om låneförbudet i aktiebolagslagen (1975:1385)
Regeringens proposition
1981/82: 95
om låneförbudet i aktiebolagslagen (1975: 1385);
beslutad den 14 januari 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
CARL AXEL PETRI
Propositionens huvudsakliga innehåll:
I propositionen föreslås ett begränsat undantag från förbudet i aktiebo-
lagslagen mot penninglån i syfte att låntagaren skall förvärva aktier i det
långivande bolaget. Undantaget gäller lån från ett bolag till de anställda. '
Lånebeloppet begränsas dock till högst två basbelopp per anställd.
I propositionen föreslås vidare att innehav eller förvärv av andel i en
aktiefond eller i en icke företagsanknuten aktiesparfond inte skall omfattas
av låneförbudsreglerna.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.
1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 95
Förslag till
Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 7§ aktiebolagslagen (1975: 1385) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap. 78! Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är
styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i
samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till
I. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande
led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna i första stycket gäller ej om
I. gäldenären är kommun eller landstingskommun,
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår, 3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl
samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinne-
havet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om
bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.
Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1-—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.
Är gäldenären anställd i bolaget
eller i ett annat bolag i summa kon-
cern gäller inte förbudet mot pen-
ninglån i tredje stycket, om
I. lånebeloppet jämte tidigare
lån enligt detta stycke från bolaget
eller annat bolag i samma koncern
inte överstiger ett belopp som mot-
svarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring,
2. låneerbjudandet riktar sig till
minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom
fem år genom regelbundna amorte-
ringar samt ! Senaste lydelse 1977: 1092.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamot inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i uktiebolag och ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande sam-
levnad med äktenskap, om de sammanle vande tidigare har varit gifta med
varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna paragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en aktiesparfond som inte är företagsanknuten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
ti Riksdugen 1981182.1 saml. Nr 95
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-12-22
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten.
Wikström, Friggebo. Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An-
dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Petri
Lagrådsremiss om låneförbudet i aktiebolagslagen (1975: 1385)
I Inledning
Sveriges Industriförbund har i en skrivelse till justitiedepartementet den
27 april 1981 tagit upp frågan om en ändring av låneförbudet i aktiebolags-
lagen (1975: 1385). Industriförbundet föreslår ett undantag från låneförbu-
det i fråga om lån från ett aktiebolag till bolagets anställda i syfte att dessa
skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Vidare
anser industriförbundet att rättsläget bör klarläggas då det gäller låneförbu-
dets tillämplighet vid län för förvärv av andelar i en aktiesparfond som uteslutande eller till viss del består av aktier i det långivande bolaget.
Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.
Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten i
Stockholm, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (FAR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska Arbetsgivareför-
eningen, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveri-
ges Föreningsbankers Förbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sve-
riges Ackordscentral, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SH1O)- Familjeföretagen samt Sveriges Köpmannaförbund. En samman-
ställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.
Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för ekonomi- och budgetdepartementen och chefen för handelsdepartementet. Under ären-
dets beredning i justitiedepartementet har kontakt hållits med företrädare
för de danska, finländska och norska justitiedepartementen samt det danska industridepartementet.
2¶Allmän motivering
2.1 Låneförbudet vid aktieförvärv
12 kap. 7 § aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om låneförbud.
Dessa bestämmelser innebär först och främst (se 7 § första stycket) att ett
aktiebolag inte får lämna penninglån till personer inom en viss angiven
krets. Till denna krets — ”den förbjudna kretsen” — hör aktieägare, styrelseledamöter och den verkställande direktören i bolaget eller i ett annat bolag inom samma koncern. Till den förbjudna kretsen räknas också
vissa fysiska och juridiska personer som är närstående till de nyssnämnda personerna. Det nu beskrivna låneförbudet har några undantag. Ett av
undantagen (se 7 § andra stycket 4) avser det fallet att gäldenären celler honom närstående fysisk eller juridisk person är akticägare och det sammanlagda akticinnehavet för dessa personer inte uppgår till en procent av
aktiekapitalet i det längivande bolaget. Låneförbudet gäller dock, om gäldenären eller honom närstående juridisk person eller båda tillsammans
äger mer än 500 aktier i bolaget. Om det långivande bolaget ingår i en
koncern, gäller undantaget endast om låntagarens och de närståendes
sammanlagda aktieinnehav understiger båda de nu angivna gränserna —'
alltså enprocentsgränsen och gränsen 500 aktier — såväl i förhållande till det långivande bolaget som i förhållande till koncernen i dess helhet.
Vid sidan av det nu beskrivna låneförbudet finns i 7 § tredje stycket ett särskilt förbud mot penninglån i syfte att låntagaren eller honom när-
stående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i det långivande bolaget eller i annat bolag inom samma koncern. De i det föregående nämnda undantagen gäller inte då det är fråga om lån för förvärv av aktier.
Bestämmelserna om förbud mot penninglån tillämpas också då det är fråga om att ställa säkerhet (7 § fjärde stycket).
Enligt 12 kap. 8 § kan länsstyrelsen på ansökan medge undantag från
bestämmelserna om låneförbud, om det vid förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern är påkallat av särskilda omständigheter eller om det i annat fall föreligger synnerliga skäl. Sådant undantag medges av
bankinspektionen när det gäller aktiebolag som står under bankinspektio-
nens tillsyn.
Enligt 12 kap. 9 § skall sådana penninglån och säkerheter som har lämnats med stöd av tillstånd enligt 8 § tas upp i en av styrelsen och den
verkställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning, om inte tillståndsmyndigheten särskilt har föreskrivit att lånet eller säkerheten
inte behöver tas upp i förteckningen.
Ett lån som har lämnats i strid mot låneförbudet utgör — till den del
lånebeloppet inte har återbetalats — skattepliktig inkomst för låntagaren
enligt 35 § I a mom. kommunalskattelagen (1928: 370).
Som framgår av den nu lämnade redogörelsen fordras alltså dispens från
låneförbudet för att ett aktiebolag skall få lämna penninglån i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i bolaget.
I sin skrivelse har industriförbundet föreslagit att förbudet mot penninglån i syfte att förvärva aktier förses med ett undantag. Undantaget skulle
gälla penninglån till anställda i bolaget eller i ett annat bolag inom samma
koncern i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i bolaget eller i annat
bolag inom samma koncern, under förutsättning att den anställdes innehav
av aktier i sådant bolag inte genom förvärvet kommer att överstiga en
procent av aktiekapitalet.
De flesta remissinstanserna är i princip positivt inställda till industriför-
bundets förslag att ett undantag från låneförbudet införs då det gäller Jån
till anställda för förvärv av aktier. Flera remissinstanser anser emellertid att undantaget bör vara mera restriktivt utformat.
LO, TCO och Svenska sparbanksföreningen har avstyrkt förslaget. Enligt LO kan förfarandet med lån till de anställda för förvärv av andelar i aktiesparfonder utnyttjas som ett system för statliga konsumtionsbidrag till löntagare i aktiebolag samtidigt som det blir möjligt för bolagen att stödja den egna aktiekursen med hjälp av egna medel. TCO har bl. a. anfört att
det ifrågasatta undantaget från låneförbudet medför risker för längivarens
fordringsägare och att lånmöjligheten ingalunda innebär att förutsältningarna för en högre investeringsvolym förbättras. Enligt Svenska sparbanksföreningen bör inte lagstiftaren underlätta en växande kreditgivning utanför den reglerade kreditmarknaden. Vidare anser sparbanksföreningen att den anställdes möjlighet att låna pengar av företaget kan föranleda honom alt fatta ett vöverlagt placeringsbeslut, då krediterna lämnas utan den rådgivning som av hävd görs i en bank.
För egen del vill jag först uppehålla mig vid frågan om det över huvud taget finns skäl att införa ett sådant undantag från läneförbudet som gör det möjligt att lämna lån till anställdas aktieförvärv i det egna företaget utan dispens enligt 12 kap. 8 § aktiebolagslagen.
Det är enligt min mening viktigt att undvika maktkoncentration i nä-
ringslivet och i stället söka åstadkomma en bred spridning av ägandet. De
anställdas förvärv av aktier i det egna företaget medverkar till en sådan
spridning. Dessa förvärv är också ägnade att förstärka de anställdas känsla av samhörighet med företaget och att öka deras inflytande i detta. Starka skäl talar alltså för att man på olika sätt skall söka stimulera de anställdas
intresse för aktieförvärv i det egna företaget. Dispens från låneförbudet lämnas också regelmässigt då det är fråga om lån till ett större antal av de anställda för sådana förvärv Ufr prop. 1973:93 s. 135).
Mot finansieringen av de anställdas aktieförvärv med lån från företaget
har invänts att denna lånmöjlighet inte innebär att förutsättningarna för en högre investeringsvolym förbättras. Jag kan inte dela den uppfattningen. Den spridning av ägandet som ett ökat aktieinnehav för de anställda
innebär kan bidra till en ökad effektivitet i de berörda företagen och
därmed också till en stimulans av investeringsviljan. En ökad efterfrågan
på ett företags aktier underlättar nyemissioner och detta medför att riskka-
pital långsiktigt binds i företaget. Den härav följande förbättrade solidite-
ten är erfarenhetsmässigt en avgörande förutsättning för beslut om investeringar. Härtill kommer att lånen inte utgör några benefika dispositioner från långivarens sida utan endast innebär en omfördelning i tiden av de anställdas aktiesparande.
För att lånevillkoren skall bli så gynnsamma som möjligt för den anställde är lånet ofta kopplat till ett sparande från dennes sida enligt bestämmelserna om aktiesparfonder. I motsats till LO och TCO anser jag inte att
denna koppling är något argument mot att tillåta lån till anställda för
aktieförvärv. Tvärtom bidrar enligt min mening kopplingen på sikt till att lagstiftningen om aktiesparfonder uppnår sitt syfte att medverka till att
tillgången på riskkapital ökas och att därmed förutsättningarna för en
högre investeringstakt förbättras.
I motsats till sparbanksföreningen kan jag inte heller finna att det förelig-
ger skäl för att förbehålla den organiserade kreditmarknaden den långiv-
ning som syftar till att bereda en anställd möjligheter att förvärva aktier i det egna företaget. Detta skulle innebära ett väsentligt avsteg från vad som annars gäller på kreditmarknaden.
Från ett mera allmänt perspektiv ställer jag mig alltså positiv till att lån lämnas de anställda för aktieförvärv i det egna företaget. Inte heller ur
aktiebolagsrättslig synvinkel möter det enligt min mening i princip något hinder mot sådana lån i begränsad omfattning. Som jag tidigare har nämnt
lämnas också regelmässigt dispens från låneförbudet då det är fråga om
dessa lån. Jag delar uppfattningen att ett dispensförfarande här ofta inne-
bär en onödig administrativ omgång för såväl myndigheter som de enskilda
företagen.
Jag förordar på grund av det anförda att låneförbudet i 12 kap. 78 aktiebolagslagen förses med ett begränsat undantag då det gäller lån till de anställda för aktieförvärv i det egna företaget. Jag återkommer i nästa avsnitt till frågan om hur begränsningen bör ske.
Det kan inskjutas att begränsningen av låneförbudets omfattning givetvis medför att tillämpningsområdet för inkomstbeskattning enligt 35 §& I a mom. kommunalskattelagen minskar i motsvarande utsträckning.
