SOU 1975:26

Forskningsråd

Statsrådet och chefen för utbildnings— departementet

Genom beslut den 7 april 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet Sven Moberg att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda frågor rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhets- område. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 30 maj 1972 som sakkunniga f. universitetskanslern Nils Gustav Rosén (ordförande), pro- fessorn Bengt Gustafsson, bitr. professorn Lars Ingelstam, byråchefen, numera professorn Kerstin Lindahl—Kiessling, dåvarande riksdagsmannen, docenten Gunnar Richardson, professorn Torgny Segerstedt samt riks- dagsmannen Roland Sundgren.

Ingelstam har till den 1 mars 1973 varit utredningens sekreterare. Docenten Hans Landberg förordnades från den 1 augusti 1972 till biträdande sekreterare och från den 1 mars 1973 till sekreterare åt utredningen. Avdelningsdirektören Börje Holmborn har från den 1 augusti 1973 tjänstgjort som biträdande sekreterare.

Som experter har tjänstgjort från den 17 maj 1974 revisionsdirektören Per Eskilsson och från den 1 november 1974 byrådirektören Göran Friborg. Under tiden 1 juli—l december 1974 har filosofie kandidaten Per Syrén biträtt utredningen med visst kartläggningsarbete beträffande kataloger över forskningsprojekt.

Som biträde vid sekretariatet har från den 1 april 1973 tjänstgjort fru Aina Lemne.

Från forskningsråden och deras sekretariat har utredningen understötts med underlagsmaterial, statistiska uppgifter m. m.

Utredningen har arbetat under namnet forskningsrådsutredningen. Utredningen besökte i april 1973 Oslo för studium av den norska forskningsrådsorganisationen. Utredningens sekreterare har i maj 1974 studerat forskningsorganisationen i Förbundsrepubliken Tyskland.

Under oktober 1973 arrangerade utredningen två konferenser för överläggningar med forskare med olika anknytning till forskningsrådens arbete. Deltagarna redovisas i särskild förteckning i bilagda betänkande.

I en rad kontakter med företrädare för olika myndigheter och andra organ med uppgifter i forskningssammanhang har informationer och synpunkter av värde för utredningens arbete erhållits. Bland dessa kontakter bör särskilt nämnas en överläggning med forskningsrådens samarbetsdelegation.

Utredningen har till departement, riksdagens revisorer och UKÄ avgivit

remissyttranden över ett tiotal utredningar.

Den 25 januari 1974 har utredningen med särskild skrivelse till utbildningsministern överlämnat en promemoria jämte bilagor angående stödet till teknisk grundforskning. Promemorian har intagits som bilaga i föreliggande betänkande.

Utöver de direktiv för utredningsarbetet som utfärdades den 7 april 1972 i samband med att utredningen tillkallades har utredningen den 7 juni 1974 erhållit tilläggsdirektiv angående formen för stöd till längsikts- motiverad forskning. Dessa direktiv har bilagts utredningens betänkande.

1974—års riksdag har uttalat att vissa frågor rörande bl. a. långsiktig forskningsplanering och ett forskningspolitiskt handlingsprogram samt vissa frågor rörande framtidsstudier och information i forskningsfrågor m. ni. skall göras till föremål för bedömning i forskningsrådsutredningen eller i annan ordning. Utredningen har erfarit att den genom särskilda tilläggsdirektiv varom beslut fattats av regeringen den 10 april 1975 skall erhålla detta uppdrag. Härigenom vidgas den översyn utredningen utfört till att avse även forskningsområden utanför forskningsrådens verksam- hetsfält. Med anledning härav har utredningen beslutat att i ett senare sammanhang pröva frågor rörande bl. a. framtidsstudier, information och dokumentation samt internationella frågor även i de delar de hör samman med utredningens hittillsvarande uppdrag. Utredningens förslag i dessa frågor är därför begränsade i det betänkande som härmed överlämnas. Det nu framlagda betänkandet finner utredningen kunna bedömas fri— stående från de förslag som kan komma att framläggas senare.

Stockholm den 16 april 1975 Nils Gustav Rosén Bengt Gustafsson Lars Ingelstam Kerstin Lindahl-Kiessling Gunnar Richardson Torgny Segerstedt Roland Sundgren /Hans Landberg

Bör/"e Holmborn

InnehåH

Avdelning ! Forskningspolitiska utgångspunkter

Kapitel 1 Forskningsverksamhetens struktur ................. 17 1.1 Inledning. Kapitlets syfte och innehåll ................. 17 1.2 Forskningsprocessen ............................... 18 1.3 Forskningens frihet ................................ 19 1.4 Tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig forskning ......... 21 1.5 Forskningsbegreppet ............................... 22 1.5.1 Olika slag av forskning ........................ 22 1.5.2 Motiv för grundforskning ..................... 23 1.5.3 Begreppsapparatens tillämplighet ............... 25 1.5.4 Samhällsrelevans och inomvetenskaplig betydelse . . . 25 1.6 Forskningen och samhället ....................... 28 1.6.1 Naturvetenskap och medicin ................ 28 1.6.2 Humaniora och samhällsvetenskap ............ 31 1.6.3 Forskningens förtroendekapital .............. 34 1.6.4 Avslutande synpunkter .................... 35

Avdelning II Forskningens organisation

Kapitel 2 Forskningsrådens tillkomst och utveckling ......... 39

2.1 Rådsorganisationens tillkomst . . . . . . . . . . . . . . i ..... 39

2.1.1 Teknisk forskning ' ....................... 39 2.1.2 Samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning — ut-

redningsarbete under motstånd .............. 41

2.1.3 Jordbruksforskning ...................... 45 2.1.4 Naturvetenskapligt genombrott .............. 46

2.1.5 Samhällsvetenskapligt forskningsråd; andra omgången 48

2.1.6 Humanistisk forskning —- först och sist .......... 50 2.2 Forskningsrådsorganisationens utveckling ............. 52 2.2.1 Anslagsutveckling ....................... 52 2.2.2 Organisatorisk utveckling — förändrade förutsättning-

ar, nya redskap ......................... 57

2.2.3 Ny omgivning och ny debatt . . . . . . .......... 63

Kapitel 3 Universiteten och högskolorna ................. 67 3.1 Universitetens forskningsansvar ................... 67

SOU 1975:26 3.2 Medelsförbrukningen vid universitet och högskolor ...... 68 3.3 Forskargruppens tillväxt ........................ 72 3.3.1 Studerande i grundutbildning och forskarutbildning . 72 3.3.2 Den forskande personalen .................. 75 3.4 Universitetsforskningens organisatoriska utbyggnad ...... 78 3.4.1 Universitetsforskningens lokalisering ........... 78 3.4.2 Fakultets- och institutionsindelning ........... 78 3.5 Splittring eller enhet i universitetsforskningens organisation 80 3.5.1 Behovet av sammanhållande krafter ........... 80 3.5.2 Möjligheter till samverkan och samplanering i forsk- ningsfrågor på olika nivåer inom universitetsorganisa- tionen ............................... 81 3.6 Universitetens prioritering och budget ............... 85 3.6.1 & 69-prövning .......................... 85 3.6.2 Överföring av tjänster ..................... 86 3.6.3 Anslagssystem .......................... 86 3.7 Avslutande synpunkter ......................... 87 Kapitel 4 Den sektoriella forskningsorganisationen och vissa andra forskningsorgan .................................. 89 4.1 Utgångspunkter .............................. 89 4.2 Anslagen till sektoriell forskning ................... 91 4.3 Den sektoriella forskningens utveckling och organisation 93 4.3.1 Försvarsdepartementet .................... 93 4.3.2 lndustridepartementet .................... 96 4.3.3 Jordbruksdepartementet ................... 103 4.3.4 Bostadsdepartementet .................... 106 4.3.5 Kommunikationsdepartementet .............. 109 4.3.6 Utbildningsdepartementet .................. lll 4.3.7 Socialdepartementet ..................... 113 4.3.8 Arbetsmarknadsdepartementet ............... 116 4.3.9 Handelsdepartementet .................... 118 4.3.10 Justitiedepartementet ..................... 119 4.3.11 Finansdepartementet ..................... 120 4.3.12 Kommundepartementet ................... 122 4.3.13 Utrikesdepartementet ..................... 122 4.4 Sektoriell forskning över departementsgränserna ........ 124 4.4.1 Miljövårdsforskning ........... . ........... 124 4.4.2 Social forskning och utveckling .............. 125 4.5 Några FoU-organ vid sidan av departementsindelningen . . . . 128 4.5.1 Riksföreningen mot cancer ................. 128 4.5.2 Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond .......... 129 4.5.3 Sekretariatet för framtidsstudier .............. 13] 4.5.4 Forskningsberedningen .................... 131 4.6 Avslutande synpunkter ......................... 131

Kapitel 5 Forskningsråden inom utbildningsdepartementets verk-

samhetsområde .................................. 5.1 Syfte och sammansättning ....................... 5.1.1 Forskningsrådens uppgifter ................. 5.1.2 Rådens sammansättning ................... 5.2 Rådens organisatoriska uppbyggnad ................

5.2.1 Statens råd för atomforskning, AFR ........... 5.2.2 Statens humanistiska forskningsråd, HFR ........ 5.2.3 Statens medicinska forskningsråd, MFR ......... 5.2.4 Statens naturvetenskapliga forskningsråd, NFR . . . . 5.2.5 Statens råd för samhällsforskning, SFR ......... 5.2.6 Samarbetsorgan inom rådsorganisationen ........ 5.2.7 Utredningens kommentarer ................. 5.3 Anslagsprövning och prioriteringsarbete .............. 5.3.1 AFR:s anslagsprövning .................... 5.3.2 HFst anslagsprövning .................... 5.3.3 MFR:s anslagsprövning .................... 5.3.4 NFst anslagsprövning .................... 5.3.5 SFR:s anslagsprövning .................... 5.3.6 Utredningens kommentarer ................. 5.4 Anslagsformer ............................... 5.4.1 Löner och tjänster ....................... 5.4.2 Publicering av forskningsresultat .............. 5.4.3 Reseanslag ............................ 5.4.4 Anslag till materiel och utrustning ............ 5.4.5 Serviceverksamhet och allmänna anslag ......... 5.4.6 Utredningens kommentarer ................. 5.5 Särskilda verksamheter ......................... 5.5.1 Informationsverksamhet ................... 5.5.2 Internationellt samarbete .................. 5.5.3 Utredningsverksamhet .................... 5.6 Rådensinitiativverksamhet ...................... 5.6.1 Innebörd ............................. 5.6.2 Rådens ekonomiska möjligheter att ta initiativ . . . . 5.6.3 Rådens dubbla roller ..................... 5.6.4 Initiativverksamhet ...................... 5.6.5 Sammanfattande synpunkter ................ 5.7 Kontroll och utvärdering ........................ 5.7.1 Den kamerala kontrollen ................... 5.7.2 Vetenskaplig utvärdering ................... 5.8 Utredningens forskarkonferenser ..................

Kapitel 6 Perspektiv på svensk forskning .................

6.1 Utredningens överblick .........................

6.2 Universitetens roll som forskningsproducenter .......... 6.2.1 Universitetens och högskolornas förändrade villkor 6.2.2 Forskningens volymtillväxt och differentiering

133

149

184 184 186 187

191 191 194 194 196

6.2.3 Den hierarkiska universitetsstrukturens upplösning 6.2.4 Universitetens och högskolornas resursproblem och prioriteringssituation ..................... 6.3 Den sektoriella forskningen och samspelet med rådsorganisa- tionen .................................... 6.3.1 Den sektoriella forskningens utveckling ......... 6.3.2 Den sektoriella forskningens organisatoriska ställning. 6.3.3 Den sektoriella forskningens avgränsning ........ 6.3.4 Sektoriell forskning och forskningsrådens samspel och rollfördelning ..........................

6.4 Internationella mönster ......................... 6.4.1 Universitetsutbildningens expansion ...........

6.4.2 Forskningspolitikens grundläggande utformning 6.4.3 Metoder för samordning ...................

Avdelning III En ny rådsorganisation

197

206 206 207 21 0

Kapitel 7 Den framtida organisationens ramar ............. 7.1 Principiella överväganden ....................... 7.1.1 Sektorsalternativet ....................... 7.1.2 Fasta eller rörliga forskningsmedel ............ 7.1.3 Ämbetsverk — forskningsråd — stiftelse ......... 7.2 Kraven på en rådsorganisation .................... 7.3 Alternativa organisationsprinciper .................. 7.3.1 Företrädare för allmänna intressen ............ 7.3.2 Individuella råd — nuvarande organisationspn'ncip 7.3.3 Centraliserad rådsorganisation ............... 7.3.4 Självständighet under samverkan ............. 7.3.5 Uppgifter för en ny rådsorganisation ........... Kapitel 8 Forskningsrådsnämnden ..................... 8.1 Forskningsrådsnämndens ställning .................. 8.2 Forskningsrådsnämndens uppgifter ................. 8.2.1 Samarbetet med råd och sektorsorgan i forskningsfrå— gor ................................. 8.2.2 Forskningsrådsnämnden som rådens samarbetsorgan . 8.3 Forskningsrådsnämndens medelsbehov ...............

Kapite19 Indelningen av forskningsråden under utbildnings-

departementet .................................. 9.1 Alternativa principer för rådsindelningen ............. 9.2 Ett humanistisk-samhällsvetenskapligt forskningsråd ...... 9.3 Ett medicinskt forskningsråd ......... . ........... 9.4 Ett naturvetenskapligt forskningsråd ................

9.5 Sammanfattning av utredningens förslag till rådsindelning

Kapitel 10 Rådsorganens sammansättning ................ 10.1 Inledande synpunkter ..........................

215 215 216 216 217 219 220 220 222 223 225 227

229 229 231

231 232 235

239 240 245 249 252 256

259

10.2 Forskningsrådens sammansättning .................. 10.2.1 Olika gruppers representation i råden .......... 10.2.2 Rådens storlek och sammansättning. Mandattider 10.2.3 Metoder för att utse ledamöter i råden .......... 10.3 Forskningsrådsnämndens sammansättning ............

10.4 Sammanfattning av utredningens organisatoriska förslag

Kapitel 1 1 Rådsorganisationens arbetsformer .............. 11.1 Allmänt om statliga myndigheters planering och planering av forskning .................................. 1 1.1.1 Planeringsbegrepp ....................... 1 1.1.2 Planering på myndighetsnivå ................

11.2 Planeringsansvar och planeringsförutsättningar i rådsorganisa- tionen .................................... 11.2.1 Behov av planering och särdrag i rådens planerings- situation .............................

11.2.2 Ekonomiskt handlingsutrymme och planering ..... 1 1.2.3 Fördelning av planeringsansvaret i rådsorganisationen. 11.3 Rådens granskning och initiering ................... 11.3.1 Nuvarande former ....................... 11.3.2 Rådens frihet att välja arbetsformer ........... 11.3.3 Granskningsorganisation ................... 11.3.4 Utvärdering ........................... 1 1.3.5 Öppenhet och insyn — besvärsförbud .......... 11.3.6 Initiering ............................. 11.4 Forskningsrådsnämndens initierings- och samordningsarbete . 11.4.1 Initiering ............................. 11.4.2 Beredning och samordning ................. 11.4.3 Projektadministration och uppföljning .......... 11.4.4 Samarbete i gemensamma frågor .............. 11.5 Verksamhetsplanering och uppföljning ............... 11.5.1 Former för verksamhetsplanering och beredning av anslagsframställningar ..................... 11.5.2 Uppföljning av och information om rådsorganisatio-

nens verksamhet ........................

Kapitel 12 Ledning, administration och anslagssystem . ....... 12.1 De beslutande organens arbetsformer ................ 12.2 Sekretariatsorganisationen . . . . . .................. 12.2.1 Forskningssekretariatuppgifter och kansliuppgifter 12.2.2 Antal sekretariat ........................ 12.2.3 Ledningen av sekretariaten ................. 12.2.4 Principmodell för sekretariat . . . . . ........... 12.3 Rådsorganisationens anslagssystem ................. 12.3.1 Anslagssystemets nuvarande utformning ........ 12.3.2 Förslag till anslagssystem .................. 12.3.3 Anslag till lönekostnader ................... 12.3.4 Anslag till förvaltningskostnader ..............

259 259 260 262 268 269

273

274 274 275

278

278 282 283 284 285 286 286 289 291 292 293 293 294 295 295 297

297

299

303 303 305 305

12.3.5 Kostnader för publicering av vetenskapliga resultat . 317 12.4 Den ekonomiska redovisningen och kontrollen ......... 318 12.4.1 Föreskrifter i samband med beviljande av anslag . . . 318 12.4.2 Kostnadsredovisning av forskningsprojekt ....... 319 12.4.3 Kameral kontroll ........................ 320

Avdelning IV Särskilda frågor

Kapitel 13 Fördelningen av ansvar och kostnader mellan råden och

andra organ .................................... 321 13.1 Kostnadsfördelningsfrågor ....................... 321 13.1.1 Universitet och högskolor .................. 321

13.1.2 Forskningsinstitut utanför universitets- och högskole- organisationen ......................... 324 13.2 Överföring av rådsfinansierad verksamhet till annan mer permanent finansieringsform ..................... 324 13.2.1 Två renodlade alternativ ................... 325 13.2.2 Hittillsvarande rutiner för överföring ........... 326 13.2.3 De aktuella överföringsbehoven .............. 327 13.2.4 Metoder för överföring .................... 332

Kapitel 14 Samarbetet mellan rådsorganisationen och universitets-

kanslersämbetet ................................. 337 14.1 Universitetsutredningens problembild ............... 337 14.2 Samarbetsbehoven ............................ 338 14.3 U68 och forskningsrådsutredningens överväganden ....... 340 Kapitel 15 Teknisk grundforskning .................... 343 15.1 STU:s och AFR/NFR:s ansvar .................... 343 15.2 Forskningsrådsutredningens handläggning och förslag ..... 344 15.3 Forskningskommittén inom STU och STU—utredningen . . . . 345 15.4 Forskningsrådsutredningens kommentarer ............ 345 Kapitel 16 Tjänstcorganisatoriska frågor ................. 347 16.1 Problembild ................................ 347 16.2 Olika intressenter ............................. 348 16.3 Översyn för ökad enhetlighet ..................... 350 Kapitel 17 Finansieringen av dyrbar vetenskaplig utrustning . . . . 353 17.1 Tungutrustningsproblemets allmänna innebörd ......... 353 17.2 Tung utrustning eller personal .................... 354 17.3 Extratung utrustning .......................... 355 17.4 Planering och resurser för tung utrustning. Utredningens förslag .................................... 360 17.4.1 Täckning av merkostnader för löner ........... 361 17.4.2 Investeringsanslag för tung utrustning .......... 361 17.4.3 FRst bidrag till tung utrustning ............. 363

17.4.4 Utrustningspool ........................ 364 17.4.5 Anslagsbehov .......................... 365 Kapitel 18 Genomförande av forskningsrådsutredningens förslag . 369 Avdelning V Sammanfattning Avdelning VI Bilagor 1 a—b Utredningens direktiv och tilläggsdirektiv ............ 397 2 Gällande instruktion för forskningsråd inom utbildnings- departementets verksamhetsområde ............... 407 3 Förslag till förordning med instruktion för forskningsråds- organisationen inom utbildningsdepartementets verksam- hetsområde ............................... 417 4 Deltagare i forskningsrådsutredningens forskarkonferenser 423 5 Räkneexempel angående samfinansiering av forsknings- "projekt .................................. 425 öa—b Utredningens PM angående stödet till teknisk grundforsk— ning ..................................... 433 7 Översikt över forskningsrådsorganisationen i vissa länder . 451

Figurer och tabeller ............................... 437

Förkortningar

ADB AFR ASF BFR BRå CADU CEBM CERN ClOMS CTH DFG DS EFA

EFOR

EM BO EMRC t—lNl EPK ERU FSF ESO ES RC ES RO FEK

FFA FOA FoU FMFD FMV FNYS FRN GOP GWl

Automatisk databehandling Statens råd för atomforskning Arbetarskyddsfonden Statens råd för byggnadsforskning Brottsförebyggande rådet Chilalo Agricultural Development Unit Europeiska molekylärbiologiska konferensen European Organization for Nuclear Research Council for International Organizations of Medical Sciences Chalmers tekniska högskola Deutsche Forschungsgemeinschaft Departementsstencil Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknads— frågor Kontakt- och serviceorgan för exploatering av forskningsre- sultat Europeiska molekylärbiologiska organisationen European Medical Research Council Ethiopian Nutrition Institute

Energiprogramkommittéen

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet European Science Foundation European Southern Observatory European Science Research Council European Space Research Organization Kommittéen för forskningsorganisation och forskningsekono- mi Flygtekniska försöksanstalten Försvarets forskningsanstalt Forskning och utveckling Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Försvarets materielverk

Försöksverksamheten med nya samarbetsformer Forskningsrådsnämnden

Geodynamics projects

Gustaf Werners institut

HFR HHS IGCP IHD IHP IKP INFOR IOC IoD ISSC IUC IUI IVA IVL KF

KI KTH KVA KVHAA LO LUP- nämnden MAB MFR MFR/A

MFR/F

MPI

NFR

NIB NORDITA NOS

NSF OECD PA-rådet PBS RbJ RmC SAF SBL SCB SFR SFR/P

SFR/R

Statens humanistiska forskningsråd

Handelshögskolan

International Geological Correlation Programme Internationella hydrologiska dekaden International Hydrological'Programme Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat Intergovernmental Oceanographic Commission Information och dokumentation International Social Science Council

Stiftelsen industrins utvecklingscentrum i övre Norrland Industrins utredningsinstitut Ingenjörsvetenskapsakademien Institutet för vatten- och luftvårdsforskning Kooperativa förbundet Karolinska institutet Kungl. tekniska högskolan Kungl. vetenskapsakademien Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Landsorganisationen Samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkom- mittéerna

Man and Biosphere Statens medicinska forskningsråd Statens medicinska forskningsråd/allmänmedicinska sektio- nen

Statens medicinska forskningsråd/försvarsmedicinska sektio- nen Militärpsykologiska institutet Statens naturvetenskapliga forskningsråd Nämnden för internationellt bistånd Nordiska institutet för teoretisk atomfysik Samarbetsnämnden för de nordiska naturvetenskapliga forsk- ningsråden National Science Foundation Organization for Economic Cooperation and Development Personaladministrativa rådet Planerings— och budgetsekretariatet Riksbankens jubileumsfond Riksföreningen mot cancer Svenska arbetsgivareföreningen Statens bakteriologiska laboratorium Statistiska centralbyrån Statens råd för samhällsforskning Statens råd för samhällsforskning/Sektionen för psykologi och pedagogik Statens råd för samhällsforskning/sektionen för psykologi och pedagogik

SFR/S Statens råd för samhällsforskning/socialvetenskapliga sektio- nen SFS Svensk författningssamling SGU Sveriges geologiska undersökningar SIB Statens institut för byggnadsforskning SIDA Styrelsen för internationell utveckling. Swedish International Development Authority SIES Sekretariatet för internationell ekologi SIND Statens industriverk SINFDOK Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation SJ Statens järnvägar SJ FR Statens råd för skogs- och jordbruksforskning SMHI Statens meteorologisk- hydrologiska institut SNV Statens naturvårdsverk SOFI Institutet för social forskning SOU Statens offentliga utredningar SPRI Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationalise- ringsinstitut SRL Statens rättskemiska laboratorium SSLP Sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering STU Styrelsen för teknisk utveckling SUFO Statens utvecklingsfond SÖ Skolöverstyrelscn TCO Tjänstemännens centralorganisation TFD Transportforskningsdelegationen TFR Tekniska forskningsrådet TSV Trafiksäkerhetsverket UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UKÄ Universitetskanslersämbetet UNESCO United Nations Educational Scientific and Cultural Organiza- tion UUH Utrustningsnämnden för universitet och högskolor VTI Statens väg- och trafikinstitut WHO World Health Organization

I Forskningspolitiska utgångspunkter

l _Forskningsverksamhetens struktur

1.1 Inledning. Kapitlets syfte och innehåll

Den forskningspolitiska diskussionen i Sverige, liksom på många håll i världen, har under 1900-talet i stor utsträckning kretsat kring frågor om forskningens betydelse för samhället och om dettas behov, möjligheter och rättigheter att på olika sätt påverka det vetenskapliga arbetets målsättning och inriktning. Diskussionen har också rört vetenskapsmän- nens uppgifter och ansvar i deras dubbla roll som vetenskapsmän och samhällsmedborgare. Diskussionen har förts under växlande yttre be- tingelser, med olika vetenskaplig erfarenhetsgrund hos debattörerna och utifrån olika politiska och filosofiska utgångspunkter. Det är därvid naturligt att debatten blivit svåröverskådlig och därtill laddad med värderingar.» (För en modern analys av debatten se S Gustavsson, Debatten om forskningen och samhället. En studie i några teoretiska inlägg under 1900-talet. Uppsala 1971.) För forskningsrådsutredningen har det varit ofrånkomligt att söka klarlägga innebörden i de begrepp som diskussionen behandlar.

Av direktiven för utredningen framgår att den har att ta ställning till frågor som ingalunda enbart är av organisatorisk och administrativ art. I och med att t. ex. frågan om hur företrädare för allmänna intressen skall medverka i rådsorganisationens arbete och frågan om rådens verksamhet och deras relationer till andra forskningsstödjande organ och myndighe- ter skall bli föremål för utredningens överväganden är det uppenbart att den måste ta ställning till centrala och värdeladdade men ofta mångtydiga begrepp som forskningens frihet, styrning av forskning och liknande. Man måste då vara medveten om att införandet av en begreppsapparat inte kan ske utan att samtidigt i många fall ta ställning i möjligen kontrover- siella värderingsfrågor. Det är därför utredningens ambition att göra denna diskussion så öppet klargörande som möjligt.

Inledningsvis skall själva forskningsprocessen och dess speciella villkor beröras varefter innebörden i begrepp som forskningens frihet och mång/tvärvetenskapligt arbete kort diskuteras. Därefter skall den gängse indelningen av forskningen i grundforskning — tillämpad forskning — utvecklingsarbete behandlas. Utredningen förordar där ett alternativt synsätt. Slutligen skall växelspelet mellan forskning och samhälle belysas utifrån mer konkreta utgångspunkter.

1.2 Forskningsprocessen

I ett kapitel där utredningen vill klargöra vissa utgångspunkter och grundläggande synsätt blir det angeläget att diskutera själva forsknings- processen. Syftet kan i detta sammanhang begränsas till att söka klargöra särdrag i denna process som har betydelse för planeringen av forskning på skilda nivåer. Forskning sker på många olika sätt och en generellt giltig beskrivning blir med nödvändighet mycket allmänt hållen.

Forskning kan beskrivas som en process i vilken flera komponenter i växelverkan ingår. I en första fas avgränsas och preciseras forsknings- problemet ofta i anslutning till aktuell teoribildning, andra forskares resultat etc, I nästa fas måste formuleras hypoteser, förutfattade lös- ningar, på forskningsproblemen och vidare ske ett val av teori och metod för att pröva hypotesernas riktighet. I en tredje fas insamlas, struktureras och analyseras olika slag av data för att hypoteserna skall kunna prövas.

Kraven på noggrann planering av datainsamling, experimentserier och bearbetning i en på detta sätt hypotesstyrd verksamhet blir stora. Den i modernt planeringstänkande vanliga betoningen av planeringsarbetets roll som redskap för arbetet i sakfrågan vid sidan av dess roll som instrument för kontroll eller budgetmässig överblick blir i detta sammanhang betydelsefull. Planeringsarbetet blir med detta synsätt en metod att snabbt upptäcka förändrade förutsättningar och kunna ändra arbetsfor- mer eller målsättning så att effektiviteten i arbetet inte går förlorad.

Det grundläggande kravet att forskning skall vara kreativ, skapa ny kunskap om fakta och förhållandet mellan fakta, ger i detta sammanhang forskningsprocessen och forskningsplaneringen dess särprägel. Forsk- ningsprocessen är i utpräglad grad en ”upprepande” verksamhet, dvs. forskaren måste ständigt vara beredd att gå tillbaka och ompröva arbetet och förutsättningarna i de tidigare faserna av processen. Denna återföring eller omtagning av arbetsmoment innebär inte främst en korrigering av misstag i det tidigare arbetet; det är en central del av huvuduppgiften att frambringa ny kunskap. Kravet på omprövning kan uppstå genom att nytt material kommer fram under arbetets gång. Det är uppenbart att dessa särdrag ställer särskilda krav på planeringen när det gäller snabb anpassning och rörlighet i dispositionen av materiella och intellektuella resurser. Processen kan illustreras med figur 1 :1. Den speciella prägel hos forskningsprocessen som utredningen här velat

Problemformule- vaotesformu- Insamling och Resultat- ring och bearbet- Iering och val analys av data, redovis- ning av tillgäng— av teori och prövning av ning lig information metod hypoteser

Primära frågeställ-

ningar

beställning

av forsk- ning etc.

Figur 1:1 Forskningspro— cessen.

framhålla innebär på intet sätt att forskning skall betraktas som en exklusiv aktivitet, väsensskild från annan intellektuell verksamhet. Dess särskilda villkor måste dock påverka de organisatoriska former i vilka forskning och forskningsfrämjande verksamhet skall bedrivas. Det inne- bär bl. a. på det forskningsutförande planet att rörlighet i t. ex. medels- disposition och arbetsuppläggning blir inte ett forskarens privilegium utan ett villkor för verklig effektivitet. För de forskningsstödjande organen får forskningsprocessens särprägel sina konsekvenser bl. a. däri att risktagande och djärva satsningar måste vara en del av uppgiften. Felslagna förväntningar eller ofullgångna forskningsinsatser måste accep- teras som ofrånkomliga inslag i verksamheten men måste å andra sidan mötas med planmässig uppföljning av pågående verksamhet och strategisk planering av de fortsatta insatsernas storlek och bredd.

1.3 Forskningens frihet

Forskningens frihet är ett grundläggande begrepp i all forskningspolitisk debatt. För forskningsrådsutredningen är det en självklar utgångspunkt att kravet på frihet i forskningen, som andra demokratiska rättigheter, måste värnas. Ur samhällets egen synvinkel är en forskning, fri från bindningar av olika slag, ett vitalt intresse. Innebörden i uttrycket forskningens frihet är dock ofta oklar och det finns därför särskild anledning att i ett inledande avsnitt kommentera det.

Begreppet innehåller olika komponenter, som, trots att de har nära samband, bör hållas isär.

För det första kan avses den frihet som forskaren kan ha — eller önska sig — att själv fritt och utan inskränkningar välja forskningsområde och forskningsproblem. En absolut frihet beträffande val av forskningsom— råde och forskningsproblem existerar endast i begränsad omfattning.

Endast ett mindre antal enskilda forskare kan helt på egen hand välja sin forskningsuppgift. I de flesta fall inskränks friheten av att forskaren behöver resurser till forskningsuppgiften utöver dem han eljest disponerar, av aktuella forskningsprogram vid den forskningsinstitution till vilken han är knuten (detta gäller bl. a. den stora gruppen forskare under utbildning) etc. Friheten blir med växande resursbehov alltmer beskuren.

Forskningsrådsinstitutionen i t. ex. dess svenska form innebär dock att man inom vissa ramar bevarar en sådan frihet åt forskarna som kollektiv. Friheten att avgöra vilken forskning som skall genomföras flyttas från den enskilde vetenskapsmannen till en av vetenskapsmän dominerad grupp (forskningsrådet), I den mån den enskilde vetenskapsmannens uppfattning både om vad som är forskningsvärt och vad som är forsk- ningsbart överensstämmer med gruppens kan han räkna med att få stöd. ' Även denna ”frihet” inskränks dock av de ekonomiska ramar, som oftast tvingar fram ett val mellan olika forskningsuppgifter med ur gruppens synpunkt olika angelägenhetsgrad.

När det gäller forskning där forskaren accepterar en beställning av ett preciserat forskningsarbete är problemet med det fria valet av område

naturligtvis inaktuellt. Forskarens dominerande inflytande begränsas då till frågor om forskningsmetod och i någon mån problemformulering.

I fråga om val av teori och metod får frihetsproblemet en särskild accent. Inte heller här kan den enskilde vetenskapsmannen arbeta isolerad från vetenskapssamhället i övrigt. Det vetenskapliga regelsyste- met — de vetenskapliga teorierna och arbetsmetoderna — är internatio— nellt och den internationella prövningen av det vetenskapliga arbetet avgör i sista hand om det skall accepteras som god vetenskap eller inte. Detta vetenskapliga regelsystem är dock fritt i två viktiga avseenden. Dels är det öppet och kan ifrågasättas av varje enskild forskare — den ständigt pågående omprövningen av de vetenskapliga regelsystemen är i- själva verket en av de grundläggande uppgifterna för forskningen. Dels gäller att det internationella vetenskapliga regelsystemet kan — och får — omprövas endast med rationella argument. Ett försök att föreskriva innehållet i själva regelsystemet eller en värdering av de rent vetenskapliga kvalitéerna hos ett enskilt arbete utifrån andra än intellektuella utgångspunkter blir då en attack mot forskningens vetenskapliga frihet. Kravet på frihet för vetenskapssamhället är alltså i detta avseende totalt. För den enskilde forskaren gäller dock att hans ”frihet” bestäms av den grupp vetenskaps- män som prövar hans resultat och metoder.

En annan aspekt av frihetsbegreppet som sträcker sig över hela forskningsfältet gäller rätten att offentliggöra och sprida resultaten av forskningsarbetet oavsett vilka de blir. Inte heller här existerar vare sig principiellt eller praktiskt en oinskränkt frihet. Arbetets värde kan med rätt eller orätt bedömas vara tvivelaktigt — detta kan försvåra en publice- ring. Konkurrensen om plats i de vetenskapliga publikationerna är hård och växande — detta inskränker friheten. Stigande kostnader för publice- ring utgör i sig ett hinder. Inskränkningar i rätten kan betingas av nationella säkerhetshänsyn, av ekonomiska intressen i form av tillverk- ningshemligheter, patentskydd o. (1.

Även om det inom stora delar av forskningsfältet är en självklarhet att uppnådda resultat snarast skall publiceras och att detta är ett gemensamt intresse för forskarna och de forskningsstödjande organen, måste ytter- ligare en aspekt av detta frihetsproblem beröras. Det gäller de forsknings- resultat som kan uppfattas som ”destruktiva” i någon mening, resultat som politiskt, vetenskapligt, moraliskt eller på annat sätt kan desavouera vissa personer, grupper eller verksamheter. Det är viktigt att påpeka att den frihet för forskaren man här vill värna också motsvaras av ett ansvar, en skyldighet för forskaren att framlägga resultaten när de kan anses vetenskapligt Säkerställda. I förlängningen av denna fråga inryms dock också problemet om när forskarens ansvar för de vetenskapliga resulta- tens användning bör medföra att dessa inte publiceras eller att forsk- ningarna inte genomförs. Detta frihets/skyldighetsproblem som utred- ningen här velat fästa uppmärksamheten på är av sådan svårighetsgrad att det i detta sammanhang endast kan antydas. Det är en uppgift för forskare, forskningsstödjande organ och samhället i dess helhet att ständigt hålla denna problematik aktuell och under debatt.

1.4 Tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig forskning

I den vetenskapliga och politiska debatten om forskningen och dess uppgifter i samhället förekommer inte sällan begreppet tvärvetenskaplig forskning. Uttrycket har ofta en stark värdeladdning. Tvärvetenskaplighet framhålles som någonting man bör sträva efter i det vetenskapliga arbetet, någonting i sig själv värdefullt. Innebörden i begreppet tycks i allmänhet svara ungefär mot ”samarbete mellan forskare från olika discipliner”. Det finns anledning att även i detta fall söka nyansera uppfattningen om vad begreppet innebär och att precisera de funktioner forskning av detta slag kan ha.

Det gränsöverskridande momentet i det vetenskapliga arbetet kan tjäna olika syften, motiveras på olika sätt. Strävan att förnya och fördjupa kunskapsmassa och teoribildning kan ibland medföra att ämnesgränserna sprängs och att det genom en sammansmältning av metoder och referens- ramar från olika områden skapas nya specialiteter eller så småningom helt nya discipliner med egen profil och egna referensramar. Sociologi och kriminologi är exempel på sådana processers resultat inom det samhälls- vetenskapliga området. Inom det naturvetenskapliga fältet kan som exempel framhållas det biokemiska forskningsområdet. För sådana inte- grationsprocesser vill utredningen reservera begreppen tvärvetenskap och tvärvetenskaplig. Om alltså tvärvetenskap betecknar en verksamhet kän— netecknad av teoretiskt och metodiskt nyskapande måste framhållas att det gränsöverskridande vetenskapliga samarbetet tar sig också andra former.

Ett vetenskapligt eller samhälleligt problem kan för sin lösning kräva bidrag från olika vetenskapsgrenar utan att för den skull nya metoder behöver utvecklas. Det konventionella och delvis tillfälliga i gränsdrag- ningen mellan olika discipliner återspeglar dessa behov.

Samarbetet innebär i detta fall att forskarna utnyttjar tekniker och kunnande från olika vetenskaper för att lösa delproblem inom den större ramen. För denna inte ovanliga arbetsform vill utredningen använda termen mångvetenskapligt samarbete och mångvetenskap. En skarp gräns- dragning mellan de båda begreppen tvärvetenskap och mångvetenskap är dock inte möjlig — eller ens angelägen — att göra. Ett mångvetenskapligt samarbete innebär alltid att referensramarna på något sätt vidgas och kan — beroende på de vetenskapliga problemens art —— komma att utvecklas till vad som här kallats tvärvetenskap. Det är dock enligt utredningens uppfattning angeläget att skilja på begreppen så att man inte ställer ”fel” krav eller har ”fel” förväntningar på dessa olika gränsöverskridande vetenskapliga aktiviteter.

För en forskning som syftar till att belysa samhällsförhållandena eller lösa samhällsproblem gäller att de vetenskapliga insatsernas inriktning måste styras av hur problemet definieras och avgränsas. Denna problem- inriktning kräver mycket ofta mångvetenskapliga insatser för att forsk- ningens resultat skall kunna nyttiggöras.

Mång/tvärvetenskapligt samarbete är i det praktiska forskningsarbetet ofta svårt både att etablera och genomföra. Anledningarna är flera.

Referensramarna, dvs. det vetenskapliga språket, den begreppsapparat och de mätmetoder som används inom olika discipliner är i många fall svåra att anpassa till varandra. Det innebär att det för forskare från olika discipliner kan bli svårt att mötas kring samma frågeställning eller utnyttja varandras resultat. Denna svårighet blir särskilt tydlig när samarbete skall ske mellan vetenskaper som normalt har helt olika objekt, som teknik och samhällsvetenskap, naturvetenskap och hu- maniora.

Detta problem hänger samman med en annan svårighet som berör mång/tvärvetenskaplig forskning. Det gäller avgränsningen av de problem som skall bli föremål för en samlad forskningsinsats. Problemens sam- mansatthet och omfattning, liksom svårigheten att kommunicera med andra vetenskapsgrenar, kan göra att forskarna av rent forskningsekono- miska skäl begränsar sin forskningsuppgift till en aspekt, en del av ett problemområde, och lämnar andra åt sidan.

När det gäller forskning initierad från statliga myndigheter eller näringslivet kan en alltför snäv avgränsning av forskningsuppgifterna också grunda sig på samhällsorganisatoriska skäl, dvs. på att ansvaret för olika samhällsområden är uppdelat så att t.ex. tekniska frågor ses isolerade från sociala och medicinska och omvänt.

En annan svårighet som kan möta mång/tvärvetenskapligt arbete är av trivial, men för den skull inte betydelselös, art. Det kan gälla obalans ifråga om tillgången på forskare och pengar inom olika discipliner, vakthållning kring egna forskningsfält, strävan att maximera egna forsk- ningsresurser etc.

Dessa svårigheter är bekanta för alla som aktivt sysslat med forskning. Den höga uppskattningen av mång/tvärvetenskapligt arbete återspeglar en strävan att övervinna dem och vare sig man närmar sig problemet från strikt inomvetenskaplig synpunkt eller med utgångspunkt i samhällets problem blir det en viktig uppgift att organisatoriskt underlätta en från olika synpunkter angelägen gränsöverskridande forskning.

1.5 Forskningsbegreppet

1.5.1 Olika slag av forskning

Det av tradition främsta ansvarsområdet för forskningsråden under utbildningsdepartementet har ansetts vara grundforskning. Detta förhål- lande sammanhänger, vilket närmare skall belysas senare, med rådens tillkomsthistoria och gör det nödvändigt att inför ett övervägande om rådens uppgifter och verksamhetsformer i framtiden diskutera innebör— den i begreppet grundforskning och forskningens betydelse för den vetenskapliga och den samhälleliga utvecklingen. En sådan diskussion måste främst föras genom att pröva grundforskningens förhållande till annat slags forskning och pröva definitionernas giltighet.

Den gängse, internationellt accepterade, indelningen av olika slags forskning och utveckling, FoU, är denna:

Grundforskning. Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kun- skap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Tillämpad forskning. Systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte. Utvecklingsarbete. Systematiskt utnyttjande av forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya proces- ser, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

Denna indelning har upplevts som schematisk och visats ge uttryck för en statisk uppfattning av en verksamhet som är dynamisk och kontinuer- lig och präglas av nyskapande.

För att överbrygga den mest besvärande klyftan — den mellan ”grundforskning” och ”tillämpad forskning” — har man velat dela upp begreppet grundforskning i autonom och riktad grundforskning. Den autonoma avser forskning som bedrivs av enbart inomvetenskapliga skäl, för metodutveckling och utvinnande av ny kunskap i allmänhet. Den riktade betecknar sådan grundforskning som väntas få betydelse inom ett eller flera områden av samhällslivet. Den riktade grundforskningen har man stundom känt behov av att ytterligare specificera och har då talat dels om områdesoriertterad grundforskning som syftar till att få fram grundläggande generell kunskap inom ett definierat men brett intresse- område, dels om bakgrundsforskning, syftande till ökad kunskap inom ett avgränsat fält och med mer preciserad vetenskaplig målsättning. Som ytterligare en dimension i denna skala brukar också ofta anges den grad av frihet som forskaren åtnjuter. Inom den autonoma grundforskningen anses denna frihet iprincip total; forskaren väljer både forskningsområde, forskningsprogram och metod. Denna frihet att välja inskränks enligt denna schematiska beskrivning successivt med ökad grad av ”inriktning”; i första steget genom att valet av forskningsområde träffas av andra personer, i senare steg av att även forskningsprogrammet styrs eller påverkas. Dessa bestämningar avspeglar en strävan att fånga in det dynamiska och kontinuerliga i forskningsprocessen. Samtidigt demonstre— rar de begreppsapparatens svårhanterlighet.

1.5.2 Motiv för grundforskning

Som en allmän sats torde föreligga enighet om att all forskning kan på något sätt vara ”samhällsnyttig”, i olika avseenden bidra till ökad förståelse av omvärlden och dess utveckling. När det gäller forskning som syftar mot ett påtagligt mål (en produkt, process eller metod) blir uppfattningen om nyttan av forskningen givetvis beroende av värderingen av målet. Men hur skall grundforskningens ”nytta” bedömas när det gäller autonom eller — som den ibland kallas — ren grundforskning, den som alltså inte anses ha något i förhållande till samhällslivet definierbart mål? Hur motiverar man då att samhället — främst genom statsmakterna som samhällets företrädare — ändå skall finansiera sådan verksamhet? En detaljerad idéhistorisk genomgång kan här inte komma ifråga; utred- ningen vill endast redovisa några av motiveringarna. Även här kan en

Figur 1 :2 Grundforskning som bas för tillämpad forskning.

hänvisning ske till Sverker Gustavssons ovan åberopade arbete.

Det klassiska argumentet för stöd till autonom grundforskning betonar (det kulturella) egenvärdet av en fritt sökande forskning där kravet på klarhet, på en ökning av vår kunskap om sammanhang och företeelser i vår omvärld, är ett mål i sig. Det är en mänsklig aktivitet som är nödvändig alldeles oavsett effekter, ”nytta” eller biprodukter. Det är ett samhällsintresse att denna strävan till klarhet och insiktsfullhet får genomsyra hela samhället och forskningen bör därför stödjas av statsmak- terna utan krav på motprestationer eller preciserade resultat.

Grundforskningens ”nyttighet” i den meningen att den rent faktiskt avkastar kunskaper och resultat som kan tillämpas ute i samhället är en annan motivering för stöd till sådan forskning. Genom forskningens fria karaktär och genom dess egenskap av nyorientering, styrd av vetenskap- liga krav, vinner man större säkerhet för att kunskapsinhämtandet blir allsidigt, att ingenting försummas. Den kan leda till epokgörande upp- täckter, som kan förändra samhällssyn och samhällsliv i övrigt. Samtidigt framhålls att man i det enskilda fallet inte kan veta om nya resultat kommer fram eller vilka och inte heller i förväg veta något säkert om inom vilket tillämpningsområde de kan tänkas få effekter. En något modifierad form av detta argument är att grundforskning behövs som en allmän bakgrund till den tillämpade forskningen, dvs. för att ta fram kun- skaper och intellektuella möjligheter inom denna del av forskningen; varje form av tillämpad forskning måste därför baseras på grundforskning.

En betydande del av grundforskningen består i att forskaren förfinar begreppsapparaten, teoribyggnaden och verifikationsmetoderna. De resul- tat han därvid kommer fram till kan vara av avgörande betydelse även för tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Detta synsätt faller väl sam- man med den ovan skisserade skalan från autonom grundforskning över riktad grundforskning till tillämpad forskning. Grundforskningen ses som ett slags baskostnad eller ”försäkringsavgift” för framgångsrik tillämpad forskning. Synsättet kan illustreras med figur 1 :2.

Denna argumentationslinje får en särskild tyngdpunkt då man framhål- ler grundforskningens nödvändighet i utbildningssammanhang. Samhäl- lets behov av vetenskapligt skolad arbetskraft tillgodoses bäst genom att utbildningen av forskare sker inom forskning av grundläggande karaktär.

Ytterligare en argumentationslinje — i varje fall nära besläktad med

Samhälls— Samhälls- Samhälls- Samhälls- mål A mål B mål C mål D Tillämpad Tillämpad Tillämpad Tillämpad forskning forskning forskning forskning Riktad grund- Riktad grund- Riktad grund- forskning forskning forskning Autonom grundforskning

(efter S Gustavsson)

den klassiska — innebär att en fri och obunden grundforskning behövs för att skapa vad som kallats ett aktivt samhälle: ett samhälle inställt på förändring, där etablerade, allmänt omfattade föreställningar kan utsättas för kritisk granskning och avlösas av nya, grundade på forskningens framsteg och en fri debatt.

De här endast antydda argumenten ger tillsammantagna en god uppfattning av skälen till att en del av den forskning samhället stöder bör ha en oberoende och fri ställning och utredningen vill understryka vikten härav. Sammankopplingen mellan frihetsproblematiken och grundforsk- ningsbegreppet gör det dock angeläget att diskutera dessa frågor utifrån delvis andra utgångspunkter.

1 . 5 . 3 Begreppsapparatens tillämplighet

Den ovan berörda skalan grundforskning — tillämpad forskning måste diskuteras i ett viktigt avseende; det gäller frågan om dess tillämplighet för olika områden och överhuvud. Den vetenskapspolitiska debatten har i dominerande utsträckning förts i anglosachsisk vetenskaplig miljö och därför kommit att präglas av anglosachsiskt språkbruk. Det innebär att de naturvetenskapliga disciplinerna — genom det anglosachsiska science- begreppet — kommit att stå i centrum för diskussionen.

Det har dock ifrågasatts om man ens när det gäller naturvetenskaplig och teknisk forskning bör tänka sig utvecklingen längs skalan grundforsk- ning — tillämpad forskning som enhetlig eller lineär. Forskningsresultat förmedlas inte i enbart en riktning och inom ett vetenskapsområde, och återkopplingar och överkopplingar inom och mellan områdena är regel.

Dessa konstateranden är än viktigare när det gäller humanistisk och delar av samhällsvetenskaplig forskning. Frågan är om schemat över huvud taget är meningsfullt för dessa områden. För en rad av dessa forsknings- Områden saknas ”utvecklingsledet” och den ”tillämpade forskningen” i det avseendet att nya produkter eller processer inte kan tänkas i förlängningen av forskningsaktiviteten. Dess slutmål är en ökad förståelse av och insikt i samhälleliga processer eller strukturer. Detta gäller forskningsområden som statskunskap och historia, konstvetenskaperna, religionsvetenskaperna i vid mening, sociologi, antropologi, språkveten- skap och andra. Å andra sidan har forskningen inom en del av dessa vetenskapsgrenar en möjlighet att mycket direkt påverka samhället genom att dess resultat omedelbart kan användas i politisk eller allmän- kulturell debatt och ligga till grund för politiska beslut. Den möjlighet till en direktkoppling mellan grundforskningen och samhället som här talas om är naturligtvis inte utesluten inom de naturvetenskapliga ämnesom- rådena men är ändå utmärkande för de discipliner som har samhällslivet i dess olika framtoningar som sitt egentliga forskningsobjekt.

Vidare kan konstateras att i debatten begreppen ”autonom” och ”riktad” används i flera betydelser, vilket förorsakar svårigheter. Det finns bl. a. en tendens att koppla begreppen så att egenskaperna ”auto- nom” och ”riktad” utesluter varandra. Det är dock viktigt att man i detta sammanhang har en terminologi som gör klart — eller i varje fall inte

döljer — det ganska uppenbara faktum att en forskningsuppgift kan ha stor både inomvetenskaplig och utomvetenskaplig betydelse och att detta inte i och för sig beror på vem som ”initierat”, ”riktat” eller ”styrt” forskningen.

Om härtill kommer att forskningen också har en allmän funktion genom att skapa generell eller speciell kompetens framstår det gängse indelningssättet som allt mindre meningsfullt.

1.5.4 Samhällsrelevans och inomvetenskaplig betydelse

Det ovan sagda leder fram till önskemål om en begreppsapparat som är användbar över hela forskningsfältet, är entydig åtminstone i den me- ningen att det framgår vad begreppen täcker och därmed utgör ett bättre hjälpmedel när det gäller att analysera och hantera frågor om ”forsk- ningens frihet", ”samhällets behov” o. d.

För detta ändamål vill utredningen förorda att forskningsverksamhet i första hand karakteriseras ur två olika aspekter. Den ena aspekten gäller i hur hög grad forskningen kan förmodas påverka förhållandena i samhället — samhället då fattat i vidaste mening. Denna aspekt vill utredningen kalla forskningens samhällsrelevans. Den andra aspekten gäller forsk- ningens betydelse för vetenskapens egen utveckling, dess inomvetenskap- liga betydelse.

Beträffande begreppet forskningens samhällsrelevans är följande preci- seringar av innebörden viktiga.

El Eftersom all forskning på något sätt är kopplad till det samhälle där den bedrivs finns det principiellt sett ingen forskning som inte på något sätt påverkar samhället. När man talar om samhällsrelevans är det alltså fråga om en skala där den ena ytterligheten representeras av en hög samhällsrelevans, den andra ytterligheten inte av obefintlig men av osiktbar eller låg samhällsrelevans -— åtminstone i nuläget. El Begreppet samhällsrelevans är i sig inte värderande. Forskning som bedöms ha en hög samhällsrelevans är alltså inte automatiskt ange- lägen. Bedömningen avser endast att forskningen i hög grad kan få konsekvenser — negativa eller positiva — för samhället. ()lika grupper i samhället, politiska instanser, företrädare för myndigheter eller andra kan prioritera forskningen olika högt eller finna anledning att motarbeta den. En rad konkreta exempel kan ges för att belysa detta. Forskning rörande hjärttransplantationsteknik har otvivelaktigt hög samhällsrelevans men har ifrågasatts av t. ex. etiska skäl eller med hänvisning till påfrestningarna på sjukvårdssektorn. Forskning röran- de atomenergins fredliga eller krigiska användning har i båda fallen hög samhällsrelevans men kan likaledes bedömas som mer eller mindre angelägen eller olämplig av olika grupper. El Samhällsrelevansbegreppet får inte uppfattas som parallellt med den skala från ”grundforskning" till ”utvecklingsarbete” som tidigare diskuterats och där tidsrelationen mellan forskningsarbetet och dess konsekvenser i samhället är den viktigaste måttstocken. Samhällsrele-

vansen måste bedömas i ett större perspektiv och hänsyn måste tas också till hur omfattande eller genomgripande effekter som forsk- ningen kan medföra eller skapa. Samhällsrelevansen blir en samman- vägning av dessa faktorer. Vid sidan av bedömningen av samhällsrelevansen måste en inomveten- skaplig bedömning ske och även här är ett par preciseringar angelägna.

Cl Inte heller den inomvetenskapliga betydelsen kan karakteriseras som ett absolut begrepp, en egenskap som finns eller inte finns hos den ifrågavarande forskningen. Också i detta sammanhang nödgas man arbeta med en skala från mindre till större. De kriterier som avgör graden av inomvetenskaplig betydelse är bl. a. huruvida forskningen kan öppna nya vetenskapliga fält, ge nya frågeställningar kring gamla problem, bekräfta osäkra resultat, förfina eller skapa nya metodiska redskap, påverka utvecklingen inom andra vetenskaper etc. Hit får också räknas möjligheterna att tillvarata speciell kompetens. El Till skillnad från vad som gäller vid bedömningen av samhällsrelevan- sen medför stor inomvetenskaplig betydelse i sig själv en positiv värdering av forskningen; den blir från strikt inomvetenskaplig syn- punkt angelägen och detta motiverar åtskillnaden iordparet relevans — betydelse. El Liten eller måttlig inomvetenskaplig betydelse innebär inte att viss forskning bedöms som dålig. Faktaredovisning och slutsatser kan vara korrekta och forskningen i denna mening av god kvalité och dess- utom väsentlig med hänsyn till samhällsrelevans.

Utredningen vill alltså för sin strukturering av begreppen i första hand arbeta med detta sammankopplade begreppspar. Figur 13 belyser syn-

sättet: stor

Inomveten-

skaplig betydelse osiktbar Figur 1 .'3 Inomvetenskap- eller lig betydelse och sam- liten hällsrelevans.

csiktbar eller. låg hög

Samhällsrelevans

Som arbetsverktyg torde en indelningsmodell av detta slag kunna användas både för att bedöma enskilda forskningsprojekt och för att överblicka läget inom olika forskningsområden. Inomvetenskaplig bety- delse och samhällsrelevans karakteriserar i varierande grad all forskning och en bedömning utifrån dessa aspekter utgör ett underlag för egentligt

prioriteringsarbete — för val mellan olika slags forskning och olika projekt. I detta val kan man i olika sammanhang ha anledning att lägga olika stor vikt vid den inomvetenskapliga betydelsen respektive samhälls- relevansen. Detta sätt att klassificera forskning demonstrerar också tydligt att det inte finns någon inbyggd motsatsställning mellan inom- vetenskapligt betydelsefull forskning och forskning med hög samhällsrele- vans. Modellen får därför betydelse också för de forskningsstödjande organens sammansättning och uppgifter. Det är dock viktigt att betona att den, som varje modell av verkligheten, utgör en förenkling.

Det ligger i sakens natur att bedömningen av var ett projekt skall placeras in i schemat kan vara en annan efter det arbetet är genomfört än innan det inletts. Nya upptäckter, nytt material eller oförutsedda svårigheter kan ändra forskningens förutsättningar både när det gäller inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans.

1.6 Forskningen och samhället

I takt med ökningen av forskningens volym och kostnaderna för forskning har även det vetenskapliga intresset för sambandet mellan forskningens inomvetenskapliga betydelse och dess samhällsrelevans eller överhuvud sambandet mellan forskning och samhälle vuxit fram. ”Forsk- ning om forskning” är på väg att bli en etablerad vetenskapsgren; forskare inom discipliner sådana som vetenskapsteori, filosofi, statskunskap, sociologi, psykologi, ekonomi och idéhistoria är verksamma inom områ- det. Ökad kunskap om forskningen som sådan är av betydelse för forskarna, vilkas arbetsförhållanden är otillräckligt kända, för forsknings- institutioner av olika slag, vilkas organisation och arbetsformer är beroende av svaret på sådana frågor, och för samhällena, som blir alltmer beroende av forskning och allt starkare påverkas därav.

1.6.1 Naturvetenskap och medicin

Särskilt 1950—talet kännetecknades av en strävan att söka i ekonomiska termer mäta forskningens betydelse. Det var den ekonomiska nyttan av forskning som då dominerade intresset; de erfarenheter som redan — och än mer senare — framkommit av att vad som vinnes också kan betyda faror för liv och miljö var då ännu inte lika uppmärksammade som nu. En amerikansk undersökning ledde till antagandet att ökningen av den amerikanska bruttonationalprodukten under en 70-årsperiod slutande 1938 var i lika delar resultat av ökningen av ”physical resources” och av ökad effektivitet att utnyttja dessa resurser — särskilt tillväxten av arbetskraftens produktivitet. Andra undersökningar utmynnade i för- modanden att från 1900 till 1920 tekniska framsteg svarade för en procentenhet av den årliga ökningen av USA:s bruttonationalprodukt, vilken procentsiffra antogs ha fördubblats under de följande 30 åren. Empiriska studier har gjorts för att verifiera eller modifiera antaganden av denna art. Insatser har i större eller mindre skala gjorts i ett flertal länder, framför allt i USA men även i Västtyskland, Norge och Sverige.

En delvis ny aspekt har uppmärksammats i en undersökning om The diffusion of new industrial processes, utförd av Industriens Utrednings- institut i samarbete med ett antal andra institut i olika länder och publicerad i februari 1974. Undersökningen syftar till att förklara hur snabbt ny teknik införs i olika länders industrier.

Denna och andra dylika undersökningar har skapat viss ökad klarhet kring dessa problem. De är dock, som framhållits, inriktade företrädesvis på teknologisk utveckling och utgår även i ofta påfallande grad från lönsamhetsbegrepp som mäter framsteg i ekonomiska termer men inte fångar in andra effekter på samhällets utveckling eller på människans förhållanden. Miljöpåverkan, förbrukning av naturtillgångar som inte kan ersättas eller som är svårersättliga, skadeverkningar på organiskt liv etc. är exempel på sådant som tidigare otillräckligt uppmärksammats.

Av större intresse för utredningens problematik är ett par nyligen utförda undersökningar om forskningens roll vid utveckling av innovatio- ner och om samspelet mellan forskningsgrenar av olika art.

National Science Foundation i USA initierade 1967 en undersökning som avsåg den naturvetenskapliga forskningens roll vid utveckling av innovationer och som sökte spåra hur naturvetenskapliga rön påverkat upp- komsten härav. I motsats till en tidigare undersökning — som mätt denna påverkan endast genom att se på den naturvetenskapliga utvecklingen 15 år tillbaka i tiden — sökte denna senare undersökning lokalisera resulta- ten så långt tillbaka i tiden som möjligt. Det är självklart att sådana tidshorisonter måste väljas: mindre nu än tidigare tog det avsevärd tid innan upptäckter över huvud taget blev allmännare tillgängliga eller omsattes i utvecklingstänkande. Fem innovationer undersöktes: p-piller, matrisisolering (spektroskopi), videobandspelare, magnetoferriter och elektronmikroskopet. Syftet var att i detalj finna alla forsknings- och utvecklingsresultat av betydelse för tillkomsten av dessa innovationer. Sammanlagt spårades 341 sådana resultat som ansågs vara förutsättningar för att innovationerna över huvud taget skulle ha kunnat ske. Av dessa resultat låg 70 % inom området icke målbunden (naturvetenskaplig) forskning, 20% inom området målbunden forskning och 10% inom området utvecklings— och tillämpningsarbete (produktförbättringar o.d. ej inberäknade).

En svensk undersökning har utförts av kommittén för forskningsorga- nisation och forskningsekonomi (FEK). Den valde att på basis av samtliga volymer av UNESCO:s specialtidskrift Impact of Science and Society och av intervjuer belysa naturvetenskapernas roll i samhällsutvecklingen. Undersökningsresultaten publicerades i kommitténs meddelanden 1969:40 och 1970143 som grund för fortsatt kartläggningsarbete.

Den nyss citerade amerikanska undersökningen hade påvisat närvaron av samarbete över ämnesgränserna i de framgångsrika innovationerna. Den svenska undersökningen icke bara bekräftar detta utan belyser den påfallande höga graden av samarbete mellan olika naturvetenskaper. Den amerikanska undersökningen hade visat att det sker en påverkan i båda riktningarna mellan grundforskning och utvecklingsarbete, där ibland

Figur I:4 Poliovaccinels forskningsbakgrund.

'Virus

resultaten från målbunden forskning eller utvecklingsarbete är det nöd- vändiga underlaget för senare, icke målbunden grundforskning. Den svenska undersökningen visade likaledes att ett flertal samhällsaktiviteter eller teknologier varit beroende av forskningsresultat som framkommit inom åtskilliga naturvetenskapliga discipliner men även att behov inom olika samhällsaktiviteter och teknologier i gengäld och i efterhand påverkat utvecklingen inom skilda naturvetenskaper.

Inom ytterligare ett annat område kan förhållandet mellan olika slags forskning och samhällets behov belysas. Inom medicinska forskningsrådet har som ett led i rådets planeringsarbete studerats hur poliovaccinets tillkomst vetenskapligt förarbetades. Studien tog sin utgångspunkt i en indelning av den medicinska forskningen i tre grupper av forskningsområ- den: en grupp av grundläggande kunskapsuppbyggande natur, en grupp av klart tillämpningsinriktad forskning och en mellangrupp. I figur 114 illustreras hur det forskningsarbete som ligger bakom poliovaccinet har spänt över många discipliner inom alla de tre grupperna. Studier över poliosjukdomens epidemiologi visade att man måste misstänka en infek- tiös grund till sjukdomen. Genom forskningar inom bakteriologi och

G M ' K Molekylär Bakteriologi Medicin bio'ogi Virologi Kirurgi Kemi Farmakologi. Ortopedi FVSio'ogi Epidemiologi Morfologi

växer i Vävnads— kultur

Q " grundläggande forskningsområden

R || tillämpningsinriktade, kliniska forskningsområden

mellangrupp

virologi kunde det visas att det rörde sig om ett virus. Försök till immun profylax med orena virusblandningar gjordes tidigt. Dessa ansträngningar inom de kliniska områdena blev emellertid icke framgångsrika. Forsk- ningsfronten svängde nu tillbaka till virologin där man mera systematiskt försökte renodla virus. Detta lyckades inte förrän forskarna med hjälp av rena grundforskningsinsatser fick virus att växa i Vävnadskultur. Virus som nu erhölls i hög koncentration avdödades med formalin och nya vaccinationsförsök gjordes med det s.k. Salk-vaccinet med kända goda resultat. I vissa fall överfördes emellertid med injektionen levande virus, varför hela vaccinframställningsmetoden togs under omprövning. Detta arbete hade delvis grundforskningskaraktär. Resultat av denna slutliga utredning blev det numera använda helt biverkningsfria poliovaccinet.

1.6.2 Humaniora och samhällsvetenskap

Den riktning inom forskning om forskning som tar sikte på forskningens inverkan på samhället och som ovan endast har kunnat exemplifieras har koncentrerat sina insatser till det i vid mening naturvetenskaplig-tekno- logiska fältet.

Motsvarande intensiva insatser beträffande samhällsvetenskaplig och humanistisk forsknings samhälleliga effekter har knappast gjorts och synes också kräva delvis andra metoder. Bl. a. kan det vara ett rimligt antagande att humanistisk-samhällsvetenskaplig forsknings inflytande på samhället — bortsett från att det ofta är av en annan art — sker efter ett annat mönster än beträffande grundläggande naturvetenskaplig forskning. Dess inverkan kan i vissa fall inledas tidsmässigt mycket snart efter det att vetenskapliga resultat framkommit men denna inverkan sker ofta långt mer gradvis och saknar likaledes ofta de teknologiska innovationer- nas påtaglighet och — inte sällan kommersiellt betingade — genomslags- kraft. De Keynesianska principernas genombrott och de vetenskapliga förutsättningarna för deras framkomst inom nationalekonomin; det historiskt källkritiska genombrottets betydelse för t. ex. samhällens och gruppers motståndskraft mot propaganda — med viktiga tillämpningar inom t. ex. journalistik — och det källkritiska genombrottets vetenskap— liga förhistoria; den vetenskapliga utvecklingsbakgrunden till modern kulturpolitik är bara några exempel på områden där forskningsinsatser av detta slag borde kunna göras och delvis kan bygga på redan utförd forskning.

Den växelverkan mellan olika vetenskaper och mellan samhälle och forskning som de ovan refererade undersökningarna påvisat är naturligtvis särskilt påtaglig inom samhällsvetenskap och humaniora som har samhäl- let och dess olika yttringar som objekt. Ett åskådligt exempel utgör efterkrigstidens svenska skolreformer och den pedagogiska forskningens utveckling. I ”20 års samhällsforskning”, utgiven av Statens råd för samhällsforskning 1969, påpekar Torsten Husén att fram till 1950-talets mitt den övervägande delen av den pedagogiska forskningen i Sverige hade karaktär av examens- och speciminationsforskning präglad av

individuella forskares eller forskarskolors särskilda intressen. ”Avståndet mellan den praktiska pedagogiken, uppfostran och utbildning av barn och ungdom, och den forskningsverksamhet som bedrevs inom ramen för de fyra universitets— och högskoleprofessurerna måste tydligen ha upplevts som avsevärt.”

Vid de tidigare av dessa skolreformer — motiverade av utbildningsbe- hov och rättvisekrav som upplevdes som brådskande — var en av svårigheterna att relativt lite av reformarbetet kunde fotas på klara forskningsresultat. Sådana grundläggande frågor som den s. k. begåvnings- reservens storlek, samarbetet lärare—elev etc. var föga eller inte alls forskningsmässigt klarlagda. Under reformarbetet initierades forskning på vissa av dessa områden genom insatser från kommittéer, myndigheter etc. och utfördes vid särskilda anstalter, universitet och högskolor. Reformer- na inom de grundläggande skolstadierna fick emellertid delvis grundas på allmänt erfarenhetsmässiga bedömningar. Däremot kunde 1960—talets reformer inom gymnasiestadiet i större utsträckning baseras på resultat av forskning vid vars planläggning och genomförande de tidigare rönen var till god nytta. Även i denna forskning medverkade olika akademiska och andra institutioner och även privata sammanslutningar gjorde insatser.

Det var under dessa perioder fråga om forskning av alla typer, ofta med starkt praktisk inriktning. Reformarbetet bidrog kraftigt till att inrikta den nya forskargenerationens uppmärksamhet på problem av den art som reformarbetet tagit sikte på. Säkrare grepp om den s. k. begåvningsreservens 'storlek, om skolans sociologi, om lokalisering av utbildningsbehov, om elevers intressen och prestationsförmåga, om läro- planer, om skolplanering var några av resultaten. Rönen påverkade inte bara det fortsatta reformarbetet. De kom också genom återkoppling att ge nytt underlag för och starkt stimulera den fortsatta forskningen. Reformarbetet inom utbildningssektorn påskyndade samarbetet mellan discipliner sådana som pedagogik, psykologi och sociologi och en diffe- rentiering och specialisering i övrigt av dessa vetenskaper.

Husén belyser i sin studie mer detaljerat denna utveckling och påpekar att den pedagogiska forskningen därefter fått viktiga uppgifter utanför det område som normalt kallas undervisningsområdet. Detta innebär konkret att forskning kring problem inom social—, åldrings—, kriminal- och annan vård till viss del kan angripas med pedagogisk forskning och i sin tur ge återkopplingar till skolområdet.

Inom en rad områden kan likartade exempel ges. Ytterligare en illustration kan hämtas från samhällsforskningens område till belysning av förhållandet mellan forskningen och samhället. (Exemplet bygger på en promemoria som ställts till utredningens förfogande av Torsten Häger— strand.)

Den nya indelning i primärkommuner, som var slutförd 1974, grunda- de sig på "Principer för en ny kommunindelning. Betänkande avgivet av indelningssakkunniga." (SOU 1961 :9.) I motsats till 1952 års kortvariga nyindelning byggde 1961 års förslag mer direkt på resultat från tidigare bedriven samhällsforskning, särskilt inom demografi och ekonomisk geografi.

Den sedan 1800-talets mitt grundligt förändrade näringsstrukturen med åtföljande ändringar i befolkningens bosättningsmönster uppmärk- sammades redan av Eli F. Heckscher. Den tidigaste på en gång överskåd- liga och lokalt detaljerade bilden av den framväxande nya strukturen kom dock något senare med Sten De Geers ”Atlas över befolkningens fördelning i Sverige” (1919). De Geer introducerade här -— efter mödo— samt manuellt arbete med mantalslängder och topografiska kartor — en metod att beskriva befolkningens absoluta fördelning, som gav möjlighet att beräkna folkmängd inom godtyckligt avgränsade områden och således oberoende av existerande administrativa gränser. Metoden är numera en ordinarie beståndsdel av planunderlag över hela världen, där dataunder- laget så medger. Det har visat sig, att den absoluta befolkningskartan vid behandlingen av lokaliserings- och dimensioneringsfrågor utgör ett oöver- träffat instrument för att hålla en konfliktladdad diskussion inom en saklig ram.

De fortsatta befolkningsförskjutningarna i Sverige följdes genom en serie revideringar av De Geers atlas. I detta sammanhang blev ”tätorterna” (en term introducerad av W William—Olsson) föremål för ett ingående studium med hänsyn till demografiska, ekonomiska och sociala förhållan- den.

Under 1940- och 50-talen utfördes en rad studier av den inre omflyttningen sedd från individsynpunkt, vilket gav nya insikter i hur landsbygd och tätort samverkade befolkningsmässigt. Dessa kunskaper bidrog till att vidareutveckla de metoder rörande befolkningsfram- skrivningar som utvecklats under 1930- och 40-talen. Sådana framskriv- ningar var nödvändiga för att man skulle kunna bedöma möjligheterna att få en stabil befolkningssituation i de nya kommunala enheterna.

En annan utgångspunkt för l960—talets reformarbete på detta område hämtades från ytterligare ett annat håll.

En dominerande tanke i förslaget till kommunindelning var att man skulle sammanföra landsbygd och stadsbygd så att den ena bebyggelse- typens befolkningsförlust och ekonomiska svaghet skulle kompenseras av den andras befolkningsvinster och ekonomiska överläge. Detta borde ske genom att man anslöt de nya administrativa gränserna till de samhörig- hetsregioner från kommersiell och social synpunkt, som under urbanise- ringens gång spontant hade utbildats kring tätorter med centralortsfunk- tioner. Efter nu genomförd nyindelning kan principen synas trivialt enkel och självklar, men vid en jämförelse med 1952 års indelning framgår att så inte var fallet. Den då redan existerande funktionella samhörigheten mellan centralort och omland uppfattades inte som gångbar grund för gränsdragningar.

Den så kallade centralortsteorin hade först utvecklats omkring 1930 av den tyske forskaren Walter Christaller. Hans syfte var att komplettera de förut existerande teorierna för jordbruks- och industriproduktionens lokalisering med ett motsvarande tankeschema för tjänstesektorns och administrationens lägeskrav. Enligt denna teori är ett väl förgrenat centralortssystem en nödvändig förutsättning för fördelningsmässig likhet mellan ett lands invånare. De politiska omvälvningarna i Tyskland och

kriget ledde till att Christaller aldrig fick tillfälle vidareutveckla sina idéer från en universitetsposition. Det dröjde också ganska länge innan hans tankar nådde Sverige. Förtjänsten av att så skedde får tillskrivas den estländske samhällsgeografen Edgar Kant, vilken som flykting började bedriva universitetsundervisning här omedelbart efter kriget. Centralorts- teorin blev sedan snabbt föremål för en omfattande empirisk prövning. När kommunindelningen på nytt aktualiserades omkring 1960 kunde de genomförda arbetena erbjuda de begrepp och mätmetoder, som gjorde det möjligt att låta kommuner och länsstyrelser själva genomföra arbetet, samtidigt som vissa likhetskrav inom landet som helhet nästan automa— tiskt kom att uppfyllas. Det förtjänar tilläggas, att den ortsklassificering som riksdagen antog 1972 och de överväganden om samverkan mellan länen, som framförs av länsberedningen (SOU 1974184), innebär en fortsatt planering inom centralortsteorins begreppsram.

1.6.3 Forskningens förtroendekapital

Frågan om forskningens betydelse för samhället kan dock inte enbart diskuteras i oreflekterat positiva termer. Tidigare har antytts de samhälls- problem som hänger samman med de vetenskapliga upptäckternas nega- tiva effekter och en okontrollerad teknologisk utveckling. Perspektiven kan inte frikopplas från de globala krisfenomen som tränger sig på i form av miljöförstöring, resursförslitning, exponentiell befolkningstillväxt, ojämn fördelning av livsmedel och andra resurser etc.

Frågan om den vetenskapliga forskningens roll i dessa kriser både när det gäller krisernas framväxt och möjligheterna att häva eller dämpa dem väcker frågan om den vetenskapliga forskningen står inför sin tillbaka- gång eller skall fortleva i andra former än de nu vanliga.

En likaledes obesvarad men under debatt varande fråga är spörsmålet om hur samhället skall ställa sig till forskning som kan få negativa effekter för samhället. Ett exempel är den tidigare antydda debatten kring utnyttjandet av atomenergin, åter ett den genetiska forskning som leder till uppkomsten av nya former av organiskt liv, vilkas verkningar på de för vår planet naturliga livsformerna icke är kända. Ytterligare ett annat exempel, ehuru av annan natur, är hur långt exklusiva medicinska metoder skall drivas utan svårbemästrade konsekvenser för människor och samhällen. Samspelet mellan forskning och samhälle framträder med särskild skärpa i fall av denna art. Skall samhället hindra sådan forskning? I vilket forskningsstadium skall detta i så fall ske? Vilken grad av sannolikhet att förödande resultat av forskningen uppstår skall föreligga, innan forskning förbjudes? Allt talar för att det endast genom samarbete mellan forskare och samhälle är möjligt att i de enskilda fallen komma fram till svar på sådana frågor.

I samband härmed bör beröras den s. k. ”kritiska” forskningen. Självfallet innefattar all god forskning ett kritiskt och ifrågasättande element men termen har också kommit att accepteras med en mera precis innebörd. ”Kritisk” i denna särskilda mening är sådan forskning som syftar till att konfrontera samhället med forskningsresultat som är

obekväma; antingen därigenom att de utgår från helt andra värderingar och prioriteringar än det etablerade samhällets eller genom att de i något avseende går emot gällande vetenskapliga konventioner (och ibland på båda dessa sätt samtidigt). I det förra fallet kan man uppfatta den kritiska forskningen som tillämpad forskning med i förhållandet till gängse värderingar omvända förtecken. 1 det andra fallet accentueras svårigheterna av att den kritiska forskningen bryter mot vetenskapssam- hällets uppfattning om vad som är ”riktig" forskning.

Detta slags forskning behövs i ett utvecklat och fritt samhälle som korrektiv och provokation men är nästan definitionsmässigt hemlös när det gäller stöd från samhället. De forskningsfinansierande organen måste dock ha ett ansvar för att lösgöra medel för sådana insatser. Under alla förhållanden gäller det att ta den ”kritiska forskningen” på allvar och ständigt vara beredd att ompröva både gällande vetenskapliga konventio- ner och samhällets prioriteter. Ansvaret inför den kritiska forskningen skärper, men är inte väsensskild från, det ansvar som gäller för all vetenskaplig bedömning och i förhållandet mellan vetenskap och samhäl- le.

1.6.4 Avslutande synpunkter

I sitt sökande efter förståelse av fenomen och processer i naturen och samhället frambringar forskning ofta kunskap som ger upphov till nyttig- heter inom samhällsområdet, vilka inte alls varit mål för forskningen eller kunnat förutses när den genomfördes och som ofta påverkat forsknings- eller tillämpningsområden också inom andra, ofta helt oväntade områ- den.

Att det sker en allt påtagligare samverkan mellan forskning och samhällsaktiviteter belyses av de ovan citerade undersökningarna. Styr- kan hos denna samverkan kan vara beroende av synsätten inom de sektorer det gäller, av den institutionella och personella strukturen hos dem eller av tillgången på forskare med inriktning på de områden det gäller. Intresse för ny forskning av hög samhällsrelevans finns uppenbar— ligen — utbildningssektorn, miljösektorn, u-landssektorn, datasektorn är några få av de många exemplen härpå.

Att samhället har all anledning att av dessa och andra skäl kraftfullt stödja forskning och att härför fordras särskilda organ med hög kompe- tens har utredningen funnit självklart. Omedelbart aktualiseras då frågan om de forskningsstödjande organens sammansättning och arbetsformer. Utredningen skall här endast göra vissa allmänna reflexioner och åter- komma till de konkreta frågorna i senare avsnitt.

Det är uppenbart att en uppskattning av den inomvetenskapliga betydelsen — likaväl som en kompetent bedömning av det vetenskapliga arbetets halt — endast kan utföras av vetenskapligt skolade och välorien— terade bedömare. Det bör här dock understrykas att en viktig del i bedömningen av den inomvetenskapliga betydelsen gäller effekter på och kopplingar till andra vetenskapsområden. Den snabbt ökande kunskaps- mängden inom vetenskapen allmänt sett och den enskilde vetenskaps-

mannens specialisering och därmed sammanhängande svårighet att över— blicka mer än sitt eget forskningsfält utgör härvid ett problem. En snäv disciplinorientering hos enskilda bedömare eller bedömande grupper minskar möjligheterna till insiktsfulla ställningstaganden i detta avseende.

När det gäller bedömningen av samhällsrelevansen, dvs. frågor om i vilken grad forskningen har betydelse för samhället, är läget delvis ett annat. Den vetenskapliga kompetensen kan inte undvaras vid denna bedömning men även i samhällsfrågor välorienterade icke-vetenskapsmäns ställningstaganden är här nödvändiga.

När det sedan kommer till egentliga prioriteringsfrågor, till val mellan olika projekt med olika inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans närmar man sig de forskningspolitiska kärnfrågorna. En sådan fråga gäller vilken rollfördelningen skall vara mellan forskarkollektivet och det omgivande samhället, representerat främst av statsmakterna men även av olika korporationer och andra grupperingar. Frågorna löses inte genom försök till ett strikt åtskiljande av ”sektoriell tillämpad forskning” och ”fri grundforskning”. Uppdelningen som sådan är som ovan diskuterats inte rättvisande och lämplig och rollfördelningsproblemet finns över hela forskningsfältet. De tidigare antydda exemplen från det medicinska och teknisk-naturvetenskapliga området illustrerar problemens svårighetsgrad när det gäller frågan om samhällets rätt att ta ställning till forsknings- resultat skall begränsas till den tidpunkt då de föreligger eller skall utsträckas till att förhindra viss forskning genom att undandra den sitt stöd. Problemen blir inte mindre komplicerade av att de på andra områden har en annan framtoning. Det kan gälla möjligheterna att bedriva en kritiskt ifrågasättande samhällsforskning eller en forskning vars inriktning eller resultat kommer i strid med knäsatta värderingar och som kan tvinga fram en omprövning av t. ex. statsmakternas politik eller näringslivets handlande.

Vid den prioritering av forskning som råden under utbildningsdeparte— mentet gör sker i realiteten i många fall en bedömning efter de här skisse- rade linjerna. Avvägningarna mellan vilken vikt som skall läggas på den ena eller den andra skänkeln i figur 113 ovan kan skifta men som en motivering för rådens insatser förekommer över hela forskningsfältet en uppskattning av forskningens samhällsrelevans. Forskningsrådens anslags— äskanden under senare år har med ökande intensitet gett uttryck häråt.

I det praktiska prioriteringsarbetet uppstår därvid också ofta frågan om inom vilka samhällsområden den ifrågavarande forskningen kan tänkas få effekter, vilka effekterna kan bli och hur detta skall påverka prioriteringen av forskningsuppgifter. Anser man att nödvändig metodut- veckling och andra kvalitetskrav endast kan tillgodoses om forskningspro- jekt o.d. initieras av de forskare som skall utföra arbetet blir prioritev n'ngsuppgiften mer begränsad och mindre komplicerad. Det räcker då — i princip — att inom ramen för erbjudet urval av forskningsprojekt välja ut det som bäst svarar mot den avvägning man vill göra mellan inomveten- . skaplig betydelse och samhällelig relevans. Man får då lita till att forskarna själva intresserar sig för viktiga samhällsproblem eller för forskning som kan ge nya och för samhället välkomna tillämpningsmöjligheter. I

många fall uppstår naturligtvis inga konflikter; den föreslagna forsk- ningen svarar mot högt ställda krav i alla avseenden. Anser man — å andra sidan — olika otillgodosedda forskningsbehov vara så angelägna att de måste mötas också genom mer aktiv initiering och tror på möjligheterna att även i detta fall få fram god forskning blir prioriteringsarbetet till vissa delar komplicerat med ytterligare en dimension.

Det är i detta perspektiv utredningen vill se frågan om ”forskningens frihet” och frågan om den plats företrädare för allmänna intressen skall ha i forskningsstödjande organs arbete.

Dessa organ kan inte komma ifrån frågan om samhällsrelevansen, den finns där. Det gäller att finna former för att hantera den. För de stödjande organens del måste främjas en sammansättning och beslutspro- cedur som ger möjligheter att på ett rimligt sätt hantera problemkomplex av detta slag. Det betyder att kravet att forskningsrådsorganisationen skall ha vetenskaplig kompetens och förmåga att bedöma forskningspro- jekt med hänsyn till kvalitetssynpunkter måste kvarstå orubbat. Den vetenskapliga kompetensen måste vidare garanteras för att den inom- vetenskapligt betydelsefulla forskningen skall kunna bevakas och främjas. Därutöver måste organisationen ha en sammansättning och arbetsformer som möjliggör rättvisande bedömningar av samhällsrelevansens grad och främjar balanserade lösningar vid avvägningen mellan önskemålen om samhällsrelevans och inomvetenskaplig betydelse. När det gäller den påtagligt samhällsrelevanta forskningen måste organisationen också kunna hantera de till sin egentliga natur politiska val som måste ske beträffande tyngdpunkten och inriktningen av denna forskning.

