1||+|I|_|-'||L| .'..|"'l'|| '| EMU-_ "' -lli-l1|_|||||_"".""-"|"'I'E""'="i'pl'"t-E-.'.1'I|_'r'|fl| "' |Å'—".||'1",'.." .| '|'-_; |.

1.|'|.»H'.|"'|.".,,' --.' . '_|- "..ii'm'... ||! |- -. _-|-".'.'_.'."

'.'|||.||'. __..ä,u'_-IIII:"' _ .| "','_',:'.E| |.,' ,l-Ä ||! _|| ' .... .-».._|,|_'..'-_,._. |_,,. |_||| ||.',U||-,,_,|| _ J.,,|'—,_—|

'||wtta. ||. | _ | "'.'|. '1 .1Ll.- 'I T'” |.|, ..||.| |||—.|||. 'iI'|_|'. '.I'. .||"l" .- ||||_|,| V '.|'|" .'.||'|.|| ' , HW ' 'F' ”"nu": 'EIJT' '||' '+' 'r'i'"|'1'l"I-|l -'|'. '

Hå, -' ('||-:, _,_ |,|j,l|'||'__ "'"..-' ".|| " '|| ""i"-'l'-l,l_l. "' . ""' "i- '||'II',I'- Miu. ':_l.,' "wu-il .

.»- "'|'-"'i- '||-| """"I"|"'|". ' "'.".' '.'.I "" '.|" ' ." | '.'."-."" :" "I." ' " ' ""* L'-"'."......|'. .'. "; i'm "'"-= " "' -. ' 'i'" '|- "'|||'l.-'.|.|, .'.."."..i "-|"".l4"| "j" _ . |l'r.--' | mini, _||. li,'||||_.,|1|;,||_", .

|," -| '_|||| ||| ”_|| ,|-_|. ||| |'."'"..".,| 3— "' ||'.'_"|'|'|"|. _l',||||.|,||H .. . |'.|'|||"_..|| ' "" |-"' .|||'||'|"|| . |'.-'. .|., . rg ||','_;|. . ».'" " ',| '-.'

'. .."| .',-'I. " . "..'- "n.. " .. ..'.. ".'. ." '... ' . ' ,_|"__||| '.._, .:. ._.| '| "l'_'_| |' "'|.' -|| '| ||'|'| ||-|';:' '||J:_i'|'_'.'_| ' .|- _ -. ...|» l|9|1-'.'"||',.,,' . ”|||. .'_|||'|,å'-|.g-'| ,. '| " .. .

|._—., ':I'_ _.|, , ._'.| ||||. ||| | __ . . ' '||- " 'i. ."|»I-"| —: '.'

".||| . |.'|II .. . .. '

,||__ || r_,'.".'_...|,i_' . ||' | |”|”, |.||_l|,||||,,|||| ||__,

|_'-'. ||T.,_'_! | | _ .,, - "'.- i." _"|' ”|||-|||, hån-||__, ___'.:|.|| __ -."'L"|_:!_-' "i' '&AH'H ' _|'_' |_'-| - |

__ . |_. "||? |__.|| |||

||l"|l .."."|"" ._ .] .|||.wiaiuwm gg: |

"l..,'.:|||-l.'lii'|"' "."," - .'J: "' -' ..""'""'

' .|'.'. |w|.||'-|||."| - I" .i |"."_ | "|| ||__"

':' "'.: "."" _”I'."..'- |.- " : . ||' ' ' | "| .

|_|_.,|-|="'_-_" "" .'||||'i. ||'-'|| |' | 'I ',_.'_-,|».|'.|'_,_'_','|.1-'.._|- . .. .._. alla| . .- -.

.., 'H.'..'I:'. -_'F'i" . .||. || |||.|1 | | __ . |._ | . | ""'.|”"'"”"'-""|';p'. . - "R.H.: ....",'...,|' li. .'.l'"+ '|'" 'I |.. ' |" ' "' """' |.-liT|-' ". . |"; |__ |.'_|__|_ ||||-|||'| ||||'||'||||l.| -' .. l |||-|| | . | . " - |||;

11. Forskning och utveckling inom näringslivet i ett forskningspolitiskt perspektiv

Det är inte utredningens ambition att i ett forskningspolitiskt perspektiv genomlysa hela den rikt varierade verksamheten i små och stora, privata, kommunala och statliga företag inom industri.jord- och skogsbruk, handel och servicenäringar av olika slag. I själva verket är användningen av FoU inom många näringsgrenar relativt ofullständigt känd och föga uppmärk- sammad (jfr tabell 14:1), medan det på andra områden — främst FoU inom tillverkningsindustrin — finns en hel del litteratur i ämnet och en rikhaltig statistik.

I avsnitt 11.1 och 11.2 ges med hjälp av statistik en översiktlig beskrivning av FoU-insatserna inom industrin, som förutom att de är bäst kartlagda sannolikt också är de mest betydande. Den senare diskussionen i kapitlet (fr. o. m. avsnitt 11.3) tar sin utgångspunkt i industriföretagens situation men är i flera avseenden giltig också för de företag inom andra näringsgrenar som arbetar under konkurrens på en marknad.

11.1. Forskning och utveckling inom industrin

Utvecklingsarbetets betydelse i modern industri framgår klart av FoU- statistiken, som tyder på att mer än hälften av FoU-arbetet i Sverige utförs inom industrin. Verksamheten är i allmänhet starkt målinriktad och präglas av industriföretagens marknadsberoende. konkurrenssituation, krav på lönsamhet och överlevnad. Skillnaderna i FoU-intensitet mellan olika branscher är betydande. Utvecklingsarbetet dominerar stort och inslaget av forskning är i de flesta branscher obetydligt (jfr avsnitt 4.2.2). Det är främst de större företagen som satsar resurser på forskning och utveckling (se tabell 1121). Koncentrationen av FoU till företag med 1 000 eller fler anställda var något större 1975 än 1973 (85 resp. 83 % räknat på kostnaderna).

FoU-verksamheten inom industrin syftar främst till att få fram nya eller bättre produkter. En stor del av FoU-arbetet har också till mål att få fram nya eller bättre processer och arbetsmetoder, som gör produktionen effektivare. Figur 1111 visar fördelningen på dessa syften av den FoU-verksamhet som har främjande av industriell verksamhet till huvudändamål. (Större delen av FoU-arbetet inom industrin har till uppgift att främja industriell verksam- het.)

Förbättring av existerande produkter eller metoder spelar en lika stor roll som utveckling av helt nya produkter och processer (jfr figur 1111).

I det större perspektivet påverkar den tekniska utvecklingen i vid bemärkelse och innovationstakten inom industrin ett lands förmåga att hävda sig på världsmarknaden och är en av drivkrafterna bakom den ekonomiska tillväxten. FoU är emellertid bara en led i teknisk utveckling i vid bemärkelse (se avsnitt 11.4) och det är därför svårt att dra klara slutsatser om betydelsen av FoU för den ekonomiska tillväxten. En omfattande litteratur belyser olika aspekter av detta problem (jfr även avsnitt 2.1.2).

Intresset för FoU och teknisk utveckling har i Sverige bl.a. lett till inrättandet av ett tekniskt forskningsråd, som senare omvandlats till styrelsen för teknisk utveckling (STU) med ökad inriktning på utvecklings- arbete. Riksdag och regering har på olika sätt sökt stödja och uppmuntra tekniskt utvecklingsarbete inom industrin, bl. a. genom fonder som Statens utvecklingsfond, Norrlandsfonden och Nordisk fond för teknologi och industriell utveckling. Ett exempel på en annan stödform är det år 1973 införda särskilda forskningsavdraget vid företagsbeskattningen. Att SCB sedan 1963 regelbundet samlar in statistik över teknisk och naturvetenskaplig forsknings- och utvecklingsverksamhet inom industrin är också ett uttryck för intresset för den tekniska utvecklingen.

FoU-verksamheten inom industrin och angränsande frågor har behandlats av ett stort antal offentliga utredningar. Aktuella utredningar är STU- kommittén med uppgift att utreda STU:s organisation och verksamhetsfor- mer, forskningsavgiftskommittén, som nyligen avgivit ett betänkande om finansiering av forskningsstöd (SOU 1976165), och teknikupphandlingskom- mittén, som avgivit betänkandet Teknikupphandling (SOU 1976:69). Indu- strins forsknings- och utvecklingsverksamhet har analyserats av industri- strukturutredningen ien delrapport (SOU l974zl4). I vissa fall kan informa- tion hämtas även från olika branschutredningar.

FoU-verksamheten inom industrin bevakas också av industrins intresse-

Tabell llzl Årsverken och kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verk- samheten 1973 i relation till totala årsverken. omsättning och förädlingsvärde. F ör- delning på storleksgrupper efter antal anställda. Mkr

Antal anställda FoU- FoU- FoU- FoU-kostnader års- årsver- kostna- i % av verken ken i % der av tota- (drift- Omsätt- Föräd- la års- och ka- ning lings- verken pital-) värde 20— 49 56 0,1 4.1 0,0 0,1 50— 99 352 06 38,0 0,4 1.1 100—199 289 0,4 25,0 0.2 0.7 200—499 942 1,0 1 10,0 0,7 21 500—999 1 590 2,0 1719 1,3 3,8 1 000— 16 024 3,4 1 7509 2,2 5.8 Totalt 19 253 2.2 2 099,53 1.5 4,1

Källa: SCB.

PRODUKTFRÄMJANDE VERKSAMHET 79,0 %

PROCESS- OCH SYSTEMFRÄMJANDE VERKSAMHET 16,9 % Framtagning av nya pro- cesser, system m.m.

Förbättring av existe— rande processer, system m. m.

ALLMÄN KUNSKAPSUPPBYGGNAD 4,1 %

Framtagning av för före—

taget nya men på marknaden existerande ( ) Siffrorna inom parentes anger 1973 års fördelning. produkter

organisationer, fristående forskningsinstitut, universitet och högskolor, akademier som IVA m. m. Som exempel kan nämnas att en aktuell utredning från industrins utredningsinstitut söker belysa FoU-investeringarnas ränta- bilitet (Anita du Rietz: Industriforskningens utveckling och avkastning, 1975). Utvecklingen av teknisk och naturvetenskaplig FoU följs regelbundet av bl. a. NORDFORSK,som arbetar fram en nordisk FoU-statistik, och IVA (jfr avsnitt 10.2).

En förutsättning för att kunna göra forskningspolitiska bedömningar är tillgång till grundläggande information i form av bl. a. FoU-statistik.

11.2. Industrins FoU i statistisk belysning

11.2.1. SCB:s FoU-statistik

SCB:s FoU-statistik bygger på återkommande undersökningar vartannat år av teknisk och naturvetenskaplig FoU inom gruv- och tillverkningsindustrin (näring 2 och 3 jfr tabell 1411). Statistiken belyser personalstruktur, kostnader, inriktning på produktgrupper, ändamål med FoU-verksamheten, finansiering m. m. I dessa avseenden är FoU-verksamheten inom industrin ofta bättre kartlagd än motsvarande verksamhet inom universitet och högskolor, som dock karakteriseras av en större öppenhet i fråga om projektinnehåll och konkreta upplysningar i enskilda fall.

FoU-statistiken bör användas med en viss försiktighet, eftersom den inte är fullständig och underlaget i vissa fall kan vara osäkert. Företag med mindre än 20 anställda ingår inte i undersökningarna (tidigare undersökningar tyder på att dessa företags andel av FoU-verksamheten inom industrin är obetydlig

Förbättring av existerande produkter

Framtagning av för mark- naden nya produkter

Figur II:! Drill/rosma- rie/'na för F oU - verksam - helen 1975/ärjiämiande av industriell verksamhet, procentuell! fördelade på produkl- och process,/bisk- ning. Källa: SCB.

— mindre än 1 %). Företagens uppgifter till SCB bygger normalt på företagets ordinarie redovisning, som inte alltid är anpassad till FoU-statistikens avgränsningar. Omgrupperingar och omklassificeringar av företag kan få stor genomslagskraft i statistiken eftersom FoU-verksamheten inom en bransch ofta är koncentrerad till ett fåtal större företag.

Uppmärksammas bör att bl. a. el-, gas-, värme- och vattenverk liksom byggnadsföretag inte omfattas av statistiken samt att utvecklingsbolag med anknytning till industrin inte heller ingår i den mån de inte sysslar med industriell tillverkning. SCB:s program för utbyggnad av FoU-statistiken behandlas i avsnitt 14.1.3.

Jämfört med många andra områden är dock industrins FoU ganska väl täckt i statistiken. Genom att material insamlats efter i stort sett samma principer under en längre period går det att följa utvecklingen över tiden. Genom utvecklings- och standardiseringsarbete har FoU-statistiken succes- sivt förbättrats, såväl i Sverige som internationellt.

Numera används i FoU-statistiken samma branschklassificering som inom finansstatistiken, vilket ger ökad jämförbarhet. Härtill kommer att SCB fått tillgång till ett aktuellt företagsregister.

I 1973 års undersökning ombads industriföretagen för första gången att relativt summariskt redovisa också eventuella insatser för samhällsveten- skaplig och humanistisk FoU (totalt redovisades bara 4,5 Mkr).

I följande avsnitt återges en del uppgifter som hämtats från senast tillgängliga SCB-statistik, som avser år 1973. Ivissa fall harockså uppgifter för 1975 funnits tillgängliga. Därvid avses med industrins FoU-verksamhet endast teknisk och naturvetenskaplig FoU, såvida inte något annat sägs.

11.2.2. Utförande och,/finansiering av utvecklingsarbete respektive forskning inom industrin

Med industrins FoU-verksamhet kan man avse dels sådan forskning och utveckling som utförs inom industriföretagen för egen räkning eller på uppdrag, dels forskning och utveckling som industriföretagen på något sätt finansierar. Förutom självfinansierad egen FoU-verksamhet ingår i det senare begreppet forskning som utförs av någon annan på uppdrag av ett industriföretag liksom stöd industriföretagen lämnar åt en viss forskning utan att själva göra anspråk på ensamrätt till resultat. Även sådan forskning som finansieras via avgifter från industriföretagen brukar tas med i begreppet "av industrin finansierad forskning”.

Med utgångspunkt i SCB:s FoU-statistik kan industrin beräknas finansiera idet närmaste 50 % av FoU-verksamheten i landet. Ännu större (ca 60 %)är den andel av FoU-verksamheten som utförs inom industrin (inklusive statliga och halvstatliga industriföretag och industriella affärsverk). 85 % av allt FoU-arbete som utförs inom industrin finansierar industriföretagen själva med egna medel. Resten finansieras nästan helt med offentliga medel (13 % år 1975), främst i form av militära beställningar med koncentration till ett fåtal branscher.

Den helt dominerande delen av industrins FoU kan betecknas som utvecklingsarbete (i genomsnitt 89 % år 1975). Variationerna mellan olika branscher är dock stora. 1 den mest FoU-intensiva branschen, läkemedelsin-

dustrin, kan ca 50 % av FoU-arbetet karakteriseras som forskning, medan motsvarande andel i de två absolut sett största FoU-branscherna, transport- medels- och elektroindustri, är 5 %. I andra branscher är andelen ännu mindre. Verkstadsindustrin svarade 1975 för 74 % av industrins totala FoU jämfört med 71 % 1973.

Kostnaderna för FoU-verksamheten inom industrin år 1973 har i tabell 11:2 fördelats på branscher och FoU-kostnadernas andel i % av omsättning resp. förädlingsvärde angetts. Tabell 1113 visar på motsvarande sätt utveck- lingen av antalet årsverken, som är det mått som ger den bästa informationen om de volymmässiga förändringarna.

1 1.2.3 Persona/struktur

Enligt SCB sysselsattes ca 25 000 personer med FoU-verksamhet inom gruv- och industriföretag 1973. Av dessa hade endast 21 % akademisk utbildning varmed avses forskarutbildning och eftergymnasial utbildning längre än två år.

Tabell 11:2 Kostnader för FoU-verksamheten inom industrin 1973. Mkr

Branseh FoU- FoU-kostn. i % av kostnader (drift— och Omsätt- Föräd- kapitaI-) ning lings- värde Gruvor och mineralbrott 10,3 0,5 1,0 Livsmedels-, dryckesvaru- o. tobaksvaruindustri 78,2 0,3 1,6 Textil-, beklädnads- 0. lädervaruindustri 8,6 0,2 0,4 Trävaruindustri 9,7 0,1 0,3 Massa-, pappers- o. pappersvaruindustri 72,5 0,5 1,3 Grafisk industri, förlag 3,0 0,1 0,1 Kemikalie-, gödselmedels-, plastindustri samt annan kemisk industri utom läkemedelsindustri 47,8 0,8 2,6 Läkemedelsindustri 150,1 13,3 34 ,0 Petroleumraffinaderier, smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri 16,5 1,1 5,0 Gummivaru- och plastvaruindustri 14,6 0,7 1,5 Porslins-,1ergods-,g1as- och glasvaruindustri 3,1 0,3 0,6 Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri 18,8 0,6 1,5 Järn-, stål- och ferrolegeringsverk 136,5 1,3 2,9 lckejärnmetallverk 17,0 0,4 1,3 Metallvaruindustri 1 13,0 1,3 3,1 Maskinindustri 324,4 2,1 5,2 Elektroindustri 478,7 5,3 11,6 Skeppsvarv, båtbyggerier 31 ,6 0,7 1,7 Transponmedelsindustri utom skeppsvarv och båtbyggerier 521,6 4,9 13,3 Industri för instrument, foto- och optikvaror, ur 28,3 4,1 9,5 Annan tillverkningsindustri 15,5 2,5 6,2 Samtliga branscher 2 099,8 1,5 4,1

Källa: SCB.

Tabell ll:3 Utvecklingen av antalet FoU-årsverken inom industrin 1969—1973

Företagens huvudbranscher Årsverken Förändring antal årsverken 1969 1971 1973 1969— 1971— 1971 1973 Gruvor och mineralbrott 100 76 131 —24 55 LivsmedeIs-, dryckesvaru- 0. tobaksvaruindustri 403 71 1 902 308 191 Textil-, beklädnads- o. lädervaruindustri 147 144 82 —3 —62 Trävaruindustri 65 53 91 —12 38 Massa-, pappers- o. pappersvaruindustri 846 844 706 —2 —138 Grafisk industri, förlag 22 15 33 —7 18 Kemikalie-, gödselmedels-, plastindustri samt annan kemisk industri utom läkemedelsindustri 601 502 477 —99 —25 Läkemedelsindustri 1 143 1 257 1 231 114 —26 Petroleumraffinaderier, smörjmedeIs-,asfa1t— o. kolproduktindustri 56 34 35 —22 1 Gummivaru- o. plastvaruindustri 108 143 155 35 12 Porslins-, lergods-, glas- 0. glasvaruindustri 65 58 26 —7 —32 Tegel-, cement- o. annan mineralvaruindustri 292 293 159 1 —134 Järn-, stål- 0. metallverk 1 924 2 184 1 746 260 -438 Metallvaruindustri 478 430 713 —48 283 Maskinindustri 2 146 2 426 2 985 280 559 Elektroindustri 3 729 4 069 4 061 340 —8 Skeppsvarv, båtbyggerier 193 149 236 —44 87 Transportmedelsindustri utom skeppsvarv och båt- byggerier 2 118 3 292 5072 1 171 1 780 Industri för instrument, foto- o. optikvaror, ur 219 265 252 46 —l 3 Annan tillverkningsindustri 43 42 160 —1 118 Samtliga branscher 16 987 14 698 19 253 2 289 2 266

+ 15,6 % + 13,3 %

Källa: SCB.

Antalet årsverken utförda av./orskarutbildad personal år 1973 var 520 enligt SCB:s statistik. Det totala antalet årsverken 1975 utgjorde 20600. Härav utfördes 23 % av personer med akademisk utbildning. Forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin sysselsätter således i stor omfattning personal utan vare sig forskarutbildning eller akademisk utbildning (tabell 11:4).

En fjärdedel av antalet sysselsatta med FoU-verksamhet inom industrin återfinns inom branschen transportmedelsindustri, en knapp fjärdedel inom elektroindustri och 15 % inom maskinindustri. Av det totala antalet årsverken år 1973 (19 253) avser 90 % utvecklingsar- bete och bara 10 % forskning. Också här varierar andelarna starkt från bransch till bransch. En exceptionellt stor andel forskning (43 %) uppvisar läkemedelsindustrin.

Tabell II:4 Antal personer helt eller delvis sysselsatta inom FoU-verksamheten 1973. Fördelning på bransch

Företagens huvudbranscher

Akademisk utbildning

Övrig utbildning Summa

Antal

U" 4)

Antal

() Å)

Antal

(» ()

Gruvor och mineralbrott

Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri

Textil-, beklädnads- och lädervaruindustri

Trävaruindustri

Massa-, pappers- och pappersvaruindustri

Grafisk industri, förlag

Kemikalie-, gödsel medels—, plastindustri samt annan kemisk industri utom läkemedelsindustri

Läkemedelsindustri

Petroleumraffinaderier, smörjmedels-, asfalt- och kolpro- duktindustri Gummivaru- och plastvaruindustri

Porslins-, lergods-, glas- och glasvaruindustri

Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri

Järn-, stål- och ferrolegeringsverk

lckejärnmetallverk Metallvaruindustri

Maskinindustri Elektroindustri

Skeppsvarv, båtbyggerier

Transportmedelsindustri utom skeppsvarv och båtbyggerier

Industri för instrument, foto- och optikvaror, ur

Annan tillverkningsindustri

Samtliga branscher

Källa: SCB.

15 242 33 30 106 13

169 410

12 15 74 429 54 191 695 1 350 201 1 004 65 35

0,3 4,6 0,7 0,5 3,7 0,2 3,2 7,8 0,2 0,3 0,1 1,4 8,2 1,0 3,6 13,3 25,9 3,8 19,2 1,3 0,7

100,0

127 936 105 106 630

32

479 858

33 166 26 139

1 747 152 951 3 087 4 505 301 5 315 280 134

20 107

0,6 4,7 0,5 0,5 3,1 0,2 2,4 4,3 0,2 0,7 0,1 0,7 8,7 0,8 4,7 15,4 22,4 1,5 26,4 1,4 0,7

100,0

141 1 178 138 135 826 45

648 1 268

45 181 34 213 2176 206 1 141 3781 5855 502 6319 345 169

25 346

0,6 4,6 0,5 0,5 3,3 0,2 2,6 5,0 0,2 0,7 0,1 0,8 8,6 0,6 4,5 14,9 23,1 2,0 24,9 1,4 0,7

100,0

Tabell 1115 Driftkostnader för forskning och utvecklingsarbete 1973. Fördelning på bransch. Mkr och procent

Företagens huvudbranscher

Driftkostnader

Forskning

%

Utveck ings- arbete

Summa

Gruvor och mineralbrott

Livsmedels-, dryckesvaru- o. tobaksindustri

Textil-, beklädnads-, läder- o. "dervaruindustri

Trävaruindustri

Massa-, pappers- o. pappersvaruindustri

Grafisk industri, förlag

Kemikalie-, gödselmedels-, plastindustri samt annan kemisk industri utom läkemedelsindustri

Läkemedelsindustri

Petroleumraffinaderier, smörjmedels-, asfalt- o. kolpro- duktindustri

Gummivaru- och plastvaruindustri

Porslins-, lergods-, glas- och glasvaruindustri Tegel-, cement o. annan mineralvaruindustri

Järn-, stål- o. ferrolegeringsverk

lckejärnmetallverk Metallvaruindustri

Maskinindustri Elektroindustri

Skeppsvarv, båtbyggerier

Transportmedelsindustri utom skeppsvarv och båtbyggerier

Industri för instrument, foto- och optikvaror, ur

Annan tillverkningsindustri

Samtliga branscher

1,1 15,3 0,2 0,3 3,9

5,9 65,6

1,1 0,7 0,1 3,1 19,5 6,9 16,8 29,6 24,3 4,7 22,0 1,5 1,3

12,0 21,9 2,8 3,0 5,9 13.3 49,7

17,1 5,2 3,8

18,3 15,4 44,3 15,3 9,6 5,6 15,4 4,6 5,4 9,2

8,2 54,7 7,8 9,0 61,5 2,9

38,6 66,6

5,1 12,7 2,8 14,0 107,1 8,7 92,8 280,3 413,5 26,0 459,3 26,0 12.9

88,1 78,1 97,2 96,7 94,1 100,0 86,7 50,4 82,9 94,8 96,2 81,7 84,6 55,7 84,7 90,4 94,5 84,6 95,4 94,6 90,8

9,3 70,0 8,0 9,3 65,1 2,9

44,5 1322

6,2 13,4 2,9 17,1 126,6 15,6 109,6 309,9 437,8 30,7 481,3 27,5 14,2

224,0

11,6

1 7105

88,4

1 934.6

Källa: SCB.

11.24. Kostnader

Av kostnaderna för s. k. aktivt FoU-arbete (FoU-arbete utfört med egen personal) inom industrin 1975 utgör 2 840 Mkr(93 %) driftkostnader och 220 Mkr kapitalkostnader.

Driftkostnaderna har i SCB:s statistik delats upp på forskning och utveckling (tabell 11:5). Driftkostnaderna för forskning år 1973 utgjorde för industrin som helhet 224 Mkr eller 12 %, driftkostnaderna för utveckling 1 711 Mkr eller 88 %. Återigen måste betonas att de branschvisa variatio- nerna är stora. Medelvärden ger en delvis missvisande bild.

Jämförelser över åren på grundval av uppgifter om utvecklingen av drift- och kapitalkostnader är vanskliga, eftersom hänsyn måste tagas till prissteg- ringar på varor och tjänster. SCB söker genom utvecklingsarbete få fram lämpliga omräkningstal (deflatorer).

Som nämnts är FoU-verksamheten inom industrin i huvudsak självfinan- sierad. Figur 11:2 visar utvecklingen av egen, offentlig och övrig kostnads- täckning de senaste åren.

1125. Inriktning på produktgrupper

Många företag bedriver FoU-verksamhet med inriktning mot andra produkt- grupper än de som bestämmer företagets branschtillhörighet vid klassifice- ringen. Därför inhämtar SCB uppgifter också om FoU-verksamhetens inriktning på produktgrupper. De största FoU-kostnaderna läggs ner på grupperna teleprodukter, bilar och bilmotorer, övriga transportmedel, övriga maskinprodukter samt läkemedel.

Uppgifter av detta slag visar t. ex. att inte bara maskinindustrin utvecklar maskinprodukter utan att sådan FoU-verksamhet bedrivs också inom branscher som massa-, pappers- och pappersvaruindustrin, transportmedels- industrin, industrin för instrument-, foto- och optikvaror m. fl.

1969 1971 1973

Figur ] l :2 Fördelningen av kostnaderna/iir FoU- arbete (dri/i- och kapital— kostnader) på egen. ol'- jenllig och övrig kostnads- täckning i procent. Källa." SCB.

1,2 12,0 1,1 12,8 1,7 14,4 2,6 12,6

'. . = Offentlig kostnadstäckning

[:| = Egen kostnadstäckning

= Övrig kostnadstäckning

11.2.6 FoU-arbetets ändamål

En forskningspolitiskt intressant fråga — något redan berörd — är vilket ändamål FoU-verksamheten tjänar. Syftar den till att utveckla nya produkter eller är målet i stället att förbättra produktionsprocessen eller att förbättra arbetsmiljön? Eftersom FoU-arbetet kan ha flera olika syften får företagen redovisa både ett primärt och ett sekundärt ändamål.

Som redan nämnts (avsnitt 11.1) kan större delen av industriföretagens FoU-arbete primärt föras in under rubriken "Främjande av industriell verksamhet". Fördelningen av insatserna för detta ändamål framgår av figur 1121.

Det därnäst viktigaste primära ändamålet är förbättring av försvar. De största kostnaderna härför redovisas av metallindustrin.

11.2.7 Fördelning påforskningsdiscipliner

Teknologiska discipliner svarade år 1973 för 57 % av industrins totala driftkostnader för forskning (grundforskning och tillämpad forskning). Näst största huvuddisciplin var naturvetenskap med 26 %. Medicin, i synnerhet farmaci, svarade också för en betydande del.

I 1975 års undersökning har uppgifterna om fördelning på forskningsdis- cipliner utgått ur SCB:s statistik p. g. a. företagens svårigheter att hänföra sina forskningskostnader till en särskild disciplin.

11.2.8 Forskningsuppdrag och forskningsunderstöd

SCB samlar också in uppgifter om industriföretagens engagemang i s. k. ”fördelande FoU-verksamhet”, dvs. kostnader som företagen haft för FoU- verksamhet som utförts utanför det egna företaget. Den fördelande FoU- verksamheten uppgick år 1973 till ca 156 Mkr, varav forskningsuppdragen utgjorde 122 Mkr. Branschen elektroindustri svarade för 33 % av kostna- derna för forskningsuppdragen.