Industriförbundet har i sin skrivelse ifrågasatt om inte det nu aktuella
undantaget från låneförbudet bör förbehållas börsnoterade aktiebolag. För
egen del vill jag på nytt understryka det angelägna i att man stimulerar de
anställdas intresse för akticförvärv i det egna företaget. Detta gäller enligt
min mening inte minst anställda i mindre och medelstora företag. Jag delar
därför den av bl. a. kammarrätten i Stockholm och SHIO-Familjeföretagen
uttryckta uppfattningen att undantaget från läneförbudet bör avse även
icke börsnoterade bolag.
2.2 Utformningen av ett undantag från låneförbudet
Det är naturligtvis av vikt att ett nytt undantag från låneförbudet inte
utformas så att undantaget kommer i konflikt med låneförbudets syfte (se prop. 1973:93 s. 90). Från denna synpunkt har flera remissinstanser funnit
att det här diskuterade undantaget bör vara mera restriktivt utformat än vad industriförbundet har föreslagit. Bankinspektionen har föreslagit en sådan begränsning av lånebeloppet att den anställdes aktieinnehav efter
förvärvet blir begränsat inte bara till högst en procent av aktiekapitalet utan också till högst 500 aktier. Samma ståndpunkt har bankföreningen intagit. Även kammarrätten i Stockholm har föreslagit en begränsning
beräknad på ett visst antal aktier. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län samt Sveriges Föreningsbankers Förbund har förordat att
lånebeloppet maximeras till ett eller flera basbelopp. Enligt FAR bör en storleksgräns relateras till bolagets kapital.
För egen del vill jag här anföra följande. En aktiepost som motsvarar en procent av aktiekapitalet i ett större bolag kan utgöra ett betydande antal
aktier och betinga ett högt pris. Börsnoterade bolag har inte sällan aktiekapital på över 100 milj. kr. Ett undantag från låneförbudet upp till en procent av aktiekapitalet för varje anställd skulle därför enligt min uppfattning i många fall möjliggöra alltför stora lån. Jag anser därför att enprocentsgrän-
sen bör kompletteras med ytterligare någon storleksgräns.
En 500-aktiegräns har den fördelen att den ansluter till vad som gäller
om det befintliga undantaget från låneförbudet i 12 kap. 7 § andra stycket
4, Icke börsnoterade bolag har emellertid ofta ett lågt antal aktier. En spärr
vid 500 aktier utgör då inte något skydd mot att lånen fär en omfattning som kan vara farlig för bolagsborgenärerna. Antalet aktier är alltså enligt min mening i många fall inte någon lämplig gräns då det gäller det nu aktuella undantaget från låneförbudet. Inte heller en kombination av enprocentsgränsen och 500-aktiegränsen skapar enligt min mening ctt tillräckligt skydd för bolagsborgenärerna då det är fråga om detta undantag.
Å andra sidan framstår den av FAR förordade lösningen — att lånebeloppet skall begränsas till viss del av bolagets tillgångar — som onödigt
komplicerad. I stället föreslår jag att enprocentsgränsen och 500-aktiegränsen får gälla även det nu diskuterade undantaget från låneförbudet men att dessa begränsningar kompletteras med en regel som inskränker den anställdes lånemöjligheter till högst två basbelopp. En sådan regel, som är lätthanterlig, torde i kombination med gränserna för det befintliga låneförbudet i 12 kap. 7 § andra stycket 4 skapa ett gott skydd mot att det nya undantaget utnyttjas i strid med syftet med låneförbudet.
För att ytterligare förebygga risken för missbruk av den lånemöjlighet
som öppnas genom det nya undantaget från låneförbudet föreslår jag att de personer (jämte närstående) som ingår i bolagsledningen och som alltså
kan ha ett avgörande inflytande över kreditvillkoren inte skall kunna
åberopa undantaget då det gäller lån till dem själva. En motsvarande regel gäller f.ö. redan nu i fråga om undantaget från låneförbudet i 12 kap. 7 § andra stycket 4. Arbetstagarledamöterna i ett bolags styrelse bör dock enligt min mening omfattas av det nya undantaget från låneförbudet på” samma sätt som anställda i allmänhet.
Som en ytterligare förutsättning för det nya undantaget från låneförbudet bör gälla att det är fråga om lån till ett större antal av de anställda. Som har framgått av det föregående är det också i dessa fall som dispens f.n. regelmässigt ges. Det bör sålunda lämpligen föreskrivas att låneerbjudandet skall rikta sig till minst hälften av de anställda. Det innebär att det alltjämt kommer att krävas dispensansökan då ett låncerbjudande endast avser t. ex. bolagsledningens närmaste medarbetare.
Slutligen bör som en förutsättning för det nya undantaget från låneförbudet gälla att lånet enligt sina villkor skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar. En sådan utformning av lånevillkoren bidrar till att lånet verkligen leder till ett sparande från den anställdes sida.
2.3 Låneförbudet vid förvärv av andelar i aktiefonder och aktiesparfonder
Bestämmelser om aktiefonder finns i aktiefondslagen (1974:931). Med aktiefond förstås en fond som huvudsakligen består av aktier och andra värdepapper. Aktiefonden uppkommer genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som har skjutit till kapitalet. Aktiefonden är inte en juridisk person. Aktiefondsverksamhet, dvs. förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av fondandelar. bedrivs av aktiebolag som har fått bankinspektionens tillstånd att utöva sådan verksamhet (fondbolag). Egendom i en aktiefond skall alltid förvaras hos bank (förvaringsbank). För varje aktiefond skall det finnas fondbestämmelser. I dessa skall bl. a. anges de allmänna riktlinjerna för placering av fondmedlen. Fondbestämmelserna skall fastställas av bankinspektionen. Till aktiefond får i princip förvärvas endast börsnoterade aktier, obligationer och andra värdepapper. Värdepapper med samma utfärdare får ingå i aktiefonden till högst tio procent av fondvärdet. Om det föreligger särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att detta procenttal överskrides. I aktiefond får inte heller ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag.
Ett system för värdesäkert lönsparande infördes år 1978 genom lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer. Löntagare och andra som har A-inkomst kan spara i bank på ctt skattesparkonto eller i en aktiesparfond och får då vissa skatteförmåner. Sparandet per person i aktiesparfond får uppgå till högst 600 kr per månad. För aktiesparfonder gäller i stor utsträckning samma regler som för aktiefonder. Vissa avvikelser, bl. a. avseende möjligheterna att fritt lösa in andelar, finns dock i lagen (1978:428) om aktiesparfonder. Ursprungligen gällde för alla aktie-
sparfonder att de var underkastade aktiefondslagens krav på riskspridning och att de liksom aktiefonderna var öppna för allmänheten. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1981 (SFS 1980: 1001) öppnades emellertid en möjlighet att bilda företagsanknutna aktiesparfonder. En sådan aktiesparfond bildas genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern. I den företagsanknutna aktiesparfonden ingår vidare uteslutande aktier i det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital är anställda eller i vars dotterbolag de är anställda.
Industriförbundet har framhållit att det är oklart om låneförbudet är tillämpligt vid lån till de anställda för förvärv av andelar i en aktiesparfond som uteslutande eller till viss del består av aktier i det egna företaget. Enligt industriförbundet är det ett starkt allmänt intresse att skyndsamma åtgärder vidtas för att klargöra rättsläget i den frågan. Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan har också tillstyrkt ett sådant klargörande.
Industriförbundet har föreslagit att, om nu ifrågavarande lån skall anses omfattade av låneförbudet, undantag från förbudet dock skall göras då det gäller lån i syfte att en anställd skall förvärva andelar i en aktiesparfond.
Jag håller med industriförbundet och remissinstanserna om att den osäkerhet som synes råda om låneförbudets tillämplighet på ifrågavarande lån
en uttrycklig lagregel. Härvid finns det enligt min mening anledning att göra skillnad mellan företagsanknutna och icke företagsanknutna fonder.
Lånetransaktioner som avser alt möjliggöra köp av aktier i ett bolag kan i princip vara lika farliga för bolagsborgenärerna. oavsett om aktieförvärven är individuella eller avser andelar i en fond som bestär endast av aktier i det aktuella företaget. Jag anser därför att lån för förvärv av andelar i en företagsanknuten aktiesparfond bör behandlas på samma sätt som lån för individuella aktieförvärv och alltså i princip vara underkastade förbud. Det undantag från låneförbudet som jag nyss har föreslagit (se avsnitt 2.2) bör emellertid avse även lån för förvärv av andelar i företagsanknutna aktiesparfonder. I praktiken innebär detta att lån av sistnämnda slag i allmänhet kommer att vara tillåtna utan något föregående dispensförfarande.
När det sedan gäller icke företagsanknutna aktiesparfonder liksom aktiefonder är de, som jag tidigare har nämnt, i princip underkastade stränga krav på ett väl fördelat värdepappersinnehav. Det skäl som har föranlett mig att vid tillämpning av låneförbudet vilja jämställa förvärv av andelar i en företagsanknuten aktiesparfond med ett individuellt aktieförvärv gäller alltså inte här. Jag anser i stället att lån för förvärv av andelar i aktiefonder eller i vanliga aktiesparfonder inte behöver vara underkastade förbudet mot lån för aktieförvärv i 12 kap. 7§ tredje stycket. Inte heller finns det enligt min mening tillräckliga skäl att vid tillämpning av paragrafen i övrigt betrakta andelar i sådana fonder som aktieinnehav.
3¶Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3'.
4¶Specialmotivering
Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i
samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglän till
I. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör.
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande
led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna i första stycket gäller ej om
1. gäldenären är kommun eller landstingskommun.
2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår.
3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses I första stycket 1—3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgär till en procent av aktiekapitalet i bolaget och cj heller. om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juri-
disk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande
eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller. om bolaget ingår i koncern. i koncernbolagen.
Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstäende fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.
År gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglän i tredje stycket, om AL. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2, låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar Sami
3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamoat inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt bestämmel-
"Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är foögat till propositionen. +2 Riksdagen [981/82.1 saml. Nr 95
serna i lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglän äger motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap. om de sammanle vande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna paragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en aktiesparfond som inte är företagsanknuten.
Det nya fjärde stycket innehåller ett undantag från förbudet i tredje
stycket mot lån för aktieförvärv. Undantaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1 och 2.2).
Jag finner det naturligt att man vid beräkningen av om ett lån ligger inom
ramen för två basbelopp endast beaktar sådana skulder som har uppkom-
mit till följd av att lån har ägt rum på grund av bestämmelserna i detta stycke. Ett lån som bolaget tidigare har givit den anställde för finansiering av t.ex. ett bostadsköp bör alltså inte inräknas i skuldsumman. Lagtexten i
första punkten har utformats i enlighet med det nu sagda.
Reglerna i andra punkten har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2).
Reglerna I tredje punkten innebär en viss modifiering av de allmänna bestämmelserna om låneförbud i första och andra styckena då det gäller
lån för aktieförvärv.
Det förhållandet att enligt första och andra punkterna förutsättningar
föreligger för ett undantag från förbudet mot lån för aktieförvärv innebär alltså inte utan vidare att ett sådant lån är tillåtet. Enligt tredje punkten
måste lånet dessutom vara tillåtet enligt de allmänna bestämmelserna angående låneförbud i första och andra styckena. Jag har emellertid funnit att dessa bestämmelser bör modifieras i vissa avseenden då det är fråga om lån för aktieförvärv. Man bör sålunda enligt min mening vid beräkning av | om enprocentgränsen eller S00-akticgränsen i andra stycket 4 är uppnådd även räkna med den aktiepost vars förvärv avses bli finansierat genom det
lån som det är fråga om. Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2) bör vidare den som är arbetstagarledamot i ett
bolags styrelse inte inräknas i den förbjudna kretsen. Tredje punkten har
utformats i enlighet med vad jag nu har sagt.