Allt detta måste ske under beaktande av frihetsproblematiken — att forskning måste främjas även om den är obekväm för vetenskapliga, politiska eller ekonomiska etablissemang av skilda slag. Samtidigt måste de forskningsstödjande organen leva upp till de krav på vitalitet, nyorien- tering och gränsöverskridande som all framgångsrik forskning och forsk- ningsstödjande verksamhet ställer.

Problemet får dock inte göras vare sig större eller mindre än det är. Som alltid när det gäller avvägningar mellan olika principer och önskemål måste lösningarna bli pragmatiska och garantier skapas för att ett ensidigt tillgodoseende av endast ett synsätt undvikes, en ensidighet som skulle vara till men för både forskningen och samhället i övrigt.

11. Forskningens organisation

2. Forskningsrådens tillkomst och utveckling

2.1. Rådsorganisationens tillkomst

Allmänt sett markerar tiden kring andra världskriget inledningen av en period då vetenskapen kom att tillmätas allt större betydelse för samhällets liv och förändring och en period med snabbt ökande forsk- ningsvolym. Utvecklingen i Sverige är parallell med denna internationella utveckling. Forskningsråden inrättades för Sveriges del i samband med, och blev i realiteten en del av, den universitetens upprustning som inleddes redan under andra världskriget och som efter krigets slut tog ökad fart. För finansiering och inriktning av universitetens och högsko- lornas forskning har forskningsrådsorganisationen haft stor betydelse.

En analys av rådens tillkomsthistoria ger viktiga bidrag till förståelsen av hur de idag arbetar. En inledning till skapandet av en forskningsråds— organisation hade skett redan 1927 då på initiativ av Kungliga Vitter- hets-, Historie- och Antikvitetsakademien (KVHAA) inrättades en fond baserad på de 5. k. överskottsmedlen från statligt koncessionerade penninglotterier. Till akademien knöts en nämnd med uppgift att av fondens medel utdela anslag till främjande av svensk humanistisk forsk- ning. Utvecklingen av den rådsorganisation som idag finns inleddes dock först inom andra forskningsområden.

2.1.1. Teknisk forskning

Initiativet inom det humanistiska forskningsområdet följdes inte inom andra vetenskapsområden förrän 1940 och utvecklingen kom då att gåi något andra banor. Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, tillkallade detta år ett antal sakkunniga under ordförandeskap av general- direktören Gösta Malm för en utredning ”rörande den tekniska forsk- ningens ordnande”. Utredningen tillkom efter en motion i riksdagen. I direktiven angav statsrådet, att lösningen på frågan om statens ökade stöd till teknisk forskning främst borde sökas i riktning mot inrättandet av ett tekniskt centralinstitut för forskning, omgivet av speciella branschinsti- tut; med verksamheten vid dessa institut skulle övrig teknisk forsknings- verksamhet — främst den vid de tekniska högskolorna — samordnas. Utredningen, som arbetade parallellt med en utredning om den högre tekniska undervisningens ordnande, avgav under 1942—1943 en rad

betänkanden. Resultatet blev inrättande av olika branschforsknings- institut — svenska träforskningsinstitutet, svenska textilforskningsinsti- tutet, ett institut för järn- och metallforskning och andra.

Tanken på ett centralinstitut för teknisk forskning sköt dock utred- ningen åt sidan. I sitt första betänkande (SOU 194216), framlagt i februari 1942, betonade utredningen bl.a. angelägenheten av samband mellan den tekniska forskningen och undervisningen vid de tekniska högskolorna och universiteten. Den tekniska forskningen i landet ansågs otillräcklig. För att öka den borde åstadkommas både en utökning av forskarutbildningen, en ökning av forskningsmöjligheterna och en högre grad av samordning. De båda senare önskemålen ville utredningen tillgodose dels genom att särskilda forskningsanslag och stipendier till- delades Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och Chalmers tekniska högskola (CTH), dels genom att därutöver ett särskilt anslag för teknisk- vetenskaplig forskning skulle uppföras i riksstaten.

Utredningen föreslog vidare ett fristående statligt forskningsråd, som skulle kunna åstadkomma enhetlighet och samordning när det gällde det statliga stödet åt teknisk forskning i allmänhet och vid fördelningen av det föreslagna särskilda anslaget. Rådet skulle skaffa sig överblick över den tekniska utvecklingen, hålla kontakt med ilandet pågående teknisk forskning samt ta initiativ till samordnande insatser och till ny forskning Vidare borde rådet tjäna som sakkunnigorgan rörande de anslag till teknisk-vetenskaplig forskning som fördes fram i ämbetsverkens petita samt ”som särskilt betydelsefull uppgift” ha att behandla framställningar om bidrag ur det föreslagna allmänna anslaget. Rådets uppgift blev i detta avseende att bereda ärendena; bidragen skulle enligt förslaget beviljas av Kungl. Maj:t.

När det gäller forskningsrådets sammansättning och storlek föreslog utredningen att Kungl. Maj:t skulle utse ordförande och, efter förslag från KTH, CTH, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA), ytterligare sex ledamöter.

Förslagen tillstyrktes i huvudsak eller lämnades utan erinringar av flertalet remissinstanser. l remissvaren framkom dock från bl. a. universi— tetshåll erinringar mot den föreslagna metoden för val av rådets leda- möter. Ett inflytande även för företrädare för universitetens naturveten- skapliga forskning ansågs rimligt. IVA framhöll att ett forskningsråd borde kunna organiseras i direkt anslutning till akademien och inordnas i denna. Statskontoret avstyrkte utredningens förslag om inrättande av ett råd .,- det tänkta rådets uppgifter borde handhas av IVA.

Inrättandet av ett tekniskt forskningsråd

I enlighet med utredningens förslag inrättades ett tekniskt forskningsråd från den 1 juli 1942. Till disposition för teknisk-vetenskaplig forskning ställdes ett belopp av 500 000 kronor, varav 200 000 utgjorde ett reellt tillskott och 300 000 var medel disponibla från annat anslag. De föreslagna särskilda anslagen till den tekniska forskningen vid KTH och CTH beviljades likaledes efter förslag i statsverkspropositionen 1942 och

utgick med 150 000 kronor. I propositionen om inrättandet av tekniska forskningsrådet framhölls — i anslutning till synpunkter som under remissbehandlingen framförts från universitetshåll — att rätten att föreslå ledamöter i rådet borde kunna vidgas till att omfatta t. ex. även universiteten och Stockholms högskola för att därigenom kontakt skulle skapas med den forskning som där bedrevs.

Grunden till forskningsrådsinstitutionen i dess nuvarande form var därmed lagd.

Byggnadsforskning

I ett särskilt betänkande (SOU 1942:7) föreslogs inrättandet av en kommitté för byggnadsforskning. Uppgiften förslogs bli liknande tek— niska forskningsrådets. Även detta förslag blev föremål för proposition och genomfördes år 1942.

2.1.2. Samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning — utredningsarbete under motstånd

Vissa drag i tillkomsten av det tekniska forskningsrådet är, som det skall visa sig, betecknande även för flera av de följande rådens tillkomst— historia: bristerna i den fasta basorganisationen och frågan om vilka krafter som skulle styra rådens handlande.

Nästa fas i utvecklingen inleddes 1943 då två nya utredningar tillsattes. I november 1943 tillkallades, efter en motion till 1943 års riksdag, en utredning ”rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forsk- ningens främjande” och samtidigt tillsattes -— utan att initiativ tagits i riksdagen — en utredning rörande inrättandet av ett socialvetenskapligt forskningsråd. Bakom tillkomsten av utredningen om den medicinska forskningen låg ett intensivt opinionsskapande arbete, bedrivet under ett par års tid av en grupp framstående medicinska forskare. Denna grupp, vars främste företrädare var professorn Georg Kahlson, arbetade syste- matiskt på att få till stånd en offentlig debatt om forskningens villkor och dess betydelse isamhället.

Denna debatt var också en del av en stor internationell debatt mellan marxistiska och liberala vetenskapspolitiker, med företrädare som J. D. Bernal och M. Polanyi, kring frågorna om forskningens sociala funktion. Denna debattsituation, och den nationella ingrediens som det svenska universitetsväsendets tillstånd och avspärrningen under kriget innebar, ger mycket av förklaringen till den livliga diskussion som kom att utspelas kring de utredningsuppdrag som nyss berörts.

När det gäller utredningen om inrättandet av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd förelåg, som antytts, inget riksdagsinitiativ; det framstår som troligt att det är nationalekonomen och professorn Gösta Bagge som isin egenskap av ecklesiastikminister här tog initiativet.

Förutom stödet för den samhällsvetenskapliga forskningen som sådan antydde Bagge i sina direktiv ytterligare motiv för skapandet av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd, nämligen att ett sådant skulle kunna

ersätta en diskuterad utbrytning av de samhällsvetenskapliga ämnena vid universiteten och högskolorna till särskilda fakulteter; en utbrytning som Bagge ansåg olämplig med hänsyn till att detta ämnesområdes forsknings- uppgifter i stor utsträckning krävde medverkan även av andra än de rent samhällsvetenskapliga ämnena. Ett forskningsråd skulle här kunna tjäna som ett lämpligt samordnande organ.

Förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskaplig! forskningsråd

Även om de sakkunniga rörande inrättandet av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd inte hade mandat att behandla den samhällsvetenskapliga forskningens ställning och framtida behov i allmänhet, underlät de inte att i sitt korta betänkande (SOU 1944zl9) — avlämnat i maj 1944 — framhålla den samhällsvetenskapliga forskningens bristande resurser. Till skillnad från den utredning som behandlade den medicinska forskningen framlade de dock inga konkreta förslag idenna fråga. Det forskningsråd, som utredningen föreslog skulle inrättas, skulle ägna dessa problem stor uppmärksamhet, framhölls det i betänkandet. Det betonades också att ett forskningsråd självständigt skulle kunna föreslå förstärkningar av universitetens resurser både materiellt och personellt. Utredningen hän- visade i detta sammanhang också till de förslag som kunde väntas från en samtidigt pågående utredning angående socialutbildningens organisation.

Utredningen pekade vidare på att det krävdes en förbättring av samarbetet mellan samhällsvetenskaperna liksom en förbättring av kon- takterna mellan den offentliga förvaltningen och det vetenskapliga arbetet. Dessa brister i den samhällsvetenskapliga forskningens förutsätt- ningar måste på något sätt mötas, menade utredningen, och framhöll att ett centralt placerat organ här kunde göra stora insatser utan att själva forskningsarbetet centraliserades. Problemet huruvida de samhällsveten- skapliga ämnena skulle samlas i särskilda fakulteter vid universiteten fann utredningen inte relevant i detta sammanhang; en sådan reform utgjorde inget alternativ till ett forskningsråd.

Utredningen betonade att ett forskningsråd inte fick ge ”forskningen några direktiv” eller i någon form få sig tilldelad rollen av ”överledning” för det vetenskapliga arbetet. Samtidigt framhölls dock att rådet borde kunna ta initiativ till forskning av vikt; särskilt skulle detta kunna gälla områden där samordning mellan olika vetenskapliga discipliner var nödvändig.

Då utredningen betonade att en politisk styrning av forskningens resultat under inga förhållanden fick åstadkommas blev frågan om rådets sammansättning en kardinalfråga. Utredningens starka betonande av att samhällsvetenskapernas förbindelse med samhällsorganen måste komma till uttryck i rådets sammansättning utgjorde emellertid en komplika- tion. Förslaget innebar att majoriteten — sex — av det tänkta rådets tio ledamöter skulle utses av vetenskapsmän samlade i rikstäckande, ämnes- orienterade valkorporationer, vilka samtidigt skulle fungera som kärna i regelbundet återkommande ämneskonferenser. Tre representanter för ”samhällsintresset” skulle utses av Kungl. Maj :t inom ett förslag uppsatt

av ett antal intresseorganisationer, bl. a. LO, TCO, SAF och Svenska bankföreningen, KF och Sveriges grossistförbund. Ordföranden skulle utses av Kungl. Maj :t utan föregående förslag. De valkorporationer som föreslogs innefattade följande ämnen: nationalekonomi och företagseko'l nomi; statskunskap, statsrått och förvaltningsrätt; statistik och befolk- ningslära; geografi, ekonomisk geografi, historia och ekonomisk historia; sociologi och psykologi samt psykiatri, socialmedicin och kriminologi. Kommitténs förslag till ekonomisk ram för det tänkta rådet var förhållan- devis blygsamt: 200 000 kronor.

Debatten om förslaget till samhällsvetenskaplig forskningsråd

Vid remissbehandlingen visade det sig att flertalet av de ämbetsverk och näringsorganisationer som yttrade sig inte hade några principiella invänd- ningar mot inrättandet av ett forskningsråd. Däremot framkom det att förslaget ingalunda var välförankrat i universitets— och högskolevärlden.

I den debatt som fördes inom de akademiska församlingarna — och även offentligt » framfördes kritik i flera avseenden. Vid sidan av att man på många håll ifrågasatte den av utredningen föreslagna sammansätt— ningen av rådet koncentrerades de kritiska synpunkterna kring frågan huruvida utredningen alls hade behandlat rätt problem. Huvuduppgiften vore inte, menade man från kritikerhåll, att skapa möjligheter till understöd av enstaka projekt; det gällde istället att bygga upp de samhällsvetenskapliga institutionerna över huvud taget. I debatten fram- fördes också att fakulteterna själva kunde utgöra rådgivande organ vid fördelningen av medel för särskilda socialvetenskapliga forskningsupp- gifter. Risken för en otillbörlig politisk dirigering av forskningen beto— nades i flera sammanhang. Från flera håll framfördes krav på en ny utredning med inriktning på dessa problem. Även universitetskanslern gjorde dessa och andra kritiska synpunkter till sina och hävdade att frågan om inrättandet av ett forskningsråd borde vila tills hela frågan om samhällsvetenskapernas utbyggnad vid universiteten och högskolorna

tagits upp till utredning. Den försvarslinje som förespråkarna för ett forskningsråd i detta läge

intog innebar bl. a. att man betonade att den föreslagna rådskonstruk- tionen garanterade vetenskapsmännen ett dominerande inflytande på anslagsfördelningen och att en konstruktion med anslag direkt från departementen skulle innebära långt större risker för en politisk styrning. Samhällsvetenskapernas läge var nu sådant, menade förespråkarna, att stora, samordnade och kostnadskrävande undersökningar med samarbete mellan olika forskare och institutioner måste kunna sättas igång. Det var ett krav på medel för själva forskningsuppgiften som fört fram tanken på forskningsråd, och om det vetenskapliga läget krävde samordnade dirige- rade insatser gjorde man genom ett forskningsråd den vinsten att forskarna själva stod för den nödvändiga dirigeringen. Om allt skulle bli vid det gamla, framhölls det, riskerade man att de samhällsvetenskapliga undersökningarna skulle övertagas av enskilda och målbestämda forsk- ningsinstitut. Ökade anslag till universitetens upprustning behövdes men

utgjorde inget alternativ till ett forskningsråd.

Resultatet av de tunga akademiska remissinstansernas kritik mot .utredningens förslag blev dock att tanken på ett socialvetenskapligt forskningsråd tillsvidare lades åt sidan.

Förslaget om inrättande av ett medicinskt forskningsråd

l motionen till 1943 års riksdag angående den medicinska forskningen hade föreslagits just inrättandet av ett forskningsråd. Under statsutskot- tets arbete med motionen framkom emellertid — trots att alla yttranden statsutskottet erhållit varit positiva synpunkter som föranledde riks- dagen att begära en utredning huruvida stödet till den medicinska forskningen skulle ske genom ett forskningsråd eller på annat sätt. Dessa synpunkter kunde stödjas också på fakta framlagda i motionen, och direktiven till utredningen formulerades i enlighet med riksdagens önske- mål. En av de pådrivande på medicinskt håll -— professorn Georg Kahlson _- har belyst hur man på många håll även när det gällde den medicinska forskningen ansåg att fakulteternas anslag i första hand skulle ökas och hur man i denna situation såg en fara i tillkomsten av forskningsråd. (20 års medicinsk forskning. Statens medicinska forskningsråd 1945— 1965. s 9 ff.)

Utredningen om den medicinska forskningens främjande överlämnades till Kungl. Maj:t i november 1944 (SOU 1944:55). Utredningens förslag innebar att man ' liksom tidigare utredningen om den tekniska forsk- ningen — tog ett dubbelt grepp.

Det ena greppet innebar att man villle tillförsäkra universiteten, Karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan ett sär- skilt anslag för medicinsk forskning, vilket skulle fördelas på de olika lärosätena av Kungl. Maj:t. Ur detta anslag skulle medel kunna fördelas fritt till institutioner för att täcka kostnader för visst forskningsarbete. Fördelningen på institutioner skulle åvila universitetskanslern (resp. veterinärhögskolans styrelse). Vidare föreslog man inrättandet av 27 doktorandstipendier för hela riket.

Efter att inom ramen för direktiven, vilka hindrade de sakkunniga att gå in på frågan om läroanstalternas organisation, på detta Sätt ha sökt direkt förbättra situationen på forskningsinstitutionerna, framlade de sakkunniga — med ett andra grepp — sitt huvudförslag om inrättandet av ett forskningsråd med möjligheter att självt ta initiativ till forskning och dessutom att stödja forskning initierad av forskarna själva.

När det gällde sammansättningen av rådet redovisade utredningen att man tvekat mellan två huvudalternativ; det ena vore ett litet råd vilket kunde förmodas bli arbetsdugligare och utveckla en större ”beslutsam- het” än ett större; det andra ett större råd där önskemålet om allsidig vetenskaplig och lokal representation skulle kunna tillgodoses. Utred- ningen stannade för det senare alternativet: rådet borde bestå av 15 ledamöter, av vilka en skulle vara av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, två representera medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsförvaltning; de övriga 12 borde vara aktivt verksamma vetenskapliga forskare utsedda

genom val inom de medicinska fakulteterna samt Karolinska institutets, tandläkarinstitutets och veterinärhögskolans lärarkollegier.

Till rådets disposition föreslog de sakkunniga 600000 kronor. Det direkta anslaget till högskole- och universitetsinstitutioner ansåg de böra uppgå till 400 000 kronor. Den kompromiss ifråga om formerna för forskningsstöd som dessa kombinerade förslag innebar hade inte till- kommit utan spänningar inom kommittén; en stor minoritet ville in i det sista skjuta rådstanken på framtiden och koncentrera rtesurserna till en upprustning av fakulteterna. Den debatt som förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd gav upphov till inträffade sam- tidigt som utredningen om den medicinska forskningen befann sig i sitt slutskede. Den senare utredningen hade alltså i sitt slutarbete kunnat tillgodogöra sig de synpunkter som framkom under debatten och i sina förslag ta ställning till den vetenskapliga opinionens splittrade krav. Spänningen inom kommittén är en återspegling av debatten utanför den.

Inrättandet av ett medicinskt forskningsråd

Den starka kritiken mot förslaget om ett samhällsvetenskapligt forsk- ningsråd ledde, som nämnts, till att förslag ej förelades riksdagen. Utredningen om den medicinska forskningen lades dock till grund för proposition i april 1945. I denna underströks mycket klart universitetens och lärosätenas självständiga roll i forskningssammanhang och betonades att deras resurser för medicinsk forskning var bristfälliga. Utredningens förslag godtogs i princip i alla dess delar; anslag för forskning direkt destinerade till institutionerna, inrättande av forskningsstipendier och inrättandet av ett medicinskt forskningsråd föreslogs riksdagen. I fråga om fördelningen av resurser mellan forskningsrådet och anslaget till institutioner var propositionen salomonisk; 500 000 kronor föreslogs för vartdera ändamålet. Riksdagen beslöt i enlighet med dessa förslag och den 1 december 1945 kunde ett medicinskt forskningsråd inleda sin verksamhet.

2.1.3. Jordbntksforskning

Till 1945 års riksdag framlades också proposition om inrättandet av ett råd för jordbruksforskning. Propositionen grundade sig på två utrednings— förslag, dels ett av den ovan nämnda tekniska forskningskommittén om inrättande av en statens lagringsforskningskommitté, dels ett förslag av en i februari 1944 tillsatt kommitté rörande inrättande av ett jordbrukstek— niskt forskningsråd (SOU 1944133).

I propositionen förslog departementschefen, statsrådet Pehrsson- Bramstorp, att ett jordbrukstekniskt forskningsråd skulle inrättas med uppgift att bevaka även den s. k. lagringsforskningen samt att 100 000 kronor skulle anvisas för ändamålet. Rörande kommitténs sammansätt- ning föreligger en intressant skillnad gentemot de övriga forskningsråden, som här endast skall omnämnas och ytterligare något beröras isamband med redogörelsen för det humanistiska rådets tillkomst. Kommittén

rörande ett jordbrukstekniskt forskningsråd hade beträffande lantbruks- akademiens anknytning till ett råd framhållit att rådet borde göras fristående från akademien men genom dess sekreterare få en naturlig och fast anknytning till denna. Rådet borde enligt kommittén bestå av 14 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t, samt dessutom lantbruks- akademiens sekreterare. I anslutning till bl. a. akademiens egen uppfatt- ning föreslog emellertid jordbruksministern att rådet skulle nära knytas till akademien genom att den skulle utse hälften av rådets ledamöter. Kungl. Maj:t skulle dock ges ett starkt inflytande genom att utöver den andra hälften även utse rådets ordförande. Riksdagen beslöt i enlighet med detta förslag.

2.1 .4 Naturvetenskapligt genom bro tt Naturvetenskapliga forskningskommittén och universitetsberedningen

Med tillkomsten av de nyss berörda råden var forskningsrådsidén i dess moderna form etablerad. Det hade som framgått inte skett utan svårig- heter och tveksamhet och innebar inte att utvecklingen var genomförd.

Det har dock också framgått och är viktigt att betona, att tillkomsten av forskningsråden sker i flera, delvis parallella, förlopp.

Särskilt tydligt blir detta sammanhang när det gäller tillkomsten av det naturvetenskapliga rådet. Även här var bakgrunden riksdagsmotioner och en riksdagsskrivelse med begäran om utredning. I augusti 1944, samtidigt som betänkandet om inrättandet av ett samhällsvetenskapligt forsknings- råd remissbehandlades och under det att utredningen rörande den medicinska forskningens främjande ännu arbetade, tillkallades sakkun- niga för att utarbeta förslag till främjande av matematisk-naturvetenskap— lig forskning. Denna kommitté fick ett uppdrag som i första hand rörde frågan om utökat stöd åt den naturvetenskapliga forskningen iallmänhet — ett uppdrag vari forskningsrådstanken endast var en del.

Naturvetenskapliga forskningskommittén och 1945 års universitetsbered- ning

Innan den naturvetenskapliga forskningskommittén framlade sitt betän- kande i november 1945 hade krigsslutet inträffat och i juni 1945 tillsattes, efter överläggningar mellan ecklesiastikministern Georg Andrén, universitetskanslern och företrädare för universite:en och högskolorna, den s. k. universitetsberedningen med uppgift att behandla universitetens resursfrågor över hela fältet.

Härigenom hade den tendens som redan vid tilikomsten av tekniska forskningsrådet varit tydlig — att man vid diskussionen om inrättandet av forskningsråd betonade universitetens allmänna nödläge och behovet av 'förstärkningsinsatser över hela forskningsfältet —— förts fram till ett slags slutpunkt. I utredningens form togs här ett samlat grepp på frågan om universitetsforskningens basresurser. Denna fråga blev nämligen utgångs- punkt och centrumi utredningsuppdraget.

Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag

Naturvetenskapliga forskningskommittén framlade i sitt betänkande (SOU 1945148) en rad förslag till förstärkningar av universitetens forsk- ningsresurser genom inrättande av ett antal nya professurer, utbyggnad av docentstipendiesystemet, tillskott av biträdespersonal, utbyggnad av institutionslokaler etc.

Därutöver föreslog kommittén att ett naturvetenskapligt forskningsråd skulle inrättas. Den uttalade utgångspunkten var därvid att universitets- och högskoleinstitutionernas resurser _ även efter av kommittén före- slagna reformer — måste kompletteras med anslag för särskilda, större forskningsuppgifter och att fördelningen av dessa medel skulle vara det tilltänkta rådets huvuduppgift. Rådet skulle bl. a. kunna ta initiativ till forskning inom särskilda områden men några koordinerande uppgifter ansågs rådet inte behöva ikläda sig med hänsyn till det svenska forskar- samhällets ringa omfattning. Kommittén betonade att universitetsforsk- ningens och därmed rådets uppgifter skulle ligga inom grundforsknings- området. Den stödde sig på ett utförligt resonemang efter två linjer. I första hand betonades den förutsättningslösa grundforskningens betydel- se som välståndsskapande faktor och _ med en för tidpunkten naturlig hänvisning till atombomben — att sådan forskning var av avgörande betydelse för ett folks existens som fri och självständig nation. Därutöver underströks kraftigt det allmänkulturella värdet av förutsättningslös sanningssökande grundforskning och varje kulturlands plikt att lämna bidrag härtill.

När det gäller forskningsrådets organisation och anslag föreslog utred- ningen att rådet skulle bestå av endast fem ledamöter inklusive ord- förande; matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds och Uppsala universitet, matematisk—naturvetenskapliga fakulteten vid Stock- holms högskola samt Vetenskapsakademien skulle representeras. De nämnda organen skulle föreslå vartdera två kandidater; Kungl. Maj:t skulle utse en av de föreslagna ur varje grupp jämte _ utan förslag — ordförande. I valet mellan de två organisationsalternativen ”litet och slagkraftigt” och ”stort och representativt” stannade utredningen alltså för det förra. Anslaget borde enligt utredningen utgå med 1000 000 kronor per år och därmed komma i paritet med de anslag som då utgick för medicinsk respektive teknisk forskning.

Remissbehandling och proposition

Till 1946 års riksdag avläts en proposition som nära anslöt sig till utredningens förslag. Denna bifölls och ett naturvetenskapligt forsknings— råd inrättades från den 1 december 1946. Trots betänkandets starka betoning av kravet på upprustning av universitetens och högskolornas egna basresurser för forskning hade i remissmaterialet inte saknats röster som andades farhågor inför inrättandet av ett forskningsråd. Större Akademiska konsistoriet i Uppsala framhöll att rådets uppgifter måste begränsas till utdelning av anslag så att det inte utvecklades till ett

”överorgan” för forskningen. Med tanke härpå ansåg man det lämpligt att rådet gjordes så litet som föreslagits och att det representerade de institutioner som bedrev grundforskning. Konsistoriets tillstyrkan av förslaget var kopplat till förbehållet att även utredningens övriga förslag genomfördes. Universitetskanslern gjorde sig till tolk för liknande syn- punkter då han framhöll att anslag till ett forskningsråd inte fick lägga hinder i vägen för ökade anslag direkt till universiteten.

Denna syn kan också sägas prägla propositionen; inrättandet av ett forskningsråd var bara en del av ett större upprustningsförslag. Proposi— tionen tillmötesgick, då det gällde formerna att utse ledamöter i rådet, synpunkter som framförts av den sittande universitetsberedningen och vissa akademiska instanser. I propositionen fastslogs nämligen att repre- sentanterna för universitet och högskolor borde utses direkt av berörda sektioner och fakulteter. I propositionen ifrågasattes dock om inte även företrädare för medicinsk forskning och för naturvetenskaplig forskning utanför universiteten borde vara representerade i rådet. I den instruktion för det naturvetenskapliga forskningsrådet som efter riksdagens positiva beslut utfärdades fullföljdes också denna tanke; det naturvetenskapliga rådet kom till en början att bestå av sju ledamöter (senare nio) av vilka Kungl. Maj:t utsåg tre (senare fem).

I den proposition som bl. a. innehöll förslaget om ett naturvetenskap- ligt forskningsråd föreslogs också särskilda anslag för atomenergiforsk- ning. Propositionen byggde i denna del på förslag från en i november 1945 tillsatt kommitté — atomkommittén — som fått i uppgift att planlägga forskningsarbetet för atomenergiens frigörande.

Kommittén lade den 13 mars 1946 fram förslag med påvisande av konkreta anslagsbehov, vilka i stort accepterades av regering och riksdag. De anvisade medlen uppgick till 2 000 000 kronor. Kommittén fick i uppdrag att tillsvidare fungera som sammanhållande och rådgivande organ i atomforskningsfrågor. Från budgetåret 1948/49 utfärdades sär- skilda bestämmelser som gjorde det möjligt för atomkommittén att arbeta i samma former som de övriga forskningsråden utan att därför dess ställning ännu närmare preciserades. Med tanke på atomkommitténs tillkomst och karaktär av statlig kommitté ansågs det naturligt att dess ledamöter tillsattes av Kungl. Maj:t.

2.1.5. Samhällsvetenskapligt forskningsråd; andra omgången

Frågan om inrättandet av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd togs upp till förnyad prövning bara knappt ett år efter det att den föregående utredningen skjutits i sank av remissinstanserna. Utgångsläget var nu i alla avseenden ett annat än vid det föregående tillfället. I direktiv, som utfärdades den 27 september 1945, fick en ny utredning _ socialveten- skapliga forskningskommittén — i uppdrag att se över hela frågan om ökning av forskningsmöjligheterna på det samhällsvetenskapliga området. Utgångspunkten skulle vara att söka förbättra arbetsmöjligheterna vid universitet och högskolor där under alla förhållanden den samhällsveten- skapliga forskningen i stor utsträckning skulle äga rum. Såväl antalet

professurer och andra lärarbefattningar som lokalfrågor, biträdesfrågor etc., skulle göras till föremål för utredningens överväganden. Därutöver skulle den till förutsättningslös omprövning uppta det vilande förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd.

Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag

Kommitténs betänkande lämnades i oktober 1946 (SOU 1946:74). Efter att _ på samma sätt som den naturvetenskapliga forskningskommittén — ha lagt en rad förslag till upprustning av de samhällsvetenskapliga institutionerna med lärarkrafter och annan personal, tog kommittén upp frågan om forskningsråd. I det läge som uppstått i och med att flera forskningsråd inrättats på andra områden kunde kommittén uppenbar- ligen lätt ena sig om att ett samhällsvetenskapligt.råd borde komma till stånd.

I fråga om rådets uppgifter tog kommittén upp den kritik som riktats mot det föregående förslaget. Det väsentligaste i den kvarstående delen av kritiken rörde risken för att ett forskningsråd skulle använda sitt inflytande till att dirigera och efter politiska hänsyn leda forskningen. Detta ansågs speciellt känsligt inom samhällsvetenskaplig forskning. För att minska faran för en sådan utveckling borde ett samhällsvetenskapligt forskningsråd visa stor försiktighet när det gällde att ta initiativ till forskning liksom när det gällde att samordna forskningsarbetet. Rådets uppgift skulle i huvudsak vara att pröva inkomna ansökningar. Det i och för sig önskvärda samarbetet mellan forskarna borde befordras på annat sätt än genom anslagsfördelning. Som ett exempel på lämpliga åtgärder angavs utgivandet av en årlig publikation med fullständigaste möjliga upplysningar om all inom landet pågående samhällsvetenskaplig forskning.

Ett särskilt problem rörde rådets verksamhetsområde. Det gällde om det planerade rådet skulle stödja även rättsvetenskaplig forskning. Frågan hade varit föremål för behandling redan i den första utredningen men det förslag som där presenterades hade på rättsvetenskapligt håll inte ansetts tillgodose kraven på inflytande från rättsvetenskapernas företrädare. Under det att den nu aktuella utredningen arbetade hade frågan aktualiserats i samband med att Vitterhetsakademien i april 1946 hos Kungl. Maj:t begärt ett årligt anslag för att tillsammans med avkastningen av den humanistiska fonden användas till stöd för humanistisk forskningi vidaste mening. I det förberedande arbetet för denna framställning hade övervägts om förutom humanistisk även teologisk och juridisk forskning skulle inbegripas i den, med ökade medel utrustade, humanistiska fondens verksamhet. Även samhällsvetenskaperna i övrigt hade varit påtänkta som ett ansvarsområde för den utvidgade humanistiska fonden. Under hänvisning till kontakter bl. a. med den socialvetenskapliga forsk- ningskommittén hade dock Vitterhetsakademien stannat för att generellt inbegripa endast teologisk forskning.

Socialvetenskapliga forskningskommittén föreslog att den rättsveten- skapliga forskningen i sin helhet skulle inordnas i det samhällsvetenskap-

liga rådets verksamhet. Ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd, vilket aktualiserats på olika håll, ville kommittén främst av praktiska skäl inte tänka sig. Den rättsvetenskapliga forskningen var av så begränsad omfatt- ning att ett särskilt råd för dess behov skulle bli för litet. Kravet på rörlighet och smidig anpassning till aktuella behov skulle bättre kunna tillgodoses inom ett större råd. Även av rent vetenskapliga skäl ansåg kommittén ett sammanhållet råd lämpligt. De båda vetenskapsgrenarna skulle ömsesidigt gagnas av en konfrontation inom samma forsknings- stödjande organ.

När det gällde sammansättningen av det samhällsvetenskapliga rådet gick den socialvetenskapliga forskningskommitténs majoritet på en något annan linje än sin föregångare. I båda fallen föreslogs dock antalet ledamöter bli tio. Man betonade att det behövdes en koppling till samhällslivet genom representanter i rådet som icke utsetts av veten- skapsmän men ansåg att två ( i stället för tre) var ett tillräckligt antal. Dessa kunde utses av Kungl. Maj:t utan förslagsställande från intresse— organisationer. Beträffande de vetenskapliga representanterna ville den socialvetenskapliga forskningskommitténs majoritet under intryck av den tidigare debatten överge det tidigare förslaget om riksomfattande, ämnes- inriktade valkorporationer till förmån för lokalt förankrade. I det övergivna förslaget hade i tre av valkorporationerna inslaget av icke- forskare varit markant; i socialvetenskapliga kommitténs förslag domine- rade universitets— och högskolerepresentanterna helt. Om förslaget så- lunda innebar ett försvagande av samhällsinflytandet markerade kom- mittén i gengäld att en yngre forskare borde få plats i rådet genom att föreslå Sveriges docentförbund som särskild valkorporation.

Remissbehandling och inrättande

När förslaget från socialvetenskapliga forskningskommittén remiss- behandlades blev frågan om rådets sammansättning åter aktuell och i propositionen i maj 1947 -— som innefattade en rad åtgärder i den pågående universitetsupprustningen — skedde en viss återgång till det ursprungliga förslagets principmodell med riksomfattande valkorporatio- ner. Det propositionen inte tog med ur det tidigare förslaget var den mer markerade samhällsanknytningen. Kungl. Maj:t skulle självständigt utse två ledamöter företrädande samhällslivet. Inte heller förslaget om garan- terad särskild representation för docenterna tillgodosågs. De från juri- diskt håll under remissbehandlingen framförda önskemålen om ett särskilt rättsvetenskapligt råd ledde nu till att rättsvetenskapen tillsvidare ställdes helt utanför.

Det samhällsvetenskapliga forskningsrådet inrättades från den 1 december 1947.

2.1.6. Humanistisk forskning — först och sist

Humanistiska fondens inrättande

Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien hade — som framgått av den föregående framställningen — tidigt tagit ett initiativ som ledde till

skapandet av ett forskningsrådsliknande organ för stöd åt humanistisk forskning.

År 1927 inrättades på dess förslag Humanistiska fonden, vilken tillfördes de s.k. överskottsmedlen från statligt koncessionerade pen- ninglotterier. Medlen förvaltades av en nämnd på tio personer, av vilka Kungl. Maj:t utsåg fyra och Vitterhetsakademien själv sex ledamöter. Fondens avkastning skulle enligt reglementet användas till ”att främja svenskt forskningsarbete inom de humanistiska vetenskapernas område” och ”i övrigt främja sådana företag och arbeten, som kunna vara av betydelse för eller äga samband med de humanistiska vetenskapernas framåtskridande”. Enligt reglementet hade nämnden vid fördelningen av anslag fullständig frihet inom ramen för tillgängliga medel.

Vitterhetsakademiens nya förslag och akademiemas förhållande till råds- organisationen

Tanken vid Humanistiska fondens inrättande synes ha varit att successivt öka fondens storlek genom regelbundna tillskott av medel. Då Vitterhets- akademien i april 1946 tog ett initiativ på nytt var dock situationen den att ränteavkastningen trots regelbundna kapitaltillskott stagnerade och fondens möjligheter i motsvarande mån minskades. Vitterhetsakademien begärde därför hos Kungl. Maj:t att ett årligt statsanslag om 650 000 kronor skulle tilldelas nämnden jämte avkastningen av Humanistiska fonden. Denna uppgick då till nära 8000 000 kronor. Akademien föreslog dock en viss utökning i ansvarsområdet. Som påpekats hade diskuterats huruvida de juridiska och teologiska ämnesgrupperna skulle inbegripas i den genom statsanslag stärkta fondens verksamhet. Efter samråd med berörda fakulteter och den sittande socialvetenskapliga forskningskommittén begränsades förslaget om utökning av ansvars— området till att gälla endast de teologiska vetenskaperna.

Akademien föreslog vidare en ändring i nämndens sammansättningi syfte att bereda direkt inflytande för universiteten och högskolorna. I ett preliminärt förslag hade akademien fört fram tanken på ett oförändrat antal ledamöter utsedda av akademien, en minskning av de av Kungl. Maj:t direkt utsedda från fyra till två och ett tillskott av fyra ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t inom ett förslag från universiteten och de fria högskolorna — inalles alltså tolv ledamöter. Detta förslag väckte opposi- tion från universitetshåll och ställde på sin spets ett problem som varit aktuellt även vid tillkomsten av tidigare forskningsråd: frågan om de vetenskapliga akademiemas ställning och uppgifter i sammanhanget.

När det tekniska forskningsrådet tillkom ifrågasattes om inte IVA skulle kunna fylla de funktioner som åvilade ett forskningsråd; utred- ningen avvisade tanken medan akademien talade för den. Regering och riksdag gick på utredningens linje. Vid tillkomsten av det naturvetenskap- liga forskningsrådet gällde det Vetenskapsakademiens ställning. Akade— mien själv ställde sig positiv till tanken att fungera som forskningsråd men utredningen tog klart ställning för att forskningsråd och akademi skulle vara fristående från varandra. Däremot föreslog utredningen att

KVA skulle vara representerad i rådet. [jordbrukets forskningsråd gavs som ovan berörts lantbruksakademien en stark ställning.

Huvudskälen mot att akademierna skulle fungera som forskningsråd eller ha ett starkt inflytande i dem framfördes särskilt tydligt när det gällde Humanistiska fonden och Vitterhetsakademien. Det var nödvän- digt, menade man, att så långt möjligt garantera råden tillgång på aktiva forskare; redan akademiens ålderssammansättning med en stor andel pensionerade professorer gjorde den mindre lämplig ur denna synpunkt. Den kunde därför inte på ett naturligt sätt representera det aktuella forskningsläget. Vidare pekade man på det förhållandet att akademien delade inflytande på val av ledamöter iett forskningsråd med fakulteter- na; detta innebar att de akademiledamöter—professorer som fortfarande var i tjänst fick dubbelt inflytande.

Trycket från universitetshåll gjorde att Vitterhetsakademien ändrade sitt preliminära förslag beträffande antalet akademiledamöter från sex till fyra och i den proposition som i övrigt i stort sett gick på akademiens linje blev detta förslag framlagt för riksdagen. Akademiens ställning trängdes dock ytterligare ett steg tillbaka. Via motioner från akademiker i riksdagen inskränktes dess representation i den omorganiserade Huma- nistiska fondens nämnd till tre ledamöter. Därutöver bestod nämnden av sju ledamöter, varav ordförande och vice ordförande utsågs av Kungl. Maj:t och fem av fakulteter eller motsvarande. Ett nytt reglemente för nämnden utfärdades 30 juni 1947. I samband med genomförandet av 1955 års universitetsutrednings förslag (avsnitt 2.2.2) fick nämnden även formellt karaktären av forskningsråd.

2.2. Forskningsrådsorganisationens utveckling

1 och med att den humanistiska forskningen fått ett forskningsråd av samma slag som de andra stora forskningsfälten kan rådens tillkomst- period sägas vara avslutad. Inom loppet av ett halvt decennium hade i samband med en allmän forsknings- och universitetsupprustning skapats en nära nog heltäckande rådsorganisation. I den efterföljande utveck- lingen fram till dagsläget skall här pekas endast på vissa huvuddrag. En viss uppmärksamhet bör dock ägnas åt det — hittills enda — samlade grepp på forskningsrådsproblematiken som togs av 1955 års universitets— utredning.

2.2.l Anslagsutveckling

Rådens anslagsutveckling har varit av avgörande betydelse för deras möjlighet att fylla sina uppgifter. En samlad översikt av anslagsutveck- lingen från tiden för rådens tillkomst fram till nuläget ges i det följande. Rådens anslagsutveckling kan dock inte ses fristående från övriga forsk- ningsanslag och bör därför åtminstone grovt relateras till den totala forskningsinsatsen i landet. Forsknings- och utvecklingsarbete finansieras och bedrivs såväl av den offentliga, främst den statliga, sektorn som av

det privata näringslivet. Försök till beräkningar av omfattningen av dessa satsningar i sin helhet eller av delar därav har efter 1955 års universitets- utredning gjorts bl. a i samband med sammanställningar för OECD, i den offentliga statistiken och i riksdagens revisorers granskningspromemoria om den statliga forskningsverksamheten (8/1972). Det statistiska under- laget är dock fortfarande ojämnt och ofullständigt och materialet tillåter inte mera exakta beräkningar.

Forskningsråd ens anslagsutveckling

En sammanfattande bild av anslagsutvecklingen för forskningsråden under utbildningsdepartementet under perioden 1950—1975 gesi figuren 2:l. ] tabell 2.1 kompletteras figuren med uppgifter om anslagsut- vecklingen för respektive forskningsråd samt för Styrelsen för teknisk utveckling (STU) — som övertagit tekniska forskningsrådets uppgifter och statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR). Dessa sju forskningsstödjande organ har sammantaget haft en anslagsutveckling som inneburit en ökning från ca 7 mkr. 1950 till ca 420 mkr. 1975, beräknat i löpande penningvärde. För forskningsråden under utbildnings- departementet har anslagen ökat från 6 till 244 mkr. under motsvarande period. Anslagsmässigt har STU haft den största ökningen. Här bör emellertid påpekas STU:s markanta inriktning på tekniskt utvecklings- arbete. Stödet till forskning utgör endast en mindre del av STU:s totala anslag.

För att klarlägga utvecklingens reella innebörd bör beskrivningen av anslagsutvecklingen i löpande priser kompletteras med något mått för utvecklingen i fasta priser. I figur 221 har därför inlagts en fastpriskurva för anslagsutvecklingen för forskningsråden under utbildningsdeparte- mentet. Fastpriskurvan har beräknats med hjälp av konsumentprisindex med utgångspunkt i 1950_.1951 års prisnivå. Det är diskutabelt, vilket bl. a. påpekats i ovan nämnda granskningspromemoria, om konsument- prisindex är ett alldeles lämpligt index för beräkning av forskningsrådens anslagsutveckling och för volymökning av FOU, då det bl. a. inte tillräckligt täcker in lönekostnadsstegringarna. Något lämpligare index som ger jämförbara resultat med tidigare beräkningar synes dock för närvarande inte finnas att tillgå. Relativt stor andel av forskningsrådens kostnader utgörs av lönekostnader. För dessa kostnader skulle ett lönekostnadsindex ge en mer rättvisande bild än konsumentprisindex. För perioden efter 1960 finns vissa beräkningar av lönekostnadsindex för statstjänstemän som visar en snabbare stegring än konsumentprisindex. Den faktiska ökningen av forskningsrådens anslag kan därför beräknas vara något lägre än vad fastpriskurvan i figuren antyder, särskilt för perioden efter 1960. Lönekostnadspåläggen som påförts anslagen sedan 1969/70 innebär att efter 1970 anslagen i realiteten endast ökat mycket svagt, vilket den nedre kurvan i figur 2:l anger.

Av figuren går att utläsa att anslagsutvecklingen för forskningsråden efter den i uppbyggnadsskedet självklart mycket snabba ökningen visade en stagnation och t. o. m. mindre nedgång i realvärdet under perioden

1946/47—1954/55. Därefter inträdde åter en höjning av realvärdet. Ökningen har sedan fortgått under 1960-talet.

För utvecklingen under 1960-talet fram till l970—talets första år har riksdagsrevisorernas kansli utfört en rad beräkningar ägnade att belysa utvecklingen i stort. Enligt dessa beräkningar uppgick ökningen av de för forskningsråden samt STU och SJFR disponibla resurserna under perio- den 1960/61—1971/72 till ca 270 % uttryckt i fasta priser (konsument- prisindex). Forskningsrådsutredningen har fört fram dessa beräkningar till budgetåret 1974/75. De redovisas i tabell 212. I fasta priser uppgick ökningen totalt för råden samt för STU och SJFR till ca 500 %. Om endast forskningsråden under utbildningsdepartementet medräknas be- gränsar sig ökningen till ca 275 % från 1960/61 till 1974/75.

Mkr

250

200 '

150'

100

50.

Figur 2"! Anslagsutveck- lingen för forskningsrå— den under utbildnings— departementet uttryckt i löpande och fasta priser I 95 0—1 9 75. (Fastprisberäknad med konsu men tprisindex. )

1950/51 1955/56 1960/61 1965/66 1970/71 1975/76 År _ Löpande priser

"""""" Fasta priser, 1950/51 års prisnivå ' ' ' ' ' Fasta priser, 1950/51 års prisnivå. Exkl lönekostnadspålägg

a 1953/54 tillkom anslag för CERN; 1974/75 30,3 mkr. b T. 0. m. 1962/63 ingår särskilt anslag till flyg— och navalmedicin. 0 Fr. o. m. 1969/70 ingår i anslagen lönekostnadspålägg (1974/75 29 %). d Fr. o. m. 1972/73 ingår anslag till rymdforskning. Del av anslaget till naturveten— skaplig forskning. e Uppgifterna för 1975/76 bygger på förslagi 1975 års budgetproposition.

TabellZ:l Riksstatsanslagen till forskningsråden under utbildningsdepartementet samt STU och" SJFR 1945/46—1975/76 (mkr. löpande priser)

Råd 1945/46 1950/51 1955/56 1960/61 1965/66 1970/71(] 1974/75 1975/76b AFR 1,9 2,8 5,7 9,7 16,0 30,2 32,8 AFR/CERN 1,0 3,3 7,0 17,9 30,3 37,7 HFR 0,6 0,8 1,5 3,5 7,7 11,9 15,0 MFR 0,5 1,56 2,6C 6,56 14,4 40,1 58,0 64,3 NFR 1,3 2,2 5,8 18,2 41,9 70,1d 78,5d SFR 0,3 0,5 1,3 3,2 8,3 13,6 15,7 SJFR 0,1 0,3 0,6 1,5 4,1 9,5 13,7 15,5 TFR/STU 0,7 1,1 1,5 5,2 16,6 56,5 191,0 2101 Summa 1,3 7,0 12,0 30,8 76,7 197,9 418,84 469,6d Summa exkl.

SJFR och

TFR/STU 0,5 5,6 9,9 24,0 56,0 131,9 214,1(1 244,04

” l—'r. o. m. 1969/70 ingår lönekostnadspålägg (1974/75, 29 %). b Förslag till riksstatsanslag enligt budgetpropositionen 1975. C Inklusive flyg och navalmedicin. d Inklusive särskild anslagspost till rymdforskning. 1974/75, 7,5 mkr., 1975/76, 8,5 mkr.

Under hela tjugofemårsperioden 1950 till 1975 har forskningsråden sammantaget haft en genomsnittlig årlig ökning av anslagen om ca 16 % uttryckt i löpande priser, vilket i fasta priser (inkl. lönekostnadspålägg) motsvarar en genomsnittlig ökning om ca 11 %. Utvecklingen är dock, som framgått av siffermaterialet, ingalunda enhetlig mellan de olika råden.

De statliga Fo U—anslagens utveckling

De samlade svenska FoU-insatserna överstiger för närvarande väsentligt 3 miljarder kronor. Några mer exakta aktuella uppgifter om den totala

Tabell 2:2 Anslagsutvecklingcn 1960/61 till 1974/75 uttryckt i index för 1974/75 (1960/61 = 100)

lndex ArrRa lll-"R MFR NFR SFR SJFR sru Totalt Löpande priser 430 667 812 981 916 740 2981 1180 Fasta priserb 217 327 410 495 462 374 1505 596

a I AFR:s anslag ingår inte anslagen till CERN. b Fastprisberäknat med konsumentprisindex. Indextalen för förändringen är beräknad på anslagsbelopp exkl. lönekostnadspålägg (29 %) av en beräknad personalkostnadsandel om 65 %, jfr även riksdagens revisorers granskningspromemoria nr 8/1972, s. 53.

omfattningen av FoU-verksamheten i landet och fördelningen av satsningarna på den offentliga sektorn och på det privata näringslivet går inte att få.

Den senaste officiella forskningsstatistiken (SCB nr U 1973zl9) avser förhållandena 1971 och är begränsad till teknisk-naturvetenskaplig FoU. Enligt dessa beräkningar dominerade industriforskningen starkt när det gålllde teknisk-naturvetenskaplig FoU-verksamhet. År 1971 uppgick kostnaderna för industrins FoU-verksamhet till ca 1,6 miljarder kronor; därav avsåg ca 90 % rent utvecklingsarbete. FoU-kostnaderna finansiera- des till mer än 80 % av industriföretagen själva. Till följd av minskade försvarsbeställningar under slutet av 1960-talet har statens forsknings- beställningar och stöd till industrins FoU minskat kraftigt och uppgick 1971 till ca 13% av industrins totala FoU-kostnader. Den statliga satsningen på teknisk-naturvetenskaplig FoU uppgick detta år enligt den officiella statistiken till totalt ca 1,2 miljarder kronor, forskningsverksam- heten vid universitet och högskolor inräknad.

En sammanställning i 1975 års budgetproposition (bilaga 10 s. 256) visar att budgetåret 1974/75 anvisas ca 2,3 miljarder kronor till FoU över riksstaten. Även dessa beräkningar omges med reservationer då det är förenat med stora svårigheter att ur anslag som inte är avsedda enbart för FoU ange de exakta beloppen för sådan verksamhet.

Riksdagens revisorers kansli visar i granskningspromemoria 8/1972 följande utveckling av de statliga FoU-anslagens andel av statsutgifterna på driftbudgeten: 1950/51 1,3 %, 1960/61 2,3% och 1970/71 3,6 %. Beräkningarna av FoU-anslagen för dessa tre budgetår utgick från andra grunder än dem som har använts för beräkningarna avseende 1974/75. Direkta jämförelser av andelen av statsbudgeten kan därför inte göras.

Riksdagens revisorer har i uppföljning av tidigare beräkningar av 1955 års universitetsutredning och av forskningsberedningen även sökt fastställa de statliga forskningsanslagens (exklusive utvecklingsarbete) fördelning på huvudgrupper av primära anslagsmottagare under 20-årsperioden 1950/51—1970/71. Trots att redovisningen lider av en klar svaghet däri att man varit tvungen att schablonmässigt uppskatta andelen forskningsmedel i anslagen till högre utbildning och forskning till 50%, har den ett påtagligt intresse då den i varje fall tycks visa att forskningsrådsorganisationen väl hävdat sig i förhållande till andra mottagare av statliga forskningsmedel.

Enligt beräkningarna som redovisas i tabell 2.3 ökade de statliga forskningsanslagen med ca 1 500 % mellan 1950 och 1970, vilket omräknat i fasta priser motsvarar en volymökning om ca 600 %. Av redovisningen framgår också att gruppen universitet och högskolor hade i stort sett en oförändrad andel, ca 43—44 %, av de totala statliga forskningsanslagen, medan gruppen forskningsråd och fonder, vars anslag i stor utsträckning också går till universitetsforskning, ökade sin andel från 12% 1950/51 till 20% 1970/71. Forskningsanslagen till statliga institut och laboratorier samt branschforskningsinstitut minskade däremot från 45 % 1950/51 till 36 % 1970/71.

Utredningen har inte fört fram dessa beräkningar av de statliga

Tabell 2:3 Statliga forskningsanslag exklusive utvecklingsarbete 1950/51, 1955/56, 1960/61, 1965/66 och 1970/71. med fördelning på huvudgrupper av primära anslagsmottagare. Källa: Riksdagens revisorsers gransk- ningspromemoria nr 8/1972

1950/51 1955/56 1960/61 1965/66 1970/71” Mkr. % Mkr. % Mkr. % Mkr. % Mkr. % Universitet och hög- skolor 25 43 48 42 97 39 223 39 500 44 I-"orskningsråd och fonder 7 12 12 11 33 14 78 13 230 20 Statliga laboratorier, atomenergiforskning, branschforskning m. m. 26 45 54 47 117 47 277 48 410 36 Totalt 58 100 114 100 247 100 578 100 1 140 100 Index för anslagsut- vecklingen, löpande 950b priser (1950/51 = 100) 100 197 476 997 1638 Konsumentprisindex mcd december 1950 = 100 100 133 155 189 236 Index för anslagsut— vecklingen, fasta priser (1950/51 = 100) 100 148 275 528 694

” Enligt utredningens uppskattning. b Efter reduktion för lönekostnadspålägg.

satsningarna på forskning till nuläget. För att ge en uppfattning om dagsläget och forskningsrådens anslagssituation i ett större sammanhang har utredningen valt att i figur 2:2 redovisa de statliga FoU-anslagen över riksstatsanslagen grovt fördelade på tre. grupper: forskningsråden (inkl. STU och SJ FR), universitet och högskolor samt övriga statliga organ.

2.2.2. Organisatorisk utveckling -- förändrade förutsättningar, nya redskap

Utvecklingen av forskningsrådens resurser har givetvis inte skett utan en samtidig förändring och utveckling både av forskningsrådens arbetsvillkor och verksamhetsformer liksom av universitetens och högskolornas egna budgetmässigt givna möjligheter till forskningsverksamhet. I detta sam- manhang skall pekas endast på vissa betydelsefulla inslag i denna utveckling som har direkt samband med rådens verksamhet. Dagslägets organisation och arbetsformer för forskningsråden under utbildnings- departementet belyses i kapitel 5. Kapitel 3 behandlar frågor om universitetens och högskolornas forskning särskilt.

Licentiand— och doktorandstipendier

Den viktigaste förändringen på universitetssidan under 1940-talet var i detta sammanhang otvivelaktigt införandet av ett särskilt anslag för

1 500

1 000

500

Forsk- Univ Övriga nings- o högsk statliga råd (motsv) organa

Råden (UV-dgep) _ U-dep— Övr SJFR 7///A Joeep _XXXX För-depb

ål

STU m Figur 2:2 Statliga Fo U- anslag (riksstatsanslag) fördelade på forsknings- ” I anslagen för övriga statliga organ ingår delar av anslaget Bidrag till kommunala råd (motsv.), universitet undervisningssjukhus, att disponeras av vederbörande sjukvårdshuvudmän (jfr och högskolor samt övri— avsnitt 4.2). ga statliga organ 1974/ 17 Av anslaget under lförsvarsdcpartementet avser 124 mkr. anslaget Gemensam 75, mkr. (jfr tabell 4.7). försvarsforskning: Kunskapsuppbyggande forskning att disponeras av FOA.

licentiand- och doktorandstipendiering. Från budgetåret 1947/48 anvisades 1 300 000 kronor för detta ändamål — en ökad satsning på dessa stipendier kom i samband med universitetsutredningens arbete ett decennium senare. Anslaget innebar ett påtagligt stöd för forskningsverk- samheten men medförde också på sikt, genom sin forskarrekryterande effekt, ett ökat tryck på forskningsrådsanslagen.

Samarbetsdelegationen. Det samhällsvetenskapliga rådets utveckling

Vad beträffar själva rådsorganisationens utveckling under 40-talet kan här nämnas att en samarbetsdelegation, efter överenskommelse mellan råden, inrättades redan 1947. En större organisatorisk förändring inom rådsorganisationen skedde i och med budgetåret 1954/55 då det samhällsvetenskapliga forskningsrådet efter proposition till riksdagen ombildades till ett samhälls— och rättsvetenskapligt forskningsråd och särskilda medel anvisades för rättsvetenskaplig forskning. Frågan om rättsvetenskapens forskningsrådsanknytning och dess förhållande till de övriga samhällsvetenskaperna hade som påpekats berett bekymmer ända sedan den första utredningen 1943 om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. Från rättsvetenskapligt håll hade i olika omgångar hävdats att den juridiska forskningens behov inte kunde tillgodoses inom ramen för ett allmänt samhällsvetenskapligt eller humanistiskt forskningsråd. En utredning som 1949 tillkallats av ecklesiastikministern Josef Weijne föreslog samma år (SOU 1949:52) att ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd skulle bildas.

Lösningen, som alltså kom först 1954, blev ett slags kompromiss; rättsvetenskaperna bildade en egen, självständig sektion inom rådet. Ordföranden var dock gemensam för de båda sektionerna i det nya rådet. Härigenom fastlades den organisationsprincip som fortfarande gäller för detta råd.

När efter förslag av 1955 års universitetsutredning statens psykologisk- pedagogiska institut 1959 inordnades i rådet följdes denna princip och statens råd för samhällsforskning organiserades på tre sinsemellan självständiga sektioner. Principen tillämpades under 1960-talet både när det gällde utbyggnaden av det medicinska rådet med en försvarsmedi- cinsk sektion och när det gäller jordbruksforskningsrådet med en sektion för skogsforskning.

Särskilda j?vskartjänster

En betydelsefull nyhet i forskningsorganisationen infördes från budget- året 1955/56 1 och med inrättandet av ett antal 5. k. forsknings- läkartjänster under särskilt anslag i statsbudgeten. Initiativet härtill hade tagits av medicinska forskningsrådet. Anslaget disponerades av universitetskanslern men det medicinska forskningsrådet hade avgörande inflytande både på val av ämnesområde och förordnande av innehavare av tjänstetyp ett slags rörlig tjänstereserv _ bildade på förslag av dock fem forskningsläkartjänster på docentnivå inrättas. Denna tjänstetyp — att slags rörlig tjänstereserv — bildade på förslag av universitetsutredningen senare mönster för forskartjänster även inom andra vetenskapsområden och knöts direkt till råden. Antalet tjänster utökades successivt, de gällde till en början de medicinska och naturvetenskapliga råden samt rådet för samhällsforskning. Från budgetåret 1965/66 kunde även humanistiska forskningsrådet disponera sådana.

Universitetsutredningens roll

Den utveckling som universitetsutredningens förslag medförde både för universitetsväsendet i allmänhet och för forskningsrådsorganisationen var även i andra avseenden av största betydelse och kan jämföras med den som ledde till rådsorganisationens tillkomst ungefär ett decennium tidigare. Universitetsutredningens uppdrag var att ta ett samlat grepp på främst de filosofiska fakulteternas hela utbildningssituation och mot bakgrund av en redan inträffad och framför allt väntad snabb ökningi tillströmningen till högre studier föreslå åtgärder över det filosofiska utbildningsområdet och hela det akademiska forskningsfältet. Av den rad förslag till upprustning som utredningen framlade och som också genomfördes skall här endast beröras några som har direkt intresse för rådsorganisationen och dess arbetsmöjligheter. Utredningens förslag presenterades i flera betänkanden, i detta sammanhang bör särskilt nämnas Forskarrekryteringen (SOU 1957:24) och Forskningens villkor och behov (SOU 195832).

Anslag till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet och till biträdeshjälp åt docenter

Förutom införandet över hela linjen av forskartjänster av den typ som inrättats för den medicinska forskningen och som nyss berörts föreslog universitetsutredningen att bland universitetens basresurser skulle finnas ett anslag för främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet. Även här kunde man gripa tillbaka på lösningar som redan tillämpats inom det medicinska området.

I samband med redogörelsen för det medicinska rådets tillkomst påvisades ovan hur det ökade stödet till medicinsk forskning delades upp i dels ett rådsanslag, dels ett anslag som fördelades direkt till de medicinska och odontologiska fakulteterna. Detta senare anslag hade _ kunde universitetsutredningen visa -— till alldeles övervägande del kommit att användas just till stöd åt ograduerade forskare. Utredningen föreslog nu att ett liknande anslag skulle ställas till förfogande även för andra områden. Detta resulterade i att från och med budgetåret 1958/59 anvisades 2 600 000 kronor till detta ändamål.

Universitetens möjligheter att dela ut projektinriktat forskarstöd borde enligt universitetsutredningen gälla även för de till universiteten knutna disputerade forskarna. På dess förslag infördes från 1959/60 1 statsbudgeten ett särskilt anslag avsett för biträdeshjälp åt de e.o. docenterna. Vid sidan härav framfördes en rad allmänna förslag om upprustning av universitetsinstitutionernas basorganisation, bl. a. när det gällde biträdeshjälp och utrustningsanslag. Genomförandet av dessa förslag påverkade naturligtvis forskningsrådens situation i och med att vissa anslagsbehov genom denna upprustning kan sägas ha avlyfts från forskningsråden.

Ökade rådsanslag

Även om dessa universitetsutredningens förslag och de åtgärder som de föranledde innebar ett tillmötesgående av vissa kritiska synpunkter, som framförts under rådens tillkomstperiod och som syftade till att i första hand ge ökade forskningsmöjligheter direkt till universiteten, försum- made universitetsutredningen på intet sätt att söka förbättra även forsk- ningsrådens resurser.

Förslaget om forskartjänster över så gott som hela rådsområdet — som nyss nämnts ' var därvid kanske det viktigaste bidraget, men det kompletterades med en genomgång rådsområde för rådsområde med förslag om i vilken takt och i vilken grad resurserna skulle ökas. Det uttalade syftet var att ge råden större möjligheter att svara för kostnader även för dyrbar vetenskaplig apparatur och ökade möjligheter att inrätta särskilda forskningsgrupper med anslag inte bara till forskarlön utan även till ltjälpkrafter, apparatur och materiel. Utredningens förslag låg här i linje med den syn som präglat också uppbyggnaden av rådsorganisatio- nen; den var en väg bland andra att kanalisera pengar till universitetens forskning.

Universitetsutredningens förslag angående rådens organisation och sam- mansa'ttning

När det gällde rådens organisation och sammansättning syftade utredningen inte till några större, principiella förändringar. Humanistiska fondens nämnd och Atomkommittén, vilka fungerat som forskningsråd, föreslogs även formellt få denna status.

I samband därmed föreslogs en utökning av antalet ledamöter i humanistiska rådet från tio till fjorton med oförändrat direktinflytande för Kungl. Maj:t som skulle utse ordförande och vice ordförande liksom oförändrat inflytande för Vitterhetsakademien. När det gällde statens råd för atomforskning, där Kungl. Maj:t dittills utsett samtliga ledamöter, föreslog universitetsutredningen ett ökat direkt inflytande för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsv) men ett bevarat starkt direktinflytande för Kungl. Maj:t, som skulle besätta sex av de föreslagna tolv platserna. Tanken på en inkorporering av atomkommittén i naturvetenskapliga rådet diskuterades men avvisades.

Beträffande medicinska och naturvetenskapliga rådet innebar utred- ningens förslag en viss ökning av antalet ledamöter samtidigt som man för medicinska rådet föreslog att de vetenskapliga ledamöterna skulle utses dels av fakulteterna (motsvarande) direkt, dels av Kungl. Maj:t efter förslag av rådet. Därmed skulle skapas likartade principer för det medicinska som för det naturvetenskapliga rådet där denna princip tidigare införts på rådets eget initiativ. Motiveringen var att man därmed kunde befria de akademiska valkorporationerna från den svårighet det innebar att söka tillfredsställande täcka de från varandra ganska skilda forskningsfält som varje råd skulle betjäna.

När det gällde det nya rådet för samhällsforskning var utredningens

viktigaste ändringsförslag utöver inkorporeringen av statens psykologisk- pedagogiska institut att antalet av akademiska instanser utsedda leda- möter i den socialvetenskapliga sektionen skulle minskas något och att i den rättsvetenskapliga sektionen de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skulle ökas från en till två. I fråga om psykologisk-pedagogiska sektionen föreslog utredningen samma proportioner som för den socialvetenskap- liga, dvs. att två ledamöter skulle utses av Kungl. Maj :t och fyra direkt av akademiska instanser. Sammansättningen av tekniska forskningsrådet, vars medlemmar samtliga utsågs av Kungl. Maj:t, ville universitetsutred- ningen förändra därhän att två av dess åtta ledamöter skulle utses av de tekniska högskolornas lärarkollegier.

Det genomgående draget i universitetsutredningens förslag var att bevara Kungl. Maj:ts inflytande på tillsättningen av ledamöter samtidigt som, i de fall där Kungl. Maj:t tidigare ensam tillsatt ledamöter, man ville införa ett direkt inflytande även för de akademiska instanserna. Någon enhetlig modell i detta avseende föreslog universitetsutredningen dock inte.

När det gällde mandattider för rådens ledamöter var universitetsut- redningens förslag emellertid enhetligt. Det resonemang utredningen här förde syftade till att samtidigt tillgodose både kravet på tillräcklig cirkulation bland ledamöterna och kraven på kontinuitet i rådens arbete. Den kompromiss mellan dessa båda synpunkter som utredningen föreslog innebar en mandatperiod för de valda ledamöterna på tre år med möjlighet till omval för en andra period.

I den proposition som lades fram för 1959 års riksdag och som grundade sig på utredningens betänkande Forskningens villkor och behov (SOU 1958:32) anslöt sig ecklesiastikministern med smärre undantag till utredningens förslag angående rådens organisation — den viktigaste avvikelsen var att förslaget om en minskning av antalet ledamöter i socialvetenskapliga sektionen i samhällsforskningsrådet inte accepterades — och i den samma år utfärdade instruktionen för forskningsråden inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde kodifierades för första gången i ett sammanhang bestämmelser angående de råd som nu ligger inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Instruktionen för tekniska forskningsrådet — under handelsdepartementet — förnyades likaledes men utan att tillgodose universitetsutredningens förslag om valrätt för de tekniska högskolornas lärarkollegier.

Rådsprofessu rer

En fråga som senare skulle visa sig ha stor betydelse för forskningsrådens verksamhetsformer var universitetsutredningens förslag att ett system med rörliga professorstjänster skulle införas inom universitetsområdet för att, utöver systemet med personliga professurer, ge möjlighet till smidig anpassning till nya forskningsbehov och tillvaratagande av framstående forskningsbegåvningar. Utredningens förslag föranledde inget beslut och utvecklingen tog en delvis annan riktning i och med att personliga professurer kom att i ökande utsträckning knytas till forskningsråden.

Denna utveckling har ett visst samband med en betydelsefull organisa- torisk förändring inom medicinska forskningsrådet.

Universitetsutredningen hade vid sina överväganden lämnat åt sidan problemet med den försvarsmedicinska forskningens ställning som aktua- liserats av medicinska rådet. Frågan om samverkan mellan en 1948 inom forskningsrådet inrättad försvarsmedicinsk nämnd och den självständiga flyg- och navalmedicinska nämnden löstes 1963/64 så att inom medi- cinska forskningsrådet upprättades en särskild sektion för försvarsmedi— cinsk grundforskning efter den modell som tillämpats för sektionsindel- ningen vid det samhällsvetenskapliga rådet. Då isamband därmed flyg- och navalmedicinska nämndens verksamhet upphörde överfördes till forskningsrådet den forskningspersonal som varit knuten till nämnden. Samtidigt inrättades en extra ordinarie professur i flygmedicin vid rådet.

Den därigenom inledda utvecklingen fortsatte i och med att fler professurer knöts till medicinska rådet, och från budgetåret 1966/67 inrättades professurer även vid det naturvetenskapliga och därefter successivt även vid de andra råden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

2.2.3. Ny omgivning och ny debatt

] den proposition till 1959 års riksdag som behandlade universitetsutred- ningens förslag angående forskningsrådens organisation aktualiserade departementschefen, Ragnar Edenman, möjligheterna att genom en koncentration av rådsorganisationen vinna fördelar t. ex. inom det administrativa området. Frågan borde enligt departementschefen i fort- sättningen noga uppmärksammas.

Den av departementschefen framförda tanken togs upp i två samman- hang. Riksdagens revisorer föreslog i sin revisionsberättelse för år 1960 att en kameral samordning skulle ske och framförde vidare uppfattningen att råden även rent lokalmässigt skulle knytas närmare varandra. Hösten 1961 utförde statens organisationsnämnd isamråd med forskningsrådens samarbetsdelegation och på uppdrag av ecklesiastikdepartementet en undersökning om möjligheterna att öka samarbetet på det kamerala området. Organisationsnämnden fann att vid en kameral samordning av rådens verksamhet nackdelarna skulle överväga och framhöll möjligheten att utnyttja universitetens förvaltning för rådens behov. Denna uppfatt- ning delades också av departementschefen, och universitetsförvaltningarna har idag betydande uppgifter när det gäller den kamerala förvaltningen och kontrollen av till universitetsforskare beviljade anslag.

Under 1960-talet tillkom en rad organ som starkt påverkade det forsk- ningspolitiska system i vilket råden hade att verka. 1962 knöts till statsrådsberedningen en forskningsberedning med av regeringen utsedda ledamöter och under ordförandeskap av statsministern. Forsknings- beredningens uppgift blev att vara ett samrådsorgan och ett forum för överläggningar mellan regeringen och olika forskningsföreträdare beträf- fande den långsiktiga inriktningen av svensk forskningspolitik.

År 1964 inrättades av riksdagen, på förslag av riksbanksfullmäktige, en till riksdagen nära knuten fond, Riksbankens jubileumsfond, med uppgift att stödja forskningsverksamhet. Fondens styrelse fick en sammansätt— ning som gav majoritetsinflytande åt företrädare för riksdagen och i övrigt representation för riksbanken, forskningsråden och forsknings- beredningen. Fondens uppgift var att fristående från forskningsråden och deras prioriteringar stödja forskning inom i princip alla forskningsom- råden.

Inom rådsorganisationen skedde en betydelsefull förändring i och med att tekniska forskningsrådet, liksom den 1961 inrättade Malmfonden med forskningsstödjande uppgifter, jämte vissa andra organ inom det tekniska området 1968 inlemmades i ett ämbetsverk, Styrelsen för teknisk utveckling (STU), med i förhållande till tekniska forskningsrådet vidgade uppgifter och ökade resurser.

Den organisationsform STU gavs innebar ett exempel på en utveckling i riktning bort från den etablerade forskningsrådsformen. Detta samman- hänger bl. a. med att STU:s ansvar för den tekniska forskningen vidgades till att omfatta ett näringspolitiskt ansvar för industriell utveckling. Ansvaret vidgades successivt också därhän att STU även fick ett slags ställföreträdande ansvar för utvecklingen inom vissa särskilda, av stats- makterna preciserade, behovsområden, såsom socialteknik, medicinsk teknik, miljövårdsteknik etc.

Beträffande statens råd för jordbruksforskning aktualiserades frågan om en utvidgning av rådets ansvarsområde till att gälla även skoglig forskning. En sådan reform genomfördes år 1967 då en särskild sektion för skogsforskning inrättades i rådet. Den 1946 inrättade fonden för skoglig forskning, som tidigare svarat för sådant forskningsstöd, kom därvid att disponeras av sektionen för skogsforskning inom det nya statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR).

Vid mitten av 1960-talet aktualiserades forskningspolitikeni hela dess vidd. Bakgrunden var vad beträffar forskningsråden bl. a. att OECD i sina översikter över olika medlemsländers forskningspolitik riktat viss kritik mot den alltför splittrade svenska forskningsorganisationen.

Denna fråga behandlades inom forskningsberedningen. I en av bered- ningens sekreterare utarbetad promemoria diskuterades möjligheterna till samordning av verksamheten mellan olika råd liksom även en omorganisa- tion och förstärkning av den informella samarbetsdelegationen mellan forskningsråden. Promemorian och den remissbehandling den blev före- mål för redovisades i en proposition (1965140) angående forskningsfrågor till 1965 års riksdag. Ecklesiastikministern fann inte anledning att föreslå några ändringar i organisationen av de under ecklesiastikdepartementet arbetande råden eller en förändring av samarbetsdelegationen.

I en rad större och mindre motioner i anslutning till propositionen krävdes dock utredningar beträffande den svenska forskningspolitiken, utredningar som också i hög grad berörde forskningsrådens organisation och ställning. Dessa krav på utredningar förföll dock genom att kamrarna stannade i skiljaktiga beslut.

Diskussionen om svensk forskningspolitik och om rådsorganisationens

och andra organs roll i en sådan har inte upphört. Under 1960-talets andra hälft och under det begynnande 1970-talet har försiggått en livlig debatt både inom och utom riksdagen i dessa frågor där bl. a. redovisats behov av översikt och planering samt önskemål om förbättrat inflytande från det allmännas sida. Forskningspolitiska frågor av här berört slag behandlades i stor omfattning vid 1968 och 1970 års riksdagar. Debatten utanför och innanför riksdagen stimulerades bl.a. av TCO:s rapport Forskning och utveckling, offentliggjord 1970. Riksrevisionsverket hari en rapport den 15 mars 1972 om administrationen av det statliga forsk- ningsstödet behandlat frågor av betydelse för rådens verksamhet från administrativ synpunkt. Bl.a. förordades en mer utvecklad planering, ökade insatser för utvärdering av forskningsprojekt m. m.

Under den tid forskningsrådsutredningen arbetat har debatten i forsk- ningsfrågor fortgått. Bl.a. har förslag om framtidsstudier och deras organisation, debatten kring 1968 års utbildningsutrednings förslag, riksdagens revisorers granskning av den statliga forskningsverksamheten och en rad åtgärder eller förslag på det sektoriella forskningsområdet i olika avseenden ytterligare aktualiserat frågor om forskningsplanering, ökat inflytande för det allmänna i forskningssammanhang och ökad information om forskning och forskningens resultat. 1974 års riksdag har begärt ökade utredningsinsatser i vissa av dessa frågor.

Rådsorganisationens framväxt och utveckling har här, skisserat, skild- rats i dess sammanhang med upprustning av universiteten och universite- tens forskning. Om det är riktigt att säga att råden under sin tidigare verksamhet betraktats enbart som en universitetsforskningens och de universitetsansvarigas angelägenhet har perspektivet numera väsentligt breddats — den allmänna utvecklingen och debatten under 1960-talet är ett tydligt tecken härpå. Detta har enligt utredningens bedömning sin grund i både universitetens egen utveckling och den alltmer ökande betydelse forskning och utveckling fått i samhället som helhet. Dessa förhållanden kommer att belysas i betänkandets båda följande kapitel.

3. Universiteten och högskolorna

[ detta kapitel skall kortfattat belysas vissa drag av universitetens och högskolornas verksamhet som utredningen utöver de i kapitel 2 berörda bedömer vara av särskild betydelse för forskningsrådens arbete. Avsikten är sålunda inte att ge en bild av universitetens och högskolornas verksamhet i stort eller göra en detaljerad genomgång av alla de frågekomplex som rör universitetsväsendets forskning.

Den nyligen för riksdagen framlagda propositionen 197529 om reformering av högskoleutbildningen innebär åtskilliga ändringar i univer- sitets- och högskoleväsendets omslutning, struktur, ledning samt arbets- och anslagsformer. Endast delvis berörs dessa ändringar i det följande. I stort sett avser kapitlet förhållanden som är av relevans även om de i propositionen framlagda förslagen genomföres.

Kapitlet har efter ett inledande avsnitt disponerats så, att i avsnitt 3.2—3.4 beskrivs den utbyggnad och resursutveckling som skett inom universitetsområdet dels ifråga om medelstilldelning och forskargrupper- nas tillväxt, dels ifråga om hittills skedd organisatorisk utbyggnad. För en bild av den totala finansieringen av statligt stödd svensk forskning hän- visas till föregående kapitel. 1 avsnitt 3.5 berörs frågor som rör bl. a. samspelet mellan universitetsorganisationens olika delar och i avsnitt 3.6 vissa särskilda frågor beträffande universitetens planering och administra- tion.

3.1. Universitetens forskningsansvar

Sett i ett något längre perspektiv är forskning som ett verkligt väsentligt inslag i universitetens arbete _, vid sidan av deras tidigare enda huvuduppgift att svara för den grundläggande högsta utbildningen inom vissa yrkesområden —— en förhållandevis sen företeelse. Universiteten har idag emellertid att svara för såväl grundläggande högre utbildning som forskarutbildning och forskning. I takt med forskningens ökande betydelse i samhället har universitetens forskningsproducerande roll fått ökad vikt. Som bärare av huvudansvaret för forskarutbildningen intar universitet och högskolor en central position för forskningens utveckling i landet. Huvuddelen av all grundläggande, kompetensuppbyggande forskning, som också är en grund för övrigt forsknings- och utvecklingsar-

bete, bedrivs vid universitet och högskolor. I Sverige har till skillnad mot vad som skett i vissa andra länder — Frankrike, Tyskland kan nämnas som framträdande exempel — endast i mer begränsad omfattning skapats från universiteten fristående institut för forskning av detta slag. Den statliga eller statligt stödda institutsbildning som i viss mån skett även i Sverige har i stor utsträckning haft sin inriktning mot forskning med klara tillämpningsmöjligheter och mot forskning styrd utifrån olika samhällssektorers definierade behov.

Någon skarp gränsdragning mellan universitetens och fristående forsk- ningsinstituts ansvar för olika slags forskning är med utredningens syn på forskningsbegreppet varken möjlig eller lämplig. Från universiteten fristående instituts möjligheter att utbilda forskare och deras ansvar för att vidmakthålla den egna vetenskapliga kompetensen är uppenbara. På samma sätt har universiteten möjligheter att, med bevarande av sitt ansvar för grundutbildning, forskarutbildning och inomvetenskapligt betydelsefull forskning, bedriva forskning av omedelbar betydelse för t. ex. näringsliv eller förvaltning.

Det är med den rollfördelning som faktiskt föreligger emellertid uppenbart att uppgiften att tillvarata forskarbegåvningar och ge dem utbildning och att över i princip hela det vetenskapliga fältet bygga upp metodisk kompetens och vidareutveckla det vetenskapliga kunskapsun- derlaget är universitetens särskilda uppgift och som sådan av avgörande betydelse för forsknings- och utvecklingsarbetet i landet.

3.2. Medelsförbrukningen vid universitet och högskolor

Forskningsstatistiken har hittills inte medgivit någon mer exakt beräk- ning av kostnaderna för den inom universitetsväsendet som helhet bedrivna forskningen. Forskning och forskarutbildning har inte särredovi- sats i förhållande till grundläggande utbildning, och de skönsmässiga uppskattningarna av forskningsandelen har skiftat mellan hälften och en fjärdedel. 1955 års universitetsutredning gjorde en särberäkning av kostnaderna utifrån antagandet att 50 % av riksstatsanslagen till universi- teten disponerades för forskning och detta antagande har senare kommit till användning även i andra sammanställningar, senast i den av riksdagens revisorer 1972 publicerade granskningspromemorian nr 8 om den statliga forskningsverksamheten.

Under 1974 har emellertid läroanstalterna inom UKÄZS område i samarbete med UKÄ och ledningsgruppen för försöksverksamheten med programbudgetering inom området högre utbildning och forskning gjort vissa beräkningar av hur kostnaderna för befintliga resurser fördelar sig på grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning. Dessa beräk- ningar har visat att kostnaderna för forskning/forskarutbildning upptar mellan 40 och 55 % av löne- och driftskostnadsanslagen beroende på fakultetsområde.

Den totala medelsförbrukningen vid universitet och högskolor inom UKÄzs verksamhetsområde, för de senaste fyra åren fördelad på olika

Miljarder kr

i

3% "| 3% 1,5 J 5% _] IIIIIIIIIIIIQ J & 10%

W

A

_/////

XXXXXX

As

1,0— _ = = _ = = = - _ , — _ 0,5-1 .!

E 70/71 71/72 72/73 73/74

Figur 3:1 Totala medels- Förbrukning av medel från förbrukningen 1970/71—

w 7 _ .. . 1973/74. Universiteten = fiksstatsanslag &: gåvor OCh — OVI'Iga och högskolorna inom medel -- X donationer UKA.'s verksamhetsom- råde. Källa: UKÄJS

' ' 1. M '.'t D = forskningsråd och ]llllll = Uppdragsver ksamhet ;?;Zéfllågg Kung a] STU .

anslagstyper, redovisas i figur 321. Diagrammet bygger på de årliga redovisningarna av den ekonomiska omslutningen vid de skilda läroanstal- terna. Det bör noteras att i denna redovisning inte ingår medel ur anslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus. Under budgetåret 1973/74 uppgick medelsförbrukningen vid dessa universitet och högskolor till ca

Figur 32 Medel från statens forskningsråd och STU fördelade på fakul- teter. 1973/74 (mkr). Källa: UKÄ:s skrivelse till Kungl. Maj:t 1974-10-28. Hum Teol Jur Sam MedOdont Farm Mat Tek Övr

1664 mkr varav kan beräknas att mellan 850 och 900 mkr avsåg forskning/forskarutbildning. För jordbrukets högskolor (lantbrukshög— skolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt) uppgick den totala medelsförbrukningen till ca 220 mkr varav ca 165 mkr anvisades för forskning/forskarutbildning samt försöksverk- samhet.