Mottagare av forskningsuppdrag var i första hand andra svenska företag (57,4 Mkr), privata enheter i utlandet (44 Mkr, varav de nordiska länderna 3,1 Mkr) och branschforskningsinstitut m. m. (18,1 Mkr).

Till universitet och högskolor gick enligt statistiken för år 1973 9,6 Mkr varav 6,4 Mkr i form av kontraktsbundna uppdrag och 3,2 Mkr i form av gåvor och donationer.

Detta kan jämföras med UKÄzs uppgifter om den ekonomiska omslut- ningen vid läroanstalterna för budgetåret 1973—74. Enligt UKÄzs redovisning har universitet och högskolor detta budgetår mottagit ersättning för arbete med 45 Mkr och gåvo- och donationsmedel för 87 Mkr. Härav svarar industrin alltså bara för en mindre del. För år 1975 uppgick den fördelande FoU-verksamheten inom industrin till 223 Mkr i löpande priser, en uppgång från 1973 med 43 %.

11.2.9 Licenser, patent, royalties och "know-how"

Kostnaderna för licenser m.m. år 1973 har uppgivits vara 119 Mkr och intäkterna 114 Mkr. Ser man till länderfördelningen är utbytet med USA

KOSTNADER INTÄKTER År

1967

1969

1971

1973

störst och uppgår på kostnadssidan till 35 Mkr och på intäktssidan till 21 Mkr. (

Utvecklingen de senaste åren framgår av figur 11:3. Siffrorna i figuren anger de totala kostnaderna resp. intäkterna (Sverige + utlandet). Den relativa fördelningen Sverige—utlandet i procent var följande.

År Kostnader Intäkter Sverige Utlandet Sverige Utlandet 1967 20 80 13 87 1969 16 84 13 87 1971 19 81 9 91 1973 24 76 14 86 1975 26 74 14 86

Genom uppgifter av denna typ kan man ibland följa intressanta föränd- ringar i ett lands vetenskapliga och teknologiska nivå. Japan hade t. ex. länge ett kraftigt underskott i sin handel med licenser men har under senare år mer och mer börjat uppträda som säljare av avancerad teknologi. Detta avspeglas också i den svenska FoU-statistiken.

11.3. Företagens behov av sekretess kring FoU-verksamheten

SCB:s FoU-statistik och andra källor ger en mängd uppgifter om FoU- verksamheten inom industriföretagen i form av totalsummor för en hel bransch eller för en grupp företag av en viss storlek. När det gäller detaljerade uppgifter på företagsnivå om inriktningen av FoU-arbetet och forskningens bedrivande är industriforskningens företrädare dock traditionellt angelägna om sekretess. Avgörande här är konkurrenssituationen och det faktum att FoU-arbetet inom industrin och det övriga näringslivet syftar till kommer- siellt utnyttjande av resultaten. Ägarförhållandena innebär därvid knappast någon avgörande skillnad.

Figur I 1.3 K ostnader /ör och intäkter av licenser. patent. royalties och "know-how" enligt SCB samt _ lärde/ningen på Sverige och utlandet. Mkr. löpande priser.

Redan vetskapen om inom vilka områden ett företag bedriver forsknings- och utvecklingsarbete kan vara värdefull för konkurrenterna, eftersom detta arbete kan vara ett första steg i utvecklingen av nya produkter. T. 0. m. en uppgift om vilka tidskrifter ett företag prenumererar på kan vara intressant information för en konkurrent, eftersom den säger något om företagets intresseprofil.

Mot företagens intresse av sekretess står det övriga samhällets behov av information för att kunna påverka utvecklingen i olika avseenden. Staten har t. ex. genom olika stimulansåtgärder sökt få till stånd en ökning av FoU- verksamheten inom industrin, när denna enligt tillgänglig statistik tenderat att stagnera. Samhällsekonomiska motiv för en statlig industriell FoU-politik har behandlats av industristrukturutredningen (delrapport 4, SOU 1974zl4). Utredningen diskuterar möjligheterna att använda samhällsekonomiska lönsamhetsanalyser för att bedöma var, hur och hur mycket man skall stimulera FoU-verksamhet. Ett eventuellt beslut om FoU-stöd till en viss bransch skulle t. ex. kunna fattas efter en samhällsekonomisk analys av de FoU-projekt som väntas bli realiserade om åtgärden kommer till stånd.

För sådana analyser krävs relativt detaljerad kunskap om industrins FoU- struktur. Fördelningen på forskningsdiscipliner och inriktningen på produkt- grupper går att utläsa ur statistiken för industrin som helhet och för olika branscher. Vill man gå vidare och ta reda på var (inom vilka företag) en viss forskning bedrivs eller söker man bilda sig en mer exakt uppfattning om innehållet i den forskning och utveckling företagen inom en bransch ägnar sig åt kan sekretesshänsyn lägga hinder i vägen. (Jfr avsnitt 15.2.2.)

Behovet av sekretess kan väntas öka ju närmare utvecklingsledet man kommer. När det gäller mer grundläggande forskning inom ett område där ett företag redan är etablerat bör företagen kunna tillåta sig en större öppen- het.

Sekretessanspråken blir i viss mån avgörande för ett företags vilja och möjligheter att lägga ut forskningsuppgifter på andra. Forskning och utveckling av mycket känslig natur kan kanske inte alls ske utanför företagen, medan man i andra fall kan lägga ut uppdrag under förutsättning att sekretess kan garanteras.

Frågan har intresse inte minst för universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet. Kravet på sekretess kommeri konflikt med principen att forskningen vid högskolan skall bedrivas öppet och resultaten öppet redovisas. Detta problem belyses bl. a. i UKÄ-rapport 1975:9 om universite- tens och högskolornas uppdragsverksamhet.

11.4. Betydelsen av FoU för företagsutveckling och ekonomisk tillväxt

Uppfattningen att teknisk forskning och utveckling kanske är den viktigaste drivkraften bakom ökningar i produktivitet och ekonomisk tillväxt förklarar varför i synnerhet den tekniska utvecklingen i många länder kraftigt stöds i olika former. Denna föreställning präglade särskilt starkt tiden närmast efter andra världskriget. Under senare år har teorierna om sambanden mellan FoU-satsningar och produktivitet resp. tillväxt nyanserats under intryck av

forskningsresultat. Det står numera klart att ökningari produktivitet bara till viss del kan förklaras med tekniska framsteg. Förbättringar i organisation och styrning av ekonomin och produktionsprocessen, bättre utbildning, bättre utnyttjande av produktionsapparaten, förändringar i industristrukturen, förändrad arbetsmiljö m. fl. faktorer kan betyda lika mycket eller mer. Även sådana förändringar är emellertid i många fall resultat av FoU i en vidare mening.

En nedgång i insatserna för forskning och utveckling inom industrin och det övriga näringslivet betraktas som ett oroande tecken i de flesta stater. Ekonomiska experter och politiker letar vid sådana tillfällen efter lämpliga metoder att "vända kurvan rätt” utan att åtgärderna får negativa konse- kvenser i olika avseenden. Forskningsavgiftskommitténs betänkande (SOU 1976:25) ger en provkarta på stimulans- och stödåtgärder, som prövats i skilda länder.

På senare år har ökad uppmärksamhet ägats åt forskning kring s.k. innovationer. FoU-aktiviteterna inom näringslivet är ett led i den process som leder till en innovation i vid bemärkelse. Andra led är marknadsföring, produktionsanpassning m. m. Enligt undersökningar i USA svarar FoU för mellan 1/20 och 1/10 av kostnaderna för en framgångsrik innovation.

För en närmare diskussion av innovationsbegreppet hänvisas till STU- utredningen.

SCB har nyligen bedrivit försöksverksamhet för att söka beräkna innova- tionskostnaderna i den svenska industrin (jfr avsnitt 14.1.2).

För att en innovation skall bli framgångsrik krävs bl. a. tillgång till kapital och en potentiell marknad. Innovationer är möjliga utan att nya tekniska rön används och långt ifrån alla nya tekniska lösningar leder till innovationer. Förutsättningen för att företagen skall våga satsa på vidareutveckling av nya tekniska möjligheter är att de kan se en marknad.

Investeringar i FoU kan ge hög utdelning men de innebär samtidigt ett risktagande, som verkar avhållande på företagen. En annan avhållande faktor är att FoU-investeringar ofta ger avkastning först efter lång tid. Härtill kommer att företag som i hög grad ägnar sig åt forskning och utveckling ibland får relativt låg utdelning för sitt arbete, medan samhället som helhet genom spridningseffekter kan göra stora vinster. Det finns alltså faktorer i företagens situation som kan hindra dem från att satsa på FoU i den utsträckning som ur samhällsekonomisk synvinkel ter sig önskvärd.

Problem av detta slag diskuteras bl. a. av LO och SAP i en rapport till den socialdemokratiska partikongressen 1972, av industristrukturutredningen (SOU 1974: 14) och av Anita du Rietz i IUI:s rapport om industriforskningens utveckling och avkastning från 1975.

Ett speciellt intresse i detta hänseende har den militära forskningen och försvarsbeställningarna, som av tradition anses ha stor betydelse för den tekniska utvecklingen. Härmed sammanhängande frågor har nyligen stude- rats inom ingenjörsvetenskapsakademien (Försvaret och den tekniska utvecklingen, IVA-rapport 97). En del av tankegångarna från IVA:s studie refereras i avsnitt 11.5.

' Det totala mtalet FoU- årsverken inom industrin år 1973 var ca 19000.

11.5. Effekten av försvarsbeställningarna enligt IVA

Enligt IVA skiljer sig försvarsmaterielbeställningar på ett avgörande sätt från normala forsknings- och utvecklingsuppgifter inom industrin genom att de inblandade företagen inte på samma sätt som vid utveckling av kommersiella produkter tar en risk. Det är visserligen inte helt riskfritt för ett företag att äta sig militära utvecklingsuppdrag (kalkylerna kan visa sig vara felaktiga, politiska förändringar kan få konsekvenser för uppdraget). Men den största risken, marknadsrisken, är eliminerad. Beställaren av uppdraget uppträderju samtidigt som köpare. Därmed kan företagen våga satsa mer på teknisk utveckling och det byggs upp en teknisk-vetenskaplig kompetens, som annars inte skulle ha kommit till stånd.

Den kompetenshöjande effekten begränsar sig inte till enbart försvarsin- dustrin utan nyförvärvad kunskap och kompetens sprids med några års eftersläpning till övrig industri. Mest effektivt sker detta genom rörligheten på arbetsmarknaden. Genom att anställa personal med tidigare erfarenhet från annan industri kan ett företag få del av nytt kunnande och kännedom om nya metoder och tekniker.

IVA skiljer mellan baskompetens (dvs. den kompetens som fordras för att upptäcka tekniska genombrott eller nya möjligheter), utvecklingskompetens, produktionsteknisk kompetens och administrativ kompetens hos företagen. De militära utvecklingsuppdragens påverkan på baskompetensen kan gene- rellt beskrivas som måttlig, även om den inom vissa teknikområden är betydande. Vad gäller utvecklingskompetensen har försvarsbeställningarna betytt mycket inom en rad områden och den produktionstekniska kompe- tensen har påverkats i ungefär samma omfattning. Stor påverkan kan noteras inom områden som kräver hög kvalitet och precision, kontroll och testteknik. Den administrativa kompetensen slutligen har påverkats i betydande grad inom de ganska få företag som är huvudleverantörer av komplicerade system.

Insatsen av personal för leveranser av materiel till försvaret beräknas år 1972 ha motsvarat ca 30 000 manår hos huvudleverantörerna samt ytterligare 8 000—10 000 manår hos underleverantörerna, dvs. totalt ca 40 000 manår. Andelen forsknings- och utvecklingsarbete är svår att beräkna men kan antas motsvara ca 5 000 manår och beröra 6 000—8 000 personer.[ Genom perso- nalomsättning bland dessa överförs militärsektorernas kompetens både inom företagen och från företagen till omvärlden.

Inom försvaret spelar personalomsättningen vid försvarets myndigheter en motsvarande roll för att hålla försvarets beställarkompetens på en hög nivå. Vid FOA t.ex. har den externa omsättningen av personal med akademisk examen perioden 1965—1975 varit 30—40 tjänstemän per år.

Den externa personalomsättningen mellan olika försvarsindustrier resp. mellan försvarsindustrin och övrig industri är svårare att få grepp om. Personalomsättning är dock inte det enda sättet att ge spridning åt kompetens. Kontakter med underleverantörer och kunder betyder också mycket. Särskilt underleverantörerna har en viktig roll i nyttiggörande och spridning av kompetens.

En väsentlig fråga är om man inte kan tänka sig samma typ av kompetenshöjande uppdrag från andra sektorer än just försvarssektorn.

Försvarsbeställningarnas roll som pådrivande kraft i den tekniska utveck- lingen får ju ibland tillsammans med hänvisningar till den fulla sysselsätt- ningen tjäna som argument för ökning av försvarsanslagen eller bibehållande av en viss nivå.

Det finns givetvis andra företag än de inom försvarsindustrin som uppnått en mycket hög teknisk kompetens. IVA menar att det också inom deras områden i regel funnits pådrivande faktorer som kan jämföras med de militära beställningarna. Framför allt pekar man på samarbetet med en kompetent kund och garanti för avsättning om vissa prestanda uppfylls. För 5. k. stora utvecklingssteg har risktagandet primärt legat hos statliga bestäl- lare.

Uppenbarligen är hög teknisk kompetens inte något som bara går att uppnå inom industri med anknytning till försvaret och rimligen är spridningseffek- terna lika stora från annan industri med hög teknisk och vetenskaplig kompetens. Statsmakterna söker som nämnts också stimulera den tekniska utvecklingen inom industrin och det gäller alla typer av industri. Det stöd som ges inskränks dock som regel just till FoU-ledet. Risken med produkt- utveckling och marknadsföring förväntas de enskilda företagen själva bära. Därmed blir sådan utveckling enligt IVA handikappad jämförd med motsvarande militära utveckling.

Om positiva effekter på kompetensnivån inom industrin kan åstad- kommas med antingen militära eller civila projekt är syftet inte på samma sätt ett användbart argument i fördelningen av resurser mellan militära och civila program. De resurser som avsätts med syftet att höja den tekniska kompetensen bör fördelas till de områden där utbytet av resurserna i form av nyttig kompetens blir störst. För att en förvärvad kompetens skall kunna nyttiggöras bör det också vara balans mellan de olika kompetensområdena: baskompetens, utvecklingskompetens samt produktionsteknisk och admi- nistrativ kompetens.

IVA understryker att understöd från anslagsbeviljande myndigheter till enbart forskning och utveckling inom industrin ur kompetenssynpunkt inte är en fullgod ersättning för militära beställningar. Försvarets kompetens för anskaffning av materiel med lång utvecklingstid och höga krav på tekniska prestanda bör inte avvecklas förrän det skapats någon annan organisation med motsvarande kompetens. Industrin kan inte själv ställa upp målen för stora projekt av väsentlig nytta för samhället.

När det gäller spridning av kompetensen framhåller IVA att kompetens- utvecklingen till följd av försvarsbeställningarna i dag inte till fullo nyttiggörs av den civila sektorn. Här krävs en målmedveten policy och en satsning från företagens sida.l

IVA menar också att vi borde ha tillgång till en kvalificerad prognos över

1 Strävan att sprida kompetensen från försvarsforskningen till den civila sektorn har tagit sig många uttryck. Ett aktuellt exempel är det samarbetsavtal som tecknats mellan FOA och STU och som bl. a. syftar till att de kunskaper som FOA besitter och de resultat som dess forskare kommer fram till kan tillgodogöras av det civila samhället. Detta skall ske bl. a. genom att STU:s kännedom om efterfrågan på forskningsresultat utnyttjas och genom att systematiskt sammanföra dem som har behov av teknisk- vetenskaplig forskning med etablerade organ för sådan verksamhet. Härtill kommer en kraftig satsning på information.

vilka områden inom svensk industri som detär mest angeläget att utveckla. En sådan prognos borde kunna utvecklas, framför allt inom de statliga och kommunala sektorerna, där det finns beställare av dominerande Sl)l'1€1(.

11.6. Näringslivets forskningspolitiska betydelse och forskningsberoende

Sveriges industri och övriga näringsliv är av utomordentligt stor betrdelse i ett forskningspolitiskt perspektiv, inte bara genom det betydande Fot-arbete som utförs där utan också och kanske främst genom näringslivets 011 som avnämare av forskningsresultat. Näringslivet är dessutom finansiär av forskning inom andra samhällssektorer och en potentiellt viktig avnämare av forskarutbildad personal.

För utvecklingen av näringslivet i Sverige är FoU-politiken i sanhället betydelsefull. Ett uttryck för detta är att intresseorganisationer som Sveriges industriförbund, LO och TCO aktivt formulerat sin syn i forskningspolitiska frågor. (Se t.ex. LO:s handlingsprogram från 1976, TCO-rapporten om forskning och utveckling från 1970 och Sveriges industriförbund; skrift ”Industrin och forskningspolitiken” från 1974).

I det följande diskuteras dels näringslivets främst industrins — r)ll som avnämare av forskarpersonal och forskningsresultat från andra delar av samhället, dels möjligheterna till samutnyttjande och samplanering av forskningskapacitei och forskarkompetens.

1 1.6. 1 Industrin och forskarutbildningen

Forskarutbildningen är av stort intresse för industrin på flera sätt. Dels är utbildningen väsentlig för möjligheterna att rekrytera forskare med ämplig utbildning, dels verkar dimensioneringen av forskarutbildningen styrande på utvecklingen av svensk forskning inom för svensk industri strategiska områden, dels har utbildningen ett icke obetydligt inflytande på näringslivets förmåga till strukturförändring. Det finns också ett samband mellan forskarutbildning och annan högre utbildning som är intressant för incustrin. En fråga av intresse för de verksamma inom industrin är även möjligheterna till fortbildning för industriforskarna. Samtliga dessa frågor torde ligga inom ramen för uppdraget till forskarutbildningsutredningen (FUN).

Forskarutbildning bedrivs också inom industrin i andra former än vid universitet och högskolor - vanligen utan att leda till någon typ av formell kompetens.

Många forskningsuppgifter inom industrin lämpar sig väl som thand- lingsarbeten för forskarstuderande vid universiteten. Omvänt kan industri- forskare med eller utan formell forskarkompetens ha stort utbyte av vissa av universitetens teoretiska kurser. Insikten om detta har lett till att industrins medverkan i forskarutbildningen utretts i olika sammanhang (se t.ex. en undersökning av IVA och Sveriges industriförbund i IVA-rapport 30). Genom timarvodering, speciallärartjänster och tjänster som adjungerad professor kan personer från organisationer utanför högskolan engageras i forskarutbildningen, bl. a. som handledare för de studerande.

11.62. Utrustningför-forskning och utveckling

Tillgång till FoU-resurser som laboratorier och utrustning för provtagning o. (1. är vid sidan av den personella resursen en väsentlig förutsättning för både industriforskning och annan forskning. Här kan man tänka sig ett samutnyttjande och sådant förekommer också via uppdrag från industrifö- retagen till institutionerna vid universitet och högskolor, till de 5. k. kollektiva instituten och till andra specialinstitut. Ett samarbete i motsatt riktning så att industriföretagen ställer avancerad utrustning till förfogande för universitetsforskning torde vara mindre vanligt men är tänkbart t. ex. i samband med att forskarstuderande väljer avhandlingsuppgifter som utförs inom industrin. Sekretesskäl kan verka hämmande på industriföretagens vilja och förmåga att ställa utrustning till förfogande.

För många forskningsuppgifter är det inte någon avancerad vetenskaplig utrustning som behövs. Istället kan syftet vara att studera vissa fenomen som uppträder under en normal industriell produktionsprocess. Forskningsupp- gifter av detta slag fordrar att industriföretagen medverkar genom att ställa sin produktionsapparat till förfogande. För många tekniska institutioner är det intressanta vad som händer vid övergång från modell till produktion i full skala. Små experiment är då inte tillfyllest och samarbete med industriföretag en nödvändighet.

11.6.3. Kollektiva institut (branschforskningsinstitut)

Ett exempel på samarbete mellan industriföretagen och offentligt finansierad FoU-verksamhet är de 5. k. kollektiva instituten. Dessa institut, som vanligen har inriktning på en viss bransch, erhåller uppdrag huvudsakligen från industriföretag, men de kan också få anslag från t. ex. forskningsråd och FoU-beroende myndigheter för vissa forskningsuppgifter. Instituten finan- sieras gemensamt av staten via styrelsen för teknisk utveckling och industriföretagen inom en bransch (varav en del naturligtvis kan vara helt eller delvis statsägda). De disponerar utrustning för forskning och sysselsätter i hög grad forskarutbildad personal. För en närmare analys av de kollektiva institutens funktion hänvisas till forskningsavgiftskommitténs betänkande (SOU I976:65). De kollektiva institutens framtida verksamhet utreds av STU-utredningen.

11.6.4. Uppdrag och anslagfrän näringslivet till universitet och högskolor

Möjligheten för industrin och det övriga näringslivet att få forskningsupp- gifter utförda vid universitet och högskolor är kanske den form av samarbete mellan näringslivet och FoU-organisationen i övrigt som uppmärksammats mest i den forskningspolitiska debatten. Verksamheten har dock knappast fått den omfattning som anhängarna väntat och motståndarna befarat, om man ser till uppgifterna i FoU-statistiken (jfr avsnitt 11.28) och till högskolornas redovisning av externt finansierad forskning. Industriföretagens finansiella bidrag till universitet och högskolor återfinns i UKÄ:s sammanställning över den ekonomiska omslutningen (jfr figur 9:I)

huvudsakligen under rubrikerna ”gåvo- och donationsmedel” samt "ersätt- ning för arbete”. Den senare rubriken avser uppdragsforskning enligt kontrakt. Totalt svarar "gåvo- och donationsmedel” för 5 % av omslut- ningen och "ersättning för arbete” för 4 %. Långt ifrån alla dessa medel är bidrag från industriföretagen — större delen utgörs av anslag och bidrag från andra organisationer, statliga myndigheter och kommuner. Medlens bety- delse för forskningen är dock större än siffrorna ovan antyder (jfr avsnitt 9.4 och 9.5 samt figur 9z3).

Andelen uppdragsmedel visar en svag tendens att öka, men den relativa fördelningen mellan de olika typerna av medel i universitetens verksamhet har varit anmärkningsvärt stabil (se kapitel 9). Med utgångspunkt i SCB:s FoU-statistik för 1973 och UHÄzs redovisning av externa medel för närmast motsvarande år kan industrins bidrag till finansieringen av FoU-verksam- heten vid universitet och högskolor beräknas till högst ett par procent av de totala FoU-resurserna och mindre än 4 % av de rörliga resurserna för FoU.

Det kan finnas flera förklaringar till att industriföretagen inte i högre grad anlitar universitet och högskolor för forskningsuppdrag. En förklaring, som ibland anförs av industrins branschorganisationer, industriförbundet, IVA m. fl. sakkunniga, är behovet av sekretess. Ett annat skäl kan vara bristande tilltro till högskolornas kompetens, i synnerhet när det gäller uppgifter av utvecklingskaraktär där industrin själv antagligen har överlägsen kompetens. Högskolorna kan däremot spela en viktig roll vid forskning liksom vid produktkontroll och produktutprovning, analys etc. Slutligen kan en förkla- ring vara att universiteten inte är vana vid projektarbete, som ofta ställer stora krav på samordning och förmåga att följa tidplaner. Undersökningar i USA tyder på att universiteten där anlitas för uppdrag främst när det bara krävs ett fåtal forskare föratt genomföra projektet och när tidsfaktorn inte spelar någon större roll. Kvaliteten på det arbete som utförs vid universiteten anses enligt dessa undersökningar vara hög och kostnaderna per arbetad tid lägre jämförda med fristående organisationer.

Möjligheterna till samarbete är också i hög grad en fråga om attityder. För många företag, i synnerhet då mindre företag, är det inte naturligt att samarbeta med högskolorna p. g. a. brist på kontakter och upparbetade kanaler. Möjligheten kanske inte ens är känd. Detta är en del av bakgrunden till att särskilda kontaktsekretariat upprättas vid en del högskolor på initiativ av bl. a. STU. Problemet att initiera forskning är inte bara ett problem för myndigheter och organisationer utan också för många företag, i synnerhet mindre företag.

Däremot har vissa företag, särskilt FoU-intensiva storföretag, uppenbar- ligen goda kontakter med universitetsinstitutioner och därigenom en möjlighet att via enskilda forskare fästa uppmärksamheten på forskningsbara problem av intresse för företaget. Indirekt kan detta i praktiken leda till att företaget har ett större inflytande på forskning och forskarutbildning vid en institution än vad som framgår av de finansiella bidragen till institutionens verksamhet.

11.65. Utnyttjande avforskningsresultatfrån universitet och högskolor m. nr. inom näringslivet

Det är självfallet inte bara den del av verksamheten vid universitet och högskolor som i en eller annan form initierats av företagen själva som är av intresse för dem. Forskningen vid universitet och högskolor är omfattande och rikt specialiserad, och en del av forskningsresultaten kan ofta direkt utnyttjas och nyttiggöras av uppmärksamma företag. Särskilt intressanta är naturligtvis sådana resultat som kan utnyttjas i företagets produktutveckling eller för utveckling och förbättring av produktionsprocessen. Men också resultat från forskning kring t. ex. organisation, lednings- och styrsystem, psykologisk forskning och miljöforskning kan vara av intresse för företagen. För ett effektivt utnyttjande av resultaten krävs en bevakningsfunktion inom företaget och tillfredsställande information om forskningsresultat från högskolorna.

Företagets bevakning av forskningsresultat kan självfallet inte begränsas enbart till inom Sverige bedriven forskning utan måste i varje fall inom vissa specialområden gälla andra länders eller internationellt bedriven forskning. Genom tillkomsten av tekniskt avancerade informations- och dokumenta- tionssystem har denna typ av bevakning underlättats.

Hur pass systematiskt pågående forskning följs och forskningsresultat inhämtas och studeras är okänt — intresset skiftar antagligen starkt mellan olika företag. Synnerligen FoU-intensiva och FoU-beroende företag kan förväntas ha utvecklat avancerade system och rutiner, medan mindre företag och företag i stagnerande branscher knappast har resurser för en sådan bevakning. Branschorganisationer, IVA m. fl. intresserar sig starkt för dessa frågor. Exempel på ett medvetet och systematiskt letande efter nya forsk- ningsresultat kan i Sverige hämtas från läkemedelsindustrin. Det är där inte ovanligt med särskilda enheter för bevakning av detta slag. Förutom att vissa resultat direkt kan utnyttjas eller föras vidare i företagets FoU-verksamhet kan ett forskningsresultat eller en rapport från ett projekt inom något område ge upphov till kontakter mellan läkemedelsföretaget och de forskare som initierat projektet. Företaget får därmed möjlighet att ge impulser till en vidareutveckling av forskningen som ligger i linje med företagets specialin- tressen. På sikt kan företaget ha skaffat sig ett visst inflytande över en del forskning och en insyn som ger ett försteg om och när forskningen ger kommersiellt användbara resultat.

Stora delar av i offentlig regi bedriven sektoriell FoU kan vara av starkt industriellt intresse. Med den öppenhet som kännetecknar svensk förvalt- ning kan som regel rön från sådan FoU utnyttjas av den som så önskar.

11.7 Forskningspolitiska överväganden Sveriges industri och övriga näringsliv är i ett forskningspolitiskt perspektiv betydelsefullt på minst två sätt:

Cl Företagen är viktiga FoU-intressenter genom sitt beroende av forskning och utveckling och sin förmåga att nyttiggöra FoU-resultat.

D Företagen svarar själva för större delen av utvecklingsarbetet och även en del forskning. De fattar därigenom forskningspolitiska beslut.

Intressentaspekten kan exemplifieras med industriföretagens roll som avnä- mare av forskarutbildad och akademiskt utbildad personal och — framförallt — av forskningsreultat. Industrin är vidare en viktig beställare och finansiär av forskning.

I en övergripande FoU-planering måste näringslivets behov i olika avseenden spela en viktig roll. Genom sin omfattande självfinansierade FoU- verksamhet och genom beställning av forskning är företagen med om att utforma svensk FoU-politik. Information om FoU-verksamhet som sker eller planeras inom företagssektorn bör utgöra ett väsentligt underlag vid diskussioner om framtida inriktning av forskning och utveckling liksom vid val av forskningspolitiska handlingslinjer.

1 1.7.1 Information omföretagens Fo U -verksamhet som underlag för en FoU-politik

Nuvarande FoU-statistik omfattar som nämnts inte alla företag utan enbart företag inom "gruv- och tillverkningsindustrin". Statistiken ger i flera avseenden en detaljerad bild av FoU-verksamheten inom denna sektor. En nackdel är dock bristen på aktuell information (jfr kapitel 14). Information från FoU-statistiken kan under förutsättning att den uppdateras och analyseras och tolkas försiktigt — tas till utgångspunkt för industripolitiska och forskningspolitiska åtgärder av olika slag.