Femte och sjätte styckena motsvarar nuvarande fjärde och femte styckena.
Det nya sjunde stycket har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Bestämmelserna i stycket innebär till en början att vid tilllämpning av låneförbudsreglerna den som endast innehar andelar i en aktiefond eller en icke företagsanknuten aktiesparfond inte räknas som aktieägare i ett bolag vars aktier ingår i fonden. Vidare skall inte andelar i
sådana fonder beaktas då det är fråga om att beräkna aktieinnehav enligt andra stycket 4. Slutligen innebär bestämmelserna i förevarande stycke att förbudet i tredje stycket mot lån för aktieförvärv inte är tillämpligt då det är fråga om lån för förvärv av andelar i de nyssnämnda fonderna.
Motsatsvis framgår av bestämmelserna i förevarande stycke att förvärv och innehav av andelar i en företagsanknuten aktiesparfond skall behandlas på samma sätt som vanliga, individuella aktieförvärv och aktieinnehav då det gäller tillämpningen av förevarande paragraf.
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilugu I
Skrivelse 1981-04-27 från Sveriges
industriförbund om aktiebolagslagens låneförbud
Under senare år har olika positiva lagstiftningsätgärder vidtagits för att stimulera till aktiesparande. Detta har bl.a. medfört en betydande ökning
av aktiesparandet hos de anställda genom förvärv av aktier i det egna
företaget. Formerna härför har tagit sig olika uttryck. Den vanligast förekommande formen torde dock vara sparande i aktiesparfonder bildade inom företaget eller koncernen inom vilken grupp företagsanknutna fonder
idag är den dominerande. En annan icke oväsentlig sparform bygger däremot på individuellt aktieägande bland de anställda. Oavsett val av spar-
form har hittills i stor utsträckning den gemensamma nämnaren varit den
att företagen erbjudit de anställda lån i samband med att aktiesparandet startat. Detta förhållande kan förväntas vinna tillämpning även bland de
företag som ännu ej anslutit sig till någon sparform men sannolikt också i samband med att ytterligare aktiesparprogram erbjudes i redan anslutna företag. Låneförbudet ti aktiebolagslagen medför i detta sammanhang ett omotiverat administrativt merarbete i företagen och I vissa fall även risk för rättsförluster för gäldenären eller den anställde. Sveriges Industriför-
bund vill därför anföra följande. Vid sidan av det allmänna låneförbudet i 12 kap. 7§ I st. ABL uppställs i
3 st. i samma bestämmelse ett särskilt förbud för aktiebolag att lämna penninglän i syfte att gäldenären eller honom närstående person skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Bestämmelsen omfattar säledes den särskilda typ av län till anställda som avser akticförvärv i företaget eller koncernen. Från bestämmelsen kan enligt 12 kap. 8§ I st. ABL dispens ges om det är påkallat av särskilda omständigheter.
Lagstiftaren har ställt sig positiv till att anställdas förvärv av aktier underlättas genom sparplaner enligt vilka bolaget kan lämna län. I propositionen 1973:93 (s. 135 f.) anges sädana fall som lämpliga för dispens.
Dispensmyndigheten synes också ha varit mycket generös i sin dispens-
givning i här avsedda fall. Emellertid framstär med rimligt beaktande av borgenärers och skattemyndigheters intressen, dispensförfarande i börsföretagen som en tämligen onödig administrativ omgång och synes endast medföra ett omotiverat merarbete i företagen. För att undanröja denna praktiska olägenhet förordar därför förbundet följande tillägg till 12 kap.
78 3 st.: "Vad nu sagts gäller icke penninglån till anställd i bolaget eller
annat bolag inom samma koncern i syfte att gäldenären skall förvärva
aktier i bolaget eller i annat bolag inom samma koncern under förutsättning att den anställdes innehav av aktier i sådant bolag icke genom förvärvet kommer att överstiga en procent av aktiekapitalet.” En på så sätt vidgad lånerätt bör måhända vara förbehållen bolag med spritt ägande. Sådana
bolag skulle kunna definieras som aktiebolag vars aktier är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.
Vad härefter gäller den idag vanligaste aktiesparformen, dvs. aktiesparfonder, är det inte alldeles självklart att ett lån av företaget till den anställ-
de står i strid mot läneförbudet när finansieringen avser förvärv av fondan-
delar i en inom företaget bildad aktiesparfond som uteslutande eller till viss del består av aktier i företaget eller i annat företag inom samma koncern. I
och för sig har lagstiftaren i samband med aktiefondslagens (1974:931) tillkomst intagit den ståndpunkten att äganderätten till fondegendomen skall tillkomma fondandelsägarna (prop. 1974:128 s. 249) vilket alltså vid en bokstavstolkning av låneförbudsbestämmelsen skulle tala för att denna är tillämplig. Mot en sådan tolkning av bestämmelsen talar dock i viss mån det förhållandet att den äganderätt som tillkommer fondandelsägaren i väsentlig mån har uttunnats. Hur det än förhäller sig med denna tolkningsfråga uppfattar förbundet rättsläget som oklart på denna punkt. Detta belyses också av länsstyrelsernas divergerande praxis i frågan. I några fall har säledes enligt uppgift dispensmyndigheten ansett dispens obehövlig på den grunden att det aktuella förfarandet fallit utanför låneförbudet medan den dominerande uppfattningen bland länsstyrelserna synes vara att låneförbudet är tillämpligt och dispens sålunda erforderlig. Den olikformighet som har kommit till uttryck i länsstyrelsernas tillämpning av låneförbudet i här avsedda fall är allmänt sett otillfredsställande. Men — vilket är allvarligare — det oklara rättsläget medför till yttermera visso risk för rättsförluster för den anställde. Enligt 358 I a mom. 6 st. kommunalskattelagen (KT) gäller nämligen att om lån lämnats i strid mot läneförbudet utgör lånebeloppet, till den del återbetalning inte skett. intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. Innebär således länsstyrelsens bedömning av rättsläget att låneförbudet inte är tillämpligt kan detta leda till obilliga resultat för den anställde. Det är ju nämligen ingen självklarhet att motsvarande synsätt anläggs vid en senare skatterättslig prövning av frågan. Förbundet anser därför att det föreligger ett starkt allmänt intresse av att skyndsamma åtgärder vidtas för att klargöra rättsläget i den nu aktuella frågan.
Skulle lagstiftaren därvid bedöma rättsläget på så sätt att här ifrågavarande lån anses omfattade av låneförbudet förordar förbundet — på samma skäl som anförts tidigare — att det ovan förordade tillägget till 12 kap. 783 st. ABL kompletteras med ytterligare en bestämmelse av innebörd att lån i syfte att den anställde skall förvärva andel i aktiesparfond enligt lagen (1978: 428 och 1980: 1001) om aktiesparfonder skall vara undantagna från låneförbudet.
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden
De flesta remissinstanserna är positivt inställda till att ett undantag från låneförbudet införs då det gäller lån till de anställda för förvärv av aktier. Åtskilliga av instanserna anser emellertid att undantaget bör vara mera restriktivt utformat än vad industriförbundet har förestagit. Några remissinstanser — LÖ, TCO och Svenska sparbanksföreningen — har avstyrkt förslaget om undantag från läneförbudet. Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan har tillstyrkt att
rättsläget klarläggs då det gäller lån för förvärv av andelar i aktiespar-
fonder.
I remissyttrandena anförs i huvudsak följande.
1 Kammarrätten i Stockholm
Syftet med låneförbudet i 12 kap. 7 § första stycket ABL är att dels hindra den form av skatteflykt som yttrar sig i att aktieägare eller personer i ledande ställning i ett bolag tar lån från detta för privat konsumtion, dels förebygga att det skydd sätts ur spel som bolagets bundna kapital utgör för borgenärer, akticägare och anställda.
Det särskilda låneförbudet i 12 kap. 7 § tredje stycket ABL har motiverats med intresset av att hindra att den som förvärvar ett bolag finansierar
köpet genom lån från bolaget. En sådan åtgärd utgör nämligen en transaktion som från borgenärernas synpunkt är mycket farlig och som skapar en
situation som liknar den som uppstår när aktieägarna lånar medel från bolaget.
Det sist angivna låneförbudet är i och för sig undantagslöst. I 12 kap. 8 §
ABI. finns emellertid en möjlighet till dispens. Som exempel på dispens-
grund anges i förarbetena bl.a. att lån bör kunna få ges till anställda för
inköp av aktier i det egna företaget i enlighet med s.k. sparplan (prop. 1973:93 s. 135). Det förtjänar att anmärkas att det, i samband med att ökade dispensmöjligheter infördes 1977, i förarbetena underströks att utvidgningen inte fick medföra att tillfälle öppnades till de skatteflyktsåt-
fortsättningen ske en noggrann prövning i varje särskilt fall (prop. 1977/ 78:41 s. 24).
Kammarrätten anser till en början att det undantag från låneförbudet som industriförbundet förordar inte står i strid med syftet med regleringen.
Fråga uppställer sig emellertid om undantagsregeln verkligen är tillräck-
ligt motiverad eller om man även i fortsättningen kan nöja sig med dispensmöjligheten enligt 12 kap. 8 § ABL. I detta hänseende gör industriförbundet gällande att det här rör sig om en
onödig administrativ omgäng och ett omotiverat merarbete för företagen. Kammarrätten är benägen att instämma i förbundets uppfattning. Man
torde kunna räkna med att dispens fortlöpande blir aktuell i ett betydande antal fall. Dessa är varandra lika och någon individuell prövning synes
därför inte motiverad. Det ligger därför närmast till hands att problemet
löses en gång för alla lagstiftningsvägen. För en sådan lösning talar också
med styrka den risk för rättsförluster vid sparande i aktiefonder som är för
handen på grund av den oenhetliga praxis som tycks råda dispensmyndig-
heterna emellan när det gäller bedömningen av om förvärv av andelar i fond, som uteslutande eller till viss del består av aktier i det egna företaget, är att jämställa med direkt köp av aktier i detta och därmed står i strid med låneförbudet.
Av skäl som har angetts i det föregående tillstyrker kammarrätten att en lagreglering genomförs i huvudsaklig överensstämmelse med vad industriförbundet har föreslagit.
Förslaget till tillägg till 12 kap. 7 § tredje stycket ABL
Undantagsregeln enligt industriförbundets förstag skulle avse alla anställda i bolaget. Även verkställande direktören och styrelseledamöter. som är anställda i företaget, skulle alltså undantas från det aktuella låneför-
budet. En sådan ordning skulle medföra att även anställd som, med stöd av lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. har utsetts till styrelseledamot i bolaget skulle omfattas av undantaget. Detta är en klar fördel. eftersom bärande motiv
saknas till att i detta sammanhang utesluta sådan anställd från den lånemöjlighet som kan öppnas för andra anställda i företaget. Begränsningen till en
procent av aktiekapitalet torde i allmänhet medföra att även verkställande direktören och andra anställda styrelseledamöter normalt bör kunna omfattas av det generella undantaget utan beaktansvärd risk för motstående intressen. Man fär dock ha klart för sig att en aktiepost motsvarande en procent av aktiekapitalet i större bolag kan utgöra ett betydande antal
aktier och betinga ett högt pris. Kammarrätten sätter därför i fråga om inte en ytterligare begränsning bör införas. beräknad på visst högsta antal aktier (jfr 12 kap. 7 § andra stycket 4 ABD).