Av forskningsmedlen till universitet och högskolor under utbildnings- departementet utgjorde statens forskningsråds och STU:s anslag ca 20 % och medel för forskning ur riksstatsanslagen ca 65 %. Huvudparten eller ca 70 % av forskningsanslagen från forskningsråden under utbildningsde- partementet går till stöd åt forskning som utföres vid universitet och

högskolor inom UKÄzs verksamhetsområde. Figur 32 visar hur forsk- ningsrådens och STU:s anslag 1973/74 fördelades på olika fakulteter.

Av den statistiska redovisningen går självklart inte att dra slutsatser om forskningsrådsanslagens faktiska inverkan på universitetsforskningen. Det system som i stor utsträckning tillämpas, nämligen att universitetens egna forskningsresurser i form av forskande personal med och utan forsknings- skyldighet, biträdande personal, lokaler och utrustning utnyttjas intimt samordnade med forskningsrådsanslag, medför att rådsanslag och univer- sitetens basorganisation för forskning och forskarutbildning inte kan ses isolerade från varandra. Beroende på bedömningen av det samspel mellan råd (motsv.), forskningsinstitutioner och enskilda forskare som resulterar i ett forskningsanslag kan antingen rådens prioriteringar på avgörande sätt anses bestämma forskningens inriktning och omfattning eller rådsansla- gen ses som en universitetens andra budget.

Antal i tusental

150 140 130 120 110 100 90 80 70

60 50

40

30 20

10

ht ht ht ht ht m 1940 1950 1960 1970 19731974

a Uppgifterna för ht 1973 och vt 1974 är preliminära. Vårterminens siffror brukar normalt ligga något under höstterminssiffrorna. b Uppgifterna för ht 1970 avviker i denna tabell från uppgifterna i SOU 1973:2 (sid 70) med anledning av vissa justeringar i den slutliga beräkningen. C ] redovisningen ingår forskarstuderande samt aktiva licentiander och doktorander.

Figur 33 Antal närva- rande studerande vid uni- versitet och högskolor 1940—1974. Kalla: U68:s betänkande Högskolan (SOU 19732) samt SCB SM U 1974:43.

Tabell 3:l Studerande i forskarutbildning med forskningsrådsassistentjänst vår- terminen 1973. Källa: SCB SM U l974:22

Studieinriktning Antal aktiva Procentuell andel studerande i därav med forsk- forskarutbild- ningsrådsassistent- ning tjänst

Teologisk fakultet 132 0 Juridisk fakultet 87 3 Medicinsk fakultet 1 501 2 Odontologisk fakultet 192 1 Filosofisk fakultet 8 776 2

därav humanistisk fakultet 2 130 1 samhällsv. fakultet 4 049 1 matem.—naturv. fakultet 2 606 6 Tekniska högskolor 1 540 12 Handelshögskolan 95 0 Skogshögskolan 67 10 Veterinärhögskolan 50 5 Lantbrukshögskolan 196 9 Farmaceutisk fakultet 126 2

Samtliga 12 689 3

3.3. Forskargruppens tillväxt 3.3.1 Studerande i grundutbildning och forskarutbildning

Det svenska universitetsväsendet har sedan 1940-talet expanderat i betydande grad. Antalet närvarande studerande i universitets- och hög- skoleutbildning har ungefärligen tiofaldigats mellan 1940 och 1970. Utvecklingen framgår av figur 313. Uppgifterna har dels hämtats ur U68:s betänkande Högskolan, dels för senare år kompletterats av utredningen. Antalet studerande i forskarutbildning har ökat ungefärligen i samma takt. Utvecklingen från 1960-talets början framgår av figurerna 3:4 och 325. Av särskilt intresse i detta sammanhang är den forskarutbildning som bedrivs med stöd av rådsmedel. Antalet studerande i forskarutbildning som innehaft av forskningsråd (motsv.) bekostade assistenttjänster fram— går av tabell 3:l.

Under åren mellan 1955 och 1970 har ökningen av antalet forskarstu- derande varit ca 15 % årligen. År 1970 antogs ca 3 100 studerande till forskarutbildning. Efter 1970 har en nedgång eller stagnation i utveck- lingen inträtt både beträffande antalet närvarande studerande totalt och beträffande antalet studerande i forskarutbildning. 1974 beräknas antalet antagna till forskarutbildning ha uppgått till 2 600. Det totala antalet studerande i forskarutbildning beräknas för 1974 uppgå till ca 12 600 inklusive de studerande till psykologexamen. En genomförd omläggning av statistiken rörande forskarutbildningen gör jämförelsen över tid något osäker.

Som framgår av figur 3.5 föreligger stora skillnader mellan olika fakultetsområden. Inom exempelvis juridisk fakultet fanns endast 83

15000 i

...-nu......- .c närvara nde

'un'".

10 000 5 000 examinerade Ä' | ' ' T T *T'ffA F l' ' | ' f—T w 1960 1965 1970 1974 --------- inkl psykolog- stud 5 000 ] 4 000 "' "'---""——.». .: samh fak . :' (inkl psyko- :' Iogstud) 3 000 — :: '.'», mat nat - tak

samh fak (exkl psyko— Iogstud)

2 000 hum fak

tekn fak

1 000

___—v—r—u—w— 19671968196919701971197219731974

Figur 3:4 Antalet aktiva forskarstuderande och antalet examinerade [ forskarutbildningen ] 96 0— l 9 74. Uppgifterna för 1974 års preliminära. — Källa SCB SM U 19 74 :22, I 9 73:28 och I 9 75:71.

Figur 3.5 Antalet fors- karstuderande inom olika fakultetsområden 1967— ]974. Källa: SCB SM U ] 974:22 och I975:71.

Figur 3.6 A ntal forskare (prof., bitr. prof., doc. och forskarass. ) vid uni- versitet och högskolor 1940—1975. Kalla: Stats- liggarna ] 93 9 /4 0— 1 9 74 / 75.

studerande ht 1973 medan det inom samhällsvetenskaplig fakultet fanns studerande för

psykologexamen. Psykologutbildningen svarar också för större delen av den kraftiga ökningen för samhällsvetenskaplig fakultet under senare är.

totalt

Antal forskare

2 200

2 000

1 800

1 600

1 400

1 200

1 000

800

600

400

200

4126 studerande, av vilka dock

2

39/40 44/45 49/50 54/55 59/60

I Docenter

II Forskarassistenter lll Professorer och bitr professorer

1592 år

64/65 69/70 74/75 År

3.3.2. Den forskande personalen

Även om. som bl. a. 1963 års forskarutredning framhållit, en dominerande del av den vid universiteten bedrivna forskningen utförs av forskare under utbildning, är den vid universiteten anställda personalen och främst den med forskningsskyldighet i tjänsten en bas för universitetens forskning. Utvecklingen inom denna kategori är därför av avgörande betydelse för rådens möjligheter att rikta sitt stöd till forskning vid universiteten. De tjänstetyper vid universiteten och högskolorna som kommer i blickpunk- ten är tjänsterna som professor, bitr. professor, docent och forskarassi- stent. Antalet befattningar inom dessa tjänstekategorier har under 25-årsperioden 1950,_1975 ökat från ca 710 till 2 150 eller med ca 200 %. Utvecklingen illustreras med figur 3:6. Bakom den i figuren sammanfattade utvecklingen döljs dock en något olikartad utveckling för olika fakultetsområden. Utvecklingen av antalet tjänster har varit en helt annan inom områden som matematik-naturvetenskap-teknik och medi- cin-odontologi—farmaci än inom övriga fakultetsområden. Tillväxten inom det juridiska och teologiska fakultetsområdet har sedan början av 1950-talet varit praktiskt taget ingen. Även beträffande fördelningen av forskartjänsterna på olika tjänstetyper finns betydande skillnader mellan de olika fakultetsområdena. Den i figur 317 redovisade fördelningen av forskartjänster på fakulteter demonstrerar hur inom de medicinska och tekniska forskningsområdena andelen professurer och biträdande profes— surer är väsentligt högre än inom övriga fakultetsområden. Inom de filosofiska fakulteterna är andelen docenter och forskarassistenter grovt densamma som för professurer och biträdande professurer.

Den här skisserade expansionen inom vissa stora fält har inte inneburit endast en ökning av antalet forskare inom ett antal befintliga och definierade discipliner. Parallellt med ökningen av antalet tjänster med forskningsskyldighet vid universiteten har skett en stark ökning av antalet ämnesområden inom vilka forskning och forskarutbildning sker; en ökad specialisering i kombination med en spridning av forskningsinsat- ser på allt fler områden. En viss uppfattning av denna ämnesdifferentie- ring inom forskningen kan fås genom en sammanställning av antalet professurer med särskilda ämnesavgränsningar. En sådan sammanställning baserad på uppgifter i statsliggaren om professurerna vid universitet och högskolor inom UKÄzs område redovisas i figur 3:8. Figuren visar en annan sida av universitetsforskningens expansion än den som diskuterats i det föregående. Den verklighet som ligger bakom figuren är dock inte heller den så enhetlig som kurvorna låter antyda och utvecklingen inom skilda ämnesområden är även i detta fall olika.

Utbyggnaden och specialiseringen mått i antalet professurer har gått olika snabbt inom skilda ämnesområden. Inom de juridiska och teolo- giska fakulteterna förekommer sålunda inte fler ämnesområden med professurer idag än i början av 50-talet eller t. o. m. i början av 40-talet. Däremot har antalet ämnesområden med professurer och därmed specialiseringen ökat mycket starkt inom de tekniska och medicinska områdena. Denna utveckling var särskilt markerad under 1960-talets

Antal forskare

Hum Jur Samh Mat Tekn Med Odont Farm Jord- Handels- Nat brukets högskolan. forskarass (motsv) hög- Stockholm

Figur 37 Antal forskare skolor (pro/l, bitr. prof.", doc. och forskarass. ) fördela- de på fakulteter (motsv.) 1973/74. prof o bitr prof

senare hälft men även i början av 1950-talet ökade specialiseringen påtagligt. Inom tekniska högskolan i Stockholm, som nu har ett 90-tal ämnen, har antalet ämnesområden med professurer i det närmaste fördubblats sedan 50—talets början. Inom det medicinska området, som idag har ca 120 ämnesområden med professurer, har ökningen varit ännu större eller mer än trefaldigad. Utvecklingen mot specialisering har emellertid inte heller inom dessa expansiva områden varit enhetlig. Inom det tekniska området har teknisk fysik och kemi nått den största differentieringen medan differentieringen inom andra ämnen varit ganska liten. På det medicinska området har specialiseringen drivits långt inom främst de kliniskt inriktade ämnesområdena. Vid alla jämförelser av detta slag mellan ämnesområden bör stor försiktighet iakttas också av den

Antal Tekn 130 professurer

med särsk ämnesinriktn

120 Med 110 100 90 80 Mat-Nat 70 Hum 60 50 40 Samh vet (samh vet ämnen) 30 . 20 Jur Teol 10

r 'r | *r— ! _

39/40 44/45 49/50 54/55 59/60 64/65 69/70 74/75 År

anledningen att utvecklingen bara visar en yttre, i benämningen av professurer synlig sida av forskningens specialisering. Inom olika fakul- tetsområden har i viss mån olika principer tillämpats. Inom teknisk fakultet har sålunda i större utsträckning gjorts nya ämnesavgränsningar för inrättandet av nya professurer under det att inom t. ex..filosofisk fakultet i större utsträckning inrättats fler professurer inom ramen för samma ämnesavgränsning.

Figur 3.8 Antal professu- rer med särskild ämnesav- gränsning fördelade på fakulteter 1940— 19 75. Källa: Statsliggaren för resp. år.

3.4. Universitetsforskningens organisatoriska utbyggnad 3.4.1 Universitetsforskningens lokalisering

Den organisatoriska basen för universitetsforskningen har också den förändrats i samband med den utveckling som skett under den tid forskningsråden arbetat. Satsningen på universitetsforskningen har inne- burit såväl en utbyggnad av existerande läroanstalter som en ökning av antalet universitet och högskolor med forskning och forskarutbildning. Under 50- och 60-talen har teknisk forskning tillkommit i Uppsala, Lund, Linköping samt under 1970-talet i Luleå. Medicinsk forskning har tillkommit i Umeå och Linköping, odontologisk i Umeå samt humanis— tisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning i Umeå.

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör de fem univer- siteten i respektive Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå samt Linköpings högskola, den senare med ställning i princip motsvarande ett universitet. Vidare hör till utbildningsdepartementets verksamhetsområde Karolinska institutet, de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg _samt den senast tillkomna högskolan i Luleå. Forskning och forskarut— bildning bedrivs också vid handelshögskolan i Stockholm, som för bl. a. denna verksamhet får statsanslag via utbildningsdepartementet, och vid de större lärarhögskolorna på universitetsorterna samt vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Av departementen är det utöver utbildningsdepartementet endast jordbruksdepartementet som har ansvaret för högskolor med grundut- bildning, forskarutbildning och forskning. Dessa är lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan.

3.4.2. Fakultets— och institutionsindelning

På den enskilda läroanstaltens nivå är det fakulteternas och sektionernas särskilda uppgift att under konsistoriet främja forskningen och det vetenskapliga samarbetet inom och utom läroanstalten. I det aktuella reformarbetet på universitetsområdet rubbas inte detta ansvar för fakulteterna/sektionerna, utan dessa får ett fortsatt direkt ansvar för bl. a. forskarutbildningen. Institutionerna är de arbetsenheter vid vilka forskningen och forskarutbildningen bedrivs och till vilka pengar, personal och utrustning för denna verksamhet är knutna.

Utvecklingen av universitetsforskningen och den volymmässiga ökning- en har också medfört en ökning av antalet fakulteter/sektioner dels genom delningar, dels genom nybildningar. Exempel på det förra är delningen i mitten av 1950-talet av filosofisk fakultet i humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet, och utbrytningen i mitten av 1960-talet av samhällsvetenskaplig fakultet ur humanistisk fakultet. Exempel på nybildningar är skapandet av teknisk fakultet vid universi- tetet i Lund och vid högskolan i Linköping samt inordnandet av tandläkarhögskolorna i Malmö och Stockholm som fakulteter vid Lunds universitet respektive Karolinska institutet. Enligt gällande ordning bildar

också tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola fakulteter. Vidare har farmaceutiska institutet inordnats som farmaceu- tisk fakultet i Uppsala universitet. Vid Umeå universitet har nybildats fem fakulteter. Högskolan i Luleå, som under uppbyggnadsstadiet har provi- sorisk organisation, saknar idag fakultet. Inte heller jordbrukets hög- skolor är fakultetsindelade. I nedanstående sammanställning, redovisas nuvarande fakulteter/sektioner fördelade på universitet och högskolor. Institutionerna utgörs av de för verksamheten anställda forskarna, lärarna och övriga befattningshavare. Till institutionerna hör vidare utrustning, lokaler etc. Institutionsorganisationen som tidigast tillkom för laborativa ämnen eller ämnen med omfattande utrustning och samlingar har fått sin nuvarande organisatoriska form genom 1964 års universitetsreform, där den ledande principen angavs vara att sammanföra forskare och andra resurser inom ett och samma ämnesområde till en

Tabell 3z2 Fakulteter/sektioner fördelade på universitet och högskolor. Källa: Statsliggaren 1974/75.

Fakultet/sektion Läroanstalt Univer— Univer- Univer- Univer- Univer- Karo- Teknis- Chal— Hög- sitetet sitetet sitetet sitetet sitetet linska ka hög- mers skolan i Upp- i Lund i Göte- i Stock- i Umeå insti- skolan teknis- i Lin- sala borg holm tutet i Stock- ka hög- köping holm skola Humanistisk fakultet x x x x x Historisk-filosofisk sektion x x x x Språkvetenskaplig sektion x x x x Teologisk fakultet x x Juridisk fakultet x x x Samhällsvetenskaplig fakultet x x x x x Medicinsk fakultet x x x x x x Odontologisk fakultet x x x x Farmaceutisk fakultet x Matemarisk-naturvetenskaplig fakultet x x x x x Matematisk—fysisk sektion x x x )( Kenris_k_sektion x x x x Biologisk-geografisk sektion x x x x Filosofisk fakultet x Teknisk fakultet x x x x Sektion för teknisk fysik x x x Sektion för maskinteknik x x Sektion för maskinteknik och Skeppsteknik x Sektion för flygteknik x Sektion för elektroteknik x x x Sektion för väg— och vattenbyggnad x x x Sektion för kemi x x x Sektion för bergsvetenskap x Sektion för arkitektur x x x Sektion för lantmäteri x

institution. l enstaka fall har resurser för grundutbildning i s.k. blockämnen förts till en institution, medan moderinstitutionerna fortfa- rande svarar för forskarutbildning (t. ex. biologi). Det totala antalet institutioner vid universitet och högskolor inom UKA:s område är ca 690.

Även enligt det i propositionen l975:9 framlagda förslaget till organisation av en framtida högskola skall institutionen bestå som sammanhållande enhet för att bl. a. upprätthålla kontakterna mellan grundutbildning och forskning. Resurser för forskning och forskarutbild- ning inom näraliggande ämnesområden kan dock sammanföras till en institution med karaktär av forskningscentrum. Enligt gällande ordning leds flertalet institutioner vid universitet och högskolor av en prefekt. Denna har att samråda med institutionskollegiet, som består av institutio- nens lärare, assistenter/amanuenser samt företrädare för de studerande. Vid ett antal institutioner pågår försök med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal bl. a. genom olika kollegiala beslutsformer. I propositionen 197519 förutsättes att dylika institutions- styrelser skall förekomma också i fortsättningen.

3.5. Splittring eller enhet i universitetsforskningens organisation

3.5.1. Behovet av sammanhållande krafter

[ ett forsknings- och forskarutbildningssystem uppbyggt på disciplinori- enterade institutioner och tjänster finns ett behov av sammanhållande krafter, som motverkar tendenser till splittring och isolering av verksamheten. 1955 års universitetsutredning framhöll i sitt betänkande om universitetens och högskolornas organisation och förvaltning (SOU 19639) vikten av sådana sammanhållande krafter och framhöll därvid att såväl det dubbla ansvaret för forskning och utbildning som omsorgen om forskningens utveckling krävde planeringssamverkan och samarbete på alla nivåer inom universitetsorganisationen.

Den utveckling som skett under den tioårsperiod som förflutit sedan universitetsutredningen framlade sitt betänkande torde ha ytterligare accenturerat denna problematik och detta även om man bortser från de speciella planeringssvårigheter som uppstår genom den dubbla uppgiften forskarutbildning/forskning — grundutbildning.

Behovet av sammanhållande krafter, möjligheterna till konkret samarbete i forskningsverksamheten över discipliners, sektioners och fakulteters gränser och samplanering i fråga om gemensamma forskningsresurser inom universitetsorganisationen är enligt utredningens bedömning mycket stort. Den fortgående differentieringen och utspridningen som i olika hänseenden beskrivits i föregående avsnitt har skapat så många gränser eller kommunikationsproblem av olika slag att på rent inomvetenskapliga grunder angeläget samarbete och samplanering försvåras. Behovet av samarbete och samplanering inom universitetens

forskning har också sin grund i de förväntningar samhället har på forskningen som ett medel att bidra till lösandet av komplexa samhällsproblem och förväntningarna att universitetsorganisationen och dess forskning genom mång/tvärvetenskapliga insatser därvidlag skall spela en betydande roll. Som ytterligare en ingrediens i detta behov av sammanhållande krafter kan framhållas de svårigheter som uppstår när den nödvändiga förnyelsen av forskningens inriktning inte längre enbart kan ske genom ett tillskott av nya resurser utan måste ske också inom befintliga ekonomiska ramar.

3.5.2. Möjligheter till samverkan och samplanering i forskningsfrågor på olika nivåer inom universitetsorganisationen

Den gällande ordningen för samarbete och samplanering inorn universitetsområdet grundar sig i allt väsentligt på 1955 års universitetsutrednings förslag och den vid 1964 års riksdag beslutade organisationen av universiteten och högskolorna. De grundläggande bestämmelserna återfinns i universitetsstadgan (SFS l964z461) och i motsvarande stadgar för jordbrukets högskolor (SFS 1965 2494).

Institutionsni vå

Institutionernas självständiga ställning inom universiteten och högskolor- na är särskilt i forskningsfrågor framträdande. Inom de av konsistoriet och fakultet/sektion (motsv.) givna ekonomiska ramarna ansvarar institutionen själv för fördelningen av resurser och för forskningsverksam- hetens inriktning och organisation. Inom institutionerna utgör institutionskollegiet eller andra försöksvis prövade styrelseformer det formella instrumentet för samplanering av forskningen. I institutionskol- legiet skall behandlas den fördelning av lokaler och andra resurser som måste ske och varom prefekten efter samråd i institutionskollegiet beslutar. Institutionens prefekt har att tillsammans med de ordinarie lärarna och efter samråd i institutionskollegiet utarbeta de förslag till anslagsäskanden för institutionen som årligen skall avlämnas till vederbörande fakultetsorgan.

Den demokratisering av den akademiska miljön som var ett av syftena med införandet av institutionskollegier och som nu vidareutvecklas i vissa institutioner i försöksverksamheten med nya samarbetsformer (FNYS) sker också på andra vägar i institutionernas verksamhet. Expansionen av forskningsverksamheten och forskarutbildningen och tillkomsten av nya befattningar har medfört att ansvaret för forskarutbildningen och därmed sammanhängande forskning i större utsträckning än tidigare åvilar andra befattningshavare än professorerna vid institutionen. I de stadgeenliga uppgifterna för docenter och forskarassistenter ingår sådana uppgifter. Forskningsarbete i grupper har också det i viss utsträckning förändrat arbetsförhållandena på institutionerna i riktning mot ökat samarbete och

samplanering inom institutionen.

För att underlätta samarbetet över institutionsgränser inom varandra näraliggande ämnesområden har med stöd i universitetsstadgan inrättats s. k. institutionsgrupper vid universiteten för handhavandet av för institutionerna gemensamma angelägenheter. Antalet institutionsgrupper varierar mellan de olika universiteten och högskolorna och även indelningsprinciperna är skiftande. I vissa fall är indelningen i institutionsgrupper identisk med sektionsindelningen, i andra fall tillämpas andra indelningsgrunder. Institutionsgrupperna synes i första hand ha betydelse för utnyttjandet av lokaler och utrustning i samband med grundutbildningen; deras betydelse i forskningssammanhang bedöms i allmänhet som liten.

Ett annat sätt att underlätta forskningssamarbete över disciplingränser- na inom universiteten har varit att lokalt sammanföra institutioner som bedömts ha särskilt stora kontaktbehov och samarbetsmöjligheter i forskningsarbetet. Härigenom ökar möjligheterna till gemensamt utnyttjande av utrustning och samlingar och underlättas ett mång/tvärve- tenskapligt samarbete. Ett exempel i stor skala är biomedicinska centrum i Uppsala till vilket sammanförts institutioner från de medicinska, veterinärmedicinska, farmaceutiska och naturvetenskapliga områdena.

En längre gående integration prövas i vad som brukar kallas storinstitutioner, där till en institution sammanförs självständiga discipliner även från olika fakulteter. Denna form har prövats i stor skala i Lund vid kemiska institutionen där 15 olika discipliner samlats i en institution, Kemicentrum. I mindre skala tillämpas denna form t. ex. vid historievetenskapliga institutionen i Umeå där ekonomisk historia, idéhistoria och historia samlats.

Vid sidan av dessa på disciplinmässig nära släktskap skapade instrument för samverkan bör framhållas en samverkansform som har sin utgångspunkt mer direkt i ett samverkansbehov inom ett problemområ- de, utan hänsyn till disciplinmässig släktskap eller fakultetsgränser. Det gäller 5. k. centrumbildningar eller forskningsavdelningar som vid sidan av ordinarie institutionsindelning under senare år vuxit fram i växlande omfattning vid universiteten. Som exempel på bildningar av denna typ kan nämnas centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor och centrum för tillämpad matematik, båda i Göteborg, avdelningar för freds- och konfliktforskning i Uppsala, Lund och Göteborg, avdelningen för öststatsforskning i Uppsala.

Gränsen mellan denna typ av bildningar och andra forskargrupperingar och forskarinstitutioner är ofta oskarp. En förutsättning för att de skall kunna etableras i rent fysisk mening som ett slags basorganisation för forskning inom det aktuella området är att universiteten av de driftkostnadsanslag de förfogar över avsätter särskilda medel eller att finansieringen sker av andra medel än universitetens.

Till denna kategori kan också föras fristående institut med

. forskningsuppgifter som med lösare eller fastare band är anknutna till ett universitet. Exempel på detta slags organ är institutet för social forskning, nordiska afrikainstitutet etc.

Fakultetsnivå

Fakultetsorganisationens uppgift att främja det vetenskapliga samarbetet mellan institutioner och forskare inom universitetet och mellan universiteten och andra forskningsanstalter försvåras i många fall av tillväxten av fakultetsförsamlingarna där de ordinarie lärarna har säte och stämma. Dessa församlingar har blivit allt större samtidigt som deras faktiska representativitet för forskningsverksamheten har minskat. Deras samordnande verksamhet är i stor utsträckning begränsad till långsiktig planering vid budgetarbetet och till fördelning av medel för olika institutioners driftomkostnader. Möjligheter finns att inrätta särskilda fakultetsnämnder vid fakulteterna för olika uppgifter. Dessa frågor berörs i propositionen 197519 där förslag framlagts om inrättandet av ledningsorgan för fakulteter och sektioner. Systemet med dubbelt ledarmotskap i fakultet, vilket tillämpas i viss utsträckning, liksom möjligheten att inrätta fakultets- eller sektionsgrupper för gemensam behandling av vissa ärenden som berör flera fakulteter är andra exempel på samarbetsformer på fakultetsnivå. Den självständiga ställning som institutionerna och institutionernas forskare har när det gäller forskningsangelägenheter gör dock att det faktiska samarbetet i forskningsfrågor inom universiteten mestadels sker på institutionsnivå.

Konsistorienivå

Konsistorierna är universitetens styrelser och har ett övergripande ansvar för universitetens verksamhet. I forskningsfrågor är emellertid konsisto- riets uppgifter förhållandevis begränsade. Konsistorierna skall nu yttra sig över fakulteteternas anslagsäskanden och kan därvid göra bedömningar och avvägningar av behoven inom olika områden. Av de medel som anslås i statsbudgeten till olika fakulteter kan konsistorierna reservera medel för gemensamma angelägenheter. Härigenom får de möjligheter att avdela medel för insatser på forskningsområden som inte naturligt faller inom de olika fakulteternas ansvarsområden. De nyss berörda centrumbildningar- na är exempel härpå. Inom UKÄ-området görs på sina håll försök till mer långsiktiga avvägningar på konsistorienivå mellan olika fakultetsområdens behov. Inom jordbrukets högskolor har lantbrukshögskolan och skogs- högskolan inlett ett planeringsarbete som omfattar hela respektive hög- skolas område. Utredningen återkommer härtill i avsnitt 11. 1.2.

Propositionen 1975 :9 innebär ändringar i dessa hänseenden genom där framlagda förslag om regionala styrelser, enhetsstyrelser och decentralise- ring av beslutsrätten.

Central nivå

Samverkansfrågor och sammanhållande planering av universitetens forskning på riksnivå utgör ett huvudansvarsområde för UKÄ som central myndighet för universiteten och högskolorna inom utbildningsdeparte- mentets verksamhetsområde.

Planeringsarbetet bedrivs med hjälp av fem fakultetsberedningar som verkar som permanenta beredande organ till verksstyrelsen. Dessa är fakultetsberedningarna för humaniora och teologi, för rätts- och samhällsvetenskaperna, för medicin, Odontologi och farmaci, för matematik och naturvetenskap samt för de tekniska vetenskaperna. I beredningarna finns företrädare inte bara för forskning och utbildning vid universitet och högskolor utan även för fack- och intresseorganisationer samt myndigheter och näringsliv. Vidare ingår studeranderepresentanter. Fakultetsberedningarna inom UKÄ har berednings- och planeringsuppgif- ter för såväl forskning som utbildning. UKÄ:s planering är särskilt betydelsefull i det långsiktiga arbetet avseende fördelning av fasta resurser för forskningsverksamheten i form av tjänster m. 111. inom olika fakultetsområden och de prioriteringar av olika områden som måste ske i samband därmed.

Propositionen 197529 förutsätter att beredningsorganisationen inom den centrala högskolemyndigheten även i fortsättningen skall ha ett ansvar för såväl forskning som grundläggande utbildning. Fem planeringsberedningar föreslås: för de tekniska och matematisk-naturve- tenskapliga fakulteterna samt sektorerna för teknisk yrkesutbildning, för de medicinska, odontologiska och farmaceutiska fakulteterna samt sektorn för vårdyrkesutbildning, för de samhällsvetenskapliga och juridiska fakulteterna samt sektorn för administrativ, ekonomisk och social yrkesutbildning, för de humanistiska och teologiska fakulteterna samt sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken samt slutligen för sektorn för undervisningsyrken.

Internationella kontakter

Forskningskontakter och forskningssamordning kan inte inskränkas till det nationella planet. Forskningen vid universitet och högskolor måste därför ha nära kontakter och samarbete med forskningsinstitutioner och forskare i andra länder. Kontakterna med den internationella forskningen sker dels via utländsk forskningsdokumentation, dels genom personliga kontakter, konferenser och genom att svenska forskare som stipendiater bedriver forskning vid utländska forskningsinstitutioner. På motsvarande sätt bedriver utländska forskningsstipendiater, inte sällan från utveck- lingsländer, studier och forskningsarbete vid svenska universitet och högskolor. Mer fasta former har det internationella samarbetet tagit ide internationellt inriktade instituten knutna till universiteten samt genom lärar- och forskartjänster med internationell inriktning. Instituten är antingen disciplinorienterade, som institutet för internationell ekonomi. eller mångvetenskapliga, som Afrika- och Latinamerikainstituten. Inom ramen för det nordiska samarbetet på kulturområdet finns möjligheter till samordnade insatser på nordisk bas. Som exempel härpå kan framhål- las Nordiska institutet för teoretisk atomfysik och det ovannämnda Afrikainstitutet.

Den organisatoriska strukturen hos forskningen inom universiteten gör

det naturligt att det även vid internationellt samarbete är de enskilda forskarnas och institutionernas initiativ och kontaktmöjligheter som är avgörande. Universitetsorganisationen som sådan saknar i stort sett särskilda organ för systematiskt internationellt vetenskapligt samarbete. Ansvar och ekonomiska resurser inom detta område ligger på organ utanför universitetsorganisationen såsom forskningsråd och akademier. Kravet på ökade internationella kontakter och inriktning mot internationella problem har medfört att inom UKÄ tillsatts en särskild utredning med uppgift att framlägga förslag till en internationalisering av utbildningen generellt sett. Utredningen som framlagt sitt slutbetänkande 1974 (UKÄ-rapport nr 21) föreslår bl. a. att särskilda internationella sekretariat skall inrättas dels centralt vid UKÄ, dels vid universitet och högskolor. Som policyskapande och rådgivande organ gentemot såväl universiteten som sekretariaten bör internationella kommittéer enligt internationaliseringsutredningens mening inrättas.

3.6. Universitetens prioritering och budget 3.6.1 & 69—prövning

Den långsiktiga planering av forskningen vid universiteten, som tagit sig uttryck i inrättandet av fasta tjänster i forskningsorganisationen och inrättandet av institutioner, har under 1950- och 1960-talen i allt väsentligt kunnat ske med hjälp av nettotillskott av forskartjänster och andra medel. Prioriteringsproblemet har varit att fördela tillskotten. I ett förändrat ekonomiskt läge finns inte samma utrymme för nya forskningsverksamheter på anslagens ökningsmarginaler. I en period med dämpad ökningstakt eller stagnation krävs andra prioriteringsinstrument för att skapa utrymme för nya forskningsverksamheter. Ett förhållande som verkat försvårande är att planeringen av forskningen är nära knuten till planeringen av den grundläggande utbildningen och att anslagen delvis är gemensamma. En förändring i detta avseende är dock på väg. I proposition l975:9 har förutsatts att ett mer ändamålsinriktat anslagssystem skall införas. Det innebär att medel för forskning och forskarutbildning fakultetsvis kommer att anvisas skilda från medel för grundläggande utbildning.

Inom universitetsväsendet har på senare tid kraven att inom befintliga ekonomiska ramar göra nya prioriteringar blivit alltmer tvingande. Vid sidan av de möjligheter härtill som universiteten förfogar över inom ramen för sina anslag har särskilt den s. k. & 69-prövningen aktualiserats. Förfarandet avser den prövning som enligt 69 & universitetsstadgan skall göras i samband med att befintlig tjänst som professor eller biträdande professor blir ledig. Därvid skall prövas huruvida tjänsten bör

[j återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll El ges ändrat ämnesinnehåll

El ersättas med annan lärartjänst eller D indragas.

Detta instrument har hittills inte utnyttjats i särskilt stor omfattning för att ändra inriktningen av forskningsverksamheten. Enligt beräkningar utförda inom UKÄ kan omsättningen på professorstjänster beräknas till ca 5 % per år, vilket skulle innebära ett femtiotal omprövningar årligen för hela UKÄ-området. Endast ett mycket litet antal & 69—ärenden har inneburit förslag om ändrat ämnesinnehåll. På central nivå — i fakultetsberedningarna och i UKÄ — har planeringsinsatserna skärpts när det gäller dessa frågor. UKÄ har genom att i petitaanvisningar anmoda fakulteter och sektioner att väga ett återbesättande av ledigblivande professur mot önskemål om nya professurer direkt kopplat 569-pröv— ningen till universitetens petitaarbete.

3.6.2. Överföring av tjänster

De i föregående avsnitt berörda frågorna om universitetens prioriterings- problematik aktualiseras också i samarbetet med råden. Enligt riktlinjer som gavs i propositionen 19591105 bör kostnaderna för sådan rådsverksamhet som bör ingå i den permanenta organisationen föras över från rådsanslag till universitetsanslag. överföringar kan omfatta såväl högre tjänster som teknisk och administrativ personal. I praktiken har överföringar skett endast i ett mindre antal fall. Utredningen behandlar dessa frågor i avsnitt 13.2.

3.6.3. Anslagssystem Petitabehandlingen vid universitet och högskolor

Petitagången vid universitet och högskolor skiljer sig från den gängse i statsförvaltningen därigenom att inte universitetet eller högskolan utan fakulteterna eller sektionerna har att avge anslagsframställningar av- seende utbildning och forskning. Konsistoriet, som utgör universitetets styrelse, yttrar sig som nämnts över fakulteternas anslagsframställningar samt har att avge framställning för den för läroanstalten gemensamma verksamheten. Framställningarna inges till UKÄ. Efter fakultetsbered- ningarnas bearbetning av förslagen fakultetsvis avger UKÄ framställning till utbildningsdepartementet.

Petitagången vid universitet och högskolor inom utbildningsdeparte- mentets område påverkas starkt av de i propositionen l975:9 framlagda förslagen som bl. a. ger större inflytande åt universitetens/högskolornas ledning men även kopplar in de nya regionala ledningsorganen i petita- arbetet.

Medelsfördelning och anslag

Medel till grundutbildning och forskarutbildning samt till de s.k. basresurserna för forskning ställs till läroanstalternas förfogande via särskilda anslag för avlöningar, driftkostnader, bibliotek m. fl. Finansie- ringen av lokaler sker huvudsakligen via särskilda anslag.

Lönekostnader för forskningspersonal vid universitet och högskolor bestrids i huvudsak via fakulteternas (motsv.) anslag till avlöningar. För teknisk och administrativ personal på institutionsnivå anvisas medel via fakulteternas driftkostnadsanslag. För de myndigheter som ingår i försöksverksamheten med programbudgetering anvisas medel via programanslag. Även i detta avseende kommer förändringar att ske; bl. a. skall enligt förslag i proposition 1975:9 i fortsättningen ej göras en uppdelning på olika slag av kostnader, t. ex. läraravlönings- och driftkostnader.

Förutom fasta forskar- och lärartjänster samt andra tjänster ingår i universitetens basresurser även utrustning och vissa serviceresurser.

Inom universitetsområdet finansieras den största delen av utrustningen via ett särskilt reservationsanslag ”Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m.”. För planering av utrustning och lokaler vid universiteten och högskolorna inom utbildningsdepartementets område ansvar en särskild organisation av lokala LUP-kommittéer. För behand- ling av frågor som är gemensamma för kommittéerna finns en nämnd (LUP-nämnden). Kommittéerna avger lokal— och utrustningsprogram till byggnadsstyrelsen respektive utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH). LUP-kommittéerna skall beakta lokal- och utrustnings- behov även för forskningsrådens verksamhet. Kostnaderna för basresurser för den rådsstödda forskningen bestrids sålunda via dels universitets- anslagen dels särskilda utrustningsanslag. (Jfr avsnitt 13.1.1.) Anslag till utrustning och lokaler för t. ex. ett observatorium eller en accelerator får en långsiktig inverkan på forskningens inriktning inom ett visst forsk- ningsområde och påverkar därigenom också forskningsråden.

Den ekonomiska förvaltningen av forskningsmedel åvilar de lokala universitets- och högskolestyrelserna. Detta gäller även råds- och motsvarande forskningsanslag. Den nuvarande ordningen som genomför- des 1964 innebär att institutionsföreståndarna befriats från det tidigare ansvaret för medelsförvaltning och redovisning. Även det personaladmi- nistrativa ansvaret och därmed arbetsgivarensvaret för personal som avlönas på rådsanslag har övertagits av läroanstalterna.

Övervakning och kontroll av anslagen utförs huvudsakligen av den kamerala sektionen vid läroanstaltens centrala förvaltning. Dessa frågor behandlas särskilt i avsnitt 5.7.1.

3.7. Avslutande synpunkter

Den redovisade genomgången av universitetens och högskolornas forskningsorganisation har berört olika huvudområden: expansion och

differentiering, former för samverkan och övergripande planering samt frågor om anslagssystem och medelsförvaltning.

Den expansion och differentiering som forskningen vid universiteten och högskolorna genomgått är delvis betingad av tillströmningen av studerande till högre utbildning. Utvecklingen visar dock forskningens livskraft och samhällets höga värdering av den. Expansionen har starkt ökat forskningsrådens möjligheter till fruktbara forskningssatsningar. Samtidigt har denna expansion — liksom inte minst den av vetenskapens egen utveckling betingade specialiseringen — framkallat problem vad överblick och samverkan beträffar. Dessa problem ter sig mer akuta ju större insatser som krävs från forskningens sida för att lösa stora och komplicerade samhällsproblem. 1964 års universitetsreform syftade bl. a. till en förstärkning av de sammanhållande krafterna vid universitet och högskolor såväl mellan forskningsområden som mellan forskning och utbildning. Förutsättningarna är förändrade idag — bl. a. har specialiseringen blivit än mer utpräglad. Förslagen om en anslagsmåssig uppdelning av forskning och utbildning vid universitet och högskolor accentuerar ytterligare frågorna om sammanhållande krafter.

Att dessa förhållanden måste påverka utformningen av den forskningsstödjande verksamhet som idag handhas av forskningsråden är uppenbart. Utredningen återkommer härtill men vill redan nu påpeka följande.

Den starka decentraliseringen av ansvaret för forskningen vid universiteten och högskolorna innebär goda möjligheter till individuellt motiverade insatser, begränsning av den administrativa belastningen, relativt goda förutsättningar att bedriva kontroversiell forskning — råden har en betydelsefull roll i dessa sammanhang.

De behov av gränsöverskridande, sammanhållande och samplanering som på olika sätt återspeglas inom universitetsorganisationen är emellertid också ett rådsorganisationens problem och en rådsorganisation frikopplad från en strikt disciplinindelning kan i samarbete med universiteten och den centrala universitetsmyndigheten göra betydande insatser för att underlätta utvecklingen inom universitetens forskning alldeles oavsett de arbetsformer som fakultetsorganen i framtiden kommer att ha.

Rådens anslag utgör bara en mindre del av de forskningsmedel som ställs till universitetsforskningens förfogande. Genom att de ligger på toppen av de medel som basorganisationen förfogar över är dock rådens medel och rådens anslagspolitik av stor betydelse för inriktningen av universitetens forskning. Forskningsrådsutredningen har inte anledning att ta upp frågan om fördelningen av olika slags resurser till olika forskningsområden och heller inte att behandla frågan huruvida universitetens basorganisation och basresurser för forskning inom olika områden står i det rätt avvägda förhållandet till de medel som normalt tillförs från råd och andra organ. En rad frågor om bl. a. fördelningen av ansvar och kostnader mellan universiteten och rådsorganisationen och andra externa organ för utrustning och tjänster av längre varaktighet är dock av stor betydelse för universitetens och forskningsrådens arbete. Utredningen behandlar vissa hithörande frågor i kapitel 13, 14 och 17.

4. Den sektoriella forskningsorganisationen och vissa andra forskningsorgan

4.1. Utgångspunkter

Närmast föregående kapitel visar hur utvecklingen inom universitetsområ- det under efterkrigstiden påverkat förutsättningarna för forskningsrådens arbete.

I ännu högre grad har rådens miljö ändrats genom att den växande insikten om forskningens potentiella betydelse för utvecklingen inom alla samhällsområden lett till alltmer ökade insatser för att få till stånd ett samspel mellan långsiktig planering och forskning inom olika sektorer i samhället. Denna strävan att inlemma forskningen som en del av verksamheten inom respektive sektor är innebörden i begreppet sektorsanknuten eller sektoriell forskning och utveckling.

Den sektoriella forskningens utbyggnad och organisation görs i detta kapitel till föremål för utredningens analys. I kapitlet beskrivs därjämte avslutningsvis vissa organ som faller utanför den rent sektoriella forskningsorganisationen men som i skilda avseenden är av betydelse för den forskning som är särskilt inriktad på samhällsproblem och för den övergripande forskningsplaneringen.

Inriktningen och dimensioneringen av denna sektoriella forskning sker utifrån de värderingar eller mål som gäller för planeringen inom sektorn och är alltså i sista hand politiskt styrd. Sektoriell forskning tar sin utgångspunkt i ett myndighetsansvar för de samhällsproblem som skall lösas. I anslutning till försvarsforskningsutredningens formuleringar (SOU 197054) kan sektoriell FoU sägas ha tre huvudsyften:

Cl att ge underlag för en precisering av sektorns mål, [] att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå målen, |: att säkerställa att sektorsmålen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinier.

! dessa syften ingår då även forskning som avser konkreta och separata insatser och forskning som syftar till att skapa kunnande inom sektorns forskningsområde.

Den övervägande delen, uppskattningsvis 4/5, av all FoU-verksamhet i Sverige avser forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning på tillämp- ningar inom den offentliga sektorn eller inom industrin. Den återstående femtedelen kan hänföras till grundläggande forskning huvudsakligen

utförd vid universitet och högskolor. Sektorsanknytningen återspeglas också i valet av organisatoriska former för finansiering och planering av forskningsverksamheten. En genomgång av den sektoriella forskningens framväxt, omfattning och organisatoriska förankring inom respektive sektor kan visa på förhållanden av betydelse för bl.a. utformningen av kontakterna mellan den sektoriella forskningen och en framtida forsk- ningsstödjande organisation av det slag som forskningsråden utgör. (Se även PM från forskningsberedningen 1973-01-19, 1974-04-17 samt J Annerstedt, Makten över forskningen. Lund 1972.)

Utvecklings faser

Tillämpningsinriktad statligt stödd FoU kom tidigt att bedrivas inom vissa sektorer — t. ex. försvarssektorn — men utvecklades i större skala från tiden för andra världskriget. Dessförinnan var forskningen till stor del koncentrerad till universitet och högskolor och initierades och styrdes utifrån de förutsättningar som gällde för deras verksamhet. Den sektorisering av forskningen som fortfarande pågår och som synes utvecklas mot en allt fullständigare täckning av samhällets verksamhets- områden inleddes vid skilda tidpunkter inom olika områden. I ut- vecklingen av den sektorsinriktade forskningen kan grovt urskiljas tre utvecklingsfaser: faser som går in i varandra och som har flytande gränser. Varje fas karakteriseras av en klar inriktning av forskningsinsatserna mot vissa nya samhällsmål utöver inriktning på redan etablerade mål. Under'den första utvecklingsfasen, som kan hänföras till en period från början av 1940-talet till 1950-talets början, skedde den statliga nysatsningen inom tillämpningsområdet huvudsakligen på teknisk-natur- vetenskaplig forskning för försvarsändamål. Under den andra fasen satsades allt större forskningsresurser på ny teknisk-naturvetenskaplig forskning för ekonomisk utveckling. Den första fasen kombinerades successivt med den andra fasen och teknisk-naturvetenskaplig forskning för civila ändamål kom till en del att bygga på resultat från försvarsforskningen. Redan tidigt fanns ansatser till sektoriell forskning med inriktning på det brett definierade forskningsmålet social utveckling (bl.a. inom utbildningsområdet). Detta forskningsmål har fått allt större betydelse under en tredje utvecklingsfas, som inleddes under 1960—talet och som under 1970-talet pågår. Försvarsforskningen och även den civila teknisk-naturvetenskapliga forskningen, som hade sina uppbyggnads— perioder under de två första faserna, har på olika sätt skiftat karaktär och även varit föremål för genomgripande utredningar under den tredje fasen. Försvarsforskningen och olika typer av forskning och utvecklingsarbete för teknisk och ekonomisk utveckling har trots minskande relativa andelar av de totala forskningsanslagen fortfarande de utan jämförelse största forskningsresurserna och anslagen när det gäller sektoriell forskning och utveckling.

4.2. Anslagen till sektoriell forskning

Beräkningarna av den sektoriella forskningens omfattning kan ske efter olika principer beroende på sektorsindelningen.

Budgetutredningen gör i rapporten "Reformerat budgetsystem” en indelning av statsverksamheten i 23 sektorer. Med sektor avses då ”ett större offentligt, företrädesvis statligt verksamhetsområde med gemen- samma eller likartade mål”. I den programindelning budgetutredningen skisserar ingår för flera sektorer särskilda huvudprogram för forskning. Den exemplifiering budgetutredningen gör är närmast avsedd att illustrera innebörden av en mer ändamålsenlig indelning av statsbudgeten.

En annan indelningsgrund för beräkning och redovisning av anslagen till sektoriell forskning är gruppering i sektorer indelade efter forskningsändamål utan direkt anknytning till strukturen istatsförvalt- ningen. I riksdagens revisorers granskningspromemoria 8/1972 redogörs för olika sådana beräkningar. Tillgänglig forskningsstatistik medger dock inte med större krav på tillförlitlighet och aktualitet uppdelningar av forskningsstödet efter denna indelningsgrund.

De mest aktuella uppgifterna över de statliga anslagen till sektoriell forskning och utveckling återfinns i 1975 års budgetproposition (bilaga 10 s. 256). Som framgår av denna innebär även en sammanställning över medlen till forskning och utveckling över riksstatsanslagen vissa problem ifråga om beloppens exakthet. Totalt redovisas över statsbudgeten ca 2 325 mkr för forsknings- och utvecklingsarbete. Därav utgör ca 1 390 mkr anslag enbart för forskning och utveckling och ca 935 mkr uppskattade kostnader för forskning och utveckling inom ramen för övriga anslag. För forskning och utveckling tillkommer vissa medel ur kommittéanslag och vid sidan av riksstaten medel ur vissa statliga fonder. Sålunda ingår inte t.ex. arbetarskyddsfonden (jfr avsnitt 4.3.8) och Riksbankens jubileumsfond (jfr avsnitt 4.5.2) och endast delar av medlen för statens råd för byggnadsforskning (jfr avsnitt 4.3.4). Redovisningen i tabell 4:l som grundas på sammanställningen ibudgetpropositionen visar i stora drag anslagens storlek under respektive huvudtitel för budgetåret 1974/75 för det som här kallas sektoriell forskning och utveckling.

Anslagen till sektoriell forskning utgör endast en del av det totala statliga stödet till forskning och utveckling. Det är dock förenat med stora svårigheter att särskilja anslagen till sektoriell forskning från anslag till utvecklingsarbete.

Det kan noteras att de i tabellen upptagna medlen om ca 120 mkr under utrikesdepartementet till ungefär hälften utgörs av anslag till internationella organisationer. I socialdepartementets anslag till forskning och utveckling ingår medel ur anslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus, som disponeras av sjukvårdshuvudmännen bl. a. för vissa forskningsändamål. Det har i tabellen 421 beräknats att ca 155 mkr av anslaget går till FoU eller motsvarande verksamhet 1974/75.

Åttonde huvudtiteln (utbildningsdepartementet) intar en särställning genom riksstatsanslagen till universitet och högskolor och till här aktuella

Tabell 4:1 Riksstatsanslag till FoU fördelade på departementet 1974/75. (Exkl. utbildningsdepartementets anslag till forskningsråd och universitet och högskolor.) Underlag: Budgetproposition 1975, Bilaga 10

Departement Mkr % Justitie 5 0 Utrikes 120 8 Försvars 596” 37 Social 22617 14 Kommunikations 34 2 Finans 31 2 Utbildnings 380 3 Jordbruks 21 zd 13 Handels 3 () Arbetsmarknads 17 1 Bostads 1 1 1 Industri 3109 19 Kommun 1 0 Summa 1 604 100

” Anslaget till gemensam försvarsforskning utgör 127 mkr av detta belopp. Reste- rande 469 mkr går till rent utvecklingsarbete, icke objektbunden forskning. b Häri ingår Bidrag till kommunala undervisningssjukhus för 1974/75 uppskattat till 155 mkr. C Totalanslagct under utbildningsdepartementet beräknas till 759 mkr. Här har endast tagits upp anslagen till pedagogisk FoU disponerade av SÖ och UKÄ. d Riksstatsanslaget till SJFR ingår liksom anslagen till forsknings och försöksverk— samhet vid jordbrukets högskolor. e Riksstatsanslagct till STU, 191 mkr, ingår.

forskningsråd. Uppskattningsvis 38 mkr av totalsumman 759 mkr är att hänföra till anslag för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete genom skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet. 1 forsknings- och utvecklingsanslagen under jordbruksdepartementet ingår anslag till statens råd för skogs- och ”jordbruksforskning (SJFR). Omfattande riksstatsanslag till forskning och utveckling har också industrideparte- mentet. Den dominerande posten utgörs här av anslagen till STU avsedda för teknisk forskning och utveckling.

Även om anslagen till STU och SJFR undantas uppgår riksstatsansla- gen till sektoriell forskning och utveckling till betydande belopp (omkring 1,4 miljarder kronor) ijämförelse med forskningsrådens anslag och forskningsanslagen till universitet och högskolor (jfr avsnitt 2.2.1). Detta gäller' särskilt om anslagen till forskning och utveckling under försvarsdepartementet i sin helhet inberäknas i den sektoriella forskningen och utvecklingen. Någon fullständig åtskillnad mellan försvarsforskning och annan teknisk-naturvetenskaplig forskning kan nämligen vara svår att göra. Sett över en längre tidsperiod händer det att FoU för försvarsändamål och för civila ändamål sammanfaller och i flera fall har tekniska produkter och planeringsmetoder, som idag kommer till användning inom olika samhällsområden, sitt ursprung i forsknings- och utvecklingsarbete som tillkommit och motiverats av försvarsbehov.

4.3. Den sektoriella forskningens utveckling och organisation

Mot den allmänna bakgrund som i det föregående givits skall den sektoriella forskningens organisatoriska utveckling och nuläge översiktligt belysas.

Genomgången sker i första hand departementsvis. Varje avsnitt inleds med en kort beskrivning av forskningsområdets utveckling. Därefter beskrivs den nuvarande organisationen schematiskt. Det eller de organ som har centrala uppgifter för den sektoriella forskningen inom respektive departements område kommenteras särskilt. Det är emellertid karakteristiskt för den sektoriella forskningens organisation liksom för den grundläggande forskningen att indelningarna inte kan göras helt konsekventa eller gränserna mellan områdena helt skarpa. För att visa komplexiteten och heterogeniteten i den sektoriella forskningens organisation beskrivs efter den departementsvisa genomgången det organisatoriska mönstret för några sektoriella forskningsområden med hög aktualitet.

För att närmare klargöra den sektoriella forskningsorganisationens struktur har olika forskningsorgan inom respektive departementsområde placerats in i ett schema som syftar till att visa dels organens verksamhets- och ansvarsområde i fråga om FoU, dels den ställning de har i förhållande till departementet.

När det gäller verksamhet och ansvarsområde i fråga om FoU har en uppdelning gjorts i dels allmänt planerande, samordnande och rådgivande verksamhet, dels anslagsfördelande, forskningsbeställande och initierande verksamhet och dels forskningsutförande verksamhet. Samma organ kan ha uppgifter av flera slag och alltså placeras in i flera rutor i schemat. Det är uppenbart att gränserna i vissa fall är flytande och att uppfattningarna om ansvarsområdets utsträckning kan skifta. Beträffande organens ställning har en uppdelning gjorts på: (a) myndigheter (motsv.), vilka inte har ett direkt verkställighetsansvar för verksamhet inom sektorn (hit hör t. ex. forskningsrådsliknande organ som STU, SJFR etc.); (b) myndigheter som har ett direkt verkställighetsansvar inom sektorn (hit hör t. ex. UKÄ, SNV etc.) samt (0) organ på departemental nivå eller nära departementsanknutna organ. Därutöver har i schemat markerats myndigheter utanför respektive departements område, dock endast sådana med forskningsutförande uppgifter. Den översikt som presenteras i figurerna måste betraktas som grov och kan i enskildheter givetvis diskuteras.

Genomgången sker enligt den tidigare i kapitlet beskrivna fasvisa ordning i vilken den sektoriella forskningsorganisationen växt fram och inleds sålunda med försvarsdepartementet och industridepartementet.

4.3.1. Försvarsdepartemen tet Utvecklingen av försvarsforskningen

Teknisk-naturvetenskaplig forskning för direkta försvarsändamål starta- des under 1920- och 30-talen och bedrevs då vid olika laboratorier och

forskningsinstitut — t. ex. vid försvarsväsendets kemiska anstalt och vid universitet och högskolor. 1945 sammanfördes huvuddelen av all försvarsforskning utanför industrin till försvarets forskningsanstalt (FOA). Den 1940 inrättade flygtekniska försöksanstalten (FFA) bestod dock som en särskild enhet. Försvarsforskningens kraftiga expansion under efterkrigstiden kan illustreras med FOA:s anslags- och personalut- veckling. Anslagen till FOA har i löpande priser ökat från ca 7,5 mkr 1950/51 till ca 124 mkr 1974/75. Åren 1945—1953 ökade antalet anställda vid FOA från ca 125 till ca 600. Ökningen fortsatte även under den följande fasen fram till 1967, då antalet anställda vid FOA uppgick till ca 1 700. Trots att därefter skett en personal- och anslagsminskning är FOA fortfarande en av landets största forskningsinstitutioner utanför universitets- och högskolesektorn.

Försvarsforskningen breddades successivt mot även andra områden än teknik och naturvetenskap och särskilda institut och forskningsorgan bildades, t. ex. militärpsykologiska institutet (MPI 1955) och försvarsme- dicinska delegationen (FMFD 1963), organiserade som självständiga myndigheter vid sidan av FOA.

Försvarsforskningens nu varande organisation

Riksdagen har fattat beslut om ny organisation för försvarsforskningen (prop. 1973z88, prop. 1974:75), som beräknas vara i huvudsak genomförd den 1 juli 1975. De tidigare självständiga instituten och forskningsgrupperna: militärpsykologiska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna, flygmedicinska institutionen och försvarsmedicinska forskningsdelegatio- nen, vilken bl.a. utgör kontaktorgan med MFR, är från den 1 juli 1974 inordnade i FOA. Flygtekniska försöksanstalten består som fristående institut.

Finansieringen av försvarsanknuten FoU-verksamhet sker nästan undantagslöst över försvarshuvudtiteln. Som framgår av tabell 411 upp— går innevarande budgetår FoU-anslagen under denna huvudtitel till ca 600 mkr. Försvarsdepartementet har därmed om utbildningsdepartemen- tet undantas det största FoU-anslaget bland departementen. Av dessa 600 mkr avser nära fyra femtedelar s. k. objektbunden FoU med direkt anknytning till försvarets materielanskaffning. Sådan objektbunden FoU utgörs huvudsakligen av tekniskt utvecklingsarbete som utförs inom industrin på uppdrag av försvarets materielverk. Resterande femtedel av försvarets FoU-anslag avser s. k. ej objektbunden forskning. Denna kan sägas ha en mer långsiktig syftning den skall bl. a. tillhandahålla en del av det tekniskt-vetenskapliga underlaget till olika planerings- och anskaffningsbeslut inom försvaret. Sådan ej objektbunden försvarsforsk- ning är fr. o. m. budgetåret 1974/75 samlad under anslaget ”Gemensam försvarsforskning” under fjärde huvudtiteln. Huvuddelen av anslaget avser forskning som bedrivs vid FOA men även forskning som utförs av andra organ ingår. FOA svarar dock för programplaneringen av hela anslaget. FOA:s ansvar är därmed mer vidsträckt än det som i allmänhet

Verksamhet inom FoU— området

Politisk nivå '

(departements- anknutna organ)

Myndighet med verkställighets- ansvar under depzet (Fö)

Myndighet (motsv)

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

(Beredning främst genom PBS och SSLP)

FOA, centrala staber och för— valtningsmyndig— heter främst FMV

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

FOA, centrala staber och för- valtningsmyndig- heter främst FMV

Utförande av FoU-arbete

FFA Militärhögskolan

utan verkställig- hetsansvar under depzet (Fö)

industriföretag Universitet och högskolor

Myndighet, organisation etc utanför depzet (Föl

DMH Delegationen för militärhistorisk forskning FFA Flygtekniska försöksanstalten FMV Försvarets materielverk FOA Försvarets forskningsanstalt FortF Fortifikationsförvaltningen PBS Planerings- och budgetsekretariatet SSLP Sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering

åvilar ett forskningsinstitut.

[ figur 411 ges en schematisk bild av vissa planerande, anslagsfördelande och forskningsutförande myndigheter och organ av betydelse inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarssektorn är det statliga ansvarsområde inom vilket den sektoriella anknytningen och samordningen mellan långsiktsplanering och FoU drivits längst. Statsmakterna utövar det yttersta ansvaret för att inrikta och prioritera FoU-verksamheten genom de planeringsdirektiv, anslag och handlingsregler som meddelas inom ramen för försvarets planerings- och budgeteringssystem. Försvarsdepartementets resurser för beredning av långsiktiga planeringsfrågor, däribland sådana av FoU-karak- tär, har successivt stärkts, bl. a. genom inrättandet 1971 av sekretariatet för säkerhetspolitiska studier och långsiktsplanering (SSLP).

Figur 4:1 Försvarsa'eparte- mentet.

Försvarets forskningsanstalt

FOA har till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål främst inom de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga, beteendevetenskapli- ga och medicinska forskningsgrenarna i den mån sådan forskning inte ankommer på andra myndigheter och institutioner. Forskning får också under vissa förutsättningar bedrivas mot ersättning för uppdragsgivare utanför försvaret. Det åligger FOA att bl. a. planlägga forskningsverksam- heten, bearbeta forskningsuppgifter samt fördela uppgifter på enskilda forskare eller andra forskningsorgan och därvid lämna erforderliga ekonomiska bidrag. I planläggningen av verksamheten skall FOA enligt sin instruktion samråda med överbefälhavaren om verksamhetens huvudsakliga inriktning. Vid fördelning av forskningsuppgifter inom det försvarsmedicinska området skall samverkan ske med försvarsmedicinska sektionen vid MFR.

Den nya organisationen leds av en styrelse bestående av chefen för FOA, ordförande, och högst åtta andra ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t, samt två personalrepresentanter.

lnom FOA finns fem huvudavdelningar och ett centralt kansli. Den första huvudavdelningen omfattar utredningar, operationsanalytisk verksamhet samt planerings- och utredningsmetodik. Den andra omfattar vapensystem, deras verkan och skydd mot sådan verkan. Den tredje huvudavdelningen svarar för teknisk informationsbehandling och den fjärde för skydd mot kemiska och biologiska stridsmedel samt radiobiologi och radioekologi. Den femte huvudavdelningens uppgifter gäller medicin, psykologi samt prövnings- och urvalsverksamhet. I denna avdelning ingår flera tidigare fristående verksamheter bl. a. militärpsyko- logiska institutet, medicinska forskningsgrupper samt försvarsmedicinska

. forskningsdelegationen. Verksamheten vid den femte huvudavdelningen avses ske i samverkan med förutom försvarsmyndigheter äVen civil me— dicinsk och beteendevetenskaplig verksamhet, bl. a. genom anknytning till universiteten och genom uppdrag till universitetsforskare. FOA:s styrelse har också aviserat inrättandet av ett vetenskapligt råd för medicin och beteendevetenskap. Sammanfattningsvis innebär den nya organisatio- nen att FOA fått det programmässiga och ekonomiska ansvaret för praktiskt taget all ej objektbunden forskning för försvarsändamål.

4.3.2 lndustridepartementet Framväxten av atom-( energi ), rymd- och annan teknisk forskning

I den forsknings- och utvecklingsverksamhet som berör industrideparte— mentets ansvarsområde kan grovt urskiljas tre är fyra forskningsändamål:

atomforskning och annan energiforskning, rymdforskning samt annan teknisk forskning och utveckling med inriktning företrädesvis på näringslivets och industrins problem.

Som bakgrund till beskrivningen av den nuvarande organisatoriska

strukturen ges en resumé av framväxten av den sektoriella forskningen på nämnda områden.

1947 bildades AB Atomenergi som halvstatligt bolag med uppgift att bl. a. utnyttja atomenergin för forskningens och näringslivets tjänst. Under mitten av 1950-talet diskuterades livligt frågan om atomenergins fredliga utnyttjande och ”1955 års atomenergiutredning” tillkallades för att avge förslag om insatserna på atomenergiområdet. 1956 fastställde riksdagen riktlinjerna för AB Atomenergis verksamhet. En delegation för atomenergifrågor inrättades som centralt planerande organ för den sektoriella atomforskningen.

1960 bildade staten och ASEA gemensamt bolaget ASEA-ATOM med uppgift att bedriva industriell verksamhet på kärnkraftområdet. Verksamheten vid AB Atomenergi inriktades alltmer på icke-kärntek- niskt forsknings- och utvecklingsarbete. Delegationen för atomenergifrå- gor ombildades efter riksdagsbeslut 1970 till självständig myndighet för säkerhetsgranskning och tillsyn av reaktorer. Statens insatser för sektoriell atomforskning har sålunda successivt minskat under 1960-talet. Insatserna för grundläggande atomforskning är dock fortfarande omfattande genom stödet via atomforskningsrådet (AFR).

Den sektoriella forskningen inom atomområdet har under senare tid varit inriktad mot energifrågorna. Energiproblemen som sektoriellt forskningsområde har under intryck av energikrisen kraftigt aktualiserats.

Ett vid sidan av atomforskningsområdet under efterkrigstiden upp- märksammat nytt teknikområde som fått särskilda forskningsresurser är rymdområdet. De statliga satsningarna på forskning inom detta område fick större omfattning under slutet av 1950-talet och under 1960-talet skedde kraftiga ökningar av forskningsresurserna. Dessa var dock inte av tillnärmelsevis samma omfattning som de som avsattes för atom- och försvarsforskningen under 1950- och 1960—talen. En viss avmattning i satsningarna på rymdforskning kunde urskiljas under 1960-talets senare del. Forskningen har också ändrat inriktning genom att bl. a. telekommunikation och meteorologi fått ökat intresse.

På initiativ av i första hand TFR, NFR och FOA startades 1959 den svenska kommittén för rymdforskning. Anknytning till internationell forskning inom området skedde genom svenskt deltagande i det internationella organet ESRO (European Space Research Organization) och samarbetet administrerades genom den 1964 bildade svenska ESRO-kommittén inom utbildningsdepartementet. I och med ökningen i de internationella engagemangen övertogs planeringen av det nationella rymdforskningsprogrammet av ett nytt organ: forskningsrådens rymd- nämnd, med representanter från bl.a. forskningsråden och FOA. Vissa planer hade tidigare funnits på att inrätta ett rymdforskningsråd och ett rymdforskningsinstitut. Inom Sveriges Mekanförbund skapades vid denna tid också ett kontaktorgan inom rymdområdet, Gruppen rymdteknik.

1972 skedde i samband med en nyordning av ESRO:s verksamhet en' omstöpning även av den svenska organisationen. Ansvaret för nationella

och internationella program för teknisk rymdverksamhet och för rymd- forskning sammanfördes till statens delegation för rymdverksamhet under industridepartementet.

I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet fördes en livlig dis- kussion om sambandet mellan FoU-insatserna och den ekonomiska utvecklingen. Diskussionen om teknikfaktorns roll för den ekonomiska tillväxten ledde bl. a. till ökade insatser för planering av och stöd till forskning och utveckling som ett led i näringspolitiken. Det statliga stödet till FoU med inriktning på målet industriell och ekonomisk utveckling omfattar främst FoU-verksamhet med inriktning på industri, byggenskap, kommunikationer och skogs- och jordbruk. 1969 års utredning om samordnad teknisk forskning beräknade att åtta departement gav anslag till teknisk forskning och utveckling.

Som närmare beskrivits i kapitel 2 blev frågorna om ökat stöd till teknisk forskning föremål för utredningar i olika sammanhang under 1940-talet. 1942 inrättades tekniska forskningsrådet (TFR) och ungefär vid samma tidpunkt upprättades flera branschforskningsinstitut. En mycket stor del av det statliga stödet till industriell forskning har under 1950- och 60—talen gått via försvarssektorns forskningsbeställningar och via uppdrag med anlitande av atomforsknings- och i viss mån rymdforskningsanslag. Även om industribeställningarna från försvarssek- torn minskat under senare år går fortfarande en stor del av det statliga forskningsstödet till delar av industrin den vägen.

Forskning med inriktning på industriell och ekonomisk utveckling expanderade också genom tillskapandet av hel- och halvstatliga forskningsinstitut inriktade på allmän forskning för vissa branscher och genom ökningen av direkt bcställningsforskning för industrin. Samtidigt som olika åtgärder vidtogs från statligt håll för att stimulera teknisk forskning och utveckling byggdes inom företagssektorn upp egna forskningsresurser. Industrins budget för forsknings- och utvecklingsarbe- te ökade successivt under 1950- och 1960-talen. För närvarande svarar industrin uppskattningsvis för ca en tredjedel av det totala svenska forskningsstödet (jfr avsnitt 2.2.1).

Utöver TFR fanns i början av 1960-talet inget sammanhållande organ för teknisk-naturvetenskaplig FoU. 1961 bildades två fonder för forsknings- och utvecklingsarbete: Malmfonden och Norrlandsfonden. Den tidigare skulle huvudsakligen stödja omfattande och mer långsiktiga projekt, den senare hade bredare inriktning och var mer regionalt begränsad till sin verksamhet. Malmfonden och TFR bildade 1963 ett gemensamt kontakt- och serviceorgan för exploatering av forskningsresul- tat, EFOR, och året därpå skapades institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR.

Vid mitten av 1960-talet inleddes ett utredningsarbete i syfte att uppnå en stabilisering och starkare sammanhållning av de statliga insatserna för tekniskt och industriellt forsknings- och utvecklingsarbete. Efter riksdagens beslut 1968 inrättades under industridepartementet styrelsen för teknisk utveckling (STU) som övertog TFst, EFORIS och

INFOR:s uppgifter. Samtidigt inordnades Malmfonden i STU. Förutom olika former av direkt stöd till industrins FoU svarar STU nu även för statens anslag till kollektiv forskning vid branschforskningsinstituten. I samband med inrättandet av STU skedde, som framgår av sammanställ— ningarna i avsnitt 2.2.1, en påtaglig ökning av resurserna för den tekniska FoU-verksamheten. Under senare delen av 1960-talet utvidgades också stödet till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet inom sådana teknikområden som socialteknik och miljövårdsteknik.

Den nuvarande Fo U—organisationen inom industridepartementets område

[ figur 412 redovisas schematiskt myndigheter och organisationer som är engagerade i FoU-verksamheten inom industridepartementets ansvarsom- råde.

Under industridepartementet finns vissa centrala planerande, samord- nande och anslagsfördelande organ för teknisk FoU-verksamhet (STU och Norrlandsfonden), för forskning inom rymdområdet (rymddelegationen), samt för FoU-verksamhet inom informations- och dokumentationsområ- det (SINFDOK). Vid sidan av dessa ger flera verk, myndigheter och fonder stöd till tekniskt FoU-arbete.

När det gäller energiforskningsområdet finns ännu inget centralt planerings- och samordningsorgan. Den av chefen för industridepartemen-

Verksamhet inom FoU- området

Politisk nivå

(departements- anknutna organ)

Myndighet med verkställighets- ansvar under depzet (l )

Myndighet (motsv)

utan verkställig- hetsansvar under depzet (I)

Myndighet, organisation etc utanför dep :et ( |)

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

(Delegationen för energiforsk- ning) a)

Rymddelegationen STU Sl NFDOK

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

(Delegationen för energiforsk- ning a)

Kärnkraftsin- spektio nen SIND

STU Rymddelegationen SIN F DOK Norrlandsfonden Statens utveck- lingsfond (Nämnden för energiproduk- tionsforskn) b)

Utförande av FoU-arbete

Statens prov- ningsanstalt Sveriges geolo- giska undersök- ning

Skeppsprovnings- anstalten Branschforsk- ningsinstitut

Univ o högsk Forskningsinst AB Atomenergi Rymdbolaget AB ASEA—ATOM m fl företag lUC

Figur 4:2 lndustridepar-

tementet. a Förslag enligt Ds I I974:10 och prop.

197530. bAdministrativt knuten till SIND. SIND Statens industri- verk SINFDOK Statens råd för vetenskaplig infor- mation och dokumen— tation." STU Styrelsen för tek- nisk utveckling. IUC Industriellt utveck- lingscentrum i övre Norrland.

tet tillkallade energiprogramkommittén (I 1973:O6) har emellertid i betänkandet Energiforskning (SOU 19742) redovisat dels förslag till mål och riktlinjer för de samlade FoU-insatserna inom energiområdet den närmaste tioårsperioden, dels förslag till konkreta FoU-program. I en inom industridepartementet sammanställd promemoria (DsI l974210) har med utgångspunkt i EPK:s programförslag framlagts förslag om inrättandet av dels ett sektoriellt planerings- och samordningsorgan bundet till industridepartementet, en delegation för energiforskning, dels ett anslagsfördelande organ — en nämnd för energiproduktionsforskning _ också den knuten till departementet.

Delegationen skall som huvudsaklig uppgift ha att förse statsmakterna med besluts- och planeringsunderlag men föreslås dessutom få vissa samordnande uppgifter samt programansvar för allmänna energisystem- studier. Den föreslås bestå av ca 10 ledamöter och ha en bred representation med politiska inslag. Företrädare bör, enligt förslaget, finnas för politiska partier, vissa myndigheter, LO, TCO, SAF och statens industriverk. Nämnden för energiproduktionsforskning skall svara för stödet åt FoU inom programmet energiproduktion och fungera som beställande organ. Den avses bestå av ca 10 ledamöter som förordnas av regeringen. Generaldirektören för statens industriverk föreslås som ordförande och i övrigt skall ingå företrädare för olika myndigheter, organisationer etc.

I proposition (197530) till årets riksdag biträder industriministern förslaget att en delegation för energiforskning inrättas för den övergripan- de analysen av FoU-insatser på energiområdet och för uppföljning av dem. Delegationens uppgifter föreslås bli de som beskrivits ovan. Delegationen avses vara knuten till industridepartementet och påbörja verksamheten den I juli 1975. Kostnaderna för delegationen skall bestridas från kommittéanslaget.

Industriministern förordar även att en nämnd för energiproduktions- forskning skall inrättas den I juli 1975. Nämnden skall ha ansvaret för programmet energiproduktion med undantag för forskning rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor, som avses åvila statens kärnkraftsinspek- tion. Nämnden skall administrativt knytas till statens industriverk. Medelsbehovet för forskning och utveckling inom energiområdet beräk- nas i propositionen till sammanlagt 360 mkr för de närmaste tre åren, varav 114 mkr för det första året, 1975/76. Industriministern understry- ker behovet av kompletterande satsningar på allmänt kunskapsutvidgande grundforskning och beräknar behovet av medel för sådan forskning till 5 mkr för år 1975/76. Därtill kommer 1,5 mkr för utrustning.

Forskning— och utvecklingsarbetet för industridepartementets verksam- hetsområde utförs huvudsakligen inom universitet och högskolor, främst de tekniska högskolorna, särskilda forsknings- och utvecklingsbolag som AB ASEA-ATOM och AB Atomenergi, olika forskningsinstitut, t. ex. strålskyddsinstitutet, statens institut för byggnadsforskning samt vid industriföretags forsknings- och utvecklingsavdelningar. Verkställande myndighet inom rymdområdet är det statliga rymdbolaget som bl. a.

svarar för driften av den svenska raketbasen ESRANGE. Bolaget fungerar också som rymddelegationens sekretariat. Den tidigare verkställande gruppen för det svenska forskningsprogrammet på området, rymdtek- niska gruppen vid företaget Teleutredningar AB, har i och med rymdbo- lagets tillkomst upphört.

Statens delegation för rymdverksamhet, som tillkom 1972, har att svara för utformningen av den svenska rymdverksamheten och har därvid att planera och samordna samt ta initiativ till och stödja forsknings- och utvecklingsarbete inom rymdområdet.

Delegationen disponerar anslag anvisade under såväl industrideparte- mentets som utbildningsdepartementets huvudtitlar och ansvarar för fördelning av medel till både grundläggande kunskapsuppbyggande forskning och teknikorienterad FoU. Riksstatsanslagen till rymdforsk— ning uppgår budgetåret 1974/75 till ca 7,5 mkr under utbildningsdeparte- mentets anslag och ca 28,8 mkr under industridepartementets anslag.

Delegationen består av nio ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. Bland ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en verkställande ledamot.

Styrelsen för teknisk utveckling

Styrelsen för teknisk utveckling (STU), som tillkom 1968, är central förvaltningsmyndighet under industridepartementet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

STU:s uppgifter har i olika sammanhang bl. a. i 1972 års statsverkspro- position sammanfattats i tre punkter. En första uppgift är att med hjälp av tillgänglig eller ny teknik främja utvecklingen inom olika samhällssek- torer i den mån särskilda organ för stöd till sådan verksamhet inte finns upprättade. Inom områden där resurser finns för planering och ledning av FoU skall STU:s insatser koncentreras till industriellt utvecklingsarbete. En andra uppgift är att höja industrins innovationsnivå och tekniska kvalitet och en tredje att genom insatser inom den tekniska forskningen höja den vetenskapliga nivån och öka kunnandet inom skilda områden.

STU tillhör de myndigheter som deltar i programbudgetering i statsförvaltningen och verksamheten är för närvarande indelad i följande fyra program:

1. Finansiellt stöd till teknisk forskning och utvecklingsverksamhet 2. Utredning och planering

3. Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet

4. Drift och förvaltning av forskningsstationer.

Program 1, som har störst intresse i samband med de frågeställningar som tas upp i detta betänkande, beskrivs översiktligt i det följande.

Det finansiella stödet till FoU-projekt, som avser huvuddelen av program 1, är sedan budgetåret 1972/73 uppdelat på tio behovsområden: energiteknik, materialteknik, transportteknik, kemi-, skogs- och trätek- nik, informationsbehandling, styr- och komponentteknik, miljövårdstek- nik, socialteknik, livsmedelsteknik och naturresursteknik. Stöd lämnas

till specifika projekt efter ansökan från enskilda, institutioner och företag eller till projekt som initieras av STU. I programmet ingår även internationell kontaktverksamhet och den av STU bedrivna informations- och dokumentationsverksamheten samt verksamheten inom det i förhål- lande till STU fristående statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, SINFDOK. Från detta program finansieras vidare den kollektiva forskning som staten och näringslivet gemensamt stöder.

Verksamheten finansieras från anslaget ”Styrelsen för teknisk forsk- ning och utveckling” och uppgår för budgetåret 1974/75 till 191 mkr. Därav avser 167 mkr stöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksam- het inom de tio behovsområdena (jfr avsnitt 2.2.1). Vidare ingår anslag för rymdverksamhet, innevarande budgetår uppgående till 4,6 mkr. Detta anslag fördelas av delegationen för rymdverksamhet.

STU leds av en styrelse, bestående av generaldirektören (ordförande) och sex övriga ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. Inom verket finns för närvarande fyra enheter: administrativa enheten, utvecklingsenheten, rådgivnings- och förmedlingsenheten samt internationella enheten. I STU:s verksorganisation ingår nämnder, en för varje behovsområde, vars uppgift är att ansvara för styrelsens planeringsunderlag inom respektive behovsområde samt att bedöma projektens relevans för respektive område och yttra sig över förslag till beslut om enskilda forskningsanslag. Beslut om forskningsanslag upp till ett belopp av 750 tkr fattas av chefen för utvecklingsenheten. Anslag överstigande detta belopp beslutas av verksstyrelsen.

STU:s verksamhet och organisation har berörts i flera utredningar. Den nu arbetande teknikupphandlingskommittén kommer in på frågan om samverkan mellan STU och olika statliga och kommunala myndigheter vid upphandling av teknisk utrustning. RRV genomför för närvarande en förvaltningsrevisionell studie vid STU.

Den industripolitiska uppgiften för STU har tagits upp av olika branschutredningar; bl. a. har dataindustriutredningen i sitt betänkande "Data och näringspolitik 74” (SOU 1974110) föreslagit att STU i vidgad utsträckning skall stödja den data-tekniska FoU-verksamheten. Forsk- ningsrådsutredningen har tagit upp frågan om STU:s roll när det gäller att stödja den grundläggande tekniska forskningen. Utredningens särskilda skrivelse i frågan och förslagen redovisas i kapitel 15 samt bilaga 6 a—b.

Finansieringen av industrins FoU-verksamhet är föremål för utredning av den av industriministern tillkallade forskningsavgiftskommittén (I 1974:01).

På begäran av riksdagen beslutade Kungl. Maj:t 15 november 1974 tillsätta en särskild utredning rörande STU:s organisation och verksam- hetsformer (I 1974:06).

Sammanfattningsvis innebär uppdraget att de sakkunniga med utgångs- punkt i preciseringen av funktionerna inom ramen för STU:s uppgifter skall lämna principförslag till programstruktur, arbetsformer och organi- sation. Därvid skall utredningen beakta vilka interna funktioner som bör finnas vid STU, exempelvis då det gäller projektbedömning, utrednings- kapacitet, projektuppföljning, utvärdering och analys av vunna erfarenhe-

ter, överblick över FoU-resurser inom landet och över möjligheterna till internationellt FoU-samarbete.

Vidare förutskickar industriministern i 1975 års budgetproposition (bilaga 15 s. 143) att SINFDOK15 verksamhet och organisation kommer att bli föremål för särskild utredning.

4.3.3 Jordbruksdepartementet Framväxten av skogs- och jordbruksforskning samt miljövårdsforskning

FoU-verksamheten inom jordbruksdepartementets område kan grovt uppdelas i dels skogs- och jordbruksforskning vilket även innefattar veterinärmedicinsk forskning, dels miljövårdsforskning. Det bör dock framhållas att miljövårdsfrågor integreras i forskning på skogs- och jordbruksområdet.

Skogs- och jordbruksforskningen har, som framgår av kapitel 2, en forskningsrådsorganisation vars tillkomsthistoria sträcker sig tillbaka till 1940-talet. Det centralt planerande och anslagsfördelande organet är statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR). Till dessa sektoriella forskningsområden brukar också hänföras den fiskeriforsk- ning, som fiskeristyrelsen disponerar och fördelar medel för, samt viltvårdsforskning. Exempel på ett annat näraliggande område för sektoriell forsknings- och utvecklingsverksamhet inom jordbruksdeparte- mentet är den livsmedelsforskning livsmedelsverket stöder.

Jordbruksdepartementet har vidare ansvaret för den expanderande miljövårdsforskningen. Miljövården utgör ett forskningsområde som entydigt varken kan hänföras till målet ekonomisk utveckling eller social utveckling. Mer medvetna satsningar på det som idag kallas miljövårds- forskning startade i mitten av 1960-talet. Det viktigaste planerande och anslagsfördelande organet inom miljövårdsforskningen är statens natur- vårdsverk (SNV), som tillkom 1967. Vid sidan av naturvårdsverket fungerar även STU som finansieringsorgan när det gäller tekniskt utvecklingsarbete inom miljövårdsområdet. Miljöforskningsutredningen har i sitt betänkande (Ds Jo l974:8) ”Samordnad miljövårdsforskning” föreslagit inrättandet av en delegation för miljövårdsforskning med samordnande uppgifter.

Nuvarande Fo U-organisation inom jordbruksdepartementets område

Några framträdande FoU-organ under jordbruksdepartementet med planerande, anslagsfördelande och forskningsutförande uppgifter redovi- sas i figur 4:3. Organ med planerande och medelsfördelande uppgifter för jord- och skogsbruksforskning samt miljövårdsforskning har angetts ovan.

Jordbruksdepartementet är vid sidan av utbildningsdepartementet det enda departement under vilket finns en högskoleorganisation för forsk- ning, forskarutbildning och högre utbildning. Som framgår av figuren ingår bland jordbrukets högskolor: lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan. Dessa och veterinärmedicinska anstalten lyder

Figur 4.1? Jordbruks— departementet.

