Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till aktiefondslag och till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

F.n. saknas i vårt land regler om aktiefonder. Den föreslagna lagen syftar till att ge dem, som investerar medel i en aktiefond, bättre rätts— skydd än f. n. och att tillförsäkra dem en sakkunnig förvaltning av med- len och en riskspridning genom ett välfördelat värdepappersinnehav.

Med aktiefond förstås enligt lagförslaget en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapital- tillskott från allmänheten och som ägs av dem som tillskjutit kapital. Aktiefond är ej att betrakta som juridisk person.

Lagen föreslås reglera aktiefondsverksamhet som utövas i Sverige. Endast svenskt aktiebolag som fått särskilt tillstånd (fondbolag) får utöva sådan verksamhet. Fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektio— nen. För fondbolag gäller, om annat inte sägs i den föreslagna aktie- fondslagen, vad i allmänhet är föreskrivet om aktiebolag. Fondbolags aktiekapital skall vara minst 250 000 kr., om värdet av den eller de aktiefonder som bolaget förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 milj. kr., och minst 500 000 kr., om värdet är högre. Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter. Av styrelseledamötema utser fondandels- ägarna eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje på- börjat tretal.

För varje aktiefond skall finnas fondbestämmelser, i vilka bl. a. skall

1. Riksdagen 1974. ] saml. Nr 128

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974: 128 :

anges de allmänna riktlinjerna för placering av fondmedlen. Fondbe- stämmelser skall fastställas av bankinspektionen.

Vid förvaltningen av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. I styrelsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltar endast fondandelsägarrepresentanterna. Fondbolag får inte utan bankinspektionens tillstånd ta upp lån i aktic— . fondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond. Fond- egendomen föreslås vara utmätningsfri. I syfte att åstadkomma tillfreds- ställande riskspridning föreslås att värdepapper med samma utfärdare får ingå i en fond till högst tio procent av fondvärdet, om inte bank- inspektionen medger undantag härifrån. Vidare föreslås att högst fem procent av röstvärdet för aktierna i ett och samma aktiebolag får ingå i en aktiefond.

Egendomen i en aktiefond skall alltid förvaras hos bank (förvarings- bank), som skall vara svensk affärsbank, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen.

Fondbolag får enligt förslaget välja mellan att utge fondandelsbevis eller föra register över fondandelsinnehavet. Om fondandelsägare begär inlösen av fondandel, skall inlösen som regel ske omedelbart. I lagför- slaget finns föreskrifter om redovisning av aktiefond, om upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet samt om tillsyn. Förslaget inne- håller också skadestånds— och straffbestämmelser.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. För aktiefondsföre- tag som driver verksamhet vid aktiefondslagens ikraftträdande föreslås en övergångstid av två år.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 128 _ ' 3

Ul-JåPJP—Jl—n

Aktiefond

9 & Aktiefond består av de värdepapper och medel som tillföresfon- den, avkastning av sådan egendom samt ur denna härflytande rättig- heter. -

Aktiefond skall ha beteckning varigenom den tydligt kan skiljas från andra aktiefonder.

10 & Aktiefond kan ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller söka, kära eller svara inför domstol eller annan myndighet.

11 & Egendom som ingår i aktiefond får ej tagas i mät. Fondandelsägare svarar ej för förpliktelse som avser fonden.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 128 5

12 5 För aktiefond skall finnas fondbestämmelser, vilka upprättas av det fondbolag som skall förvalta fonden.

Fondbcstämmelserna skall ange .

l. aktiefonden, fondbolaget och förvaringsbanken,

2. antalet eller lägsta och högsta antalet ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för vilken tid de utses,

3. de allmänna riktlinjerna för placering av fondmedlen med angi- vande av huruvida och i vilken omfattning fonden skall bestå av ut- ländska värdepapper,

4. föreskrifter om fondandelsbevis eller, om sådana bevis ej utfärdas, om register över innehav av fondandelar,

5. huruvida utdelning till fondandelsägarna skall ske och, om ut- delning skall ske, grunderna och sättet för denna,

6. grunderna för beräkning av fondandelsvärdet,

7. de högsta tillägg till eller avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eller inlösningspris för fond- andeL

8. grunderna för den ersättning fondbolaget och förvaringsbanken får ta ut ur fonden för sin befattning med denna,

9. var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske, 10. räkenskapsår för fondbolaget och fonden, 11. när och var offentliggörande skall ske av försäljnings- och in- lösningspris för fondandel samt av kvartalsredogörelser för fonden och årsberättelser för fondbolaget och fonden.

13 & Bankinspektionen fastställer fondbestämmelser för aktiefond. Strider bestämmelserna mot lag eller annan författning eller är de oskäliga för fondandelsägarna, skall fastställelse vägras.

Beslutar fondbolag om ändring av fondbestämmelse, skall beslutet underställas bankinspektionen. Är ändring befogad och är den föreslagna bestämmelsen skälig för fondandelsägarna, skall inspektionen godkänna beslutet. Bestämmelsen i dess nya lydelse får ej tillämpas förrän tre månader förflutit från dagen för godkännande av beslutet, om inspek— tionen ej medger kortare tidsfrist. Beslutet skall offentliggöras av fond- bolaget på sätt inspektionen bestämmer.

Fondbolags verksamhet

14 & Fondbolag får ej utöva annan verksamhet än aktiefondsverksam- het. Bolaget får dock efter särskilt tillstånd utöva verksamhet som äger samband med aktiefondsverksamheten.

Flera fondbolag får ej samtidigt utöva aktiefondsverksamhet beträffan- de samma fond.

15 & Bankinspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksam- het och verksamhet som äger samband därmed.

Tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet får meddelas endast om

1. aktiebolaget registrerats,

2. fondbestämmelser fastställts för den eller de aktiefonder som bo— laget avser att förvalta,

3. bolaget är lämpligt att utöva verksamheten. Tillstånd enligt andra stycket meddelas särskilt beträffande varje aktiefond. -

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 128

16 % Bankinspektionen kan återkalla tillstånd som meddelats enligt l5 % första stycket, om

l.. fondbolaget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bris- ten ej blivit fylld inom tre månader efter det den blev känd, eller

2. fondbolaget genom överträdelse av denna lag eller uppenbart åsido- sättande av fondandelsägares intresse eller på annat sätt visat sig olämp- ligt att utöva verksamheten.

17 % Fondbolag företräder fondandelsägarna i frågor som rör aktie- fonden.

Vid förvaltning av aktiefond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

Vid förvaltningen beslutar fondbolaget över den egendom som ingår i fonden samt utövar de rättigheter som härflyter ur egendomen. I sty— relsens beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltager endast de i 7 & andra stycket avsedda ledamöterna. Beslut i fråga om utövande av rösträtten skall fattas för varje särskilt fall. Skall rösträtt utövas, skall i beslutet anges noggranna anvisningar för röstningen.

Fondbolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning.

18 & Fondbolag får ej omhänderha egendom som ingår i aktiefond. Medel, som inflyter vid försäljningen av fondandelar, får dock motta- gas av bolaget men skall utan dröjsmål överföras till förvaringsbankeu.

19 % Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke före— ligger.

Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värde- papper, nämligen

]. svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

2. utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelsema och värdepapperen är före— mål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3. aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjudes till för- säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för an- tagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid fondbörs eller noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer, -

4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap- per som avses i 1—3,

5. skattkammarväxlar. Har värdepapper som förvärvats enligt andra stycket 3 ej inregistre- rats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske.

Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fond- andel i fonden.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 128 7

20 & Fondbolag får ej till aktiefönd förvärva värdepapper över det vid tillfället gällande marknadsvärdet eller från aktiefond avyttra värde- papper under sådant värde, om ej särskilda skäl föreligger.

21 % Fondbolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intres- set av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper med samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fon- den som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Föreligger särskilda skäl, kan bankin- spektionen medge att procenttalet överskrides.

Utan hinder av andra stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärras på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som avses i andra stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

22 % I aktiefond får ej ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, gäller vad nu sagts det sammanlagda aktieinnehavet i fon- derna.

23 % Fondbolag får besluta om utbetalning av medel som ingår i aktie- fond endast för

1. förvärv av värdepapper till fonden,

2. utdelning till fondandelsägarna,

3. inlösen av fondandelar, . fondbolagets kostnader för försäljning och inlösen av fondandelar samt ersättning för bolagets förvaltning av fonden,

:. skatter, avgifter eller andra förpliktelser som avser fonden. .L-.

24 & Fondbolag får ej utan bankinspektionens tillstånd upptaga lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond.

Bankinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att lån får upptagas eller att pantsättning får ske för viss tid, högst ett år, och intill visst belopp, högst tjugo procent av värdet av den egendom som in- går i fonden. Inspektionen kan medge förlängning av nämnda tid.

25 5 För sin förvaltning av aktiefond har fondbolag rätt till ersätt- ning ur fonden enligt grunder som anges i fondbestämmelserna.

Förvaringsbank

26 & För aktiefond skall finnas en förvaringsbank. Banken utses av det fondbolag som förvaltar fonden. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att flera förvaringsbanker utses för samma fond.

Förvaringsbank skall vara svenskt bankaktiebolag eller svensk spar- bank elier kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1974: 128 8

27 & Värdepapper som ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar hos förvaringsbank. Banken skall omedelbart på räkning sätta in me- del som inflyter i aktiefondsverksamheten.

Ingår utländska värdepapper i fonden, får förvaringsbank låta lämp- ligt utländskt förvaringsinstitut omhänderha dem. Anmälan därom skall göras till bankinspektionen.

28 & Förvaringsbank omhänderhar utfärdade men icke försålda fond- andelsbevis samt bevis som inlösts eller utbytts men ej makulerats. Inlös- ta eller utbytta bevis skall makuleras, om de ej skall ges ut på nytt.

29 & Förvaringsbank får betala ut medel från räkning, som avses i 27 & första stycket, endast om fondbolaget beslutat det och om utbetalningen avser ändamål som anges i 23 5.

Har fondbolag beslutat om utbetalning och vägrar förvaringsbanken att verkställa den, skall bolaget underställa frågan bankinspektionens prövning.

Utan hinder av första stycket får förvaringsbank för sitt omhänder- havande av aktiefond tillgodogöra sig ersättning ur fonden enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna.

Fondandel och fondandelsbevis m. m.

30 & Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet ute- löpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångar- na avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatte- skulder, om sådana skall beaktas enligt fondbestämmelserna. Värde- papper som ingår i fonden värderas med ledning av gällande marknads— värde. Det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvär- det.

I den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelsema får

1. vid försäljning av fondandel tillägg till värdet av andelen göras med försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,

2. vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.

31 % Fondbolag skall utfärda fondandelsbevis till varje fondandels- ägare eller föra register över innehav av andelar i fonden.

32 & Fondandelsbevis skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order och ange . aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken, . nummer eller annan beteckning för fondandelsbeviset, . det antal fondandelar som beviset avser, . hur inlösen av fondandel skall ske samt vad som bör iakttagas vid överlåtelse och pantsättning av fondandel,

5. i förekommande fall, innehållet i sådan föreskrift i fondbestäm- melsema som avses i 33 & tredje stycket,

Amt—JH

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974: 128 9

6. var fondbestämmelser, kvartalsredogörelser och årsberättelser för fonden kan erhållas.

Fondandelsbevis skall undertecknas av fondbolaget eller på dess väg— nar av annan enligt bolagets uppdrag. Namnteckning av styrelseledamot eller firmatecknare får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

33 5 I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936: 81) om skuldebrev föreskrives om löpande skuldebrev.

Om utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 åå lagen om skuldebrev.

Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger och innehåller fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondandel är be- hörig att uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av ut- delning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att ut- delningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhct som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var i konkurs eller omyndig.

34 å Fondbolag, som är skyldigt att föra register enligt 31 5, skall lämna fondandelsägare skriftlig bekräftelse på att hans fondandelsinne- hav registrerats samt upplysningar i de hänseenden som anges i 32 5 första stycket 1, 4 och 6.

På uppdrag av fondbolag och efter bankinspektionens medgivande får annan än bolaget föra register enligt 31 å och fullgöra uppgifter som har samband därmed.

Föres register med hjälp av automatisk databehandling gäller dess- utom datalagen (1973: 289).

35 & Begär fondandelsägare inlösen av fondandel, skall inlösen ske omedelbart med medel ur aktiefonden, såvida annat ej följer av andra stycket. Om förvaringsbank förvaltar fonden, gäller dock 40 5 första stycket.

Behöver medel för inlösen anskaffas genom försäljning av värdepap— per, skall försäljningen ske så snart som möjligt och senast fem börs- dagar efter det inlösen begärdes hos fondbolaget. Inlösen skall ske så snart försäljningslikvid influtit. Kan det antagas att inlösen skulle väsent- ligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får bolaget efter an- mälan till bankinspektionen överskrida femdagarsfristen.

Inlösen skall ske enligt det på inlösningsdagen gällande fondandels- värdet med avdrag för kostnader enligt 30 g tredje stycket 2. Begäran om inlösen får återkallas endast om fondbolaget medger det.

Redovisning

36 & Fondbolag skall för varje kalenderkvartal senast en månad efter utgången av kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget förvaltar. Redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentlig betydelse för fondverksamheten samt för viss dag under redovisningsperioden ut- vtsa

1. antal och slag av värdepapper,

2. värdet av de olika slagen av värdepapper,

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974: 128 10

3. medel som innestår på bankräkning,

4. skulder som avser fonden,

5. antalet utelöpande fondandelar,

6. värdet vid inlösen av en fondandel efter avdrag för kostnader enligt 30 & tredje stycket 2.

375. För varje räkenskapsår skall fondbolag senast två månader efter räkenskapsårets utgång avge årsberättelse för aktiefond som bolaget förvaltar. I berättelsen skall anges

uppgifter som skall lämnas i kvartalsredogörelse, . den under året uppkomna avkastningen av fondegendomen, . under året uppkomna kostnader som avser fonden, . utdelning under året på fondandelama,

övriga förhållanden av betydelse för bedömande av fondens ställ- u. J=- m [0 ;—

ning. Vid årsberättelse skall fogas de fondbestämmelser som gäller för fonden.

38 & Årsberättelse får ersätta kvartalsredogörelse som skulle ha avgetts samtidigt eller inom två månader före årsberättelsen. Kvartdsredogörelse och årsberättelse skall så snart det kan ske hållas tillgängliga hos fondbolaget samt på de platser i övrigt som anges i fondbestämmelserna.

Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet

39 & Återkallar bankinspektionen tillstånd för fondbolag att utöva ak- tiefondsverksamhet eller träder bolaget i likvidation på grund av före— skrift i lag eller försättes bolaget i konkurs, skall bolagets fondförvalt- uing omedelbart övertagas av förvaringsbank.

Efter medgivande av bankinspektionen får fondbolag överlåta aktie- fondsverksamhet till annat fondbolag. Vill fondbolag eljest upphöra med aktiefondsverksamhet och föreligger ej fall som avses i första styc- ket, skall fondförvaltningen övertagas av förvaringsbank vid den tid- punkt verksamheten upphör.

I fall som avses i andra stycket får fondbolag ej upphöra med aktie- fondsverksamheten tidigare än tre månader efter det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 41 &.

Fondbolag får besluta att träda i likvidation i annat fall än som avses i första stycket först sedan bolagets aktiefondsverksamhet upphört.

40 % Under den tid förvaringsbank förvaltar aktiefond får fond- andelar ej säljas eller inlösas.

Sedan förvaringsbanken övertagit fondförvaltningen skall banken överlåta denna till annat fondbolag eller upplösa fonden. Förvaltningen får överlåtas till annat fondbolag först efter bankinspektionens med- givande.

Skall aktiefond upplösas, åligger det förvaringsbanken att, så snart det lämpligen kan ske, sälja de värdepapper som ingår i fonden. Influtna medel skall tillföras räkning som anges i 27 & första stycket. Sedan för- säljningen slutförts och skulder som avser fonden betalats eller medel avsatts därtill, skall banken utskifta de behållna tillgångarna till fond- andelsägama.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974: 128 11

41 % Kungörelse om att fondbolags aktiefondsverksamhet skall över- låtas eller om att förvaltningen av aktiefond övergår till förvaringsbank skall införas i allmänna tidningarna ochi tidning inom den ort där bo— lagets styrelse har sitt säte samt hållas tillgänglig hos bolaget och på förvaringsbankens bankkontor. Kungörandet sker genom bolagets för— sorg i fall, som avses i 39 å andra stycket och annars genom förvarings— bankens försorg.

Övergår förvaltningen av aktiefond till förvaringsbank, skall i kungö— relsen erinras om innehållet i 40 5 första och andra styckena.

I fall som avses i 39 å andra stycket skall i kungörelsen anges den tid- punkt då fondbolagets aktiefondsverksamhet upphör.

42 5 Har förvaringsbank träffat överenskommelse om överlåtelse av förvaltning av aktiefond till annat fondbolag eller beslutat att upplösa fonden, skall banken omedelbart utfärda kungörelse därom i den ord- ning som sägs i 41 & första stycket. Om fonden skall upplösas, skall i kun- görelsen erinras om innehållet i 40 & tredje stycket. Förvaringsbanken skall i samma ordning kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp hålles tillgängligt för lyftning.

43 % Har fondandelsägare ej inom fem år efter det att medel, som utskiftats enligt 40 & tredje stycket, först blivit tillgängliga för lyftning anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt därtill. Sådana medel samt restbelopp, som vid skiftet ej kunnat fördelas på samtliga fondandelsägare, tillfaller allmänna arvsfonden.

44 % Har förvaltning av aktiefond övertagits av ny förvaltar—e," skall denne med anlitande av fondmedlen fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare ådragit sig under iakttagande av denna lag. Beträffande förvaltningen i övrigt skall den nye förvaltaren anses ha trätt i den förutvarandes ställe. Motsvarande gäller vid överlåtelse av aktiefondsverksamhet.

Förvaringsbank får icke utöva rösträtt för aktier i fonden.

45 & Förvaringsbank har rätt till ersättning ur aktiefond för sin förvalt— ning enligt 39, 40 och 42 åå. Ersättningens belopp skall godkännas av bankinspektionen.

Tillsyn

46 5 Vid utövande av tillsyn över fondbolag skall bankinspektionen med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på säkerheten för bo- laget och aktiefond, som bolaget förvaltar, eller eljest är av betydelse för en sund utveckling av aktiefondsverksamheten. Bankinspektionen får kalla till sammanträde med bolagets styrelse och, om styrelsen ej efter- kommit begäran av inspektionen om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, till sådan stämma. Företrädare för inspektionen får när- vara vid bolagsstämma eller styrelsesammanträde som inspektionen ut- lyst och deltaga i överläggningarna.

Vid meddelande av föreskrift eller förbud i samband med tillsynen kan bankinspektionen förelägga vite.

Bankinspektionen skall för fondbolag förordna en revisor att med

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974: 128 12

övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper. Inspektionen äger när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor. Närmare föreskrifter för tillsynen meddelas av regeringen.

47 5 Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk- samhet skall fondbolag årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av regeringen.

Det åligger fondbolag dessutom att till revisor, som förordnats enligt 46 & tredje stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

Besvär

48 & Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse.

Skadestånd

49 % Har skada uppkommit för fondandelsägare genom att fondbolag överträtt denna lag eller fondbestämmelse, skall bolaget ersätta skadan.

Vad i första stycket sägs om fondbolag äger motsvarande tillämpning på förvaringsbank.

Straffbestämmelser

50 & Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtli— gen eller av oaktsamhet

1. här i riket utövar aktiefondsverksamhet eller verksamhet som avses i 3 5 första stycket eller 14 5 första stycket utan att vara berättigad därtill,

2. bryter mot 8 & första, tredje eller fjärde stycket, eller

3. meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse enligt 36 5 eller årsberättelse enligt 37 5 eller i handling som ingivits eller upplysning som lämnats till bankinspektionen, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

I ringa fall dömes ej till ansvar.

51 % Den som ej efterkommit vitesföreläggande som meddelats enligt 46 å andra stycket får ej dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Ikraftträdandebestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Den som vid ikraftträdandet av denna lag utövar verksamhet som kräver tillstånd enligt lagen får utan hinder av lagens bestämmelser fort- sätta verksamheten till utgången av år 1976 och skall från och med

• Sida 13
•  Original

Prop. 1974: 128 13

ikraftträdandet stå under tillsyn av bankinspektionen. Bestämmelserna i 46—48 55 gäller därvid i tillämpliga delar.

3. Skall verksamhet som avses i 2 övergå till fondbolag, äger lagen motsvarande tillämpning. Har sådant övertagande skett, får andelsbevis, som utgivits av den som tidigare förvaltat fonden, behållas utan hinder av att bevisen ej uppfyller föreskrifterna i 32 &. Bevisen gäller därvid som fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis ställda till viss man, skall de anses vara ställda till viss man eller order.

4. Har den som vid lagens ikraftträdande utövar verksamhet enligt 2 ej senast vid utgången av år 1976 överlåtit verksamheten till fond- bolag eller ansökt om tillstånd enligt denna lag, skall verksamheten upp- höra och förvaltningen av fondegendomen övergå till bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid gäller i tillämpliga delar vad i lagen föreskrives om förvaringsbanks övertagande av fondförvaltning. Har an- sökan om tillstånd ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten därefter utövas utan tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom förordnas att 2 och 18 55 lagen (1916: 156) om vissa in- skränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. ni.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 52 Svenskt handelsbolag, vari finnes bolagsman för vilken de i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gälla, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk ekonomisk förening må ej här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyn- dighet eller idka gruvdrift, utan att Konungen för särskilt fall givit bo- laget eller föreningen tillstånd därtill.

Samma lag vare i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man, om icke i bolagsordningen inta— gits förbehåll som nedan sägs. Ge- nom sådant förbehåll skall, där det ej innefattar strängare före- skrifter, bestämmas att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av bolagets aktier el- ler, om aktier med olika röstvärde finnas, allenast så många aktier, att de vid varje tid motsvara viss

Samma lag vare i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man, om icke i bolagsordningen inta- gits förbehåll som nedan sägs. Ge- nom sådant förbehåll skall, där det ej innefattar strängare före— skrifter, bestämmas att allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av bolagets aktier el- ler, om aktier med olika röstvärde finnas, allenast så många aktier, att de vid varje tid motsvara viss

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 307. ' Senaste lydelse 1973: 307.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1974: 128

Nuvarande lydelse

del, mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika rös— tetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hin— der av förbehållet aktier må för- värvas av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 5.

14

Föreslagen lydelse

del, mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika rös- tetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är sagt; dock att utan hin— der av förbehållet aktier må för- värvas till aktiefond enligt aktie- fondslagen (1974: 000) eller av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 &.

Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom i andra stycket är stadgat, må ej vidtagas utan medgivande av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Sådant medgivande skall ej lämnas om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i denna lag föreskrivna inskränk— ningarna i rätten att förvärva fast egendom gälla.

18 å3

De i denna lag föreskrivna in- skränkningarna i rätten att förvär- va fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndig- het eller gruvlägenhet skola ej till- lämpas på förvärv genom bodel- ning, arv, testamente eller fusion enligt 174 5 lagen den 14 septem- ber 1944 (nr 705) om aktiebolag.

De i denna lag föreskrivna in- skränkningarna i rätten att förvär— va fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmutad mineralfyndig- het eller gruvlägenhet skola ej till— lämpas på förvärv genom bodel- ning, arv, testamente eller fusion enligt 174 & lagen den 14 septem- ber 1944 (nr 705) om aktiebolag. Lagen utgör ej hinder för förvärv av fondandel enligt aktiefonds- lagen (1974: 000).

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening att förvärva fast egendom, rörelse eller del av rörelse, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tillämpas i avseende å

a) bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank, centralkassa för jordbruks- kredit, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening eller annan för-

³ Senaste lydelse 1974: 120.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1974: 128

15

säkringsförening, aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden eller sambruksförening; b) förening med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att

1. anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,

J

. avsätta alster av medlemmarnas verksamhet,

3. avsätta transporttjänster som medlemmarna utföra, 4. bereda bostäder åt medlemmarna, 5 . anskaffa lån åt medlemmarna;

c) förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro un- dantagna från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas att 24 5 lagen (1936: 81) om skuldebrev skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 245

Äro utdelningskuponger utfär- dade till aktiebrev, tillkomme ku— ponghavare att, mot kupongens överlämnande, uppbära utdelning— en, ändå att han ej är aktieägare. Så snart beslut om utdelning fat- tats, skall, under förutsättning av aktierättens giltighet, å kupongen tillämpas vad om skuldebrev till innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvär- vats i samband med aktiebrevet skall anses allenast såsom tillbe- hör till detta. Vad i bolagsordning- en må vara stadgat angående ku— ponger lände kuponghavaren till efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan sam- band med aktiebrevet, överlåtits till kuponghavaren innan utdel- ningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 55 är stadgat.

Äro utdelningskuponger utfär- dade till aktiebrev eller fondan- delsbevis enligt aktiefondslagen (1974: 000), tillkomme kupongha- vare att, mot kupongens över- lämnande, uppbära utdelningen, ändå att han ej är aktieägare eller fondandelsägare. Så snart beslut om utdelning fattats, skall, under förutsättning av aktierättens eller fondandelsrättens giltighet, å ku— pongen tillämpas vad om skulde- brev till innehavaren är stadgat; dock att kupong som finnes hava förvärvats i samband med aktie- brevet eller fondandelsbeviset skall anses allenast såsom tillbehör till detta. Vad i bolagsordningen för aktiebolag eller fondbestämmel- serna för aktiefond må vara stad- gat angående kuponger lände ku- ponghavaren till efterrättelse.

Finnes kupong hava, utan sam- band med aktiebrevet eller fond- andelsbeviset, överlåtits till ku- ponghavaren innan utdelningen beslutits, gälle ej vad i 14 och 15 åå är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1974: 128 16

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas att i lagen (1944: 705) om aktiebolag skall in- föras en ny paragraf, 39 a 5, av nedan angivna lydelse.

39 a 5 I fråga om aktie, som ingår i aktiefond enligt aktiefondslagen (1974: 000), skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandels- ägarna införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens be-

teckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering

Härigenom förordnas att 8 5 lagen (1970: 596) om förenklad aktie- hantering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35

Aktiebok föres med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.

I aktieboken upptages, om ej an- nat följer av 16 &, aktieägarna med uppgift om personnummer el- ler annat identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnummer. Fångets beskaf- fenhet behöver ej anmärkas i ak- tieboken.

I aktieboken upptages, om ej an- nat följer av 16 5, aktieägarna med uppgift om personnummer el- ler annat identificringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika slag och aktiebrevs ordningsnummer. Fångets beskaf- fenhet behöver ej anmärkas i ak- tieboken. Vad i 39 a 5 lagen (1944: 705) om aktiebolag föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1974: 128 17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 januari 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LElJ ON, HJELM-WALLEN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstift- ning om aktiefonder och anför.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 februari 1963 till- kallade jag sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande vissa former av handeln med värdepapper och att göra en översyn av bestämmelserna angående stämpelavgift för fondpapper. De sakkunniga antog namnet aktiefondsutredningen (Fi 1964: 26).

Aktiefondsutredningen1 avlämnade den 23 maj 1969 betänkandet (SOU 1969: 16) Lagstiftning om värdepappersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper. Betänkandet innehåller förslag till lag om värdepappersfondrörelse, förslag till lag om avbetalningsförsäljning av värdepapper, m. m. samt vissa förslag beträffande stämpelskatt m. m. på värdepapper. Förslaget till lag om värdepappersfondrörelse torde få fo- gas tiil statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

' Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, bankinspektionen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, kupongskatte- nämnden, Göta hovrätt, kammarrätten (i Stockholm), postverket, riks- arkivet, kommerskollegium, patent— och registreringsverket, näringsfri- hetsrådet, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), länsstyrel- serna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västerbottens län, fondbörsutredningen, aktiebolagsutredningen, förrnynderskapsutredningen, köplagssakkunniga, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, Aktiebolaget Svensk export— kredit, Aktiebolaget Östgötafinans, Aktiespararnas investeringsaktiebo— lag (Aktieinvest), Bonniers obligationsavdelning aktiebolag, Familjeföre- tagens förening, Föreningen Auktoriserade revisorer, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Kooperativa förbundet (KF), Landsorga-

¹ Ledamöter regeringsrådet Åke Martenius, tillika ordförande, direktören Max Dinkelspiel, generaldirektören Malte Oredsson, f.d. regeringsrådet Sven Ström- berg och kammarrättsrådet Stig Wemlund. 2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 128

• Sida 18
•  Original

Prop. 1974: 128 18 nisationen i Sverige (LO), Lantbruksnäringarnas primärkredit aktiebolag, Lantbruksnäringamas sekundärkredit aktiebolag, Sparbankernas bank aktiebolag, Stiftelsen Aktietjänst, Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefon- der, Stiftclscn Skandifond, Stiftelsen Sparinvest, styrelsen för Stock- holms fondbörs, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareförening- en, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanks- föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksför- bund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges allmänna hypoteks- bank, Sveriges hantverks— och industriorganisation, Sveriges industri- förbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Stockholms han- delskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län. Handelskammaren i Göteborg, Västergötlands och norra Hallands han- delskammare samt handelskammaren i Karlstad har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt handelskammaren i Göteborg m. fl.).

Stockholms handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen, Sve- riges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande (i det följande benämnt Stockholms handelskam- mare m.fl.), till vilket Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges köpmannaförbund anslutit sig.

Sparbankernas bank aktiebolag instämmer, med visst tillägg, i Svenska sparbanksföreningens yttrande.

Dessutom har till vissa remissyttranden fogats särskilda yttranden el- ler tillägg.

Aktiefondsutredningens förslag omfattar, som nämnts, även andra frå- gor än förslag till lag om värdepappersfondrörclse. Vad beträffar spörs- målet om avbetalningsförsäljning av värdepapper vill jag erinra om att chefen för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga, vilka antagit benämningen kreditköpkommittén (Ju 1971: 5), med uppdrag att verk- ställa utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumtionskredit. Kommittén kommer enligt vad jag inhämtat att behandla frågor som kan ha betydelse för ett ställningstagande till den av aktiefondsutredningen föreslagna lagen om avbetalningsförsäljning av värdepapper, m. m. Med hänsyn till att något behov inte synes föreligga av att nu reglera sådan avbetalnings- försäljning anser jag det lämpligt att avvakta kommitténs arbete, innan slutlig ställning tas till aktiefondsutredningens nämnda lagförslag. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i frågan.

Utredningen har diskuterat frågan om rätt för bankinstitut att för- värva andelar i aktiefond men inte lagt fram förslag i ämnet. Några

• Sida 19
•  Original

Prop. 1974: 128 19 remissinstanser har berört frågan om rätt för bank att förvärva aktier i bolag som utövar aktiefondsverksamhet. Dessa frågor hör emellertid till banklagstiftningen och behandlas inte i detta sammanhang.

Aktiefondsutredningcns förslag såvitt rör fråga om stämpelskatt m. m. på värdepapper har i betänkandet behandlats helt fristående från ut- redningens övriga förslag. Utan att här ta ställning till denna fråga an- ser jag det lämpligt att utredningens förslag i dessa hänseenden ytterli- gare övervägs. Frågan föranleder därför inte f. n. något förslag från min sida. .

Som framgår av det följande ( avsnitt 5.2 ) föreslås inte i detta sam- manhang någon lagstiftning som skulle göra det möjligt för utländska aktiefondsföretag att utöva verksamhet i Sverige. Med hänsyn härtill och på grund av vad jag i övrigt anfört anhåller jag att nu få ta upp frågan om lagstiftning om aktiefonder. Av betydelse vid behandlingen av detta spörsmål är de rekommendationer med riktlinjer rörande aktiefondsverksamhet som antagits inom Europarådet och OECD. Rekommendationerna i svensk översättning torde få fogas till stats— rådsprotokollet i detta ärende som bilagor 2—3.

1.1. Inledning

Aktiefond är ett i Sverige relativt nytt begrepp. Det anknyts i all- mänhet till en verksamhet som går ut på att erbjuda allmänheten att teckna andelar i en fond, som huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper, och att förvalta fonden under iakttagande av principen om riskfördelning. Varje andel representerar i princip ett värde som är lika med fondens värde delat med antalet utelöpande andelar. För allmän- heten kan andelar i aktiefonden innebära ett alternativ till direkt aktie- ägande.

Kollektiv investeringsverksamhet av detta och liknande slag har sedan länge utövats i stor omfattning i ett flertal industriellt utveck- lade länder. Reglerna för verksamhetsformema varierar i de olika sta- terna och terminologin är ofta oenhetlig. I stort sett kan sägas att verk- samheterna drivs antingen i bolagsform eller föreningsform eller i en form som anses få sitt innehåll genom avtal mellan de berörda parter- na, den s.k. kontraktuella formen. I de företag som driver verksamhet i bolags- eller föreningsform är bolaget och föreningen underkastade de bolags- resp. föreningsrättsliga bestämmelserna i det land där verksam— heten bedrivs. Andelsägarna är aktieägare eller föreningsmedlcmmar i bolaget resp. föreningen. Genom att de kan utöva rösträtt för aktierna eller andelarna har de en viss möjlighet till inflytande över verksamhe— ten, t. ex. i frågor som rör investeringspolitiken. Bolaget eller föreningen är ägare till värdepappersportföljen.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1974: 128 20

Den kontraktuella verksamhetsformen anses grundad på avtal mel- lan tre parter, dvs. fondledningcn, som vanligen är ett bolag eller annan korporation, förvaringsinstitutet, som är en bank eller s.k. trusteel, samt andelsägarna. Mellan fondledning och förvaringsinstitut föreligger ett stadigvarande avtalsrättsligt förhållande. Mellan dessa parter å ena sidan och en var andelsägare å andra sidan kommer vidare avtal till stånd då andelarna förvärvas. Sådana avtal upphör i och med att ande- larna löses in.

Medan aktiefondens tillgångar alltid förvaras hos ett förvaringsinsti- tut, kan fondledningen utövas av en grupp skilda företag med olika funktioner. Ledningen kan t. ex. bestå av ett förvaltningsbolag med ett eller flera närstående företag som sköter försäljning och utgivande av andelar, övertagande av andelscmissioner, investeringsrådgivning, för- värv av värdepapper till och omplaceringar i fonden. Dessa uppgifter kan också fullgöras av ett enda företag. Ett utmärkande drag i den kontraktuella strukturen är att fonden som sådan inte är ett självstän— digt rättssubjekt och alltså inte har rättshandlingsförmåga.

Beroende på rättssystemen i de skilda staterna kan ägare till aktie— fonden vara fondföretaget, andelsägarna, en trustee eller både andels— ägarna och trustee. Ägarförhållandena kan i allmänhet ledas tillbaka till ett av följande rättsinstitut.

Trustbegreppet har sitt ursprung i de anglosachsiska länderna och innefattar två slags äganderätt. Fonden ägs av trustee som s.k. legal owner men andelsägarna är samtidigt s. k. beneficial owners i förhållan- de till sina andelar i fonden.1

Institutet samäganderätt finns i rättssystemen på den europeiska kontinenten. Om .samäganderättsprincipen ligger till grund för lag- stiftningen om aktiefonder i staten i fråga, anses andelsägarna äga fonden med samäganderätt. På sätt som varierar från stat till stat har emellertid äganderätten begränsats i olika avseenden, bl. a. i fråga om rätten för en andelsägare att fordra att fonden upplöses. I vissa länders lagstiftning stadgas uttryckligt förbud mot upplösning av fonden på andelsägarnas begäran. I andra länder anses rätten att få fonden upplöst vara ersatt med andelsägamas rätt att när som helst få sina andelar inlösta. .

Aktiefondsförctag kan sålunda arbeta i juridiskt sett skilda former. Också i fråga om fondernas struktur, inriktning och sammansättning

* Trusteeinstitutet har sitt ursprung i anglosachsisk rätt. Trustee kan sägas vara en fysisk eller juridisk person som är förpliktigad att utöva vissa rättigheter för annan persons räkning eller för fullföljande av ett bestämt ändamål. En trust an- ses bl. a. uppkomma om egendom överlämnas till trustee för att av denne förval- tas till förmån för viss eller vissa personer eller för visst ändamål. Trustförhållan- det kan anges på följande sätt. Trustee blir ägare till egendomen, "legal owner”, men är skyldig att använda egendomen på föreskrivet sätt. dvs. till förmån för destinatårerna, ”the beneficiaries". Med hänsyn till det rättsskydd dessa härvid åt— njuter kan de karaktäriseras som ”beneficial owners" av egendomen. Trusten be- traktas inte som en juridisk person. Källa: H. Hessler, Om stiftelser, Stockholm 1952.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1974: 128 21

förekommer många variationer. Fonderna kan vara av sluten eller öppen typ. Fondledningen kan ha större eller mindre befogenhet. Fonderna kan vidare ha helt olika utforrnning när det gäller placerings— objckt, utdelningspolitik, extern finansiering m. m. I det följande anges några av de vanligaste fondtyperna. I framställningen avser beteck- ningen investmentföretag både bolagsformen och den kontraktuella formen av verksamhet. Termen är inte liktydig med det svenska ut— trycket investmentföretag, med vilket enligt anvisningarna till 54 & kommunalskattelagen (1928: 370) förstås förvaltningsföretag, vars upp— gift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav er- bjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

1.2. Slutna och öppna fonder

Ett investrnentföretags fonder kan vara slutna (closed end) eller öppna (open end).

Med en sluten fond menas en fond av en från början bestämd storlek, dvs. antalet andelar är begränsat och kan inte ökas eller minskas utan att bestämmelserna för fonden ändras. Med konstruktionen följer i all- mänhet att fonden inte löser in fondandelar, aktier eller föreningsande— lar. Sedan det för fonden bestämda antalet fondandelar utgivits kan för- värv av andelar i fonden ske endast från tidigare köpare. Vill en andels- innehavare förvandla sina andelar till kontanter måste han finna en köpare till fondandelarna, aktierna eller föreningsandelama. Köp och försäljning av andelar i de slutna fonderna sker i allmänhet på fondbörs, varigenom priset på en andel blir beroende av tillgång och efterfrågan. Även om priset i stort sett är avhängigt av andelens mate- matiska värde i förhållande till hela fondens värde vid försäljnings- tillfället är det inte något som hindrar att priset vid en tillfällig stark efterfrågan på andelar blir högre än det matematiska värdet eller lägre, om det skulle vara svårt att finna köpare. Utöver den risk som på grund av oväntade kursfall alltid måste vara förbunden med innehav av ak— tier, tillkommer alltså ett ytterligare riskmoment för innehavaren av andelar i en sluten fond.

Med en öppen fond menas en fond vars storlek inte är bestämd på förhand. Fonden kan fritt både ökas och minskas. En ökning av fonden sker — förutom genom värdestegring av de i fonden ingående värde— papperen — genom försäljning av nya fondandelar, aktier eller för— eningsandelar. För varje fondandel betalar investeraren andelens mate— matiska värde, beräknat efter hela fondens värde vid tillfället. Alltefter- som nya medel på detta sätt tillförs fonden förvärvas ytterligare värde- papper till denna. Vanligen har fondförvaltaren utfäst sig att lösa in fondandelama. En minskning av fonden sker — förutom genom en

• Sida 22
•  Original

Prop. 1974: 128 ”2

4.

värdeminskning av de i fonden ingående värdepapperen — genom att fondföretaget löser in fondandelar, aktier eller föreningsandelar med ett belopp motsvarande fondandelens matematiska värde, beräknat efter fondens aktuella värde. Medel för inlösningen erhålls i princip genom att värdepapper säljs från fonden. Möjligheten att när som helst få andelarna inlösta till deras matematiska dagsvärde ger innehavare av . andelar i en öppen fond en förmånligare ställning i likviditetshänse- ende än innehavare av andelar i en sluten fond. Av denna anledning och därför att öppna fonder har fördelar också från andra synpunkter har den öppna fondtypen i flertalet länder kommit att bli den mest använda formen för aktiefondsverksamhet. I Amerikas förenta stater medger bolagsrätten att ett aktiebolag formlöst ger ut nya aktier eller löser in egna aktier. Med hänsyn härtill har öppna fonder där organiserats i bolagsform. Också i Nederländerna kan öppna fonder drivas i form av aktiebolag. I Frankrike har likaledes på senare år öppnats möjlighet att bilda aktiebolag med växlande aktiekapital. I Storbritannien däremot, liksom i flertalet länder på den europeiska kontinenten, medger gällande lagstiftning inte en ökning eller minsk- ning av ett aktiebolags aktiekapital annat än i strängt forrnbunden ordning. Öppna fonder har därför i dessa länder ofta kommit att bildas i en form, som ansluter sig till det anglosachsiska trustbegreppet.

1.3. Placering av fondmedel

Oberoende av i vilken form ett investmentföretag drivs och om fon— den är sluten eller öppen kan den som förvaltar fonden ha större eller mindre frihet när det gäller att placera fondens medel. Fondledningcn kan således ha rätt att helt efter eget bedömande placera och ompla— cera fondens medel (s. k. management trusts eller flexible trusts). ] andra fall kan placeringsrätten vara strängt begränsad genom att fon— dens sammansättning redan från början bestämts till ett visst antal värdepapper av vissa angivna slag utan befogenhet för fondledningen att göra omplaceringar (s. k. fixed trusts). Även mellanformer före— kommer, där förvaltaren inom vissa på förhand givna gränser själv- ständigt får besluta om placeringen av fondmedlen (s.k. semi—fixed trusts).

En annan vanlig typ är fonder med en viss placeringsinriktning. Vissa fonder får bara bestå av inhemska värdepapper eller till en viss mindre del av utländska papper. För andra fonder kan vara förutsatt att endast utländska värdepapper får ingå i portföljen. En inriktning på förvärv av aktier i företag inom viss eller vissa branscher är vanlig, s.k. bransch- fonder. Fonder med syfte att förvärva värdepapper med fast ränta, t. ex. obligationer, förekom tidigare i viss utsträckning men är numera inte så vanliga. Fonder med inriktning på förvaltning av aktier kan dock ha en begränsad möjlighet att placera medel i värdepapper med fast ränta.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1974: 128 23

Förutom f0nder vars tillgångar placeras i värdepapper förekommer också framför allt i Schweiz s.k. Immobilien-Fonds, dvs. fonder vars medel investeras i fast egendom. Av. tekniska skäl ägs fastigheterna därvid inte direkt av fonden utan av ett aktiebolag, vars aktier innehas av fonden.

1.4. Vinstutdelning och s. k. tillväxtfonder

En väsentlig fråga för den som avser att placera pengar i en aktiefond är fondens utdelningspolitik. Flertalet aktiefonder delar enligt sina bestämmelser årsvis eller halvårsvis ut sådan vinst som uppkommit ge- nom utdelning på aktier eller andra värdepapper eller genom realisa- tionsvinster vid omplacering av värdepapper. Andra aktiefonder, s.k. tillväxtfonder. delar inte ut någon vinst utan använder den till nyinköp av värdepapper. Genom att vinsten i dessa fonder innehålls stiger ande- larnas matematiska värde i motsvarande mån. En mellanform är att den vinst som uppkommit genom utdelningar delas ut medan däremot realisationsvinster används till nyinköp av värdepapper.

1.5. Leverageprincipen

Beträffande investrnentföretagen skilde man särskilt tidigare mellan s.k. leverage companies och non-leverage companies. Med uttrycket leverage (hävstångsanordning, hävstångsverkan) avses i detta samman- hang att ett investmentföretag tar upp län eller ger ut limiterade prefe- rensaktier för att kunna förvärva aktier i större utsträckning än som svarar mot de egentliga penningplaceramas insatser. När företagets innehav av aktier stiger i värde kommer hela värdeökningen de egent— liga penningplacerarna till godo. Om värdet minskar, drabbas de på samma sätt av hela värdeförlusten. Vid börshaussen under 1920-talets senare del var ett mycket stort antal amerikanska investmentföretag uppbyggda enligt leverageprincipen. Detta ledde vid 1929 års börskris till sammanbrott för många av investmentföretagen.

1.6 Utländsk lagstiftning m. m.

Utöver vad som i det föregående angetts i fråga om utländsk lagstift- ning om aktiefonder har i betänkandet (s. 50—68) mera utförligt redo- gjorts för aktiefondsföretag och lagstiftning om sådana företag i vissa främmande länder. I syfte att få till stånd en viss internationell samordning av ifrågavarande lagstiftning har Europarådet och OECD var för sig rekommenderat sina medlemmar att tillämpa vissa riktlinjer som utarbetats inom organisationerna. Rekommendationerna behandlas

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974: 128 24

närmare i det följande ( avsnitt 1.7 ). Dessförinnan lämnas emellertid vissa uppgifter om aktiefondsverksamheten i vissa länder.

Företag för kollektiv investering i värdepapper bildades och utveck- lades först i Storbritannien. Verksamheten utövas i två former, nämligen investment companies eller investment trusts, som är underkastade den allmänna bolagslagstiftningen, och unit trusts, för vilka dels gäller de allmänna bestämmelserna om trusts, dels särskilda bestämmelser. ln— vestment companies, som får vara endast av sluten typ, får investera i värdepapper, fast egendom eller andra tillgångar. Den andra verksam- hetsformen bygger, som tidigare nämnts, på det anglosachsiska trust- begreppet med en dubbel äganderätt. En unit trust har tre parter: en manager, som har hand om försäljning och återköp av andelar och be- slutar om fondens investeringar, en trustee, som är legal owner av fon- den och ansvarig för dess förvaltning, samt andelsägarna, vilka är benc- ficial owners1 av fondegendomen. Endast de företag som fått auktorisa- tion av tillsynsmyndigheten får utbjuda andelar genom cirkulär till all- mänheten. För auktorisation fordras bl. a. att trustee har ett emitterat kapital av minst 500 000 pund, varav minst hälften skall vara inbetalat. Manager och trustee skall båda vara bolag och vara oberoende av var- andra. De skall ingå ett kontrakt med varandra innehållande bestäm- melser bl. a. om beräkning av andelamas pris vid försäljning och åter- köp samt om hur avkastningen på andelarna skall beräknas. Fonderna får bestå endast av värdepapper och kassatillgångar. För auktoriserade fonder gäller regler som syftar till att säkerställa riskspridningen inom fonden, dvs. placeringen i ett och samma företags aktier är begränsad till viss procent av portföljen, och förhindra maktkoncentration, dvs. fonden får äga aktier i samma företag endast upp till viss procent. Fonden får som regel inte ta upp lån. Vid utgången av år 1969 fanns i Storbritannien ca 250 auktoriserade unit trusts. Deras sammanlagda värde uppgick vid samma tid till över 1 400 milj. pund, fördelat på 2,4 miljoner andelar.

De första aktiefondsföretagen i Amerikas förenta stater tillkom redan på 1800-talet. Först efter första världskriget kom emellertid verksamhe- ten att få större omfattning. Företagen drevs i allmänhet i form av ak- tiebolag, i vilka investerarna erhöll aktier och vars aktiekapital utgjorde ett slags gemensam fond, placerad i värdepapper. Under 1920-talet steg antalet företag mycket snabbt och uppgick år 1929 till ca 700 med sam- manlagda tillgångar på över sju miljarder dollars. Omkring hälften av företagen föll emellertid offer för den börskris, som inträffade detta år. Investmentföretagen hade dittills ofta fört en starkt spekulativ place- ringspolitik med otillräcklig risldördelning. Placeringarna hade också, som tidigare nämnts, i stor utsträckning skett med upplånade medel. En övergång till andra företagsformer skedde därefter. De äldre före-

1 Se not 5. 4.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1974: 128 25

tagen, som varit av sluten typ, hade inte varit skyldiga att återlösa sina egna aktier. Efter hand infördes en rätt för investeraren att på begäran få sina aktier inlösta av investmentföretaget till deras dagsaktuella vär- de. Företagen övergick i allt större utsträckning till att bli öppna fonder. Erfarenheterna från börskrisen hade också till följd att investmentföre- tagen i stor utsträckning avstod från att upplåna kapital. Jämsides med utvecklingen på bolagsområdet började man även bilda företag, som hade den ursprungliga engelska trustformen som förebild.

Enligt en särskild lagstiftning, som avser både investmentföretag av bolags- och trusttyp, kan bolagen ha öppen eller sluten form. Alla in- vestmentföretag skall enligt lagen registreras hos Securities and Ex- change Commission (SEC), varvid deras inriktning skall anges. SEC har befogenhet att utfärda föreskrifter i olika avseenden. För bolag av öp- pen typ föreskriver lagen ett visst minimikapital som villkor för att ak- tierna skall få utbjudas till allmänheten. Styrelsen i ett investmentföretag skall vidare utses av röstberättigade investerare. Ett företags fondför- mögenhet får placeras hos en bank eller en börsmedlem men får också omhänderhas av företaget självt.

Investmentföretagens verksamhet har efter andra världskriget ökat kraftigt. Särskilt gäller detta bolagen av öppen typ. Antalet sådana företag uppgick år 1969 till omkring 680 med sammanlagda tillgångar på omkring 54,5 miljarder dollars.

På den europeiska kontinenten har aktiefondsverksamheten hittills reglerats genom särskild lagstiftning bl. a. i Schweiz, Västtyskland, Ös- terrike, Belgien och Frankrike. 1 Nederländerna faller fondverksamheten till största delen inom ramen för den allmänna bolagslagstiftningen.

Lagstiftningen om aktiefonder i Schweiz, Västtyskland och Österrike bygger i väsentlig utsträckning på det tidigare nämnda trustbegreppet. Fonden bildar således en från investmentföretagets egen förmögenhet helt skild förmögenhetsmassa, placerad i förvar hos annan institution, i allmänhet en bank. Investeraren erhåller rätt till viss andel i fonden, beroende på hans insatta kapital. Andelens värde varierar efter fondens dagsaktuella värde. Investmentföretaget skall förvalta fonden självstän— digt och i eget namn under iakttagande av andelsägarnas intressen och får också utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden. I Schweiz anses äganderätten till fonden tillkomma investmentföretaget; andels- ägarna har bara en fordringsrätt mot detta. I Västtyskland kan fonden tillhöra antingen företaget eller andelsägarna. I Österrike kan endast andelsägarna äga fonden. Förvaringsbanken har hand om fondförmö- genheten, utför fondledningens köp- och försäljningsuppdrag beträf- fande värdepapper samt ombesörjer utgivande och inlösen av andelar. Banken har också en kontrollerande funktion. I lagarna finns vidare

• Sida 26
•  Original

Prop. 1974: 128 26

föreskrifter om begränsningar av innehavet av värdepapper för att åstadkomma riskspridning och förhindra maktkoncentration. Lagarna innehåller också förbud mot pantsättning av fondegendomen, vilken inte heller får ingå i investmentföretagets konkursbo. En genomgående princip är att fondens ställning regelbundet skall offentliggöras. För varje fond skall vidare finnas fondbestämmelser, där bl. a. förvaltnings— kostnader och sättet för beräknande av andelarnas pris skall vara an- givna. I alla tre länderna är aktiefondsföretagen underkastade offentlig tillsyn.

Vid utgången av år 1971 uppgick de schweiziska fondernas tillgångar till sammanlagt ca 6 750 milj. schweizerfrancs och de västtyska fonder- nas till 7 050 milj. DM. De österrikiska fonderna uppgick vid utgången av år 1972 till ca 4 miljarder schilling.

I Belgien finns sedan år 1947 s.k. allmänna placeringsfonder, vilkas verksamhet sedan år 1957 är reglerad i lag.

I Frankrike drivs bl. a. en form av aktiefondsverksamhet av invest- mentbolag mcd variabelt kapital. Dessa bolag kan i enlighet med open— end-principen ständigt öka sitt kapital för att uppta nya aktieägare och reducera kapitalet genom att lösa in sina egna aktier.

I Nederländerna förekommer investmentföretag i två former, s.k. placeringsfonder och investmentbolag. Ingen av formerna är underkas- tad speciallagstiftning. För placeringsfonderna gäller dock som förut- sättning för att de skall få noteras på fondbörsen i Amsterdam att de följer ett av fondbörsföreningen utfärdat reglemente.

[ Luxemburg finns åtskilliga stora investmentföretag domicilierade. Verksamheten leds emellertid i stor utsträckning från utlandet. Någon särskild lagstiftning för företagen finns inte, men vissa särbestämmel- ser har införts i skattelagstiftningen.

I Italien förbereds f. n. lagstiftning för investmentföretag. I Danmark fanns vid utgången av år 1969 tre investmentföretag, vars sammanlagda tillgångar uppgick till 170 milj. danska kr. Ett betänkande med förslag till lag om investenngsföreningar har framlagts år 1968 men inte lett till lagstiftning.

I Norge utfärdades år 1969 vissa provisoriska bestämmelser angåen- de investmentföretag (investeringsselskaper). Nämnda år utövade fyra norska företag aktiefondsverksamhet. Deras sammanlagda tillgångar var 40—50 milj. norska kr.

I Finland förbereds lagstiftning om investmentföretag (investerings- bolag). Aktiefondsvcrksamhet torde inte bedrivas i större utsträckning. Endast ett finskt företag, med tillgångar på ca 330000 finska mark, utövade sådan verksamhet vid utgången av år 1969.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1974: 128 27

1.7. Internationella rekommendationer m. m. angående kollektiv investe- ringsverksamhet

Som inledningsvis berörts eftersträvas i internationellt sammanhang en viss samordning av reglerna för aktiefondsverksamhet i de olika länderna. Inom Europarådet har utarbetats europeiska riktlinjer be- träffande inhemska aktiefonder.1 Rådet rekommenderar medlemslän- derna att tillämpa riktlinjerna i sin lagstiftning och rättstillämpning. Rådet har också antagit en rekommendation beträffande utländska ak— tiefondsföretag.2 Även OECD föreslår i en rekommendation3 sina medlemmar att tillämpa vissa inom organisationen utformade riktlinjer angående företag för kollektiva investeringar i värdepapper. De all- männa principerna i Europarådets och OECD:s riktlinjer är i stort sett likartade. Riktlinjerna uppges vara minimikrav, som uppställts till skydd för fondandelsägarna. Det står varje land fritt att tillämpa regler som ytterligare tillgodoser andelsägarnas intresse.

Enligt Europarådets riktlinjer avses med aktiefond en fond, vars tillgångar till följd av en inbjudan till allmänheten uppkommit genom kapitaltillskott av andelsägarna och investerats i värdepapper. Fonden skall vara sammansatt och förvaltas så, att den tillgodoser andelsägarnas intressen enligt principen om riskfördelning. Fondledningen skall till varje andelsägare överlämna ett bevis om hans andelsrätt, fondandels- bevis. Andelsägaren skall i princip när som helst kunna begära inlösen av sin andel. Verksamheten skall stå under tillsyn. Fonden kan inte tas i anspråk för infriande av förbindelser som åvilar fondledningsföretaget eller andelsägarna. Värdepapper och likvida medel, som ingår i fonden, skall omhänderhas av en förvaringsbank som godkänts av tillsynsmyn- digheten. Fondledningen eller förvaringsbanken skall upprätta fondbe- stämmelser, vilka skall godkännas av tillsynsmyndigheten och av an- delsägaren när han tecknar andelar. I fondbestämmelserna skall anges bl.a. fondens investeringsinriktning, utdelningspolitiken och kostnader som belastar fonden. Fondledningen skall avge kvartalsrapport och årsredovisning.

För fondledningsföretaget krävs ett visst minimikapital. I fråga om rätten att ta upp lån för fondens räkning innehåller förslaget ett förbud mot upplåning av medel för att öka fondens värdepappersportfölj. Varje medlemsstat får själv i sin lagstiftning reglera frågan om fond- ledningsföretaget i särskilda fall får belasta fonden med lån för andra ändamål -— i så fall till högst 10 % av fondegendomen.

Principen om riskfördelning följs upp av en särskild föreskrift att placeringar i värdepapper utfärdade av ett och samma företag i princip

' European rules for investment funds (bil. 2). * Resolution relating to foreign institutions for collective investment. _ = Standard rules for the operations of institutions for collective investment in secunties (bil. 3).

• Sida 28
•  Original

Prop. 1974: 128 28

inte får överstiga 5 % av fondens tillgångar. För att förhindra makt- koncentration föreskrivs vidare att ett fondledningsföretag inte i sina fonder sammanlagt får inneha så stort antal aktier i ett och samma aktiebolag att fondledningsföretagct kan utöva rösträtt för mer än 5 % av röstvärdet.

Förvaringsbanken skall utföra fondledningsföretagets uppdrag i fråga om förvärv och försäljning av värdepapper och därvid se till att upp- dragen är förenliga med lagstiftningen och fondbestämmelserna för fonden. Banken skall också uppbära utdelningar, ge ut och lösa in andelsbevis, rn. m.

Europarådets rekommendation beträffande utländska företag för kol— lektiva investeringar är ett komplement till den tidigare rekommenda- tionen och anger minimikrav för aktiefondsföretag som är etablerade utomlands.

Enligt OECD-rekommendationen är ett aktiefondsföretag ett institut för kollektiva investeringar i värdepapper, som dels har till ändamål att förvalta en värdepappersportfölj enligt principen om riskfördelning, dels säljer sina aktier eller andelar till allmänheten genom att utge aktiebrev eller andelsbevis eller genom att införa namnet på aktie- eller andelsägaren i ett register, och dels är skyldigt att på anmodan av delägare självt eller genom en mellanhand lösa in aktien eller andelen.

Det förutsätts i OECD-reglerna att verksamheten står under till— syn. Vissa krav skall vara uppfyllda i fråga om den information som företaget lämnar till investerare och tillsynsmyndighet. Innan ett före- tag börjar sin verksamhet skall sålunda ett prospekt underställas tillsynsmyndigheten. Prospektet skall upplysa om företagets rättsliga struktur och om de allmänna riktlinjerna för och ändamålet med fond- verksamheten. Fondens tillgångar, utdelning till fondandelsägarna, kostnader för verksamheten m. m. skall anges. Aktiefondsförctaget har redovisningsskyldighet gentemot tillsynsmyndighet och andelsägare. Rät- ten att ta upp lån är begränsad. Utestående lån får inte överstiga 20 % av fondens tillgångar. I fråga om förvaltningen krävs att företaget eller ' fondledningen skall ha ett eget kapital på minst 100 000 dollars. För- varingcn av portföljen skall vara ordnad på ett sätt som tillsynsmyn— digheten finner godtagbart. Andra regler avser beräkning av ande- larnas pris och portföljens nettovärde samt förfarandet vid inlösen av andelar. För att förhindra otillbörlig marknadsföring uppställs vissa regler i fråga om bearbetning av en marknad, annonsering och för- säljning. Slutligen lämnas vissa föreskrifter om samråd mellan med- lemsländernas tillsynsmyndigheter.

Enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer får varje medlemsstat själv ta ställning till vissa frågor av betydelse för fondverksamheten, bl. a. äganderätten till fonderna och behörigheten att utöva rösträtt för de aktier som ingår i fonderna.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1974: 128 29

2.1. Inledning

Enligt svensk rätt är aktiebolag den enda bolagsform, i vilken ekono- misk verksamhet kan drivas utan personlig ansvarighet. Utmärkande för aktiebolag är att verksamheten drivs på grundval av ett aktiekapital, som tillskjuts av delägarna. Dessa får utdelning på kapitalet genom an- del i uppkommen vinst för bolaget. I lagen (1944: 705) om aktiebolag finns tvingande bestämmelser bl.a. om aktiebolags bildande, inbetal- ning av aktiekapital, aktiekapitalets ökning och nedsättning, styrelse, årsredovisning, bolagsstämma m. m.

Ekonomisk verksamhet utan personlig ansvarighet kan också drivas i form av en ekonomisk förening. Det karaktäristiska för en sådan för- ening anses vara att deltagarna genom ekonomisk verksamhet samverkar med eller inom sammanslutningen och att denna samverkan kommer till uttryck på annat sätt än genom vinst på tillskjutet kapital. Förening- en är en personsamrnanslutning. I lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar finns därför bl. a. bestämmelser om medlemmarnas in— och utträde och därmed sammanhängande frågor. Lagen uppställer också regler för verksamheten, till stor del i anslutning till aktiebolagslagens bestämmelser, i fråga om styrelse, redovisning, föreningsstämma m. m.

I svenskt språkbruk används ibland uttrycket investmentföretag som en sammanfattande benämning på företag som bedriver kollektiv in- vestering. I 54 & kommunalskattelagen beskrivs begreppet förvaltnings- företag som aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egen- dom. Av ordalydelsen framgår vidare att till förvaltningsföretag räknas investmentföretag. Enligt anvisningarna till 54 5 förstås med invest- mentföretag förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägare eller andels- ägare riSkfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

De SVenska. investmentföretagen är av två olika typer. Dessa skiljer sig från varandra främst genom den rättsliga ställning, som tillkommer de värdepapper eller den andra egendom som är föremål för företagets förvaltning.

2.2 lnvestmentbolag

Investmentföretag, som drivs i form av aktiebolag, kallas vanligen investmentbolag. Värdepappersportföljen i ett investmentbolag för- värvas i bolagets namn med anlitande av bolagets eget kapital. Den ut- görs av ett flertal olika värdepapper, i regel aktier, och förvaltas inom

• Sida 30
•  Original

Prop. 1974: 128 30

bolaget som andra bolagets egna tillgångar. En investerare som vill ha en viss riskfördelning vid sina placeringar kan således i stället för att själv köpa aktier i flera rörelsedrivande företag köpa aktier i ett invest- mentbolag. Som aktieägare i investmentbolaget blir han delägare i detta och därmed också i bolagets värdcpappersportfölj i förhållande till sitt aktieinnehav i bolaget. Han får därvid det inflytande över bolagets förvaltning som tillkommer en aktieägare. I Sverige har investment- bolagen på senare tid tillvunnit sig allt större intresse. Vid Stockholms fondbörs noteras f.n. aktierna i ett flertal bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen består av värdepappersförvaltning och vilka kan sägas stå den kapitalplacerande allmänheten till tjänst med en riskfördelad portfölj av värdepapper. Exempel på sådana bolag är AB Custos och AB Industrivärden. Det finns emellertid också investmentbolag där vär- depappersförvaltning inte är det främsta ändamålet för verksamheten. Ett investmentbolag kan t. ex. vara moderbolag i en koncern som i öv- rigt består av rörelsedrivande bolag och framstå som ledare för den samlade verksamheten. En annan typ av investmentbolag är börsnotera- de bolag, vars tillgångar består av aktier i icke börsnoterade dotterbolag, vilkas kapitalanskaffning sker via moderbolaget.

Vid Stockholms fondbörs var vid utgången av år 1972 aktier i sam- manlagt 20 investmentbolag inregistrerade. Det totala inregistrerade aktiekapitalet i dessa bolag uppgick till nominellt ca 1,3 miljarder kr. med ett marknadsvärde av ca 3,6 miljarder kr. Av sistnämnda värde be-

löpte ca 2,6 miljarder kr. på de värdepappersförvaltande bolagens aktier.

2.3. Aktiefondsföretag

Den andra typen av investmentföretag kännetecknas framför allt av att den värdepappersportfölj eller aktiefond, som företaget förvaltar, är en från företagets egen förmögenhet i princip fristående förmögenhets— massa. Det förvaltande företaget säljer fondandelar till allmänheten. Försäljningen sker i regel genom utfärdande av fondandelsbevis. Inne- havarna av andelsbevisen har en mot dessa svarande rätt till andel i fondens dagsaktuella värde. Fondens förvaltning handhas helt av det förvaltande företaget och utan att fondandelsägarna i allmänhet har for- mell möjlighet att göra sitt inflytande gällande.

Det äldsta svenska företaget i denna grupp är AB Svenska aktier. Bolaget, som grundades år 1932, har enligt bolagsordningen till föremål för sin verksamhet att köpa och sälja aktier samt att driva annan där- med förenlig verksamhet. Aktiekapitalet uppgår till 150000 kr. Bola- get utfärdar bevis om rätt till andel i bolagets fonder. Dessa är slutna, varför förändringar i fondernas storlek normalt inte sker. Andelsbe- visen är ställda till innehavaren och ger ägaren en fordran mot bolaget

• Sida 31
•  Original

Prop. 1974: 128 3l

till det belopp, som vid varje tid svarar mot värdet av hans andel. De i fonderna ingående aktierna utgör säkerhet för andelsbevisägarnas rät- tigheter. Bolaget har inte rätt att återta, överlåta eller pantsätta säker- heten. Sedan år 1959 kan rättsförhållandet mellan bolaget och andels- bevisägarna sägas upp av bolaget. Andelsägarna har inte motsvarande uppsägningsrätt, men bolaget har förbundit sig att på andelsägares be- gäran återköpa andelsbevis. De aktier som ingår i fonderna är depone- rade hos bank. Enligt bolagets årsredovisning för år 1971 var antalet utelöpande andelar 47 000, motsvarande aktier till ett dagsvärde av 3,2 milj. kr. .

AB Svenska aktier var länge det enda svenska aktiefondsföretaget. I slutet av 1950—talet bildades Stiftelsen Aktietjänst med de första öppna fonderna. Senare har tillkommit bl. a. Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktie- fonder, Stiftelsen Sparinvest, Stiftelserna Skandifond och Skandinaviu- vest samt Stiftelsen Svenska internationella investmentfonden. Dessa företag arbetar med öppna fonder. I det följande lämnas en summarisk redogörelse för de nu nämnda företagen. I övrigt hänvisas till betän- kandet s. 71—77.

