om ändring i Iagen (I886:84 s.14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen

Regeringens proposition

1978/79:186

om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada;

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att utländsk medborgare med hemvist i Sverige, som vill anhängiggöra talan vid svensk domstol, inte längre skall vara skyldig att ställa säkerhet för svarandens rättegångskostnader. Reformen

föreslås träda I kraft den 1 juli 1979.

I Riksdagen 19781/79. I saml. 186

Förslag till Lag om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1886:84 s. 14) angående

skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada!

dels att i 3 8 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”Regeringen”, dels att I $ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

1 §

Vill utländsk man, evad han är Vill utländsk medborgare, som ej

här i landet bosatt eller icke, hos är bosatt här i landet, eller

svensk domstol kära till svensk utländsk juridisk person väcka

man, åligger det käranden att, om talan vid svensk domstol mot

svaranden sådant yrkar, till denne svensk medborgare eller svensk avlämna = löftesskrift = av = två juridisk person, — åligger — det

vederhäftige, inom landet bosatte käranden att, om svaranden sådant svenske män, de där borga en för yrkar, = till denne = avlämna bägge och bägge för en såsom för löftesskrift av tvä vederhäftige,

egen skuld för den kostnad och inom landet bosatte svenske män,

skada, som käranden genom laga de där borga en för bägge och bägge

kraft ägande beslut i rättegången för en såsom för egen skuld för den kan kännas skyldig att gälda kostnad och skada, som käranden svaranden, eller ock ställa annan genom laga kraft ägande beslut i säkerhet härför. Ej må dock sådant rättegången kan kännas skyldig att yrkande framställas senare än vid gälda svaranden, eller ock ställa första rättegångstillfälle, då annan säkerhet härför. Ej må dock svaranden tillstädeskommer; och sädant yrkande framställas senare

må ej heller sådan borgen eller än vid första rättegångstillfälle, då

säkerhet fordras, där utlänningens svaranden tillstådeskommer: och talan innefattar allenast må ej heller sådan borgen eller genstämning eller grundas ä växel säkerhet fordras, där kärandens eller äger rum i följd av offentlig talan innefattar allenast stämning, som av domstol eller genstämning eller grundas å växel domare utfärdats. eller äger rum i följd av offentlig

stämning, som av domstol eller

domare utfärdats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Säkerhet som har ställts dessförinnan skall alltjämt bestå.

! Senaste lydelse uv 3 & 1956: 231.

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammauntrade

1979-03-22

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Romanus. Mundebo. Wikström. Wirten. Rodhe. Wahlberg. Hansson, Fnlund. Hindahl. Winther. De Geer. Cars. Gabriel Romanus

Föredragande: statsradet Sven Romanus

Proposition om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angaende skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

1 Inledning

Utländsk medborgare eller utländsk juridisk person som väcker talan mot svensk medborgare eller svensk juridisk person vid domstol här i landet är I princip skyldig att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som käranden kan bli alagd att betala. Bestämmelser härom finns i lagen (ISKA:RA so 14) angående skyldighet för utländsk man att I rättegång vid

svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Utländsk medborgare är skyldig att ställa säkerhet enligt 1886 års lag vavsett om vederbörande är bosatt här i landet eller inte. Skyldigheten att ställa säkerhet kan emellertid upphävas genom överenskommelse med främmande stat. Sådana överenskommelser har också träffats i betydande utsträckning.

Statens invandrarverk har i skrivelse ull justitiedepartementet begärt att ISK6 års lag ses över. Enhgt verket är lagen diskriminerande för de utlänningar som kommer från länder vars medborgare inte har undantagits

från tillämpning av lagen. Verket ifrågasätter om lagens effekter överens-

stämmer med det synsätt rörande utlänningars likställdhet med svenska medborgare som har kommit ull uttryck i 2 kap. regeringsformen. Verket föreslår att fågen ändras så att alla utländska medborgare med hemvist i

Sverige befrias från skyldighet att ställa säkerhet i rättegång.