Verksamhet inom FoU— området

'Politisk nivå

(departements- anknutna organ)

Myndighet med verkställighets- ansvar under depzet (Jo)

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

Miljövårdsbered- ningen (Delegationen för miljövårds- forskning) a)

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

Utförande av FoU—arbete

SNV Fiskeristyrelsen Livsmedelsverket

Myndighet (motsv) utan verkställig- hetsansvar under depzet (Jo)

SJF R Nämnden för skogsteknisk forskning

'St vet med anst SNV b) Fiskeristyrelsen Livsmedelsverket Statens jordbruks-

' nämnd

Institutet för skogsförbättring Lantbrukshögsk Veterinärhögsk Skogshögsk

Myndighet, organisation etc utanför depzet (Jo)

Forskningsinstitut Universitet och högskolor (U-dep) lVL

a Förslag från miljöforskningsutredningen (DsJo 1974z8). ” SNVZS undersökningslaboratorium, omgivningshygieniska avdelningen.

IVL Institutet för vatten— och luftvårdsforskning. SJFR Statens råd för skogs- ochjordbruksforskning. SNV Statens naturvårdsverk (Forskningsnämnden).

sedan den 1 januari 1975 under gemensam styrelse. Den dominerande delen av högskolornas anslag avser forsknings- och försöksverksamhet (jfr avsnitt 3.2).

I övrigt bedrivs FoU-verksamhet med inriktning på de sektoriella forskningsområden som hör under jordbruksdepartementet vid myndig- heter, forskningsinstitut, övriga universitet och högskolor samt även inom företagssektorn. Utredningen gör sist i detta kapitel en mer ingående redovisning av FoU-organisationen för några speciella sektoriella FoU- områden, bl. a. miljövårdsforskningsområdet.

Statens naturvårdsverk (SNV) är central förvaltningsmyndighet inom miljövårdsområdet och har som sådan bl. a. att leda och främja främst målinriktad miljövårdsforskning och undersökningsverksamhet. SNV leds av en styrelse med generaldirektören som ordförande och sex andra ledamöter. Efter den omorganisation som skedde 1 juli 1974 finns vid verket en administrativ avdelning, en naturresursavdelning och en teknisk avdelning.

SNV:s uppgifter i fråga om miljövårdsforskningen fullgörs av en forskningsnämnd bestående av generaldirektören, ordförande, chefen för socialstyrelsen, chefen för arbetarskyddsstyrelsen, chefen för statens livsmedelsverk, vice ordföranden i produktkontrollnämnden och högst sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser för tre år. Nämnden avger förslag till anslagsframställning till styrelsen i fråga om miljövårdsforsk- ningen och svarar för fördelningen av forskningsmedel från anslaget Miljövårdsforskning. Detta anslag uppgår innevarande budgetår till 23,6 mkr. Till nämnden finns anknutna rådgivande forskningskommittéer för följande områden: biologiska effekter — biocider, luftvård och bullerforsk— ning, naturvård, marin miljö, sjöar och vattendrag och grundvatten samt för avloppsrenings- och slamfrågor och för viltbiologi. Nämnden biträds av ett forskningssekretariat som leds av en forskningschef.

Flera enheter inom SNV är sysselsatta med FoU eller likartad verksamhet. Undersökningslaboratoriet bedriver verksamhet av forsk— ningskaraktär och vid omgivningshygieniska avdelningen medicinsk miljö- vårdsforskning.

Huvuddelen av SNV:s medel till miljövårdsforskning går till forsknings- institutioner utanför verket främst inom universitets- och högskoleorgani- sationen.

Det av miljöforskningsutredningen framlagda förslaget om samordnad miljövårdsforskning (Ds Jo l974:8) innebär att direkt under departemen- tet skall skapas en delegation för miljövårdsforskning. Därigenom skall åstadkommas en ansvarsfördelning mellan å ena sidan programformule- rande organ och å andra sidan programgenomförande organ. Delegatio- nen skall svara för formulering av behov av och program för miljövårds- forskningen och dessutom verka för en samlad utvärdering av forsknings- resultaten samt bevaka avgränsningen och samordningen mellan olika organ inom miljöforskningsområdet. Delegationen skall inte ha anslags- fördelande uppgifter; fördelningen av forskningsmedel skall i huvudsak ankomma på naturvårdsverket. Det förutsätts vidare att SNV skall stödja probleminriktat forsknings— och utvecklingsarbete inom miljövårdsom- rådet och sålunda inte stödja eller bedriva grundläggande och kunskaps- uppbyggande forskning som det enligt utredningen närmast åligger NFR att svara för. Vidare föreslås att det tekniska utvecklingsarbetet inom miljövårdsområdet som för närvarande STU svarar för skall, tillsammans med vissa medel, överföras till naturvårdsverket. Regering och riksdag har ännu icke tagit ställning till miljöforskningsutredningens förslag.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning ( SJFR )

Det nuvarande SJFR tillkom 1967. Det övertog de uppgifter som åvilat jordbrukets forskningsråd och fonden för skoglig forskning. Rådet har att främja forskning för jordbrukets och skogsbrukets utveckling. I jordbruket inräknas härvid trädgårdsnäringen och industriell verksamhet som nära berör jordbruket. ] den skogliga forskningen ingår dock inte

teknisk, industriell FoU. För detta ändamål finns bl. a. en behovsnämnd inom STU. Rådet skall fördela anslag till FoU och samarbeta med andra statliga och enskilda forskningsorgan inom de områden som berör rådets verksamhet.

SJFR består av ordförande samt tjugo andra ledamöter som utses av regeringen. Inom rådet finns två sektioner, en förjordbruksforskning och en för skogsforskning;i vardera ingår rådets ordförande samt tio av rådets ledamöter. Inom vardera sektionen finns en verkställande ledamot och ett arbetsutskott bestående av ordföranden, verkställande ledamoten och ytterligare en ledamot. Hos rådet finns en sekreterare, som är chef för rå- dets kansli, och hos vardera sektionen en sektionssekreterare. Sektioner- na har beslutanderätt inom sina respektive ansvarsområden. SJFR ingår i forskningsrådens samarbetsdelegation och är förutom STU det enda organet i delegationen vid sidan av utbildningsdepartementets forsknings- råd.

SJFRZS anslag uppgår för budgetåret 1974/75 till 13,7 mkr varav 10,1 mkr avser jordbruksforskning och 3,6 mkr skoglig forskning. För skoglig forskning disponerar rådet ytterligare 1,5 mkr från fonden för skoglig forskning (jfr avsnitt 2.2). Nämnas bör att utöver dessa medel tillkommer 1,2 mkr för vardera kollektiv jordbruksteknisk forskning och kollektiv forskning rörande skogsförädling och skogsgödsling m. rn. Dispositions- rätten till dessa medel har jordbrukstekniska institutet respektive institu— tet för skogsförbättring. Vidare disponerar nämnden för skogsteknisk forskning 3,6 mkr för stöd till kollektiv skogsteknisk forskning.

4.3.4 Bostadsdeparrementet

Hittills har berörts departement inom vars ansvarsområden huvudsakligen ligger sektoriell forskning med inriktning på det som i inledningen av detta kapitel beskrevs som forskning för ekonomisk och teknisk-naturve- tenskaplig utveckling. Till denna typ av sektoriell forskning kan också hänföras de FoU-områden som ligger inom bostadsdepartementets och kommunikationsdepartementets verksamhetsområden.

Byggnadsforskningens utveckling

Ett ansvarsområde näraliggande STU:s men sammanhållet för sig är byggnadsforskningen. Före departementsreformen 1974 ingick den sek- toriellt inriktade byggnadsforskningen i inrikesdepartementets ansvars- område. Centralt planerande och anslagsfördelande organ inom byggnads- forskningsområdet är statens råd för byggnadsforskning (BFR).

BFR tillkom 1960 genom att dess föregångare (statens nämnd för byggnadsforskning) uppdelades i dels BFR, dels statens institut för byggnadsforskning (SIB). SIB bedriver egen forsknings- och försöks- verksamhet och är självständigt i förhållande till rådet. Institutets FoU-verksamhet finansieras dock till större delen av anslag från BFR — av rådets totala anslag (budgetåret 1973/74 ca 53 mkr) avsåg ca 1/3 verksamheten vid institutet.

Anslagen till byggnadsforskningen expanderade relativt snabbt under 1960-talet beroende på ökningarna i den av BFR förvaltade byggnads- forskningsfonden. Under 1970-talets första år har emellertid tillskotten till fonden minskat. Fonden finansieras dels genom direkta statliga anslag, dels genom en procentuell avgift (byggnadsforskningsavgift) på lönekost- naderna i byggnadsindustrin.

Bostadsdepartemen tets Fo U—organisation

I figur 414 redovisas vissa FoU-organ inom bostadsdepartementets område. Den i figuren upptagna expertgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse har föreslagits av en utredning inom bostads- departementet (Ds B 19745). När det gäller de i figuren upptagna myndigheterna (bostadsstyrelsen, statens planverk och lantmäteriverket) kan nämnas att de bedriver initierande verksamhet och lämnar underlag för forskning och forskningsplanering men i mycket begränsad skala bedriver verksamhet av forsknings- och utvecklingskaraktär.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) har att främja forskning och rationalisering inom husbyggnads- och anläggningsområdet genom fördel- ning av tillgängliga medel samt genom initiering, planering och samord- ning. Den byggnadsforskning BFR stöder behandlar all fysisk miljö som kommit till genom byggande — den byggda miljön. Till en början var byggnadsforskningen begränsad huvudsakligen till byggnadsteknisk forsk- ning men sedan l970-talets början har rådets ansvarsområde vidgats. Planerings- och programarbetet har pågått en längre tid och resulterat i förslag om en programindelning av verksamheten. I BFRZS planering ingår att redovisa forskningsinriktning, prioriteringar och mål i en rullande totalplan. Noteras kan att informationsfrågorna tillmäts stor betydelse och att omfattande resurser årligen avsätts för informations- och dokumentationsverksamheten vid BFR, SIB och statens institut för byggdokumentation.

BFR består av ordförande och tio andra ledamöter vilka företräder olika grenar av byggsektorn. Ledamöterna och rådskansliets föreståndare tillsätts av regeringen. Indelningen av verksamheten efter programbudget- linjer har lett till en indelning i tre program: administration, information och FoU. Det sistnämnda programmet indelas i tre till fyra delprogram med en permanent programnämnd som rådgivande organ inom respektive delområde, I programarbetet har en strävan varit att sammanföra den målinriktade forskningen i projektblock som kan gå tvärs över delpro- grammen. Denna typ av blockforskning upptog 1973/74 ca en femte- del av programanslaget vilket beräknades täcka ca 80 % av rådets budgetram. Rådets verksamhet finansieras genom statsanslag, nämnda byggnadsforskningsavgift samt inkomst av räntor och publikationer. Budgetåret 1973/74 uppgick statsanslagen till 9 mkr, byggnadsforsk- ningsavgiften till 41,1 mkr och inkomst av räntor och publikationer till 3 mkr. Byggnadsforskningsavgiften utgår fr. o. m. den 1 januari 1975 med 0,6 % av utbetalade löner inom byggnadsindustrin.

Figur 4.'4 Bostadsdepar- remonter.

Verksamhet Anslagsfördel- inom FoU-

Allmän plane- Utförande av

området

Politisk nivå

(departements- anknutna "organ)

Myndighet med verkställighets- ansvar under depzet (Bo)

ring, samord- ning och råd- givning

Expertgruppen för forskning om fysisk plane- ring och be— byggelse a)

ning och/eller initiering

Bostad sstyrelsen Statens planverk Statens lantmäte- riverk

FoU-arbete

Myndighet (motsv) utan verksatällig- hetsansvar under depzet (Bo)

Universitet och högskolor Forskningsinstitut Myndigheter Företag

Myndighet, organisation etc LUM depzet ( Bo)

” Tillsatt den 1 april 1975 (D53 19745) BFR = Statens råd för byggnadsforskning SIB = Statens institut för byggnadsforskning

På begäran av riksdagen har inom bostadsdepartementet genomförts en utredning rörande inriktningen och organisationen av samhällsplanerings- forskningen. Denna redovisades i departementspromemorian ”Forskning om fysisk planering och bebyggelse” (Ds B 197415). Däri konstaterades att för vissa delar av samhällsplaneringsforskningen finns ansvariga organ, t.ex. ERU för regionalpolitiken. För den del av forskningen som faller inom bostadsdepartementets ansvarsområde, dvs. fysisk riksplanering, bostadsväsen och planväsen, efterlystes bättre förutsättningar för samord- ning, initiering och forskning samt återföring av resultat.

Förslaget innebar att ett kontaktorgan borde skapas inom departemen- tet i form av en expertgrupp för forskning om fysisk planering och bebyggelse. Expertgruppen skall ha samordnande, initierande och priori- terande uppgifter samt medverka vid information om forskning. Däremot föreslås gruppen inte ha anslagsfördelande eller forskningsutförande uppgifter. Gruppen föreslås bli sammansatt av representanter från berörda departement, verk och forskningsråd, kommuner och forskare.

Genom beslut den 1 april 1975 har chefen för bostadsdepartementet tillsatt en expertgrupp för forskning om fysisk planering och bebyggelse med de föreslagna uppgifterna.

4.3.5 Kommunikationsdepartementet Fo U—verksamhetens utveckling inom transportområdet

Ett av de sektoriella forskningsområden som byggdes upp resursmässigt under 1960-talet var forskning för transportsektorn. Denna omfattar en rad vetenskapsområden, t. ex. fysik, mekanik, geologi, medicin, psykolo- gi, och flera olika teknikområden såsom fordonsteknik, flygteknik, Skeppsteknik, kommunikationsteknik. Sektoriell forskning på transport- området har sedan lång tid bedrivits vid flera myndigheter och forskningsinstitut tillhörande skilda departement. Som exempel kan nämnas flygtekniska försöksanstalten under försvarsdepartementet, skeppsprovningsanstalten under industridepartementet, statens väg— och trafikinstitut (VTI) och dess föregångare under kommunikationsdeparte- mentet m. fl.

Vid sidan av transportforskningen ingår bland kommunikationsdepar- tementets ansvarsområden sådan sektoriell forskning som bedrivs i t. ex. SMHI:s regi och vid statens geotekniska institut.

Inom transportforskningen har under 1970-talets första år skett en omstrukturering och förstärkning på den målformulerande och planeran- de nivån genom inrättandet av transportforskningsdelegationen (TFD) och på den forskningsutförande nivån genom inrättandet av VTI. Vissa planerande och stödjande uppgifter på området har också STU genom behovsnämnden för transportteknik. Bland utanför departementet ståen— de organ kan nämnas IVA:s transportforskningskommission.

Den nuvarande Fo U—organisationen under kommunikations- departementet

Som framgår av sammanställningen av FoU-organ under kommunika- tionsdepartementet i figur 4:5 har TFD en central ställning som planerande, samordnande, initierande och anslagsfördelande organ på transportforskningsområdet. Vid sidan av tidigare nämnda institut bedriver flera förvaltningsmyndigheter under departementet FoU-verk- samhet och uppträder som beställare av forskning.

Statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket och statens järnvägar bedriver sålunda viss FoU-verksamhet, främst utvecklingsarbete som underlag för verkställighetsuppgifterna. Detsamma gäller om än i mycket begränsad utsträckning trafiksäkerhetsverket. Särskilt vägverket är bestäl- lare av FoU-arbete och stor uppdragsgivare åt VTI.

För att tillgodose behovet av samordning och stöd av FoU inom transportområdet i dess helhet skapades 1971 transportforsknt'ngsdelega- tionen. Samtidigt upphörde statens trafiksäkerhetsråd. Delegationen skall enligt instruktionen initiera, planera, samordna och stödja forsknings- och utvecklingsarbete rörande transporter, trafik och trafiksäkerhet i den mån sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet. Enligt departementschefens uttalande i prop. 1971279 angående samordning av transportforskningen m. rn. är en grundläggande uppgift för TFD att följa utvecklingen.—inom sitt ansvarsområde samt att i kontakt och nära samar-

Figur 4.'5 Kommunika- tionsdepartementet. IUI Industrinsutred- ningsinstitut SMHI Statens meteo- rologisk-hydrologiska institut SJ Statensjärnvägar Tl—"D Transportforsknings- delegationen

bete med berörda trafikverk, myndigheter och forskningsinstitutioner av olika slag kartlägga behov och resurser inom forskningsområdet. På grundval av en sådan kartläggning skall delegationen upprätta ett långsiktigt och samlat program för forskningsverksamheten. Avsikten med programmet är att få överblick över och skapa förutsättningar för ansvars- och arbetsfördelning samt för prioritering i frågor om FoU-arbe- te. TFD skall vidare ha ansvar för samordning och framtagning av underlag för den långsiktiga planering inom transportområdet som berör eller är gemensam för flera myndigheters verksamhetsområden. Som ett första led i programarbetet upprättade TFD 1972 ett provisoriskt program för FoU-arbetet omfattande angelägna FoU-projekt. Program- met har senare fördjupats och utvidgats.

TFD består av ordförande, vice ordförande och högst tolv andra leda- möter. Ledamöterna förordnas av regeringen för tre år. För närvarande är statssekreteraren i departementet ordförande i delegationen. För bered- ning av frågor inom delegationens verksamhetsområde kan rådet inrätta expertnämnder. Sådana nämnder finns för trafiksäkerhet, transport- och trafikteknik samt transport- och trafikekonomi. Delegationen har vidare ett kansli under ledning av kanslidirektör. För 1974/75 uppgår TFD:s anslag över riksstaten till drygt 8 mkr.

Utförande av FoU-arbete

Verksamhet inom FoU- området

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

Politisk nivå

(departements- anknutna organ)

Myndighet med Vägverket

Trafik'säkerhets-

Vägverket

verkställighets- ansvar under depzet (K)

Myndighet (motsv)

utan verkställig— hetsansvar under depzet (K)

ver ket Luftfartsverket SJ

Myndighet, organisation etc utanför depzet (K)

Luftfartsverket Sjöfartsverket SJ Televerket

Statens väg— och trafikinstitut SMHI Statens geotekn institut

Universitet och högskolor Forskningsinstitut Företag IUI

4. 3 .6 Utbildningsdepartementet

Expansionen av den sektoriellt styrda forskningen för social utveckling har kommit senare än motsvarande forskning för försvar och teknisk-eko- nomisk utveckling. Organ för målformulering, planering och finansiering inom vissa delar av detta vagt avgränsade område är ännu under uppbyggnad eller har relativt nyss trätt i funktion. Ansvaret för sektoriell forskning för social utveckling fördelas på ett antal olika departement, framför allt social-, utbildnings-, justitie- och det nyinrättade arbetsmark- nadsdepartementet. Även andra än de nyss nämnda departementen, exempelvis finans- och handelsdepartementen, avsätter medel för sekto- riell forskning som i flera fall kan hänföras till forskning för social utveckling. Härtill kommer utrikesdepartementets anslag för FoU-verk- samhet, i första hand u-landsforskning.

Sektoriell Fo U—organisation under utbildningsdepartementet

Ett av de första områden inom vilket socialt inriktat sektoriellt FoU-arbete kom att bedrivas mer systematiskt var inom skol- och universitetssektorn. Som framgår av figur 426 är de centrala sektoriella FoU-organen inom skol- och universitetssektorn skolöverstyrelsen (SÖ)

Verksamhet Allmän plane— Anslagsfördel- Utförande av inom FOU' ring, samord— ning och/eller FoU-arbete området ning och råd- initiering givning

Politisk nivå

(departements— anknutna organ)

Myndighet med SÖ verkställighets- UKÄ

ansvar under Kulturrådet depzet (U)

Myndighet SO (motsv) SOFI utan verkställig— Univ och högsk hetsansvar under Forskningsinstitut depzet (U) Bibliotek, museer etc

Myndighet, organisation

etc utgnfg" r depzet (U)

Figur 4 :6 Utbildnings- departementet. SOI-"l Institut för social forskning SÖ Skolöverstyrelsen UKÄ Universitetskanslers- ämbetet

och universitetskanslersämbetet (UKÄ). Statens kulturråd intar en nyckel- position när det gäller planering och samordning inom kulturområdet.

Under utbildningsdepartementet finns vissa institut som bedriver sektoriell FoU—verksamhet med inriktning på sociala ändamål. Tydligast framträder denna inriktning hos institutet för social forskning (SOFI) men även andra institut med mer direkt anknytning till universitet och högskolor får bidrag genom utbildningsdepartementet för FoU med sektoriell inriktning, t.ex. institutet för internationell ekonomi och nordiska institutet för samhällsplanering. I detta sammanhang bör fram- hållas också den forskning och utveckling som bedrivs inom kultursek- torn vid bl. a. vetenskapliga bibliotek och museer.

Särskilda riksstatsanslag för försöksverksamhet inom skolsektorn tillkom i början av 1950-talet i samband med de stora skolutredningarna och försöken med nioårig enhetsskola. I början av 1960-talet ombildades anslaget, som disponeras av SÖ, till ett anslag för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Innevarande budgetår uppgår riksstatsanslaget för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet till 26,6 mkr.

För att närmare samordna de till vetenskapliga institutioner utlagda pedagogiska forskningsinsatserna med utvecklingsarbetet i övrigt tilläm- par SÖ sedan 1972/73 en uppdelning av utvecklingsanslaget på delposter. Inom respektive skol- och utbildningssektor sammanförs FoU-projekten till sex problemanknutna utvecklingsprogram: FoU-arbete för förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning och lärarutbildning samt ett delprogram för gemensamt FoU-arbete. Anslagen budgetåret 1974/75 för det senare delprogrammet uppgår till 6,2 mkr och för övriga sex delprogram till sammanlagt 18 mkr. Därtill kommer 2,4 mkr till publicering samt planering, information m. m.

För planering av FoU-arbetet inom respektive delprogram har SÖ upprättat programgrupper bestående av cheferna för de arbetsenheter som är närmast berörda. Inom SÖ finns i nuläget fem avdelningar varav en avdelning för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete som också svarar för samordning av programarbetet. Samtliga avdelningar utom den administrativa är dock engagerade i FoU-verksamheten och är var och en programansvarig. Till SÖ finns vidare knuten en pedagogisk nämnd med rådgivande ställning och med uppgift bl. a. att bereda frågor om det pedagogiska FoU-arbetet. Forskarinflytandet i FoU-arbetet sker bl. a. genom forskarrepresentanter i pedagogiska nämnden.

Även universitetskanslersämbetet (UKÄ) förfogar över ett anslag för sektoriell FoU-verksamhet med benämningen ”Pedagogiskt utvecklings- arbete vid universiteten m. m.”. Detta anslag uppgår budgetåret 1974/75 till 11,2 mkr.

Detta pedagogiska utvecklingsarbete innefattar tre skilda huvudformer av verksamhet: forskningsprojekt, institutionsanknutna utvecklingspro- jekt i form av organisatoriska försök m. m. samt utbildning av lärare och annan personal. Forskningsprojekten har, enligt uppgift i UKÄzs petita för år 1974/75, under de senaste åren omfattat ca 15—20 % av anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete. Som underlag för projektplanering och projekturval pågår inom UKÄ inventeringar och preciseringar av problem-

områden inom universitet och högskolor.

För närvarande anlitas två olika grupper av bedömare, den ena bestående av forskare den andra av representanter från UKÄ för prioritering och urval av projekt. UKÄ har ingen nämnd motsvarande den inom SÖ men i samband med frågan om fastare organisatoriska former för FoU-arbetet har diskuterats att inrätta en berednings- och lednings- grupp för den samlade FoU-verksamheten inom högskoleområdet. Avsikten är att en sådan beredning skulle kunna ge råd beträffande prioritering av FoU-insatser och i frågor om samordning med övrig verksamhet inom UKÄ. En sådan beredning skulle innehålla representan- ter för såväl samhällsintressen som universitets- och högskoleintressen.

4.3.7 Socialdepartementet Socialforskningens utveckling

De dominerande forskningsinsatserna inom området social utveckling eller * med en annan terminologi — inom den sociala sektorn har skett genom insatser för i bred bemärkelse medicinsk forskning och utveckling. Medicinska forskningsrådet (MFR) under utbildningsdepartementet har alltsedan sin tillkomst 1945 (jfr kapitel 2) varit sammanhållande organ för den medicinska forskningen i landet men även socialstyrelsen har haft betydande ansvar inom området, särskilt när det gäller s.k. målbunden forskning och försöksverksamhet. Inom vissa specialområden av medici- nen, t. ex. arbetsmedicinsk forskning, medicinsk teknik och medicinskt inriktad trafiksäkerhetsforskning, har forskningsstödjande och planeran- de organ utanför socialdepartementet kommit att spela en framträdande roll. Detta gäller exempelvis STU, arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskydds- fonden och transportforskningsdelegationen. Stora insatser görs dess- utom genom landsting och kommuner samt inom industrier genom FoU-verksamhet främst inom läkemedelsområdet.

Förutom till utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom hälso- och sjukvård har socialdepartementet beviljat anslag för forsknings- och utvecklingsarbete av socialvetenskaplig karaktär inom socialvårdssektorn bl. a. för nykterhets- och narkomanvård, barnomsorg och social plane- ring.

Ett annat socialvårdsinriktat tillämpningsområde är handikappvården. Det viktigaste organet är handikappinstitutet som bl. a. bedriver handi- kappforskning. Institutet får för sin verksamhet bidrag från socialdeparte- mentet.

Nuvarande Fo U—organisation under socialdepartementet

FoU-verksamhet med inriktning på problem inom den sociala sektorn bedrivs vid en rad organ inom och utanför socialdepartementet (se figur 4:7). Till de forskningsutförande organen under departementet hör statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium och statens rättskemiska laboratorium samt sjukvårdens och socialvårdens

Figur 4 .'7 Socialdepar- Iementet.

Verksamhet inom FoU-

området

Politisk nivå

(departements— anknutna organ)

Myndighet med verkställighets- ansvar under dep:et (Sl

Myndighet (motsv)

utan verkställig- hetsansvar under dep:et (S)

Myndighet, organisation etc utanför dep:et (S) 3)

'Allmän plane— ring, samord- ning och råd- givning

Samarbetskommit— tén för soc forsk- ning Delegationen för soc forskning

Socialstyrelsen

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

Delegationen för soc forskning

Socialstyrelsen

Utf öra nde av FoU-arbete

Socialstyrelsen Statens strål- skyddsinstitut

SR L SPRI Handikappinsti— tutet

SOFI Univ och högsk Arb skyddsstyr m fl myndigh

Statens arbets- klinik Företag

a Medicinska forskningsrådet (MI-"R) som hör under utbildningsdepartementet, svarar för ett omfattande stöd till klinisk forskning och social-medicinsk forskning. Även STU m. fl. myndigheter och fonder utanför socialdepartementet ger anslag till social forskning (jfr. avsnitt 4.4.2). SBL Statens bakteriologiska laboratorium SOFI Statens institut för social forskning SPRI Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut. SRL Statens rättskemiska laboratorium

planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI). Bland utanförstående organ som bedriver FoU-verksamhet inom de verksamhetsområden som socialdepartementet ansvarar för kan förutom universitets- och högskole- institutioner nämnas SOFI, arbetsmedicinska avdelningen vid arbetar- skyddsstyrelsen och personaladministrativa rådet (PA-rådet).

Socialstyrelsen har i olika sammanhang betonat betydelsen av att verket har resurser för och kan bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i anslutning till planering och drift inom verkets område. Utvecklings- och försöksarbetet inom socialstyrelsen är inriktat på att ge praktiskt tillämpbara resultat beträffande bl.a. arbetsmetoder och organisations— former inom hälso- och sjukvården samt inom socialvården.

Till socialstyrelsen finns knutet ett rådgivande organ, vetenskapliga rådet, vars ledamöter på kallelse skall delta i utredning och handläggning av ärenden inom respektive ledamots vetenskapsgren/verksamhetsom- råde. Ledamot av rådet skall på eget initiativ rikta socialstyrelsens

uppmärksamhet på sådana framsteg inom forsknings- och utvecklings- arbetet som kan vara av betydelse för styrelsen. Tillsammans är ett hundratal forskare engagerade i denna rådgivande verksamhet. Vidare finns till socialstyrelsen knutna vetenskapliga föredragande inom olika specialiteter. Såväl ledamöterna av rådet som dessa föredragande står till styrelsens disposition i frågor som rör planering, bedömning och utvär- dering av Fo U—verksamhet vid styrelsen.

Socialstyrelsens FoU-verksamhet har bedrivits med medel dels från särskilda av Kungl. Maj :t anvisade anslag, dels från socialdepartementets anslag för utvecklings- och försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels från anslag från andra myndigheter främst arbetsmarknadsstyrelsen. FoU-verksamheten inom den sociala sektorn i dess helhet har nyligen övervägts av en utredningsgrupp inom samarbetskommittén för social forskning. I sin 1973 publicerade slutrapport (Ds S 197318) framhöll grup- pen att forskningen inom stora socialpolitiskt viktiga omrdåen var splittrad på smärre projekt och i regel beroende av tillfälliga anslagsgivare, t. ex. statliga utredningar som initierar forskning. Utredningen pekade på att tillkomsten av olika organ med uppgift att bedriva och stödja forskning inom socialsektorn — såsom handikappinstitutet, institutet för social forskning, arbetsmedicinska avdelningen inom arbetarskyddsstyrel- sen — får ses som ett uttryck för statsmakternas vilja att effektivisera organisationen och öka insatserna inom skilda socialpolitiska områden. Ökade möjligheter att bedriva forskning i fritt upplagda projekt av tvär/mångvetenskaplig natur framhölls som angelägna liksom förbättrade möjligheter att genom utvecklingsarbete och försöksverksamhet utnyttja forskningsresultaten för målformulering, planering och uppföljning inom sektorn.

I de organisatoriska frågorna granskade utredningsgruppen behovet av samordning och förstärkning av ledningsorganisationen för målbunden FoU och försöksverksamhet inom socialdepartementets område och föreslog att en delegation för forskning och försöksverksamhet skulle inrättas inom departementet. Departementschefen delade utrednings- gruppens uppfattning och framlade i 1974 års statsverksproposition ett förslag att en delegation med de av utredningen angivna uppgifterna borde inrättas. Riksdagen beslöt ienlighet med departementschefens och socialutskottets förslag och den 1 juli 1974 tillsattes en delegation för social forskning knuten till socialdepartementet.

Delegationen har till uppgift dels att svara för bedömning och samordning av pågående och planerade projekt av forsknings- och utvecklingsnatur inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken. Till delegationens uppgifter hör att lägga fram förslag om beviljande av medel för de projekt som skall bekostas från socialdepartementets anslag för FoU-arbete och försöksverksamhet. Delegationen skall också kunna avge yttranden i sådana ärenden inom departementet där bidrag kan utges från t. ex. allmänna arvsfonden.

Den tidigare inrättade samarbetskommittén för social forskning — också den knuten till socialdepartementet — kvarstår som ett samrådsor-

gan att biträda departementet i frågor av principiell och långsiktig natur.

Förutom ordföranden, som är statssekreteraren i socialdepartementet, ingår tio ledamöter i delegationen. Ledamöterna företräder berörda verk (socialstyrelsen och riksförsäkringsverket) och forskningsorgan, bl. a. SOFI. Vidare representeras kommuner och landsting av förtroendemän. SPRI och statistiska centralbyrån (SCB) företräds av särskilda experter. Delegationens sekretariat är knutet till socialdepartementet.

Riksstatsanslaget under socialdepartementet för forsknings- och ut- vecklingsarbete samt försöksverksamhet uppgår budgetåret 1974/75 till 15 mkr. Merparten går till forskningsverksamhet men anslaget avser även försöksverksamhet med vård och service i glesbygden. Medlen fördelas efter beredning i delegationen.

4.3.8 Arbetsmarknadsdepartementet

Inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde ställs medel till förfogande för forskning av den 1971 bildade arbetarskyddsfonden. Beslutet om fonden grundades på förslag av utredningen om yrkesskade- försäkringens finansiering (SOU 1970149) som förordade att man genom en särskild arbetarskyddsavgift skulle skapa en fond för forskning, utbildning och upplysning.

Arbetarskyddsfonden leds av en styrelse bestående av nio ledamöter som utses av regeringen. Bland ledamöterna ingår representanter för parterna på arbetsmarknaden och chefen för arbetarskyddsstyrelsen. Två ledamöter utses efter förslag av LO, en efter förslag av TCO, två efter förslag av SAF och en efter gemensamt förslag av Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Fondens styrelse har till uppgift att genom bidrag stödja forskning, utbildning och upplysningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet. När det gäller FoU-verksamheten skall bidragen främst avse sådan forskning vars resultat kan få praktisk användning inom arbetslivet och sådant utvecklingsarbete som behövs för att nya tekniska lösningar skall komma till praktisk tillämpning. Enligt instruktionen skall styrelsen vidare beakta behovet av samordning av de olika typerna av insatser.

Arbetarskyddsfonden inledde 1972 sin verksamhet med att inventera behovet av FoU inom följande prioriterade områden: arbetstidsfrågor (särskilt skiftarbetesproblem), olycksfall i arbetet, kemiska föroreningar i arbetsmiljön samt branschutredningar. Vidare tillsattes en arbetsgrupp för utbildnings— och informationsfrågor på arbetsmiljöområdet.

Enligt lagförslag (prop. 1971 :22 och 19731130) som trädde i kraft den 1 januari 1972 tillförs fonden medel genom en särskild arbetarskydds— avgift som betalas av alla arbetsgivare. Avgiften utgår med ett belopp som motsvarar 0,1 % av lönekostnaderna. En fjärdedel utgör bidrag till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen medan återstoden tillförs arbetarskyddsfonden. Under kalenderåret 1973 förfogade fonden över ca 24 mkr och 1974 beräknades fonden disponera ca 77 mkr. Av det belopp fonden disponerade 1974 uppskattas att 8 till 9 mkr gick till FoU-verk- samhet.

Av arbetarskyddsfondens medel ställer fonden dessutom vissa belopp till arbetarskyddsstyrelsens förfogande. I samband med omorganisation och integrering av arbetsmedicinska institutet 1972 vidgades arbetar- skyddsstyrelsens uppgifter i fråga om forskning, uppdragsverksamhet och utbildning och ett särskilt program för forskning och utbildning har skapats i anslutning till försöksverksamheten med programbudgetering vid styrelsen.

Medel för sektoriell FoU-verksamhet finns vidare upptagna under arbetsmarknadsdepartementets kommittéanslag. Anslagen för innevaran- de budgetår uppgår till 2 mkr. Via kommittéanslaget finansieras bl.a. kostnaderna för forskningsbidrag och sekretariat för expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ER U).

Expertgruppen tillkom 1965 för att i anslutning till lokaliseringsbered- ningens arbete biträda vid uppläggningen av den regionala utredningsverk- samheten. Den skulle speciellt behandla frågor om uppgiftsfördelningen

Verksamhet inom FoU— området

Utförande av FoU-arbete

Anslagsfördel— ning och/eller initiering

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

Politisk nivå ERU EFA och kommit- téer (Expertgrupp för invandrarforsk- ning a) (departements- anknutna organ)

Myndighet med verkställighets ansvar under dep:et (A)

Arbetarskydds- styrelsen

Myndighet (motsv)

utan verkställig- hetsansvar under dep:et (A)

Myndighet, organisation etc utanför dep:et (Ai

Arbetarskydds- fonden

Arbetsmarknads- verket Arbetarskydd s- styrelsen

Arbetarskydds- fonden

Arbetarsk dds- sty relsenb

SOFI Universitet och högskolor Personal- administra- tiva rådet

l—Il—"A Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor l—IRU Expertgruppen för regional utredningsverksamhet SOI-"l Institutet för social forskning :: Enligt prop. 1975:26 . b Arbetsmedicinska avdelningen och arbetsmedicinska filialen i Umeå.

Figur 4.8 A rbetsmark- nadsdepartementet.

mellan olika organ samt metodologisk samordning och utveckling. Gruppen skulle också samla information och föreslå koordinering av forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrå- gor. Inom ramen för de forskningsprogram ERU upprättar bildas projekt som i regel får stöd från forskningsråden under utbildningsdepartementet och Riksbankens jubileumsfond men ERU ger också i vissa fall direkta bidrag. De senare uppgick 1973/74 till sammanlagt ca 270 tkr.

Vidare finns på departemental nivå expertgruppen för utredningsverk- samhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) som skall ta initiativ till och biträda vid uppläggning av utrednings- och forskningsverksamhet i frågor som rör arbetsmarknadspolitikens verkningar (SOU 1974229).

1966 skapades ett forskningsinstitut för arbetsmarknadsforskning som 1971 ombildades till det ovannämnda institutet för social forskning (SOFI) under utbildningsdepartementet. Bland SOFI:s uppgifter ingår att bedriva och främja forskning rörande bl. a. arbetsmarknadsfrågor.

Invandrarutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1974269) tagit upp frågor om forskning med anknytning till invandringen. l proposition 1975:26 förordas ienlighet med utredningsförslaget att invandringsforsk- ningen förstärks och betonas forskningens syfte att ge vägledning i reformarbetet inom invandringspolitiken. I propositionen aviseras att en expertgrupp för invandringsforskning med knytning till arbetsmarknads- departementet kommer att föreslås.

I figur 4:8 ges en översikt över FoU-organ med planerande och rådgivande, anslagsfördelande och initierande samt FoU-utförande upp- gifter under arbetsmarknadsdepartementet.

4. 3 . 9 Handelsdepartemen tet

Den sektoriella FoU-verksamheten inorn handelsdepartementets område avser huvudsakligen konsumentfarskning. En beskrivning av organisatio— nen ges i figur 4:9. För sådan sektoriell forskning finns i riksstaten ett anslag som för budgetåret 1974/75 uppgick till 1,5 mkr. Anslaget disponeras av konsumentverket som har de planerande och anslagsför- delande uppgifterna. Av anslaget går ca 65—70 tkr till företagsekono- misk forskning i enlighet med verkets prioriteringar. Vid tillkomsten av konsumentverket 1973 övertog verket vissa av de uppgifter som statens konsumentråd haft, bl. a. att främja och stödja initiativ till konsumentva- ruforskning och konsumentupplysning. Konsumentrådet sökte bl. a. stimulera samhälls- och beteendevetenskaplig forskning rörande centrala konsumentfrågor. Rådet lät i samarbete med STU genomföra utredningar för att belysa behovet av forskning och utveckling på det konsumenttek- niska området och en särskild konsumentteknisk referensgrupp bl. a. med vetenskaplig representation tillsattes. Konsumentverket har i första hand med hjälp av det särskilda forskningsanslaget sökt stödja hushållsekono- misk forskning. Inom konsumentverket ansvarar planeringssekretariatet för handläggningen av frågor rörande forsknings- och utvecklingsverksam- heten.

Verksamhet inom FoU- området

Allmän plane— ring, samord— ning och råd-

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

Utförande av FoU-arbete

givning

Politisk nivå

(departements— anknutna organ)

Myndighet med verkställighets— ansvar under dep:et (H)

Konsu mentver ket Konsu mentver ket

Myndighet (motsv)

utan verkställig- hetsansvar under dep:et (H)

Universitet och högskolor Forskningsinstitut Företag

Myndighet, organisation

etc utanför dep:et (H)

4.3.10 Justitiedepartementet

Inom justitiedepartementets verksamhetsområde har den sektoriella forskningsorganisationen nyligen setts över (figur 4:10). 1974 inrättades brottsförebyggande rådet som fristående myndighet direkt under rege- ringen men utan verkställande uppgifter inom rättsväsendets område. Rådet har förutom samordnande, rådgivande och utredande uppgifter inom detta område även att verka som samordnande, anslagsfördelande och utvärderande organ för kriminologisk forskning. Kriminalvårdsstyrelsen disponerar sedan 1971 medel för FoU inom sitt område. Vid styrelsen finns en planerings- och utvecklingsenhet för denna verksamhet. (Till justitiedepartementets huvudtitel hänförs också medel till sekretariatet för framtidsstudier som är knutet till statsrådsbe- redningen. En beskrivning av sekretariatet lämnas senare i detta kapitel.) Brottsförebyggande rådet leds av en styrelse utsedd av regeringen. Det består av 16 ledamöter representerande olika departement, arbetstagar- och arbetsgivareorganisationer, kommun- och landstingsförbunden, för- säkringsbolagen samt en företrädare för forskningen. För rådets löpande arbete finns ett verkställande utskott. ' Till rådet är vidare knutna dels en samrådsgrupp med kontaktmän från myndigheter, organisationer, politiska partier, föreningar m.fl., dels en vetenskaplig referensgrupp med sju ledamöter utsedda av regeringen med

Figur 4 .'9 Handelsdepar- tementet.

Figur 4:10 Justitiedepar- tenzentet.

(: Sekretariatet för fram- tidsstudier får anslag via justitiedepartementet men är knutet till stats- rådsbercdningen.

Verksamhet inom Fo U- området

Politisk nivå a)

(departements- anknutna organ)

Myndighet med ver kställighets—

Allmän plane- ring, samord- ning och råd- givning

Anslagsfördel- ning och/eller initiering

Utförande av FoU-arbete

Brottsförebyg- gande rådet

Brottsförebyg- gande rådet

Kriminalvårds- styrelsen

Kriminalvårds- styrelsen

ansvar under dep:et (Ju)

Statens kriminal- tekniska labora- torium

Myndighet (motsv) utan verkställig- hetsansvar under dep:et (Jul

Universitet och högskolor

Myndighet, organisation etc utanför dep:et (Ju)

rådgivande och samordnande uppgifter för kriminologisk forskning inom rättsväsendet. Beslut om medlens användning fattas av rådet efter hörande av referensgruppen.

Rådets kansli, som leds av en kanslichef, består av en utredningsenhet och en utvecklingsenhet. Utvecklingsenheten har att följa och utvärdera forskning av intresse för rådet samt sprida forskningsresultat inom rådet och till de myndigheter som berörs av rådets arbete. Enheten har vidare att utforma förslag och planer till olika forskningsprojekt samt dessutom administrera de forskningsprojekt som utförs med rådets medel utanför brottsförebyggande rådet.

Budgetåret 1974/75 disponerar brottsförebyggande rådet över rikssta— ten dels ett anslag om 1,55 mkr till rådets förvaltningskostnader, dels ett anslag om 2,15 mkr för FoU.

4.3.1 1 Finansdepartementet

Till finansdepartementet hör vissa organ inom vilka bedrivs sektoriellt forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet (figur 411 l). Statistiska centralbyrån (SCB) bedriver inom ramen för verksamhets- programmet ”Statistik, register och prognoser” viss standardisering,

gemensam metodutveckling och projektbundet utvecklingsarbete. SCB har ett vetenskapligt råd utsett av Kungl. Maj:t.

Verksamheten inom kon/unkturinstitutet är till stor del att beteckna som FoU-arbete.

Inom statskontoret, som är central förvaltningsmyndighet för rationa- liseringsverksamheten i statsförvaltningen, bedrivs administrativt utveck- lingsarbete samt utveckling och försöksverksamhet på ADB-området. Ämbetsverket är inriktat på att utveckla kontakterna härvidlag med universitet och högskolor m. fl. Under datateknikens initialskede i slutet av 1940-talet och under 1950-talet svarade matematikmaskinnämnden, som sedermera inordnades i statskontoret, för FoU-insatser på datatek- nikområdet. På förslag av 1955 års databehandlingskommitté upphörde det direkta statliga engagemanget i datateknisk FoU och verksamheten kom fortsättningsvis att bedrivas vid universitet och högskolor samt inom industrin. Dataindustriutredningen har i sitt betänkande ”Data och näringspolitik” (SOU 1973:6) bl.a. behandlat frågan om datateknisk forskning och utveckling och föreslagit att STU med hjälp av ökade anslag skall stödja sådan FoU-verksamhet.

Även inom riksrevisionsverket bedrivs FoU-verksamhet. Ett särfall utgör generaltullstyrelsen som bl.a. har till uppgift att handha oljebekämpning till sjöss och i kustvatten och som inom dessa områden bedriver utvecklingsarbete och forskning. Medel för denna verksamhet utgår över kommundepartementets huvudtitel.

'erksamhet Allmän plane- Anslagsfördel- Utförande av anmoFOU- ring, samord- 'ning och/eller FoU-arbete omradet ning och råd- initiering givning

Politisk nivå

(departements- anknutna organ)

Myndighet med Riksrevisions- Generaltull- verkställighets- verket styrelsen ansvar under SCB Riksrevisions- depzet (Fi) Statskontoret verket SCB Statskontoret

Myndighet Konjunktur- (motsv) institutet utan verkställig- hetsansvar under dep:et (Fi)

Myndighet, Institutet för organisation storhushållens etc utanför rationalisering dep:et (Fi) Vissa internatio- nella FoU-organ Figur 4 :] I Finansdepar- Iementet. SCB Statistiska ccntralby rån

[figur 4:12 K ammande- partementer.

4.3.1 2 Kommundepartementet

Som nämnts i föregående avsnitt upptas under kommundepartementet anslag för teknisk FoU beträffande medel och metoder för bekämpning av miljöfarliga utsläpp. Anslagen, som disponeras av generaltullstyrelsen under finansdepartementet, uppgår budgetåret 1974/75 till 650 tkr.

Även statens brandnämnd avsätter begränsade medel för visst försöks- och utvecklingsarbete (figur 4:12).

4.3. 13 Utrikesdepartemen tet ( UD)

UD skiljer sig något från övriga departement när det gäller engagemangi sektoriell forskning genom de omfattande bidragen till forsknings- och utvecklingsverksamhet inom ramen för internationella organisationer. Budgetåret 1974/75 beräknas dessa bidrag uppgå till 62 mkr eller ca 50 % av UD:s totala anslag till FoU.

Stöd till FoU i samband med det internationella utvecklingssamarbetet utgick i någon mån redan under 1950-talet. Nämnden för internationellt bistånd (NIB), som tillkom 1962, underströk betydelsen av att forsk- ningsstödet skulle vara målinriktat och FoU-verksamheten integreras med

Verksamhet Anmän plane- Ansiagsfördel- Utförande av inom FOU" ring, samord— ning och/eller FoU-arbete området ning och råd- initiering givning

Politisk nivå

(departements- anknutna organ)

Myndighet med Statens brand- verkstäliighets- nämnd ansvar under dep:et (Ko)

Myndighet (motsv) utan verkställig— hetsansvar under dep:et (Ko)

Myndighet, Generaltull- organisation styrelsen a) 910 U_ta_nf_Ö_f dep:et (Ko)

a Generaltullstyrelsen, som hör till finansdepartementet, disponerar anslag under kommundcpartementets huvudtitel.

pågående fältverksamhet. SIDA, som 1965 avslöste NIB, drev denna linje vidare men betonade också att stöd till forskning inom områden av intresse för flera u-länder borde ske via FN-organ.

Den centrala planerande, samordnande och anslagsfördelande myndig- heten för det svenska stödet till u-landsforskningen är SIDA. Av de ovan nämnda anslagen till internationella organisationer svarar SIDA inneva- rande budgetår för ca 16 mkr. Därtill kommer de medel till FoU-insatser som SIDA avsätter ur länderramarna.

Frågan om u-landsforskningen har nyligen varit föremål för ingående utredning genom U-landsforskningsutredningen som i sitt betänkande ”Forskning för utveckling” (SOU 1973141) lagt fram förslag om organisation för ökade svenska biståndsinsatser på forskningens område.

I 1975 års budgetproposition (bilaga 5 sid 34) förutskickar utrikesmi- nistern att i avvaktan på att biståndspolitiska utredningen slutför sitt arbete en beredning för u-landsforskning skall tillkallas. Den avses få rådgivande och initierande ställning i förhållande till de instanser som nu beslutar i forskningsärenden: regeringen och SIDA. Beredningen förut- sätts avge rekommendationer om omfattning, inriktning och fördelning av det totala svenska stödet för u-landsforskning, liksom om enskilda forskningsinsatser. Den skall också initiera forskningsinsatser. Däremot kommer beredningen inte att få egna medel att fördela. I beredningen kommer att ingå representanter för det allmänna och för forskning. Dess

Verksamhet Allmän plane- Anslagsfördel- Utförande av momoFoU- ring, samord- ning och/eller FoU-arbete omradet ,ning och råd- initiering givning

Politisk nivå (Beredningen

. för U-lands- (departements- forskning) &) anknutna organ

Myndighet med verkställighets- ansvar under dep:et (UD)

Myndighet Utrikespolitiska (motsv) institutet utan verkställig- Stockholms inter- hetsansvar under nationella freds- depzet (UD) forskningsinstitut

-Myndighet, Universitet och

organisation högskolor etc utanför Internationella

depzet (UD) organ/institutio- Figur 4:13 Utrikesdepar— ner temenret. ” Aviseras i 1975 års budgetproposition.

sekretariat kommer att förläggas till SIDA.

Utrikesministern betonar att de statliga forskningsrådens kompetens att bedöma forskningsprojekt bör utnyttjas inom u-landsforskningen där så är praktiskt möjligt.

4.4 Sektoriell forskning över departementsgränserna

För att ge ett något annat perspektiv på den sektoriella forskningen och dess organisationsmönster än det som visas genom en departementsvis genomgång skall här med hjälp av två exempel belysas hur kontakterna och kopplingarna sträcker sig över departements- och ämnesgränserna. De två exemplen gäller miljövårdsforskning och social forskning, områden som båda på senare tid har varit föremål för genomgång och analys i särskilda utredningar.

4.4.1 Miljövårdsforskning

Miljövårdsforskning som sektoriellt forskningsområde har behandlats tidigare vid beskrivningen av FoU-organ inom jordbruksdepartementets ansvarsområde. Här skall bilden av FoU-verksamheten inom miljövårds- området vidgas att omfatta myndigheter, institutioner etc. oberoende av departemental tillhörighet och av ämnesområde.

Den översiktliga bild av organisationsstrukturen för miljövårdsforsk— ning som utredningen söker ge i det följande utgår huvudsakligen från den genomgång och analys som redovisats av miljöforskningsutredningen i betänkandet ”Samordnad miljövårdsforskning” (Ds Jo l974:8). För att ge en uppfattning om FoU-verksamhetens omfattning på detta område kan nämnas att miljöforskningsutredningen beräknar att de statliga satsningarna på miljövårdsforskning i grova tal uppgick till ca 60 mkr budgetåret 1973/74. Därav faller ca 60 % på jordbruksdepartemen- tets huvudtitel.

l figur 4:14 visas schematiskt de viktigaste organen som planerar, stöder och bedriver FoU inom miljövårdsområdet med fördelning på målformulerande, anslagsfördelande och FoU-utförande nivå.

Det viktigaste anslaget till den tillämpningsinriktade sektoriella forsk- ningen administreras av SNV och dess forskningsnämnd. Stödet till grundforskning av betydelse för miljövärden utgår i första hand från NFR men även från MFR. STU svarar för stöd till tekniskt utvecklingsarbete inom miljövårdssektorn. Sektoriell FoU av betydelse för miljövärden stöds också av flera myndigheter, fonder och rådsliknande organ, vilkas verksamhet i första hand är inriktad på stöd till FoU inom andra områden. Exempel på sådana organ är BFR, SJFR, arbetarskyddsfonden, Riksbankens jubileumsfond, Norrlandsfonden etc. Även den nyligen inrättade delegationen för social forskning kan ha viss betydelse liksom den föreslagna arbetsgruppen för fysisk planering och bebyggelse.

Sektoriell FoU utförs till stor del vid statliga verkslaboratorier. Undersökningslaboratoriet och den omgivningshygieniska avdelningen vid

SNV spelar en betydelsefull roll. Forsknings- och undersökningsverksam- het av vikt för miljövärden bedrivs också inom livsmedelsverket, fiskeristyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, generaltullstyrelsen etc. samt vid olika forskningsinstitut. Miljövårdsforskning av grundläggande och kun- skapsuppbyggande karaktär bedrivs vid universitet och högskolor, som utgör basorganisation även för sektoriellt inriktad miljövårdsforskning. Flera här nämnda myndigheter, t. ex. SNV och fiskeristyrelsen, uppträ- der som både anslagsfördelande och FoU-utförande organ. Vid sidan av de i figuren redovisade organen finns flera utanför den statliga departementala organisationen stående organ som svarar för FoU-insatser eller insatser av likartad karaktär inom miljövårdsområdet. Kommunerna stöder och bedriver undersökningsverksamhet och industrin gör satsning- ar på det miljövårdstekniska området.

Miljövårdsforskningen är som framgår av figur 4:14 splittrad på ett stort antal myndigheter, institutioner och andra organ när det gäller såväl anslagsfördelning som FoU-utförandet. Ansvaret för stödet till miljö- vårdsforskningen är vidare utspritt på flera departement även om huvudansvaret kan hänföras till jordbruksdepartementet. För att åstad- komma en samlad planering och prioritering av forskningsinsatserna inom hela det heterogena miljövårdsområdet och en utvärdering av forsknings- resurserna har miljöforskningsutredningen som ovan påpekats föreslagit inrättandet av en delegation för miljövårdsforskning knuten till jord- bruksdepartementet.

4.4.2 Social forskning och utveckling

Utredningsgruppen för social forskning och utveckling presenterade i en delrapport (Ds S 197321) en omfattande kartläggning av forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom socialsektorn som under- lag för gruppens förslag om inrättandet av delegationen för social forskning. Den schematiska bilden i figur 4:15 av organisationsstrukturen för FoU-verksamheten inom den sociala sektorn bygger på det material utredningsgruppen sålunda framlade samt kompletteringar med hän- syn till nytillskott och förändringar. Enligt de beräkningar utrednings- gruppen utförde uppgick resurserna för FoU inom socialsektorn till ca 261 mkr 1969/70.

Att ge tillförlitliga uppgifter över omfattningen av resurserna i dagens läge är inte möjligt med hjälp av tillgänglig statistik. Sannolikt är summan nu avsevärt högre. Det centrala planerande, samordnande och anslagsför- delande organet är den nyinrättade delegationen för social forskning, knuten till socialdepartementet. Flera andra FoU-organ tillhöriga olika departement stöder social forskning. Detta gäller t. ex. ERU, arbetar- skyddsfonden samt den föreslagna arbetsgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse. Även MFR har en central position främst när det gäller forskning inom hälso— och sjukvårdsområdet. Stöd till forskning inom området utgår också från SFR och NFR och vidare från Riksbankens jubileumsfond. STU ger medel till teknisk FoU inom socialsektorn. Inom STU svarar nämnden för socialteknik för dessa

MÄL— FOR- MU-

[ RIKSDAGEN |

LE- S?” ___-WII] Riksdag,

regering, Deleg

departement f soc fo

IANSLAGSFÖ Fl- DE LANDE Centrala myndig- heter, forsknings- råd, fonder etc.

FoU- RAN- DE

Undersöknings- laboratorier, institut etc

Figur 4:14 Miljövårdens Fo U-organisation. Källa: Samordnad miljöforsk- ning. Ds Jo 1974:08 med vissa tillägg av forsknings— rådsu tredningen.

rDöle—g— _]

f miliöv fo

1 |

Fiskeri- styrelsen

Riksban- kensjubi-

Arbetar- skydds- leums- fond

fonden ,

Norrlands— fonden Vatten- fall

General- tullstyrel—

Statens institut för bygg- nads- forskning

sen 61

AB Ato m- "energi

Livsmedels-

lVL

verket

skogshög- skolan

Jägareför- bundet

Lantbruks- högskolan,

existerande organ

D

|—-— ——-—| I betänkande . . eller prop | I föreslagna '—— —— -' organ

(Se förkortningslista)

a Förslag av miljöforskningsutredningen.

b Förslag inom industridepartementet. C Generaltullstyrelsen hör under finansdepartementet. Anslaget till den miljövårds— forskning verket bedriver utgår från kommundepartementet.

LERANDE: " _ . _ _ "

riksdag,

regering, departement

ANS LAGS- FÖRDE LANDE: och/eller initi- rande myndig- heter, fo råd, fonder etc

verket.

FoU—UT— FÖRANDE: laboratorier, institut etc

FOA _SBL

Existerande organ

: : prop föreslagna '— —- -—-' organ

(Se förkortningslista)

organ med inrikt social/orskning. Figur 4:15 Sta [liga Fo U-

ning pa

»

frågor. Sektoriell FoU inom socialsektorn stöds också av andra råd, fonder och myndigheter t. ex. BFR, brottsförebyggande rådet och konsumentverket. Spridningen på olika discipliner och tillämpningsområ- den medför att FoU-verksamhet med inriktning på socialsektorn kommer att bedrivas vid forskningsinstitut, universitetsinstitutioner och FoU-av- delningar inriktade mot helt olika forskningsområden. Som exempel kan nämnas statens bakteriologiska laboratorium (SBL), väg- och trafikinsti- tutet (VTI) samt institutet för social forskning.

I figur 4:15 har en myndighet redovisats på endast en nivå även om myndigheten har uppgifter på en annan nivå. Sålunda är socialstyrelsen redovisad endast som anslagsfördelande trots att verket även utför FoU-insatser.

Kommuner och landsting svarar för avsevärda anslag till sektoriell FoU och undersökningsverksamhet inom socialsektorn genom stödet till forskning och utveckling inom hälso- och sjukvårdsområdet.

4.5 Några FoU-organ vid sidan av departementsindelningen

I den departementsvis genomförda genomgången har vissa betydelsefulla FoU-organ inte redovisats. Här skall i korthet beröras fyra organ, Riksföreningen mot cancer, Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond, sekre- tariatet för framtidsstudier och slutligen forskningsberedningen.

4.5.1 Riksföreningen mot cancer

Riksföreningen mot cancer instiftades 1951. Den har enligt sina stadgar till huvuduppgift att stödja, organisera och samordna cancerforskningen främst med sikte på de grundläggande medicinska och naturvetenskapliga forskningsuppgifterna, att främja utarbetandet av nya undersöknings- och behandlingsmetoder inom cancersjukvården samt att stödja upplysnings- verksamhet rörande cancer och cancerforskning. Föreningens styrelse väljs av en huvudmannaförsamling vars ledamöter utses av ett 40-tal fackliga, politiska eller ideella organisationer. Föreningens verksamhet finansieras genom insamlingar och gåvor samt genom statsbidrag. Från och med budgetåret 1964/65 har årligen utgått ett statsbidrag om 3 mkr. Genom löpande insamlingsarbete, gåvor och testamentsförordnanden inflyter f. n. årligen mellan 8 och 9 mkr,

Inom riksföreningen finns en forskningsnämnd som av de medel styrelsen ställer till förfogande äger bevilja forskningsanslag till enskilda forskare, forskargrupper och institutioner. Nämnden består av 16 ledamöter förutom ordföranden. Ledamöterna utses av de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna (sju), av nämnden själv (fem), av MFR (en), socialstyrelsen (en), RmC:s styrelse (en), Konung Gustaf V:s jubileumsfond (en), Cancerföreningen i Stockholm (en). Ordförande i forskningsnämnden är f. 11. det medicinska forskningsrådets sekreterare. Nämnden arbetar i princip som ett forskningsråd och i nära anslutning till MFR:s praxis och rutiner beträffande ansökningsförfarande, dispositions—

rätt för anslag etc. Nämndens egen granskningsapparat utgörs av tre granskningsgrupper för grundforskning, experimentell onkologisk forsk- ning och klinisk onkologisk forskning. Efter granskning i dessa grupper behandlas ansökningarna i ett arbetsutskott varefter forskningsnämnden tar ställning. I en samarbetsnämnd mellan RmC, AFR, NFR och MFR fördelas ansökningar som ställts till de berörda organen fritt mellan dem för prövning och beslut.

Riksföreningens anslagsbeviljning under åren 1966—1974 framgår av tabell (412). För 1975 har av riksföreningens styrelse totalt 18,9 mkr ställts till förfogande för forskningsanslag. De kostnader som inte täcks av statsbidrag och insamlade medel belastar riksföreningens fonderade kapital som f. n. uppgår till ca 60 mkr.

Tabell4z2 Forskningsanslag beviljade av Riksföreningen mot cancer 1966—1974 (tkr)

Anvisade anslag Årlig ökning %

1966 5 000 1967 6 000 20,0 1968 7 000 16,7 1969 8 000 14,3 1970 9 100 13,8 1971 11 400 25,3 1972 14 200 24,6 1973 16 000 12,7 1974 16 300 1,9

Därutöver har under l972—1975 vissa forskningsanslag avsatts för särskilda ändamål. Ifrågavarande belopp uppgår till 3,2 mkr.

4.5.2 Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

1962 års riksdag beslöt på förslag av riksbanksfullmäktige att en forskningsfond skulle inrättas av vinstmedel från riksbanken för att celebrera riksbankens 300-årsjubileum 1968. På basis av förslag från en av riksdagen tillsatt kommitté antogs vid 1964 års riksdag stadgar för fonden. Dessa, som i huvudsak fortfarande gäller, innebär att fondens arbete skall bedrivas efter följande huvudprinciper:

El fonden skall ha stor frihet i val av insatsområden och inget forskningsområde skall vara uteslutet från att erhålla bidrag, Cl företräde skall ges åt forskningsområden vilkas medelsbehov inte är så väl tillgodosedda på annat sätt, [I stöd skall speciellt ges åt stora och långsiktiga forskningsprojekt, EI nya forskningsinsatser, som kräver snabba och kraftiga insatser, skall uppmärksammas, EI fonden skall söka främja kontakten med internationell forskning.

Fondens styrelse består av elva ledamöter, vilka utses av riksdagen. I styrelsen skall ingå sex företrädare för riksdagen, en representant för

riksbanken samt företrädare för forskningsråden och forskningsbered- ningen. Ledamöter utses för sex år, och halva styrelsen nybesätts vart tredje år.

För verksamheten står till förfogande avkastningen av den av riksdagen skapade fonden. Efter beslut av 1974 års riksdag har fonden erhållit 100 mkr utöver tidigare anvisade belopp och fonden uppgår f. 11. till ca 380 mkr. Avkastningen härav kan beräknas till ca 25 mkr årligen.

Fonden arbetar dels genom att stödja och självständigt arrangera konferenser och symposier i vetenskapliga och forskningspolitiska frågor, dels genom att på ansökningar bevilja medel till forskning. Som underlag för styrelsens beslut om anslag inhämtas i flertalet fall utlåtanden från sakkunniga som avger skriftliga yttranden. Ansökningarna behandlas också av arbetsgrupper vari ingår dels företrädare för fondstyrelsen, dels sakkunniga utanför styrelsen. För närvarande finns arbetsgrupper för följande områden:

[] Företagsekonomi, nationalekonomi, kulturgeografi El Psykologi, pedagogik, sociologi El Övrig samhällsvetenskap och allmänna ansökningar El Naturvetenskap, medicin, teknik D Humaniora

I fondens anslagspolitik har en koncentration av insatserna gjorts till samhällsforskning i vid mening. Även vid anslag till forskning inom naturvetenskap, medicin och humaniora ges hög prioritet åt sådan forskning som bedöms vara av speciell relevans för den tekniska, ekonomiska och sociala utvecklingens effekter på individer och samhälle. Av tillgänglig redovisning framgår följande fördelning av fondens medel för perioden 1965—1973 på olika ämnesområden.

Tabell 4z3 Forskningsanslag beviljade av Riksbankens jubileumsfond fördelade på ämnesområden (tkr) 1965—1973

Ämnesområde Beviljade ansökningar Beviljat belopp

Antal Belopp i % av totalt beviljat belopp

Samhällskunskap 482 70 726 49,1 Socialmedicin/

psykiatri 44 7 026 4,9 Övrig medicin 58 12 815 8,9 Naturvetenskap 71 22 204 15,4 Teknik 6 1 390 1,0 Humaniora 115 21 335 14,8 Informationsbehandling 11 4 436 3,1 Övrigt 16 4 235 2,9

Summa 803 144 167 100,1

4.5.3 Sekretariatet för fram tidsstudier

Efter diskussioner inom bl. a. forskningsberedningen tillsattes 1971 en arbetsgrupp för att behandla frågor om framtidsstudier i Sverige. Som ett resultat av gruppens förslag ( SOU 1972:59 ) inrättades den 1 februari 1973 ett sekretariat för framtidsstudier knutet till statsrådsberedningen med uppgift bl. a. att föra utredningsarbetet vidare. För 1974/75 har av riksdagen anslagits fyra mkr för framtidsstudier. Hälften av beloppet skall användas för framtidsstudieprojekt som samordnas av sekretariatet för framtidsstudier i samarbete med berörda departement. Till sekretariatet har knutits en referensgrupp med företrädare för riksdagspartiema. Inom ramen för sekretariatets uppdrag har inletts initieringen av framtidsstu- dieprojekt inom bl. a. energiområdet och arbetslivet.

Av de av riksdagen anvisade medlen har två mkr beräknats för långsiktsmotiverad forskning. Då denna forskning regelmässigt blir av tvärvetenskaplig karaktär har en samarbetskommitté för långsiktsmotive- rad forskning tillsatts i nära anslutning till forskningsråden och motsva- rande organ. Samtidigt som samarbetskommittén tillsattes utfärdades tilläggsdirektiv till forskningsrådsutredningen. Direktiven innebär att de uppgifter som samarbetskommittén nu svarar för skall ges en permanent bas i en kommande rådsorganisation. Frågan om framtidsstudier behand— lar utredningen samlat i ett kommande betänkande. Vissa frågor av organisatorisk och anslagsmässig natur behandlas i kapitel 11 och 12.

4. 5 .4 Forskningsberedningen

Mot bakgrund av önskemål härom bl. a. från forskarhåll inrättades 1962 en forskningsberedning knuten till statsrådsberedningen. Till beredning- en, som fick till uppgift att vara ett forum för samråd om den långsiktiga inriktningen av den svenska forskningspolitiken, kallades 30 ledamöter, vilka företrädde forskning, näringsliv och förvaltning. Beredningens arbete ställdes under statsministerns ledning och en arbetsgrupp inom beredningen behandlade frågor rörande utformningen av forskningspoliti- ken. 1969 ombildades forskningsberedningen såtillvida att den särskilda arbetsgru,.pen avskaffades och antalet ledamöter nedsattes till 20. Forskningsberedningen har en sekreterare som efter ombildningen även varit sakkunnig inom statsrådsberedningen i forskningsfrågor. Beredning- ens sekretariat är numera knutet till utbildningsdepartementet.

Beredningen sammanträder f. n. 3 a 5 gånger årligen till diskussion av aktuella långsiktiga forskningsfrågor. Bl.a. har olika utredningsinsatser inom forskningsområdet dryftats.

4.6 Avslutande synpunkter

Den sektoriella forsknings- och utvecklingsverksamhetens inriktning och organisation har belysts ur två olika perspektiv. Det första avser att ge en grov uppfattning, av dels ansvars- och

verksamhetsområden för myndigheter, råd och motsvarande organ med ansvar för sektoriell FoU-verksamhet, dels de olika organisatoriska nivåerna i den FoU-verksamhet som byggts upp inom respektive departementsområde. En jämförelse mellan olika departement visar stora variationeri den organisatoriska strukturen för FoU-verksamheten.

Sett ur det andra perspektivet, där man utgår från mer brett definierade problem- eller tillämpningsområden, får den komplexa bilden av den sektoriella FoU-organisationen ytterligare en dimension. Exemp- len från miljövårdsforskning och social forskning visar på svårigheten att inom ett visst departements gränser behålla det faktiska ansvaret för sektoriell forskning när problemområdet är brett definierat.

Inrättandet av särskilda delegationer, kommittéer och expertgrupper med samordnings- och planeringsansvar för FoU-verksamheten inom hela eller delar av departementets ansvarsområde samt med kontakt- och samordningsuppgifter gentemot andra departement är variationsrika försök att lösa samarbetsproblem över olika slags gränser. Det kan gälla gränser mellan departement, mellan myndigheter och sektorer och även mellan discipliner och olika slag av forskning.

Vissa av dessa gränsöverbryggande organ är planerande och/eller rådgivande, andra är beslutande, vissa har medel till förfogande, andra inte. Organens sammansättning skiftar — självklart -— efter områdets natur och olika värderingar vad gäller forskningsrepresentationens styrka framträder inom praktiskt taget alla områden.

Den sektoriella forsknings- och utvecklingsverksamheten har också byggts ut i olika takt vilket framgår av beskrivningen av den fasvisa utvecklingen. Det statliga stödet till sektoriell forskning och utveckling kan uppskattas till för närvarande mellan 1 och 1,6 miljarder kronor, beroende på avgränsning av anslag och FoU-organisation. Nya områden och organ tillkommer successivt och för vissa områden kan förutses kraftig expansion. Energiområdet är exempel på ett sådant område, där mycket stora resurser kan väntas bli avsatta: i proposition 1975130 föreslås omkring 300 mkr bli anvisade under en treårsperiod.

Enbart under den tid forskningsrådsutredningen arbetat (hösten 1972—våren 1975) har ett tiotal nya sektoriella FoU-organ tillkommit och flera myndigheter har fått egna FoU-anslag. För forskningsråden under utbildningsdepartementet innebär denna utveckling en helt ny situation som måste påverka den framtida utformningen av det arbete som råden idag utför. Utredningen har därför ansett det väsentligt att relativt brett belysa den sektoriella forsknings- och utvecklingsverksam- heten. En sammanfattande bedömning med inriktning på utredningens överväganden och förslag ges i avsnitt 6.3.

5. Forskningsråden inom utbildnings- departementets verksamhetsområde

5.1. Syfte och sammansättning

I det föregående har belysts hur rådsorganisationen vuxit fram och hur en sektoriell forskningsorganisation med varierad struktur tillkommit vid sidan av rådsorganisationen. Utvecklingen av universitetens forsknings- organisation har också i vissa avseenden belysts. Bilden av den statliga organisationen för forskningsfinansiering och forskningsstöd är som framgått förhållandevis splittrad.

De fem forskningsråden under utbildningsdepartementet, statens råd för atomforskning, AFR, statens humanistiska forskningsråd, HFR, statens medicinska forskningsråd, MFR, statens naturvetenskapliga forsk- ningsråd, NFR, och statens råd för samhällsforskning, SFR, utgör en del av den grupp organ, vilka som självständiga myndigheter men utan myndighetsansvar för verksamhet inom någon anknytande samhällssektor har att främja forskning och fördela medel till forskningsprojekt. Forsk- ningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde utgör inte en enhetlig, från andra organ i alla avseenden klart avskiljbar grupp. En avgränsning från andra forskningsstödjande organ kan inte grundas på den tydliga anknytningen till universitets- och högskolestrukturen och ansvaret för den vid universiteten och högskolorna bedrivna forskningen. Även STU och SJFR har en sådan anknytning. Inte heller kan en logisk avgränsning ske genom en hänvisning till att råden inom utbildnings- departementets verksamhetsområde skulle vara frikopplade från tydliga sektoriella anknytningar: MFR är ett exempel härpå. Skillnaden mellan råden under utbildningsdepartementet och övriga organ för forsknings— finansiering har snarare med deras sammansättning och koncentrationen i deras inriktning att göra. En genomgång av dessa råds organisation och verksamhet måste därför inledas med en genomgång av deras syfte och sammansättning.

Forskningsrådsutredningens uppgift är inriktad mot råden under ut- bildningsdepartementet. Beskrivningen och analysen av deras verksamhet måste stå i centrum även när det gäller" att i enlighet med direktiven ge förslag om deras relationer till andra forskningsstödjande organ både inom och utom den här angivna rådsstrukturen. I detta kapitel kommer analysen att inriktas mot dessa för utredningens uppdrag centrala råd.

5 .1 .1 F orskningsrådens uppgifter

Verksamhetens syfte enligt rådens instruktion

De grundläggande bestämmelserna om forskningsrådens under utbild- ningsdepartementet verksamhet finns i en instruktion från 1959, tillkom- men som en följd av 1955 års universitetsutrednings arbete. Den har sedan dess ändrats på ett flertal punkter (bilaga 2). Instruktionen inleds med ett angivande av rådens övergripande uppgifter: rådsverksamhetens syfte. Dessa delar är allmänt hållna. Betydelsen för den vetenskapliga utvecklingen framhålls dock som avgörande kriterium för det stöd till forskningsverksamhet som är rådens huvuduppgift. Med denna tyngd- punkt blir det också naturligt att instruktionen i fråga om samverkan trycker på de interdisciplinära kontakterna. I syfte att åstadkomma samarbete mellan forskning inom till varandra angränsande ämnen bör kontakt skapas med andra forskningsråd och därmed jämförliga institu- tioner. För att följa utvecklingen" inom sitt forskningsområde skall forskningsråd vidare hålla kontakt med forskarsamhället och näringslivets organisationer på de områden som kan beröras av rådets verksamhet. Samverkan på det internationella planet anbefalls med en formulering som särskilt betonar det nordiska samarbetet.

Det är alltså närmast den ”fria kunskapssökande grundforskningen” som enligt instruktionens syftemålsparagrafer utgör rådens verksamhets- fält, samhällets särskilda behov av speciell forskning skymtar i uppma- ningen om kontakt med näringslivets organisationer.

5.1 .2 Rådens sammansättning

Av avgörande betydelse för rådens verksamhet är deras sammansättning. Både utifrån de olika kategorierna ledamöter och sättet att utse dem kan vissa slutsatser dras om den roll de olika råden förväntas spela.

De fem forskningsråden under utbildningsdepartementet är i dessa avseenden liksom när det gäller storleken ingalunda likartat uppbyggda.

Forskningsrådens storlek

El Statens råd för atomforskning

(AFR): Ordförande jämte 11 ledamöter El Statens humanistiska forsknings- råd (HFR): Ordförande jämte 14 ledamöter El Statens medicinska forskningsråd (MFR)? Ordförande jämte 20 ledamöter Allmänmedicinska sektionen (MFR/A): Ordförande jämte 20 ledamöter Försvarsmedicinska sektionen (MFR/F): Ordförande jämte 10 ledamöter Cl Statens naturvetenskapliga forsk- ningsråd (NFR): Ordförande jämte 11 ledamöter

” MFR är uppdelat på två sektioner med gemensam ordförande.

[| Statens råd för samhällsforskning (SFR):b Socialvetenskapliga sektionen (SFR/S): Ordförande jämte 9 ledamöter Rättsvetenskapliga sektionen (SFR/R): Ordförande jämte 4 ledamöter Sektionen för psykologi och pedagogik (SFR/P): Ordförande jämte 6 ledamöter

Sammansättning

Ordförande utses i samtliga forskningsråd av regeringen medan råden inom sig utser vice ordförande. Metoderna för att utse ledamöter uppvisar en mångfald variationer inom ramen för tre huvudprinciper:

El Självskrivna ledamöter [| Ledamöter utses av regeringen [] Ledamöter utses genom val.

En tabellarisk redovisning — något förgrovad, för finare detaljer hänvisas till instruktionen — är belysande för mångfalden (tabell 5 :l ). Av redovisningen framgår att regeringen utan förslag tillsätter vissa ledamöter och efter förslag från råden eller andra organ vissa ledamöter. Sektoriella organ och akademier, lokal- eller disciplinorienterade akade- miska valkorporationer utser ledamöter i för varje råd specifika kombina— tioner. Denna oenhetlighet, liksom oenhetligheten när det gäller sektions- indelningen, kan delvis förklaras utifrån rådens tillkomsthistoria. De sektionsindelade råden har successivt tillförts nya arbetsområden etc. Den akademiska dominansen i råden är påtaglig men graden och arten av inflytande för företrädare för allmänna intressen som det manifesteras genom föreskrifter i instruktionen eller i övrigt genom utnämningspraxis ger från ett annat håll en belysning av rådens syfte och verksamhetsfält. MFR har den tydligaste sektorsanknytningen genom särskilda föreskrifter om specialkompetens hos en rad ledamöter eller förslagsrätt för definie- rade sjukvårdsansvariga organ, liksom genom självskrivet ledamotskap för socialstyrelsens chef och generalläkaren. I AFR och SFR finns ett mindre men även där påtagligt inflytande för allmänna intressen. I AFR precise- ras detta inflytande genom en bestämmelse om valrätt för AB Atom- energi och FOA. I SFR har det tillgodosetts genom de ledamöter som i de olika sektionerna utses av regeringen. Den rättsvetenskapliga sektio- nens av regeringen utsedde representant brukar växelvis vara en domare eller advokat; inom sektionen för psykologi och pedagogik har den sektoriella psykologisk-pedagogiska forskningen tillförsäkrats infly- tande; i den socialvetenskapliga sektionen slutligen — och detta är det enda exemplet härpå - har det allmänna vanligtvis fått representation genom personer med nära anknytning till näringslivets respektive lön- tagarnas organisationer. ] NFR och HFR har företrädare för allmänna

b SFR är uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande.

Tabell 5:1 Tillsättningen av ledamöter i forskningsråden

Tillsättningsförfarande Forskningsråd/Antal ledamöter

AFR HFR MFR/A MFR/F NFR SFR/S SFR/R R- SFR/P Anm.

Ordförande, utsedd av rege- ringen l 1 1 1 l 1 1 1 Sekreterare tillika ledamot utsedd av regeringen 1 Självskrivna ledamöter (1) 1 1 (AFR:s sekreterare) Utsedda av regeringen med eller utan viss föreskriven kompetens l 2 2 2 2 1 2 Utsedda av regeringen på för- slag av rådet eller sektion därav med eller utan viss föreskriven kompetens 4 5 5 4 Utsedda av regeringen på för- slag av sektoriella eller motsvarande organ 2 2 Utsedda genom val av rent akademiska valkorporationer 4 13 9 5 4 3 4 KVHAA och KVA ha här betraktats som rent akademiska kor-

porationer Utsedda genom val av val-

korporationer sammansatta av

akademiska och sektoriella

representanter 3 Utsedda genom val av sekto-

riella organ 2 1

Summa l+11 l+14 1+20 1+10 1+11 l+9 1+4 1+6

intressen en något svagare representation. I NFR utser regeringen två representanter för grundläggande teknisk och naturvetenskaplig forskning utanför universitetsvärlden och därmed eftersträvas en kontakt med näringslivets forskning. Även i HFR finns en — speciell — sektoriell koppling genom föreskriften att två av de tre av Vitterhetsakademien utsedda ledamöterna skall besitta kompetens inom arkiv-, biblioteks- eller museiväsendets område.

Tillsammantaget ger detta bilden av en skala med successivt minskande sektoriell koppling eller, om man så vill, inflytande för allmänna intressen. Åtminstone för några av råden kan man alltså tala om en viss inkongruens mellan syftemålsparagraf och föreskrifterna om rådets sam- mansättning. Förfarandet med ledamöter som utses av regeringen på förslag av ett råd tjänar ett speciellt syfte: härigenom kan kraven på allsidighet i rådens vetenskapliga sammansättning bevakas och dessutom kan bland valkorporationerna orepresenterade fakulteter eller universi- tetsorter tillgodoses och därmed en vidare geografisk fördelning av ledamöter åstadkommas. De av Vitterhetsakademien utsedda ledamöterna i HFR kan i viss mån tjäna samma syfte. Möjligheten till spridning över tiden av inflytandet tillgodoses genom föreskrifter om växling av leda- möter. Mandattiden för rådens ledamöter är tre år med möjlighet till omval en gång.

5.2. Rådens organisatoriska uppbyggnad

Råden under utbildningsdepartementet har frihet att själva utforma sin organisation och sina arbetsrutiner.

] instruktionen för forskningsråden föreskrivs att vid råden skall finnas en sekreterare med uppgift bl. a. att leda arbetet på rådets kansli, såvitt rådet inte beslutar annorlunda bereda och föredra ärenden inför rådet, verkställa rådets beslut samt föreslå de åtgärder som påkallas av utveck- lingen inom rådets verksamhetsområde. AFR:s sekreterare, som till skillnad från de övriga råden är självskriven ledamot av rådet, utses av regeringen. [ övriga fall utser respektive råd självt sekreterare. Råden kan inrätta arbetsutskott och tillkalla sakkunniga som är erforderliga. Vid rådens kanslier får dock inte utan medgivande av regeringen inrättas extra tjänster i högre lönegrad än F9 eller tjänster med arvode i högre löneklass än FlO.

Rådens medel anvisas under reservationsanslag och i regleringsbrev anges i förekommande fall den fördelning av medlen som skall gälla för rådens olika sektioner. I regleringsbrev anges också det högsta belopp som får användas till rådens administration.

Forskningsrådens olikheter ifråga om ekonomisk omslutning, inrikt- ning och grundläggande konstruktion har också påverkat den organisa- toriska uppbyggnaden. De fem råden uppvisar en delvis starkt varierad organisationsstruktur och betydande olikheter i fråga om administrativa och kanslimässiga resurser. En genomgång av den organisatoriska struk- turen tar naturligen sin utgångspunkt i organisationsskisser som belyser

Figur 5 :] Statens råd för atom forskning, A FR. (Siffrorna inom parentes anger antalet ledamöter. )

respektive råd, dess sekretariats- och beredningsorganisation. I anslutning till organisationsskisserna redogörs kortfattat för de olika komponenter- nas uppgifter och sammansättning samt kansliapparatens storlek.

Sekretariat (gemensamt med N F R)

Arbetsutskott

(5)

Kommittén för fusionsforsk- ning (7) Kommittén för frågor rörande utnyttjande av CERN (9)

Delegationen Delegationen för fysik för kemi (1 1 ) (8)

Delegationen för biologi och strålskydds- forskning

(9)

5.2.1. Statens råd för atomforskning, AFR

Den organisatoriska uppbyggnaden av AFR:s beredningsapparat och kansli präglas av det nära vetenskapliga och kanslimässiga samarbetet med NFR. Det innebär bl. a. att rådet till sig knutit särskilda delegationer för olika vetenskapsområden. AFR:s organisation åskådliggörs av figur 5:l. Ordföranden i AFR är f. n. hämtad utanför kretsen av forskare inom området. Ordföranden leder utöver arbetet i själva rådet även arbetsut- skottets verksamhet och har därutöver tillsammans med ordföranden i NFR ett övergripande ledningsansvar för det gemensamma kansliet. Arbetsutskottet är allmänt beredningsorgan åt rådet och har på delegation från rådet rätt att besluta i en rad ärenden, bl. a. i anslagsfrå- gor upp till 25 tkr. Det består förutom av ordföranden av rådets vice ordförande och sekreterare samt därutöver av två ledamöter av rådet. Fackdelegationerna har som sin främsta uppgift att inom sina ämnes- fält från vetenskaplig synpunkt granska och avge förslag till beslut rörande ansökningar om forskningsanslag. Därutöver kan de även i andra frågor tjäna som rådets beredningsorgan och kan föreslå rådet de åtgärder de finner påkallade för att främja rådets syften. Delegationerna består, förutom av de ledamöter i rådet vilkas ämnes- områden faller inom respektive delegations ram, av ytterligare ett antal ledamöter, utsedda av rådet i syfte att åstadkomma bästa möjliga

ämnestäckning och representation för lärosäten och forskningsinstitut som ej är företrädda i rådet. Samtidigt åstadkommes en viss ökad sektoriell koppling; detta gäller i särskild grad delegationen för biologi och strålskyddsforskning. Råd och fackdelegationer består till alldeles övervägande del av professorer. ] fackdelegationerna skall dock, enligt instruktionen för dem, finnas en eller två representanter för ”yngre forskare”, dvs. forskare som avlagt doktorsexamen men ej innehar tjänst som ordinarie bitr. professor eller högre tjänst.