I den mån statsmakterna eller forskningspolitiska intressenter vill ha mer ingående analyser och mer detaljerade upplysningar kan särskilda undersök- ningar behövas. Att ta initiativ till sådana undersökningar kan bli av intresse för bl. a. den interdepartementala arbetsgrupp som utredningen föreslår i kapitel 13.

Om statsmakterna önskar mer information om t. ex. pågående utveck- lingsprojekt och industriforskarnas kompetens och arbetsuppgifter, kan detta intresse i vissa fall kollidera med företagens intresse av sekretess kring sina framtidsplaner. Detta behöver dock inte vara något oöverstigligt problem så länge känslig information inte publiceras.

Offentlighetsfrågorna aktualiseras i utredningens förslag i kapitel 15 om ett system för redovisning av pågående forskning och utveckling.

11.7.2. Möjligheterna att påverka FoU-beslut inom företagen

Ur samhällssynpunkt kommer det alltid att finnas ett behov av att på olika sätt påverka FoU-besluten inom företagen för att bl. a. bevara det tekniska kunnandet i landet på en hög nivå, bevaka att forskning och utveckling kommer till stånd på nya eller försummade områden och se till att vårt land inte hamnar på efterkälken internationellt vid utveckling av ny teknologi.

På samma sätt som man i den sektoriella FoU-organisationen eftersträvar en koppling mellan FoU och olika samhällsmål har FoU inom företagen en klar koppling till _företagsmäl av olika slag. Dessa är emellertid utsatta för påverkan från samhällsmål i olika avseenden.

Ovan (avsnitt 11.5) har berörts vissa betingelser för ett företags verksamhet som kan leda till underinvesteringar i FoU inom företagen. Samhället kan i sin FoU-politik och industripolitik söka motverka sådana faktorer. Därvid står flera vägar öppna för statsmakterna.

Det är inte bara fråga om FoU-satsningarnas storlek utan också om deras innehåll. Avancerade projekt som innebär ett stort risktagande konkurrerar med projekt som innebär mindre utvecklingssteg och ger en säkrare utdelning på kort sikt. Lönsamhetsintresset och hänsynen till företagens nationella och internationella konkurrenskraft och stabilitet tvingar fram en satsning på främst företagsekonomiskt motiverade utvecklingsinsatser, medan samhällsekonomiska och politiska mål sannolikt oftast betyder mindre när företagen väljer FoU-strategi.

FoU-besluten inom företagen kan komma att påverkas av att de anställda i allt högre grad engageras i beslut som rör företagens forskning och utveckling, bl. a. genom att nya former för medinflytande utvecklats. Framtida utvär- deringar får visa vilken inverkan de senaste förändringarna i lagstiftningen i praktiken får på FoU-besluten i företagen. Även de anställda utgör en del av företaget och de kan i sitt agerande inom ett företag komma att styras mer av företagsmål än av samhällsmål.

En viss del av FoU-besluten inom industriföretagen är beroende av föregående beslut inom den offentliga sektorn. FoU för försvarets räkning är det kanske viktigaste exemplet. Statsmakterna och de statliga myndigheterna påverkar således inriktningen av forskning och utveckling inom företagen bl. a. genom direkta beställningar och beslut om större utvecklingsprojekt. Förutom försvarspolitiska motiv spelar ofta industripolitiska och arbetsmark- nadspolitiska överväganden en viktig roll vid dessa beslut.

Vidare påverkas FoU-beslut i företagen i vissa fall av statliga bidrag till finansieringen av företagsprojekt. Så sker inte minst genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) som genom att bevilja eller avslå ansökningar om stöd av forskningsprojekt kan ha ett inflytande på vilken forskning och utveckling som kommer till utförande.

En grov uppfattning om STU-medlens betydelse för den tekniska utveck- lingen kan man få genom att relatera dem till FoU-insatserna i industrin. STU:s totala ekonomiska resurser svarar mot en ca 10-procentig andel av svensk industris insatser på FoU-området. Motsvarande andel för STU:s insatser inom den s.k. I-rollen (insatser för att särskilt främja industrins utvecklings- och innovationsförmåga) rör sig kring 3—4 %. Genom att fördela sina insatser strategiskt kan STU dock ha ett större inflytande än vad dessa siffror tycks ange. Den roll som STU spelar inom olika program och projekt varierar starkt med den samarbetspartner det är fråga om liksom med samarbetsformerna. STU kan t. ex. finansiera hela kostnaden för ett projekt eller bara skjuta till en del av kostnaderna beroende på projekttyp.

Mindre direkt är den påverkan som innebär att statsmakterna generellt söker stimulera forskning och utveckling inom företagen t. ex. genom att bevilja särskilda forskningsavdrag vid beskattning. Åtgärder av detta slag kan påverka volymen av FoU-arbete men verkar inte styrande på forskningens inriktning.

11.7.3. Utnyttjande avforskningsresu/tat och utveckling av beställarkompetens ifråga om civil FoU

Det är långt ifrån alla forskningsresultat och utvecklingsmöjligheter som fmner användning inom näringslivet,även om möjligheterna till framgångs- rikt utnyttjande förefaller goda. Det finns exempel på att särklassig svensk forskarkompetens i förening med insatser från STU lett fram till forsknings— resultat som. trots att de är unika i världen. inte utvecklats vidare av svenskt näringsliv. Förklaringen till detta får sökas i de förhållanden som näringslivet arbetar under.

IVA:s studier av de militära beställningarnas betydelse för forskning och utveckling inom industrin fäster uppmärksamheten på några viktiga faktorer som ger den militära industrin överlägsna förutsättningar att utveckla nya avancerade system och produkter (jfr avsnitt 11.5). Försvarets materielan- skaffning innebär i allmänhet att även studier och utveckling beställs separat eller i ett paket inkluderande serieproduktion. Utvecklingssteget bestäms av försvarets myndigheter, som gör riskbedömningen och som i många fall i allt väsentligt står för riskerna.

Vid civilt utvecklingsarbete väljer företaget utvecklingssteg med hänsyn till den förväntade marknadsmässiga lönsamheten. I detta fall löper företaget så gott som alltid en marknadsrisk. Risken att misslyckas på marknaden kan tvinga företaget till en försiktig utvecklingspolitik med tonvikt på konven- tionella produkter för en känd marknad.

Det finns givetvis även utanför försvarsindustrin företag som bedriver avancerat utvecklingsarbete och som uppnått en hög teknisk-vetenskaplig kompetens. I regel har det inom dessa områden funnits pådrivande faktorer liknande dem som finns vid militära beställningar. IVA pekar här framför allt på betydelsen av samarbete med en kompetent kund och möjligheterna att garantera avsättning vid uppfyllda prestanda.

För stora utvecklingssteg har risktagandet primärt legat hos statliga beställare. Som exempel på icke-militär utveckling som drivits fram på detta sätt kan nämnas utveckling av datasystem för användning inom den civila sektorn, utvecklingen av kärnkraftsindustrin samt den teletekniska indu- strin.

Om IVA:s analys av problemet är riktig — och mycket talar för det — innebär detta att en viktig sida ofta förbisetts i hittillsvarande försök att stimulera teknisk utveckling inom industrin (jfr avsnitt 11.5).

Den offentliga upphandlingens stora betydelse för den tekniska utveck- lingen på tekniskt avancerade områden har uppmärksammats även i andra sammanhang. bl. a. i direktiven till teknikupphandlingskommittén (TUK), som studerat anskaffningsprocessen vid upphandling av tekniskt avancerad utrustning — teknikupphandling. Begreppet teknikupphandling. som det definieras av kommittén. innefattar samtliga steg i anskaffningsprocessen: planering. utredningar. tekniskt utvecklingsarbete. prototypframställning m. m., vid sidan av direkta upphandlingsmoment som specifikation. kontraktstecknande. leveranskontroll och provning.

] teknikupphandlingskommitténs betänkande (SOU l976:69) rekommen- deras upphandlande myndigheter att fortlöpande se över sin kompetens för teknikupphandling. Teknikupphandlingen ses som nära kopplad till plane-

ringsaktiviteter inom myndigheter och sektorer och till utredningsarbete. Information rörande utvecklingsbehov inom den offentliga sektorn betraktas som ett väsentligt incitament för tekniska utvecklingsinsatser inom indu- strin, och det betonas att statsmakterna har behov av förbättrat underlag i dessa avseenden för bl. a. industripolitiskt motiverade insatser. Möjlighe- terna att genom samordning förbättra betingelserna för teknikupphandling är enligt TUKzs bedömning störst inom de kommunala områdena. Tänkbara ”storkunder", som kan utveckla en kompetens för beställning av utveck- lingsprojekt, år — förutom statliga myndigheter Landstingsförbundet och Kommunförbundet.

En förutsättning för kommunala utvecklingsuppdrag av detta slag är att kommuner resp. landsting kan enas om vilka krav som skall ställas på den nya utrustningen, den nya tekniken eller det nya systemet.

] viss utsträckning har denna idé redan prövats. Den ökade komplexiteten i den kommunala och statliga verksamheten liksom det ökade medvetandet om betydelsen av forskning och utveckling motiverar dock enligt utred- ningens uppfattning att idén tas upp till förnyad prövning.

Som exempel på projekt som lämpar sig för större utvecklingsuppdrag till svensk industri inom områden för civil teknik kan nämnas kommunala transportsystem. tekniker för miljöskydd (avloppsrening, återställande av ekologisk balans etc.). uppbyggnad av datanät och informationssystem, metoder för rationellt och samtidigt miljövänligt skogsbruk, utveckling av järnvägstransporter, system för distribution av post, hjälpmedel för handi- kappade, utrustning för sjukhus och skolor etc.

Enligt forskningsrådsutredningens uppfattning är en satsning på avance- rade civila projekten av de vägar man bör pröva när det gäller att främja den tekniska utvecklingen i vårt land. Sådana projekt borde kunna ge samma stimulanseffekt för industriell teknik som de militära beställningarna. Utvecklingssteg i projekten bör väljas utifrån en bedömning av samhällsbe- hov. varvid den marknadsrisk företagen normalt måste ta hänsyn till bör kunna reduceras genom att samhällets organ svarar för efterfrågan. Bestäl- larkompetens torde redan finnas eller kunna utvecklas inom rimlig tid när det gäller flera tänkbara storkunder som t. ex. affärsverken.

[ andra fall måste man långsiktigt söka bygga upp en sådan kompetens. Kommunerna har först på senare tid börjat uppträda som beställare av forskningsprojekt — främst på miljövårdssidan och endast sällan mera samordnat. I kraft av gemensamma intressen och med gemensamma resurser borde kommunerna kunna investera betydligt meri forskning och utveckling för sina behov. t. ex. via Kommunförbundet. och ge denna satsning formen av utvecklingsuppdrag kopplade till beställningar för flera kommuners räkning.

En satsning på avancerade civila projekt kan, om den blir framgångsrik, ge Sverige kunnande på områden. där de stora länderna traditionellt inte satsat några större resurser.

Utvecklingen inom industrin skulle enligt utredningens bedömning också stimuleras om det fanns en långsiktig. kvalificerad prognos över vilka områden inom svensk industri som det är mest angeläget att utveckla med hänsyn till möjligheten att upprätthålla internationell konkurrenskraft och med utgångspunkt i samhällets behov. En vanlig åsikt är att t. ex. verkstads-

industrins inriktning bör ske mot områden med hög teknisk nivå där vi trots en liten hemmamarknad kan uppnå en stor export.

För vissa branscher som t. ex. stålindustrin har statliga utredningar kunnat ge en viss ledning för den framtida utvecklingen. En annan möjlighet är att industrin själv genom egna utredningsinstitut och liknande söker förutse framtida möjligheter och områden där svensk industri kan göra sig gällande genom sina produktionsförutsättningar eller sin tekniska kompetens.

Oavsett hur sådana prognoser kommer till skulle de kunna bli väsentliga delar i underlaget för ett FoU-program eller en FoU-plan. som läggs fram av regeringen för riksdagens ställningstagande (jfr kapitel 13).

11.7.4. Rollfördelning och ansvars/örhä/lano'en i (forskningspolitiskt avseende

Vad gäller ansvarsfördelningen mellan företagen och det övriga samhället brukar det mera kortsiktiga utvecklingsarbetet ofta betecknas som företagens ansvarsområde, medan ansvaret för den grundläggande, långsiktiga forsk- ningen och för forskarutbildningen främst anses ligga på "staten”. Hänsyn till den typ av kompetens som byggts upp inom industrin resp. inom universi- tets— och högskoleväsendet och forskningsrådsorganisationen stöder en sådan argumentering.

En rollfördelning av detta slag behöver emellertid kompletteras av övergripande planering och samverkan i olika former. Liksom forskningsbe- roende myndigheter med egna utvecklingsprojekt behöver industriföretagen kontakter och samarbete med den forskning och utveckling som sker vid universitet och högskolor. statliga specialinstitut och forskningsanstalter och de kollektiva instituten. Som utredningen tidigare framhållit kan inte heller gränsen mellan 5. k. grundforskning och mer tillämpad forskning dras alltför skarp.

Ett effektivt samarbete förutsätter tillgång till information om planer och pågående aktiviteter. Ett informationssystem av det slag som prövats på miljövårdsområdet skulle väsentligt förbättra överblicken över den FoU- verksamhet som universitet och högskolor, institut, myndigheter m. m. ägnar sig åt och visa på sammanfallande intressen liksom vita fläckar inom olika forskningsområden. Utredningen återkommer till dessa frågor i kapitel 15 och i expertbilaga 2 (SOU l977:54).

Även om det är alltför tidigt att göra en utvärdering av miljövårdens informationssystem vore det intressant att studera hur systemet kan utnyttjas av företagen. Industriföretagen skulle sannolikt i högre grad själva kunna bidra med information om sina miljövårdsprojekt (nu återfinns huvudsakligen industriprojekt som har statligt stöd i systemet). Här aktua- liseras återigen sekretessproblematiken.

Information omforskningsresu/tat är väsentlig för företagen. Utredningen anser att forskningsresultaten bör vara lättillgängliga bl. a. för att kunna utnyttjas ekonomiskt. Ett system för projektregistrering, information om publicerade rapporter och ett välutvecklat kontaktsystem i kombination med en aktiv bevakning av pågående forskning och forskningsresultat från industriföretagens sida skulle ge förbättrade förutsättningar för ett nyttiggö- rande av forskningsresultat inom industrin.

För att å sin sida bättre kunna följa inriktningen av FoU-insatserna inom företagssektorn behöver statsmakterna och FoU-planerande organ ha till- gång till aktuell och tillförlitlig statistik över FoU-verksamheten inom hela företagssektorn. Sådan statistik är av intresse bl.a. vid planeringen av forskarutbildningen och vid prioriteringen mellan olika forskningsområden. Utredningen återkommer till dessa frågor i kapitel 13.

Ett resultat av en övergripande planering i FoU-frågor skulle kunna vara att olika samarbetsmöjligheter identifierades och utnyttjades. t. ex. avseende forskarutbildning och gemensamt utnyttjande av viss utrustning. Därvid behöver frågor om principer för ersättning. rätt till uppkomna resultat etc. lösas.

Många av de stora och principiella forskningspolitiska frågor som tas upp i kapitel 13 berör förhållandet mellan företagssektorn och den offentliga sektorn. Hit hör frågorna om finansiering av offentligt initierad eller stödd FoU, som inom industridepartementets område nyligen utretts av forsk- ningsavgiftskommittén. En annan är frågan om inflytandet över forskning och utveckling. Företagen med sin väldiga utvecklingspotential styr i hög grad den tekniska utvecklingen med konsekvenser för konsumtionsmönster och de produktionsprocesser som används. De svenska företagen svarar dock bara för en liten del av den styrning, som når oss genom världshandeln. Detta problem behandlas ytterligare i avsnittet om teknikvärdering i kapitel 17.

.||u|_|| lr'4t

!"

|.|].l.:l.'|' .T| [!: .Ir|lf.'| .: '." |.||"..||'ill..:I ' .'.'-'I .-

Pl..";- ]_'.|.'2.11'|M.|”. ]lllw .|.'|' || annu-Ill .-

ijllrnl |”.Lrl'- |”| .-'|url.|.| 5- r '! r||.. || '.' .

håna irl-|| ||.|p|_|;'|'|| Immanuåauqd ITF- _ (_||-lj '.'|-| .. : 1' |.|4|_-.:".E| |' tu.-..: .-||I' '

:. ..|I .p.:.||.|u_|:”| .||. |. _- El...-| .|| " . " ......u ju...], 'Luql-l-llh'qb fl...-llå. .. ....l ' |_. .. F-wjlll4l: |.'. ””ännu, ' ..

F'Tllril'l. .'lp.|.|l' IlwlluurllllII-Llll 'J'l'..Tl*.n."1f |.|u' '|u"-.|| '.'.l'ulp'u' '.”.'-||"le ""fin

Lu ""|. lll" ||' 'la. ...|.||.|" in.”-LlwI .| 5”! j"' 'I'llln'u '.'| '-"' 'n' 'u-tmil-li'iuu'll'l' % '|'|'" '||." -'.| |"|- '|'u-|li'- |.| "!. "||'-" ": ||..'-H.l"-ll'f|u'. ulru- |-._|..U u. | .|-|.I.lr|. | .HIIIIHIIIIR'.

.|' " .||. |." "' [mr-minr- |'|' -. -||: 15- ||..1|.-|r|1||._,m'jv.|_._..r||,1-._... .nu-markup vit..» '.i.' .mr'. —=

rf.'"f- "in: "' llm mum "" [n'g f "'i -:u..'- |.|11I|.p'fl."'1.. .-|'||-u.'||

12. Internationellt FoU-samarbete

12.1. Forskningens internationella karaktär

Sverige med sina 8 miljoner invånare svarar enligt vissa beräkningar för 1 % av världens samlade forskning. Detta kan synas mycket men påminner också om att vi får större delen av vår vetenskapligt grundade kunskap utifrån.

All forskning är internationell i den meningen att den bygger på forskningsresultat från skilda länder och att viktiga resultat av forskningen i allmänhet snabbt blirtillgängliga för andra nationers forskare. Forskare i olika länder arbetar i stor utsträckning med gemensamma regelsystem och påverkas i sin forskning ofta av samma, internationellt studerade litteratur. Den internationellt dominerande, i litteraturen mest uppmärksammade forskningen styr i viss mån forskningen i varje enskilt land. Inom de flesta vetenskaper är det berättigat att tala om en internationell forskningsfront. Eri forskning som arbetar inom snäva nationella gränser riskerar att förlora kontakten med den aktuella forskningsfronten.

Den internationella utvecklingen påverkar i stor utsträckning förutsätt- ningarna för våra egna insatser. Ett litet land som Sverige kan bara i begränsad utsträckning föra en FoU-politik på tvärs mot den internationella utveck- lingen.

En förutsättning för forskning och utveckling i Sverige är tillgång till informationsflödet från FoU-verksamheten i andra länder och beredskap att ta emot och utnyttja detta flöde.

Det finns en stark tradition inom den vetenskapliga världen att fritt och öppet offentliggöra forskningsresultat. Undantag är främst forskningsresultat som tagits fram för militära ändamål eller för att utnyttjas kommersiellt. Svårigheten när det gäller resultatinformation är snarast att kunna fånga upp floden av ny information och att hitta tekniker för att söka sig fram till de resultat man är särskilt intresserad av. Mot bakgrund härav är det väsentligt att ha väl fungerande biblioteks- och dokumentationssystem med interna- tionella kontakter och att följa med i utvecklingen på informationssöknings- området.

Vad gäller internationella informationssökningstjänster och utvecklingen på bibliotekssidan och inom IoD-området hänvisar utredningen till BIDOK och SINFDOK-utredningen. Dessa frågor tas således inte upp här.

Det internationella informationsutbytet på FoU-området inSKränker sig dock inte till information om forskningsresultat. För det internationella forskningssamarbetet blir även information om pågående forskning allt

angelägnare. En förutsättning för internationellt samarbete här är att nationella system för information om pågående forskning etableras. Utred- ningen behandlar dessa frågor i kapitel 15 och expertbilaga 2 (SOU l977:54).

Det internationella forskningssamarbetet — som allt vetenskapligt samar- bete — bygger på personliga kontakter och personligt samarbete, som till stor del växt fram utan nämnvärda organisatoriska eller administrativa åtgärder. Denna typ av samarbete är grundläggande och underlättar väsentligt mer systematiserat, planerat samarbete som kräver större administrativa insatser och organisation. Även bakom informellt samarbete måste dock finnas resurser och en forskningsorganisation.

I vissa fall har forskarna eller de forskningspolitiska organen i två eller flera länder funnit skäl att samordna sina insatser inom ett större forskningsom- råde eller bygga upp gemensamma forskningsinstitutioner. Bland motiv för ett sådant systematiserat samarbete kan nämnas viljan att få till stånd en bredare forskning kring ett visst problem, strävan att öka forskningens effektivitet, önskan att undvika onödigt dubbelarbete samt, när det gäller gemensamma institutioner, möjligheten att få tillgång till avancerad utrust- ning och få till stånd en forskningsmiljö, som är överlägsen vad ett ensamt land kan åstadkomma.

Avsikten är att i detta kapitel behandla främst internationellt organiserat FoU-samarbete i relation till den svenska FoU-organisationen och i ett forskningspolitiskt perspektiv.

12.2. Motiv för ett internationellt organiserat FoU-samarbete

En rad motiv för organiserat FoU—samarbete på internationell bas kan framhållas. En minsta gemensam nämnare bör vara att samarbetet förväntas ge bättre resultat än separata insatser i varje land. Detta torde vara fallet när någon eller några av följande förutsättningar föreligger:

El Det finns forskning som är extremt dyrbar och som ett enskilt land har svårt att bygga upp egna resurser för, även om forskningen bedöms som angelägen. Det gäller främst forskningsgrenar som kräver dyrbar och specialiserad utrustning, t. ex. elementarpartikelfysik. El Unika resurser för en viss typ av forskning kan finnas i ett visst land och flera länder har intresse av att utnyttja dessa resurser. (Exempel är de nordiska ländernas vulkanologiska institut i Reykjavik och det observa- torium som europeiska stater driver i Chile.) D Flera länder kan ha gemensamma problem eller gemensamma förhål- landen som lämpar sig för samordnade eller gemensamma forskningsin- satser. (Östersjöländerna har ett gemensamt intresse av forskning kring föroreningen av Östersjön. Samernas Ievnadsförhållanden är ett gemen- samt nordiskt forskningsintresse.) 13 Genom samverkan kan en bättre forskningsmiljö skapas inom volym- mässigt små, starkt specialiserade eller exklusiva forskningsområden. Genom samverkan kan man också skapa utrymme för forskningsom- råden som ännu inte fått en fast plats i de enskilda ländernas forsknings- organisation.

I de nordiska länderna har betydande insatser gjorts för att främja forsknings- samarbetet dem emellan. Som särskilda skäl för ett nordiskt samarbete anförs i Nordisk utredningsserie nr 8/1972 (Planer för kultursamarbetet för åren 1973—1975) bl. a.:

D Ett nordiskt samarbete kan vara en förutsättning för eller en inledning till ett vidare internationellt samarbete. Cl Genom att uppträda gemensamt kan de nordiska länderna få större tyngd och inflytande inom ramen för ett vidare internationellt samarbete.

Internationellt samarbete motiveras oftast med att nationella intressen sammanfaller. Det är också vanligt att de enskilda ländema även i det internationella samarbetet i huvudsak utgår från nationella prioriteringar. Ett etablerat internationellt samarbete påverkar dock i sin tur de nationella värderingarna. I vissa fall kan också internationella prioriteringar eller ena partens prioriteringar vara utgångspunkten för ett samarbete, t. ex. inom u— landsforskning.

När internationella samarbetsprojekt lanseras och ekonomiska bidrag krävs av de länder som vill medverka, uppkommer ibland ett slags spelsituation. Projektet kan komma till stånd även om ett enstaka land drar sig ur, och icke medverkande länder kan få del av fördelarna utan att göra någon uppoffring.

12.3. Former för samarbete

Som antytts i det föregående kan internationellt forskningssamarbete äga rum i olika former och vara mer eller mindre systematiskt och organiserat. Exempel på samarbete är:

utbyte av information samarbete kring enskilda projekt eller större forskningsprogram samordning av forskningsinsatser samarbete i fråga om forskarutbildning gemensam finansiering av forskning gemensamma forskningsinstitutioner.

DDDDDD

12.3.1. Utbyte av forskningsinformation

Utbyte av forskningsinformation kan ske genom forskningsrapporter och facktidskrifter, genom symposier, konferenser och kongresser, genom studiebesök, gästföreläsningar osv. Internationella stipendier, gästprofes- surer och forskarutbyte bidrar till att skapa personliga kontakter. Ett internationellt utbyte av information äger naturligtvis också rum inom ramen för samarbetsprojekt av olika slag och genom verksamheten vid för flera länder gemensamma institutioner.

Information och vetande är inom den akademiska forskningen i anmärk- ningsvärd hög grad fritt tillgängligt för varje intresserad forskare, men det förekommer också att FoU-information måste köpas och säljas. Det är regeln när det gäller forskning och utveckling inom industrin, där FoU-resultaten

till stor del utnyttjas kommersiellt och sprids mellan olika länder genom köp av patent och licenser.

För utbyte av information och för att effektivt bevaka den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i andra länder använder vissa stater. däribland Sverige, teknisk-vetenskapliga attachéer (motsvarande).

En stor del av det mer informella forskningssamarbetet avser just byte av information. Men också många organiserade och systematiska samarbets- strävanden syftar till ett förbättrat informationsutbyte. Som exempel kan nämnas fasta samarbetsformer mellan bibliotek, större utbytesprogram för forskare och föreläsare, internationella informationssystem etc.

12.3.2. Samarbete kringforskningsprojekt och forskningsprogram

Samarbete kring forskningsprojekt kan initieras av enskilda forskare och forskargrupper, av forskande institutioner eller av organ med forskningsfi- nansierande och forskningssamordnande uppgifter. Samarbetsprojekt kan även ha sitt ursprung i initiativ på regeringsnivå eller vara ett led i samarbetet inom internationella organ som UNESCO och OECD.

Från forskarhåll brukar framhållas, att det är viktigt att samarbetsprojekt inte kommer till för sin egen skull. Projekten bör vara motiverade av de vetenskapliga vinster som ett samarbete kan ge och vetenskaplig expertis konsulteras på alla stadier i samarbetet. Mindre projekt handhas bäst av forskarna själva på den FoU-utförande nivån. När det gäller större projekt eller ett samarbete där flera projekt ingår kan bl. a. de nationella forsknings- råden spela en viktig roll som initiativtagare och sammanhållande organ. Vid mycket stora och resurskrävande projekt med intemationellt deltagande medverkar normalt de politiska organen i beslutsprocessen.

Vid mindre projekt kan ett internationellt samarbete utvecklas som en följd av informella kontakter och utan att någon särskild organisation av samarbetet krävs. När det gäller 5. k. storprojekt och projekt som ingår i större forskningsprogram krävs redan på det nationella planet en samordning. Ingår projekten resp. programmen i ett större internationellt samarbete ökar samordningsbehoven och kraven på projektadministration.

12.3.3. Samordning avforskningsinsatser

Samordning av forskningsinsatser i flera länder— dvs. ett samplanerat system av projekt som drivs separat i respektive land och forskningsinstitution — kräver former för samarbete mellan de nationella organ som har inflytande över och ansvar för forskningspolitiken inom området i fråga.

En konsekvent genomförd samordning skulle kunna innebära att varje land satsade sina forskningsresurser på de specialområden där förutsättning- arna för en fortsatt utveckling av forskningen bedöms som gynnsamma. På områden där landet i fråga hävdat sig sämre skulle det i stället utnyttja forskningsresurserna i något annat land. Av flera skäl är en sådan total samordning otänkbar. Konkurrensskäl, nödvändigheten att upprätthålla kompetens genom egen forskning på skilda områden, kommunikationspro- blem och givetvis olikartade specifika forskningsbehov utgör hinder för en sådan total samordning.

Samordning kan emellertid också — och oftare - innebära att flera länder samlar sina forskningsinsatser till gemensamma områden för att gemensamt nå resultat. Som exempel kan nämnas att forskningsråden i olika länder i flera fall startat gemensamma projekt kring ett visst tema(det UNESCO-anknutna projektet Människan i biosfären, som stöds av både NFR och MFR. är ett exempel. liksom Intergovernmental Oceanographic Commission (IOC), som tillkommit för att samordna forskningsinsatserna inom den fysiska oceano— gralins område), varvid varje land inom ramen för det gemensamma temat genomför olika projekt eller serier av projekt, som kan fogas in i en helhet.