Industriförbundet väcker tanken på om en vidgad länerätt bör vara
förbehållen bolag med ett spritt ägande. Härvid nämns bolag vars aktier är
noterade på fondbörs eller på lista som utges av samling av svenska
fondkommissionärer. Det är sannolikt att det aktuella aktiesparandet ännu
inte är vanligt i mindre bolag. Det är dock möjligt att intresse för sådant sparande kan ge sig till känna också där. Eftersom det är angeläget att de mindre bolagen om möjligt inte blir ställda sämre än de större och med hänsyn till den trygghet för borgenärsintressena som ligger i procentbegränsningen — åtminstone om den kumuleras med begränsning av akticantalet i enlighet med vad kammarrätten har antytt — anser kammarrätten att de mindre bolagen inte behöver undantas. När det gäller de typiska fåmansbolagen — jfr 35 §& I a mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370) — kan dock särskild försiktighet vara motiverad. Enprocentsbegränsningen bör dock vara en effektiv spärr mot missbruk i dessa bolag, där aktiekapitalet normalt torde vara förhållandevis lågt.
Förvärv av andel i aktiesparfond
Övervägande skäl talar visserligen för att lån för förvärv av fondandelar i
aktiesparfond omfattas av förbudet i 12 kap. 7 § tredje stycket ABL. Ett
undantag från detta förbud kommer i så fall även att omfatta lån för sådant
förvärv. Med hänsyn till den oklarhet som tycks råda i praktiken i fråga om
rättsläget ansluter sig emellertid kammarrätten till industriförbundets krav på att frågan entydigt besvaras i detta lagstiftningsärende.
2 Bankinspektionen
Av intresse att nämna kan vara att sparandet i aktiesparfonder utvecklats krattigt från innevarande ärs ingång, särskilt i företagsanknutna aktiesparfonder. Sedan årsskiftet då det sistnämnda slaget av sparande infördes har inspektionen lämnat tillstånd för ett 40-tal fondbolag att utöva verksamhet avseende företagsanknuten aktiesparfond. Ofta har samtidigt därmed det ifrågavarande aktiebolaget erbjudit länemöjligheter för sina anställda. Detta har varit att betrakta såsom en från fondverksamheten helt fristående aktivitet som inte omfattas av inspektionens tillsyn enligt lagstiftningen om aktiefonder.
Inspektionen har emellertid när frågan om låneförbudet ändå kommit
upp gjort den tolkningen av det berörda lagrummet att lån för förvärv av fondandelar går fria från låneförbudet. Inspektionen har med andra ord inte ansett att likhetstecken bör sättas mellan å ena sidan innehav av
andelar i aktiefond och å andra sidan direkt ägande av aktier. I princip är
det beträffande fondandel fråga om delägande i en förmögenhetsmassa som består av aktier. andra värdepapper. likvida medel m. m. och vars
värde reduceras av skulder som åvilar fonden. Möjligen kan hävdas att man kommer det direkta ägandet av aktier närmare i en företagsanknuten
aktiesparfond men det är även här fråga om ett indirekt ägande av aktier i en fond som är underkastad särskilda regler. Stöd för denna tolkning finns
också i den omständigheten att ändringar i skattelagstittningen ansetts
nödvändiga för att vad som gäller beträffande aktieinnehav också skall få tillämpning i fråga om fondandelar.
För att den oklarhet skall undanröjas som ändå kan råda i fråga om
låneförbudets tillämpning 1 förevarande fall tillstyrker emellertid bankin-
spektionen industriförbundets framställning i detta avseende.
Det andra förslaget har en vidare innebörd. Det begränsas inte till skattefondsparande och lånebeloppen skulle absolut sett kunna bli mycket betydande även om den anställdes innehav av aktier genom det lånefinansierade förvärvet begränsas tll I 4 av aktiekapitalet. Det sägs i framställ-
ningen att en på detta sätt vidgad lånerätt måhända bör vara förbehållen
bolag med spritt ägande, t.ex. börsnoterade bolag.
Av intresse i sammanhanget är under vilka former ett aktiesparande med
skattefördelar skall kunna ordnas i bolag som inte är börsnoterade. Dessa frågor övervägs för närvarande av utredningen om de små och medelstora företagens finansiella situation. Möjligen kan ett sådant aktiesparande genom lagändring ske i aktiesparfonder.
Ändring av låneförbudsreglerna att tillämpas i andra fall än när fråga är om det förut berörda aktiefondsparandet kan synas mindre påkallat. Att införa regler som möjliggör att i de särskilda fallen avsevärd kredit lämnas för förvärv av aktier i det egna bolaget torde inte vara i linje med de tankegångar som bär upp nuvarande regler om låneförbud. Börsnoterade bolag har inte sällan aktickapital på över 100 mkr. Gränsen vid 12 därav
ger stort utrymme för krediter till individuella aktieförvärv av sådant slag
som förekommer inom den s.k. insiderkretsen. dvs. personer tillhörande företagsledningen m. fl. Med hänsyn bl. a. till det inflytande över kredit villkoren som nämnda personer kan ha talar enligt inspektionens uppfattning övervägande skäl mot industriförbundets förslag i den delen. I det nu berörda hänseendet kan även skatteaspekter läggas på förslaget.
Å andra sidan bör inte uteslutas att visst behov föreligger av liberalare regler även här, t. ex. när det är fråga om sparprogram som förutsätter en
bred uppslutning av anställda. För ett sådant ändamäl synes dock tillräckligt utrymme vinnas om gränsen dras vid 142 av aktiekapitalet och högst 500 aktier. En sådan regel skulle ansluta till bestämmelser som redan finns i samma paragraf. Det kan också diskuteras om inte vid en ändring nuvarande regler alltjämt skall gälla beträffande anställda som tillhör insiderkretsen enligt lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav. Det är uppenbart att individuella aktieförvärv från dessa personers sida skulle bli
av ännu omtåligare natur än vad nu är fallet. om län till förvärven skulle kunna erhållas från bolaget i fråga.
Det förtjänar avslutningsvis nämnas att bankerna (bankaktiebolagen) inte berörs av det ifrågavarande låneförbudet. Där är i stället att beakta bestämmelserna om kreditjäv i 61 § banklagen. vilka bestämmelser innebär restriktioner för styrelseledamöter och befattningshavare i ledande ställning när det gäller kredit i banken i fråga.
I beslutet var ledamoten Evert Hedberg sätillvida skiljaktig att han helt avstyrker Industriförbundets framställning i den del den avser annat än förtydligande betr. låneförbudsreglernas tillämpning vid förvärv av andelar i aktiesparfonder. I detta instämde suppleanten Karin Flodström.
3 Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen delar Sveriges Industriförbunds uppfattning att undantagen från det s.k. låneförbudet i 12 kap. 7.8 2 st. aktiebolagslagen bör kunna sträckas ut så att anställda ges möjlighet att förvärva aktier i det egna bolaget utan att dispens skall erfordras. Den ordalydelse industriförbundet föreslår är dock länsstyrelsen inte beredd att acceptera. Visserligen föreslås att utvidgningen skall omfatta enbart börsnoterade bolag och bolag på fondhandlarlistan. Lån upp till en procent av aktiekapitalet skulle dock i många fall kunna innebära betydande belopp.
Vidare är det angeläget att regeländringen hålls inom ramen för vad som
uttalades 1 prop. 1973:93 angående personalpolitiskt program osv. Det skall således vara fråga om nägon form av sparplan för att lånen skall godtas. Av det följer att lånen i nära anslutning tll att de lämnas måste börja återbetalas. lämpligen månadsvis.
Som industriförbundet nämner har aktiesparfonderna inneburit att dennå form av lån blivit allt vanligare. Länsstyrelsen har gjort den bedömningen att dispens erfordras i dessa fall. Eftersom en stor del av börsföretagen har sitt säte i Stockholm har detta medfört ett betydande bestyr som länsstyrelsen säledes i princip anser bör kunna reduceras väsentligt genom en lagstiftningsändring.
De ansökningar om dispens länsstyrelsen haft att ta ställning till har
vanligen inneburit att den anställde fätt Jäna ca 75 av det belopp som erfordrats för att gå in i aktiesparandet. Amorteringen har påbörjats direkt eller kanske fr. o. m. det kommande årsskiftet. Länsstyrelsen har då ansett att kriterierna för en sparplan varit uppfyllda. Har man däremot, som i
nägot fall, lagt upp det så att den anställde deltar i det allmänna skatte-
sparandet och först däretter, dvs. efter fem år, betalar tillbaka sitt lån till bolaget har länsstyrelsen inte ansett sig kunna ge dispens. Länsstyrelsen
menar all man måste hålla isär den möjlighet till skattesparande som stär
var och en till buds och som premieras på särskilt sätt — genom skatte-
reduktion — och det sparande det här är fråga om. Vidgas möjligheterna att lämna lån utan dispens är det således viktigt att
det klargörs endera direkt i lagtexten eller i vart fall i förarbetena vilka
kriterier som skall vara uppfyllda. Vidare bör det finnas ett beloppstak.
lämpligen anpassat till basbeloppet. och för direkta län, dvs. utan anknyt-
ning till aktiesparfond, en längsta amorteringsud.
För de fall det trots allt kommer att bli nödvändigt att ha ett dispensförfarande — för lån till t.ex. VD och styrelseledamöter — vill länsstyrelsen föreslå att det i koncernfallen skall vara tillräckligt att pröva en ansökan
från moderbolaget. Man kommer då ifrån en del av den olikformiga be-
handling, som industriförbunden påtalat.
4 Länsstyrelsen i Malmöhus län
Lån för förvärv av aktier
Av förarbetena till lagstiltningen (Lagutskottets betänkande 1975/76:4 sid. 101—102) framgår, att dispens från låneförbudet bör kunna ges i den
mån långivningen är betingad av personalpolitiska skäl. Utskottet uttalade,
att likartade bedömningsprinciper skall användas beträffande alla anställda
vid undersökning huruvida länet är av sådan beskaffenhet, att dispens kan
meddelas. Ett viktigt kriterium blir härvid om lånet kan anses ske inom ramen för en rättvis och ansvarsfull personalpolitik inom företaget. Detta kan anses vara fallet om lånet och de härför erbjudna villkoren ingär i ett
personalpolitiskt program som omfattar ett större antal av de anställda.
Skulle däremot endast t.ex. verkställande direktören och hans närmaste
medarbetare komma ifråga för erhållande av lån av detta slag bör det som
regel inte finnas anledning att ge dispens även om lånet i och för sig skulle överensstämma med etablerad personalpolitik inom företaget ifråga. De-
partementschefen anförde i proposition 1973:93 (sid. 135), att vissa företag tillämpar ett system som innebär att anställda får Jåna av företaget för att köpa aktier i företaget. s.k. sparplaner. och att om ett sådant system berör ett större antal av de anställda bör dispens trån läneförbudet kunna ges.
I det tillägg till 12 kap. 7 § 3 st. ABL, som Industriförbundet föreslagit, anges inte att erbjudandet om lån för finansiering av aktieköp mäste omfatta ett större antal av de anställda i företagen. Med föreslagen lagtext skulle verkställande direktörens närmaste medarbetare kunna beviljas lån från företaget utan att övriga anställda erbjöds liknande län.