Vid sidan av fackdelegationerna har AFR tillsatt vissa kommittéer. En sådan grupp * kommittén för frågor rörande utnyttjande av CERN — har samband med AFR:s särskilda uppgift att vara svenskt kontaktorgan med den europeiska organisationen för kärnforskning (CERN) och utgör rådets särskilda beredningsorgan i dessa frågor. Rådet har därutöver en kommitté för fusionsforskningsfrågor med uppgift att uppställa mål för svensk fusionsforskning, ta initiativ till nordiskt och vidare internationellt samarbete, finna vägar för en allsidig forskarutbildning inom området samt att på rådets uppdrag bereda anslagsansökningar.

Rådet sammanträder ca fem gånger per år, arbetsutskottet omkring atta. Delegationerna har i regel samlats en å två gånger per år.

AFR:s sekretariat är samordnat med NFst. Redogörelse för dess organisation lämnas vid genomgången av NFR:s organisation (avsnitt 5.2.4).

5.2.2. Statens humanistiska forskningsråd, HFR

HFR är inte uppdelat i sektioner och arbetar inte heller med delegationer för vissa större ämnesområden som AFR och NFR. Karakteristiskt för rådets arbetssätt är systemet med granskningsnämnder. Organisationen åskådliggörs i figur 512.

Rådets ordförande, som f. n. är forskare, leder rådets och arbetsutskot- tets arbete.

Arbetsutskottet består förutom ordföranden av två av rådets leda— möter. Det är rådets allmänna beredningsorgan och har särskilda uppgif- ter i samband med anslagsfördelningen.

Granskningsnämnderna, f.n. 16, tillsätts av rådet. De består normalt av 2—4 ledamöter hämtade i och utanför rådet och utgör rådets redskap för vetenskaplig granskning av ansökningar. Bland granskningsnämnder- nas ledamöter finns ett mindre antal docenter samt viss representation för de 5. k. lärda verken. Den helt dominerande gruppen ledamöter i råd och granskningsnämnder är professorer.

Rådet sammanträder in pleno fem å sex gånger per år, arbetsutskottet 12 —15 gånger. Granskningsnämnderna samlas i regel två gånger per år, inför rådets utdelning av anslag.

'Uppgiften som sekreterare fullgjordes fram till den 1 juli 1972 som extra uppdrag vid sidan av annan tjänst. Från denna tidpunkt är en arvoderad sekreterare på deltid knuten till rådet.

Kansliet, under ledning av sekreteraren, disponerar utöver sekreteraren över en arbetsinsats om tre personår. På arvodesbasis och mot timlön

Figur 5 .'2 Statens huma- nistiska forskningsråd, HFR. (Siffrorna inom paren tes anger antalet ledamöter.)

(3)

Granskningsnämnder (2—4)

Bibliografi Etnografi Etnologi Filologi 1 (germanska språk) Filologi 2 (romanska,s|aviska, antika språk) Filologi 3 (allmspråkvetenskap)

Filosofi

Historia ldé- och lärdomshistoria

Konstvetenskap Litteraturvetenskap Medelhavsländernas arkeologi

Musikforskning

Nordisk fornkunskap + medeltids- arkeologi

Teologi

utförs vidare vissa särskilda uppgifter, som redaktionsarbete för rådets tidskrift, viss beredning av anslagsfrågor rörande tidskrifter, kameralt granskningsarbete samt vaktmästeri.

Förvaltningskostnaderna framgår av tabell 5:2. Dessa kostnader utgjorde för 1973/74 3,1 % av rådets disponibla medel.

Tabell 5:2 Förvaltnings- och utredningskostnader för HFR 1973/74 (tkr)

Kostnader för det centrala kansliet 262 Arvoden, traktamenten, resor etc. till rådsledamöter och granskningsgrupper 103 Summa 365

5.2.3. Statens medicinska forskningsråd, MFR

MFR:s organisationsbild får sin särskilda karaktär dels på grund av sektionsindelningen, dels och framför allt av den metod som rådet valt

Allm med Försvarsmed sektionen sektionen (21) (1 1)

Arbetsutskott (5)

Rådsberedningen för medicin, Odontologi och farmaci (15)

Kommitté för forsk- ningsplanering och forskningsorganisa- tion (3)

Sekreteraren

Budgetkommitté (3)

Övriga kommittéer och Iedningsgrupper

Kommittéer för gransk- Initiativgrupper, ning av ansökningar ad hoc (3—15)

för prioritering av forskningsprojekt och som innebär — vilket närmare belyses nedan — att den samhälleliga och den vetenskapliga relevansen till en början bedöms åtskilt och först på ett senare stadium sammanvägs till ett beslutsunderlag. Organisationen framgår av figur 5 :3.

Ordföranden i MFR är f.n. hämtad utanför kretsen av medicinska forskare. Ordföranden leder de båda sektionernas och den samlade rådsförsamlingens förhandlingar.

Sektionerna för allmänmedicinsk respektive försvarsmedicinsk forsk- ning arbetar instruktionsenligt självständigt i anslagsfrågor och beslutar i rådets namn.

Det samlade rådet som består av de båda sektionerna behandlar planerings- och policyfrågor. Rådet och sektionerna sammanträder 5 år 6

Figur 5.'.? Statens medi- cinska forskningsråd, MFR. Organisationen fr. o. m. mars 1974. (Siff- rorna inom parentes an- ger antalet ledamöter.)

gånger årligen.

Den allmänmedicinska sektionens arbetsutskott leds av rådets vice ordförande och består utöver denne av fyra av rådets ledamöter. Dess huvudsakliga uppgift består i beredningen av till rådet ställda remisser.

Rådsberedningen består av ordförandena i rådets kommittéer för granskning och prioritering och har sina viktigaste uppgifter i samband med beredningen av ansökningsårenden till rådets båda sektioner.

Rådets budgetkommitté består av rådets sekreterare och bitr. sekrete- rare samt chefen för rådets kansli. Dess uppgift är dels att bereda ärenden rörande rådets petita, dels att isamband med anslagsutdelning ta fram ur budgetsynpunkt motiverade beslutsalternativ för rådsberedning och sek- tioner.

Kommittén för forskningsplanering och forskningsorganisation under ledning av rådets sekreterare har samma sammansättning som budget- kommittén. Kommittén bereder större frågor och initiativ och svarar likaledes för ledningen av rådets kansli.

Rådets kommittéer för granskning och prioritering av ansökningar uppgår till 21 st. I fem av dessa ingår förutom vetenskapliga fackmän även icke—vetenskapsmän som företräder sektoriella organ inom området. De vetenskapliga ledamöterna utses av rådet och de övriga av reSpektive sektoriella organ. Kommittéerna består av två är tre upp till omkring femton ledamöter. Sammanlagt har grupperna 119 ledamöter.

För särskilda sakområden eller permanenta arbetsuppgifter har rådet tillsatt särskilda ledningsgrupper eller deltar tillsammans med andra organ i sådana.

Initiativgrupper tillsätts av rådet vid behov för att överse forsknings- behov och rekryteringsläge inom olika forskningsområden.

Utöver sekreteraren har rådet tillsatt en biträdande sekreterare. Båda är f.n. aktiva vetenskapsmän. De tjänstgör mot arvode på deltid (ca en tredjedels tjänst). Till sekreteraren är delegerad beslutsrätt i vissa

frågor. Rådets kansli är under ledning av en heltidsanställd kanslichef upp-

delat på fyra enheter och är dimensionerat enligt följande (avser 1973/74). Administrativ enhet 3,25 personår Projektenhet 4,5 ,, Kameral enhet l ,, Serviceenhet l

))

Kostnaderna för rådets förvaltning och beredning för år 1972/73 och 1973/74 fördelades enligt uppställningen i tabell 513.

Tabell 5:3 Förvaltnings- och utredningskostnader för MFR 1973/74 (tkr)

Kostnader för det centrala kansliet 857 Arvoden och expenser m. m. för råd, prioriterings- och andra kommittéer 613

Summa 1 470

Rådets sektioner sammanträder 4 51 5 gånger årligen. Kostnaderna för sekretariatet bestrids med undantag för arvodet till den biträdande sekreteraren samt lönekostnaderna för stansoperatris (halvtid) och amanuens (l/4 tid) inom ramen för det i regleringsbrevet angivna beloppet för förvaltningskostnader, vilket för budgetåret 1973/74 uppgick till 915 tkr. Därutöver avsatte rådet för samma år 555 tkr till projektanslag för särskilda utredningar o. d. under denna post. Tillsammantaget 1470 tkr (2,9% av rådets anslag) gick alltså till ”förvaltning och utredningsverksamhet”. Därutöver anvisades för 1973/74 1 207 tkr under programplanen ”Övrigt”, vilken i viss, dock mycket begränsad, omfattning inbegriper medel för uppgifter av likartad karaktär.

5.2.4. Statens naturvetenskapliga forskningsråd, NFR

NFR som är det till omslutningen största av forskningsråden inom utbildningsdepartementets område — riksstatsanslag 1973/74 55,6 mkr — har en organisatorisk grundkonstruktion som nära ansluter till AFR:s och samverkar på kansliplanet intimt med detta råd. Inledningsvis kommen- teras en i figur 524 redovisad organisationsskiss över NFR varefter det gemensamma kansliets uppbyggnad klargörs.

Ordföranden, som i likhet med vad som f. n. gäller för MFR och AFR är hämtad utanför kretsen av aktiva vetenskapsmän, har en centralare ställning än i MFR och leder arbetet i råd, arbetsutskott och den rådgivande nämnden.

Arbetsutskottet, som alltså leds av rådets ordförande, består vidare av rådets vice ordförande och sekreterare samt tre rådsledamöter. Det deltar i beredningen av ansökningar och har bemyndigande att besluta i anslagsärenden upp till 25 tkr och i en rad smärre ärenden enligt särskilda delegationsbeslut. Det har sålunda en något centralare ställning än t. ex. arbetsutskottet i MFR.

[fackdelegationerna har till uppgift att inom respektive område från vetenskaplig synpunkt granska och avge förslag till rådet rörande ansök- ningar om forskningsanslag samt att i övrigt vara beredningsorgan för rådet och ta initiativ till åtgärder inom sitt område. I fackdelegationerna är de rådsledamöter, vilkas ämnesområde faller inom delegationens ämnesfält, självskrivna. Övriga ledamöter utses av rådet så att bästa möjliga ämnestäckning och representation för lärosäten och forsknings- institut som ej är företrädda i rådet åstadkommes. Delegationerna har var och en ca tio ledamöter. Genom dessa beredningsorgan tillförs rådet viss ytterligare sektoriell kompetens. I varje fackdelegation är dessutom plats reserverad för ”yngre forskare” (lägst doktorsexamen högst bitr. prof.).

Publiceringsnämna'en har en relativt självständig ställning och beslutar de facto på delegation i publiceringsfrågor. Nämnden är vidare styrorgan för NFR:s redaktionstjänst, knuten till sekretariatet.

Den rådgivande nämnden, som inrättades 1972 och leds av rådets ordförande, består av ledamöter utsedda i egenskap av experter av rådet självt. Nämnden skall enligt sin instruktion vara ett ”forum för

Rådgivande

nämnd (16)

initiering och diskussion av åtgärder inom rådets verksamhetsområde för att främja utvecklingen av för samhället vitala aktiviteter". Den har bl. a. kopplats in i rådets petitaarbete och vid beredningen av större remisser.

Sekreterarposterna i NFR och AFR upprätthölls till den 1 mars 1972 av en och samma person. Efter innehavarens pensionering har sekreterar— posten i AFR, som tillsätts av regeringen, icke ånyo besatts med ordinarie befattningshavare. Sekreterare i NFR är chefen för den byrå i kansliet som handlägger ärenden rörande NFR.

De av rådet inrättade kommittéerna fungerar, i vissa fall tillsammans med utanförstående organ, som relativt självständiga organ under rådet och begär av rådet anslag till sin verksamhet. Deras ansökningar prövasi

RÅDET

(12)

Arbets- Sekretariat utskott (6)

Kommittéer

Sekretariatet för internatio- nell ekologi (gemensamt med SIDA)

Ekologi (EK)

Man and Biosphere (MAB)

Zoologisk taxono- mi

Biofysik

Molekylär biolo- gi (tills med MFR o RmC)

Intergovernmental Ocea nographic Commission (IOC)

International Hydrological Decade ( I HD)

International Geological Programme (IGCP)

Geodynamics Projects (GDP) (tills m KVA)

Terrestrisk geo— data

European Southern

Observatory ( ESO)

Publice— rings- nämnd

Delegatio- nen för biologi

Delegat io- nen för geoveten-

Delegatio- nen för matema- tik

Delegatio- nen för kemi

skap

(9) (12) (7)

(12) (10)

Figur 5.'4 Statens natur- vetenskapliga forsknings— råd, NFR. (Siffrorna inom parentes anger anta- let ledamöter. )

Ordförandekollegiet

Kansliutskott

NFR-byrån

AFR-byrån

Sekretariat för Registrator Redaktions- tjänsten:

Sekretariat for

Fysikdelegation Arkiv Fysik- och

matdelegation Publicerings-

sekretariat Servucesektlon

Kemudelegation (gemensamt för

(AFR och NFR) Kemidelegation

Biologidelegation

. F 'r k ' n Geovet delegation o lagsse "0

informations-

Biologidelegation sektion

Resesekreiarlat Resesekretanat

fackdelegationerna. De har närmast en ställning mellan specialdelegatio- ner och till rådet knutna projektstyrelser.

Rådet och arbetsutskottet sammanträder normalt fem 5) sju gånger per år, dclegationerna två å tre gånger.

Ordförandekollegiet (de samverkande rådens ordförande) har det övergripande ansvaret för ledningen av rådens kansli och fattar beslut i vissa policyfrågor beträffande rådens administration.

Kansliulskottet består av cheferna för AFR-, NFR- och administrativa byrån och leder kansliets arbete. En reell integration av arbetet har skett därigenom att fysik- och kemidelegationerna i AFR och NFR har gemensamma utredningssekreterare. Till kansliet är knuten också NFst redaktionstjänst som bistår med verksamhet av förlagskaraktär, informa- tionsverksamhet och sekretariatsuppgifter för publiceringsnämnden.

AFR:s och NFst gemensamma kansli är rådsorganisationens största. Bl. a. genom den utrednings- och planeringsverksamhet som bedrivs vid de i princip självständiga kommittéerna under NFR och som knutits till kansliet har verksamheten blivit tämligen omfattande. Den till kansliet knutna arbetsinsatsen omfattade under 1973/74 ca 60 personår. På handläggarnivå fanns sammanlagt ca 20 tjänster. Sekretariatets chefs- tjänstemän utgörs av byråcheferna för AFR- och NFR-byråerna samt byrådirektören i administrativa byrån.

Tabell 5:4 Förvaltnings— och utredningskostnader för NFR 1973/74 (tkr)

Kostnader för det centrala kansliet 1 650 Kostnader för råds- och delegationsledamöter samt särskilda

rädgivares arbete 350 Kostnader för Nl-'R:s kommittéverksamhet 1 019 Kostnader för publiceringsnämnden och redaktionstjänstcns

verksamhet 640

Summa 3 659

Adm byrån

Kameralsektion

Personalsektion

Kommitté- sekretariat för:

bl & FEK

IHD NOS ESRC SIES

Kommittéen för zoologiska taxo- nomi

NFR :s rådgi- vande nämnd

Ekologi- kommittéen

MAB- kommittéen

Figur 5.15 Organisations- schema för det gemen- samma kansliet vid AFR och NFR.

Figur 5 .'6 Statens råd för samhällsforskning, SFR. (Siffrorna inom parentes anger antalet ledamöter.)

De totala kostnaderna för förvaltning och kommittéväsende uppgick för NFR för 1973/74 till 3 659 tkr eller 6,6 % av rådets totala anslag för detta år.

Kostnadsfördelningen framgår av tabell 5:4. Posten ”Kostnader för det centrala kansliet” utgörs av de i reglerings- brev anvisade medlen för förvaltning. Posterna 2—4 har anvisats genom särskilda anslag från rådet.

För AFR kan de totala kostnaderna för förvaltnings-, utrednings- och kommittéverksamhet anges till 1 259 tkr för budgetåret 1973/74. Härav utgjorde 990 tkr de i regleringsbrev anvisade förvaltningsmedlen. Återsto- den anvisades genom särskilda anslag från rådet. Det totala beloppet utgjorde 5,1 % av rådets totala anslag för 1973/74.

Tabell 515 Förvaltnings- och utredningskostnader för AFR 1973/ 74 (tkr)

Kostnader för det centrala kansliet 990 Kostnader för råds— och delegationsledamöters samt särskilda rådgivares arbete 125 Kostnader för Al—"st kommittéverksamhct ___lg Summa 1 259

5 .2.5 Statens råd för samhällsforskning, SFR

SFR:s organisatoriska uppbyggnad får sin särprägel genom sektionsupp— delningen och av att varje sektion beslutar i rådets namn.

SFst ordförande är f. n., liksom i HFR, forskare inom rådets verksamhetsområde. Han utgör den enda gemensamme ledamoten i de tre sektionerna. Ordförandens ställning accentueras ytterligare av att rådet

Ordförande

Sekretariat

Sektionen för psykologi och pedagogik

(7)

Socialvetenskap- liga sektionen

Rättsvetenskap— liga sektionen

(10) (5)

eller dess sektioner inte arbetar med särskilda arbetsutskott eller kommit- téer. Rådets uppdelning understryks av att det som helhet vanligtvis sammanträder per capsulam.

Sektionsindelningen har betydelse även för sekreterarsysslan. Chefen för rådets kansli är sekreterare i den socialvetenskapliga och rättsveten- skapliga sektionen och rådets huvudsekreterare. För sektionen för psyko- logi och pedagogik har utsetts särskild sekreterare som fullgör uppgiften som bisyssla. Rådets huvudsekreterare, som är heltidsanställd, är f.n. även sekreterare för forskningsrådens samarbetsdelegation. Arbetsinsat- sen för SFR uppgår till drygt 75 %.

Till SFR:s kansli är förutom huvudsekreteraren knutna fyra personer (3,25 personår). Viss kameral expertis inkopplas på arvodesbasis för särskilda uppgifter.

Kostnaderna för rådets förvaltning framgår av tabell 5:6.

Tabell 5:6 Förvaltnings— och utred ningskostnader för SFR 1973/74 (tkr)

Kostnader för det centrala kansliet 388 Arvoden till rådslcdamötcr, granskningsuppdrag, cxpcnscr m. m. 63 Summa 451

De redovisade kostnaderna för rådets förvaltning uppgick 1973/74 till 3,7 % av anvisade medel och ryms i sin helhet inom det belopp (465 tkr) som anvisats i regleringsbrev.

5.2.6. Samarbetsorgan inom rådsorganisationen '

Forskningsrådens samarbetsdelegation

Det centrala samarbetsorganet för rådsorganisationen är forskningsrådens samarbetsdelegation. Delegationen består av representanter för AFR, HFR, MFR, NFR, SFR, SJFR och STU. Medlemsorganen representerasi delegationen regelmässigt av ordförande och huvudsekreterare. Därutöver kan vid behov ledamöter adjungeras. Samarbetsdelegationens ställning är inofficiell; den har karaktär av samrådsorgan och kan inte besluta på medlemsorganens vägnar.

Efter uttalande från riksdagens revisorer föreslog delegationen 1968 i särskild skrivelse att dess ställning skulle befästas genom en av Kungl. Maj:t fastställd instruktion. Delegationens förslag till instruktion innebar bl. a. att dess huvuduppgift skulle bli att i form av rekommendationer till medlemsorganen ta initiativ till forskningsverksamhet på för flera av dessa gemensamma områden eller på gränsområden som inte täcks av existerande organisationer. Därutöver skulle delegationen allmänt främja samarbetet mellan medlemsorganen och rådsorganisationen utanförståen- de myndigheter. Delegationen borde vidare, enligt instruktionsförslaget, fungera som berednings- och utredningsorgan i frågor som av medlems- organen överlämnades till den och som remissorgan i frågor av gemen- samt intresse. Delegationens förslag har överlämnats till forskningsråds-

utredningen att beaktas i dess utredningsarbete.

Delegationens verksamhet har koncentrerats till samråds— och informa- tionsfrågor. Någon initiativverksamhet av den karaktär som förutsatts i förslaget till instruktion har delegationen inte — eller endast i mycket begränsad omfattning — drivit. I vissa smärre frågor har rekommendatio- ner till medlemsorganen beträffande anslag förekommit. Dess huvudsak- liga insats, vid sidan av vissa gemensamma uttalanden eller remissarbete, har varit att åstadkomma viss administrativ samordning t. ex. när det gäller rutiner för ansökningar och kontrakt samt lönesättning och arbetsvillkor för personal anställd på rådsanslag.

Bland de frågor av allmän natur om samarbetet inom rådsorganisatio- nen som behandlats inom samarbetsdelegationen under senare tid kan förtjäna särskilt nämnas förhandlingarna rörande skapandet av ett euro— peiskt råd för grundläggande forskning och frågor om den till NFR knutna kommitténs för forskningsorganisation och forskningsekonomi (FEK) förvandling till en kommitté arbetande för alla de till samarbets- delegationen anknutna råden (jfr avsnitt 5.5.3). Som exempel på ämnes- områden där delegationen tjänat som forum för samråd och information kan nämnas u-landsforskning och framtidsfozskning. Samarbetsdelegatio- nens arbete finansieras genom sammanskott från medlemsorganen i proportion till storleken av de av organen disponerade forskningsan— slagen. Det fastställda anslaget till delegationen uppgick för budgetåret 1973/74 till 175 tkr. Delegationens sekretariatsuppgifter åvilar, som tidigare påpekats, SFst huvudsekreterare.

Övriga samatrbetsjbrmer

Vid sidan av dessa samarbetsorgan låter sig råden i skiftande utsträckning representeras i samarbetsorgan för mer speciella ändamål inom och utom rådsorganisationen. Med en grov indelning kan dessa samarbetsorgan sägas tjäna tre huvudsyften:

El beredning och fördelning av ansökningar mellan råden [] samråd och informationsutbyte Cl styrorgan för institut, forskningsprojekt eller verksamheter av intresse för råden.

Som viktigare exempel på organ av det förstnämnda slaget kan nämnas den för AFR, MFR, NFR och Riksföreningen mot cancer gemensamma nämnd som fördelar ansökningar av gemensamt intresse pa de olika råden oavsett till vilket eller vilka råd de ställts. Ett för försvarsmedicinska sektionen och försvarsmedicinska forskningsdelegationen gemensamt ar- betsutskott har haft en liknande fördelningsfunktion. l detta sammanhang bör påpekas det i begränsad omfattning förekommande systemet med representation i andra råds prioriteringsorgan; så utser SFR en ledamot av MFR:s prioriteringskommittéer för beroendeframkallande medel och socialmedicin. Även genom dubbla ledamotskap t. ex. mellan AFR/ NFR, mellan NFR och SJFR åstadkommes vissa samordningseffekter.

Som exempel på mer renodlade samrådsorgan kan nämnas SIDA:s

samrådsgrupp för u—landsforskning där NFR, MFR och SFR jämte STU, Rb] och forskningsberedningen är representerade liksom en samarbets- grupp — på kansliplanet —— mellan UKÄis fakultetsberedning för matema- tik och naturvetenskap, NFR och AFR. Även mellan fakultetsbered— ningen för humaniora och teologi och HFR förekommer i vissa fall gemensamma överläggningar. Vidare kan nämnas den närmast till NFR knutna kommittén för molekylärbiologi i vilken MFR och RmC är representerade. Bland samarbetsorganen av styrelsekaraktär kan främst nämnas styrelsen för forskningsrådens laboratorium i Studsvik där AFR, MFR, NFR och STU tillsammans med AB Atomenergi är representerade.

5 .2 .7 Utredningens kommentarer

Som framgått av denna genomgång av rådens struktur är ”forskningsrå- den inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde” långt ifrån ett enhetligt begrepp organisatoriskt och administrativt. De finansiellt sett minsta råden har den enklaste organisatoriska uppbyggnaden och de minst omfattande kanslierna. Samtidigt som strävan att hålla nere omfattningen av kanslierna kan vara lättare att. realisera i de små råden kan redan här konstateras att en mer omfattande organisation svarar mot hög ambitionsnivå ifråga om bl. a. forskningsplanering och mångsidigt agerande, en ambitionsnivå som i sin tur kan te sig mer orealistisk för de mindre råden med hänsyn till dessas begränsade omslutning.

Samtidigt bör redan här framhållas — innan genomgången av rådens verksamhetsformer förs vidare — att den rent disciplinorienterade upp- sättningen kommittéer, delegationer eller andra prioriteringsorgan på ett intressant sätt i vissa råd funnit sin komplettering genom beredningsorgan av annan typ, inriktade mot samhälleliga eller vetenskapliga problemom- råden med en vidare avgränsning. Derma tendens är, som framgått, tydligast inom det medicinska forskningsområdet men har också fått påtagliga nedslag i de båda övriga naturvetenskapliga råden. Dessa särskilda organ uttrycker på sitt sätt behovet av interdisciplinärt sam- arbete för att lösa de problem av gränsöverskridande natur som finns inom rådens ämnesområden. De samarbetsorgan av skiftande slag som redovisats återspeglar likartade samarbetsbehov liksom behovet av sam- arbete och kontakt med organ utanför kretsen av forskningsråd.

5.3. Anslagsprövning och prioriteringsarbete

Den största delen av forskningsrådens forskningsanslag delas ut på basis av ansökningar om medel till definierade forskningsprojekt initierade och utformade av enskilda forskare eller forskargrupper. En rådens huvud- uppgift blir då att skapa och administrera en apparat för granskning, prioritering och beslut om anslag för sådana forskningsprojekt. Området rymmer principiellt viktiga frågor om vilka kriterier som kommer till användning och hur de redovisas, vilken bredd och förankring inom forskarkollektivet beslutsprocessen har, metoderna att fördela medlen

mellan rådens olika delområden etc. En genomgång av procedurerna i respektive råd är nödvändig för att de övergripande frågorna skall kunna identifieras, samtidigt som analys och jämförelser inte får drivas så i detalj att överblicken går förlorad.

5.3.1. AFR:s anslagsprövning

AFR mottar ett i förhållande till sin omslutning mindre antal ansök- ningar än de övriga råden (ca 200). Rådet har vidare genom sin profil och sitt i viss mån begränsade vetenskapliga fält en tämligen fast kundkrets, som årligen återkommer med ansökningar om forskningsanslag.

Rådet har nyligen infört ett system för medelsfördelning som innebär att, efter vissa reservationer, de för utdelning tillgängliga medlen i förväg fördelas på rådets delegationer. Underlag för en budget och ett prelimi- närt beslut om delegationernas anslagsramar föreligger när förslagen i budgetpropositionen är kända och de ansökningar som avser verksam- het under följande budgetår inkommit, vilket sker under början av kalenderåret. ] princip kan anslag fördelas under hela året, men den huvudsakliga utdelningen av anslag sker under april—maj och avser kommande budgetårs verksamhet.

Beträffande den vetenskapliga granskningen innebär AFR:s system att för varje ansökan utses, av sekretariatet, två sakkunniga inom råds— och delegationsledamöternas krets. Minst en av dessa är rådsledamot. Beträf— fande ansökningar från råds- och delegationsledamöter gäller sedan 1973 den regeln att en särskild granskare utöver de tidigare nämnda utses utanför rådskretsen.

Råds- och delegationsledamöter deltar inte i handläggningen av egna ansökningar. Fackgranskarna avger skriftliga yttranden, vilka ligger till grund för den samlade behandling av de aktuella ansökningarna som därefter sker i respektive delegation. Inom delegationen sker en priorite- ring och delegationen avger därefter ett förslag till rådets beslut, varvid det framkomna granskningsmaterialet bifogas. Projekt rörande fusions- forskning kan av rådet remitteras till den särskilda kommittén för sådana frågor.

I nästa fas behandlas delegationens förslag i rådets arbetsutskott som har att granska förslagen utifrån främst budgetära och principiella synpunkter och förelägga rådet sitt förslag. Rådet har en förhållandevis stor andel mycket stora anslag. Det är därför naturligt att, trots de ekonomiska ramar som beslutats, de mycket stora anslagen blir föremål för realdebatt i rådet. i den mån arbetsutskottets granskning utmynnari ett tillstyrkande av delegationernas förslag till beslut är rådets handlägg- ning i övrigt vanligen av mer formell natur.

Beslutsordningen innebär alltså, som antytts, att realbehandling av frågorna om den vetenskapliga kvalitén och betydelsen sker av två fackgranskare vilkas arbete bedöms i de fackmässigt kompetenta delega- tionerna. Prioriteringen, valet av vilka projekt som skall sättas före andra, påverkas även den direkt av de fackgranskare som har att granska flera projekt men avvägningarna sker inom delegationernas ram. Det är också i

delegationerna den samhälleliga relevansen hos projekten, eventuellt, vägs in i bedömningen. Rådets insats är i denna bedömning främst koncentre- rad till fördelningen av ramarna mellan delegationerna.

Det under granskningsarbetet framkomna skriftliga granskningsmate- rialet, vilket regelmässigt berör inomvetenskapliga frågor, redovisas inte för de sökande i samband med besked om utfallet av ansökningarna men bevaras som offentlig handling på rådets kansli.

Alla anslag beviljas dock inte av rådet in pleno. Arbetsutskottet har bemyndigande att bevilja anslag upp till 25 tkr och ordföranden att bevilja reseanslag.

5 .3 .2 HFR:s anslagsprövning

Det humanistiska forskningsrådets utdelning av anslag koncentreras till två utdelningstillfällen, ett under senhösten, ett under senvåren, till vilka ansökningar om anslag tas in under september och januari. Det totala antalet ansökningar som årligen behandlas uppgår f. 11. till omkring 600.

Rådets arbete med att pröva till rådet inkomna ansökningar om bidrag till forskningsarbete och publicering av forskningsresultat sker i en trestegsprocess. I den första fasen fördelas ansökningarna av rådet på förslag av arbetsutskottet på de av rådet för varje år konstituerade granskningsnämnderna. Beträffande allmänna ansökningar och ansök- ningar som avser fortsatt verksamhet i ett av rådet tidigare stött projekt fungerar arbetsutskottet som granskningsnämnd. Samtliga ledamöter i respektive granskningsnämnd erhåller de ansökningar som hänförts till den. Ledamöternas bedömning av ansökningarnas vetenskapliga kvalifika- tioner blir föremål för diskussion i nämnden varefter projekten rang- ordnas i angelägenhetsgrad. Granskningsnämndernas sammankallande ledamot avfattar ett sammanfattande utlåtande och motivering för varje projekt. Ansökningar från rådsledamöter eller ledamöter i nämnderna behandlas på samma sätt som andra ansökningar men utan deltagande av den sökande ledamoten.

Granskningsnämnderna arbetar utan i förväg fastlagda ekonomiska ramar och även om den totala tillgången på medel är känd, liksom storleken på de belopp som vid tidigare utdelningstillfällen disponerats för respektive ämnesområde, tas i detta skede av beredningen endast i mindre mån hänsyn till rådets finansiella situation. ! den mån så bedöms erforderligt inkopplas via rådets kansli en expert för bedömningar av ansökans ekonomiska kalkyler.

När granskningsnämndernas arbete avslutats bearbetas materialet — i nästa jar — i sin helhet av rådets arbetsutskott som har att göra en sammanvägning av granskningsnämndernas förslag och rådets ekonomiska resurser. Arbetsutskottets beredning sammanfattas i ett detaljerat förslag till anslagsfördelning som — tredje fasen — föreläggs rådet i dess helhet för slutlig diskussion och beslut. Rådet in pleno fattar beslut i alla anslagsärenden och någon delegation av beslutsrätt ens beträffande smärre belopp förekommer inte. Inte heller specifika reseanslag till konferenser o. d. handläggs i särskild ordning.

De bedömningar och den rangordning som granskningsnämnderna formulerar till ledning för arbetsutskottets och rådets ställningstagande edovisas för rådet i form av sammanfattande notiser i arbetsutskottets förslag. Granskningsnämndernas fullständiga yttranden blir inte offent- liga; de återgår efter behandlingen till respektive ledamöter och betraktas alltså som arbetspapper.

Några fixerade kriterier för rådets och granskningsnämndernas avväg- ningar finns inte men rådets praxis anges vara att samhällsrelevansen som allmänt kriterium vid sidan av de vetenskapliga bedömningarna vägs, och skall vägas, in i de bedömningar som görs.

5 .3 .3 MFR:s anslagsprövning

I det medicinska rådet tillämpas beträffande granskning och beredning av ansökningar om forskningsanslag ett system som principiellt sett mer liknar HFst än de i storlek mer jämförliga rådens men som samtidigt genom vissa särdrag skiljer sig från alla de övriga rådens.

MFR kungör årligen ett stort antal typer av anslag som kan sökas från rådet. Det tjugotal olika typer av anslag som f. n. står till förfogande kan indelas i följande huvudgrupper:

D Projektanslag El Personliga anslag El Stipendie- och reseanslag El Publiceringsanslag El Symposie- och planeringsanslag Cl Anslag för metodutveckling och metodkontroll

Huvudparten av ansökningarna till rådet tas in en gång per år — i februari — och beslut om anslag för kommande budgetår fattas av rådet i maj. Vissa typer av anslag kan dock utdelas när som helst under året. Rådet reserverar en mindre del av sina medel för detta ändamål. Årligen behandlar MFR ca 1 250 ansökningar.

Enligt den 1974 införda arbetsordningen fördelar rådsberedningen ansökningarna på rådets prioriteringskommittéer. Dessa, som i allmänhet består av fem vetenskapsmän inom respektive område, har till uppgift att från strikt inomvetenskapliga synpunkter bedöma och klassificera projek- ten. Detta sker genom ett formaliserat förfarande där varje ledamot av prioriteringskommittéerna självständigt bedömer ansökningarna efter oli- ka fixerade kriterier som problemställning, metod, forskarens kompetens etc. och därvid åsätter dem ett numeriskt värde i dessa olika avseenden. Vid sammanträde i prioriteringskommittéerna görs efter diskussion en sammanvägning av de enskilda ledamöternas bedömningar, vilken därmed utgör prioriteringskommitténs bedömning av projektets vetenskapliga värde och ett ställningstagande till i vilken ordning de bör komma ifråga för anslag. ] samband med denna granskning prövas också kostnaderna för det granskade projektet men några ramar för prioriteringskommittéer- nas arbete har inte angivits och de tar inte ställning till ett visst områdes utrymme i förhållande till andra.

Som framgått har vissa prioriteringskommittéer ledamöter utsedda av sektorsorgan eller annan avnämare. Var och en av dessa ledamöter skall för varje ärende som faller inom dennes område och efter samråd med sin huvudman avge skriftligt yttrande rörande värdet från sjukvårds- eller annan samhällelig synpunkt av de ökade kunskaper genomförandet av ett visst projekt kan medföra. Med hänsyn till att ett flertal ansökningar berör mer än ett ämnesområde behandlas ansökningar ofta i två (eller flera) prioriteringskommittéer.

I den fortsatta beredningen behandlas ansökningsmaterialet i rådets budgetkommitté där olika beslutsalternativ studeras med hänsyn till rådets finansiella ställning och därefter i rådsberedningen. Rådsbered- ningen har därvid att ta ställning till av budgetkommittén utarbetade alternativ till avvägningar av resurser för olika programaktiviteter — tung apparatur, gästforskarverksamhet osv. Rådsberedningen skall vidare för enskilda anslagsärenden sammanjämka eventuellt föreliggande olikheteri prioriteringskommittéernas förslag. Rådsberedningen fördelar dessutom med ledning av den särskilda försvarsmedicinska granskningen ansök- ningarna på rådets båda sektioner och förelägger dem förslag till beslut. I sektionerna, som alltså handlar i rådets namn, tas därpå efter diskussion beslut om anslagsfördelning.

Beträffande anslag för resor, symposier och utdelande av vissa stipen- dier, s.k. fellowships, för forskningsarbete utomlands gäller speciella bemyndiganden. Anslag av dessa slag utdelas i rådets namn av särskilda kommittéer efter för varje år av rådet fastlagda principer.

De under rådets gransknings- och beredningsarbete framkomna skrift- liga utlåtandena om ansökningarna distribueras normalt inte till de sökande men är efter rådets beslut i anslagsfrågorna tillgängliga som offentliga handlingar på rådets kansli. Vad beträffar projekt som rådet beslutar avveckla tillställes huvudmannen alltid skälen till rådets ställ- ningstagande.

5 3.4 NFR:s anslagsprövning

NFst anslag fördelas i princip under hela året. Rådets behov av överblick och möjligheter att göra avvägningar av anslagstilldelningen till olika vetenskapsområden gör dock att ansökningar om större belopp och för verksamhet som avses löpa från budgetårsskiftet skall inges till rådet före den 1 februari. Årligen behandlar rådet ca 1 100 ansökningar.

NFR arbetar, liksom numera även AFR, med fasta medelsramar för de olika delegationernas ämnesområden. Under det att riksdagens behand- ling av budgetpropositionen pågår skapar man sig inom rådets kansli, med ledning av propositionen och de ansökningar som inkommit, en allmän överblick över anslagssituationen. Rådets arbetsutskott gör på basis härav en preliminär budget för kommande budgetår som inbegriper de ram- belopp inom vilka respektive delegationers forskningsstöd skall rymmas. Vid denna fördelning reserveras dock medel vid sidan av delegationernas ramar för en rad aktiviteter. Förutom för kansliets arbete reserveras medel bl.a. för särskilda utredningar och vissa särskilda program som

gästforskarverksamhet, reseanslag och tvärvetenskapliga projekttjänster liksom för projekt som berör mer än en delegation. Efter eventuella jämkningar, där delegationer och arbetsutskott agerar, fattas det formella beslutet om ramarna då rådet vid ett utdelningssammanträde under senare delen av våren fördelar huvuddelen av de för kommande budgetår disponibla medlen.

Genom systemet med ekonomiska ramar för delegationerna förskjuts, liksom hos AFR, de reella besluten om stöd till konkreta forskningspro- jekt från rådet i riktning mot delegationerna. Något formellt bemyndi- gande föreligger dock inte och arbetsutskottet föreslår efter sin beredning särskild diskussion i rådet av ansökningar som är av komplicerad eller principiellt viktig natur.

Detta är den vanligtvis tillämpade gången av anslagsfördelningen. Delegering av beslutsrätt i forskningsanslagsfrågor sker dock i speciella fall. För anslag upp till 25 tkr har rådets arbetsutskott bemyndigande att i brådskande fall besluta men skall vid avslag underställa sitt beslut rådets prövning. De vid sådant bemyndigande beviljade medlen inräknas i de ramar som står till delegationernas förfogande. Beträffande ansökningar om reseanslag är rådets ordförande bemyndigad att fatta beslut efter granskning och förslag av sakkunnig rådsledamot.

Av särskilt intresse är anslagsgivningen till NFR:s kommittéer och de till vissa av dem knutna forskningsprojekten. Kommittéerna fungerar i flera fall inte bara som rådets rådgivande organ utan initierar och planerar självständigt forskningsverksamhet. Kommittéerna ansöker om medel på vanligt sätt och dessa ansökningar prövas i normal ordning. 1 det övervägande antalet fall är de anslag som beviljas kommittéerna att betrakta som ramanslag. Kommittéerna kan inom ramen självständigt besluta om anslag till konkreta projekt. Dessa kommittéer fungerar alltså på visst sätt både som speciella delegationer och som ett slags paraply- projekt. Av NFR:s medel kanaliseras en förhållandevis stor del via kommittéerna (ca 17 % budgetåret 1973/74).

Beträffande själva granskningsproceduren gäller att ansökningarna fördelas på särskilda föredragande inom delegationerna som företar en fackgranskning och i skriftligt yttrande delger delegationens övriga medlemmar eller, om ansökan gäller större belopp eller forskartjänster, samtliga rådsmedlemmar sin bedömning. Efter det att fackgranskarens/ föredragandens bedömning och förslag behandlats i vederbörande delega- tion vidarebefordras det tillsammans med delegationens förslag till beslut till arbetsutskottet. 1 den mån fackgranskaren samtidigt är medlem av rådet föredrar han ärendet även där. I annat fall utses härtill annan ur facksynpunkt lämplig rådsledamot.

Ansökningar som ingivits av ledamöter av rådet eller dess delegationer blir sedan 1973 föremål för särskilt yttrande från ”rådgivare”, hämtad utanför rådet, och behandlas därefter på vanligt sätt i delegationer och råd. Den sökande deltager ej i beslutet.

Beträffande brådskande ansökningar, vilka inte behandlas vid den ordinarie anslagsberedningen, gäller att fackgranskarens bedömning be- handlas per capsulam i delegationen, eller, om beloppet underskrider 50

tkr, går direkt till beslut i arbetsutskott eller råd.

På samma sätt som i AFR bereder arbetsutskottet delegationernas förslag inför det rådssammanträde vari besluten om fördelningen av anslag tas. Genom systemet med fasta ramar och genom att, liksom i AFR, eventuell prioritering utifrån samhällsrelevanskriterier beträffande enskilda projekt sker i delegationerna kommer gränsdragningsfrågor mellan delegationerna och fördelningen av resurser mellan dem att bli rådets huvudsakliga arbetsuppgift i samband med den egentliga anslagsut- delningen. Ianspråktagande av de ovan nämnda i rådets budget reservera- de särskilda medlen för projekt som berör flera delegationers ämnesområ- den är ett sätt att möta de svårigheter som här uppstår. För att klara de gränsdragningsfrågor som uppstår i förhållande till de övriga naturveten- skapligt och medicinskt inriktade råden — AFR, MFR — samt RmC har som berörts etablerats en samarbetskommitté med uppgift att fördela ifrågavarande projekt på de olika råden. Liknande samrådsgrupper till- sammans med STU respektive SNV har till uppgift att etablera liknande överenskommelser. Denna teknik innebär att samfinansiering av projekt med andra organ förekommer i mer begränsad omfattning.

Inte heller i NFR offentliggörs de skriftliga utlåtandena eller motiveras rådets beslut för de sökande. Under granskningsarbetet producerat material är dock tillgängligt som offentlig handling.

5 3.5 SFR :s anslagsprövning

Rutinerna för behandlingen av ansökningar om forskningsanslag i SFR har nära samband med rådets sektionsindelning.

De för forskningsstöd tillgängliga medlen har tidigare fördelats på de tre sektionerna efter den principen att socialvetenskapliga sektionen skulle disponera 45 %, den rättsvetenskapliga 10% och sektionen för psykologi och pedagogik 45 %. Budgetåret 1974/75 har en mindre justering skett innebärande en ökning av anslaget till den socialvetenskap- liga sektionen på bekostnad främst av anslaget till sektionen för psyko- logi och pedagogik. Fördelningen av medel mellan sektionerna fastställsi regleringsbrev men avgörs i realiteten av rådet som till departementet inger förslag härom. Rådet har utdelningstillfällen i princip två gånger per år, i maj och november, och ansökningarna tas in till den 1 mars respektive den 1 oktober.

Ansökningarna fördelas av sekretariatet på de olika ämnesrepresentan- terna i respektive sektion för vetenskaplig granskning och föredragning. Ansökningar av allmän natur föredras av ordföranden eller annan särskilt utsedd ledamot. Beträffande ansökningar från rådsledamöter tas från och med 1974 särskilt yttrande in från vederbörande rådsledamots suppleant. Den ansökande deltar inte i beslut beträffande egna ärenden. Visst material beträffande samtliga ansökningar distribueras till alla sektions- medlemmar. Vid sektionens fördelningssammanträde föredrar reSpektive ledamot ärenden han tilldelats och prioriterar dem inbördes, varefter sektionen efter diskussion beslutar om anslagsfördelningen. Inom sektio- nen för psykologi och pedagogik samlas de vetenskapliga fackmännen till

informell genomgång av ansökningarna före sektionens beslutssamman- träde. Skriftliga utlåtanden eller motiveringar till rådets beslut avges som regel inte.

I den mån projekt som kommer ifråga för anslag griper över flera sektioner sker en fördelning av kostnaderna mellan sektionerna efter under hand överenskomna proportioner.

I likhet med vad som gäller i HFR arbetar SFR inte med några delegeringsbemyndiganden vid beviljande av anslag; alla sådana frågor avgörs i sektionerna. För närvarande behandlas årligen i sektionen för socialvetenskap ca 300 ansökningar, i sektionen för psykologi och pedagogik ca 250 och i rättsvetenskapliga sektionen ca 75 ansökningar.

5.3.6. Utredningens kommentarer

Den givna redogörelsen för rådens granskning och prioritering av ansök- ningar om anslag till olika slags forskningsverksamhet har visat på en rad variationer i sättet att lösa denna för rådsorganisationen centrala uppgift. Variationerna illustreras mer översiktligt av den principskiss över behand- lingen av ansökningar som återges i figur 527. Heterogeniteten innebär bl.a. stora olikheter mellan råden beträffande såväl former för beslut som former för beredning.

Redogörelsen ger anledning framhålla vissa frågor som utredningen uppfattar som centrala vid utformningen av en framtida rådsorganisations anslagsbeviljande verksamhet.

Granskningens bredd och förankring

Frågan om den vetenskapliga granskningens bredd och förankring i aktuell forskning är av största vikt, dels naturligtvis för att skapa säkerhet mot nyckfullhet i bedömningarna men framför allt för att granskningen skall bli så kompetent, grundlig och nyanserad som möjligt. Den vetenskapliga kringsynen hos den enskilde vetenskapsmannen skiftar självfallet men generellt torde ändå gälla att det blir allt svårare för den enskilde att överblicka och kompetent bedöma mer än ofta mycket begränsade delar av det egna vetenskapsområdet. I samma riktning verkar den tendens till gränsöverskridande tvär/mångvetenskapligt angreppssätt som blir allt angelägnare även från rent inomvetenskapliga synpunkter. Detta leder ofrånkomligen mot krav på största möjliga bredd i gransk- ningsproceduren; i detta krav måste då också innefattas en strävan att engagera forskare i deras mest aktiva ålder, forskare som själva befinner sig vid ”forskningsfronten” i arbetet.

Öppenhet

lin annan fråga, även den av stor betydelse både från saklig vetenskaplig synpunkt och när det gäller de sökandes legitima krav på säkerhet och oväld, gäller öppenheten igranskningen. Det ofta mycket omfattande arbete som läggs ner vid granskning och bedömning av forskningsprojekt

bör så långt möjligt tas till vara inte bara som underlag för beslut utan även genom en återkoppling till de sökande. Härigenom kan sökanden dra fördel av den positiva eller negativa kritik som framkommit men dessutom skapas möjligheter till debatt om granskningsverksamhetens insiktsfullhet och rådens satsningar. Möjligheterna att öppna gransknings- och beslutsprocessen därhän att de ansökande forskarna ges möjligheter att ge synpunkter på bedömningar, alternativa anslagsnivåer och anslags- former kan därvid aktualiseras.

Kriterier vid bedömningen

Med kravet på största möjliga öppenhet följer naturligt att frågan om vilka slags kriterier som kommer till användning vid bedömningen måste uppmärksammas. Principerna för värdering av graden och arten av inomvetenskaplig betydelse respektive samhällelig relevans hos de projekt som kommer ifråga för stöd hos råden är av central betydelse för såväl forskarna som samhället i dess helhet. I full medvetenhet om problemets olika framtoning inom olika områden och om de svårigheter —-— även av teoretisk art ._ som d-ärvid måste lösas vill utredningen markera att i frågan om öppenhet i rådsorganisationens redovisning ligger också frågan om öppenhet i dessa hänseenden.

Gränsdragning och ekonomiska ramar

Som en fjärde punkt vill utredningen beröra frågan om de ekonomiska ramarna vid anslagsgivningen för olika discipliner eller disciplinområden. Det är av praktiska skäl nödvändigt att göra vissa indelningar av de forskningsmedel som står till buds men detta innebär också att gränsdrag- ningsproblemen måste ägnas stor uppmärksamhet. Rådens rörlighet, möjligheterna att hålla en jämn vetenskaplig standard och angripa nya områden, tvärvetenskapliga angreppssätt och probleminriktning hämmas av revirtänkande som innebär bevakning av det "egna” områdets resurser. Rådsindelningen i sig skapar sådana gränsdragningsproblem och frågan om rådsorganisationen i dess helhet, till vilken utredningen återkommer, måste ses i bl. a. denna belysning.

5.4. Anslagsformer

Rådens direkta stöd till forskning ges i olika former; anslag till löner för personal, anslag till materiel. publicering, resor, symposier etc. En genoniga ng av de. väsentligaste anslagsformerna och de särskilda förhållan— den som gäller för dem belyser ytterligare rådens arbetssätt och arbets- villkor. Huvudparten av statsbudgetanslagen till forskningsråden utdelas av dessa som direkta forskningsanslag. [ tabell 5:7 redovisas förutom riksstatsanslagen de av råden beviljade beloppen till forskningsprojekt, särskilda forskartjänster, publicering, resor etc. avseende budgetåren 1972/73 respektive 1973/74.

AFR HFR MFR NFR SFR | _ _ _ _ _ _ _ _j _____ [_ _ _ _ _ Fiåd | Principbeslut_Il Principbestut ] | Principbeslut || Principbeslut _] Principbeslut _] | om anslags- [| om anslags— | | om anslags- | om anslags- | | om anslags- ] former och [ | former | | former och | ] former och i ] former och | bemyndigan- | _] bemyndigan— [| bemyndigan- | fasta eko- | | den till | ————— | den nu Iden till | | nomiska | | ordf., sekre— | [ sekretariat ] ordf., sekre- ! | ramar för I tariat och | | i vissa an- | tariat och rådens sek- | arbetsutskott slagsfrågor Iarbetsutskott | tioner i vissa an- ; l— — — '— _| | i vissa an- ll— ————— J dansa.] denna _|

Sekreta- Teknisk be- Teknisk be- Teknisk be- Teknisk be- Teknisk be- riat redning redning redning redning redning Fördelning Fördelning Fördelning på före- på före- på före- dragande dragande dragande Råd Preliminära beslut om ekon ramar för delega- tioner Arbets- Fördelning (Rådsbered- Preliminära utskott på gransk- ning.) beslut om ningsgrupper ekon ramar Fördelning för delega- Granskning på gransk- tioner av fortsätt- ningsgrupper ningsanslag Gransknings- Granskning Granskning nämnder, och rangord- och rangord- prioriterings- ning av an- ning av an- kommittéer sökningar sökningar ur intern och del- vis ur extern synvinkel

AFR

(3 st) Granskning och förslag till beslut inom givna ekon ramar

Delega- tioner

Arbets- utskott

Ev jämk- ning av giv- na ramar

Principiell granskning av delega- tionernas förslag

Sektio- ner

Råd Beslut om anslagsför-

delning

Sammanväg- ning av gransknings-

gruppernas bedömningar

Förslag till beslut rn h t budgetläge

Beslut om anslagsför— delning

MFR

©

(Rådsbered- ning) Sammanväg- ning av gransknings- gruppernas bedömningar av intern Och extern prioritet med budgetläget. Förslag till beslut

1. Allmän medicin

2. Försvars- medicin

Beslut om an- slagsfördel- ning inom ] regl brev an- givna ramar

NFR

(?

(4 st) Granskning och förslag till beslut inom givna ekon ramar

Ev jämk- ning av giv- na ramar

Principiell granskning av delega- tionernas förslag

Beslut om anslagsför- delning

SFR

CE)

. Social- veten- skaplig . Rätts— vetenq skaplig . Psyk 0 ped

Granskning och rang- ordning av ansökningar

Beslut om anslagsfördel- ning inom fasta ramar för var del

Figur 5 :7 Principskiss Över behandlingen av ansökningar om forsk- ningsanslag

Tabell 5:7 Riksstatsanslag och beviljade belopp för forskningsråden under utbild- ningsdepartementet (tkr)

Råd Riksstatsanslag Beviljade belopp avseende 1972/73 1973/74 1972/73 1973/74 AFR” 22 380 25 11017 21535 24 739 HFR 10 3166 113100 10070 11332 MFR 47 030 51530 48 446d 52 1674 NFR 48 990 55 610 45 3159 54 3469 SFR 11200 12 230 10 770 11677 Summa 139916 155790 136136 154 261

a Inklusive anslag till CERN Il. b Varav 750 tkr. på tilläggsstat. C Inklusive avkastningen från humanistiska fonden. d Inklusive kostnader för förvaltningen. e Exklusive publiceringsanslag.

Tabell 5:8 Forskningsrådens medel fördelade på mottagare/ändamål 1973/74. (tkr.) Underlag: Årsredogörelser och uppgifter från forskningsråden samt uppgifter i 1975 års budgetproposition. Bil. 10.

Mottagare/ändarnal forskningsråd/belopp Summa

AFR HFR MFR NFR SFR

Uppsala universitet 2 903 1 247 8 291 11 495 1 790 25 726 Lunds universitet 2 278 1206 7 256 8 778 1 308 20 826 Göteborgs universitet 2 499 9 299 3 120 1 935 14 855 Stockholms universitet 1 818 1 103 695 9 220 2 628 15 464 Umeå universitet 203 137 2 368 2 882 970 6 560 Karolinska institutet 17 705 617 18 322 Tekniska högskolan,

Stockholm 2 400 58 I 689 4 147 Chalmers tekniska

högskola 2 056 66 2 125 4 247 Linköpings högskola 544 63 16 623 Handelshögskolan,

Stockholm 201 201 Lärarhögskolor 484 484 Jordbrukshögskolor 328 2 367 2 695 Museer m. m. 3 065 3 065 Statliga forsknings—

institut (motsv.) 2 824 325 1 143 4 292 Internationellt sam-

arbete 9 750” 138 6 677 70 16 635 Förvaltnings- och utred— ningskostnader m. m. 1 25917 365 1 620 3 659e 451 7 354 Övriga 98 38790 3670al 4053f 22753 13975 Summa 25591 11697 52167 57888 12128 159471

” Bidrag till Cem 11. b Inkl. 45 tkr. anvisade av Kungl. Maj:t för CFRN. C Inkl. forskartjänster, bidrag till enskilda forskare och tidskrifter. d Inkl. kostnader för publicering och vissa forskarbidrag. e Inkl. vissa kommittékostnader.

Inkl. kostnader för publicering m. m. och kommittékostnader. g Inkl. forskartjänster och vissa publiceringskostnader.

I de av AFR beviljade beloppen ingår bidrag till CERN 11 vilket 1972/73 uppgick till 6 mkr. och 1973/74 till 9,75 mkr.

Avkastningen från humanistiska fonden uppgick 1972/73 till ca 460 tkr. och 1973/74 till ca 520 tkr.

Merparten av rådens medel går till stöd åt forskning vid universitet och högskolor tillhöriga utbildningsdeparlementet. Fördelningen av de olika rådens medel på olika mottagare och ändamål redovisas i tabell 58 Genom att råden har olika sätt att avgränsa anslag till forskningsprojekt, tjänster, publicering ctc. omges materialet med vissa reservationer och jämförelser bör göras med försiktighet.

5.4.1. Löner och tjänster

De i avsnitt 5.3 beskrivna procedurerna berör rådens prövning och behandling av stöd till konkreta forskningsprojekt. Till dessa projekt knyts i många fall tjänster inte bara för biträdespersonal utan även för forskare. Utöver dessa projektanknutna tjänster förfogar råden över möjligheten att tillsätta personliga tjänster av olika slag.

Omfattning

Rådens forskningsstöd utgår i stor utsträckning i form av anslag till löner åt personal. De procentuella andelarna för de olika råden anges i tabell 5:9.

Räknat i antalet personår fördelade sig av råden avlönad forsknings— personal grovt enligt tabell 5:10.

Pmiektanknuten personal

Ifråga om den personal som knyts till projektverksamhct gäller generellt att rådens egentliga personprövning inskränker sig till tjänster som har karaktär av projektledartjänster. Prövningen av dessa utgör en del av den

Tabell 5:9 Forskningsrådens anslag till personal i tkr. och % av totalt beviljade belopp 1972/73 och 1973/74.

Råd 1972/73 1973/74 tkr % av beviljade tkr % av beviljade belopp belopp

AFR” 10 793 50 9 486 38 HFR 5 458 54 6 374 56 MI'R 37 032 76 37125 71 NFR 25 197 56 32 002 59 SFR 8 500 78 9 036 77

Summa 86 980 64 94 023 61

”Al-”R:s procentuella andel förklaras av dess stora kostnader för CERN lI-laboratori— et, vilket bokförs som materielkostnader. Om dessa kostnader inte inräknas blir löneandelen 70 % 1972/73 och 63 % 1973/74.

Tabe115:10 Tjänster avlönade från forskningsrådsanslag 1972/73 och 1973/74

(exkl. rådens sekretariat).

1 8

25 1/2 74 3/4 4

Särskild l'o rs kartj .

20 24 15

l-'orskarass. Assistent- Kval.teknisk Biträdes— Totalt

tjänst/7 tj. (motsv.)c personal personald 73/74 72/73 73/74 72/73 73/74 72/73 73/74 72/73 73/74 72/73 73/74

5 501/4 171/4f 30 578 491/2 44 581/4 42 3/4 197 171

10 23 23 26 3—7 -» ,, 161/2 141/2 851/2 951/2 231/2 21 29 261/4 213/4 99 901/4 511 1/4 495 723 7041/2 26 208 166 28 23 2331/2 241 1/4 5331/2 558 16 26 24 82 82 —— 20 23 151 1521/2 801/2 1201/4 931/4 3721/4 363 3/4 1761/2 1571/4 8391/2 8161/2 1690 16811/2

Råd Professor” Docentb bitr.prof. (motsv.) 72/7373/74 72/73 73/74

AFR 4 4 # HFR 2 3 8

MFR 24 191/2 211/2

NFR 27 27 136

SFR 3 31/2 5

S:a 60 57 47 1/2

1131/4

74

a Såväl i regleringsbrev upptagna tjänster som arvodestjänster.

b Personliga tjänster såväl som tjänster knutna till projekt. C Rekryteringstjänster såväl som tjänster knutna till projekt (inkl. stipendiater).

d Kontorspersonal samt teknisk och annan biträdespersonal.

e Därtill kommer projektbundna tjänster. Underlaget medger inte beräkning för är 1972/ 73.

fNuvarande lgr FS—F9.

gNuvarande lgr 1-'5— 171 1. AFR tillämpade olika bestämmelser för lönegradsplacering de båda ären.

allmänna prövningen av huruvida projektet skall erhålla stöd eller ej. Beträffande övriga tjänster —- forskningsassistenttjänster. forskningsingen— jörer (motsv.), laboratorieassistenter (motsv.) och kontorspersonal —- gäller vanligtvis att råden överlämnar tillsättandet av personalen till projektledaren och den institution till vilken denne är knuten (MFR prövar dock kompetensen hos föreslagna forskningsassistenter). Råden uppställer vissa krav på kompetens och ger regler för inplacering i löneklass etc. 1 detta avseende tillämpas något olika regler av å ena sidan AFR/NFR och å andra sidan övriga råd. De senare anknyter till de regler som gäller inom universitets- och högskoleväsendet i allmänhet. AFR/ NFR har en egen konstruktion vilken innebär en något annorlunda befordringsgång.

Personliga tjänster och anslag

Vid sidan av anslagen för personal vid de rådsunderstödda projekten gör råden betydelsefulla insatser även beträffande personliga forskartjänster av olika slag.

1 det föregående har berörts hur personliga tjänster på professorsnivå och doeentnivå kommit att knytas till råden i form av professurer ochi form av s. k. särskilda forskartjänster.

Dessa tjänster måste ses i samma perspektiv som frågan om forskar- karriären i allmänhet vid universitet och högskolor. 1963 års forskarut- redning föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:67) bl.a. att en särskild forskartjänstreserv skulle inrättas för att det skulle bli möjligt att tillvarata forskarkapaciteten hos förtjänta forskare som av olika skäl inte kunnat beredas fasta tjänster inom universitets- och högskoleorganisa— tionen. Dessa tjänster skulle knytas till de olika universiteten och högskolorna. Utredningen avvisade tanken på att knyta dem till forskningsråden. Detta förslag föranledde dock inte något beslut och departementschefen anförde i proposition till riksdagen (196931) bl. a. att den rörliga medelsreserv som behövdes för att bereda förtjänta forskare tillfälle till tryggad vetenskaplig verksamhet borde i första hand knytas till forskningsråden.

De tjänster det här är fråga om kan hänföras till tre huvudgrupper: e o professurer och biträdande professurer, s.k. särskilda forskartjänster samt forskartjänster inrättade av råden själva. I detta sammanhang är även de personliga anslagen av stipendiekaraktär, som vissa råd har, av intresse.

Extra ordinarie professurer och biträdande professurer

Tjänsterna som e o professor eller biträdande professor är inrättade genom särskilda riksdagsbeslut med ämnesbeskrivning för varje professur. De från och med den 1 juli 1972 inrättade professurerna är i samtliga fall personliga. För de tjänster av detta slag som inrättats före detta datum gäller att de, om vakans uppstår, skall tas upp till prövning för eventuell indragning eller för omprövning av ämnesbeteckning. Tjänstgöringen

förläggs till lämplig universitets- eller högskoleinstitution och undervis— ningsskyldighetens omfattning och art fastställs av råden efter samråd med UKÄ. Antalet tjänster av detta slag vid de här aktuella råden framgår av tabell 521 1.

Tabell 5:11 Eo professurer och bitr. professurer vid forskningsråden under utbildningsdepartementet (antal)

Rad 1972/73 1973/74 1974/75 Prof. Bitr.prof. Prof. Bitr.prof. Pro f. Bitr.prof.

Al-"R l 1 1 HlfR 2 3 3 MFR 9 5 9 5 9 5 NFR 7 7 7 SFR 3 3 3

Summa 22 5 23 5 23 5

Det arbete som föregår rådens förslag till statsmakterna om inrättande av dessa tjänster utmärks främst av att det utgör ett inslag i rådets petitaarbete. I några fall har dock de 0 professurer tillkommit och knutits till ett råd utan initiativ från dess sida. Det mest systematiska förfarandet för att få fram förslag till rådsprofessurer har AFR/NFR, som årligen går igenom berörda fakulteters eller fakultetssektioners petitaskrivelser i detta syfte. Därefter behandlas och diskuteras materialet dels inom råden, deras delegationer och arbetsutskott, dels i en särskild samarbets- grupp med företrädare för UKÄ, AFR och NFR. I vissa fall har frågorna varit föremål för överläggningar mellan rättens arbetsutskott och UKÄzs fakultetsberedning för matematik och naturvetenskap. Råden fattar därefter beslut huruvida och i så fall vilka förslag som skall föras fram i petitaskrivelsen.

Inom de övriga här diskuterade råden aktualiseras dessa ärenden i första hand genom förslag till råden från enskilda eller grupper av forskare eller genom diskussioner inom råden eller dess olika organ. MFR har genom sin sekreterare regelmässigt kontakt med medicinska fakultets- beredningen i frågor av denna art.

Den vetenskapliga sakkunniggranskningen av de personer som kommer ifråga är inte heller den hårt formaliserad eller enhetlig. Grovt kan följande ordning anges för de olika råden.

AFR/ Granskningen sker i rådens ordinarie former för anslagsprövning, NFR dvs. genom yttrande av föredragande, som diskuteras i berörd delegation och läggs till grund för delegationens bedömning. HFR Rådet utser sakkunniga, vilkas utlåtande ligger till grund för rådets slutliga ställningstagande. MFR Rådet utser sakkunniga som förutom granskning av den veten- skapliga meriteringen även bedömer programmet för den fortsatta forskningsverksamheten.

SFR Förslagen diskuteras i rådets sektioner. Om förslagen väckts av någon rådsmedlem, vilket i allmänhet är fallet, anför denne de särskilda skäl som föreligger. De personer som kan komma ifråga anses böra ha sådana kvalifikationer att kompetensen för profes- sur är självklar.

Särskilda förskartjänsrer

Samtliga råd disponerar ett antal i statsbudgeten uppförda s. k. ”särskilda forskartjänster” för vilka vissa speciella bestämmelser gäller. Tjänsterna är extra ordinarie och placerade i Fe 16. Huvuduppgiften för innehavarna är att bedriva forskning. Därutöver föreligger dock undervisningsskyldig- het som uppgår till 75 timmar per läsår om den fullgörs i form av föreläsningar eller seminarieövningar. Undervisningen skall i så stor omfattning som möjligt fullgöras i form av forskarhandledning. Den enligt gällande bestämmelser normala gången vid tillsättandet av forskar- tjänster är att rådet när vakans uppstår efter samråd med UKÄ bestämmer ämnesområde för tjänsten. Därefter skall tjänsten ledigkun- göras. Vid bedömningen av de. sökande skall tillkallas två eller tre sakkunniga, av vilka endast en får vara ledamot av forskningsrådet. Om synnerliga skäl föreligger får dock särskild forskartjänst tillsättas utan ledigkungörande; därvid bortfaller även kravet på särskild sakkunnig- granskning. Tjänsterna får innehas i högst sex, eller, om särskilda skäl föreligger, sju år. Tjänsterna tillsätts tillsvidare för högst tre år.

Antalet disponibla särskilda forskartjänster för de olika råden under de senaste budgetåren framgår av tabell 5:12.

MFR disponerar därutöver två forskningsläkartjänster i Fe 15 knutna till rådets flyg- och navalmedicinska grupper.

När det gäller rådens förfarande vid val av ämnesområde för och tillsättande av dessa tjänster kan noteras att AFR, MFR, NFR och SFR regelmässigt följer det anbefallda normalförfarandet. Genom en årlig enkät till berörda fakulteter, sektioner och motsvarande inhämtas förslag till tjänster. De förslag till ämnesområden som därvid framkommer diskuteras i rådens delegationer, arbetsutskott och rådsförsamlignar respektive sektioner —— varvid ytterligare förslag kan framkomma -, och rådets preliminära förslag föreläggs därefter UKÄ. Efter samråd med

Tabell 5:12 Särskilda forskartjänster vid forskningsråden under utbild- ningsdepartementet (antal)

Råd 1972/73 1973/74 1974/75 AlfR 5 5 6 HFR 10 10 10 Ml-"R 25 25 25 NFR 24 26 29 SIfR 15 16 17

Summa 79 82 87

UKÄ beträffande ämnesområdena ledigförklaras tjänsterna och tillsätts sakkunniga. Vid rådens ställningstagande spelar personfrågorna en be— tydande roll vid sidan av valet av ämnesområde men de nämnda råden har endast vid enstaka tillfällen tillsatt innehavare av dessa tjänster utan ansökningsförfarande. Detta har tidigare varit det regelmässiga tillväga— gångssättet i HFR. Vid uppkommen vakans har rådets medlemmar och suppleanter uppmanats att inkomma med förslag till ämnesområde och innehavare av tjänsten. Dessa förslag har diskuterats i rådet som samtidigt beslutat om ämnesområde och innehavare, det senare under förutsättning att samråd med UKÄ beträffande ämnesval inte skulle föranleda förnyad behandling.

Pbrskartjänster inrättade av råden

Utöver de särskilda forskartjänsterna har de tre största råden — AFR, MFR och NFR * själva inrättat forskartjänster av delvis likartad karaktär.

Inom MFR avser dessa tjänster till stor de] områden med stark samhällsanknytning där rådet anser särskilda insatser böra ske. Tjänsterna kan placeras i lönegraden F 12wF 22 beroende på den sökandes kompetens och kan erhållas för ett år i taget under upp till tre år. Förslag till ämnesområden för tjänster inhämtas på olika sätt och utan formaliserade förfaranden: genom förslag utifrån, genom initiativ från enskilda rådsmedlemmar eller arbetsgrupper inom rådet etc. De sökande blir föremål för sakkunniggranskning av särskilt utsedda sakkunniga eller i prioriteringskommittéer. Någon specificerad tjänstgöringsskyldighct vid sidan av forskningsverksamheten föreligger inte. Vid sidan härav har MFR personliga forskarlöner som kan erhållas för längre tid.

Även NFR/AFR har inrättat forskartjänster vid sidan av de särskilda forskartjänsterna. Dessa s. k. arvodesbefattningar kan inrättas från docentnivå upp till professorsnivå. Rådens beslut om inrättande av sådana tjänster grundar sig på motiverade förslag från forskare om inrättande och innehavare av sådana tjänster. Efter prövning i rådets delegationer och arbetsutskott beslutar rådet huruvida förslaget skall tas upp till vidare granskning. Om så sker utses två å tre sakkunniga att yttra sig över såväl föreslaget ämnesområde som den föreslagne forskarens kompetens. Avser ärendet bitr. professur för forskare som redan är anställd vid rådet kan i vissa fall ett enklare sakkunnigförfarande tillgripas. Något ansökningsförfarande tillämpas inte för dessa tjänster.

Innehavare av NFR/AFR:s arvodestjänster förordnas i regel på tre år med reservation för tillgång på medel. I princip föreligger ingen begränsning av den tid en forskare kan vara förordnad på sådan tjänst. Tjänstgöringsskyldigheten är för dessa tjänster lägre än för de särskilda forskartjänsterna och omfattar 25 timmars föreläsningar eller motsvaran— de per år. SFR har tidigare haft forskarassistenttjänster vid sidan av de särskilda forskartjänsterna.

Omfattningen av dessa av råden inrättade forskartjänster (den s.k. rådskarriären) framgår av sammanställningen i tabell 5:13.

Tabell 5:13 Antal forskartjänster inrättade av råden under utbildningsdepartemen- tet 1972/73—1974/75

Prof. niva Bitr. prof. nivå

72/73 73/74 74/75 72/73 73/74 74/75

Doc. nivå

72/73 73/74 74/75

Forskarass. nivå

72/73 73/74 74/75

Al-"R O MFR 2 l NFR 8

2 2 6 41/2 19 22

('Ö'/”ta _— 0 1 2 9 11 12 1/4 5 3 5

Summa 10 10 10 27 27 281/2 14 15 191/4

Stipendier

En speciell typ av personliga anslag är ”stipendier” av olika slag hos vissa råd. MFR har flera typer av personliga anslag av denna karaktär bl. a. för att möjliggöra för klinikanställda läkare att under kortare tid på heltid bedriva forskning liksom för att underlätta övergång till klinisk forsk- ningsverksamhet för innehavare av rådets forskartjänster eller mottagare av personliga anslag inom områden som saknar direkt sjukvårdsanknyt- ning. Det bör dock observeras att dessa stipendier utgåri form av lön.

Särskilda forskarrckryteringsstipendier (6 ä 7) inom det rättsveten- skapliga området har ställts till förfogande av SFR.

Även inom HFR har vid enstaka tillfällen anslag av doktorandstipen— diekaraktär förekommit.

Särskilda forskarrekryteringsinsatser inom bestämda ämnesområden, med koncentration till biologiområdet, görs även av NFR, som har ett 20—tal tjänster av detta slag.

5.4.2. Publicering av ]?)rskningsresultat

Bidragsgivning till publicering av vetenskapliga arbeten har sin speciella karaktär delvis därigenom att den omfattar den s.a.s. sista fasen i forskningsprocessen och att det ofta blir svårt eller orimligt att vägra anslag som möjliggör publicering när själva forskningsarbetet är genom- fört. Särskilt gäller detta dock sådan forskning som råden finansierat under själva forskningsfasen.

De villkor under vilka de olika råden arbetar när det gäller dessa anslag är starkt skiftande och omfattningen av och formerna för deras publiceringsstöd varierar också i hög grad.

AFR ger inte särskilda medel till publicering av vetenskapliga resultat; den av rådet stödda forskningen replierar idetta avseende, utan formella överenskommelser härom mellan råden, på NFR. Det bör dock påpekas att behovet av finansiellt stöd till publiceringen av enskilda arbeten inom AFR:s område är förhållandevis begränsat då denna i stor utsträckning skeri tidskrifter, actaserier 0. (1.

En mycket stor del av HFRJ' forskningsstöd utgår i form av tryckningsbidrag. Publiceringskostnadernas andel av den totala anslags— summan är rådsorganisationens största och uppgår regelmässigt till mellan 20 och 25 % (1972/73 2146 tkr. eller 22 %, 1973/74 2 577 tkr. eller 23 %). För tidskriftsstöd avsatte rådet 1972/73 inom denna ram 787 tkr. De höga kostnaderna för publicering får anses vara ett karaktäristikum för humanistisk forskning med dess ofta monografiska redovisningsform och omfattande dokumentationsbehov.

Prövningen av ansökningar om anslag till publicering sker i HFR i den vanliga proceduren för projekt: efter prövning och bedömning i berörda granskningsnämnder går ärendet via arbetsutskottet till beslut i rådet. För tidskriftsstöd finns en särskild granskningsnämnd.

MFR ger i jämförelsevis liten utsträckning bidrag till täckande av publiceringskostnader. Beloppet uppgick 1972/73 till 226 tkr. eller 0,5 %

av utdelade anslag och för 1973/74 till 339 tkr. eller 0,7 %. Publiceringen av vetenskapliga resultat sker inom detta liksom inom övriga naturveten- skapliga områden i allmänhet successivt under forskningsarbetets gång och praktiskt taget genomgående i form av kortare rapporter, tidskrifts- uppsatser och dylikt. Rapporteringen av forskningsresultat bör enligt rådets uppfattning ske i internationellt etablerade tidskrifter och härige- nom hålls anspråken på särskilt publiceringsstöd från rådet nere. MFR:s publiceringsstöd går i inte obetydlig utsträckning just till tidskrifter. Inom MIfR finns en särskild publiceringsnämnd som bereder ärenden av denna kategori. Nämnden har en i ämbetsskrivelse från utbildningsdepar- tementet fastställd instruktion.

NFR ger ett absolut sett betydande stöd till vetenskaplig publicering. De direkta anslagen till publicering av tidskrifter, periodica, serier och monografier uppgick 1972/73 till I 092 tkr. I procent av utdelade anslag är dock verksamheten av mindre omfattning än hos både HFR och SFR och uppgick 1972/73 till ca 2,3 %. För 1973/74 var motsvarande belopp ] 188 tkr. eller 2,1 %.

Liksom i MFR handläggs frågor beträffande publiceringsstöd i en publiceringsnämnd med av departementet fastställd instruktion. Även om beslut i dessa anslagsfrågor enligt instruktionen skall fattas av rådet har ett de facto-bemyndigande till publiceringsnämnden skett. Såvida rådsle- damot inom viss tid efter underrättelse om nämndens beslut inte anmält avvikande mening anses nämndens beslut godkänt. Erinringar har i det konkreta fallet ingen retroaktiv verkan på nämndens beslut.

NFR har genom sin till kansliet knutna redaktionstjänst åtagit sig produktions- och distributionsansvar för ett tjugotal naturvetenskapliga tidskrifter och skriftserier och även i kostnaderna för denna verksamhet ligger ett indirekt stöd till naturvetenskaplig publicering. Redaktions- tjänsten svarar även för NFR:s informationsvcrksamhet i övrigt liksom för publiceringsnämndens sekretariat, och inräknas dessa kostnader uppgick rådets anslag för denna verksamhet 1972/73 till 1 900 tkr. och för 1973/74 till 2 043 tkr.

Inom SFR uppgick 1972/73 kostnaderna för publiceringsstöd till 755 tkr. eller ca 6 % av det totala anslagsbeloppet. Motsvarande belopp för 1973/74 var 878 tkr., vilket motsvarade drygt 7% av totalt utdelade anslag. Rådet intar därmed en mellannivå mellan å ena sidan HFR och å andra sidan de naturvetenskapligar-medicinska råden. Anledningen torde vara den att publiceringsformerna inom betydande — men inte alla —— delar av de vetenskapsområden SFR stöder liknar dem som gäller för de naturvetenskapliga och medicinska områdena. Av SFst publiceringsstöd går ungefärligen samma andel som av HFR:s (drygt 1/3) till tidskrifts— stöd. SFR behandlar frågor om publiceringsstöd i samma former som van- liga forskningsanslag.

5 4.3 Reseanslag

Särskilda anslag för resor, utöver de kostnader för kortare resor som får bestridas inom projektanslagen, utdelas av alla råden om än i varierande

utsträckning. Dessa anslag avser vanligtvis deltagande i konferenser och symposier men även längre eller kortare utlandsvistelser för forskning eller särskilda studier. Tillgängligt siffermaterial är inte enhetligt och en jämförande tabellarisk redovisning därför inte lämplig.

Av tillgänglig statistik framgår att de naturvetenskapliga råden satsar relativt sett mest på anslag till konferens- och symposieresor. För NFR och AFR motsvarar dessa insatser mellan 1 och 1,5 % av totalt utdelade anslag. Budgetåret 1973/74 uppgick NFR:s reseanslag till ca 535 tkr. och AFR:s till ca 200 tkr. För sammanträdesresor till CERN anvisade regeringen dessutom ca 45 tkr. Anslagen till konferens— och symposie— resor samt resor i samband med visst forskningsarbete och studier uppgick för MFR till ca 420 tkr. vilket utgör ca 1 % av utdelade anslag.

HFR och SFR ger normalt inte anslag till konferens— och symposie- resor och de särskilda reseanslagen är därför mycket små. För dessa råd är däremot resekostnaderna inom ramen för projektanslagen relativt sett omfattande och för SFR har uppskattats att ca 5 % av utdelade anslag avser resor i samband med forskningsarbete inom projekten. Andelen för HFR kan uppskattas till ca 2,5 %.

5.4.4. Anslag till materiel och utrustning

1 den ordinarie anslagsgivningen lämnar alla råd regelmässigt anslag för inköp av såväl förbrukningsmateriel och annan mer varaktig utrustning som instrument o.d. Sådana anslag prövas på vanligt sätt inom rådsorganisationen. Rådens olika profiler framgår av sammanställningen i tabell 5:14 som visar råden totala anslagsutdelning till detta ändamål 1972/73 och 1973/74.

Skillnaden mellan de naturvetenskapligt inriktade råden å ena sidan och de humanistisk-samhällsvetenskapliga å den andra är i detta sammanhang uppenbar.

Svårigheter kan uppstå för råden då kostnaderna för enskilda utrustningsobjekt blir så stora att balansen rubbas i rådens avvägningar

Tabell 5:14 Forskningsrådens anslag till materiel och utrustning

Rad 1972/73 1973/74 Tkr % av beviljade Tkr ' % av beviljade belopp belopp

AFR” 4 550 29 5 305 35 HFR 1 180 12 1422 13 MFR 10 653 22 14 285 27 NI-"R 17 902 35 20 204 37 SFR 1 000 9 812 7

Summa 35 285 26 42 028 27

a Exklusive anslaget till CERN ll. lnräknas denna post uppgick procentandelen till 49 för 1972/73 och till 61 för 1973/74.

mellan olika former av stöd eller storleken av stödet till olika områden. Särskilda problem föranleder objekt som är så kostnadskrävande att det är svårt att finansiera dem inom ramen för rådens anslag. Problem av dessa slag är aktuella för de råd som stöder naturvetenskaplig och medicinsk forskning och har särskilt uppmärksammats i utredningens direktiv. Dessa frågor kommer att behandlas i kapitel 17.

5.4.5. Serviceverksamhet och allmänna anslag

En särskild stödform, som inte har karaktär av konkret projektstöd, är de serviceverksamheter vid forskningscentra som i olika omfattning stöds av råden.

Dessa särskilda service- eller konsultverksamheter omfattar områden som glasblåsning, statistik, numerisk analys, tillämpad matematik och terrestriska geodata och står i princip till förfogande för forskare även utanför de finansierande rådens områden. '

Inom det rent naturvetenskapliga området görs de största insatserna på detta fält av NFR. Serviceverksamhet inom statistikområdet stöds även av MFR, SFR och i begränsad omfattning av HFR. Stödformerna är inte helt enhetliga; glasblåsning och i vissa fall statistikservice skall vara självbärande och rådens åtaganden innebär i dessa fall en garanti för verksamheten. Övriga serviceverksamheter är f.n. kostnadsfria för de forskare som utnyttjar dem.

I detta sammanhang bör också omnämnas de anslag av mer allmän natur ..- institutionsanslag eller ospecificerade anslag ,. som förekommer. Som exempel kan framhållas de allmänna anslag som regelmässigt beviljas de till råden knutna professurerna för att åstadkomma en rimlig basorganisation för verksamheten. lnom AFR, NFR och SFR beviljas också vissa ospecificerade anslag till övriga rådsforskare.

De naturvetenskapliga råden men även SFR stöder, under hänvisning bl. a. till att universitetens institutioner ofta har svårt att få tillräckliga driftanslag, verksamheten vid vissa institutioner genom icke projektbund— na anslag eller 'genom särskilda påslag på vissa projektanslag. För SFst del är detta slags stöd koncentrerat till de pedagogiska institutionerna. De största anslagen av denna karaktär lämnar AFR, som också står för huvuddelen av det allmänna driftanslaget till forskningsrådens laborato- rium vid AB Atomenergi i Studsvik. Förutom AFR bidrar till Studsviks— laboratoriet NFR och MFR.