Förutom att samordna sina forskningsprogram kan enskilda länder söka samordna uppbyggandet av olika slags forskningsresurser. När det gäller specialiserade anläggningar för forskning kan en samordningspolitik gå ut på att bredda variationsrikedomen och undvika att samma slags starkt speciali- serade anläggning uppförs i flera länder. En samordningspolitik kan natur- ligtvis också gå ut på motsatsen, dvs. en bred satsning på samma typ av forskning genom samtidigt uppförande av anläggningar av en viss typ. Samordning av investeringar i anläggning och utrustning har dock inte praktiserats särskilt systematiskt, även om överväganden av detta slag görs när större investeringar i nya anläggningar för forskning diskuteras.

12.3.4. Samarbete i frågor om forskarutbildning

Investeringar i forskarutbildning är av avgörande betydelse för ett lands möjligheter att medverka i det internationella forskningssamarbetet.

Internationellt samarbete i forskarutbildningsfrågor är inte ovanligt, även om detta motiv kan vara mer eller mindre uttalat. Forskarutbildningsfrå- gorna har t. ex. spelat en viktig roll för samarbetet inom EMBC (European Molecular Biology Conference). Olika former av stipendieprogram och forskarutbytesverksamhet administrerade av forskningsråd och akademier etc. är andra exempel.

En form av samarbete syftar till att nå fram till ett slags internationell standard i fråga om krav på vetenskaplig kompetens. En större överensstäm- melse därvidlag underlättar internationellt utbyte och samarbete kring gemensamma internationella projekt eller i gemensamma institutioner.

Omvänt kan ett ökat internationellt utbyte ses som ett sätt att skapa gemensamma referensramar. Genom studier vid utländska forskningsinsti- tutioner kan forskarstuderande få kontakt med avancerad forskning och senare sprida nya synsätt, metoder och begrepp vidare i sitt hemland.

12.3.5. Gemensam finansiering

Gemensam internationell finansiering av forskning kan vara, men behöver inte vara, ett led i en samordningsstrategi. En sådan består ju ofta i att de deltagande länderna samordnar utnyttjandet av nationella resurser. Gemensam finansiering av dyrbara internationella projekt förekommer också inom forskningsområden, som inte utmärks av någon högre grad av internationell samordning. Motivet är vanligen resursknapphet. Vissa typer av forskning är alltför resurskrävande för att ett land ensamt skall kunna bära

kostnaden.

Gemensam finansiering torde vara vanligast i fråga om forskning som kräver dyrbar utrustning. Det europeiska kärnforskningssamarbetet inom ramen för CERN är ett exempel. Man kan dock också tänka sig att flera länder gemensamt finansierar en internationell forskargrupp eller en forskargrupp i ett av länderna, trots att gruppens arbete inte kräver särskild utrustning. Det kan bli aktuellt t. ex. inom ramen för u-landsbistånd, där medverkan av forskare från i-världen krävs.

Utländsk finansiering kan förekomma också i projekt som inte brukar betecknas som internationella samarbetsprojekt. Det är t. ex. inte ovanligt att en svensk forskargrupp får bidrag från en amerikansk stiftelse. Finansiering från flera (in-och utländska) källor förekommer i många projekt utan att man bör tala om ett direkt samarbete.

12.3.6. Gemensamma institutioner

Gemensamma forskningsinstitutioner av typ CERN utanför Geneve är i vissa avseenden den mest långtgående formen av internationellt forsknings- samarbete. Här bedrivs forskningen inom en internationell organisation vid internationellt finansierade anläggningar av forskare från flera länder i samarbete. Självfallet kan samtliga deltagande och även icke deltagande länder utnyttja forskningsresultat från CERN.

Internationella forskningsinstitutioner av detta slag har kritiserats därför att de binder resurser och är svåra att avveckla sedan de en gång kommit till. Ett samarbete kring enskilda projekt är mer flexibelt och förändringsbart.

Internationella forskningsinstitutioner har emellertid ofta byggts upp kring sådan tung och resurskrävande forskning som ett enskilt land inte har resurser att ensamt engagera sig i. Det är svårt att se vad alternativet till en gemensam institution skulle ha varit i t. ex. CERN:s fall.

Vad gäller vetenskaplig utrustning kan man tänka sig en utveckling av det internationella samarbetet i riktning mot en världsomfattande eller regional instrument-pool. som kan utnyttjas av flera länder. Flera sådana förslag har väckts inom de västeuropeiska naturvetenskapliga forskningsrådens samar- betsdelegation ESRC.

12.3.7. Samarbetets utbredning

Det internationella samarbetet kan vara mer eller mindre omfattande. Det kan vara öppet för världens alla stater, regionalt (t. ex. europasamarbetet eller det nordiska samarbetet), eller avse två eller flera stater genom multilaterala eller bilaterala avtal. Aktörerna är när det gäller större projekt ofta rege- ringarna eller FoU-organ med offentlig karaktär som forskningsråd och aka- demier. Men internationellt FoU-samarbete förekommer också mellan fö- retag i olika länder eller inom ramen för multinationella företag. Exempel även på internationellt FoU-samarbete kan hämtas från sektoriell forskning och utveckling. Ofta är då myndigheter aktörer i samarbete med regeringar och FoU-organ. Vidare förekommer samarbete mellan olika slags organi- sationer, föreningar. fonder, stiftelser etc. i flera länder.

Exempel på världsom/attande vetenskapligt samarbete är FN-samarbetet

med organ som UNESCO, WHO, FAO och WMO. Vidare samarbetar olika länders vetenskapliga organisationer internationellt, främst genom 1CSU(In- ternational Council of Scientific Unions). Sverige deltar på ett eller annat sätt i en stor del av detta samarbete.

Regionalt .forskningssamarbete bedrivs t. ex. inom ramen för OECD, Europarådet, den europeiska gemenskapen EG och organisationer av typ CERN, rymdorganisationen ESRO och ICC (International Computation Centre). De europeiska forskningsråden och vetenskapsakademierna har byggt upp en särskild samarbetsorganisation, ESF.

Ett särskilt intimt samarbete äger i Europa rum dels inom den europeiska gemenskapen och inom dess östeuropeiska motsvarighet, SEV, dels mellan länder som ingår i en nära språklig och kulturell gemenskap som t. ex. de nordiska länderna.

FoU-samarbete inom ramen för internationella organisationer är så gott som alltid multilateralt (flera länder deltar). Det finns också samarbete som bygger på överenskommelser mellan endast två sidor bilateralt samarbete. Sverige har träffat en rad bilaterala avtal om forskarutbyte med bl. a. östeuropeiska stater. Det finns också bilaterala forskarföreningar och bilate- ralt samarbete mellan akademier.

12.3.8. Internationella nätverk

Vid sidan av det officiella samarbetet genom politiska och vetenskapliga organ har under efterkrigstiden växt fram en form av "anti-organisationer” med ambitionen att utan byråkrati och utan politiska bindningar arbeta fram lösningar på viktiga internationella problem, ofta på vetenskaplig grund och med ett vetenskapligt tillvägagångssätt. I dessa internationella nätverk samlas forskare och administratörer, i vissa fall också politiker och affärsmän, verksamma på ett nationellt eller internationellt plan. Som exempel på starkt forskningsbetonade nätverk kan nämnas Pugwashrörelsen, The Interna- tional Federation of Institutes for Advanced Studies (IFIAS) och International Foundation for Science (IFS). Till de mera kända allmänpolitiska nätverken hör den s.k. Romklubben.

Nätverken bygger i hög grad på samarbete genom åsiktsutbyte och personliga kontakter. De hari många fall tagit initiativet till forskningsprojekt och forskningsprogram och en del av dem, t. ex. IFIAS, har ambitionen att samordna verksamheten vid forskningsinstitutioner i olika länder.

12.4. Engagemang i internationellt FoU-samarbete på några olika områden

Förutsättningarna för internationellt FoU-samarbete är inte desamma inom alla sektorer och inte heller inom olika discipliner.

Gynnsammast är sannolikt förutsättningarna när det gäller den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor och som till stor del finansieras av forskningsråd och motsvarande organ. Här finns en lång tradition av internationellt samarbete och upparbetade kontakter. Till forskningstradi- tionen hör att forskaren gör sina resultat tillgängliga för en internationell

publik och att han får sina resultat bedömda och prövade av internationell sakkunskap. Det finns etablerade internationella tidskrifter för informations- utbyte. och att bli publicerad i en erkänd internationellt spridd tidskrift har ett meriteringsvärde för forskaren.

Inom den sektoriella FoU-organisationen finns inte alltid motsvarande tradition, och ibland saknas ännu inarbetade kanaler och kontaktvägar. Behovet och värdet av internationellt samarbete är emellertid uppenbart också när det gäller sektorsanknuten FoU.

Kommersiella hänsyn försvårar möjligheterna till FoU-samarbete inom industrin och det övriga näringslivet.

I det följande beskrivs mycket kortfattat situationen inom några olika områden.

12.4.1. Universitet och högskolor

Universitetens verksamhet är som nämnts starkt präglad av det internatio- nella samarbetet på forskningsområdet. Tonvikten ligger på personliga kontakter och enskilda forskares utlandsstudier, korrespondens, deltagande i internationella kongresser, konferenser, seminarier etc.

Universiteten, enskilda institutioner och forskningsinstitut som organisa- tioner har däremot inte engagerat sig särskilt mycket i ett internationellt samarbete. Större delen av de internationella aktiviteterna vid universiteten har formen av kontakter för utbyte av information och finansieras ofta genom bidrag från olika forskningsfinansierande organ utan/ör universiteten.

UKÄ:s internationaliseringsutredning (UKÄ-rapport nr 21 1974) har föreslagit en rad åtgärder för att långsiktigt bygga upp en organisation vid universitet och högskolor för systematiskt internationellt samarbete på den högre utbildningens och forskningens område och UHÄ har i sina anslags- framställningar ansökt om och i vissa fall fått medel härför enligt ett särskilt internationaliseringsprogram. Fortfarande är dock forskarna vid universitet och högskolor beroende av medel från andra kanaler för att kunna delta i internationellt FoU-samarbete. Området har inte tillhört de högst priorite- rade vid fördelningen av resurser inom högskolan.

] 2 .4. 2 F orskningsråa'sorganisa tionen

Forskningsrådens aktiviteter i fråga om internationellt FoU-samarbete har beskrivits kortfattat i utredningens förra betänkande (SOU 1975:26, avsnitt 5.5.2). Där föreslogs också att den nya forskningsrådsnämnden skulle få rollen som fokusorgan för övergripande internationella samarbetsfrågor (SOU 1975:26, s. 234). I instruktionen både för råden och FRN nämns särskilt uppgiften att främja internationellt forskningssamarbete.

Forskningsrådsorganisationen har i hög grad tagit initiativ till medverkan i internationellt FoU-samarbete i många olika former. Särskilt gäller detta inom det naturvetenskapliga området. Som exempel kan nämnas att 22 % av NFst budget är 1976 avsåg internationellt FoU-samarbete.

I vissa fall är forskningsråden kontaktorgan för Sveriges deltagande i internationellt samarbete på grundval av regeringsavtal. Rådens medverkan är ofta nödvändig för att stimulera fram initiativ inom ramen för ett

överenskommet FoU-samarbete och för att bedöma det vetenskapliga värdet av samarbetsprojekt.

12.4.3. Akademier och stiftelser, ideella organisationer m. m.

Av tradition spelar de flesta akademier en viktig roll som internationella kontaktorgan och det gäller också de svenska vetenskapsakademierna. I vissa fall har akademierna deltagit i direkta samarbetsprojekt, men deras viktigaste uppgift har varit att initiera och förmedla kontakter och söka få till stånd ett konkret vetenskapligt samarbete på områden där det finns förutsättningar för detta.

Akademierna uppträder ofta som avtalsslutande part i de vetenskapliga kontakterna med andra länder och är tillsammans med forskningsråden representerade i internationella organ för samarbete på grundforskningsom- rådet. I Sverige hanterar IVA och KVA tekniskt bl. a. avtalen om forskar- utbyte med de östeuropeiska staterna.

Också vissa stiftelser stöder forskarutbyte och utlandsstudier genom bidrag och resestipendier. Ibland är denna verksamhet något av en huvuduppgift för stiftelsen i fråga. Det gäller t. ex. Sverige—Amerika-stiftelsen.

12.4.4. Den sektoriella F oU-organisationen

På samma sätt som organisationen, inriktningen och omfattningen av FoU- insatserna varierar starkt mellan olika sektorer uppvisar sektorsorganens engagemang i internationellt FoU-samarbete stora skillnader. STU med sitt breda ansvarsområde har ett omfattande kontaktnät och är också engagerat i projektsamverkan, bl. a. inom ramen för NORDFORSK. Andra exempel på sektoriella FoU-organ med ett utbyggt internationellt samarbete är bygg- forskningsrådet (BFR) och statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR).

Ofta tar det internationella FoU-samarbetet inom den sektorieila FoU- organisationen sikte på utbyte av information inom gemensamma organisa- tioner eller vid kongresser, konferenser och symposier. Internationellt organiserat projektsamarbete och internationell samordning av forskningen av den typ som förekommer inom det område där forskningsråden företrä- desvis arbetar tycks vara relativt sällsynt. En förklaring kan vara att det är lättare att gemensamt angripa problem av mer grundläggande karaktär än att samarbeta i fråga om utpräglat målinriktad forskning och utvecklingsarbete som är de sektoriella FoU-organens huvuduppgift. En annan förklaring är att sektorsforskningen ofta är relativt ny och sysselsatt med att bygga upp grundläggande kontakter inom området.

Ser man till de olika departementsområdena har stora satsningar på internationellt FoU-samarbete gjorts framför allt på industridepartementets område. Det internationella samarbetet på miljövårdssidan är också väl utvecklat och har ett viktigt inslag av FoU. Den svenska satsningen på arbetslivsforskning har väckt internationell uppmärksamhet. Insatserna för u-landsforskning bygger av naturliga skäl på internationellt FoU-samar- bete.

12.4.5. Industriföretagen

Internationellt FoU-samarbete inom industrin försvåras som nämnts av konkurrenssituationen och företagens önskan att ensamma kunna utnyttja FoU-resultat kommersiellt. Internationellt FoU-samarbete utanför de multi- nationella företagen förekommer trots detta. Den bilmotor som gemensamt utvecklats av Volvo och de franska företagen Peugeot och Renault är ett sådant exempel.

Internationellt FoU-samarbete av industriell betydelse förekommeri viss utsträckning bl. a. inom atom— och rymdområdet.

För att gynna nordiskt FoU-samarbete av industriellt värde inrättades 1973 en nordisk fond för teknologi och industriell utveckling. Den skall kunna lämna stöd till projekt av gemensamt intresse för två eller flera nordiska länder. Enighet har uppnåtts om att fonden totalt bör tillföras 50 Mkr. varav 40 Mkr hittills anvisats. Sverige har de senaste åren bidragit med 4.5 Mkr årligen.

Internationellt vetenskapligt samarbete som initieras av t. ex. forsknings- råden kan vara av intresse för den svenska industrin genom de möjligheter till beställningar av tekniskt avancerad utrustning som internationella samar- betsprojekt i vissa fall ger.

12.5. Nordiskt FoU-samarbete och FoU-samarbete inom internationella organisationer

Den språkliga och kulturella gemenskapen mellan de nordiska länderna har främjat framväxten av ett väl utvecklat samarbete inom forskning och utveckling såväl som på andra områden. Från början var detta samarbete föga institutionaliserat och byggde i hög grad på spontana kontakter mellan enskilda och mellan t. ex. vetenskapliga institutioner. Särskilda samarbets- organ har så småningom byggts upp för samarbetet mellan bl. a. forsknings- råden ide nordiska länderna. Starkast utvecklat är samarbetet på den tekniska forskningens område genom organisationen NORDFORSK. För att rationellt utnyttja gemensamma resurser har inom åtskilliga vetenskapsgrenar organi- serats ett samarbete. antingen så att man har en gemensam institution för hela Norden (exempelvis Nordiska institutet för teoretisk fysik i Köpenhamn, Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala eller Nordiska institutet för sjörätt i Oslo) eller så att forskningsuppgifterna koordineras och fördelas mellan länderna.

Det nordiska samarbetet fick fastare former genom det 5. k. Helsingfors- avtalet är 1962 och i synnerhet genom revisionen av detta år 1971 , varigenom samarbetet organisatoriskt reformerades. Bl.a. inrättades ett Samnordiskt sekretariat under Nordiska rådets presidium. Samma år ingicks det Nordiska kulturavtalet, som trädde i kraft 1972 och som bl. a. syftar till att öka den samlade effekten av ländernas insatser inom utbildning, forskning och annan kulturell verksamhet.

Det enda politiska samarbetsorganet var länge det enbart rådgivande och parlamentariskt baserade Nordiska rådet. Regeringarna deltar i Nordiska rådets arbete framför allt genom regelbundna ministermöten. För viktigare

fackområden, bl. a. kulturlivet, har på initiativ av Nordiska rådet skapats permanenta kommittéer.

Vid revisionen av Helsingforsavtalet år 1971 förstärktes samarbetet på regeringsplanet genom tillkomsten av Nordiska ministerrådet med hela det nordiska samarbetsfältet som verksamhetsområde. En viktig arbetsuppgift för ministerrådet är kulturellt samarbete inom ramen för det nordiska kulturavtalet. Under Nordiska ministerrådet har en särskild ämbetsmanna- kommitté det direkta ansvaret för nordiskt kulturellt samarbete. Ett gemen— samt nordiskt kultin'sekretariat arbetar sedan den ljanuari 1972 i Köpenhamn. Vidare finns rådgivande organ som t. ex. rådgivande kommittén för forsk- ning, RKF (jfr figur 1221).

Det nordiska samarbetet inom ministerrådets ram finansieras efter en bestämd fördelningsnyckel av de deltagande länderna. Sverige betalade tidigare 45 % men andelen har nu sänkts till 42,9 %. År 1976 utgjorde totalbudgeten ca 75 MNkr. Större delen av de medel som används för nordiskt samarbete går dock inte över ministerrådets budget utan finansieras direkt över respektive lands statsbudget. Den särskilda nordiska kit/turbod- geten omfattade 1975 ca 35 MDkr. Härav användes 25 MDkr för att finansiera gemensamma nordiska institutioner. Resurserna för./orskning inom ramen

REGERINGARNA PARLAIVIENTEN 0.) ?. ._. ., f .. g % %, g a e & % g a. e _ C _ G) E — h 0) U! (0 5 (_U 0 > m 5 E 0 > & D u. & Z (1) D u. & 2 (I)

Nordiska minister- rådet 0.) 'D % Ämbets— _ . ; % manna— sP(;isniie- : Utik

. , r. se r

% kommitten | >

Kultur— sekre— tariatet

RKF 0.) U % & RKU Kommittéer E och 0: arbets—

RKK grupper

RKF = R"dgivande kommittén för forskning RKU = Rådgivande kommittén för undervisning RKK = Rådgivande kommittén för allmänkultur

Figur l2:l St'lietitatt'sk ”framställning av det nor- diska kit/tttrsatnarbetets organisation.

Källa: Sekretariatet , lör nordiskt kulturellt samar- bete.

för budgeten har av kultursekretariatet beräknats till ca 17 MDkr. varav 14 MDkr avsåg finansiering av gemensamma institutioner.

De belopp som går till nordiskt FoU-samarbete utanför kulturbudgeten är svåra att beräkna. Enbart NORDFORSK-projekten hade 1976 en omsättning på ca 15 MSkr, varav 1/3 finansierades med medlemsavgifter från forsk- ningsråden (motsv.) och återstoden tillsköts av olika deltagare i NORD- FORSKzs program.

Genom att det nordiska samarbetet byggts upp organisatoriskt efter flera olika principer finns en rad olika organ med i stort sett samma kompetens- område, t. ex. inom Nordiska rådets resp. Nordiska ministerrådets organisa- tion.

Nordiska ministerrådets rådgivande kommitté för forskning har nyligen diskuterat riktlinjer för rollfördelningen mellan kulturavtalets organ och forskningsråden när det gäller forskningssamarbetet i Norden och lagt fram ett förslag till handlingsprogram för inriktningen av den nordiska kulturbud- getens resurser för forskningssamarbete.

I programmet föreslås en arbetsfördelning som innebär att det direkta stödet till forskningsprojekt i huvudsak skall vara en angelägenhet för forskningsråden, varigenom nordiska projekt kommer att vägas mot andra projekt i rådens verksamhet. Råden svarar redan i dag för större delen av projektfinansieringen, medan större delen av den nordiska kulturbudgeten används för att finansiera gemensamma institutioner av typ Nordiska institutet för samhällsplanering. I rapporten till kultursekretariatet (ämbets- mannakommittén) föreslås ett bibehållande av denna uppgiftsfördelning samtidigt som en mer flexibel användning av den nordiska kulturbudgeten eftersträvas. I den mån nytt utrymme skapas bör detta användas för att stimulera och initiera nordiskt projektsamarbete (medel för själva projektar- betet får sökas från forskningsråden) samt till resurser för att i högre grad samordna FoU-insatserna genom programsamarbete.

Förslaget från RKF har ännu inte färdigbehandlats. Förslag som får konsekvenser för den nordiska kulturbudgeten kan tas upp i samband med kommande budgetarbete.

Här är det på sin plats att nämna något om arbetsformerna i det nordiska FoU-samarbetet. Förutom samarbete i fråga om forskarutbildning, forskar- utbyte och allmän kontaktverksamhet (nordiska forskarkurser, stipendie— verksamhet, seminarier, symposier, konferenser) och samarbetet vid de gemensamma institutionerna bedrivs projektsamarbete i olika former. Man kan söka medel för enskilda projekt med inslag av nordiskt samarbete hos forskningsråden i de olika länderna eller hos något nordiskt organ som t. ex. kultursekretariatet eller nordiska kulturfonden. (Av kulturfondens budget, ca 5 MDkr, används 20—25 % till forskningsstöd. Medlen fördelas av fondens styrelse, som är fristående från kulturavtalets organ.) En speciell form av projektsamarbete har växt fram vid NORDFORSK efter franskt mönster, den s. k. action concertée-verksamheten eller AC-modellen. (Svenska medlem- mar 1 NORDFORSK är IVA och STU.) Med AC-modellen som plattform kopplas resurser ihop för att lösa avgränsade nationella problem som är gemensamma för två eller flera av de nordiska länderna. Ett AC-program har som komponenter nationella delprojekt. NORDFORSK samordnar dessa inom ramen för ett förpliktande, nordiskt programavtal. Delprojekten

finansieras med medel från resp. land i tävlan med andra nationella FoU- aktiviteter. NORDFORSK svarar för programmets "samarbetskostnader" — kostnader för projektledning och kommunikation.

Utom Norden deltar Sverige i FoU-samarbete inom ramen för bl. a. FN- organt'satt'onen. Europarådet och OECD. Antalet organisationer är stort och området svåröverskådligt. Följande framställning bygger på en PM som utarbetats av STU:s internationella enhet (Internationella organisationer för tekniskt-vetenskapligt samarbete, september 1976).

FoU-frågor handläggs inom ett stort antal organ inom FN-farniljen. Sverige deltar aktivt inom många av dessa och har även arbetat för en bättre samordning och effektivitet i verksamheten. Inom FN har företrädesvis det ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) arbetat med FoU-samordningsfrå- gor. Bland FN-organ med forskning på sitt program kan nämnas ACAST, ACC, ECE (en regional kommission för Europa som har motsvarigheter i andra världsdelar), UNIDO, UNDP, UNCTAD och UNITAR. Vidare ingår FoU-frågor bland uppgifterna för ett flertal av FN:s fackorgan som FAO, WHO, ILO, UPU, ITU, WMO, IMCO och IAEA.

Hit hör också UNESCO som är den FN-organisation som bedriver den mest omfattande verksamheten inom vetenskap och teknik. UNESCO har regionala centra i flera u-länder. Organisationen finansieras liksom övriga fackorgan genom direkta bidrag från medlemsstaterna. Bland uppgifterna kan nämnas: formulerande av nationella "science policies" samt insamling och spridning av information om dessa, etablerande av statistiska standards inom vetenskap och teknik, främjande och spridning av know-how (bl. a. genom centra för teknisk—vetenskaplig dokumentation) och främjande av internationell forskningssamverkan (UNESCO har bl.a. stött CERN och IOC).

Enligt UNESCO:s stadgar skall i varje land ett nationellt organ, en nationalkommission, hålla kontakten med UNESCO. Detta uppdrag till- kommer i Sverige Svenska UNESCO-rådet, en statlig institution med uppgift att bl. a. vara rådgivande till regeringen i frågor som rör UNESCO, informera om UNESCO och i allmänhet hålla kontakt med organisationen. UNESCO- rådet fungerar också som forum för diskussion av förslag och initiativ från svenska myndigheter, organisationer och enskilda om verksamhet på det internationella planet inom områdena utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. Rådet diskuterar och bereder genom remisser till andra svenska myndigheter och organisationer svenska ställningstaganden till förslag från UNESCO. Rådets sekretariat är inrymt i utbildningsdepartemen- tet.

Ett relativt nytt initiativ inom ramen för FN-samarbetet är det år 1974 upprättade FN-universitetet, vars verksamhet ännu håller på att byggas upp. Universitetet har sitt högkvarter i Japan. som också är det land som gått i Spetsen när det gäller att ställa medel till förfogande. Till skillnad från de flesta andra FN-organ är universitetet tänkt att finansieras inte genom medlems- avgifter utan genom avkastningen från en fond uppbyggd genom frivilliga bidrag och genom särskilda projektmedel från intresserade stater och organisationer. FN-universitetet skall enligt planerna vara ett världsomspän-

nande universitet genom att institutioner i flera länder och världsdelar knyts till universitetet.

Ett viktigt FoU-samarbete äger rum inom de tre europeiska gemenskaperna (EG) EEC, Kol- och stålunionen och Euratom. Forskningspolitik inom EG bedrivs inom ramen för alla tre gemenskapsfördragen. Sverige ärinte medlem i någon av gemenskaperna men deltar i samarbetet inom Euratom liksom i en del av Kol- och stålunionens forskningsverksamhet.

EG har etablerat samarbete på ett flertal områden med stater utanför gemenskaperna, bl. a. i fråga om vetenskaplig och teknisk forskning. För denna samverkan har inrättats ett särskilt organ. COST eller European Co- operation in the field of Science and Technology. Bland de deltagande staterna är Sverige, som bl. a. anslutit sig till projekt som rör material för gasturbiner, vågutbredning och antenner, behandling av avloppssystem och medellånga väderprognoser.

För att samordna FoU-verksamheten i de nio EG-länderna bildades år 1974 ett särskilt organ, CREST, som ur EG:s synpunkt skall bedöma projekt inklusive dem som behandlas inom COST.

OECD. från början ett rent europeiskt organ, är i dag ett organ för ekonomisk samverkan och utveckling mellan 24 av världens ledande industriländer. FoU-frågor behandlas inom OECD bl. a. av CSTP (bl.a. frågor rörande information och datateknik, FoU-statistik. teknologiöver- föring samt FoU-policy i medlemsstaterna), Industry Committee (produk- tionsteknik och nya produkter), Energy och Oil Committees. Sverige deltar intensivt i OECD-samarbetet.

Europarådet är i första hand ett samarbetsorgan för samordning av lagstiftningen på främst de rättsliga och kulturella områdena. Organisationen arbetar med ett flertal specialkommitteer. bl. a. för brottsproblem, mänskliga rättigheter och kulturellt samarbete, och har i vissa fall gjort insatser också inom FoU-området.

Bland andra europeiska organisationer med FoU-samarbete på sitt program är särskilt CERN och ESA viktiga ur svensk synpunkt.

De utomnordiska organisationer som nämnts hittills har samtliga varit multilaterala, mellanstatliga organisationer på regeringsnivå. Bland s.k. non-governmental organizations bör nämnas ICSU som är en sammanslut- ning av vetenskapliga akademier och forskningsråd och som har ekonomiskt stöd från UNESCO, samt den relativt nybildade European Science Founda- tion (ESF), som är ett organ för europasamarbete på forskningsrådsnivå.

ESF skall enligt sina stadgar främja grundforskning inom såväl det humanistiska. juridiska, samhällsvetenskapliga, ekonomiska, naturveten- skapliga, medicinska som det tekniska forskningsområdet och därvid främja rörligheten bland forskarna och det fria flödet av information och idéer. ESF har också till uppgift att underlätta samordning av medlemsländernas grundforskningsaktiviteter.