Med anledning av invändrarverkets skrivelse har i justutiedepartementet

upprättats en promemoria I ämnet 1979-01-17. I promemorian föreslås att

IN86 års lag upphävs i sin helhet. | Riksdagen 19781179.1 samt. I86

Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från domstolsverket. kommerskollegium. invandrarverket, hovrätten för Västra Sverige, exportkreditnämnden, Sveriges exportrad. rättegangsutredningen (Ju -1977:06), Sveriges advokatsamfund. Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund. Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen samt Svenska handelskammarförbundet. Kommerskollegium har bifogat yttrande från Stockholms handels-

kammare. Post- och Kreditbanken har anslutit sig till bankföreningens

yttrande.

2 1886 års lag m.m.

Skyldigheten att ställa säkerhet enhgt 1886 ärs lag förutsätter att svaranden framställer yrkande härom. Sadant yrkande skall framställas senast vid det första sammanträde tnför rätten vid vilket svaranden är ullstädes. Säkerheten skall bestå antingen av borgen av två personer med

svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige eller av annan säkerhet som

svaranden godkänner eller domstolen bestämmer. Begär svaranden att säkerhet skall ställas. skall rätten förelägga käranden att inom viss tid

fullgöra sin skyldighet. Ställs inte säkerhet inom förelagd tid. skall målet

avskrivas. I fråga om vissa typer av mål kan säkerhet inte krävas.

nämligen om kärandens talan innefattar enbart genstämning, om den grundas på växel eller om den äger rum till följd av offentlig stämning. I

praxis har lagen ansetts tillämplig även i broumal (NJA 1900 s. 340).

Regeringen kan, efter avtal med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet. befria medborgare I den främmande staten eler juridiska personer, bildade i den staten enligt dess lag, från skyldigheten att ställa säkerhet. Under samma förutsättningar kan regeringen också ullerkänna utländska medborgare eller juridiska personer samma befogenhet att kräva säkerhet som tillkommer svenska medborgare.

Som tidigare har nämnts har Sverige i betydande utsträckning slutit

avtal som medför att utländska medborgare effer juridiska personer är

befriade från skyldigheten att ställa säkerhet. Bestämmelser härom finns bl. a. i kungörelsen (1961:120) angäende säkerhet för kostnad och skada i rättegång, i vilken talan föres av utländsk part. Befriade är, förutom med-

borgare i en del särskilt uppräknade stater med vilka Sverige shut bi-

laterala avtal, medborgare i stater som är anslutna till någon av Haag-

konventionerna 1905 och 1954 angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen. under förutsättning att medborgaren också har hemvist i en konventionsstat. Även juridiska personer som dels är hemmahörande I stat som tillträtt nägon av nämnda Haagkonventioner. dels har bildats enligt den statens lag, är befriade frän nämnda skyldighet. Vidare är medborgare i stål som är ansluten till den europeiska boösättningskonventionen 1955

"än

generellt befriade från skyldigheten att ställa säkerhet. Part som är medborgare I stat i förhållande till vilken 1930 ärs civilprocesskonvention mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland är ullämplig atnjuter samma befrielse. om han har sitt hemvist här i landet. Sistnämnda konvention är även tillämplig i förhållande till ev antal stater som ingår i det brittiska samväldet (t.ex. Australien och Canaduw.

I mal eller ärende angående underhållsbidrag. som har anhängiggjorts enligt 1956 ärs konvention om indrivning av underhallsbidrag I utlandet. är enligt 1961 års kungörelse medborgare I ull konventionen ansluten stat befriad från skyldigheten att ställa säkerhet. Detsamma gäller enligt en särskild förordning (1977-130) medborgare eler juridisk person i främmande stat I rättegang som avser tillämpning av lagen (1965:723) om

erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beshu angäende underhåll ull barn eller tillämpning av lagen (1976:108) on er-

kännande och verkställighet av utländskt avgörande angaende underhallsskyldighet. Nämnda båda lagar bygger på Haagkonventioner från 1958 och

1973.