I detta sammanhang bör också framhållas de delvis stora anslag som går till avgränsade men i realiteten permanenta verksamheter antingen vid forskningsinstitutioner vid universitet och högskolor eller vid andra institut, laboratorier eller motsvarande. Som exempel på anslag av denna typ kan nämnas det stöd som HFR lämnar till editions- och inventerings- verksamhet, t. ex. den konst- och kulturhistoriska inventeringen av Sveriges kyrkor, som arbetar med mycket långa tidsperspektiv. Av liknande typ är de anslag som NFR lämnat för t.ex. kontinuerlig hydrologisk datainsamling eller för seismologiska registreringar. Driften av den biomedicinska dokumentationscentralcn vid Karolinska institutet,

som t. o. m. 30 juni 1975 stöds av MFR, är ett annat exempel.

Dessa senare anslag är av särskilt intresse dels därför att de vanligtvis är låsta för lång tid och inskränker rådens möjligheter att göra nysatsningar, dels därför att de går till verksamhet som i sig inte alltid naturligt hör hemma i rådens ansvarsområde. Syftet är ofta materialbearbetning eller datainsamling, låt vara kvalificerad och nödvändig som förutsättning för viss forskning. Beträffande alla dessa typer av anslag kan aktualiseras frågan om fördelningen av ansvaret mellan rådsorganisationen och den fasta universitetsorganisationen eller andra permanenta organ. Frågan om ansvarsfördelningen för dessa aktiviteter och överföringen av forsknings- verksamhet som blivit av permanent natur behandlas i kapitel 13.

5.4.6. Utredningens kommentarer

De problem beträffande fördelning av anslag som rådsorganisationen möter gäller inte enbart fördelningen mellan råden, mellan ämnesområ- den inom deras ansvarsområden och mellan olika projekt. Även frågor om fördelningen av medel på olika kostnadsslag förorsakar -- i vissa fall betydande —- problem. Det ansvar råden påtagit sig för avlöning av personal har en särskild tyngd främst därför att den forskningsutförande och forskningsbiträdande personalen utgör nyckelkomponenten i det arbete råden har att främja men inverkan har också trygghetsaspekten. Även andra kostnader måste dock täckas för att det arbete råden stöder skall kunna bedrivas väl.

Av de ovan berörda anslagsformerna påverkar såväl utrustnings- och publiceringsanslagen som rådens finansiella engagemang i permanenta eller mycket långsiktiga verksamheter deras arbetsvillkor och möjligheter att göra nya avvägningar.

Vägningen av de olika utgiftsslagen mot varandra förutsätter en betydande planering från rådens sida för att balansrubbningar skall undvikas. Det är dock inte ett planeringsbehov enbart för rådsorganisa- tionen; samarbetet med utanförstående organ universitet och högsko- lor och sektoriella organ . är och måste vara så nära att även dessa områdens planeringssituation påverkas. Att förbättra rådens möjligheter till långsiktig planering av dessa frågor både internt och i form av samplanering med andra myndigheter är enligt utredningens uppfattning angeläget.

Den redovisade översikten över rådens anslag till tjänster visar på flera beaktansvärda skillnader mellan råden. De naturvetenskapliga och medi- cinska råden har, till skillnad från de samhällsvetenskapliga och humanis- tiska, vid sidan av de särskilda forskartjänsterna och de till råden knutna professurerna inrättat egna likartade forskarbefattningar på samma nivåer.

De personliga rådstjänsterna av olika slag och'formerna för inrättandet av dem bör övervägas och preciseras eftersom de är ett av rådsorganisa- tionens viktigaste potentiella verktyg för initiering och nyorientering av forskning. Frågan om öppenheten i konkurrensen och tillsättningsförfa- rande i allmänhet är därvid viktig. Frågorna om anställningstrygghet och

tjänstgöringsskyldighet, lönesättning och ställning vid respektive moder- institutioner blir aktuella i sammanhanget.

Frågan om rådens möjligheter och skyldigheter att genom att inrätta särskilda tjänster ta till vara forskningskapaciteten hos forskare som inte kunnat beredas plats i den fasta universitets- och högskoleorganisationen aktualiseras också den av genomgången. De naturvetenskapliga och medicinska råden har sökt lösa sådana problem genom att vid behov inrätta tjänster inom ramen för sina vanliga anslag. HFR har ansett sig nödsakat att använda de särskilda forskartjänsterna i liknande syfte.

Dessa frågor kommer delvis att utifrån andra och vidare utgångspunkt— er prövas av den våren 1974 tillkallade utredningen rörande forskarut- bildningen m. m. Av betydelse i detta sammanhang är också tillämpning- en inom utbildningsområdet av den nya trygghetslagstiftningen. Forsk- ningsrådsutredningen berör dessa frågor närmare i kapitel 16.

5.5. Särskilda verksamheter

S . 5 . l Informationsverksamhel

Råden bedriver även utåtriktad information om sin verksamhet och den forskning de stöder. Informationen sker i skiftande former och omfatt- ning och vänder sig till olika mottagargrupper. Allmän information om forskning och forskningsrådens verksamhet främjar råden på flera sätt. AFR, MFR, NFR och SFR har samverkat med FOA, IVA, KVA, SJFR och STU i Sällskapet för forskningsinformation vid utgivningen av den kvalificerade men populärt hållna tidskriften Forskning och Framsteg, vilken innehåller såväl information om intressenternas egen verksamhet som orientering om forskningsläge och forskningsresultat inom deras ansvarsområden. Dess upplaga uppgick 1974 till ca 12 000 exemplar. HFR har tidigare inte deltagit i detta samarbete utan utger en egen tidksrift, Humanistisk forskning. Från budgetåret 1974/75 övertar en särskild nämnd, Forskningsrådens nämnd för forskningsinformation, den uppgift som vilat på Sällskapet för forskningsinformation. [ denna nämnd deltar även HFR och Rb].

NFR gör av de fem råden Linder utbildningsdepartementet de största insatserna inom denna del av informationsområdet. Detta sker på flera vägar. Förutom utgivandet av årsboken Svensk Naturvetenskap, som bl. a. innehåller vetenskapliga populariserade artiklar av kvalificerad natur, och stödjandet av andra populärt inriktade publikationer bör nämnas den informationsavdelning som organisatoriskt är knuten till rådets redaktionstjänst. NFR uppskattar f. n. sina kostnader för int—orma- tionsverksamhet och populärvetenskapliga publikationer till ca 0,7 mkr./år. NFR:s kostnader för dessa publikationer uppgick 1973/74 till ca 0,2 mkr.

Information om rådens verksamhet sker också i de anslagsframställ- ningar och verksamhetsberättelser som årligen inges till utbildningsde- partementet men som även distribueras till en vidare krets av intressenter.

Dessa publikationer, främst anslagsfrainställningarna, innehåller rådens allmänna bedömningar och ställningstaganden i en rad frågor liksom statistiska uppgifter om rådens verksamhet och vänder sig, förutom till sin omedelbara adressat statsmakterna ' till forskare och forsknings— politiskt intresserade.

I verksamhetsberättelsen ingår detaljerade redovisningar av de anslag som råden utdelat under verksamhetsåren. AFR redovisar därvid numera all svensk forskning inom rådets verksamhetsområde, oavsett om den stötts av AFR eller ej.

MFR och NFR redovisar vidare i särskilda sammanställningar korta rapporter om pågående projekt innehållande sammanfattande notiser om projektens frågeställning och uppnådda resultat jämte referenser till publicerade vetenskapliga rapporter. NFR publicerar denna information i två kataloger ”Current Projects” och Progress Reports”. MFR:s publice- ring sker i årsberättelsen. Katalogerna omfattar endast de projekt som stöds av rådet och vänder sig till forskare och andra vetenskapligt kvalificerade avnämare. Sektionen för psykologi och pedagogik inom SFR utger årligen rapportsammanställningar över all den forskning som utförs vid de beteendevetenskapliga universitets- och högskolein— stitutionerna.

På flera håll pågår inom rådsorganisationen ett utvecklingsarbete inom detta område. SFR prövar möjligheterna att upprätta ett register över all pågående forskning inom rådets intresseområde och planerar att från 1975 regelbundet distribuera information om rådets verksamhet i ett informationsblad. Inom NFR arbetar en arbetsgrupp med frågorna om målsättning och former för rådets externa informationsvcrksamhet och med frågan om registrering av pågående projekt.

Frågorna om information och dokumentation har aktualiserats dels i utredningens grundläggande direktiv, dels i de tilläggsdirektiv utredningen erhållit rörande Iångsiktsmotiverad forskning samt i riksdagsbehandlingen av forskningspolitiska frågor. Problcmområdet rymmer en rad olika aspekter från den rent vetenskapliga resultatpubliceringen över registre— ring av pågående forskning inom olika områden till en bred allmän och kunskapsspridande information om forskningsverksamhet och forsknings— resultat.

5.5.2. Internationellt samarbete

I instruktionen för råden framhålles att råden skall ta initiativ till och främja samarbete ”med andra länder, särskilt de nordiska” inom sina respektive verksamhetsområden. Samarbetet med de övriga nordiska ländernas forskningsrådsorganisationer är också etablerat i olika former. Inom HFst, NFR:s, MFR:s och SFst områden finns särskilda nordiska samarbetsorgan. För AFR:s del är det nordiska samarbetet koncentrerat till Danmark där det 5. k. Acceleratorudvalget är rådets samarbetspartner. Inom de naturvetenskapliga och medicinska områdena finns dessutom nordiska publiceringsnämnder med uppgift att på nordisk basis samordna utgivningen av tidskrifter och actapublikationer inom respektive områ—

den. Inom HFst område är en sådan nämnd under uppbyggnad. Det internationella samarbetet har alltså på det nordiska planet delvis antagit relativt fasta organisatoriska former.

På det vidare internationella planet är de organisatoriska formerna för forskningsrådssamarbetet ännu inte fullt utvecklade; uppbyggnaden av övergripande samarbetsorgan pågår.

De västeuropeiska medicinska forskningsråden har sedan 1971 ett samarbetsorgan (EMRC) i vilket MFR ingår. De västeuropeiska natur- vetenskapliga forskningsråden bildade på initiativ av de nordiska och det holländska forskningsråden under 1972 en planeringskommitté, Euro- pean Science Research Council, ESRC, vars sekretariat f. n. är förlagt till NFR. Planeringskommittén skall förbereda framtida konferenser, studera problem av gemensamt intresse som forskarutbytesprogram och publice- ringsfrågor etc. Något formellt samarbetsorgan har dock i och med denna plancringskommitté inte etablerats.

SFR är anslutet till det till UNESCO knutna International Social Science Council (lSSC).

Vid sidan av dessa samarbetsorgan för enskilda rådsområden bildades under år 1974 en organisation syftande till att omfatta Västeuropas statsunderstödda forskningsråd och akademier och till vilken forsknings- råden under utbildningsdepartementet anslutit sig. Denna organisation — European Science Foundation (ESF) _ skall omfatta grundforskningsråd och akademier inom alla disciplinområden och avses bl. a. få till uppgift att inom grundläggande forskning främja samordnade internationella forskningsinsater. Den skall särskilt stödja stora projekt. Den har tillkommit som ett alternativ till en tidigare planerad likartad organisa- tion inom EG. Den anknytning till EG:s politiska målsättning som ansågs bli följden om ESF knöts till EG har därigenom kunnat undvikas och ESI framstår nu som en oberoende vetenskaplig organisation. För Sveriges del har frågor rörande FSF handlagts inom forskningsrådens samarbetsdelegation.

Bilden av det internationella samarbete, vari de svenska forsknings- råden deltar, måste dock tillföras uppgifter om det reella forskningssam- arbetet. Den största volymen har detta samarbete inom de naturveten- skapliga och medicinska områdena där förutom t. ex. stipendiatutby- tesverksamhet och gästforskarprogram —— ett antal naturvetenskapliga internationella forskningsprogram bör uppmärksammas.

Inom AFR:s område är internationellt samarbete i särskild grad en nödvändighet och AFR är i flera roller involverat i det internationella kärnfysikaliska forskningssamarbetet. Rådet är på regeringens uppdrag svenskt kontaktorgan för forskningssamarbetet vid CERN. AFR är likaledes svenskt kontaktorgan för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik (NORDITA) i Köpenhamn. Det svenska engagemanget i CERN baserar sig på en mellanstatlig överenskommelse och kostnaderna för det svenska deltagandet i CERN betalas i princip genom särskilt anslag i statsbudgeten (1974/75 30,3 mkr.). I samband med beslutet om upp- byggnaden av nya acceleratorresurser vid CERN, det 5. k. CERN II, har även AFR:s anslag belastats med kostnader för CERN-samarbetet (1972/

73 ca. 6 mkr. och 1973/74 ca. 9,75 mkr.). För utnyttjande av accelera- toranläggningen i CERN och för analys av de data som experimentverk- samheten där frambringar har ett nordiskt samarbete etablerats mellan AFR och det ovan nämnda Acceleratorudvalget i Danmark. Rådet har tillsatt en kommitté för att bereda frågor rörande svenskt utnyttjande av CERN.

NFR har systematiskt satsat på engagemang i internationella samar- betsprogram. Det sker delvis genom program av samma slag som beträffande det europeiska kärnforskningssamarbetet, dvs. rådet är svenskt berednings- och kontaktorgan för de genom mellanstatliga överenskommelser etablerade forskningsprogramnien. Hit hör för NFR:s del

El European Southern Observatory (ESO) som handlägger frågor om astronomiskt observatorium i Chile (Sveriges bidrag 1974/75 ca 6 mkr.). El Den europeiska molekylärbiologiska konferensen (CEBM) och den därtill nära knutna europeiska molekylärbiologiska organisationen (EMBO). Förutom ett allmänt program innefattande bl. a. kurser och stipendieverksamhet skall CEBM uppföra och driva ett europeiskt laboratorium för molekylärbiologisk forskning med centrum i Heidel— berg. Även till denna del av verksamheten har Sverige anslutit sig och NFR har utsetts till kontaktorgan (Sveriges bidrag 1974/75 ca 1,3 mkr.). El Intergovemmental Oeeanographic Commission (IOC), som tillkommit för att samordna de forskningsinsatserna inom den fysiska oceanorga- fins område. Den svenska ekonomiska insatsen inom denna internatio- nella samarbetsorganisation är clock ännu obetydlig.

De här berörda internationella samarbetsprojekten finansieras inte genom särskilda statsanslag utan inom ramen för NFR:s medel. Utöver dessa program kan bland NFR:s internationella samarbetsprojekt nämnas: Internationella hydrologiska dekaden (IHD) som kan komma att övergå i ett mer permanent forskningsprogram för internationellt samordnad hydrologisk forskning (IHP), Geodynamics Project för koordinering av den internationella forskningen inom modern geologisk forskning samt ett i UNESCO:s regi tillkommet projekt med syfte att samordna forskningen inom geologisk datering och korrelation (IGCP). Genom- gående arbetar NFR på detta område genom att inrätta specialkom- mittéer med särskild sakkunskap och ofta i samarbete med andra

intressenter, t. ex. KVA.

MFR stöder tillsammans med NFR verksamheten inom den svenska kommittén för det UNESCO-anknutna projektet Man and Biosphere (MAB) och arbetar i övrigt internationellt främst genom internationellt stipendiatutbyte. Inom det tidigare omnämnda samarbetsorganet för de västeuropeiska medicinska forskningsråden är samarbetsplaner rörande bl. a. kliniska prövningar av läkemedel och medicinsk toxikologi under utarbetande. I det senare fallet har Sverige fått i uppdrag att organisera och genomföra förberedelsearbetet inom en för ändamålet bildad ad hoc kommitté. I samverkan med det engelska medicinska forskningsrådet

hålles vidare regelbundna sammanträden mellan företrädare för engelsk och svensk narkotikaforskning samt medlemmar av råden och deras administration för utbyte av erfarenheter och initiering av projekt. Vidare har rådet tillsammans med National Institute of Health, USA, initierat ett samarbete inom toxikologin i form av en utav vetenskapmän från Sverige och USA sammansatt planeringsgrupp för kontinuerliga kontakter på såväl planerings-, produktions- som utvärderingssidan. Slutligen deltar rådet i det till WHO knutna ClOMS (Council for International Organizations of Medical Sciences).

För de övriga råden är denna form av internationella engagemang något mindre framträdande. SFR är svenskt kontaktorgan med Nordiska institutet för sjörätt i Oslo och stöder bl.a. verksamheten vid det fristående men till UNESCO nära knutna European Coordination Centre for Research and Documentation in Social Sciences det s.k. Wiencentret. Som exempel på HFst internationella åtaganden kan nämnas dess stöd till ett nordiskt program för medeltida agrarhistorisk forskning och dess bidrag till driften av en etnologisk forskningsstation i Thailand som drivs av det nordiska institutet för Asienforskning.

Det ökade internationella samarbetet skapar både nya möjligheter och för rådsorganisationen nya problem. Svenska forskare har genom att delta i internationella samarbetsprojekt möjligher att utnyttja forskningsresurser som annars inte är åtkomliga i ett litet land. Engagemang i avancerade internationella program bidrar till att svensk forskningskapacitet kan hållas på hög nivå och att internationellt gångbara metoder snabbt kan tillföras svensk forskning.

De problem det gäller att möta rör för rådsorganisationens del bl. a. frågan om rollfördelningen mellan statsmakterna" och råden.

Stora internationella samarbetsprojekt kan vara svåra att handlägga enbart inom rådsorganisationen. Detta har både ekonomiska och politis- ka orsaker. Avvägningen mellan nationella och internationella insatser skapar, när kostnaderna är stora, avvägningsproblem av samma natur som för dyrbar utrustning och frågorna tenderar bara av den anledningen att glida upp över rådens nivå: särskilda finansiella åtaganden av staten krävs för att projekten skall kunna genomföras. När det gäller finansie- ringen konkretiseras också rollfördelningsfrågan. I vissa av de ovan redovisade internationella samarbetsprojekten, som är frukten av mellan- statliga konventioner, sker finansieringen trots detta inom ramen för rådens resurser. Detta är ett uttryck för statsmakternas strävan att forskarna genom råden själva skall prioritera den verksamhet som framför annan skall stödjas. Problemet blir att när konventionen är sluten råden inte kan påverka kostnadsutvecklingen utan måste betala i enlighet med de internationellt träffade överenskommelserna. De råd det här gäller (AFR, NFR) har i budgetarbetet i viss mån kompenserats för dylika bundna åtaganden genom att av de för höjningar av rådsanslagen disponibla medlen i första hand avsätts medel för kostnadsstegringar inom dessa program. Som exempel kan framhållas att NFR vid tillkomsten av det molekylärbiologiska laboratoriet inom CEBM tillstyrk-

te dess uppbyggnad trots att den svenska andelen av kostnaderna skulle bestridas ur NFR:s medel. Rådet har dock förutsatt att hänsyn tas till kostnadsutvecklingen för projekt vid anslagstilldelningen till rådet och anser sig böra ha frihet att ompröva sitt stöd om så ej sker.

Förhållandet innebär bl. a. att de mellanstatliga överenskommelserna har betydelse även för de inte direkt berörda råden ,. dessas anslagsramar kan indirekt påverkas av kostnadsutvecklingen för internationella pro- gram.

Inte heller de rent politiska problemen får undanskymmas. Forsknings- samarbetet kan vara eller uppfattas som en form för politiska manifesta- tioner vare sig det gäller markering av politisk-ideologisk samhörighet eller därigenom att forskningsinsatserna ses som uttryck för jakt efter nationell prestige.

Ur rådens synpunkt finns också utöver resursproblemet som sådant frågan om de lämpligaste formerna för insatser. Mot den påtagliga strävan att skapa multilaterala samarbetsformer, som kan ersätta en mängd bilaterala överenskommelser, står strävan att så långt som möjligt bevara de egna möjligheterna att dirigera rådsmedlen till konkreta forskningspro- gram och forskningsprojekt. Råden har t. ex. 1973 avstyrkt en i nordiska rådet väckt motion som syftade till att sammanföra forskningsrådsanslag från de nordiska länderna.

5.5.3. Utrednings verksamhet

Tidigare har exemplifierats särskilda utredningsinsatser som råden gör som underlag för initiativ eller forskningsplanering. Det bör när det gäller rådens verksamhet även framhållas att de som en inte oviktig del av sin verksamhet har att vara rådgivande i vetenskapliga och forskningspolitis- ka frågor. Rådens granskningsapparat kan anlitas av andra forskningsstöd- jande organ och i övrigt får råden, främst genom remisser, ta ställning i en rad forskningspolitiska eller vetenskapliga frågor. Beredningen sker ofta inte bara inom rådens kanslier; ledamöter i råden och rådskommittéer inkopplas regelmässigt.

Inom rådsorganisationen finns också en central resurs för forsknings- och utredningsverksamhet i allmänna forskningsorganisatoriska och forskningspolitiska frågor — kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi (Fl—',K). Kommittén inrättades 1962 av AFR och NFR och knöts organisatoriskt till NFR. Fram till den I juli 1974 har kommittén finansierats av AFR och NFR men är från detta datum omvandlad till en kommitté för samtliga till samarbetsdelegationen knutna organ.

Kommitténs arbete, som tidigare inbegrep vissa specifika uppgifter för NFR, har därvid kommit att helt koncentreras till ovan angivna områden. FEK har engagerats i bl.a. studier över forskningsutvärdering, forsk- ningsmigration och forskningspolitisk debatt i Sverige. Kommitténs undersökningar publiceras i en skriftserie på svenska och engelska.

5.6. Radens initiativverksamhet

5.6.1. Innebörd

När frågan om rådens initiativtagande diskuteras måste man först göra klart för sig vad detta begrepp står för i forskningssammanhang och de villkor under vilka råden i detta avseende arbetar. Rent faktiskt utgör rådens huvudfunktion i dag att reagera på initiativ från forskare, som utformar konkreta och ofta detaljerade förslag till forskningsinsatser. Råden eller deras kanslier har små möjligheter att självständigt utforma forskningsprojekt med en sådan konkretion att de kan ligga till grund för beslut om forskningsinsatser. Varje mer konkret forskningsplanering utgör i sig en del av det vetenskapliga arbetet och måste bedrivas av eller i nära samarbete tried forskare inom respektive forskningsfält.

De initiativ råden själva kan ta ligger med en grov formulering på nivåerna ovanför de konkreta, utformade forskningsprojekten. Eftersom råden i dag till helt dominerande del består av forskare och dessutom i skiftande omfattning disponerar över vetenskapliga expertgrupper blir å andra sidan gränserna ofta flytande mellan vad som är "rådens initiativ” och ”initiativ från forskarna själva”. Otydligheten i gränsen mellan ”rådsinitiativ” och ”forskarinitiativ” understryks av att råden kan agera både under hand och genom mer officiella åtgärder för att främja nya forskningsinsatser. Det är därför rimligt att i detta sammanhang utgå från en bred definition av begreppet initiativ och däri inbegripa all den verksamhet där råden verkar pådrivande, gör mer än reagerar på ansökningar, i syfte att få fram forskning inom olika områden.

5.6.2. Rådens ekonomiska möjligheter att ta initiativ

Rådens möjligheter att agera pådrivande påverkas på olika sätt av anslagssituationen. En stor del av rådens anslag är genom tidigare beslut bundna i pågående och angelägna verksamheter som inte rimligen kan avbrytas. Det är alltså en självklarhet att råden inte för varje år fritt disponerar över alla de medel som ställts till förfogande för deras verksamhet. Meningsfyllda och framför allt mellan råden jämförbara angivelser av hur stor del av deras anslag som årligen står till deras i egentlig mening fria disposition är dock mycket svåra. Av inom rådens sekretariat giorda uppskattningar avseende läget under budgetåren 1971/7277—1972/73 framgår att de naturvetenskapliga—medicinska råden har en fri disponibel resurs som uppgår till mindre än 10% av rådsanslagen, För HFR och SFR pekar uppskattningen mot 15—20 %. Även ansökningstrycket antalet ansökningar om anslag och ansökta belopp i förhållande till rådens resurser —- hör till denna bild. Förhållan- dena belyses av figur 518 och tabell 5:15 som dels visar det totala antalet ansökningar och andelen ansökningar som helt eller delvis kunnat tillgodoses, dels ansökta belopp och relationen mellan ansökta och beviljade belopp. Inte heller i detta fall får jämförbarheten mellan råden överskattas. Olikheter i anslagstyper beträffande personliga tjänster,

Figur 5 .'8 A ntalet ansök- ningar och den procen- tuella andelen helt eller delvis beviljade ansök- ningar hos forsknings- råden under utbildnings- departementet ( I 9 72 / 73 och I 973/ 74.

publiceringskostnader etc. och olika ambitionsnivåer i fråga om förvalt- ning och kommittéverksamhet måste vid en noggrann jämförelse tas i beaktande. Det bör särskilt betonas att i redovisningen i figur 518 och i underlagen för tabell 5:15 ingår samtliga av respektive råd behandlade ansökningar om anslag. Sålunda ingår utöver ansökningar om anslag till forskningsprojekt, som utgör den utan jämförelse största andelen, även ansökningar om publiceringsanslag, utrustningsanslag, reseanslag etc. Variationer förekommer också mellan råden ifråga om redovisning av dessa senare typer av anslag.

Av figur 5 :8 kan utläsas att inget av forskningsråden kan tillgodose alla de ansökningar som inkommit till råden de senaste åren, vilket inte heller vore önskvärt. Slutsatser om rådens möjligheter och anslagsbehov måste göras med försiktighet då det redovisade materialet innehåller flera osäkra och svårbedömbara faktorer.

zz: % .

700— %% i

600: %%

iii. %% %% % |%

a Avser samtliga ansökningar om anslag till respektive råd: anslag till forskningspro- jekt, publicering, resor etc.

&

ansökningar beviljade ansökningar

Tabell 5:15 Ansökta belopp i förhållande till riksstatsanslag och beviljade beloppi förhållande till ansökta belopp för forskningsråden under utbildningsdepartementet 1972/73 och 1973/74 (jfr tabell 5:7)

Rad Ansökta be- Ansökta be- Beviljade be- lopp avseende lopp i % av lopp i "a av resp. budgetår riksstats— ansökta tkr. anslag belopp

AFR 72/73” 34 043 152 63

73/74” 35 545 142 70

Hl-"R 72/73 17 802 mb 57

7 3/74 20 969 18517 54 MFR 72/73 82 724 176 59 73/74 88 643 172 59 NFR 72/73 94 695 193 48 73/74 106026 191 51 SFR 72/73 26 042 233 41 73/74 27 715 227 42

a inklusive ansökningar och anslag till CERN 11. b Inklusive avkastningen av humanistiska fonden.

5.6.3. Rådens dubbla roller

Det har tidigare påpekats att huvuddelen av rådens resurser utdelas på ansökningar från enskilda forskare eller forskargrupper utan att råden själva aktivt agerat för att driva fram dessa. Forskarnas motiveringar för att ge sina ansökningar en viss inriktning kan, liksom rådens bedöm- ningar, skifta: både uppfattning om inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans kan med olika styrka prägla de ingivna ansökningarna.

Råden befinner sig när det kommer till initiativverksamhet än mer påtagligt i en situation där både samhälleliga och inomvetenskapliga motiv kan påverka deras handlande. Ledamöterna i råden måste i dessa sammanhang fungera i olika roller dår särskilt forskarens dubbelroll som vetenskapsman och som samhällsmedborgare —— är värd att uppmärk- samma.

Den nuvarande rådsorganisationen och den beredningsapparat som de olika råden byggt upp ger som ovan visats vissa möjligheter till inflytande också för andra grupper än de akademiska forskarna. Sektoriella representanter, företrädare för arbetsmarknadens parter liksom i ett fall en rådgivande lekmannanämnd utgör t. ex. kanaler för sådant inflytande.

Det måste betonas att råden har stor självständighet i dessa frågor. Endast undantagsvis förekommer i propositioner eller från riksdagen uttalanden om vilken slags forskning råden bör stödja. I de fall då sådana meningsyttringar förekommer gäller det i allmänhet reaktioner på förslag som råden själva framfört. litt exempel utgör de e. o. professurer som är knutna till råden. Dessa har med några undantag tillkommit efter förslag från råden. ] enstaka fall har dock under senare tid uttalanden gjorts om angelägenheten av ökade satsningar inom särskilda områden eller till förmån för särskilda projekt. Som exempel kan nämnas den av riksdagen beslutade höjningen av anslaget till NFR för budgetåret

1972/73 som tillkom för att det av NFR i samarbete med SJFR och SNV planerade stora projektet om barrskogslandskapets ekologi skulle kunna genomföras. Som ytterligare ett exempel kan påpekas att i statsverkspro- positionen för 1974/75 förutsattes att det för AFR beräknade anslaget skulle medge en ”avsevärd förstärkning av resurserna för plasmafysik med fusionsforsl-cning”.

5.6.4. Initiativverksamhet

Det följande utgör en på vissa punkter konkretiserad exemplifiering av rådens initiativverksamhet. Det kan för översiktlighetens skul] vara lämpligt att låta exemplifieringen ske efter en skala från mer allmänt inriktande av den rådsstödda forskningen åt visst håll mot alltmer direkt initiativverksamhet.

Cl Rådens petita innehåller exempel på mer allmänna uttalanden om forskningsområden där råden anser ökade insatser böra göras. De större råden, AFR, MFR och NFR, anger därvid inte bara inom vilka områden de anser större insatser behövas utan också i belopp de ökningar man anser erforderliga inom olika områden eller program. Då rådens petita regelmässigt ligger på en nivå som vida överstiger de normala årliga anslagsökningarna (för budgetåret 1974/75 anhöll råden om anslagsökningar med ca. 50 %; i statsverkspropositionen föreslogs 15% höjning), är dock de prioriteringar råden tvingas göra i det verkliga budgetläget ofta starkt förändrade i förhållande till petita. Petitauttalanden av detta slag speglar alltså på grund av den stora spännvidden mellan rådens önskemål och statsmakternas anslagstill— delning en mer allmän viljeinriktning från rådens sida. 1 den mån dessa uttalanden står i samklang med forskargruppernas uppfattning om vad som är angelägen forskning kan dessa rådens ställningstaganden dock driva fram ett ökat intresse från forskarnas sida för att begära medel till forskningar inom prioriterade områden. B En verksamhet som kan bidra till en ökad forskningsaktivitet och bättre samordning av forskningen inom av rådet prioriterade områden är konferenser och symposier i olika former. Alla råd kan lämna bidrag till sådana aktiviteter men som ett redskap för rådets egna strävanden används det i första hand av SFR, som i egen regi anordnar 1._.3 symposier per år inom olika ämnesområden, samt av MFR, som bedriver ett slags löpande sy mposieverksamhet is. k. planeringsgrupper, vilka är fora för samordning, metoddiskussion etc. för forskare inom respek— tive område. Antalet aktiva planeringsgrupper växlar men uppgick 1973/74 till tolv. El Råden kan genom att ta ansvar för forskarrekryterande åtgärder bidra till ökad forskning inom cftersatta områden. Alla insatser råden gör för avlöning av personer under forskarutbildning har givetvis forskarre- kryterande effekter.

Även den stipendicring som avser studier och forskning vid internationella forskningscentra inom nya områden är att hänföra hit.

Medicinska rådet har inom detta område ett särskilt program men även övriga råd gör i skiftande omfattning insatser av detta slag. El Ett instrument för råden att aktivt stimulera forskning inom priorite- rade områden utgör de särskilda forskartjänsterna, de av AFR, leR och NFR inrättade högre arvodestjänsterna liksom även möjligheterna att begära inrättandet av e.o. professurer inom särskilda ämnesom- råden. Formerna för inrättande av dessa tjänster har berörts ovan; det är dock naturligt att påpeka att rådens möjligheter att utnyttja dessa instrument är beroende av tillgången på forskare med tillräckligt hög kompetens. Krav på försörjning av kompetenta forskare utan tjänst i den fasta organisationen inskränker i skiftande omfattning rådens möjligheter att använda dessa tjänster till egentligt initierande insatser.

El Utredningar och planeringsverksamhet direkt syftande till forsknings- insatser förekommeri olika former. Vissa av AFR:s och, främst, NFR:s kommittéer har uppgifter av detta slag. Som exempel på mer betydande insatser inom NFR:s område under senare tid kan nämnas storprojektet Barrskogslandskapets ekologi, vilket finansieras av NFR i samarbete med SNV och SJFR. Projektet har planlagts med NFR:s ekologikommitté som sammanhållande organ. Planering för ytterligare storprojekt pågår. Som ytterligare exempel på NFR:s forskningsplanerande insatser kan nämnas den 1972 tillsatta utred- ningen om framtida svensk hydrologisk forskning, vilken 1974 lämnat sitt betänkande. MFR bedriver en initiativverksamhet av likartad natur i särskilda tillfälliga initiativgrupper som tillsätts då rådet bedömer det angeläget. Insatser av det slag som nyss berörts förekommer ännu i mindre omfattning inom HFR och SFR än i de övriga råden. Den utredning beträffande den humanistiska och teologiska forskningens ställning i Sverige, som HFR publicerade 1973, är dock ett exempel på sådan aktivitet liksom den, delvis uppsummerande, framställningen över den samhällsvetenskapliga forskningens utveckling, som SFR och samhällsvetenskapliga fakultetsberedningen utgivit. Flera exempel finns även på att råden officiellt eller under hand begärt fram projektförslag inom något speciellt ämnesområde, en möjlighet som givetvis utnyttjas av samtliga råd.

5.6.5. Sammanfattande synpunkter

Rådens initiativverksamhct har här givits en bred definition. Detta har skett mot bakgrund av två viktiga förhållanden. ”Initiativ” är i de sammanhang det här gäller ofta svåra att spåra till en särskild grupp eller ett särskilt tillfälle. Rådet utgör genom sin funktion och sammansättning en del av det svenska och internationella vctenskapssamhället och vad det gäller är ofta att fånga upp den utveckling som inletts på många olika håll både när det gäller de inomvetenskapliga frågorna och när det gäller inriktningen mot samhällssektorer eller samhällsproblem. Rådens initia- tivförmåga är beroende av deras förmåga att fungera i detta växelspcl. Det andra skälet till den breda definitionen är att råden genom sina ställningstaganden i en rad frågor — var för sig ofta av begränsad vikt —

” ”

"påverkar , styr” och ”initierar” utvecklingen.

Även om också i fortsättningen en av rådsorganisationens huvudupp- gifter måste vara att ställa medel till förfogande för kvalificerade projekt, föreslagna av enskilda forskare eller forskargrupper, blir enligt utredning- ens bedömning den sida av rådens arbete som vetter motdern initierande verksamheten allt viktigare. Av avgörande vikt blir O(kSåt hur denna initierande och planerande verksamhet skall kunna ske iöprpen samver- kan mellan forskningsföreträdarna och samhället i övrigt och med utnyttjande av hela den arsenal av resurser som står till rådens förfogande eller kan mobiliseras.

5.7. Kontroll och utvärdering

Den kontrollerande och utvärderande verksamheten i forskningsrådens arbete har i huvudsak två syften. Den frihet att organisera forskningsar— betets yttre former som universitets- och högskoleforskarna har och arbetet ofta kräver måste balanseras av en kontroll av att de medel som råden ställer till förfogande används enligt regler som gäller för dispositionen av statliga medel överhuvud och enligt överenskommelser som ingås mellan råd och forskare.

Därtill, och grundläggande för rådens arbete, kommer uppgiften att bedöma ”utbytet” av de anslag råden utdelar, den vetenskapliga värderingen.

5.7.1. Den kamerala kontrollen

Forskningsråden skall enligt rådsinstruktionen främja en ändamålsenlig användning av de anslag som råden disponerar. Detta krav innebär bl. a. en tillförlitlig kontroll av användningen av forskningsmedel genom vetenskaplig bedömning av uppnådda resultat och genom kameral granskning och kontroll.

Som fortsättning på tidigare granskningsarbete på forskningsområdet har riksdagens revisorer låtit närmare granska formerna för kontrollen av bl. a. de till forskningsråden anvisade medlens användning (gransknings- promemoria nr 1/1974).

Rollfördelningen när det gäller den kamerala kontrollen är för närvarande den att forskningsråden genom bl.a. bestämmelser i forsk- ningskontrakt anger villkoren för medeldispositionen. När det gäller den forskning som förlagts till universitet och högskolor, vilket normalt är fallet för forskningsråden under utbildningsdepartementet, gäller vill- koret att medlen skall förvaltas av ifrågavarande lärosäte. I de nu huvudsakligen likalydande forskningskontrakt som råden använder anges sålunda vilket universitet/högskola som skall förvalta medlen. Enligt gällande ordning (75 i universitetsstadgan, SFS l964z461) förvaltar konsistoriet såsom universitetets styrelse såväl till universitetets förfogan- de ställda Statsmedel som alla övriga medel, allmänna och andra, vilka anvisas för forskning och utbildning, avsedd att bedrivas vid universitetet.

Forskaren eller institutionsföreståndaren disponerar medlen under iakt— tagande av dessa villkor och den centrala förvaltningen vid universiteten och högskolorna kontrollerar att dispositionerna skett i överensstämmel- se med givna föreskrifter. Anslagskontrollen utförs där av den kamerala sektionen och omfattar huvudsakligen en bevakning av att anslagsöver- skridandcn inte uppstår och att medelsdispositionerna sker enligt givna föreskrifter. Däremot ingår inte någon direkt ändamålsinriktad kontroll.

För att täcka kostnaderna för förvaltningen av forskningsanslagen utgår en förvaltningsavgift » l % av anvisade medel.

Förvaltningens ekonomiska rapportering och redovisning till forsk— ningsråden och andra anslagsgivare innebär för närvarande en särredovis- ning av respektive anslagsgivarcs medel. Någon samlad redovisning av kostnaderna för varje forskningsprojekt sker sålunda inte när flera anslagsgivare medverkar i finansieringen. Kostnadsredovisning, liksom redovisning av de totala kostnaderna per projekt har förordats av riksrevisionsverket.

Den centrala medelsförvaltningcn av forskningsanslag inom universi- tetsförvaltningen omfattar i stort sett följande funktioner:

D utbetalning av medel mot räkning Cl förordnande av personal El utbetalning av löner El bokföring av medelstransaktioner

El anslagsövervakning

El kontinuerlig information om anslagsbelastning El upprättande av ekonomiska rapporter och redovisning gentemot an— slagsgivare.

Vid fullgörande av dessa uppgifter har förvaltningarna främst att följa universitetsstadgan, allmänna rcdovisningsföreskrifter och särskilda anvis- ningar från tillsynsmyndighetcr. Forskningsråden och andra anslagsgi- vande organ utformar sällan anvisningar för universitetens kontroll av medlens användning. Anslagsgivarna har när forskningskontrakt under- tecknats i princip överlämnat ansvaret för medclsanvändningen till de medelsförvaltande myndigheterna och forskarna. Detta innebär att den kamerala kontrollen av forskningsmedlens användning huvudsakligen utövas av universitet och högskolor som medelsförvaltande organ. Forskningsrådens granskning av medelsanvändningen är starkt begränsad och har sin utgångspunkt i den vetenskapliga bedömningen av projekten.

Riksdagens revisorer har med utgångspunkt i den genomförda gransk- ningen av kontrollen av forskningsmedlcns användning och därpå följande remissbehandling i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1974 förordat att den nuvarande kamerala kontrollen bör skärpas i linje med vad som föreslagits i revisorernas granskningspromemoria nr 1/1974. Revisorerna förordar bl.a. att forskningsråden i större utsträckning än hittills skall granska hur resultaten av utförda forskningsuppdrag förhåller sig till satsade medel. Kontrollen vid såväl de anslagsfördelande myndig— heterna, bl. a. forskningsråden, som universiteten bör enligt revisorerna i högre grad inriktas på ekenomisk—administrativ granskning och en klarare

ansvarsfördelning åstadkommas mellan olika handläggande nivåer. Här— igenom skapas ökade möjligheter för berörda organ att nyttiggöra det samlade kontrollarbctet. Vidare förordas en samordnad granskning av projekt med flera anslagsgivarc och en projektbaserad redovisning för att förbättra verksamhetskontrollen.

5.7.2. Vetenskaplig utvärdering

Grunden för den vetenskapliga värderingen är den internationella forskningens reaktioner på de forskningsresultat som publiceras. Forsk- ningsrådens vetenskapliga granskning kan inte bli någonting annat än en del av denna granskning.

Basen i rådens löpande uppföljning av den verksamhet de stöder är de rapporter som enligt gällande rådsinstruktion årligen skall insändas till respektive råd från pågående projekt. llärutöver ges möjligheter att följa forskningen genom den redovisning som sker i ansökningar om förnyade anslag. ] den mån en successiv vetenskapligt dokumenterad resultatrcdo— visning sker ökar möjligheterna att göra en verklig vetenskaplig uppfölj- ning beroende på granskningsorganisationcns bredd, kapacitet och arbetsinsatser — men grovt kan sägas att de årliga rapporter råden idag infordrar främst tjänar som instrument för en kontroll av den aktivitets- nivå som råder inom de understödda projekten. Härtill kommer så den personkännedom som rådsledamöter eller ledamöter i granskningsorgan kan ha ' t. ex. genom symposie- och konferenskontakter eller gemensam arbetsmiljö.

inom råden upplevs dock ofta den tillgängliga informationen om av rådet understödda fleråriga projekt som bristfällig. ] begränsad omfatt- ning söker man inom vissa råd systematiskt förbättra uppföljningen. Den metod som främst kommer ifråga är studiebesök och arbetsplatsbesök -- projektvisitationer av råden, deras granskningsorgan eller särskilt utsedda specialistgrupper. Metoden utnyttjas främst, men inte enbart, av MFR och NFR. I vissa fall tas också i samband med anslagsprövningen personliga kontakter mellan de sökande och företrädare för råden.

Vid mycket stora och/eller vittförgrenade projekt ökar kraven på aktiv uppföljning. För kontinuerlig granskning av t.ex. storprojektet Barr- skogslandskapets ekologi vid NFR har en projektstyrelse inrättats med företrädare för alla de anslagsgivande organen och med särskilda möjligheter att följa verksamheten. Intensiv uppföljning av dessa slag är dock dyrbar, vilket är en av anledningarna till att den bedrivs i begränsad omfattning.

Rådens utvärdering av arbetet och de metoder som därvid kommer ifråga har intresse ocksä ur andra synpunkter. Det gäller frågan i vad mån en återföring till forskarna sker av de erfarenheter och kunskaper som granskningen i råden frambringar. De aktiva insatserna är här av relativt ringa omfattning; som exempel kan dock nämnas att MFR i 15-20 fall per år på eget initiativ till de sökande översänder de vid granskningen framkomna sakkunnigutlåtandena. Projekthcsök i olika former utgör också en kanal för sådan återföring.

När det gäller enskilda projekt anser sig råden idag ha endast begränsade möjligheter att under arbetets gång påverka arbetsuppläggning och inriktning genom aktiva rådgivningsåtgärder. Insatser av detta slag kräver regelmässigt stora tidsinsatser av högt kvalificerad personal och fasta former för en sådan verksamhet saknas. Även principiella betänklig- heter mot att ingripa i forskningsarbetet föreligger. Den metod som främst kommer till användning torde vara att genom prutningar på begärda anslag eller i allvarligare fall genom s.k. slutanslag markera nödvändigheten av en omstrukturering av forskningsprojekt.

5.8. Utredningens forskarkonferenser

lnom forskningsrådsutredningen diskuterades tidigt olika möjligheter att komma i direkt kontakt med forskningsrådens anslagsmottagare. lån rad individuella kontaktnät fanns etablerade genom utredningens ledamöter och sekretariat och nya kontakter kunde vid behov skapas. Men därutöver ansåg utredningen det angeläget att få möjlighet till en systematisk inhämtning av synpunkter på rådens arbete från grupper som har omedelbar beröring med dem och som för sitt arbete är beroende av dem. Tanken på en enkät riktad till ett stort antal forskare diskuterades som en metod att åstadkomma denna kontakt. Utredningen beslöt dock att avstå från en sådan. Anledningen var främst att enkäter av detta slag erfarenhetsmässigt visat sig vara svårhantcrliga. Svårigheterna att åstadkomma tillräcklig representativitet och klara uppfattningar i sak frågorna bedömdes som stora.

Utredningen valde i stället att samla representanter för de berörda forskarkategorierna till överläggningar inför och med utredningens ledamöter. Möjligheterna att genom muntliga överläggningar få fram nyanserad information om rådens arbete och de problem i sammanhanget som på forskarhåll upplevs som särskilt viktiga bedömde utredningen skulle väl kunna kompensera att ett mindre antal personer blev i tillfälle att framföra sina synpunkter. Utredningen tillskrevi maj 1973 fakulteter och vissa högskolor och bad om förslag till deltagare i forskarkonferenser med detta syfte. I skrivelsen framhölls att förslagen från fakulteterna borde omfatta forskare med olika förhållande till respektive råd, med olika ställning och även innefatta representanter för forskare under utbildning. Utredningen beslöt att anordna två konferenser, en för forskare från det humanistiska och samhällsvetenskapliga rådens verksam- hetsområden, en för forskare från det medicinska och de båda natur- vetenskapliga rådens område. På grundval av inkomna förslag inbjöd utredningen sammanlagt ett 60-tal forskare till de båda konferenserna, som ägde rum i Stockholm den 3 och 19 oktober 1973. Deltagarna i konferenserna framgår av bilaga 4.

Som underlag för diskussionerna hade bl. a. utarbetats en lista på frågor som utredningen gärna ville se belysta vid diskussionerna. Listan innefattade följande huvudrubriker.

[:l Behandlingen av ansökningar Cl Rådens uppföljning av forskningsarbetet El Rådens initiativverksamhet D Administrativa frågor.

Den fria uppläggningen av diskussionerna, som inte begränsades till de ämnesområden eller de konkretiseringar som utredningen fört fram, gör det inte lämpligt med ett referat i egentlig mening. Det vore också felaktigt att söka konstatera vilken uppfattning majoriteten av deltagarna hade i olika frågor. Konferensernas syfte var inte sådant och inte heller att från utredningens sida söka förankra idéer eller uppfattningar.

Grundtonen var under konferenserna positiv; forskningsrådens verk— samhet ansågs värdefull och nödvändig. Självfallet framfördes också önskemål om särskilda insatser från rådens sida eller ifrågasattes vissa av deras arbetsformer.

Vissa ämnesområden blev föremål för särskilt intensivt synpunktsut- byte. Bland dessa kan framhållas följande områden.

I:] Frågorna om kontakterna mellan råden och forskarkollektivet visade sig vara av stort intresse. De önskemål som framfördes rörde möjligheterna till ökad information och dialog dels mellan råden och de anslagssökande under själva ansökningsproceduren dels också i allmänhet mellan råden och forskarkollektivet. Möjligheterna att skapa en återföring av rådets bedömningar i anslagsfrågor genom öppen redovisning av de motiv som legat till grund för rådets beslut och möjligheterna att genom brett riktad information skapa ökad kunskap om rådens allmänna prioriteringar stod i centrum för överläggningarna. Frågan om ökade insatser för att utvärdera den forskning råden stöder var också föremål för överläggning i detta sammanhang. D Rådens initierande verksamhet, förhållandet mellan inomvetenskapliga och utomvetenskapliga bedömningar och förhållandet mellan den av råden stödda forskningen och den sektoriellt styrda forskningen berördes livligt i debatterna. ] sammanhanget diskuterades också möjliga och lämpliga roller för företrädare för allmänna intressen i rådssammanhang. EIDe olika formerna för sakkunniggranskning hos råden uppmärk- sammades. I samband med diskussioner om hur granskningen bäst skall organiseras aktualiserades bl. a. de yngre forskarnas roll i rådens beslutsprocess. DRådens anslagsprinciper blev föremål för synpunktsutbyte bl.a. i samband med diskussioner om de s.k. storprojekten och deras inverkan på annan forsknings möjligheter att samtidigt tillgodoses. Frågan om koncentration av rådens resurser till stora samlade satsningar eller en strävan att tillgodose så många forskningsriktningar som möjligt aktualiserades. El Förhållandet mellan rådsorganisationen och UKÄ15 ansvarsområde var i blickpunkten vid behandlingen av rådens anslagspolitik (jfr föregå- ende punkt) och när det gäller ansvaret för forskarutbildningen. Den mellanställning som projekt —— och projektledare , vilka arbetar med

forskare under utbildning har aktualiserades och det ömsesidiga beroendet mellan rådsorganisationen och universitets- och högskole- organisationen belystes.

De synpunkter och argument som i dessa och andra frågor framfördes under konferenserna har bidragit till att bredda utredningens kunskaper om de villkor under vilka råden och de som söker anslag från dem arbetar och ligger delvis till grund för de förslag utredningen framlägger.

6. Perspektiv på svensk forskning

6.1. Utredningens överblick

Innan utredningen övergår till att framlägga sina förslag finns det anledning att sammanfatta den föregående analysen och i ett samlat grepp söka ge en bild av den omgivning i vilken rådsorganisationen arbetar. En summering av den utveckling som i olika avseenden ägt rum sedan rådens tillkomsttid — ett 30-årsperspektiv — ger vissa utgångspunk- ter för en bedömning av de krav som en framtida forskningsstödjande organisation måste kunna möta.

Inledningsvis måste dock perspektivets utsträckning och begränsning anges. Utredningen har att studera forskningssituationen främst från en bestämd utgångspunkt: det statliga stödet till icke-sektoriell forskning av ofta grundläggande och långsiktig karaktär och detta forskningsstöds organisatoriska former. Den analys som redovisats i det föregående har inriktats mot de områden som utredningen funnit särskilt betydelsefulla med denna utgångspunkt. Det gäller universiteten och högskolorna, där lejonparten av den forskning utförs som råden stöder; det gäller det statliga sektorsbundna forskningsstödets organisation och omfattning samt de berörda forskningsråden själva.

Detta urval innebär självklart att betydande delar av den forsknings- stödjande och forskningsutförande verksamheten i landet inte alls, eller endast i ringa grad, varit föremål för utredningens direkta analys. Dessa inskränkningar har betingats både av avgränsningen av utredningens uppdrag och av arbetsekonomiska skäl.

De betydande forskningsinsatser som utförs inom näringslivet och dettas forskningsproblematik har inte behandlats. Ur universitetsforsk- ningens synpunkt är ett i detta sammanhang viktigt problem hur uppdragsforskningen vid universitet och högskolor skall finansieras och administreras. De med denna fråga sammanhängande problemen prövas i särskilt sammanhang med utgångspunkt i en utredning utförd inom UKÄ (PM 1973-06-25. Vissa frågor om uppdragsverksamhet) över vilken utredningen yttrat sig.

STU (jfr ovan 4.3.2) har i fråga om det statliga stödet till industriell forskning och utveckling en nyckelställning. STU har också en bred kontaktyta gentemot forskningsråden och forskningsinstitutionema inom universitets— och högskoleväsendet. STU:s ansvar för stödet till teknisk

grundforskning och dess samarbete med forskningsråden har utredningen övervägt (se kapitel 15), STU:s övriga uppgifter och arbetsformer har utredningen dock inte haft anledning behandla. Regeringen har på riksdagens begäran tillsatt en utredning om STU:s organisation och verksamhet. Dessa frågor kommer därför att behandlas i särskild ordning. Hithörande frågor berörs också av den 1974 tillkallade utredningen rörande finansieringen av industriell FoU (I 197411 ).

Ytterligare ett organ av forskningsrådskaraktär WSJFR — har nära samarbete med och arbetar under liknande villkor som forskningsråden under utbildningsdepartementet. Forskningsrådsutredningen har inte haft i uppdrag att pröva SJFst sammansättning och arbetsformer och har därför inte i detalj studerat detta råd (jfr avsnitt 4.3.3). Frågorna om formerna för samarbetet mellan olika forskningsstödjande organ och särskilt dem som stöder forskning vid universitet och högskolor motiverar emellertid att SJFR:S ställning i förhållande till råden under utbildnings- departementet uppmärksammas.

Även RbJ (jfr avsnitt 4.5.2) har i många stycken karaktär av forskningsråd och kompletterar genom sin anslagsgivning råden under utbildningsdepartementet. Fondens särställning som ett riksdagens organ med speciell inriktning motiverar att utredningen endast i korthet behandlat fondens verksamhet.

Viss uppmärksamhet har ägnats åt RmC som statsunderstödd privat forskningsfond med särskild inriktning (jfr avsnitt 4.5.1). Dess unika ställning, forskningsrådsfunktion och intima samarbete med MFR har gjort det angeläget att särskilt behandla dess ställning — utredningen återkommer härtill (avsnitt 9.3).

De privata stiftelser och fonder, liksom utländska anslagsgivare, som vid sidan av statliga organ och näringslivet finansierar forskningsverksam- het i Sverige med betydande belopp, har också lämnats utanför utredningens analys. Deras verksamhet berör i hög grad forskningsmöjlig- heterna och inriktningen av forskningen men ligger ej inom ramen för utredningens uppdrag.

Inte heller den forskningsinitierande verksamhet som sker via kommu- ner och landsting eller den sektorsforskningen näraliggande men ad hoc organiserade forskningen inom det statliga utredningsväsendet har be- handlats.

I analysen av universiteten och högskolorna har frågan om storleken av de basresurser för forskning som bör stå till deras förfogande inte kunnat särskilt uppmärksammas; detta har inte heller legat inom ramen för utredningens uppdrag.

Den styrande faktorn vid utredningens analys av universitetens och högskolornas forskning har inte i något avseende varit dess finansiella sida. Avsikten har i stället varit att belysa vissa drag i universitetens organisation och utveckling, som har särskild betydelse för samarbetet med forskningsråden.

Vid sidan av universitet och högskolor intar de rent statliga instituten och de s.k. branschforskningsinstituten, som finansieras gemensamt av staten och näringslivet, en viktig ställning som forskningsproducenter. De

Akademier Vetenskapl

samfund

dens omgivning och in- riktningen av utred- ningens analys.

ningsra-

Figur 6 :] Forsk

Forsknings- . råden under ; U-dep

_ f Högskolor

_ Områden som berörs i utredningens analys

Utredningens huvudobjekt

Den sektori-

ella forsk- ningsorg

Forsknings- institut

Det statliga utredn i ngs— väsendet

Kommuner och landsting

Privata fonder

Utländska anslags- givare

zzstm—ZOwJ—>Lui— SOU 1975:26

är främst sysselsatta med forskningsverksamhet inriktad mot klara tillämpningar och har i mer begränsad omfattning forskningsverksamhet av den karaktär råden stöder. Deras verksamhet har inte granskats av utredningen. De statliga forskningsinstituten är ofta knutna till sektoriell verksamhet av olika slag. Samtidigt som utredningen redovisar avgräns- ningen i sitt arbete gentemot forskningsinstituten finns det anledning påpeka att analysen av den sektoriella forskningen till övervägande del är ett försök till strukturering och berör de programformulerande och medelsbeviljande organen men i mindre grad de forskningsutförande.

Den omgivning som forskningsråden enligt utredningens bedömning har att arbeta i har alltså inte i sin helhet underkastats en systematisk analys och de analyser som gjorts har till sin uppläggning avpassats efter utredningens syfte och problembild. Utredningens analysinsatser och dess uppfattning av den omgivning i vilken forskningsråden under utbildnings— departementet skall insättas kan åskådliggöras med figur 611.

En svårighet som bör redovisas i detta sammanhang men som utredningen inte ansett sig kunna självständigt bemästra har varit bristen på tillräckligt täckande och detaljerad FoU-statistik. Utredningens analysansats har visserligen varit strukturerande mer än kvantifierande men på en rad punkter kan utredningens analys drivas vidare när en sådan statistik blir tillgänglig. En tillförlitlig och omfattande statistik är nödvändig och utredningen redovisar senare förslag som till viss del bör vara ägnade att tillgodose detta behov.

6.2. Universitetens roll som forskningsproducenter 6.2.1 Universitetens och högskolornas förändrade villkor

Den svenska universitets- och högskoleorganisationen undergår, vilket perspektiv man än väljer, en genomgripande omvandling. Den kan karakteriseras som en process med flera huvudkomponenter som ömsesi- digt påverkar varandra.

Antalet studerande på alla nivåer har — i varje fall i ett något längre perspektiv än de senaste årens — ökat långt mer och långt snabbare än man kunnat förutse i de prognoser som vid olika tidpunkter framtagits. Utvecklingen har åskådliggjorts genom figur 313. ,

Expansionen har varit särskilt kraftig inom de filosofiska fakulteterna. Universitetsväsendets traditionella yrkesförberedande funktion har inom dessa områden blivit alltmer problematisk. Detta sammanhänger inte bara med ökningen i studerandeantalet; yrkeslivets utveckling mot allt större rörlighet och föränderlighet har verkat i samma riktning. Frågor om dimensioneringen och inriktningen av högskoleutbildningen har mot denna bakgrund alltmer satts i samband med samhällets behov av yrkesutbildade inom olika områden och, omvänt, med utsikterna för de studerande att efter avslutade studier finna arbetsuppgifter där utbild- ningen kommer till nytta.

Parallellt med denna pågående utveckling sker en annan, innebärande att allt fler yrkesområden får utbildning av högskolekaraktär. I det

aktuella reformarbetet har denna tendens fått sitt hittills tydligaste uttryck: praktiskt taget hela det eftergymnasiala utbildningsväsendet har ansetts böra hänföras till högskoleområdet.

Samtidigt sker en förskjutning inom de grupper som rekryteras ti11 universitets- och högskoleutbildning både i mer traditionell mening och i dess mer utvidgade form. De formella behörighetskraven löses till viss del upp och nya grupper studerande kan vinna inträde till universitets- och högskoleutbildningarna. Gruppen äldre studerande med erfarenhet från arbetslivet utanför utbildningsväsendet ökar sin andel av det totala antalet studerande. Det i all universitets- och högskoleundervisning eftersträvade nära sakliga sambandet mellan utbildning och forskning, dvs. att utbildningen skall vara baserad på den aktuella forskningens resultat, liksom uppfattningen att allt större del av yrkesutbildningen bör vara forskningsbaserad blir i dessa perspektiv än viktigare, inte minst för själva forskningsverksamheten.

Trots att möjligheten att åstadkomma samband mellan forskning och utbildning växlar kommer de förhållanden som berörts i det föregående att påverka även inriktningen av forskningen vid universiteten och högskolorna. Denna påverkan kan även tänkas ske genom en viss successiv förändring även av rekryteringen till forskarutbildningen och forskarkarriären; dit kommer att söka sig fler studerande med praktisk yrkeserfarenhet och med där upplevda problem som bakgrund.

De senaste decennierna har präglats av ökande kontakt mellan forskningen och samhället. Att denna kontakt kommer att bestå och bli både intimare och mer omfattande synes uppenbart. Denna utveckling har undan för undan ändrat forskarnas roll och deras arbetssituation. Forskningens ökade betydelse har medfört att forskarnas ställningstagan- den i samhällsfrågor fått ökad tyngd. Det är nödvändigt att forskarna deltar i samhällsarbete och samhällsdebatt.

De frågor som endast forskning kan ge svar på upplevs ofta som brådskande. Forskning är emellertid en långsam process och den tid det ofta tar innan svar kan ges skapar otålighet. Den press som otåligheten föranleder kan leda till att svaren blir förhastade eller otydliga. Detta kan skapa kritik mot forskning som sådan. Dessa svårigheter kan negativt påverka forskarnas arbetssituation och även skapa tvekan hos dem att ge sig i kast med brådskande eller kontroversiella problem.

Ytterst är det forskningens egna framgångar — kunskaper på gott och ont står till förfogande på de mest skilda områden för dem som vill utnyttja dem — som är förklaringen till den nya situation i vilken forskarna befinner sig. Den ökade utbildningsnivån hos människor i allmänhet och den starkt förbättrade kommunikationen människor emellan genom mer utbredd och mer fortgående utbildning, genom massmedia etc. är andra förklaringar. Att denna motsättning mellan forskningens arbetsmetodik och människornas krav därför kommer att bestå och även kanske markeras synes vara ofrånkomligt. För forskare vid universitet och högskolor liksom annorstädes är det lika viktigt att söka anpassa sig härtill som det är av vikt för människor i allmänhet att söka inse att forskarnas insatser kan påräknas och bli av värde endast om deras arbetsmetodik respekteras.

6.2.2. Forskningens volymtillväxt och differentiering

Den forskning som bedrivs vid universiteten har som illustrerats i det föregående undergått en kraftig utveckling. Det har inneburit en betydande tillväxt totalt sett av den fasta basorganisationen för forskning vid universiteten både när det gäller volym, räknad i forskartjänster och annan personal, och genom att forskningen särskilt inom vissa områden utvecklat nya specialiteter. Forskarutbildningen har uppvisar en motsva- rande expansion.

Organisatoriskt har denna utveckling, förutom skapandet av nya universitet och högskolor, inom läroanstalterna tagit sig uttryck i bildandet av ett stort antal enskilda enheter, institutioner, med ansvar för forskningen inom disciplinmässigt avgränsade områden. Den främsta sammanhållande kraften i detta starkt differentierade system är fakultets- organisationen. Även antalet fakulteter har ökat genom delning och nytillskott.

Behovet av tvär/mångvetenskapligt arbete över ämnes— och fakultets— gränser, betingat både av den inomvetenskapliga utvecklingen och av inriktning mot samhälleligt relevanta forskningsproblem, har drivit fram olika försök att inom universitetsorganisationen underlätta detta samar- bete — storinstitutioner, institutionsgrupper, centrumbildningar och andra.

Kraven på tvär/mångvetenskapligt samarbete och nyorientering inne- bär inte reducerade krav på specialisering och fördjupning eller ett förnekande av betydelsen av ökad differentiering i det vetenskapliga arbetet vid universiteten. Vad problemet gäller är snarast att kraven på vetenskapligt samarbete över ämnesgränserna ökar i minst samma takt som specialiseringen fortskrider men att redskapen och de yttre incitamenten i alltför stor utsträckning saknas i det disciplinorienterade system som råder vid universiteten. De svårigheter det här gäller har kortfattat berörts i det föregående.

Utredningen kan konstatera att dessa problem sedan länge observerats och diskuterats i den forskningspolitiska debatten. Då utvecklingen mot ytterligare specialisering utan tvivel fortsätter blir det än angelägnare att söka former för att överbrygga de gränser som därvid skapas. Behovet härav kommer enligt utredningens bedömning att öka i takt med de ökande samhälleliga forskningsbehoven.

För en forskningsstödjande organisation av forskningsrådens typ innebär den här sammanfattade utvecklingen både nya problem och nya

möjligheter. Ökningen av antalet discipliner liksom utspridningen av den akademis-

ka forskningen till fler orter har skapat svårigheter att i de enskilda råden få rum för företrädare för alla specialiteter och svårigheter att få representation för nytillkomna fakultetsområden och universitetsorter. Volymökningen liksom även den ökande bredd som specialiseringen innebär har givit råden större möjligheter att över ett vidare register stödja forskning inom nya områden. Samtidigt ökas vikten av att råden eller deras motsvarigheter inte blir stelnade kopior av den ämnesindelning

som rått under föregående tidsperioder.

För en organisation med uppgift att stödja utveckling av i olika avseenden nyskapande forskning måste uppgiften att överbrygga gränser mellan ämnen, fakultetsområden etc. liksom att åstadkomma fruktbara kopplingar dem emellan vara en allt väsentligare uppgift.

6.2.3. Den hierarkiska universitetsstrukturens upplösning

En följd av forskningsverksamhetens och inte minst forskarutbildningens expansion och de förändrade former i vilka forskning numera ofta bedrivs _ t. ex. lagarbete i större och mindre grupper — är en ändrad rollfördelning inom universitetens och högskolornas forskning. Långt större personalgrupper har nu ett direkt och självständigt inflytande på forskningens inriktning och utformning.

Bl. a. de ökade kraven på forskarhandledning har medfört att ansvaret för forskarutbildningens innehåll och uppläggning har spritts på allt fler och även på obefordrade befattningshavare vid universiteten.

På grundutbildningsnivå har genom utbildningsnämndema kommit till stånd ett vidgat inflytande för de studerande. I pågående försöksverksam- het deltar den personal som arbetar vid de enskilda institutionerna i olika former som beslutande eller rådgivande i ledningen av dem.

På fakultetsnivå, dit det övergripande ansvaret för handläggningen av universitetets forskningsfrågor är lokaliserat, har motsvarande breddning av inflytandet endast i begränsad mening skett — i fakulteter och sektioner är endast de ordinarie lärarna representerade. Genom den i proposition 1975 :9 föreslagna reformeringen av fakulteternas och sektio- nernas arbetsformer avses dessa att i fortsättningen bli benämnda fakul— tets/sektionskollegier. Inom dem föreslås bli inrättade mindre lednings- organ — fakultets/sektionsnämnder » med bredare representation för de inom fakulteten/sektionen verksamma.

Utredningen vill i det aktuella sammanhanget endast betona att det helt dominerande inflytande på den vetenskapliga representationen i forskningsråden och deras granskningsorgan, som via fakultetsorganisa- tionen tillförsäkrats de ordinarie lärarna och enkannerligen professorerna, inte längre kan anses på ett rimligt sätt svara mot den faktiska fördelningen av kompetens och ansvar för forskning, forskningsplanering och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Detta ändrar även förutsättningarna för rådens arbete i flera avseenden. Både det ökade antalet självständiga forskare och samhällsrelevansproblematiken gör det viktigt att åstadkomma största möjliga öppenhet och insyn, debatt och återföring kring rådens arbete och överhuvud den forskningsstödjande och forskningsproducerande verksamheten.

6.2.4. Universitetens och högskolornas resursproblem och prioriterings- situation

Expansionen av universitetens och högskolornas forskningsverksamhet under den senaste mansåldern, som nu flera gånger berörts, har delvis

varit anslagsmässigt sammankopplad med en motsvarande expansion av grundutbildningen. Denna sammankoppling har ifrågasatts och i en framtida universitetsorganisation kommer en uppdelning att ske av anslagen för grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning.

Som motiv för en åtskillnad mellan anslagen för grundutbildning och forskning ligger främst planeringsskäl. Statsmakternas bedömningar av resursbehoven inom universitets- och högskoleområdet bör i samklang med modern planerings— och budgetmetodik i ökande grad kunna ske utifrån ändamålssynpunkter. Svårigheterna att på det lokala planet särskilja anslagen till grundutbildning och forskning—f0rskarutbildning blir dock betydande och metoderna tycks lätt bli schablonartade.

Kopplingen till anslagsutvecklingen för utbildningen kan ur mer strikt forskningssynpunkt medföra både för- och nackdelar. Efterkrigstidens utbildningsexpansion har som bieffekt medfört att forskningen tillförts ökade resurser. I det läge då utbildningsexpansionen åtminstone tempo- rärt avstannat har detta resurstillskott reducerats. Den stagnation i anslagsökningen som det begynnande 1970-talet medfört på grund av minskad studerandetillströmning och en kärvare ekonomisk situation kommer i kombination med en tudelning av anslagen mellan grundutbild- ning och forskning inom universitetsorganisationen utan tvivel att skärpa kraven på planering av forskningens förnyelse.

Den nyorientering som kontinuerligt sker inom vitala vetenskapsom- råden har, som ovan påvisats, iväxlande men inte obetydlig utsträckning kunnat beredas plats inom den ordinarie universitets- och högskoleorgani- sationen genom nytillskott av fasta forskningstjänster. Därtill har kommit den expansion som möjliggjorts via forskningsråden totalt sett och särskilt genom de till råden knutna personliga forskningstjänstema av olika karaktär.

I ett system med krympande möjligheter att tillgodose nyorienterings- kravet genom nettotillskott kommer, som också framhållits från bl.a. UKÄ, kravet på en successiv omprioritering inom de givna resursramarna att växa starkare. Omprövning genom (269-förfarande blir ett allt nödvändigare tillvägagångssätt. å69-förfarandets möjligheter får dock inte överskattas. Den fortgående specialiseringen och diversifieringen samt det förhållandet att forskningens betydelse blir större för allt fler samhällsområden och yrkesverksamheter gör det enligt utredningens bedömning helt omöjligt att tillgodose alla nya forskningskrav utan en viss fortgående expansion. Framväxten av nya forskningsspecialiteter gör det givetvis inte heller i och för sig möjligt att lägga ned etablerad forskning. De avgörande faktorerna är aktualiteten och vitaliteten inom forskningsområdet.

I en situation där, under ökade statsfinansiella restriktioner, kraven på förnyelse och utvidgning måste tillgodoses för att stagnation och reell tillbakagång skall undgås, blir samarbetet mellan universitet, universitets- myndigheter och forskningsrådsorganisation av största betydelse. Frågan om 569-prövning och andra eventuella former för omprövning inom givna ramar har nära samband med frågan om hur och vilka av de av forskningsråden stödda forskningsaktiviteterna som skall överföras till

den fasta organisationen. Detta aktualiserar hela frågan om rollfördelning och samarbetsformer mellan universitet, UKÄ och dess fakultetsbered- ningar och forskningsrådsorganisationen. Frågor av detta slag kan dock inte lösas isolerade eller för varje universitet för sig. En planering som i möjlig mån tar sikte på hela den svenska universitets- och högskoleforsk- ningens behov är nödvändig.

Samarbetet mellan universitets- och högskoleorganisationens olika organ och rådsorganisationen måste även i andra avseenden övervägas.

Utredningen vill särskilt framhålla två förhållanden som även de har ett direkt samband med anslagsorganisaton'ska och i grunden ekonomiska frågor. Förhållandet mellan rådsorganisation och universitetsorganisation när det gäller fördelning av kostnaden för projekt bygger idag på principen att forskningsråden betalar för en del av de kostnader som de rådsstödda projekten drar medan en annan del belastar universitetsorga- nisationens driftsanslag. Dessa frågor måste dock aktualiseras i det programbudgetperspektiv som genom budgetutredningens förslag (SOU l973z44) kan bli aktuellt. Särskilt påträngande blir dessa frågor när det gäller dyrbar utrustning som både genom sin tekniska karaktär kräver följdinvesteringar i byggnader o. d. och genom sin långvarighet har ett bestående inflytande på forskningsinriktning och forskarutbildningi den fasta organisationen.

Samarbetsfrågorna aktualiseras slutligen på ett ingalunda okomplicerat sätt av ansvaret för forskarutbildningen. Råden finansierar en betydande del av den forskarutbildning som bedrivs vid universiteten både genom löner till handledande forskare, löner eller stipendier till de forskarstude- rande och genom övriga anslag till forskningsprojekt där studerande i forskarutbildning deltar. Härigenom bär råden en stor del av de kostnader som normalt skulle åvila den fasta organisationen. Samtidigt aktualiseras frågan om hur ansvaret för dimensioneringen och inriktningen av fors— karutbildningen skall fördelas. Det är uppenbart att den forskarutbild- ning som sker inom rådsfinansierade projekt kan få stor betydelse för forskningens inriktning inom ifrågavarande ämne. Den 1974 tillsatta utredningen rörande forskarutbildningen har att som ett av sina huvud- problem beakta denna fråga.

Utredningen diskuterar dessa frågor i kapitel 14.

6.3. Den sektoriella forskningen och samspelet med rådsorganisationen

Utredningen har i kapitel 1 med en teoretisk diskussion och med exemplifieringar från det praktiska planet såväl som från forskning om forskning sökt belysa det till sin natur skiftande och svårfångade sambandet mellan forskning och samhälle. I kapitel 4 och 5 har rådsorganisationen och den sektoriella forskningsorganisationen belysts mera i detalj. Mot denna bakgrund skall här i sammanfattande form diskuteras frågor av betydelse för samspelet mellan dessa båda forsknings- främjande system. Enligt utredningens bedömning är dessa frågor av

största betydelse för framtida svensk forskning och för forskningens möjligheter att spela sin roll i samhällets utveckling.

6.3.1. Den sektoriella forskningens utveckling

Den sektoriella forskningens framväxt åskådliggör på det praktiska planet uppfattningen om forskningens betydelse för samhället. Med utgångs- punkt t.ex. i budgetutredningens exempel på ändamålsindelning av statsbudgeten (SOU 1973:44, bil. 3) kan konstateras att inom praktiskt taget alla där definierade sektorer har gjorts eller förbereds insatser för att tillfredsställa utifrån samhällelig synpunkt aktuella forskningsbehov.

Denna utveckling har under 1960- och 1970—talen varit intensiv; enbart under den tid forskningsrådsutredningen arbetat har insatser av olika slag skett inom en rad områden för att åstadkomma organisatoriska och finansiella resurser och för att definiera angelägna forskningsbehov. Som exempel på sådana mer betydelsefulla insatser kan nämnas kriminologisk forskning, social forskning, utvecklingsforskning (u-landsforskning), forskning för fysisk samhällsplanering, framtidsstudieområdet, arbetar- skydds- och arbetslivsforskning samt energiforskning och hydrologisk forskning.

I redogörelsen för den sektoriella forskningens framväxt i kapitel 4 har framhållits den fasvisa utvecklingen av den sektoriella forskningen, en tyngdpunktsförskjutning med ur utredningens synpunkt viktig innebörd. Utvecklingen — schematiskt uttryckt — från huvudsaklig inriktning på forskning för försvar och teknik, över satsningen på en utbyggnad av forskning för ekonomisk tillväxt, till en uppbyggnad även av den sektoriella forskningen för social utveckling innebär inte bara en i etapper genomförd volymmässig ökning; målen för den sektoriella forskningen har samtidigt blivit alltmer sammansatta och dess problem mer komplicerade och övergripande. Förutom att nya sektoriella forskningsinsatser skett har perspektiven inom de redan etablerade områdena förändrats.

I debatten kring samhällets forskningsbehov har också, under trycket av allt starkare upplevda globala krissymptom, förekommit definitions- försök för en fjärde fas i denna utveckling: ”forskning för överlevande”. Härigenom betonas ytterligare kraven på en övergripande syn på de samhälleliga forskningsbehoven. Samtidigt innebär denna utveckling mot alltmer komplicerade och övergripande mål att även samhällets

, forskningsbehov mer konsekvent än tidigare måste ses i ett internationellt perspektiv; miljövårdsforskning, energiforskning och utvecklingsforskning är belysande exempel härpå.

6.3.2. Den sektoriella forskningens organisatoriska ställning

Den sektoriella forskningens framväxt och utveckling i Sverige har haft ett samband med det svenska ämbetsverkssystemet. Ämbetsverken har bildat en naturlig organisatorisk bas för sektoriella forskningsinsatser och kunnat tjänstgöra som beställande, anslagsbeviljande och resultatmotta-

gande organ. Vid behov har särskilda forskningsorgan kunnat bildas på samma nivå. Forskningsinsatserna har inom ämbetsverkens ansvarsom- råde kunnat till sin storlek avvägas gentemot andra medel att uppnå de mål som av statsmakterna på politisk nivå uppställts för verksamheten inom respektive sektor. Samtidigt har ämbetsverkens självständiga ställ- ning under regeringen givit dem möjligheter att ta initiativ i forsknings- frågor inom sina områden. Samspelet sektoriell forskning — planering — myndighetens verksamhet har understrukits genom denna anknytning.

Denna bild av den sektoriella forskningens anknytning till ämbets- verksnivån måste dock nyanseras. Under hänvisning till redogörelsen i kapitel 4 vill utredningen peka på att den sektoriella forskningens organisation tenderar att ändras i takt med utvecklingen mot en mer komplicerad målstruktur och i takt med att forskningen i ökande grad kommit att ses som ett av de betydelsefullaste redskapen också vid formuleringen av samhälleliga mål.

Inom flera sektorer kompletteras eller ersätts det ämbetsverksanknut- na sektoriella forskningsansvaret av ett sektoriellt forskningsansvar som griper över större områden än det enskilda ämbetsverket eller institutet. Flera exempel kan anföras både från områden där sektoriell forskning är under uppbyggnad och från områden med mer etablerad sektoriell forskning.

Inom kriminologisk forskning har det brottsförebyggande rådet med representanter för departement, myndigheter och fackliga organisationer fått ansvar och medel för kriminologisk forskning. Till rådet är knuten en rådgivande vetenskaplig referensgrupp. Den sektoriellt styrda forskningen inom området har tidigare legat inom kriminalvårdsstyrelsens ansvarsom- råde. Denna myndighet skall tillsvidare även i fortsättningen svara för viss sektoriell forskning.

Inom socialsektorn har inrättats en delegation för social forskning som skall vara rådgivande till socialdepartementet. Delegationen, som leds av statssekreteraren i departementet, yttrar sig över förslag till forsknings- projekt från myndigheter och forskargrupper inom departementets ansvarsområde. Principfrågor rörande övergripande långsiktiga forsknings- insatser tillkommer en likaledes till socialdepartementet knuten sam- arbetskommitté för social forskning. Medlen för forskning disponeras av departementet.

Inom kommunikationsdepartementets ansvarsområde har ett liknande samordningsorgan inrättats, transportforskningsdelegationen, med upp- gift att initiera, planlägga, samordna och stödja FoU rörande transporter, trafik och trafiksäkerhet. Delegationen leds f.n. av statssekreteraren i kommunikationsdepartementet.

Inom bostadsdepartementets område planeras inrättandet av en expert- grupp för samhällsplaneringsforskning med uppgifter att bl. a. medverka vid initiering och samordning av forskning inom området. Expertgruppen skall verka vid sidan av övriga organ inom området, BFR och SlB.

Inom miljövårdsområdet och energiområdet är liknande lösningar aktuella.

Denna utveckling är av betydelse för hela den svenska forskningsorga-

nisationen. Ansvaret för den sektoriella forskningens inriktning och finansiering fördelas genom den nu pågående utvecklingen _ i vissa fall även inom enskilda sektorer — på flera nivåer från det forskningsutföran- de institutet över sektorsansvariga myndigheter till delegationer, råd etc. på departemental nivå.

6.3.3. Den sektoriella forskningens avgränsning

All ändamålsindelning eller sektorsindelning av statsverksamheten måste bygga på en kombination av politiska värderingar av vilka områden som är särskilt viktiga och bedömningar av vilka verksamheter som funktio- nellt sett hör tydligast samman. En sektorsindelning påverkas alltså av förändringar i de politiska bedömningarna. Det är vidare klart att de olika sektorernas ansvarsområden rent funktionellt delvis täcker varandra.

Detta förhållande återspeglas också inom den sektoriella forskningen. Pedagogisk forskning kan inte ses isolerad från social forskning, social forskning har åt ett annat håll klara förbindelser med medicinsk forskning och samhällsplaneringsforskning. Miljövårdsfrågor hänger nära samman med teknisk forskning, medicinsk forskning, fysisk samhällspla- nering etc. Exemplen kan mångfaldigas och förhållandet har belysts ovan.

Ett sätt att möta de problem som härvid kan uppstå utgör styrelsen för teknisk utveckling, STU, där teknikfaktorer och det sektoriella ansvaret för näringslivsutveckling fått utgöra den sammanhållande ramen kring stöd åt FoU inom en rad andra sektoriella ansvarsområden som medicinsk teknik, miljövårdsteknik, socialteknik, livsmedelsteknik.

Mångfalden av sektorsansvariga forskningsorgan på olika nivåer samt de sektoriella ansvarsområdenas övertäckning av varandra är problem som måste uppmärksammas. Gränsdragningsfrågor och samordningsproblem bör lika lite här som när det gäller disciplinorienterad forskning få hindra samarbete för att genom samlade, stora insatser nå uppställda eller tänkbara forskningsmål.

Jämsides med detta avgränsnings/övertäckningsproblem mellan olika sektorers forskning finns även ett annat avgränsningsproblem.

Den sektoriella forskningen brukar i allmänhet beskrivas i samband med utvecklingsarbete. Beteckningen FoU — forskning och utveckling — understryker att den sektoriella verksamheten syftar till påtagliga effekter i samhället, påtagliga resultat av FoU-ansträngningarna som innebär ett förverkligande av de för sektorn uppställda målen. Häri ligger ibland en markering gentemot ”verklighetsfrämmande”, ”teoretiserande” och ”abstrakt” forskning som inte har relevans för samhälleliga problem såsom de upplevs i det praktiska samhällsarbetet.

Inom en rad områden betonas dock behovet av allmän vetenskaplig kompetensuppbyggnad inom det berörda fältet liksom behovet av metodutveckling för speciella ändamål eller önskemålet om tillförsel av nya uppslag, omprövning och evaluering av pågående verksamhet etc.

Som exempel kan utredningen peka på det betänkande (Delrapport II) som avlämnats av utredningsgruppen för forskning inom socialsektorn och som låg till grund för inrättandet av delegationen för social forskning

från budgetåret 1974/75. ] promemorian betonas att forskningen inom socialsektorn har tre funktioner: kunskapsuppbyggande och teoribildan- de forskning, forskning i planeringens tjänst och FoU som en del av åtgärdande och uppföljning. Utredningsgruppen konstaterar att för alla dessa funktioner krävs grundläggande insatser för metodutveckling och teoribildning och att den forskning som hänföres till ”forskning i planeringens tjänst” innefattar också uppgifter som gör gränsen mellan FoU av betydelse för planeringen och teoretisk metodutveckling flytan- de. I första hand gäller detta makrostudier som berör inte bara socialpolitiken utan även andra delar av samhället. Utredningsgruppen ger också förslag på områden som särskilt bör uppmärksammas. I dessa ingår bl. a. social-, hälso- och sjukvårdspolitiska miljöstudier av grundläggande karaktär, planeringsteoretiska studier och analyser av cost/benefit-tek- nikens användbarhet för utvärdering av socialpolitiska åtgärder.