FoU-samarbete som ett led i det kulturella samarbetet inom Europa har också diskuterats inom ramen för den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). I Helsingforskonferensens slutdokument föreslogs bl. a. tillskapandet av ett "Scientific Forum" för att främja och utveckla samarbetet bl. a. på FoU- området. En av de frågor som också aktualiserats inom arbetet med den europeiska säkerhetskonferensen är behovet av särskilda bilaterala överens-

kommelser och samarbetsavtal inom FoU-området. Särskilt de östeuropeiska staterna och många u—länder värdesätter denna samarbetsform. Sverige har ingått sådana avtal med en rad länder. Avtalen administreras för hela forskningsfältet av de båda akademierna KVA och IVA. Avtal om s.k. kulturprogram tecknas av Svenska institutet. I direktiven till den nyligen tillsatta utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet (SIK-utredningen, UD 1977101) sägs att utredningen bl. a. bör redovisa vilka motiv som eventuellt kan anföras for att Sverige bör ingå kulturavtal på regeringsnivå.

Sverige har bilaterala avtal om FoU-samarbete med så gott som samtliga länder i Östeuropa. Avtalen gäller främst forskarutbyte. Detta finansieras till största delen genom ett särskilt anslag från utrikesdepartementet.

En annan form av bilateralt FoU-samarbete är de aktiviteter som bedrivs av bilaterala forskningsföreningar som Svensk-franska forskningsförening- en, Svensk-tyska forskningskommittén och Svensk-japanska stiftelsen för forskning och utveckling. Deras verksamhet finansieras i regel med bidrag från intressenter som IVA, STU och NFR. Däremot utgår inte något stöd direkt över statsbudgeten.

Finansieringen genom anslag från flera håll som kan variera från år till år har i vissa fall gjort föreningarnas ekonomi osäker och försvårat den långsiktiga planeringen. Detta problem har aktualiserats bl. a. av IVA och i motioner i riksdagen (se t. ex. motion 1976/77:878 om de svensk-japanska kontakterna inom vetenskap och teknik).

Näringsutskottet har därvid uttalat att det är angeläget att medel ställs till förfogande så att i synnerhet Svensk-japanska stiftelsens fortsatta verk- samhet säkras (NU 1976/77126 och 1975:15). Utskottet har dock inte varit berett att föreslå en finansiering i form av ett särskilt anslag på statsbudgeten, vilket föreslagits i motionen 197511633.

Nyligen har uppdragits åt STU att utreda frågan om fortsatt stöd till Svensk- japanska stiftelsens verksamhet. STU skall enligt uppdraget bl. a. analysera möjligheterna att stimulera till ett ökat engagemang från icke-statliga finansiärers sida. STU skall också utreda i vilken mån den för Svensk- japanska stiftelsen lämpligen samarbetsformen kan tillämpas på motsva- rande kontaktorganisationer med andra stater, främst Frankrike och Väst- tyskland.

12.6. Viktiga problem och avvägningsfrågor i det internatio- nella FoU-samarbetet — utredningens bedömningar

Det internationella FoU-samarbetet har i olika sammanhang utvärderats varvid främst de allmänna principerna för samarbetet tagits upp men också konkreta erfarenheter från olika samarbetsprojekt redovisats. Som exempel kan nämnas diskussioner inom forskningsberedningen 1965. 1970 och 1976 (jfr forskningsberedningens protokoll), diskussioner inom de naturveten- skapliga forskningsrådens europeiska organisation (se Science Research Councils in Europe, Report of the Conference of West European Science Research Councils held on 9—11 February 1972) och ett seminarium som anordnades av Nordisk kontaktgrupp för studier av forskning och forsk-

ningsorganisation i december 1976 och som dokumenterats av Norges almenvitenskapelige forskningsråds utredningsinstitutt i rapporten De nor- diske land og internasjonalt organisert forskningssamarbeid (197712). Det finns också rapporter som rör enskilda samarbetsprojekt, t. ex. AFst ut- värderingsstudier av CERN-satsningen (Svensk partikelfysik och CERN 1960—1975) och FEKzs fallstudier beträffande CERN och EMBO.

I några fall har man också på grundval av erfarenheterna sökt utforma allmänna riktlinjer för deltagandet i internationellt FoU-samarbete.

Ett tidigt exempel är en PM av Bror Rexed för forskningsberedningen från år 1965. Rexed skiljer i sin PM mellan informellt samarbete (allt samarbete utan statligt engagemang betraktar han som informellt). kooperativt samar- bete (hit räknar han samarbete inom FN-organen och OECD) samt institu- tionellt samarbete (samarbete som kräver gemensamma institutioner, t. ex. CERN, ESRO). Det kooperativa samarbetet ansåg Rexed ha givit lovande resultat, medan han ställde sig tveksam till behovet av nya fristående institut eller laboratorier. Däremot borde det informella samarbetet enligt synpunk- terna i promemorian förstärkas.

Ett aktuellt nordiskt exempel är det pågående arbetet i Finland med att komplettera de redan antagna riktlinjerna för forskningspolitiken med särskilda rekommendationer beträffande det internationella samarbetet.

Bland de frågor som brukar aktualiseras vid utvärderingsdiskussioner märks

El valet mellan olika samarbetsformer, El avvägningen mellan resurser för internationellt FoU-samarbete respek- tive nationell FoU, El värdet av internationellt FoU-samarbete, El faran för byråkratisering och långsiktiga bindningar.

El principerna för finansiering. berednings- och beslutsprocessen, El konflikten mellan politiska värderingar och vetenskapsmännens priorite- ringar samt

El behovet av balans mellan nationella och internationella insatser.

Frågorna har inte samma aktualitet i fråga om alla samarbetstyper. En problemdiskussion kan därför delvis knyta an till de olika formerna för FoU- samarbete.

12.6.1. Resurser'jörforskarutbyte, studieresor, deltagande i kongresser, konferenser m. m.

Värdet av samarbete i form av personliga forskningskontakter genom t. ex. forskarutbyte. studieresor, forskningsföreningar, gästföreläsningar, sympo- sier. konferenser och kongresser vitsordas i regel starkt. Ett genomgående och ofta redovisat problem i detta sammanhang är bristen på resurser för ett utbyte av detta slag, i synnerhet brist på permanenta resurser i form av basanslag o.d. Andra problem är bl. a. svårigheter till följd av byråkrati i samband med viseringar, lönefrågor och krav på ömsesidighet och balans i utbytet. Problem av denna senare typ diskuteras inom ramen för den europeiska säkerhets— och samarbetskonferensen.

Det har ofta visat sig vara svårt att inom ramen för t. ex. rådsresurserna och

inom universitetens egna ramar prioritera medelstilldelning till personliga internationella kontakter utan att dessa har varit direkt kopplade till forsk- ningsprojekt etc. Värdet av ökade internationella vetenskapliga kontakter av detta slag och ökad erfarenhet av internationella forskningsmiljöer inte minst för unga forskare är odisputabelt och det är därför angeläget att resurser härför skapas.

Två vägar står i princip öppna. Antingen måste forskningsråd och motsva- rande organ, universitet och forskningsinstitut själva begära och avsätta medel för sådana insatser eller måste medel anvisas genom särskilda anslag över statsbudgeten eller särskilda anslagsposter — en form av öronmärk- ning.

Man måste vara medveten om att vilken lösning man än väljer påverkas resursramarna för andra insatser. Enligt utredningens bedömning är det önskvärt att de FoU-ansvariga organen på myndighetsnivå själva prioriterar och avväger dessa insatser.

Problemet hur den internationella kontaktverksamheten inom FoU- om rådet skall finansieras berör också den verksamhet som bedrivs av stiftelser ochjöreningar av typ Svensk-japanska stiftelsen för forskning och utveckling, Svensk-franska forskningsföreningen och Svensk-tyska forskningskommit- tén. För närvarande stöds denna verksamhet av STU, IVA, forskningsråden. svenska industriföretag och genom bidrag från det land som verksamheten gäller. I samtliga fall utgår detta stöd inom resp. organisations ramar för internationell kontaktverksamhet i konkurrens med andra aktiviteter. Genom ändrade prioriteringar kan anslagen skäras ner radikalt från ett år till ett annat, när nya behov ställer krav på resurser. För många av de finansierande organen är det med hänsyn till deras övriga verksamhet naturligt att stödja kontaktorgan av detta slag i ett uppbyggnadsskede, varefter resurserna behöver föras över till nya aktiviteter (jfr diskussionen om forskningsrådens överföringsbehov i avsnitt 8.3.1). Ur forskningsförening- arnas synpunkt är självfallet beroendet av mer eller mindre tillfälliga finansieringskällor till nackdel, eftersom det försvårar möjligheterna att bygga upp en fast basorganisation och en permanent verksamhet.

En fördel med nuvarande finansieringssätt är å andra sidan att verksam- hetens angelägenhet regelbundet blir utsatt för en prövning av de närmast berörda intressenterna (STU, IVA, forskningsråden och industriföretagen). Denna prövning sker dock inte samlat utan genom avvägningar inom respektive intresseorganisation. För att minska olägenheterna för förening- arna med en relativt kortsiktig och osäker resurstilldelning borde exempelvis STU efter kontakt med övriga finansiärer kunna besluta om storleken av sin resursinsats för en längre period än ett är, exempelvis 3 eller 5 år, för att ge föreningen tillfälle att under denna tid planera verksamheten. Igod tid inför periodens slut skulle STU fatta beslut om storleken av ett eventuellt fortsatt stöd för en ny period av samma längd sedan verksamheten utvärderats och vägts mot andra behov. Riksdag och regering skulle i ett särskilt FoU- program eller på annat sätt kunna ge sina intentioner beträffande förening- arnas verksamhet till känna.

Besluten om stöd till forskningsstiftelser och forskningsföreningar skulle också kunna föras upp direkt på den politiska nivån genom att en avvägning av behovet av stöd till olika typer av internationell kontaktverksamhet inom

FoU-området gjordes i statsbudgeten. Exempelvis skulle STU:s delprogram för internationell kontaktverksamhet kunna delas upp i flera poster eller skulle ett särskilt anslag för internationell kontaktverksamhet inom FoU- området kunna föras upp på statsbudgeten och anvisningar ges för använd- ningen. För det senare talar att kontakter av denna typ ofta har flera intressenter (t. ex. STU, IVA och forskningsråden i fallet med forsknings- föreningarna). Eftersom intressenterna också i vissa fall sorterar under flera departement och internationella kontakter av intresse för FoU—verksamheten stöds av flera departement aktualiseras här den typ av samordningsfrågor som diskuteras i kapitel 13.

Enligt utredningens uppfattning står valet mellan de tre alternativ som redovisats ovan, nämligen

D finansiering genom samverkan mellan olika intressenter utan övergri- pande samordning. varvid de enskilda besluten om stöd fattas för ett åri taget (nuläget). El finansiering efter samma principer(samfinansiering) med ett större inslag av långsiktighet genom att vissa tilldelningsbeslut fattas för längre perioder. varvid behovet av samråd med övriga intressenter starkt betonas (modifierat nuläge), [] finansiering genom särskilt anvisade medel på statsbudgeten. varvid avvägningarna mellan olika former av internationell kontaktverksamhet inom FoU-området i sista hand måste göras av regeringen efter hörande av berörda intressenter.

Principiellt anser utredningen att beslut i detaljerade fördelningsfrågor inom FoU-området bör fattas av de FoU-finansierande organen själva som i de två första alternativen. För det tredje alternativet talar dock att organ av forskningsrådskaraktär så långt möjligt bör avlyftas ansvaret för finansiering av löpande verksamhet, liksom att detta förslag ger större möjligheter att beakta andra hänsyn än de som direkt motiveras av forskningens och den tekniska utvecklingens behov vid avvägningen mellan olika kontaktfor- mer.

1262 Urval och./inansiering av internationella FoU-projekt

Vid projektsamarbete aktualiseras framför allt principerna för urval och bedömning samt finansiering av projekt.

Internationella samarbetsprojekt konkurrerar ibland med nationella FoU- projekt. 1 andra fall behandlas de enligt en särskild beslutsprocess. I båda fallen uppstår problem.

Vid konkurrens ”på lika villkor" med nationella projekt beaktas inte att man i ett internationellt samarbetsprojekt har att kämpa med särskilda kontaktsvårigheter och svårigheter av administrativ och teknisk natur. F. n. finns ofta inte tillräckliga incitament för att övervinna detta motstånd.

Vid en isolerad bedömning av ett internationellt forskningsprojekt förlorar man möjligheten att direkt jämföra projektet med nationella alternativ..

Urvalsprocessen har ofta samband med finansieringssättet. Finansieras internationella projekt för sig ur en särskild budget (t.ex. medel från den nordiska kulturbudgeten) uppnås inte jämförbarhet med nationella projekt.

Det gör man däremot vid tillämpning av den s. k. AC-modellen (jfr avsnitt 12.5), enligt vilken projekten bedöms och finansieras på normalt sätt men särskilda medel utgår för samordning, övergripande planering och för samarbetskostnaderna i enskilda projekt. Större internationella projekt, samarbete genom samordnade program och inrättandet av internationella forskningsinstitut aktualiserar ofta krav på en finansiering med särskilda medel. som ställs till förfogande utöver de ordinarie anslagen. Diskussionen kring sådana projekt tenderar erfarenhetsmässigt att i hög grad handla om möjligheterna att finansiera projektet och om tekniska, administrativa och juridiska problem i samband med genomförandet. Om finansieringen inte kan lösas inom ramen för de forskningsfinansierande myndigheternas egna anslag lyfts frågan automatiskt till regeringsnivå. Argumentationen kan därvid bli ekonomisk och politisk mer än vetenskaplig, och beslut kan fattas på delvis andra grunder än vad som är regel i fråga om nationella projekt.

Genom att beslutssituationen kring större internationella projekt är så speciell är det svårt att se kopplingarna till annan forskning inom samma och andra forskningsfält. Icke desto mindre påverkar större internationella projekt utan tvivel villkoren för annan forskning genom att de. även om de finansieras i särskild ordning. har betydelse för resursutvecklingen för olika näraliggande forskningsområden.

Trots att konsekvenserna av ett beslut således kan vara stora är det ofta en begränsad krets specialister som förbereder och deltar i besluten. I de fall riksdagen kan ta ställning till finansieringsbesluten har den begränsade möjligheter att ställa projektet i relation till andra aktiviteter på FoU-området och kan i realiteten i viss mån redan vara bunden av preliminära överenskom- melser med andra länder.

En enkel lösning av problemet hur stora kostnadskrävande internationella samarbetsprojekt skall finansieras finns knappast. Från allmän synpunkt måste en strävan vara att de FoU-ansvariga organen skall göra avvägningarna och själva inom sina anslag svara för kostnaderna. Helt kommer dock denna linje inte att kunna genomföras; det kommer ständigt att aktualiseras projekt som inte rimligen kan finansieras med de medel som står till förfogande utan en alltför radikal nedskärning av annan väsentlig verksamhet. Dessa projekt kan vara angelägna både ur den synvinkel som respektive organ har att beakta och av andra skäl. t. ex. utrikes- eller industripolitiska.

12.6.3. Beslutsprocessen vid internationella FoU-projekt

En rad beslut rörande internationellt FoU-samarbete kommer alltså även fortsättningsvis att behöva fattas på regeringsnivå. Planeringsförutsättning- arna är emellertid f. n. knappast helt tillfredsställande. Utredningen vill här peka på två förhållanden.

De FoU-finansierande organens möjligheter att planera sina insatser långsiktigt måste iflerafalljörbättras. Som ett exempel kan nämnas tekniker för finansieringen av särskilt dyrbar utrustning som ofta ingår som en komponent i internationella samarbetsprojekt (jfr avsnitt 8.3.1).

Ett annat förhållande som bör understrykas är att beslut om internationella Storsatsningar, där den nationella handlingsfriheten regelmässigt inskränks genom de internationella överenskommelserna, måste förberedas så att

konsekvenserna på kort och lång sikt belyses. Det gäller här inte bara kostnadsutveckling och avvecklingsmöjligheter etc. för det aktuella projektet utan i minst lika hög grad dess konsekvenser för annan forskning. Det kan t. ex.vara fråga om hur det ekonomiska utrymmet för andra forskningsom- råden påverkas på sikt (t.ex. inom ramen för rådsorganisationens samlade anslag) och vilka positiva kunskapsutvecklande effekter eller negativa effekter genom överströmning av forskare som kan förutses.

Att ta fram sådana underlag för ställningstaganden måste i stor utsträck- ning åvila FoU-organen: forskningsråd, sektorsorgan, UHÄ, universiteten. akademier etc. Det är viktigt att detta anslagsarbete sker under bred medverkan av berörda parter. En snäv avgränsning av intressenter är i detta sammanhang orimlig.

12.6.4. Forskningsrådsnämndens potentiella roll

Forskningsrådsnämnden, FRN, har enligt sin instruktion till uppgift att främja internationellt forskningssamarbete på sådana områden där detta inte ankommer på annan myndighet (SFS 197737). Dess allmänna uppgift att främja samarbetet mellan forskningsråden och andra myndigheter och organ genom initiativ och finansiering av forskning gäller också på det internatio- nella området.

I denna uppgift ligger ett bevakningsansvar och FRN bör kunna tjäna som bas för den breda analys som måste föregå engagemang i internationella storprojekt av antytt slag. FRN:s bevakningsuppgifter och rollen som samarbetsorgan åt forskningsråden kan göra det lämpligt att FRN inrättar ett internationellt sekretariat e. d. av det slag som redan finns vid t. ex. STU eller BFR och till sig knyter kompetens i övrigt genom att i en samrådsgrupp samla olika slags specialister och representanter för sektorsintressen med erfarenhet av internationellt samarbete. I en sådan grupp borde bl. a. en företrädare för UD ingå det internationella FoU-samarbetet har ofta en utrikespolitisk aspekt.

FRN skall inte överta de direkta internationella kontakterna och inte heller samordningsuppgifter inom specialområden. Ett väl utbyggt internationellt samarbete kräver antagligen internationella sekretariat (motsv.) med uppgifter inom avgränsade områden. FRN bör kunna spela rollen av kontaktorgan i ett sådant nät av informationscentraler och serviceorgan för områden där resurser ännu inte skapats.

12.6.5. Planering för programsamarbete

Den samarbetsform som här kallats programsamarbete — och som innebär att enskilda länder ömsesidigt anpassar sina FoU-aktiviteter till varandra med hjälp av ett gemensamt FoU-program för ett eller flera forskningsfält — ger möjlighet att undvika en rad av de svårigheter som följer med ett samarbete som kräver internationell finansiering och internationell administration av verksamheten.

I gengäld ställer programsamarbetet krav på en ökad samordning av den nationella forskningen i varje deltagarland. En sådan samordning kan ibland vara svår att åstadkomma, vilket sannolikt är en del av förklaringen till att

programsamarbete ännu prövats på relativt få områden. Traditionellt harju forskningen i de flesta länder utvecklats genom enskilda initiativ från olika forskare utan att krav ställts på deras inpassning i större system.

Om programsamarbetet skall fylla kraven på systematisk samplanering av projekt måste de nationella FoU-organen genom medvetna, klart uttalade prioriteringar och aktivt initieringsarbete söka få till stånd den forskning som programmet förutsätter. Ökade insatser för forskningsplanering och forsk- ningsadministration krävs.

Den omläggning av den svenska forskningsrådsorganisationen och dess arbetsformer, som nyss genomförts, liksom ett antagande av de förslag om forskningsplanering, som läggs fram i detta betänkande. torde skapa förbättrade förutsättningar för programsamarbete.

12.6.6. Långsiktiga bindningar vid deltagande i gemensamma internationella institutioner för FoU

Till skillnad från projekt- och programsamarbetet. som har relativt flexibla samarbetsformer, skapar engagemang i gemensamma internationella insti- tutioner bindningar på lång sikt. I anslutning till sådana institutioner måste som regel också en internationell organisation byggas upp, som i likhet med de flesta andra organisationer kommer att sträva att överleva och expan- dera.

Ur den nationella forskningens synpunkt kan det vara en oroväckande utveckling om FoU-resurser successivt förs över från den nationella forskningen och långsiktigt binds i internationellt FoU-samarbete. En sådan utveckling kan leda till att forskningen inom landet får otillräckliga resurser, och den kan minska möjligheterna att bedriva en nationell forskningspolitik i den mån besluten över FoU-resursernas användning i allt högre grad fattas i internationella organ. Programsamarbetet är här ett alternativ som ger större utrymme för nationella prioriteringar.

12.6.7. Samarbete inom ramen för mellanstatliga organisationer

Ett FoU-samarbete inom ramen för stora mellanstatliga organisationer av den typ FN:s fackorgan representerar ses av många stater som särskilt eftersträvansvärt, eftersom det oftast karakteriseras av öppenhet och bred medverkan inte minst från den tredje världens stater. När det gäller att t. ex. bekämpa epidemiska sjukdomar är ett världsomfattande samarbete en nödvändighet. På sikt rymmer också ett brett, mellanstatligt FoU-samarbete stora möjligheter. Härtill kommer att allmänna utrikespolitiska skäl ofta talar för ett aktivt deltagande i de mellanstatliga samarbetsorganisationernas program. FoU är ett område där sådana allmänna samarbetssträvanden är naturliga.

Samtidigt är det uppenbart att de risker för tungroddhet och överadmini- stration, som alltid måste beaktas i det internationella FoU-samarbetet, accentueras i ta kt med att antalet deltagare ökar och hänsyn måste tas till ett stort antal länders ofta starkt varierande värderingar och regelsystem. Ur FoU-planeringssynpunkt är det viktigt att vara medveten om dessa risker, samtidigt som det krävs förståelse för de arbetsvillkor som gäller i en

mellanstatlig organisation. I många fall är säkert ett mycket brett FoU- samarbete, t. ex. inom ramen för FN-arbetet, den form som bäst tillgodoser aktuella syften och långsiktiga mål. Byråkratiseringstendenser och andra likartade svårigheter får då mötas inom ramen för samarbetet. Ur ren forskningssynpunkt bör det dock inte vara en målsättning i sig att knyta FoU- samarbetet till organisationer av detta slag.

12.6.8. Avvägningen mellan internationella och nationella FoU-insatser

Ett genomgående planeringsproblem vid alla större. organiserade insatser i internationellt FoU-samarbete är avvägningen mellan internationella och nationella insatser. En omfattande satsning på deltagande i ett resurskrä- vande internationellt FoU-samarbete kring t. ex. gemensamma institutioner motiveras med det utbyte satsningen ger de deltagande länderna. Vissa former av utbyte kan spela en roll vid beslutsfattandet, även om de ur strikt forskningssynpunkt är ovidkommande t. ex. kontrakt på leveranser av avancerad utrustning till internationella objekt.

Att exempelvis försvarspolitiska, industripolitiska och lokaliseringspoli- tiska bedömningar spelar en roll vid beslut i FoU-frågor ärinte något ovanligt eller särskilt anmärkningsvärt. 1 det internationella FoU-samarbetet till- kommer aspekten att också olika utrikespolitiska motiv kan påverka FoU- besluten. Insikten om detta präglar starkt bl. a. det ovannämnda förslaget till riktlinjer för internationellt FoU-samarbete som utarbetats inom Finlands akademi. I förslaget slås fast att det internationella samarbetet. också forskningssamarbetet, är en del av den internationella politiken och en del av varje lands utrikespolitik. För Finlands del innebär detta att det internatio- nella forskningssamarbetet förutsätts bidra till Finlands neutralitetspolitik.

Ur vetenskaplig synpunkt är det bl. a. väsentligt att kunna placera kompetent personal vid internationella institutioner, att kunna utnyttja institutionerna för projektidéer från egen forskning och att kunna tillgodogöra sig och vidare- utveckla forskningsresultat från dem i den nationella forskningen. Allt detta ställer krav på en kvalificerad och bred forskning inom landet på det relevanta forskningsfältet.

Innebörden av detta är att ett deltagande i ett internationellt FoU- samarbete inom ett område och den nationella forskningen inom området måste tas in i ett och samma perspektiv. Det måste självklart vara möjligt att utan prestigehänsyn stå utanför ett organiserat internationellt FoU-samar- bete om förutsättningar av detta slag inte föreligger.

För de organ som svarar för avvägningarna mellan olika forskningsfält kan det vara naturligt att inta en restriktiv hållning till den nationella forskningen på ett område, som får betydande resurser för att finansiera internationella åtaganden. Detta är dock inte något självklart handlingssätt och har heller inte varit regel i Sverige.

Skall ett av forskning starkt beroende land kunna nyttiggöra forsknings- resultat som kommer fram genom forskning i andra länder och internationellt organiserad forskning krävs tillgång till personer inom landet som förstår och snabbt kan utveckla rön som gjorts.

En satsning på ett internationellt FoU-samarbete måste av ovannämnda

skäl kompletteras med en satsning på motsvarande forskning inom landet. I ett läge med knapphet på resurser måste denna nationella forskning bedömas ha relativt hög prioritet, om den forskning som det internationella engage— manget gäller fortfarande bedöms som angelägen. Det kan i så fall innebära att den nationella forskningen på andra fält måste stå tillbaka.

Sannolikt måste mycket resurskrävande forskningssatsningar på sikt i ett litet land som Sverige koncentreras till vissa områden där den vetenskapliga standarden är hög eller som bedöms vara så viktiga för samhället att en utveckling av kompetens krävs. Problemet om avvägningen mellan natio- nella satsningar och finansiering av internationellt FoU-samarbete är en del av detta generella problem och därför en forskningspolitisk kärnfråga.

'.--- .'.'||: : ' "'il' ' 11 . -- " |'|-||.|._ ilzr- u'.'i|.. . |:. ':'-'. ! '.'.*.'_'1F_

|éq'wä: III: ""I. 'I W&W]: FII'II' 'r'fii'i" '".r;'_'..'i.'|ii. >H- PMI- ||.I|'ii.|"nt|I-f" l' il |.i.l'"I|. .'I'i Ill.? III.;F'II. '.'!» || 'rj|i..'l'.u'.'| _. 15.: "IIII'HIIIFIII'IW |I||'tl: |||||f=|'.' _".'i| FMHimhjlu '_ii'..| ”'I". |. _'|' I'_ FIJ' '.-. '-.'l .... * _ '|||'i'.'"lI"'|Ä1'|'|_""|j'.j.. .'j"!'.F|.|f||iii|."_I. tJli|l1|ilirllj.irjj'ii_.1|| .'.'._|19..-.._; . ||| |||. ...'Fww "I |.IiI" H' 'III'I'I'EII'L I."-I-I "i'ii Imi ”1541!” lII-f'l'u ' -'--"' I "N'—' »

' .|.... - ' "" |||.||i|:l: "(FIM WWW I.|.'III|"IJ'i'hi-i'ä1l-li—1"Jrl=l' i: :..»... -.'f-vr' -' || ||| ||||||1i|i'|.|i|.."|.|4f | I|I'I|q' RJJ” I|i.|...t1i|i'.."._|it tvn.. ._W,u|..|.|-".=. .M'. . .'.. ”|.| II:l|||ll|'I||I||"'|| ' I|'| " I-III |.,||i.|"|t-.|Ll||||||||||j||i|h||||'|;|1|.|r.|”|||||||.-,|,|||I '.'-'if U- '. . . "III.:I _ " III'; 'Q'II'III II. ELIIIIIIII PH '4 .|t|.If'I(I1Ii,," "Iu'II ""I ' ' ...—I I"." |h ' l "l -'l..' ' |" ' '.:I'I .'III'Ilh. HIN-£” Ninaw!” 'rI' 'IIlf'l'Ig ll |"ri .i'1."-"lt"II."'l .' '|.| '. .|'-| ||||'_*l|'||h'gli|-"Lii|l" r' |I|lt1|ud||crtipf|rrlII il".'. lI'iI'J Him ' . : ||| .i.i_ '. . "'. :yleII ..'. |'|'.£ " |'|" .I'I.".' |-|||-.'—||.| '||J' '. ||i|||' ' -.| | "

.... .,_|.i .. il .i |""|' FII'I' |_.'l|"— ' | .'J'L” || |||I'| '| |'..;

4 |

| '.i||_||- ' | | . . .. . -'| ]. "Ill .*Ii'h'j ' ." ' i" a ' |." '.|-.. l 'i» ' | "ill I'|! |_ || lt.” . |..' .| .. . ..i | 'l . " 1 | . ...- || | |_Jll II . l' '.' ' l .

13. Sektorisering och överblick. Utredningens bedömning, överväganden och huvudförslag

13.1. Behovet av överblick och samordning

Diskussionen i kapitel 2—12 har berört FoU-planeringsfrågor i ett tämligen brett perspektiv och i flera dimensioner. Dels har diskuterats FoU-frågornas behandling på olika nivåer i den statliga beslutsapparaten, dels har berörts olika områdens FoU-problematik.

Perspektivet har varit sambandet mellan FoU-politikens olika delar och möjligheterna att skapa sammanhang och integration i de forskningspolitiska bedömningarna.

När det gäller riksdagens och regeringskansliets behandling av FoU-frågorna har bl. a. diskuterats de uppenbara svårigheterna att, med den omfattning och spridning som FoU numera har i samhället. få till stånd en överblick och sammanhållna bedömningar av behov, inriktning och arbetsformer etc. inom olika FoU-sektorer.