Uppgift om vilka främmande stater som är anslutna till de nu nämnda konventionerna finns I kungörelsen (1971:4) om främmande staters anslutning till visså av Sverige biträdda konventioner angående inbördes rättshjälp m.m... kungörelsen (1966:406) anpående ullämpning av lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och

beslut angående underhäll ull barn samt förordningen (1977:743) om ullämpning av lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av

utländskt avgörande angaende underhållsskyldighet.

Enligt kungörelsen (1969:92) om befrielse från skyldighet att ställa

säkerhet för kostnad och skada i rättegang angående internationell gods-

befordran på väg är medborgare eller juridisk person i stat. ansluten till

1956 års Genevekonvention om fraktavialet vid internationell gods-

befordran på väg. inte skyldig att ställa säkerhet i rättegång med anledning

av godsbefordran som avses I konventionen, om parten har sitt hemvist eller idkar rörelse med fast driftsställe i konventionsstat. Motsvarande gäller enligt en kungörelse (1974:745) när fråga är om rättegång med anledning av befordringsavtal som avses i fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM) eller fördraget om befordran med järnväg av resande

och resgods (CIV) elter tilläggskonventionen 1966 till sistnämnda fördrag.

Med stöd av lagen (1969:644) om vissa rättigheter för statslösa personer och poliuska flyktingar har regeringen meddelat bestämmelser om befrielse för sådana personer att ställa säkerhet i rättegång. Enligt en till lagen anslutande kungörelse (1969:645) är den som är statstös eller politisk itykting befriad från att ställa säkerhet. om han stadigvarande vistas här i landet. I annat fall hkställs han med medborgare i den stat där han vistas studigvarande.

Främmande stat. vars medborgare är befriade från skyldigheten att

ställa säkerhet i rättegång. har som regel åtagit sig att verkställa dom eller beslut angaende rättegangskostnad som har meddelats här i landet. Motsvarande utfästelse har då också gjörts från svensk sida, se lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut och till tagen anslutande kungörelse (1935:134).

3 Promemorian

I promemorian konstateras att tillämpningsomradet för 1886 ärs lag numera är I hög grad inskränkt. främst på grund av överenskommelser med andra stater. Vidare framhålls att i vissa familjerättsliga mål vardera parten I princip skall bära sin kostnad oavsett målets utgång. För mål av den iypen saknar salunda 1886 ars lag intresse. Detsamma gäller i allt väsenihger mal som bandläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Vidare erinras om den begränsning av lagens praktiska betydelse som följer av möjligheten att erhålla allmän rättshjälp enhyt rättshjälpslagen (1972:429). Har svaranden beviljats rättshjälp och vinner han målet riskerar han endast att gå miste om ersättning för kostnadsbidraget. Antalet personer som omfattas av rättsskyddsförsäkringar är enligt promemorian också betydande.

Sverige har. framhålls det vidare. på en rad områden vidtagit åtgärder som syftar till att jämställa utländska medborgare med hemvist här i landet med landets egna medborgare. Även internationellt har Sverige förordat en sådan utveckling. När det gäller svarandens behov av att säkra verkställighet av domen för den händelse han vinner målet är kärandens medborgarskap av underordnad betydelse. Avgörande ur den synpunkten ar I stället var käranden har sitt hemvist. Genom att lagen anknyter till medborgarskapet finns en risk för att svaranden utnyttjar sin befogenhet att kräva säkerhet I fall då det ur verkställighetssynpunkt inte är befogat och på det sättet hindrar käranden från att få sin rätt.

Enligt promemorian talar därför starka skäl för att I886 års lag upphävs åtminstone vad gäller utländska medborgare med hemvist i Sverige. Lagen skulle då I huvudsak bli tillämplig i fråga om tvister som härrör från inter-

nationell handel. Erfarenheten visar emellertid. framhålls det. att sådana

tvister mera sällan prövas av domstol utan löses i skiljeförfarande. Det får därför antas att möjligheten att kräva säkerhet är av ringa betydelse för det svenska affärslivet. I promemorian framhålls vidare den ökade förekomsten I en del länder av företag med stark statlig anknytning. Det är tänkbart. sägs det. att krav gentemot sådana företag på ställande av

säkerhet kan försvåra en önskad utveckling av vår internationella handel. Mot den bakgrunden föreslas i promemorian att 1886 års lag upphävs i

sin helhet.