Ett bolags aktiekapital kan vara fördelat på A- och B-aktier. av vilka endast B-aktierna noteras på fondbörs medan A-aktierna ägs av ett fåtal
personer. Det har förekommit att sådant bolag erbjudit samtliga anställda län för förvärv av B-aktier medan endast högre befattningshavare i bolaget
skulle få låna för att förvärva A-aktier. Lånebeloppet för A-aktierna var tyra å fem gånger större än lånebeloppet för B-aktierna. Dispens från
låneförbudet skulle inte ha lämnats i ett sådant fall enligt länsstyrelsens
uppfattning, men enligt Industriförbundets förslag skulle dispens inte ha erfordrats.
Enligt Industriförbundets förslag skulle dispens från låneförbudet vid lån för aktieförvärv i det egna bolaget erfordras endast om den anställdes
innehav av aktier kommer att överstiga en procent av aktiekapitalet. I
några börsnoterade företag överstiger aktiekapitalet en miljard kronor.
Anställd i sådant företag skulle sålunda enligt förslaget kunna låna mer än tio miljoner kronor för att förvärva aktier i bolaget utan att dispens från
låneförbudsbestämmelserna skulle erfordras. Län av denna storleksord-
ning för aktieköp kan inte betraktas säsom sådana sparplaner som departementschefen avser i proposition 1973:93. Om Industriförbundets förslag skall kunna läggas till grund för lagstiftning krävs därför att lånebeloppet
maximeras till visst belopp. förslagsvis ett basbelopp (= 17300 kr. i juli
1981). Enligt länsstyrelsens uppfattning kan Industriförbundets förslag inte läggas till grund för lagstiftning. Härför erfordras att lagtexten innehåller
bestämmelser om att långivningen skall ingå i ett personalpolitiskt program, som omfattar större antal av de anställda. samt att lånebeloppet begränsas. Lättnaderna i låneförbudsbestämmelserna bör endast gälla bolag med spritt ägande.
Företagsanknutna aktiesparfonder
Flera börsnoterade bolag har beslutat ge de anställda möjlighet att ansluta sig till skattefondsparandet inom ramen för s. k. företagsanknutna aktie-
sparfonder. En sådan fond bildas genom kapitaltillskott endast från anställ-
da i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern.
För att underlätta för de anställda att förvärva andelar i de företagsanknutna aktiesparfonderna erbjuder bolagen ofta lån på fördelaktiga villkor.
Det är fullt klart, att sädana lån inte får lämnas till personer som tillhör den
s.k. förbjudna kretsen (styrelseledamot, verkställande direktör. större
aktieägare m.fl.) utan att dispens från låneförbudet lämnats. Däremot
råder tveksamhet om dispens erfordras på grund av bstämmelserna i 12 kap. 7 § 3 st. ABL (lån för förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern) och länsstyrelserna har haft skilda uppfattningar härom.
Länsstyrelsen delar Industriförbundets uppfattning att den oltikformighet
som har kommit till uttryck i länsstyrelsernas tillämpning av låneförbudsbestämmelserna i här avsedda fall är allmänt sett otillfredsställande och att
åtgärder bör vidtagas för att klargöra rättsläget i denna fråga.
Det oklara rättsläget medför enligt förbundet risk för rättsförluster för
anställda som tagit län från sina företag för att finansiera inköp av andelar i företagsanknutna aktiesparfonder. Om skattedomstolarna nämligen finner alt lånet är ett s. k. förbjudet län blir låntagaren beskattad för länebeloppet
enligt bestämmelserna i 35 § I a mom. 6 st. kommunalskattelagen. Länsstyrelsen menar, att risken för rättsförluster knappast föreligger i dessa fall, eftersom det torde vara möjligt för dispensmyndighet att i efterhand medgiva dispens i sådana situationer.
Länsstyrelsen tillstyrker att bestämmelserna i 12 kap. 7 § 3 st. ABL
ändras på så sätt att det blir möjligt för företag med företagsanknutna
aktiesparfonder att lämna lån till anställda för att finansiera köp av andelar i fonderna utan att dispens från låneförbudsbestämmelserna erfordras. Lagtexten bör emellertid innehälla bestämmelser om att erbjudandet om lån skall omfatta alla anställda i företaget och att lånebeloppet begränsas till ett basbelopp.
Länsstyrelsen vill påpeka att även om låneförbudet i 12 kap. 7 8 3 st.
ABL uppmjukas kommer dispens likväl i flertalet fall att erfordras på
grund av bestämmelserna i 12 kap. 7 § I och 2 st. ABL. Enligt dessa får aktiebolag icke lämna penninglån till styrelseledamot, verkställande direk-
tör eller aktieägare. som innehar mer än 500 aktier i bolaget. och vissa släktingar till dessa. Detta förbud gäller oberoende av vad lånet skall användas till och drabbar sålunda även län för förvärv av aktier i bolaget eller andelar i företagsanknutna aktiesparfonder. Sälunda kommer dispens
bl.a. att erfordras för arbetstagarnas representanter i bolagens styrelser
om dessa vill låna för att ansluta sig till aktiesparandet i företagen. Det
”omotiverade merarbetet i företagen” kommer därför troligen inte att försvinna även om läneförbudsreglerna ändras på sätt Industriförbundet föreslagit.
5 FAR
Allmänna synpunkter
FAR ser positivt på aktiesparandet och ser det som önskvärt att stimulera denna form av sparande med hänsyn ull näringslivets behov av riskbärande kapital. FAR vill dock fästa uppmärksamheten vid de faror som är
förknippade med vissa på senare tid aktualiserade former för aktie-
sparande. Ett genom arbetsgivaren lånefinansierat aktiesparande helt koncentrerat på arbetsgivarföretagets aktier och således utan riskspridning kan leda till svåra ekonomiska problem för den enskilde. Om företaget råkar i svårigheter kan i sådant fall arbetstagarens anställning äventyras samtidigt som värdet av hans placerade tillgångar kraftigt sjunker medan lånet kvarstår. Det är möjligt att dylika risker bör beaktas vid utformning av regelsystemet kring aktiesparande. FAR behandlar för sin del frågan
nedan med utgångspunkt från aktiebolagets (= samtliga intressegruppers) synpunkt och de regler som avser att skydda dess egna kapital.
Förslaget till lagändring
Låneförbudets rättspolitiska motiv är huvudsakligen att skydda bolagets bundna egna kapital. Lån i aktieförvärvssylte har i rättspraxis varit förenade med starka restriktioner alltsedan början av 1950-talet. och lagsuftaren
har även vid införandet av låneförbudet funnit skäl att behandla sådana lån särskilt restriktivt. Betänkligheterna mot aktieförvärvslån sett från kapi-
talskyddssynpunkt blir knappast mindre av att låntagarna består av bola-
gets anställda, helst som dessa kan förmodas utgöra en mindre kapitalstark
kategori än aktieägare i allmänhet. Det kan ä andra sidan hävdas att
låntagarkretsens storlek skulle innebära en riskspridning från bolagets
synpunkt sett. och FAR vill mot denna bakgrund inte motsätta sig en viss
liberalisering av reglerna. En sädan liberalisering skulle kunna få formen
av en generell dispens för längivning, men det är angeläget att dispensmöjligheten i så fall begränsas till att avse lån. sammanlagt motsvarande endast en så stor andel av det bundna egna kapitalet att bolagets fortbestånd cj äventyras. Under alla omständigheter bör en storleksgräns relateras till bolagets kapital snarare än till de individuella lånen vart för
sig.
Låneförbudets tillämpning på fondandelar
FAR instämmer i Sveriges Industriförbunds önskemål att få klarlagt.
huruvida bestämmelsen i 12 kap. 7 8 3 st. ABL även gäller lån för förvärv av fondandelar i företagsanknuten aktiesparfond som äger aktier 1 företaget eller i annat företag inom samma koncern. Enligt FARs uppfattning bör
liknande synpunkter anläggas på sådana lån som ovan anförts beträffande lån för individuella förvärv.
6 LO
LO har i tidigare remissyttranden pekat på de negativa effekterna av
fördelningspolitisk och statsfinansiell natur, av det s.k. skatte- och aktiefondsparandet. LO finner dock att även flera andra skäl mycket starkt talar
mot att införa den begärda dispensen. Följande exempel kan illustrera
några av dessa skäl. Ett företag erbjuder sina anställda ett lån som till fullo ska återbetalas
efter 5,5 år (= tiden som pengarna är bundna i aktiesparfonden). Företaget
debiterar en ränta på 10 procent men denna räntekostnad läggs hela tiden
till skulden (den anställde får alltså låna också till att betala räntekost-
naden). Efter spärrtidens utgäng inlöses företagets fordran genom en avveckling av fondandelen och eventuella överskjutande medel utbetalas till fondandelsägaren.
Hela denna process kan göras utan att den anställde tillskjuter en enda
krona. Tvärtom tillförs han/hon varje år en skatterabatt på 2 160 kronor samt en avdragsgill ränteutgift som tr. o. m. år 6 kommer att uppgå till ca 5000 kronor.
Företaget å sin sida kan stödja den egna aktiekursen med hjälp av egna
medel. Någonting som aktiebolagslagen på många olika sätt försöker för-
hindra.
Systemet har då utvecklats till ett system för statliga konsumtionsbidrag
till löntagare anställda i aktiebolag och lämnat fältet fritt för bolagen att
stödköpa sina egna aktier.
Aktiesparfonderna lämnar redan idag ett stort utrymme för att utnyttjas
på likartat sätt. Om man inför en generell dispens tar man bort det sista hindret för att systemet fullt ut ska kunna utnyttjas på detta sätt.
Förutom detta bör också påpekas att de företagsanknutna aktiesparfonderna innebär ett allvarligt hot mot aktiemarknadens funktionssätt. Själva tanken med aktiemarknaden är ju att där ska det riskvilliga kapitalet prövas och slussas till de företag som av externa bedömare bedöms ha de ekonomiskt bästa framtidsutsikterna. I de företagsanknutna systemen har hela denna marknadsfunktion satts ur spel genom att kapitalet slussas till aktier i ett på förhand givet företag. I takt med att denna typ av system växer till sig i styrka förstenas och snedvrids aktiemarknaden.
LOs uppfattning är att den typ av låneverksamhet som berörs I Industri-
förbundets skrivelse bör på ett entydigare sätt än för närvarande förbjudas
i aktiebolagslagen. Dispenser från detta förbud bör dessutom behandlas
med betydligt större restriktivitet jämfört med vad som hittills varit fallet.
Därvid måste särskild hänsyn tas till i hur hög grad låneverksamheten i
praktiken upphäver det sparandekrav som de skattestimulerande sparformerna uppställer.
7 TCO
Statsmakterna har infört ett system med skatterabatter för att öka det individuella sparandet. Genom denna särskilda skattelindring för utdel-
ningsinkomster som inte tillkommer inkomster av tjänst har man frångått
principen om ”lika skatt för lika inkomst”. Detta är bara ett exempel av många på hur man för olika typer av inkomster. utom för löneinkomster. genom särskilda skattelättnader. relativt sett ökar skattebelastningen på inkomster av tjänst. Denna form av diskriminering har TCO tidigare avvisat. Att låta inkomst av aktievinst bli förmånligare behandlad än inkomst av arbete, ter sig mycket mer, stötande som mottagare av utdelningsinkomster genomgående har större inkomster än de som enbart har inkomst av tjänst. I den mån man har för avsikt från statsmakterna att genom dessa skattelättnader stimulera till sparande kan det knappast vara konsekvent att samtidigt skjuta det faktiska sparandet på framtiden genom
att medge lån från företagen. TCO vill också påtala att genom det sätt på
vilket lånevillkoren utformats har de i realiteten blivit att betrakta som en
löneförmån. TCO anser att såväl lön som löneförmån bör utgå efter arbets-
insats och regleras i avtal. Genom utformningen av lånevillkoren har
sparandet blivit betydligt förmånligare än vad lagstiftaren avsett när reglerna om skattelättnader formulerades.