I fråga om den sektoriella FoU-organisationen har främst uppmärksammats den starkt splittrade organisatoriska bilden när det gäller styrning, initiering och finansieringen splittring som illustrerar att olika principiella synsätt fått prägla olika sektorer och att detta skett utan alltid klara samband med speciella faktorer inom respektive sektor.

I analysen har identifierats och diskuterats en rad FoU-organisatoriska problem som rör näringslivets/brskning.|forskningsrådsorganisalianen, högsko- leområdet, det internationella samarbete!, de privata forskningsfonderna etc., problem som har en långsiktig betydelse och vars lösningar också har betydelse för hela FoU-systemet.

Anledningarna till den splittrade bilden och svårigheterna att skapa överblick är flera och ligger på flera plan. Redan tillväxten i FoU-volym och den långa tid varunder den organisatoriska utvecklingen ägt rum inom skilda sektorer ger en grundläggande förklaring. Successivt framväxande nya planeringstekniker och administrativa system har givit olika organisatoriska lösningar, som lagrats på varandra. Skiftande förutsättningar i form av t. ex. myndighetsstruktur inom olika samhällssektorer tillsammans med det faktum att samhällets uppgifter och traditioner inom olika områden varierar till sin karaktär ger i sin mån förklaringar.

De skilda doktriner som i renodlad form kan betecknas som "forskningen som medel" respektive ”forskningens egenvärde” (och som diskuterats i kapitel 2) har också i olika grad påverkat uppbyggnaden av FoU-systemet.

Den sektoriella forskningspolitiken och den allt mer omfattande utbygg-

naden av en sektorsanknuten FoU-organisation under l960- och 1970—talen är ett klart uttryck för den grundläggande uppfattningen att forskningen kan och bör tjäna som ett medel för att nå de mål som samhället ställer upp för sig inom olika områden. Dess huvudsakliga syfte måste vara att garantera ett nära samband mellan FoU och verksamheten inom sektorn och den planering som där sker.

En sådan sektorisering. som är en direkt följd av att samhällets forsknings- beroende ökar, innebär självsagt en uppdelning också av resurser. en uppdelning av FoU-planeringen på många olika organ och i viss utsträckning också en uppdelning av forskningsverksamheten. Denna uppdelning ökar i samma mån som särskilda institut o.d. inrättas.

Denna uppdelning av resurser och i planeringsorganisationen kan utvecklas till en splittring som tar sig uttryck främst i att forskningsresurser öronmärks i små poster för mycket specialiserade samhälleliga ansvarsom- råden. Detta kan i sin tur medföra att den planerings- och initieringsorgani- sation som byggs upp i anslutning till dessa resurser bli så varierad och svag att den blir ur stånd att genomföra den planering som oundgängligen krävs för att sektoriell FoU skall tjäna sitt syfte. Sektoriseringen, som genomgående och inte bara i FoU-sammanhang — präglar samhällsapparaten, skapar gränsdragningsproblem och svårigheter att ta hänsyn till att många samhälls- och forskningsproblem inte respekterar administrativa eller andra gränser. Denna svårighet är sannolikt särskilt märkbar inom FoU —i varje fall måste den bedömas som särskilt angelägen att övervinna inom en verksamhet där en väsentlig uppgift är att skapa nya lösningar och identifiera nya problem. Därför blir också tendenser till långtgående uppsplittring inom den sektoriella FoU-organisationen angelägna att i tid uppmärksamma och begränsa.

Sektoriseringen skapar, även om en långtgående splittring inte skett. behov av överblick och ofta reella samordningsproblem att uppmärksamma och hantera.

Behovet av överblick och samordning i den samhälleliga beslutsprocessen för FoU kan grovt anges i följande huvudpunkter.

El Fördelningen av resurser till olika sektorer och till icke sektorsanknuten FoU och avvägningen totalt mellan fasta och rörliga medel för forskning inom olika sektorer och för högskolesystemets forskningsorganisation måste ske i ett helhetsperspektiv. Uppfattningen att varje sektor inom sig och självständigt kan avväga hur stora resurser som skall avsättas till FoU är i sin renodlade form en fiktion i den politiskt administrativa struktur och med det FoU-system som i övrigt råder i Sverige. De komplexa FoU- behoven gör en strikt saklig gränsdragning mellan sektorerna omöjlig och rentav skadlig och de sektoriella insatserna måste relateras till den samlade FoU-potential som står till förfogande både i fråga om materiel och de människor med vars hjälp FoU-arbetet skall genomföras. ['_'l Frågan om forskarutbildningens inriktning och dimensionering måste avgöras i ett helhetsperspektiv där samhällets alla skönjbara framtida FoU-behov så långt möjligt vägs samman mot tillgängliga och utveck- lingsbara utbildningsresurser och individuella utbildningsönskemål. El En mängd organisatoriska frågor måste lösas under hänsynstagande till helhetsmönstret. Det gäller t. ex. avgränsningen av sektorsansvariga F oU-

organs ansvarsområden mot varandra. Den sektoriella FoU—organisationens uppbyggnad och utbyggnad inom olika områden har betydelse både för dess möjligheter att fungera kopplad till verksamhet och planering inom respektive sektor och till planeringen inom andra områden.

Till de organisatoriska frågor som måste bedömas mot bakgrund av det totala FoU-systemets behov. inriktning. dimensionering och organisation hör högskolornas FoU-organisation och sambandet mellan denna och den sektoriella FoU-organisationen. Till frågan om högskolesystemets möjlig- heter att utgöra en bas för sektoriell forskning hör avvägningen mellan institutsbaserad och högskolebaserad FoU. [] Inriktning. initiering och planering av sektoriell FoU måste i väsentlig grad ske områdesvis om sektorsprincipens fördelar skall kunna upprätt- hållas. Utformningen av den process i vilken allt detta sker. dvs. hur och av vem frågorna till forskningen ställs. måste dock uppmärksammas även ur helhetsperspektivet. III/lylandG/l'ågO/WG är ett grundläggande forsk- ningspolitiskt problem.

Dessa utredningens bedömningar får —som framhållits — inte uppfattas så att en centraliserad och likriktad FoU-organisation kan uppfylla alla dessa krav och önskemål och därför bör eftersträvas. eller att en administrativ samord- ning i sig själv skulle ha ett plusvärde. Inte heller bör målsättningen vara att skapa en heltäckande forskningsbudget som betraktas som en sammanhållen enhet och vars storlek ses som det avgörande måttet på forskningspolitikens effektivitet och resultat. FoU-systemet skall täcka så många skiftande behov och måste vara så nära köpplat till den planering som sker inom olika samhällsområden att den sektoriella FoU-politiken inte bör överges. Nyc- ke/begreppet är ökad överblick.

Utredningens bestämda slutsats är att den sektoriella FoU-politiken måste kompletteras med i ordets egentliga mening övergripande F oU-politiska beslut som bl. a. motverkar tendenser till splittring och ger möjligheter att bättre utnyttja de FoU-resurser som samhället kan uppbringa och ställa till förfogande.

Denna överblick måste åstadkommas på politisk nivå: det är frågor som inte kan hanteras enbart av myndigheter och FoU-organ.

En anledning härtill är närmast konstitutionell: den politiska styrning det är fråga om måste i stor utsträckning ske i form av en resursdimensionering och resursstyrning liksom genom beslut om myndigheters och samhällsor- gans organisation. arbetsformer och uppgifter. Dessa beslut måste i allt väsentligt fattas av regering och riksdag.

En annan anledning. som mer markerar beslutens politiska karaktär, är deras långsiktighet och det förhållandet att de är grundade på värderingar. Forskning är i allt väsentligt ett medel för någonting annat än forskning. Forskning kan vara ett instrument i socialpolitik. försvarspolitik. kulturpo- litik. jordbrukspolitik, energipolitik etc. men är inte i sig själv allt detta. Genom de långsiktiga besluten om den sektoriella FoU-politikens inriktning. dimensionering etc. påverkas starkt de framtida möjligheterna för utveckling och kommande reformarbete inom olika sektorer. Utvecklingen av kompe- tens. möjligheterna att följa och dra nytta av den internationella utvecklingen etc. bestämmer vid sidan av den faktiska FoU-verksamheten i stor utsträck-

ning utvecklingspotentialen inom olika områden. I och med att de långsiktiga besluten påverkar samhällsutvecklingen på sikt genom att sätta ramar för utvecklingsmöjligheterna och påverka balansen mellan samhällsinsatser på olika samhällsområden får dessa beslut sin politiska vikt och sin laddning av politiska värderingar.

13.2. Förutsättningarna

Den föregående analysen (företrädesvis i kapitel 5—7)har visat att sektorsprin- cipens genomslagskraft i Sverige försvårat en beslutsprocess som tar sikte på helhetsperspektiv och sammanhållna bedömningar. Enligt utredningens bedömning finns i dag inte heller tillräckliga förutsättningar för en sådan beslutsprocess. Utredningen vill betona följande förhållanden.

[] Den sektoriella FoU-principen och den underliggande doktrinen om forskningen som ett medel har medfört att de forskningspolitiska frågorna handläggs så att deras verkliga politiska betydelse lätt undanskyms. Handläggningen splittras i riksdagen på alla de utskott som handlägger sektoriella FoU-frågor och i regeringens kansli sker en motsvarande splittring de övergripande forskningsfrågorna kommer genom sektori- seringen inte till sin rätt vid behandlingen i regering och riksdag och de politiska beslut som detta utmynnar i. El För att en långsiktig forskningsplanering i politiska termer skall kunna genomföras och de sektorsövergripande FoU-frågorna verkligen skall kunna behandlas meningsfullt och effektivt krävs dock inte bara enform för politisk debatt och politiska beslut. Enligt utredningens bedömning behövs också ett starkt förbättrat beslutsunderlag för den mängd FoU- frågor som de politiska organen har att ta ställning till dels när det gäller helhetsperspektivet. dels också inom vissa sektorer särskilt. Det gäller statistisk och annan systematiserad information om bl. a. FoU-finansie- ring. pågående FoU och dess relation till olika sektorer och ämnesområ- den. olika FoU-utförande organs arbete. FoU-resurser i form av personal och materiel etc. Detta slags information är av betydelse inte bara i den rent politiska beslutsprocessen. Den är av stort värde även för FoU- planering hos t. ex. anslagsfördelande och FoU-utförande organ. Cl Samhällets ökade forskningsberoende och de planeringsproblem. som de alltmer sammansatta kopplingarna mellan FoU och samhällslivet medför, innebär att alla människor berörs av forskningens och utvecklingsarbetets resultat och att allt fler människor och grupper kommer i direkt kontakt med FoU-verksamhet. Det blir nödvändigt att allt fler människor inom olika samhällsområden ges möjligheter att kunna delta i diskussioner och beslut om initiering och finansiering av forskning och i bedömningar av FoU-resultatens innebörd. räckvidd och relevans. El Forskning och utveckling bedrivs ofta —och måste ofta bedrivas i starkt specialiserad miljö och under former som mer befordrar koncentration och förfinad analys än utåtriktad information och öppen diskussion om verksamhetens villkor. Härigenom försvåras väsentligt kontakten mellan forskare och övriga grupper i samhället.

Det vetenskapliga fackspråket. som visserligen ofta kan göras klarare. är ett nödvändigt redskap i forskningsarbetet men utgör samtidigt ett väsentligt hinder för förståelsen av forskningens resultat och betydelse. Svårigheterna gör sig f. ö. kända inte blott i förhållandet forskare—icke forskare; de är ofta lika påtagliga i förhållandet mellan forskare från olika disciplinområden. Dessa Språksvårigheter gör det ofta omöjligt för andra än specialister att förstå vissa forskningsfrågor.

Kunskaperna om forsknings- och utvecklingsarbetets villkor. dess möjligheter och begränsningar och forskningens utvecklingsläge inom olika områden måste göras mer allmänt spridda för att ett långsiktigt och brett förankrat planeringsarbete skall kunna utvecklas med full kraft.

Ökade insatser för en allmän. brett samhällsinriktad information om forskning och forskningsverksamhet utgör enligt utredningens bedömning även det en förutsättning för långsiktig forskningsplanering i ett brett samhälleligt perspektiv.

13.3. Inriktning och omfattning

l det föregående har utredningen sökt belysa FoU-planeringsproblemen från olika utgångspunkter och på olika nivåer. Det har varit naturligt och nödvändigt att inrikta undersökningen mot i första hand principiella frågor och frågor på nivåerna ovanför de FoU-utförande organens.

De bedömningar och slutsatser som utredningen i det följande redovisar måste ligga på samma nivå. Det gäller att söka anvisa vägar för att åstadkomma att de principiella och genomgripande FoU-planeringsbesluten fattas med största möjliga överblick över deras förutsättningar. räckvidd och konsekvenser. Förslagen och synpunkterna kan sägas gälla planering/örFoU- planering. Självfallet får de avgörande betydelse också för de FoU-utförande organens möjligheter att planera sin verksamhet och utföra sitt egentliga FoU—arbete.

13.4. FoU-planering på regeringsnivå

Som framhållits står det för utredningen klart att det sektoriserade svenska FoU-politiska systemet inte bör överges men behöver kompletteras så att ett rimligt mått av överblick skapas och de löpande besluten rörande olika sektorer och på olika nivåer kan ske mot en förbättrad bakgrund av politiskt relevant information om förhållanden inom hela FoU-området och mot bakgrund av mer genomtänkta principer för hela FoU-systemets organisation och utformning.

De beslut det här gäller måste som ovan framhållits — i stor utsträckning fattas av regering och riksdag. Konsekvenserna av bristande överblick upplevs särskilt starkt i riksdagen. som har att fatta de stora besluten om finansiella resurser. om FoU-programmens allmänna inriktning och om FoU-systemets organisation i stort. Det kan ifrågasättas —och har ifrågasatts — om inte riksdagen själv skulle svara för att det breda beslutsunderlag tas fram

som den behöver för att fatta sina sektorsvis uppspaltade beslut i FoU- frågor.

När man bedömer den frågan måste dock stor hänsyn tas till det politisk- konstitutionella systemets uppbyggnad och arbetsfördelningen i det.

En utgångspunkt för utredningens bedömning måste då vara riksdagens roll som beslutsfattande organ i en parlamentarisk demokrati. Detta innebär (jfr kapitel 5) att kraven på tillräcklig beredning av FoU-frågorna —som andra frågor ij/örsta hand måste riktas mot regeringen. som i de underställda sektoriella organen. i sitt kansli och i utredningsväsendet har eller kan skaffa redskapen härför. De parlamentariska principerna är viktiga för ställningsta- gandet. Det kan inte vara rimligt att i detta och andra liknande sammanhang utan särskilda skäl överföra mönster från ett icke-parlamentariskt system —av USA-typ — där folkrepresentationen har helt andra behov att bygga upp en egen. från den verkställande makten fristående utredningsorganisation. Det svenska utredningsväsendet. som ger utrymme för ett brett parlamentariskt deltagande i tidiga faser av beslutsprocessen. skapar också en särprägel åt svenska förhållanden. Härigenom minskar behoven av en utbyggnad av en riksdagens egen utredningsorganisation vid sidan av regeringens.

13.4.1. Regeringens sammanhållande FoU—planering

] utredningens uppdrag ingår naturligtvis inte någon klart angiven uppgift att diskutera regeringsarbetets organisation. uppgiftsfördelningen mellan olika departement etc. Frågorna om den långsiktiga FoU-planeringen leder dock oundgängligen också till frågor som rör regeringens och regeringskansliets arbetsformer och uppgifter och utredningen har därför att från sina utgångs- punkter ge sin bedömning även av dessa.

1 3 .4 . 2 F orskn ingsdepartementsfrägan

En näraliggande tanke. om man önskar åstadkomma en mer samhållen forskningspolitik på statsmaktsnivå. är att inrätta ett särskilt departement eller i varje fall en särskild ministerpost för övergripande FoU-frågor (jfr kapitel 6). Härigenom skulle samordningsfrågorna föras upp på högsta politiska nivå och den betydelse som forskning och utveckling har för samhällsutvecklingen kraftigt markeras.

Ett FoU-departement i den meningen att alla FoU-frågor skulle brytas ut ur de olika fackdepartementen och samlas i ett enda departement betraktar utredningen som en i detta sammanhang helt orealistisk tanke. Detta skulle innebära att de sektoriella FoU-politiska principerna helt övergavs och att ansvaret för delvis mycket disparata verksamheter sammanfördes till ett organ som skulle få stora svårigheter att skapa kompetens på djupet inom alla dessa områden. Samtidigt skulle intresset och ansvaret för forskning kunna minska hos ett stort antal andra organ.

Flera alternativa möjligheter kan dock tänkas inom ramen för ett fortfarande sektoriellt system:

D Ett alternativ utgörs av ett forskningsdepartement. som. förutom uppgiften att svara för samordning och gemensam planering. ges ansvaret

för vissa utvalda FoU-organ och/eller utpräglat tvärsektoriella eller eljest speciella FoU-program. Tänkbara underställda organ/program vore t. ex. forskningsråden under utbildningsdepartementet. forskningsrådsnämn- den. STU. SCB. sekretariatet för framtidsstudier. rymd-. miljö- och energiforskningsprogram etc.

El Ett alternativ representeras av ett forskningsdepartement som enbart ges uppgiften att svara för gemensamma frågor och samordning och inte binds upp till någon speciell FoU. Detta innebär en lösning av ungefärligen den modell som valts i Nederländerna och Canada (jfr kap. 3). [:| Den enklaste och minst ambitiösa formen av samordnad FoU-politik genom forskningsminister är en minister utan eget departement men med uppgift att bevaka FoU-samordningen inom hela regeringskansliet och stora forskningspolitiska frågor. I denna lösning blir en anknytning till statsrådsberedningen naturlig för att markera en från fackdepartement och sektorer fristående ställning.

I alla dessa alternativ kan kombinationer med särskilda regeringsutskott för FoU-frågor respektive samrådsgrupper på ämbetsmannanivå tänkas (jfr kapitel 3).

Även om uppenbart ökade möjligheter till samlad planering skulle åstadkommas med vart och ett av de ovan antydda alternativen måste emellertid också de svårigheter som är förknippade med dem uppmärksam- mas.

En svårighet hänger samman med själva sektorsprincipen och det politiska arbetets villkor. Varje statsråd har att inom sitt ansvarsområde primärt svara för de politiska bedömningarna och måste ha en motsvarande handlingsfri— het. Härigenom uppstår. trots det kollektiva ansvaret hos regeringen. avgränsningar mellan departementen som förstärks av den specialkompetens som utvecklas inom regeringskansliets olika delar. Forskningssamordnande organ på departementsnivå med ansvar för hela FoU-området möter lätt motstånd från de enskilda ansvarsområdena och får inte minst därigenom svårigheter att bygga upp nödvändig kompetens. Vidare är forskningsfrå- gornas politiska betydelse ofta indirekt; FoU är i första hand ett medel för något annat och därmed förlorar forskningsfrågorna och ett renodlat FoU- departement lätt politisk attraktivitet.

En logisk uppdelning av ansvaret mellan ett FoU-departement och sektorsansvariga fackdepartement är knappast möjlig. Risken måste bedömas stor att ett departement med direkt ansvar för vissa aktiviteter och i övrigt ett allmänt samordningsansvar kommer till korta inom områden som det inte har primärt ansvar för och kommer att inskränka sina insatser till de ”egna" ansvarsområdena.

En annan för svensk del viktig fråga gäller volymen angelägna samord- ningsinsatser. Sverige är även i forskningssammanhang ett litet land och det kan ifrågasättas om inte den kritiska gränsen för när ett FoU-departement blir rimligt går över den svenska nivån. Jämförelser med utländska förhållanden blir i detta sammanhang lätt missvisande. eftersom där i allmänhet även myndighetsuppgifter är kopplade till ministerierna. I samma mån som ett programansvar för sektoriell FoU även fortsättningsvis ligger kvar på från departementen skilda myndigheter måste en samordning kunna ske även på

myndighetsnivå och behovet av ett forskningsdepartement minskar. Omvänt torde gälla att ökat fackdepartementalt ansvar för konkreta FoU- program och FoU—projekt medför ökade samordningsbehov på departe- mentsnivå.

Mot denna bakgrund står det klart att inrättandet av ett,/orskningsdepar- tement eller en forskningsminister utan eget departement i sig inte löser samordningsfrågorna eller skapar större överblick. Utredningen kan inte rekommendera en sådan konstruktion.

13.43. F orskningsberedningens roll

I detta sammanhang vill utredningen också beröra forskningsberedningen och dess möjligheter att genom sitt arbete tillgodose de planeringsbehov som ovan berörts. Som framgått av redogörelsen för beredningens arbete (avsnitt 6.3) har beredningen alltmer kommit att tjäna enbart som ett forum för informella kontakter mellan företrädare för regeringen och olika intressenter för forskningen. Genom dessa kontakter har information kunnat överföras direkt till de regeringsledamöter och kanslihustjänstemän som deltagit i beredningens sammanträden och olika forskningspolitiskt angelägna frågor har kunnat diskuteras fritt och utan förbindelse. I forskningsberedningen har aktualiserats och initierats utredningsinsatser av väsentlig betydelse för den forskningspolitiska utvecklingen.

Av den konstruktion som forskningsberedningen fått och det arbetssätt som till följd härav utvecklats följer enligt utredningens uppfattning emellertid också en klar begränsning av dess möjligheter(jfr avsnitt 6.3.3). De långsiktiga planeringsbehoven utredningen anser bör tillgodoses är av klart politisk karaktär och regeringens ansvar för dessa frågor kan inte bäras av beredningen. Även för rollen som enbart rådgivande organ innebär konstruk- tionen svårigheter. För en ansvarig minister —statsministern eller som från år 1976 utbildningsministern är det orimligt att delta i beslut om råd till regeringen. råd som efter den politiska behandlingen inom regeringen kanske sedan inte kan följas. Detta har också upplevts inom beredningen och bidragit till en vaghet i dess rolluppfattning.

Ett bevarande av./”orskningsberedningen i dess nuvarande form kan enligt utredningens bedömning inte grundas på uppgiften att vara samordningsinstru- ment för FoU-politiken eller rådgivare till regeringen i FoU-politiska frågor. Detta hindrar självfallet inte att ett bevarande av forskningsberedningen kan motiveras av andra skäl. t. ex. ett fortsatt behov av informella diskussioner. Det ankommer inte på forskningsrådsutredningen att bedöma om detta är ett tillräckligt motiv men utredningen vill i sammanhanget också peka på möjligheterna att pröva flexiblare och därför mer ändamålsenliga former för ett sådant samråd. t. ex. genom för varje särskilt ändamål sammansatta grupper. Det är dock viktigt att en bevarad forskningsberedning inte tas till intäkt för att underlåta en reell samplanering inom regeringskansliet i FoU— frågor.

I 3.4.4 Regeringens Fo U -program

Att i ett genomfört sektoriserat system åstadkomma en samordning och möjligheter till bedömningar grundade på överblick av helheten genom rent yttre organisatoriska åtgärder torde inte vara möjligt. Uppmärksamheten måste i stället i första hand riktas mot den process och den information som leder fram till större överblick och kan ge ökade möjligheter för regering och riksdag att fatta väl underbyggda forskningspolitiska beslut.

Möjligheterna till långsiktig forskningsplanering på statsmaktsnivå tillva- ratas därför enligt utredningens uppfattning bäst genom att regeringen regelbundet lägger fram princippropositioner/ör riksdagen om den samlade Fo U - politiken. [ sådana princippropositioner förslagsvis benämnda regeringens FoU-program — kan regeringen samlat redovisa sin syn på FoU-politiken inom olika områden och sektorer och på sambanden mellan de olika frågorna.

Ambitionsnivån i FoU-programmen kommer sist och slutligen att bestämmas av regeringens insikt och intresse.av den politiska behandlingen i riksdagen och den allmänna debatten i anslutning härtill. av de erfarenheter som planeringsarbetet ger och av möjligheterna att få fram relevant information. Det är emellertid nödvändigt att här ange hur ett regeringspro- gram för FoU kan tänkas vara uppbyggt för att en konkretare utgångspunkt för diskussioner skall ges. Ett regeringsprogram med följande huvuddelar utgör ett exempel:

Cl I regeringens forskningsprogram bör redovisas ställningstaganden i aktuella forskningspolitiska frågor av principiell räckvidd. Frågeställningar där utredningen bedömer det angeläget att principiella riktlinjer ges har belysts i det föregående. Som exempel kan nämnas principerna för kostnadstäckning av inom högskolan bedriven men externt finansierad FoU. inrättandet av fristående institut. inflytandefrågor etc. El Förslag till riksdagen om konkreta åtgärder inom det forskningspolitiska området. som är aktuella vid tidpunkten. bör föreläggas riksdagen i regeringens FoU-program och redovisas i relation till FoU-systemet i övrigt. Större internationella samarbetsprojekt bör därvid också redovi- sas. El Regeringen bör i FoU-programmet redogöra för viktigare aktuellt utred- ningsarbete inom FoU-området och så långt möjligt ange inriktning på kommande förslag. El I regeringsprogrammet bör ges enfyllig redovisning av F oU-arbetets omfång och inriktningiSverige. Redovisningen bör avse såväl offentligt som privat finansierad FoU och grunda sig på en utbyggd och bearbetad FoU- statistik. Utvecklingen bör visas i ett tidsperspektiv. Förutom den information som är direkt relevant för de förslag som samtidigt läggs fram för riksdagen bör redovisningen innehålla uppgifter som regeringen allmänt bedömer angelägna för den politiska diskussionen. Förutom inriktningen av näringslivets FoU bör t. ex. kunna belysas förhållandet mellan den FoU som bedrivs inom myndigheter och institut och högskolans forskning. "regionala skillnader beträffande FoU-insatsers storlek och fördelning. insatser inom speciella områden. personalstatistik etc.

Redovisningen bör göras i en bearbetad och åskådlig form så att den underlättar analys och debatt. Exempel på sådana redovisningar kan hämtas från t. ex. Canada och Förbundsrepubliken Tyskland.

Cl En viktig del av regeringens FoU-program bör vara en samlad redogörelse för den anslagsutveckling/ör olika områden som regeringen räknar med under den periodprogrammet avser. Redogörelsen bör omfatta i princip alla statliga anslag över statsbudgeten för FoU och i tillämpliga fall innehålla också den inriktning inom viktigare områden som regeringen anser önskvärd. Förutom inriktning av FoU bör inriktning och dimensionering av forskarutbildning behandlas. Genom att prioriteringar för olika områden görs synliga och jämförbara samt motiveras underlättas den forskningspolitiska diskussionen och stimuleras de FoU-ansvariga myndigheternas flerårsplanering. En bindning till absoluta belopp torde inte vara möjlig. däremot att ange planeringsramar. I den årliga budget- processen får anslagen därefter fixeras på vanligt sätt med hänsyn till det statsfinansiella läget. inträffade prisstegringar etc.

13.4.5. FoU-programmets anpassning till övrig planering

En viktig fråga i samband med ett regeringsprogram för FoU av det här skisserade slaget gäller givetvis hur ofta det bör läggas fram och hur det kan passas in i det löpande planeringsarbetet i myndigheterna och FoU—organen. i det årliga budgetarbetet i regering och riksdag etc.

Utredningen finner det rimligt att riksdagen en gång per valperiod/"år tillfälle att diskutera FoU-politiken i dess helhet och ta ställning till riktningar och principfrågor. Den period framåt FoU-programmet omfattar bör dock vara längre än tre år och förslagsvis ansluta sig till den i statsförvaltningen gängse femårsplaneringen. Det måste dock understrykas att framtagandet av dessa FoU-program som blir en krävande uppgift — inte får innebära en tvångströja. en flexibilitet både när det gäller tidpunkt och periodicitet för FoU-programmet och när det gäller anpassningen av den övriga mer kortsiktiga eller sektoriellt begränsade FoU—planeringen är önskvärd. Succes- sivajusteringar i olika delar av planen måste kunna ske —t. ex. isamband med de årliga budgetpropositionerna. l figur l3:1 visas hur olika aktiviteter skulle kunna samverka i en sådan planeringsprocess.

Förslaget innebär att årliga heltäckande FoU-program eller FoU-budgetar inte skall läggas fram. För detta ställningstagande finns två huvudskäl. ett negativt och ett positivt. Årliga FoU-program skulle riskera att för starkt underbygga centraliseringstendenser; det sektoriella ansvaret skulle kunna undanskymmas. Det positiva skälet är att den långsiktiga planeringen drivs fram lättare av vetskapen om att planen kommer att påverka utvecklingen mer än ett budgetår.