Exempel på en liknande behovsbild kan hämtas från det kriminologis- ka området. I betänkandet Kriminologisk forskning (SOU 1973135) konstateras att forskningen ännu inte kunnat visa att en typ av kriminalvård i avgörande grad är mer effektiv än någon annan typ av behandling. Detta bör, framhåller kommittén, inte ge upphov till vare sig behandlingspessimism eller forskningspassivitet. Kommittén betonar som ett oundgängligt led i en mer långsiktig forskningsplanering nödvändighe- ten av intensiva insatser för metodutveckling. Den kriminologiska behandlingsforskningens anknytning till olika vetenskapsområden och dess koppling till allmänt socialpolitiska, familjepolitiska och arbetsmark- nadspolitiska åtgärder betonas.

Även inom andra områden än de nu berörda är frågan om den allmänna kompetensuppbyggnaden och den sektoriella forskningens behov av mer grundläggande teori- och metodutveckling aktuella. Som konkret exempel med anknytning till miljövårdsområdet kan framhållas det förutnämnda av NFR i visst samarbete med SNV, SJFR och STU finansierade projektet om barrskogslandskapets ekologi, som syftar till att utveckla modeller av samspelet mellan ekosystem och olika yttre miljöfaktorer.

[ det hösten 1974 av miljöforskningsutredningen framlagda betänkan- det Samordnad miljövårdsforskning (Ds Jo l974:8) konstaterar utred- ningen att svårigheterna att avgränsa miljövårdsforskning från kemisk, biologisk och geovetenskaplig forskning av grundläggande karaktär är mycket stora; fasta gränser existerar inte. Vid sin genomgång av den forskning som NFR stöder har utredningen dock valt att ge begreppet miljövårdsforskning en relativt snäv innebörd och uppskattar NFR:s stöd till sådan forskning till 1,8 mkr. för budgetåret 1973/74. Motsvarande belopp för AFR och MFR anges till 1 mkr. respektive 0,5 mkr.

Den sektoriella forskningens utveckling och nuvarande villkor ställer på sin spets frågan om rådsorganisationens ställning överhuvud och dess uppgifter i förhållande till den sektoriella forskningen.

Den sektoriella forskningen kan — torde framställningen visa — inte generellt genom större ”tillämpningsnärhet" kontrasterande mot råds- forskningens ”grundforskningskaraktär” fjärmas från frågorna om metod- utveckling, teoribildning och allmänt kompetensuppbyggande, dvs. det

slags forskning som med utredningens terminologi har kallats inomveten- skapligt betydelsefull forskning, eller från frågorna om utbildningen av forskare för sektoriella behov. Med utredningens synsätt på forsknings- verksamhetens struktur överhuvud och mot bakgrund av vad som i kapitel 1 i övrigt anförts om växelspelet mellan forskning och samhälle är det också klart att den forskning råden stöder inte heller den kan ses isolerad och frikopplas från frågan om dess samhällsrelevans. Både rådsorganisation och sektoriell forskningsorganisation har, om också utifrån olika utgångspunkter, ett ansvar för båda komponenterna — inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans — inom den forskning de stöder. Ett fungerande samarbete mellan rädsstödd forskning och sektoriellt stödd forskning måste enligt utredningens bedömning både utifrån vetenskapliga och allmänt samhälleliga utgångspunkter vara ett viktigt mål för den svenska forskningspolitiken.

6.3.4. Sektoriell forskning och forskningsrådens samspel och rollfördelning

Ett genomfört samarbete mellan råden och de sektoriella forskningsorga— nen stöter idag på både strukturellt och organisatoriskt betingade svårigheter.

De strukturella svårigheterna ligger i de skilda utgångspunkterna och orienteringen. Råden är i stort sett disciplinorienterade medan de sektoriella organens inriktning går på tvärs över varje disciplinindelning och i en rad fall även över rådsindelningar. De sektoriella organens målinriktning skapar dessutom ett naturligt spänningsförhållande till råden med dessas annorlunda målstruktur och planeringsperspektiv.

De organisatoriska svårigheterna återfinns idag både inom rådsorgani- sationen och inom sektoriell forskning. Rådsorganisationen har funnit sin form successivt och är trots vissa översyner organisatoriskt i viss mån splittrad. De olika rådens arbetsformer har utvecklats i olika riktning; beslutssystem, vetenskapligt granskningssystem, planeringsmetoder och ekonomiska resurser uppvisar skillnader som kan försvåra samarbete mellan råd inbördes och mellan råd och sektorsorgan. Den organisatoris- ka bilden är dock inom det sektoriella forskningsområdet än mer mångfasetterad. Detta är, med tanke på den dynamiska utveckling i vilken den sektoriella forskningen befinner sig, ingalunda onaturligt, men enligt utredningens bedömning har rådsorganisationen potentiellt större möjligheter till enhetligt uppträdande och till internt samarbete än som f.n. föreligger på det sektoriella området. Hänsyn härtill måste tas när samarbetsfrågorna mellan rådsorganisation och sektorsorgan skall lösas.

Ett naturligt och nödvändigt samarbete, föranlett av den faktiska dubbla ansvarigheten hos både forskningsråd och sektorsorgan, gör att frågan om rollfördelningen mellan råd och sektorsorgan måste beaktas. En rad specifika områden kan bli föremål för överväganden.

En utgångspunkt är med tanke på den sektoriella respektive rådsforsk— ningens allmänna inriktning tämligen given. En disciplinorienterad forskningsrådsorganisation skall normalt inte ha uppgifter av utvecklings—

karaktär där den sektoriella kapaciteten härför är tillräcklig. [ stort gäller en sådan uppdelning idag men symtomatiskt för den splittrade bilden av den svenska forskningsorganisationen är att ett ansvar över hela fältet åvilar organ som t. ex. STU och i viss mån SJFR. Speciella skäl kan dock anföras härför. '

Som ett specifikt ansvarsområde för en rådsorganisation med ansvar för teoribildning och inomvetenskapligt betydelsefull forskning framstår uppgiften att fånga upp nya vetenskapliga utvecklingslinjer och driva fram verksamhet och kompetens på obrukade men potentiellt fruktbara forskningsfält. Den risktagning, som detta innebär och skall innebära, är naturlig inom ramen för forskningsstödjande organ utan sektoriellt ansvar för samhällsutvecklingen.

Denna uppgift är på ett sätt forskningsrådens nyckelfunktion; utan att denna uppgift fullgöres på ett kompetent sätt kan den kunskapsutveck— ling och nyskapande forskning som är förutsättning för all sektoriell forskning inte ske. Kontakten med den internationella forskningsutvecki lingen är härvid ett huvudvillkor.

Frågan om spridningen av forskningens resultat och information om forskning har idag helt andra dimensioner än tidigare. Forskningsvoly- mens ansvållning och forskningens specialisering, dess ökade betydelse för alla sidor av samhällets verksamhet, det internationella beroendet m. m. samverkar till att göra problemen akuta både för problemoriente- rad sektoriell och för disciplinorienterad forskning. Intressenterna i denna verksamhet är många. Utredningen kommer att i en senare utred- ningsfas diskutera vissa av dessa frågor — bl. a. frågan om insamling och spridande av information om pågående forskning, vilken syns vara särskilt akut för samhällets planering och för sektoriell forskning. Utredningen vill dock i detta sammanhang erinra om det särskilda ansvaret för att sprida sådan information om forskning och forskningsresultat som med ökat forskningsberoende på alla områden blir allt nödvändigare för en vital och välinformerad samhällsdebatt och i sista hand för en fungerande demokrati. En organisation med nära kontakt med forskningsmiljöer där nya forskningsresultat framkommer har själv och i samarbete med andra organ förutsättningar och förpliktelser att inta en central plats i en sådan verksamhet.

En sådan organisation fri från kommersiella, politiska eller andra bindningar har särskilda möjligheter även iövrigt när det gäller forskning

Utvärdering av samhällsreformer har i flera olika sammanhang framhål- lits som angelägna uppgifter för forskning. Möjligheterna att, fritt från myndighets— eller politiskt ansvar, med vetenskapliga metoder genomlysa samhällets reformverksamhet för att utröna om de uppställda målen uppnåtts eller om de gjorda insatserna måste omprövas är intimt kopplade till kravet på en så fri ställning som möjligt för både forskare och forskningsbeställande organ. Detta forskningsområdes speciella pro- blematik — integritetskraven, svårigheten att uppnå verklig objektivitet etc. — löses inte med enkla organisatoriska åtgärder, men utredningen hävdar att en forskningsstödjande organisation som står fri från sektoriellt myndighetsansvar och politiska bindningar och förfogar över hög

vetenskaplig kompetens har goda förutsättningar för uppgifter av detta slag. Hit vill utredningen också föra möjligheterna att eventuellt i samarbete med sektorsorganen låta göra forskningsöversikter över olika områden vilka kan tjäna som utvärdering av forskningsarbetet och samtidigt utgöra p'lanerings- och initieringsinstrument för nya forsknings- insatser. Denna uppgift bör dock skiljas från den löpande utvärdering och uppföljning av verksamheten som skall vara en integrerad del av sektoriellt FoU—arbete.

6.4. Internationella mönster

6.4.1. Universitetsutbildningens expansion

Den högre utbildningens expansion under de senaste decennierna är en internationell företeelse. Det framgår dock av undersökningar utförda inom OECD och refererade i U68:s betänkande Högskolan att tillväxten totalt i Sverige under perioden 1955—1965 är bland de högsta inom OECD:s medlemsländer. Större delen av ökningen har i Sverige och vissa andra länder (Kanada, Finland, Frankrike och Danmark) skett inom områden som traditionellt betecknas som universitetsutbildning medan en mindre del av ökningen skett inom annan högre utbildning. I vissa andra länder (av undersökta länder främst Jugoslavien men även Förbundsrepubliken Tyskland, USA, Japan och England) har den större delen av ökningen skett inom den högre utbildning som inte betecknas som universitetsutbildning. Svårigheterna att göra meningsfulla interna- tionella jämförelser måste dock betonas och skillnaderna i andelen närvarande studerande i olika slags högre utbildning mellan de redovisade åren (1955/1965) är i flera fall små.

Beträffande utvecklingen inom den högre utbildningen av universitets- typ kan enligt OECD:s analys konstateras en allmän nedgång i andelen studerande i direkt yrkesförberedande utbildning (härmed avses teknisk, medicinsk och juridisk utbildning), medan en uppgång skett i andelen studerande inom mer allmän utbildning. Den svenska utvecklingen är alltså i detta avseende inte isolerad och U68 konstaterar i en samman- fattande kommentar att de problem som den högre utbildningens tillväxt inneburit skapat reformbehov i ett stort antal länder. Ett för många länder gemensamt drag i detta reformarbete är — utifrån olika nationella förutsättningar — en strävan mot samordning mellan universitetsutbild- ning och annan högre utbildning. De senaste årens minskande tillström- ning av studerande till högre utbildning har delvis skapat en annan bild av själva utvecklingskurvan; kvar står dock den i absoluta tal stora och för universitetens arbetsförhållanden avgörande ändringen i förhållande till 1940- och 1950-talens situation.

6.4.2. Forskningspolitikens grundläggande utformning OECD:s undersökningar

Internationella jämförelser rörande forskningsorganisatoriska och forsk- ningspolitiska frågor är måhända än svårare än när det gäller undervis- ningsområdet. Ekonomiska, strukturella och volymmässiga förutsätt- ningar är i många fall starkt skiftande både när det gäller de miljöer där forskningen utförs, de politiskt konstitutionella formerna i allmänhet liksom beträffande de anslagsfördelande organen. Utredningen har studerat de organisationer i en rad länder som närmast motsvarar den svenska forskningsrådsorganisationen under utbildningsdepartementet men funnit det mindre meningsfullt att i betänkandet detaljredovisa detta. En översiktlig redovisning av forskningsrådsorganisationen i vissa länder ges i bilaga 7.

Inom OECD har under en följd av år genomförts ett omfattande jämförande studium av medlemsländernas forskningspolitik och forsk- ningsorganisation, redovisat (med början 1964) i en rad publikationer. Dessa publikationer innefattar dels studier över enskilda länders forsk— ningsorganisation, dels också vissa översiktligt jämförande framställning- ar. Sålunda publicerades 1972 en volym av det senare slaget om den grundläggande forskningens organisation och finansiering i Frankrike, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland och 1973 en motsva— rande volym om Belgien, Nederländerna, Norge, Schweiz och Sverige (The Research System. Comparative Survey of the Organisation and Financing of Fundamental Research. Vol. II. Belgium, Netherlands, Norway, Sweden, Switzerland. 1973). En tredje volym är under arbete och skall innehålla en jämförelse mellan situationen i Nordamerika och _Europa. Med en sådan jämförelse kan enligt utgivarnaskapas en bas för ställningstaganden och rekommendationer.

Svårigheterna är stora att göra övergripande jämförelser av detta slag som inte vid ett närmare studium av förhållandena i de enskilda länderna syns alltför generaliserande eller i viktiga detaljfrågor ofullständigt underbyggda. Studiernas värde består dock bl. a. däri att de kan ge nya utgångspunkter för och aktivera forskningspolitisk debatt; en debatt som då har att ta hänsyn till alla de speciella förhållanden som råder i de enskilda länderna.

Sammanförandet av olika länder till de båda publicerade volymerna speglar utredarnas uppfattning om vissa gemensamma drag i respektive ländergruppers forskningsförhållanden. Det betonas dock att inga enhet- liga eller fasta mönster existerar på detta område. Grundläggande är skillnaden i storlek mellan länderna. Rapporten om de små länderna framhåller vissa särskilda förhållanden som i större eller mindre grad anses känneteckna utvecklingen inom dessa stater. Ett fullständigt referat av studien över de fem små länderna skall inte ges i detta sammanhang men bl. a. framhålles i rapporten att utvecklingen på det forskningspoli- tiska området i denna grupp av länder iett tioårsperspektiv varit lugnare och jämnare än i de tre stora länderna. Detta anses bero på en jämnare, mer kontinuerlig tillväxt inom forskningsområdet och inte minst på att

det statliga engagemanget i forskningsfrågor främst inneburit ett passivt gensvar på krav från forskarna och inte bestått i mer aktiva ingripanden eller reorganisationsförsök av det slag som förekommit i Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Forskningsrådens (motsv.) roll i de fem små länderna beskrivs även den som i stort sett passiv med bl.a. resurssplittring på många små insatser som följd. Situationen i de små staterna karakteriseras dock också genom påpekandet att deras begrän- sade storlek i kombination med den utpräglade spridningen av forsknings— ansvaret på en rad olika organ befordrar ett intensivt erfarenhetsutbyte och stor mottaglighet för nya impulser inifrån och utifrån. Dessa förhållanden har haft mycket påtagliga positiva effekter på forsknings- kapacitet och forskningsprestationer.

OECD-rapporten ifrågasätter om denna förmånliga situation kan tänkas fortsätta under förhållanden då den internationella vetenskapliga konkurrensen gör det allt svårare för de små länderna att tävla med framgång på alla områden.

Nya metoder för inriktning och koncentration av forskningsinsatser kan enligt rapporten krävas för att möta denna nya situation. I samma riktning verkar de nya kraven — aktuella i alla industriländer »— att forskningen i ökande grad måste tas i tjänst för att nå nya kvalitativa mer än kvantitativa samhällsmål. OECD-rapportens syn kan här sägas ligga i linje med det synsätt som kommit till uttryck i den likaledes av OECD initierade s.k. Brooks-rapporten, Science, Growth and Society. A new Perspective 1971.

Decentralisering och centralisering som forskningspolitiska principer

I en rapport från en kanadensisk senatskommitté med förslag till omorganisation av den kanadensiska forskningsorganisationen (A Science Policy for Canada. Vol. 3. A Government Organisation for the Seventies. 1973) diskuteras de grundläggande mönstren för statlig forskningsorgani- sation iett internationellt perspektiv.

De problem som OECD-rapporten aktualiserat för bl. a. Sverige sätts där in i ett övergripande sammanhang.

Den kanadensiska rapporten beskriver olika huvudmodeller för forsk- ningspolitisk organisation längs en skala från decentralisering till centrali— sering.

Decentraliseringen leder till en pluralistisk (eller sektoriell) forsknings- organisation där forskningsresurserna delas ut på varje samhällssektor och avvägningarna mellan forskning och andra insatser för att nå sektorns mål sker inom sektorn. I renodlad form innebär decentralise- ringen inga försök till att sammanhålla forskningsverksamhet som rör olika sektorer.

Den andra ytterligheten — en helt centraliserad organisation — innebär i praktiken ett fullständigt sammanförande av alla forskningsfrågor till en myndighet eller ett forskningsdepartement.

Inom den pluralistiska organisationen finns flera tänkbara varianter som har lämnat den renodlat decentraliserade organisationen men ändå inte nått en centraliserad modell. I den kanadensiska rapporten beskrivs två: en samrådsmodell och samordningsmodell.

El Samrådsmodellen för en forskningspolitisk organisation innebär att de olika sektoriellt forskningsansvariga organen genom samråd och genom en rådgivande instans skall påverkas att ta hänsyn till det ömsesidiga beroendet mellan olika sektorers forskningsbehov. Cl Samordningsmodellen är även den i grunden pluralistisk och utgår från att de olika sektorerna själva skall planera och genomföra sina forskningsinsatser. En reell samordning fås dock till stånd genom att en central instans från vetenskapliga och andra icke fiskala utgångs- punkter granskar, värderar och godkänner de olika sektorsorganens planer.

De här beskrivna forskningspolitiska modellerna kan med större eller mindre giltighet användas för att beskriva den forskningspolitiska situationen eller utvecklingen i en rad olika länder. Den kanadensiska rapporten visar med USA som exempel hur den renodlade decentralise- ringen övergavs under 1950-talet och ersattes av samrådsmodellen genom det successiva inrättandet av olika rådgivande organ. Bl. a. har National Science Foundation (NSF) eller företrädare för den haft Sådana uppgifter.

Som exempel på en centraliserad lösning av de forskningspolitiska frågorna anges den modell som Storbritannien införde genom det under första världskriget inrättade forskningsdepartementet. Denna centralise— rade modell har successivt uppluckrats och olika rådgivande organ har tillkommit. Ännu 1964/65 var dock tre departement ansvariga för ca 95 % av de civila statliga forskningsutgifterna men i och med den reform som i början av 1970-talet genomfördes efter förslag av lord Rotschild (Rotschildrapporten) har själva centraliseringsprincipen helt övergivits.

Innebörden av den reform som på Rotschilds förslag genomförts är bl. a. den att från vissa av de forskningsråd som sorterar under Department for Education and Science skall överföras beslutsrätten beträffande viss del av forskningsrådsmedlen till olika andra fackdeparte- ment för att av dessa användas för att beställa den forskning som departementet anser behövas. Detta gäller råden för medicinsk forskning, jordbruksforskning och miljövårdsforskning. Rotschildreformens inne- börd är alltså en ökad sektorisering men berör i pengar räknat endast en obetydlig del av det statliga forskningsstödet. Rådsorganisationen under Department for Education and Science berörs endast delvis genom att råden för naturvetenskaplig forskning och samhällsvetenskap inte påver- kas.

Vad som här benämnts samordningsmodellen tillämpas iFrankrike där en rad FoU-organisationer sorterar under olika ministerier men där en verklig interministeriell samordning av de olika sektorsorganens forsk- ningsbudgetförslag sker genom en forskningsstyrelse under en minister

för utvecklingen av industri och vetenskap. Resultaten av den ministeriel- la samordningen presenteras i ett samlat förslag för nationalförsamlingen. Denna samordning omfattar i Frankrike ca 1/3 av den statligt finansie- rade forskningen och är alltså inte total.

Den svenska modellen

Inplacerad i detta mönster är det ingen tvekan om att den svenska forskningspolitiska modellen skall karakteriseras som i grunden pluralis- tisk och präglad av en stark sektorisering. Sverige har, som en rad andra länder, i början av 1960-talet inrättat ett organ av den rådgivande typ — forskningsberedningen — som i den föregående beskrivningen angetts vara betecknande för den forskningspolitiska samrådsmodellen. Forsknings- beredningen har emellertid förblivit ett allmänt rådgivande och kontakt- skapande organ mellan företrädare för olika slags forskning och regering- en och har inte fått rollen av reellt samordnande organ. Någon funktion i samband med behandlingen av de olika departementens äskanden i budgetpropositionen har beredningen t. ex. inte och inte heller någon kontakt med enskilda forskningsprojekt. Den föregående analysen av den sektoriella forskningen har dock visat en utveckling mot samordning- och samplaneringsorgan inom särskilda sektoriella ansvarsområden, främst sådana som täcker in flera departements verksamhetsområden.

Denna sektoriella politik har klart markerats av företrädare för regeringen. Statsrådet Sven Moberg anförde vid tiden för tillkallandet av forskningsrådsutredningen att det inte är meningsfullt att tala om en nationell forskningspolitik på samma sätt som om t. ex. den ekonomiska politiken. I samband med att forskningen (avser ”tillämpad forskning”) alltmer tagits i anspråk för den statliga verksamheten inom områden, som tidigare utvecklades på mer allmänt politiska grunder och på känn, har en systematisk sektoriell forskningspolitik utvecklats, påpekade statsrådet, och framhöll att debatten om denna politik borde gälla dels hur stor andel av varje sektors totala resurser som bör anvisas för forskning, dels den organisatoriska utformningen av forskningsaktiviteten inom varje sektor.

Den forskning som betecknas som grundforskning betraktades i detta sammanhang närmast som en egen sektor. Utvecklingen av grundforsk— ningen påverkas dock, förutom av den vetenskapliga utvecklingens styrka, av tillgången på kvalificerade forskare och trycket från forskarut- bildningen, också av bedömningen av vilka samhällsområden som är i behov av detta slags forskningsinsatser (Staten och forskningen. NFR:s årsbok 1973).

6.4.3. Metoder för samordning

Den svenska sektoriella forskningsorganisationen och den svenska forsk- ningsrådsorganisationen utgör olika huvuddelar i ett dubbelsidigt system som genomgående är präglat av decentralisering och pluralism. Den

sektoriella forskningsorganisation saknar verksamma övergripande organ för samplanering och avvägningar av olika sektoriella forskningsområden mot varandra. Rådsorganisationen är visserligen departementalt i viss mån sammanhållen men har också den små möjligheter till en aktiv samplane- ring.

Betraktad som helhet kan för den svenska forskningsorganisationen identifieras två slags samverkansproblem. Det ena gäller kopplingen mellan olika vetenskapliga eller samhälleliga problemområden. Det andra gäller samband och samsyn mellan systemets båda huvuddelar: mellan den del av organisationen där behovet av vetenskapligt underbyggda lösningar på samhällsproblemen utgör utgångspunkten och den del där den vetenskapliga utvecklingen står mer i centrum.

Olika metoder att inom ramen för en forskningsrådsorganisation åstadkomma en samlad prioritering och inriktning av forskningen mot områden som ur allmänna vetenskapliga eller samhälleliga synpunkter bedöms angelägna har utformats i flera länder. Utredningen finner det angeläget att kortfattat redovisa några av dessa tekniker för en övergripande prioritering.

Redovisningen får ses endast som en exemplifiering utan någon värdering och också utan något som helst krav på fullständighet i urvalet. Vidare måste inskärpas att de olika teknikerna tillämpas i miljöer som var och en är särpräglade. I detta sammanhang kan en utförlig beskrivning av denna miljö inte ges men förhållandet måste beaktas vid varjejämförelse med t. ex. svenska förhållanden.

Schweiz

Det schweiziska vetenskapsrådet har under 1970—1973 genomfört en undersökning för att få fram underlag för beslut om ökade insatser på olika forskningsområden. Undersökningen, som genomfördes för första gången, inleddes med en enkät som gavs stor spridning — ca 2 500 enskilda, institutioner och sammanslutningar gavs tillfälle att ge synpunk- ter på forskningsbehoven inom dels olika disciplinområden, dels olika problemområden. Enkätmaterialet har bearbetats och kompletterats i olika faser och under medverkan av vetenskaplig expertis inom och utom vetenskapsrådet. Arbetet har utmynnat i en omfattande rapport om forskningsbehov inom alla forskningsfält och angelägna organisatoriska åtgärder för att tillgodose dessa behov. Denna rapport har publicerats 1973 och avses ligga till grund för vetenskapsrådets åtgärder och anslagspolitik. De grundläggande kriterierna vid denna värdering var

[1 betydelsen av vetenskaplig kunskapsutveckling inom respektive disci- plin utifrån dessa egna utgångspunkter D betydelsen av utveckling inom en disciplin med hänsyn till dess betydelse för andra vetenskapsområden [:| betydelsen av utveckling inom en disciplin utifrån samhällets problem, behov och uppgifter D betydelsen av utveckling av ett forskningsfält ur ekonomisk synpunkt.

Figur 6:2 Det schweiziska vetenskapsrådets framtag— ning av prioriterade forskningsområden.

Proceduren i vetenskapsrådets arbete framgår översiktligt av figur 622.

Fas Mål Medverkande i Resultat! arbetsfasen dokument 1. Införskaffande av ca 2 000 personer från ca 1 500 enkätsvar information om forsk— forskningsinstitutioner (motsv) ningsbehov förvaltning och närings- liv (enskilt eller i grunper) 2. Systematisering och ca 40 i första hand 38 utvärderings— utvärdering av in— yngre forskare rapporter kommet material

mm bedömning av utvärde— (främst aktiva forskare, ringsrapporterna och enskilt eller i grupper)

införskaffande av kompletterande in- formation mm olika forskningsom— (främst aktiva forskare (publicerade) råden gruppvis) 5. Forskningspolitisk ca 30 personer Vetenskapsrådets utvärdering efter ledamöter och experter rapport och rekom- olika kriterier i vetenskapsrådet mendationer

(publicerade)

Förbundsrepubliken Tyskland

Den tyska forskningsrådsorganisationens huvudorgan är Deutsche Forschungsgemeinschaft (DFG). Forskningsrådsutredningen vill i detta sammanhang framhålla de särskilda former för forskningsstöd som DFG erbjuder vid sidan av det s.k. normalförfarandet (behandlingen av individuella och fritt ingivna ansökningar där anslag beviljas enbart på grundval av kvalitetsbedömning).

(:l Tyngdpunktsprogram (Schwerpunktprogramm) syftar till samordnade och planerade forskningsinsatser inom avgränsade områden som

utväljes både med hänsyn till deras inomvetenskapliga och samhälleliga betydelse. Beslut om tyngdpunktsprogram fattas av DFG:s senat som är den centrala forskningspolitiska instansen i DFG. Förslag till tyngdpunktsprogram kan komma såväl från universitet och forsknings- institut som från förvaltning och näringsliv. När tyngdpunktsprogram- met fastlagts inbjuds utvalda forskare från förbundsrepubliken att inkomma med ansökningar inom .programmets ram. Ansökningar bedöms både med hänsyn till kvalitetskn'terier och till deras betydelse för programmet. Anslag inom programmet ges i regel under längre perioder (fem år och mer). El Inrättandet av särskilda forskningsområden (Sonderforschungs— bereiche) innebär program för koordinering av forskning inom ett särskilt forskningsområde vid ett universitet eller inom en region. Syftet är bl.a. att åstadkomma en arbetsfördelning mellan olika forskningsinstitutioner. Programmen antas efter ansökan av respektive universitet (ev. i samverkan med näraliggande forskningsinstitut). Ansökningarna från universiteten sker efter godkännande såväl av Vetenskapsrådet (vilket i Sverige närmast motsvaras av forsknings— beredningen) som av respektive delstatsregering. Programmen avses bli övertagna av respektive universitet inom relativt kort tid.

Genom den sammanhållna rådsorganisationen med alla vetenskapsom- råden representerade kan besluten ske mot bakgrund av samlade bedömningar av behovet av insatser inom olika områden. Sammanlagt 53 % av DFGs forskningsmedel anvisades 1973 till tyngdpunktsprogram och särskilda forskningsområden (16,7 % respektive 36,4 %).

Finland

Inom den finska forskningsrådsorganisationen, Finlands Akademi, tilläm— pas ett annat system för främjande av prioriterade områden. Statens vetenskapsråd, som är ett organ på regeringsnivå bestående av sju ledamöter av statsrådet och sju företrädare för forskningen och universi- tetsväsendet och under ordförandeskap av statsministern, har fastlagt fem tyngdpunktsområden som på samhälleliga grunder särskilt bör prioriteras. För dessa områden anvisas speciella medel i statsbudgeten.

De olika kommissionerna (råden) inom Finlands Akademi utväljer de projekt som inom varje prioriterat område kan anbefallas för anslag. En vetenskaplig centralkommission anger därefter ett samlat projektförslag till ministerrådet för undervisningsärenden för beslut om fördelning av de särskilt anvisade medlen.

Inom Finlands Akademi finns fem planeringssektioner; en för varje tyngdpunktsområde. Dessa sektioner har till uppgift att koordinera de olika kommissionernas arbete med respektive tyngdpunktsområde.

lll En ny rådsorganisation

7. Den framtida organisationens ramar

7.1. Principiella överväganden

En diskussion om den principiella uppbyggnaden av en forskningsfräm- jande och forskningsprioriterande organisation, med uppgift att både ta till vara och främja utvecklingen av den vetenskapliga kompetensen isig och samtidigt befordra att denna vetenskapliga kompetens utnyttjas inom för samhället betydelsefulla områden, måste ske i flera steg. 1 första hand bör beröras frågan om på vilken nivå i den statliga verksamheten en sådan organisation skall ligga, liksom också dess ställning.

Forskningsrådsorganisationen hämtade sina mönster utomlands — främst från England. Den kunde det oaktat på ett mycket naturligt sätt passas in i det svenska systemet med under regeringen självständiga myndigheter. Den utveckling som antyddes när tekniska forskningsrådet skapades — att råden endast skulle ge råd till det anslagsutdclande departementet -— kom inte att fullföljas. Råden fick ställning som självständigt medelsförvaltande och medelsutdelande organ, som i bl. a. pctitahänsccnde kunde jämställas med andra myndigheter. Detta var i samklang med den brett och internationellt förankrade uppfattningen att de politiska organen inte skulle påverka den forskning som bedrevs vid universitet och högskolor. Omvänt ledde denna filosofi till en inte alldeles ovanlig missuppfattning att den grundforskning som bedrivs vid universiteten egentligen inte behövde ha — eller har —- relevans för samhället.

Som belysts och diskuterats i det föregående har samhällets behov av forskning drivit fram en statlig forskningsfrämjandc organisation som visserligen arbetar på olika nivåer men som i sina prioriteringar skall utgå från de behov av forskning som kan definieras och graderas utifrån i sista hand politiska bedömningar av samhällets mål och uppgifter.

lin diskussion om framtida utformning och uppgifter för en organisa- tion med syfte att stödja kunskapsuppbyggande forskning måste ha som en av sina utgångspunkter den förändrade situation som uppståttgenom den sektoriella forskningens framväxt och organisation.

Ställningstagandena har betydelse för den principiella utformningen av den svenska forskningspolitiken med dess grundläggande fråga om centra- lisering kontra decentralisering som berörts i föregående kapitel.

7.1 . l Sektorsalternativet

Det första ställningstagandet vid diskussionen om rådsorganisationens framtid gäller i detta läge om den skall finnas överhuvud eller om alla rörliga forskningsmedel utanför universitetens fasta ramar skall hänföras till sektorsorganen för att därifrån styras mot från samhällets synpunkt angelägna pro/ekt. Även den mer grundläggande kunskapsuppbyggnaden och inomvetenskapligt betydelsefull forskning med låg eller osiktbar samhällsrelevans skulle i ett sådant renodlat system styras av definierade samhällsbehov.

Med den grundsyn på forskningens uppgifter och villkor som redovi- sats i det föregående där forskningens betydelse för samhället starkt betonats och samtidigt framhållits nödvändigheten av en inomvetenskap- ligt motiverad bedömning och prioritering måste en sådan lösning dock avvisas som helt inaktuell.

Uppbyggnaden av sektoriella resurser för forskning och utveckling mot samhällets mål är angelägen. Denna uppfattning får dock inte undan- skymma den sektoriserade forskningsmodellens problem. En långt i detalj driven sektorisering kan medföra en uppsplittring av de totalt tillgängliga resurserna för forskning och utveckling på många och delvis alltför små poster, vilket kan få till följd gränsdragningsproblem av samma natur som i ett strikt och alltför detaljerat disciplinorienterat system. De samhälls- problem som måste angripas med forskningsinsatser respekterar inte — och särskilt inte när det gäller problem på lång sikt — nu gällande sektoriella eller andra gränser. Den sektoriella forskningspolitikens samordningsproblem har i Sverige bl. a. angripits genom inrättandet av, eller förslag till, delegationer med samråds- och samordningsuppgifter för brett definierade sektoriella forskningsområden. Denna utveckling har emellertid endast inletts. (jfr kapitel 4) .

Det ovedersägliga behovet av långsiktig vetenskaplig kunskapsupp- byggnad och nyorientering där kraven på tillämpning får stå något tillbaka för de inomvetenskapliga kriterierna kan enligt utredningens bedömning inte tillräckligt tillgodoses i ett sektoriellt system.

Dessa behov liksom den kritiska, ofta samhällskritiska, gransknings- funktionen kräver en forskningsfrämjande verksamhet, obunden av sektoriella avgränsningar, snäva tidsmässiga restriktioner eller politiska krav. Det fruktbara spänningsförhållande som kan råda mellan forsk- ningens samhällsrelevans och dess inomvetenskapliga betydelse bör enligt utredningens uppfattning återverka även på de organisatoriska formerna för forskningsfinansiering. Härigenom skapas ett system där en sektoriellt styrd forskning och en av sektoriella hänsyn obunden forskning kan komplettera och ömsesidigt påverka varandra.

7.1 .2 Fasta eller rörliga forskningsmedel

Ett ytterligare alternativ, som då kan aktualiseras, vore att bevara och stärka den sektoriella forskningsorganisationen men samtidigt låta de resurser som nu disponeras av rådsorganisationen gå direkt till universi—

teten Och högskolorna att disponeras och fördelas av dem själva och på detta sätt stärka den inomvetenskapligt motiverade forskningen. Därmed skulle i själva verket en lösning av den typ åstadkommas som diskutera- des som ett alternativ vid rådsorganisationens tillkomst under 1940-talet.

Av flera skäl är utredningen helt främmande för en sådan tanke. Fördelningen mellan läroanstalter, fakulteter och discipliner av dessa medel skulle förorsaka betydande svårigheter och medföra risk att resurserna låstes i en fast fördelning, som efter kort tid inte skulle motsvara rimliga avvägningar mellan forskningsintensitet, forskningska- pacitet och forskningsbehov inom olika områden.

Universitetsorganisationen saknar egentliga organ för den planering och prioritering som sådan medelsfördelning förutsätter. Skulle sådana organ tillskapas måste de förläggas så nära de forskare som önskar ta medlen i anspråk att deras objektivitet skulle kunna ifrågasättas. Motsvarande gäller om den kvalitetsprövning under och efter forsknings- arbetet som är ett viktigt led i en verksamhet av detta slag. En sådan prövning bör — som är fallet genom rådsorganisationen " ske genom instanser utanför de forskande institutionerna.

Det sagda innebär givetvis inte att proportionerna mellan fasta och rörliga resurser för den forskning som bedrivs vid universiteten och högskolorna inte skulle behöva diskuteras eller ett förnekande av att betydande fasta resurser är nödvändiga för att skapa en optimal forskningsmiljö och överhuvud goda betingelser för forskning. Tvärtom finner utredningen det självklart att forskningsbehov som bedöms långsiktiga bör angripas inte bara genom temporära satsningar utan också genom att fasta resurser tillförs universitet, högskolor och andra forskande institut.

7.1.3 Änzbetsverk —— forskningsråd — stiftelse

När det gäller den sektoriella forskningen har det tidigare varit naturligt att knyta forskningsresurserna till enskilda myndigheter för att markera sambandet med planering och verksamhet inom sektorn. Som framgått av kapitel 4 har formerna för denna anknytning skiftat. Det förefaller som om detta sammanhänger med frågan om var ansvaret för denna planering skall ligga, dvs. frågan om myndigheternas uppgift och ställning i förhållande till departementen och överhuvud till den politiska nivån i samhällsmaskineriet.

Likartade spörsmål uppstår vid valet mellan tänkbara grundläggande organisationsformer för en icke sektorsanknuten forskningsfrämjande organisation. Närmast aktualiseras tre alternativ: ämbetsverk, forsknings- räd, statlig stiftelse.

Skillnaden mellan alternativen får inte överbetonas. Ser man till statsmakternas möjligheter att påverka omfattning och inriktning av verksamheten finns dessa möjligheter, vilken verksamhetsform man än väljer. Dominerande inflytande för forskarkollektiv eller andra grupper kan åstadkommas oavsett organisationsform. liorskningsråden som de idag fungerar är på samma sätt som ämbetsverkcn att betrakta som

myndigheter i rent offentligrättslig mening. Allmänna verksstadgan är med vissa undantag tillämplig även för deras verksamhet. Särdrag i förhållande till myndigheter i gemen ger dock forskningsråden en egen profil. Råden är inte som ämbetsverken uppbyggda genom en uppsätt- ning tjänster eller befattningar, det kollegiala beslutssystemet är satt i system; dvs alla beslut fattas av råden eller på dess delegation och inte som ofta i ämbetsverk av ämbetsverkets chef självständigt. Rådens beslut i anslagsfrågor kan heller inte överklagas.

Särskilt betydelsefull är emellertid den grad av frihet i arbetsformer och inriktning som regering och riksdag lämnar genom att avstå från detaljerade direktiv om verksamheten. Denna frihet är ofta stor även hos myndigheter med uppgift att bl. a. ombesörja forskning men har i fråga om de av utredningen behandlade råden varit utpräglad, dels genom frånvaron av direktiv, dels genom metoderna att utse ledamöter. Genom ett val av rådsformen före ämbetsverksformen sker en enligt utredningen angelägen markering av den princip som hittills gällt: att råden i allt väsentligt själva lämnas frihet att utforma sin arbetsmetodik och sin politik i konkreta anslagsfrågor. Den i rådsinstitutionen fastlagda kollegiala beslutsformen är vidare enligt utredningens uppfattning viktig; därigenom markeras kravet på en förankring av rådens beslut i en bred och representativ, med forskningsfrågor förtrogen opinion.

Dessa arbetsförhållanden skulle kunna uppnås även genom att i stället för rådsorgan inrättades privaträttsligt organiserade men statligt finansie- rade stiftelser under det allmännas tillsyn.

Stiftelseformen skulle bl. a. ge möjligheter till friare lönesättning vid anställning av forskare och annan till stiftelsens verksamhet knuten personal.

[forskningsråd liksom andra myndigheter har dock under vissa beting- elser möjligheter att utverka tillstånd till högre lönesättning och en avgörande fördel för stiftelsealternativet kan alltså inte sägas ligga häri. Stiftelser skulle arbeta inom ett i övrigt statligt reglerat system: med hänsyn härtill och till storleken av de medel som står till förfogande och vikten av deras verksamhet måste man utgå från att stiftelsernas ledning, arbetsformer och verksamhet skulle komma att bli föremål för en noggrann reglering från det allmännas sida. Rådsformen synes här bjuda den rimliga graden av frihet.

Det behov av sekretesskydd som kan föreligga i samband med prövning av ärenden hos statliga forskningsråd och motsvarande organ regleras genom särskilt förordnande i civilförvaltningens sekretesskungörclse (l939:7). Där föreskrivs att sekretesskydd kan ges under högst 20 år för enskilda personers, företags och sammanslutningars uppfinningar eller forskningsresultat. Offentliga stiftelsers ställning när det gäller tillämp- ning av offentlighetsprincipcn är föremål för utredning av offentlighets— och sekrctesslagstiftningskommittén (JU 1970149) men någon avgörande fördel ur sekretessynpunkt synes stiftelseformen f. n. inte kunna erbjuda.

Det är med hänsyn härtill svårt att inse att denna organisationsform är att föredraga framför rådsformen.

Utredningen finner alltså varken ämbetsverks- eller stiftelsealternativet

överlägset den organistionsform som med framgång prövats under ett antal decennier. Vid de förutnämnda forskarkonferenserna (jfr avsnitt 5.8) har icke från något håll rådens principiella lämplighet som arbetsorgan på detta område satts ifråga. Trots kritik i vissa hänseenden har verksamheten fått en god allmän bedömning vid konferenserna och andra organisationsalternativ föreslogs icke. Utredningen räknar med att de planerande, prioriterande och anslagsfördelande uppgifterna på detta område även fortsättningsvis skall skötas av en forskningsrådsorgani— sation.

7.2. Kraven pa en rådsorganisation

Mot bakgrund av utredningens allmänna syn på forskningsverksamhetens villkor (kapitel 1) och mot bakgrund av analyserna (kapitel 27 6) av rådsorganisationen, av den sektoriella forskningens organisation och av vissa av universitetens förhållanden kan nu de huvudkrav preciseras som enligt utredningens bedömning måste ställas på en framtida rådsorganisa— tion för alt den skall fylla sin uppgift i en svensk och internationell forskningsmiljö.

Det gäller bl.a. att i organisationen så långt som möjligt bygga in förmåga att svara mot de nya krav som ställs dels genom den sektoriella forskningens framväxt och samhällets alltmer trängande behov av forskning och forskningsinformation inom alla områden men dels också genom den rent inomvetenskapliga utvecklingen, vilken kräver ökat samarbete över disciplin- och sektorsgränser och planmässiga, samlade insatser i stora kostnadskrävande projekt. Rådsorganisationen och dess arbetsformer måste också anpassas till de. förändrade villkor under vilka forskningen vid universitet och högskolor bedrivs. Den nya ' eller snarare ökade .. kompetensen hos rådsorganisationen måste förenas med förmåga att driva inomvetenskapligt högt motiverade projekt oavsett graden av samhällsrelevans.

Kraven kan sammanfattas som krav på kompetens, öppenhet och integritet och innebär att rådsorganisationen måste

|:] kunna främja och stödja forskning av betydelse för samhället och den vetenskapliga utvecklingen [:l kunna göra bedömningar i alla vetenskapliga frågor och ha överblick över nationell och internationell forskning inom alla relevanta områ— den

[] kunna göra bedömningar av forskningsbehov isamhället och självstän- digt eller i samverkan med olika samhällsorgan initiera och främja angelägen forskning [] ha beredskap och förmåga att ta upp nya problem inom vetenskap och samhälle

EI kunna samverka med universitets- och högskoleorganisationen i frågor som berör den långsiktiga inriktningen av svensk forskning [I kunna verka för internationellt samarbete i forskningsfrågor

El kunna öppet redovisa och motivera sina beslut och ställningstaganden El kunna sprida information om forskning och forskningens resultat [Illa förmåga till successiv omprövning av verksamhetens inriktning och organisation.

7.3. Alternativa organisationsprinciper

7.3.1. Företrädare för allmänna intressen

Enligt sina direktiv skall utredningen överväga i vilka former före- trädare för allmänna intressen bör medverka i rådens avvägningar mellan olika problemområden och projekt. Utredningen finner ett sådant inflytande naturligt mot bakgrund av den diskussion som förts i det föregående om bl.a. forskningsverksamhetens natur och sam- hällets totala forskningsberoende. En medverkan av företrädare för allmänna intressen är ett av medlen för att rådsorganisationen skall kunna uppfylla de krav som enligt utredningens uppfattning måste ställas på den. Uppgiften att finna former för hur detta inflytande skall ske kan inte frikopplas från valet av organisatoriska principer för rådsorganisa— tionen; frågan om företrädare för allmänna intressen måste därför diskuteras i samband med detta val.

Begreppets innebörd

”Företrädare för allmänna intressen” är som begrepp oprecist. En utgångspunkt för utredningens överväganden måste därför vara att fixera vilka slags företrädare för allmänna intressen som bäst tjänar rådsorgani- sationens syften. Först kan då slås fast att alla tänkbara ledamöter i de forskningsfrämjande organen , alltså även vetenskapsmännen själva _, i sin egenskap av samhällsmedborgare kan redovisa och argumentera för allmänna intressen, så som de själva identifierar dem. Någon motsatsställ— ning mellan forskare och ieke-forskare därvidlag råder knappast. Däremot kan ,. lika uppenbart .. inte alla grupper göra anspråk på att företräda samhället i dess helhet, representera allmänna intressen. Den grupp som i detta avseende utskiljer sig före andra är de i politiska val utsedda samhällsrepresentanterna, och främst då riksdagens ledamöter.

I det sammanhang det här gäller kan dock allmänna intressen inte tillgodoses enbart genom en politisk representation i de forskningsstöd- jande organen. Samhällets behov av forskning har tagit sig uttryck i en allt kraftigare utbyggnad av den sektoriellt styrda forskningens resurser och det är naturligt att även representanter för de sektoriella organ och myndigheter, som har att genomföra den politiskt beslutade samhälls— verksamheten, får anses företräda "allmänna intressen”. De representerar samhället som avnämare av forskningsresultat. Hit hör genom sin speciella kompetens särskilt företrädare för den sektoriella forskningen och organ med ansvar för en omfattande sektoriell FoU.

Ett avskiljande av dessa två grupper som i första hand företrädare för allmänna intressen är i så måtto snäv att den skjuter i bakgrunden t. ex. dc organisationer eller sammanslutningar utanför själva statsapparaten vilkas existens och verksamhet visserligen är av stort allmänt intresse men som själva var och en företräder sär- eller gruppintressen av olika slag. Man kan peka på de ideella folkrörelserna, fackliga sammanslutningar och näringslivets övriga organisationer, konsumentkooperationen, etniska sammanslutningar och andra. Även dessa grupper är i skiftande omfatt- ning avnämare av den forskning som produceras med stöd av t.ex. rådsmedel men kan inte på samma sätt som de förutnämnda sägas företräda allmänna intressen.

När det gäller att kanalisera och bedöma forskningsbehov från olika grupper och utgångspunkter är stora kontaktytor och stor öppenhet hos de beslutande organen viktiga och även för större och mindre intresse— grupper i samhället måste naturliga och goda kon'taktvägar till rådsorga- nisationen skapas.

Den rådgivande nämnden vid NFR och den interimistiska samarbets- kommittén för långsiktsmotiverad forskning är exempel på detta kontaktbehov.

Det allmännas inflytande på forskningsfrågorna kan dock ses även i ett större perspektiv. Den med allmänna medel stödda forskningen är en angelägenhet för alla de enskilda människorna, som måste ha krav på att rådsorganisationens arbete drivs med öppenhet, med lyhördth för nya forskningsbehov och med ansvar för att viktiga forskningsuppgifter inte försummas. Att i en rådsorganisation bereda reellt utrymme för företrädare för allmänna intressen i denna vidaste bemärkelse torde dock vara ogörligt. De intimaste kontakterna mellan de många människorna i samhället och forskningen kan till sist åstadkommas endast via de aktiva forskarna själva och forskarnas samhällsengagemang är en viktig faktor i detta sammanhang. Utredningen återkommer härtill i en följande utred- ningsetapp.

Utredningen har med vad som nu anförts velat markera de problem som kan vara förenade med intressegruppsrcpresentation och samtidigt understryka att i en representativ demokrati de politiskt förtroendevalda och företrädare för de inom politiskt beslutade ramar arbetande samhällsorganen synes ha de bästa förutsättningarna att företräda allmänna intressen.

Allnzäninjlytamlets plats i organisationen

Lika viktigt som att fastställa vilka som i detta sammanhang på olika sätt kan företräda allmänna intressen är att definiera hur detta inflytande skall påverka rådsarbetet och valet av organisatoriska former. Det gäller bl.a. de problem som kan tänkas uppstå i en heterogent sammansatt grupp bestående av dels vetenskapliga experter, dels företrädare för samhället med annan saklig kompetens och framför allt andra mandat. I Riksbankens jubileumsfond har denna blandade sammansättning fått en tydlig tillämpning genom att sex av de elva ledamöterna företräder

riksdagen.

Som även framgått av redogörelsen för rådens verksamhet (avsnitt 5.1) har icke-forskare redan nu i begränsad omfattning säte och stämma i vissa råd. Utredningen har i kontakter med både forskare och personer utanför denna grupp i främst riksbanksfondens styrelse men även i andra rådsorgan fått synpunkter på frågan om samarbetet mellan de olika ledamotsgrupperna. Det tämligen samstämmiga vittnesbördet har varit att någon frontbildning med forskare på den ena och icke-forskare på den andra sidan vanligtvis inte förekommer. De vetenskapliga ledamöternas särskilda kompetens när det gäller de vetenskapliga bedömningarna har vitsordats av icke-forskarna men samtidigt har de senare inte ansett sig sakna möjligheter att påverka arbetet.

En synpunkt som redovisats är dock att inslaget av icke-forskare inte bör vara för litet om externa synpunkter skall kunna få slagkraft liksom att de icke-vetenskapliga ledamöterna har stor nytta av att följa ärenden även under beredningen och inte bara när de slutliga avgörandena om forskningsanslag skall fattas. Det bör påpekas att de kontakter som här redovisats främst gäller de fall där icke—forskarna varit politiker eller på annat sätt representerat samhället i stort.

Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa även till de synpunkter som givits i kapitel 1 om forskningsverksamhetens struktur.

Utredningen återkommer till de konkreta frågorna i det följande men vill som en utgångspunkt framhålla att inflytandet för allmänna intressen för att bli meningsfullt bör ha en profil i den meningen att det på vissa nivåer eller i vissa organ tillåts komma till ett mera markerat uttryck.

Utan att på något sätt dramatisera de spänningar det kan bli fråga om måste olika utgångspunkter tydligt kunna framträda t. ex. i synen på samhällsrelevans och inomvetenskaplig betydelse hos den forskning som är aktuell.

Problemen med olika kategorier av samhällsrepresentanter som nyss berörts bör lösas genom att de olika nivåerna och organen inom rådsorganisationen erbjuder olika roller för det allmännas företrädare.

7.3.2 Individuella råd _ nuvarande organisarionsprincip

Ett alternativ som omedelbart erbjuder sig vid överväganden om hur rådsorganisationen skall vara uppbyggd är att bibehålla den nuvarande organisationsprincipen orubbad med individuella, helt skilda enheter baserade som nu på en kombination av faktultctsanknytning och ämnesindelning samt med en samarbetsdelegation av nuvarande typ som forum för gemensamma överläggningar och gemensamt handlande. Inom denna ram skulle kunna prövas den nuvarande gränsdragningen mellan råden.

Företrädare för allmänna intressen kan om denna lösning väljs tillföras råden direkt i en sådan omfattning att de får ett markerat inflytande. Ett sådant system skulle präglas av minimala organisatoriska förändringar och fortfarande anknyta nära till den etablerade organisationen på universi- tetsområdet. Med denna lösning skulle dock råden även i fortsättningen

komma att i allt väsentligt agera som skilda enheter. Möjligheterna att göra samlade gemensamma insatser i större eller mindre tvär/mångveten— skapliga projekt skulle inte ökai någon betydande grad. Inte heller skulle rådsorganisationens förmåga till kollektiv samverkan med den vittförgre- nade sektoriella forskningsorganisationen öka. En förutsättning för att rådsorganisationen skall ha möjlighet att genom sin annorlunda struktur och inriktning berika och medverka i samordning av den sektoriella forskningen är dess egen förmåga till samarbete och samordning. Även frågan om representation för företrädare för allmänna intressen föran- leder med dennailösning vissa problem. Den ovan preciserade utgångs- punkten att allmänintresset på något sätt måste komma till markant uttryck kan knappast lösas utan att ett relativt stort inslag av företrädare för de förtroendevalda politikerna och den sektoriella forskningen får plats i råden och eventuellt bildar majoritet i den. Rådens möjligheter att också stödja kvalificerad forskning utan förutsebar eller näraliggande samhällsrelevans, eller ur samhällelig synpunkt starkt kontroversiell forsk- ning, skulle därvid av mången befaras komma att minska.

l—iorskningsrådsutredningen är inte beredd att förorda en sådan organisation.

7.3.3. Centraliserad rådsorganisation

Ett organisationsalternativ som då aktualiseras är en centraliserad rådsorganisation.

En sådan mer sammanhållen organisation kan utformas på flera sätt. Utredningen har bl.a. övervägt en lösning som innebär att de olika råden sammanförs till ett allmänt råd där avvägningen mellan olika ämnesom- råden, formerna för samlade insatser och tvär/mångvetenskapliga projekt samt frågor om samarbete med t. ex. sektoriella organ eller universitets- organisationen får lösas inom en och samma ram. Det blir i ett sådant system naturligt att tänka sig en fördelning av arbetet på flera nivåer med bl. a. en styrelse ansvarig för petita, långsiktig planering och strategiska beslut, medan beslut om anslag till konkreta projekt i det stora flertalet fall skulle handhas av en annan församling, vars ställningstagande skulle beredas av en enhetligt uppbyggd men starkt differentierad gransknings- organisation. Denna principmodell åskådliggörs genom figur 7 :l.

Rådsstyrelse

Centralt medels- fördelande organ

;Li D: D D: M D D D; [_D—— D i |:! B i D Di D |__—]: 329355; & Figur 7.—1 Centraliserad

_L _ _ _ _| _ _ _ _ _ _ _ _ rådsorganisation. Alt 1.

Figur 7.'2 Centraliserad rådsorganisation. Alt 2.

Rådsstyrelse

_ L

Sektion Sektion Sektion Sektion

1 4 etc

Gransknings- och priorite- ringsorgan

DE DG 85- E%- mm DD

Även en mindre långtgående form av sammanhållen rådsorganisation har utredningen övervägt; en rådsorganisation organiserad som ett antal relativt självständiga sektioner eller ”delråd” under en gemensam styrel- se. Denna modell illustreras av figur 7:2.

En sammanhållen organisation av sådan art ger större möjligheter än den nuvarande eller varianter därav att göra prioriteringar inom den samlade rådsorganisationens ram både beträffande t. ex. tvär/mångveten- skapliga samarbetsprojekt, särskilt dyrbar utrustning, beträffande med sektoriella organ gemensamma forskningsprogram etc. Dessutom kan inom en sammanhållen organisation de för rådsorganisationen gemensam- ma funktionerna av mer allmän natur, kamerala frågor, informations- och dokumentationsfrågor o. dyl. på ett naturligt sätt samordnas.

inflytandet för olika grupper _ vetenskapsmän och företrädare för allmänna intressen ,, kan i en rådsorganisaton av detta slag ges olika plats och utformning.

Styrelsen utgör under alla förhållanden den naturliga plattformen för det tunga samhällsinflytandet. Allmänintressct skulle kunna vara före- trätt även på lägre nivåer i organisationen men skulle rimligtvis där vara relativt sett svagare. På motsvarande sätt skulle den vetenskapliga expertisen kunna ha det dominerande inflytandet i de organ där de vetenskapliga bedömningarna skulle ske. De allmänna intressena kan i en styrelse komma till uttryck i de långsiktiga frågorna och när det gäller att lägga fast ramar för verksamheten. Den vetenskapliga bedömningen och anslagsfördelningcn skulle, som ovan antytts, kunna handläggas och beredas i organ med en för denna verksamhet avpassad sammansättning.

lnte desto mindre är det i själva styrelsefunktionen och dess tänkbara konsekvenser som de enligt utredningens uppfattning avgörande svaghe— terna hos de här aktualiserade principlösningarna ligger.

Ansvarsområdet för en styrelse skulle bli mycket stort. Dess möjlig- heter att tillfredsställande bevaka såväl frågor om samhällets forsk— ningsbehov som de inomvetenskapliga frågorna av långsiktig betydelse över forskningsfrontens hela bredd skulle bli i motsvarande mån små.

I en rådsorganisation sammanhållen under en lekmannadominerad styrelse kan sektioner, delråd eller motsvarande med en annan samman-

sättning komma att se sig som försvarare av strikt inomvetenskapliga och disciplinorienterade synpunkter gentemot en styrelse, där andra intressen är förhärskande. Styrelsen skulle då från vetenskapsmännens synpunkt kunna komma att upplevas inte som ett stöd och en samlande kraft utan som en belastning. Den fruktbara spänningen mellan å ena sidan kraven på hög inomvetenskaplig betydelse, som innebär nyskapande, kritisk omprövning, teoribildning, och å andra sidan kraven på samhällsrelevans skulle då kunna utvecklas till en inte önskvärd polarisering mellan forskare och samhällsreprcsentanter.

lin sådan utveckling skulle även i lindriga former kunna inverka menligt på rådens arbete .. och detta inte minst när det gäller deras aktiva intresse för att främja och stimulera forskning av betydelse för samhället. Detta skulle i förhållande till dagsläget då man inom rådsorganisationen i inte obetydlig utsträckning söker driva fram forsk- ning kring vad man anser särskilt angelägna samhällsfrågor . innebära ett steg tillbaka.

Självfallet är styrelsens sammansättning i detta sammanhang av största betydelse och möjligheter kan kanske finnas att göra sammansättningen av delråd/sektioner respektive styrelse sådan att förutsättningar för ett friktionsfritt samarbete skapas. Målsättningen att inflytandet för allmän- na intressen på något ställe måste komma till markerat uttryck inom rådsorganisationen och uppfattningen att en styrelse utgör den naturli- gaste plattformen härför gör dock tanken på en forskardominerad styrelse olämplig.

Förutom dessa överväganden av principiell natur kan praktiska skäl anföras mot en starkt centraliserad organisation ledd av en styrelse. Såväl den variant där de olika disciplinområdena helt integreras i en organisa- tion som den där man särskiljer delråd eller sektioner kommer att administrativt innebära en mer tungrodd organisation. Den skulle medföra längre beslutsvägar för många ärenden och risker för byråkrati- sering, i sämre mening. Utredningen har funnit utländska förebilder tala för att dessa risker är påtagliga.

Ansvarsområdenas storlek, risken för motsättningar inom organisa- tionen och praktiska hänsyn utgör sammanfattningsvis skälen mot en centraliserad organisatorisk lösning. Andra vägar måste prövas för att skapa de önskvärda möjligheterna till samarbete och samplanering mellan forskningsråd inbördes och mellan råden och den omfattande sektoriella forskningsorganisationen.

7.3.4. Självständighet under samverkan

Utredningen har funnit det möjligt att tillgodose kraven på tvär-mång- vetenskapliga kontakter, gemensamma insatser, samprioritering inom rådsorganisationen och mellan denna och sektoriella organ och ett verksamt inflytande för allmänna intressen genom en organisation utan den centraliserade lösningens nackdelar.

Utredningens förslag innebär att vid sidan av självständiga forsknings— råd ställs ett organ som isamverkan med råden, andra liknande organ och

Figur 7.3 Principle]! upp— byggnad av forsknings- rådsorganisationen.

| I

| | | | | | | i

| IC] IC]

!

* l [ Råden sido- |D

ordnat organ

| (forsknings- |D

| rådsnämnd) | | I huvudsak disciplinorienterade | Sektors- forskningsråd orientera- L— ———————————————— — J de organ

sektoriella organ skall stimulera och stödja samhällsrelevant forskning med hög inomvetenskaplig betydelse och samarbetet mellan råden över- huvud.

Utredningen föreslår att detta organ benämnes forskningsråds- nämnden. Förslagets innebörd framgår av figur 713. . Indelning, sammansättning och arbetsformer för de olika organen behandlas närmare i kapitel 8-—12 nedan men redan här måste två förhållanden framhållas som är av särskild vikt.

Den sidoordnade ställningen hos det nya organet får inte medföra risker för svaghet. Enbart diskussions- och opinionsbildande uppgifter, som genom sin vaghet får liten genomslagskraft, är inte tillräckliga. Detta innebär bl. a. att organet måste disponera egna medel att fördela på projekt av tvär/mångvetenskaplig natur och på forskningsprojekt och andra aktiviteter som inte naturligt finansieras av enskilda råd. Det måste även ges möjligheter att självständigt ta egna initiativ ' det får inte endast bli en strategisk reserv för råden.

Den uppgift det föreslagna sidoordnade organet tänks få innebär bl. a. att det skall bidra till att överbrygga inte bara gränsdragningarna mellan olika disciplinområden utan också mellan olika sektoriella organ som arbetar inom samma större fält. Detta har aktualiserat frågan om dess allmänna ställning. Utredningen har bl. a. frågat sig om ett organ av denna typ skulle göra bättre tjänst som forum i forskningsfrågor i första hand för de olika samhällssektorernas organ. Utredningen har dock stannat för att detta organ bör ligga inom rådsorganisationens sfär. Skälen härtill är flera.

För det första är själva utgångspunkten, forskningsaspekten, ett skäl för denna lösning. För rådsorganisationen är forskningsfrågorna huvud- uppgiften och forskningsanknytningen hos råden, som i sig berör alla samhällssektorer, gör en koppling dit rimlig. Detta förhållande motsvaras av den jämfört med den sektoriella forskningsorganisationen ändå relativa enhetlighet som präglar rådsorganisatonen. Den sektoriella forsknings— organisationen är föränderlig och oenhetlig och ett renodlat sektori- ellt samarbetsorgan skulle bli i motsvarande män omfångsrikt, splittrat

och frisvävande. Vidare för samarbetet över olika såväl sektoriellt som ämnesmässigt avgränsade områden ofta med sig svårigheter av inomveten- skaplig natur: metodutvecklingsfrågor, teorifrågor, som ligger särskilt centralt inom rådsorganisationens intresseområde. Av betydelse för utredningens ställningstagande är också att en anknytning till rådsorgani- sationen gör det möjligt att mer rationellt lösa en rad av de samordnings- och samarbetsproblem, som rådsorganisationen, oavsett den sektoriella eller överhuvud den samhällsorienterade forskningen, har att möta. Det kan här gälla finansieringen av särskilt dyrbar utrustning, informations- oeh dokumentationsfrågor, gemensamma arbetsgivarfrågor och andra liknande spörsmål.

Utredningen har i ett antal organisationsspel prövat denna lösning där raden bevaras som i huvudsak disciplinorienterade med särskilt ansvar för den inomvetenskapliga utvecklingen och där mellan dem och de sektoriella organen men inom rådsorganisationen ställs en forsknings- nämnd med särskilt ansvar för att stimulera samhällsrelevant forskning. ()rganisationsspelen har tagit upp både föreliggande och tänkta samord- ningsproblem och berört såväl starkt kontroversiell forskning, finansie- ringen av dyrbar vetenskaplig utrustning som stora samordnade forsk- ningsprogram mellan råd och sektorsorgan. Utredningen har funnit att den föreslagna lösningen under vissa förutsättningar kan fungera väl och har när det gäller den närmare utformningen av rådsorganisationens arbete tagit hänsyn härtill. '

7.3.5. Uppgifter för en ny rddsorganisaton

De i kapitel 6 diskuterade förhållanden, som enligt utredningens bedömning under den nu överblickbara framtiden kommer att prägla rådsorganisationens arbetsvillkor och de krav på en rådsorganisation som ovan formulerats, kan nu sammanföras i en beskrivning av rådsorganisa- tionens och dess olika delars uppgifter. Mot denna bakgrund kan så den mer detaljerade utformningen av rådsorganisationens organ och arbets- former diskuteras och utredningens förslag och rekommendationer ytterligare konkretiseras. Rädsorganirationens övergripande uppgift är

att i samverkan med andra forskningsstödjande organ främja forskning av betydelse för samhället och vetenskapens utveckling och verka för att sprida information om forskning och kunskap om forskningens resultat.

De enskilda rat/ens uppgifter är

att främja inomvetenskapligt betydelsefull forskning och utvecklingen av på sådan forskning grundade kunskaper och därvid beakta behovet av forskning inom från samhällelig synpunkt viktiga områden att självständigt eller i samverkan med andra forskningsstödjande organ finansiera sådan forskning och därmed sammanhängande verksamhet att genom planering på kort och lång sikt främja en ändamålsenlig

utformning av stödet till sådan forskning

att initiera forskning och bidra till att skapa vetenskaplig kompetens som är angelägen från inomvetenskaplig eller samhällelig synpunkt att utföra en kompetent, öppet redovisad och brett förankrad vetenskap— lig granskning, bedömning och värdering av den forskning som kan komma ifråga för eller har rådens stöd att redovisa sina bedömningar av forskningens samhällsrelevans och utröna forskningsbehov inom olika samhällsområden samt i samverkan med andra forskningsstödjande organ identifiera forskningsområden av gemensamt intresse att ta vetenskapligt och finansiellt ansvar för investeringar eller andra åtaganden av betydelse för den långsiktiga inriktningen av svensk forskning att verka för internationellt forskningssamarbete och tvär/mångveten- skapligt samarbete över råds-, fakultets-, disciplin- och sektorsgränser.

Det råden sidoordnade organets wforskningsrådsnämndens ' särskilda uppgifter bör enligt utredningens uppfattning bli

atti samverkan med de enskilda råden och andra forskningsstödjande organ initiera och stödja forskning främst inom områden som år angelägna från samhällets synpunkt atti samverkan med råden och andra anslagsgivande organ genom planering på kort och lång sikt främja en ändamålsenlig utformning av stödet till forskning att verka för samarbete mellan rådsorganisationen och de ansvariga samhällsorganen vid vetenskaplig bedömning, initiering och finansi- ering av forskning att verka för att särskilt dyrbar vetenskaplig utrustning efter avvägning inom råden och andra berörda organ kan finansieras inom ramen för rådsorganisationens resurser eller genom samfinansiering mellan denna och berörda organ att bidra till samordning av rådens verksamhet inom områden av gemensamt intresse, såsom information och dokumentation, forsk- ning om forskning, internationella frågor som inte hanteras av de enskilda råden, gemensamma arbetsgivarfrågor etc., samt att verka för möjligast enhetliga handläggnings- och granskningsrutiner inom råds- organisationen att i samarbete med forskningsråden verka för en successiv omprövning och förnyelse av rådsorganisationen, dess verksamhet och ansvarsområde.

8. Forskningsrådsnämnden

De. ovan berörda organisationsspelen och utredningens överväganden i samband med dessa frågor har gjort klart att den föreslagna forsknings- rådsnämnden behövs för att åstadkomma de samverkansmöjligheter åt olika håll och i olika frågor som utredningen bedömt nödvändiga. Övervägandena har självfallet också gällt hur verksamheten skall anpassas gentemot de organ med vilka den skall söka samarbete och hur dess arbete skall bli så effektivt som möjligt. Utredningens förslag i dessa frågor redovisas i det följande. Arbetsformerna, administrativa frågor och anslagssystem i den nya organisationen behandlas i kapitel 1] och 12.

8.1. Forskningsradsnämndens ställning

Forskningsrådsnämnden bör inte få ställningen av ett nytt forskningsråd av gängse slag, ett slags ”allmänt råd" eller "råd för riktad grundforsk- ning” lika litet som det blir en styrelse över råden.

lin viktig del av dess uppgifter blir att vara ett forskningsrådens samarbetsorgan. ] detta avseende övertar den uppgifter som i den nu- varande organisationen handlagts av den inofficiella (men etablerade) forskningsrådens samarbetsdelegation, men därutöver ges den ökade möjligheter att samordna verksamheter av gemensamt intresse för råden och de intressen dc representerar. Härutöver måste dock nämnden ha möjligheter att självständigt agera både inåt gentemot rådsorganisationen och även i hög grad utåt gentemot sektoriella och övriga forskningsstöd- jande organ. Därför bör den få en i väsentliga delar annan ställning och sammansättning än den nuvarande samarbetsdelegationen. Frågorna om nämndens och övriga rådsorgans sammansättning behandlas samlat i kapitel 10.

Organets ställning karakteriseras genom den benämning utredningen föreslår: forskningsrådsnämnden (i fortsättningen förkortat FRN), som avser att markera både dess anknytning till rådsorganisationen och dess självständiga men inte överordnade ställning.

Nämndens uppgift att initiera forskning inom viktiga forskningsom- rfiden kräver förutom en självständig ställning egna resurser. litt aktivt agerande från nämndens sida skulle försvåras om den blev beroende av forskningsrådens eller andra organs personella och ekonomiska tillgångar.

Detta innebär att FRN måste disponera över egna kansliresurser och medel för särskilda utredningar, projektplancringsinsatser och pilotstu- dier liksom för de med rådsorganisationen gemensamma funktioner, som kan komma att läggas inom nämndens ansvarsområde.

Uppgiften att stödja forskningsverksamhet främst inriktad mot samhällets behov kan dock inte begränsas till enbart policyuttalanden, framtagning av projektplaner etc. De måste också innefatta direkt stöd till forskningsprojekt. De forskningsuppgifter som i första rummet kommer ifråga för nämndens stöd blir som framgått bl. a. av utredning— ens organisationsspel sannolikt både omfattande och tvär/mångveten- skapliga till sin natur. De kommer inte sällan att gripa över flera råds forskningsfält och i många fall också beröra flera sektoriella organs ansvarsområden. Mångfalden intressenter med olika intresseinriktning, skillnader i finansiell situation, olika prestigebindningar eller olika nyanser i bedömningen av den vetenskapliga betydelsen eller den samhälleliga relevansen kan skapa svårigheter när det gäller finansiering och genomförande av projekten. Dessa kan lättast överbryggas av ett organ utrustat med egna medel och med uppgift att stödja just sådana typer av insatser. Genom att ge FRN egna anslagsmedel markerar man även den vikt som bör läggas vid att den forskningsverksamhet rådsorganisationen stöder också skall vara ett uttryck för samhälleliga forskningsbehov.

Det bör också innebära att FRN, liksom räden, ges ställning som självständig myndighet direkt under regeringen.

Forskningsrådsutredningen har inte till uppgift att bedöma eller avge förslag beträffande forskningsberedningen. Utredningen kan dock inte underlåta att kommentera de konsekvenser från beredningens synpunkt som ett genomförande av utredningens förslag kan tänkas medföra.

Utredningens förslag tar sikte på en starkare anknytning mellan av forskningsråden stödd forskning och den sektoriellt bedrivna forsk- ningen. Rådsorganisationen — råden och FRN _. fär starkt ökade möjligheter att överblicka och bevaka behovet av forskning inom olika samhälls- och forskningsområden. Genom de förbättrade samarbetsmöj- ligheter som ett inrättande av FRN innebär även i en rad andra frågor _- tungutrustningsfrågor, internationellt forskningssamarbete av allmännare innebörd, frågor om forskningsstatistik, informations- och dokumenta- tionsfrågor etc. ,. ökar organisationens slagkraft och möjligheter ytterli- gare. Detta innebär att en ny situation uppstår i förhållande till den som rådde då forskningsberedningen inrättades. En omprövning av bered- ningen kan visa sig befogad men utredningen vill understryka att en eventuell sådan omprövning inte är en förutsättning för ett ställnings- tagande till dess förslag.

8.2. Forskningsrådsnämndens uppgifter

8.2.1. Samarbetet med råd och sektorsorgan i forskningsfrågor

lFRst uppgifter måste ytterligare preciseras för att dess roll och möjligheter skall klargöras.

Det angelägna i att FRN ges möjligheter att genom egna utrednings- insatser, pilotstudier eller andra initiativ agera självständigt har nyss framhållits liksom nödvändigheten att nämnden ges personella och ekonomiska medel härför. De ekonomiska insatserna för genomförandet av de forskningsprojekt FRN skall stödja bör dock normalt ske genom samfinansiering mellan FRN och berörda intressenter, dvs. forskningsråd och sektoriella organ.

Denna huvudprincip — att FRN inte ensam finansierar de projekt den vill stödja .- är viktig av flera skäl. FRN:s insatser kan härigenom täcka ett större antal samhällssektorer än eljest vore möjligt. Dess roll som katalysator för både råd och sektorsorgan — dess möjligheter att stimulera fram ett ökat intresse hos dem för det slags forskningsprogram nämnden stöder .. blir mer framträdande. Samfinansieringen skapar också en garanti mot en tänkbar utveckling innebärande att t. ex. forskningsråden lät FRN överta ansvaret för finansieringen av samhälls- inriktad forskning medan de själva utvecklade en exklusivt inomveten- skaplig profil. Samfinansieringssystemet utgör också bästa möjliga mot- vikt mot att ”samhällsintresset” blir ett så dominerande urvalskriterium att frågan om forskningens kvalité skjuts i bakgrunden; råden måste i jämförelse med sina övriga projekt bedöma de med FRN samfinansierade projekten som så värdefulla att en satsning är försvarbar även ur inomvetenskaplig synvinkel. Denna princip är därför viktig i så måtto att den understryker rådens ansvar för att stödja forskning som de anser vetenskapligt angelägen. l motsvarande grad innebäri förekommande fall en samfinansiering med sektorsorganen ökad garanti för att forsknings- projekten av dessa bedöms vara av intresse.

Detta system får också som naturlig konsekvens att FRN inte behöver utrustas med en egen apparat för den vetenskapliga värderingen av forskningsprojekt. [för denna prövning kan normalt forskningsråden och den granskningsorganisation de förfogar över liksom sektorsmyndigheter- nas motsvarande organ utnyttjas. Givetvis skall nämnden som ett led i sitt planeringsarbete kunna tillsätta särskilda referens- eller arbetsgrupper och ge anslag till enskilda och forskargrupper för pilotstudier och forsknings— planering inom av nämnden prioriterade områden. Den bör därvid kunna utnyttja även rådens olika gransknings- och planeringsorgan. Av systemet följer dock att FRN inte normalt skall på samma sätt som forskningsrå- den ta emot ansökningar från och ge anslag för forskningsprojekt till enskilda forskare.

FRst samarbete med de sektoriella forskningsstödjande organen blir utomordentligt viktigt.

Klart är att FRN i samarbete med råden kan stödja forskning som rådsorganisationen bedömer vara av betydelse för samhället utan att de

sektoriella organ som närmast berörs av forskningen är inkopplade i bedömningsprocedur eller finansiering. En viktig uppgift för de enskilda råden och för rådsorganisationen som helhet är just att stödja forskning som kan ge alternativa lösningar till eller kritiskt penetrera även verksamhet som av myndigheterna eller i den offentliga debatten betraktas som etablerad eller odisputabel.

Detta förhållande får dock inte frammana bilden av en genomgående motsättning mellan den sektoriella forskningen och en obunden, akade- misk forskning. Rådsorganisationen och den sektoriella forskningsorgani- sationen har i betydande grad möjligheter till samsyn när det gäller att välja områden för forskningsinsatser; de skillnader i bedömningarna som förekommer berör i allmänhet främst frågan om i vilket tids- och planeringsperspcktiv insatserna skall ske. Den helhetssyn på forsknings— verksamheten, som utredningen sökt åskådliggöra genom att arbeta med begreppsparet inomvetenskaplig betydelse och samhällsrelevans, anser utredningen alltså skall kunna återspeglas i ett fruktbart samarbete mellan råden, FRN och de sektoriella organen.

Det samarbete som i den nuvarande rådsorganisationen sker mellan råden och de sektoriella organen dels genom särskilda samarbetsgrupper, dels genom viss sektoriell representation i en del av råden och deras prioriteringsorgan (jfr avsnitt 5.1.2) bör utvecklas. I en rad fall är den raka kontaktvägen mellan ett forskningsråd och ett sektorsorgan den tillräckliga och naturliga formen för sådant samarbete. Det komplicerade mönster, som har skapats av den vetenskapliga utvecklingen själv och av sammansattheten och bredden på de problem som samhället idag vill möta med bl. a. forskningsinsatser, gör dock att samarbetsfrågorna bör angripas också ur ett bredare perspektiv. Utredningens förslag syftar till att skapa förbättrade möjligheter för sektorsorganen att få kontakt och etablera samarbete med de forskningsutförande organ som står råden nära. FRN kan här fylla en kännbar brist i den svenska forskningspoli- tiska utrustningen.

Nämndens uppgift i detta sammanhang blir att aktivt söka skapa övergripande samarbetsprojekt mellan råd och sektorsorgan. För att uppfylla detta mål kan FRN dels ta egna initiativ och föreslå samarbets— insatser, dels utgöra ett kontakt- och serviceorgan för att pröva och förmedla uppslag eller förslag till forskningsinsatser från råd eller sektorsorgan. FRN skall för att fullgöra denna uppgift kunna knyta till sig permanenta eller mer tillfälliga kommittéer, sammansatta av företrä- dare för forskningsstödjande råd, myndigheter och andra organ, som är berörda.

Särskilt vill utredningen peka på de möjligheter som FRN och rådsorganisationen i dess helhet i samarbete med sektorsorganen bör ha att göra insatser för sektorer med relativt sett små forskningsresurser och för sektoriell forskning där metodutveckling bedöms särskilt angelägen. Ökade sådana satsningar kan bli en väg att möta kraven på forskningsin- satser från samhällssektorer där bristen på utbildade forskare kan bli en hindrande faktor i utvecklingen. Rådsorganisationens vida ram och möjligheter till successiva tyngdpunktsförskjutningar kan då utgöra ett

alternativ till en sektoriell fördelning av forskningsmedel i alltför små och specialiserade poster. En dylik tendens är fortfarande fullt märkbar i den utvecklingsfas som den sektoriella forskningen idag befinner sig i.

Till detta sammanhang hör också frågan om inrättandet av fristående institut inom särskilda forskningsområden. Enligt utredningens uppfatt— ning 'utgör forskningsprogram inom universitets- och högskoleorganisatio- nen finansierade i samarbete mellan sektoriella organ, forskningsråd och övriga intressenter ett alternativ till sådana institut. Med sådana forsk- ningsprogram kan forskning inom angelägna områden snabbare komma igång och genomföras i större skala än om särskilda institut skulle byggas upp. De svårigheter i fråga om flexibilitet och vidmakthållande av kompetens som kan vidlåda särskilt små institut kan härigenom också lättare undvikas.

Även de frågor rörande långsiktsmotiverad forskning som utredningen i särskilda direktiv ålagts att överväga kan bäst finna sin lösning genom att FRN får ett särskilt ansvar för dem.

lfRst möjligheter till initiering, samplanering och delfinansiering ökar avsevärt dess möjligheter att skapa det samarbete mellan forskande och forskningsberoendc organ som blir allt angelägnare i samhällets verksamhet. Detta torde leda till att volymen av kvalificerad forskning med hög samhällsrelevans ökar, att särskild uppmärksamhet riktas mot försummade problemområden och att den fara för isolering som hotar både strikt sektoriell och strikt disciplinorienterad forskning minskar.

Det är viktigt att betona att samarbetet skall ske mellan självständiga parter. [ de projekt där FRN medverkar skall de olika organen på grundval av utarbetade forskningsplaner fatta separata beslut om medels- tilldelning m.m.

Den medvetna begränsning av ["Rst aktionsmöiligheter som ligger i principen om att samfinansiering som regel bör ske gör naturligtvis att rådens och sektorsorganens intresse mätt i vilja till ekonomiska insatser kommer att utgöra ett viktigt kriterium vid val mellan olika projekt. FRst ställningstagande måste dock grundas på en totaluppfattning av forskningsbehov och forskningsmöjligheter, vilket understryker dess betydelse ur forskningspolitisk synpunkt.

8.2.2. I'brskningsrådsnämnden som råde/ls samarbetsorgan

Till FRN bör också kunna knytas ett ansvar för frågor som utan att vara direkta forskningsfrågor har ett för hela rådsorganisationen gemensamt intresse och som därför naturligen kan åvila ett samarbetsorgan av det slag FRN föreslås utgöra. Flera områden är aktuella för ett sådant gemensamt uppträdande av råden.

Den nuvarande samarbetsdelegationen har trots sin inofficiella status i vissa fall gjort tjänst som remissinstans i frågor av gemensamt intresse för råden. Av utredningens förslag följer att FRN och liksom hittills råden skall vara självständiga organ och alltså även i remissärendcn uppträda självständigt. Ett gemensamt uppträdande kan dock i vissa fall vara önskvärt och utredningen förutsätter att former för detta kommer att

utvecklas.

Hit hör även en fortsatt samordning av de rutiner råden tillämpar vid sin anslagsbehandling. Den samordning som i dessa frågor inletts via samarbetsdelegationen bör enligt utredningens mening fortsätta.

litt annat exempel utgör den verksamhet som bedrivs inom kom- mittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi (FEK). Utred- ningen bedömer det vara angeläget att kommittén kan fortsätta sin verksamhet och finner det naturligt att den knyts till FRN där den kan bli ett värdefullt instrument för detta organs speciella uppgifter liksom för de enskilda råden.

Ytterligare områden där gemensamma problem talar för ett överföran- de av ansvar till en nyskapad forskningsrådsnämnd är informations- och dokumentationsfrågor liksom forskningsstatistik. Utredningen framlägger i kapitel 11 vissa förslag härom. Även beträffande finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning är FRN ett naturligt samarbetsorgan. Preciserade förslag härom framlägges i kapitel 12 och 17.

litt allt viktigare inslag i rådens verksamhet är internationellt vetenskapligt samarbete. Varje råd måste driva sådant arbete i former som anpassas för respektive ämnesområde och utan dirigerande ingripan— den från andra organ. Utvecklingen går dock även här mot disciplinöver- gripande och allmänna samarbetsformer. Det under 1974 bildade liuropean Science Foundation (liSF) är exempel härpå. De speciella krav på ett enhetligt nationellt uppträdande, på systematiskt informations- inhämtande, .informationsspridning och överblick, som det internatio- nella samarbetet ställer, motiverar att FRN får rollen av fokusorgan för övergripande internationella vetenskapliga frågor och att till FRN knyts de sekretariatsresurser som för detta ändamål kan bli erforderliga. FRN bör kunna vara ett serviceorgan åt de enskilda råden i dylika frågor. Dessa frågor återkommer utredningen till i en kommande utredningsetapp.

Härutöver bör diskuteras i vad mån FRN och det därtill knutna kansliet skall utföra mer renodlat administrativa serviccuppgifter för de berörda råden, t. ex. kameralt arbete, för administration erforderlig statistikproduktion, arkivtjänst. Vissa rationaliseringsvinster i själva han- teringen av dessa uppgifter kan sannolikt göras men detta är inte den enda faktorn av betydelse. Avgörande måste vara hur uppgiftsfördel- ningen påverkar arbetet i råd och FRN. Dessa frågor hänger samman med hela frågan om rådsorganisationens sekretariatsfunktion och bör prövas i särskild ordning. Utredningen återkommer härtill i kapitel 12.