TCO menar också att det är viktigt att beakta motiven till akticbolagens låneförbud nämligen att skydda fordringsägarna. Man kan visserligen begränsa långivningen till ett visst belopp för enskilda individer. Det hindrar emellertid inte att det sammantaget. som en betydande fordran bland aktiebolagets tillgångar, kan uppkomma lånefordringar till ägaren.
TCO menar vidare att det är angeläget att stimulera investeringsbenägenheten inom industrin. TCO har också i andra sammanhang utvecklat sin syn på hur detta problem kan lösas. En möjlighet, genom lån från
aktiebolaget, att för enskilda anställda förvärva aktier innebär ingalunda att förutsättningarna för en ökad investeringsbenägenhet ökar. Att aktier
byter ägare genom att företaget ställer del av sitt tillgängliga kapital till förfogande innebär snarast att man begränsar sina möjligheter att nyttja
sina likvida medel till produktiva investeringar och ökar således inte förut-
sättningarna för en högre investeringsvolym.
TCO avstyrker förslaget till vidgad rätt för aktiebolag att ge lån till aktieägarna. Sådan långivning löser inte problemen med den alltför låga investeringsbenägenheten.
8 SACO/SR
SACO/SR har ingen erinran mot Industriförbundets förslag.
9 Svenska Arbetsgivareföreningen
De åtgärder som föreslås i Sveriges Industriförbunds skrivelse finner Svenska Arbetsgivareföreningen snarast bör läggas till grund för lagstift-
10 Svenska Bankföreningen
Bankföreningen tar först upp industriförbundets förslag om en begränsning av låneförbudet i aktiebolagslagen för de fall då lån till anställda, tex i enlighet med sparplan, lämnas för aktieförvärv.
Bankföreningen delar industriförbundets uppfattning att ätgärder bör vidtas för att förenkla för företag att lämna lån till anställdas aktieförvärv.
Trots att skäl kunde tala för en dispensprövning i aktieförvärvsfallen, anser bankföreningen att de förenklingar som torde bli en följd av industriförbundets förslag är så väsentliga. att man bör söka finna en lösning där
dispensprövningen i viss utsträckning kan undvaras. Den enda möjligheten synes därvid vara — såsom industriförbundet också förordar — att sätta en gräns för hur många aktier gäldenären kan komma att inneha genom
förvärvet. Enligt föreningens mening torde det cmellertid vara alltför långtgående att som föreslagits sätta gränsen vid en procent av aktiekapitalet. Länebeloppen kan sålunda, särskilt i börsföretag. komma att bli avsevärda. Enligt föreningens mening torde syftet med framställningen bli
tillräckligt tillgodosett om gränsen i stället anknyts till undantaget från
låneförbudet enligt 12 kap 78 andra stycket 4, nämligen en procent av aktiekapitalet, dock högst 500 aktier. Detta undantag från låneförbudet har
också motiverats av hänsyn till de anställdas behov av lånemöjlighet. Det
kunde synas naturligt att i detta sammanhang direkt hänvisa till den nämnda undantagsbestämmelsen och göra den tillämplig oavsett ändamå-
let med lånet. Bestämmelsen är emellertid komplicerad bla med hänsyn till krav på sammanräkning av närståendes aktieinnehav. Dessutom är inte alla anställda undantagna genom bestämmelsen ifråga. Verkställande direktören får således inte med stöd av det undantaget låna pengar i bolaget. eftersom undantaget gäller bara den som enbart på grund av aktieinnehav annars skulle träffats av förbudet. Bankföreningen har därför stannat för att tillstyrka den lagtekniska lösning som industriförbundet förordat, dock med tillägg av att akticinnehavet genom förvärvet inte får överstiga 500 aktier.
Med hänsyn till missbruksrisken bör enligt bankföreningens mening den sålunda förordade möjligheten till undantag från dispensförfarandet begränsas att gälla bara sk aktiemarknadsbolag.
Bankföreningen övergår härefter till den av industriförbundet väckta frågan om lån till anställdas förvärv av fondandel i aktiesparfond.
I fråga om aktiesparfond gäller i huvudsak aktiefondslagen. Härav följer att fondandelsägarna äger fondegendomen (1§ första stycket I aktiefondslagen). De äger säledes de aktier som fonden förvärvar. Med en strikt tolkning skulle följa att långivning till förvärv av andel i aktiesparfond — och över huvud taget till aktiefond, om det egna bolagets aktier ingår däri — också faller under låneförbudet i aktiebolagslagen. Genom fondkonstruktionen är emellertid fondandelsägarnas faktiska äganderätt till aktierna mycket hårt beskuren och snarast illusorisk. Det är här också fråga om ett indirekt aktieägande av speciellt slag och det är därför tveksamt om man i aktiebolagsrättsligt hänseende — inte minst med hänsyn till straffansvaret — kan göra den strikta tolkning som angetts nyss.
Med hänsyn till att det — säsom industriförbundet framhällit — råder oklarhet vid den praktiska tillämpningen av låneförbudet tillstyrker bankföreningen förbundets framställning om att ett klarläggande bör göras. Enligt bankföreningen bör emellertid därvid framgå att förbudet inte gäller för förvärv av andel i aktiefond över huvud taget. Enligt bankföreningens mening behövs därjämte för fullständighetens skull en översyn av hela aktiebolagslagen så att gränsdragningen mellan direkt akticägande och ägande genom innehav av andel i aktiefond blir konsekvent. Förtydliganden bör sålunda göras också tex i fråga om förbudet att förvärva egna aktier samt bestämmelserna om bundna och fria aktier (7 och 17 kap aktiebolagslagen).
11 Svenska sparbanksföreningen
Föreningen är positiv till det skattepremierade aktiefondsparandet som syftar till att öka hushållens sparande i riskvilligt kapital. Denna metod att stimulera allmänheten till att tillföra aktiebolag riskvilligt kapital måste emellertid betraktas som ett provisorium. På sikt bör denna metod bli
skattningen lindras och att skattemässig neutralitet skapas mellan aktiesparande och tex banksparande.
Föreningen är också positiv till att anställda förvärvar aktier i det egna företaget men vill ifrägasätta företagens kreditgivning i sammanhanget.
Föreningen intar för det första den principiella ståndpunkten att såväl samhällspolitiska som kreditpolitiska skäl starkt talar för att bankerna skall svara för kreditgivningen. Lagstiftaren bör inte underlätta en växande kreditgivning utanför den reglerade kreditmarknaden. Föreningen ställer sig säledes avvisande till att arbetsgivarna — aktiebolaget lämnar direkta
lån till den anställde för finansiering av dennes förvärv av aktier i bolaget. Föreningen ser vidare uppenbara risker förknippade med denna längivning. Den anställdes möjlighet att låna pengar av företaget — kanske till
ovanligt förmånlig ränta i förening medsskattepremicringen — kan föranie-
da honom att fatta ett vöverlagt placeringsbeslut. då dessa krediter lämnas
utan den rådgivning som av hävd görs i bank. Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker föreningen förslaget
beträffande dispens.
Sparbanskföreningen tillstyrker självfallet att den av Sveriges Industri-
förbund aktualiserade frågan om det oklara rättsläget löses genom att
låneförbudet preciseras.
12 Sveriges Föreningsbankers Förbund
Under senare år har olika lagstiftningsätgärder vidtagits för att stimulera
till aktiesparande. Detta har bla inneburit en betydande ökning av denna form av sparande hos anställda genom förvärv av aktier i det egna företaget. Det: vanliga vid ett sådant aktiesparande är att företagen erbjudit de anställda lån i samband med förvärv av aktier. Med anledning av detta
föreslår industriförbundet att det nuvarande läneförbudet till anställda i aktiebolag som stadgas i aktiebolagslagen, skall upphävas för de Fall lånet lämnas för begränsade aktieförvärv. Eftersom lagstiftaren redan uttalat sig för ett sådant undantag, genom att
förorda dispens och dispensmyndigheten varit mycket generös vid sin
dispensgivning, torde industriförbundets förslag att en gång för alla lagstadga om ett sådant undantag vara motiverat. En sådan ätgärd förutsätter
att den hittillsvarande dispensprövningen i det enskilda fallet ersätts med
generella regler som förhindrar ett otillbörligt utnyttjande av aktiebolagens kapital. Att i detta sammanhang, i enlighet med industriförbundets förslag.
stadga om en begränsning att de anställdas innehav av aktier genom förvärvet inte skulle få överstiga en procent av aktiekapitalet. torde inte uppfylla denna förutsättning. En procent av aktiekapitalet skulle i mänga
företag ge möjlighet till utan överdrift ansenliga länebelopp. Rimligen bör ett lagstadgat undantag innebära en begränsning av lånebeloppet. En sädan begräsning kan konstrueras genom att i lagen föreskriva ett tak utifrån ett
eller flera basbelopp. alternativt ett begränsat antal aktier.
Det är naturligt att denna form av långivning skall möjliggöras i företag med tillräckligt spritt ägande. Att i detta syfte begränsa länerätten till
anställda inom aktiebolag vars aktier är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer är enligt vår mening onödigt begränsande och i vissa fall diskriminerande. Det bör
övervägas om inte undantaget skulle kunna gälla företag med en viss omfattning, exempelvis företag med minst 500000 kronor i aktiekapital.
Industriförbundet föreslår dessutom att lagstiftaren klargör ett för närvarande oklart rättsläge och uttryckligen undantar lån till förvärv av fondme-
del i aktiesparfond från aktiebolagslagens låneförbud. Bakgrunden till det-
ta yrkande är att fondandelsägarna, enligt lagstiftarens uttalande, är ägare av fondegendomen. Med en strikt tolkning av akticbolagslagens bestämmelser innebär detta att förvärv av andel i aktiesparfond skulle falla under låneförbudet. I realiteten innebär fondsparandet inte den faktiska äganderätt till aktierna som lagen förutsätter och en tillämpning av läneförbudet är därför tveksam I detta fall. För att undanröja osäkerheten och en varieran-
de bedömning från skattemyndigheterna anser SFF, i likhet med industriförbundet, att lagstiftaren bör klargöra rättsläget och för det fall detta skulle vara nödvändigt lagstadga om ett undantag.
SFF vill i detta sammanhang kraftigt understryka de besvärande skillnader som föreligger i kapitalförsörjningshänseende mellan å ena sidan vissa aktiebolag och å andra sidan företag som är organiserade efter andra principer, i första hand kooperativa företag. Den senaste tidens omfattande lagstiftning på aktiesparandets område, som är till stor fördel för både företag och anställda, har inte motsvarats av liknande förmåner för kooperativa föreningar. Det är av största betydelse att denna omotiverade olikhet inför lagen skyndsamt elimineras. Eftersom kooperationsutredningen ännu inte lämnat sitt betänkande och då förslag till åtgärder på detta område förväntas bli presenterade av utredningen, vill förbundet i detta sammanhang endast erinra om denna i längden oacceptabla situation.
13 Svenska Handelskammarförbundet
Handelskammarförbundet delar Industriförbundets uppfattning att det föreligger ett starkt allmänt intresse av att skyndsamma åtgärder vidtages för att klargöra huruvida i skrivelsen angivna lån omfattas av låneförbudet i aktiebolagslagen samt, om så skulle anses vara fallet. att aktiebolagslagen kompletteras med bestämmelse av innebörden att lån i syfte att anställd skall förvärva andel i aktiesparfond enligt lagen (1978:428 och 1980: 1001) om aktiesparfonder skall vara undantaget från låneförbudet.