Stiftelsen Aktietjänst har enligt stadgarna till ändamål att främja ak- tiesparandet i Sverige. Stiftelsekapitalet är 5 000 kr. Under åren 1958— l960 bildade Aktietjänst fyra slutna och tre öppna aktiefonder. De slut— na fonderna har numera upphört. De öppna fonderna, Koncentrafon— derna, har olika inriktning när det gäller avkastning och kapitaltillväxt. Hög-Koncentra avses främst ge god kapitalavkastning. I Låg-Koncentra, numera Koncentra Reinvest, är tyngdpunkten lagd på snabb kapital- tillväxt. Koncentra är en mellanform med inriktning på tillfredsstäl- lande avkastning och tämligen snabb tillväxt av kapitalet. Till bevis om andel i en fonds värde utfärdar stiftelsen s.k. aktiefondsbevis. Svenska Handelsbanken har som generalagent hand om försäljningen av bevisen. För varje aktiefond har Aktietjänst upprättat särskilda stadgar, som närmare reglerar rättsförhållandet mellan stiftelsen och innehavarna av aktiefondsbevisen. Förvärv av aktiefondsbevis anses innebära att för- värvaren godkänner de stadgar som gäller för fonden.

Stadgarna för Hög-Koncentra och Koncentra innehåller i huvudsak följande. Aktietjänst utger till innehavaren ställda aktiefondsbevis, som lyder på en eller flera andelar i fonden. Varje fondandel medför vid varje tidpunkt rätt till fondens värde dividerat med hela antalet ute- löpande andelar. Priset på en fondandel skall vara detta fondandels- värde med tillägg av en kostnadsdebitering. Svenska Handelsbanken för- valtar fonden i öppet förvar. Fonden utgör säkerhet för samtliga andels- ägares rätt på grund av stadgarna enligt särskild förklaring som Aktie- tjänst utfärdat och deponerat hos banken. Värdet på de aktier som ingår i fonden beräknas på grundval av gällande marknadsvärde. Aktie- tjänst skall upprätta årsberättelse med redogörelse för fondens sam-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1974: 128 32

mansättning, antalet utelöpande andelar, avkastning och utdelning på fondens tillgångar m. ut. För utdelning skall tas i anspråk fondens kapi- talavkastning efter avdrag för förvaltningskostnader och ev. skatter. Aktietjänst inlöser aktiefondsbevis på andelsägares begäran med ett be- lopp som motsvarar det aktuella andelsvärdet med avdrag för kostna- der.

Stadgarna för Koncentra Reinvest är i huvudsak likalydande med de andra fondstadgarna med den skillnaden att fondens avkastning återin- vesteras och att således utdelning till andelsägarna inte äger rum. Vid utgången av år 1972 var tillgångarna i avrundade tal i Hög-Koncentra 6.2 milj. kr., fördelade på 41000 andelar, i Koncentra Reinvest 25,9 milj. kr., fördelade på 177 000 andelar och i Koncentra 75,5 milj. kr., fördelade på 656 000 andelar.

Stiftelser: Nykterhetsfolkets aktiefonder (A-fonderna) grundades år 1965 av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund. Stiftelsen har hu- vudsakligen till ändamål att främja ett värdebeständigt sparande, före— trädesvis i aktier, bland organisationer, som är anslutna till landsförbun- det, enskilda medlemmar i organisationerna eller andra personer som har samma inställning i nykterhetsfrågan som dessa. Stiftelsekapitalet är 5 000 kr. Styrelsen utses av organisationer inom nykterhetsrörelsen. Stif- telsen förvaltar två fonder, de 3. k. A-fonderna. För dessa gäller regle— menten, som i stor utsträckning stämmer överens med stadgarna för Koncentra-fonderna. En skillnad är bl. a. att aktiefondsbevisen i A-fon- derna är ställda till viss man. För den ena fonden utfärdas inte längre nya andelsbevis. Försäljningen av aktiefondsbevisen avseende den andra fonden sker i kommission av en generalagent, Aktie-ansvar AB. Fonderna är nedsatta i öppet förvar hos bank. I oktober 1972 uppgick fonderna till sammanlagt ca 2,7 milj. kr.

Stiftelsen Sparinvest tillkom år 1967 på initiativ av sparbankerna. Dess ändamål är att förvärva aktier och andra värdepapper noterade på Stockholms fondbörs eller på ledande fondbörs i utlandet. Stiftelse- kapitalet skall vara minst 100 kr. Styrelsen väljs av styrelsen för Svenska sparbanksföreningcn. Stiftelsens stadgar överensstämmer i det närmaste helt med stadgarna för Koncentra-fonderna. Fonden Sparin- vest är nedsatt i öppet bankförvar. Försäljningen av andelarna sköts av Sparbankernas aktiefondsbolag Robur AB, som i övrigt har till uppgift bl.a. att biträda vid förvaltningen av Sparinvest. Aktierna i bolaget ägs av sparbankemas centrala organisationer. Fondens tillgångar var vid utgången av år 1972 ca 77,9 milj. kr. och antalet utelöpande andelar ca 488 000.

Stiftelserna Skandifond och Skandinavinvest har bildats av dåvarande Skandinaviska Banken. Kapitalet för vardera stiftelsen uppgår till 5 000 kr. Skandifond, som tillkom år 1967, har till ändamål att genom en sär- skild fond främja ett värdesäkert sparande för allmänheten i utländska

• Sida 33
•  Original

Prop. 1974: 128 33

aktier och i andra utländska värdepapper. I fonden får dock ingå svenska värdepapper intill en tredjedel av fondens tillgångar. Styrelsen för stiftelsen utses av styrelsen för Skandinaviska Enskilda Banken. För fonden gäller ett reglemente, som i stort sett stämmer överens med de fondstadgar som gäller för de i det föregående nämnda aktiefonderna. Andelsbevisen är ställda till viss man eller order. Som villkor för rätt till utdelning från fonden gäller att ägare av andelsbevis skall vara registre— rad hos stiftelsen. Skandinaviska Enskilda Banken är generalagent för försäljningen av andelsbevisen. Fonden förvaltas i öppet förvar. Fondför- mögenheten uppgick vid utgången av år 1972 till 19 milj. kr. Antalet fondandelar var vid samma tid 284 000.

Stiftelsen Skandinavinvest tillkom år 1970 och bildade vid samma tid fonden Skandinavinvest I, numera Placeringsprogrammets aktiefond. Fondens medel placeras i svenska eller utländska värdepapper. Fon- dens avkastning och realiserade vinster reinvesteras, varför någon utdel- ning till fondandelsägarna inte äger rum. Fondandelsägarna är införda i . ett register hos stiftelsen och fondandelsbevis utfärdas inte. Andelar i fonden förvärvas genom att investerarna fullföljer ett ”placeringspro- gram”, dvs. erlägger insatser genom regelbundna inbetalningar under viss tid. Överlåtelse och pantförskrivning av fondandel skall för att bli gällande mot stiftelsen anmälas till denna. Fondförmögenheten uppgick vid 1972 års utgång till 24,1 milj. kr. Utelöpande andelar var vid samma tid 341 500, fördelade på 11 300 andelsägare.

I slutet av år 1972 bildade Stiftelsen Skandinavinvest ytterligare en aktiefond med beteckningen Delta. Fondens medel kan placeras i svens- ka eller utländska värdepapper och utdelning till fondandelsägarna sker inte. Stiftelsen utfärdar andelsbevis, som är ställda till innehavaren.

Stiftelsen Svenska internationella investment fonden har enligt sina stadgar till ändamål att bilda och förvalta en eller flera investmentfon- der eller på annat lämpligt sätt främja sparandet i Sverige samt att driva handel med fast och lös egendom. Stiftelsekapitalet är 10 000 kr. Stiftel- sen bildade år 1969 aktiefonden Interfond. Förvaltningen av fondens värdepappersportfölj, inbegripet köp och försäljningar av värdepapper, handhas av ett särskilt bolag, Investment planering AB. Marknadsföring av andelarna i fonden sköts av Info, Investment information AB. Detta bolag har ett antal ombud på olika platser i landet. Förvaringen av de värdepapper som ingår i Interfond omhänderhas av två affärsbanker. Utdelnings- och ränteinkomster samt realisationsvinster reinvesteras i fonden.

Andelar i Interfond kan förvärvas antingen genom ”kontantplaner” eller ”kapitalsamlingsplaner”. Kontantplanerna avser investering av en- gångsbelopp. Vid inbetalningen av ett engångsbelopp avdras en in- köpsavgift mellan 0,5 och 8,5 %. Kapitalsamlingsplanerna gäller för 10 eller 15 år och innefattar periodiska inbetalningar av fasta belopp,

• Sida 34
•  Original

Prop. 1974: 128 34 s.k. investeringsenheter. Enheternas storlek varierar från 200 till 5 000 kr. Från de första 12—13 enheterna dras av en inköpsavgift på 50 %. Genom att den första insatsen består av flera enheter och således är större än de övriga kommer första årets investeringar att belastas med över halva kostnaden för kapitalsamlingsprogrammet. Den resterande kostnaden sprids ut på övriga nio eller fjortOn är beroende på program- mets längd. De av andelsägarna förvärvade andelarna registreras hos bank. Till bevis om registreringen utfärdar stiftelsen s.k. programbevis.

Investeringspolitiken i Interfond är inriktad på värdetillväxt och framtida vinst. Interfond får ta upp lån med belopp upp till 1/3 av till— gångarna i fonden. Med undantag för aktieförvärv genom fond- och ny- emissioner får inte aktier i ett och samma företag förvärvas till större antal än som motsvarar 5 % av röstvärdet. Investering i aktier eller fordringsbevis som utgivits av ett och samma företag får ske till högst 10 % av tillgångarna i fonden. Interfond redovisade vid utgången av år 1972 tillgångar på 63 milj. kr. Antalet utelöpande andelar var sam— ma dag 1 225 000.

3.1. Behovet av lagstiftning om investmentföretag

Utgångspunkten för aktiefondsutredningens överväganden är frågan, om det finns behov av en speciell lagstiftning för investmentföretagen. Om detta anförs i betänkandet i huvudsak följande.

De svenska investmentföretag som drivs i aktiebolagsform, de s.k. investmentbolagen, fullföljer i princip samma syfte som de egentliga aktiefonderna, nämligen att för sparares och andra kapitalplacerares räkning placera kapital i aktier och andra värdepapper på ett sakkunnigt sätt under iakttagande av principen om riskfördelning och att förvalta dessa tillgångar för placeramas räkning. I sin egenskap av aktiebolag är investmentbolagen och därmed också deras aktieportföljer under- kastade bestämmelserna i aktiebolagslagen . I denna finns detaljerade föreskrifter om bl. a. styrelse och årsredovisning samt regler i andra hän- seenden av betydelse för aktieägarnas rätt. Det finns i och för sig inte något hinder för att samma slags verksamhet som investmentbolagen driver utövas i den ekonomiska föreningens form, även om detta hittills inte synes ha förekommit. Bestämmelser för verksamhet i sådan form finns i lagen om ekonomiska föreningar. Både i aktiebolag och ekono- miska föreningar har aktieägarna eller andelsägarna rätt att på bolags— eller föreningsstämma delta i handhavandet av bolagets eller föreningens angelägenheter.

Några särskilda lagbestämmelser eller andra föreskrifter har hittills inte ansetts behövliga för att skapa ökad trygghet för de kapitalplacerare

• Sida 35
•  Original

Prop. 1974: 128 . 35

som anförtror sina medel åt investmentbolagen, Inte heller har bolagen av andra skäl ansetts böra underkastas särskild reglering av verksam— heten. Också. utomlands har man'i ällrnänhet underlåtit att ställa före- tag av detta slag under särskild tillsyn. Utredningen finner för sin del inte heller anledning att föreslå någon särskild form av reglering eller tillsyn över investmentbolagen.

Den typ av investmentföretag som betecknas aktiefondsföretag är en relativt sen företeelse i Sverige. Det företag som gjort företagsformen mera känd bland allmänheten, Stiftelsen Aktietjänst med Koncentra- fonderna, började sin verksamhet först år 1958. I Sverige saknas i stor utsträckning rättsregler, som kan tillämpas på verksamheten. För rätts- förhållandet mellan den förrnögenhetsförvaltande organisationen och innehavarna av andelsbevis skulle närmast gälla bestämmelserna om en sysslomans handhavande av uppdrag för en huvudmans räkning. Den svenska rättens regler om sysslomannaskap, som i huvudsak finns i 18 kap. handelsbalken , ger emellertid inte nämnvärd ledning för en närmare bedömning av parternas inbördes rättigheter och skyldigheter. I första hand blir en sådan bedömning därför beroende på vad som kan anses avtalat mellan parterna eller på vad som med hänsyn till om- ständigheterna måste antas ha varit deras avsikt. I övrigt gäller, utöver bestämmelserna i handelsbalken , vad som kan anses följa av allmänna rättsgrundsatser. Med hänsyn till detta och till att en uttrycklig reglering av parternas förhållande till varandra och till tredje man saknas, kan oklarhet om rättsförhållandet komma att råda i flera viktiga hänseen- den.

När det gäller den både praktiskt och teoretiskt betydelsefulla frå- gan, om äganderätten till fonden skall anses tillkomma den förvaltande organisationen eller andelsägarna gemensamt, kan bestämmelserna i lagen (1944: 181) om redovisningsmedel vara tillämpliga. Enligt denna lag skall medel, som någon mottagit med redovisningsskyldighet och som han för redovisningsändamål har innestående på räkning i bank eller håller avskilda på annat sätt, vara förbehållna huvudmannen, om beloppet avskiljts utan dröjsmål. Utredningen framhåller att, om den förmögenhetsförvaltande organisationen i likhet med Stiftelsen Aktie- tjänst åtagit sig att på begäran av andelsägare ur fondens kapital lösa in andelsbevis med dess på visst sätt beräknade andelsvärde, organisa- tionen får anses ha iklätt sig redovisningsskyldighet för de medel som den mottagit från andelsägaren. Om det på denna eller annan grund föreligger redovisningsskyldighet för den förvaltande organisationen (sysslomannen) och om organisationen håller fonden avskild, torde an- delsägarna enligt lagen om redovisningsmedel ha ett sakrättsligt skydd för sina medel i aktiefonden, var och en i förhållande till sin redovis- ningsfordran. Om den förvaltande organisationen däremot inte anses ha redovisningsskyldighet för mottagna andelsmedel eller om aktie-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1974: 128 36

fonden inte hålls avskild, torde andelsägarna endast ha en vanlig ford- ringsrätt hos förvaltningsorganisationen. Denna torde därmed enligt ut- redningens uppfattning få anses ha äganderätt till fonden.

Aktiefondsförctagen i Sverige har hittills stått under sakkunnig led- ning och bedrivit sin verksamhet i seriösa former samt, såvitt utred- ningen kunnat finna, under stark känsla av ansvar för sin kundkrets, dvs. innehavarna av andelsbevis. De stadgar för vederbörande fond som andelsbevisägarna genom köpet av andelsbeviset anses godkänna innehåller i allmänhet en närmare reglering av de viktigaste rättsfrågor- na som uppkommer i förhållandet mellan aktiefondsföretaget och an— delsbevisinnehavarna. Avsaknaden av lagbestämmelser som kan ge ledning för bedömning av sådana rättsfrågor mellan parterna som inte finner sin lösning i vad som sålunda kan anses avtalat mellan dem, är därför inte särskilt framträdande. Den omständigheten att rättsför- hållandet gentemot tredje man i vissa fall kan framstå som oklart synes under normala förhållanden inte heller orsaka olägenheter. Utveck- lingen på området har därför hittills inte varit ägnad att inge oro. Trots detta anser utredningen att en rättslig reglering av förhållandena har flera väsentliga uppgifter att fylla och att en lagstiftning angående verksamheten obetingat bör komma till stånd. Till grund för utred- ningens uppfattning ligger i huvudsak följande synpunkter.

1. Antalet aktiefondsföretag i Sverige är visserligen än så länge litet. De aktiefonder som förvaltas av Stiftelsen Aktietjänst är dock förhål- landevis stora. Enligt vad som upplysts av Aktietjänst innehas det över— vägande antalet andelsbevis av ett stort antal enskilda personer, som skulle kunna betecknas småsparare. Antalet personer som berörs av företagets verksamhet är därigenom ganska betydande. Utvecklingen kan vidare komma att medföra en ökning av antalet aktiefonder, sär- skilt om kapitalmarknaden blir friare genom att hindren för kapital- rörelser mellan Sverige och utlandet undanröjs.

2. De gällande svenska civil- och associationsrättsliga reglerna ger inte ett i alla avseenden lämpligt rättsligt underlag för aktiefondsverk- samheten. Utvecklingen av verksamheten tycks visa att den fyller ett visst behov. Det finns därför anledning att ge den en lämplig rättslig grund genom lagstiftning. Detta gäller inte minst rättsförhållandet till tredje man.

3. De civilrättsliga regler som gäller för förhållandet mellan aktie- fondsföretaget och innehavare av andelsrätter i fonden är knapphändiga och i viss utsträckning oklara. Parterna lämnas stor frihet att reglera sina inbördes förhållanden genom avtal. Därvid står i allmänhet ett kapitalstarkt företag, som är i stånd att ta till vara sina intressen, mot ett stort antal enskilda personer, som vanligen är utan erfarenhet av förhållandena i fråga och som inte heller har praktisk möjlighet att stärka sin ställning genom inbördes samverkan. Från företagens sida

• Sida 37
•  Original

Prop. 1974: 128 37

har inte vidtagits några anordningar för att ge andelsägarna möjlighet att medverka vid aktiefondsföretagens skötsel eller förvaltningen av fonderna. Andelsägarna har inte insyn i fondernas förvaltning eller rätt att medverka vid utseende av revisorer. Även om de nu nämnda om- ständigheterna i dagens läge inte gett anledning till missförhållanden, kan detta komma att ändras, om nya, mindre nogräknade företag skulle börja driva aktiefondsverksamhet. Från principiell synpunkt anser ut- redningen det rimligt att rättsordningen på detta liksom på andra om- råden, t. ex. i fråga om avbetalningsköp, arrende- och hyresförhållan- den, ingriper till stöd för de svagare parterna genom att i viss utsträck- ning upphäva avtalsfriheten och meddela tvingande lagbestämmelser. För lösandet av spörsmål, varom parterna inte träffat avtal, kan också behövas normerande regler.

4. Från allmänhetens synpunkt kan aktiefondernas verksamhet ha vissa likheter med bankernas inlåningsrörelse. Det är bl. a. angeläget, att allmänheten får vederhäftiga informationer om de fördelar och risker som är förenade med den sparform som förvärv av fondandelar inne- bär. Försäljningen av andelsbevisen bör ske i sådana former och på sådana villkor att spararna inte utsätts för andra risker än dem som med nödvändighet följer av sparobjektets speciella art. Det är vidare ett allmänt intresse, att handeln med andelsbevisen inte onödigt fördy- ras. För att tillgodose småspararnas berättigade krav på trygghet, när de anförtror sina sparmedel åt ett aktiefondsföretag för placering genom företagets försorg i aktier och andra värdepapper, kan det därför på goda grunder krävas att aktiefondsföretagen på samma sätt som affärs- banker, sparbanker och andra penninginrättningar blir föremål för sär- skild tillsyn från statsmakternas sida.

5. Tillkomsten av aktiefondsföretagen i Sverige kan delvis ses som resultat av strävanden att tillföra kapitalmarknaden nya källor av risk- villigt kapital. Från principiell synpunkt torde det inte finnas anledning att hindra eller motverka sådana strävanden att sprida aktieägandet till nya kretsar. Kan dessa strävanden underlätta företagsamhetens finan- siering torde de tvärtom vara värda att uppmuntras. Betydelsen av aktiefondsverksamheten för den inhemska kapital- marknaden från sistnämnda synpunkter kan dock enligt utredningens uppfattning inte bedömas med säkerhet utan mera ingående undersök- ningar. Utredningen har inte ansett det erforderligt att göra sådana undersökningar, eftersom det är uppenbart att verksamheten åtminstone i viss utsträckning är ägnad att främja sparandet inom samhället. Med hänsyn till knappheten på kapital torde detta ur samhällelig synvinkel i och för sig vara värt att stödja. En lagstiftning om aktiefondsverk- samheten som syftar till att tillgodose bl. a. spararnas krav på trygghet bör av naturliga skäl vara ägnad att stärka verksamhetens ställning i det

• Sida 38
•  Original

Prop. 1974: 128 38

allmänna medvetandet och därmed också främja det sparande som kan vinnas på denna väg.

6. Ett ytterligare stöd för att en lagstiftning behövs utgör den om- ständigheten att särskild lagstiftning ansetts påkallad i praktiskt taget alla länder, där aktiefondsverksamhet fått nämnvärd omfattning.

3.2. Allmänna synpunkter på en lagstiftning

I fråga om målsättningen för en svensk lagstiftning om aktiefonder anförs i betänkandet att det allmänna syftet måste vara att skapa trygghet för de sparare och andra placerare som anförtror sina medel åt en aktiefond. Tryggheten kan dock med hänsyn till värdefluktuatio— nema hos aktier och andra värdepapper inte avse annat än att medlen förvaltas på ett så ändamålsenligt och säkert sätt som möjligt. Grund- läggande förutsättningar för att trygghetskravet skall tillgodoses är främst att lagstiftningen ger ett lämpligt rättsligt underlag för verksam- heten och att den tillfredsställande reglerar rättsförhållandet mellan aktiefondsföretagen och innehavarna av andelsrätter i fonderna samt förhållandet till tredje man. Härutöver bör en lagstiftning omfatta så- dana bestämmelser om fondernas handhavande och förvaltning som be- hövs från säkerhetssynpunkt. Frågor som också måste lösas är andels- ägamas rätt till insyn och medinflytande samt om fonderna skall ställas under offentlig tillsyn.

Utredningen framhåller att de svenska aktiefonderna som regel or- ganiserats i former, som bygger på den anglosachsiska rättens trustbe- grepp. En av anledningarna till denna konstruktion torde vara att någon lämplig företagsform inte inrymts i det svenska rättssystemet.

I fråga om de former, i vilka aktiefondsverksamhet skulle kunna ut- övas, anlägger utredningen bl. a. följande synpunkter. Ett investment- företag kan i princip väl konstrueras i form av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. De svenska investmentbolagen, vilkas verksamhet avser förvaltning av värdepapper i enlighet med principen om riskför- delning, är organiserade som aktiebolag på grundval av den svenska aktiebolagslagen . När det gäller aktiefondsföretag har emellertid aktie- bolags- eller föreningsformen vissa nackdelar. Ett investmentföretag, som organiserats i bolags- eller föreningsform, är självt ägare till värde- pappersportföljen, medan investeraren genom sitt innehav av aktier i bolaget eller andelar i föreningen i sin tur äger del i bolaget resp. för- eningen. Inom ett och samma investmentföretag kan därför inte bildas olika fonder. Utformningen av aktiebolagslagen och lagen om ekono- miska föreningar medför vidare att ett i bolags- eller föreningsform or- ganiserat investmentföretag alltid måste ha karaktären av en sluten fond med ett från början bestämt antal andelar. Genom att fonder av denna konstruktion, till skillnad från de öppna fonderna, i allmänhet

• Sida 39
•  Original

Prop. 1974: 128 39

inte löser in utelöpande andelsbevis, blir priset på en fondandel beroen- de inte bara av värdet av de underliggande värdepapperen i fonden utan också av tillgång till och efterfrågan på andelar. Enligt'utredning- ens mening måste det vara av stor betydelse för en andelsbevisägare att veta att han kan räkna med att, när han så önskar, få ut i stort sett andelens värde. Eftersom en andelsbevisägare oftast saknar möjlighet att själv påverka förvaltningen av fonden, kan det vidare vara av värde för honom att — om han är missnöjd med fondförvaltningen — kunna få sitt andelsbevis inlöst och därigenom inte behöva riskera ytterligare ekonomiska förluster.

Utredningen anser det därför vara mest förenligt med andelsägarnas intresse att lagstiftningen utformas så, att fonderna blir av öppen typ med inlösningsskyldighet för fondförvaltaren. För en rörelse med slutna fonder får väljas en annan form, t. ex. investmentbolag.

I fråga om möjligheterna att i anslutning till gällande lagstiftning finna en lämplig verksamhetsform för aktiefonderna —— utan hänsyn till att företagen i Sverige redan fått sin karaktäristiska utformning — anför utredningen att det kunde ligga närmast till hands att göra erfor- derliga ändringar i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska för- eningar, eftersom övriga i vårt land förekommande former för ekono- misk samverkan, t. ex. enkelt bolag, handelsbolag och ideell förening, av praktiska skäl inte kan läggas till grund för en lagstiftning om öppna aktiefonder.

Lagstiftningen i vissa länder tillåter att öppna fonder organiseras som aktiebolag. Enligt svensk rätt däremot är ett aktiebolag i princip en sluten organisation. Att för aktiefondernas skull genomföra sådana ändringar i aktiebolagslagen att aktiebolag med växlande aktiekapital kunde inrymmas i lagen skulle därför innebära ett så långtgående avsteg från de principer som hittills tillämpats på denna associationsform att det enligt utredningens mening inte bör komma i fråga.

Den ekonomiska föreningen, som i princip är en öppen association, där antalet medlemmar kan växla utan ändring av föreningens organi- sation, skulle visserligen i och för sig väl lämpa sig som form för en öppen fond. Lagen om ekonomiska föreningar skulle dock knappast utan betydande ändringar kunna göras tillämplig på aktiefonder. San- nolikt skulle det bli mest praktiskt att utfärda en särskild föreningslag för aktiefonderna på samma sätt som för t. ex. bostadsrättsföreningar.

I betänkandet skisseras en sådan särskild föreningslag för aktiefon- der. Föreningen skulle ha till syfte att främja medlemmarnas ekono- miska intressen genom att för deras gemensamma räkning placera de genom insatserna sammanskjutna medlen i aktier och andra värde- papper oeh att förvalta den därigenom bildade fonden. Den som ville placera medel i fonden skulle gå in i föreningen med en eller flera insatser. Ville en medlem förvandla sina i föreningen placerade medel

• Sida 40
•  Original

Prop. 1974: 128 40

till kontanter, skulle han få säga upp sig till utträde ur föreningen och därvid få ut kontanter motsvarande värdet av vad som belöpte på hans föreningsinsatser. Bestämmelser som avvek från föreningslagcn skulle krävas beträffande medlems intagande och avgång. Kompletterande stadganden skulle också behövas om fondens sammansättning och för- valtning och därmed sammanhängande spörsmål samt ev. beträffande frågan om en offentlig tillsyn över verksamheten. Aktiefondcn skulle förvaltas direkt av den på förenings- eller fullmäktigstämma valda för- eningsstyrelsen.

Vid sina överväganden har utredningen stannat för att föreslå en lagstiftning om aktiefonder, som i princip behåller den ordning i vilken fonderna hittills utövat sin verksamhet. Förslaget innebär således att man accepterar en utformning av aktiefonderna, som har sitt ursprung i den anglosachsiska rättens trustbegrepp. Denna ståndpunkt motiverar utredningen främst med att man härigenom i huvudsak kan behålla de redan verksamma aktiefonderna i tämligen oförändrade former. Aktie- fondernas verksamhet har inte föranlett anmärkningar och de tycks också ha vunnit allmänhetens förtroende. Att under sådana förhållan- den lagstiftningsvägen tvinga verksamheten över i en i väsentliga hän- seenden annorlunda form, vilket skulle ske vid en lösning enligt för- eningsalternativet, bör enligt utredningen inte göras utan att starka sakliga grunder kan åberopas. Några sådana kan emellertid knappast anföras. Den lagstiftning om aktiefonder som genomförts i Tyskland, Österrike och Schweiz, där civil- och associationsrätten i många hän- seenden överensstämmer med den svenska, visar tvärtom, att en lagstift- ning som bygger på trustbegreppet utan alltför stora svårigheter väl låter sig inpassas i det gällande rättssystemet. Vissa praktiska fördelar är förenade med denna organisationsform. Bl.a. kan ett och samma företag ha hand om förvaltningen av flera sidoordnade fonder med olikartad inriktning.

Utredningen föreslår sålunda en särskild legal form för det slag av rörelse som innebär att ett företag för fonddelägarnas gemensamma räkning förvaltar en genom insatser bildad fond, som består av aktier, obligationer och andra liknande värdepapper och som är helt skild från företagets egen förmögenhet. Väsentliga drag i lagstiftningen är be- stämmelser som garanterar att fondens medel inte sammanblandas med företagets egna medel och som hindrar att fonden tas i mät för före- tagets skulder och att fonden vid företagets konkurs kommer att ingå i konkursmassan.

I lagförslaget används beteckningen värdepappersfond i stället för aktiefond. Även om fonderna till väsentlig del måste komma att bestå av aktier, kan också t. ex. obligationer eller skattkammarväxlar komma att ingå. Utredningen anser därför uttrycket aktiefond vara en alltför snäv beteckning.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 128 41

Utredningen anger följande grunder för sitt lagförslag.

1. Värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag, som fått tillstånd av bankinspektionen.

2. Tillstånd får lämnas endast bolag som uppfyller vissa villkor i la- gen, fondbolag.

3. Fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

4. Fondbolag skall självständigt och i eget namn förvalta värdepap- persfond som bolaget bildat och skall därvid uteslutande handla i fond- andelsägarnas gemensamma intresse.

5. Den egendom som ingår i fonden skall hållas skild från fondbo- lagets övriga medel och vara fredad från bolagets borgenärer vid ut- mätning eller konkurs.

6. För varje fond skall finnas fondbestämmelser, som upprättas av fondbolaget. Bestämmelserna skall ange vissa allmänna grunder för bo- lagets förvaltning av fonden.

7. Fondbolag får inte besluta om utbetalning av värdepappersfonds medel annat än för vissa ändamål, som anges i lagen.

8. Endast de slag av värdepapper som anges i lagen får förvärvas till fond. Värdepapper utfärdade av en och samme utfärdare får inte för- värvas över en viss gräns.

9. Fondbolag får i sina fonder inte inneha mer än viss procentsats av aktierna i ett och samma aktiebolag. 10. För varje fond skall finnas en förvaringsbank, utsedd av fondbo— laget. Banken skall uppbära de medel som tillkommer fonden, ombe- sörja alla utbetalningar ur fonden och förvara fondegendomen. 11. Andelarna i en värdepappersfond skall vara lika stora och inne- fatta samma rätt. Andelsvärdet skall vara fondens värde delat med an- talet gällande fondandelar. 12. Till bevis om insättares andel skall fondbolag utge till innehava- ren eller till viss man eller order ställda fondandelsbevis. Bolaget skall lösa in fondandelsbevis på villkor som närmare anges i lagen. 13. Fondbolag skall lämna redogörelse för fondens förvaltning minst en gång i kvartalet. 14. Avveckling av ett fondbolags förvaltning av en fond skall ske i särskild ordning. ' 15. Skadestånds- och straffbestämmelser skall finnas i lagen.

3.3. Lagstiftningens huvudfrågor

3.3.1 Lagens tillämpningsområde Med värdepappersfondrörelse förstås enligt utredningens definition en rörelse, som har till ändamål att förvalta en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värdepapper bestående och från rörelsens öv- riga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) samt att erbjuda

• Sida 42
•  Original

Prop. 1974: 128 42

allmänheten att insätta medel i fonden mot bevis om rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis). Genom definitionen avses alla andra former av investmentverksamhet bli ute- slutna från lagstiftningens tillämpningsområde. Som framgår av det föl- jande, upptar lagförslaget tvingande bestämmelser om placering av fondens tillgångar på sådant sätt att en riskfördelning åstadkommes. Med hänsyn härtill behöver man enligt utredningens uppfattning i de- finitionen inte ange att förmögenhetsförvaltningen skall ske med iakt- tagande av principen om riskfördelning.

Aktiesparande förekommer i viss utsträckning i s.k. aktiesparklub- har eller i samverkan i liknande former mellan en större eller mindre grupp personer. I allmänhet karaktäriseras en sådan verksamhet av att den är begränsad till en på ett eller annat sätt bestämd krets av perso- ner, t. ex. anställda vid ett visst företag. Utredningen anser att dessa verksamhetsformer inte bör vara underkastade den nya lagstiftningen. inriktas verksamheten bara på en begränsad krets av personer, finns det från allmän synpunkt inte anledning att omgärda verksamheten med de säkerhetsföreskrifter som föreslås i lagen.

Utredningen nämner som en tänkbar form av gemensamt aktiespa- rande det enkla bolaget, som erbjuder allmänheten delägarskap. Med lagförslagets definition av värdepappersfondrörelse skulle en sådan verk- samhet komma att falla utanför lagen. Värdepappersportföljen skulle i detta fall inte utgöra en från företagets förmögenhet fristående för- mögenhetsmassa och fondandelsbevis torde inte utfärdas. En anordning av detta slag skulle möjliggöra en verksamhet som företer stora likheter med värdepappersfondrörelse utan att vara underkastad de för fondbo- lagen avsedda bestämmelserna. Även om en bolagsman formellt har inflytande över bolagets förvaltning, torde dock den enskilde ägaren i ett enkelt bolag med obegränsat antal medlemmar i praktiken sakna allt re- ellt inflytande över bolaget. En verksamhet av sådant eller liknande slag anser utredningen inte böra tillåtas. Vill någon erbjuda allmänheten att delta i gemensamt förvärv av värdepapper på annat sätt än enligt den föreslagna lagen om värdepappersfondrörelse bör enligt utredningens mening endast två andra verksamhetsformer stå till buds, nämligen att allmänheten inbjuds att teckna antingen aktie i aktiebolag eller andel i ekonomisk förening.

Den föreslagna lagstiftningen avser endast rörelse som har till ändamål att förvalta en förmögenhet som huvudsakligen består av värdepapper. Om en placering av fondmedel i fast egendom tilläts liksom i vissa andra länder, skulle detta kräva föreskrifter av förhållandevis invecklad na- tur, bl. a. rörande fondegendomens värdering. Något behov av en fond- bildning av detta slag finner utredningen inte föreligga i Sverige.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1974: 128 - 43

3.3.2. Tillstånd och tillsynsmyndiglzet

Utredningen erinrar om att särskilt tillstånd fordras för utövande av bl.a. bank-, försäkrings- och fondkommissionsrörelse. Den verksamhet som ett värdepappersfondföretag utövar kan från allmänhetens syn- ' punkt anses ha en viss likhet med bankernas inlåningsrörelse. Före- taget kan sägas inta ställningen som förvaltare av allmänhetens medel. Rörelsen kan också anses jämförbar med fondkommissionsrörelse. Det är angeläget att de som anförtror sina medel åt ett värdepappersfond- företag får vederhäftiga informationer om denna särskilda slags spar- form och att de inte utsätts för andra risker än dem som nödvändigtvis följer av medlens placering i aktier och andra värdehandlingar. Allmän- hetens berättigade krav på trygghet vid anlitande av denna särskilda sparform påkallar därför att i lagen anges vissa allmänna förutsättning- ar i fråga om företagets ekonomiska förhållanden och ledning, som måste vara uppfyllda för att ett företag skall få rätt att utöva värdepap- persfondrörelse. Av i stort sett samma anledning som föranlett över- vakning av affärsbanker, sparbanker och andra penninginrättningar samt fondkommissionärer bör aktiefondsföretagen vara underkastade tillsyn. Utredningen finner att ett tillståndstvång för rätten att driva värdepap- persfondrörelse är ofrånkomligt och föreslår att sådan rörelse får utövas endast efter tillstånd av offentlig myndighet.

Vid tillkomsten av lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet förutsattes, att offentliga reg- leringar med konkurrensbegränsande verkningar av olika skäl också i framtiden skulle kunna bli nödvändiga. I förarbetena till konkurrens- begränsningslagen har emellertid understrukits att, då särskilda reglering— ar erfordras av sociala, sanitära, polisiära eller andra skäl, bestämmelser- na bör utformas på ett sådant sätt att de inte onödigtvis hämmar en fri tävlan eller erbjuder underlag för enskilda konkurrensbegränsningar (prop. 1953: 103, s. 65 och 226). Med beaktande av detta uttalande före- slår utredningen att den myndighet som beviljar tillstånd att utöva vär- dcpappersfondrörelse skall ha att pröva endast om de i lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda eller ej. Rätt att pröva om det föreligger behov av rörelsen eller annan liknande prövning av diskretionärt slag skall däremot inte tillkomma myndigheten. Tillstånd skall kunna återkal- las av myndigheten, om det finns grundad anledning till det.

Utredningen föreslår att aktiefondsföretag skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Inspektionen har redan nu tillsyn över bl.a. bank- instituten, fondkommissionärer och fondbörs. En tillsyn över värdepap- persfondföretagen kommer att innebära näraliggande arbetsuppgifter för inspektionen. När det gäller beviljande av tillstånd är det inte nöd- vändigt att —— som inom bank- och försäkringslagstiftningen — kräva Kungl. Maj:ts medverkan. Tillsynsmyndigheten bör sålunda handha till- ståndsgivningen.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1974: 128 44

3.3.3 Värdepappersfondföretagets juridiska form Som angetts i det föregående innebär utredningens förslag till legal utformning av värdepappersfondverksamhet en konstruktion, där fon- den utgör en fristående förmögenhetsmassa, som förvaltas av ett själv- ständigt rättssubjekt, fondledningen. Utredningen har övervägt ett fler- tal lösningar i fråga om den juridiska formen för fondledningen (se be- tänkandet s. 92—93). I det följande lämnas en kort redogörelse för de olika alternativen.

De flesta aktiefonderna i Sverige har bildats av stiftelser. Med hän- syn till den bristfälliga rättsliga regleringen av institutet stiftelse finner utredningen emellertid att stiftelse inte bör komma i fråga som form för utövande av värdepappersfondrörelse. Företagsformen ekonomisk förening anser utredningen inte heller vara ett lämpligt underlag för en verksamhet där fonden förvaltas fristående från företagets övriga för- mögenhet.

I fråga om övriga tänkbara företagsformer framhåller utredningen att det i och för sig kan tyckas vara likgiltigt om verksamheten drivs av en enskild näringsidkare eller en sådan juridisk person som ett han- delsbolag, ett kommanditbolag eller ett aktiebolag. Utredningen konsta- terar i första hand att aktiebolagsformen skulle medföra betydande praktiska fördelar. I aktiebolagslagen finns utförliga föreskrifter om bl.a. bokföring, redovisning och revision. I lagen finns också bestäm— melser som syftar till att bolagets förmögenhet och soliditet såvitt möj- ligt upprätthålls samt utförliga regler om de bestämmande, verkstäl- lande och kontrollerande organen. Den lagstiftning som gäller för en- skilda företagare, handelsbolag och kommanditbolag saknar på det hela taget motsvarighet till aktiebolagslagens bestämmelser. Eftersom det inte föreligger något praktiskt behov av att enskilda eller handels- eller kommanditbolag omhänderhar värdepappersfonder, finner utred- ningen det vara mest ändamålsenligt att verksamheten får drivas uteslu- tande av aktiebolag.

Utredningen föreslår sålunda att värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag och i den ordning som anges i lagen. Ett bolag som fått bankinspektionens tillstånd att utöva rörelsen föreslås få beteck— ningen fondbolag. För sådant bolag skall gälla vad som angående aktie— bolag i allmänhet är föreskrivet i den mån annat inte följer av bestäm- melserna i den nya lagen.

3.3.4 Tillståndsvillkoren, m.m.

Utredningen erinrar om att lägsta tillåtna aktiekapital enligt aktie- bolagslagen är 5 000 kr.1 Utredningen anför att drivandct av värdepap- persfondrörelse i och för sig torde kräva endast ett förhållandevis blyg— samt rörelsekapital. Bolagets eget kapital behöver därför från rent före-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 128 45 tagsekonomiska synpunkter inte vara stort. För att säkerställa att endast ekonomiskt vederhäftiga personer står som intressenter bakom ett fond- bolag bör emellertid fordringarna på aktiekapitalets storlek vara väsent- ligt större för dessa bolag än för aktiebolag i allmänhet. Enligt lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsvcrksamhet är en förutsättning för tillstånd att idka fondkommissionsrörelse när det gäller andra aktiebolag än bankbolag att bolagets aktiekapital uppgår till minst 500 000 kr. En skillnad gentemot fondkommissionärsbolag ligger i att de medel som anförtrotts ett fondbolag enligt lagförslaget skall tas om hand av en särskild förvaringsbank. Behovet av eget kapital från säkerhetssyn- punkt kan därför synas mindre framträdande, eftersom förvaringsban- ken kommer att garantera fondens bestånd. Säkerhetsrisker kan emeller- tid tänkas uppkomma i andra fall. Utredningen nämner som exempel att fondbolaget ådragit sig skadeståndsskyldighct gentemot andelsägare eller att ett fondbolag som kommit på obestånd frestas att förfoga över fondegendomen på obehörigt sätt. Utredningen föreslår därför som ett villkor för tillstånd att utöva värdepappersfondrörelse att aktiekapitalet skall ha en viss minsta storlek. Ett sådant villkor kommer å ena sidan .att verka äterhållande på personer som inte är önskvärda inom före- tagsgrenen och å andra sidan att garantera att de som ägnar sig åt detta slags rörelse har den erforderliga ekonomiska grundvalen.

I fråga om aktiekapitalets minimibelopp anför utredningen som en tänkbar möjlighet att låta aktiekapitalet stå i visst förhållande till fon- dernas storlek. En sådan föreskrift skulle emellertid bl. a. medföra till- lämpningssvårigheter. En lösning som innebär skyldighet för fondbola- get att ställa säkerhet för visst belopp vill utredningen inte heller till- styrka. I lagen bör i stället anges ett bestämt belopp. När det gäller att bestämma detta saknas emellertid säkra hållpunkter för bedöm- ningen. Ett kapitalkrav av storleksordningen 500 000 kr. i likhet med vad som gäller för fondkommissionärsaktiebolag anser utredningen vara långt högre än vad som behövs för rörelsekapital. Ett krav på kapital av denna storlek skulle också kunna lägga en viss hämsko på tillkomsten av nya fondbolag. Utredningen föreslår att ett kapital på 100 000 kr. fastställs som minsta aktiekapital och att detta skall vara helt inbetalat innan rörelsen får påbörjas.

Ett fondbolag torde i regel komma att förvalta betydande belopp. Verksamhetens art är sådan att allmänheten har befogade krav på en kvalificerad ledning av företaget. En förvaltningsform, som måste an- ses vara ägnad att tillgodose dessa krav, är en kollegial sammansättning av styrelsen jämte en inför styrelsen ansvarig verkställande direktör. I fråga om antalet styrelseledamöter går utredningen längre än ak- tiebolagslagens föreskrifter och föreslår att antalet sätts till minst fem. Härigenom bör intresset av en allsidig fackkunskap alltid kunna till-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 128 45

godoses. Med tillämpning av aktiebolagslagens regler följer därvid utan särskilt stadgande i den föreslagna lagen att verkställande direktör alltid skall utses. I betänkandet diskuteras lämpligheten av att i lagen kräva någon form av kompetens för styrelseledamot i fondbolag, t. ex. viss tids praktik, eller uppställa som villkor att ledamöterna skall visas ha erforderlig insikt i ekonomiska frågor. Utredningen föreslår emellertid inte någon bestämmelse av sådan innebörd. Däremot uppställs, som framgår av det följande, ett allmänt krav på bolagets lämplighet.

Förslaget att fondbolagcn skall vara underkastade tillståndstvång och offentlig tillsyn betingas av kravet på trygghet för den penningplace- rande allmänheten. Den tillståndsprövande myndigheten måste ha både rätt och skyldighet att vägra tillstånd för företag som kan befaras driva rörelsen på ett olämpligt sätt. Liksom enligt fondkommissionslagen bör därför ett allmänt krav för meddelande av tillstånd vara att bolaget inte finnes vara olämpligt att utöva rörelsen.

Som tidigare nämnts anser utredningen att ett meddelat tillstånd skall kunna återkallas. Det är av vikt att ett fondbolag, som kan befaras kom- ma på obestånd, på ett så tidigt stadium av insolvens som möjligt tving- as upphöra med rörelsen. Utredningen föreslår efter mönster av 14 ä 3) fondkommissionslagen att tillstånd skall kunna återkallas om bo- laget förlorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det att den yppades. Om bolaget visar sig olämpligt att fortsätta värdepappersfondrörelse bör återkallelse lika- ledes kunna ske. Därvid bör samma kriterier för olämplighet gälla som vid tillståndsgivningen. Utredningen föreslår sålunda — i nära överens- stämmelse med 15 & fondkommissionslagen -— att återkallelse skall kunna ske, om bolaget genom överträdande av lagen om värdepappers- fondrörelse eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares intresse eller annorledes visat sig olämpligt att utöva värdepappersfondrörelse. Befogenheten att återkalla tillstånd föreslås tillkomma bankinspektio- nen.

3.3.5. Inflytande för ägarna av fondandelsbevis

Det ligger i sakens natur att fondandelsägarna — i än högre grad än aktieägarna i bolaget — har intresse av att fondmedlen placeras i vär- depapper på ett så fördelaktigt sätt som möjligt, samtidigt som place- ringen skall erbjuda tillräcklig säkerhet. Det är också av betydelse för dem att bolaget i övrigt drivs effektivt och i överensstämmelse med god ordning. Fondandelsägarna bör därför ha ett intresse av att kunna få inflytande i någon form på förvaltningen av värdepappersfonden, t. ex. på val av styrelse, revisorer och fondens sammansättning. Ut- redningen diskuterar härvid flera lösningar (se betänkandet s. 101-— 102). Att låta fondandelsägarna själva vid en gemensam stämma eller genom ett skriftligt valförfarande utöva inflytande på fondförvaltningen

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 128 47

anser utredningen vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter. I detta sammanhang erinrar utredningen om bestämmelserna om för- säkringstagarinflytande i försäkringslagstiftningen. Enligt 70 % lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skall i försäkringsaktiebolag, som inte uteslutande driver återförsäkring, minst en av styrelseledamöterna ut- ses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas. Sådan ledamot, som inte får vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget, utses av försäkringstagarna eller av intresse- grupp, som har anknytning till dem, eller av Kungl. Maj:t eller offent- lig myndighet.

En anordning av liknande slag för fondbolagens del skulle innebära att en eller flera representanter för fondandelsägarna ingick i fondbo- lagets styrelse. En sådan särskilt utsedd representant skulle närmast ha att i fondandelsägamas intresse fullgöra en huvudsakligen över- vakande funktion och därmed också kunna utgöra ett komplement till bankinspektionens tillsyn. Utredningen påpekar att en sådan lösning visserligen inte är invändningsfri. Man kan bl.a. hävda att en sådan företrädare för fondandelsägarna har svårt att upptäcka missförhållan— den, som man vill dölja för honom. Det kan också med hänsyn till andra bestämmelser i utredningens förslag ifrågasättas, om företrä- daren har någon större funktion att fylla som styrelseledamot. Fond- bolagen skall enligt förslaget bl.a. stå under kontinuerlig tillsyn av bankinspektionen, som också skall förordna revisor i bolagen. Ytterligare garantier mot missbruk ligger i kravet på att fondförmögenheten skall vara nedsatt i förvar hos bank samt i de föreslagna föreskrifterna om samverkan mellan fondbolag och förvaringsbank.

Utredningen finner att invändningarna visserligen kan ha ett visst berättigande men konstaterar att det dock från allmän synpunkt är av värde att den allmänna övervakningen över ett fondbolag kompletteras med en företrädare för fondandelsägamas intresse, som har möjlighet att inifrån fortlöpande följa bolagets verksamhet. Utredningen föreslår därför att minst en av ledamöterna i ett fondbolags styrelse skall ha till särskild uppgift att vaka över att fondandelsägamas intresse veder- börligen beaktas. I styrelser med ett större antal ledamöter kan det vara lämpligt att låta antalet särskilt utsedda ledamöter stå i viss propor- tion till styrelsens storlek.

I fråga om sättet för utseende av den särskilda styrelseledamoten finner utredningen det mest tillfredsställande vara att — liksom på för— säkringsområdet -- fondandelsägarna själva i första hand utser denne och att uppgiften i andra hand anförtros en intressegrupp med anknyt- ning till fondandelsägarna. Möjligheterna att ordna ett valförfaran- de bland fondandelsägarna kan emellertid vara små och det kan ofta visa sig svårt att finna en godtagbar intressegrupp med anknytning till dem. I lagen om försäkringsrörelse har upptagits ytterligare ett alter-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974: 128 48

nativ, nämligen att ledamoten utses genom förordnande av Kungl. Maj:t eller av offentlig myndighet. Det är enligt utredningens mening inte nödvändigt att belasta Kungl. Maj:t med frågor av denna art. Förordnandet av ledamot föreslås därför i sista hand ankomma på of- fentlig myndighet. När det gäller fondbolagen är bankinspektionen den myndighet som är lämpligast. Utredningen föreslår sålunda att sådan styrelseledamot, vilken har till särskild uppgift att vaka över att fond- andelsägamas intresse vederbörligen beaktas, skall utses av fondandels- ägarna eller av intressegrupp som har anknytning till dem eller av bank- inspektionen.

3.3.6 Fondbolagets åligganden En grundtanke i utredningens förslag till lagstiftning är att fondbola- get skall ha den primärt ansvariga rollen i det samspel, som äger rum mel— lan bolaget, förvaringsbanken och fondandelsägarna. Förvaringsbanken har den på ett sätt mera passiva uppgiften att förvara fon-dens tillgångar på ett betryggande sätt och se till att dessa inte används för ovidkom- mande ändamål. Fondbolaget som den aktiva parten har att initiera vär- depappersfondrörelsen genom att utse förvaringsbank, organisera för- säljningen av fondandelsbevis etc. Fondbolagets huvuduppgift är där— efter att förvalta den eller de av bolaget bildade fonderna. Förvaltningen innefattar inköp av aktier och andra värdepapper för placering av fond— medlen och åtgärder för fondens bibehållande och förkovran, t. ex. omplaceringar och utnyttjande av erbjudanden om nyemissioner. Fond- bolagets förvaltningsfunktion har sålunda central betydelse. Utredning- en föreslår att i lagen särskilt anges att det åligger fondbolag att under iakttagande av vad i lagen eller eljest finns stadgat och i överensstäm- melse med gällande fondbestämmelser självständigt och i eget namn förvalta av bolaget bildad värdepappersfond. Bolaget får därvid för-

foga över all egendom som ingår i fonden och utöva alla ur denna egen- dom härflytande rättigheter.

Av allmänna rättsregler följer att förvaltningen skall bedrivas med fondandelsägamas bästa för ögonen. Utredningen påpekar att detta normalt också ligger i fondbolagets intresse. Emellertid kan man inte helt utesluta möjligheten av att fondbolaget skulle kunna företa dispo- sitioner som är ofördelaktiga för fondandelsägarna. Bolaget skulle t. ex. kunna låta fonden köpa vissa aktier för att därigenom stödja aktie- kursen till förmån för intressenter i bolaget. Utredningen anser det därför vara av värde att det sägs ut i lagen att fondbolaget vid värdepappers- fondens förvaltning uteslutande skall handla i fondandelsägamas ge- mensamma intresse.

Frågan om utövande av rösträtt för de aktier som ingår i fonden får enligt utredningens mening inte bedömas med utgångspunkt enbart från formella äganderättsbegrepp. Det avgörande bör vara vad som bäst

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 128 ' 49

främjar allmänna och enskilda intressen. Frågan har utomlands på många håll visat sig vara kontroversiell. Om fondföretaget får rösträtt för aktierna i fonden, kommer de intressenter som står bakom företaget att kunna utöva ett större inflytande inom näringslivet än som står i proportion till deras egna kapitalinsatser i fondföretaget. Detta för— hållande har ansetts kunna på ett från allmän synpunkt olyckligt sätt öka faran för en alltför stor maktkoncentration inom näringslivet. Ris- kerna bör enligt utredningens mening dock inte överdrivas. Man kan knappast inom överskådlig tid räkna med en sådan ökning av värde- pappersfonderna i Sverige att de kan bli av nämnvärd betydelse i makt- koncentrationshänseende. Som tidigare nämnts föreslår utredningen att fondbolag inte skall få rätt att i en fond inneha mer än en viss procent- sats av aktierna i ett och samma aktiebolag. Ett fondbolags möjlighet att få otillbörligt stort inflytande över ett aktiebolag eller en grupp av aktie- bolag genom att utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden torde därför knappast vara särskilt påtaglig. Det saknas därför anledning att med hänsyn till faran för ökad maktkoncentration inom näringslivet för- bjuda fondbolaget att utöva rösträtt för aktierna i fonderna. Ett annat skäl som kan anföras mot att ge fondbolaget rätt att utöva rösträtten för aktierna i en värdepappersfond är att bolaget eller dess intressenter inte kan förutsättas alltid ha ett intresse, som sammanfaller med fond- andelsägamas, när det gäller att bestämma de berörda aktiebolagens all- männa affärspolitik eller deras utdelningspolitik.

En lösning, som ger innehavarna av fondandelsbevis en praktisk möj- lighet att utöva rösträtten genom t. ex. en representa'tionsförsamling, har utredningen, som framgår av det föregående, inte kunnat finna. Det är uppenbarligen omöjligt att låta varje innehavare av fondandelsbevis ut- öva rösträtten för den på honom belöpande andelen av aktierna i fon- den. Om bolaget inte får utöva rösträtten, måste följden bli att denna över huvud taget inte kan utövas. Fondandelsägarnas intressen skulle då inte alls komma att företrädas vid bolagsstämmorna. Under vissa för- hållanden skulle detta kunna vara till nackdel för fondandelsägarna, bl.a. vid fastställande av ett bolags utdelningspolitik. En sterilisering av rösträtten för en del av aktierna skulle medföra att de övriga ak— tierna i bolaget fick ett ökat röstvärde i förhållande till hela aktiestoc- ken. Ett sådant förhållande finner utredningen i och för sig mindre önskvärt.

Vid avvägningen mellan de olika intressen som talar för och emot att ett fondbolag får rätt att utöva rösträtten för aktierna i en värde- pappersfond stannar utredningen för att föreslå att någon inskränkning i ett fondbolags rätt att utöva rösträtten inte sker. I lagtexten bör anges att bolaget vid utövandet av rösträtt för aktier i fonden skall ha att uteslu- tande handla i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

33.10. F örvaringsbank

I betänkandet framhålls att en av de väsentligaste uppgifterna för en lagstiftning om värdepappersfonder är att söka skapa så goda garantier som möjligt för att fondförmögenheten ständigt finns bevarad och till- gänglig. Det gäller därvid inte bara att se till att fondegendomen är förvarad på betryggande sätt utan också att regler finns som hindrar eller försvårar att fondbolaget förfogar över fonden på ett obehörigt sätt.

Utredningen finner det vara mest ändamålsenligt att hela den förmö- genhet som hör till värdepappersfonden omhänderhas av en bank eller motsvarande kreditinrättning. Sådant kreditinstitut föreslås få beteck— ningen förvarings'oank. Eftersom förvaringsbanken bör ha tillgång till

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 128 59

vill kvalificerad personal med erfarenhet från förmögenhetsfön'altning anser utredningen att uppgiften bör handhas endast av kreditinrättning, som står under bankinspektionens tillsyn och har notariatavdelning. Det bör stå fondbolaget fritt att till förvaringsbank utse vilken kreditinrätt- ning som helst, som uppfyller dessa villkor. Någon form av godkän- nande från bankinspektionens sida vid valet av förvaringsbank anser utredningen inte behövas.

Förvaringsbankens uppgift är enligt utredningens förslag att ta emot och förvara fondens egendom samt ombesörja de kassamässiga och andra förfoganden med egendomen som krävs för att fondbolagets bc- slut i fråga om förvaltningen av fonden skall kunna omsättas i praktiken. Förvaringsbankens omhänderhavandc av en värdepappersfond skall avse all fondegendom, dvs. inte bara värdepapper utan också alla penning- medel, som ingår i fonden. Värdepapperen skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. I de fall då utländska värdepapper ingår i en fond, skall förvaringsbanken ha möjlighet att anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt utländsk kreditinrättning. Om så sker skall anmälan gö- ras till bankinspektionen.

Förvaringsbanken skall enligt förslaget direkt uppbära alla medel som skall tillhöra fonden. Utredningen framhåller att, om sådana medel först skulle tillföras fondbolaget och av detta sedan inlevereras till ban- ken, det kan finnas risk för att inte alla medel verkligen kommer fonden till godo. Förfoganderätten över fondegendomen tillkommer emellertid fondbolaget. Då denna rätt i princip inte inskränks enbart av den om- ständigheten att egendomen finns placerad i bank, kan bolaget inte därigenom anses förhindrat att begagna fondegendomen på oegentligt sätt eller eljest till förfång för fondandelsägarna. Utredningen föreslår därför ett förbud för förvaringsbanken att betala ut fondmedel i andra fall än då fondbolagets beslut om utanordning avser sådana ändamål be- träffande vilka bolaget enligt lagen har rätt att besluta om utbetalning av medel ur fonden. Denna förvaringsbankens kontrollerande funktion ligger helt på det formella planet och skall alltså inte innefatta någon bedömning av t. ex. lämpligheten av att köpa vissa värdepapper eller storleken av en beslutad utdelning.

3.3.1] Fondandel och fondandelsbevis

Av utredningens definition på begreppet värdepappersfondrörelse framgår att den som insatt medel i en värdepappersfond skall erhålla rätt till andel, fondandel, i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde och att till bevis härom skall utfärdas ett s. k. fondandelsbevis.

En fondandel är vid s.k. öppna värdepappersfonder inte någon be- stämd bråkdel av hela fondförmögenheten. Den blir vid varje tillfälle beroende av det antal andelar, för vilka fondandelsbevis då utgivits. Utredningen finner att detta förhållande inte kan möta betänkligheter

• Sida 60
•  Original

Prop. 1974: 128 60 under förutsättning att varje andel alltid har samma värde som alla andra andelar. Så blir också automatiskt fallet, om värdepappersfondcn vid varje nytt utgivande av fondandelsbevis tillförs ett belöpp, som svarar mot det då gällande värdet av en fondandel.

Vid fastställande av värdet på fondandelen — vilket sker genom att fondens aktuella värde delas med antalet fondandelar — skall fondens samtliga tillgångar ingå i beräkningen. Värdepapperens värde beräknas med ledning av gällande marknadsvärde. Från tillgångarna skall avdras skulder som belastar fonden. Vid uträkningen skall inbegripas alla an- delar, för vilka fondandelsbevis utgivits och vilka därefter inte inlösts med fondens medel. Det på detta sätt beräknade värdet skall benäm- nas fondandelsvärdet.

Ett fastställande av fondandelsvärdet är nödvändigt både för försälj- ning och inlösen av fondandelsbevis. Utredningen påpekar att i varje fall för större värdepappersfonder ett fastställande av detta värde torde bc— höva ske så gott som dagligen. Också för fondandelsägarna kan det av många anledningar vara värdefullt att ha tillgång till det dagsaktuella värdet av ett fondandelsbevis. Med hänsyn till att framräknandet är för- enat med visst besvär och kostnader och till att omsättningen av fond- andelsbevis i och för sig i allmänhet torde göra det nödvändigt att mycket ofta fastställa bevisens värde, har utredningen stannat för att inte upp- ställa något krav på daglig värdering. Som en antydan om att fond- andelsvärdet inte bör uträknas alltför sällan har dock i lagförslaget före- skrivits att beräknandet av detta värde skall ske fortlöpande. Uppgiften att framräkna fondandelsvärdet bör ligga på fondbolaget.

Utredningen påpekar att det ligger i sakens natur att alla fondande- lar skall ha samma rätt. En fondandel bör alltså inte kunna omfatta bara vissa värdepapper eller vissa slag av värdepapper i fonden. Fondande- larna skall vidare medföra samma rätt till inlösen och till utdelning eller annan förmån. I annat fall skulle olika sorters andelar — trots att de avser samma kvotdel av fonden — kunna ha olika värde.

I fråga om den rättsliga karaktären av ett fondandelsbevis redovisas i betänkandet skilda uppfattningar. Å ena sidan kan hävdas att den som förvärvar ett fondandelsbevis får en överlåtbar fordringsrätt mot fondbolaget, med vilken följer rätten till viss avkastning (ränta). I så fall skulle beviset vara att betrakta som en fordringshandling och när- mast som ett ”innehavarepapper" av löpande skuldebrevs natur. Ford- ringsrätten och rätten till avkastning är visserligen inte på förhand sif- fermässigt fastställda men blir i gengäld noga beskrivna i lagen och fondbestämmelserna. Mot att den rätt som innehavaren av ett fond- andelsbevis äger karaktäriseras som en fordringsrätt talar dock dels den omständigheten att fondmedlen alltid skall hållas skilda från fond- bolagets övriga förmögenhet, dels det sakrättsliga skydd som ligger i att fondandelen och avkastningen av fonden inte ingår i bolagets kon-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1974: 128 61

kursbo och inte kan utmätas för bolagets skulder. Å andra sidan kan det inte utan fog göras gällande att den rätt som tillkommer innehava- ren av ett fondandelsbevis mera är att jämställa med den andelsrätt som tillkommer innehavare av s.k. korporationspapper, t. ex. delägare i juridiska personer som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska för- eningar. Värdepappersfonden är emellertid inte en särskild juridisk per- son. En fondandelsägare saknar praktiskt taget allt inflytande över Värdepappersfonden och dess förvaltning. Han är dock — i motsats till vad som i allmänhet är fallet vid ett rent fordringsförhållande — delaktig i den vinst eller förlust, som uppkommer i fonden. Han sak- nar med andra ord delaktighet i vad som brukar kallas förvaltnings- befogenheterna men åtnjuter del i vad som brukar kallas de ekonomis- ka rättigheterna. Med hänsyn till att en värdepappersfond skall förvaras avskild och ha separationsrätt i fondbolagets konkurs kan också sägas att fondandelsbeviset har likheter med vissa s.k. ”sakrättsliga papper", t.ex. sådana certifikat varigenom någon tillförsäkras förfoganderätten över vissa angivna värdepapper, som förblir deponerade i den bank som verkställt inköpet.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att fondandelsbevisen inte helt låter sig inordnas i någon nu befintlig kategori av värdepapper. Utredningen finner det därför ligga närmast till hands att betrakta fond- andelsbevisen som värdepapper ”sui generis”. Den rätt de medför får sitt innehåll genom lagstiftningen och fondbestämmelserna för varje sär- skild fond, bl. a. när det gäller utmätningsfriheten för fonden, skyldig— heten att inlösa utelöpande fondandelsbevis, föreskrifterna om inlösnings- beloppets storlek, utdelning etc.

Fondandelsbevis bör i princip kunna ställas såväl till viss man som till innehavaren eller till viss man eller order. Andelsbevis ställda till viss man är dock enligt utredningens mening illa lämpade för den all- männa omsättning, för vilken fondandelsbevis närmast är avsedda. Fast- än denna form f.n. förekommer i Sverige anser utredningen därför att endast de två övriga formerna bör tillåtas. Fondandelsbevisen skall enligt utredningens förslag vara försedda med vissa uppgifter, bl. a. fondens namn och en förklaring av fondbolaget om den rätt till andel i värde- pappersfondcns värde som beviset medför. Fondandelsbevisens innehåll behandlas närmare i specialmotiveringen.

Om fondandelsbevisen ställs till innehavaren eller till viss man eller order, kommer bevisen från praktisk synpunkt att stå de löpande skulde- breven nära, även om de inte kan jämställas med vanliga skuldebrev. Utredningen anser det därför lämpligt att de rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i så stor utsträckning som möjligt görs tillämpliga på fondandelsbevis. I den föreslagna lagtexten föreskrivs därför att be— träffande fondandelsbevis skall, där ej annat följer av vad i lagen om värdepappersfondrörelse sägs, gälla vad i lagen (1936: 81) om skulde- brev stadgas om löpande skuldebrev.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974: 128 62

En av huvudpunkterna i utredningens förslag är att ett fondbolag skall vara skyldigt att på begäran av fondandelsägare lösa in hans fond- andelsbevis till ett pris som motsvarar andelens värde. Inlösen, som i princip förutsätts ske omedelbart, bör enligt utredningen gå till så, att ett belopp som motsvarar bevisets fondandelsvärde tas ut direkt ur fonden samtidigt som beviset överlämnas till förvaringsbanken.

Utredningen föreslår vidare bestämmelser om utgivnings- och inlös- ningspris för fondandelsbevis. Fondbolaget föreslås få rätt att dels vid utgivandet av bevis få göra vissa tillägg till fondandelsvärdet för kost- nader i samband med utgivandet och dels vid inlösen av bevis få göra avdrag för vissa kostnader som avser denna.

3.3.12. Redovisning

Utredningen föreslår att i lagen om värdepappersfondrörelse tas in en skyldighet för fondbolag att lämna offentlig redovisning av förvalt- ningen av värdepappersfond. En vidsträckt publicitet i fråga om värde- pappersfondemas förvaltning anser utredningen vara ett av de effek- tivaste medlen mot missbruk. Offentlighetsprincipen är dessutom ett lämpligt komplement till den tillsyn som bankinspektionen föreslås ut- öva. Fondbolagens verksamhet måste bygga på förtroende från fond- andelsägamas och allmänhetens sida, varför det även från bolagens synpunkt måste vara av intresse att offentligt redogöra för hur värde— pappersfonderna förvaltas. I utlandet liksom i den praxis som utveck- lats i Sverige har stor vikt fästs vid en öppen redovisning av förvaltningen av värdcpappersfonderna.

Redovisningen bör inte ske med alltför långa mellanrum. Samtidigt skall fondbolagen inte i onödan lägga ned kostnader på olika redovis— ningar. Utredningen föreslår att ett fondbolag skall vara skyldigt att kvartalsvis avge redogörelse för varje av bolaget förvaltad värdepap- persfond och att lämna en mera utförlig årsberättelse.

3.3.13 Övertagande av fondförvaltningen, m. m.