4 Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker att skyldigheten att ställa säkerhet tas bort såvitt gäller utländska medborgare med hemvist i Sverige. Förslaget att lagen skall upphävas i sin helhet tillstyrks eller lämnas utan erinran av doömnstolsverket. invandrarverket. exportkredimämnden.

hanklöreningen. sparbankstöreningen och Post- och Kreditbanken.

Bankföreningen anför att det från bankernas sida inte har redovisats nägra

erfarenheter som pekar på ett behov av att lagen behålls.

Övriga remissinstanser är emellertid tveksamma till eller motsätter sig att lagen upphävs i sin helhet. De flesta av dem pekar på att promemorian inte innehaller nagon redogörelse för I vilken utsträckning möjligheten att begåra säkerhet utnyttjas och att det därför är svårt att bedöma frågan huruvida lagen kan upphävas. Kommerskollegium fråmhätler salunda att det i promemorian inte har redovisats material som ger stöd för uppfattningen utt bestämmelserna I lagen helt skulle sakna betydelse. Liknande synpunkter anförs av exportrader. rättegångsutredningen. grossistförbundet. industriförbiundet och handelskammarförbundet. Några av dessa remissinstanser ifrågasätter, liksom advokatsamfundet rikugheten av an-

tagandet att kravet på säkerhet i förhållande ull utländska statsföretag

skulle kunna försvåra en önskvärd utveckling av vår internationella handel. Enligt advokatsamfundet bygger promemorieförslaget på ett felaktigt antagande rörande frekvensen av skiljeavtal i den internationella handeln. Även om det inte är ovanligt med överenskommelser om skiljeförfarande. är det enligt samfundet långt vanligare att tvister med anledning av internationella atfärstransaktioner är underställda de allmänna domstolarnas jurisdiktion. Företrädare för svensk industri uppfattar också den nuvarande lagstiftningen som ett särskilt skydd för företagen mot alt bli indragna I spekulativa rättegångar. Samfundet pekar vidare på. liksom flera andra remissinstanser. att ätskilliga länder med vilka Sverige har betydande ekonomiska mellanhavanden inte omfattas av konventionerna på omrädet. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det alltjämt torde finnas praktiska situationer då lagens skyddsbestämmelser kan vara av stört värde för den enskilde. Enligt redareföreningen är det befogat att behålla lagstiftningen i förhällande till enskilda eller juridiska personer i utomeuropeiska länder för att förhindra att illa underbyggda rättegångar inleds mot

svenska rederier vid svenska domstolar. Med hänsyn till att lagstiftningen

inom Europa på grund av konventioner endast rör ett fåtal länder. med vilka svensk handel inom sjöfartens omräde är obetydhg. spelar det däremot knappast någon roll om lagen upphävs när det gäller personer i länder inom Europa.

Handelskammuarförbundet framhåller, liksom Stockholms handels-

kummare att lagen utgör ett naturligt komplement till det svenska rättegångsköstnadssystemet och att den som sådan används i förmodligen inte alltför ringa utsträckning vid internationella affärstvister. Mot bakgrund av den internationella handelns utveckling och tillkomsten av nya handelspartners, varom vi ännu har en jämförelsevis begränsad kännedom, kan det starkt ifrågasättas om inte [886 ärs lag i dag är mer motiverad än vid tiden för dess ullkomst.

5 Föredragandens överväganden

Skyldigheten enligt 1886 års lag för utländsk kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ses mot bakgrund av att svenska domar och

beslut i princip inte är verkställbara utomlands. Även om svaranden vinner

målet kan han därför gå miste om ersättning för sina rättegångskostnader, om käranden saknar tillgängar i Sverige. De flesta länder ställer i sin interna lagstiftning liknande krav på utländska kärande som vill väcka talan mot det egna landets medborgare.

Som framgar av det tidigare anförda är numera på grund av internationella överenskommelser utländska medborgare och juridiska personer i mycket stor utsträckning befriade från skyldighet att ställa säkerhet enligt

1886 ärs lag. Överenskommelserna innefattar regelmässigt en förpliktelse

för den främmande staten att verkställa svensk domstols dom eller beslut angående rättegängskostnader. Skyldigheten att ställa säkerhet har i själva verket kommit att framstå mera som undantag än som regel.