14 Sveriges Ackordscentral
Ackordscentralen tillstyrker bifall till de två av förbundet föreslagna tilläggen till 12 kap. 7§ tredje stycket aktiebolagslagen.
15 SHIO-Familjeföretagen
Industriförbundet anser för det första att förfarandet med dispenser om undantag från aktiebolagslagens låneförbud utgör en onödig administrativ
kap 78 3 stycket med innebörd att fån kan ges i strid mot låneförbudet om lånet ges för att gäldenären skall köpa aktier i företaget eller företag inom samma koncern, så länge den anställdes innehav inte överstiger en procent av aktiekapitalet.
I proposition 1973:93 sid 135 anges exempel på situationer där dispenser borde kunna komma ifråga. Bland annat nämns sk sparplaner, system innebärande att anställda får låna av företag för att köpa aktier i företaget.
Med den föreslagna begränsningen av den anställdes innehav till en procent av aktiekapitalet torde inte majoritetsakticägare eller grupper av aktieägare komma att omfattas av undantaget från dispens från låneförbudsreglerna.
I motsats till förbundet finner vi inte något skäl till att ett undantag från dispensförfarandet skulle begränsas till sk marknadsbolag. Den spridning av individuellt ägande inom näringslivet, som under senare år ökat alltmer och vilket organisationen välkomnar, kan inte ensidigt förbehållas en viss kategori företag. Aktiebolagslagens regler till skydd för tredje man i detta sammanhang torde endast i undantagsfall behöva tillämpas. Om lagstiftaren anser att — vid en ändring enligt förbundets förslag — tredje mans
ställning skulle kunna komma att förändras i förhållande till bolaget. kan en regel införas i aktiebolagslagen med innebörd att företaget åläggs att på
lämpligt sätt informera sina intressenter om sparplanens villkor m m. Därefter står det borgenär eller annan fritt att kräva säkerhet för sin fordran eller få den betalad.
Sammanfattningsvis tillstyrker SHIO-Familjeföretagen det-av förbundet föreslagna tillägget till aktiebolagslagen med det förbehållet att regeln då bör gälla generellt, d vs för alla aktiebolag.
Industriförbundet anser för det andra att det råder oklarhet om innehål-
let i gällande rätt i vad avser tolkningen av reglerna i kommunalskattela-
gens 35§ I a mom 6 stycket och aktiebolagens bestämmelser om låneförbud i samband med aktiesparfonder.
Aktiesparfondernas medel kan, som den nuvarande lagstiftningen. är
utformad, placeras endast i börsnoterade aktier eller aktier som är föremål
för liknande notering. Vår medlemskrets, huvudsakligen mindre och me-
delstora familjeföretag, berörs sålunda inte av reglerna om aktiesparfonder. I motionen 1980/81: 1169 (bifogas i kopia) har föreslagits vissa
ändringar i gällande regler om aktiesparfonder i syfte att ytterligare stimu-
lera aktiesparandet att då även gälla aktiesparande i mindre och medel-
stora företag. Vi delar de synpunkter och stöder de förslag som motionären
redovisat i motionen. Vi delar dock förbundets uppfattning att det föreligger ett allmänt intresse att klargöra rättsläget i frågan.
16 Sveriges Köpmannaförbund
De förslag som Industriförbundet framför i sin skrivelse tillstyrkes av oss. Beträffande eventuella oklarheter vad gäller tolkning av 358 I a mom
6 st i kommunalskattelagen anser vi, liksom Industriförbundet. att åtgärder
skyndsamt vidtages för att klargöra rättsläget.
Inom detaljhandeln: berörs endast ett fåtal företag av rubricerade skri
terade aktiebolag. Från köpmannaförbundets sida skulle vi gärna se. att möjligheterna för bildande av aktiesparfonder vidareutvecklas till att gälla även andra aktiebolag.
Vidare ifrågasätter vi, om det inte är rimligt att även verkställande direktörer i dotterbolag till börsbolag skall undantagas från låneförbudet vid förvärv av aktier i moderbolaget. Dotterbolagens verkställande direk-
törer är i många fall helt jämförbara med högre tjänstemän i en koncerns moderbolag. Självfallet kan begränsningen om högst 1 procents innehav av aktiekapitalet även gälla för dessa verkställande direktörer.
Bilaga 2:1
Kammarrätten i Stockholm har till sitt remissyttrande fogat en prome-
moria som upprättats av länsrättsfiskalen Claes-Göran Carlsson som underlag för yttrandet.
1 Gällande rätt
1944 års aktiebolagslag innehöll varken förbud mot att aktieägare lånar
pengar från bolaget eller bestämmelse om säkerhet för sådana lån. Genom
lagstiftning 1973 infördes emellertid bestämmelser som innebar ett långt gå-
ende förbud för ett aktiebolag att låna ut pengar till aktieägare och vissa
andra fysiska och juridiska personer. Efter vissa mindre förändringar
återfinns låneförbudet numera 1 12 kapitlet nya aktiebolagslagen
(1975: 1385), nedan kallad ABL.
12 kap. 7§ ABL
I lagrummets första stycke stadgas förbud för aktiebolag att lämna penninglån dels till akticägare, styrelseledamot eller VD i bolaget eller annat bolag i samma koncern, dels också till vissa närstående fysiska personer samt även till juridiska personer över vars verksamhet någon ovannämnd person har ett bestämmande inflytande.
Andra stycket innehåller fyra undantag från bestämmelserna i första
stycket. Av intresse i förevarande sammanhang är undantaget under punkt 4 för aktieägare med endast ringa aktieinnehav. Detta har definierats som innehav som ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern, ull en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Som ytterligare spärr har införts att undantaget ej gäller om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet
han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500
aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.
I tredje stycket upptas ett förbud att lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detta förbud är till skillnad mot förbudet i paragrafens första stycke
undantagslöst.
12 kap. 8§ ABL
Länsstyrelsen, eller bankinspektionen för bolag under dess tillsyn, kan på ansökan medge undantag från 78, om det vid förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern är påkallat av särskilda omständigheter eller om det i annat fall föreligger synnerliga skäl. Bolagets kända borgenärer skall höras över ansökningen, dock ej om deras ställning uppenbarligen
inte påverkas. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller
betryggande säkerhet ställas för den innan ansökningen får bifallas.
12 kap. 9§ ABL
I lagrummet finns bestämmelser om en särskild förteckning för varje
räkenskapsår som skall upprättas och bevaras under minst tio år när lån
lämnats efter dispens enligt 85.
2 Industriförbundets skrivelse
Förbundet anför i huvudsak följande. I samband med att aktiesparande i
företag startat har de anställda ofta erbjudits lån av företaget för förvärv av
aktier i det egna bolaget. Dispens har regelmässigt erhållits för dessa lån.
Emellertid framstår med rimligt beaktande av borgenärers och skattemyndigheters intressen dispensförfarande i börsföretagen som en tämligen
onödig administrativ omgång och synes endast medföra ett omotiverat merarbete i företagen. För att undanröja denna praktiska olägenhet förordar förbundet följande tillägg till 12 kap. 7§ tredje stycket ABL:
”Vad nu sagts gäller icke penninglån till anställd i bolaget eller annat bolag inom samma koncern i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i
bolaget eller i annat bolag inom samma koncern under förutsättning att den anställdes innehav av aktier i sådant bolag icke genom förvärvet kommer att överstiga en procent av aktiekapitalet.”
En på så sätt vidgad lånerätt bör måhända vara förbehållen bolag med
spritt ägande. Sådana bolag skulle kunna definieras som aktiebolag vars aktier är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.
3¶Syftet med låneförbudet i 12 kap. 7§ första stycket ABL
Regleringen har två huvudsakliga syften. I första hand vill man komma till rätta med den form av skatteflykt som tar sig uttryck i att aktieägare m. fl. tar lån från bolaget för privat konsumtion. Dessutom skall förbudet bindra att det bundna kapitalets verkan som borgenärsskydd sätts ur spel.
Aktiebolagsutredningen lade i betänkandet Förslag till aktiebolagslag m.m.” (SOU 1971:15) fram förslag till regler om förbud mot penninglån till aktieägare och styrelseledamöter som helt motiverades av omsorgen om aktiebolagslagens borgenärsskyddssystem. Utredningen anförde bl. a. att det måste anses strida mot aktiebolagslagstiftningens grunder att en person skall kunna driva ett aktiebolag med den därav följande förmånen av frihet från personligt ansvar, trots att bolagets tillgångar till stor del, kanske motsvarande hela aktiekapitalet. består i en fordran mot honom själv. Det innebär en urholkning av den säkerhet som ukticbolagslagen genom reglerna om bundet kapital vill ge inte bara aktieägarna utan även andra, såsom borgenärer och anställda. Utredningens motivering gjorde
att låneförbudet inte behövde vara totalt. Det gällde cj för lån som gavs mot betryggande säkerhet, ej heller för lån som höll sig inom ramen för
bolagets fria kapital oavsett om säkerhet lämnades eller inte.
I 1973 års lagstiftningsärende (prop. 1973:93) åberopade föredragande statsrådet liksom aktiebolagsutredningen borgenärsintressena. Men det främsta syftet och det som föranledde att utredningsförslagets regler om
låneförbud utbröts till särbehandling var att man ville hindra skatteflykt.
Föredragande statsrådet anförde bl. a. följande (sid. 66). Erfarenheten har visat, att frånvaron av förbud mot lån till aktieägare och personer i bolagsledningen utnyttjas i stor utsträckning för att undgå beskattning. Det är förhållandevis vanligt att den som har ett dominerande akticinnehav i ett
bolag tar ut pengar från bolaget för sin privata konsumtion i form av lån
och på det sättet undgår eller i varje fall skjuter upp beskattningen. Jag anser det angeläget att denna form av skatteflykt snarast elimineras.
4 Syftet med undantaget för aktieägare med ringa aktieinnehav
Undantaget föreslogs av aktiebolagsutredningen med motiveringen att
låneförbudet huvudsakligen avser att träffa sådana fall då låntagaren är en
person med dominerande inflytande i bolaget, eftersom det är sådana fall som är farliga och blivit mest uppmärksammade i praktiken. Utredningen föreslog därför undantag från låneförbudet om aktieägaren äger mindre än en procent av bolagets aktickapital eller eljest så ringa del därav att den uppenbarligen inte är avgörande för bolagets beslut om lånet. Departementsförslaget upptog enprocentregeln och införde spärregeln om högst 500 aktier med motiveringen att ett aktieinnehav strax under en procent kan vara att betrakta som ganska betydande i stora aktiebolag vars aktier
är spridda hos allmänheten. I propositionen till nya aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 sid. 494) uppgav föredraganden att undantagsbestämmelsen har tillkommit bl. a. för att det skall bli möjligt för bolagen att ge penninglän till anställda som har ett mindre akticinnehav i bolaget.
5 Syftet med låneförbudet i 12 kap. 7§8 tredje stycket ABL
Aktiebolagsutredningen föreslog inte förbud mot lån för förvärv av bolagets aktier. Frågan diskuterades överhuvudtaget ej i betänkandet i vidare mån än att det påpekades att man bland de svenska praktiskt sakkunniga hade anfört som exempel på ett onödigt och olämpligt hinder att en fackman som för att driva rörelse inom sitt område vill köpa aktierna i ett bolag men endast kan finansiera köpet genom bolagets medel skulle hindras från detta genom ett förbud (bet. sid. 322).