Som framgår av det föregående skall en fondandelsägare, som inte längre vill ha sina medel placerade i fonden, alltid ha möjlighet att få sitt fondandelsbevis inlöst av fondbolaget. Utredningen ser därför ingen anledning att ge enskild fondandelsägare eller en grupp av fondandels- ägare rätt att påkalla upplösning av en värdepappersfond. Fondbolaget skall enligt utredningens åsikt dock inte vara betaget möjligheten att upphöra med förvaltningen av en fond eller att helt lägga ned verk- samheten. Sådana åtgärder bör dock inte få vidtas utan att fondandels- ägarna i god tid dessförinnan fått meddelande från bolaget. Eftersom fondandelsbevisens ägare i princip är okända för fondbolaget, kan de inte nås med personliga meddelanden. Utredningen föreslår därför att bolaget i stället skall offentliggöra sitt beslut att upphöra med förvalt-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1974: 128 63

ningen av en värdepappersfond och därvid ange när förvaltningen upp- hör. Tidpunkten får inte sättas tidigare än tre månader efter offentlig- görandet.

Förslaget gäller främst det fall att ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av någon eller några fonder men i övrigt avser att fort- sätta sin värdepappersfondrörelse. Offentliggörande skall också ske, om bolaget önskar upphöra med all värdepappersfondverksamhet. Bo- laget får sålunda inte besluta att träda i likvidation, innan dess för- valtning av samtliga värdepappersfonder upphört. Undantagna från re— geln är de fall i vilka bolaget enligt aktiebolagslagen är skyldigt att träda i likvidation, t. ex. om aktiekapitalet till viss del gått förlorat.

Om bolaget träffat överenskommelse med annat fondbolag om att detta skall överta förvaltningen, skall bankinspektionens medgivande in— hämtas. Om bolaget upphör med förvaltningen i andra fall, skall för- valtningen tills vidare övergå till förvaringsbanken, som får ta ställning till vad som skall ske med fonden. Förvaringsbanken skall vidare över- ta förvaltningen av värdepappersfond i de fall då bolaget inte längre bör handha uppgiften, dvs. i första hand då bankinspektionen återkallat bolagets tillstånd att driva värdepappersfondrörelse eller då bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. I dessa fall skall förvarings- banken utfärda kungörelse om att förvaltningen av fonden övergått till banken.

Förvaringsbankens förvaltning av en värdepappersfond får betraktas som ett slags interimsförvaltning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas beträffande fonden. Medan således en viss oklarhet råder om fondens framtid är det mindre lämpligt att nya fondandelsbevis utges.

Inte heller bör inlösen av fondandelsbevis tillåtas under den tid banken förvaltar fonden. Särskilt i sådana fall, där fonden utan föregående kungörelseförfarande övergått till banken, skulle annars finnas risk för en inlösen av i viss mån panikartat slag, vilket inte bara skulle medföra fara för kursförluster utan också kunna försvåra framtida åtgärder med fonden. Enligt lagförslaget skall förvaringsbanken vid sin förvaltning av fonden med anlitande av fondens medel fullgöra alla de förpliktelser, vilka fondbolaget enligt lagen om värdepappersfondrörelse ådragit sig för fondens räkning. I fråga om de åtgärder som kan vidtas beträffande en värdepappersfond, som står under förvaringsbankens förvaltning, står två möjligheter till buds. Den ena är att banken överlåter fonden till annat fondbolag och den andra innebär att fonden upplöses och fond- förrnögenheten utskiftas till fondandelsägarna.

Överlåts fonden till annat fondbolag, skall banken inhämta bankin- spektionens medgivande till överlåtelsen. Om överlåtelse inte kommer till stånd, bör upplösning och utskiftning äga rum så snart detta lämp- ligen kan ske. Förvaringsbanken måste då först sälja de värdepapper som ingår i fonden för att få kontanta medel för utskiftningen. För-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1974: 128 64 säljningen av värdepapperen måste inte ovillkorligen genomföras om- gående. En från försäljningssynpunkt lämplig tidpunkt bör inom rim— liga gränser kunna avvaktas. Om fondens hela värdepappersinnehav utbjuds till försäljning på en gång, skulle detta kunna medföra ett starkt pristryck.

Sedan fondens värdepapper realiserats och fondens skulder betalats eller medel avsatts härför, skall banken snarast möjligt utskifta den kvarstående fondförmögenheten. Om den föga troliga situationen skulle uppkomma, att en värdepappersfonds tillgångar inte skulle förslå till täckande av dess skulder, bör det, om inte förlikning kan träffas, åligga förvaringsbanken att fördela tillgångarna enligt de regler som gäller vid konkurs.

Förvaringsbanken skall enligt utredningens förslag utfärda kungörelser om de åtgärder som vidtas med fonden och, vid upplösning av fonden, om villkoren för lyftning av utskiftat belopp. Banken föreslås få rätt till ersättning ur fondens medel för arbete och kostnad i samband med överlåtelse eller upplösning av fonden. Beloppet skall godkännas av bank- inspektionen.

3.3 .1 4 Tillsyn

Som angetts i avsnitt 3.3.2 föreslår utredningen att fondbolagen skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Utredningen erinrar om inspek- tionens tillsynsfunktioner enligt lagen (1955 : 183) om bankrörelse, lagen (1955: 416) om sparbanker, lagen (1956: 216) om jordbrukskassc- rörelsen och lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag och finner det lämp- ligt att den nu föreslagna lagstiftningens tillsynsregler så nära som möjligt knyter an till vad som gäller enligt dessa lagar. För att undan- röja tveksamhet om bristande överensstämmelse i materiellt hänseende har också lagarnas ordalydelse så långt möjligt behållits. De avvikelser som föreslås beror på de speciella förhållanden under vilka fond- bolagen kommer att arbeta. Bolagen måste t. ex. iaktta inte bara den lagstiftning som gäller för dem utan också fondbestämmelserna.

Bankinspektionen skall enligt förslaget övervaka att fondbolaget följer dels de lagar — i första hand lagen om värdepappersfondrörelse och ak- tiebolagslagen —- och andra författningar som gäller för fondbolag, dels gällande bolagsordning samt de fondbestämmelser och övriga föreskrif- ter som med stöd av stadgande i lag eller bolagsordning meddelats av bolagsstämma eller styrelse. Inspektionen skall också i övrigt med upp- märksamhet följa fondbolagets verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagets eller vär- depappersfonds säkerhet eller eljest är av betydelse för en sund utveck- ling av värdepappersfondrörelsen.

Om så behövs, får bankinspektionen enligt förslaget ge närmare före- skrifter om hur fondbolagets räkenskaper skall föras och om förvaring

• Sida 65
•  Original

Prop. 1974: 128 ' 65

och inventering av värdehandlingar. Inspektionen skall förordna en re- visor i fondbolaget. Under vissa förhållanden har inspektionen rätt att sammankalla fondbolagets styrelse, utlysa extra bolagsstämma och att förbjuda verkställighet av beslut, m.m. Inspektionen har också rätt att framställa erinringar i fråga om fondbolagets verksamhet.

Regler föreslås också om skyldighet för fondbolags styrelse och verk— ställande direktör att hålla handlingar tillgängliga för granskning och att lämna upplysningar till bankinspektionen. Bestämmelserna överensstäm- mer till stor del med vad som gäller enligt lagarna för kreditinstituten. Därutöver föreslås vissa speciella åligganden för fondbolagen. Ledning- en för fondbolag skall bl.a. lämna uppgift till inspektionen om vilken bank som är förvaringsbank, anmäla styrelsens sammansättning och förändringar i denna samt ofördröjligen underrätta inspektionen, om bolaget beslutat att upphöra med förvaltningen av värdepappersfond eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs.

Kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet i fråga om fondbolagen skall enligt förslaget bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag. Fördelningen av kostnaderna mellan fondbolagen före- slås ske i relation till värdet av de värdepappersfonder som bolaget för- valtar.

3.3.15 Skadeståndr- och straffbestämmelser Utredningen föreslår skadeståndsskyldighct för fondbolag som vållar andelsägare skada genom att inte följa bestämmelserna i lagen om vär- depappersfondrörelse eller gällande fondbestämmelser. Lider en andels- ägare skada på grund av en motsvarande överträdelse från förvarings- bankens sida, blir banken skadeståndsskyldig. Utredningen anser det inte nödvändigt att på motsvarande sätt som enligt bl. a. bank- och spar- bankslagarna ålägga vissa personer i ansvarsställning i fondbolag eller förvaringsbank personlig skadeståndsskyldighct. Utredningens förslag upptar också straffbestämmelser. Bl. a. föreslås att den som driver värdepappersfondrörelse utan att vara berättigad till det eller som erbjuder allmänheten att deltaga i gemensamt förvärv av värdepapper i annan form än lagen om värdepappersfondrörelse med- ger, skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Samma påföljd föreslås dels för styrelseledamot eller befattningshavare hos fondbolag, som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilsele- dande uppgift till bankinspektionen i ansökan om tillstånd att driva värdepappersfondrörelse, dels för styrelseledamot eller verkställande direktör, som uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnar oriktig eller vil- seledande uppgift i översikter eller upplysningar till bankinspektionen. Har förvaltningen av värdepappersfond övergått till förvaringsbanken skall vad nu sagts i stället avse styrelseledamot eller verkställande di-

4.1. Behovet av lagstiftning om investmentföretag

Aktiefondsutredningens åsikt att det behövs en lagstiftning om vår- depappersfonder biträds eller lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. Instanserna ansluter sig också till utredningens uppfattning att det inte finns behov av ytterligare rättslig reglering av den verksamhet som utövas av investmentbolagen.

I flera yttranden framhålls att en rättslig reglering av förhållandena inom aktiefondsföretagen är önskvärd eller har en väsentlig uppgift att fylla. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför sålunda att köp av aktier för en allt större allmänhet kommit att framstå som en lockande

• Sida 67
•  Original

Prop. 1974: 128 67

sparform. Värdepappersfonder som förvaltas av i börsaffärer skolat folk synes därvid kunna fylla en uppgift till den sparande allmänhe- tens fromma. Från allmän synpunkt torde ej finnas något att erinra mot att riskvilligt kapital tillföres näringslivet i denna form. En sådan ut- veckling främjas också av att aktiemarknaden vidgas till nya köpareka- tegorier. Det blir en angelägenhet av vikt för samhället att införa be- stämmelser, som begränsar riskerna för den stora allmänheten som kö- pare av värdepapper.

Göta hovrätt och fullmäktige i Sveriges riksbank framhåller emeller— tid att en lagstiftning om värdepappersfonder utöver den legala regle- ringen av fondernas verksamhet aktualiserar åtskilliga problem som ut- redningen inte alls eller bara ofullständigt berört. Hovrätten anser att de internationella aspekterna av regleringen av värdepappersfonders verk- samhet bör ytterligare undersökas. De utländska erfarenheterna bör också uppmärksammas inte bara i fråga om de formella associations— rättsliga lösningarna utan också beträffande den faktiska utvecklingen av verksamheten och de problem som uppkommit därvidlag. Riks- banksfullmäktige anser att utredningen bort undersöka, om värde- pappersfondcrna bidrar till kreditmarknadens förmåga att tillgodose finansieringsbehoven inom den svenska ekonomin. Problemet är inte så enkelt som aktiefondsutredningen uppfattat det då utredningen uttalar att det för att främja företagens finansiering är önskvärt att tillföra marknaden nya källor av riskvilligt kapital —— något till vilket fondernas verksamhet skulle bidraga —— och att" aktiefonderna i viss utsträckning måste vara ägnade att främja ett ökat totalt sparande i samhället. Kraven på riskvilligt kapital i fråga om näringslivets finan- siering torde ofta betyda ett upprätthållande av den traditionellt mycket höga graden av självfinansiering. Finansiering genom nyemission av aktier framstår som mindre attraktiv bl. a. genom de höga kostnader som uppkommer på grund av dubbelbeskattningen av utdelningarna. Det är enligt fullmäktiges mening ingalunda klart att nyemissioner under senare år hållits tillbaka av brist på placeringssökande kapital. Det kan därför ifrågasättas, om en ökad efterfrågan på aktier från näringslivets synpunkt är av så stort värde som det ofta hävdas. En närmare analys av värdepappersfondernas roll på kapitalmarknaden kan leda till att man finner det motiverat att ställa vissa krav på deras placeringar, t.ex. att viss del av dessa skall bestå av statsobligationer eller obligationer i allmänhet. Vid denna bedömning kan man observera en grundläggande skillnad i synen på deras karaktär, en skillnad som givetvis starkt kan influera uppfattningen om de krav som kan eller bör ställas på dem. Man kan se dem som sammanslutningar av små placerare för att möjliggöra effektiv förvaltning av en aktieportfölj —— det kan då vara naturligt att hävda att en stabil juridisk form behövs men att fondförvaltningen i övrigt skall kunna ske lika obundet som

• Sida 68
•  Original

Prop. 1974: 128 68

hos en privatperson med stort aktieinnehav. Man kan också se värde— pappersfondema som institutioner som konkurrerar med bankernas inlåningsräkningar om allmänhetens medel och som, då så är motiverat i det allmännas intresse, kan underkastas vissa begränsningar i för- valtningen av de anförtrodda medlen, begränsningar av den typ som gäller för banker och försäkringsinrättningar. Aktiefonder har _vidare —— naturligt nog — i många länder framstått som särskilt effektiva för att förmedla de mindre placeramas intresse för utländska aktier. En utveckling i denna riktning i Sverige utgör i varje fall inte någon förstärkning av den svenska kapitalmarknaden. Fullmäktige finner en väsentlig brist i utredningsförslaget vara att utredningen ensidigt in- riktat sig på en rättslig reglering men avstått från att sätta in problemet i dess sammanhang med förhållandena på kapitalmarknaden och med ägar- och inflytandestrukturen inom näringslivet.

Skandifond anser att något behov av en lagstiftning ännu inte gjort sig gällande i Sverige. Koncentrationen inom bankväsendet och de in- stitutionella förhållandena i övrigt gör att eventuella missbruk på ett tidigt stadium kan förväntas bli uppmärksammade och föremål för åt— gärder. Stiftelsen motsätter sig dock inte att en lagstiftning nu genom- förs.

I några remissyttranden påpekas att man vid lagstiftningens utform- ning bör utnyttja resultatet av det arbete i fråga om aktiefonder som pågår i europeiskt eller annat internationellt sammanhang. Göta hovrätt erinrar sålunda om att frågorna om aktiefonders internationella verk- samhet givits hög prioritet inom det arbete med kapitalmarknadspro- blem som bedrivs inom OECD:s kommitté för osynliga betalningar och- dcn till denna knutna gruppen av kapitalmarknadsexperter. I yttranden av bl. a. Svenska fondhandlareförem'ngen och Stockholms handelskam- mare m.fl. framhålls att harmoniseringssträvandena inom Europarådet bör beaktas. i det sistnämnda yttrandet uttalas att det är angeläget att svenska lagregler inte utformas så att det i en framtida liberaliserad kapitalmarknad för spararna framstår som mindre attraktivt att förvär— va svenska fondandelar än utländska. En omläggning av fondverksam- heten nu skulle medföra en betungande omgång, om ett framtida behov av anpassning till en nordisk eller europeisk reglering skulle uppkom- ma. En svensk lagstiftning bör därför inte genomföras förrän möjlig- heterna till internationellt samarbete ytterligare blivit belysta eller så- dant samarbete givit resultat. Lagstiftningen bör emellertid förberedas så att den snabbt kan genomföras om ett akut behov föreligger och re- sultatet av ett internationellt arbete inte kan avvaktas.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1974: 128 69

4.2. Allmänna synpunkter på en lagstiftning

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar i hu- vudsak uta-n erinran utredningens förslag till allmän uppläggning av lagstiftningen. Allmänt uttalas att lagförslaget ger ett lämpligt rättsligt underlag för värdepappersfondsverksamheten, att det tillfredsställande reglerar förhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare samt att det tillgodoser småspararnas berättigade trygghetskrav.

Några instanser ställer sig emellertid kritiska till förslagets rättsliga utformning och förordar en översyn i vissa delar. Fullmäktige i Sveriges riksbank föreslår sålunda, som framgår av fullmäktiges tidigare refe- rerade synpunkter, en överarbetning med beaktande bl.a. av förhållan- dena på kapitalmarknaden och av utländska erfarenheter av den faktis- ka utvecklingen av värdepappersfonderna.

Göta hovrätt pekar på två anledningar att med hänsyn till skyddet för aktiespararna känna tveksamhet inför förslaget, nämligen värdepap- persfondens i flera hänseenden oklara rättsställning och det förhållan- devis blygsamma inflytande fondandelsägarna föreslås kunna utöva över verksamheten.

Några remissinstanser kritiserar att den föreslagna konstruktionen av fonden skett efter förebild av den anglosachsiska rättens trustbegrepp. Fondbörsutredningen finner det svårförståeligt att aktiefondsutredning- en inte undersökt möjligheterna att använda mera näraliggande mo- deller som försäkringsrörelselagens försäkringsfond med därtill anknut- na bestämmelser om panträtt för försäkringstagarna. Utformningen av reglerna om värdepappersfondens belastande med skulder förefaller oklar —- bl. a. skall fondens egendom vara utmätningsfri, men skulder som fondbolaget behörigen påtagit sig för fondens räkning skall av bolaget kunna uttas ur fonden och skall tas med vid beräkningen av fondandelsvärdet. Om man vill ha en konstruktion med värdepappers- fond av den karaktär aktiefondsutredningen föreslår, vore det från rättssäkerhetssynpunkt bättre att fonden utformades som en särskild juridisk person av stiftelseliknande typ med ansvar enligt alla tillämp- liga regler för de skulder som fondförvaltaren ådrar sig i sin verksam- het för det ändamål med fonden som skall fullföljas.

Också aktiebolagsutredningen ifrågasätter, om inte en för svensk rätt naturligare lösning vore att göra fonden till ett särskilt rättssubjekt, och förordar att fonden konstrueras som en s.k. anknuten stiftelse. En sådan stiftelse är en juridisk person men har ej eget förvaltningsorgan utan förvaltningsuppgiften har anförtrotts åt en annan juridisk person. I yttrandet framhålls att Värdepappersfonden visserligen inte skulle i alla avseenden te sig som en typisk stiftelse. Men varken i doktrinen eller i det praktiska livet synes stiftelserekvisiten ha fått en sådan fast- het att de utesluter att en värdepappersfond ikläder sig den juridiska

• Sida 70
•  Original

Prop. 1974: 128 70

formen av stiftelse. I varje fall måste en lag av förevarande beskaffen— het kunna sanktionera stiftelseformen för värdepappersfond. Det för- valtande organet bör, i enlighet med förslaget, vara aktiebolag. Om fonden görs till en anknuten stiftelse med rättssubjektivitet, blir konse- kvensen utan vidare att egendomen är äganderättsligt skild från fond- bolaget. Den kan inte utmätas för fondbolagets eller annan värde- pappersfonds förbindelser och ingår inte i fondbolagets konkurs. Ej heller kan kvittning ske mellan fordran mot bolaget och skuld till fon— den. Förvaltningen omhänderhas av fondbolaget resp. förvaringsbanken enligt förslagets regler. Förvärv och försäljning av värdepapper liksom andra avtal för fondens räkning sker genom fondbolaget såsom för- valtningsorgan men i fondens namn. Det är därigenom från början klart, om avtalet gäller för fondbolaget självt (som ju kan placera kapi- tal i värdepapper), eller för fonden, resp. en viss av de fonder bolaget förvaltar. Om ett värdepappersförvärv enligt aktiefondsutredningens förslag sker i bolagets namn, kan det vid efter avtalet uppkomna kurs- förändringar uppstå intressekonflikt i frågan huruvida förvärvet skett för bolaget eller för fonden resp. för den ena eller den andra av de fonder bolaget förvaltar. Ännu en konsekvens av att fonden konstrue- ras som stiftelse är att skadeståndsregeln i 6 & lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser får anses bli tillämplig på fondbolaget, som är stiftelsens styrelse, resp. förvaringsbanken, när denna omhänderhar för- valtningen. Denna regel är vidsträcktare än skadeståndsbestämmelsen i aktiefondsutredningens förslag, i det att den föreskriver skadestånds— skyldighct ej blott vid överträdelse av lagen eller de för stiftelsen gäl- lande bestämmelserna utan även eljest på grund av skada förorsakad genom uppsåt eller vårdslöshet. En sådan omfattning av skadestånds— skyldigheten anser aktiebolagsutredningen väl motiverad. Den skulle få betydelse, t.ex. om fondbolaget förorsakat fonden förlust genom att inte utnyttja företrädesrätt till nyteckning i bolag. där fonden har aktier.

Stockholms handelskammare m.fl. ifrågasätter om inte en enklare lösning än den föreslagna regleringen vore att betrakta andelsägarna som ägare till fondens tillgångar genom en särskild form av samägan- derätt.

En annan invändning mot förslaget är att detta är alltför stelt och detaljerat utformat. Svenska bankföreningen finner att vissa delar av den reglering utredningen vill åstadkomma framstår som onödigt restrik- tiva och stela med hänsyn till de kontrollbefogenheter som tillagts bank- inspektionen. Bl.a. kommerskollegium, Sveriges Iantbruksförbund, Svenska företagares riksförbund, Svenska revisorsamfundet och Stock- holms handelskammare m. fl. framför liknande synpunkter. I sistnämnda yttrande framhålls att en vidare utveckling av fondsparandet kan ska- pa efterfrågan på fonder med mera speciell inriktning. Den låsning av

• Sida 71
•  Original

Prop. 1974: 128 71

fondverksamheten som utredningsförslaget innebär synes hindra en önskvärd förnyelse av denna sparform.

Några instanser efterlyser klarare regler för svenska fonders rätt att placera i utländska värdepapper och för utländska fondandelars för- säljning i Sverige. Riksbanksfullmäktige framhåller att svenska aktie- fonders möjligheter att förvärva utländska aktier f.n. begränsas genom valutaregleringen, som endast tillåter köp av aktier som befinner sig i svensk ägo och byte av innehavda utländska aktier mot andra. Ett växande intresse för utländska aktier från aktiefondernas sida leder därför inte till en kapitalexport utan bidrar till att pressa upp det överpris på utländska aktier som förekommer på den svenska mark- naden. Marknadsföring i Sverige av andelar i utländska aktiefonder begränsas likaledes genom valutaregleringen, som sätter en spärr för import av sådana andelar. Fullmäktige hävdar att dessa internationella aspekter av regleringen av värdepappersfondemas verksamhet behöver ytterligare prövas. Det får övervägas om svenska fonders rätt att pla— cera i utländska värdepapper skall begränsas. Fullmäktige anser också att det förbud mot ut-bjudande till allmänheten av utländska fond- andelar, som kan utläsas ur lagförslaget, bör preciseras.

Bankinspektionen, aktiebolagsutredningen, fondbörsutredningen och styrelsen för Stockholms fondbörs anser att rättsläget i fråga om ut- ländska fondföretag som driver verksamhet här i landet bör klargöras ytterligare. Enligt fondbörsutredningens uppfattning finns ett behov av skydd för de svenska köparna av sådana fondandelar. Styrelsen för Stockholms fondbörs finner det angeläget att lagstiftaren ser till att svenska värdepappersfonder inte blir principiellt sämre ställda i kon- kurrenshänseende än motsvarande utländska rättssubjekt som en följd av den planerade rättsregleringen.

Kompetensfördelningen mellan tillsynsmyndighet, fondbolag, förva- ' ringsbank och andelsägare kritiseras av bl. a. Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet. Som förut nämnts har hovrätten uppfattningen att andelsägarnas inflytande kommer att vara alltför svagt. Revisorsamfun- det anser att lagförslaget binder tillsynsmyndigheten för kraftigt. Detta kan visa sig föga ändamålsenligt för fondbolaget och andelsförvärvar- na. Samfundet befarar också att förvaringsbanken får ett för stort och andelsägarna ett för klent inflytande över bolaget. En stark klyvning av administrationen uppstår genom att förvaringsbanken i realiteten kommer att utföra förvaltningsåtgärder som har samband med fon- dens förmögenhetsinnehav. Denna nackdel kan motverkas genom friare spelrum för bankinspektionen och starkare ställning för andelsägarna. Förslaget är i denna del inte heller inriktat på att minska förvaltnings- kostnaderna.

Värdepappersfondernas betydelse för maktförhållandena inom nä-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1974: 128 72

ringslivet berörs av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige framhåller att problemet har samband med syftet att skydda aktiespararna och anför.

Det gäller att utestänga direkt olämpliga intressen från värdepappers- fondernas ledning, men också att lösa de problem som sammanhänger med att de faktiska besluten om fondens placering av praktiska skäl inte kan fattas av aktiespararna gemensamt. Lösningen kan, som i Dan- mark, sökas genom att man organiserar aktiefonderna som ekonomiska föreningar. Denna väg har emellertid, utan tvivel av starka praktiska skäl, avvisats av aktiefondsutredningen, som i stället väljer den i ut- landet dominerande konstruktionen -— fonden skall förvaltas av ett fondbolag som är skilt från aktiefonden. Riksbanksfullmäktige finner det önskvärt att man närmare studerar hur denna konstruktion fungerar i andra länder. Den synes nämligen rymma vissa risker för att de många aktiespararnas medel omhändertas av några specialiserade företagare i aktiefondsbranschen, vilkas framgång beror på en skicklig och stundom hänsynslös marknadsföring. Ett alternativ, som icke heller synes in- vändningsfritt, är att aktiefonderna handhas av förvaltningsbolag an- knutna till banker. Det kan då sägas att de i hög grad får karaktären av en ny inlåningsform, vid vilken banken inte har något ansvar gent- emot spararen men kan disponera den placeringsförmåga och den be- stämmanderätt som aktieinnehavet medför. Bland de element i den före- slagna lagstiftningen som bör prövas från denna synpunkt hör, vilka förutsättningar som skall gälla för tillstånd att bedriva värdepappers- fondrörelse, om tillståndet skall tidsbegränsas och om det skall ges av tillsynsmyndigheten eller Kungl. Maj:t. Vidare synes det ur flera syn- punkter motiverat att en utlänningsklausul finns för fondbolag. Slutligen bör ytterligare övervägas, huruvida fondbolag skall kunna utöva röst- rätten för värdepappersfondens aktier.

Faran för maktkoncentration hos förvaringsbank betonas, som nyss berörts, också av Svenska revisorsamfundet, som anser att den kon- struktion förvaringsbank fått i förslaget kommer att innebära en stimu- lans för banker att integrera och initiera fondbolag. Samfundet finner det vara en brist att utredningen inte diskuterat problemet.

Frågan om bankinstituten bör få engagera sig i fondverksamhet berörs även av bankinspektionen, som i motsats till riksbanksfullmäk- tige ställer sig positiv till att bankerna ges rätt att förvärva aktier i fondbolag. Inspektionen framhåller att de stiftelser med ändamål att förvalta värdepappersfonder för delägarnas räkning som f. n. är verk- samma i Sverige mestadels har bildats med stöd av någon bank eller grupp av flera banker. Erfarenheterna av den förvaltning som utövas av sådana stiftelser har hittills ej givit anledning till kritik. Allmänt sett förefaller det som om det kunde vara till fördel för andelsägarna att den stabilitet och sakkunskap som härigenom kommit att prägla verksamheten även i fortsättningen kan ställas till de blivande fond- bolagens förfogande. Skulle man emellertid finna att anknytningen mellan bankverksamhet och värdepappersförvaltning i form av värde- pappersfonder medför problem med hänsyn till maktkoncentrationen,

• Sida 73
•  Original

Prop. 1974: 128 73

anser inspektionen att man får söka komma till rätta därmed i annan ' ordning. Skandifond anser det vara en självklar utgångspunkt att bank skall kunna förvärva aktier i fondbolag, eftersom landets större banker redan står eller kan förväntas komma att ställa sig bakom stiftelser och fondbolag av detta slag.

Svenska revisorsamfundet anmärker att förslaget inte är konkurrens- främjande. Samfundet påpekar att allmänhetens bästa garanti för god förvaltning och avkastning är konkurrens mellan ett flertal fondföre- tag. Den allvarligaste invändningen mot bestående marknadsorganisa— tion är f.n. att antalet fondföretag är för ringa. Denna utgångspunkt har emellertid inte alls fått påverka utredningens förslag.

4.3. Lagstiftningens huvudfrågor

4.3.1. Lagens tillämpningsområde

Aktiefondsutredni-ngens förslag till definition av begreppet värdepap- persfondrörelse och avgränsning gentemot andra former av investment- verksarnhet tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstansema.

De föreslagna begränsningarna i allmänhetens möjligheter till ge- mensamt förvärv av värdepapper anses i några yttranden kunna ge upphov till gränsdragningsproblem. Sålunda framhåller Stockholms han- delskammare m. fl. att vid den placeringstjänst som banker och mäkla- re erbjuder sina kunder ett behov av samförvaltning finns när det gäller mindre och medelstora förmögenheter. De föreslagna bestämmel- serna skulle kunna tolkas som ett hinder för denna form av gemensam värdepappersförvaltning. Detta torde inte ha varit avsett. Visserligen kan hävdas att bankerna och mäklarna härvid inte vänder sig till all- mänheten. Gränsfall kan dock säkert uppstå och ett förtydligande i lagtexten skulle vara önskvärt. De föreslagna bestämmelserna torde vidare lägga hinder i vägen för handel med certifikat dragna mot en gemensam depå av värdepapper av ensartat slag. I Sverige har sådan handel hittills förekommit endast i begränsad omfattning men erfaren- heten från utländska marknader visar att ett ökat behov av sådana anordningar kan uppkomma också hos oss. Svenska fondhandlare- föreningen och Skandifond anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västerbottens län anmärker att avgränsningen mellan aktiefonder och aktiesparklubbar m. m. i vissa fall kan komma att medföra problem.

Riksskattenämnden berör några terminologiska frågor beträffande uttrycket värdepappersfondrörelse. För det första bör enligt nämndens mening termen rörelse inte ingå i rubriceringen av ifrågavarande verk- samhet, eftersom det här knappast är fråga om rörelse i kommunal- skattelagens mening utan snarare om förvaltning. Även det första ledet av beteckningen på verksamheten, "värdepappers-", finner riksskatte- nämnden mindre lyckat. I fonderna ha-r hittills ingått nästan uteslutan-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1974: 128 74

de aktier. Visserligen skall enligt den föreslagna lagen få ingå bl.a. även obligationer. Nämnden håller för troligt att denna möjlighet kom- mer att användas i mycket begränsad utsträckning. Det finns därför inte anledning att frångå den allmänt brukliga beteckningen aktiefon— der som f. ö. redan finns i kommunalskattelagen (35 å") sedan år 1966. Riksskattenämndcn föreslår därför att verksamheten betecknas som ak- tiefondsverksamhet och att lagen får den kortare och i språkligt hän- seende inte så tunga- rubriken Lag om aktiefonder. Också kammar- rätten ifrågasätter om inte benämningen värdepappersfond bör utbytas mot aktiefond.

4.3.2. Tillstånd och tillsynsmyndighet

Utredningens förslag att för rätten att driva värdepappersfondrörelse skall krävas tillstånd av bankinspektionen och att rörelsen skall stå under inspektionens tillsyn har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Näringsfrihelsrådet anför att den inskränkning i rörelsefriheten som den föreslagna offentliga regleringen medför är försvarlig med hänsyn till fondhandelns särskilda karaktär och kravet på trygghet för den penningplacerande allmänheten och tillstyrker därför förslaget. Rådet liksom kommerskollegium, Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska sparbanksföreningen understryker att bankinspektionen vid tillståndsgivningen skall pröva endast om de i lagen angivna förutsätt- ningarna föreligger och att någon diskretionär prövning inte tillkommer myndigheten.

4.3.3 Värdepappersfondföretagets juridiska form Förslaget att värdepappersfondrörelse skall få drivas uteslutande av aktiebolag har inte föranlett invändningar vid remissbehandlingen.

4.3.4 Tillståndsvillkoren, m. m.

Utredningens förslag att ett fondbolag skall ha ett minsta aktiekapi— tal på 100000 kr. tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remiss- instanser med undantag av Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet. Föreningen anser att, eftersom ett fondbo- lags eget kapital —- i första hand aktiekapitalet — är avsett att utgöra säkerhet för fondandelsägamas eventuella anspråk på fondbolaget eller dettas ledning, fondbolags totala bundna egna kapital bör stå i viss relation till det sammanlagda förrnögenhetsvärdet hos de värdepappers- fonder som fondbolaget förvaltar. Möjligen skulle relationen tillåtas att nedgå successivt allteftersom fondvärdet ökar. Revisorsamfundet riktar kritik mot att utredningen valt beloppsgränsen för aktiekapita- let godtyckligt. En föreskrift att fondbolags aktiekapital skall vara till-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1974: 128 75

räckligt stort med hänsyn till driftskostnader, rörelsekapitalbehov, fond- volym, risker osv. är principiellt att föredra framför utredningens för- slag. Samfundet föres—dår bestämmelsen att fondbolags aktiekapital skall vara tillräckligt stort, dock alltid minst 100 000 kr. Det bör ankomma på bankinspektionen att fortlöpande pröva att kapitalet är tillräckligt. I detta sammanhang påpekar samfundet att fondandelsägarna bör ges tillfälle att teckna aktier i fondbolaget och att föreskrift om detta bör tas in i lagen.

Remissinstanscrna godtar som regel de krav i fråga om fondbolags ledning som utredningen uppställer, nämligen att antalet styrelseleda- möter skall vara minst fem och att bolaget vid tillståndsprövningen inte skall finnas vara olämpligt att utöva värdepappersfondrörelse. Svenska revisorsamfundet finner dock det föreslagna minimiantalet sty- relseledamöter väl lågt, i synnerhet för bolag som upprättar flera fon- der med olika inriktning. Näringsfrihetsrådet anser det angeläget att det villkor vid tillståndsprövningen som gäller lämpligheten inte används för ovidkommande hänsyn, t. ex. behovsprövning.

Den föreslagna rätten för bankinspektionen att under vissa förut- sättningar återkalla tillstånd att driva värdepappersfondrörelse har inte mött gensaga vid remissbehandlingen.

4.3.5. Inflytande för ägarna av fondandelsbevis

Utredningens förSIag att minst en av ledamöterna i fondbolags sty- relse skall utses att särskilt beakta fondandelsägamas intresse tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. I allmänhet har man inte heller något att invända mot att sådan ledamot skall utses av fondandelsägarna, intressegrupp med anknytning till dem eller av bankinspektionen.

Förslaget avstyrks av Stockholms handelskammare m. fl., som fram- håller att alla styrelseledamöter är förhindrade att företräda andra in— tressen än fondandeISägarnas då det gäller värdepappersfondens för- valtning. Skulle styrelsen bryta mot denna regel och t. ex. till förfång för fondandelsägarna tillgodose fondbolaget närstående intressen, drab— bas fondbolaget av skadeståndsskyldighct gentemot fondandelsägarna (51 & utredningsförslaget). Genom att bankinspektionen skall förordna en revisor kan fondandelsägarna göras uppmärksamma på eventuella överträdelser. En särskild representant för dem i styrelsen är enligt dessa instansers mening knappast en bättre garanti. Vid andra intresse- konflikter än i fråga om förvaltningen av fonden, t. ex. vid bestämman- de av förvaltningsersättning till fondbolag, kan den särskilde ledamoten komma i en sådan intressekollision att det kan ifrågasättas, om han inte med tillämpning av aktiebolagslagens jävsregler borde avhålla sig från att delta i ärendets handläggning. Som styrelseledamot har han nämligen i första hand att tillvarata bolagets intresse, medan han enligt

• Sida 76
•  Original

Prop. 1974: 128 . 76

den av utredningen föreslagna bestämmelsen inom styrelsen närmast skulle företräda fondandelsägamas intresse. I yttrandet förordas att ledamöterna i fondbolagets styrelse på vanligt sätt utses av aktieägarna, medan fondandelsägamas intresse tillvaratas, utom av bankinspektio— nen, av en god man eller en godmansstyrelse. Det anförs att denna lös- ning, som både har praktiska fördelar och uppvisar en principiell klar- het, är från alla parters synpunkt mest tilltalande. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Skandifond.

Aktiebolagsutredningen och fondbörsutreduingen m.fl. finner det olämpligt att de uppgifter som åvilar fondandelsägamas representant särskilt anges i lagen.

Göta hovrätt och Svenska revisorsamfundet förordar att antalet sär- skilda ledamöter i fondbolagsstyrelserna utökas. Fullmäktige i riksgälds- kontoret (majoriteten) finner liksom utredningen att det är tveksamt, om man i praktiken kan genomföra ett valförfarande bland fondandels- ägarna eller finna en intressegrupp som representerar dem, och föreslår därför att särskild styrelseledamot alltid skall utses av bankinspektionen. Till skillnad från utredningen anser Svenska sparbanksföreningen att det huvudsakliga arbetsområdet för den eller de representanter som utses att företräda andelsägarna bör vara att delta i och bevaka aktie- fondens affärsmässiga utveckling, i första hand dess placeringspolitik. Dessa ledamöter bör därför enligt föreningen helst inte utses av till— synsmyndigheten utan av en annan instans, t. ex. Kungl. Maj:t. Om vid valet utsågs en person representerande en folkrörelse med bred förank- ring, skulle detta vara väl förenligt med andelsägarnas intresse.

Svenska fondhandlareföreningen anser det olämpligt att bankinspek- tionen, som också är tillsynsmyndighet, skall kunna förordna företräda- re för fondandelsägare. Föreningen Auktoriserade revisorer föreslår in- förande av andelsägarregister och skriftligt röstningsförfarande vid till- sättande av andelsägarrepresentanter.

4.3.6 Fondbolagets åligganden Remissinstanserna godtar allmänt utredningens synpunkter på fond- bolagets förvaltningsfunktion och bestämmelserna i lagförslaget om vad som åligger fondbolag. Fullmäktige i riksbanken och Göta hovrätt anser dock att det bort ytterligare övervägas, om fondbolag skall utöva rösträtten för aktier i värdepappersfond. Hovrätten finner att det hade varit naturligast, om rösträtten kunnat utövas av fondandelsägarna eller organ för dem. Det undandrar sig hovrättens bedömande, om det skulle medföra alltför stora svårigheter att genomföra en sådan ordning. Efter- som fondbolaget ålagts skyldighet att vid utövandet av rösträtten ute- slutande handla i fondandelsägarnas intresse, vill hovrätten emellertid inte motsätta sig förslaget.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1974: 128 77

4.3.7. Värdepappersfondens ställning

Utredningens bestämning av vad som skall ingå i en värdepappers- fond har inte mött erinran vid remissbehandlingen.

Instansema delar uppfattningen att regler skall finnas som säker- ställer att egendomen i en värdepappersfond hålls skild från fondbola- gets egendom. Förslaget att egendomen i fonden inte skall kunna ut- mätas eller ingå i fondbolagets konkursbo kritiseras emellertid i några yttranden.

Göta hovrätt anser att en tillfredsställande reglering inte har åstad- kommits i utmätningshänseende. I remissyttrandet anförs exempel på situationer, då den, föreslagna regeln om utmätningsfrihet för den till fonden hörande egendomen kan få tvivelaktiga konsekvenser från rätts- säkerhetssynpunkt. Problem kan sålunda uppkomma, då bolaget inte betalar en skuld som borgenären påstår hänföra sig till fonden. Om borgenären inte får full gottgörelse för en sådan fordran i bolagets konkurs och om tvist uppstår mellan honom och förvaringsbanken hu- ruvida hans fordran är av beskaffenhet att kunna belasta fondegendo- men, finner hovrätten borgenärens möjligheter att göra sin rätt gällan- de alltför osäkra och begränsade. En likartad situation uppkommer, om en i bolagets konkurs bevakad fordran blir tvistig. Vare sig domen i målet om tvistiga fordringar går borgenären emot eller ej, har domen betydelse endast för fordringens rätt i konkursen, och banken, som förvaltar fonden, blir inte bunden genom avgörandet. Hovrätten påpe- kar att — oaktat frågan om fondandelsägamas trygghet härvidlag måste anses ha avgörande betydelse —— förslaget för de nämnda fallen utgör en avsevärd inskränkning av de möjligheter en borgenär normalt har att tvångsvis ta ut sin fordran.

Aktiebolagsutredningen ifrågasätter behovet och lämpligheten av att i fondandelsägamas intresse göra fonden juridiskt oåtkomlig även för fordringar som direkt avser fonden. I remissyttrandet anförs följande.

När enligt 13 å andra stycket lagförslaget förvaringsbanken och annat fondbolag är skyldiga att med anlitande av fondens medel full- göra förpliktelser av nämnda slag, måste väl det betyda att borgenären kan genom dom få fastslaget att sådant fullgörande skall ske. Hur skall en sådan dom exekveras? Bryts utmätningsförbudet i sådant fall? Om svaret är jakande, strider det mot den generella formuleringen av ut- mätningsförbudet i 13 5. Är svaret nekande, måste det väl betyda att banken och det andra fondbolaget är i samma läge som det ursprung- liga fondbolaget och således kan drabbas av utmätning i sin egen egen- dom för ifrågavarande skulder. När aktiefondsutredningen i sina motiv kommer fram till att borgenären faktiskt kan räkna med att få betal- ning ur fondens egendom för fordran av ifrågavarande slag frågar man sig varför förslaget likväl söker freda egendomen genom utmät— ningsförbud. Det enda svaret härpå synes vara det som ges i motiven, nämligen att det stundom kan vara svårt att i ett utmätningsärende avgöra vilka skulder som har avseende på fonden och vilka som avser

• Sida 78
•  Original

Prop. 1974: 128 78

bolaget. Detta argument är knappast vägande. Utan särskild föreskrift torde gälla att utmätning i fondens egendom endast skulle kunna ske för fordran som bevisligen avser fonden. För säkerhets skull kunde eventuellt uttrycklig föreskrift därom ges i lagen.

Liknande synpunkter på utmätningsförbudet har fondbörsutredningcn, som påpekar att enligt betänkandet skulder, som bolaget behörigen in- gått för en fonds räkning, dock av bolaget självt eller förvaringsbanken skall kunna tas ut av fondegendomen och tas med i beräkningen vid bestämmande av fondandels värde. Fondens konstruktion och utmät- ningsförbudet finner fondbörsutredningen strida mot grundläggande principer om gäldsansvar i svensk rätt, vilka bygger på att uttagandet av en fordran ur egendom, som häftar för den, i sista hand skall kunna ske på exekutiv väg och inte vara beroende av frivillig medverkan av gäldenären själv. Också Stockholms handelskan-znmre m. fl. finner att bestämmelsen att fondens egendom ej får tagas i mät går längre än nödvändigt, då den utesluter ianspråktagande för fondens egna förplik- telser. Sådana kan uppstå t.ex. vid nyteckning eller inköp av aktier för fondens räkning eller på grund av skatt.

Åtskilliga remissinstanser finner förbudet mot att pantsätta fond- egendomen eller överlåta den som säkerhet alltför strängt och förordar en begränsad rätt att belåna en fonds värdepapper. Svenska bank-för- eningen anser att förbudet innebär en betydande inskränkning i möj- ligheterna att bedriva en så rörlig placeringspolitik i en värdepappers- fond som från allmänt ekonomiska synpunkter annars ter sig önskvärd. Enligt förslaget kommer en fond att sakna belåningsbara tillgångar och i övrigt inte heller att vara i besittning av något eget kapital som tänkbart kreditundcrlag. Bankföreningen framhåller att en fond därigenom ofta riskerar att inte kunna till fullo begagna placerings- tillfällen i samband med nyteckningar av vanlig typ eller marknads- introduceringar av tidigare ej noterade aktier. Eftersom sådana ny- emissioner och marknadserbjudanden inte uppträder vid från början beräkneliga tillfällen, är det knappast genomförbart att planera verksam- heten i en värdepappersfond så att det alltid finns en likviditetsreserv för sådana ändamål. Genom att teckningskursen vid nyemission brukar sättas lågt i förhållande till rådande börskurs är emellertid ett del— tagande i nyemissioner önskvärt vid rationell förvaltning av de aktier som ingår i en värdepappersfond. Motsvarande gäller vid marknads- erbjudande i samband med nyintroduktion av aktier som tidigare ej funnits tillgängliga på marknaden. Enligt bankföreningens uppfattning vore det beklagligt, om värdepappersfonder till följd av ett absolut belåningsförbud skulle bli förhindrade att i passande omfattning begag- na placeringstillfällen av denna för fondandelsägarna fördelaktiga ka- raktär. Bankföreningen föreslår därför att värdepappersfond får rätt att i begränsad omfattning belåna sin egendom med en maximering av låne-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1974: 128 79 beloppet i relation till värdet av fondens tillgångar. Egendom som pant- satts till säkerhet för sådan tillåten upplåning skall då också kunna tagas i mät. " "

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Stockholms handelskammare m. fl., Svenska fondhandlareföreningen, Svenska revisorsamfundet, Sve- riges aktiesparares riksförbund, Skandifond och Sparinvest. Fondhand- lareföreningen anser också att möjligheter bör tillskapas att bilda s.k. leveraged funds (se avsnitt 1.5 ). Revisorsamfundet finner lämpligt att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att pröva bolags begäran om pant- sättning från fall till fall. Kommerskollegiutn och Skånes handelskam- mare delar uppfattningen att fondbolag bör ha befogenhet att med bindande verkan för fond ta upp krediter intill en gräns, motsvarande viss del av värdet av fondens tillgångar, men åsyftar därmed inte nå- gon ändring i de av utredningen föreslagna förbuden mot bl. a. pant- sättning och utmätning av fonds medel.

I fråga om den kreditgräns som bör sättas varierar förslagen hos olika remissinstanser mellan 10 och 50 % av värdet av fondegendomen.

Svenska sparbanks/föreningen och Sparinvest tar upp frågan om ut— ländska aktiefondsföretags ställning i konkurrenshänseende på den svenska iarknaden för den händelse nuvarande valutarestriktioner skul— le upphävas. Instansema framhåller vikten av att utländska företag, som på grund av liberalare lagstiftning i resp. hemländer har möjlighet att expandera sin rörelse med upplånat kapital, inte får en gynnad ställ- ning i jämförelse med de svenska värdepappersfonderna.

Den i lagförslaget intagna föreskriften att avtal i strid mot förbudet att pantsätta eller överlåta fondegendom som säkerhet skall vara ogil- tigt berörs av Sveriges advokatsamfund, som anser det inte vara rik- tigt att ogiltighetspåföljden skall gå ut över en godtroende tredje man. Samfundet föreslår att bestämmelsen skall utgå och eventuellt upp- kommande frågor regleras enligt gällande rätt.

Verkan i allmänhet av medkontrahents goda tro vid avtal med fond— bolag tas upp av aktiebolagsutredningen. I remissyttrandet anförs i hu- vudsak följande. För att ett avtal skall bli bindande för fonden förutsätts att det överensstämmer med de regler rörande förvaltningen som lag- förslaget upptar. Om fondbolaget t.ex. köper andra värdepapper än som får förvärvas till fonden eller större aktiepost än som tillåts enligt lagens begränsningsregler, blir köpets giltighet beroende av säljarens go- da eller onda tro. Sker köpet i bolagets namn utan att det för säljaren framgår att det är avsett för fonden, torde köpet bli giltigt så att det binder fondbolaget. Detta blir då i förhållande till fonden skyldigt att för egen räkning överta de värdepapper som inte får förvärvas för fon- den. Om åter förvärvet sker i fondens namn och säljaren är i ond tro. blir köpet ogiltigt. Säljaren torde ej kunna åberopa okunnighet om de begränsningar i fråga om fonds rätt att förvärva värdepapper som la-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1974: 128 80

gen innehåller. Däremot kan god tro föreligga vid köp i fondens namn av aktier, som ej i och för sig utgör större post än begränsningsreg- lerna i lagen medger men som på grund av fondens tidigare innehav av samma slags aktier medför att de angivna gränserna överskrids. Ak— tiebolagsutredningen uttalar att fondbolaget väl även i ett sådant fall lär vara skyldigt att överta de överskjutande aktierna för egen räkning och ansvara för betalningen av dem.

4.3.8. Rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägare

Principen att för varje fond skall finnas särskilda av bankinspektio- uen fastställda fondbestämmelser, som jämte lagen reglerar verksamhe- ten, tillstyrks eller lämnas utan erinran vid remissbehandlingen. Ut- redningens förslag i fråga om innehållet i fondbestämmelserna godtas i allmänhet av remissinstanserna. Beträffande vissa detaljanmärkningar hänvisas till specialmotiveri-ngcn.

När det gäller de föreslagna möjligheterna att ändra en gång fast- ställda fondbestämmelser godtar remissinstanserna överlag att ändringar i delar, som inte avser fondens placerings- eller utdelningspolitik, får ske efter tillstånd av bankinspektionen. Däremot avstyrker omkring hälften av instanserna förslaget att ändring av centrala bestämmelser skall kräva medgivande av samtliga fondandelsägare.

Aktiebolagsutredningen finner att regeln är för stel och att den i praktiken innebär att ändring av fondbestämmelserna i dessa hänseen- den blir omöjlig. Liknande synpunkter anförs av bl.a. Göm hovrätt, kommerskollegium, fondbörsutredningen och Svenska fondhandlareför- eningen. Flera instanser, bl.a. Stockholms handelskammare m. fl. och Svenska sparbanksföreningen, anser det orimligt att en enda fondandels- ägare i princip skulle kunna förhindra att en av alla andra andelsäga- re tillstyrkt ändring kommer till stånd. Det alternativ som återstår för fondbolaget, om ändringsförslaget inte godtas av samtliga andelsägare, nämligen att upplösa fonden och bilda en ny fond, bedöms i flera yttranden som orealistiskt. Bland dem som har denna uppfattning är Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska revi- sorsamfundet och Sparinvest. Instansema påpekar att upplösningsförfa- rande och nybildning skulle vara förenat med tidsutdräkt och betydan- de kostnader, bl. a. med tanke på att uppskjutna skatter och realisa— tionsvinster skall tas fram.

Som ännu en negativ konsekvens av förslaget nämner Svenska bank- föreningen att fondbolagen, när det gäller att ange de allmänna rikt- linjerna- för placering av fondens medel, torde komma att sträva efter så allmänt hållna bestämmelser som möjligt, eftersom de i praktiken inte går att ändra. Detta innebär att man går miste om möjligheten att i någon mera betydande utsträckning verka för uppkomsten av olika fonder med differentierade placeringsprogram, som genom sina

• Sida 81
•  Original

Prop. 1974: 128 . 81

fondbestämmelser kan informera presumtiva andelsägare så tydligt som möjligt om fondens särdrag.

Bankinspektionen ifrågasätter om det är lämpligt med en regel som knappast kan praktiskt tillämpas utan endast synes ha den indirekta funktionen att inskärpa nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga fondbestämmelsernas utformning och innehåll, när de första gången införs. Inspektionen är medveten om att ändring i placerings- och utdelningspolitiken innebär att man frångår ett viktigt moment i det ursprungliga avtalet mellan fondbolaget och andelsägarna. Det fordras alltså starka motiv för att man skall kunna acceptera att någon ändring får komma till stånd utan att full enighet råder och alltså mot en minoritet. Om det undantagsvis skulle visa sig möjligt att skapa en stor majoritet för ett ändringsförslag, kan dock hållbara ändrings— motiv sägas föreligga. Inspektionen anser därför att kravet på full sam- stämmighet bör slopas och ersättas av en regel om kvalificerad majori- tet. Inspektionen föreslår — efter förebild av 174 5 2 mom. aktie- bolagslagen —- att förslag till ändring av viktigare fondbestämmelser efter att ha kungjorts i viss ordning måste vinna anslutning av andels- ägare som representerar minst nio tiondelar av fondens värde. Ändrings- beslut som fattas i denna ordning skall kräva tillstånd av inspektionen. För andelsägare som tillhör minoriteten och som till äventyrs är miss- nöjd med majoritetens beslut återstår i dessa fall möjligheten att på- kalla inlösen av sin andel.

En föreskrift om kvalificerad majoritet av andelsägare som förut- sättning för ändring av ifrågavarande fondbestämmelser förordas också av bl.a. Göta hovrätt, handelskammaren i Göteborg m.fl., fondbörs- utredningen samt F amiljeföretagens förening.

Stockholms handelskammare m. fl. och Skandifond föreslår att be- slutanderätten i fråga om ändringar av fondbestämmelser anförtros åt en god man eller godmansstyrelse. Aktietjänst förordar att ett enhälligt beslut av fondbolagets styrelse skall föreligga innan bankinspektionen fastställer ändringarna. Bl. a. kommerskollegium, fullmäktige i riks- gäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges advokatsamfund anser det tillräckligt med bankinspektio- nens fastställelse.

4.3.9. Placering av värdepappersfonds medel

Remissinstansema delar i allmänhet utredningens uppfattning att i en värdepappersfond skall ingå endast värdepapper, vilkas värde utan svårighet kan fastställas och som lätt kan omsättas i pengar. När det gäller placeringsobjekten godtas också som regel utredningens förslag. I några remissyttranden förordas emellertid att kretsen tillåtna värdepap- per vidgas. Spörsmål av hithörande slag behandlas närmare i special- motiveringen.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1974: 128 82

De begränsningsregler utredningen uppställer för att säkerställa risk- spridning —— dvs. att en fonds innehav av värdepapper med en och sam- me utfärdare får uppgå till högst 5 % av fondvärdet eller, efter med- givande av bankinspektionen i särskilda fall, till högst 10 % _— upp- fattas som alltför snäva av ett 25-tal remissinstanser, bl.a. av bank- inspektionen, kommerskollegium, Stockholms handelskammare m.fl., handelskammaren i Göteborg m. fl., fondbörsutredningen, riksgäldsfull- mäktige, Svenska bankföreningen, TCO, Sveriges aktiesparares riksför- bund, Aktietjiinst och Sparinvest. I flera av dessa yttranden invänds också att den svenska värdepappersmarknaden till skillnad från många utländska marknader är alltför begränsad. Det kan därför ställa sig svårt för ett fondbolag att välja ut minst 20 lämpliga aktieposter.

Handelskammaren i Göteborg m. fl. framhåller att — med hänsyn till fondbolagens skyldighet att lösa in fondandelsbevis —— en del av aktierna på fondbörsen. liksom i regel aktierna på fondhandlarlistan, knappast kan komma i fråga för förvärv till aktiefond, eftersom det kan bli svårt att avyttra dem till marknadsmässiga priser inom en kort tid— rymd. Dessa instanser, liksom kommerskollegium, befarar att fempro- centsregeln även kan bli till hinder för nödvändiga omplaceringar och konsolideringar. Bankinspektionen anser att regeln försvårar uppkom- sten av fonder med olika placeringsinriktning. Olikhetcr i inriktningen hos skilda fonder kan dock innebära en stimulans för den sparande allmänheten att mera aktivt ta ställning till frågan, vilken fond de vill satsa på. Skilda ambitioner och intressen hos olika fonder skulle enligt inspektionens uppfattning medföra ökad selektivitet och därigenom möj— lighet till effektivare placering av de hos värdepappersfonderna sam— lade sparresurserna. Svenska fondhandlareföreningen anför liknande synpunkter.

Som en annan nackdel med alltför hårda spridningsregler nämner bl. a. fondbörsutredningen att procentgränserna kan bli svåra att hålla vid fusioner mellan två bolag, i vilka en fond har aktier. Fondbörs- utredningen påpekar vidare att värdepappersfonderna kan komma i ett sämre läge i förhållande till investmentbolagen, om de på grund av lagstadgande måste hålla en från ekonomisk synpunkt mindre välbetänkt diversifiering, medan investmentbolagen har full frihet att söka den gynnsammaste placeringen. Denna instans, liksom Föreningen Auktori- serade revisorer, anser att liberalare regler i fråga om riskspridning bör gälla för fonder, som har rätt att förvärva enbart svenska värdc— papper.

De remissinstanser som ställt sig kritiska till de föreslagna reglerna om begränsning av antalet värdepapper med samme utfärdare framhål- ler att en tillfredsställande riskspridning torde kunna åstadkommas även om procenttalen höjs. En i lagen inskriven gräns av högst 10 % av fondens värde för norrnalfallen föreslås av bl. a. bankinspektionen,

• Sida 83
•  Original

Prop. 1974: 128 83 kommerskollegium, handelskammaren i Göteborg m.fl., fondbörsutred- ningen, Svenska sparbanksfäreningen, Sveriges aktiesparares riksför- bund och Sparinvest. En del av dessa instanser förordar att vid bank— inspektionens dispensgivning den yttersta gränsen för värdepapper med samma utställare sätts till 15 eller 20 % av fondvärdct, medan de öv- riga finner det lämpligare att någon övre gräns för bankinspektionens prövning inte anges.

Stockholms handelskammare m. fl. anser att kravet på riskspridning i första hand inte bör knytas till en procentsats utan ges en allmän utformning. I andra hand föreslås en höjning åtminstone till 20 % för normalfallet]. I fråga om de fall som kommer under bankinspektionens prövning bör ingen gräns fastställas.

Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska revisorsamfundet, Aktietjänst rn. fl. anser att reglerna om riskspridning inte bör stå i lagen utan i fondbestämmelserna. Sparbankernas bank och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om begränsningarna behöver gälla statsobligationer m.m. Sveriges aktiesparares riksförbund föreslår att de stadganden som kan finnas önskvärda i riskspridningssyfte görs dispositiva, bl. a. för att öppna möjlighet för fonderna till specialisering.

Förslaget att — till förhindrande av maktkoncentration — begränsa fondbolags rätt att i värdepappersfonder inneha mer än 5 % av aktier- na eller röstvärdet i ett och samma aktiebolag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Stockholms handelskamma- re m.fl., handelskammaren i Göteborg m.fl., Svenska fond/zancllare- föreningen och Svenska revisorsamfundet avstyrker förslaget och an- ser att den föreslagna bestämmelsen bör utgå. Som skäl härför anförs bl.a att risken för maktmissbruk torde vara ringa och att bestämmel- sen kan komma att verka till skada för fondandelsägamas intressen. Problem kan uppkomma t. ex. vid sammanslagning av fonder, om vissa aktier måste realiseras omedelbart. Begränsningsregeln anses vidare kun- na försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv delta i mindre och medelstora företags finansiering eller i likhet med i utlan- det förekommande fondvcrksamhet specialisera sig till visst slag av värdepapper med hög risk men också högre direktavkastning. Fond- handlareföreningen framhåller att det är nödvändigt att man skapar möjligheter till dispens vid fusioner mellan fondbolag, om den före- slagna bestämmelsen kommer att ingå i lagen.

Föreningen Auktoriserade revisorer och Skandifond finner den före- slagna begränsningsregeln alltför snäv. Skandifond förordar en upp- mjukning av bestämmelsen bl.a. beträffande aktieinnehavet i fonder som förvaltas av samma fondbolag.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen att likvida medel som ingår i en fond så snart det lämpligen kan ske skall användas för för- värv av värdepapper avstyrks av ett 10-tal remissinstanser. Svenska

• Sida 84
•  Original

Prop. 1974: 128 84

sparbanksföreningen anser att en sådan bestämmelse inte behövs. Ett fondbolag bör självt kunna välja den likviditetspolitik man önskar föra. I ett läge med förväntade kursfall kan det vara motiverat med en av- yttring av värdepapper för att undvika onödiga förluster. En likvidi- tetsuppbyggnad av detta slag skulle genom ett stadgande enligt utred- ningens förslag kunna förhindras, vilket kan stå i strid mot andels- ägarnas intresse. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Stockholms han- delskammare m. fl., Svenska fond/zandlareföreningen och Sveriges aktie- sparares riksförbund.

4.3.1 0 F örvaringsbank

Förslaget att egendomen i en värdepappersfond skall omhänderhas av en förvaringsbank, som står under bankinspektionens tillsyn och har notariatavdelning, tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. I några yttranden förordas emellertid att ock- så vissa andra institut skall få vara förvaringsbank. Svenska fondhand- lareföreningen anser att var och en av föreningens medlemmar bör kunna utses till förvaringsbank. Sveriges aktiesparares riksförbund vill jämställa mäklarfirma, som är medlem av Stockholms fondbörs, med de i förslaget upptagna kreditinrättningarna.

Svenska fondhandlareföreningen och Aktietjänst anser att det bör finnas möjlighet för värdepappersfond att anlita flera förvaringsbanker. Aktietjänst påpekar sålunda att det kan uppstå situationer då mer än en förvaringsbank kan vara tänkbar för en och samma fond, t. ex. då fonden växt till mycket betydande storlek.

Stockholms handelskammare m.fl. kritiserar förslaget att utländska värdepapper skall få anförtros utländsk kreditinrättning endast genom förvaringsbankens försorg. Instansema finner det vara en fördel, om fondbolag tillåts att för förvaringen ha en egen depå utomlands i lämp- ligt institut. Den av utredningen föreslagna förvaringsmetoden anses endast innebära en fördyring för andelsinnehavama. Svenska fond/tand— lareföreningen anför liknande synpunkter. Sparinvest föreslår att bestäm- melsen får en något vidare formulering, som tillåter depå hos utländska mäklarföretag, även om dessa inte skulle betraktas som kreditinrätt— ningar. Aktietjänst och Skandifond anser att föreskriften att anmälan skall ske till bankinspektionen, om förvaringen av värdepapper anför- tros utländsk kreditinrättning, är omotiverad och därför bör utgå.

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot utred- ningens förslag i fråga om förvaringsbanks uppgifter. Svenska revisor- samfundet avstyrker dock att förvaringsbanken ges en kontrollerande funktion i samband med att banken verkställer fondbolagets beslut om utbetalning av medel från fondens bankräkning. Samfundet anför att en sådan funktion innebär en dubbelkontroll, eftersom föreskrifter om tillåtna dispositionsändamål gäller för bolaget och tillsyn utövas av

• Sida 85
•  Original

Prop. 1974: 128 85

bankinspektionen. Det skulle enbart föranleda oklarhet, om förvarings- banken skulle ha att tolka tillåtligheten av viss disposition.

4.3.1] Fondandel och fondandelsbevis

Utredningens allmänna synpunkter på fondandelens och fondan- delsbevisets rättsliga karaktär möter inte någon erinran vid remissbe- handlingen. I allmänhet har remissinstanserna inte heller någon in- vändning mot att skuldebrevslagens bestämmelser om löpande skulde- brev blir tillämpliga på fondandelsbevisen. Föreningen Auktoriserade revisorer finner emellertid att det är mindre önskvärt att andelsbevis ställs till innehavaren, dels därför att fondbolaget i sådant fall avhän- der sig möjligheten att få uppgift om andelsägarens namn, dels därför att det kan vara förenat med vissa risker för andelsägare med ringa erfarenhet av värdehandlingar att äga andelsbevis som gäller i var mans hand.

Bankinspektionen, länsstyrelsen i Västerbottens län, fondbörsutred- ningen, Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen och Svenska revisorsamfundet förordar att utfärdande av fondandelsbevis inte bör vara obligatoriskt. I flera yttranden framhålls att det är möjligt att en övergång till värdepapperslösa förhållanden kommer att ske i framtiden och att det därför kan vara opraktiskt att framtvinga ut- färdande av värdepapper på ett område som ligger nära aktiehantering- en. Bankinspektionen hänvisar till de rationaliseringar som sker på värdepappersteknikens område i fråga om bl.a. förenklad aktiehan- tering. Enligt inspektionens uppfattning kan sådana 'rationaliseringar få till följd att värdepappersmarknaden inom överskådlig framtid kom- mer att söka begagna metoder som i korthet kan karakteriseras som värdepapperslösa. Strävanden mot ytterligare rationalisering kan kom— ma att understödjas genom värdepapperscentralen och den av centralen gjorda registreringen av värdepappersinnehaven. Själva aktiebrevet kom- mer sannolikt att i sin fysiska form få allt mindre betydelse, medan innehållet i registret blir avgörande. Lagförslaget bör därför komplet- teras med en föreskrift som klargör den frivilliga karaktären av bevis- utfärdande och som anger vad som skall iakttas, om bevis ej utfärdas.

Bankföreningen anser också att det inom en ej alltför avlägsen fram- tid kan bli aktuellt att inom det rättsområde, där begreppet löpande värdepapper f.n. spelar en dominerande roll, övergå till värdepappers- lösa förhållanden. Av uppenbara praktiska skäl har det hittills ej kun- nat komma i fråga att på aktiemarknaden avstå från bruket av aktie- brev av sedvanligt slag. Genom lagstiftningen om förenklad aktie- hantering samt upprättandet av en värdepapperscentral skapas ett re- gistreringsunderlag, vilket kan leda till sekundära rationaliseringsvinster, såsom övergång till förande av värdepapperskonto och clearing mellan

• Sida 86
•  Original

Prop. 1974: 128 86

sådana konton i stället för utfärdande av aktiebrev och överförande av besittningen av dylika dokument. Det är önskvärt att delägarskap i värdepappersfonder kan förvaltas under likartade, rationaliserade for- mer som de, vilka står aktiesidan till buds. Möjligheter kan öppna sig för bankernas notariatavd-elningar att ge fondandelsägare en bättre och billigare service, i den mån värdepapperslösa rutiner blir tillämpli- ga. Om fondandelsbevis ej behöver utfärdas, blir det nödvändigt för fondbolaget att föra ett noggrant register över fondandelsägarna, att inför förestående utdelningstillfälle avstämma registret och att på eget initiativ verkställa själva utbetalningen osv. Fondbolaget kan åläggas skyldighet att med stöd av registret till fondandelsägarna översända motsvarande uppgifter m.m. som enligt utredningsförslaget skall åter- finnas på ett fondandelsbevis. Det skulle emellertid vara onödigt tyngande för lagtexten, om den kompletterades med alla de regler som skulle behövas för dessa undantagsfall. Sådana regler kan i stället ut- färdas i administrativ ordning. Det förefaller vara en naturlig uppgift för bankinspektionen att på ansökan av fondbolag medge att fondan- delsbevis ej behöver utfärdas och att därvid ange de villkor som skall gälla.

Fondbörsutredningen förutsätter att fondandelsbevis inte skall be- höva utges i den mån andelsägare avstår från att begära sådant bevis. Fondbolagen skulle annars bli förhindrade att tillvarata betydande ra- tionaliseringsvinster vid fondförvaltningen. Revisorsamfundet anser li- kaså att det kan vara onödigt att kräva att fondandelsbevis alltid skall utges och att det är tillräckligt med en föreskrift att tillsynsmyndighe— ten skall ha godkänt formen för bolagets bevis om fondandel.

Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar också på de hanteringsmäs— siga. förenklingar som kan utvecklas i framtiden och anser att lagtexten bör överarbetas med anledning av inrättandet av värdepapperscentra- len.

I fråga om prisbildningen på fondandelsbevis uppger styrelsen för Stockholms fondbörs att vissa värdepappersfonder som är föremål för ett utbrett svenskt intresse dagligen ”anges" i börslokalerna genom att de hos resp. fonder aktuella inlösens- och försäljningspriserna anslås på särskilda tavlor. Priserna publiceras på de stora tidningarnas handels- sidor. På den s.k. fria marknaden förekommer det att fondandelar un- der förmedling av börsmedlem men utan vederbörande fonds medverkan överlåts direkt från säljare till köpare. ”Betalkursen” på andelarna brukar härvid bli något högre än fondens inlösenspris men samtidigt lägre än dennas försäljningspris. Transaktionen är sålunda ekonomiskt fördelaktig för både säljaren och köparen. Marknaden är dock be- gränsad. Då det är i viss mån beroende av tillfälligheterna om den fria marknaden i fondandelar skall kunna utnyttjas av en presumtiv

• Sida 87
•  Original

Prop. 1974: 128 87

köpare eller säljare är det av föga intresse att publicera det fåtal av- slut som nu sker. Skull-e marknaden i en framtid breddas, torde man emellertid få räkna med att fortlöpande noteringar publiceras. För offi— ciell notering vid fondbörs är dock andelar i öppna värdepappersfon- der mindre lämpade.

Förfarandet vid utrnätning av fondandelsbevis uppmärksammas av EON, som bl. a. framhåller att osäkerheten om bevisens civilrättsliga karaktär kan skapa viss tvekan och medföra skiftande praxis hos kro- nofogdemyndigheterna.

4.3.12. Redovisning

Utredningens förslag om fondbolags skyldighet att offentligt redovisa förvaltningen av värdepappersfond tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Svenska revisorsamfundet och Nykter- hetsfolkets aktiefonder anser dock att den föreskrivna kvartalsredogö- relsen kan utbytas mot en redovisning för fondens ställning varje halvår. Enligt revisorsamfundcts mening är det mycket tveksamt, om kvartalsredogörelser verkligen tjänar sitt syfte. Andelsägarnas förvärv avser otvivelaktigt långvariga placeringar. Utfall och värdeinfluenser som avser korta perioder bör ha ringa betydelse för deras handlande. Nykterhetsfolkets aktiefonder befarar att en skyldighet att avge redo- görelse varje kvartal kommer att bli alltför betungande från kostnads- synpunkt för mindre fonder. För de större fonderna med en omfattan- de handel med andelar kommer det att finnas behov av kvartalsredo- visning också utan föreskrift i lag.

Svenska bankföreningen anser att fondbolagen inte genom lagföre- skrifter bör tvingas att iaktta en rapporteringsfrekvens som är strängare än de allmänna kraven på värdepappersmarknaden och förordar att lagens bestämmelser utformas så att fondbolag utom årsberättelse skall vara skyldigt avge delårsberättelse vid minst ett tillfälle.

4.3.13 Övertagande av fondförvaltningen, m. m.

De föreslagna reglerna om övertagande av fondförvaltning och upp- lösning av fond lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna.

Göta hovrätt har vissa synpunkter i anslutning till förslaget att för- varingsbanken på egen hand skall fördela tillgångarna enligt de regler som gäller vid konkurs, om vid en fonds upplösning tillgångarna ej förslår till att täcka skulderna och förlikning ej kan träffas. Hovrätten anser det sålunda önskvärt att det skapas en anordning som motsvarar rättens ombudsmans medverkan vid uppgörande av utdelningsförslag samt att det öppnas möjlighet till klander av utdelningsförslaget.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1974:128 88

43.14 Tillsyn Utredningens förslag i fråga om tillsyn över fondbolagen och om bankinspektionens tillsynsverksamhet accepteras allmänt av remissin- stansema.

KF berör i detta sammanhang sättet för försäljning av fondandels- bevis. I dcn mån nya aktiefonder tillkommer och konkurrensen om kunderna blir hårdare kan mindre lämpliga försäljningsmetoder kom- ma att tillämpas, t. ex. i samband med personligt besök hos tilltänkt köpare. Tillsynsmyndigheten bör därför följa utvecklingen med upp- märksamhet.

4.3.15. Skadestånds— och straffbestämmelser

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att invända mot utred- ningens förslag i fråga om skadeståndsskyldighct och straffansvar. En instans framför dock särskilda synpunkter, bl. a. rörande personlig skadeståndsskyldighet för vissa personer i ansvarig ställning inom fond- bolag och förvaringsbank. Dessa frågor berörs närmare i specialmotive- ringen.

4.3.16 Övergångsbestämmelser Utredningens förslag till övergångsbestämmelser lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Aktietjänst instämmer i vad utredningen anfört om att övergångstiden bör uppgå till minst ett år efter lagens ikraftträdande och föreslår att tiden bestäms till två år. Även Nykter- hetsfolkets aktiefonder anser att tiden bör sättas till minst två år och att det borde finnas övergångsbestämmelser som genom t. ex. en extra tids- frist möjliggör för stiftelser, som har ett lägre stiftelsekapital än det erforderliga minsta aktiekapitalet för fondbolag, att anpassa sig efter de nya bestämmelserna. Genom dispens av tillsynsmyndigheten borde i sådana fall kunna medges en övergångstid upp till fem år.

5.1. Inledning

Under 1900-talet och särskilt efter andra världskriget har företag för kollektiva investeringar i värdepapper kommit att spela en allt större roll på den internationella kapitalmarknaden.

Företagen karaktäriseras av att de samlar upp kapital från allmänhe- ten genom att emittera aktier i företaget eller andelar i en till företaget knuten fond. Kapitalet investeras i värdepapper, främst aktier men även andra värdepapper, t. ex. obligationer, och förvaltas av företaget. I före- tagets investeringsverksamhet ingår att tillse att placeringarna ger en

• Sida 89
•  Original

Prop. 1974: 128 39

god riskfördelning. I allmänhet ingår inte så stora aktieposter i värde- pappersportföljen att det förvaltande företaget därigenom får ett domi- nerande inflytande i något aktiebolag.

Företag för kollektiva investeringar kan arbeta i flera former, och det kan ofta vara svårt att dra en klar gräns mot andra sammanslutningar av typ förvaltningsbolag eller mot vissa finansieringsbolag. Allmänt kan sägas att utmärkande drag för företagen i fråga är att de för en rörlig investeringspolitik för att åstadkomma en god riskfördelning av värde- pappersinnehavet och i övrigt genomföra de mål som uppställts för vår- depappersplaceringen.

Fonder, som är knutna till företagen, kan vara slutna eller öppna. De slutna fonderna utmärks av att det sammanlagda antalet fondandelar är bestämt från början och att antalet inte kan ökas eller minskas annat än i strängt formbunden ordning, dvs. utan att de bestämmelser som reg-. lerar verksamheten ändras. Det förvaltande företaget löser i allmänhet inte in försålda andelar. Andelarna är som regel föremål för handel på samma sätt som värdepapper i allmänhet. Kursen på fondandelama blir därigenom beroende inte bara av värdet av de i fonden ingående värde- papperen utan också av tillgång och efterfrågan på andelarna. Slutna fonder är normalt konstruerade i aktiebolags form. Andelarna i bolaget motsvaras därvid av aktier och investerarna är aktieägare i bolaget.

De öppna fonderna, som är betydligt vanligare än de slutna, skiljer sig från dessa främst genom att det förvaltande företaget åtager sig att lösa in fondandelama. När företaget säljer fondandelar, investeras de influtna medlen i nya värdepapper och fondens storlek ökas därige- nom. Fonden minskar när företaget löser in andelar. Inlösningen sker i princip med medel som erhållits genom försäljning av värdepapper från fonden. Värdet på en andel är vid varje tidpunkt det sammanlagda vär- det av värdepapperen i fonden delat med antalet utelöpande andelar. . Möjligheten att få andelarna i en öppen fond inlösta ger dem en hög likviditet, vilket är en av orsakerna till att aktiefondsverksamheten kom- mit att i allt större omfattning utövas i öppen form.

Den rättsliga konstruktionen av de öppna fonderna varierar i olika länder. Två huvudformer kan anges, nämligen bolagsformen och den kontraktuella formen. När verksamheten utövas i bolagsform bildar — på motsvarande sätt som hos de slutna aktiefonderna — investerar— nas insatser aktiekapital i ett bolag, i vilket investerarna således är aktie- ägare. Aktiekapitalet placeras i värdepapper, som förvaltas av bolags- ledningen. Systemet förutsätter att bolaget har rätt att återköpa sina egna aktier. Aktiekapitalet i sådant bolag kan ökas eller minskas fritt till skillnad från vad som gäller enligt t. ex. den svenska aktiebolagslagstift- ningen.

Utmärkande för den kontraktuella formen är att det i konstruktionen förutsätts tre parter, vilkas inbördes förhållanden regleras genom avtal.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1974: 128 90

Ett förvaltande företag, fondföretag, säljer och löser in andelar i en vär- depappersfond —— i regel aktiefond, vilken beteckning vanligtvis används i det följande — och sköter placeringar i värdepappersportföljen. Öv— riga parter är en förvaringsbank, som har hand om de värdepapper som ingår i portföljen, samt investerarna. Mellan fondföretaget och förva- ringsbanken råder ett stadigvarande avtalsförhållande. Investeraren an- ses genom köp av andel i fonden ha ingått ett avtal med förvaltnings- företaget och förvaringsbanken. Detta avtal upphör, om hans andel lö- ses in. En aktiefond kan enligt den nu berörda konstruktionen ägas av fondföretaget eller investerarna eller, enligt det anglosachsiska syste- met, av båda parter genom en form av dubbel äganderätt.

I Sverige förekommer företag, som inriktar sig på kollektiv investe- ring i värdepapper, i två former, nämligen s. k. investmentbolag och ak— tiefondsföretag, ibland gemensamt betecknade som investmentföretag. Investmentbolagen är aktiebolag och därigenom underkastade den svenska aktiebolagslagstiftningen. Aktiefondsföretagen, däremot, har i allmänhet en konstruktion, som ansluter till den tidigare berörda kon— traktuella formen. Fondledningen utövas som regel av en stiftelse. För- säljning av fondandelar och- däremot svarande bevis (fondandelsbevis) ske-r dock regelmässigt genom ett fristående företag. Fondegendomen förvaras i bank. Det rättsliga förhållandet mellan fondledning och investerare regleras i stadgarna för fonden. Stadgarna innehåller också bestämmelser om fondens inriktning, fördelningen av värdepapper i fon- den, m.m. Aktiefondsverksamheten utövas genom försäljning och in- lösen av fondandelar och fondandelsbevis samt köp och försäljning av värdepapper till den fond som uppkommit genom investerarnas insatser. Försäljningen av andelarna och bevisen sker utan kontroll från det allmännas sida beträffande t.ex. försäljningssätt eller kostnadspåslag. Inte heller verksamheten i övrigt är föremål för någon reglerad form av kontroll.

Verksamhet med öppna aktiefonder utövas av bl. a. Stiftelsen Aktie- tjänst (Koneentra-fondema), Stiftelsen Nykterhetsfolkets aktiefonder (A-fonderna), Stiftelsen Sparinvest, Stiftelsen Skandifond, Stiftelsen Skandinavinvest och Stiftelsen Svenska internationella investmentfonden (Interfond). Ett företag förvaltar slutna fonder, AB Svenska aktier. En sammanställning av de svenska aktiefondsföretagen har lämnats under avsnitt 2.3 och jag hänvisar till den därvid lämnade redogörelsen.

I Sverige saknas f.n. lagstiftning om aktiefonder och aktiefondsverk- samhet. Sådan lagstiftning finns dock i flertalet länder, i vilka aktie- fondsverksamhet utövas, t. ex. i Amerikas förenta stater, Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, Schweiz, Österrike och Belgien. I flera andra länder i Europa förbereds lagstiftning i dessa hänseenden.

Även inom Europarådet och OECD har frågan om regler för aktie- fondsverksamhet tagits upp. Inom dessa organisationer har sålunda

• Sida 91
•  Original

Prop. 1974: 128 91

olika långt gående rekommendationer gjorts i syfte att nå en viss inter- nationell samstämmighet vid den rättsliga regleringen av aktiefondsverk- samheten i resp. medlemsländer. Jag får anledning att närmare åter- komma till detta i samband med redovisningen av förslagets lagtekniska utformning.

Aktiefondsföretagen förvaltar oftast betydande tillgångar. På senare år har verksamheten ökat kraftigt i de industriellt utvecklade länderna. För exempelvis Västtyskland uppgick aktiefondernas sammanlagda värde åren 1960 och 1971 till 3,1 miljarder resp. 7 miljarder DM, vilket innebär en uppgång med 126 %. I Schweiz ökade fondtillgångar- na från 3,3 miljarder schweizerfrancs år 1965 till 11,6 miljarder år 1972 eller med över 250 %. Motsvarande siffror var för Österrike 600 milj. resp. 4 miljarder schilling (ca 570 %). Storbritannien hade år 1965 aktiefondsföretag med tillgångar på 3,6 miljarder pund mot 7,7 miljar- der år 1971, en ökning med 114 %. I Nederländerna fanns under dessa år fonder på 2,9 resp. 5,7 miljarder gulden, en ökning med 97 %. Aktiefonderna i Amerikas förenta stater ökade från 42,6 miljarder dollars år 1965 till 62,8 miljarder år 1971, dvs. med 47 %.

5.2. Behovet av lagstiftning om företag för kollektiva investeringar

Som nyss nämnts saknas i Sverige lagstiftning om aktiefonder. Inte heller finns det i någon utsträckning i övrigt rättsregler som direkt kan tillämpas på de öppna aktiefondsföretagen och den verksamhet de ut- övar. I betänkandet (SOU 1969: 16) Lagstiftning om värdepappersfon- der m.m. och om stämpelskatt på värdepapper tar aktiefondsutred- ningen upp frågan om behovet av en särskild lagstiftning om företag för kollektiva investeringar. Utredningen erinrar om att de s. k. investment- bolagen, som i princip fullföljer samma syfte som aktiefondsföretagen, är underkastade bestämmelserna i aktiebolagslagen om styrelse, årsredo- visning och andra regler till skydd för aktieägarna. På bolagsstämma kan dessa delta i bolagets angelägenheter, och den enskilde kapitalplace- raren får därigenom möjlighet att själv utöva inflytande i fråga om för- valtningen av värdepappersportföljen. Utredningen framhåller beträf- fande investmentbolagen att speciella regler utöver aktiebolagslagstift- ningen hittills inte ansetts erforderliga och att förslag till särlagstiftning för dessa bolag därför inte lagts fram. Remissinstansema har inte haft någon avvikande uppfattning i denna fråga. Inte heller jag finner anled- ning att i detta sammanhang förorda särskild reglering av eller tillsyn över investmentbolagen.

Såvitt avser de s.k. aktiefondsföretagen är förhållandena däremot an- norlunda. Utredningen framhåller att de stadgar, som andelsköparen vid förvärv av fondandel anses godkänna, i allmänhet brukar innehålla en närmare reglering av de rättsfrågor som normalt uppkommer i

• Sida 92
•  Original

Prop. 1974: 128 92 förhållandet mellan företaget och andelsinnehavarna och att något be— hov av lagbestämmelser därför hittills inte ansetts föreligga. Inte heller har utvecklingen på aktiefondsmarknaden föranlett krav på en rättslig reglering av aktiefonderna och aktiefondsverksamheten. Trots detta har utredningen kommit till den uppfattningen att en sådan reglering har flera väsentliga uppgifter att fylla och att en lagstiftning på detta område därför bör komma till stånd. Utredningen har härvid särskilt åberopat följande omständigheter.

Antalet aktiefondsföretag i Sverige är f. n. ganska litet. Värdet av de förvaltade fonderna är dock förhållandevis stort. Andelsinnehavarna är många och torde till stor del kunna hänföras till kategorien småsparare. Antalet personer som berörs av verksamheten är därigenom ganska be- tydande. Utvecklingen kan vidare väntas medföra en ölming av antalet aktiefonder. Gällande civil- och associationsrättsliga regler lämpar sig inte alltid väl som underlag för en reglering av ifrågavarande slag av ak- tiefondsverksamhet. De civilrättsliga bestämmelser som f.n. kan tilläm- pas på förhållandet mellan aktiefondsföretag och andelsinnehavare är mycket knapphändiga. Parterna måste därför i stor utsträckning reglera sina inbördes förhållanden genom avtal. Andelsinnehavarna har ingen möjlighet att utöva inflytande på fondföretagets eller fondernas skötsel. De har inte heller insyn i fondernas förvaltning eller rätt att medverka vid utseende av revisorer. För att tillgodose småspararnas krav på trygghet kan enligt utredningen krävas att aktiefondsföretagen på motsvarande sätt som affärsbanker, sparbanker och andra penningin- rättningar blir föremål för tillsyn. Utredningen framhåller också att till- komsten av aktiefondsföretag i vårt land kan ses som resultat av strä- vanden att tillföra kapitalmarknaden nya källor av riskvilligt kapital.

De av utredningen åberopade skälen har i allmänhet godtagits vid re- missbehandlingen. För egen del vill jag särskilt framhålla följande. Som framgår av avsnitt 2.3 representerar de förvaltade fonderna, totalt sett, betydande tillgångar. Sammanlagt uppgick fondernas värde vid utgången av år 1972 till omkr. 300 milj. kr. Detta förhållande utgör en viktig omständighet vid bedömningen av behovet av en lagstiftning på ifrågavarande område. Särskilt angeläget framstår behovet av en lagstiftning, om man betänker att ett stort antal personer berörs av aktiefondsverksamheten i vårt land och att huvudparten av dessa torde utgöras av småsparare, dvs. människor med obetydliga eller blygsamma tillgångar. Regler bör alltså införas i fråga om förvaltningen och för- varingen av de i aktiefondsverksamheten anförtrodda medlen. Möjlig- het bör också finnas för spararna till insyn i verksamheten. Från all- mänhetens synpunkt kan aktiefondsverksamheten framstå som ett alter- nativ till banksparande. Jag anser det därför vara av betydelse att regel-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1974: 128 93

bundet återkommande, vederhäftiga informationer lämnas om verksam- heten. Regler bör finnas om detta. Försäljningen av fondandelar bör vidare ske i sådana former och på sådana villkor att spararna. inte utsätts ' för andra risker än dem som normalt följer med investeringar i värde- papper. Liksom utredningcn finner jag goda skäl kunna anföras för att ställa aktiefondsföretagen under offentlig tillsyn på motsvarande sätt som skett med t.ex. bankerna. Därigenom tillgodoses spararnas be- rättigade krav på trygghet när de anförtror sina medel till ett aktie- fondsföretag för placering i aktier eller andra värdepapper.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag alltså att en lagstiftning på ifrågavarande område nu bör komma till stånd.

Som framgår av det nyss anförda uppgick aktiefondernas samman- lagda tillgångar i landet vid utgången av år 1972 till omkr. 300 milj. kr. Detta värde bör jämföras med de börsnoterade investmentbolagens sam— manlagda innehav av värdepapper, vilket vid samma tid uppgick till över 4,2 miljarder kr. Fondernas betydelse som kapitaluppsamlingsinsti- tut är således än så länge inte stor. Det synes därför f. 11. inte finnas an- ledning att föreslå regler med avseende på deras funktion i detta hän- seende. Skulle fonderna i framtiden komma att utvecklas så att de spelar en mera väsentlig roll i kapitalmarknadssammanhang kan det emeller- tid, som riksbanksfullmäktige också påpekat, finnas anledning att över- väga, om särskilda placeringsregler från kapitalmarknadssynpunkt bör införas för dem eller om de bör bli föremål för en penningpolitisk lag- stiftning i likhet med vad som gäller för bankinstitut och försäkringsbo- lag.

Utredningens förslag till lagstiftning avser uteslutande svenska aktie- fondsföretag. Utredningen har inte föreslagit någon speciell lagstiftning för utländska fonder, som vill etablera sig här i landet eller som be- arbetar den svenska marknaden från utlandet. Möjligheterna till förvärv eller försäljning av andelar i utländska investmentbolag eller aktiefonder är f.n. beroende av valutabcstämmelsema. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om köp och försäljning av andelar i aktiefond varit föremål för särskild uppmärksamhet inom OECD och att sådana värdepapperstransaktioner numera ingår som en särskild sektion i OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelser. Den tidigare berörda rekommendationen av OECD avseende riktlinjer för lagstiftning om investmentföretag uppställer vissa krav för företag som från utlandet bearbetar en marknad. Inom Europarådet har, som förut nämnts (av- snitt 1.7), antagits särskilda riktlinjer för reglering av sådan verksam- het som utövas av utomlands etablerade företag. Flera remissinstanser har med tanke på möjligheten av en framtida liberaliserad kapitalmark- nad betonat vikten av att också utländska aktiefonders verksamhet, som berör Sverige, blir föremål för lagstiftning. Det har därvid framhållits

• Sida 94
•  Original

Prop. 1974: 128 94 som särskilt angeläget att man undviker konkurrenssnedvridningar som medför att utländska fondandelar för spararna framstår som mer attrak- tiva än svenska. Frågan om en lagstiftning beträffande möjlighet för utländska aktiefondsföretag att utöva verksamhet i Sverige kan dock behandlas fristående från den av mig nu föreslagna lagstiftningen. Med hänsyn härtill och då utredning i frågan saknas får detta spörsmål tas upp i annat sammanhang. T. v. bör aktiefondsverksamhet i Sverige få utövas endast av svenskt aktiefondsföretag, dvs företag som är bildat en- ligt svensk lag.

5.3. Allmänna synpunkter på en lagstiftning

En civilrättslig lagstiftning om aktiefonder bör i första hand gälla fon- dens och fondföretagets konstruktion samt en fördelning av ansvaret för fonden. Till ansvarsfördelningen hör frågor rörande fondens förvaltning och förvaringen av fondtillgångama. Av naturliga skäl kan den rättsliga regleringen inte gälla det speciella risktagande som följer med en in- vestering i rörliga värden.

Som framgår av vad jag tidigare anfört är ett av de viktigaste skälen för en lagstiftning om aktiefondsverksamhet behovet av skydd för dem som investerar medel i aktiefonder. En grundförutsättning vid reglernas utformning bör vara att investerarna undgår personligt ansvar för skulder som uppkommer vid utövandet av aktiefondsverksamheten för fonden. Denna uppfattning har också avspeglats i aktiefondsutredning- ens förslag och godtagits av remissinstanserna. Även de rekommenda- tioner med riktlinjer om investmentföretag som lagts fram inom Euro- parådet och OECD bygger på samma princip.

I ett föregående avsnitt (5.1) har jag närmare redogjort för de två förekommande typerna av värdepappersfonder, nämligen slutna och öppna fonder. Av redogörelsen framgår bl. a. att antalet andelar (eller aktier) i en sluten fond är bestämt redan från början. Det kan således inte ökas eller minskas annat än i strängt forrnbunden ordning. Här- igenom blir de utelöpande andelarna inte inlösningsbara och priset på en andel blir beroende såväl av värdet på de värdepapper vilka ingår i fonden som av tillgång och efterfrågan på andelarna. Den öppna fon— den, däremot, karaktäriseras av att dess storlek kan ökas eller minskas fortlöpande så länge fonden består.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det vara av stor vikt att möjlighet finns för andelsägaren att få sin andel inlöst när som helst och att inlösningspriset därvid inte är beroende av ett vid tillfället rådande marknadsvärde som grundas på tillgång och efter- frågan. Jag anser därför att den rättsliga regleringen av fonderna bör bygga på att dessa är av s.k. öppen typ. Fonder av sluten typ bör inte

• Sida 95
•  Original

Prop. 1974: 128 95

få förekomma i vidare mån än som kan ske inom ramen för redan befintliga associationsformer, t. ex. investmentbolagsformen.

Som tidigare anförts bör reglerna utformas så att investerarna inte har personligt ansvar för skulder som uppkommer i aktiefondsverksam- heten. De associationsformer i svensk lagstiftning som uppfyller denna förutsättning och som främst kommer i åtanke då det gäller ekonomisk verksamhet är aktiebolaget och den ekonomiska föreningen.

Utmärkande för aktiebolaget är att dess verksamhet bedrivs på grund- val av ett aktiekapital, som tillskjutits av delägarna. Dessa får utdelning på sin kapitalinsats genom andel i bolagets vinst. För att motverka upp- komsten av ekonomiskt osunda företag har bolagsbildningen och bola- gets verksamhet utförligt reglerats i lagstiftningen. I lagen om aktie- bolag finns sålunda bestämmelser om förfarandet vid bildande av aktie— bolag, om publicitet i fråga om det tillämnade bolaget och om de kapitalinsatser som skall göras. Tillvägagångssättet vid ökning och minskning av aktiekapitalet är noga angivet i lagen. Denna innehåller vidare utförliga regler om bolagets beslutande, verkställande och kon- trollerande organ, konsolideringsbestämmelser, m. m.

Den ekonomiska föreningen är en personsammanslutning, som bere- der sina medlemmar ekonomiska fördelar på annat sätt än genom utdel- ning av vinst på kapital. Medan aktiebolagslagens regler bl. a. syftar till att bevara aktiekapitalet inom bolaget till skydd för aktieägarna och bo- lagets borgenärer, innehåller lagen om ekonomiska föreningar både bestämmelser om verksamheten — som till stor del ansluter till vad som gäller för aktiebolagen — och föreskrifter rörande medlemmarnas in- och utträde. Föreningsverksamheten drivs på grundval av förenings- medlemmarnas insatser. En förutsättning för medlemskap i föreningen är att insatsen betalas. Då en medlem utträder ur föreningen, har han i allmänhet rätt att få tillbaka insatsen.

Båda nu nämnda associationsformer ger delägarna möjlighet att på- verka företagets skötsel genom att delta i bolags- eller föreningsstämma.

l utlandet förekommer, som tidigare nämnts, aktiefondsföretag som arbetar i form av aktiebolag. I dessa bolag ingår värdepappersportföljen som en del av bolagsförmögenheten. Den som köper aktier i ett sådant investmentföretag får därigenom samtidigt en andelsrätt i värdepappers- portföljen och i bolagets övriga förmögenhet.

Vid bedömande av frågan, om någon av associationsformerna aktiebo- lag eller ekonomisk förening bör användas vid utformningen av regler om aktiefonder och aktiefondsverksamhet, vill jag anföra följande. Jag har nyss framhållit betydelsen av att andelarna i en aktiefond är in- lösningsbara, dvs. att fonden är av s.k. öppen typ. För att öppna aktie- fonder skall kunna drivas i form av aktiebolag skulle det emellertid bli nödvändigt att, om fondtillgångarna tilläts ingå i bolagets förmögenhet, i aktiebolagslagen införa rätt för aktiebolag att utan särskilda formkrav

• Sida 96
•  Original

Prop. 1974: 128 95

utge och återköpa egna aktier. Bolagets aktiekapital skulle därmed komma att undergå ständiga växlingar. En sådan ordning är emellertid främmande för de aktiebolagsrättsliga principerna hos oss. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag det uteslutet att genomföra så genomgripande ändringar i bolagslagstiftningen för att möjliggöra bildande av bolag med växlande aktiekapital. Med hänsyn härtill synes aktiebolagsformen inte böra komma i fråga för utövande av aktiefonds- verksamhet av det slag jag här berört. Vad nu sagts gäller alltså möjlig- heten att utöva aktiefondsverksamhet i aktiebolags form när fondtill- gångarna ingår i bolagets förmögenhet. En annan sak gäller förutsätt- ningarna att utöva verksamheten i aktiebolags form när fondtillgång- arna hålls avskilda från bolagsförmögenheten. Till denna fråga återkom- mer jag i det följande. '

När det gäller det andra alternativet, nämligen att utöva aktiefonds- verksamhet genom ekonomisk förening, kan följande framhållas. En ekonomisk förening är i princip en öppen personsammanslutning, som medger in- och utträde av medlemmar. I och för sig skulle investerare i ekonomiska andelar kunna tänkas gå in som medlemmar i en ekonomisk förening med en eller flera insatser. Föreningen kunde placera insat- serna i värdepapper och förvalta den fond som härigenom bildats. Den som ville få ut sina insatser i form av kontanta medel skulle dock vara tvungen att samtidigt gå ur föreningen. Föreningsformen skulle erbjuda fördelar dels genom att fondandelsägarna i egenskap av medlemmar skulle få medbestämmanderätt och insyn i föreningens angelägenheter, dels genom att någon särskild fondförvaltning utöver föreningsstyrelsen inte skulle behövas. Utredningen anser emellertid att detta alternativ inte kan godtas, bl. a. eftersom fondföretagens nuvarande organisation i hög grad avviker från den ekonomiska föreningens. En omvandling av de nuvarande aktiefondsföretagen till ekonomiska föreningar skulle in- nebära genomgripande förändringar i deras verksamhet. Enligt utred- ningen finns det knappast tillräckligt vägande skäl för att kräva en ombildning av sådan omfattning. Utredningens uppfattning i detta av- seende delas av remissinstanserna.

Enligt min mening talar flera skäl mot föreningsalternativet. Till en början skulle den gräns man i lagstiftningen hittills sökt upprätthålla mellan associationsformerna ekonomisk förening och aktiebolag bli oklar, om aktiefondsföretagen organiserades i föreningsform. Andels- ägarna kan av lätt insedda skäl inte delta i verksamheten på ett så aktivt sätt som förutsätts i en ekonomisk förening. Deras intresse är snarare liksom hos aktieägarna i ett aktiebolag väsentligen inriktat på att få avkastning eller annan ekonomisk fördel av sitt insatta kapital. Det finns vidare risk för att administrationen av ekonomiska föreningar skulle bli tyngande och kostsam, om de skulle få ett stort antal med- lemmar, och ständiga växlingar i antalet skulle förekomma på grund av

• Sida 97
•  Original

Prop. 1974: 128 I 97

in- och utträden av medlemmar.'Verksamheten måste dessutom bli begränsad till förvaltning av en enda fond i varje förening. Som ut- redningen påpekar skulle också en omvandling av de nuvarande före- tagen till ekonomiska föreningar innebära genomgripande förändringar i deras verksamhet.

Av vad jag nu anfört torde framgå att ingen av de två tänkbara asso- ciationsformerna —- aktiebolag resp. ekonomisk förening — kan anses lämpad för en konstruktion enligt vilken fonden ingår i bolagets eller föreningens tillgångar. I likhet med utredningen anser jag det därför ligga nära till hands att undersöka, i vad mån den i Sverige allmänt tillämpade formen för utövande av aktiefondsverksamhet kan bilda utgångspunkt för en lagstiftning.

Gemensamt för de slag av aktiefondsverksamhet av öppen typ som f.n. förekommer i landet är att fondtillgångarna hålls åtskilda från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa. Utredningen har också stan— nat för att föreslå en lösning enligt vilken fonden utgör en från förvalt— ningsföretaget fristående förmögenhet. Parterna i det rättsförhållande som uppkommer utgörs därvid i princip av investerarna eller andels- ägarna, en fondledning som förvaltar fonden samt en förvaringsbank som omhänderhar fondtillgångarna och till vilken in- eller utbetal- ningar av fondmedlen sker.

Utredningens principiella förslag i fråga om fondens ställning som en fristående del i förhållande till det förvaltande företagets förmögenhets- massa har godtagits av samtliga remissinstanser. För egen del vill jag anföra följande. Vissa skäl, främst administrativa, kan möjligen tala för en lösning enligt vilken fondförmögenheten ingår i det förvaltande före- tagets tillgångar. Som jag tidigare framhållit kan emellertid en sådan lösning beträffande fonder av öppen typ inte utan genomgripande änd- ringar i lagstiftningen inordnas i de nuvarande associationsrättsliga for— merna för aktiebolag eller ekonomisk förening. Jag har därför avvisat tanken på en konstruktion i enlighet härmed. Skulle man vilja ha en så- dan lösning av fondens ställning i förhållande till förvaltningsföretaget som innebär att fondtillgångarna ingår i företagets förmögenhetsmassa och som samtidigt i görlig mån tillgodoser de krav i juridiskt och ekono- miskt hänseende som reglerats i den nyssnämnda associationsrättsliga lagstiftningen, måste därför en särskild lagstiftning tillskapas för ända- målet. En sådan lösning framstår dock inte som särskilt lämplig bl. a. mot bakgrund av de lagtekniska problem som skulle möta. Jag vill i sammanhanget också framhålla att i Europarådets rekommendation med riktlinjer rörande aktiefondsverksamhet förutsätts att aktiefondsfö- retag av det slag som här avses har en konstruktion som åtminstone i sina huvuddrag överensstämmer med gällande nationella lagstiftning av associationsrättslig karaktär. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till den principiella uppfattning som kommit till uttryck genom ut-

7. Riksdagen 1974. ] saml. Nr 128

• Sida 98
•  Original

Prop. 1974: 128 98 redningens förslag och anser att fonden bör vara fristående från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa. Genom en sådan lösning åstadkommer.. bl.a. förutsättningar för att den utövade fondverksam- heten kommer att motsvara kraven på ett tillfredsställande skydd för investerarna och för att den nödvändiga överblicken erhålls över fond- tillgångarna. Att så sker är enligt min mening av grundläggande be- tydelse för att aktiefondsverksamheten skall kunna bedrivas på ett sunt och riktigt sätt.

En central fråga utgör fondens konstruktion och ställning i förhål— lande till det organ som skall förvalta fondtillgångarna. Inledningsvis bör erinras om att en aktiefond huvudsakligen består av värdepapper _ i regel aktier —— som förvärvats på grundval av kapitaltillskott från allmänheten. Detta bör komma till klart uttryck vid utformningen av aktiefondsbegr ppet. De flesta i Sverige förekommande aktiefonderna intar en i förhållande till förvaltningsföretaget självständig ställning utan att dock vara någon juridisk person. Det är uppenbart att ett sådant system ställer stora krav på fondledningen inte bara när det gäller fondens förvaltning utan även med tanke på ett behörigt tillgodo- seende av andelsägarintresset, skyddet för tredje man och i skattehän- seende. En noggrann bestämning av fondens —- liksom förvaltnings— företagets —— funktioner är därför nödvändig. Utredningen föreslår att fonden också i en kommande lagstiftning behandlas fristående från det förvaltande företagets förmögenhetsmassa utan att för den skull bli en självständig juridisk person. Förslaget överensstämmer med bl.a. tysk och schweizisk lagstiftning. l skattehänseende föreslås fonden utgöra ett självständigt skattesubjekt i likhet med vissa s. k. osjälvständiga stiftel- ser, vilka enligt skatterättslig praxis åsätts egen taxering.

Utredningens förslag i denna del har vunnit flertalet remissinstansers gillande. Aktiebolagsutredningen och fondbörsutredningen ifrågasätter emellertid, om inte en för svensk rättsordning naturligare lösning vore att göra fonden till ett särskilt rättssubjekt av stiftelseliknande karaktär. Aktiebolagsutredningen framhåller att, om fonden görs till en s.k. an- knuten stiftelsc. dvs. en juridisk person som förvaltas av en annan juri- disk person, konsekvensen utan vidare kommer att vara att fondegendo- men är äganderättsligt skild från det förvaltande företaget —-— i det föl— jande även kallat fondbolag — och att den inte kan utmätas för hela- gets förbindelser. En ytterligare konsekvens skulle vara att flera av de. bestämmelser som aktiefondsutredningen ansett behövliga för att säker- ställa fondens ställning som fristående förmögenhetsmassa. skulle bli onödiga.

För egen del vill jag anföra följande. Utöver lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser, skattclagstiftning och viss annan speciallagstiftning saknas lagregler om stiftelser i vårt land. Tillsynslagen avser endast så— dana stiftelser vilka ansetts böra vara underkastade tillsyn. Den uppfatt-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1974: 128 99

ning om stiftelsebegreppet som kommit till uttryck i tillsynslagen torde emellertid ha betraktats som normgivande också på andra områden, t. ex. vid tillämpningen av skattelagstiftningen. l tillsynslagen anges som förutsättning för att stiftelse skall vara underkastad anmälnings- plikt, att någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål. Lagen innehåller inte några bestämmelser som reglerar stiftelsen och dess förhållande till tredje man. Man är i dessa avseenden hänvisad till den praxis som utbildats på området. I och för sig skulle det vara möjligt att för aktiefonds- verksamheten tillskapa "en form av stiftelse som tillgodoser de vä- sentligare krav som bör ställas på en aktiefond som självständig för- mögenhetsmassa. Stiftelsekonstruktionen kan emellertid för de enskilda investerarna vara svårförståelig och därigenom mindre lämplig. En så- dan konstruktion skulle också i avsevärd mån avvika från övrig euro- peisk lagstiftning i ämnet. Därtill kommer att stiftelseformen knappast är lämpad för sådan ekonomisk verksamhet som det här gäller och som förutsätter att aktiefonden ständigt får ta emot insatser från nytillträ- dande investerare och att frånträdande investerare får tillbaka sina in- satser. Jag vill därför inte förorda en sådan lösning. Inte heller anser jag det lämpligt att, som en remissinstans antytt, som förebild använda be- stämmelserna om livförsäkringsfond i lagen (1948: 433) om försäkrings— rörelse. Jag delar emellertid utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att reglerna om aktiefond bör utformas så att fonden görs fristående från det förvaltande företaget utan att därvid bli ett självstän- digt rättssubjekt. Med denna utgångspunkt blir det alltså nödvändigt att i lagstiftningen klarlägga aktiefondens ställning i fråga om bl.a. fondtillgångamas avgränsning samt förhållandet till fondbolaget och till tredje man.

Utredningen har inte närmare berört fondens ställning i förhållande till dem som investerat medel i fonden. Av förslaget framgår sålunda inte vilken rätt till fonden investerarna har. Remissinstanserna har i all- mänhet inte närmare diskuterat denna fråga. I ett remissyttrande ifråga — sätts, om inte andelsägarna bör tillerkännas samäganderätt till fonden. I och för sig behöver denna fråga inte nödvändigt vara löst för att en lagstiftning om aktiefondsverksamhet skall kunna tillämpas. Exempel finns i utländsk lagstiftning på att frågan inte närmare reglerats. Flera skäl kan å andra sidan anföras för att andelsägamas rätt till fondegen- domen klarläggs. Det är bl.a. ett berättigat intresse för den allmänhet som investerar pengar i aktiefonder och för fondbolagen att denna rätt bestäms klart och entydigt. Oklarhet i detta avseende kan ge upphov till osäkerhet och missförstånd med rättsförluster som följd. De investerare som placerat medel i de nu existerande aktiefonderna torde i regel anse sig som ägare av de aktier eller delar därav som ingår i en fondandel. Att i lagen uttryckligen ange andelsrätten som en äganderätt skulle därför stämma överens med en redan nu gängse uppfattning. Det är också,

• Sida 100
•  Original

Prop. 1974: 128 100

med hänsyn till att inga andra än andelsförvärvarna tillskjutit kapital till fonden, naturligt att betrakta fonden och däri ingående värdepapper som en förmögenhetsmassa som ägs av investerarna gemensamt. Jämfö- relse kan i viss utsträckning göras med ett vanligt aktieförvärv, på grund av vilket förvärvaren blir delägare i det aktiebolag vars aktier han för- värvat. Den omständigheten att fondandelsförvärvarens äganderätt av praktiska skäl är i viss mån begränsad — jag syftar här främst på de bestämmelser som föreslås i fråga om rösträtt för de i fonden ingående värdepapperen _ utgör enligt min uppfattning inte anledning att frångå detta synsätt. Genom att fondandelsförvärvarnas rätt till fonden i lagen bestäms som äganderätt undviks också det missförståndet att fondtill— gångarna skulle tillhöra det förvaltande företagets förmögenhet. Ett klarläggande på denna punkt är även av intresse för fondbolagets borge- närer med hänsyn till deras möjligheter att bedöma den ekonomiska situationen i händelse av det förvaltande företagets konkurs eller vid ut— mätning av företagets tillgångar. Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening av lagen klart framgå att fonden tillhör investerarna ge- mensamt.

Jag har tidigare framhållit vikten av att en blivande lagstiftning reg— lerar frågan om hur en aktiefond skall förvaltas. Av intresse är härvid hur det förvaltande företaget bör vara konstruerat. Utredningen har föreslagit att bara aktiebolag skall ha rätt att förvalta aktiefond. För- slaget motiveras av att aktiebolagslagens regler därvid i princip kommer att gälla för förvaltningsföretaget. Bl. a. blir denna lags föreskrifter om kollegial sammansättning av styrelsen tillämpliga, liksom reglerna om en inför styrelsen ansvarig verkställande direktör och om firmateckning. Utredningens förslag i detta hänseende har godtagits av samtliga remiss— instanser.

Den som förvaltar fondegendomen måste självfallet uppfylla högt ställda krav. Redan de ekonomiska värden som omfat' as av förvalt- ningen är normalt av sådan storlek att särskilda kvalifikationer i fråga om skicklighet och omdöme måste fordras av den ledning i vars hän- der fondförvaltningen anförtros. Också det förhållandet att ett stort antal människor investerat medel i fonden motiverar att särskilda krav ställs på fondförvaltningcn. Jag har tidigare avvisat tanken på att lag- stiftningsvägen ge aktiefond karaktären av stiftelse. De skäl jag där- vid åberopat äger i stort sett giltighet även när det gäller den form i vilken själva fondförvaltningen bör få utövas. Den enligt min mening största garantin för att fondförvaltnjngen kommer att skötas på betryg— gande sätt erhålls, om den utövas i aktiebolagcts form. Härigenom kom- mer aktiebolagslagens regler att bli tillämpliga på förvaltningsbolaget. Detta innebär en trygghet för dem som investerat medel i aktiefonds— verksamheten. Jag förordar sålunda att det av lagen framgår att ett företag som utövar aktiefondsverksamhet, dvs. fondbolag, skall vara aktie-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1974: 128 101

bolag. I sammanhanget vill jag också framföra uppfattningen att den nu förekommande fondförvaltningen i stiftelses form efter en övergångstid bör bringas att upphöra och i stället omvandlas till en verksamhet som utövas i aktiebolags form.

En annan fråga av central betydelse gäller förvaringen av fondegen- domen. Det är självfallet ett väsentligt intresse för dem som investerat medel i en aktiefond att fondegendomen förvaras på ett betryggande sätt. I—läri ligger också, som utredningen anfört, ett krav på regler som hindrar eller försvårar obehöriga förfoganden beträffande fonden. Det måste därför skapas garantier för att de investerade medlen förvaras åtskilda från det förvaltande bolagets tillgångar och så att den förval- tade fondegendomen samtidigt kan bli föremål för tillsyn av offentlig myndighet. Utredningens förslag att låta en s.k. förvaringsbank förvara tillgångarna har godtagits av remissinstanserna och är även enligt min mening välbetänkt. Jag tillstyrker därför en lösning i enlighet med för-

slaget.

5.4 Lagstiftningens huvudfrågor 5.4.1 Inledning I det föregående har jag anfört vissa allmänna synpunkter på innehål- let i en lagstiftning om aktiefondsverksamhet i vårt land. Jag har i det sammanhanget angett huvuddragen för regler om aktiefonder och i sam- band därmed berört bl. a. frågor om investerarnas rätt till fondegendo— men samt om förvaltningen och förvaringen av denna. Ytterligare frå- gor av väsentlig betydelse i sammanhanget gäller bestämningen av be— greppet aktiefondsverksamhet och avgränsningen av denna verksamhet mot annan liknande verksamhet. Närmare regler måste vidare utformas om det förvaltande företaget, bl. a. måste bestämmelser ges om minsta aktiekapital och om styrelsens sammansättning. Vidare måste riktlinjer för fondförvaltningen tas upp i lagstiftningen. För att erbjuda såväl in- vesterare som tredje man erforderlig trygghet bör regler finnas om skyldighet att inhämta tillstånd för rätt att utöva aktiefondsverksamhet och om det förvaltande bolagets funktioner och befogenheter. Regler måste finnas om förvaringen av fondegendomen. Av betydelse är också att bestämmelser ges i fråga om de i fonden ingående andelarna, om fondandelsbevis och om inlösen av fondandelar. Vidare bör i lagen anges skyldighet för fondbolag att avge redovisning över aktiefonder samt om övertagande av fondförvaltningen för den händelse fondbo- lagets verksamhet skall upphöra. För att så långt möjligt ge investerarna och tredje man garanti för att aktiefondsverksamheten sköts på rätt sätt måste bestämmelser om tillsyn finnas. Väsentligt är också att regler finns om skadestånd och straff vid fel eller försummelse i fråga om förvalt- ningen av fondtillgångarna m. m.

• Sida 102
•  Original

l'rop. 1974: 128

5.4.2 Lagens Iillämpningsområdc

En lagstiftning om aktiefondsverksamhet bör vara exklusiv, dvs. för- bjuda sådan verksamhet i annan ordning än den av lagstiftaren angivna. I det föregående har framhållits att aktiefondsverksamhet i Sverige bör få utövas endast av svenskt företag. Begreppet aktiefondsverksamhet måste anges uttömmande i lagen samtidigt som en klar avgränsning måste göras gentemot verksamhet på närliggande områden.

Vissa former av verksamhet, vilka företer likheter med den som ut- övas av aktiefondsföretag, bedrivs i Sverige av investmentbolag och av aktiesparklnbbar eller liknande sammanslutningar. Som jag tidigare nämnt drivs investmentbolagets verksamhet vanligtvis i form av ett aktiebolag. Investmentverksamhet av samma slag kan också drivas ge- nom ekonomisk förening. lnvestmentbolaget skiljer sig i flera avseenden från aktiefondsföretaget. Värdepappersinnehavet är sålunda en del av investmentbolagets egen förmögenhet, i vilken också ingår annan egen- dom. I egenskap av aktieägare i investmentbolag kan allmänheten därför förvärva och inneha värdepapper i en annan form än när fråga är om förvärv och innehav av andelar i ett aktiefondsföretag. Karaktäristiskt för ett investmentbolags verksamhet är visserligen att den i likhet med aktiefondsföretagets verksamhet utövas under beaktande av önskemålet om en väl fördelad sammansättning av värdepappersportföljen. Aktie- ägandet i ett investmentbolag kan emellertid tjäna även andra syften än riskspridning. Vidare sker det tillskott av medel från allmänheten som bygger upp eller ökar aktiekapitalet i ett investmentbolag i form av teck- ning av och inbetalning för aktier i samband med emissioner. Utred- ningen anser det önskvärt att lagstiftningen om aktiefonder avgränsas så, att den inte omfattar investmentbolag.

Andra former av värdepappersförvärv förekommer genom aktiespar- klubbar och liknande sammanslutningar mellan en större eller mindre grupp personer. Sådan verksamhet är i allmänhet begränsad till en viss personkrets, t. ex. anställda vid ett företag eller medlemmar i en för- ening, och riktar sig inte till allmänheten. Eftersom denna verksamhet bara riktar sig till en begränsad krets av personer, anser utredningen att behovet av att omgärda verksamheten med detaljerade föreskrifter från allmän synpunkt inte är lika stort. Verksamheten bör därför inte omfat-

tas av en aktiefondslagstiftning.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att begreppet vär- depappersfondrörelse i lagen bestäms som en rörelse, vars ändamål är att förvalta en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värde- papper bestående och från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) oeh att erbjuda allmänheten att sätta in medel i fonden mot bevis om rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt be- räknade värde. Detta sätt att ange verksamheten har i stort sett läm-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1974: 128 103

nats utan erinran av remissinstanserna. I några yttranden framförs emel- lertid invändningar. Man har sålunda pekat på att den föreslagna av- gränsningen av aktiefondsverksamheten skulle kunna tolkas som ett hin— der för den placeringstjänst som banker och fondmäklare erbjuder sina kunder och i samband med vilken det finns ett behov av samförvaltning av mindre och medelstora förmögenheter. Man har vidare framhållit att förslaget innebär ett hinder för handel med certifikat, dragna mot en ge- mensam depå av värdepapper.

På sätt närmare utvecklas i specialmotiveringen finner jag de nu re- dovisade invändningarna inte ha sådan tyngd att de i och för sig kan anses utgöra något hinder för den av utredningen föreslagna avgräns- ningen gentemot annan verksamhet som avser förvärv av värdepapper. Däremot kan enligt min uppfattning vissa invändningar riktas mot den lagtekniska utformningen av aktiefondsbegreppet och den av förvalt- ningsföretaget bcdrivna verksamheten. Dessa två grundläggande element i en aktiefondslagstiftning bör hållas klarare åtskilda och bestämmel- serna ges ett tydligare innehåll. Av betydelse anser jag — som jag också tidigare framhållit — vara bl. a. att fondens karaktär av en andelsägar- nas gemensamma egendom kommer till klart uttryck och att verksam- hetens art blir tydligt angiven i lagen. Innan jag går nämtare in på dessa spörsmål vill jag ta upp en fråga av huvudsakligen terminologisk art.

En remissinstans, dåvarande riksskattenämnden, har framhållit att den av utredningen använda beteckningen rörelse i samband med ut- trycket värdepappersfondrörelse bör bytas ut mot ”verksamhet”. Jag delar denna uppfattning. Begreppet rörelse för enligt min mening när- mast tanken till det skattemässiga området, medan ”verksamhet” uttryc- ker en vidare syftning. Termen verksamhet bör därför användas i stället för ”rörelse”. I sammanhanget vill jag erinra om att några remissinstan- ser föredragit uttrycket aktiefond i stället för det av utredningen begag- nade ”värdepappersfond”. Även om benämningen aktiefond inte i samma utsträckning som ”värdepappersfond” återspeglar fondtillgång- arnas karaktär och därför måhända inte är helt adekvat i detta samman- hang, förekommer uttrycket aktiefond dock sedan länge i lagstiftningen (35 5 3 mom. kommunalskattelagen). Denna beteckning innebär också en kortare uttrycksform. Jag förordar därför att benämningen aktiefond i fortsättningen används i stället för uttrycket värdepappersfond.

Som framgått av det föregående år ett utmärkande drag för en aktie- fond att den består huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper och att den uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten (fondandels- ägare). Jag har tidigare också framhållit att karaktäristiskt för fonden enligt mitt förslag är att den ägs av fondandelsägarna gemensamt. Dessa för en aktiefond kännetecknande egenskaper bör framgå vid bestäm- ningen av aktiefondsbegreppet.

Aktiefondsverksamheten är inriktad huvudsakligen på förvaltning av

• Sida 104
•  Original

Prop. 1974: 128 104

fonden och försäljning till allmänheten av fondandelar. Även inlösen av andelar ingår i verksamheten. Förvaltningen omfattar bl. a. placering av investerade medel i värdepapper. Denna del av aktiefondsverksam— heten är av central betydelse när det gäller bestämningen av tillåtna former för liknande verksamhet och avgränsningen gentemot ej tillåtna verksamhetsformer. Aktiefondsvcrksamhet bör, som nämnts. få utövas bara i aktiebolags form. Genom aktiebolagsformen skapas förutsätt- ningar för att verksamheten utövas under betingelser som är ägnade att ge tillfredsställande skydd åt dem som investerar medel i aktiefonder.

Det finns emellertid former av placeringar av enskildas medel i vär- depapper som starkt påminner om aktiefondsverksamhet utan att dock kunna hänföras till sådan verksamhet. Om placering i dessa former sker under betryggande förutsättningar, torde anledning saknas att i lag för- bjuda dem. Saknas emellertid normala möjligheter till kontroll av att in- vesterarnas medel inte sätts i fara, hör de inte tillåtas. Uttryckliga av- gränsningsregler är därför nödvändiga. Medel till investering i en aktie- fond erhålls genom kapitaltillskott från deltagare bland allmänheten. Utredningen avvisar tanken på att gemensamt aktiesparande får utövas i form av ett enkelt bolag, i vilket allmänheten erbjuds att träda in som bolagsmän. Bolagets värdepappersportfölj är här inte fristående från bolagets övriga förmögenhet och ett aktiesparande i denna form skulle inte bli underkastat de för fondbolagen gällande bestämmelserna. In— vesterarna skulle dessutom i ett enkelt bolag med obegränsat antal del- ägare i praktiken komma att sakna allt inflytande på verksamheten. Ett gemensamt värdepappersinnehav under sådana betingelser skulle så- ledes innebära risker för investerarna. Jag vill i likhet med remissin- stanserna. instämma i uppfattningen att gemensamt aktiesparande inte bör få förekomma i det enkla bolagets form, när verksamheten riktar sig till allmänheten. Över huvud taget anser jag det inte lämpligt att före- tag som drivs under personligt ekonomiskt ansvar har hand om medel som på detta sätt investeras av allmänheten. Därför bör inte heller före- tagsformerna handelsbolag eller kommanditbolag tillåtas. Däremot kan det inte gärna komma i fråga att uppställa förbud mot sådan verksamhet som -— utan att kunna hänföras till aktiefondsverksamhet så som denna angetts i det föregående -— avser förvärv av värdepapper på grundval av kapitaltillskott från allmänheten, om verksamheten utövas av aktiebolag eller av ekonomisk förening. Genom bestämmelserna i såväl aktiebolags- lagstiftningen —- vilken är tillämplig på investmentbolagen — som lag- stiftningen om ekonomiska föreningar torde nämligen de väsentligaste kraven på trygghet och inflytande för investerarna vara uppfyllda. Jag finner sålunda att hinder inte bör föreligga mot att sådan verksamhet bedrivs som går ut på värdepappersförvärv i någon av dessa former. Detta bör komma till klart uttryck i lagen.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1974: 128 105

Verksamhet som inte riktar sig till allmänheten utan bara till en be— gränsad krets av personer omfattas inte av utredningens förslag till lag- stiftning. Jag delar utredningens uppfattning att den "enskilde i dessa fall bör ha frihet att i största möjliga utsträckning själv bestämma om sina ekonomiska förhållanden och att det saknas anledning att underkasta en verksamhet, som inte vänder sig till allmänheten, begränsningar som inte är nödvändiga från allmän synpunkt.

En fråga som hänger samman med lagens tillämpningsområde gäller ett fondbolags försäljning av fondandelar under sådana former att det kan ifrågasättas, om verksamheten är att hänföra till aktiefondsverksam— het enligt den bestämning jag nyss förordat. Jag syftar på sådana s.k. sparplaner eller investeringsprogram, som innebär att den blivande fondandelsägaren förbinder sig att under en viss tidsperiod regelbundet betala in fasta belopp som, så långt de inbetalade medlen förslår, om- sätts i fondandelar. Fondandclsbevis och kvotdelar av bevis omhänder- has under inbetalningstiden av en bank. En sådan investeringsform kombineras ibland med annat sparande, t. ex. försäkrings- eller bank- sparande. Det synes inte vara möjligt att i lagtext göra en klar avgräns- ning mellan dels alla de aktiviteter som kan tänkas förekomma och som i realiteten bara är att anse som en försäljningsform vid utövande av aktiefondsverksamhet och dels sådana typer av värdepappersförsäljning som inte bör hänföras till aktiefondsverksamhet. Nu berörda spörsmål bör enligt min mening bedömas från fall till fall och får lösas i rätts- tillämpningen.

5 .43 Fondbolags aktiekapital och styrelse, m. m.

I det föregående har jag anslutit mig till utredningens och remissin- stansernas uppfattning att ett fondbolag skall vara aktiebolag och un- derkastat de regler som gäller för aktiebolag i allmänhet, i den mån an- nat inte följer av den nu föreslagna lagen om aktiefonder.

Som tidigare nämnts bör särskilt tillstånd krävas för utövande av ak- tiefondsverksamhet och verksamheten stå under tillsyn. Utredningen föreslår att uppgifterna att lämna tillstånd och utöva tillsyn skall anför- tros åt bankinspektionen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser. Också jag anser att bankinspektionen, som redan nu har tillsyn över bl. a. banker, fondkommissionärer, Stock- holms fondbörs och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, är den myndighet som är bäst lämpad för dessa uppgifter. Jag tillstyrker därför förslaget. Till den närmare behandlingen av frågor om tillståndsgiv- ning och utövande av tillsyn återkommer ajg i det följande.

Ett spörsmål av stor betydelse gäller vilka krav som bör ställas i fråga om den minsta storleken av ett fondbolags aktiekapital. Enligt aktiebo- lagslagen får aktiekapitalet för ett aktiebolag numera inte sättas lägre än

• Sida 106
•  Original

Prop. 1974: 128 106

50000 kr*. I lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och fond- börsvcrksamhet uppställs ett kapitalkrav på i princip 200 000 kr. för en- skild fondkommissionär och handelsbolag och på 500 000 kr. "för annat aktiebolag än bank. Bakgrunden till sistnämnda bestämmelser »— som i 1919 års penningvärde innebar betydligt strängare krav än vad som gäl- ler i dag — var enligt motiven (prop. 1919: 114. ] LU 1919: 15 och 20, rskr 1919: 109) att en fondkommissionär borde äga en viss allmän eko- nomisk grundval för sin rörelse. Bestämmelserna ansågs också i viss mån kunna indirekt bidra till tryggheten för de kunder som anförtrott fondkommissionären pengar och värdepapper. Utredningen anser att krav på ett minsta aktiekapital bör uppställas också för fondbolag och föreslår ett minimikapital på 100 000 kr., vilket skall vara helt inbetalat innan verksamheten påbörjas. Förslaget har lämnats utan erinran av alla utom två remissinstanser. Den ena av dessa förordar att det bundna ka- pitalet ställs i viss relation till de aktiefonder som bolaget förvaltar. Den andra instansen godtar ett minimikapital på 100 000 kr. men anser att det därutöver bör ställas krav på att kapitalet är tillräckligt stort med hänsyn till bolagets verksamhet och att denna fråga fortlöpande bör prövas av bankinspektionen.

För egen del vill jag anföra följande. Ett fondbolag torde från rent företagsekonomiska synpunkter som regel inte ha behov av något större rörelsekapital, om man tänker på de försäljnings- och förvaltningsprin- eiper som vanligen följs. Som utredningen anfört finns det emellertid av andra skäl anledning att uppställa krav på en viss minsta kapitalstorlek hos ett fondbolag. Liksom t. ex. fondkommissionärens kunder har an- språk på ekonomisk solvens hos kommissionären är det viktigt för kö- pare av fondandelar att det finns en betryggande ekonomisk grundval för fondbolagets verksamhet. Även om andelsägarnas medel omhänder- has av en förvaringsbank och därför inte kommer att stå direkt under fondbolagets vård, kan vissa säkerhetsrisker uppkomma. Fondbolaget kan t. ex. ha ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot fondandelsägare eller tredje man. Det är därvid av betydelse att aktiekapitalet är tillräck- ligt stort för att åtminstone i viss utsträckning skapa ekonomisk trygghet i verksamheten. Också enligt Europarådets och OECD:s riktlinjer förut- sätts att ett fondbolag skall ha visst minsta aktiekapital till skydd för fondandelsägarna. Enligt Europarådets riktlinjer får medlemsstaterna själva bestämma storleken av det kapital som skall vara inbetalat. OECD-reglerna anger däremot att kapitalet enligt tillsynsmyndighetens bestämmande skall uppgå till mellan 100 000 och 125 000 dollars. Jag

¹ Enligt lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, vilken trätt ikraft den 6 juni 1973. För bolag, som bildats före lagens ikraftträdande, gäller enligt lagen (1973: 1081) om ändring i förstnämnda lag de äldre bestäm- melserna i aktiebolagslagen, dvs. krav på ett minsta aktiekapital på 5 000 kr. till utgången av år 1978. Därefter skall även äldre bolag ha ett aktiekapital på lägst 50 000 kr.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1974: 128 107

finner det naturligt och lämpligt att ställa högre krav på visst minsta ak- tiekapital hos ett fondbolag än vad som ställs på aktiebolag i allmänhet. Kravet bör enligt min mening ställas'högre än utredningen föreslagit. Att helt följa OECD:s rekommendation och sålunda för fondbolagen kräva ett aktiekapital på 500 000—650 000 kr. finner jag dock vara att gå för långt. Däremot kan det finnas fog för att uppställa krav på att aktiekapitalet skall stå i visst förhållande till fondernas storlek. En lämp- lig nedre gräns för aktiekapitalet anser jag vara 250 000 kr., om värdet av den eller de aktiefonder som fondbolaget förvaltar sammanlagt upp- går till högst 50 milj. kr. Är fondvärdet högre, bör i enlighet med OECD:s rekommendation krävas ett minimikapital på 500 000 kr. Jag förordar att bestämmelser av nu berört innehåll, som inte torde vålla några svårigheter i tillämpningen, upptas i lagen.

Med hänsyn till aktiefondsverksamhetens art -— bl. a. det förhållandet att ett fondbolag kan komma att förvalta betydande belopp som upp- samlats från allmänheten —- finns det anledning att ställa särskilda krav i fråga om företagets ledning. För att intresset av allsidig fackkunskap skall kunna tillgodoses föreslår utredningen att antalet styrelseledamöter i ett fondbolag alltid skall vara minst fem. Härav följer, med tillämp- ning av aktiebolagslagens regler, att verkställande direktör alltid skall finnas i ett fondbolag. Utredningen framhåller att något särskilt stad- gande därför inte behövs i detta hänseende i den föreslagna lagen. Ut— redningen diskuterar också möjligheten att i lagen införa krav på särskild kompetens för styrelseledamot i fondbolag eller föreskrift att ledamö- terna skall ha erforderlig insikt i ekonomiska frågor. Utredningen av- står dock från att föreslå sådana villkor. Däremot bör enligt utredningen ett allmänt krav på lämplighet uppställas när det gäller bolaget. Här- igenom kommer också en bedömning av personerna i företagsledningen att ingå som ett led i prövningen av bolagets lämplighet.

Utredningens förslag i fråga om styrelsens storlek godtas i allmänhet av remissinstanserna. I ett yttrande anförs dock att minimiantalet styrel— seledamöter kan synas väl lågt, i synnerhet för bolag som bildar flera fonder med olika inriktning. Jag delar uppfattningen att antalet styrelse- ledamöter i ett fondbolag bör vara minst fem. Härigenom kan krav på allsidighet i styrelsens sammansättning tillgodoses, bl.a. kommer med hänsyn till aktiebolagslagens regler alltid en verkställande direktör att utses. Som framgår av det följande föreslår jag att särskilda styrelse- ledamöter utses som representanter för fondandelsägarna. Det kan med hänsyn härtill föreligga ett behov av flera ledamöter än fem i styrelsen. Ett större antal kan också vara påkallat med tanke på verksamhetens omfattning, fondernas olika inriktning, m. m. Någon övre gräns för an- talet ledamöter behöver enligt min mening inte anges i lagen.

I likhet med utredningen anser jag att särskilda kvalifikationskrav

• Sida 108
•  Original

Prop. 1974: 128 108

beträffande ledamöterna inte bör uppställas i lagen, bl. a. därför att fondbolagens verksamhet kan komma att organiseras på olika sätt. Om styrelsen i ett fondbolag, utöver sin allmänna roll av företagsledning, också har hand om andra uppgifter som investeringsbedömning, köp och försäljning av värdepapper, distribution av fondandelar m. m., måste särskilda krav på specialiserad kunskap hos styrelseledamöterna uppstäl- las. Är däremot verksamheten uppdelad när det gäller andelsförsäljning, marknadsanalys, placeringstjänst etc., kan delvis andra fordringar ställas på fondbolagsstyrelsen. Dessa frågor bör kunna bedömas från fall till fall. Som framgår av det följande föreslår jag att fondbolag skall ha sär- skilt tillstånd för att utöva aktiefondsverksamhet och att en av förutsätt- ningarna för tillstånd skall vara att bolaget finnes lämpligt att utöva verksamheten. Organisationen av verksamheten och sakkunskapen hos bolagsledningen kommer härvid att ingå som ett led i den prövning av bolagets lämplighet som jag föreslår skall ske innan tillstånd lämnas.

5 .4.4 Inflytande för fondandelsägarna

Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift i lagen att fondbolaget vid förvaltningen av aktiefond skall handla uteslutande i fondandels- ägarnas gemensamma intresse.

Utredningen framhåller att fondandelsägarna självfallet har ,ett vä- sentligt intresse av att fondens tillgångar placeras så fördelaktigt som möjligt utan onödigt risktagande. Fondandelsägarna har också intresse av att verksamheten utövas effektivt och i överensstämmelse med god affärssed. De kan därför ha berättigade krav på insyn och medinfly- tande i verksamheten. Utredningen föreslår att dessa krav tillgodoses ge- nom att fondandelsägarna blir representerade i fondbolagets styrelse med minst en ledamot, som skall ha till särskild uppgift att vaka över att fondandelsägamas intresse vederbörligen beaktas. Genom denna huvud— sakligen övervakande funktion skulle den särskilde ledamoten också ut- göra ett komplement till bankinspektionens tillsynsverksamhet. Utred- ningen påpckar att den förordade lösningen inte garanterar andels- ägarna den eftersträvade insynen. Bl. a. kan en sådan särskild ledamot ha svårt att upptäcka missförhållanden som man vill dölja för honom.

Förslaget har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av re- missinstanserna. Två instanser går något längre än utredningen och för- ordar att antalet särskilda ledamöter utökas.