Det måste också förstås att ett FoU-program av den typ som här diskuterats inte kan vara ett hårt formaliserat planeringsdokument som arbetar med precisa målbeskrivningar och tidsangivelser. Det komplicerade och rikt förgrenade FoU-systemet kan och bör. enligt utredningens bestämda uppfattning. inte styras på ett sådant sätt. Ansvar och förmåga att ta vara på nya och oförutsedda möjligheter och angripa nyupptäckta problem måste även fortsättningsvis spridas på djupet i FoU-systemet och är en förutsätt-

Regeringens FoU —program

Myndigheternas anslagsfram— ställningar

Budget— proposition

Myndigheternas underlag för FOU_program, utredningar, framtidsstudier

etc.

FRN:s och råds- organisationens rådskonferenser

Riksdagsval

ning för att detta skall fungera. I förslaget om treårsintervaller för regerings- programmen ligger också en markering av att samordningsbehovet inte på något sätt är totalt. Sektorsvis gjorda bedömningar måste även fortsätt- ningsvis utgöra en hörnsten i FoU-politiken.

FoU-programmets inverkan kommer också att ske successivt; år 1 kommer det sannolikt främst att påverka de FoU-ansvariga organens budgetplanering för att därefter få ökad effekt även i medelsfördelning och FoU-verksamhet.

Ett regeringens FoU-program måste. som ovan framhållits. vara ett uttryck för regeringens politik och måste därför som andra uttryck för denna arbetas fram inom regeringskansliet.

Eftersom ett syfte med FoU-programmet är att öka integrationen i departementens arbete är frågan om hur arbetet på att ta fram programmet skall bedrivas viktig. Härigenom aktualiseras återigen men denna gång inifrån — de organisatoriska problem. som berördes i avsnitt 13.4.2 ovan.

Inom regeringskansliet totalt måste byggas upp tillräcklig kompetens för att klara den nya uppgift, som detta integrationsarbete innebär. Inte inom något enskilt departement finns idag tillräckliga kunskaper om hela FoU-systemet. En huvudprincip bör också vara att ett regeringsprogram av detta slag skall arbetas fram genom insatser från alla berörda departement. Det är angeläget att fackdepartementen får tillgång till expertis inom sina respektive FoU- omräden önskemål om ökade möjligheter att bevaka FoU-frågorna har också framkommit under de kontakter utredningen haft med olika departe- ment.

Ett planeringsarbete som syftar till de föreslagna regelbundna FoU-

Figur 13. I Tidsplan _lör framläggandet av rege- ringsprogram för F 0 U .

programmen måste dock bedrivas kontinuerligt och ansvaret för att hålla samman planeringsarbetet och utan avbrott följa samordningsaspekterna på FoU-frågorna måste ges en organisatorisk bas inom regeringskansliet.

Enligt utredningens bedömning bör ett sådant ansvar knytas till ett departement som redan har en bred erfarenhet av FoU-frågor. De departe- ment som i första hand kommer i fråga torde vara utbildningsdepartementet och industridepartementet. Industridepartementet har ansvaret för betydande offentliga FoU-program (bl. a. STU och energiforskning)och ansvar också för statens bevakning av industrins FoU. vilket är av betydelse i sammanhanget. Industridepartementrt har också viss erfarenhet av interdepartemental FoU- samordning genom ansvaret för det nu löpande energiforskningsprogrammet (jfr avsnitt 7.4.3). Utbildningsdepartementet har ansvaret för den största samlade offentliga FoU-resursen högskolan - och har genom högskolesys- temets omfattning beröring med FoU inom hela samhället. Genom forskar- utbildningsansvaret — utom inom lantbruksuniversitetets område under- stryks bredden i utbildningsdepartementets ansvar.

Med hänsyn till sist anförda skäl anser utredningen att utbildningsdepar- tementet i första hand bör utgöra administrativ bas och bygga upp kompetens för planeringsarbetet. För att skapa garantier för att arbetet ständigt bedrivs i nära kontakt med berörda departementsledningar och för att undvika att någon slagsida uppstår i arbetet./öres/år utredningen vidare inrättandet av en interdepartemental arbetsgrupp av tjänstemän i ansvarig ställning som konti- nuerligt följer och leder arbetet. Som ovan framhållits bör departementens resurser för att följa FoU och FoU-politik utökas.

Vid arbetet med programmet kommer regeringen givetvis att vara starkt beroende av den planering som sker inom myndigheter och organ med ansvar för FoU och kännedom om den forskning och utveckling som sker internationellt och nationellt. Utöver det underlag.som regelbundet kommer fram via anslagsframställningar. utredningar inom speciella områden etc.. kommer särskilda insatser att krävas vid framtagandet av programmet i form av utvärderingar av pågående verksamheter. framtidsstudier och annat långsiktigt planeringsunderlag. Det bör vara möjligt att successivt anpassa olika organs planeringsaktiviteter så att rimlig tidsmässig överensstämmelse med arbetet med regeringens FoU-program nås. Särskilt betydelsefullt blir givetvis det underlag som tas fram av de FoU-organ. som i sitt arbete har behov av överblick över dessa problem: medelsfördelande organ. högskolan med UHÄ och styrelsen för lantbruksuniversitetet etc. Forskarutbildnings- utredningen. som har till uppgift att ge förslag om en planeringsorganisation för högskolans forskning och forskarutbildning. kommer. enligt vad utred- ningen erfarit. att starkt betona UHÄ:s långsiktsplanerande uppgifter och inom lantbruksuniversitetet har denna funktion utvecklats kraftigt under senare år.

Om det här framlagda förslaget genomförs måste en positiv./bird bli att bl. a. myndigheternas planering och framförhållning aktiveras liksom kontakterna mellan dem och fackdepartementen. Systemet torde göra det möjligt att än ytterligare dra nytta av den decentralisering av förvaltningen från departe- ment till myndigheter som så markant skiljer svensk förvaltningstradition från yttervärldens. .

13.5. Riksdagen och FoU-frågorna

Det i föregående avsnitt presenterade förslaget om en vart tredje år framlagd principproposition ett regeringens FoU-program — aktualiserar i full skala också riksdagens behandling av FoU—frågorna. Förslaget syftar bl. a. till att åstadkomma en politisk debatt i riksdagen om de övergripande forsknings- politiska frågorna och till att underlätta de sektorsvisa bedömningarna där.

Av den ovan (kapitel 5) givna redogörelsen för riksdagens behandling av FoU-frågorna framgår att riksdagen i dag har svårigheter att överblicka förhållandena på FoU-området. Svårigheterna gäller både den forskningspo- litiska planeringen och den sakinformation i forskningsfrågor.som i skiftande omfattning behövs vid ställningstagandena till olika frågor som riksdagen behandlar.

Som ovan redovisats har vid överläggningar med riksdagens informations- utredning överenskommits att forskningsrådsutredningen vid sina övervä- ganden skall kunna behandla hela denna problematik.

I debatten om riksdagens möjligheter att spela en större roll när det gäller planering och inriktning av FoU har bl. a. diskuterats huruvida riksdagen borde inrätta ett särskilt forskningssekretariat för att bereda FoU-frågor och ge service åt fackutskotten liksom om en motsvarighet till forskningsbered- ningen knuten till riksdagen borde inrättas etc.

Ovan har som en utgångspunkt för förslaget om regelbundna regerings- program för FoU betonats att kraven att skapa överblick och förbättrat beslutsunderlag i första hand bör inriktas mot regeringen och dess kansli. Utredningen vill också i detta sammanhang betona riksdagens roll som beslutsfattande organ och anser det därför vara naturligt att riksdagen så långt möjligt är återhållsam med att inrätta en egen utredningsorganisation som dubblerar kanslihusets. Utredningen måste dock konstatera att det här också gäller om oppositionspartiernas krav på information och utredningsresurser skall kunna tillgodoses inom riksdagen eller i till riksdagen knutna organ.

13.5.1. Utskottsorganisationen och förslaget om ett riksdagens forskningssekretariat

En utgångspunkt för bedömningarna måste emellertid vara hur regeringens FoU-program skall hanteras i riksdagens beslutsprocess. Som betonades ovan bör regeringens FoU-program utformas som en proposition med förslag som riksdagen har att fatta beslut om. Skulle propositionen ha karaktären av enbart en rapport är risken stor att en väsentlig funktion hos FoU- programmet faller bort: att stimulera till forskningspolitisk debatt och lyfta fram de långsiktiga FoU-frågorna.

Kan utskottsorganisationens möjligheter att behandla de forskningspoli- tiska frågorna förbättras? Utredningen vill se även denna fråga i ett sammanhållet perspektiv. Den princip som varit vägledande vid utskottsin- delningen i riksdagen är att utskottsorganisationen i möjligaste mån skall svara mot den sektorsindelning som återkommer i departementsindelningen och att alla frågor inom ett område skall behandlas inom ett och samma utskott. Ett inrättande av ett ständigt utskott för FoU-frågor skulle på samma

sätt som inrättandet av ett forskningsdepartement starkt framhäva dessa frågors betydelse. På delvis samma grunder som anförts mot tanken på ett forskningsdepartement vill emellertid utredningen inte rekommendera att ett ständigt FoU-utskott skapas. Den sektoriella FoU—principen bör även fortsätt- ningsvis vara bestämmande för den löpande beredningen av FoU-frågor i riksdagen. Enligt utredningens uppfattning vore det olyckligt om de fackutskott. som i dag behandlar FoU-frågor. skulle avskärmas härifrån och finna sig inte ha ansvar för en viktig del av bedömningsunderlaget. Detta skulle bli följden om ett ständigt utskott för FoU inrättades.

Behandlingen av regeringens FoU-program kommer dock sannolikt att kräva särskilda åtgärder för att kraven på allsidig beredning skall tillgodoses. Den mest näraliggande lösningen syns då vara att utnyttja möjligheterna att tillsätta ett särskilt utskott eller bilda ett sammansatt utskott av representanter från de i sammanhanget mest berörda utskotten.

Till detta sammanhang hör frågan om inrättandet av ett särskilt./orsknings- sekretariat. Förslaget. som framförts av riksdagens revisorer (skrivelse till regeringen 1973-] l-29). syftartill att skapa en mer samlad beredning av frågor med FoU-anknytning liksom till att riksdagens och riksdagsledamöternas möjligheter till information om och insyn i den aktuella forskningssitua- tionen ökas. Sekretariatet skulle enligt revisorernas förslag knytas till utbildningsutskottet och få till uppgift att följa. förbereda och föredra forskningsfrågor i utbildningsutskottet och i andra utskott som handlägger forskningsfrågor.

Utredningen ställer sig av olika skäl avvisande inför denna lösning. Inrättandet av ett forskningssekretariat skulle luckra upp fackutskottsprin- cipen och avskärma övriga utskottskanslier från FoU-frågorna. Snarare finns anledning önska att utskottskanslierna ges ökade möjligheter att följa FoU- frågorna. Vid utredningens kontakter med utskotten har också arbetsfördel— ningen och en sannolikt ojämn arbetsbelastning ansetts innebära problem vid en lösning efter de linjer riksdagens revisorer angivit. Om utredningens förslag om regelbundna regeringsprogram för FoU genomförs torde detta komma att underlätta fackutskottens arbete med forskningspolitiska frågor. Den information och överblick som regeringsprogrammen förutsätts förmedla kommer att av utskottskanslierna och utskotten kunna utnyttjas tillsammans med den information som hämtas in genom remisser. hearings etc. Därmed bortfaller en motivering för förslaget.

Utskottskanslierna har. genom att de kontinuerligt följer frågorna inom respektive områden. goda möjligheter att lära känna även de FoU-frågor som aktualiseras. Möjligheterna att vidareutveckla kompetensen hos utskottens personal uppmärksammas inom riksdagen. Utskottens studiebesök. hearings etc. är led i en sådan kompetensutveckling. Vid beredningen av FoU-frågor bör en målsättning vara att även på kansliplanet främja ett löpande och flexibelt samarbete mellan utskotten.

Utredningen har inte möjlighet att bedöma behoven av permanenta förstärkningar vid utskottens kanslier. När det gäller FoU-frågor. t. ex. i samband med behandlingen av regeringens FoU-program. kan specialföre- dragande eller andra tillfälliga förstärkningar av kansliresurserna bli påkal- lade. I sammanhanget bör observeras de nya möjligheter som den nedan föreslagna förstärkningen av riksdagens upplysningstjänst kan komma att medföra.

13.5.2. Riksdagens upplysningstjänst, partigrupperna och RIFO

Som framhållits ovan har problemet om riksdagens information i forsknings- frågor flera sidor. Förutom den information riksdagen som sådan behöver för att fatta forskningspolitiska beslut gäller det också möjligheterna att få information av forskningskaraktär i sakfrågor och möjligheterna för enskilda riksdagsledamöter från alla partier och särskilt partier i oppositionsställning att få rimliga krav på speciell och/eller kompletterande information tillgodo— sedda.

Riksdagens informationsutrednings förslag till förstärkning av riksdagens möjligheter till sakinformation (jfr avsnitt 5.1—2) avsåg dels ett nytt parti- gruppstöd. dels en viss höjning av anslaget till riksdagens upplysningstjänst (100 kkr) och slutligen ökat anslag till RIFO:s verksamhet.

Möjligheterna för enskilda ledamöter att få fram forskningsbaserad information i sakfrågor. t.ex. i form av bearbetade Översikter över det aktuella forskningsläget i olika frågor. bedömningar av pågående FoU- arbetens inriktning och omfattning inom olika områden. granskningar av forskningsrapporter etc.. är dock fortfarande otillräckliga. För att tillgodose sådana behov viktiga både ur forskningspolitisk och sakinformationssyn- punkt —_föreslår utredningen att nya insatser görs.

Riksdagens upplysningstjänst. för vars organisation och uppgifter redo- gjorts i kapitel 5. utgör enligt utredningens bedömning den naturliga basen för en utbyggd service av detta slag. En sådan bör åstadkommas genom att upplysningstjänstens kompetens och möjligheter att äta sig även sådana mer kvalificerade uppgifter ökas. Tills erfarenheter successivt kunnat vinnas av hur omfattande krav en sådan service frammanar. föreslår utredningen att upplysningstjänsten på konsultbasis eller deltid knyter till sig personal med kompetens dels att lägga ut uppdrag av den typ som nyss berörts. dels att i lämpliga fall själva genomföra studier. Det kan också bli nödvändigt att språkligt bearbeta material som tagits fram så att det blir tillgängligt även för icke-fackmän. Ett viktigt redskap vid en sådan service blir det register över pågående forskning. som utredningen föreslår i kapitel 15. Avsikten är givetvis inte att denna verksamhet skall utvecklas till en ny kanal för finansiering av forskning. I den mån uppdragen läggs ut på forskare inom högskolan bör reglerna om uppdragsverksamhet tillämpas.

En förmedling av denna service via upplysningstjänsten ger några väsentliga fördelar. Genom att bästa tillgängliga expertis engageras tillfälligt kan svårigheten att i en fast stab täcka in tillräckligt bred kompetens avhjälpas. Genom att uppdragen läggs ut av upplysningstjänsten förmedlas för de politiska beslutsfattarna relevanta frågeställningar på ett påtagligt sätt till forskarna utan att dessa blir knutna till någon partipolitisk ståndpunkt. I enlighet med upplysningstjänstens handläggningsregler blir de rapporter som forskare eller andra avger offentlig handling då uppdraget slutredovisas till den beställande riksdagsledamoten. Forskarna måste alltså vara beredda att offentligt svara för de analyser och omdömen som de redovisar.

Kostnaderna för en utbyggd service av detta slag är svåra att beräkna även i ett inledningsskede. Efter kontakter med riksdagens upplysningstjänst föreslår utredningen att 500 kkr anvisas för verksamheten under ett första år. Beloppet bör läggas samman med de medel (100 kkr) som f.n. står till förfogande för upplysningstjänsten för tillfälliga extra insatser och anvisas

som ett särskilt anslag. Härigenom markeras att kvalificerade informations- insatser av detta slag är en uppgift för upplysningstjänsten. som då också ges möjligheter att marknadsföra dem.

Genom en förstärkning av upplysningstjänsten enligt utredningens förslag ges både riksdagens egna organ (utskotten, riksdagens inre förvaltning) och representanter för samtliga i riksdagen representerade partier ökade möjlig- heter till information i FoU-frågor.

Genom förbättrad FoU-statistik och en sammanhållen registrering avforsk- ning i enlighet med utredningens förslag i kapitel 14 och 15 komme. informationsmöjligheterna beträffande FoU allmänt att förbättras och den forskningspolitiska debatten att underlättas för alla deltagande parter.

Den förstärkning av regeringskansliets planeringskapacitet, som utred- ningens förslag innebär, aktualiserar dock frågan om de partier som befinner sig i oppositionsställning bör ges särskilda resurser för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter i den politiska processen. Från utredningens utgångs- punkter är det uppenbart att oppositionspartierna och över huvud riksdags- partierna i ökande grad behöver tillgång till information om aktuellt forskningsläge inom olika områden och forskningspolitisk information. Som en del av insatserna för att förbättra möjligheten till långsiktig forsknings- planering och partiernas tillgång till kvalificerad, forskningsbaserad informa- tion anser utredningen en ökning av partigruppstödet vara motiverad. Genom en anknytning till det nya partigruppstödet (jfr avsnitt 5.1) gynnas partier i oppositionsställning.

Utredningen anser sig inte böra föreslå storleken av de resurser som bör tillföras partierna via partigruppstödet. Denna avvägning ankommer på riksdagens egna organ. Vid avvägningen bör erfarenheterna av det nu utgående partistödets konstruktion — bl. a. proportionerna mellan stöd: till regerings- respektive oppositionspartierna och det samlade stödbehovet beaktas. Någon formell bindning av resurser till vissa typer av informations- inhämtande torde inte kunna ifrågakomma — däremot en markering att det avser kvalificerad information av det slag som ovan berörts.

RIFO:s verksamhet. som har belysts i kapitel 5 ovan, har utredningen inte anledning att i detalj beröra men sällskapets officiösa ställning gör det nödvändigt att något beröra dess faktiska och möjliga roll. Den breddning av RIFO:s intresseinriktning och utökning av verksamheten, som inletts och som delvis möjliggjorts genom ökat bidrag från staten, finner utredningen angelägen. Genom en fortsatt breddning ökar möjligheterna att via RlFO få till stånd ett informationsflöde med betydelse för en bred FoU-problematik och den tidigare koncentrationen till teknisk-naturvetenskapliga frågeställ- ningar kan upphävas.

Det är otvivelaktigt så att RIFO inom ramen för sin stadgeenliga uppgift att vara ett forum för kontakt mellan riksdagsmän och forskare också är en plattform för politiskt arbete. Det gäller både riksdagsledamöternas möjlig- heter att via RIFO-kontakter och arbetet inom RIFO:s studiegrupper få uppslag, underlag och stöd för motioner och andra politiska aktioner och forskares eller forskargruppers möjligheter att agera för sina speciella vetenskapsområden eller för speciella forskningspolitiska åtgärder. Inom RIFO är man naturligtvis väl medveten om detta.

Utredningen ser ingenting felaktigt häri —snarast är det en fördel att sådana

kontakter och påverkan kan ske i denna form — men vill peka på att kraven på en allsidig bevakning från RIFO:s sida härigenom skärps. Det innebär också att varsamhet måste iakttas när RIFO:s verksamhet utvecklas. Det kan t. ex. inte vara riktigt att knyta resurser till RIFO för en sådan verksamhet som ovan föreslagits för upplysningstjänsten. RIFO har inte heller i dag några möjligheter att utföra sådant arbete. Den kontaktsekreterarverksamhet som RIFO driver inom riksdagen arbetar med mindre resurser och ambitioner. Om utredningens förslag om utveckling av upplysningstjänstens servicemöj- ligheter inom FoU-området fullföljes bör övervägas om RIFO:s kontaktse- kreterarverksamhet bör knytas närmare till upplysningstjänsten.

13.6. Information och inflytande

Även andra förutsättningar än de i de föregående avsnitten angivna måste uppfyllas för att en planeringsprocess på djupet och bredden skall kunna utvecklas.

Utredningen vill som framgått särskilt betona informations- och infiytandefrågorna.

Mot bakgrund av det huvudförslag om ett regeringens FoU-program som här framlagts vill utredningen i detta kapitel samlat beröra ytterligare ett antal frågor som direkt angår möjligheterna till långsiktig och övergripande forskningsplanering. Det gäller frågor om

El FoU-statistik, EI registrering av pågående forskning, [I allmän, brett samhällsriktad information om forskning och forskningsre- sultat samt EI breddade möjligheter att initiera forskning.

I kapitel 14—16 tas de sedan upp för utförligare eller preciserad diskussion och konkreta förslag.

13.6.1 FoU—statistik och registrering av forskning. Information för planering och debatt En grundläggande förutsättning för all planering är tillgång till information om behov och resurser, om Utvecklingstendenser och restriktioner. Behoven måste definieras utifrån olika slags mål som i sin tur är beroende av olika värderingar. Samhällsmålen definieras i den politiska processen.

Önskar vi t. ex. en snabb tillväxt av energiforskningen och energiforskning av visst slag för att nå vissa energipolitiska mål måste det finnas forskare som kan åstadkomma en ökad forskningsvolym. På kort sikt innebär detta att forskare med lämplig bakgrund måste föra över hela eller en del av sin tid från andra områden till olika slags energiforskning. För att kunna bedöma hur pass rimlig en sådan överföring är måste man bl.a. studera effekterna för annan forskning. Detta kräver kunskap om denna forsknings sätt att fungera. Men det kräver också kunskap om hur många forskare som behövs och inom vilka områden de bör sökas. Vi måste också beakta forskarutbildningens sannolika bidrag till en ökad energiforskning liksom behovet av tekniker för

en expanderande energiforskning.

Exemplet är aktuellt och ovanligt tydligt. Det visar att för forskningspoli- tiska överväganden krävs dels en bred kunskap om forskningens arbetsvill- kor, dels tillgång till kvantitativ och kvalitativ information om den forskning som bedrivs i vårt land. Vilken struktur har den? Hur fördelar sig forskarna på ämnesområden och problemområden ? Vilka är relationerna forskare—tekni- ker—övrig personal inom olika typer av forskning? Vad är syftet med den forskning som bedrivs vid våra institutioner, primärt och i andra hand? Vilka förändringar kan man iaktta i form av t. ex. överströmningar till nya forskningsområden? Vilka är relationerna forskning—utvecklingsarbete vid våra forskningsinstitutioner? Vilken relativ betydelse har olika finansierings- källor och hur fördelar sig medlen från en viss finansieringskälla på olika typer av forskning resp. forskningsinstitutioner? Var bedrivs en viss typ av forskning?

F oU -statistik

För tillgång till information av sådant slag krävs bl. a. en löpande FoU- statistik, som bör vara någorlunda heltäckande.

Ansvarig för utformning och insamling av FoU-statistiken är statistiska centralbyån, SCB. Statistiska centralbyrån svarar för insamling och publice- ring av statistik inom en rad olika områden. Detta ger SCB en bland svenska myndigheter unik kompetens i frågor som gäller statistisk metodik och tekniska aspekter på statistikinsamling. Det ställer också stora krav på SCB:s förmåga att fånga upp krav som olika intressenter ställer på statistiken och få gehör hos regering och riksdag eller intressenterna för en finansiering av statistikproduktionen.

Den svenska FoU-statistiken är f. n. långt ifrån heltäckande. Av allt att döma har SCB lyckats relativt väl att belysa industriföretagens FoU men hela universitets- och högskolesektorn ligger utanför forskningsstatistiken. Bl. a. härigenom har den en påtaglig slagsida åt teknisk och naturvetenskaplig forskning. SCB:s uppgifter om universitet och högskolor gäller huvudsak- ligen utbildningsstatistik. Det finns många sannolika förklaringar till denna obalans. En är att utbildningsfrågorna dominerat över forskningsfrågorna inom utbildningssektorn. Intresset har koncentrerats till en statistisk uppfölj- ning av de stora utbildningsreformerna. En annan är en viss motvilja mot uppgiftslämnande vid universitet och högskolor. Inom industrisestorn finns det, trots klagomål över betungande uppgiftslämnande från i synnerhet de små företagens sida, en förståelse för värdet av en information som belyser struktur och Utvecklingstendenser för olika industribranscher. Statistiken kan ge enskilda företag och branschorganisationer ledning i den egna verksamheten. Uppgifterna är självfallet av stort intresse också för samhälls- organen.

Krav måste alltså riktas mot SCB från forskningsintressenterms sida om den statistiska informationen om forskning och utveckling skall förbättras. En annan förutsättning är att statsmakterna uppfattar FoU-frågorna som betydelsefulla. Den relativt splittrade svenska FoU-organisationen har sannolikt medverkat till att efterfrågan på övergripande information varit svag. (SCB begär dock f. n. medel för löpande FoU-statistik inom universi-

tets- och högskoleområdet.)

Erfarenhetsmässigt är det också mycket svårt att från en position utanför ett verksamhetsområde uppfatta behov, önskemål och tänkbara använd- ningsområden när det gäller information inom området. Samtidigt är de potentiella användarna - i avsaknad av ett eget ansvar och egna resurser för utveckling — ofta inte tillräckligt motiverade att ställa väl genomtänkta krav. En ny statistik kan ju inte grundas på ett tillfälligt missnöje med att en viss uppgift inte kan hämtas från existerande statistik. Med nuvarande ordning ankommer det på SCB att utveckla ny statistik. Självfallet måste detta ske i samarbete med de viktigaste intressenterna.

En annan möjlighet är att det inom varje viktigt samhällsområde finns ett organ med centrala uppgifter inom området som har ansvar för att bygga upp en statistik, som ger relevant information till de viktigaste intressenterna. Statistikmyndigheter kan självfallet medverka i det arbetet med synpunkter på lämplig metodik och tekniska möjligheter. Kraven i fråga om innehåll och utformning formuleras dock helt av användarsidan. Finns ett speciellt statistikorgan kan detta svara för insamling och teknisk bearbetning.

Fördelen med ett sådant arbetssätt är att användarna själva får ta ansvar för statistiken och utforma den så att den passar deras intressen. Enligt utredningens bedömning borde en sådan modell prövas i Sverige när det gäller FoU-statistiken. Utveckling av statistik, som belyser forskning och utveckling, bör alltså ske i direkt anslutning till det långsiktiga planerings- arbete som rör FoU-frågor. SCB:s roll bör vara att, förutom att medverka i utvecklingsarbetet, svara för insamlingsarbete och teknisk bearbetning. Resurser härför kan som nu ställas till SCB:s förfogande via direkta anslag till SCB eller genom att SCB får särskild ersättning från beställarna, i detta fall organ med forskningsplanerande uppgifter. När det gäller särskilda under- sökningar, utöver den statistik som SCB svarar för löpande, tillämpas redan i dag i många fall ett uppdragsförfarande SCB debiterar beställarna kostna- derna för undersökningen.

I den mån SCB har särskilda uppdrag inom ramen för det internationella statistiksamarbetet och uppgifterna inte efterfrågas av de svenska intressen- terna bör regeringen kunna ställa medel till förfogande för verksamheten. Normalt bör det dock ligga i statistikbeställarnas intresse att utforma statistiken så att internationella jämförelser underlättas även om de egna kraven är utgångspunkten.

Frågan är då vilket eller vilka organ som bör få sammanhållande ansvar på FoU-statistikens område. Ett alternativ är en myndighet med bred verksam- het inom FoU-området, t. ex. UHÄ, FRN eller STU. Alla dessa organ - och fiera andra har otvivelaktigt behov av kontinuerlig och kvalificerad FoU- statistik. Frågan bör dock ses i bredaste möjliga perspektiv och kan inte frikopplas från frågan om regeringens FoU-program. FoU-statistiken måste vara ett grundläggande arbetsredskap åt det organ på regeringsnivå, som enligt utredningens förslag får uppgiften att hålla samman detta arbete.

Utredningenförordar att den interdepartementala arbetsgrupp som, föreslagits i avsnitt 13.4.5 får ett samordnande ansvar./ör utvecklingen av den reguljära svenska FoU-statistiken. Arbetsgruppen bör genom kontakter med forsk- ningsråden, FRN, olika sektorsorgan, universitets— och högskoleväsendet och näringslivet få en god överblick och förståelse för kraven inom olika

sektorer. Arbetsgruppen måste formulera de övergripande kraven på stati- stiken, men en stor del av detta arbete bör kunna delegeras till bl. a. olika myndigheter. När det gäller det mer specialiserade utvecklingsarbetet bör detta ankomma på UHÄ inom högskolesektorn och på STU i samarbete med industriverket i fråga om industriföretagens FoU. Det bör vara en uppgift för arbetsgruppen att bevaka att också myndigheternas, kommunernas och icke- industriföretagens FoU-insatser beaktas i statistiken. Som komplement till den mer löpande statististiken bör arbetsgruppen eller berörda myndigheter vid behov kunna initiera och beställa specialundersökningar med SCB:s hjälp.