Varje statlig myndighet har till uppgift att företa en successiv omprövning av den egna organisationen och formerna för sin verksamhet. En sådan uppgift bör självklart ankomma också på rådsorganisationen och är av särskild vikt där med hänsyn till den snabba och skiftande utvecklingen inom olika forskningsfält som kan mer eller mindre genomgripande påverka förutsättningarna för organisationens utformning, inriktning och arbetsmetoder. FRN får genom bredden i sin verksamhet och genom den sammansättning av organet som utredningen kommer att föreslå i avsnitt 10.3 goda möjligheter att i samarbete med råden verka för en successiv omprövning och förnyelse av rådens verksamhet.

Detta kan ske i flera former: genom utredningar, konferenser för utvärdering och analys av rådsorganisationens verksamhet och genom att lfRN på basis härav gör rekommendationer eller framlägger förslag till reformer i rådsorganisationen eller i rådsarbetet. De vart tredje år återkommande konferenser mellan forskare, som utredningen nedan (avsnitt l0.2.3) föreslår, blir en viktig informationskälla härvidlag. litt annat viktigt inslag i ett sådant samarbete är att FRN tar initiativ till samråd och samplanering i anslagsframställnings- och budgetfrågor. FRN bör inte heller i detta avseende få styrelsefunktion gentemot de enskilda råden —- utredningen förutsätter att förslag vars genomförande fordrar beslut av regeringen framläggs efter samråd med det eller de råd som berörs av förslagen.

8.3. Forskningsradsnämndens medelsbehov

Utredningen vill betona att den uppgift som åläggs rådsorganisationen genom utredningens förslag om bl.a. inrättande av FRN måste ses som en utvidgning av dess ansvarsområde. De medel som krävs för att dessa nya och vidgade forskningsinsatser skall komma till stånd måste tillföras rådsorganisationen utan att grunden för dess nuvarande åtaganden rubbas.

l"RN:s medelsbehov kan uppspaltas i två huvuddelar. Den ena delen avser de egentliga forskningsstödjande insatserna och den planering som är nödvändig för dem. För dessa kostnader bör samma princip gälla som f. n. gäller för råden, dvs. att kostnaderna för forskning och planering anslagsmässigt hålls samman. Härigenom underlättas en anpassning av planeringsverksamhetens omfång till arten av den forskning nämnden stöder. Den andra delen avser medel till sådana för rådsorganisationen gemensamma allmänna aktiviteter som ovan berörts och som FRN ges ansvaret för. Hit hör bl. a. frågorna om forskningsstatistik, information och dokumentation, finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning. Utredningen återkommer till de anslagstekniska frågorna för rådsorgani- sationen i kapitel 12.

Behovet av förskningsmedcl måste både när det gäller sektoriellt styrd forskning och forskning som finansieras via forskningsråd eller den fasta forskningsorganisationen vid universitet och högskolor till stor del fixeras på grundval av allmänna bedömningar. Forskningsbchoven kan i och för sig ses som oändliga och resultaten av verksamheten är svåra att förutse. Behoven av medel kan inte fixeras annat än per projekt.

Resurstilldelningen till forskningsråden torde grunda sig på en sammanvägning av uppfattningar om vilka forskningsområden som är angelägna ur samhällets synpunkt, kostnadsprofilcn för det slags forsk— ning de olika råden stöder samt i någon mån storleken av de krav som riktas mot råden från forskarnas sida; härvid spelar givetvis basorganisa- tionens storlek en avgörande roll.

När det gäller den sektoriella forskningen skall insatserna för forskning ske mot bakgrund av en bedömning hur forskning i förhållande

till andra insatser kan bidra till att uppnå de sektoriella verksamhets- målen. Även här är svårigheten att göra precisa uppskattningar av niedclsbehoven uppenbara.

Beträffande lfRst behov av medel för forskningsstöd kan inga säkra beräkningar göras utifrån en uppskattning av olika forsknings- eller samhällsområdens särskilda behov. Nämndens forskningsstöd skall kunna inriktas mot alla forskningsområden och sektorer och bör utgöra en särskilt rörlig resurs. När det gäller storleken av FRst medel blir en allmän bedömning av rimlig storlek, rimlig ekonomisk tyngd och handlingsförmåga med hänsyn till arten av nämndens uppgifter och ställning viktig för ställningstagandet. Subjektiva synpunkter spelar här med nödvändighet in.

lin faktor av särskild betydelse vid bedömning av FRst behov av medel är dock samfinanseringsprineipen. FRN kommer att genom sina insatser engagera både forskningsråden och sektoriella organ ekonomiskt och nämndens medel måste stå i rimlig relation till de finansiella resurserna hos de organ med vilka den skall samarbeta.

De detaljerade formerna för samarbetet mellan FRN, råd och sektorsorgan vid fördelningen av insatser mellan dem varken kan eller bör utredningen söka fastlägga. Det är av vikt att självständigheten hos de olika organen bevaras och att samarbetet får växa fram utifrån sina egna förutsättningar och de. skiftande forskningsbehov som skall tillgodoses, Som underlag för bedömningen av FRst medelsbehov för forskningsin— satser har utredningen emellertid utfört räkneexempel som belyser hur stora ekonomiska engagemang samfinansieringsprincipen kan innebära för råd och sektorsorgan. Räkneexemplen är schematiserade och det bör betonas att formerna för samarbete helt säkert kommer att vara långt mer varierade än vad som kunnat inrymmas i de enskilda exemplen. lin utgångspunkt vid flertalet beräkningar har dock varit att l-"Rst stöd koncentrerats till projektens inledningsperiod. Härigenom har markerats utredningens uppfattning att FRN:s förmåga att löpande ta nya initiativ måste betonas. Omvänt ges övriga samverkande organ ,, råd och sektorsorgan möjligheter att inom sina ramar successivt skapa utrymme för de åtaganden samfinansieringen med IFRN innebär. Räkneexemplen redovisas i bilaga 5.

FRNIS insatser kommer att kräva en betydande planering bedriven i samarbete mellan FRN, råd och sektorsorgan. [in stor del av lFRst forskningsstöd kommer att kunna sättas in först efter ett förberedande arbete som i vissa fall kan sträcka sig över flera år. Medelstilldelningen till FRN bör därför vara planerad på längre sikt än ett år och anknyta till den långsiktiga planering och flerårsbudgetering som nämnden utför. Uppbygg— naden av lfRst resurser bör av samma skäl ske successivt men efter en från början fastställd plan och därefter fortlöpande prövas med hänsyn till erfarenheterna av dess verksamhet., nämndens behov och tillgängliga resurser.

FRst anslag bör byggas upp under en treårsperiod. Detta innebär med hänsyn till den plan för genomförandet av utredningens förslag som presenteras i kapitel 18 att FRN under budgetåret 1979/80 bör vara

finansiellt fullt utbyggt. Mot bakgrund av de redovisade räkneexemplen och de överväganden utredningen gjort beträffande arten av lfRst uppgifter föreslår utredningen att FRN under budgetåret [979/80 skall disponera 30 mkr för forskning och forskningsinitierande verksamhet. För det första verksamhetåret — 1977/78 bör beräknas 8 mkr. samt för 1978/79 16 mkr.

Frågan om anslagsmedel i övrigt för FRN behandlas i kapitel 12, 17 och 18.

9. Indelningen av forskningsråden under utbildningsdepartementet

Indelningen av de forskningsråd som sorterar under utbildningsdeparte— mentet framgår av figur 911.

| | Sekretariat G

MF R/A Allmänmedicinska sektionen MF R/F Försvarsmedicinska sektionen SF RIS Socialvetenskapliga sektionen SF R/R Rättsvetenskapliga sektionen SFR/P Sektionen för psykologi och pedagogik

Som figuren åskådliggör och som utförligt visats i kapitel 5 är den organisatoriska strukturen tämligen oenhetlig. AFR och leR är själv- ständiga råd med egna ordförande men med långtgående samordning av sekretariatsarbctet. MFR är uppdelat på två sektioner Linder gemensam ordförande och med gemensamt sekretariat. HFR är uppbyggt som ett enhetligt råd med ett sekretariat medan Slfst sektionsindelning och arbetsformer gör det berättigat att tala om tre delråd med gemensam ordförande och gemensamt sekretariat som sammanhållande band. Som framgått av genomgången i kapitel 5 har rådens arbetsformer präglats av den olika uppbyggnaden.

Den yttre organisatoriska oenhetligheten hos råden under utbildnings- departementet motsvaras till viss grad även av en inre. Tydligast är detta inom naturvetenskaperna. Ansvaret för det i vidaste mening naturveten- skapliga området är inom utbildningsdepartementet uppdelat på tre råd. Två av dessa (NFR, AFR) är klart disciplinorienterade och täcker delvis samma grundläggande vetenskapsområden (fysik, kemi, biologi) men

Figur 9tl Indelningen av forskningsråden under ul- Irildningsdepartenrenter.

skiljer sig däri att hos det ena rådet forskningsfältet kan sägas vara begränsat till mikrokosmos. Det tredje rådet som stöder en omfattande naturvetenskaplig forskning (MFR) är klart orienterat mot en viktig samhällssektor ., sjukvården.

] bilden av det rörliga stödet till naturvetenskaplig forskning måste dock i detta sammanhang dras in även andra organ. STU har ansvaret för stödet till allmänt kompetensuppbyggande teknisk forskning . teknisk grundforskning och har därigenom en betydelsefull kontaktyta gentemot främst AFR/NFR (jfr avsnitt 4.3.2). (lränsdragningsfrågorna mellan S'l'U och AFR/NFR behandlar utredningen i kapitel 15.

SJFR stöder forskning inom jordbrukets högskoleområde och har därigenom ansvar inom viktiga delar av främst biologisk forskning. Även här är gränsytorna mot NFR stora (jfr avsnitt 4.3.3).

Rymdforskningens organisation komplicerar ytterligare bilden av det allmänna ansvaret för den inomvetenskapligt betydelsefulla naturvctcnv skapliga forskningen. Delegationen för rymdverksamhet under industri- departementet disponerar de medel som under anslaget Naturvetenskap- Iig forskning i utbildningsdepartementets huvudtitel anvisas för rymd- forskning. Vid sidan härav disponerar delegationen ett särskilt anslag för Sveriges deltagande i 1£SRO:s vetenskapliga program och Sveriges bidrag till driften av sondraketförsöksplatsen tisrange. Under industrideparte- mentets huvudtitel anvisas medel för delegationens övriga verksamhet (jfr avsnitt 4.3.2).

Grundläggande biologisk och medicinsk forskning stöds förutom av MFR och AFR/NFR också av Riksföreningen mot cancer som erhåller visst statligt bidrag via utbildningsdepartementets huvudtitel (jfr avsnitt 4.5.1).

Beträffande HFR och SFR är förhållandet gentemot andra organ mindre komplicerat men deras indelning och ansvarsfördelningen dem emellan uppvisar oklarheter som bör uppmärksammas.

9.1. Alternativa principer för radsindelningen

Både den organisatoriska och den vetenskapliga oenhetligheten i rådsor— ganisationen kan i och för sig förklaras genom det sätt på vilket den vuxit fram, det sätt på vilket nya vetenskapsområden utvecklats, anknytningen till universiteten med deras fakultetsindelning och anknytningen till sektoriella mönster etc. Utredningen hänvisar till kapitel 2 och 4 ovan.

När det gäller indelningen av råden har utredningen redan gjort ett principiellt ställningstagande i och med att tanken på en fullständig centralisering av råden till ett enda räd avvisats.

Det står emellertid klart att varje uppdelning, vare sig disciplinstyrd eller gjord efter andra kriterier, får ett isista hand skönsmässigt drag. tin logiskt och systematiskt oantastlig indelning är ej möjlig och även om rent praktiska synpunkter läggs till grund för indelningsförsök uppkom- mer målkonflikter och gränsdragningsproblem som måste lösas med kompromisser eller alexanderhugg. Det är mot den bakgrunden särskilt

viktigt att frågan om rådsindelningen ses i ett helhetsperspektiv som kan ge ledning vid val mellan olika huvudprinciper och kompromissinslag.

Utredningen har sökt formulera en helhetssyn på forskningsverksam- heten nödvändigheten av ett fruktbart spänningsförhållande och samspel mellan den inomvetenskapliga och den samhällsorienterade sidan av forskningsarbetet — och betonat rådsorganisationens dubbla ansvar härutinnan. Utredningen har föreslagit inrättandet av en forskningsråds- nämnd med särskilda uppgifter att inom rådsorganisationen främja inriktningen av forskningen mot samhällsproblemen och påvisat den nya situation som utvecklingen av den sektoriella forskningsorganisationen innebär för råden och för svensk forskning överhuvud.

Beträffande de enskilda råden blir det då naturligt att betona det dubbla ansvaret även utifrån en annan utgångspunkt: möjligheterna att bevaka och främja den inomvetenskapligt betydelsefulla forskningen.

Även i detta perspektiv är dock rådens möjligheter att samarbeta över disciplingränserna, dels mellan råden, dels inom råden själva betydelse— fulla. Detta synsätt medför att råden bör behållas som i huvudsak disciplingränserna, dels mellan råden, dels inom råden själva, betydelse- sammanhållen rådsorganisation än den nuvarande bör tas till vara. Även andra skäl kan tala för en koncentration; bl.a. bör möjligheten till administrativa förenklingar beaktas.

Inom den sålunda skisserade ramen kan mer eller mindre långtgående alternativa lösningar aktualiseras. Utredningen diskuterar två av de tänkbara alternativen.

Världsbikistrskning och praktiskt nyttig forskning

I samband med utredningens överväganden om ansvaret för den tekniska grundforskningen och den enkät som företogs som underlag för utredningens ställningstagande i den frågan (bil. 6 a—b) redovisades ett förslag till ändamålsindelning av den naturvetenskapliga forskningen i budgetutredningens anda.

Förslaget aktualiserade möjligheten att tre forskningsråd vid sidan av STU kunde inrättas inom det naturvetenskapliga området. De tänkta forskningsråden skulle stödja, ett medicinsk forskning som kunde väntas ge resultat för den materiella välfärden i vid mening samt ett, slutligen, sådan forskning som kunde väntas ge bidrag till utvecklandet av den naturvetenskapliga världsbilden men som inte kunde förmodas komma att ge upphov till praktiskt nyttiga tillämpningar inom de båda andra behovsområdena. Denna senare forskning exemplifierades med bl.a. astronomi, elementarpartikelfysik och kärnstrukturforskning. En sådan indelning skulle enligt förslaget ge bättre underlag än den nuvarande för bl. a. regering och riksdag vid uppskattningen av olika forskningsområ- dens medelsbehov. Av de särskilda anslagen till forskning under utbild- ningsdepartementet för år 1973/74 uppskattades ca 75 mkr gå till s. k. världsbildsforskning.

Såtillvida finner forskningsrådsutredningen det redovisade synsättet fruktbart som det bör ingå i rådens uppgifter att göra bedömningar av i

vilken grad och inom vilka områden olika forskningsprojekt kan komma att få effekter och även att sådana bedömningar så långt möjligt bör göras uttalade vid rådens prioriteringar.

Utredningen vill dock avvisa tanken att lägga sådana överväganden till grund för en rådsindelning vare sig den skulle inskränkas till det naturvetenskapliga området eller gälla över hela forskningsfältet. Huvud- skälet är att en sådan indelning skulle komma att bygga på en schematisk och — även med möjligheter till överflyttningar av forskningsområden » statisk syn på nyttobegreppet. För en forskning av inomvetenskaplig betydelse med effekter i samhället ofta endast på mycket lång sikt torde en uppdelning a priori av detta slag vara ogörlig. Det är med utredningens uppfattning av den vetenskapliga utvecklingens betydelse omöjligt att hävda att t. ex. teoribildning och metodutveckling inom ett visst område skulle vara utan betydelse för samhället utom beträffande utvecklingen av en världsbild.

Den rätlinjighet som en uppdelning helt efter denna princip skulle synas medföra vore alltså skenbar, och långt svårare gränsdragningsfrågor än de som för närvarande råder inom rådsorganisationen skulle uppstå. (jränsdragningsproblematiken demonstreras tydligt av benämningen ”världsbildsforskning” som låter antyda att utvecklingen av en naturve- tenskaplig världsbild vilar enbart på forskningar rörande makro- och mikrokosmos struktur.

Li vsvetenskap

I de senaste årens vetenskapliga och forskningspolitiska debatter har begreppet "life sciences” eller "livsvetenskaperna" intagit en central plats. Intresset för detta begrepp synes betingat både av den snabba vetenskapliga utvecklingen inom dessa systematiskt varandra näraliggande områden och av deras alltmer uppenbara betydelse för de framtida livsvillkoren på en planet hotad av miljöförslitning, överbefolkning, vatten-, råvaru- och livsmedelsbrist.

Området har naturligt nog ingen alldeles exakt avgränsning men till det hör under alla förhållanden de biologiska vetenskaperna i vid mening, de medicinska och agrikulturella (jord och skog) vetenskaperna. Behovet av samplanering för forskning, utrustning och forskarutbildning inom detta område har internationellt kommit till uttryck på olika sätt. Som exempel kan nämnas den samplanering för detta område som sker i Deutsche Forschungsgemeinschafts långtidsplanering där insatserna inom de forskningsområden som ingår i det livsvetenskapliga området redovisas för sig. Den amerikanska National Academy of Sciences publicerade 1970 en omfattande utredning med analys av forskningsläge och framtida behov inom området och gav en rad rekommendationer hur det livsvetenskapliga forskningsområdet skulle kunna främjas genom samlade och planerade insatser.

I Kanada har sedan 1967 pågått ett utredningsarbete om den framtida forskningspolitiken och dess organisatoriska former inom en av senaten tillsatt kommitté. ] tre betänkanden, varav det sista publicerades 1973,

har analyserats och diskuterats formerna för det kanadensiska forsknings— stödet och föreslagits en reorganisation av den kanadensiska forsknings- rådsorganisationen. Bl. a. föreslog kommittén att ett livsvetenskapligt råd skulle inrättas genom sammanförande av det medicinska och delar av det naturvetenskapliga rådet. Utredningens uppfattning har dock inte i denna del lagts till grund för det förslag som presenterats för parlamentet.

Överflyttat till svenska förhållanden och frågan om indelningen av forskningsråden skulle det livsvetenskapliga synsättet kunna innebära att under ett rådsorgan sammanfördes varandra näraliggande forskningsakti- viteter som idag stöds av fyra råd — leR, AFR, MFR, SJFR -—- och RmC. De samordningsproblem som dessa organ idag på olika sätt söker lösa genom tillfälliga eller permanenta samarbetsnämnder som exempel kan påminnas om den mellan AFR, NFR, MFR och RmC för fördelning av ansökningar _- eller på annat sätt skulle därmed kunna hanteras inom ett beslutande organ och ge ökade organisatoriska förutsättningar för större samlade insatser inom t. ex. det ekologiska området, omgivningshygien, naturvårdsområdet etc. En uppluckring av den på forskningsrådsområdet i stort sett allenarådande uppdelningen efter fakultetsområden skulle också kunna medföra stimulerande effekter.

Inom det naturvetenskapliga området skulle dock nya rådsgränser skapas; vid sidan av ett livsvetenskapligt råd skulle under alla förhållan- den etableras ett organ för de fysiska vetenskaperna och även i andra avseenden skulle gränsdragningsfrågor uppstå.

En strukturering av de naturvetenskapligt orienterade råden efter denna huvudlinje skulle vidare, som antytts, aktualisera frågan om rådsindelning och avgränsning även i ett större perspektiv än utbildnings- departementets. Den sektoriella forskningens organisation skulle inte kunna undgå att bli föremål för uppmärksamhet. SJFR ägnar idag sitt stöd även åt forskning som i stor utsträckning rör skogs- och jordbruks- tekniska samt företagsekonomiska problem, vilka inte naturligt skulle höra hemma i ett livsvetenskapligt råd med inriktning på biologiska processer. SJFR har, vid sidan av nämnden för skogsteknisk forskning,i viss mån karaktär av sektoriellt forskningsorgan och ett inlemmande av SJFR i ett livsvetenskapligt råd skulle sannolikt inte kunna ske utan att även den sektoriellt inriktade forskningen inom skogs- och jordbruksom- rådet tillgodosågs med ett nytt samordnande och medelsdisponerande organ.

litt liknande problem kan i och med skapandet av ett livsvetenskapligt råd uppstå för den medicinska forskningens del. Den medicinska forskningen karakteriseras starkt av att till den rent inomvetenskapliga betydelsen av ett projekt lägges synpunkter på den betydelse projektet kan ha för profylax, diagnos och terapi av sjukdomar. För dessa bedömningar erfordras medicinsk sakkunskap. Kravet på den medicinska prioriteten ökar om resurserna är begränsade eller minskar. Sålunda har även de mest "grundforskningsinriktade” av de projekt MFR stöder en klar medicinsk inriktning. Å andra sidan har många projekt inom klart målinriktad klinisk forskning relativt sett mindre naturvetenskapligt eller biologiskt nyhetsvärde men stöds det oaktat av MFR på grund av den

rent medicinska betydelsen. Sammanhållandct av den målinriktade kliniska forskningen med annan medicinsk forskning har vidare lett till att kliniska forskare i stor utsträckning får sin primära vetenskapliga utbildning inom grundläggande medicinsk forskning. I):tta har ökat kunskapsflödet och bidragit till det intensiva samspel mellai grundläggan- de forskning och klinisk forskning som kännetecknar svensk medicinsk forskning.

Det är utredningens uppfattning att inom ett råd för levetenskaplig forskning, som sålunda skulle överta MFR:s uppgifter, den rent medicins- ka bedömningen skulle riskera att stå tillbaka. Detta skule leda till att den målinriktade kliniska forskningen ej skulle tillgodoses på samma sätt som vore fallet om ett forskningsråd med medicinsk .nriktning och kompetens hade ansvar för planläggning, initiering och ""inansiering av hela den medicinska forskningen.

Det livsvetenskapliga området har betydelse för vidare sektorer av samhällslivet än dem som rör den biologiska miljön och människornas biologiska liv och livsbetingelser. Området gränsar til. — eller kan utsträckas till att gälla även andra forskningsområden än de biologiska, t. ex. psykologi, sociologi, kulturgeografi.

lin avgränsning av det livsvetenskapliga t'orskningsonrådet innebär alltså inte att man undgår gränsdragningsfrågor med åtföjande samord— nings- och samplaneringsbehov. Ett livsvetenskapligt rål kan till de bestående gränsproblemen mellan det naturvetenskapliga området och samhällsvetenskaperna i vid mening lägga nya, sammanhärgande med de sektoriella forskningspolitiska principerna och det faktum att ett livsvetenskapligt råd skulle komma att ligga iviss mån på avärs över både den sektoriella och den disciplinorienterade forskningsorgaiisationen.

MFR:s och SJFst verksamhetsområden, som berör ett )rett spektrum av samhällsrelevant och vetenskapligt betydelsefull forslning, skulle i första hand beröras av dessa svårigheter. Att skapa organisatoriska lösningar som skulle driva fram gränsdragningsproblem irellan områden som idag stöds inom samma organisatoriska ramar vore ur utredningens synpunkt olyckligt, och utredningens ställningstagande til. tanken på ett livsvetenskapligt råd måste ske i detta läge. Särskilt måste MFR:s särprägel beaktas. Det stöd till såväl mer allmänt naturvetenskaplig som kliniskt inriktad medicinsk forskning som ges inom rådet i nära anslutning till yrkesutbildningen inom området bör även ifortsättningen hållas samman.

Av avgörande betydelse blir då den roll som FRN kin komma att spela. linligt utredningens uppfattning kan FRN, om den ges tillräckliga resurser, väl utgöra det samordningsinstrument som krävs för att det livsvetenskapliga synsättet skall kunna tränga igenom och utmynna i reellt forskningssamarbete både inom och utöver det istrikt mening livsvetenskapliga området. FRN skall också kunna tnderlätta den samverkan mellan råden och de sektoriella organen som är nödvändig. Då utredningen avvisar tanken på att göra det livsvetenskapliga synsättet till ett av grundelementen i sitt förslag till rådsindelning skcrdet alltså bl.a. med tanke på FRst uppgifter.

Utredningens avståndstagande från en helt sektorsstyrd forskningsråds- organisation, dess ställningstagarde till de nyss diskuterade alternativen och uppfattningen om det p(sitiva samspelet mellan i olika grad samhällsrelevant och inomvetenskapligt betydelsefull forskning leder då fram till att den nuvarande råds>rganisationens principiella uppbyggnad bör upprätthållas. Även om utrelningen alltså avstår från att föreslå mer genomgripande förändringar bör den nuvarande indelningen diskuteras med sikte på att åstadkomma en nindre splittrad organisation.

9.2. Ett humanistisk-samhä]lsvetenskapligt forskningsråd

Frågan om den inbördes avgränsningen av de samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningsområdeni och om de lämpligaste organisatoriska formerna för att främja denna forskning har övervägts i flera avseenden sedan rådsorganisationens tillkorrst.

Under de olika utredningsfzscr som föregick inrättandet av det samhällsvetenskapliga forskningsrådet i dess nuvarande form liksom av det nuvarande humanistiska forskningsrådet övervägdes flera olika möjlig- heter att fördela ansvaret. En sammanslagning av de båda råden har också tidigare diskuterats, bl. a. på basis av en promemoria från forskningsbe- redningen, men inte vunnit gehör.

Forskningsrådsproblematiken ;nom området har redan från 1940-talet också varit kopplad till frågan om att skapa särskilda samhällsvetenskap— liga fakulteter genom en utbrytning av vissa ämnen ur de humanistiska fakulteterna; en reform som efter livliga diskussioner genomfördes i mitten av 1960-talet på förslag av 1955 års universitetsutredning. Inte bara avgränsningen mellan ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt råd har diskuterats. Fakultetsindelningen har haft särskild betydelse när det gäller rättsvetenskaperna, som trots begränsad forskningsvolym först relativt sent kunde inordnas i rådsorganisationen och då Som särskild sektion inom SFR. ] debatter. har också ifrågasatts om inte t.ex. psykologi som disciplin hellre är. till ett samhällsvetenskapligt råd borde hänföras till det medicinska elltr naturvetenskapliga området. Av flera olika skäl —' den historiska fakultetsindclningen, metodiska särdrag och andra _ har sålunda SFR kommit att organiseras som tre delråd sektioner.

Under de diskussioner som förts har från olika håll betonats både de i stor utsträckning gemensamma forskningsobjekten liksom den nära metodiska släktskapen mellan en rad av de discipliner som alltså hänförts till olika råd eller fakulteter.

Särskiljandet av samhällsvetenskaperna från övriga i vid mening humanistiska ämnen har dock kunnat motiveras bl. a. med att de förra särskilt måste främjas för att öka forskningsvolymen inom eftersatta och angelägna forskningsområden och för att samhällsvetcnskapernas meto— diska särdrag skulle kunna utvecklas till fullo. I fråga om fakultetsindcl- ningen hair Också speciella samhällsvetenskapliga utbildningsmål varit motiv för en separation. Fakultetsmönstrct inom det område som de

båda råden stöder är också splittrat. Inom de båda rådens område är ämnena uppdelade på inte mindre än fyra fakulteter, samhällsvetenskap— lig, rättsvetenskaplig, humanistisk och teologisk.

Utredningen vill beträffande rådsindelningen inom det humanistisk- samhällsvetenskapliga området återigen betona att en ur alla synpunkter invändningsfri indelning knappast kan åstadkommas.

För utredningen avgörande är då behovet av en sammanhållande organisationsform. Anledningarna är flera. Det gemensamma forsknings- området samhällat som politiskt, socialt och ekonomiskt system, människans villkor och yttringar av mänsklig kultur i detta system utgör i sig ett argument för nära kontakt mellan de olika disciplinerna inom området vid all planering av anslagsgivning för forskning. Även om naturligtvis vissa ämnen inom de samhällsvetenskapliga och humanistiska områdena som de idag avgränsas har begränsad anknytning till varandra kan ett nätverk av kopplingar mellan de båda rådsområdena mycket enkelt konstateras. En skiss med exempel på sådana kopplingar ' som inte kan göra anspråk på fullständighet och i vilken inte heller kunnat tas någon hänsyn till olika intensitet eller frekvens ,, illustrerar det nära forskningsmässiga sambandet mellan de båda råden (figur 922). Koppling- arna är som antytts av flera slag. Som exempel på ämnen där det gemensamma forskningsområdet är särskilt framträdande kan nämnas historia ' ekonomisk historia statskunskap. Ett annat slags samband utgörs av den metodiska påverkan mellan 1. ex. sociologi och sociologiska forskningsriktningar inom konst-, musik-, litteratur- och språkveten- skaperna. Ytterligare exempel kunde ges.

Inom området pågående utveckling förstärker sambanden mellan de båda ämnesgrupperna. Påverkan är ömsesidig men inte minst tydlig är utvecklingen inom många humanistiska vetenskaper där samhällsveten— skaplig teoribildning och forskningsmetodik påverkat forskningens inrikt- ning. Även inom det samhällsvctenskapliga rådets ansvarsområde pågår en sådan integrationsprocess och rådets uppdelning på sektioner kan bl. a. ur denna synpunkt starkt ifrågasättas.

Denna vetenskapliga integrationsprocess och ömsesidiga påverkan, olika långtgående inom olika områden, bör befordras genom val av organisationsform för råden och utredningen anser avgörande skäl därför tala för en sammanslagning av HFR och SFR till ett forskningsråd benämnt h 11 manis tisk—samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

För att verklig integration skall åstadkommas och för att underlätta en fortsatt utveckling av nya och fördjupade samband mellan rådets olika självständiga discipliner bör rådet organiseras som ett enhetligt, icke sektionsindclat råd. Härigenom motverkas bl. a. den tendens att etablera fasta relationer mellan anslagen till olika ämnesområden, eller t.o.m. ämnen, som särskilt en sektionsuppdelning medför.

Utöver de ur forskningssynpunkt betydelsefulla fördelar som ett sammanförande av HFR och SlfR till ett råd skulle medföra bl, a. förbättrade möjligheter till samarbete över fakultets- och disciplingränser vid vetenskaplig granskning och prioritering, skapandet av arbetsgrupper för planering av forskningsinsatser inom särskilda problemområden och

Discipliner inorn HFR Discipliner inom SFR

ekon geografi

Ekon historia

Filologi

Allm språkvetenskap W . __v' / Nordisk fornkunskap + medeltidsarkeologi

Rättshistoria Offentligrätt —

_,OQI

Teologi % ' A. Övrig rättsvetenskap F. . >>...”— 1|osofi WH

..é.o_..ä.do.m XXX—XV— historia A X Experimentell

X

*

N—

_

Bibliografi Allm pedagogik Experimentell pedagogik Social pedagogik

Figur 9.2 Exempel på ämnesmässiga samband mellan HFR och SFR.

finansiering av tvär/mångvetenskapliga forskningsprojekt utan den revir- problematik som en uppdelning på olika råd och sektioner kan medföra f— vill utredningen peka på de möjligheter som en sammanslagning skulle innebära även när det gäller beredningskapacitet.

HFR och SFR har idag de minsta sekretariaten inom rådsorganisa- tionen och har medvetet sökt begränsa sina insatser på detta område för att undvika byråkratisering. Detta har också haft ett samband med rådens medvetna återhållsamhet när det gäller att ta initiativ till nya insatser eller att genom egna utredningar påverka forskningsinriktningen inom sina ansvarsområden.

Med den nya och utvidgade roll som forskningsrådsorganisationen enligt utredningens förslag bör spela och som inte minst kommer att påverka detta råd blir en förstärkt beredningsapparat och sekretariats- funktion inom den humanistisk-samhällsvetenskapliga delen av rådsor- ganisationen nödvändig. lin sammanslagning bidrar till att skapa en tillräcklig ekonomisk bas för en sådan utvidgning utan risker för olämpliga proportioner mellan administrations- och utredningskostnader

respektive forskningsstöd och därmed till en bättre balans mellan kapaciteten hos de olika råden. En ökad finansiell omsättning inom samma rådsorgan skapar också större rörelsefrihet; medel kan inom den större ramen lättare frigöras för tillfälliga insatser av brådskande natur.

Forskning för de ideella folkrörelserna

] 1975 års budgetproposition har föreslagits att under anslaget samhälls- forskning skall anvisas 500 tkr. för forskning av särskilt intresse för de ideella folkrörelserna. Medlen skall disponeras i enlighet med beslut av en särskild delegation med representanter för folkrörelsernas samarbetsorga- nisationer.

Utredningen finner det uttalade syftet angeläget: att garantier skapas för att forskning bedrivs inom de ideella folkrörelsernas intresseom- råden och utifrån frågeställningar som är relevanta för dem.

Den föreslagna verksamheten har ännu inte inletts men utredningen kan inte underlåta att söka placera in den i det organisatoriska mönster som utredningens förslag utgör.

Utredningen föreslår att sektionsindelningen av råden skall upphöra bl.a. för att en läsning i fasta ekonomiska ramar inom alltför små, avgränsade områden skall undvikas. Av folkrörelserna efterfrågad forsk- ning kan ses som ett sådant avgränsat område. Inrättandet av en särskild delegation kan medföra vissa svårigheter sett även ur den genom förslaget prioriterade forskningens synvinkel.

Det är sannolikt att efterfrågan av forskning från de ideella folkrörel— sernas sida kan komma att sträcka sig utöver det ansvarsområde som det föreslagna humanistisk-samhällsvetenskapliga rådet omfattar. Miljövårds- frågor, nykterhetsfrågor, biståndsfrågor m. fl. av intresse för folkrörelser- na kan komma att kräva forskning av förutom humanistisk-samhällsve- tenskaplig även medicinsk eller allmänt naturvetenskaplig art. Den forskning av intresse för folkrörelserna som den föreslagna delegationen skall få till uppgift att främja kan då med goda skäl ses som en angelägenhet av intresse också för samtliga forskningsråd. Genom att särskilda medel reserveras för folkrörelseforskning kan sådan forskning få svårigheter att göra sig gällande inom forskningsrådens ramar. Risken för gränsdragningsproblem och glapp mellan ansvarsområdena kan inte förbises.

Mot denna bakgrund finner utredningen det naturligt att peka på den möjlighet som FRN innebär. Om anslaget till folkrörelscforskning kanaliseras genom FRN under aktiv medverkan i initiering och priorite- ring från folkrörelsernas sida ökar möjligheterna att sprida forsknings— insatserna till flera områden och skapa samverkan med råden vid finansiering, planering och utvärdering. Utredningen föreslår att den föreslagna delegationen får interimistisk ställning i avvaktan på statsmak- ternas ställningstagande till utredningens förslag till rådsorganisation.

9.3. Ett medicinskt forskningsråd

Utredningen har i inledningen till detta kapitel behandlat frågan om inrättandet av ett livsvetenskapligt råd men funnit övervägande skäl tala mot en sådan lösning. Ett livsvetenskapligt råd skulle som en viktig beståndsdel ha det medicinska forskningsområdet och utredningens uppfattning att ett livsvetenskapligt råd inte skall inrättas innebär också uppfattningen att ett medicinskt forskningsråd även i fortsättningen bör bevaras som självständigt rådsorgan under benämningen medicinska forskningsrådet.

Den uppenbara sektoriella anknytning som hela det medicinska forskningsorirå-let har och som bl. a. innebär ett markerat intresse också för klinisk medicinsk forskning har inte hindrat att inom medicinska forskningsrådets ansvarsområde kunnat utvecklas och stödjas en vittom- fattande hiologisk forskning av hög inomvetenskaplig betydelse och med effekter inte bara inom det medicinska området.

Genom den entydiga sektorsanknytningen har rådets ansvarsområde kommit att utvecklas på ett från utredningens utgångspunkter positivt sätt. Rådet har bl. a. arbetat med ett prioriteringssystem som inte bara tar hänsyn till det rent vetenskapliga intresset av den aktuella forskningen utan även till dess relevans inom vissa aktuella vård— eller socialmedi- cinska områden (jfr avsnitt 5.3.3). Den sektoriella anknytningen utgör för MFR:s del dock inte bara en styrningsmekanism för rådets arbete, den skapar självfallet även där vissa avgränsningsproblem.

Den sektoriellt styrda forskningen inom hela socialsektorn har, som framgått av framställningen i avsnitt 4.3.7, nyordnats från och med budgetåret 1974/75 i och med inrättandet av delegationen för social forskning. Genom inrättandet av denna delegation har ett samlat grepp tagits på den sektoriella forskningen inom det sociala området. Delega— tionen torde vid sidan av bl. a. socialstyrelsen bli en viktig partner för det medicinska forskningsrådet.

Utredningen önskar dock i två avseenden ytterligare diskutera ett medicinskt forskningsräds avgränsning.

[försvarsmedicinsk forskning

Det medicinska forskningsrådet är uppdelat på två sektioner, en för allmänmedicinsk forskning och en för försvarsmedicinsk forskning. Förutsättningen för konstruktionen gavs 1963/64 i och med att flyg- och navalmedicinska nämnden omvandlades till en sektion för försvarsmedi- cinsk grundforskning inom MFR (jfr avsnitt 2.2.2). Samtidigt bildades en delegation för försvarsmedicinsk forskning knuten till försvardeparte- mentet.

Delegationen har fungerat som forskningsråd för tillämpad försvars- medicinsk forskning. Samarbetet mellan MIJR och delegationen har tillgodosetts genom viss självskriven representation för försvarsmedicinsk expertis i MFR:s försvarsmedicinska sektion och förslagsrätt för delega-

tionen till en post i den försvarsmedicinska sektionen i rådet. De båda sektionerna inom MFR har dessutom haft tre gemensamma ledamöter. Försvarsmedicinska sektionen inom MFR och försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen har tillsatt ett gemensamt utskott för fördelning av ansökningar sinsemellan. Medel för den av MFR finansierade försvars— medicinska forskningen beräknas efter samråd med försvarsdepartemen- tet som en särskild anslagspost inom ramen för MFR:s anslag. Den har de senaste åren varit oförändrad och uppgått till 4 370 tkr.

Förutsättningarna för detta samarbete har dock förändrats genom den nya organisation av försvarsforskningen som beslöts av 1973 års riksdag. Från och med utgången av juni 1974 har försvarsmedicinska forsknings- delegationen upphört som självständig myndighet och uppgått i för- svarets forskningsanstalt, där det också avses bli inrättat ett vetenskapligt råd för medicin och beteendevetenskap.

Den konstruktion som gavs den försvarsmedicinska forskningen genom inrättandet av en försvarsmedicinsk sektion inom MFR är ett exempel på variationsrikedomen i den sektoriella forskningsorganisationen och inne- bar att den allmänna sektoriella anknytningen hos MFR organisatoriskt överlagrades med ytterligare en, specialiserad, sektorsanknytning.

litt samlat ansvar för den renodlatförsvarsmedicinska forskningen bör enligt utredningens uppfattning vila på de för försvaret ansvariga myndigheterna. Utredningen finner förutsättningar nu föreligga härför genom den genomförda försvarsforskningsreformen.

Det system för extern prioritering vid sidan av vetenskaplig bedömning som utvecklats inom MFR torde väl kunna tillämpas även för försvars- medicinsk forskning Utredningen anser att MFR bör organiseras som ett enhetligt räd utan sektionsindelning.

litt samarbete mellan MFR och försvarsmyndigheterna beträffande medicinsk forskning av särskild betydelse för försvaret kan upprätthållas och främjas utan den särställning och administrativa belastning som sektionsindelningen av rådet innebär. Utgångspunkten för samarbetet. bör då vara den som utredningen avser skall gälla för hela rådsområdet: att råden som självständiga organ med ansvar inte bara för den vetenskapliga utvecklingen söker samarbete med sektoriella organ eller efter egna bedömningar stöder forskning av särskild betydelse för samhället.

Det anslag för försvarsmedicinsk forskning som disponeras av rådets försvarsmedicinska sektion används till betydande del för stöd av medicinsk forskning med även stort allmänt intresse. Med hänsyn till de aktiviteter som nu pågår med stöd av detta anslag bör vid bifall till utredningens förslag övervägas dispositionen av det nuvarande anslaget till försvarsmedicinska sektionen. Det bör ankomma på MFR att i samråd med FOA ta fram underlag för denna prövning.

Det statliga stödet till cancerforskning

Inom det medicinska området har statens stöd till cancerforskning en särskild utformning genom att Riksföreningen mot cancer (RmC), för vars organisation ovan redogjorts (avsnitt 4.5.1), disponerar ett årligt,

sedan 1966 oförändrat, statsbidrag om 3 mkr. Riksföreningens totala årliga anslagsgivning till cancerforskning, som förutom med det nämnda statsbidraget finansieras med gåvornedel och fonderade medel, uppgår, som påpekats, år 1975 till ca 19 mkr. Den helt avgörande delen av det forskningsrådsmässiga stödet har alltså utgått av insamlade medel.

Samarbetet mellan RmC och främst MFR men även övriga berörda forskning vars cancerrelevans endast är indirekt eller där betydelsen för cancerbekämpningen endast efter en relativt lång tidsperiod kan avgöras. RmC:s verksamhet ligger alltså f. n. mycket nära de statliga medicinska och naturvetenskapliga forskningsrådens ansvarsområden.

Innebörden i samarbetet är i detta sammanhang betydelsefull. RmC fungerar inom cancerområdet som ett forskningsråd med totalansvar för såväl finansiering som planering av forskningen. Detta totalansvar återspeglas i att enligt uppskattning ca 40 % av RmC:s anslag går till forskning och forskning vars cancerrelevans endast är indirekt eller där betydelsen för cancerbekämpningen endast efter en relativt lång tidsperiod kan avgöras. RmC:s verksamhet ligger alltså f. n. mycket nära de statliga medicinska och naturvetenskapliga forskningsrådens ansvars- områden.

Detta ansvarstagande över ett brett medicinskt område har stöd i RmC:s stadgar och ett annat angreppssätt är ur forskningssynpunkt inte heller rimligt. Det nuvarande systemet har hittills ur cancerforskningens synpunkt haft klara fördelar. litt samlat ansvar för cancerforskning har legat hos ett enda organ som kunnat utdela betydande belopp. Cancerforskarna har genom frivilligt insamlade medel kunnat förses med relativt sett större forskningsresurser än andra motsvarande grupper medicinska och naturvetenskapliga forskare.

Den nuvarande organisationen av stödet till cancerforskning inrymmer dock även problem, De starkt ökade kostnaderna för forskningsverksam- heten innebär att riksföreningens anslag till forskning enligt dess beräkningar bör ökas med ca 15 % årligen för att den nuvarande forskningspotentialen skall kunna bibehållas.

Med nuvarande årliga statsanslag om 3 mkr. och ett årligt tillflöde av insamlade model om ca 8 mkr. innebär detta enligt riksföreningcns beräk- ningar att de fonderade medlen (1974 ca 60 mkr.) är förbrukade till år 1979 samtidigt som anslagsbehoven då uppgår till så stora belopp som 30 __40 mkr. Riksföreningen har iskrivelse till Kungl. Maj:t (1974-] 1-1 1) redovisat dessa förhållanden. Föreningen anför att en väsentlig ökning av statsbidraget är en förutsättning för att föreningens nuvarande ansvar för eancerforskningen skall kunna bibehållas. [föreningen har därför begärt att statsanslaget till föreningen skall ställas i fast relation till anslaget till MFR och utgöra en åttonde] av anslaget till detta råd.

Den redovisade situationen innebär i praktiken att det riktade statliga stödet till en viktig del av den medicinska forskningen kanaliseras över en privat organisaton som fått kompensera det statliga stödets realvärde- minskning med frivilligt insamlade medel.

Även svårigheterna för ett privat organ att axla de uppgifter som eljest avilar forskningsråden har blivit kännbara för RmC. Det ansvar för

personal avlönad med forskningsmedel som råden i ökad utsträckning påtar sig bl. a. genom att inrätta särskilda forskartjänster, arvoderade rådsforskarkarriärcr etc. är inom RmC:s ram betydligt svårare att uppfylla, och omotiverade skillnader i trygghetsvillkoren mellan olika personalgrupper kan härigenom uppstå.

Denna oklarhet beträffande omfattningen av det statliga ansvaret för cancerforskningen, liksom oklarheten om var detta ansvar skall avvägas mot andra medicinska forskningsbehov, finner utredningen besvärande. lin faktisk övervältring av ansvaret för denna viktiga del av den medicinska forskningen till en privat organisation på det sätt som skett är enligt dess mening inte riktig. Utredningen delar uppfattningen att en väsentlig ökning av det statliga bidraget till cancerforskningen måste ske. Utredningen är dock inte övertygad om att den av föreningen föreslagna principen med en fast relation mellan ett cancerforskningsanslag via RmC och ett anslag för övrig medicinsk forskning via MFR är lämplig. Härigenom omöjliggörs en löpande avvägning av det statliga stödet till cancerforskning gentemot annan medicinsk forskning.

Utredningen föreslår att en uppräkning av statens stöd till cancerforsk- ning sker inom ramen för anslagen till de statliga forskningsråden inom området — främst det medicinska — och att dessa åläggs såväl planerings— som initieringsansvar för den viktiga del av den medicinska forskningen som eancerforskningen idag utgör. De erforderliga beloppens storlek, tidsplanerna och metoderna för en gradvis överföring av det projektan- svar som svarar mot resursökningen hos de statliga räden bör göras till föremål för särskild utredning av berörda organ.

Det särskilda stöd som genom insamlingar, gåvor o. d. är tillgängligt för cancerforskning, eller annan särskild forskning där staten har ett självklart ansvar, är givetvis även i framtiden ett värdefullt komplement till statens stöd —— beträffande cancerforskningen är komplement dock idag en missvisande beteckning — men bör inte institutionellt samordnas med detta.

Det upplysningsarbete och den insamlingsverksamhet som RmC bedriver finner utredningen kunna bliföremål för samhällets stöd och anser ett för detta ändamål avpassat anslag naturligt — härigenom ges åt RmC:s arbete också en sanktion som har bedömts värdefull för dess möjligheter att bedriva sitt arbete. Behovet av samarbete mellan RmC och de berörda statliga forskningsråden kommer även med den nu föreslagna ansvarsfördelningen att vara stort och en samarbetsnämnd är därför naturlig även i fortsättningen. ] en sådan nämnd kan en fördelning av åtaganden mellan riksföreningen och de berörda råden ske i enlighet med deras respektive intressen och utan att forskarnas krav på enhetlig bedömning försummas.

9.4. Ett naturvetenskapligt forskningsråd

Vid sidan av MFR med dess särskilda sektoriella inriktning stöds den naturvetenskapliga forskningen av två forskningsråd under utbildnings-

departementet, AFR och NFR. AFR tillkom som ett ad hoc-organ för att snabbt bygga upp en svensk forskningspotential inom atomenergiom- rådet, ett område som genom atomålderns dramatiska inträde under andra världskrigets slutskede kommit att framstå som både försummat och löftesrikt. Som tidigare belysts kom den s.k. atomkommitténs verksamhet att permanentas och på 1955 år:. universitetsutrednings förslag kom atomkommittén att från 1959 ombildas till statens råd för atomforskning (jfr avsnitt 2.14 och 2.22).

Universitetsutredningen diskuterade huruvida det var riktigt att låta stödet till det naturvetenskapliga omrädet fördelas på detta sätt. Som ett tänkbart alternativ framhölls möjligheten att inrätta ett matematiskt-fy- siskt och ett biologiskt forskningsråd. Under hänvisning bl. a. till att forskningsområdet innefattade ”de mest djupgående problemen inom den nuvarande naturvetenskapen" ansåg universitetsutredningen det dock angeläget att atomforskningsfrågorna fick den särskilda uppmärksamhet som bibehållandet av ett särskilt råd innebar. Till universitetsutredning— ens ställningstagande bidrog också administrativa skäl; utredningen ansåg att utvecklingen av forskningen inom atomkommitténs ansvarsområde under då överskådlig tid skulle utvecklas så snabbt och kräva sådana insatser att detta motiverade en bibehållen uppdelning av råden.

Samarbetet mellan AFR och NFR har varit naturligt och tagit sig uttryck dels i att råden under lång tid haft gemensam sekreterare, delsi en viss samordning av rådens kanslier och administrativa rutiner. De båda råden uppträder inte sällan även utåt som ett organ, t. ex. vid besvarandet av vissa remisser. En fullständig samordning har dock inte genomförts: rådens likartade uppbyggnad med arbetsutskott och delegationer under rådsförsamlingen har inte hindrat skillnader i granskningsproeedurens uppläggning, kommittéorganisationens uppgifter etc.

Enligt utredningens bedömning föreligger idag en annan situation än då atomkommittén ombildades till statens råd för atomforskning. Motiven för en mer sammanhållen rådsorganisation har stärkts genom den vetenskapliga utvecklingen samtidigt som skälen för ett separat råd för atomforskningsområdet minskat i styrka. De vetenskapliga koppling- arna mellan atomt'orskningsrådets ansvarsområde och den övriga natur- vetenskapliga forskningen har ökat och ett samlat ansvar syns enbart av den anledningen motiverat. Den särskilda prioritet för atomforsknings- rådet som ansågs motivera ett separat råd föreligger inte heller längre. Den forskning det här-gäller har idag i Sverige en stark ställning och det internationella samarbetet, där Sverige deltar i stor utsträckning, är bättre utvecklat än inom en rad andra vetenskapsområden.

l'"orskningsrådsutredningen kan i denna fråga hänvisa till en utredning "Svensk fysik under 70-talet” som 1970 publicerades av svenska nationalkommitte'n för fysik. Utredningsgruppens syn på den grundläg- gande rådsorganisatoriska frågan sammanfattades på följande sätt:

Arbetsgruppen har diskuterat frågan om en eventuell förändring av rådsorganisationen. Då de speciella motiv, som ledde till skapandet av Atomkommittén och dess efterföljare Statens råd för atomforskning, numera alltmer kommit i bakgrunden, har skälen att behandla kärnforsk-

ningens anslagsfrågor i ett särskilt forskningsråd väsentligen bortfaliit. Gränsen mellan AFR:s och NFR:s ansvarsområden har med tiden suddats ut allt mer, ett förhållande som dock haft liten praktisk betydelse tack vare det intima samarbetet mellan dessa råd, icke minst på det administrativa planet. Eftersom frågan om ett eventuellt samgående mellan AFR och NFR berör fysikerna mer än övriga naturvetare, har arbetsgruppen försökt konstruera en lösning, som såvitt möjligt tillgodo- ser de olika intressen och önskemål, som framkommit i diskussioner med fysikerkollegor. Bland dessa finns i själva verket en stor opinion för ett samgående mellan AFR och NFR under förutsättning att det nya rådet får en till uppgifterna väl anpassad organisation.

Det framhålles emellertid också att på vissa håll bland fysikerna uttalats stor tveksamhet inför tanken på sammanslagning och fysikut— redningen kommenterar:

Den viktigaste anledningen härtill torde vara att forskningsverk- samheten inom stora delar av fysiken, särskilt de som kräver stora basanläggningar såsom acceleratorer etc., har en helt annan karaktär än inom de flesta andra områden av naturvetenskaperna. Man befarar att svårigheter skall uppstå när det gäller avvägningen mellan sådan forska ning, som arbetar med få men stora enheter, och sådan, som arbetar med många små enheter. Det är arbetsgruppens uppfattning, att sådana svårigheter skall kunna bemästras genom en ändamålsenlig rådsorganisa- tion. Ett annat tungt vägande skäl för ett samgående mellan AFR och NI-"R är den fortgående utvecklingen av de grenar av fysiken, som vetter mot andra naturvetenskaper: kemi, biologi, astronomi etc.

Arbetsgruppens förslag till organisation av NFR innebar att rådets anslagsutdelande uppgifter skulle övertas av delegationer för rådets olika huvudområden kemi, fysik och biologi. Rådet självt skulle inrikta sitt arbete på långsiktiga projekt, avvägningar av resurser mellan de tre huvudområdena, frågor om forskningens basresurser och tvärvetenskap- liga frågor. En särskild delegation för långsiktiga frågor inom rådets område, bl. a. större basanläggningar, skulle enligt förslaget inrättas.

Vid den remissbehandling som 1971 genomfördes av UKÄ och de berörda forskningsråden var reaktionen hos de instanser som uttalade sig om förslaget till sammanslagning helt övervägande positiv och förslaget fick tillstyrkande från såväl akademiska som icke akademiska instanser.

Med beaktande härav och med hänvisning till ovan anförda skäl föreslår forskningsrådsutredningen att NFR och AFR sammanförs till ett forskningsråd benämnt naturvetenskapliga forskningsrådet.

Det förslag till organisation av rådet som framfördes i den ovan citerade utredningen syns närmast syfta till ett sekrionssystem där varje sektion självständigt och i rådets namn beslutar om alla normala forskningsanslag. Härigenom skulle den i praktiken mycket självständiga ställning, som de nuvarande delegationerna inom NFR och AFR har, ytterligare accentueras.

Forskningsrådsutredningen har i det föregående avvisat tanken på en sektionsindelning av de föreslagna medicinska och humanistisk-samhälls- vetenskapliga råden för att skapa goda förutsättningar för enhetligt uppträdande och motverka revirtänkande inom råden. Av samma skäl bör ett sektionsindelat naturvetenskapligt forskningsråd icke inrättas,

Detta kräver dock även i NFR en välutbyggd gransknings- och prioriteringsorganisation som under det beslutande rådet kan bereda bl. a. anslagsärenden för olika områden. I denna organisation bör även NFR:s speciella problem rörande större basanläggningar beredas. Utred- ningen återkommer till frågan om särskilt dyrbar utrustning i kapitel 17.

R_vmd forskning

lnom rymdforskningsområdet i vid mening har statens delegation för rymdverksmahet rollen som forskningsråd för sådan rymdforskning som använder sig av raket— eller satellitbunden instrumentering. För denna forskning och för det svenska deltagandet i ESR025 vetenskapliga program avger delegationen anslagsframställningar till utbildningsdeparte- mentet. Medlen anvisas i utbildningsdepartementets huvudtitel dels som ett särskilt anslag för internationellt samarbete inom rymdforskningen, vilket också avser kostnaderna för driften av sondraketförsöksplatsen Esrange vid Kiruna, dels som en anslagspost under anslaget Naturveten- skaplig forskning. Denna senare post avser det nationella forskningspro- grammet som huvudsakligen omfattar sondraketverksamhet samt med— verkan av svenska forskare i såväl ESR015 satellitprojekt som andra internationella satellitprojekt. Anslaget till europeiskt samarbete inom rymdforskningcn uppgår för budgetåret 1974/75 till 9 984 tkr. Anslags- posten rymdforskning under anslaget Naturvetenskaplig forskning uppgår till 7 425 tkr.

Under industridepartementets huvudtitel disponerar delegationen dels ett särskilt anslag Europeiskt rymdsamarbete m. m. (anslag 1974/75 28 759 tkr.) samt erhåller anslag från STU som 1974/75 beräknas till 4,6 mkr. Hos delegationen finns en särskild forskningskonimitté för bl. a. vetenskaplig prioritering och granskning av projekt.

NFR stöder inom ramen för den anslagspost rådet disponerar sådan rymdforskning som arbetar med markbaserad utrustning och prioriterar den främst mot övrig forskning inom fysikområdet. Arrangemanget innebär bl. a. att ansvaret på anslagsfördelande nivå för rymdforskning i vid mening är uppdelat på två organ. Den nationella rymdforskning delegationen stöder är undandragen den konfrontation med andra forskningsområden som en prioritering mot andra delar av NFR:s ansvarsområde skulle innebära.

Den lösning som valdes när statens delegation för rymdverksamhet inrättades 1972 grundades bl. a. på det förhållandet att den rymdforsk— ning delegationen stöder är intimt kopplad till och beroende av de tekniska system och den tekniska personal som brukas för delegationens huvuduppgift: att samordna den främst tekniskt/kommersiellt motive- rade rymdverksamheten. Det rymdbolag som skapats för att bl. a. driva Esrange utnyttjas även för forskningsverksamheten.

Med den strävan mot en mer sammanhållen rådsorganisation där bl. a. sektionsuppdelning av råden föreslås upphöra och med den principiella syn i dessa frågor som forskningsrådsutredningen har kan den ansvarsupp-

delning som f.n. råder inom rymdforskningsområdet emellertid starkt ifrågasättas.

Forskningsrådsutredningen finner det mot bakgrund härav angeläget att NFR som en del av sitt ansvar för den naturvetenskapliga forskning— ens inriktning även får ett ökat ansvar för det slags rymdforskning som arbetar med raket- och satellitbaserad instrumentering.

Utredningen föreslår därför att den under anslaget Naturvetenskaplig forskning anvisade posten för rymdforskning sammanlägges med NFR:s medel i övrigt och att NFR får uppgiften att inom sina ramar avväga anslag till och inriktning av även denna forskning och prioritera den mot sina övriga ansvarsområden. _De samarbetsformer mellan rådsorganisationen och sektoriella organ som utredningen i det föregående anvisat bör tillämpas även när det gäller de speciella behoven av samverkan och samplanering inom detta forskningsområde.

Det bör ankomma på NFR och delegationen för rymdverksamhet att finna former för detta samarbete i enlighet med de allmänna principer som utredningen föreslagit. FRN kan även här komma att spela en roll. [ detta samarbete bör hänsyn tas till förhållanden av rent rymdteknisk natur som kan ställa särskilda krav på sammanhållen planering av experi- ment och forskningsprojekt.

9.5. Sammanfattning av utredningens förslag till radsindelning

Utredningens förslag innebär att under utbildningsdepartementet skall finnas:

Ei ett humanistisk—samhällsvetenskapligt forskningsråd (HSFR) El ett medicinskt forskningsråd (MFR) El ett naturvetenskapligt forskningsråd (NFR).

Förslaget innebär en förenkling av rådsorganisationen i två steg: dels inskränks antalet råd från fem till tre, dels föreslås systemet med sektionsindelade råd upphöra.

Motiven är i båda stegen att undvika att rådsorganisationen kommer att arbeta i motfas mot den pågående och önskvärda integrationsprocess- en i det vetenskapliga arbetssättet och den orientering mot samhälls- problem som pågår jämsides med specialisering och metodutveckling. Möjligheterna att inom givna ekonomiska ramar göra omprioriteringar och bereda plats för nya forskningsinriktningar och nya discipliner försvåras av en uppdelning i många — och därmed små » sektioner och råd. lin sammanhållen icke sektionsindelad rådsorganisation ger ökade möjligheter till aktiva planeringsinsatser över hela rådsområdet.

Storleken av de föreslagna rådens respektive ansvarsområden kan illust- reras på följande sätt. Anslagsmässigt skulle de föreslagna råden med 1974/75 års anslagsnivå disponera följande ungefärliga belopp.

HSFR ca 25 mkr. MFR ca 60 mkr.

NFR ca 100 mkr.

De ansökningsärenden respektive råd skulle få att hantera kan med utgångspunkt i 1973/74 års nivå uppskattas till följande ungefärliga antal (jfr figur 518).

HSFR ca 1 200 MFR ca 1 200 NFR ca 1 300

10. Rådsorganens sammansättning

10.1. Inledande synpunkter

I den tidigare framställningen har de olika rådsorganens sammansättning och arbetsformer inte i detalj diskuterats. Utredningen finner det angeläget att markera att även dessa frågor i möjligaste mån bör ses i ett enhetligt perspektiv. Anledningen är den betoning utredningen vill lägga vid önskemålet om bästa möjliga samarbete inom och utom rådsorgani- sationen, ett önskemål som för att kunna förverkligas måste påverka också rådssammansättning och arbetsformer.

FRN aktualiserar intensivt frågan hur företrädare för allmänna intressen skall beredas utrymme i rådsorganisationens arbete. Detta nödvändiggör att dessa frågor behandlas i ett sammanhang. Det samlade greppet får dock inte medföra att rådens individuella prägel suddas ut eller att deras möjligheter att tillgodose särpräglade behov omöjliggörs. Detta kan enligt utredningens uppfattning undvikas dels genom det förslag till sammansättning som framläggs i detta kapitel, dels genom de synpunkter på rådens arbetsformer som presenteras i kapitel 11. Samtidigt står det klart att rådsindelning, sammansättning och arbets- former ömsesidigt betingar varandra — frågan om rådens arbetsformer kan inte ses isolerad från övriga delar av utredningens förslag.

Vid utredningens överväganden beträffande de enskilda rådsorganens sammansättning har syftet varit dels att trygga rådens vetenskapliga kompetens och möjligheter till självständiga beslut utifrån vetenskapliga utgångspunkter, dels att finna en rimlig avvägning mellan olika former för det inflytande från företrädare för allmänna intressen som är nödvändigt för att skapa kontakt mellan råden och samhället i övrigt.

10.2. Forskningsrådens sammansättning

10.2.1. Olika gruppers representation [ råden

[ det föregående (avsnitten 7.3.1, 7.3.5) har utredningen föreslagit en fördelning av tyngdpunkterna i ansvaret mellan de olika delarna i den föreslagna rådsorganisationen. Denna fördelning måste vara styrande för var och hur samhällsinflytandet skall Ske. Mot bakgrund av det särskilda

ansvar som de självständiga råden skall ha för den vetenskapliga förnyelsen och den inomvetenskapliga kunskapsutvecklingen i allmänhet och kraven på en fri ställning föreslår utredningen att i råden bevaras en majoritet för aktiva forskare med anknytning till universitet och högskolor.

Det ansvar för ur samhällssynpunkt angelägen forskning som råden redan idag känner men som bör komma till ett än mer markerat uttryck i den nya organisationen bör dock även det återspeglas i rådens samman— sättning. Detta inflytande för företrädare för samhället utanför forskar- samhället är inte något nytt; som framgått av den ovan givna redogörel— sen för rådens organisation och arbetssätt (avsnitt 5.1.2) finns redan idag i flertalet fall ett efter olika principer utformat inflytande för grupper och intressen i samhället. Den sektoriella forskningspolitiken har emeller- tid givit nya och delvis förenklade förutsättningar för detta inflytande.

Den sektoriella kopplingen till ett disciplinorienterat rådssystem är, som framhållits, ofta komplicerad och går på tvärs över existerande disciplinindelningar. Inte desto mindre är det i flera fall klart inom vilka rådsområden olika sektorer har stark forskningsanknytning. För HSIFR kan pekas på sociala och samhällsplanerande myndigheter, undervisnings- väsendet, museer och arkiv m.fl. För MFR är sjukvårdshuvudmännen och socialstyrelsen liksom t.ex. organ med ansvar för arbetarskydd uppenbara intressenter. NFR har självklara kontaktytor gentemot miljö- vård, näringslivsutvcckling, energipolitik etc. Den i kapitel 4 redovisade översikten över den sektoriella forskningens organisation visar ett brett spektrum av tänkbara kopplingar. Ett direkt inflytande i råden för samhället genom representanter för forskningsberoende samhällsområden och främst genom sektoriella organ bedömer utredningen som angeläget. Genom sådana organs deltagande i rådens planering, prioritering och beslut om stöd till konkreta forskningsprojekt förmedlas sektoriellt upplevda forskningsbehov till det akademiska forskarsamhället. Utred- ningen föreslår därför att i vart och ett av de tre föreslagna råden en grupp i klar men inte negligerbar minoritet utgörs av representanter för sektoriella eller motsvarande organ. Dessa skall givetvis ha rätt och skyldighet att delta i alla beslut som fattas av råden.

10.2.2. Rådens storlek och sammansättning. Mandattider

De i dag existerande råden har växlande storlek; från MFR:s allmänme- dicinska sektion som omfattar ordförande och ytterligare tjugo leda— möter till SFst rättsvetenskapliga sektion med utöver ordföranden fyra ledamöter. De valda exemplen är lättförklarade , ämnesområdenas skiftande storlek och de speciella förhållanden som lett till sektionsindel- ningen av SFR — men de illustrerar problemet med rådens storlek och representativitet.

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 5.1.2 har två huvudprinciper, delvis renodlade, delvis i kombination med varandra, varit styrande för metoderna att utse de vetenskapliga ledamöterna i råden: dels har man strävat efter en ämnesmässig representativitet, dels har man sökt

tillgodose kraven att olika universitets- och högskoleorter skall vara någorlunda jämnt företrädda i råden. Dessa principer har i takt med den ökade forskningsspecialiseringen och spridningen av forskningsverksam- heten till nya högskoleorter blivit allt svårare att följa. Den fortgående specialiseringen kommer att göra det alltmer omöjligt att med krav på rimlig storlek hos råden åstadkomma ämnesmässig representativitet.

Med den av utredningen föreslagna rådsindelningen med dess strävan till en mer sammanhållen organistion blir dessa problem akuta. De beslutande rädsförsamlingarnas omfattning är dock även i nuvarande organisation i vissa fall sådan att det kan ifrågasättas om de kan nå önskvärd effektivitet som beslutande organ. Inom såväl AFR, HFR, MFR som NFR har också inrättats arbetsutskott eller andra beredningsorgan som på formell eller informell delegation fattar reella beslut och/elleri olika avseenden bereder de beslut som fattas i rådsförsamlingarna. Omsorgen om den allsidiga rådssammansättningen i kombination med det system för successiv förnyelse som f.n. tillämpas kan bereda särskilda svårigheter och i vissa fall innebära att valkorporationernas fria valrätt blir fiktiv, Svårigheter av detta slag har redovisats för utredningen från flera håll; problemet har närmare berörts i en från NFR till utredningen översänd skrivelse från matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund.

Den svårighet att inom sammanhållna råd skapa fullständig ämnesmäs- sig spridning och kompetens som präglar rådsorganisationen och dess försök att bemästra denna svårighet bidrar dock till att Skapa förutsätt- ningar för en annan syn på själva rådens uppbyggnad. En satsning på en systematiskt utbyggd gransknings- och prioriteringsorganisation av det slag som i olika former införts av vissa råd skapar förutsättningar för en rådsorganisation med relativt små beslutande organ stödda av en beredningsapparat där den vetenskapliga och samhällsma'ssiga bedömning— en kan ske med full bredd och kompetens (se vidare avsnitt 11.3).

Ett genomfört och rimligt enhetligt system av detta slag kan, förutom att rådsförsamlingarna ges möjligheter till koncentration kring övergri— pande frågor där en verklig policyutveckling är nödvändig, underlätta samarbete och tvärgående kontakter mellan råd och rådsorgan. Det gör det också möjligt att utan olägenheter ge råden enhetlig storlek. De olikheter som kan sägas råda mellan de föreslagna råden genom att deras ansvarsområde omfattar ett skiftande antal discipliner kan neutraliseras genom beredningsapparatens utformning.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att i vart och ett av de föreslagna råden skall ingå, utöver ordförande, tio andra ledamöter, varav sju bör representera universitetens och högskolornas forskning och tre representera sektoriella eller motsvarande organ. För alla ledamöter utom ordföranden skall utses personliga suppleanter. Formerna för supplean- ternas celtagande i rådens arbete bestämmes av respektive råd.

Mandattiderna för rådens ledamöter måste bli beroende bl.a. av en avvägning mellan kraven på stabilitet i rådens arbete och kraven på förnyelse och vitalitet. Av betydelse vid valet av mandattid är även den metod för att utse ledamöter i råden som utredningen i det följande förordar. Utredningen föreslår att mandattiden för samtliga ledamöter

blir sex är. Med hänsyn till mandattidens längd bör möjlighet till omedelbart förnyat mandat ej föreligga. En successiv förnyelse bör åstadkommas genom saxning av mandattiderna så att hälften av ledamöterna utses vart tredje är. Om ordinarie ledamot avgår under mandatperioden skall suppleanten inträda i ledamotens ställe. De vakanser som uppkommer genom att ordinarie ledamot eller suppleant avgår under mandatperioden bör för tiden fram till mandatperiodens slut fyllas genom beslut av regeringen. Beträffande de ledamötetoch supplean- ter som nedan föreslås bli valda av särskilda elektorsförsamlingar bör detta ske efter förslag av rådet.

10.2.3. Metoder för att utse ledamöter i räden

När det gäller frågan hur ledamöterna i råden skall utses finner utredningen att olika principer bör tillämpas för de olika ovan definiera- de grupperna. Valet av ordförande bör ankomma på regeringen. Regeringen bör även ha avgörandet när det gäller vilka företrädare för sektoriella intressen som skall vara representerade i råden. De sektoriella organens representanter bör nämligen enligt utredningens uppfattning ej vara självskrivna eller representera fastställda sektorer. Statsmakternas över tid skiftande bedömning av forskningsbehov och forskningsprofil inom olika områden kan därvid komma till uttryck. Inte heller i annat avseende bör någon bindning av dessa mandat ske men utredningen förutsätter att vid val av sektorsrepresentanter i råden förtrogenhet med forskningsfrågor tillmäts betydelse. Vice ordförande bör utses av respek- tive forskningsråd.

Med det förslag utredningen lagt fram om en koncentration av rådsorganisationen och om att kraven på fullständigaste möjliga lokala/äm- nesmässiga representation skall överges till förmån för relativt små sammanhållna råd blir metoden att utse de vetenskapliga ledamöterna utan sektoriell anknytning än mer betydelsefull.

Visserligen måste kravet att även inom denna grupp skapas en rimlig, grov balans mellan olika forskningsområden liksom att den tillförs olika slag av vetenskaplig kompetens komma att påverka valet av ledamöter, men generellt måste den föreslagna organisationen innebära att själva personfrågorna mer än tidigare kommer i centrum. Kraven på personlig kompetens i form av vetenskaplig kringsyn kommer att skärpas ytterliga- re. Koncentrationen av rådsorganisationen ökar också kraven på att de berörda forskarrepresentanterna i råden skall vara förankrade i forskar— samhället. Denna princip bör enligt utredningen genomföraskonselwent och det blandade system, som idag tillämpas med vissa forskare utsedda direkt av akademiska valkorporationer och vissa utsedda av regeringen efter eller utan föregående förslag, bör överges. Utredningen föreslår att den grupp ledamöter i räden som skall representera universitetens och högskolornas forskare isin helhet utses av denna grupp.

Forskningsvolymens ansvällning, den ökade forskarutbildningen och överhuvud de nya formerna för forskningsarbete har sedan länge lett till

att professorerna som grupp inte ensamma kan representera universite- tens och högskolornas forskning. "Yngre forskare”, dvs. i praktiken de som inte erhållit fasta tjänster, har idag ett ansvar för forskningsplane— ring, forskarhandledning och framför allt verkligt forskningsarbete som måste få sin motsvarighet i ett inflytande på sammansättningen av forskningsråden (jfr avsnitt 6.2.3).

Utredningen har övervägt tanken att ett visst antal platser skulle reserveras i råden för denna forskargrupp men funnit denna lösning ur flera synpunkter mindre lämplig. En sådan kvotering skulle inskränka möjligheterna vid personval och möjligen underbygga föreställningen att de synsätt i vetenskapliga frågor som kan tänkas prägla ”yngre forskare” som grupp a priori inte kunde omfattas även av professorer; en befordran under pågående mandatperiod skulle vidare kunna diskvalificera från fortsatt ledamotskap etc.

De obefordrade forskarnas inflytande på rådssammansättningen bör därför åstadkommas genom att de garanteras ett med de fasta tjänstein- nehavarna likvärdigt inflytande i valproceduren.

Fakulteter, sektioner och motsvarande organ kan idetta sammanhang inte tjäna som valförsamlingar och inte heller bör ett direktvalssystem med fast representation för olika orter införas. Ett valsystem bör istället skapas som mer betonar rådens roll som riksomfattande organ. Utred- ningen föreslår att de som skall företräda universitetens och högskolor- nas forskare i forskningsråden utses för varje råd för sig av särskilda elektorsförsamlingar. Ledamöterna ielektorsförsamlingama bör utses av olika valkorporationer vid de berörda universiteten och högskolorna.

Det inflytande på valet av ledamöter i några av de nuvarande råden som institutioner som Svenska läkaresällskapet, KVA och KVHAA haft genom rätten att utse vissa ledamöter anser utredningen inte böra bevaras. Denna valrätt innebär en dubblering av inflytandet för de forskare som är aktiva även inom universitetsväsendet. De angelägna kontakterna mellan akademierna m.fl. och forskningsråden torde utan svårigheter kunna åstadkommas på andra vägar. Det sektoriella inflytan- det _ som när det gäller HFR delvis kombinerats med KVHAAzs -— bör, som framgått ovan, bedömas samlat av regeringen. Utredningen har övervägt möjligheten att låta vissa akademier, forskningsinstitut etc. utse ett antal ledamöter i elektorsförsamlingarna. Svårigheterna att fixera ett rimligt inflytande för de olika organ som kunde komma ifråga liksom det anförda skälet om dubbelinflytande har dock fått utredningen att stanna för en enklare och klarare princip. .

Två frågor måste när det gäller elektorsvalen särskilt beaktas. Den ena gäller vilka personalgrupper som skall delta i elektorsvalen. Den andra gäller storleken av elektorsförsamlingarna och hur många platser i dem de olika lokala valförsamlingarna skall tillerkännas.

Röstberättigade vid valen av elektorsförsamlingar

När den grupp avgränsas som skall vara berättigad att delta i valet av ledamöter till elektorsförsamlingarna måste hänsyn tas både till det

speciella syfte valet har och till rent praktiska förhållanden. Forsknings- kontakt och vetenskaplig kompetens måste vara en grund för rätt att delta i valet och dessutom måste tillses att gruppen röstberättigade kan definieras så entydigt som möjligt. Praktiska skäl talar för en viss begränsning av valförsamlingens storlek. Utredningen har stannat för följande förslag.

Röstberättigade vid de lokala valen till elektorsförsamlingen skall vara innehavare av tjänst (eller långtidsvikariat) som

professor bitr. professor forskardocent

docent

forskarassistent samt motsvarande personal förordnad på medel anslagna av forskningsråd, myndigheter och offentliga stiftelser.

Förslaget innebär bl. a. att utredningen avstått från att låta forskarstu- derande bli röstberättigade. Som skäl härför kan vid sidan av det uppenbara förhållandet att den vetenskapliga kompetensen är ojämn inom gruppen anföras svårigheterna att säkert fastställa vilka forskarstu- derande som är närvarande och bedriver aktiva studier etc.

Förslaget innebär vidare att gruppen lektorer inte skall delta i valet. Utredningen är medveten om att en till vissa delar forskningsaktiv grupp härigenom ställs åt sidan men har vid ställningstagandet lagt vikt vid lektorstjänsternas stadgebundna inriktning på utbildning. Lektorstjänster- nas karaktär av undervisningstjänster kommer enligt föreliggande förslag till reformering av högskoleutbildningen att bestå och pedagogiska meriter skall vid tillsättningen av sådana tjänster vara den tyngst vägande befordringsgrunden även om innehavarens möjligheter att delta i forskar- utbildning och forskning skall vidgas.

Fördelningen av mandat i elektorsförsamlingarna

Inflytandet i de lokala valen av ledamöter i elektorsförsamlingen måste fördelas så att olika ämnesområden och olika orter med fast forskningsor- ganisation får rimligt inflytande. Strävan har inte varit att söka åstadkomma någon absolut rättvis fördelning av mandat mellan olika orter på grundval av t.ex. basorganisationens storlek. Genom den fördelning utredningen valt att föreslå får orter med mindre utbyggd forskningsorganisation en viss överrepresentation i förhållande till övriga. Större vikt har fästs vid att söka avväga inflytandet för olika ämnes- områden med syftet att åstadkomma en elektorsförsamling som ur ett riksperspektiv kan anses representativ för de vetenskapsområden respekti- ve råd stöder. Utredningen vill erinra om att förslaget om relativt små råd innebär att representation för ett antal givna discipliner i själva råden inte är åsyftad. Kraven på denna breda representation bör istället så långt det är möjligt tillgodoses genom den utbyggda gransknings- och prioriterings-

organisation som råden behöver och utredningens förslag förutsätter. ! denna kam också vissa krav på rimlig geografisk spridning av representa- tionen tilllgodoses.

Utredningens förslag till fördelning av mandat [ elektorsförsamlingarna

för vart (0011 ett av de tre föreslagnafors'kningsråden redovisas i tabell 10.1-73.

Tabell lO:l Fördelning av mandati elektorsförsamling för val av ledamöter från universitet och högskolor i HSFR

lfakultels/äumnesomrade Ort Antal elektorer Humaniora Uppsala 3 +_ suppleanter Humaniora Lund 3 + suppleanter Humaniora Göteborg 3 + suppleanter Humaniora Stockholm 3 + suppleanter Humaniora llmea 3 + suppleanter Teologi Uppsala 1 + suppleant Teologi Lund 1 + suppleant Juridik Uppsala 1 + suppleant Juridik Lund 1 + suppleant Juridik Stockholm 1 + suppleant Samhällsvctcnskap Uppsala” 3 + suppleanter Samhallsvetcnskap Lund” 3 + suppleanter Sa nihällsvetenskap Göteborg” 3 + suppleanter Samhällsvctenskap Stockholmh 3 + suppleanter Samhällsvctcnskap Umeå” 3 + suppleanter Summa elektorer 35 + suppleanter

” Inklusive forskare vid lärarhögskolan inom respektive region. b lnklusive Handelshögskolans forskare och forskare vid lärarhögskolorna i Stock- holm och Linköping. ll'ragun om särskild representation för Linköping far prövas sedan ställning tagits till uppbyggnaden av forskningsorganisation inom den filosofiska fakulteten där. Jfr även tabell 1013.

Tabell 1022 Fördelning av mandatielektorsförsamling för val av ledamöter från universitet och högskolor i MFR.

I'akultets/ämncsomrade Ort Antal elektorer Medicin, farmaci Uppsala 5 + suppleanter Medicin, Odontologi Lund 5 + suppleanter Medicin, odontologi Göteborg 5 + suppleanter Medicin, Odontologi Stockholm” 5 + suppleanter Medicin, Odontologi Umea 5 + suppleanter Medicin, medicinsk teknik Linköping 5 + suppleanter Matematik-naturvctcnskap Uppsala 1 + suppleant Mateinutik-naturvctensiap Lund 1 + suppleant Matematik-naturvctcnskap Göteborg 1 + suppleant Matematik-naturvetcnskap Stockholm 1 + suppleant Matematik—naturvctenskap Umeå 1 + suppleant Summa elektorer 35 + suppleanter

” lnklu sive forskare vid gymnastik— och idrottshögskolan.

Tabell 10z3 Fördelning av mandat i elektorsförsamling för val av ledamöter från universitet och högskolor i NFR.

|”akultets/iimncsomrade Ort Antal elektorer Matematik-naturvetenskap Uppsala 5 + suppleanter Matematik—nattirvetenskap Lund 5 + suppleanter Matematik-naturvetcnskap Göteborg 5 + suppleanter Matematik-naturvetcnskap Stockholm 5 + suppleanter Matematik—nattirvctcnskap Umeå 5 + suppleanter Medicin, farmaci Uppsala 1 + suppleant Medicin, odontologi Lund 1 + suppleant Medicin, odontologi Stockholm” 1 + suppleant Medicin, Odontologi Göteborg 1 + suppleant Medicin, Odontologi Unica ] + suppleant Medicin. medicinsk

teknik Linköping i + suppleant Teknik Göteborg 1 + suppleant Tek nik Stockholm 1 + suppleant Teknik Lund 1 + suppleant Teknik Linköping 1 + suppleant Teknik Luleå 1 + suppleant

Summa elektorer 36 + suppleanter

” Inklusive forskare vid gymnastik- och idrottshögskolan.

Den föreslagna fördelningen av mandat på lokala valkorporationer innebär som framgår av den tabellariska redovisningen att de sex större lärarhögskolorna, som har fasta resurser för forskning och forskarutbild- iing, dras in i valproceduren. Härigenom sker en anpassning till den föreslagna nya högskoleorganisationen. Utredningen har funnit det riktigt att inkludera även handelshögskolan i Stockholm i de grupper som skall ha rätt att delta ivalen av elektorer trots att verksamheten vid högskolan inte är statlig. linligt föreliggande förslag till organisation av högskolevä- sendet skall jordbrukets högskolor fortfarande. ha en separat organisation under jordbruksdepartementet. Med hänsyn härtill och med hänsyn till att SJ FR har inriktning mot den forskning som bedrivs vid jordbrukets högskolor har utredningen inte funnit skäl att i valproeeduren till elcktorsförsamlingarna medräkna jordbrukets högskolor. Den delvis formella avgränsning som därvid sker hindrar givetvis inte att på samma sätt som hittills t. ex. veterinärmedicinsk forskning skall kunna erhålla anslag från råden eller att även expertis från jordbrukets högskolor skall kunna inkopplas i rådens gransknings- och prioriteringsarbete. Samarbe- tet på rådsnivå bör även i fortsättningen kunna utvecklas genom goda kontakter mellan råden under utbildningsdepartementet och SJ FR. Utredningen återkommer härtill i samband med FRst sammansättning.

Ansvaret för genomförandet av elektorsvalen bör åvila de lokala universitetsorgancn. Respektive rektorsämbete bör fastställa röstlängder och tillställa de röstberättigade meddelande om valdag, de regler som gäller för valet m. m. Respektive fakultet (motsv.) skall om den bedömer

det angeläget ha möjlighet att tillsätta en valberedning för att förbereda valet. Regeringen bör meddela de för valen erforderliga bestämmelserna.

Rådskonferens och val av rådsledamöter

Det system för val av företrädare för universitetens och högskolornas forskning som föreslagits ger ökade möjligheter för forskarna att påverka rådens verksamhet. Genom det brett förankrade valet kommer de vetenskapliga ledamöterna i rådet att mer än tidigare vara representativa för den grupp de företräder.

Utredningen önskar dock ytterligare betona kravet att rådsorganisa- tionens arbete kontinuerligt skall utvärderas och debatteras o