Förslaget avstyrks av några instanser, vilka påpekar att, då det gäller fondens förvaltning, alla styrelseledamöter är förhindrade att företräda andra intressen än fondandelsägamas och att de, om de bryter mot denna regel, kan drabbas av skadeståndsskyldighct. Dessa instanser an- ser också att en särskild representant för fondandelsägarna i styrelsen knappast är en bättre garanti föratt hindra överträdelser från fondbola— gets sida än en revisor som utsetts av bankinspektionen. Vid styrelsens

• Sida 109
•  Original

Prop. 1974: 128 109

behandling av andra frågor än sådana som rör förvaltningen av fonden, t.ex. bestämmande av förvaltningsersättning till fondbolag, kan den särskilde ledamoten komma i en sådan intressekollision att åktiebolags- lagens jävsregler kan bli tillämpliga. Som ledamot av styrelsen har han nämligen i första hand att ta till vara bolagets intressen, medan han enligt förslaget närmast skulle i styrelsen företräda fondandelsägamas intresse. Nämnda instanser motsätter sig därför förslaget om en sär- skild ledamot och föreslår att fondandelsägamas intressen tillvaratas, utom av bankinspektionen, av en god man eller godmansstyrelse.

I likhet med utredningen och majoriteten av remissinstanserna till- styrker jag att fondandelsägarna ges representation i fondbolagets sty- relse. När det gäller antalet sådana särskilda ledamöter finner jag det väsentligt att representationen får sådan omfattning att fondandels- ägarna ges erforderlig möjlighet till insyn och medbestämmande. Jag föreslår därför att en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter i styrelsen skall ingå i denna som representanter för andelsägarna. Med tillämpning av en sådan regel kommer sålunda i mindre styrelser, dvs. där antalet ledamöter uppgår till fem eller sex, att ingå två sådana representanter. Överstiger antalet ledamöter sex men inte nio kommer tre fon andelsägarrepresentanter att ingå i styrelsen osv.

[ fråga om de uppgifter som skulle läggas på de av mig föreslagna särskilda ledamöterna vill jag anföra följande. Dessa ledamöter måste givetvis, liksom övriga styrelseledamöter i fondbolaget, tillvarata bolagets angelägenheter med tillämpning av bestämmelserna i aktiebolagslagen och den nu föreslagna aktiefondslagen. Som framgår av det följande föreslår jag vidare att de särskilda ledamöterna får rätt att med för fondbolaget bindande verkan besluta i fråga om rösträtten för de i aktiefonden ingående aktierna. Den av några remissinstanser berörda risken för intressekonflikter vid fondförvaltningen bör inte överdrivas. Det förekommer på andra områden att styrelseledamöter i aktiebolag utses att representera också andra intressen än aktieägarnas utan att ledamöterna för den skull behöver komma i särskilda jävssituationer. Jag syftar bl.a. på bestämmelserna om representanter för försäkrings- tagare i styrelser för försäkringsaktiebolag enligt lagen om försäkrings- rörelse. Hiir kan också erinras om de lagstiftningar som ger rätt till styrelscrepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska för- eningar (SFS 1972: 829) och för de anställda i bankinstitut och försäk- ringsbolag ("SFS 1973: 1093).

När det gäller sättet att utse de särskilda ledamöterna föreslår ut- redningen att sådan ledamot i första hand utses av fondandelsägarna själva eller av en intressegrupp med anknytning till dessa och i andra hand av bankinspektionen. Utredningens förslag har vid remissbehand- lingen kritiserats från en del håll. En remissinstans anser att ledamoten inte bör utses av inspektionen utan av Kungl. Maj:t. En annan instans

• Sida 110
•  Original

Prop. 1974: 128 110

betvivlar de praktiska möjligheterna att genomföra ett valförfarandc bland fondandelsägarna eller att finna en intressegrupp som represente- rar dem och föreslår att den särskilde styrelseledamoten alltid skall utses av bankinspektionen. För egen del kan jag inte finna att det i allmänhet skulle vara förenat med svårigheter att ordna ett valförfarande bland fondandelsägarna. Dessa kan t. ex. genom annonsering i pressen inbju— das att delta i en fondandelsägarstämma för utseende av ledamöter. Skulle det visa sig lämpligare att ledamöterna väljs genom en intresse— sammanslutning som representerar andelsägarna eller som verkar för dem bör en sådan lösning också kunna godtas. Om ingen av dessa lös- ningar skulle vara praktiskt genomförbar —— intresset för val av leda- möter kanske visar sig otillräckligt — bör ledamöterna i sista hand kun- na utses av en opartisk instans. l sistnämnda fall bör enligt min mening sådan ledamot utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt siite.

Av de fondbestämmelser som enligt lagförslaget skall finnas för varje aktiefond och som skall godkännas av bankinspektionen bör närmare framgå hur de särskilda styrelseledamöterna skall tillsättas.

5.4.5 Aktiefondens ställning gentemot tredje man, m. m.

I samband med att jag anfört allmänna synpunkter på aktiefondens konstruktion har jag berört fondens sammansättning och erinrat om att en aktiefond består huvudsakligen av värdepapper som förvärvats på grundval av kapitaltillskott från allmänheten. Av betydelse är att i lagen närmare anges vilken egendom som ingår i fonden. Utredningen föreslår att fondegendomens innehåll bestäms på följande sätt. I fonden bör ingå de pengar som inflyter vid försäljning av fondandelar och som motsvarar dessas värde. Vidare bör ingå de värdepapper som anskaffats för pengarna såsom aktier eller obligationer liksom ersättning för sådan egendom, t. ex. likvid för försålda värdepapper eller nya värdepapper som köpts för sådana medel. Till fonden bör vidare höra dess avkastning, dvs. som regel räntor och utdelningar samt sådana rättigheter av olika slag, t.ex. teckningsrätter, som härflyter ur de i fonden ingående värdepapperen. Remissinstanserna har över lag god- tagit att fondens innehåll i lagen bestäms i enlighet med utredningens förslag och jag tillstyrker det.

En fråga som har samband med aktiefondens ställning gentemot tredje man rör fondens rättskapacitet, dvs. möjlighet att uppträda som självständigt rättssubjekt. Jag har i annat sammanhang framhållit att fonden inte bör tillerkännas rättskapacitet bl.a. med hänsyn till svå- righeterna att finna en lämplig form genom vilken fonden får ställning av juridisk person. På de skäl som jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) för- ordar jag därför att i lagen införs en bestämmelse varav framgår att ak- tiefond ej kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter och inte

• Sida 111
•  Original

Prop. 1974: 128 111

heller uppträda som part inför myndighet. Som framgår av det följande föreslår jag att fondbolaget skall företräda fondandelsägarna i frågor som rör den av dem ägda aktiefonden. '

Som ett led i strävandena att trygga fondens fristående ställning före- slår utredningen att egendomen i en aktiefond skall vara fri från utmät- ning. I utredningens lagförslag upptas därför förbud mot utmätning av egendom, som hör till fonden. Förslaget har godtagits av det övervä- gande antalet remissinstanser. Flera har emellertid kritiserat det och erinrat om att de grundläggande principerna om gäldansvar i svensk rätt bygger på att uttagandet av en fordran ur egendom som häftar för den i sista hand skall kunna ske på exekutiv väg.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för att förbud införs mot utmätning i egendom som ingår i aktiefond. Jag vill härvid särskilt framhålla följande. I den lag som nu föreslås finns regler som syftar till att säkerställa att aktiefondsverksamhet utövas på ett sunt och riktigt sätt. Verksamheten skall sålunda stå under tillsyn av bankinspektionen. Fondbolag skall vidare, som jag kommer att föreslå i det följande, regel- bundet avge offentlig redovisning för varje aktiefond och fortlöpande beräkna fondens värde. Jag ämnar också föreslå såväl begränsningar i ett fondbolags rätt att besluta om utbetalning av medel från aktiefond som skyldighet för förvaringsbank att pröva, om utbetalningsbeslutet är tillåtet enligt lagen. Enligt vad jag också kommer att föreslå skall fond- bolag i princip inte ha rätt att ta upp lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i fonden. Av verksamhetens art följer vi- dare att andra än normala kortfristiga skulder i allmänhet inte uppkom- mer i nägon större utsträckning. De föreslagna reglerna ger enligt min mening möjlighet till skydd inte bara för andelsägarna utan även för eventuella borgenärer med fordringsanspråk som avser egendom i fon- den. Även om utmätning i fondegendomen förbjuds, finns det därför ingen anledning att befara förlust för borgenärerna. I sammanhanget får man vidare enligt min mening inte bortse från det nära samband som de exekutionsrättsliga reglerna har med konkurslagstiftningen. Om de skul- der som belastar fondegendomen skulle överstiga tillgångarna, kan fon- den, som ju inte är självständigt rättssubjekt, ej försättas i konkurs. För fondandelsägamas trygghet är det, som jag tidigare berört, väsentligt att de inte görs personligen ansvariga för förpliktelser som åvilar fonden. Detta har också kommit till klart uttryck i den föreslagna lagstiftning- en. Hinder föreligger därför mot att inleda ett konkursförfarande i fråga om egendom som ingår i fonden. Om utmätning i fondegendom skulle tillåtas, kunde man befara att detta skulle innebära möjlighet att kringgå ett sådant hinder. Jag anser det därför följdriktigt att hellre förbjuda var- ie tvångs... _ssigt uttagande av gäldenärsansvaret än att tillåta utmätning i egendom som inte kan avträdas till konkurs. Jag förordar således i lik- het med utredningen och flertalet remissinstanser att det i lagen anges

(

• Sida 112
•  Original

l'rop. 1974: 128 nz

att egendom som ingår i aktiefond inte får tagas i mät. Eftersom aktie- fonden föreslås tillhöra andelsägarna gemensamt med äganderätt följer härav att fonden inte kan tas i anspråk för betalning av fondbolagets skulder. Med hänsyn till att fondbolag föreslås få besluta om utbetalning av medel som ingår i aktiefond endast för vissa, särskilt angivna ända— mål och till utmätningsförbudet kan fondegendomen inte heller tas i anspråk för fondandelsägamas personliga förpliktelser. Något särskilt stadgande i nu berört hänseende anser jag inte nödvändigt. Det nu sagda innebär självfallet inte hinder för fondandelsägarens borgenärer att för utfående av fordran ta i anspråk fondandelsbevis eller rätt till fondandel som tillhör fondandelsägaren.

5.4.6 Fondbestämmelser

Enligt den föreslagna lagen skall fondbolag förvalta en aktiefond själv- ständigt och i eget namn. Vid förvaltningen skall bolaget handla uteslu- tande i fondandelsägamas gemensamma intresse. Fondandelsägarnas rätt gentemot fondbolaget kan dock inte anses tillräckligt tillgodosedd genom en sådan allmän regel. Rättsförhållandet mellan parterna bör reg- leras närmare genom att riktlinjerna för fondens förvaltning anges in- nan verksamheten påbörjas. Utredningen föreslår att särskilda fondbe— stämmelser skall finnas för varje fond. En av de viktigaste frågorna för fondandelsägarna är den placeringspolitik som fondbolaget avser att följa, dvs. om fonden skall bestå bara av svenska eller även av ut- ländska värdepapper, om den skall vara specialiserad till viss eller vissa branscher m. m. Utredningen anser därför att de allmänna riktlinjerna för placering av fondens medel bör anges i fondbestämmelserna. Dis- positionen av avkastningen är en annan väsentlig fråga. I bestämmel- serna bör sålunda anges i vilken omfattning utdelning skall ske till fond- andelsägarna. Vidare bör anges kostnader vid försäljning och inlösen av fondandelar, förvaltningsersättningar, m. m. Utredningen föreslår att bankinspektionen på förhand skall fastställa fondbestämmelserna.

Utredningens förslag biträds av remissinstanserna. En motsvarighet till de av utredningen föreslagna fondbestämmelserna föreskrivs enligt både Europarådets och OECD:s riktlinjer. Enligt min uppfattning utgör fondbestämmelser en viktig del i regleringen av rättsförhållandet mellan fondbolag och fondandelsägarna och en grundläggande förutsättning för att aktiefondsverksamheten skall kunna utövas på ett betryggande och ändamålsenligt sätt. Detta är av betydelse inte bara för fondandels- ägarna utan också för bolaget självt. Även jag anser därför att lagen bör innehålla föreskrifter om fondbestämmelser för varje fond i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Till det närmare innehållet i bestämmelserna återkommer jag i specialmotiveringen.

För att säkerställa att rättsförhållandet mellan fondbolaget och an- delsägarna får en godtagbar grundval och regleras på ett klart och enty-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1974: 128 113

digt sätt anser jag i likhet med utredningen och remissinstanserna att bankinspektionen bör fastställa fondbestämmelserna innan verksamheten påbörjas. Vid fastställandet bör bankinspektionen i första hand konsta— tera att upplysningar lämnats på de punkter, som enligt lagen måste regleras i fondbestämmelserna. En mera ingående prövning av inne- hållet i bcstämmelserna är dock inte avsedd att komma till stånd. En sådan skulle, som också utredningen påpekat, föra för långt och felak- "tigt kunna uppfattas som en garanti för bestämmelsernas lämplighet. Så till vida bör likväl en prövning ske, att fastställelse skall vägras, om fond- bestämmelserna innehåller villkor som är oskäliga för fondandelsägarna, t. ex. om ersättningen för förvaltningen bedöms som uppenbart för hög.

När det gäller möjligheterna att ändra redan fastställda fondbestäm- melser föreslår utredningen två olika förfaranden. För ändring av de för fondandelsägarna centrala bestämmelserna, dvs. riktlinjerna för fond- medlens placering, rätten att placera fondmedel i utländska värdepapper samt fondens utdelningspolitik, krävs enligt förslaget medgivande av samtliga fondandelsägare, varefter ändringsbeslutet skall underställas bankinspektionen för fastställelse. Andra ändringar, t.ex. i fråga om kostnadstillägg, ersättning till fondbolag eller förvaringsbank eller fon— dens bcteckning, skall få ske utan att andelsägarna hörs men efter till- stånd av bankinspektionen. I sistnämnda fall föreslås ändring träda i till- lämpning tidigast tre månader efter det tillståndet meddelats. Därigenom har fondandelsägare, som inte godtar ändringen, möjlighet att lösa in sin andel innan ändringen kommer att gälla.

Utredningens förslag att ändringar i fondbestämmelserna som gäller fondens placerings- eller utdelningspolitik skall kräva medgivande av samtliga fondandelsägare avstyrks av omkring halva antalet remissin- stanser. Det anförs bl. a. att regeln är orealistisk och i praktiken omöjlig- gör en ändring av de centrala bestämmelserna. Om inte alla fondandels- ägamas samtycke kan inhämtas, kan alternativet bli att fonden måste upplösas. Bankinspektionen ifrågasätter lämpligheten av en lagregel som bara synes ha den indirekta funktionen att inskärpa nödvändigheten för fondbolag att noggrant överväga fondbestämmelsernas utformning och innehåll när de första gången införs.

Remissinstanserna anvisar olika lösningar av frågan. Bankinspektio- nen m. fl. förordar som förutsättning för ändring av ifrågavarande fond- bestämmelser att en kvalificerad majoritet av andelsägarna godkänt ändringsbeslutet. Några instanser föreslår att beslutanderätten anförtros en god man eller godmansstyrelse, medan en del anser att inte heller för dessa ändringar bör krävas mer än att fondbolagets beslut fastställs av bankinspektionen.

För egen del vill jag anföra följande. Ändring av andra bestämmelser än sådana som rör fondens placerings- eller utdelningspolitik bör kunna ske utan hörande av Varje fondandelsägare men efter bankinspektionens

S Rikrdagen 1974. ] saml. Nr 128

• Sida 114
•  Original

Prop. 197 4: 128 114

tillstånd. På denna punkt instämmer jag alltså i utredningens förslag. Förslaget att ändring av centrala fondbestämmelser skall få ske först efter godkännande av samtliga fondandelsägare innebär emellertid enligt min mening ett alltför strängt krav. Som framförts i remisskritiken kan en sådan regel omöjliggöra ändringar i dessa hänseenden och kanske leda till att verksamheten fortsätts, trots att vissa för denna väsentliga ändringar hade bort göras, eller framtvinga en upplösning av fonden som inte är önskvärd från andra synpunkter. Jag kan därför inte godta utredningens förslag i denna del. De vid remissbehandlingen framförda förslagen att ändring i dessa fondbestämmelser skulle få ske endast efter godkännande av en majoritet av fondandelsägare eller efter beslut av en godmansstyrelse anser jag inte heller lämpliga, bl. a. därför att sådana förfaranden skulle kunna bli omständliga och kostsamma. Jag vill erinra om att fondbolaget skall vara aktiebolag och att det i princip är underkastat de regler för drivande .av ekonomisk verksamhet som uppställs i aktiebolagslagen med den skillnaden att i vissa fall strängare bestämmelser föreslås i aktiefondslagen. Som tidigare framhållits ligger häri en viss garanti för att beslut angående bolagets verksamhet sker på ett lagligt och ändamålsenligt sätt. Fondbolaget får anses ha den bästa överblicken över verksamheten och besitta den största sakkun- skapen i frågor som rör denna. En följd härav bör därför vara att bo- laget ges rätt att besluta om ändringar i fondbestänmelser som enligt bolagets bedömande inte längre tjänar sitt syfte. Jag förordar därför liksom några remissinstanser att fondbolaget ensamt skall ha rätt att besluta om ändring av fondbestämmelse utan att krav uppställs på medverkan av fondandelsägarna. Genom den av mig förordade lös- ningen med särskilda fondandelsägarrcpresentanter i fondbolagets sty- relse finns möjligheter för dessa ledamöter att särskilt beakta hithörande spörsmål. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelserna skall understäl- las bankinspektionen.

Den prövning som bankinspektionen skall göra när det gäller att god- känna ett beslut om ändring i fondbestämmelse bör enligt min mening vara än mer ingående än den prövning som görs när fondbestämmel- ser första gången fastställs. I sistnämnda fall har verksamheten ännu inte påbörjats. När däremot fråga uppkommer om ändring i fondbe— stämmelserna har aktiefonden bildats. Andelsägarnas kapitaltillskott till fonden har skett under de förutsättningar som angetts i fondbestämmel- serna och en ändring, som innebär t. ex. att fondens placeringspolitik ges en annan inriktning, kan ha stor betydelse för dem. Fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelse bör därför, som utredningen med re- missinstansernas instämmande också föreslagit, godkännas endast om inspektionen finner att ändringen är befogad och den föreslagna be- stämmelsen skälig för fondandelsägarna.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1974: 128 1 15

5.4.7 Tillstånd

I tidigare sammanhang har jag framhållit att utövandet av aktiefonds— verksamhet självfallet innebär att stora krav måste ställas på den som förvaltar fondegendomen. Dels rör förvaltningen ofta betydande värden, dels är det regelmässigt fråga om ett stort antal personer som investerat medel i en aktiefond. Dessa förhållanden ger naturligtvis anledning till särskild kontroll av att aktiefondsverksamhet inte utövas av ett förvalt- ningsi'öretag som ej är kompetent för uppgiften. Som villkor för rätt att utöva aktiefondsverksamhet bör därför, som utredningen och remissin- stanserna också funnit, krävas särskilt tillstånd. Som tidigare framhållits bör det ankomma på bankinspektionen att meddela tillstånd till verk— samheten. Avser fondbolag att utöva verksamhet, som äger samband mer aktiefondsverksamhet, bör också härför krävas tillstånd. Annan verksamhet än som nu nämnts bör fondbolag inte få utöva.

Ett fondbolags verksamhet tar ofta sikte på en enda aktiefond. Bo- lagets verksamhet kan emellertid också omfatta flera fonder. Inspektio- nens tillstånd bör alltså avse en eller i förekommande fall flera namn- givna fonder. Vid utökad verksamhet bör fordras nytt tillstånd. En an- nan fråga gäller, om fondbolag bör ha rätt att tillsammans med annat fondbolag utöva aktiefondsverksamhet beträffande en och samma fond. Frågan torde inte sakna praktisk betydelse, eftersom en fond väl kan tänkas anta sådana proportioner eller få en sådan utveckling att fondbo- laget kan finna skäl att dela verksamheten med annat fondbolag. En av grundförutsättningarna för att aktiefondsverksamheten skall utövas så att fondandelsägamas intresse tillvaratas är att fondegendomen hålls åt- skild från bolagets förmögenhet. Detta är nödvändigt, om man vill und- vika att de olika förmögenhetsmassorna blandas ihop och därigenom redovisning och kontroll försvåras. I viss mån samma skäl kan enligt min uppfattning anföras för att inte tillåta att samma fond förvaltas av flera fondbolag. Även rent praktiska synpunkter kan åberopas mot en sådan gemensam förvaltning. Det kan sålunda inte vara lämpligt att två bo- lagsledningar var för sig skall självständigt överlägga och besluta i frågor som rör samma fond. Skulle aktiefondsverksamheten behöva delas bör det kunna ske internt inom bolaget. Jag föreslår således att i lagen stad- gas förbud för flera fondbolag att samtidigt utöva aktiefondsverksamhet beträffande samma fond.

Utredningen föreslår att bankinspektionen vid tillståndsgivningen skall pröva, om de förutsättningar för tillstånd som anges i lagen är uppfyllda. Någon behovsprövning eller annan liknande bedömning av diskretionärt slag skall enligt förslaget däremot inte göras. Samtidigt som förslaget tillstyrks av remissinstanserna understryker flera av dessa att bankinspektionen vid tillståndsprövningen inte skall gå in på diskre- tionära prövningar av tillståndsansökningar, t. ex. behovsprövning.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1974: 128 116

Ett av de viktigaste syftena med en lagstiftning om aktiefonder är att bereda rättsskydd för dem som investerar medel i sådana fonder. För att tillgodose detta syfte bör en första förutsättning för tillstånd vara att bo- laget registrerats som aktiebolag enligt aktiebolagslagen, varigenom bola- get i egenskap av juridisk person kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Ett aktiebolag under bildning torde i och för sig vara oförhindrat att börja sin verksamhet genom ställföreträdares handlande (28 och 29 55 aktiebolagslagen) innan registrering skett. Från säker- hetssynpunkt skulle det emellertid inte vara lämpligt att fondandelar började säljas innan bolagets kapital svarar mot de förbindelser som styrelsen ingått för bolagets räkning. Även andra olägenheter kunde uppkomma med en för tidig fondandelsförsäljning, t. ex. att det tilläm- nade bolagets firma, som bl. a. skall finnas angiven i fondbestämmel- serna, ändras vid konstituerande stämma och sedermera inte godkänns av registreringsmyndigheten. Bankinspektionen bör pröva att den för fondbolaget gällande bolagsordningen överensstämmer med reglerna i den nu föreslagna lagen. Av lämplighetsskäl bör inspektionen också i samband med tillståndsgivningcn fastställa fondbestämmelser för den eller de aktiefonder som bolaget avser att förvalta.

Eftersom verksamheten i hög grad kommer att vila på allmänhetens förtroende, bör, som utredningen och remissinstanserna funnit, gälla att bolaget inte finnes olämpligt att utöva verksamheten. Enligt min upp- fattning räcker det emellertid inte att ställa ett sådant krav. Möjlighet bör finnas att vägra tillstånd i fall då vederbörandes olämplighet inte kan anses klarlagd men berättigade tvivel ändå kan finnas i fråga om sö- kandebolagets förutsättningar att driva verksamheten i överensstäm- melse med fondandelsägamas intressen. Jag förordar med hänsyn härtill att som villkor för tillstånd bör krävas att fondbolaget finnes lämpligt att utöva verksamheten. En förutsättning för att detta villkor skall anses uppfyllt är att en prövning i detta hänseende sker från tillsynsmyndighe- tens sida. Som ett led i prövningen bör därvid ingå att granska bolagets organisation och uppläggningen av verksamheten. Även sakkunskapen, erfarenheten och lämpligheten i övrigt hos de personer som skall handha verksamheten bör bli föremål för inspektionens prövning. Lämplighetsprövningen bör dock inte omfatta en prövning av behovet av den tillämnade verksamheten. Skulle det visa sig nödvändigt att i nå- gon utsträckning begränsa det slag av verksamhet som nu är i fråga bör det ske lagstiftningsvägen och först efter en samlad bedömning av vunna erfarenheter av den nu föreslagna lagstiftningen.

Vid sidan av den egentliga aktiefondsverksamheten kan fondbolaget, som nämnts, tänkas utöva annan verksamhet som har samband med ak- tiefondsverksamheten. Exempel på sådan verksamhet kan vara försälj- ning av fondandelar mot erläggande av regelbundna delbetalningar un- der en viss tidsperiod. Det kan ibland vara tveksamt, om dessa försälj-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1974: 128 117

ningsformer är att anse som ett led i aktiefondsverksamheten. Sparpla- ner av nu åsyftat slag kan emellertid vara sparfrämjande och till fördel för andelsägaren. Det är i dessa fall av vikt att sparmedel och värdepap- per förvaras på ett betryggande sätt och att systemet inte blir onödigt kostnadskrävande. För sådan verksamhet bör därför enligt min mening krävas särskilt tillstånd av bankinspektionen. Verksamhet som har ett naturligt samband med aktiefondsverksamit-eten bör tillåtas, om bank- inspektionen finner att den är förenlig med andelsägarnas intressen. Enligt utredningens förslag skall bankinspektionen kunna återkalla tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet, om förutsättningar för tillstån- det ej längre föreligger. Enligt 14 & lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsvcrksamhet är tillstånd, som meddelats annat aktiebolag än bank att utöva fondkommissionsrörelse, förfallet, om bolaget för- lorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det att den blev känd. En motsvarande insol- venssituation för fondbolag bör enligt utredningen kunna utgöra grund för återkallande av tillstånd att utöva verksamheten. Återkallelse bör också kunna ske, om bolaget visat sig olämpligt att utöva aktiefonds- verksamhet genom att överträda bestämmelserna för verksamheten eller eljest utöva den på ett sätt som uppenbart inte är förenligt med an-

delsägarnas intresse. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och jag tillstyrker det.

5.4.8 Fondbolagets åligganden

Enligt Europarådets riktlinjer skall ett fondbolag förvalta aktiefonden i överensstämmelse med dessa och fondbestämmelserna för fonden. Bo- laget handlar i eget namn och skall därvid ange den aktiefond som bola— get företräder. Någon direkt motsvarighet till dessa regler finns inte i OECD:s riktlinjer.

I samband med att jag anfört allmänna synpunkter på fondbolagets konstruktion har jag framhållit betydelsen av att medel som investerats i en aktiefond förvaltas på betryggande sätt. Av intresse är härvid hur reglerna om fondbolagets förvaltningsfunktion utformas. Utredningens förslag förutsätter att fondbolaget är primärt ansvarigt för förvaltning- en av fonden. I förhållandet mellan fondbolag, andelsägare och förva- ringsbank kommer förvaringsbanken enligt förslaget att ha den mera passiva uppgiften att förvara fondens tillgångar och se till att dessa inte används för ovidkommande ändamål. Fondbolaget har som den aktiva parten att börja verksamheten genom att utse förvaringsbank, organisera försäljningen av andelar och därefter förvalta den eller de fonder som bolaget bildat. I förvaltningen ingår att placera fond- medlen i aktier eller andra värdepapper och att vidta åtgärder för fondens bibehållande och förkovran, t.ex. omplaceringar, utnyttjande av teckningsrätter etc. För att klargöra förvaltningsfunktionens omfatt-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1974: 128 118

ning och bolagets befogenheter som förvaltare föreslår utredningen att det särskilt anges i lagen att det åligger fondbolag att under iakttagande av vad i lagen eller eljest finns stadgat och i överensstämmelse med gäl- lande fondbestämmelser självständigt och i eget namn förvalta fond som bolaget bildat. Bolaget får därvid förfoga över all egendom som in- går i fonden och utöva alla ur egendomen härflytande rättigheter, inbe- gripet utövande av rösträtt för aktier i fonden. Utredningen föreslår också att i lagen sägs ut att bolaget vid förvaltningen skall handla ute- slutande i fondandelsägamas gemensamma intresse.

Ett fondbolag skall givetvis tillse att aktiefondsverksamheten utövas i överensstämmelse med gällande lag och fondbestämmelser. Utred- ningens förslag att i lagen ange att fondbolaget skall iaktta såväl den föreslagna lagen och annan lag som gällande fondbestämmelser ut- trycker därför endast vissa självklara förhållanden. Dessa bolagets all- männa skyldigheter behöver enligt min mening inte anges i lagtexten. För att fondbolaget skall kunna uppfylla nu berörda krav är det emel- lertid av betydelse att bolaget erhåller ett generellt bemyndigande att på fondandelsägamas vägnar sköta sådana göromål som hänger sam- man med förvaltningen av aktiefonden. Genom att köpa andelar i aktiefond har andelsägarna avsett att överlåta aktieplaceringar och liknande frågor till fondbolaget för att få en sakkunnig förvaltning av det kapital som de investerat i fonden. Det bör därför klart framgå av lagen att fondbolaget företräder fondandelsägarna i frågor som rör aktiefonden. Denna rätt för fondandelsägarna att få sina angelägen- heter, såvitt rör fonden, skötta av fondbolaget innebär samtidigt en skyldighet för bolaget att i alla frågor som rör fonden handla på fond- andelsägamas vägnar.

När det gäller fondbolagets åligganden vid förvaltningen följer av all- männa rättsregler att denna skall skötas på ett sätt som bäst gagnar fond- andelsägarna. Under normala förhållanden ligger det också i fondbola- gets intresse att fondförmögenheten ökar genOm tillskott av kapital från nya andelsägare. Självfallet är det en förutsättning för fondens tillväxt att fondbolagets verksamhet åtnjuter förtroende hos allmänheten. Efter- som det emellertid inte kan uteslutas att ett fondbolag vid förvaltningen skulle kunna ta ovidkommande hänsyn, t. ex. genom att köpa vissa aktier för att stödja kursen till förmån för intressenter i bolaget, anser jag, i lik— het med utredningen och remissinstanserna, att det i lagen bör anges att fondbolaget vid förvaltningen av fonden uteslutande skall handla i fond- andelsägamas gemensamma intresse. En motsvarande föreskrift finns också i Europarådets riktlinjer.

Utredningens förslag beträffande omfattningen av bolagets förvalt- ningsfunktion har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag till- styrker att bolagets befogenheter anges i lagen så, att bolaget vid förvalt- ningen förfogar över den egendom som ingår i fonden och utövar dc

• Sida 119
•  Original

Prop. 1974: 128 119

rättigheter som härflyter ur egendomen. Härigenom kommer fondbola- get att. vid utövandet av förvaltningen och därmed sammanhängande funktioner, företräda fondandelsägarna "gemensamt i frågor som rör fonden.

En särskild fråga som i vissa länder visat sig vara kontroversiell är, om och av vem rösträtten för de aktier som ingår i en aktiefond skall utövas. l Europarådets riktlinjer har överlämnats till vederbörande med- lemsland att självt avgöra hur frågan skall lösas. I kommentaren fram- hålls att rösträttens utövande, som har nära samband med de inhemska bolagsrättsliga bestämmelserna, f.n. kan ha olika utformning i med- lemsländernas lagstiftning. I såväl Europarådets som OECD:s riktlinjer finns emellertid föreskrifter, som förutsätter att ett fondbolag kan utöva rösträtt för aktierna i en aktiefond.

Olika möjligheter står till buds när det gäller att lösa frågan om ut- övande av rösträtten. Antingen kan denna utövas av fondandelsägarna eller representanter för dessa eller överlåtas på fondbolaget eller också kan den helt förbjudas. Alternativet att låta fondandelsägarna utöva rösträtten erbjuder enligt utredningen vissa svårigheter. Det är sålunda uppenbarligen omöjligt att låta varje innehavare av fondandel rösta för den på honom belöpande andelen av aktierna i fonden. Utredningen avvisar av praktiska skäl en lösning som ger andelsägarna möjlighet att utöva rösträtten genom t. ex. en representationsförsamling. När det gäl- ler möjligheten att låta fondbolaget utöva rösträtten för aktierna i en aktiefond framhåller utredningen faran för maktkoncentration, om fond- företaget skulle få sådan rösträtt. Faran för en sådan maktkoncentration skulle bli desto större, om de intressen som står bakom fondföretaget också utövar inflytande över särskilda företagsgrupper inom näringslivet. Utredningen anser dock att riskerna i maktkoncentrationshänseende inte bör överdrivas när det gäller svenska aktiefondsföretag, eftersom man knappast inom överskådlig tid kan räkna med en sådan ökning av aktie- fonderna att dessa kan bli av nämnvärd betydelse från nu angiven syn— punkt. Utredningen anser bl. a. på grund härav att det saknas anledning att förbjuda fondbolagen att utöva rösträtt för aktierna i fonderna. En ytterligare möjlighet att lösa rösträttsfrågan är att helt förbjuda röstning för aktierna i fonderna. Utredningen anför dock att, om rösträtten över huvud taget inte kan utövas, fondandelsägamas intressen inte alls kom- mer att bli företrädda vid bolagsstämmoma, vilket skulle kunna vara till betydande nackdel för dem, bl. a. när det gäller fastställande av ett bo- lags utdelningspolitik. En sterilisering av rösträtten för en del av ak- tierna skulle vidare kunna medföra att de övriga aktierna i bolaget fick ett ökat röstvärde i förhållande till aktiestocken. Härigenom skulle innehavare av en större minoritetspost av aktier lättare ensamma kunna utöva bestämmanderätten i bolaget, något som utredningen i och för sig finner mindre önskvärt.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1974: 128 120

Utredningen har vid sina överväganden av frågan stannat för att före- slå att rösträtten skall få utövas av fondbolaget. Samtliga remissinstanser utom en har godtagit förslaget. För egen del vill jag anföra följande. Enligt vad jag förordat i det föregående skall fondandelsägarna gemen— samt äga den aktiefond, i vilken de förvärvat sina andelar. En naturlig följd härav är att fondandelsägarna också erhåller möjlighet att själva eller genom representanter för dem utöva rösträtt för de i fonden in- gående aktierna. Med hänsyn främst till att aktiefonden är fondandels- ägamas gemensamma egendom borde i första hand eftersträvas en lös— ning som ger möjlighet för fondandelsägarna att själva disponera över rösträtten för aktierna i fonden. Det torde dock, som utredningen och flertalet remissinstanser funnit, vara förenat med betydande svårigheter att hitta en praktiskt hanterlig och inte alltför kostnadskrävande form för att låta andelsägarna själva utöva rösträtten. Jag kan därför inte förorda en sådan lösning.

Å andra sidan kan det inte vara riktigt att överlåta de möjligheter till inflytande som rösträtten innebär till andra än sådana som kan anses direkt representera fondandelsägarna. Det bör vara möjligt att ge repre- sentanter för fondandelsägarna en avgörande bestämmanderätt i denna fråga i stället för att sterilisera rösträtten för de i fonden ingående ak- tierna eller generellt avhända fondandelsägarna allt inflytande över rösträtten. Jag har i det föregående förordat att i fondbolagets styrelse skall ingå ett visst antal ledamöter som representanter för fondandels— ägarna, beroende på det antal ledamöter som styrelsen skall bestå av. Dessa särskilda ledamöter bör ha rätt att med bindande verkan för fondbolaget besluta att rösträtt skall utövas eller utövas på visst sätt eller att rösträtten inte alls skall utövas. Härigenom erhåller fondandels- ägarna via dessa styrelseledamöter möjlighet att utöva ett avgörande in- flytande i rösträttsfrågan. Genom styrelseledamöternas allmänna skyl- dighet att vid förvaltningen av aktiefond handla uteslutande i fond— andelsägarnas gemensamma intresse och bankinspektionens fortlöpande övervakning av förvaltningen torde en tillfredsställande garanti finnas för att rösträtten inte kommer att missbrukas.

Vid förvaltningen av fonden skall fondbolaget handla i eget namn. Eftersom det klart bör framgå när bolagets handlande sker för fonden föreslår jag också, i överensstämmelse med Europarådets rekommenda- tion, att i lagen intas en uttrycklig föreskrift att bolaget därvid skall ange fondens beteckning.

För att man skall kunna hindra obehöriga förfoganden från fondbo- lagets sida är det av väsentlig betydelse att tillgångarna i fonden förva- ras åtskilda från fondbolagets förmögenhet. Fondegendomen bör därför inte förvaras hos fondbolaget utan, som utredningen föreslagit och som jag kommer att närmare behandla i det följande, hos en "särskild förva- ringsbank. Utredningen föreslår, med instämmande av remissinstan-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1974: 128 121

serna. en uttrycklig föreskrift om skyldighet för fondbolaget att hålla egendomen avskild. För egen del instämmer jag självfallet i de princi- piella tankegångar som ligger bakom förslaget. Om, som jag föreslagit, aktiefonden betraktas som en fondandelsägarna tillhörig förmögenhets- massa och förbud stadgas mot att utmäta egendom som ingår i fonden, ligger det i sakens natur att fondegendomen måste hållas åtskild från fondbolagets tillgångar. Den av utredningen föreslagna lagregeln fyller med hänsyn härtill endast uppgiften som en redovisningsbestämmelse. En sådan bestämmelse behöver inte ingå i den nu föreslagna lagen. Däremot anser jag att lagen bör innehålla ett uttryckligt förbud för fondbolag mot att omhänderha egendom som ingår i en aktiefond. I princip skall bolaget inte ha i sin besittning vare sig kontanter eller annan egendom som hör till fonden. Medel, som inflyter vid försälj— ning av fondandelar, bör bolaget av praktiska skäl dock få ta emot. Medlen bör emellertid överföras till förvaringsbanken utan dröjsmål.

Enligt utredningens förslag skall de medel som ingår i en värdepap- persfond så snart det bedöms lämpligt användas för placering i värde- papper, i clen mån behov inte föreligger av likvida medel. Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanserna. En del anser dock att en sådan bestämmelse inte behövs. I och för sig kan det synas onödigt att i lagen ge särskilt uttryck åt fondbolagets allmänna roll av värdepappersplacc— rare, eftersom denna förvaltningsfunktion i huvudsak torde framgå redan genom de inledande bestämningarna av begreppen aktiefond och aktiefondsverksamhet. Även av de för varje aktiefond fastställda fondbestämmelserna torde bolagets funktion i detta hänseende framgå. Å andra sidan kan det vara till fördel att det av lagen framgår att fond- medlen, så snart det anses lämpligt, skall placeras i värdepapper, i den utsträckning bolaget inte finner behov föreligga av likvida medel. Ge- nom sistnämnda tillägg klargörs att det efter bolagsledningcns bedöm- ning bör kunna ligga en viss reserv av likvida medel i fonden för att möta eventuella krav på omedelbar utbetalning antingen det gäller placeringar, utdelning till fondandelsägarna eller inlösen av fondandelar etc. Jag förordar därför att i lagen införs ett stadgande av det innehåll utredningen föreslagit. Detta innebär bl. a. att fondbolaget skall kunna efter en marknadsmässig bedömning sälja vissa värdepapper och låta likviden innestå på bankräkning i avvaktan på ett lämpligt tillfälle för en reinvestering.

För f ondandelsägarna är det av betydelse att de medel som ingår i en aktiefond placeras under så betryggande former som möjligt. För att fondandelar omgående skall kunna lösas in bör de värdepapper i vilka medlen placeras lätt kunna omsättas i pengar. Värdepapperens mark- nadsvärde måste också lätt kunna fastställas för att fondens och därmed fondandelarnas värde fortlöpande skall kunna beräknas. Med hänsyn till de krav som således måste ställas på placeringarna, föreslår utredningen

• Sida 122
•  Original

Prop. 197 4: 128 122

att bara vissa slag av värdepapper får förvärvas till fonden. I princip uppställs som villkor för förvärv av svenska värdepapper att de är note- rade vid Stockholms fondbörs eller på Svenska fondhandlareföreningens lista. När det gäller utländska värdepapper föreslår utredningen att sådana får förvärvas bara om det är tillåtet enligt fondbestämmelserna och om papperen är föremål för handel och notering vid större fond— börs. Som tillåtna förvärv föreslås också värdepapper som inom en nära framtid förutsätts bli introducerade på fondbörs eller föremål för börshandel. Enligt förslaget får dessutom skattkammarväxlar för- värvas för kortvarig placering av likvida medel.

Remissinstanserna delar allmänt uppfattningen att endast värdepap- per vars värde lätt kan fastställas och som lätt kan säljas bör få ingå i en fond. Som regel godtar man också de föreslagna placeringsobjekten. Förslaget är i huvudsak förenligt med Europarådets och OECD:s rikt- linjer. Jag delar utredningens synpunkter på placeringarna och kan i princip ansluta mig till förslaget i vad det avser tillåtna placeringsobjekt. Jag förordar dock vissa jämkningar i fråga om tillåtna förvärv samt en utsträckning av tidsfristen för innehav av onoterade värdepapper. Till dessa frågor återkommer jag i specialmotiveringen.

Ett av ändamålen med aktiefondsverksamheten är att åstadkomma en riskspridning av värdepappersinnehavet genom att kapitalet i en aktie- fond investeras i värdepapper utgivna av olika, från varandra fristående före-tag. Utredningen har inte funnit anledning att i lagen uttryckligen ange att förmögenhetsförvaltningen skall ske med iakttagande av princi- pen om riskfördelning. Frågan har inte heller berörts vid remissbehand- lingen. För egen del finner jag emellertid denna princip vara av sådan betydelse för aktiefondsverksamheten att den bör komma till klart ut- tryck i lagen. Jag förordar därför en bestämmelse av innehåll att fond- bolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intresset av risk— spridning lämplig sammansättning av värdepapper.

f syfte att förhindra att nämnda princip om riskfördelning åsido- sätts föreslår utredningen att värdepapper med en och samma utfärdare inte får mot vederlag förvärvas till aktiefond, om förvärvet kommer att representera mer än fem procent av fondens värde. Genom den före- slagna procentuella gränsen tvingas ett fondbolag således att sprida ut innehaven i en fond på åtminstone tjugo olika företags aktier. Efter medgivande av bankinspektionen skall denna gräns emellertid kunna få överskridas intill högst tio procent av fondvärdet beträffande viss eller vissa utfärdares värdepapper. Gränserna fem resp. tio procent får enligt förslaget överskridas i samband med nyemissioner. Den del av aktierna som inte inom sex månader efter förvärvet kunnat inrymmas inom de tillåtna gränserna skall därefter avyttras.

De fördelningsregler utredningen föreslagit har väckt viss kritik. Ett

• Sida 123
•  Original

Prop. 1974: 128 123

25-tal instanser anser reglerna alltför snäva. Som skäl för en höjning av femprocenttalet åberopas bl. a. att den svenska värdcpappersmarknaden är begränsad och att det därför kan vara svårt att välja ut minst tjugo lämpliga aktieposter. Det befaras också att femprocentsregeln kan för- svåra omplaceringar och konsolideringar och bli ett hinder för upp- komsten av fonder med olika placeringsinriktning.

[ Europarådets riktlinjer rekommenderas en begränsningsregcl som innebär att placeringar i värdepapper med samma utfärdare inte får överstiga fem procent av fondens tillgångar. Om gränsen överskrids av andra anledningar än köp av värdepapper, skall innehaven inom ett år nedbringas till föreskriven storlek. Enligt OECD-reglerna får sådana placeringar göras upp till femton procent av fondtillgångarna. Beräk- ningen av innehavens storlek skall göras vid tidpunkten för förvärvet men relationerna behöver inte vidmakthållas därefter.

Jag anser att den vid remissbehandlingen framförda kritiken mot den av utredningen föreslagna femprocentsregeln är värd beaktande. Den svenska värdepappersmarknaden är, till skillnad från förhållande- na på många håll i utlandet, enligt min mening inte av tillräcklig om- fattning för att medge möjlighet till en tillfredsställande placering i lämp- liga värdepapper, om gränsen för förvärv av samma värdepapper sätts så lågt som vid fem procent av fondvärdet. Jag föreslår därför att värde- papper med samma utfärdare inte får förvärvas till en aktiefond i så- dan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden, som utfärdats av honom, genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Under vissa omständigheter kan särskild anledning förekomma för fondbolaget att överskrida denna gräns. Detta kan vara fallet bl. a. om bolagets placering i värdepapper är inriktad på en viss bransch eller om förvärv av värdepapper från ett visst, begränsat antal företag bedömts som särskilt förmånligt. I detta fall bör bankinspektionen kunna medge att tioprocentsgränsen överskrids. En naturlig följd av tioprocentsregeln blir att också innehavet av statsobligationer och andra guldkantade värdepapper kommer att maximeras. Jag finner inte nu anledning att undanta sådana papper från det allmänna kravet på för- delning av värdepappersinnehavcn i fonderna.

En särskild fråga utgör det av utredningen föreslagna undantaget från de angivna procentgränserna i samband med emissioner. Till detta spörsmål återkommer jag i specialmotiveringen.

Ett fondbolag kan, om rösträtten utövas, på grundval av fondandels- ägamas kapitaltillskott få möjlighet att utöva ett betydande inflytande i de företag, vars aktier ingår i fonderna. För att hindra en från sam- hällssynpunkt mindre önskvärd maktkoncentration inom näringslivet och söka skapa garantier för att fondbolagets inflytande inte blir alltför stort föreslär utredningen den begränsningsregeln att i de fonder som ett fondbolag förvaltar får ingå sammanlagt högst fem procent av

• Sida 124
•  Original

Prop. 1974: 128 124

aktierna i ett och samma aktiebolag eller, om aktierna har olika röst- värde, aktier motsvarande högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier i aktiebolaget. Om samme ägare eller samma intressen finns bakom flera fondbolag, skall enligt förslaget samtliga fonder som bola- gen förvaltar betraktas som en enhet, så att därvid det sammanlagda in— nehavet av aktier i ett och samma företag får uppgå till högst fem pro- cent av aktiestocken resp. röstvärdet för aktierna.

Utredningens förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Några instanser anser emellertid att be- stämmelserna under vissa förhållanden kan skada fondandelsägamas in- tressen, bl. a. om ett fondbolag förvaltar flera fonder eller vid samman— slagning av fonder. Det framhålls också att begränsningen kan försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv "delta i mindre och medelstora företags finansiering. För egen del får jag anföra följande. Grundtanken i utredningens förslag, som också motsvaras av föreskrif— tcr i Europarådets och OECD:s riktlinjer, är att förhindra att ett fond— bolag genom att utöva rösträtt för aktier i aktiefonder som bolaget för- valtar får alltför stort inflytande i ett aktiebolag. Som framgår av det föregående föreslår jag att beslutanderätten i fråga om rösträtt för aktier i fonderna skall tillkomma uteslutande de ledamöter i fondbolagets styrelse som utsetts att företräda fondandelsägarna. Härigenom försva- gas i viss mån det motiv som förestavat utredningens förslag. Ett stort engagemang i ett och samma företag kan emellertid vara mindre önsk- värt också av andra skäl än syftet att motverka maktkoncentration. En regel som medför att högst fem procent av aktierna i ett bolag får ingå i en fond kan bl. a. bidra till riskfördelningen inom fonden. Jag anser därför att det finns fog för att i lagen införa bestämmelser av i huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, skall bestämmelserna avse det sammanlagda fondinnehavct av aktierna i fråga. Möjligheterna att genom aktiefonds- verksamhet bidra till finansieringen av mindre företag torde i praktiken komma att bli begränsade. eftersom normalt endast börsnoterade och på fondhandlarlistan upptagna aktier kommer att ingå i aktiefonder.

Utredningen föreslår att egendomen i en aktiefond inte skall få pant— sättas eller överlåtas som säkerhet och att avtal i strid mot detta förbud skall vara ogiltigt. Åtskilliga remissinstanser anser dock att det före- slagna förbudet mot pantsättning är alltför strängt. Det framhålls att fondförvaltningen härigenom kan betagas möjligheten att fullt utnyttja placeringstillfällen i samband med nyteckningar eller marknadsintrodu- eeringar av aktier som inte tidigare noterats. Eftersom dessa tillfällen inte kan beräknas på förhand, föreligger svårigheter att planera verk- samheten så att det alltid finns en likviditetsreserv i fonden för sådana ändamål. Instansema förordar därför en begränsad belåningsrätt för ak- tiefondernas del. I ett remissyttrande föreslås att bankinspektionen skall

• Sida 125
•  Original

Prop. 1974: 128 125

erhålla möjlighet att ge tillstånd till pantsättning efter prövning från fall till fall.

[ Europarådets riktlinjer uppställs förbud för fondbolag att ta upp lån för fondens räkning, om syftet är att förvärva värdepapper för att öka fondens portfölj. Lån för andra ändamål får däremot upptagas enligt medlemsstaternas bestämmande, men i så fall endast om det sker för särskilt fall och intill högst tio procent av fondvärdet. OECD:s reg- ler medgcr däremot lånerätt i princip. En aktiefond får dock inte belas- tas med utestående lån till belopp som överstiger tjugo procent av fond- tillgångarna. För egen del anser jag att fondverksamheten normalt inte bör utövas med hjälp av upplånat kapital. Huvudregeln bör därför vara att ett fondbolag inte får ta upp lån för att kunna utöva aktiefondsverk- samheten. Inte hcller bör pantsättning få ske av egendom som ingår i fonden. Som påpekats från flera håll vid remissbeliandlingen kan det emellertid i vissa lägen vara förmånligt för fondandelsägarna, om ett fondbolag har möjlighet att ta upp krediter för en aktiefond. Jag för- ordar därför att, om särskilda skäl föreligger, bankinspektionen får medge att lån får tas upp i aktiefondsverksamheten eller att pantsätt- ning får ske av egendom som ingår i fonden. Normalt torde det bli fråga om upptagande av ett vanligt penninglån mot säkerhet av tillgångar i fonden. Lånerätten bör i enlighet med OECD:s rekommendation be- gränsas till högst tjugo procent av värdet av den egendom som ingår i fonden. Motsvarande bör gälla i fråga om pantsättning. Hänsynen till fondandelsägamas trygghet kräver att lån eller pantsättning inte under några förhållanden bör tillåtas under längre tid. Tiden bör normalt inte få överstiga ett år. Härigenom kommer s.k. leveraged funds inte att kunna bildas. Värdepappersinnehavet i sådana fonder är, som tidigare angetts, till stor del uppbyggt med anlitande av lånat kapital. Jag anser sålunda, med hänsyn till de risker för fondandelsägarna som kan uppstå i en fallande marknad, att fonder av detta slag inte bör få förekomma. När det gäller lånets löptid kan emellertid ettårsgränsen i vissa fall framstå som alltför snäv. Bankinspektionen bör därför kunna medge förlängning av lånetiden.

5.4.9 Förvaringsbank

Utredningen föreslår att all egendom som ingår i en aktiefond. skall omhänderhas av en bank eller motsvarande kreditinstitut som utses sär- skilt för detta ändamål. Sådan bank eller liknandc institut föreslås få be- teckningen förvaringsbank. Som allmänna krav på en förvaringsbank bör gälla att den har tillgång till väl kvalificerad personal med erfaren- het av förmögenhetsförvaltning. Utredningen föreslår därför att till för- varingsbank bör få utses endast sådan kreditinrättning som står under bankinspektionens tillsyn och har notariatavdelning. Om det finns sär- skilda skäl, bör även annat företag som står under inspektionens tillsyn kunna utses till förvaringsbank efter medgivande av Kungl. Maj:t.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1.974: 128 126

En förvaringsbanks uppgifter är enligt utredningen att uppbära alla medel som ingår i en aktiefond och att ombesörja alla utbetalningar ur fonden. De medel som inbetalas till fonden skall uppbäras direkt av för- varingsbanken och får inte omhändertas av fondbolaget. Medlen skall sättas in på särskild bankräkning. Värdepapper som ingår i fonden skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. Förfoganderätten över fond- egendomen tillkommer emellertid som förut nämnts fondbolaget. För att så långt som möjligt säkerställa att fondmedlen används på ett riktigt sätt föreslår utredningen att förvaringsbanken får betala ut medel som ingår i aktiefond endast när fondbolagets beslut om utbetalning avser så- dant ändamål som bolaget enligt lagen har rätt att besluta om. Den kontrollerande funktion som skall åvila förvaringsbanken måste enligt utredningen helt ligga på det formella planet och innefattar alltså inte någon lämplighetsprövning i fråga om fondbolagets beslut.

Utredningens förslag beträffande förvaringsbank och dess uppgifter har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remiss- instanserna. För egen del vill jag anföra följande. Ett väsentligt syfte med en lagstiftning om aktiefonder är att skapa tillfredsställande garantier för att den egendom som ingår i aktiefond alltid hålls avskild från det förvaltande bolagets tillgångar och i övrigt förvaras på ett för fondandelsägarna betryggande sätt. Bestämmelser i dessa hänseenden är nödvändiga för att hindra eller försvåra att fondbolaget obehörigen förfogar över fondegendomen eller vidtar dispositioner som strider mot fondandelsägamas intressen. Enligt min mening tillgodoser de av utred- ningen föreslagna reglerna i stort sett de krav som måste ställas. Reg- lerna överensstämmer också med de av Europarådet antagna riktlin- jerna. I OECD:s rekommendation anges, att en aktiefonds tillgångar och bevis om tillgångar skall förvaras på sätt som tillsynsmyndigheten finner godtagbart. Jag förordar med hänsyn till det anförda att lagen, såvitt av- ser förvaringsbank och dess uppgifter, utformas i huvudsak enligt utred- ningens förslag.

I fråga om vilka företag som kan utses till förvaringsbank vill jag anföra följande. Jag har nyss framhållit att fondegendomen skall förva- ras på ett betryggande sätt och åtskild från det förvaltande bolagets till- gångar. Till förvaringsbank får enligt utredningens förslag utses kredit- inrättning, som står under bankinspektionens tillsyn och har notariatav- delning, och dessutom annat företag som står under inspektionens till- syn, om Kungl. Maj:t medger det på grund av särskilda skäl. Undan— tagsregeln torde närmast avse fondkommissionär enligt lagen om fond— kommissionsrörelse och fondbörsvcrksamhet. Enligt min mening innebär emellertid den föreslagna dispensbestämmelsen att förutsättningarna för en effektiv kontroll över förvaringen av fondegendomen minskar. Nå- got angeläget behov av att anlita annat företag än bankinstitut, dvs.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1974: 128 127

affärsbank, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen, tor- de knappast föreligga. En förvaringsbanks uppgifter är normalt av den omfattningen och karaktären att det synes mest ändamålsenligt från så- väl andelsägarnas som fondbolagets synpunkt att uppdraget att förvara fondegendomen anförtros endast bankinstitut. Jag förordar därför att till förvaringsbank får utses endast bankinstitut. Detta bör vara svenskt, dvs. vara bildat enligt svensk lag. Som några remissinstanser påpekat kan det finnas praktiskt behov av att för en fond utse flera förvaringsbanker. Om särskilda skäl föreligger, bör bankinspektionen därför kunna medge att flera förvaringsbanker utses för samma fond.

Frågan om det behövs något formellt krav på att förvaringsbank alltid skall ha notariatavdelning behandlas i speciahnotiveringen till 26 5. Till vissa andra frågor, bl. a. möjligheten att förvara värdepapper i utländskt förvaringsinstitut, återkommer jag också i specialmotiveringen.

5.4.10 Fondandel och fondandelsbevis m. m.

Den som investerar pengar i en aktiefond skall erhålla rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Andelens värde är vid varje tillfälle beroende av fondens storlek och antalet fondandelar. Det- ta antal kan växla ständigt vid den öppna fondtyp som jag förordat. Som utredningen framhållit kan ett sådant förhållande med ständiga ändringar i fondandelsvärdct inte möta betänkligheter under förutsätt- ning att varje andel i en aktiefond alltid har samma värde som alla andra andelar i samma fond. Jag förordar därför att det i lagen föreskrivs att alla andelar i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

I fråga om beräkningen av fondandels värde bör, som utredningen föreslagit, i lagen anges att värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandelar. Fondtillgångarna består av värdepapper och medel som tillförs fonden samt avkastning av sådan egendom. Fondens värde erhålls sedan de skulder som belöper på fon- den avdragits från fondtillgångarna. Värderingen av de värdepapper som ingår i fonden bör ske med ledning av det för varje värdepapper gällan- de marknadsvärdet. Det bör åligga fondbolaget att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. Jag förordar vidare att i lagen anges att, i den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelserna, vissa tillägg till fondandelsvär- det får göras vid försäljning av fondandel och vissa avdrag från fond- andelsvärdet får ske vid inlösen av fondandel. De nu angivna frågorna behandlas närmare i specialmotiveringen.

Den som insatt medel i en aktiefond skall, som nyss nämnts, erhålla rätt till andel i fondens värde. Till bevis härom skall enligt utredningens förslag utfärdas ett s.k. fondandelsbevis. Utredningen har diskuterat olika uppfattningar i fråga om den rättsliga karaktären av ett sådant bevis. Resultatet av utredningens diskussion kan sammanfattas så att

• Sida 128
•  Original

Prop. 1974: 128 128

fondandelsbevisen är att betrakta som ett slags värdepapper men att de inte helt kan inordnas i någon nu befintlig kategori av värdepapper. Utredningen vill därför närmast betrakta fondandelsbevisen som värde- papper av speciell art (”sui generis”). Den rätt de medför får sitt innehåll genom den föreslagna lagen och de för varje fond gällande fondbestäm- melserna.

i fråga om fondandelsbevisens form har utredningen funnit att an- delsbevis ställda till viss man inte lämpar sig för den allmänna omsätt- ning för vilken de närmast är avsedda. Utredningen föreslår därför att fondandelsbevis skall vara ställda till innehavaren eller till viss man eller order. Enligt utredningen skall de regler som gäller för löpande skulde- brev i så stor utsträckning som möjligt göras tillämpliga på fondandels- bevis. Detta gäller bl. a. reglerna i skuldebrevslagen om legitima- tion och s. k. godtrosförvärv.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag om fondandelsbevisens form och innehåll. Någon instans har emel- lertid funnit det vara mindre lämpligt att andelsbevis kan ställas till innehavaren bl. a. därför att fondbolaget därigenom avhänder sig möj— ligheten att få uppgift om andelsägarens namn. Flera remissinstanser, bl. a. bankinspektionen, bankföreningen och fondhandlareföreningen, har framhållit att det inte bör vara obligatoriskt att utfärda fondandels- bevis och att möjlighet bör öppnas att förvalta delägarskap i värdepap- persfonder på samma sätt som gäller enligt lagen (1970: 596) om för- enklad aktiehantering. En anpassning till denna lag bör enligt dessa in- stanser kunna medföra rationaliseringsvinster.

För egen del vill jag anföra följande. I enlighet med den principiella lösning som jag förordat bör fonden anses som en förmögenhetsmassa, vilken ägs av investerarna gemensamt och förvaltas av ett fondbolag för deras räkning. Fondandelsägarnas rätt till fonden utgör alltså en äganderätt och får därmed de rättsverkningar som i allmänhet följer med äganderätt, i den mån särskilda inskränkningar inte görs genom den föreslagna lagen. Sådan inskränkning gäller i fråga om rätten att för- valta fonden. Enligt mitt förslag tillkommer denna befogenhet fond- bolaget i stället för fondandelsägarna, vilka kan anses ha lämnat upp- draget till fondbolaget i syfte att få en sakkunnig värdepappersföivalt- ning. I fråga om rösträtt för de aktier som ingår i fonden har jag i det föregående förordat att fondandelsägarrepresentanterna i fondbolagets styrelse får förfoga över denna rätt. Den principiella synen på investe- rarnas rätt som en äganderätt bör man hålla i minnet även när det gäller olika frågor om fondandelsbevis m.m.

Utredningen föreslår att till bevis om rätt till andel i en aktiefond skall obligatoriskt utges fondandelsbevis. Något alternativ till detta sy- stem, t. ex. ett register över fondandelsinnehav, har inte behandlats av utredningen. Däremot har utredningen hänvisat till fondbörsutred-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1974: 128 129

ningens betänkande (SOU 1968: 59) Förenklad aktiehantering och möj- ligheterna att betala ut utdelning med ledning av ett register. Om regi- streringssystemet skulle få en rättslig reglering, borde enligt utredningen även lagstiftningen om aktiefonder anpassas därefter.

I de av Europarådet rekommenderade riktlinjerna föreskrivs bl.a. att förvaltningsföretaget skall till varje andelsägare utge ett certifikat ställt till innehavaren eller till viss man. Vidare föreskrivs att certifikat som är utställt till viss man får, beroende på den nationella lagstiftning- en, vara antingen ett bevis på andelsägarens rättigheter eller ett bevis om att andelsägarens rättigheter konstituerats genom inskrivning i ett andelsägarregister. Enligt den i OECD:s riktlinjer angivna definitionen av institut för kollektiva investeringar av värdepapper säljer institutet sina andelar till allmänheten genom att utge andelsbevis eller genom att införa andelsägaren i ett register.

I vårt land utger de flesta aktiefondsföretagen fondandelsbevis som är ställda till innehavaren. Vissa fonder utger inte fondandelsbevis eller utger bevis av annan karaktär. [ dessa fall för aktiefondsföretaget ett register över fondandelsinnehavet. Den väsentliga skillnaden mellan ett system med fondandelsbevis som utgör s.k. innehavarpapper och ett registersystem ligger i att fondandelsägarens rättigheter i det första fallet är knutna till innehavet av fondandelsbevis medan de i det andra fallet är knutna till införingen i registret. Rätten till utdelning är i de fall där register förs vanligen beroende av att man är införd i registret.

Ett skäl som talar för att man i enlighet med utredningens förslag bör behålla systemet med fondandelsbevis som obligatoriskt utges till alla fondandelsförvärvare är att detta system är det f.n. vanligaste i vårt land och alltså väl bekant för allmänheten. Ett annat skäl är att många investerare i aktiefonder vill ha ett synligt bevis på sitt förvärv av fondandelar på ungefär samma sätt som om investeringen skett genom köp av aktier. Ett fondandelsbevis betraktas i allmänhet som ett värdepapper och som en motsvarighet till ett aktiebrev. Fond- andelsbeviset kan omsättas i pengar eller belånas på samma sätt som aktier, obligationer eller liknande värdepapper. För fondandelsägaren kan det vara av stor betydelse att han på motsvarande sätt som vid aktieinnehav kan sälja sin fondandel snabbt och enkelt genom att överlåta fondandelsbeviset och att han kan pantsätta beviset.

En nackdel med att utge fondandelsbevis är att ett sådant system kan medföra en i vissa fall tidsödande och kostnadskrävande hantering på grund av att man är hänvisad till metoder som kräver individuell be- handling och redovisning av varje särskilt dokument. Hanteringen har hittills i huvudsak skett på manuell väg. De nackdelar som är förbund- na med denna form av hantering har för aktiefondernas del hittills inte ansetts särskilt stora men kan kanske bli mer påtagliga i den mån den får större omfattning. Jag vill i detta sammanhang peka på att, när

• Sida 130
•  Original

Prop. 1974: 128 130 det gäller aktier, de nu antydda nackdelarna och vissa andra brister i det traditionella systemet med aktiebrev och aktiebok ansetts så be- tydande att de föranlett en särskild reglering genom lagen om för- enklad aktiehantering. Ett syfte med denna lag är att förenkla hante- ringen av aktier, bl. a. i fråga om distribution av utdelning och emis- sionsbevis. Som ett alternativ till de vanliga aktiebreven som är försed- da med kuponger kan aktiebolag välja kuponglösa aktiebrev. Rätten till utdelning och till deltagande i ny— eller fondemission knyts inte till företeende av utdelningskupong eller aktiebrev utan till registrering av aktieinnehavet i aktieboken. Den som en viss dag, avstämningsdagen, är införd i aktieboken anses legitimerad att lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis.

De skäl som motiverat modernare och rationellare hanteringsmetoder i fråga om aktier kan enligt min uppfattning i viss utsträckning anföras också i fråga om fondandelsbevis, särskilt om utdelning förekommer i fonden. Även om hanteringen av aktier och emissionsbevis i samband med ny- eller fondemission inte har någon motsvarighet när det gäller fondandelsbevis, finns det enligt min mening ändå anledning att i en lagstiftning om aktiefonder öppna möjlighet för fondbolag att utnyttja modern datateknik och andra rationella hanteringsmetoder som kan utvecklas i framtiden. Ett system som bygger på en registrering av fond- andelsinnehavet i likhet med vad som gäller enligt lagen om förenklad aktiehantering kan vara ett alternativ för vissa aktiefonder. Andra former för registrering kan kanske utvecklas i framtiden. Detta har också framhållits av flera remissinstanser. Bankinspektionen och bank- föreningen anser bl. a. att man på värdepappersmarknaden inom över- skådlig framtid kan komma att övergå till värdepapperslösa förhållan— den.

I Sverige förekommer som tidigare nämnts både aktiefondsföretag, som utger fondandelsbevis som är bärare av rätt till fondandel, 'och fö— retag, som för register och därjämte utger bevis av annan karaktär. Några påtagliga nackdelar med något av dessa olika system har hit- tills inte framkommit. Tvärtom kan det från vissa synpunkter vara en fördel för fondbolagen och fondandelsägarna att det finns en valfrihet i dessa avseenden. En sådan valfrihet kan stimulera konkurrensen mel- lan olika fondbolag och aktiefonder. Fondbolagen kan välja det för varje aktiefond lämpligaste och billigaste systemet. En självklar förut- sättning är att det system som används kan anses tillfredsställande för fondandelsägarna bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt. En annan förut— sättning är att fondbolaget klart informerar allmänheten som investerar pengar i en aktiefond om vilket system som tillämpas för fonden och vad detta innebär.

En samlad bedömning av nu anförda synpunkter ger enligt min me- ning vid handen att lagstiftningen bör anknyta till den praxis som f. n.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1974: 128 131

finns hos de svenska aktiefondsföretagen. Fondbolagen bör sålunda ges frihet att välja mellan ett system med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och ett system med register över fondandelsinnehav, eventuellt kombinerat med utgivande av särskilda bevis. I lagen bör anges att fondbolag skall utfärda fondandelsbevis till varje fondandels- ägare eller —— om fondandelsbevis inte utfärdas — föra register över in— nehav av andelar i fonden. För en och samma aktiefond måste givetvis gälla enhetliga regler om fondandelsbevis eller register. Vilket system som gäller för en aktiefond skall anges i fondbestämmelserna.