I de fall då lagen alltjämt är utlämplig gäller den oavsett om den utländska medborgaren är bosatt här i landet eller inte. Att lagen på detta sätt anknyter ul medborgarskapet torde avspegla en äldre uds förhållanden, då rörligheten mellan länderna var mindre och medborgarskapet i

större utsträckning stämde överens med bosättningslandet. Förhållandena

är annorlunda nu. I Sverige finns ett mycket stort antal invandrare och andra fast bosatta personer med utländskt medborgarskap. I fråga om möjligheterna att verkställa en blivande dom föreligger beträffande dessa

personer inte nägon skillnad i förhållande till svenska medborgare som är

bosatta här. Som läget nu är kan lagen, utan att något rättsskyddsintresse föreligger, användas för att hindra etter försvära för en utländsk medborgare att få sin rätt vid svensk domstol. Detta förhällande är inte godtagbart.

Enligt departementspromemorian bör lagen i vart fall ändras på det sättet alt utländska medborgare som har hemvist i Sverige befrias från kravet på att ställa säkerhet. Samtliga remissinstanser har biträtt detta förslag. En ändring av den innebörden överensstämmer med önskemal som har framställts av invandrarverket. Även jag anser det angeläget att en

sådan ändring görs.

Det kan emellertid ifrågasättas om man inte bör gå längre och upphäva lagen I dess helhet. I promemorian förordas en sådan åtgärd. Detta förslag har biträtts av flera remissinstanser. En majoritet av remissinstanserna har emellertid motsatt stg förslaget. Enhet dessa remissinstanser har lagen alltjämt betydelse som skydd för svenska intressen när det gäller personer i utlandet. alla händelser saknas enligt dessa instanser underlag för en motsatt bedömning.

Någon undersökning av I vilken omfattning lägen under senare år har tillämpats av domstolarna har inte gjorts. Uppgifter i det hänseendet har inte heller lämnats av remisstnstanserna. Det torde emellertid vara klart att

lagen fortfarande tillämpas i en del fall. Även om dessa fall i och för sig är

få kan det inte uteslutas att lagen har en preventiv effekt när det gäller att avhalla rättssubjekt i utlandet från obefogad talan vid svenska domstolar. Det får anses angeläget att denna effekt består. Mot bakgrund härav

förordar jag. t likhet med majoriteten av remissinstanserna. att lagen inte upphävs utan alljämt får gälla beträffande utländska medborgare. som ej

är bosatta i Sverige, och utländska juridiska personer.

Vad nu sagts påkallar ändring av I $i lagen. Därvid bör ordalydelsen även i övrigt jämkas så att det klart framgår att I 8 avser såväl fysiska som Juridiska personer (fr 3 § och prop. 1956:152). Vidare bör 3 § jämkas

redaktionellt.

Frågan huruvida en utländsk medborgare skall anses bosatt här i landet eller inte torde få. avgöras enligt samma grunder som gäller vid tillämpningen av 10 kap. 1§ första stycket rättegångsbalken. Den omständigheten att den utländske medborgaren efter flytning från Sverige fortfarande är mantalsskriven här bör inte medföra att han fortfarande också skalt anses

bosatt här (fr NJA 1965 s. 172). Utländsk medborgare som har hemvist

bäde i Sverige och utomlands bör givetvis inte vara skyldig att ställa säkerhet.

När det gäller frågan huruvida juridisk person skall anses som svensk eller utländsk bör det vara avgörande enligt vilket lands lag den juridiska personen har bildats fr 3 § 1886 års lag och I & tredje stycket lagen 1968:555 om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket).

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1979. Säkerhet som på grund av äldre bestämmelser har ställts dessförinnan bör alltjämt besta.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att anta inom jusuitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man all I rältegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för

kostnad och skada.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

all genom proposition föresla riksdagen att anta det förslag som före-

draganden har lagt fråm.