Föredragande statsrådet i 1973 års lagstiftningsärende konstaterade att det inte torde vara ovanligt att en person som förvärvar ett bolag, finansierar inköpet genom lån från bolaget och anförde därefter följande. En sådan transaktion är emellertid mycket farlig för borgenärerna. Den innebär nämligen att betydande tillgångar frånhänds bolaget och tillförs de tidigare aktieägarna samtidigt som bolaget får en revers från den nye aktieägaren. Från borgenärernas synpunkt blir situationen densamma som den då aktieägarna länar från bolaget. Enligt min mening bör man i denna fråga inta samma ståndpunkt som i det danska förslaget, nämligen att lån till utomstående i syfte att denne skall förvärva aktier i det långivande
bolaget inte tillåts (prop. 1973:93 sid. 92).
Någon ytterligare diskussion omkring detta förbud finns ej i förarbetena förutom inom ramen för dispensbestämmelsen i 12 kap. 8§.
6 Syftet med dispensregeln i 12 kap. 8§& ABL
Föredragande statsrådet ansäg vid 1973 års lagstiftning att det fanns skäl att öppna en dispensmöjlighet för den situationen att vid generationsskifte i ett familjeföretag arvtagaren ej har möjlighet att utan lån från företaget erlägga arvsskatten. Men även i andra situationer kunde det finnas särskil-
da skäl att dispensera från låneförbudet. Om detta anfördes följande. En delägare i ett familjeföretag kan t.ex. ställa krav på att bli utlöst ur
företaget. Övriga delägare kanske bara genom lån från bolaget kan skaffa
de medel som behövs härför. Det kan i ett sådant fall finnas skäl att. med vederbörligt beaktande av borgenärsintressena, medge undantag från för-
budet mot län i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i det långivande
bolaget. Jag vill inte heller utesluta möjligheten av att det, inom ramen för den kontroll som en dispensmyndighet kan utöva. kan finnas anledning att låta en person finansiera ett köp av ett aktiebolag genom lån från bolaget (prop. 1973:93 sid. 94—95). I specialmotiveringen lämnades ytterligare följande exempel. Vissa företag tillämpar ett system som innebär att anställda får låna av företaget för att köpa aktier i företaget, s.k. sparplaner. Om ett sädant system berör ett större antal av de anställda bör dispens kunna ges. Skulle däremot endast verkställande direktören och hans närmäste medarbetare omfattas av systemet torde det som regel inte finnas anledning att ge dispens. Om dispens ges, kan dispensen utformas gencerellt, dvs. de allmänna villkoren för sparplanen kan fastställas istället för
att dispens ges för varje anställd för sig (prop. sid. 135-136).
Avsikten var emellertid att dispensregeln skulle tillämpas mycket rest-
riktivt vilket i 1973 års lagtext markerats genom att synnerliga skäl skulle föreligga.
Genom lagändring 1977 (SFS 1977: 1022) infördes den nu gällande utvidgade möjligheten till dispens nämligen om det vid förvärv av aktier i bolaget eller annat koncernbolag är påkallat av särskilda omständigheter. Motiveringen var det näringspolitiska intresset att motverka företagskoncentrationer genom att ökade möjligheter skapas för förvärv av mindre företag som då i större utsträckning kan bestå som fristående enheter. Emellertid framhöll föredragande statsrådet att utvidgningen av lånemöjligheterna inte får leda till att man åter öppnar möjligheter till de skatteflyktsåtgärder som låneförbudet avser att förhindra eller till att borgenärsintressena äventyras. Det måste därför liksom hittills ske en noggrann prövning i varje särskilt fall (prop. 1977/78:41 sid. 24).
7 Låneförbudets tillämplighet vid förvärv av andel i aktiesparfond
Den idag vanligaste formen för aktiesparande hos anställda är enligt industriförbundet sparande i aktiesparfonder. Frågan uppkommer om förvärv av fondandelar i fond som uteslutande eller till viss del består av aktier i företaget är att jämställa med direkt förvärv av aktier i företaget och därmed står i strid mot nuvarande låneförbud i 12 kap. 7§ tredje stycket ABL. Enligt förbundet har länsstyrelserna ej tillämpat enhetlig praxis. I vissa fall har dispens enligt 12 kap. 8§ ansetts obehövlig medan i flertalet fall sådan dispens har ansetts nödvändig. Förbundet pekar också på den konsekvens som skulle kunna bli följden i vissa fall vid tillämpningen av 358 I a mom. sjätte stycket kommunalskattelagen.
Enligt aktiefondslagen (1974:931) förstås med aktiefond en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond. som uppkommit
genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskju-
tit kapital. Denna definition gäller också för akticsparfond enligt 18 lagen om aktiesparfonder (1978: 428) jämförd med resten av nämnda lag.
Fondandelsägarnas rätt till fonden har alltså i lagtexten uttryckligen angetts vara en äganderätt. Departementschefen anförde i förarbetena till aktiefondslagen (prop. 1974: 128 sid. 99) bl. a. följande. De investerare som placerat medel i de nu existerande aktiefonderna torde i regel anse sig som ägare av de aktier eller delar därav som ingår i en fondandel. Att i lagen uttryckligen ange andelsrätten som en äganderätt skulle därför stämma överens med en redan nu gängse uppfattning. Det är också, med hänsyn till att inga andra än andelsförvärvarna tillskjutit kapital till fonden, naturligt att betrakta fonden och där ingående värdepapper som en förmögenhetsmassa som ägs av investerarna gemensamt. Jämförelse kan i viss utsträckning göras med ett vanligt aktieförvärv på grund av vilket förvärvaren blir delägare i det aktiebolag vars aktier han förvärvat. Den omständigheten att fondandelsförvärvarens äganderätt av praktiska skäl är i viss mån begränsad — jag syftar här främst på de bestämmelser som föreslås i fråga om rösträtt för de i fonden ingående värdepapperen — utgör enligt min uppfattning inte anledning att frångå detta synsätt. Vidare uttalade departementschefen (prop. sid. 128) att man bör hålla den principiella synen på investerarnas rätt som en äganderätt i minnet även när det gäller olika frågor om fondandelsbevis m. m.
Två av lagrådets ledamöter (Paulsson, Fredlund) ville emellertid utmönstra bestämmelsen om äganderätten. De menade (prop. sid. 236—237) att fondandelsägarna saknar en stor del av de befogenheter som brukar anses
ingå i äganderätten och att lagstiftaren ej bör använda en vedertagen
juridisk term för att beteckna något annat än som brukar avses med termen. | :
Departementschefen vidhöll sin uppfattning att äganderätten till fondegendomen skall tillkomma fondandelsägarna och att detta skall komma till klart uttryck i lagen. Han bemötte ovannämnda synpunkter frän de två lagrådsledamöterna och anförde bl. a. följande (prop. sid. 248-249). Som framgår av remissförslaget får den rätt som tillkommer investerarna i en aktiefond sitt innehåll genom de befogenheter som tilläggs investerarna med avseende på fonden. De inskränkningar i denna rätt som föreslås är visserligen i några avseenden av ingripande slag. Väsentligen är inskränk-
ningarna emellertid betingade av rent praktiska skäl. Bl.a. gäller det den
omständigheten att fondbolaget skall antecknas i aktieboken som ägare till
aktier som ingår i aktiefonden. I och för sig skulle det inte föreliga något
hinder mot att fondandelsägarna antecknas som ägare i aktieboken. Detta
är emellertid inte någon lämplig praktisk lösning. Det är också av rent
praktiska skäl som rösträtten för aktierna i aktiefonden enligt remissförsla-
get inte skall utövas av andelsägarna själva utan av representanter för dem
i fondbolagets styrelse. Jag vill vidare peka på den av mig föreslagna
bestämmelsen i 40§ tredje stycket, enligt vilken vid en aktiefonds upplös-
ning de behållna fondtillgångarna skall utskiftas till andelsägarna. Bestämmelsen skulle. om det bedömts vara en lämplig lösning, lika väl ha kunnat utformas så att andelsägarna i stället för pengar hade tillagts rätt att till sig
få utskiftade i fonden liggande aktier och andra värdepapper. Det är inte
uteslutet att bestämmelsen i en framtid kan komma att ändras så att utskiftning av värdepapper möjliggörs. En sådan utskiftning kunde medföra vissa fördelar, bl.a. genom att risken för kursrörelser på börsen på grund av försäljning av stora aktieposter från en sådan aktiefond minskades och genom att fonden kunde avvecklas på kortare tid. Ewt förhållande, som enligt ett par lagrådsledamöters mening visar att investerarna endast har en rätt till andel i fondens behållning, skulle härigenom istället ge vid handen att andelsrätten är en äganderätt. Det sagda visar enligt min uppfattning att ett alltför teoretiskt betraktelsesätt inte bör anläggas på frågan om äganderätten till fondegendomen.
Av ovanstående redogörelse för lagstiftningsärendet vid aktiefondslagens tillkomst framgår således att fondandelsägarna äger i fonden liggande aktier och andra värdepapper. Ett lån till en anställd för förvärv av fondandel i aktiefond där det långivande företaget finns representerat i portföljen
blir därför förbjudet enligt 12 kap. 7§ tredje stycket ABL. Om man stiftar ett undantag i nämnda lagrum på sätt industriförbundet förordat ovan vid punkt 2 omfattar därför det undantaget även lån för förvärv av sådan
fondandel. Frågan om detta måste uttryckligen anges i lagtexten som
industriförbundet förordar i sista stycket av skrivelsen liksom de lagtekniska aspekterna på ett sådant tillägg lämnas här öppen.
Utdrag
LAGRÄDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1982-01-12
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet
Bengtsson.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam-
manträde den 22 december 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Petters-
son.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-01-14
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten,
Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An-
dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Petri
Proposition om låneförbudet i aktiebolagslagen (1975: 1385)
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till lag om ändring I aktiebolagslagen (1975: 1385).
Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 22 december 1981.
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll sosoossssosssserorrs ss rss ses | Propositionens lagförsläg ssssosssereererrerrererer rer rs r rr er es 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den
22 december 1981 ...sssooo0soa eder r rer rer ere rester e rn n aren Åh I Inledning ..sssssserssrersssrss ses s rasa pe errrese reses esse seas 4
2¶Allmän motiverifg ooossssosesererrsrerrsersrssee sr rss sees ses S
2.1¶Låneförbudet vid aktieförvärv = sosossossssesersrersere resa 5
2.2¶Utformningen av ett undantag från låneförbudet —...ss.sssssssr resa rr rererr rer rr er rs rer esta 8
2.3 Låneförbudet vid förvärv av andelar
i aktiefonder och aktiesparfonder «.sossossersssersse rs e rss 9 3 Upprättat lagfÖrsläg oososossereerereerrrrr reser rese rr esse rss 1
4¶Specialmotivering .ososossssesessesesr esse rerna reser sera resa 1
S Hemställäft oosooosssersrsrereresse re sr rer rr res rr reser r essens 13 6 Beslut sososossseserererereree reser rr rer rss rr rer rr rr reses 13
Bilaga I Skrivelse 1981-04-27 från Sveriges Industriförbund
om ändring av låneförbudet ...ssossssossssosse soon sa 14
Bilaga 3 Det remitterade förslaget (bilagan har uteslutits här) :
Utdrag av lagrådets protokoll den 12 januari 1982 ..co.o00.0vv.. -. 34
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 14 januari 1982 35
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982