I fråga om fondandelsbevisens rättsliga karaktär följer av vad jag tidi- gare anfört om fondandelsägamas rätt till fondegendomen att fondan- delsbevis bör betraktas som bevis på äganderätt och, närmare bestämt, äganderätt till andel i en förmögenhetsmassa. Även om fonden ej är en självständig juridisk person, kan med ett sådant betraktelsesätt inneha- vare av fondandelsbevis i vissa avseenden jämställas med innehavare av s.k. korporationspapper, t.ex. delägare i aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det enligt min uppfattning finns flera likheter mellan aktier och sådana fondandels- bevis som här avses. Jag finner det därför naturligt att i flera avseenden låta de regler som gäller för aktier tjäna som förebild för motsvarande regler om fondandelsbevis i den nu föreslagna lagen. En sådan lösning gör det också lättare för allmänheten att förstå innebörden av fond- andelsbevisen, vilka allmänheten ofta uppfattar som en form av aktier. I vissa avseenden, t. ex. i fråga om behörighet att uppbära utdelning eller att överlåta och pantsätta fondandelsbevis, kommer skuldebrevs- lagens regler om skuldebrev att vara normgivande i stor utsträckning på samma sätt som för aktier.

Utredningen och remissinstanserna har funnit att närmare bestäm- melser om fondandelsbevisens innehåll bör tas in i lagen. Jag delar den- na uppfattning. Som utredningen anfört kan fondandelsbevis i princip ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order. Enligt utredningen är emellertid andelsbevis som är ställda till viss man inte lämpade för allmän omsättning och bör därför inte förekomma. Remiss- instanserna har i allmänhet inte haft något att invända mot detta för— slag. För egen del vill jag framhålla att fondandelsbevisen bör vara ut- formade så att den allmänna omsättningen av bevisen underlättas. Som jag tidigare anfört bör fondandelsbevis kunna överlåtas eller pantsättas snabbt och enkelt på ungefär samma sätt som gäller för aktier, obliga- tioner och liknande värdepapper. Fondandelsbevisen bör därför i prin- cip följa de regler som gäller för löpande skuldebrev. Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag att fondandelsbevis enligt aktiefondslagen skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Andelsbevis med karaktär av enkelt skuldebrev bör inte få utges enligt aktiefonds-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1974: 128 132

lagen. De aktiefonder som f. n. utger sådana bevis bör emellertid i sin verksamhet få behålla bevisen enligt särskilda övergångsbestämmelser.

Till vissa frågor om fondandelsbevisen, bl. a. frågan om behörigheten att inlösa, överlåta och pantsätta bevis, återkommer jag i specialmotive- ringen.

Om fondandelsbevis ej utfärdas, skall som jag förut nämnt fondbola— get i stället föra ett register över innehavet av andelar i sådan aktiefond. Fondandelsägarens rättigheter i förhållande till fondbolaget skall i så- dant fall bygga på att hans innehav registrerats. Efter registreringen an- ses fondandelsägaren alltså som ägare gentemot fondbolaget till dess han avförs ur registret eller annan person antecknas som ägare till samma fondandel. Anteckningen i registret har alltså i princip samma betydelse som innehav av ett fondandelsbevis. Något sådant bevis be- höver inte utfärdas, om ett register förs för fonden. Fondandelsägaren bör emellertid få en skriftlig bekräftelse på att hans innehav registrerats. Ett sådant registreringsbevis kan självfallet inte tillerkännas samma rätts- verkningar som tillkommer fondandelsbevis. Genom beviset om registre- ring bör fondandelsägaren emellertid kunna få vissa upplysningar av samma slag som ett fondandelsbevis skall innehålla.

Om ett fondbolag väljer att föra register över fondandelsinnehavet, bör registret givetvis kunna föras med hjälp av moderna metoder, t. ex. ADB. Eftersom ett fondbolag i regel inte självt har sådana resurser, kan det vara rationellt att utnyttja den kapacitet som redan finns hos t. ex. värdepapperscentralen. Med hänsyn härtill bör lagen uttryckligen ge fondbolagen möjlighet att efter bankinspektionens medgivande upp- dra åt annan att föra register. Lämnas sådant uppdrag, bör fondbolag av praktiska skäl också ha möjlighet att överlämna även andra upp- gifter åt det registerförande företaget under förutsättning att uppgifterna äger samband med registerföringen. Det kan t. ex. gälla utsändandet av bevis om registrering m.m. och utbetalning av utdelning till fond- andelsägarna. Lagen bör inte lägga formella hinder i vägen för den praxis som kan utvecklas inom detta område.

En viktig fråga i en lagstiftning om aktiefonder gäller andelsägarnas rätt att på begäran få andelar inlösta. Europarådets rekommendation innehåller en bestämmelse att varje andelsägare skall ha rätt att vid varje tidpunkt och i den ordning som föreskrivs i fondbestämmelserna få sin andel inlöst till ett pris som grundar sig på värdet av andelen med avdrag för kostnader. Motsvarande bestämmelser finns i OECD:s re- kommendation. Utredningen har föreslagit skyldighet för fondbolag att på begäran av andelsägare lösa in fondandelsbevis med anlitande av fondens medel. Om likvida medel finns, skall inlösen ske omedelbart. Måste medel anskaffas genom försäljning av värdepapper, skall enligt förslaget försäljning äga rum så snart det kan ske och senast inom fem börsdagar från det begäran om inlösen framställts till fondbolaget.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1974: 128 133

Denna frist får dock överskridas, om inlösen kan antagas väsentligt miss— gynna övriga fondandelsägares intressen. En sådan situation kan exem- pelvis uppkomma, om ett mycket stort antal fondandelsägare samtidigt begär inlösen av sina andelar. Överskrids femdagarsfristen, föreligger enligt utredningsförslaget skyldighet för fondbolaget att ofördröjligen underrätta bankinspektionen i dess egenskap av tillsynsmyndighet.

De av utredningen föreslagna reglerna har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Som jag tidigare anfört anser jag att regler om rätt till inlösen är av väsentlig betydelse för fondandelsägarna. Jag förordar att lagen i denna del utformas i huvud- saklig överensstämmelse med utredningens förslag.

5.4.1] Redovisning

Det främsta syftet med en lagstiftning om aktiefonder är, som jag ti- digare framhållit, att ge regler till skydd för dem som investerar medel i en aktiefond. Sådana regler bör bl. a. avse att förhindra missbruk i fråga om förvaltningen av aktiefonden. Enligt vad jag tidigare förordat skall fondbolagen stå under offentlig tillsyn, som bör utövas av bankinspek- tionen. Härigenom möjliggörs en fortlöpande kontroll av att aktiefonds- verksamheten utövas på ett för fondandelsägarna tillfredsställande sätt.

Till bankinspektionens kontrollfunktioner hör att se till att fondbola- gens redovisning sköts på ett godtagbart sätt. Inspektionen har således att vaka över att fondbolagen iakttar en god redovisningssed. I det sam- manhanget har inspektionen bl. a. att bevaka att vissa självklara redo— visningsprinciper följs, t. ex. att som tillgång i aktiefond inte tas upp inlösta eller ej försålda fondandelar. Någon särskild föreskrift i dessa hänseenden anser jag inte erforderlig.

En annan väg att skydda andelsägarna mot missbruk vid aktiefonds förvaltning är att ålägga fondbolagen skyldighet att offentligt redovisa sina åtgärder i samband med fondförvaltningen.

Utredningen föreslår att fondbolag skall vara skyldigt att för varje fond, som bolaget förvaltar, avge en redogörelse för varje kvartal och lämna en mera 'utförlig årsberättelse vid utgången av varje räken- skapsår. Redovisningshandlingarna skall hållas tillgängliga för fondan- delsägama.

Utredningens förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Det ansluter i huvudsak till Europarådets riktlinjer och går delvis längre än vad som föreslås i OECD:s regler, där en offentlig redovisning förutsätts ske minst en gång om året men ej obligatoriskt varje kvartal. En vid- sträckt publicitet beträffande fondbolags förvaltning av aktiefond torde vara ett av de effektivaste medlen mot missbruk från fondbolagens sida. Som utredningen framhållit måste bolagens verksamhet i mycket stor utsträckning bygga på förtroende från fondandelsägamas sida.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1974: 128 134

Fondbolagen bör därför själva ha ett intresse av att offentligt redovisa hur aktiefonderna förvaltas. En öppen redovisning av förvaltningen har också ansetts viktig både i utländsk lagstiftning om aktiefonder och i den praxis som utvecklats på detta område i vårt land. Jag förordar så- lunda att bestämmelser om redovisning införs i aktiefondslagen i huvud- saklig överensstämmelse med utredningens förslag. Beträffande redo- visningen i övrigt bör tillämpas vad som gäller för aktiebolag i allmän- het. Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.

5.4.12 Upphörande och överlåtelse av aktiefandsverkramhet

Förvaltningen av en aktiefond kan upphöra av skilda anledningar och på olika sätt. Det kan ske av tvång på grund av att bankinspektionen återkallat tillståndet att utöva aktiefondsverksamhet eller till följd av att fondbolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Förvaltningen kan också upphöra på frivillig väg genom att fondbolaget efter eget ini- tiativ lägger ned aktiefondsverksamheten eller av någon anledning vill upphöra med förvaltningen av viss fond. I andelsägarnas intresse bör en lagstiftning om aktiefonder innehålla regler om under vilka förutsätt— ningar ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra och om för- farandet vid avvecklingen av verksamheten.

Utredningen föreslår att förvaltningen av en aktiefond omedelbart skall övergå till förvaringsbanken, om fondbolagets tillstånd återkallats eller om bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Vill fondbo- lag att förvaltningen skall övergå till annat fondbolag, får det ske, om bankinspektionen medger det. Medgivande behövs dock inte, om bolaget överlämnar förvaltningen till förvaringsbanken. I de fall fondbolaget fri- villigt överlåter förvaltningen får dock denna övergå till förvaringsbank eller annat fondbolag först tre månader efter det fondbolaget tillkänna- gett beslutet. '

Under den tid förvaringsbanken sköter förvaltningen får banken en- ligt utredningen ej lösa in fondandelar eller sälja nya andelar. Detta mo- tiveras av att förvaringsbanks förvaltning skall vara en interimsförvalt- ning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas beträffande fonden. Förva- ringsbanken skall antingen överlåta fondförvaltningen till annat fondbo- lag eller upplösa fonden. Om fonden skall upplösas, åligger det förva- ringsbanken att sälja värdepapper som ingår i fonden, betala skulder som belöper på denna och utskifta behållna fondtillgångar till fondan- delsägama.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit de av utredningen före- slagna reglerna om fondförvaltningens övergång m.m. De erinringar som framförts har endast rört detaljer i förslaget. Även enligt min me- ning bör utredningens förslag i allt väsentligt godtagas." Förslaget över- ensstämmer i huvudsak med Europarådets riktlinjer men saknar mot-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1974: 128 135

svarighet i OECD:s regler. De föreslagna reglerna är givetvis avsedda att i första hand skydda fondandelsägamas behöriga ekonomiska intres- sen. Reglerna bör emellertid också ses som ett skydd för tredje man. Av särskild betydelse anser jag det vara att förvaltningen alltid skall övertas av förvaringsbank i de fall där ett fondbolag tvingas upphöra med ak— tiefondsverksamheten och där bankinspektionen ej kan medge att verk- samheten överlåts på ett annat fondbolag. Genom att förvaltningen övertas av en förvaringsbank torde garantier skapas för att förvalt- ningen, som regelmässigt förutsätts bli relativt kortvarig, sker på ett riktigt sätt och under iakttagande av fondandelsägamas gemensamma intresse. Jag förordar därför att bestämmelser om upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet utformas i enlighet med vad jag nu anfört. Särskilda regler om hur man skall förfara vid upplösning av en aktiefond, om tillgångarna inte förslår att täcka skulderna, torde inte behövas. Enligt vad jag förordat får nämligen fonden belastas med skulder bara efter medgivande av bankinspektionen och i intet fall till mer än tjugo procent av fondens värde.

Till vissa andra frågor som har samband med upphörande av aktie- fondsverksamhet, t. ex. skyldighet för fondbolag att vid överlåtelse of- fentligt tillkännage denna, återkommer jag i specialmotiveringen.

5.4.13 Tillsyn m. m.

Jag har tidigare framhållit att en väsentlig förutsättning för att en lagstiftning om aktiefonder skall fungera väl och ge det avsedda skyddet åt fondandelsägarna är att den som utövar aktiefondsverksamhet står under offentlig tillsyn. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att fondbolag bör stå under tillsyn av bankinspektionen. Ge- nom att inspektionens tillsyn redan nu omfattar bl. a. banker kommer tillsynsverksamheten över fondbolag och förvaringsbank att samlas hos en myndighet. Detta anser jag vara en klar fördel. Inspektionens till- synsfunktioner är också i allt väsentligt desamma i dessa fall. Utred- ningen har ansett det lämpligt att tillsynsreglerna beträffande aktie- fonder så nära som möjligt anknyter till vad som gäller bankinspek— tionens tillsyn i övrigt och har i sitt lagförslag tagit in en rad bestäm- melser angående tillsynen efter mönster av bl. a. banklagstiftningen. I avsnitt 33.14 har jag redogjort för innehållet i de av utredningen före- slagna bestämmelserna och jag hänvisar till den där lämnade redo- görelsen.

Såväl Europarådets som OECD:s riktlinjer förutsätter att aktiefonder och förvaltningsföretag skall stå under offentlig tillsyn. Tillsynsmyndig— hetens uppgifter anges utförligt i dessa riktlinjer. Bl.a. skall särskild kontroll göras beträffande de fondbestämmelser eller prospekt som av-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1974: 128 136

ser fondförvaltningen och de redogörelser i övrigt som innehåller en redovisning av fondens ställning m.m.

Som jag nyss anfört fäster jag stor vikt vid den offentliga tillsynen över aktiefondsverksamheten och jag ansluter mig i allt väsentligt till de synpunkter som utredningen framfört i denna fråga. De grundläggande reglerna för tillsynen bör meddelas i aktiefondslagen. Jag anser emeller- tid att mera detaljerade bestämmelser om tillsynens utövande inte bör tas in i lagen. I stället bör närmare bestämmelser i detta hänseende utfärdas av Kungl. Maj:t. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare utformningen av de regler om tillsyn som enligt min mening bör tas in i aktiefondslagen.

Utredningen föreslår att kostnaderna för bankinspektionens tillsyns- verksamhet beträffande fondbolagen skall bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag i likhet med vad som gäller för kreditinrättningar och fondkommissionärer. Till grund för kostnademas fördelning mellan fondbolagen kan enligt utredningen lämpligen läggas det sammanlagda värdet av de aktiefonder varje bolag förvaltar. Utredningens förslag har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att kostnaderna för bankinspektionens tillsyn över fondbola— gen bör betalas av fondbolagen i likhet med vad som gäller bankinspek— tionens tillsynsverksamhet beträffande kreditinrättningar och fondkom- missionärer. Kostnaderna bör bestridas genom årliga bidrag från varje fondbolag. Hur fördelningen mellan fondbolagen skall ske behöver en— ligt min mening inte anges i lagen utan bör bestämmas i administrativ ordning. Jag föreslår sålunda att skyldighet för fondbolagen att erlägga bidrag till kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet fast- ställs i lagen och att Kungl. Maj:t bemyndigas att enligt de riktlinjer jag nu angett meddela närmare föreskrifter om bidragens storlek samt deras fastställande och erläggande.

Enligt utredningens lagförslag skall fondbolag vara skyldigt att utge skadestånd, om fondandelsägare tillskyndats skada genom att bolaget överträtt den föreslagna lagen eller gällande fondbestämmelser. För för- varingsbank skall gälla motsvarande skyldighet. Utredningens förslag har allmänt accepterats av remissinstanserna. En remissinstans har dock i motsats till utredningen förordat att skadeståndsskyldighct gentemot fondandelsägarna bör åläggas även vissa personer i ledande ställning i fondbolag eller förvaringsbank.

Jag ansluter mig till utredningens förslag i fråga om skadeståndsskyl- dighet för fondbolag och förvaringsbank. Till frågan om skadestånds- skyldighet för vissa personer i ledande ställning i fondbolag eller förva- ringsbank återkommer jag i specialmotiveringen.

Utredningen har föreslagit bestämmelser om straff för brott i vissa hänseenden mot den föreslagna lagen. Bestämmelserna innebär bl. a. att den som driver värdepappersfondrörelse här i riket utan att vara berät-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1974: 128 137

tigad därtill kan straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Samma straff kan vidare ådömas bl. a. styrelseledamot i fondbolag som med- delar oriktig eller vilseledande uppgift till bankinspektionen'i samband med dess tillsynsverksamhet eller som för egen räkning köper värdepap- per från bolaget eller säljer värdepapper till detta, om värdepapperen ingår eller skall ingå i värdepappersfond som bolaget förvaltar. De före- slagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av remissinstanserna och jag förordar att straffbestämmelser upptas i aktiefondslagen i hu— vudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Detta bör dock ändras på några punkter. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen.

5 .4.1 4 . I kraftträdandebestämmelser

Utredningen föreslår en övergångstid på minst ett år efter lagens ikraftträdande under vilken tid hittillsvarande verksamhet bör få utövas utan hinder av lagen. Vidare föreslås att aktiefondsbevis, som utgetts innan förvaltningen av aktiefond överlåtits till fondbolag, inte skall behöva bytas ut mot nya bevis. Utredningens förslag har godtagits av de flesta remissinstansema. Några av de nu verksamma aktiefondsföretagen har föreslagit att övergångstiden bestäms till två år, i ett fall att över- gångstiden skall uppgå till fem är såvitt avser kravet på att ett visst minimikapital för fondbolag skall vara inbetalat.

De flesta svenska aktiefonderna förvaltas f. 11. av stiftelser och måste sålunda för att uppfylla kraven enligt den nu föreslagna lagen ändra för- valtningsform till aktiebolag. För att förvaltningsföretagen skall klara denna omställning är en övergångstid motiverad. Denna bör bestämmas så att den med god tidsmarginal ger möjligheter för förvaltningsföreta- gen att antingen avveckla de aktiefonder som inte längre skall bestå eller anpassa förvaltningsformen till vad som föreskrivs enligt aktiefonds- lagen. Med beaktande av de anförda synpunkterna förordar jag att övergångstiden bestäms till två år räknat från lagens ikraftträdande. Jag föreslår att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1975. Den nu för- ordade övergångsbestämmelsen innebär alltså att den verksamhet rö- rande aktiefonder som utövas vid lagens ikraftträdande får fortsätta i den tidigare formen till utgången av år 1976 utan hinder av aktiefonds- lagen. Jag har i annat sammanhang nämnt att de svenska aktiefonds- företagen har ett stiftelsekapital på mellan 5 000 och 10000 kr. Till företagen är i några fall knutna försäljningsbolag med aktiekapital på eller överstigande 100 000 kr. Den av mig föreslagna övergångstiden om två år är enligt min uppfattning tillräckligt generöst tilltagen för att medge möjlighet för de hittillsvarande aktiefondsföretagen att anpassa aktiekapitalets storlek till de nya bestämmelserna.

Enligt min mening är det lämpligt att all verksamhet som avser aktie- fonder och som vänder sig till allmänheten står under tillsyn av bankin- spektionen fr. o. m. lagens ikraftträdande. Jag förordar därför att också

• Sida 138
•  Original

Prop. 1974: 128 138

sådan verksamhet som bedrivs av aktiefondsföretag före nämnda tid- punkt ställs under inspektionens tillsyn fr. o. m. ikraftträdandet. Beträf- fande tillsynen, bidrag till kostnaderna för denna samt talan mot bank- inspektionens beslut bör samma bestämmelser gälla för dessa aktie- fondsföretag som för fondbolag.

Vad i övrigt angår övergången till den nya förvaltningsformen före- slår jag att lagens bestämmelser skall gälla i tillämpliga delar, om fond- bolag skall överta sådan verksamhet som utövats före lagens ikraftträ- dande. Detta innebär bl.a. att sådant övertagande får ske endast med bankinspektionens medgivande och först tre månader efter det att över- låtelsen tillkännagetts i föreskriven ordning. Om aktiefondsföretag inte ändrat sin förvaltningsform i enlighet med lagen senast vid utgången av år 1976 eller dessförinnan ansökt om tillstånd enligt lagen, skall verk- samheten upphöra och förvaltningen av fondegendomen övergå till bankinstitut som bankinspektionen utser.

Till övriga frågor som har samband med övergången till de nya lag- bestämmelserna återkommer jag i specialmotiveringen.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. aktiefondslag,

2. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

4. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

5. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering. Jag har samrått med chefen för justitiedepartementet i fråga om lag- förslagen under 2—4. .

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytter- ligare anföra följande.

7.1. Förslaget till aktiefondslag

De lagtekniska lösningarna i departementsförslaget bygger i väsent- liga delar på aktiefondsutredningens förslag till lag om värdepappers- fondrörelse (bil. 1). Beträffande det sakliga innehållet avviker, som för— ut nämnts, departementsförslaget i flera viktiga punkter från utredning- ens förslag. Hänsyn har tagits till de av Europarådet och OECD rekommenderade riktlinjerna (bil. 2 och 3). Lagtexten har indelats i 12 avsnitt, nämligen inledande bestämmelser, fondbolag, aktiefond,

• Sida 139
•  Original

Prop. 1974: 128 139

fondbolags verksamhet, förvaringsbank, fondandel och fondandelsbevis m. m., redovisning, upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet, tillsyn, besvär, skadestånd och straffbestämmelser. I lagen finns också ikraftträdandebestämmelser.

Lagens rubrik

Som framgår av avsnitt 5.4.2 har de av utredningen föreslagna ter— merna värdepappersfond och värdepappersfondrörelse i departements— förslaget ersatts av beteckningarna aktiefond och aktiefondsverksam- het. Lagen har rubricerats Aktiefondslag.

Inledande bestämmelser

lå

Denna paragraf innehåller definitioner på de för lagstiftningen cen- trala begreppen aktiefond, aktiefondsverksamhet, fondbolag och för- varingsbank. Den svarar delvis mot 1 och 22 åå i utredningens förslag och har delvis motsvarighet i Europarådets och OECD:s riktlinjer. Begreppet aktiefond har behandlats i avsnitten 5.3 och 5.4.2. I defini- tionen anges bl. a. att fonden huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. Fondens sammansättning anges närmare i 9lå första stycket. Väsentligt för bestämningen av fonden är vidare att den uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten. Som framgår av avsnitt 5.4.2 kan således en aktiefond i lagens bemärkelse inte upp- komma genom gemensamma värdepappersplaceringar av medlemmarna i en sparklubb eller annan begränsad personkrets. En aktiefond ägs. som närmare utvecklats i avsnitt 5.3, av andelsägarna gemensamt. Detta har kommit till uttryck i definitionen. I utredningens lagförslag har uttryckligen angetts att fonden skall utgöra en från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet. En följd av att fonden enligt departe- mentsförslaget ägs av andelsägarna gemensamt är att den blir en sär- skild förmögenhetsmassa. Det är därför inte nödvändigt att i defini- tionen ange att fonden skall vara skild från annan egendom.

Begreppet aktiefondsverksamhet har berörts i avsnitt 5.4.2. Verk— samheten utövas i två huvudformer, nämligen genom förvaltning av aktiefond samt försäljning och inlösen av fondandelar. Försäljningen av andelar riktar sig till allmänheten. Härigenom kan inte bara svenska utan också utländska rättssubjekt förvärva fondandelar. Utlännings för- värv av fondandel kan möjligen stå i strid mot lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Denna lag innehåller ett principiellt förbud för utländsk medborgare att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet m.m. och syftar bl.a. till att erhålla en kontroll över utländska förvärv av sådan egendom antingen förvärvet sker direkt eller genom förmedling av juridisk person. I fråga

• Sida 140
•  Original

Prop. 1974: 128 140 om svenska aktiebolag föreskrivs att bolag, vars aktier kan ställas till innehavaren, inte får förvärva bl. a. fast egendom utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Detsamma gäller för svenska aktiebolag, vars aktier skall vara ställda till viss man, om inte särskilt förbehåll (s.k. utlännings- klausul) tagits in i bolagsordningen. Genom utlänningsklausulen skall enligt lagen bestämmas att vid varje tid endast en mindre del av ak.- tiema i bolaget — i normala fall mindre än en femtedel -— får förvärvas av utländska rättssubjekt eller vissa svenska rättssubjekt, bl. a. svenskt aktiebolag vars aktiebrev kan ställas till innehavaren eller annat svenskt aktiebolag vars bolagsordning inte innehåller utlänningsklausul. Aktier, som får förvärvas av utländska rättssubjekt och tillståndspliktiga svenska rättssubjekt, kallas fria aktier och övriga aktier bundna aktier [jfr 177-— 187 åå lagen (1944: 705) om aktiebolag]. Förvärv av bunden aktie i strid med utlänningsklausul är ogiltigt. Utredningen har inte berört frågan om eventuellt förbud för utlänning att förvärva andelar i svensk aktiefond. Remissinstanserna har inte anfört synpunkter i denna fråga. För egen del anser jag emellertid att det i princip inte finns anledning att lagstiftningsvägen hindra utlänning att förvärva andelar i svenska aktiefonder. Som framgår av avsnitt 7.2 föreslår jag därför att 1916 års lag ändras i överensstämmelse härmed.

Ett utmärkande drag för det sätt på vilket värdepapper i en aktiefond bör vara sammansatta är att därigenom åstadkommes en god risksprid- ning. Syftet härmed är att bereda större trygghet för de enskilda andels- ägarna. Förvaltningen av fonden skall därför ske under beaktande av principen om riskfördelning. Detta har kommit till uttryck i defini- tionen av begreppet aktiefond i både Europarådets och OECD:s rikt- linjer. Skyldigheten att tillgodose intresset av riskspridning vid fond— förvaltningen ingår som ett väsentligt led i det förvaltande företagets verksamhet och har därför i aktiefondslagen ansetts böra komma till uttryck i samband med regleringen av aktiefondsverksamheten (21 5 första stycket).

Begreppet fondbolag har berörts i avsnitt 5.3. Fondbolag är enligt definitionen i förevarande paragraf aktiebolag, som får utöva aktie- fondsverksamhet. Enligt 14 & första stycket fordras särskilt tillstånd för utövande av verksamheten. De bestämmelser som gäller för fondbolag behandlas närmare i specialmotiveringen till 4 &.

Förvaringsbank anges vara bank som förvarar tillgångarna i aktie- fond samt tar emot inbetalningar och ombesörjer utbetalningar som avser fonden. Förvaringsbankens uppgifter behandlas i kommentaren till 26—29 åå.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1974: 128 141

2 &

Paragrafen, som delvis motsvarar 1 5 andra stycket i utredningens förslag, anger att bara svenskt fondbolag får utöva aktiefondsverksam- het i Sverige. Att bolaget skall vara svenskt innebär att det skall vara bildat enligt svensk lag och sålunda registrerat här i landet. Genom be— stämmelsen utesluts möjlighet för utländska aktiefondsföretag att etable- ra sig här. Som tidigare framhållits behandlas inte frågan om en even- tuell lagstiftning för utländska aktiefonder i detta sammanhang.

3 5

I paragrafens f ö r s ta 5 t y c k c, som motsvarar 1 & tredje stycket utredningsförslaget, stadgas förbud mot utövande av aktiefondsliknande verksamhet i annan form än aktiebolag eller ekonomisk förening. Verk- samhet, som inte är aktiefondsverksamhet, men genom vilken allmän- heten erbjuds att delta i värdepappersförvärv för deltagarnas gemen- samma räkning, får sålunda utövas endast i någon av dessa former och endast om erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i föreningen. Med bestämmelsen avses att förebygga ett kringgående av aktiefondslagens bestämmelser, t.ex. genom att man bildar ett enkelt bolag i vilket allmänheten erbjuds bli delägare. En sådan verksamhets- form eller sådana andra former av detta slag av ekonomisk verksamhet som bedrivs under personligt ansvar kan, som också framhållits i den allmänna motiveringen, innebära risker för investerarna. Investment- verksamhet i aktiebolagets form bör däremot självfallet inte förbjudas och inte heller investmentverksamhet som bedrivs i form av ekonomisk förening.

Några remissinstanser befarar att de föreslagna begränsningarna i all- mänhetens möjligheter till gemensamt förvärv av värdepapper kan tolkas som ett hinder för den placeringstjänst som banker och fond- mäklare erbjuder sina kunder. Jag kan delvis instämma i denna upp- fattning. Placeringstjänsten hos bankerna och mäklarna torde normalt ingå som en del av den service som de erbjuder sina kunder. Om de emellertid riktar ett erbjudande om placeringstjänst till allmänheten genom t. ex. annonsering eller annan reklam, torde verksamheten kunna bli att betrakta som aktiefondsliknande verksamhet och sålunda falla under förbudet i förevarande paragraf.

Vid remissbehandlingen har påpekats att de i första stycket föreslagna bestämmelserna kan lägga hinder i vägen för handel med certifikat, som dragits mot en gemensam depå av värdepapper. I sistnämnda hänseende vill jag erinra om att det på den svenska obligationsmarknaden förekom- mer 5. k. certifikat, som utges i samband med inskrivning och deposition av obligationer. Ett sådant certifikat utgör ett bevis om rätt att få ut obligationer och kan närmast jämställas med lagerbevis och liknande

• Sida 142
•  Original

Prop. 1974: 128 142 handlingar, som utgör bevis om rätt att få ut annat än pengar. Ett certi— fikat av detta slag utgör emellertid inte någon andel i förvärv av värde- papper för gemensam räkning. Remissinstanserna torde ha åsyftat en an- nan form av certifikat, nämligen sådana som avser andelsrätt i en depå av värdepapper av samme utställare. Sådana certifikat synes hittills ha utfärdats i mycket begränsad omfattning i Sverige. Ett exempel är den depå av tyska obligationer som utgjorde en del av det 5. k. Tändsticks— länet. Det kan inte uteslutas att depåer av denna typ, som förekommer i stor utsträckning i utlandet, kan fylla ett visst behov också hos oss. Enligt min uppfattning kan verksamhet av nu nämnda och liknande slag i vissa fall vara en lämplig form för gemensamt värdepappersinne- hav. Den bör därför inte förhindras lagstiftningsvägen.

För att möjliggöra verksamhet av nu berörda och eventuellt liknande slag har i a n (1 r a s t y c k e t införts ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, kan medge undan- tag från förbudet i första stycket, om särskilda skäl föreligger.

Fondbolag 4 5

Enligt f ö r s t a s t y 0 k e t i denna paragraf, som motsvarar 1 & and- ra stycket andra punkten i utredningens förslag, gäller för fondbolag vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet, i den mån annat inte föl- jer av aktiefondslagen. De föreskrifter för aktiebolag som åsyftas är självfallet i första hand bestämmelserna i aktiebolagslagen. Mot första stycket i förevarande paragraf korresponderar 228 5 andra stycket aktie- bolagslagen, vari föreskrivs bl. a. att aktiebolagslagen inte gäller, i den mån särskilda bestämmelser ges i lag eller författning i fråga om aktie- bolag för verksamhet av visst slag. De avvikelser som föreslås för fond- bolag gäller bl. a. bestämmelserna om fondbolags aktiekapital i 6 &, föreskrifter om bolagets styrelse i 7 5 och om styrelseledamöter rn. rn. i 8 5 samt vissa bestämmelser om skadestånd och straffansvar.

Bestämmelsen i detta stycke innebär vidare att ett fondbolag lik- som andra aktiebolag kan ansluta sig till VPC-systemet enligt lagen om förenklad aktiehantering.

Vid remissbehandlingen har fullmäktige i Sveriges riksbank tagit upp frågan, om utlänningsklausul bör finnas för fondbolag. I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Som framgår av kommentaren till 1 5 anser jag skäl inte föreligga att uppställa hinder för utlänning att förvärva andelar i svensk aktiefond. De särskilda styrelseledamöter som företräder fondandelsägarna skall enligt 17 & tredje stycket depar- tementsförslaget med bindande verkan för fondbolaget besluta i fråga om rösträtt för aktier i aktiefond. För dessa ledamöter, liksom för övriga ledamöter i fondbolagets styrelse, gäller med tillämpning av 79 & aktie-

• Sida 143
•  Original

Prop. 1974:128 ' 143

bolagslagen att de skall vara svenska medborgare, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar tillåter annat. Begräns- ningsreglcma i 22 & departementsförslaget innebär att rösträtt kan ut- övas för högst 5 % av aktiernas röstvärde i varje aktiebolag. Med hän- syn till det anförda anser jag att möjligheterna för utländska intressen att via aktier i en svensk aktiefond få ekonomisk makt över svenska företag i allmänhet inte är stora. Möjligheten för utlänning att genom förvärv av aktier i svenskt fondbolag skaffa sig dominerande intresse över svenska företag torde också få bedömas som ringa. För att ej öppna en icke avsedd väg att erhålla en sådan ekonomisk makt anser jag det emellertid motiverat att en utlänningsklausul obligatoriskt införs för fondbolag.

5 5 I paragrafen, som motsvarar 4 & i utredningens förslag, slås fast att fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen. Bestämmelsen har berörts under avsnitt 5.4.3. Föreskrifter om tillsyn finns också i 46 och 47 55.

6 &

I denna paragraf ges föreskrifter om fondbolags aktiekapital. Den svarar mot 5 5 första stycket i utredningens förslag och har motsvarig- het i art. 2 i Europarådets rekommendation och i regel 17 i OECD:s riktlinjer.

Aktiekapitalet skall enligt f ö r st a s ty cket i departementsför- slaget uppgå till minst 250 000 kr., om värdet av den eller de aktie- fonder som bolaget förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 milj. kr., och minst 500000 kr., om värdet är högre. Motiven för dessa regler har redovisats i avsnitt 5.4.3.

Enligt paragrafens a n dr a sty c k e kan Kungl. Maj:t eller myn— dighet som Kungl. Maj:t bestämmer, medge undantag från kapital- kraven, om det föreligger särskilda skäl. Enbart förhållandet, att ett fondbolag står i begrepp att utöka verksamheten och att bolaget vid denna tidpunkt beräknar att fondvärdet kommer att ligga under grän- sen 50 milj. kr., utgör inte tillräckliga skäl för dispens. För tillämp- ning av stadgandet bör krävas att någon särskild omständighet kan åberopas, t. ex. att det kan göras sannolikt att den angivna kapitalgrän- sen endast tillfälligtvis kommer att överskridas.

I t r e d j e s t y c k et föreskrivs att aktiekapitalet skall vara till fullo inbetalat innan bolaget börjar sin verksamhet. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att härutöver föreskriva att aktiekapitalet skall vara placerat på betryggande sätt. Jag delar utredningens åsikt att en sådan föreskrift är överflödig. Det ingår i bankinspektionens till-

• Sida 144
•  Original

Prop. 1974: 128 144 synsuppgifter att se till att det inbetalade beloppet är placerat på ett sätt som inspektionen finner godtagbart både i samband med inbetal- ningen och därefter.

Svenska revisorsamfundet anser att andelsägarna bör ges tillfälle att teckna aktier i fondbolag och föreslår en föreskrift härom i lagen. Jag har förståelse för tanken att fondandelsägarna skulle kunna få möjlig- heter till närmare insyn i aktiefondsverksamheten om de vore aktieägare i fondbolaget. En bestämmelse i aktiefondslagen om rätt för fondandels- ägare till förhandsteckning eller liknande föreskrifter skulle emellertid bli svår att genomföra i praktiken. En fondandelsägare — eller blivande sådan — har också självfallet samma möjligheter som andra personer att teckna fondbolagsaktier, som utbjuds till allmänheten. Jag kan där- för inte ansluta mig till revisorsamfundets förslag.

Enligt 71 & aktiebolagslagen skall minst 10 % av aktiebolags årsvinst avsättas till reservfond till dess fonden uppgår till 20 % av aktiekapi- talet. Även härefter skall enligt 72 5 1 mom. samma lag sådan årlig avsättning till reservfond — eller skuldregleringsfond —— göras, om bo- lagets skulder enligt balansräkningen överstiger dess bundna kapital, dvs. aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond. Kungl. Maj:t kan en- ligt 72 5 3 mom. medge undantag från bestämmelserna i 1 mom., om synnerliga skäl föreligger med hänsyn till arten av bolagets verksamhet och övriga omständigheter. Utredningen anser att det för fondbolagens del är överflödigt att kräva större fondering än normal avsättning till reservfond med hänsyn till bl. a. det begränsade behovet av rörelse- kapital för fondbolag. Enligt utredningens förslag (5 5 andra stycket) skall därför fondbolag vara befriat från i lag stadgad skyldighet att avsätta vinstmedel med hänsyn till förhållandet mellan bolagets skulder och summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfond.

Utredningens förslag på denna punkt har vid remissbehandlingen avstyrkts av Skånes handelskammare. Handelskammaren anser att fond- bolagen bör underkastas samma regler för fondering som andra aktie- bolag. Ett fondbolag kan komma att ha ett betydande ekonomiskt an- svar, särskilt om bolaget skulle få rätt att ta upp lån för fondens räk— ning. Svenska revisorsamfundet, å andra sidan, som i och för sig till- styrker utredningens förslag, föreslår dessutom att fondbolag befrias från all avsättningsskyldighet beträffande reservfond.

För egen del anser jag att den i 71 & aktiebolagslagen föreskrivna skyldigheten för aktiebolag att avsätta medel till reservfond bör gälla även i fråga om fondbolag. Med hänsyn till verksamhetens särskilda art, bankinspektionens tillsyn och de jämförelsevis höga krav på aktie- kapital som uppställs för fondbolag finner jag emellertid liksom utred- ningen att fondbolagen inte bör vara underkastade aktiebolagslagens bestämmelser om ytterligare fondering. Enligt f j ä r d e s t y c k e t i

• Sida 145
•  Original

Prop. 1974: 128 . . 145

förevarande paragraf skall fondbolag sålunda vara befriat från skyldig- het att avsätta vinstmedel enligt 72 5 1 mom. första stycket aktiebolags- lagen.

7å

I denna paragraf finns bestämmelser om antalet styrelseledamöter i fondbolags styrelse och om utseende av fondandelsägarrepresentanter i styrelsen.

Departementsförslagets 7 & motsvarar 6 5 i utredningens förslag. En- ligt f ö r st a sty (: k et skall fondbolags styrelse bestå av minst fem ledamöter. Bestämmelsen har i huvudsak behandlats under avsnitt 5.4.3. Med tillämpning av aktiebolagslagen gäller att styrelseledamöter och verkställande direktör skall vara myndiga och om inte dispens läm- nats, här i riket bosatta svenska medborgare. I 77 å tredje stycket aktiebolagslagen finns bestämmelser om den tid för vilken styrelse- ledamot, som väljs på bolagsstämma, skall utses. Reglerna härom är tillämpliga på fondbolagets styrelseledamöter utom de ledamöter som utses som representanter för fondandelsägarna. För dessa, som skall utses enligt paragrafens andra stycke, har inte angetts vilken tid upp- draget skall avse. Det får ankomma på fondbolaget att bestäma tiden mot bakgrund av vad som med hänsyn till bl.a. verksamhetens art och omfattning kan anses utgöra en lämplig tidsperiod. Bankinspek- tionen bör bedöma lämpligheten av föreslagen mandattid i samband med prövning av fråga om tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet enligt 15 5 och fastställande av fondbestämmelser enligt 13 5.

A n (1 r a s t y c k e t innehåller regler om utseende av fondandelsägar- representanter. Reglerna har i huvudsak kommenterats under avsnitt 5.4.4. I detta stycke föreskrivs att av styrelseledamöterna utser fond- andelsägarna eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal ledamöter. Vidare föreskrivs att ledamot som inte kan ut- ses på angivet sätt skall utses av länsstyrelsen i det län där fondbolagets styrelse har sitt säte. Eftersom de särskilda representanterna för fond— andelsägarna i första hand skall utses av andelsägarna själva eller intressesammanslutningar för dem, kan vissa problem uppkomma vid bildande av fondbolag och under den första verksamhetstiden. Av 15 & departementsförslaget följer att fondbolag inte får sälja fondandelar eller ge ut fondandelsbevis förrän bolaget registrerats. Några fondandels- ägare finns alltså inte under den tid ett fondbolag bildas. Enligt 27 & aktiebolagslagen kan ett aktiebolag registreras först sedan styrelse och revisorer utsetts. Fondandelsägarna kan alltså enligt nuvarande regler inte få något inflytande över val av styrelseledamöter som sker vid konstituerande stämma eller annan stämma som äger rum innan bolaget registrerats. Sedan fondbolaget verkat en tid och ett tillräckligt stort an-

lO Riksdagen 1974. ] saml. Nr 128

• Sida 146
•  Original

Prop. 1974: 128 146 tal fondandelar sålts, bör val av fondandelsägarrepresentanter komma till stånd. I fondbestämmelserna skall anges hur ett sådant val avses ske. En möjlighet är att val sker vid en i särskild ordning utlyst fond- andelsägarstämma. Denna, som lämpligen bör hållas i anslutning till fondbolagets årsstämma, hör av praktiska skäl föregås av en föranmä- lan till fondbolaget. Bolaget kan härigenom bilda sig en uppfattning om hur många som ämnar delta i stämman och deltagarnas innehav av fondandelar. Föreskrifter om kallelse till fondandelsägarstämma skall anges i fondbestämmelserna.

Om en fondandelsägarstämma hålls —— åtskilliga skäl talar enligt min mening för att en sådan lösning bör prövas —— aktualiseras en rad mera detaljerade spörsmål. Följande synpunkter kan därvid anföras. För att få tillträde till andelsägarstämma och få rösta vid stämman bör fordras att personen i fråga styrkt sitt innehav av fondandelar. Fond- andelsägares rätt bör kunna utövas genom ombud på samma sätt som enligt 120 & aktiebolagslagen. Vid ordinarie fondandelsägarstämma bör förekomma, utom val av styrelseledamöter, en redogörelse för bo- lagets verksamhet. Vid stämman kan andelsägarna få tillfälle att ställa frågor till fondbolagets styrelse och anföra synpunkter på verksam- heten. Beträffande röstningsreglerna på fondandelsägarstämma bör gälla motsvarande regler som för bolagsstämma enligt 119 & aktiebolags- lagen. Olika röstvärde för andelar bör inte förekomma utan varje andel skall berättiga till en röst.

Ytterligare bestämmelser om fondandelsägarstämma m.m. kan med- delas i fondbestämmelserna, t.ex. bestämmelser att ordinarie stämma skall hållas viss månad varje år och regler om extra stämma.

I den allmänna motiveringen har framhållits att länsstyrelse i vissa fall kan komma att utse fondandelsägarrepresentanter. Detta kan även vara en nödvändig lösning under fondbolagets första verksamhetstid.

Bankinspektionen bör tillse att de valda ledamöterna i sin verksamhet tillvaratar fondandelsägamas gemensamma intresse.

För ledamot som utsetts att företräda fondandelsägarna skall alltid utses suppleant. Andra stycket innehåller en föreskrift härom. I fråga om suppleanter för övriga styrelseledamöter gäller att ett fondbolag i likhet med andra aktiebolag inte i och för sig är skyldigt att utse suppleanter. Om emellertid suppleanter utses, skall aktiefondslagens be- stämmelser om styrelseledamot äga motsvarande tillämpning på supple- ant. Föreskrift härom finns i t r e d j e sty c k et.

8 5 I denna paragraf stadgas förbud för personer i ledande ställning i ett fondbolag och vissa dem närstående fysiska och juridiska personer att för egen räkning göra vissa värdepapperstransaktioner.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1974: 128 147

Utredningen

Utredningen framhåller att det är av stor vikt att en styrelseledamot i ett fondbolag vid utövande av beslutanderätten i fråga om den av bolaget förvaltade Värdepappersfonden inte har personliga intressen som står i strid mot de intressen han har att ta till vara. I 9 & utred- ningsförslaget har därför intagits förbud för styrelseledamot i fondbolag att för egen räkning från bolaget förvärva värdepapper, som ingår i värdepappersfond som bolaget förvaltar, eller till bolaget sälja värde- papper som är avsedda att ingå i sådan fond.

Remissyttrandena

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några framför dock invändningar. Stockholms handels- kammare m. fl. påpekar att det av utredningen föreslagna förbudet inte kan tillämpas för börsaffärer, eftersom parterna är okända för var- andra. Vid tillämpning av reglerna för förenklad aktiehantering finns inte heller någon möjlighet att koppla samman överlåtare och förvär- vare av aktie, eftersom överlåtarens aktiebrev makuleras och nytt aktie- brev utfärdas för förvärvaren. Även då affärer sker över börs kan sty- relseledamot utnyttja sina möjligheter att påverka bolagets köp och för- säljningar och sin kunskap om bolagets planer för att tillgodose sina egna intressen till förfång för fondandelsägarna.

Flera remissinstanser, bl. a. patent- och registreringsverket och För- eningen Auktoriserade revisorer, påpekar att förbudet bör gälla också för verkställande direktör som inte är styrelseledamot. Föreningen gör också erinran mot att förbudet inte avses gälla transaktioner med sty- relseledamot närstående fysiska personer och av dem ägda juridiska personer.

Departementschefen

Sådan verksamhet som omfattar handel med värdepapper måste med nödvändighet bygga på förtroende för de personer som handhar verk- samheten. Den prövning av ett fondbolags lämplighet som ingår i till- ståndsprövningen syftar bl.a. till att så långt möjligt säkerställa att verksamheten kommer att ledas på ett vederhäftigt sätt. Fondledning- ens handhavande av förvaltningen kommer att följas med uppmärk- samhet av bankinspektionen. Härigenom vinnes en viss garanti för att personer i ett fondbolags ledning inte för egen räkning med åsidosät- tande av fondandelsägamas intressen företar tvivelaktiga värdepappers- affärer genom att utnyttja sin särskilda information om aktiefonds- verksamheten. Lagen bör emellertid därutöver innehålla ett uttryckligt förbud för ledningen i ett fondbolag att företa vissa transaktioner där ledningens personliga ekonomiska intressen kan spela in. I OECD-re-

• Sida 148
•  Original

Prop. 1974: 128 148 kommendationen (regel 23) uppställs ett principiellt förbud mot trans- aktioner av ifrågavarande art. Bl.a. får inte styrelseledamöter eller andra befattningshavare hos fondbolaget eller deras familjemedlemmar inlåta sig på värdepappersaffärer eller lånetransaktioner för egen räk- ning med fonden. Samma förbud gäller för personer med väsentliga aktieägarintressen i fondbolaget och för andra personer som på grund av närstående är i beroendeställning. Förbuden i regel 23 är emellertid inte ovillkorliga. En transaktion får göras, om tillsynsmyndigheten fin— ner att andelsägarnas intressen inte träds för när.

För egen del anser jag liksom utredningen och flertalet remissinstanser att styrelseledamot i fondbolag inte bör få sälja värdepapper till eller köpa sådana papper från fond som bolaget förvaltar. Detta bör också gälla verkställande och vice verkställande direktör i fond— bolaget samt revisor och revisorssuppleant. I jävskretsen bör också inräknas andra personer med ledande ställning i bolaget, dvs. chef för bolagets bokföring eller medelsförvaltning samt innehavare av annan ledande befattning, t. ex. personer som är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen. Som en allmän förutsättning bör därvid gälla att vederbörande befattningshavare har en chefsbefattning som inte bara tillfälligt utan generellt medför kännedom om betydelsefulla för- hållanden i aktiefondsverksamheten. I praktiken torde det inte bli svårt att avgöra, om befattningshavaren i fråga har en sådan ställning att han har möjlighet att till fondandelsägamas skada påverka värdepappers- transaktioner som avser fonden.

I f ö r st a s t y c k et föreskrivs sålunda att styrelseledamot, verk- ställande eller vice verkställande direktör, revisor eller revisorssuppple- ant, chef för fondbolagets bokföring eller medelsförvaltning eller inne— havare av annan ledande befattning i fondbolag inte får förvärva värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar eller sälja värdepap— per till sådan fond. När det gäller person som är att betrakta som chef för bokföring eller medelsförvaltning eller som innehavare av annan ledande befattning, kan det i undantagsfall inte alltid stå klart för ve- derbörande befattningshavare att förbudet gäller för honom. Styrelsen eller verkställande direktören skall därför enligt a n d r a s t y 0 k et meddela befattningshavaren i fråga att befattningsh-avaren omfattas av förbudet i första stycket. Meddelandet skall självfallet ske utan dröjs- mål. Det tillhör bankinspektionens tillsynsuppgifter att se till att bestäm— melserna följs.

För att hindra att förbudet mot obehöriga .värdepapperstransaktioner kringgås bör det emellertid, som anmärkts vid remissbehandlingen, ock- så gälla för familjemedlemmar och företag som står fondledningen nära. Enligt t r e d j e sty c k et gäller sålunda samma förbud för make till någon som tillhör personkretsen i första stycket och för omyn- digt barn som står under hans vårdnad. Förbudet kan också gälla vissa

• Sida 149
•  Original

Prop. 1974: 128 149

juridiska personer. Två förutsättningar skall därvid vara uppfyllda, nämligen för det första att någon av de personer som ingår i person- kretsarna i första eller tredje stycket eller flera av dessa personer till- sammans har sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med en juridisk person _— annan än fondbolaget — som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse och för det andra att befattnings- havare som avses i första stycket har väsentligt inflytande på den juri- diska personens verksamhet.

Första—tredje styckena har i huvudsak utformats med reglerna om skyldighet att anmäla innehav av aktier i lagen om registrering av aktieinnehav som förebild. Överträdelse av bestämmelserna i första och tredje styckena är straffbelagd i 50 5.

Som framgår av 50 & kan straff ådömas endast för olaga värdepap- persaffärer som företas uppsåtligen eller av oaktsamhet. Någon straff- sanktion föreligger sålunda inte för affärer där parterna är okända för varandra, t. ex. vid börstransaktioner.

Om ett fondbolags aktier skulle inregistreras vid börsen eller tas upp på fondhandlarlistan, är enligt lagen om registrering av aktieinnehav styrelseledamot eller annan person i ledande ställning skyldig att an— mäla innehav av sådana aktier i fondbolaget som ägs av honom själv, hans make och barn samt juridisk person med vilken någon av dem har väsentlig ekonomisk gemenskap.

De styrelseledamöter som utsetts som representanter för fondandels- ägarna bör vara helt obundna i förhållande till fondbolaget. De bör därför inte få äga aktier i detta eller vara anställda hos bolaget. Det är inte heller lämpligt att de är anställda hos förvaringsbank för aktie- fond som fondbolaget förvaltar eller att de är ledamöter av styrelsen i banken eller i annat fondbolag. Av 7 5 fjärde stycket följer att sådan ledamot inte heller får vara styrelsesuppleant i förvaringsbanken eller i annat fondbolag. Paragrafens f j ä r d e s t y c k e innehåller förbud i dessa hänseenden. Överträdelse av förbudet är belagd med straff enligt 50 %.

A ktiejond

93

c

I förevarande paragrafs f ö r s t a s t y c k e, vilket motsvarar 11 5 första stycket i utredningens förslag, anges vad en aktiefond består av. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.5.

I paragrafens a n d r a styck e föreskrivs att aktiefond skall ha beteckning, varigenom fonden tydligt kan skiljas från andra fonder. Föreskriften motsvarar 11 5 andra stycket i utredningens förslag. Ut- redningen har också föreslagit förbud för annan än fondbolag att i sin firma eller annars vid angivande av sin verksamhet använda orden värdepappersfond, aktiefond m.fl. liknande ord eller sammansättning

• Sida 150
•  Original

Prop. 1974: 128 150 med sådana ord eller annan därmed förväxlingsbar beteckning (3 & ut- redningsförslaget). I detta sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t till innevarande riksdags vårsession lagt fram proposition med förslag till ny finnalag, m.m. (prop. 1974: 4). I förslaget finns allmänna registreringsföreskrifter som skall garantera att firma har erforderlig särskiljningsförmåga och inte är vilseledande. Lagförslaget upptar också bestämmelser om s.k. sekundärt näringskännetecken, dvs. annat känne— tecken än firma som näringsidkare jämte firman använder för sin verk- samhet. Mot vilseledande användning av firma eller sekundärt närings— kännetecken kan ingripande ske genom vitesförbud. Också andra i firmalagförslaget upptagna sanktioner kan bli aktuella. Jag anser det i och för sig mindre lämpligt att efter den nya firmalagens tillkomst ta in särskilda regler mot vilseledande benämningar i ny speciallagstiftning, bl.a. eftersom firmaprövningen i sådant fall skulle kompliceras för de myndigheter som registrerar firmor av olika slag. Förslaget till aktie- fondslag innehåller därför inte särskilda föreskrifter om förbud mot användande av näringskännetecken. Under förutsättning att förslaget till ny firmalag antas av riksdagen, blir bestämmelserna i denna lag tillämpliga.

Den i förevarande paragraf föreslagna föreskriften att aktiefond skall ha beteckning, varigenom den tydligt kan skiljas från andra aktiefonder, förestavas av delvis andra skäl än hänsyn till firmainne— havarens eller allmänhetens intresse. Enligt 17 & företräder fondbolaget fondandelsägarna i frågor som rör aktiefonden. Vid förvaltningen av fonden handlar bolaget i eget namn men skall därvid också ange fon- dens beteckning. Att så sker kan således vara en förutsättning för att vissa rättsverkningar med avseende på fonden skall inträda, t. ex. röst- rätt för aktier i fonden. Det är självfallet också av betydelse att, om ett fondbolag förvaltar flera fonder, medel, avkastning och värdepapper tillförs rätt fond och att risk för sammanblandning inte heller uppstår i andra sammanhang.

Som följer av 12 5 skall fondens beteckning anges i fondbestäm- melserna. Något hinder möter i och för sig inte mot att någon del av fondbolagets firma ingår i fondens beteckning. Skulle — som en remiss- instans anfört -— vid överlåtelse av fonden till annat fondbolag uppstå. risk för att allmänheten därefter blir vilseledd på grund av namnlikhet mellan fonden och det förutvarande fondbolaget, får detta problem, i likhet med vad som i allmänhet sker vid rörelseöverlåtelser, lösas i samband med överlåtelsen. '

105

I denna paragraf anges att en aktiefond inte kan uppträda som själv- ständigt rättssubjekt, dvs. fonden har inte ställning av juridisk person. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 5.4.5. Paragrafen har ingen

• Sida 151
•  Original

Prop. 1974: 128 151

motsvarighet i utredningens förslag. Som framgår av 1 & tillhör fonden fondandelsägarna. Fondbolaget är enligt 17 5 första stycket företrädare för dem i frågor som rör fonden och kan inte frånträda ställföreträdar- skapet i andra fall än som följer av 39 5.

115

Paragrafen innehåller bestämmelser om att egendomen i en aktiefond är utmätningsfri (f ö r s t a s t y 0 k e t) och att fondandelsägare inte kan göras personligen ansvarig för förpliktelser som avser fonden (andra stycket).

En motsvarighet till paragrafens första stycke finns i 13 5 första stycket utredningens förslag. Bestämmelserna i förevarande paragraf har närmare behandlats i avsnitt 5.4.5.

12%

Denna paragraf, som i huvudsak stämmer överens med 14 5 första stycket utredningens förslag, innehåller regler om fondbestämmelser och har delvis berörts i avsnitt 5.4.6. Föreskrifter om fondbestämmelser finns också i Europarådets rekommendation, art. 6, och i OECD-rikt- linjerna, bl.a. i reglerna 1—4.

Av f ö r s t a s t y c k e t framgår att fondbestämmelser skall finnas för aktiefond och att fondbolaget skall upprätta sådana bestämmelser för den fond som bolaget skall förvalta. Fondbestämmelsema kan sägas utgöra den avtalsmässiga grunden för förhållandet mellan fond— andelsägare och fondbolag.

Enligt paragrafens a n (1 r a sty c k e skall i fondbestämmelserna lämnas upplysningar om fonden och föndverksamheten m.m. i de un- der punkterna 1—-—11 närmare angivna hänseendena.

I punkt ] föreskrivs att aktiefonden, fondbolaget och förvaringsban— ken skall anges i fondbestämmelsema. Uppgifter skall alltså lämnas om fondens beteckning samt om fondbolagets och förvaringsbankens namn. Därutöver kan det givetvis vara lämpligt att i fondbestämmelserna läm- na också andra upplysningar för identifieringen, t. ex. postadress.

I bolagsordningen för fondbolag skall med tillämpning av bestäm- melserna i 8 & aktiebolagslagen anges antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Vidare skall tiden för styrelseledamots uppdrag anges och, om ledamöter och suppleanter inte skall väljas på bolagsstämma, hur de skall tillsättas. Eftersom vissa styrelseledamöter enligt 7 & andra stycket aktiefondslagen skall utses av fondandelsägarna eller intresse- sammanslutning för dem eller i andra hand av länsstyrelsen, är det vä- sentligt att den som förvärvar andel i en aktiefond på ett enkelt sätt kan få kännedom om hur andelsägarrepresentantema utses. Det kan även vara av intresse för andelsägare att få vissa upplysningar om . styrelsen. Punkt 2 i förevarande lagrum innehåller därför föreskriften

• Sida 152
•  Original

Prop. 1974: 128 152

att fondbestämmelserna skall ange antalet -— eller lägsta och högsta antalet — ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse samt hur och för vilken tid de utses. Självfallet måste uppgifterna stämma över- ens med motsvarande uppgifter i bolagsordningen för fondbolaget.

Enligt punkt 3 skall de allmänna riktlinjerna för placering av fond- medlen anges. Härvid skall framgå, om utländska värdepapper skall kunna förvärvas samt, om så är fallet, i vilken omfattning placering i sådana papper avses kunna ske.

Två remissinstanser har berört nu nämnda föreskrifter. I fråga om utländska värdepapper anser TCO att den maximala omfattningen av det utländska beståndet bör anges genom ett procenttal. Bankinspek- tionen förutsätter att inspektionen vid fastställandet av fondbestämmel— serna skall kräva att däri närmare anges riktlinjerna för placerings- politiken.

Jag anser att de riktlinjer fondbolagen skall ange för sin placerings- politik inte får vara allmänt utformade. För den som avser att placera pengar i en aktiefond torde fondens inriktning i flertalet fall vara av- görande för investeringsbeslutet. Fondens placeringsinriktning måste därför, som bankinspektionen funnit, klart framgå av fondbestämmelser- na. Det bör sålunda anges, om placeringarna skall ske med sikte främst på snabb kapitaltillväxt eller hög avkastning, om fonden skall ha speciell inriktning, t. ex. på viss bransch, osv. Det är också av vikt att det framgår av fondbestämmelserna, om utländska värdepapper skall ingå i fonden, eftersom bl. a. bedömningen av sådana papper kan kräva särskild sakkunskap.

Omfattningen av innehavet av utländska papper kan, som TCO an— tytt, anges genom en högsta eller lägsta procentsats i förhållande till fondens värde eller också på annat tydligt sätt.

Som framgår av avsnitt 54.10 i allmänna motiveringen och av kom- mentaren till 31 & har ett fondbolag frihet att välja mellan att obligato— riskt ge ut fondandelsbevis och att föra register över fondandelsinne- havet. Fondbolaget kan också av eget initiativ kombinera systemet med fondandelsbevis med förande av register och registersystemet med ut- givande av särskilda bevis. Av fondbestämmelserna bör framgå, hur fondbolaget löst dessa frågor, liksom om bevis utfärdas på grundval av register, t. ex. enligt det av värdepapperscentralen tillämpade systemet. Enligt punkt 4 skall framgå, om fondandelsbevis skall utfärdas eller om register skall föras. Rättssäkerheten kräver, att det klart framgår av fondbestämmelserna vad som skall gälla i nämnda hänseenden och vad fondandelsägaren har att iaktta för att komma i åtnjutande av sin andelsrätt. Fondbestämmelserna skall vidare enligt punkt 5 ange, huru- vida utdelning till fondandelsägarna skall ske, och, om utdelning skall ske, grunderna och sättet för denna. Det skall alltså framgå, om ut- delning och annan avkastning skall föras vidare till fondandelsägarna

• Sida 153
•  Original

Prop. 1974: 128 153

eller om fondering skall ske. Vidare skall anges, om realisationsvinster skall delas ut eller kvarstå i fonden. Fondbestämmelserna skall vidare lämna upplysning om det sätt på vilket utdelningen skall betalas ut till fondandelsägarna, t. ex. om utbetalning skall ske enligt regler som svarar mot bestämmelserna i lagen om förenklad aktiehantering.

I punkt 6 föreskrivs att grunderna för beräkning av fondandelsvärdet skall anges. Föreskrifterna har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Hur fondandelsvärdet beräknas framgår av 30 å andra stycket. Vid beräkningen av fondens värde är det tillåtet att inräkna framtida skatteskulder i de övriga skulder som kan belasta en fond, under för- utsättning att sådana skatteskulder skall beaktas enligt fondbestämmel- serna. Om ett fondbolag vid beräkning av fondandelsvärdet förbehållit sig att göra avdrag för latenta skatter, skall detta sålunda anges i fond- bestämmelserna.

Enligt punkt 7 skall i fondbestämmelserna anges de högsta tillägg till eller avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- eller inlösningspris för fondandel. Vid försäljning av an- delar får bolaget sålunda göra ett tillägg till försäljningspriset till täck- ning av bolagets utgifter för försäljningen. Som exempel på sådana kostnader kan nämnas kostnader för registrering, utfärdande av bevis och kostnader för marknadsföringen. Även courtage och andra sådana kostnader som kan uppkomma, då värdepapper som svarar mot fond- andelsvärdet inköps, får inräknas i försäljningstillägget i den mån de inte skall tas ut ur fonden. På motsvarande sätt får vid inlösen av an- delar göras avdrag från fondandelsvärdet för kostnader för inlösnings- förfarandet och för kostnader vid försäljning av värdepapper som svarar mot fondandelens värde. Av fondbestämmelserna skall klart framgå, om courtagekostnaderna skall tas ut av nytillkommande och avgående fond- andelsägare eller ur fonden.

En remissinstans anser att tilläggens och avdragens faktiska belopp skall anges i fondbestämmelserna. Jag vill emellertid inte förorda en föreskrift av sådan innebörd. Det är av praktiska skäl inte lämpligt att kräva att det aktuella faktiska beloppet skall stå i fondbestämmelserna. Bl. a. kan beloppet behöva ändras med relativt korta mellanrum. Det bör vara tillräckligt att i fondbestämmelserna anges att kostnadspåslaget bestäms som viss kvotdel av andelens pris eller att i bestämmelserna utsågs till vilka belopp som tilläggen resp. avdragen högst får upp- ga.

Enligt punkt 8 skall i fondbestämmelserna anges grunderna för den ersättning fondbolaget och förvaringsbanken har rätt att ta ut ur fonden för sin befattning med denna, dvs. när det gäller fondbolaget för dess förvaltning av fonden och när det gäller förvaringsbanken för dess omhänderhavande av fonden.

Som påpekats både av utredningen och vid remissbehandlingen,

• Sida 154
•  Original

Prop. 1974: 128 154

behöver ersättningens faktiska belopp inte anges. Ersättningen kan vara ett konkurrensmedel inte bara mellan fondbolag utan också mellan bankerna. Det bör därför inte krävas att det i fondbestämmelserna närmare anges hur ersättningen skall beräknas. Ersättningens storlek kan fastställas schablonmässigt, t. ex. i form av en högsta gräns, ställd i relation till fondens omslutning, eller på annat sätt.

Punkt 9 avser villkoren för försäljning och inlösen av fondandelar. Utredningens förslag innehåller inte någon motsvarighet till denna punkt, som emellertid svarar mot föreskrifter i Europarådets riktlinjer (art. 6 punkt 3 D. I fråga om villkoren för försäljning av fondandelar skall sålunda anges var andelarna säljs och på vilket sätt, t. ex. om de skall utbjudas kontinuerligt eller endast finnas att tillgå under vissa tids- perioder. I det senare fallet skall tidsperiodema anges. Om det som för- utsättning för förvärv av andelar krävs att köparen följer en viss inbetal- ningsplan, skall fondbestämmelserna innehålla uppgift härom. När det gäller inlösen av fondandelar skall det framgå var och hur detta kan ske. Det kan vidare vara lämpligt att fondbestämmelserna lämnar upp- lysning om fondbolagets inlösningsplikt, eftersom fondandelsägamas rätt till inlösen av fondandelar är av grundläggande betydelse i lag- stiftningcn.

I punkt 10 föreskrivs att räkenskapsår för fondbolaget och fonden skall anges. Enligt punkt 11 skall i bestämmelserna anges när och var ' offentliggörande skall ske av fondandelamas pris, av kvartalsredogörel- ser för fonden och av årsberättelser för fondbolaget och fonden.

Utöver de obligatoriska uppgifter som fondbestämmelserna skall innehålla enligt punkterna 1—11 står det fondbolaget fritt att till bestämmelserna foga uppgifter som bolaget vill låta komma till fond— andelsägarnas kännedom. Sådana uppgifter kan t. ex. avse upplysningar om fondbolaget eller angivande av hur fondbestämmelse får ändras enligt 13 5 andra stycket.

13%

Denna paragraf innehåller föreskrifter om fastställelse av fond- bestämmelser och om ändring av sådana bestämmelser. Paragrafen svarar mot 14 å andra stycket och 15 å i utredningens förslag och har behandlats i avsnitt 5.4.6. Enligt f ö r sta s t y c k et skall bankin- spektionen pröva fråga om fastställelse av fondbestämmelser för fonden. Finner inspektionen att bestämmelserna strider mot lag eller annan för- fattning eller att de är oskäliga för fondandelsägarna, skall faststäl- lelse vägras. Bankinspektionens fastställelse av fondbestämmelser skall enligt 15 & föreligga, innan inspektionen meddelar tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet beträffande fonden. Fondbestämmelserna skall alltså ha fastställts, innan fondandelar får säljas. För att underlätta för köpare av fondandelar att få del av fondbestämmelserna föreskrivs i

• Sida 155
•  Original

Prop. 1974: 128 ' 155

37 å andra stycket att de fondbestämmelser som gäller för aktiefonden skall vara fogade vid årsberättelsen för fonden. På fondandelsbevis skall enligt 32 5 första stycket punkt 5 anges bl. a. var fondbestämmelser kan erhållas. Om fondbolag för register enligt 31 5, skall bolaget lämna motsvarande upplysning på annat sätt (34 5 första stycket).