Särskilt viktigt är det att snabbt bygga upp en ändamålsenlig statistik för FoU inom universitet och högskolor. Det ställer krav på UHÄ, som för sin planering av forskning och forskarutbildning torde ha stor användning av en bättre FoU-statistik. Eftersom utvecklingsarbete och långsiktigt planerande uppgifter betonas kraftigare i det nya högskoleverket än i det tidigare UKÄ har frågan fått ökad aktualitet.

Registrering av forskning

Självfallet har inte all information som utnyttjas i långsiktig planering av forskning karaktär av statistik. Uppgifter måste hämtas från den ekonomiska redovisningen, budgeten, verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser, sammanställningar och kunskapsöversikter av olika slag, projektkataloger m. m. liksom självfallet genom muntlig information. Gränserna mellan olika typer av information kan också vara flytande.

I detta sammanhang bör nämnas att den ekonomi-administrativa infor- mationen om verksamheten vid universitet och högskolor kommer att avsevärt förbättras, om forskarutbildningsutredningens förslag till plane- rings- och ledningsorganisation genomförs. Redovisningssystemet kommer då också att kunna ge information om bl.a. grova kategorier av ändamål i forskningsverksamheten.

Enligt forskningsrådsutredningens bedömning behövs för att skapa förut- sättningar för en långsiktig forskningsplanering systematiserade och ökade insatser också när det gäller registrering av pågående/orskning.

Uppgifter om pågående forskningsprojekt, deras inriktning, omfattning, lokalisering, finansiering, tidsplan etc. är av betydelse för många grupper ochi flera sammanhang. Forskare och specialister inom näringsliv och förvaltning och forskningsplanerande organ har behov både av detaljerad punktinforma- tion och av översiktlig information om vad som pågår inom olika forsknings- områden, om finansieringskällor, projektkostnader etc.

För en allmän forskningspolitisk debatt, t. ex. när det gäller prioritering och initiering av forskningsinsatser, och för allmän information om forskning är vetskap om vilken forskning som pågår och om var och hos vem man kan finna kompetens inom olika forskningsområden nödvändig.

Den kunskap som finns hos enskilda forskare eller specialister om det FoU- arbete som bedrivs inom det egna området är i detta sammanhang inte tillräcklig. FoU-volymen är, även om man inskränker sig till i Sverige bedriven FoU, så stor att en enskild forskare i allmänhet inte överblickar mer än en liten del — den egna specialiteten. För forskarna själva blir det allt

nödvändigare att få fram hjälpmedel som ger ökad och säkrare kunskap om vad som pågår både inom den egna specialiteten och angränsande områ- den.

För de grupper som har stora och växande behov att få kontakt med och initiera forskning men inte själva har direkta kontaktytor till den är en systematiserad information angelägen.

Betydande insatser görs också för att på olika sätt samla och sprida information om pågående forskning. Utredningen har genom en särskild undersökning kunnat konstatera att antalet register (allt ifrån enkla stenci- lerade listor till omfattande tryckta kataloger eller databaser)i Sverige av detta slag är så stort att en registrering bara av dem är en betydande uppgift.

De kataloger som finns är till dels varandra övertäckande, till dels ofullständiga. Problemet är alltså att den registrering av pågående forskning som görs inte ger tillräcklig överblick för planering. Forskarna besväras i många fall med uppgiftslämnande åt flera olika håll.

Lösningen måste enligt utredningens uppfattning vara att skapa ett samman- hållet system/ör registering av pågående FoU. Utredningen diskuterar i kapitel 15 denna fråga mer ingående och lägger fram förslag om uppbyggnad av ett sammanhållet system för en sådan registrering. I expertbilaga 2, Information om pågående forskning. Registrering av svensk FoU (SOU 1977:54). diskuteras problematiken i detalj.

Genom ett sådant system, som bör innefatta i princip all statligt stödd FoU och så långt möjligt även den FoU som det privata och offentligt ägda näringslivet bedriver, ges starkt förbättrade förutsättningar för forsknings- planering på alla nivåer. för aktiva informationsinsatser och för den allmänna debatten om forskningsfrågor men även förbättrat läge vid internationellt FoU-samarbete.

Allmän information omforskning

Frågan om hur den nya kunskap som kommer fram genom forskning skall föras ut i samhället och nyttiggöras där är gammal. Insatser har också sedan länge gjorts av enskilda forskare, av vetenskapliga samfund och akademier, av forskningsråd, av folkbildningsorganisationer. av museer, inom skolan, i massmedia etc. för att förmedla resultat och nya synsätt grundade på vetenskapligt arbete.

Även på detta område har samhällsutvecklingen givit nya förutsättningar. Kraven på snabb information om nya rön har ökat; genom den höjda allmänna utbildningsnivån har allt fler människor givits möjligheter att tillgodogöra sig även mer kvalificerad forskningsinformation etc.

Möjligheten att tillvarata '.: ..uiturvärden som forskningen bjuder har ökat. Svårigheterna att överbrygga skillnaderna i informationshänseende mellan Specialister och icke-specialister är dock ett av de stora problemen när samhällets forsknings- och teknikberoende ökar. Alla ställningstaganden i t. ex. miljöfrågor, energipolitiska frågor, sociala frågor är i hög grad beroende av forskningens aktuella resultat, och informationsuppgifterna är självfallet enorma. Det gäller dels att föra ut bearbetad sakinformation inom vida fält och sprida intresse för detta slag av kunskapinhämtande, dels att informera om forskningens villkor och arbetsmetoder. Detta senare är viktigt inte minst

för umgänget mellan specialister och icke-specialister; det är betydelsefullt att kunna ställa rätt sorts frågor till specialisterna och bedöma deras svar.

Att helt tillfredsställa detta totala informationsbehov är givetvis inte möjligt; både våra begränsade möjligheter att ta emot information och otillräckliga informationsresurser hindrar detta.

De krav på vidgat inflytande över forskningens inriktning som samhällets forskningsberoende medför — och som tar sig uttryck bl. a. i forskningspoli- tisk debatt och ökad uppmärksamhet för forskningsfrågor från intresseorga- nisationer innebär även de informationsproblem. En viktig informations- uppgift är också i det sammanhanget att vidga kunskaperna om vad forskningsarbete innebär, om vad som kan och inte kan åstadkommas med forskning, om de tidsperspektiv som i allmänhet gäller innan forskningsin- satser resulterar i ny och tillämpbar kunskap etc. En annan, lika viktig, uppgift är att skapa informationsvägar som går inte bara från den som utför forskning till dem som har behov av resultat och kunskaper utan också tillbaka till forskarna och de forskningsinitierande organen.

Inom delar av den sektoriella FoU-organisationen har byggts upp omfat— tande och effektiva system för forskningsinformation, främst avsedda för specialister men i vissa fall även för en bredare allmänhet. Det är viktigt att även på detta område en mångfald och ett spritt ansvar bevaras.

Den nya högskolan får som en lagfäst uppgift att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete och om de kunskaper och erfarenheter som detta arbete ger. Härigenom skapas nya möjligheter att ge forskningsinfor- mation över hela det vetenskapliga fältet och utan restriktioner betingade av gränser mellan samhällssektorer. Resurser och utvecklingsarbete måste dock till för att denna nya uppgift skall kunna fullgöras väl.

1 den nya forskningsrådsorganisationen har såväl de tre forskningsråden som forskningsrådsnämnden ansvar för att information om forskning och forskningsresultat sprids. Forskningsrådsnämnden skall särskilt svara för en allmän och övergripande information. Utredningens förslag på detta område är begränsat och tar främst sikte på FRN:s roll. Utredningen/öres/år att FRN ges resurser att ge stöd till informationsproiekt över hela det vetenskapliga. fältet. Härigenom kan även på forskningsinformationsområdet skapas ett system av samma slag som gäller för forskningsrådens stöd till forskning. Genom anslag kan fruktbara och intressanta projekt ges kraftigt stöd och rörlighet skapas över hela området. Det bör betonas att högskoleorganisationens ansvar och egna resurser, som påpekats, är en förutsättning för att FRN:s insatser skall bäras upp på ett effektivt sätt av forskarna själva.

Utredningen behandlar dessa frågor utförligare i kapitel 15 samt i expertbilaga 3. Forskning i kontakt med samhället (SOU l977:55).

13.6.2. Inflytandefrågorna

Information och kunskapsspridning om FoU-arbetets villkor är av grundläg- gande betydelse för att ett breddat och fördjupat inflytande på forskningen skall komma till stånd. Information i sig själv skapar emellertid inte möjligheter t. ex. att initiera forskning eller att påverka prioriteringar när val skall träffas mellan olika projekt i organ som finansierar forskning. Frågan om ett breddat inflytande i forskningsfrågor är alltså större än frågan om allmän

och specialiserad forskningsinformation, kunskapsunderlag för forsknings- politisk debatt etc.

Problemets svårighetsgrad får inte underskattas. Forskning är ibland så teoretiskt avancerad och befinner sig så nära de yttersta kunskapsgränserna att endast ett fåtal personer utöver den eller dem som sysslar med den alls har möjligheter att bedöma dess betydelse ur vetenskaplig eller samhällelig synpunkt. Forskningens möjligheter att fylla en kritisk funktion, att skapa nya alternativ och identifiera obeaktade eller dolda problem kräver att stort spelrum lämnas för helt fritt sanningssökande forskning inom alla områden. Redan formulerandet av de problem som kan attackeras med forskning kräver i många fall aktiv medverkan från forskare, och möjligheterna att i denna process verkligen föra en dialog med och fånga forskarnas intresse kan vara begränsade av t. ex. kunskapsskäl. Hit hör också det faktum att god kreativ forskning kräver stark motivation hos forskarna. En sådan motivation kan inte administreras eller beställas./ram. Den kräver att forskarna själva lär sig de problem som skall angripas och blir engagerade/ör dem.

Problemet måste dock mötas och lösningar sökas som både tillgodoser kraven på medinflytande och respekterar de arbetsbetingelser som är nödvändiga för kvalitativt högtstående forskning. Internationellt har problemet uppmärksammats, t. ex. inom OECD, inom FN-universitetets arbete och inom forskningen för utvecklingsländerna, men detta har skett sent och några verkliga strategier för att angripa dessa frågor har knappast utvecklats.

Ser man till den svenska utvecklingen har problemet aktualiserats kraftigt under de senaste åren. Inte heller i Sverige har något enhetligt mönster utvecklats men genom en rad punktvis gjorda insatser har nya vägar att initiera forskning prövats.

Inom det sektoriella FoU-systemet görs på vissa håll aktiva försök att bredda inflytandet t. ex. genom olika slag av referensgrupper och aktiva insatser för att fånga upp forskningsbehov som de upplevs ute i samhället medan på andra håll prioriteringsbesluten fattas i en mer sluten miljö.

I den nya forskningsrådsorganisationen har FRN:s tillkomst givit nya möjligheter att initiera och finansiera samhällsrelevant forskning och forsk— ningsrådsutredningen har starkt understrukit att rådens prioriteringsarbete bör ske under medverkan också av andra grupper än forskarna själva. Nya former för att initiera forskning genom kunskapsöversikter, framtagna av brett sammansatta studiegrupper, prövas av FRN:s delegation för långsikts- motiverad forskning. Likaledes knuten till FRN är delegationen för folkrö- relseforskning, som självständigt disponerar medel för forskning med utgångspunkt i de ideella organisationernas intressen. Inom sekretariatet för framtidsstudier förbereds försök med anslagsutdelning till s.k. autonoma framtidsstudier, dvs. sådana som t. ex. anknyter till en folkrörelse eller annan grupp och utförs fristående från politiska och ekonomiska maktcentra.

Inom högskolan förekommer på olika håll verksamhet som syftar till att åstadkomma den direkta kontakten mellan forskarna i högskolan och olika grupper utanför den. De fackliga rörelserna har tagit olika initiativ för att själva initiera forskning och knyta fasta kontakter med forskare,som kan lära känna de problem medlemmarna har.

Av avgörande betydelse för möjligheterna att sprida inflytandet är enligt

utredningens uppfattning att den direkta kontakten mellan forskare och olika intressentgrupper främjas. Härigenom kan den inlärning ske från forskarnas sida som är nödvändig för att deras engagemang skall komma till stånd och för att en motsvarande kunskap om forskningens möjligheter och begräns- ningar skall spridas. Självfallet måste därutöver sammansättningen av prioriterande och forskningsplanerande organ uppmärksammas liksom de stora forskningspolitiska frågorna om finansieringsformer och de finansiella resursernas storlek och fördelning.

Inflytandefrågorna kan när det gäller FoU inte skiljas från de grundläg- gande frågorna om demokratins arbetsformer. Kraven på inflytande gäller sist och slutligen alla de enskilda människorna och detta inflytande måste — i varje fall när det kommer till prioriteringar och val mellan olika projekt — kanaliseras genom representation i någon form. Som utredningen betonade i föregående betänkande måste i en parlamentarisk demokrati de politiskt förtroendevalda vara de som representerar det allmänna intresset i vidaste mening. Genom samhällsgrupper av olika slag —de fackliga organisationerna, ideella organisationer, konsumentkooperationen, etniska och religiösa grupper etc. — kan särintressen av större eller mindre bredd formuleras och göra sitt inflytande gällande i den demokratiska processen. Breddningen av inflytandet när det gäller FoU måste i hög grad gälla intressegruppernas möjligheter att formulera och kanalisera sina behov. Olika organisationer kan ha olika stora behov riktade åt olika håll.

I centrum för denna problematik står utan tvivel de fackliga rörelserna som med sina stora medlemsgrupper har breda bevaknings- och intresseom- råden. Utredningen behandlari kapitel 16 närmare löntagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning och lägger där bl. a. fram förslag som syftar till att förbättra kontakterna mellan dessa och forskningen. Utredningen ser här två vägar att gå fram. Dels kan man genom ökad representation i organ som har att besluta om FoU-insatser ge dessa och andra berörda organisa- tioner ökade möjligheter att direkt påverka anslagsfördelning och initiativ- tagande. Dels kan också insatser göras för att öka organisationernas närkon- takter med ]örskningsproblem och forskarna själva. Båda dessa vägar bör beträdas. Beträffande löntagarorganisationerna har utredningen bedömt möjligheterna till ökade närkontakter vara goda genom den nya struktur som byggts upp för FoU inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet.

13.7. Kostnader för utredningens förslag

Utredningens förslag är inte genomgående av sådan karaktär att de kan kostnadsberäknas på ett meningsfyllt sätt. Samordning och långsiktig planering, forskningsinformation och breddning av inflytandet över forsk- ningen kräver självfallet resurser — hur stora beror på ambitionsnivån hos intressenterna. Det är också svårt att kvantifiera de fördelar som ståratt vinna genom bättre överblick, mer medvetna prioriteringar, minskat dubbelarbete, bättre resursutnyttjande etc.

Ett konsekvent genomförande av utredningens förslag kräver icke obetyd- liga resurser för planering, samordning och information men bör också ge påtagliga positiva effekter för FoU-organisationen och den forskningspoli-

tiska debatten. Resurserna behöver inte alltid vara nytillskott utan kan sannolikt i många fall erhållas genom omprioriteringar i existerande verk- samhet. En förstärkning av planeringsresurserna torde kunna åstadkommas med en mycket rimlig resursökning.

Utredningens förslag berör intressenter på flera nivåer. Därvid är självfallet den politiska nivån den mest strategiska. FoU-frågornas behandling i regering och riksdag påverkar ofrånkomligen övriga intressenters inställning till behovet och värdet av långsiktig planering och samordning på forsk- ningens område. Utredningen föreslår att både regeringens och riksdagens resurser för att följa FoU och FoU-politik ökas, dock utan att kunna ange de totala kostnaderna. Valet av ambitionsnivå ser utredningen som en fråga för regering och riksdag. Vad regeringen beträffar bör en första uppgift för den förutnämnda arbetsgruppen (avsnitt 13.4) vara att lägga fram förslag till förbättring av regeringskansliets arbetsorganisation för FoU-frågor.

I vissa fall föreslår utredningen konkreta åtgärder vars ekonomiska konsekvenser åtminstone delvis låter sig beräknas.

El Efter kontakter med riksdagens upplysningstjänst föreslår utredningen en förstärkning av upplysningstjänsten med 0,5 Mkr. [] En utbyggnad av FoU-statistiken (jfr kapitel 14) kan kostnadsberäknas till ca 0,7 Mkr budgetåret 1978/79. Härtill kommer de svårberäknade kostnaderna för uppgiftslämnarna. E] I kapitel 15 föreslår utredningen ett system för registrering av pågående forskning. Hanteringskostnaderna för detta system kan beräknas till mellan 1,5 och 2 Mkr. Såväl kostnaderna för uppgiftslämnarna som de besparingar som kan uppstå genom rationaliseringsvinster är vanskliga att beräkna. El Utredningen föreslår vidare (kapitel 15) att ett belopp av inledningsvis ca 4 Mkr årligen ställs till förfogande för forskningsinformation i form av bl.a. informations- och kontaktprojekt, tidskriftsstöd och stipendier. |:] De insatser som utredningen föreslår i kapitel 16 för att förbättra löntagarorganisationernas möjligheter att initiera forskning beräknas i ett inledningsskede kräva 1,5—2 Mkr i ökade kostnader.

Sammantaget representerar dessa beräkningar i konkreta fall kostnadsök- ningar motsvarande 8—9 Mkr. I ett par fall där förslagen avser ny verksamhet har beloppen beräknats för ett inledningsskede — verksamheten kan växa och kräva större resurser i framtiden. I de flesta fall är de resursbehov som utredningen aktualiserar av sådan karaktär att de på ett eller annat sätt regelbundet kommer att bli föremål för prövning i budgetarbetet.

4.5.3.

hjl'llf-1"”'-,Wi'-'”|v-'-f'lr. .

'-|'J rIJHil-ii:a1i. IHH i.. | |.. "

||'-|.| | |,- II. II IL I|lrl.. ”1 "| ?Vi ITLHMIHL ' | I-Ld . .... Th

* .ii:1ailg__.;l."rrf".f.

i. i.'" ""I i "|.'|." llill -|

I.- '.'..

”(W:-'.' |"'J'.l|l'.;ll '_l'uI '! f*n-'liten ar.-i..- mim Puh"-" --' '.' ubuntu

i'l'l ӊn"-'D. lJT'llldqufJ'll ' |'.. -

IH Särskilda frågor

14. Behovet av FoU-statistik

Behovet av en FoU-statistik som täcker in fler områden än för närvarande har framhållits i flera sammanhang i det föregående. Andra krav som har ställts på FoU-statistiken är att den på ett rimligt sätt skall täcka det område statistiken gäller och att den skall ge någorlunda aktuell information.

Krav på en utbyggnad och förbättring av FoU-statistiken har förts fram i flera andra sammanhang, bl. a. av forskningsrådens samarbetsdelegation, kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi, i debatter i riksdagen och i den allmänna debatten om FoU (se t. ex. artikel i Forskning och Framsteg nr 2 1977). Behovet av en mer fullständig FoU-statistik har också framhållits av riksdagens revisorer (granskningspromemoria nr 8/ 1972). Frågan aktualiserades även i utredningens förra betänkande (SOU 1975:26, s. 300).

SCB, som är det för statistiken främst ansvariga organet, har under en följd av år i sina anslagsframställningar föreslagit en utbyggd FoU-statistik med olika prioritet för olika områden (se avsnitt 14.1.3). Önskemål i ämnet har enligt SCB framförts av bl. a. socialforskningsutredningen, industristruktur- utredningen, forskningsavgiftskommittén och STU-utredningen. Härtill kommer efterfrågan från planera nde organ som statens industriverk och STU samt från internationella organ som OECD, UNESCO och NORDFORSK. Bland ytterligare intressenter kan nämnas Sveriges Industriförbund och IVA.

För att fånga upp synpunkter från tänkbara intressenter använder sig SCB av en löst sammansatt referensgrupp. I gruppen diskuteras bl. a. utform- ningen av statistiken och behovet av ytterligare statistik.

Frågan om var ansvaret för FoU-statistiken bör ligga och hur nya undersökningar bör initieras har diskuterats idet föregående (avsnitt 13.61). I detta kapitel skall bristerna i dagens FoU-statistik analyseras närmare. Kapitlet syftar också till att belysa vissa svårigheter vid insamling och sammanställning av statistik kring forskning och utveckling.

14.1. Omfattning av nuvarande FoU-statistik

Statistiska metoder används ofta för att ge information om en verksamhet. Ibland kan analyser ske med utgångspunkt från ett redan tillgängligt siffermaterial, ibland krävs först insamling av uppgifter av olika slag. Det kan

röra sig om totalundersökningar eller undersökningar av lämpliga urval. Undersökningar av detta slag kan vara regelbundet återkommande. I andra fall är det fråga om engångsundersökningar eller tillfälliga undersökningar, som sedan kan tas till utgångspunkt för prognoser och uppskattningar.

14. I . I Återkommande undersökningar

När information skall användas i planeringssyfte är det ofta av vikt att kunna iaktta/örändringar över tiden. Ihållande förändringar kan vara ett tecken på en fortgående struktnromvandling och sådana signaler är av betydelse för bedömningen av framtiden. För att man skall kunna iaktta förändringar i ett statistiskt material krävs ett jämförelsematerial. Det förutsätter att informa— tion samlas in regelbundet med vissa mellanrum efter samma principer.

På FoU-området finns ett fylligt jämförelsematerial från återkommande undersökningar bara inom det teknisk-naturvetenskapliga området, där undersökningar sedan mitten av 1960-talet företagits av SCB regelbundet vartannat år. Sedan 1973 utgår reguljära medel för detta ändamål.

För år 1973 finns en kompletterande undersökning avseende också samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning och utveckling, men inga medel har beviljats för återkommande undersökningar på detta område. FoU-statistiken för 1973 ger alltså en unikt bred täckning av de svenska FoU- insatserna.

Det är dock inte fråga om någon fullständig bild. I SCB:s löpande undersökningar ingår nämligen inte den viktiga universitetssektorn vare sig på det teknisk-naturvetenskapliga eller humanistisk-samhällsvetenskapliga området. Värdet av uppgifterna minskar därigenom väsentligt. Visserligen kan SCB:s statistik i vissa fall kompletteras med uppgifter från universitetens och högskolornas redovisning, men ofta ger inte redovisningen motsvarande information materialet är inte jämförbart. I det av SCB publicerade materialet saknas också helt uppgifter om universitet och högskolor frånsett vissa grova uppskattningar i sammanställningar över den totala FoU- verksamheten.

Återkommande information om utvecklingen på FoU-området kan förutom i SCB:s reguljära statistik erhållas genom systematiska studier av statsbudgeten. Sådana studier har bl. a. gjorts av NORDFORSK och av SCB på uppdrag av STU (se avsnitt 4.2.1). Som nämnts redovisas sedan ett antal år också i budgetpropositionen en totalsammanställning över FoU-kostnader över statsbudgeten.

Studier av material från forskningsansvariga organ, t. ex. forskningsrådens verksamhetsberättelser, kan ge kompletterande information.

1412. Undersökningar av engångskaraktär och _försöksverksamhet

Ett exempel på en undersökning som än så länge är en engångsföreteelse är den nämnda undersökningen av humanistisk-samhällsvetenskaplig FoU år 1973. En undersökning som genomförts en gång kan självfallet vid ändrade prioriteringar upprepas och tas upp i ett permanent program. Undersökningar av samhällsvetenskaplig och humanistisk FoU ingår på sikt i SCB:s utbyggnadsprogram för statistiken.

Ibland är enstaka undersökningar ett led i en försöksverksamhet. Ett exempel är SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten vid Lunds univer- sitet resp. Chalmers tekniska högskola. En tidigare försöksundersökning har gjorts vid Uppsala universitet och lantbrukshögskolan i Ultuna. Denna försöksverksamhet skulle kunna vara början till ett inlemmande av också universitet och högskolor i SCB:s reguljära FoU-statistik. Enligt ett uttalande av departementschefeni 1976 års budgetproposition beviljades SCB medel för försöksverksamheten "för att framdeles möjliggöra utbyggnad av forsknings- statistiken med resursstatistik för universitet och högskolor”. För budgetåret 1977/78 har SCB beviljats medel för en motsvarande undersökning vid ytterligare universitet och högskolor.

Vid analyser av den industriella utvecklingen är det av stort intresse att kunna studera de totala kostnaderna för framtagning och introduktion av nya eller förbättrade produkter, processer och metoder. För utveckling av en innovationskostnadsstatistik bedrevs under 1976 en försöksverksamhet i begränsad skala i syfte att testa definitioner och anvisningar samt ge information om företagens möjligheter att lämna uppgifter om sin innova- tionsverksamhet. (Förutom FoU-kostnader ingår här kostnader för mark- nadsundersökningar, patentering, provning och kontroll, produktionsan- passning, försöksproduktion, marknadsföring etc.)

Undersökningar av engångskaraktär kan inte som tidsserierna utnyttjas för att avläsa trender, men de kan ändå vara värdefulla genom att ge en uppfattning om FoU-insatsernas absoluta nivå vid ett givet tillfälle och genom att bidra till utvecklingen av ny statistik.

14.1.3 SCB:s utbyggnadsprogram och prioriteringar

SCB:s utveckling av forskningsstatistik siktar till att bygga upp ett forsk- ningsstatistiskt system som skall ge kvantitativt underlag för planering och beslut i forskningsfrågor (jfr avsnitt 15.2). Statistiken skall bl. a. ge underlag för erforderliga avvägningar och prioriteringar av olika forskningsområden på ett centralt plan men även tjäna som vägledning för enskilda forskningsen- heters planering av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet.

I SCB:s program för SCB-statistiken har teknisk och naturvetenskaplig FoU kommit i första rummet, men inte heller detta område har kunnat täckas in helt. Av tabell I4:1 framgår hur väl olika näringar täcks.

F. n. har en utvidgning av statistiken till högre utbildningsanstalter den högsta prioriteten. Därigenom skulle också en stor del av den samhällsve- tenskapliga och humanistiska forskningen täckas in.

Enligt SCB:s anslagsframställning för 1977/78 innebär denna prioritering en senareläggning i förhållande till tidigare planer av utvecklingen av forskningsstatistiken för återstående näringsgrenar, nämligen vissa delar av samfärdsel, bank- och försäkringsverksamhet samt allmän förvaltning och andra tjänster. Näst efter utbyggnaden av högskolestatistiken ger SCB för närvarande högsta prioritet åt en utvidgning av statistiken över samhällsve- tenskaplig och humanistisk forskning till att omfatta också myndigheter, institut, organisationer och fonder.

Tabell l4:1 Forskningsstatistikens utbyggnad inom olika näringar (ej samhällsvetenskaplig och humanistisk FoU)

Näring (SCBs kod)

] 2 3 4 5 6 7 8 9 Därav bl. a. Källa: SCB.

9310 9320 9331

Helt Delvis Ej utbyggd utbyggd utbyggd

Jordbruk, skogsbruk,jakt och fiske X Gruvor och mineralbrott X Tillverkningsindustri x El—, gas-, värme— och vattenverk x Byggnadsindustri x Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse X Samfärdsel, post och telekommunikationer x Bank— och försäkringsverksamhet, fastighets- förvaltning, uppdragsverksamhet x Offentlig förvaltning och andra tjänster x Universitet och högskolor x Forsknings- och utvecklingsverksamhet x Hälso— och sjukvård )(

14.2. Brister i nuvarande statistik

Den främsta svagheten i nuvarande FoU-statistik är den otillräckliga täckningen. Att regelbundna undersökningar görs bara beträffande teknisk och naturvetenskaplig FoU ger statistiken en besvärande slagsida. Vidare omfattar SCB:s löpande FoU-statistik, som nämnts, f. n. inte alls universitet och högskolor.

En del återstår också att göra innan företagssektorn kan anses helt täckt. Förutom el-, gas-, värme- och vattenverk saknas för närvarande bl.a. byggnadsföretag och konsultföretag. Företag med mindre än 20 anställda ingår inte heller i nuvarande statistik oavsett branschtillhörighet.

Däremot anses statistiken beträffande den offentliga sektorn (myndighe- ter, forskningsråd, forskningsinstitut etc.) i SCB:s program vara helt utbyggd, frånsett högre utbildningsanstalter (jfr tabell 1411). Detta är dock inte helt riktigt, eftersom den kommunala sektorn inte finns med. Till detta har enligt SCB bidragit en låg svarsbenägenhet från primär- och sekundärkommu- nernas sida. Exempelvis saknas undervisningssjukhusen i FoU-statistiken. Begreppet offentlig sektor i SCB:s statistik avser i praktiken så gott som uteslutande den statliga sektorn.

Allt detta sammantaget ger fog för antagandet att den nuvarande FoU- statistiken påtagligt underskattar insatserna för forskning och utveckling. Att uppskatta storleken av denna underskattning skulle kräva särskilda under- sökningar inom de områden som i dag inte täcks av statistiken. En svårighet därvidlag är låg svarsbenägenhet i vissa fall och det faktum att begreppen forskning och utveckling inte används på samma sätt inom alla sektorer (jfr avsnitt 14.3)