Enligt a n (1 r a sty c k e t skall fondbolags beslut om ändring av fondbestämmelse underställas bankinspektionen för godkännande. För- utsättningar för godkännande är att inspektionen finner att ändringen är befogad och att den föreslagna bestämmelsen är skälig för fondandels- ägarna. Sistnämnda förutsättning innebär givetvis inte att inspektionen är förhindrad att godkänna ändringar som också tillgodoser fondbola- gets intresse, t. ex. höjning av förvaltningsersättningen till bolaget. En fondandelsägare som inte vill godta ändringen bör ges tillfälle att lösa in sin andel, innan ändringen börjar tillämpas mot honom. För sådant ändamål föreskrivs att fondbestämmelse inte får tillämpas i sin nya ly- delse förrän efter en viss tid, som regel tre månader, efter bankinspek- tionens godkännande. Inspektionen kan dock medge kortare frist. Fond- bolaget skall offentliggöra ändringsbeslutet på sätt inspektionen be- stämmer. Uppgifter om ändring av fondbestämmelse bör tas in i kvar- talsredogörelse och årsberättelse. Därutöver kan bankinspektionen före— skriva att ändringsbeslutet offentliggörs på annat sätt, t. ex. genom annons i tidning, eller genom att fondandelsägarna erhåller personligt _ meddelande med ledning av register. En sådan föreskrift kan vara moti- verad bl. a. om ändringen avser någon viktig del av fondbestämmelserna.

Fondbolags verksamhet

14—16 åå

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet och därmed sammanhängande verksamhet samt förutsättningar för meddelande resp. återkallande av tillstånd. Bestäm- melsen i 14 5 första stycket har delvis motsvarighet i 1 & andra stycket i utredningens förslag. Bestämmelserna i 15 och 16 åå svarar i huvud- sak mot 2 5 första resp. andra stycket utredningsförslaget (jfr också Europarådets rekommendation art. 2 p. 1 och OECD-riktlinjerna, reglerna 2 och 21). Paragraferna har i sina huvuddrag behandlats i avsnitt 5.4.7.

Bankinspektionen skall, innan tillstånd meddelas att utöva aktiefonds- verksamhet, enligt 15 å andra stycket pröva att vissa förutsättningar är uppfyllda. Enligt punkt 1 skall sålunda det tillämnade fondbolaget vara registrerat som aktiebolag enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Det får förutsättas att fondbolagets stiftare redan på ett tidigt stadium av bolagsbildningen inhämtar bankinspektionens synpunkter på den plane- rade verksamheten. Innan stiftarna enligt 14 å aktiebolagslagen ansöker

• Sida 156
•  Original

Prop. 1974: 128 156

om godkännande av stiftelsehandlingarna hos registreringsmyndigheten, bör sålunda inspektionen beredas tillfälle att yttra sig över dessa. Vidare skall enligt punkt 2 fondbestämmelserna vara fastställda för den eller de fonder, som verksamheten avser. Hinder föreligger principiellt inte mot att fastställelse sker i omedelbart samband med tillståndsgivningen. Slutligen är enligt punkt 3 en förutsättning för meddelande av tillstånd att bolaget är lämpligt att utöva verksamheten. Denna punkt har när- mare behandlats i den allmänna motiveringen.

Riksbanksfullmäktige berör i sitt yttrande frågan, huruvida tillstånd för fondbolag att utöva aktiefondsverksamhet bör tidsbegränsas. Enligt min mening är de föreskrifter till andelsägarnas skydd som föreslås i aktiefondslagen -— bl. a. bankinspektionens förhandsprövning av fond- bolaget, fastställandet av fondbestämmelser, inspektionens kontinuerliga tillsyn samt möjligheten att återkalla tillstånd att utöva aktiefondsverk- samhet —— tillräckliga från säkerhetssynpunkt. En tidsbegränsning av till- stånd kan dessutom verka hämmande på utvecklingen av verksamheten. Jag vill således inte förorda att en sådan möjlighet till tidsbegränsning införs i lagen.

175

Paragrafen, som delvis motsvarar 8 5 i utredningens förslag, handlar om fondbolagets skyldigheter gentemot andelsägarna och bolagets be- fogenheter vid förvaltningen av aktiefond. Bestämmelser av liknande innehåll finns i Europarådets riktlinjer art. 7 punkterna 1 och 2. Para— grafen har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

I andra punkten i tredje stycket finns föreskrifter om rösträtt för aktier i fonden. En ingående redogörelse för denna fråga har lämnats i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen innebär att fondandels— ägarrepresentanterna beslutar om rösträtten med bindande verkan för bolaget. De kan antingen själva föreslå att rösträtt skall utövas eller att rösträtten skall utövas på visst sätt, t. ex. så att vissa av fondandelsägar- nas gemensamma bästa förestavade syften uppnås. Fondandelsägar- representanterna kan också med bindande verkan för bolaget avvisa ett av styrelsens majoritet framlagt förslag om att rösträtt skall utövas eller hur denna skall utövas. Föreligger majoritet bland dessa represen- tanter om hur en fråga som gäller rösträtten skall lösas, gäller majori— tetens mening. Föreligger lika många röster för som emot, förfaller frågan, dvs. rösträtten kan inte utövas. Enligt tredje stycket tredje punk- ten skall beslut om utövande av rösträtt fattas på styrelsesammanträde.

I fråga om själva utövandet av rösträtten har utredningen föreslagit att bolaget inte annat än för särskilt fall får överlåta rösträtten till annan. Om rösträtten överlåts, skall bolaget utfärda noggranna anvis— ningar för dess utövande (8 5 andra stycket utredningsförslaget). Ut- redningen framhåller att bolaget däremot inte bör få utfärda generella

• Sida 157
•  Original

Prop. 1974: 128 157

och för flera tillfällen gällande fullmakter för annan att utöva röst- rätten. Förslaget i denna del har godtagits av de flesta remissinstanser- na. Aktiebolagsutredningen har framhållit att överlåtelse av rösträtt enligt svensk rätt inte torde kunna ske på annat sätt än genom bemyndi- gande enligt fullmakt. För egen del vill jag erinra om att fullmäktig för aktieägare på bolagsstämma enligt 120 Ej aktiebolagslagen skall styrka sin behörighet genom skriftlig, dagtecknad fullmakt, om inte muntlig fullmakt ges på stämman. Enligt lagrummet gäller inte fullmakt för stämma som börjar senare än fem år efter fullmaktcns utfärdande. Något hinder enligt nämnda lagrum att rösta med stöd av generellt meddelad fullmakt för den som styrkt sin behörighet torde inte före- ligga. För att röstning genom fullmakt skall utövas på sätt som kan antagas stå i överensstämmelse med fondandelsägamas gemensamma intresse, bör fondbolagets styrelse — om rösträtt enligt fondandelsägar- representanternas bestämmande skall utövas och bolaget inte självt skall utöva rösträtten — för varje särskilt fall besluta att uppdra åt annan att föra talan som fullmäktig på bolagsstämman i fråga. På sätt utred- ningen angett bör vid sådant uppdrag noggranna anvisningar om hur röstningen skall ske meddelas av fullmaktsgivarna. Jag förordar sålunda att som en fjärde punkt i tredje stycket upptas en bestämmelse av i huvudsak det innehåll som utredningen föreslagit.

18 &

Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar till att förhindra att fondtillgångama kommer i fondbolagets faktiska besittning. Som framhållits i avsnitt 5.4.8 får ett fondbolag i princip inte omhänderha egendom som hör till fonden. Medel som inflyter till bolaget vid för- säljning av fondandelar får dock tas emot av bolaget men skall utan dröjsmål vidarebefordras till förvaringsbanken. Detta gäller också i fråga om kostnadstillägg som tillkommer fondbolaget. Det åligger förvaringsbanken att tillföra fonden resp. fondbolaget de influtna medlen. Beträffande placeringen av medel på bankräkning bör en all- män riktlinje för bolaget vara att medlen görs räntebärande och place- ras på så förmånliga villkor som möjligt. När det gäller räntebärande konton med olika uppsägningstider bör hänsyn tas till det behov av likvida medel som bedöms föreligga för att möta eventuella krav på omedelbar utbetalning. Paragrafen har ingen motsvarighet i utredning- ens förslag.

19—22 55

Dessa paragrafer innehåller placeringsregler i fråga om egendom som ingår i aktiefond.

Bestämmelserna i 19 & svarar i huvudsak mot 17 och 18 åå i utred— ningens förslag. Huvuddragen av paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4.8. I f ö r st a s ty c k et upptas den allmänna regeln att medel

• Sida 158
•  Original

Prop. 1974: 128 158

som tillförs aktiefond skall, så snart det anses lämpligt, placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel inte föreligger. Ett visst behov av likviditetsreserver torde alltid finnas, t.ex. för att utnyttja beräknade emissionserbjudanden eller för att möta erfarenhetsmässigt uppkommande behov av medel för inlösen av fondandelar.

Au (1 r a styc k et innehåller bestämmelser om de slag av värde- papper som fondbolag får förvärva till aktiefond.

I punkt ] anges huvudregeln för placering i svenska värdepapper. Bestämmelsen svarar mot 18 & punkterna 1 och 2 i utredningens för- slag. Tillåtna placeringsobjekt är svenska värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista som utges av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Några remissinstanser anser att också vissa onoterade svenska värdepapper bör få förvärvas. Stockholms handelskammare rn. fl. framhåller att vissa sådana papper kan vara förstklassiga placerings- objekt. För mindre och medelstora företags finansiering kan det sålunda vara av betydelse, om placeringsmöjligheterna omfattar också onoterade värdepapper. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska sparbanks- föreningen, Sveriges köpmannaförbund, Skandifond och Sparinvest. I några yttranden föreslås att onoterade papper skall få förvärvas upp till viss procent av fondens värde eller att det utan begränsningar i lagen endast skall anges i fondbestämmelserna i vilken utsträckning sådana papper får förvärvas.

För egen del har jag samma uppfattning som utredningen och för- ordar därför att i princip endast noterade värdepapper skall tillåtas som placeringar. Som framgår av punkt 3 i detta stycke har ett fond- bolag härutöver möjlighet att utnyttja vissa s.k. introduktionserbju— danden.

Enligt punkt 2 får fondmedel placeras i utländska värdepapper, om det är tillåtet enligt fondbestämmelserna och om värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under be— tryggande förhållanden. Bestämmelserna svarar delvis mot 18 ä 3 i ut- redningens förslag.

Utredningen har föreslagit uttrycket större fondbörs. Svenska bank- föreningen tolkar förslaget så att ett värdepapper får förvärvas till en aktiefond, om det är föremål för regelbunden omsättning på börsplat- sen och blir noterat i någon vederhäftig specialpublikation. Stock- holms handelskammare m.fl. anmärker att uttrycket inte ger ut- rynune för förvärv av sådana värdepapper som köps och säljs ”över disk” (over the counter) i Amerikas förenta stater.

Den försäljning som i Förenta staterna sker ”över disk” — och som bl. a. omfattar bank- och försäkringsbolagsaktier —- står under upp- sikt av den federala tillsynsmyndigheten. Jag ser ingen anledning att utesluta sådana placeringsmöjligheter. Den av utredningen uppställda

• Sida 159
•  Original

Prop. 1974: 128 159

kvalifikationen, att den fondbörs vid vilken värdepapper är föremål för handel och notering skall vara större, har såsom alltför obestämd inte tagits med i departementsförslaget. Det ingår i bankinspektionens tillsynsbefogenheter att se till att allmänna säkerhetskrav inte eftersätts vid placeringarna. I praktiken torde det endast bli fråga om köp av värdepapper i länder med utvecklad värdepappersmarknad och i vilka fondbörserna står under tillsyn av det allmänna eller under annan betryggande kontroll.

Punkt 3 innehåller ett undantag från kraven i punkterna 1 och 2 att placering skall ske i värdepapper som noteras och är föremål för handel vid fondbörs etc. Om det finns sannolika skäl att anta att aktier, obligationer och andra värdepapper, som utbjuds till försälj- ning, inom ett år kommer att inregistreras vid fondbörs eller noteras på den svenska fondhandlarlistan, får de förvärvas. Enligt tredje styc- ket i paragrafen skall sådana värdepapper avyttras, om de inte blivit inregistrerade eller noterade inom den föreskrivna ettårstiden. Som framgår av det följande skiljer sig bestämmelserna i förevarande punkt från utredningens förslag så till vida att en längre tidsfrist för av- yttring av onoterade papper föreslås.

Bankinspektionen anför att uttrycket ”sannolika skäl” kan medföra tolkningssvårigheter när det gäller förvärv av utländska värdepapper. Bl. a. med tanke på svårigheten att bedöma nyintroduktioner vid olika internationella former av börsliknande handel och risker för olämpliga placeringar avstyrker inspektionen att onoterade utländska värdepapper får förvärvas i awaktan på introduktion vid fondbörs.

För egen del vill jag framhålla följande. Värdepapper som inregistre- rats vid Stockholms fondbörs underkastas en förhandsprövning av börs- styrelsen. Enligt börsordningen (1969: 546) för Stockholms fondbörs skall ansökan om inregistrering av aktier vara åtföljd av bl. a. uppgift om aktiernas ungefärliga marknadsvärde och spridning bland allmän- heten, ungefärliga antalet aktieägare samt bolagets årsredovisningar och revisionsberättelser för de fem senaste räkenskapsåren. För obliga- tioner och andra skuldförbindelser gäller i stort sett motsvarande ford- ringar. Vidare gäller enligt börsordningen vissa krav på aktiekapitalets eller obligationslånets storlek. På grund av de fastställda reglerna för börsstyrelsens prövning kan fondbolaget med hög grad av sannolikhet bedöma, om inregistrering kommer att ske.

Också de värdepapper som redovisas på fondhandlareföreningens lista är föremål för en bedömning, innan de tas upp på listan. Fond- handlareföreningen prövar sålunda ansökningar om upptagande på listan och avgör när ett papper skall avföras därifrån. Förutsättning för note- ring är att det finns en marknad för papperet och att detta är föremål för omsättning. Liksom utredningen anser jag därför att värdepapper, som väntas bli noterade på fondhandlarlistan, i nu berörda hänseenden

• Sida 160
•  Original

Prop. 1974: 128 160 kan jämställas med papper som beräknas bli börsintroducerade och därför bör få förvärvas under samma förutsättningar. Någon anledning att härvid göra skillnad mellan svenska och utländska värdepapper synes inte föreligga. Med hänsyn till det anförda anser jag sålunda att utredningens förslag när det gäller sannolikhetsbedömningen bör godtas i fråga om de aktier som inregistreras eller noteras i Sverige. 'När det gäller värdepapper som avses bli noterade i utlandet kan det ibland, som bankinspektionen påtalat, vara svårt att bedöma lämpligheten av placeringarna. Detta torde emellertid inte vara fallet vid utbud av värdepapper enligt offentliga prospekt som anger att ansökan om registrering på utländsk fondbörs skall göras, om det kan förutsättas att en förhandskontakt ägt rum mellan det emitterande institutet och börsen i fråga. Inspektionen torde ha möjlighet att kontrollera sådana uppgifter. Jag anser därför att förvärv av papper, som avses bli inregi- strerade på utländsk fondbörs, också bör vara tillåtna enligt lagen. Utredningen har föreslagit att den tillåtna tiden för innehav av introduktionspapper inte skall få överstiga sex månader. Denna tidsfrist har av några remissinstanser, bl. a. bankinspektionen och kommers— kollegium, uppfattats som alltför snäv. Stockholms handelskammare m. fl. anser att någon tidsgräns inte bör anges i lagen. Underhands- försäljning till en aktiefond kan enligt instanserna vara en lämplig väg för att ge ett företags aktier den spridning som krävs för börs— introduktion. Fonden kan i sin tur medverka till ytterligare spridning genom försäljningar. Medverkan i sådana transaktioner kan vara i fondandelsägamas intresse även om en avsedd börsintroduktion ligger ett år eller längre fram i tiden.

Som framgår av den allmänna motiveringen är jag av den uppfatt- ningen att endast värdepapper som har hög likviditet och vars värde lätt kan fastställas bör få ingå i en aktiefond. Placeringar bör därför inte tillåtas i andra introduktionspapper än sådana som inom en rela- tivt nära framtid kommer att uppfylla förutsättningama för inregistre- ring eller notering. En längre tidsfrist för innehavet än utredningen föreslagit är emellertid enligt min mening befogad, bl. a. därför att en alltför kort tid i vissa lägen skulle kunna möjliggöra spekulationer mot fonden och därigenom bli till skada för fondandelsägarna. I 19 % tredje stycket departementsförslaget föreskrivs därför -— delvis efter mönster av 55 & banklagen — att värdepapper som inte inregistrerats eller noterats, dvs. uppförts på fondhandlarlistan, inom ett år från för- värvet, skall avyttras så snart det lämpligen kan ske.

Punkt 4 motsvarar delvis 18 ?; tredje stycket i utredningens förslag och syftar till att möjliggöra förvärv av emissionsbevis (exempelvis teckningsrättsbevis vid nyemission och Optionsbevis vid skuldebrev för- enade med nyteckningsrätt), som medför rätt att teckna eller erhålla värdepapper vilka utgör tillåtna placeringar enligt bestämmelsen i punk- terna 1—3.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1974: 128 161

Enligt punkt 5 får fondmedel placeras i skattkammarväxlar. Några remissinstanser har föreslagit att placeringar skall få göras också i andra värdepapper, t. ex. i skuldebrev utfärdade av bank, försäkrings- bolag, kreditaktiebolag, m.m. Avsikten med bestämmelsen i punkt 5 är att möjliggöra kortvariga placeringar av likvida medel. I likhet med ut- redningen och flertalct remissinstanser anser jag att detta syfte tillgodo- ses genom möjlighet till placering i skattkammarväxlar.

Paragrafens t r e d 5 e s t y c k e har berörts under punkt 3. F j ä r d e s t y c k et innehåller förbud för fondbolaget att placera fondmedel i bolagets egna aktier eller i andelar i aktiefonden. Bestäm- melsen har ingen direkt motsvarighet i utredningens förslag. Fond- bolagsaktier torde i vart fall tills vidare inte komma i fråga för note- ring enligt andra stycket punkt 1 och är därför som onoterade värde- papper förbjudna placeringsobjekt. Att som tillgång i fonden redovisa andelar i denna skulle strida mot god redovisningssed och dessutom innebära ett olämpligt förfarande i andra hänseenden. Med hänsyn till fondandelsägamas intresse av uttryckligt skydd mot obehöriga eller olämpliga förfoganden har bestämmelsen dock ansetts böra ingå i de- partementsförslaget. Ett jämförligt förbud finns i 69 & aktiebolagslagen, enligt vilken aktiebolag i princip inte får förvärva egen aktie.

Utredningen anser (se närmare avsnitt 3.3.9) att förvärv till en aktiefond av fondandelar i andra aktiefonder bör vara tillåtna enligt de allmänna reglerna för värdepappersförvärv. Sådana placeringar får dock inte ske enligt Europarådets rekommendation art. 10 punkt 3. Enligt OECD-rekommendationen får upp till 15 % av fondtillgångama placeras i fondandelar i andra fonder, som tillämpar samma begräns- ningsregel (regel 10). Sveriges advokatsamfund avstyrker en rätt till förvärv av andelar i andra fonder.

För egen del anser jag att ett förbud eller andra begränsningar för placering av fondmedel i andra aktiefonder skulle få ringa praktisk betydelse och därför inte bör införas i lagen. Som utredningen fram- hållit kan dessutom sådana förvärv i vissa fall framstå som befogade, t. ex. när det gäller att utnyttja sakkunskap i ledningen för en bransch- fond eller vid investeringar i länder med liten aktiemarknad. I andra fall däremot skulle förvärv av fondandelar kunna tänkas strida mot fondandelsägamas intresse, t. ex. om förvärv sker i större omfattning och förvaltningskostnadema därigenom blir onormalt höga. Under sist- nämnda förhållanden bör bankinspektionen kunna ingripa inom ramen för sin allmänna tillsynsbefogenhet.

20%

Föreskrifterna i denna paragraf, som har en förebild i art. 10 punkt 4 i Europarådets rekommendation, innebär i praktiken att köp och försäljningar av värdepapper till eller från fonden normalt inte får

• Sida 162
•  Original

Prop. 1974: 128 162

ske till oförmånligare pris än gällande marknadsvärde. Avsteg från regeln får dock göras, om särskilda skäl föreligger. Föreskrifterna har inte någon motsvarighet i utredningens förslag.

Marknadsvärdet brukar anges som det pris vilket ett värdepapper betingar när prisbildningen regleras av tillgång och efterfrågan. Om värdepapper köps eller säljs över börs, blir priset den betalkurs eller någon av de bctalkurser som noterats på börsdagen. Värdepappers- transaktionerna kan emellertid också göras utanför börsen. Gäller det ett papper, för vilket betalkurs inte noterats vid tillfället i fråga, får självfallet en bedömning av marknadsvärdet ske med ledning av senaste köp- och säljkurs. Om det är påkallat av särskilda skäl, bör avsteg från marknadsvärdet kunna göras. Ett fondbolag önskar t. ex. att till fonden förvärva en större post av aktier i ett visst bolag och vill därvid inte riskera att börskursen stiger på grund av denna efterfrågan. För- värvet kan vara till andelsägarnas förmån, även om priset ligger något högre än börskursen. Eftersom fondbolaget har att vid förvaltningen uteslutande ta till vara fondandelsägamas intressen, bör bolaget i så- dana fall kunna göra avslut som avviker från senaste börskurs eller uppskattningsvärde. När det gäller introduktionspapper, dvs. värde— papper som avses i 19 5 3, kan ett fastställande av marknadsvärdet ställa ännu större krav på särskild sakkunskap. Även i dessa fall bör fondbolaget kunna diskretionärt pröva, om priset är skäligt.

215

Denna paragraf innehåller vissa placeringsregler med sikte på risk- fördelning av fondegendomen. Bestämmelserna i paragrafens två första stycken har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

I f ö r s t a s t y c k e t fastslås bolagets allmänna skyldighet att se till att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper. Fondegendomen skall alltså placeras enligt riskspridningsprincipen. Denna bestämmelse har inte någon uttrycklig motsvarighet i utredningens förslag.

1 a n d r a sty c k e t, som i allt väsentligt svarar mot 19 & första stycket utredningsförslaget, anges som huvudregel att värdepapper med samme utfärdare inte får mot vederlag förvärvas till aktiefond i sådan omfattning att värdet av sådana papper genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen får medge att procenttalet överskrids, om särskilda skäl föreligger. Självfallet skall in- spektionen härvid beakta att intresset av riskfördelning fortfarande blir tillgodosett. Någon övre gräns för bankinspektionens dispensrätt anges inte till skillnad från utredningens förslag. Vid tillämpning av bestämmel- serna i detta stycke är förhållandena vid tidpunkten för förvärvet av- görande. Om ett visst aktieinnehav sålunda skulle komma att överskrida den tillåtna procentsatsen genom kursstegring, är fondbolaget inte på

• Sida 163
•  Original

Prop. 1974: 128 153

grund härav skyldigt att sälja aktier för att återställa relationerna. Uppkommer fråga om ytterligare förvärv av aktier av samma slag, skall emellertid tioprocentsgränsen eller den högre gräns, som bankinspektio- nen kan ha fastställt, beaktas.

I tr e d j e sty 0 k et behandlas ett speciellt undantag från begräns- ningsreglerna i andra stycket. Tioproeentsgränsen eller den högre gräns som bankinspektionen kan ha medgett får sålunda överskridas vid för- värv i samband med emissioner i bolag, vars aktier ingår i fonden. Så- dana emissioner kan avse aktier eller konvertibla skuldebrev eller skulde— brev förenade med optionsrätt till nyteckning. I fråga om aktier avses härvidlag endast nyemissioner. Eftersom förbudet i andra stycket endast gäller förvärv mot vederlag, får aktier genom fondemission på grund- val av tidigare aktieinnehav alltid mottagas. Aktier och skuldebrev som förvärvats mot vederlag skall emellertid enligt tredje stycket avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat in- rymmas inom tioprocentsgränsen eller den av bankinspektionen even- tuellt medgivna högre gränsen. Bestämmelserna svarar med vissa avvi- kelser mot 19 å andra stycket i utredningens förslag. Detta förslag avser endast nyemission av aktier. Vidare skall den föreskrivna relationen mellan aktieinnehav och fondvärde enligt utredningsförslaget återställas redan efter sex månader. Flera remissinstanser förordar en längre tids- frist eller föreslår att ingen tid över huvud taget anges i lagen. Med be- aktande bl. a. av att värdepapperen kan utsättas för kurstryck nedåt un- der tiden närmast efter det att nyteckning skett har tidsfristen, som framgått av det anförda, i departementsförslaget utsträckts till ett år. Bankinspektionen kan härutöver enligt 'departementsförslaget medge ytterligare uppskov med avyttringen, om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara att man på goda grunder kan räkna med att få ut ett fördelaktigare pris eller att sälja papperen utan förluster om tiden förlängs.

Utredningsförslaget innehåller i 19 & tredje stycket en erinran om att fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet åt att intresset av riskfördelning inte åsidosätts genom förvärv av värdepapper som ut- färdats av företag vilka är förbundna med varandra i väsentlig eko- nomisk intressegemenskap. Bolaget har emellertid enligt 21 5 första stycket departementsförslaget en allmän skyldighet att beakta intresset av riskfördelning. Bolagets åliggande i detta hänseende övervakas även av bankinspektionen. Jag anser det därför inte nödvändigt att i lagen införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen.

225

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 20 å i utredningens förslag och har också motsvarigheter i Europarådets och OECD:s riktlinjer (art. 11 punkt 1 resp. regel 9).

• Sida 164
•  Original

Prop. 1974: 128 154

Enligt paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.8, får inte mer än fem procent av röstvärdet för aktierna i ett och samma aktiebolag sammanlagt ingå i de aktiefonder som ett fondbolag förvaltar. Enligt 119 5 första stycket aktiebolagslagen gäller som huvudregel att varje aktie, för vilken rösträtt får utövas, berättigar till en röst. Avvikande bestämmelser får dock tagas in i bolagsordningen. Olika röstvärde för aktier i bolaget får emellertid inte bestämmas så, att röstvärdet för någon aktie överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie (119 & andra stycket aktiebolagslagen). Tillämpning av dessa bestämmelser kan sålunda få till följd att större del än fem procent av aktiekapitalet i ett bolag ingår i en aktiefond, t. ex. om det är fråga om preferensaktier med ett röstvärde av 1/10.

235

Paragrafen svarar mot 16 5 i utredningens förslag och innehåller bestämmelser som begränsar fondbolags rätt att besluta om utbetal- ning av medel som ingår i aktiefond. Föreskrifterna kan ses som en komplettering till övriga regler som syftar till att åstadkomma skydd för fondegendomen. De utbetalningar som fondbolaget får besluta om avser endast ändamål som kan anses ingå som led i bolagets förvaltning av fonden, nämligen förvärv av värdepapper till fonden, utdelning till andelsägarna, inlösen av fondandelar, utbetalning av ersättning till fondbolaget dels för kostnader för försäljning och inlösen av fondandelar, dels för bolagets förvaltning av fonden, samt slutligen betalning av skatter eller avgifter som belastar fondegendomen eller fullgörande av andra förpliktelser som avser fonden. Förpliktelser av sistnämnda slag kan uppkomma t. ex. vid teckning av aktier.

Förvaringsbanken skall enligt 29 5 första stycket kontrollera, att fondbolagets beslut om utbetalning av medel avser ändamål som anges i 23 &. Förvaltningskostnad, som utgörs av ersättning till för- varingsbank, kan banken tillgodogöra sig enligt 29 & tredje stycket.

24å

Denna paragraf innehåller bestämmelser om upptagande av lån i aktiefondsverksamheten och om pantsättning av fondegendom. F ö r sta sty c k et innehåller ett allmänt förbud mot län eller pant- sättning. I andra stycket finns bestämmelser om undantag i vissa fall från huvudregeln. Paragrafen har i huvudsak behandlats i avsnitt 5.4.8.

Paragrafen har viss motsvarighet i 12 å andra stycket utredningens förslag, enligt vilket fondegendom inte får överlåtas som säkerhet eller pantsättas, Det av utredningen föreslagna förbudet mot att över— låta fondegendom som säkerhet har inte upptagits i departementsförsla- get. En säkerhetsöverlåtelse torde vara att betrakta som ett kringgående

• Sida 165
•  Original

Prop. 1974: 128 165

av pantsättningsförbudet och det har därför inte ansetts erforderligt att i lagtexten särskilt ange att säkerhetsöverlåtelscr inte är tillåtna.

Enligt 12 5 andra stycket i utredningens förslag är avtal," som träffas i strid mot förbudet att pantsätta egendom i fonden, ogiltigt. Som fram- går av avsnitt 3.3.7 avses med nämnda bestämmelse att förhindra att en presumtiv panthavare skall kunna kräva att få ut den egendom som pantförskrivningen gäller. Sveriges advokatsamfund avstyrker att en bestämmelse om sådant avtals ogiltighet mot envar införs i lagen. Advokatsamfundet anser det inte vara riktigt att ogiltighetspåföljden skall gå ut över en godtroende tredje man.

För egen del instämmer jag i vad advokatsamfundet anfört och föreslår därför till skillnad från utredningen inte någon ogiltighets- klausul. Om fondbolag bryter mot förbudet i 24 5 första stycket att ta upp län eller pantsätta fondegendom och fondandelsägarna där- igenom tillfogas skada, blir bestämmelserna i 49 & om skadestånd till- lämpliga. I övrigt gäller allmänna skadeståndsreglcr. Verkan av god tro vid avtal mellan fondbolag och annan blir i detta fall liksom vid rätts- handlingar i allmänhet mellan fondbolag och tredje man att bedöma enligt allmänna regler. I anslutning till dessa spörsmål, som berörts av aktiebolagsutredningen, vill jag framhålla följande. Fondbolaget före- träder enligt 17 & fondandelsägarna i frågor som rör fonden. Bolaget handlar vid förvaltningen i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning. Om fondbolaget skulle handla i strid mot aktiefondslagen och t. ex. till en aktiefond köpa värdepapper som inte får förvärvas el- ler större aktiepost än som är tillåtet enligt begränsningsreglerna i lagen, torde, som aktiebolagsutredningen påpekat, förvärvets giltighet i vissa fall kunna bli beroende av säljarens goda eller onda tro. Säljaren torde inte kunna åberopa okunnighet om bestämmelserna i fråga om de slag av värdepapper som får förvärvas till en aktiefond eller om be- gränsningsreglerna i fråga om röstvärdet i 22 &. Avtal i strid mot dessa paragrafer torde därför bli ogiltigt. Gäller avtalet däremot t. ex. en aktiepost SOm inte överstiger tio procent av fondvärdet kan god tro föreligga på säljarens sida. Frågan om ond eller god tro och ver- kan därav får bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga regler.

255

Enligt denna paragraf, som motsvarar 10 å i utredningens förslag, har fondbolag rätt att tillgodogöra sig ersättning ur fonden för sin för- valtning av aktiefond. En förutsättning härför är dock att grunderna för ersättningen är angivna i fondbestämmelserna (12 5 8).

• Sida 166
•  Original

Prop. 1974: 123 166

Förvaringsbank 26 &

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 21 å i utredningens förslag. Bestämmelser om förvaringsbank finns i art. 13 och 14 i Europarådets riktlinjer. En allmän föreskrift om förvaring av aktiefonds tillgångar ges i regel 18 i OECD:s rekommendation.

1 f ö r s t a s t y e k e t föreskrivs att för aktiefond skall finnas en förvaringsbank, som utses av fondbolaget. En bestämning av begreppet förvaringsbank lämnas i 1 5, där bankens huvudsakliga arbetsuppgifter beskrivs. Banken skall anges i de fondbestämmelser som enligt 12 % upprättas av fondbolaget. Bolagets val av förvaringsbank underställs bankinspektionen i samband med att fondbestämmelserna prövas och fastställs av inspektionen enligt 13 %.

Utredningen har föreslagit att förvaringsbank skall ha notariat- avdelning. Någon tvekan om innebörden av uttrycket notariatavdel— ning torde i allmänhet inte föreligga. Det kan emellertid ifrågasättas, om inte en sådan bestämmelse innebär en onödig detaljreglering. Det ligger i fondbolagets intresse att överlåta förvaringen av fondegendo- men till bankinstitut som har nödvändig kompetens för uppdraget som förvaringsbank. Med hänsyn härtill och då det ankommer på tillsyns— myndigheten att fastställa de för aktiefond upprättade fondbestäm- melserna, i vilka skall lämnas bl. a. uppgift på förvaringsbanken, bör tillräcklig säkerhet föreligga att uppdraget anförtros bankinstitut med nödvändiga personella resurser och betryggande förvaringsmöjligheter. Något behov av att i lagen särskilt föreskriva att bankinstitut som utses till förvaringsbank skall ha notariatavdelning föreligger därför inte enligt min mening. Jag anser det vidare obehövligt att i lagen ange att ett sådant bankinstitut skall stå under bankinspektionens till- syn, eftersom detta redan följer av gällande bestämmelser för de svenska bankinstituten.

Enligt andra punkten i första stycket kan bankinspektionen medge att flera förvaringsbanker utses för en och samma fond, om särskilda skäl föreligger. Denna dispensmöjlighet har tillkommit efter påpekanden från några remissinstanser. Som exempel på sådana särskilda skäl kan nämnas att en aktiefond växt till betydande storlek. Det bör emellertid ankomma på bankinspektionen att noga pröva frågan om dispens efter- som en uppdelning på flera förvaringsbanker inte får medföra fara från säkerhetssynpunkt eller andra nackdelar för fondandelsägarna eller för- svåra tillsynen från bankinspektionens sida. Det har inte ansetts er- forderligt att särskilt ange i lagtexten att bankinspektionen kan återkalla sitt medgivande enligt denna paragraf, om särskilda skäl till undantag inte längre kan anses föreligga.

Enligt an dra stycket krävs att bankinstitut som utses till för—

• Sida 167
•  Original

Prop. 1974: 128 167

varingsbank skall vara svenskt, dvs. banken skall vara bildad enligt svensk lag och sålunda registrerad i Sverige. Med bankinstitut avses i detta sammanhang affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kredit- kassor. Av sparbankerna torde normalt endast de större komma i fråga som förvaringsbank med hänsyn till de anspråk som från fondbolags och fondandelsägares sida kan ställas på service, personella resurser. förvaringsanordningar m.m. ,I detta sammanhang bör erinras om att jordbrukets kreditkassor, som består av centralkassor och jordbruks- kassor, enligt 30 5 lagen om jordbrukskasserörelsen inte utan tillstånd av bankinspektionen får mottaga värdehandlingar till förvaring och för— valtning. Tillstånd får meddelas endast om kassan med hänsyn till sin organisation och förvaringsanordningar samt fonder kan handha sådan verksamhet på ett betryggande sätt. För kreditkassornas del fordras allt- så särskilt tillstånd för att sådan kassa skall kunna utses till förvarings- bank. I den mån särskilda bestämmelser ej meddelas i aktiefondslagen rörande förvaringsbanks verksamhet, gäller de regler som meddelats för sådant bankinstituts verksamhet i allmänhet, dvs. lagen om bank- rörelse, lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen.

275

I denna paragraf, som motsvarar 22 å andra stycket i utredning- ens förslag, föreskrivs hur förvaringsbank skall förvara egendom som ingår i aktiefond och förfara med medel som inflyter i aktiefondsverk- samheten. Någon motsvarighet till dessa regler finns inte i Europa- rådets eller OECD:s riktlinjer.

I 1 & anges att förvaringsbank är en bank som förvarar tillgångarna i aktiefond och som tar emot inbetalningar och ombesörjer utbetal- ningar som avser fonden. I OECD:s standardregler finns inte någon motsvarande beskrivning, medan Europarådets riktlinjer i art. 14 inne- håller en utförlig uppräkning av förvaringsbankens åligganden m.m.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.9) har framhållits att det är ett väsentligt krav att lagen skapar tillfredsställande garantier för att den egendom som ingår i aktiefond alltid hålls avskild från fondbola- gets tillgångar och att fondegendomen i övrigt förvaras på ett för fondandelsägarna betryggande sätt. Som ett uttryck för dessa tanke- gångar föreskrivs i f ö r s t a sty c k e t att de värdepapper som ingår i aktiefond skall nedsättas i öppet förvar hos förvaringsbank. Med nedsättning i öppet förvar avses här, i likhet med t.ex. nedsättning av omyndigs värdehandlingar enligt föräldrabalken, att värdehandling- arna skall ligga öppna för den förvaltande banken. Detta innebär att de, i motsats till förvaringsformen slutet förvar, inte skall förvaras i ett av deponenten, dvs. den som nedsatt egendomen, tillslutet eller förseglat konvolut e. d. Om inte särskilt avtal träffas mellan banken och depo- nenten, gäller vid öppet förvar enligt allmänna villkor att banken skall

• Sida 168
•  Original

Prop. 1974: 128 168 förvara värdehandlingama, inkassera utfallande avkastnings- och ka- pitalbelopp, underrätta deponenten om nyteckningar, fondemissioner, utlottningar, konverteringar m. m.

I första stycket anges vidare att förvaringsbanken omedelbart på räkning skall sätta in medel som flyter in i aktiefondsverksamheten. Av 18 & framgår att det åligger fondbolag att se till att sådana medel utan dröjsmål överförs till förvaringsbanken. Där föreskrivs också att bolaget ej får omhänderha egendom som ingår i aktiefond. All egendom som ingår i en aktiefond skall alltså omhänderhas av förvaringsbank.

I a n d r a s t y c k e t ges särskilda regler om förvaring av ut— ländska värdepapper som ingår i en aktiefond. Utredningen har ansett att det av praktiska skäl bör vara möjligt att anförtro förvaringen av sådana värdepapper åt lämplig utländsk kreditinrättning och att an- mälan härom skall göras till bankinspektionen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Även jag ansluter mig till utredningens förslag. Något formellt godkännande av utländskt förvaringsinstitut förutsätts inte skola ske.

Med kravet att det utländska förvaringsinstitutet skall vara lämpligt avses i första hand att förvaringen kan bedömas vara betryggande från säkerhetssynpunkt och att det allmänt sett inte finns anledning till anmärkningar beträffande institutet i fråga. Som utländskt förvarings- institut kan anlitas även annan än bank, om institutet från nyss an- givna synpunkter kan anses lämpligt. Uppgiften som förvaringsinstitut gäller endast förvaringen av de utländska värdepapper som deponeras där och innebär inte att övriga uppgifter som ankommer på en förva— ringsbank övergår på det utländska förvaringsinstitutet.

ass

Paragrafen motsvarar 22 & tredje stycket i utredningens förslag och behandlar förvaringsbanks befattning med fondandelsbevis.

Fondandelsbevis som fondbolaget utfärdat men som ännu inte för- sålts till allmänheten eller som inlösts eller utbytts representerar i och för sig inget värde eller någon egendom som tillhör fonden. Det är emellertid betydelsefullt att alla ej utelöpande fondandelsbevis för— varas på betryggande sätt. I paragrafen föreskrivs därför att utfär- dade men ej försålda fondandelsbevis samt bevis som inlösts eller ut- bytts men ej makulerats skall omhänderhas av förvaringsbanken. ln- lösta eller utbytta bevis skall makuleras, om de inte skall ges ut på nytt. Utan att det särskilt föreskrivits bör gälla att bevis skall makuleras i betryggande ordning, t. ex. genom kontroll av revisorer och anteck— ning om åtgärden.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1974: 128 169

295

Första och tredje styckena mötsvarar 24 5 första stycket och 25 å i utredningens förslag. Andra stycket har ingen motsvarighet i förslaget.

Av 17 & framgår bl. a. att fondbolaget vid förvaltning av aktiefond skall handla uteslutande i fondandelsägamas gemensamma intresse och att beslutanderätten över den egendom som ingår i fonden till- kommer fondbolaget. För att så långt möjligt säkerställa att fondegen- domen kommer till avsedd användning och att utbetalningar således inte sker för ovidkommande ändamål har förvaringsbanken, i likhet med vad som gäller enligt utländsk lagstiftning, också tilldelats en kontrollerande funktion såvitt avser utbetalning av medel ur fonden. Banken skall härigenom kunna hindra att fondmedel utbetalas för and- ra syften än sådana som kan anses förenliga med aktiefondsverksam- heten. I paragrafens första stycke föreskrivs därför att förva— ringsbank får betala ut medel från räkning som avses i 27 5 första stycket endast om fondbolaget beslutat det och om utbetalningen avser ändamål som anges i 23 &.

Den kontroll som ankommer på förvaringsbanken måste ligga på det formella planet. Från bankens sida skall alltså någon bedömning inte ske av t. ex. lämpligheten av att förvärva vissa värdepapper eller storleken av en beslutad utdelning. Banken har endast att kontrollera att fondbolaget har fattat beslut om utbetalning och att denna avser sådant ändamål som anges i 23 5. Är dessa villkor uppfyllda, skall banken verkställa fondbolagets beslut utan vidare prövning. I annat fall har banken att meddela fondbolaget varför den anser sig inte kunna verkställa beslutet. Skulle förvaringsbanken vägra att göra ut— betalning enligt fondbolagets beslut, skall fondbolaget enligt andra sty c k e t underställa frågan bankinspektionens prövning. Sådana fall torde bli sällsynta men kan, om de blir aktuella, förutsättas vara av sådan karaktär att de alltid bör prövas av bankinspektionen. Mot inspektionens beslut kan enligt 48 & talan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Enligt tr e d j e s t y c k e t ges förvaringsbanken rätt att utan be- slut av fondbolaget tillgodogöra sig ersättning ur aktiefond för sitt omhänderhavande av fonden. Grunderna för ersättningen skall enligt 12 å andra stycket punkt 8 anges i fondbestämmelserna. Givetvis skall förvaringsbanken meddela fondbolaget alla nödvändiga upplysningar bc- träffande ersättningen såsom hur den beräknats, vilka åtgärder och vil- ken tid den avser, m. m. Detta är nödvändigt bl. a. med hänsyn till fond- bolagets skyldighet att lämna redovisning för sin förvaltning av aktie- fond. En kontroll av förvaringsbanks uttag ur aktiefond ingår i den tillsyn som bankinspektionen utövar över aktiefondsverksamheten.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1974: 128 170

Fondandel och fondandelsbevis m. m. 30 &

Paragrafen motsvarar i huvudsak 26, 30 och 32 %% i utredningens förslag. Den innehåller förutom allmänna bestämmelser om andelar i aktiefond vissa grundläggande föreskrifter om hur värdet av en fond- andel skall beräknas och hur andelens försäljnings- resp. inlösningspris skall bestämmas. Föreskrifter av liknande innehåll finns i art. 4 och 5 punkt 2 i Europarådets riktlinjer samt i reglerna 19 och 24—26 i OECD:s rekommendation.

I f ö r sta sty ck et anges att andelarna i en aktiefond skall vara lika stora, dvs. avse samma kvotdel av fonden, och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Detta innebär att varje andel alltid skall ha samma värde som var och en av de övriga andelarna i samma aktiefond. Genom denna föreskrift förhindras att det i en aktiefond finns fondandelar med sinsemellan olika värde. Någon motsvarighet till preferensaktier kan alltså aldrig uppkomma.

En fondandels värde är vid varje tillfälle beroende av aktiefondens storlek och antalet fondandelar. Värdet av en andel vid ett visst tillfälle uträknas enligt a n d r a sty 0 k et första punkten genom att aktie- fondens aktuella värde delas med antalet vid tillfället utelöpande fond- andelar. Inlösta andelar skall självfallet inte medräknas.

I fråga om beräkningen av fondens värde ges i andra stycket andra punkten den föreskriften att detta värde skall beräknas genom att från tillgångarna i fonden avdrages de skulder som avser denna. Skulder som sålunda skall dras av från fondtillgångama kan utgöras av beslutade men ej utbetalade utdelningar till fondandelsägarna, beslutade men ej utbeta- lade ersättningar till fondbolaget eller förvaringsbanken eller ännu ej erlagda likvider, avgifter eller andra kostnader i samband med förvärv av värdepapper till fonden. Till skulder som givetvis skall beaktas hör också debiterade oguldna skatter. En i detta sammanhang aktuell fråga är hur man skall ta hänsyn till sådana framtida skulder som latenta skatteskulder, dvs. ännu ej debiterade skatter. Utredningen, som disku- terat denna fråga närmare i betänkandet (s. 151—153), förordar att avdrag från fondtillgångama vid beräkning av fondandelsvärdet skall göras även för framtida skatter, om detta följer av fondbestämmelserna. I dessa skulle enligt utredningen även anges storleken av eventuella avdrag, t. ex. viss procentuell andel av tillgångamas värde, uppburen av- kastning eller föreliggande värdestegring på värdepapperen i fonden.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i nämnda avseende allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag ansluter mig till vad utredningen anfört i denna fråga. I lagen har sålunda uttryckligen angetts att de skulder som skall dras av från fondtillgångama vid beräk- ning av fondens värde skall inbegripa framtida skatteskulder. om sådana

• Sida 171
•  Original

Prop. 1974: 128 171

skall beaktas enligt fondbestämmelserna. Dessa skall enligt 12 å andra stycket punkt 6 ange grunderna för beräkning av fondandelsvärdet. Av fondbestämmelserna skall sålunda framgå i vilken utsträckning hänsyn skall tas till latenta skatteskulder vid beräkning av fondandelsvärdet. Det bör ankomma på bankinspektionen att vid sin prövning av fond- bestämmelserna beakta denna fråga.

Enligt andra stycket tredje punkten regleras värderingen av tillgångar- na bara såvitt avser värdepapper. Dessa skall värderas med ledning av- gällande marknadsvärde. Begreppet gällande marknadsvärde har tidigare kommenterats under 20 5. Skulle det visa sig svårt att fastställa mark- nadsvärdet, ankommer det på fondbolaget att med iakttagande av god redovisningssed göra en så realistisk och objektiv värdering som förhål- landena medger.

I andra stycket fjärde punkten föreskrivs att det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. Det får ankomma på varje fondbolag att bedöma hur ofta en beräkning behöver ske. Ett aktuellt fondandelsvärde måste finnas både vid försäljning och inlösen av fond- andelar. Omsättningen av andelar i varje aktiefond kommer därför att bli avgörande för hur ofta fondandelsvärdet behöver fastställas. Dct an- förda innebär alltså att detta värde skall beräknas kontinuerligt så ofta som det behövs av praktiska skäl. När det gäller större aktiefonder torde behov föreligga att fastställa fondandelsvärdet så gott som varje börsdag.

T r e (1 j e sty c k e t innehåller allmänna bestämmelser om försälj- nings- resp. inlösningspriset på en fondandel. Den närmare bestämningen av sådant pris får ankomma på fondbolaget. Föreskrifter om beräk- ningsgrunderna skall finnas i fondbestämmelserna. Av 12 5 andra styc- ket punkt 7 framgår att i dessa alltid skall anges de högsta tillägg till eller avdrag från fondandelsvärdet som får göras vid bestämmande av försäljnings- resp. inlösningspris för fondandel.

Försäljningspriset på en fondandel, dvs. det belopp som en nytillträ- dande fondandelsägare måste erlägga, utgörs först och främst av det på försäljningsdagen gällande fondandelsvärdet. I den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelserna, får tillägg till fondandelsvärdet göras med försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till fon- den. Till försäljningskostnader hör sådana direkta kostnader som fond- bolaget har för bl.a. reklam, tryckning och hantering av fondan- delsbevis. Vidare kan beaktas sådana kostnader som courtage, stäm— pel och andra utgifter i samband med inköp av värdepapper till fonden. De olika kostnadstilläggen kan självfallet inte fastställas för varje en- skild försäljning av en fondandel utan deras storlek får bestämmas efter genomsnittsberäkningar. Beräkningsgrunderna skall anges i fondbe— stämmelserna. En differentiering av kostnadstillägget så som sker i nuvarande aktiefonder kan göras inom ramen för det i fondbestämmel-

• Sida 172
•  Original

Prop. 1974: 128 172

serna angivna högsta beloppet. Det bör tilläggas att bank eller mäklare vid försäljning av fondandelar givetvis kan ta ut provision för sina tjänster på samma sätt som vid försäljning av aktier m. m.

Inlösningspriset på en fondandel grundas på det vid inlösningstillfället gällande fondandelsvärdet, vilket fondandelsägaren i princip bör vara berättigad att få ut vid inlösen av sin fondandel. På motsvarande sätt som i fråga om försäljningspriset kan emellertid inlösningsprisct påver- kas av de med inlösningsförfarandet förenade kostnaderna, i den mån det är tillåtet enligt fondbestämmelserna. Från fondandelsvärdet får dras kostnader för inlösningsförfarandet, t. ex. hanterings— och kontors- kostnader, samt kostnader för försäljning av värdepapper ur fonden så- som courtage och stämpel. Avdrag bör få göras för sistnämnda slag av kostnader, även om värdepapper ur fonden inte behöver försäljas di- rekt i samband med inlösningen i fråga. Fondbolaget bör sålunda ha rätt att vid varje inlösen göra ett schablonmässigt beräknat avdrag för att täcka sådana kostnader som nu nämnts.

31 &

Denna paragraf, som inte har någon direkt motsvarighet i utred- ningens förslag, innehåller de grundläggande bestämmelserna om fond- bolags skyldighet att ge ut fondandelsbevis eller föra register över inne- hav av fondandelar. Föreskrifter av motsvarande innehåll finns i Euro- parådets riktlinjer art. 3 punkt 1 och i den inledande definitionen i OECD-reglerna.

I enlighet med den lösning som jag förordat i den allmänna moti- veringen (avsnitt 5.4.10) bör fondbolagen ha frihet att välja mellan ett system med obligatoriskt utgivande av fondandelsbevis och ett system med register över innehav av fondandelar, eventuellt kombinerat med utgivande av särskilda bevis. I paragrafen föreskrivs därför att fond- bolag skall utfärda fondandelsbevis till varje fondandelsägare eller föra register över innehav av andelar i fonden. Bestämmelsen innebär att fondandelsbevis alltid skall ges ut till andelsägarna i viss aktiefond, om register ej förs för fonden. Den innebär också att register måste föras, om fondandelsbevis inte utfärdas. Något hinder finns inte enligt lagen att kombinera dessa system så att fondbolag för en fond dels utger fondandelsbevis och dels för ett register. En förutsättning måste därvid självklart vara att en sådan kombination utformas så att den inte skapar oklarhet i fråga om rättsverkningarna för fondandelsägarna. En tänkbar kombination, som kan vara lämplig för vissa fonder i vilka utdelning lämnas till andelsägarna, är att efter mönster av lagen om förenklad aktiehantering ge ut kuponglösa fondandelsbevis och dessutom föra ett register till vilket kan knytas rätten till utdelning. Utbetalningarna av utdelning kan då ske på grundval av registret och med hjälp av ADB- teknik på samma sätt som tillämpas av värdepapperscentralen. Vilket

• Sida 173
•  Original

Prop. 1974: 128 173

system som fondbolaget tillämpar för en aktiefond skall enligt 12 å andra stycket punkterna 4, 5 och 9 anges i fondbestämmelserna för fonden. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen måste natur- ligtvis enhetliga regler gälla för en och samma aktiefond. I den mån föreskrifterna i fondbestämmelserna om fondandelsbevis eller register m. m. går utöver vad som anges i lagen, ankommer det på bankinspek- tionen att pröva att föreskrifterna inte strider mot lagen och att de i övrigt är tillfredsställande för fondandelsägarna från bl.a. rättssäker- hetssynpunkt.

32 å

] paragrafen meddelas bestämmelser om fondandelsbevis och om bevisens innehåll. Delvis motsvarande föreskrifter finns i 27 & första och andra styckena utredningsförslaget.

l fö r sta sty c k et anges att fondandelsbevis skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Vilken typ av fondandels- bevis som används för en och samma aktiefond skall anges i fond- bestämmelserna för fonden. Första stycket innehåller också föreskrifter om vilka uppgifter som obligatoriskt skall anges på ett fondandelsbevis. Beviset skall sålunda ange enligt punkt ] aktiefondens beteckning, fondbolaget och förvaringsbanken, enligt punkt 2 nummer eller annan beteckning för fondandelsbeviset och enligt punkt 3 det antal fond- andelar som beviset avser. Beviset kan således avse en persons hela innehav av fondandelar. Nummer eller annan beteckning för fondandel behöver inte anges, eftersom fondandelsbeviset har nummer eller annan beteckning. Något formellt hinder föreligger dock inte mot att på fondandelsbevis anges även nummer eller beteckning på varje fond- andel som beviset avser.

Enligt första stycket punkt 4 skall fondandelsbevis ange hur inlösen, pantsättning och överlåtelse av fondandel skall ske. Denna föreskrift är viktig med hänsyn till att delvis olika regler kommer att gälla be- roende på vilken typ av fondandelsbevis som utfärdas och om register över fondandelsinnehavet förs eller ej. Här bör erinras om att fond- bestämmelserna skall innehålla föreskrifter bl.a. om fondandelsbevis eller, om sådana bevis ej utfärdas, om register över innehav av fond- andelar samt om villkoren för försäljning och inlösen av fondandelar (12 å andra stycket punkterna 4 och 9). De upplysningar som skall lämnas i fondandelsbevis bör självfallet göras kortfattade och kunna innehålla hänvisningar till fondbestämmelserna. På fondandelsbevis skall slutligen enligt punkt 5 anges var fondbestämmelser, kvartalsredo- görelser och årsberättelser för fonden kan erhållas. Enligt 38 å andra stycket skall kvartalsredogörelse och årsberättelse hållas tillgängliga hos fondbolaget och på de platser i övrigt som anges i fondbestämmelserna. På fondandelsbevis bör bl. a. lämnas upplysning om fondbolagets post— adress.

• Sida 174
•  Original

Prop. 1974: 128 174

I a n d r a s t y c k e t föreskrivs att fondandelsbevis skall under— tecknas av fondbolaget eller på dess vägnar av annan enligt bolagets uppdrag. Av praktiska skäl har lämnats möjlighet för annan än bolaget, t.ex. den som i bolagets ställe för register över fondandelsinnehavet, att underteckna fondandelsbevis. Av beviset skall i sådant fall framgå att det undertecknats på fondbolagets vägnar. Härav följer att fond- bolaget ansvarar för de åtaganden som framgår av beviset. Självfallet skall beviset undertecknas av personer som är behöriga att teckna fond- bolagets eller dess uppdragstagares firma. Namnteckning av styrelse- ledamot eller firmatecknare får enligt andra stycket andra punkten återges genom tryckning eller på liknande sätt. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt 34 & första stycket aktiebolagslagen och 3 % andra stycket lagen om förenklad aktiehantering.

33å

Paragrafen innehåller bestämmelser, varigenom de rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i princip blir tillämpliga på fondandels- bevis. I fråga om utdelningskuponger till fondandelsbevis hänvisas till skuldebrevslagen. Paragrafen svarar delvis mot 28 å i utredningens förslag.

I enlighet med vad jag framhållit i den allmänna motiveringen (av- snitt 5.4.10)-bör de regler som gäller för aktier och skuldebrev så långt möjligt vara normgivande för vad som bör gälla för fondandelsbevis. Även om fondandelsbevisen från teoretiska utgångspunkter inte kan jämställas med aktier eller skuldebrev, kan de från praktisk synpunkt ändå i de flesta avseenden behandlas på samma sätt som nämnda värde- handlingar.

I fråga om fondandelsbevis skall enligt f ö r s t a s t y e k e t första punkten, om annat inte följer av aktiefondslagen eller fondbestämmel- serna. i tillämpliga delar gälla vad i skuldebrevslagen föreskrivs om löpande skuldebrev. Utredningen har i sitt betänkande (s. 127—128) lämnat en närmare redogörelse för vissa civilrättsliga konsekvenser när det gäller skuldebrevslagens tillämpning på fondandelsbevisen. Jag kan i allt väsentligt instämma i det där förda resonemanget. Av intresse är bl. a. följande. Bland de bestämmelser i skuldebrevslagen, vilka blir tillämpliga på fondandelsbevisen, är de i 13 & skuldebrevslagen intagna legitimationsreglerna. Är fondandelsbeviset ställt till innehavaren, skall således den som har det i händer förmodas äga rätt att kräva inlösen av beviset. Om fondandelsbeviset'är ställt till viss man eller order och innehas av annan än den till vilken det är ställt, skall också den som har det i händer förmodas äga rätt att begära inlösen, om han till stöd för sin rätt kan åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, även om någon av dem är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco. Enligt särskild föreskrift i första stycket andra

• Sida 175
•  Original

Prop. 1974: 128 175

punkten skall denna legitimationsregel också gälla, om den som inne- har sådant fondandelsbevis och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare till fondandel som beviset avser. Sådan påskrift skall enligt tredje punkten göras endast om innehavaren av beviset styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

Föreskriften i andra punkten om verkan av att fondbolaget gjort anteckning på beviset om ägaren har en motsvarighet i 23 & första stycket i aktiebolagsutredningens förslag till ny aktiebolagslag. Rörande motiven till denna bestämmelse kan hänvisas till betänkandet SOU 197]: 15 s. 165. De skäl som där anförts i fråga om aktiebrev kan åbe— ropas också såvitt avser fondandelsbevis. Föreskriften i förevarande paragraf andra punkten innebär att den som innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets anteckning på beviset anges vara ägare till ifrågavarande fondandel skall anses legiti- merad på samma sätt som om fondandelsbeviset varit försett med till honom fortgående kedja av överlåtelser. Den som i god tro förvärvar fondandelsbeviset behöver inte kräva att beviset åtföljs av handlingar som fyller ut en lucka i fångeskedjan. Prövningen av att denna lucka är täckt av ett giltigt förvärv ankommer på fondbolaget, när anteck- ning på beviset begärs på grund av förvärv efter luckan.

I sådana fall där fondandelsbeviset är ställt till innehavaren blir fond- bolaget — på grund av innehållet i 19 ;— skuldebrevslagen — befriat från vidare betalningsskyldighet genom att till innehavaren erlägga gällande inlösningspris. Skulle det visa sig att innehavaren inte var ägare till fondandelsbeviset eller behörig att på dennes vägnar uppbära beloppet i fråga, är betalningen ändå giltig, förutsatt att bolaget inte kände till att beloppet kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttas. I fråga om fondandels- bevis som är ställt till viss man eller order gäller samma regel, om betalningen för beviset uppbärs av den, som enligt den nyssnämnda legitimationsregeln skall förmodas äga rätt att kräva inlösen av beviset, eller av någon som skäligen kan hållas för denne eller antas vara be- rättigad att handla på hans vägnar.

I 15—17 åå skuldebrevslagen finns vissa bestämmelser i fråga om de invändningar som en gäldenär är berättigad att framställa mot den som, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev. Ett huvudsyfte med denna typ av skuldebrev är att man vid förvärv av det skall kunna utgå från att man får en fordringsrätt mot gäldenären utan att man närmare skall behöva ta reda på om det mellan gäldenären och föregående borgenär fanns någon omständighet som gjorde, att gäldenären inte var skyldig att infria skuldebrevet hos denne. Enligt skuldebrevslagens bestämmelser kan därför flera av de invändningar, som gäldenären kunnat framställa mot den förutvarande borgenären, ej åberopas gentemot en ny borgenär, vilken i god tro förvärvat skulde-

• Sida 176
•  Original

Prop. 1.974: 128 176 brevet. Om dessa regler tillämpas på förhållandet mellan ett fondbolag och den som förvärvat ett fondandelsbevis från annan än bolaget, kan bolaget inte mot en godtroende förvärvare av beviset invända, att det- samma utan bolagets vilja kommit ur dess besittning. Däremot torde bolaget kunna åberopa, att fondandelsbeviset är förfalskat.

Utmärkande för de löpande skuldebreven är att de kan vara föremål för s. k. godtrosförvärv. Bestämmelser härom finns i 14 & skuldebrevs- lagen. I fråga om fondandelsbevis som är ställt till innehavaren innebär detta att den som i god tro förvärvar beviset och får det i sin besittning blir ägare till beviset även om den, från vilken förvärvet skett, inte var bevisets rätte ägare eller behörig att på ägarens vägnar förfoga över beviset. Detsamma gäller beträffande fondandelsbevis som är ställt till viss man eller order. om överlåtelsen verkställs av den, som enligt den förut berörda legitimationsregeln skall förmodas äga rätt att begära inlösen av beviset. eller av någon som skäligen kan hållas för denne eller antas vara berättigad att handla på hans vägnar. I detta samman- hang kan även hänvisas till 22 & första stycket skuldebrevslagen. Till- lämpat på fondandelsbevis som nu nämnts medför denna föreskrift att den som förvärvar ett sådant bevis inte vinner skydd mot överlåtarens borgenärer förrän han fått beviset i besittning.

Aktiefondslagen hindrar inte att fondbolag ger ut fondandelsbevis med utdelningskuponger. Enligt a n (1 r a sty c ke-t gäller om så— dana kuponger vad som föreskrivs i 24 och 25 55 lagen om skuldebrev. I nämnda paragrafer lämnas regler om utdelningskuponger till aktie- brev. 24 5 innebär i huvudsak att kuponghavare är berättigad att mot kupongens överlämnande uppbära utdelningen, även om han ej är aktie- ägare, och att kupongen behandlas som ett löpande skuldebrev så snart beslut om utdelning fattats. Enligt 25 & upphör rätten till utdelning, om utdelningskupong ej företetts för inlösen inom tre år från förfallo- dagen. Gör någon inom samma tid anmälan att kupong förstörts eller förkommit, kan han få ut betalning, även om han ej kan förete ku— pongen, under förutsättning att han kan göra sin rätt till kupongen sannolik. Som jag förut anfört föreslås i detta sammanhang även viss ändring i 24 % skuldebrevslagen. Genom hänvisningen till 24 och 25 åå— i skuldebrevslagen och genom den föreslagna ändringen i skuldebrevs- lagen görs alltså nämnda bestämmelser tillämpliga även på utdelnings- kuponger till fondandelsbevis.

34 &

Paragrafen, som saknar motsvarighet 'i utredningens förslag, innehål- ler bestämmelser om fondbolags skyldighet att vid registerföring lämna vissa uppgifter till fondandelsägarna. Vidare regleras frågan om annan än fondbolaget får föra registret.

1 f ö r sta s t _v e k et föreskrivs skyldighet för fondbolag, som

• Sida 177
•  Original

Prop. 1974: 128 177

med hänsyn till fondbestämmelserna ej behöver utfärda fondandels— bevis utan i stället skall föra register, att lämna fondandelsägare vissa uppgifter som om bolaget hade varit skyldigt att utfärda fond- andelsbevis. Denna uppgiftsskyldighet skall fondbolag fullgöra genom att i stället för fondandelsbevis lämna fondandelsägaren skriftlig be- kräftelse på att hans fondandelsinnehav registrerats samt upplysningar i de hänseenden som avses i 32 & första stycket 1, 4 och 5. Skriftlig bekräftelse på registreringen kan lämnas i form av bestyrkt utdrag ur registret, intyg eller dylikt. Sådan handling skall endast ha funktionen av att vara ett bevis om att registrering skett för viss namngiven person av dennes innehav av en eller flera fondandelar. Handlingen är alltså inte något värdepapper i juridisk mening. Innehav av en skriftlig bekräftelse om registrering är inte någon nödvändig förutsättning för att fond- andelsägaren skall kunna utöva sina rättigheter i denna sin egenskap. Företeende av sådan handling utgör inte heller någon tillräcklig legiti- mation som andelsägare. Avgörande är i stället registreringen av fond- andelsinnehavet. Genom föreskriften i första stycket är andelsägarna i sådana fonder, där fondandelsbevis ej utfärdas, tillförsäkrade samma uppgifter som alla andra fondandelsägare med undantag av att den skriftliga bekräftelsen självfallet inte kan innehålla uppgifter som avser fondandelsbevis. Någon föreskrift om att handlingen måste innehålla uppgift om nummer eller annan beteckning på fondandel har inte an- setts erforderlig. Det står emellertid fondbolaget fritt att ta med även andra uppgifter än de i lagen föreskrivna.

Enligt an dra styc k et kan fondbolag uppdra åt annan att föra register för fondbolagets räkning och fullgöra uppgifter som har sam- band därmed. Det ankommer givetvis på fondbolaget att bedöma, om registerföringen rn. m. lämpligen bör överlåtas till annan. Det kan t. ex. visa sig rationellt och ekonomiskt förmånligt att överlåta sådana upp— gifter till värdepapperscentralen. Till skillnad från vad som gäller en- ligt lagen om förenklad aktiehantering kan uppdraget att föra register m. m. även lämnas åt annan än värdepapperscentralen, t. ex. åt annat bo- lag som tillhandahåller dataservice. En förutsättning för att uppdraget skall få lämnas till sådant företag måste dock vara att det finns garantier för att registret kommer att föras på ett riktigt sätt. Det bör därför an— komma på bankinspektionen att pröva, om förutsättningar för att över- låta registreringen och andra uppgifter föreligger. För ett medgivande från bankinspektionens sida bör krävas att inspektionen har möjlighet till insyn i det tilltänkta registerförande företaget. Om det skulle visa sig att registret ej förs på ett tillfredsställande sätt, har bankinspektionen givetvis rätt att i enlighet med sina allmänna tillsynsbefogenheter göra erinringar, påkalla åtgärder och i sista hand återkalla tillståndet för fondbolaget att överlåta registerföringen och andra uppgifter till ifråga- varande företag.

12 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 128

• Sida 178
•  Original

Prop. 1974—: 128 178

U| 3 5

I denna paragraf, som närmast motsvarar 31 & utredningsförslaget, ges de grundläggande bestämmelserna om inlösen av fondandelar. Före- skrifterna har sin motsvarighet i art. 5 punkt 2 i Europarådets riktlinjer samt i definitionen och regel 26 i OECD:s riktlinjer.

Varje fondandelsägare skall ha en i princip ovillkorlig rätt att på begäran få sin andel inlöst med medel ur aktiefonden. Denna rätt är av central betydelse för fondandelsägarna. Eftersom de inte har rätt att begära upplösning av fonden, kan inlösningsrättcn ses som en er- sättning härför samtidigt som den ger dem möjlighet att snabbt få ut värdet av sin insats i fonden. Inlösningspriset skall beräknas enligt de regler som angetts i 30 å och i fondbestämmelserna. Utan uttrycklig föreskrift skall, i enlighet med Europarådets riktlinjer, gälla att i fond- bestämmelserna inte får göras någon inskränkning i andelsägarens rätt till inlösen. Ett undantag från rätten till inlösen gäller dock enligt 40 5— första stycket, där det föreskrivs att fondandelar ej får säljas eller in- lösas under den tid förvaringsbank omhänderhar förvaltningen av aktie- fond. ] sådana speciella situationer som där avses, t. ex. om bankinspek- tionen återkallat fondbolagets tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet eller om fondbolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs, kräver hänsynen till fondandelsägamas gemensamma intresse att även rätten till inlösen för tillfället upphävs i avvaktan på slutligt beslut om fon- dens framtid.

Inlösen av en fondandel skall enligt huvudregeln i fö r s t a st yc- k ct ske omedelbart. Praktiskt sett bör inlösningen genomföras så att ett belopp motsvarande inlösningspriset tas ut ur fonden, i första hand av kontanta medel eller medel på bankräkning, för att betalas ut till den inlösningsberättigade. Fondandelsbevis, som kan ha utfärdats, skall därvid överlämnas till förvaringsbanken.

Om likvida medel inte finns tillgängliga utan medel för inlösen måste anskaffas genom försäljning av värdepapper ur fonden, skall enligt andra stycket sådan försäljning ske så snart som möjligt och senast fem börsdagar efter det inlösningen begärdes hos fondbolaget. Denna tidryrnd bör, som utredningen framhållit, medge ett normalt realiserande av lämpliga värdepapper ur fonden. En väsentlig uppgift för fondbolaget är självfallet att göra en lämplig avvägning av behovet av likvida medel, så att riskerna kan anses obetydliga att fondbolaget tvingas realisera värdepapper vid olämpliga tidpunkter. Sedan försälj- ning skett, skall inlösningsskyldigheten fullgöras av fondbolaget så snart försäljningslikviden influtit. Någon yttersta tidsgräns för fullgörande av denna skyldighet har alltså inte fastställts. Normalt bör emellertid likvid infiyta inom några få dagar vid försäljning av värdepapper inom landet.

Om det kan antagas att försäljning inom den angivna femdagarsfristcn skulle väsentligt missgynna övriga fondandelsägares intressen, får tids-

• Sida 179
•  Original

Prop. 1974: 128 179

fristen överskridas efter anmälan till banl-tinspektionen. Det är här när- mast fråga om vissa oförutsedda eller katastrofbetonade situationer, t. ex. om ett mycket stort antal fondandelsägare samtidigt eller under kort tid begär inlösen. Om fondbolaget i ett sådant fall skulle vara tvunget att inom den föreskrivna femdagarsfristen sälja ett stort antal värdepapper, skulle detta kunna medföra ett pristryck nedåt på mark- naden, vilket skulle vara till nackdel både för de fondandelsägare som begärt inlösen och för övriga fondandelsägare. Någon yttersta tidsgräns har inte angetts med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga. Det får ankomma på bankinspektionen att följa tillämpning- en av undantagsregeln och vid behov göra erinringar eller andra ingri- panden hos ifrågavarande fondbolag.

I tredje stycket föreskrivs att begäran om inlösen får åter- kallas endast om fondbolaget medger det. Avsikten med föreskriften är att fondbolag och aktiefond inte skall belastas med onödiga kostna- der med anledning av en begäran om inlösen som görs t. ex. i spekula- tionssyfte och som sedan återkallas innan inlösen fullgjorts. I departe- mentsförslaget har inte tagits med en av utredningen föreslagen be- stämmelse att fondbolaget äger påfordra att för inlösen avsett fond- andelsbevis överlämnas till förvaringsbanken mot vederbörligt kvitto vid begäran om inlösen som ej verkställs omedelbart. Enligt min me- ning bör fondbolaget självt avgöra, om ett sådant krav skall uppställas, utan att det behöver anges i lagen.

Redovisning 36 &

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 33 & första stycket utrednings- förslaget, innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att avge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget förvaltar och har delvis kommenterats i avsnitt 5.4.11. En motsvarighet finns i art. 9 punkt 2 i Europarådets riktlinjer. Enligt regel 5 i OECD:s rekommendation be- gränsas redovisningsskyldigheten till minst en gång om året.

För fondandelsägarna är det av stor betydelse att de får en regel- bundet återkommande redovisning för fondbolags förvaltning av aktie- fonden. Det är också från allmän synpunkt väsentligt att fondbolagen med jämna tidsmellanrum öppet redovisar viktigare delar av aktiefonds- verksamheten och fondens ställning. Enligt paragrafen skall fondbolag för varje kalenderkvartal senast en månad efter utgången av kvartalet av- ge kvartalsredogörelse för aktiefond som bolaget förvaltar. Undantag från denna redovisningsskyldighet kan ske enligt 38 5 första stycket. De större aktiefondsföretagen lämnar redan nu redogörelser för aktiefonds ställning varje kvartal. Det är naturligt att det i samband med andra

• Sida 180
•  Original

Prop. 1974: 128 180

regler om tillsynen över fondbolag föreskrivs skyldighet för bolagen att översända kvartalsredogörelserna till bankinspektionen.

Beträffande uppgifterna i kvartalsredogörelsen överensstämmer punkterna 1—5 i sak med utredningsförslaget. Därutöver har intagits en bestämmelse att redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentlig betydelse för fondverksamheten. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas ändring av fondbestämmelserna och viktigare ändringar röran- de fondbolaget eller förvaringsbanken. Vidare har i departementsförsla— get upptagits en punkt 6, på grund varav fondbolag i redogörelsen skall ange värdet vid inlösen av en fondandel efter avdrag för kostnader en- ligt 30 ?) tredje stycket 2, dvs. kostnader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden. Det har ansetts vara av in- tresse för fondandelsägarna att detta värde alltid anges i kvartalsredo- görelse och årsberättelse.

Uppgifterna under punkterna 1—6 skall avse viss dag under re- dovisningsperioden, i allmänhet den sista börsdagen för kvartalet. Re- dovisningen av aktier skall innehålla uppgift om varje aktiebolag och aktieslag. Redovisningen av obligationer och andra värdepapper skall innehålla motsvarande uppgifter. Med det i punkt 2 angivna värdet av de olika slagen av värdepapper avses marknadsvärdet den angivna da- gen. Vad som avses med marknadsvärde framgår av kommentaren till 20 &. Frågan om vilka skulder som skall anses belöpa på fonden och som alltså skall anges i kvartalsredogörelse har närmare kommenterats under 30 5.

375

I paragrafen ges föreskrifter om fondbolags skyldighet att avge års— berättelse för aktiefond som bolaget förvaltar. Motsvarande bestämmel— ser finns i 33 å andra stycket utredningsförslaget. I art. 8 punkt 1 i Europarådets riktlinjer och i regel 5 i OECD:s rekommendation finns föreskrifter med liknande innehåll.

Årsberättelse skall avges senast två månader efter räkenskapsårets utgång och innehålla dels de uppgifter som skall intas i kvartalsredo— görelse och dels de ytterligare uppgifter som nämns i punkterna 2—5. De angivna uppgifterna utgör endast minimikrav beträffande vad som skall upptagas i årsberättelsen och det står självfallet fondbolagen fritt att därutöver i berättelsen lämna de uppgifter som kan anses vara av intresse. Jag har inte ansett det nödvändigt att, som en remissinstans föreslagit, i lagen föreskriva att årsberättelsen skall innehålla även fondbolagets årsredovisning med förvaltningsberättelse, balansräkning, resultaträkning och revisionsberättelse. I lagen ges inte heller närmare föreskrifter om efter vilka metoder redovisning skall lämnas. Det bör givetvis åligga fondbolag att utan uttryckligt stadgande härom iakttaga god redovisningssed.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1974: 128 ' 181

385

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 33 & tredje och fjärde styckena utredningsförslaget. '

Årsberättelse bör få ersätta kvartalsredogörelse, om denna skulle ha avgetts samtidigt eller inom två månader före årsberättelsen. Bestäm— melsen i fö r st a s t y c k e t har utformats i enlighet härmed. Den innebär att kvartalsredogörelse inte behöver lämnas, om redogörelsen skulle ha avsett samma tid som den sista delen av räkenskapsåret eller avviker därifrån med endast en månad före eller efter räkenskapsårets slut.

I a n d r a s t y c k e t föreskrivs att kvartalsredogörelse och årsberät- telse skall så snart det kan ske hållas tillgängliga hos fondbolaget och på de platser i övrigt som anges i fondbestämmelserna. I lagen har inte uppställts något krav på att handlingarna skall tillhandahållas i sådan omfattning att varje fondandelsägare kan få ett exemplar och inte heller att offentliggörande skall ske genom annonsering eller dylikt. En- ligt 12 5 andra stycket punkt 11 skall dock fondbestämmelserna alltid innehålla uppgift om när och var offentliggörande skall ske av de nämn- da redovisningshandlingarna.

Upphörande och överlåtelse av aktiefondsverksamhet

I 39—45 55 behandlas de fall där ett fondbolag av olika anled- ningar upphör med förvaltningen av en aktiefond eller med aktiefonds- verksamheten över huvud taget. En övergång av förvaltningen eller verksamheten kan ske på grund av att fondbolaget frivilligt överlåter denna eller att fondbolaget enligt lagen inte längre har rätt att utöva verksamheten. I fondbolagets ställe kan inträda förvaringsbanken eller ett annat fondbolag.

Bestämmelserna har delvis motsvarighet i art. 15 och 16 i Europa- rådets riktlinjer medan liknande regler saknas i OECD:s rekommenda- tion.

395

Denna paragraf svarar delvis mot 34 5 första och andra styckena, 35 å och 36 & första stycket i utredningens förslag.

F ö r sta s t y c k et innehåller en uppräkning av de olika fall då ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra. Punkterna ] och 2 avser sådana fall där ett fondbolag tvingas upphöra med sin verksamhet på grund av att bankinspektionen enligt 16 & återkallat bolagets till- stånd att utöva verksamheten eller att bolaget trätt i likvidation på grund av föreskrift i lag (tvångslikvidation) eller försatts i kon- kurs. Punkterna 3 och 4 omfattar sådana fall där ett fondbolag frivil- ligt beslutar att överlåta antingen aktiefondsverksamheten till ett annat fondbolag eller endast fondförvaltningen, dvs. aktiefondsverksamheten

• Sida 182
•  Original

Prop. 1974: 128 18”

I-

med undantag av försäljning och inlösen av fondandelar. till förvarings- bank.

I de fall där ett fondbolags aktiefondsverksamhet skall upphöra av annan anledning än frivillig överlåtelse, dvs. enligt första stycket punk- terna 1 och 2, skall enligt 3 n d r a s ty ck e t förvaringsbank ome— delbart överta fondförvaltningen. Har fondbolaget haft flera förvarings- banker, får bolaget eller i sista hand bankinspektionen bestämma vilken bank som skall överta förvaltningen. Om bankinspektionen återkallat fondbolags tillstånd att utöva verksamheten (punkt 1), skall bolaget upphöra med verksamheten vid den tidpunkt då inspektionens beslut meddelas. Av 48 % framgår att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse, oavsett om det överklagas. Kungl. Maj:t kan dock förordna annat, jfr 13 5 förvaltningslagen (1971: 290). I fråga om den tidpunkt, när ett fondbolag anses ha trätt i likvidation (punkt 2), gäller vad som föreskrivs i 147 & tredje stycket aktiebolagslagen. Har fondbolag för- satts i konkurs (punkt 2) är den avgörande tidpunkten dagen för kon- kursbeslutet.

Vid båda fallen av frivillig överlåtelse (punkterna 3 och 4) gäller enligt tredje stycket att fondbolaget inte får upphöra med verksamheten förrän tre månader efter det att bolaget enligt 41 5 till- kännagett att överlåtelse skall ske. Härigenom kan fondandelsägarna i god tid få vetskap om fondbolagets planer och ges möjlighet att vidta de dispositioner som de finner lämpliga.

Aktiefondsverksamhet får överlåtas till annat fondbolag först efter medgivande av bankinspektionen. Medgivandet förutsätter givetvis att inspektionen enligt 15 _S, har lämnat eller samtidigt med att inspek— tionen medger överlåtelse lämnar det övertagande fondbolaget tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet beträffande den eller de fonder som överlåtelsen avser. Innan medgivande till överlåtelse lämnas, skall bank- inspektionen erhålla del av villkoren för överlåtelsen genom att över- låtelsehandlingar och andra handlingar, som inspektionen behöver för sin bedömning, tillhandahålls inspektionen av de berörda fondbolagen.

Om fondförvaltningen skall övergå till förvaringsbank, krävs inte något tillstånd till överlåtelsen. Denna fråga har berörts i den allmänna motiveringen under avsnitt 5.4.12.

I fråga om frivillig likvidation gäller —— liksom när skyldighet före- ligger att träda i likvidation (tvångslikvidation) — att fondbolag är underkastat samma regler som gäller för aktiebolag i allmänhet, näm- ligen 140—173 a 55 aktiebolagslagen. Likvidationsförfarandet har till syfte att upplösa ett aktiebolag genom realiserande av bolagets tillgångar och fördelning av behållningen mellan aktieägarna eller på annat sätt som kan ha föreskrivits i bolagsordningen. Det är naturligt att ett sådant förfarande avseende ett fondbolag inte bör få inledas förrän bolaget upphört med sin aktiefondsverksamhet. Enligt f j ä r d e sty c k et

• Sida 183
•  Original

Prop. 1974: 128 183

får fondbolag därför besluta att träda i likvidation först sedan dess aktiefondsverksamhet upphört, såvida det inte är fråga om tvångs- likvidation (jfr första stycket 2). I=sistnämnda fall skall fondförvalt— ningen omedelbart övergå till förvaringsbank samt försäljning och in- lösen av fondandelar upphöra enligt 40 5 första stycket under den tid förvaringsbanken omhänderhar förvaltningen av fonden. När det gäller frivillig likvidation måste emellertid ett fondbolag först se till att dess aktiefondsverksamhet överlåts till annat fondbolag eller att förvalt- ningen övergår till förvaringsbanken, innan fondbolaget på bolags- stämma fattar beslut om likvidationen. Likvidationstillståndot anses enligt 147 & tredje stycket aktiebolagslagen ha inträtt, då bolagsstäm- man eller rätten utsett likvidatorer. ] vissa fall kan dock bolagsstämman enligt 140 5 andra stycket aktiebolagslagen besluta att likvidationen skall inträda först på senare dag.

40å

l paragrafen, som motsvarar 37 och 38 %% utredningsförslaget, be- handlas den situationen att förvaltningen av aktiefond handhas av för- varingsbank. Första stycket har en motsvarighet i art. 16 punkt 2 i Europarådets riktlinjer.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.12) har bl.a. framhållits att en förvaringsbanks förvaltning av aktiefond måste betraktas som en— interimsförvaltning i avvaktan på att andra åtgärder vidtas beträffande fonden. Det är naturligt att den del av aktiefondsverksamheten som avser försäljning och inlösen av fondandelar bör upphöra tills vidare, bl.a. för att undvika att fondandelsägare vidtar spekulationsåtgärder som kan medföra nackdelar för övriga fondandelsägare. Förbudet en- ligt fö r s t a s t y c k e t mot att sälja fondandelar avser givetvis en- dast försäljning från fondbolagets eller förvaringsbankens sida och om- fattar inte försäljning av andelar på den öppna marknaden.

I 3 n d r a s t y c k e t anges de handlingsalternativ som förvarings— banken har sedan fondförvaltningen övertagits av banken. Det första alternativet innebär att förvaltningen överläts till annat fondbolag. Detta får ske endast med bankinspektionens godkännande. Det andra alternativet, upplösning av fonden, behandlas i tredje stycket. Själv- fallet bör förvaringsbanken i valet mellan de båda alternativen samråda med bankinspektionen.

T r c d j e s t y c k e t innehåller bestämmelser om vad som åligger förvaringsbank vid aktiefonds upplösning. Motsvarande regler har före- slagits i utredningens 38 % första—tredje punkterna.

Om överlåtelse till annat fondbolag inte kan komma till stånd, åter- står endast för förvaringsbanken att ombesörja att aktiefond, vars för- valtning övergått till banken, upplöses genom att tillgångarna i fonden realiseras och behållna medel utskiftas till fondandelsägarna. Med hän-

• Sida 184
•  Original

Prop. 1974: 128 184 syn till att ett sådant fall ytterst sällan torde inträffa och till att åtgär- derna skall handhas av en förvaringsbank, som står under bankinspek- tionens tillsyn, anser jag i likhet med utredningen och de flesta remiss- instanserna att förfarandet vid upplösningen inte behöver ske i strängt forrnbunden ordning. Detaljerade bestämmelser bör därför "inte med- delas i lagen. Givetvis kan t. ex. bestämmelserna i aktiebolagslagen om likvidation och upplösning tillämpas analogt i vissa avseenden. För- varingsbanken får därvid anses ha motsvarande uppgifter som likvida- torerna, t. ex. att enligt 156 & aktiebolagslagen söka kallelse på okända borgenärer. Fondandelsägarna kan av praktiska skäl inte medges rätt att vid en aktiefonds upplösning i stället för kontanter erhålla värdepapper ur fonden till ett värde som svarar mot fondandelsvärdet. Värdepapper som ingår i fonden måste alltså säljas så snart det lämpligen kan ske. Inom rimliga gränser bör förvaringsbanken kunna avvakta en tidpunkt som är lämplig från försäljningssynpunkt och sprida utförsäljningen av värdepapper så att starka kursförändringar på dessa undviks. Medel som inflyter vid försäljningen skall placeras på den bankräkning där förva- ringsbanken enligt 27 5 första stycket skall placera medel som inflyter i aktiefondsverksamheten.

Förvaringsbanken får utskifta de behållna tillgångarna till fondan- delsägarna först sedan försäljningen av värdepapper slutförts och alla tkulder betalats eller medel avsatts för dessa. I analogi med 163 & aktiebolagslagen bör också gälla att den i kallelsen på okända borge- närer utsatta tiden skall ha utgått och att erforderliga medel avsatts för betalning av skuld som är tvistig. Regler om preskription av rätt till utskiftade medel finns i 43 &.

41g

Paragrafen motsvarar 34 & tredje stycket och 36 å andra stycket ut- redningsförslaget.

F ö r s ta sty 0 k e t innehåller föreskrift om att det överlåtande fondbolaget skall offentliggöra att bolagets aktiefondsverksamhet skall överlåtas till annat fondbolag eller att förvaltningen av aktiefond skall övergå till förvaringsbank. Kungörelse härom skall införas i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort där det överlåtande fondbolagets styrelse har sitt säte. Den skall också hållas tillgänglig hos sistnämnda bolag och på förvaringsbankens bankkontor.

Av a n d ra sty c k et följer att den där avsedda kungörelsen skall uppta erinran om att fondandelar ej får säljas eller inlösas medan förvaringsbanken omhänderhar aktiefondsförvaltningen (40 5 första stycket) och att, sedan förvaringsbanken övertagit förvaltningen från fondbolaget, banken skall överlåta denna till annat fondbolag eller upp- lösa fonden (40 å andra stycket). De fall då kungörelsen skall uppta erinran som nu sagts är sådana där aktiefondsverksamheten skall upp-

• Sida 185
•  Original

Prop. 1974: 128 185

höra på grund av att bankinspektionen återkallat fondbolagets tillstånd att utöva verksamheten, att fondbolaget trätt i likvidation på grund av föreskrift i lag eller försatts i konkurs eller att fondbolaget beslutat överlåta fondförvaltningen till förvaringsbank (39 5 första stycket, 1, 2 och 4).

Av tr e d j e s ty c k e t följer att, om fondbolags aktiefondsverk- samhet skall upphöra därför att bolaget beslutat överlåta verksamheten till annat fondbolag eller att bolaget beslutat överlåta förvaltningen till förvaringsbank (39 & första stycket 3 och 4), i kungörelsen skall anges den tidpunkt då fondbolagets verksamhet upphör.

Utan uttrycklig föreskrift bör gälla att offentliggörande som här av- ses skall ske omedelbart efter det att avtal träffats eller beslut fattats om överlåtelse av aktiefondsverksamhet eller övergång av fondförvalt- ning. Som framgår av 39 & tredje stycket är tidpunkten för offentlig- görandet avgörande för när den i nämnda stycke föreskrivna tremåna- dersfristen börjar löpa.

425

Denna paragraf motsvarar 39 & utredningsförslaget och innehåller bestämmelser om skyldighet för förvaringsbank att offentliggöra av banken träffad överenskommelse om överlåtelse av fondförvaltning till annat fondbolag eller av banken fattat beslut att upplösa fonden. Enligt paragrafen skall banken utfärda kungörelse därom i den ordning som enligt 41 & första stycket gäller för överlåtande fondbolag. Om fonden skall upplösas, skall kungörelsen uppta erinran om innehållet i 40 & tredje stycket, dvs. ange vilka åtgärder som banken skall vidta för att genomföra beslutet om fondens upplösning. Förvaringsbanken skall slutligen i samma ordning kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp hålls tillgängligt för lyftning.

43%

Paragrafen överensstämmer i sak med 40 å i utredningens förslag. Den har också en motsvarighet i 164 & fjärde stycket aktiebolagslagen.

Fondandelsägarnas rätt enligt lagen preskriberas i princip inte. Detta är självklart, eftersom rätten är en äganderätt även om den i vissa av- seenden är begränsad. Någon motsvarighet till 29 5 i utredningens för- slag har därför inte tagits med i departementsförslaget. I ett avseende är emellertid en bestämmelse om preskription nödvändig, nämligen i fråga om rätten att lyfta de vid en aktiefonds upplösning utskiftade medlen. För fondandelsägare som inte nås genom kungörelseförfarande eller med ledning av registret, om sådant förs för fonden, behövs en tidsgräns efter vilken deras anspråk skall anses preskriberade. Undan— tag från 43 å bör enligt min mening inte kunna ske genom fondbe- stämmelserna.

• Sida 186
•  Original

Prop. 1974: 128 186

445

Denna paragraf överensstämmer i huvudsak med 41 & utredningsför- slaget. Av bestämmelsen följer bl. a. att förpliktelser som det tidigare fondbolaget inom de i lagen angivna gränserna haft att fullgöra för ak- tiefonds räkning skall övertagas och fullgöras av förvaringsbanken —— dock endast såvitt gäller fondförvaltningen _- eller av det övertagande fondbolaget. Fondandelsbevis som utgetts av ett tidigare fondbolag bc- höver sålunda inte bytas ut mot nya bevis, som utfärdas av det över- tagande fondbolaget, så länge detta bolag inte löser in de äldre bevisen.

Rätten att besluta om rösträtt för aktier i fonden är enligt 17 5 tredje stycket förbehållen fondandelsägamas representanter i fondbolagets styrelse och kan inte övergå på förvaringsbank.

45 &

I denna paragraf behandlas förvaringsbanks rätt till ersättning för bankens förvaltning av aktiefond enligt 39, 40 och 42 åå. Förvarings- bank får enligt 29 & tredje stycket ta ut ersättning ur aktiefond utan att fondbolaget beslutar om ersättningen. Denna skall bestämmas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Med hänsyn till att ersätt- ningens belopp skall godkännas av bankinspektionen har det inte ansetts nödvändigt att uttryckligen föreskriva att""ersättningen skall vara skälig.

Tillsyn 46 & Denna paragraf, som motsvarar 42 å andra stycket och 46 & utred-

ningsförslaget, innehåller grundläggande bestämmelser om den tillsyn som enligt 5 & skall utövas av bankinspektionen.

I Europarådets riktlinjer finns tillsynsmyndighetens uppgifter angivna i flera olika sammanhang, bl. a. i artiklarna 2, 8 punkt 2, 9 punkt 3, 10 punkt 1, 11 punkt 4, 13, 14 punkt 1, 15 och 16. OECD:s riktlinjer innehåller en allmän bestämmelse om offentlig tillsyn i regel 34 och anger vidare tillsynsmyndighetens uppgifter i bl. a. reglerna 2, 5, 6, 17. 18, 20—27, 31 och 33.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.13) framhållit att mera detaljerade regler för bankinspektionens tillsyn inte bör tas in i lagen. Närmare föreskrifter av det slag som finns i 43—45, 47 och 49 55 utredningsförslaget torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Bl. a. bör i administrativ ordning föreskrivas att bankinspektionen, såsom utred- ningen föreslagit, skall förordna en revisor för fondbolaget.

F ö r s t a sty c k et i förevarande paragraf upptar endast de all- männa principer efter vilka bankinspektionen bör utöva tillsyn över fondbolagen. Det är naturligt med tanke på lagens karaktär av skydds-

• Sida 187
•  Original

Prop. 1974: 128 187

lagstiftning att bankinspektionen ålagts att med uppmärksamhet följa fondbolags verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de för- hållanden som gäller säkerheten för fOndbolag och av bolaget förvaltad aktiefond eller som i övrigt är av betydelse för en sund utveckling av aktiefondsverksamheten. Att bankinspektionen vid tillsynen skall vaka över att fondbolagen följer lagar, författningar, bolagsordning, fond- bestämmelser m. rn. ligger i sakens natur och jag anser därför att ut- tryckliga föreskrifter i detta avseende inte behöver meddelas i lagen. Bankinspektionen har en viktig uppgift när det giiller att tillse att den nu föreslagna lagstiftningen —— som saknar tidigare motsvarighet i Sverige —— efterlevs och tillämpas på ett för fondandelsägare och andra berörda parter tillfredsställande sätt.

Enligt a n d r a sty c k et kan bankinspektionen förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud i samband med tillsynen. Vite skall kunna föreläggas fondbolag dels med tillämpning av aktiefonds- lagen och dels med stöd av aktiebolagslagen, i den mån sistnämnda lag är tillämplig på fondbolag. Utredningen har i 45 5 första stycket jäm- fört mcd 46 "å föreslagit en besaämmelsc om att vitesföreläggande, utom i speciella fall, inte får meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande är belagt med straff. Frågan om utdömande av vite och om ådömande av straff för samma förseelse som föranlett vites- föreläggande behandlas i 51 &.

Besvär över bankinspektionens beslut att förelägga vite enligt denna lag prövas av Kungl. Maj:t. Mål om ntdömande av vite skall enligt all- männa regler avgöras av allmän domstol.

475

Denna paragraf, som motsvarar 48 & första stycket utredningsförsla- get. innehåller bestämmelser om fondbolags skyldighet att bidra till kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet och har behand— lats i den allmänna motiveringen under avsnitt 5.4.13.

Besvär 48 &

Paragrafen motsvarar 50 % utredningsförslaget och överensstämmer i sak med bl.a. 40 5 lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörs- vcrksamhet, 175 5 första stycket banklagen och 28 % tredje och fjärde styckena lagen om förenklad aktiehantering efter de ändringar i dessa lagrum som gjordes i samband med den år 1971 beslutade förvaltnings- rättsreformen. I motiven till dessa ändringar (prop. 1971: 30 s. 152, 180 och 716 f) åberopas till stöd för att besvär över bankinspektionens beslut i dess egenskap av tillsynsmyndighet borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet bl. a. att dessa besvärsärenden i allmänhet är av bank—

• Sida 188
•  Original

Prop. 1974: 128 188 teknisk natur eller rör lämplighets- och ändamålsenlighetsfrågor. Vidare uttalas att prövningen i konselj skulle omfatta även ärenden om före- läggande av vite. Innehållet i förevarande paragraf överensstämmer med de principer som sålunda kommit till uttryck i samband med för- valtningsrättsreformen.

Skadestånd 49 &

Paragrafen, som svarar mot 51 & utredningsförslaget, innehåller reg- ler om skadeståndsskyldighct för fondbolag och förvaringsbank gent- emot fondandelsägare, om bolaget eller banken överträder aktiefonds— lagen eller gällande fondbestämmelser. Reglerna innebär att skade- ståndsansvar föreskrivs oberoende av fel eller försummelse. Ren för- mögenhetsskada, dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada, skall ersättas obe- roende av om skadan har framkallats genom brottslig handling eller inte.

På övriga skadefall i aktiefondsverksamheten, dvs. sådana fall där skada uppkommit utan att fondbolag överträtt aktiefondslagen eller gällande fondbestämmelser, tillämpas skadeståndslagen (1972: 207). Detta innebär att det i dessa fall måste föreligga fel eller försummelse för att skadestånd skall kunna utgå. När det gäller ren förmögenhets— skada förutsätts t.o.m. sådant fel eller sådan försummelse att hand- lingen är brottslig (2 kap. 4 & och 3 kap. 1 & skadeståndslagen).

Utredningen har inte funnit erforderligt att som i aktiebolagslagen, banklagen, sparbankslagen m. fl. lagar ålägga vissa personer i ledande ställning i fondbolag eller förvaringsbank personlig skadeståndsskyldig— het i samma avseenden som gäller för bolaget eller banken. Remissin- stanserna har i allmänhet inte haft något att erinra mot utredningens bedömning. Sveriges advokatsamfund anser emellertid att även de per- soner som är ansvariga för den skadeståndsgrundande åtgärden uttryck- ligen bör förklaras vara ersättningsskyldiga.

Av 4 5 följer att aktiebolagslagens skadeståndsregler är tillämpliga också på fondbolag och styrelseledamot, verkställande direktör m.fl. personer i fondbolag. Personlig skadeståndsskyldighet för nämnda per- soner kan uppkomma, om de tillskyndat bolaget, aktieägare, borge- närer eller tredje man skada uppsåtligen eller av vårdslöshet. Motsva- rande gäller enligt 49 ä andra stycket i fråga om förvaringsbank. De lagar som reglerar verksamheten för bankinstitut, dvs. banklagen, spar- bankslagen m.fl. lagar, gäller givetvis även bankinstitutet i dess egen- skap av förvaringsbank i den mån särskilda bestämmelser inte meddelas i aktiefondslagen.

När det gäller frågan, om personlig skadeståndsskyldighct därutöver

• Sida 189
•  Original

Prop. 1974: 128 189

bör föreskrivas genom särskilda bestämmelser i aktiefondslagen, vill jag erinra om den reglering av arbetsgivares och arbetstagares skadestånds- ansvar som skett genom skadeståndslagen. Genom denna lag har in- förts en allmän och i princip oinskränkt skyldighet för arbetsgivare att ersätta person- eller sakskada som hans arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten (s.k. principalansvar). Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott. Enligt 4 kap. 1 & skadeståndslagen begränsas arbetstagares per- sonliga skadeståndsansvar så att arbetstagaren är ansvarig för skada, som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omstän- digheter. Med beaktande av de överväganden som ligger bakom denna bestämmelse anser jag i likhet med utredningen att någon särskild före- skrift om personlig skadeståndsskyldighct för vissa personer med ledan- de ställning i fondbolag eller förvaringsbank inte bör meddelas. I fråga om skadeståndsansvar för dessa personer kommer alltså föreskrifterna i 4 kap. 1 % skadeståndslagen att gälla, i den mån de inte modifieras eller sätts ur spel av särskilda regler t. ex. i aktiebolagslagen eller bank- lagen (jfr prop. 1972: 5 s. 433 och 564).

S traffbestämmelser

505

Denna paragraf, som delvis motsvarar 52 5 första stycket och 53 å i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om straff för brott mot vissa föreskrifter i aktiefondslagen som ansetts särskilt betydelsefulla ' och vilkas effektivitet inte tillräckligt kan tillgodoses inom ramen för bankinspektionens tillsynsverksamhet eller genom vitesföreläggande i samband därmed. Sådana föreskrifter i aktiefondslagen som inte riktar sig direkt till fysiska personer utan främst avser fondbolag eller för- varingsbank har däremot inte straffsanktionerats. Vitesföreläggande torde ofta vara ett effektivare medel att garantera efterlevnaden av så- dana föreskrifter än en straffsanktion. Vite kan föreläggas den juridiska personen direkt och bestämmas till sådant belopp att det för varje sär- skilt fall har avsedd effekt. Med beaktande av dessa synpunkter har endast ett begränsat antal föreskrifter i aktiefondslagen straffsanktio- nerats.

I f ör sta sty ck et anges att det i subjektivt hänseende fordras uppsåt eller oaktsamhet för att straff skall kunna ådömas för de gär- ningar som anges i paragrafen. Enligt punkt 1 kan straff ådömas den som här i riket utövar aktiefondsverksamhet eller verksamhet som av- ses i 3 5 första stycket eller 14 5 första stycket utan att vara berättigad därtill. Aktiefondsverksamhet får enligt 2 & utövas endast av svenskt

• Sida 190
•  Original

Prop. 1974: 128 190

fondbolag och enligt 14 5 första stycket endast efter särskilt tillstånd, som meddelas av bankinspektionen. Enligt sistnämnda lagrum fordras också tillstånd, om fondbolag vill utöva annan verksamhet än aktie- fondsverksamhet. Tillstånd kan lämnas endast om sådan biverksamhet äger samband med aktiefondsverksamheten. Verksamhet som avses i 3 & första stycket är inte att hänföra till aktiefondsverksamhet men innebär att allmänheten erbjuds att deltaga i förvärv av värdepapper för deltagarnas gemensamma räkning. Sådan verksamhet får enligt 3 5 första stycket utövas endast av aktiebolag eller ekonomisk förening och om erbjudandet avser rätt att teckna aktie i bolaget eller andel i för- eningen. Dispens från dessa regler kan meddelas enligt 3 & andra styc- ket. Bestämmelserna har behandlats närmare i kommentaren till 3 %.

Enligt första stycket punkt 2 kan straffansvar drabba styrelseledamot, verkställande direktör och annan ledande befattningshavare i fondbolag, om han förvärvar värdepapper från aktiefond som bolaget förvaltar el- ler säljer värdepapper till sådan fond (8 5 första stycket). Detsamma gäller enligt 8 & tredje stycket vissa närstående personer. Det är vidare vid straffansvar förbjudet för sådan styrelseledamot i fondbolag som är representant för andelsägarna att äga aktier i fondbolaget eller vara an- ställd hos detta eller hos förvaringsbank för aktiefond som bolaget för- valtar. Han får inte heller vara styrelseledamot i annat fondbolag eller i sådan förvaringsbank (8 % fjärde stycket).

Skyldigheten i 8 & andra stycket för styrelse eller verkställande direk- tör att meddela vissa befattningshavare att de omfattas av förbudet mot värdepappcrstransaktioner har inte straffsanktionerats bl. a. med hänsyn till att bankinspektionen vid sin tillsyn över fondbolag kan bevaka att bestämmelsen efterlevs och förelägga vite, om skyldigheten inte full- görs. Av i huvudsak samma skäl har, till skillnad från utredningens för- slag, straff inte heller stadgats för brott mot 24 5 första stycket, som avser förbud för fondbolag att utan bankinspektionens tillstånd uppta lån i aktiefondsvcrksamlteten eller pantsätta fondegendom.

Enligt första stycket punkt 3 kan straff ådömas den som lämnar orik— tig eller vilseledande uppgift i kvartalsredogörelse, årsberättelse eller handling som ingetts eller upplysning som lämnats till bankinspektio- nen. Förutsättning för straffansvar är dels att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet och dels att gärningen inte är belagd med straff i brottsbal- ken. De brott enligt brottsbalken som närmast kan vara aktuella är svindleri och osant intygande, vilka straffbeläggs i 9 kap. 9 ?; resp. 15 kap. 11 5 första stycket brottsbalken.

Påföljden enligt första stycket är böter eller fängelse i högst ett år.

I a n (1 r a s t y c k et föreskrivs att ansvar inte skall ådömas i ringa fall. När det gäller att bedöma, om ett visst fall skall anses ringa eller inte, bör hänsyn tas till sådana omständigheter som gärningens beskaf- fenhet, omfattningen av den straffbara verksamheten och i vilken ut-

• Sida 191
•  Original

Prop. 1974: 128 191

sträckning denna kunnat medföra skada. Vidare bör kunna beaktas, om rättelse skett utan dröjsmål eller innan skada inträffat.

Brott enligt denna paragraf ligger under allmänt åtal. Anmälan av målsägande fordras inte i något fall.

51 5

I fråga om vissa förfaranden som belagts med straff enligt 50 5 eller i annan lagstiftning, t. ex. aktiebolagslagen, kan bankinspektionen med- dela vitesföreläggande med stöd av 46 å andra stycket, dvs. vid med- delande av föreskrift eller förbud i samband med tillsynen över fond- bolag. Bestämmelsen i förevarande paragraf avser att förhindra att dubbla sanktioner i form av både straff och vite skall kunna förekomma för samma gärning. I enlighet med den princip som kommit till uttryck i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring skall för sådant fall, då vitesförbud meddelats, gälla att vite går före straff. Samma princip har uttryckts i prop. 1974: 4 om ny firmalag m.m. Enligt förevarande paragraf skall sålunda gälla att den som överträtt vitesförbud som med- delats enligt 46 å andra stycket ej får dömas till straff för gärning som omfattas av förbudet.

[kraftträdandebcstämmelser

Lagen föreslås enligt punkt ] träda i kraft den 1 januari 1975. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.14) uttalat att en allmän övergångstid är motiverad för att de före lagens ikraftträdande befintliga aktiefonderna, som f.n. i regel förvaltas av stiftelser, skall ha möjlighet att ändra förvaltningsform till aktiebolag enligt de krav som uppställs i lagen. Övergångstiden föreslås bli två år räknat från lagens ikraftträdande. Detta innebär att den verksamhet rörande aktie- fonder som utövas vid ikraftträdandet får fortsätta utan hinder av lagens föreskrifter till utgången av år 1976. Som jag förordat i avsnitt 5.4.14 skall emellertid all sådan verksamhet stå under bankinspektionens till- syn fr.o.m. ikraftträdandet. Därvid skall de i 46—48 åå meddelade bestämmelserna om tillsyn, bidrag till kostnaderna för denna samt talan mot bankinspektionens beslut gälla i tillämpliga delar. Bestämmelser i nu angivna hänseenden har upptagits i punkt 2.

Enligt punkt 3 skall lagen gälla i tillämpliga delar, om fondbolag övertar sådan verksamhet som avses i denna lag och som utövats före lagens ikraftträdande. Bestämmelsen gäller främst alla överlåtelser av aktiefondsverksamhet till fondbolag enligt. den nu föreslagna lagen, om övergången till den nya verksamhetsforrnen sker efter lagens ikraftträ- dande. Detta innebär bl. a. att bankinspektionens medgivande fordras för överlåtelsen (39 & tredje stycket andra punkten), att kungörelse skall ske enligt 41 å och att verksamheten inte får övertagas tidigare än tre månader efter tillkännagivandet (39 % tredje stycket första punkten). För

• Sida 192
•  Original

?rop. 1974: 128 192

att undvika onödiga kostnader och besvär i samband med övergången till den nya verksamhetsformen har vidare i enlighet med utredningens förslag föreskrivits att fondandelsbevis, som utgetts av den som tidigare förvaltat fonden, får behållas utan hinder av att bevisen inte uppfyller föreskrifterna i 32 å och att de tidigare utgivna bevisen skall gälla som fondandelsbevis i aktiefondslagens mening. Vidare skall i enlighet med utredningens förslag de tidigare utgivna andelsbevisen, om de är ställda till viss man, efter verksamhetens övergång till fondbolag anses vara ställda till viss man eller order.

I punkt 4 anges vad som skall ske, om i något fall överlåtelse till fondbolag av verksamhet rörande aktiefonder eller ansökan om till— stånd enligt 14 % aktiefondslagen inte skett vid utgången av år 1976. För att förhindra att sådan verksamhet efter övergångstidens slut utövas i andra former än enligt lagen föreskrivs i denna punkt att verksamheten skall upphöra och att förvaltningen av fondegendomen skall övergå till bankinstitut som bankinspektionen utser. Därvid skall samma regler gälla i tillämpliga delar som avser förvaringsbanks över- tagande av fondförvaltning, dvs. 39—45 åå. Detta innebär bl.a. att fondandelar ej får säljas eller inlösas enligt 40 & första stycket, att över- låtelse av förvaltningen från bankinstitutet till fondbolag enligt 40 5 andra stycket får ske först efter bankinspektionens medgivande och att fonden kan upplösas och tillgångarna fördelas enligt 40 & tredje styc- ket. Eftersom all verksamhet rörande aktiefonder skall stå under tillsyn av bankinspektionen fr.o.m. lagens ikraftträdande, kan inspektionen bl.a. förelägga vite enligt 46 å andra stycket för att få till stånd en övergång av fondförvaltning. Har ansökan om tillstånd att utöva aktie- fondsverksamhet eller att överlåta verksamheten till fondbolag ingetts före utgången av år 1976, får verksamheten dock utövas utan tillstånd även därefter till dess ansökningen slutligt prövats. Det åligger bank- inspektionen att fr.o.m. lagens ikraftträdande följa utvecklingen av aktiefondernas verksamhet och se till att anpassningen till lagen sker på ett smidigt och betryggande sätt för fondbolag, fondandelsägare och andra berörda parter.

7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa inskränkningar i rät- ten att förvärva fast egendom m. m.

Som jag framhållit under avsnitt 7.1 i kommentaren till 1 & aktie- fondslagen anser jag att det i princip inte finns anledning att lagstift- ningsvägen hindra utlänning (utländsk fysisk eller juridisk person) att förvärva andelar i svenska aktiefonder. Med hänsyn till att aktiefond enligt nämnda paragraf ägs av dem som tillskjutit kapital till fonden har utlänning, som förvärvat andel i svensk aktiefond, äganderätt till bl.a. de bundna aktier som kan anses ingå i hans fondandel. Det kan

• Sida 193
•  Original

Prop. 1974: 128 193

därför hävdas att, fastän något uttryckligt förbud inte finns för utlänning att förvärva andel i svensk aktiefond, utlännings förvärv av sådan andel skulle stå i strid mot 1916 års lag. Det kan också göras gällande att för- värv av bundna aktier till aktiefond, vari kan finnas utländsk andels- ägare, skulle strida mot sådant förbehåll som avses i 2 å andra stycket nämnda lag, dvs. utlänningsklausul, och att sådant förvärv därför skulle vara ogiltigt enligt 3 å första stycket samma lag. Reellt sett torde emel- lertid varken utlännings förvärv av andel i svensk aktiefond eller förvärv av bundna aktier till aktiefond strida mot syftet med 1916 års lag eller mot utlänningsklausul med hänsyn till bl. a. de regler som enligt aktie- fondslagen gäller i fråga om utövande av rösträtt för aktier som ingår i aktiefond. För att det klart skall framgå av 1916 års lag att utlänning har rätt att förvärva andel i svensk aktiefond utan hinder av lagen och att förvärv av bundna aktier till aktiefond inte strider mot sådant förbehåll som avses i 2 å andra stycket samma lag bör enligt min mening erfor- derliga tillägg av denna innebörd göras i lagens 2 och 18 åå.

7.3. Förslaget till lag om ändring i lagen om skuldebrev

I 33 å andra stycket aktiefondslagen hänvisas i fråga om utdelnings- kuponger till fondandelsbevis till vad som föreskrivs i 24 och 25 åå lagen om skuldebrev. 24 å innehåller bestämmelser om utdelningsku- ponger till aktiebrev och innebär bl.a. följande. Den som innehar ut- delningskupong till aktiebrev är berättigad att mot kupongens överläm- nande uppbära utdeln'ing, fastän han inte är aktieägare. Sådan kupong utgör alltså ett självständigt legitimationspapper. Så snart beslut om utdelning fattats, skall lösa kuponger i princip behandlas som själv- ständiga innehavareskuldebrev. Denna princip har emellertid vissa be- gränsningar, bl.a. förutsätts att den mot aktiebrevet svarande aktie- rätten är giltig. Utdelningskupong som förvärvats i samband med aktie- brev skall anses endast som tillbehör till detta. Innehavare av utdelnings- kupong är bunden av vad som föreskrivits om utdelningskuponger i bo- lagsordningen för ifrågavarande aktiebolag.

Bestämmelserna i 24 å skuldebrevslagen har gjorts tillämpliga också på utdelningskuponger till fondandelsbevis genom erforderliga tillägg till lagtexten. Härigenom kommer också 25 å skuldebrevslagen, som innehåller bestämmelser om tiden för ränte- och utdelningskupongs gil- tighet, att bli tillämplig beträffande utdelningskuponger till fondandels- bevis. Enligt sistnämnda paragraf gäller bl. a. att ränte- eller utdelnings- kupong, varom sägs i 23 eller 24 å, inte längre är gällande, om den inte företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen. Om kupong för- störts eller förkommit, kan den som hos gäldenären anmäler förhållan- det inom tiden för kupongs giltighet få ut betalning utan att förete ku- pongen under förutsättning att han kan göra sin rätt till kupongen sannolik.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1974: 128 194

7.4. Förslaget till lag om ändring i lagen om aktiebolag

Bestämmelserna i 39 å aktiebolagslagen innebär bl. a. att aktiebolags styrelse skall föra en aktiebok över bolagets samtliga aktier. I aktie— boken skall aktierna antecknas i löpande nummerföljd. Vid varje num- mer skall anges den ursprunglige aktietecknaren liksom den som senare anmält och styrkt förvärv av aktien. Med hänsyn till att aktier, som ingår i aktiefond, enligt ] å aktiefondslagen ägs av dem som tillskjutit kapital till fonden skulle —— med tillämpning av nämnda föreskrifter i aktiebolagslagen —— fondandelsägarna antecknas i aktieboken som ägare till aktier som ingår i aktiefond. En bättre och mera praktisk lösning är enligt min mening att fondbolaget, som enligt 17 å aktiefondslagen före- träder fondandelsägarna i alla frågor som rör aktiefonden, antecknas i aktieboken i fondandelsägamas ställe. Därjämte bör aktiefondens be- teckning införas i aktieboken. Vad nu sagts om skyldighet att göra an- teckning i aktiebok bör också gälla i fråga om aktiebrev. Bestämmelser i enlighet med det anförda bör upptas i aktiebolagslagen genom att en ny paragraf, lämpligen betecknad 39 a å, införs i nämnda lag.

7.5. Förslaget till lag om ändring i lagen om förenklad aktiehantering

I 8 å andra stycket lagen om förenklad aktiehantering föreskrivs för aktiebolag som tillämpar förenklad aktiehantering bl. a. att i aktieboken skall, om annat inte följer av 16 å, upptas aktieägarna med uppgift om personnummer eller annat ident'ifieringsnummer och postadress. Enligt 16 å första stycket kan bank eller fondkommissionär, som är auktori- serad som förvaltare av aktier, föras in i aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltnings- uppdrag (s.k. förvaltarregistrcring). I följd av den under avsnitt 7.4 behandlade ändringen i aktiebolagslagen bör i 8 å andra stycket lagen om förenklad aktiehantering införas en hänvisning till den föreslagna 39 a å i aktiebolagslagen.

8. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till ]. aktiefonds-lag,

2. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rät- ten att förvärva fast egendom m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev,

• Sida 195
•  Original

Prop. 1974: 128 195

4. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag, 5. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Margit E dsrröm

• Sida 196
•  Original

l'rop. 1974: 128 196

Bilaga ] Aktiefondsutredningens förslag

Förslag till

Lag om värdepappersfondrörelse

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 $? Med värdepappersfondrörelse förstås i denna lag rörelse, som har till ändamål att förvalta en huvudsakligen av aktier, obligationer eller andra värdepapper bestående och från rörelsens övriga egendom skild förmögenhet (värdepappersfond) samt att erbjuda allmänheten att in- sätta medel i fonden mot bevis om rätt till andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde (fondandelsbevis).

Värdepappersfondrörelse får utövas endast av aktiebolag som er- hållit tillstånd därtill av bankinspektionen (fondbolag) och i den ord— ning som i denna lag sägs. I fråga om sådant bolag skall gälla vad an- gående aktiebolag i allmänhet är föreskrivet i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas.

Vill någon eljest erbjuda allmänheten att deltaga i gemensamt för- värv av värdepapper, får det ske endast genom inbjudan att teckna aktie i aktiebolag eller andel i ekonomisk förening, som avser att idka sådan verksamhet.

2 5 Tillstånd enligt 1 5 får meddelas endast om bolagsordningens be- stämmelser står i överensstämmelse med de i 5—7 55 angivna förut- sättningama samt bolaget ej finnes olämpligt att utöva rörelse av ifråga- varande slag. ?.

Bankinspektionen kan återkalla lämnat tillstånd om fondbolaget för— lorat över en tredjedel av aktiekapitalet och bristen ej blivit fylld inom tre månader efter det den yppades eller om bolaget genom överträdan- de av denna lag eller uppenbart åsidosättande av fondandelsägares in- tresse eller annorledes visat sig olämpligt att utöva värdepappersfond- rörelse.

3 & Annan än fondbolag får ej i sin firma eller eljest vid angivande av sin verksamhet använda orden värdepappersfond, aktiefond, obliga- tionsfond, investmentfond, placeringsfond eller sammansättning med dessa ord eller annan därmed förväxlingsbar beteckning.

4 & Fondbolag skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Fondbolag

5 & Fondbolags aktiekapital skall uppgå till minst 100 000 kronor. Aktiekapitalet skall vara till fullo inbetalt innan rörelsen påbörjas. Bolaget är befriat från vad i lag stadgas rörande skyldighet för aktie-

• Sida 197
•  Original

Prop. 1974: 128 197

bolag att verkställa avsättning av vinstmedel med hänsyn till förhållan- det mellan bolagets skulder och summan av aktiekapitalet, reservfon— den och skuldregleringsfond.

6 & Fondbolags styrelse skall bestå av minst fem ledamöter. Av sty- relseledamöterna skall minst en utses med särskild uppgift att vaka över att fondandelsägamas intresse vederbörligen beaktas. Sådan styrelse- ledamot skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsord- ningen, utses av fondandelsägarna eller av intressegrupp, som har an- knytning till dem, eller genom förordnande av bankinspektionen. Han får ej vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.

Vad i denna lag finns stadgat om styrelseledamot skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant för styrelseledamot.

7 % Fondbolag får ej driva annan verksamhet än värdepappersfond— rörelse.

8 5 Fondbolag åligger att under iakttagande av vad i denna lag eller eljest finns stadgat samt i överensstämmelse med gällande fondbestäm- melser självständigt och i eget namn förvalta av bolaget bildad värde— pappersfond. Bolaget äger därvid förfoga över all den egendom, som ingår i fonden, samt utöva alla ur denna egendom härflytande rättighe- ter. !

Vid värdepappersfondens förvaltning, inbegripet utövande av rösträtt för aktier i fonden, skall bolaget uteslutande handla i fondandelsägar- nas gemensamma intresse. Bolaget får ej annat än för särskilt fall över- låta rösträttcn till annan och skall, om så sker, utfärda noggranna an— visningar för dess utövande.

9 55 Styrelseledamot får ej för egen räkning från bolaget förvärva värdepapper, vilka ingår i värdepappersfond, som bolaget förvaltar, eller till bolaget sälja värdepapper avsedda att ingå i dylik fond.

10 5 För sin förvaltning av värdepappersfond äger fondbolag åtnjuta ersättning ur fonden enligt de grunder för beräkning härav, vilka finns angivna i fondbestämmelserna.

Värdepappersfond och dess förvaltning

11 & Värdepappersfond består av de medel, som för fonden tillföres fondbolag, och därför anskaffade värdepapper liksom all ersättning för och avkastning av denna egendom jämte alla ur densamma härflytande rättigheter. '

Värdepappersfond skall åsättas beteckning, varigenom den tydligt kan skiljas från andra värdepappersfonder.

12 & Värdepappersfond skall hållas skild från fondbolagets övriga medel. ' i Den i värdepappersfond ingående egendomen får ej överlåtas som så— kerhet eller pantsättas. Avtal, som träffas i strid häremot, är ogiltigt. Fordran hos fondbolag får ej begagnas till kvittning mot fordran, som bolaget har för värdepappersfonds räkning.

• Sida 198
•  Original

Prop. 1974: 128 198

13 5 Till värdepappersfond hörande egendom får ej tagas i mät. Vid fond-bolagets konkurs skall fondegendomen ej ingå i bolagets kon— kursbo.

Övergår jämlikt 34 å andra stycket eller 36 5 första stycket förvalt- ningen av värdepappersfond från fondbolaget till förvaringsbanken, åligger det banken att med anlitande av fondens medel fullgöra alla de förpliktelser, vilka bolaget under iakttagande av bestämmelserna i denna lag ådragit sig för fondens räkning. Motsvarande skall gälla vid över- låtelse av fonden till annat fondbolag.

14 & För varje värdepappersfond skall finnas av fondbolaget upprät- tade fondbestämmelser. Dessa skall ange:

1) fondens beteckning; 2) de allmänna riktlinjerna för placering av fondens medel med an- givande av huruvida fonden delvis eller helt skall bestå av utländska värdepapper; ' ' |

3) i vilken omfattning utdelning skall ske till fondandelsägarna eller, därest utdelning ej skall äga rum, bestämmelse härom;

4) de tillägg till fondandelsvärdet, som bolaget till täckande av för- säljningskostnader m.m. högst får göra vid bestämmande av utgivnings- priset för fondandelsbevis;

5) de avdrag från fondandelsvärdet, som bolaget till täckande av in- lösningskostnader m.m. högst får göra vid bestämmande av inlösnings- priset för fondandelsbevis;

6) den ersättning bolaget äger åtnjuta för sin förvaltning av fonden; 7) den ersättning förvaringsbanken äger åtnjuta för—sitt omhänderha- vande av fonden; samt

8) fondens räkenskapsår och de tider då kvartalsredogörelser skall upprättas.

Fondbestämmelserna skall fastställas av bankinspektionen.

15 %! Fondbestämmelse, som avses i 14 & första stycket 2) och 3), får ej ändras utan medgivande från samtliga fondandelsägare. Fattas beslut om sådan ändring, skall det underställas bankinspektionen för faststäl- lelse. I Vill fondbolag ändra annan fondbestämmelse än sådan, som avses i första stycket, skall bolaget med angivande av skälen härför ansöka om tillstånd hos bankinspektionen. Om inspektionen finner att den föreslag- na ändringen är skälig och ej strider mot fondandelsägamas intressen, får inspektionen lämna bolaget tillstånd till ändringen. Denna får ej träda i tillämpning förrän tre månader efter det tillståndet meddelats. Om offentliggörande av ändringen äger inspektionen meddela behöv- liga föreskrifter.

16 å Fondbolag får besluta om utbetalning av medel, som ingår i värdepappersfond, endast för något av följande ändamål, nämligen:

1) förvärv av värdepapper till fonden; 2) utbetalning av ersättning enligt fondbestämmelserna för bolagets kostnader för fondandelsbevisens utfärdande och utgivande;

3) inlösen av fondandelsbevis, inbegripet den ersättning bolaget en- ligt fondbestämmelserna äger tillgodogöra sig för inlösningsförfarandet; 4) utdelning till fondandelsägare;

• Sida 199
•  Original

Prop. 1974: 128 199

5) utbetalning till bolaget av den ersättning bolaget enligt fondbe- stämmelserna äger erhålla för förvaltningen av fonden; eller

6) betalning av skatter, som belöper på fonden, eller fullgörande av andra förpliktelser, som avser fonden.

17 å ] värdepappersfond ingående medel skall, i den mån behov av likvida medel icke förefinns, så snart det bedömes lämpligen kunna ske användas för förvärv av värdepapper. '

18 ?; Till värdepappersfond får förvärvas endast följande slag av vär- depapper: j

1) vid Stockholms fondbörs inregistrerade svenska aktier, obligatio- ner och andra värdepapper;

2) andra svenska aktier, obligationer eller värdepapper, som noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer;

3) utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana är förutsatt i fond-bestämmelserna och värdepapperen är före- mål för handel och notering vid större fondbörs;

4) aktier, obligationer och andra värdepapper, som utbjudes till för- säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för anta— gande att de inom kort kommer att inregistreras vid Stockholms fond- börs eller eljest bli föremål för sådan handel och notering, som under 2)—3) sägs; samt

5) av svenska staten utfärdade skattkammarväxlar för kortvarig place- ring av likvida medel.

Värdepapper som förvärvats med stöd av stadgandet under 4) skall, om där angiven förutsättning icke uppfyllts inom sex månader från för- värvet, avyttras så snart lämpligen kan ske.

Med aktier jämställes bevis om rätt till förvärv eller utbekommande av aktier. '

19 % Värdepapper med en och samme utfärdare får ej mot vederlag förvärvas till värdepappersfond i vidare mån än att i fonden ingående värdepapper, som utfärdats av honom, efter förvärvet uppgår till högst fem procent av fondens värde. Bankinspektionen får dock för viss eller vissa utfärdares värdepapper medge, att nämnda gräns överskrides intill högst tio procent av fondvärdet.

Förvärv på grund av tidigare aktieinnehav av nya aktier vid ny- emission i aktiebolag får ske utan hinder av vad i första stycket stad— gas. Fondbolaget skall dock senast inom sex månader från dylikt för- värv avhända fonden den del av de sålunda förvärvade aktierna, som ej vid något tillfälle efter förvärvet kunnat inrymmas inom de i första stycket angivna gränserna. I'

Fondbolag bör ägna särskild uppmärksamhet däråt, att värdepap- per utfärdade av företag, som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intresscgemenskap, icke förvärvas i sådan omfattning, att intresset av riskfördelning ej i erforderlig mån tillgodoses.

20 5 Fondbolag får ej i värdepappersfonder inneha mer än fem pro- cent av aktierna i ett och samma aktiebolag eller, om aktier med olika röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier i aktiebolaget.

Vad sålunda stadgats skall när aktierna i flera fondbolag äges eller

• Sida 200
•  Original

Prop. 1974: 128 200

L

på därmed jämförligt sätt innehaves —— direkt eller genom förmedling av juridisk person —— av väsentligen samma fysiska eller juridiska per- soner ha avseende på samtliga dessa bolags sammanlagda innehav av aktier.

Förvaringsbank

21 % För varje värdepappersfond skall finnas en av fondbolaget ut— sedd förvaringsbank. Därtill får utses endast kreditinrättning, som står under bank-inspektionens tillsyn och har notariatavdelning.

Om särskilda skäl därtill föranleder kan Konungen medge, att även annat under inspektionens tillsyn stående företag än sådan kreditinrätt— ning, som avses i första stycket, utses till förvaringsbank.

22 & Förvaringsbanken skall uppbära alla fondbolaget för värdepap- persfondens räkning tillkommande medel samt ombesörja alla utbetal- ningar ur fonden.

Medel, som förvaringsbanken uppburit för värdepappersfondens räk- ning, skall omedelbart insättas på särskild för fonden hos banken öpp- nad bankräkning. Värdepapper, som ingår i fonden, skall vara nedsatta i öppet förvar hos banken. Om utländska värdepapper ingår i fonden, får banken anförtro förvaringen av dessa värdepapper åt lämplig ut— ländsk kreditinrättning. Anmälan därom skall göras till bankinspektio- nen.

Utfärdade men icke. utgivna samt jämlikt 31 & inlösta och ej ånyo utgivna fondandelsbevis skall omhänderhas av förvaringsbanken. Om inlösta fondandelsbevis ej ånyo skall utges, skall de makuleras i betryg- gande ordning. Vad nu sagts skall även gälla fondandelsbevis som ut- bytts mot annat sådant bevis.

23 å' Fondandelsbevis får förvaringsbanken utlämna endast mot inbe- talning av belopp motsvarande utgivningspriset.

Vid försäljning eller byte av värdepapper, som ingår i värdepappers— fond, får förvaringsbanken utlämna värdepapperen endast mot erhål- lande av avtalad köpeskilling eller de med bytet avsedda värdepappe- ren.

24 & Förvaringsbanken får utbetala medel från den i 22 å andra styc- ket avsedda bankräkningen endast när fondbolagets beslut om utbetal- ningen avser ändamål, som anges i 16 &.

För förvärv av värdepapper eller för inlösen av fondandelsbevis får utbetalning verkställas endast mot erhållande av ifrågavarande värde- papper eller fondandels-bevis.

25 5 För sitt omhänderhavande av värdepappersfond äger förva- ringsbank åtnjuta ersättning i enlighet med de för fonden fastställda fondbestämmelserna. Denna ersättning får banken tillgodogöra sig av fondens medel utan hinder av vad i 24 & första stycket sägs.

Fondandel och fondandelsbevis

26 & Andelar i värdepappersfond skall vara lika stora och innefatta samma rätt. |

Fondandels värde utgör fondens värde delat med antalet fondande-

• Sida 201
•  Original

Prop. 1974: 128 201

lar (fondandelsvärdet). Detta värde skall fortlöpande beräknas av fond- bolaget. !

Fondens värde frarnräknas genom att från tillgångarna göres dels avdrag för på fonden belöpande skulder, dels, om så är angivet i fond- bestämmelserna, avdrag för framtida skatter i enlighet med vad fondbe— stämmelserna föreskriver. Värderingen av tillgångarna skall, såvitt angår värdepapper, ske med ledning av gällande marknadsvärden.

27 %" Fondandelsbevis skall vara ställda till innehavaren eller till viss man eller order. De skall vara försedda med uppgift om värdepappers- fondens beteckning och vara numrerade. Bevisen får avse en eller flera fondandelar.

Fondandelsbevis skall innehålla dels en förklaring av fondbolaget om den rätt till andel i värdepappersfondens värde, som beviset medför, dels en bekräftelse av förvaringsbanken, att banken åtagit sig fondens förvaring under iakttagande av bestämmelserna i denna lag. Därvid får styrelseledamots eller firmatecknares namnteckning återges genom tryckning eller på annat dylikt sätt. På fondandelsbevis skall anges att beviset vid anfordran inlöses av bolaget i enlighet med föreskrifterna i denna lag samt att även i övrigt denna lag är tillämplig på rättsförhållan- det mellan fondandelsägaren och bolaget. Fondandelsbevis skall upptaga erinran om att de för fonden gällande fondbestämmelserna är fogade vid de årsberättelser, som upprättas för fonden, med upplysning till- lika om var dessa årsberättelser finns tillgängliga.

Fondbolag får ej utge fondandelsbevis, innan bankinspektionen fast- ställt de för Värdepappersfonden upprättade fondbestämmelserna.

28 5 Beträffande fondandelsbevis skall, där ej annat följer av vad i denna lag sägs, gälla vad i lagen om skuldebrev stadgas om löpande skuldebrev.

På utdelningskuponger till fondandelsbevis skall tillämpas vad i 23 och 25 55 lagen om skuldebrev stadgas om räntekuponger.

29 5 "Den rätt till andel i värdepappersfonds värde, som fondandels- bevis medför, är ej föremål för preskription i vidare mån än som fram— går av 40 &.

30 å Utgivningspriset för fondandelsbevis skall utgöra det på utgiv- ningsdagen gällande värdet av det antal fondandelar, som beviset avser, med tillägg av, i den mån fondbestämmelserna så medger, dels kostna- der för bevisets utfärdande och utgivande, dels kostnader vid inköp av värdepapper svarande mot fondandelsvärdet.

31 5 Det åligger fondbolag att på begäran av ägare av fondandels— bevis, som utfärdats av bolaget, med anlitande av värdepappersfondens medel inlösa beviset.

Inlösen skall ske omedelbart om likvida medel finns. Måste medel för inlösningen anskaffas genom försäljning av värdepapper skall sådan för- säljning äga rum så snart ske kan och senast inom fem börsdagar från den dag begäran om inlösen framställts till bolaget, varefter inlösningen skall fullgöras så snart försäljningslikviden influtit. Föreligger sådana särskilda förhållanden, att inlösen kan antagas medföra ett väsentligt

• Sida 202
•  Original

Prop. 1974: 128 202

missgynnande av övriga fondandelsägares intressen, får den angivna femdagarsfristen överskridas.

Vid begäran om inlösen, som ej verkställs omedelbart, äger bolaget fordra, att för inlösen avsett fondandelsbevis överlämnas till förvarings- banken mot vederbörligt kvitto. Framställningen om inlösen får därefter ej återkallas.

32 & Inlösningspriset för fondandelsbevis skall utgöra det på inlös- ningsdagen gällande värdet av det antal fondandelar, som beviset avser, med avdrag, i den mån fondbestämmelserna så medger, för dels kost- nader för inlösningsförfarandet, dels kostnader vid försäljning av värde- papper svarande möt fondandelsvärdet.

Redovisning

33 % Fondbolag skall kvartalsvis på tid som anges i fondbestämmelser- na avgc redogörelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond. Redogörelsen skall för den dag redogörelsen avser utvisa antal och slag av de värdepapper, som ingår i fonden, värdet av de olika slagen av värdepapper, storleken av de på bankräkning innestående medlen, på ' fonden belöpande skulder samt antalet fondandelar.

Vid utgången av varje räkenskapsår skall fondbolag upprätta en års- berättelse för varje av bolaget förvaltad värdepappersfond. Denna skall innehålla, förutom de uppgifter, som skall intagas i kvartalsredogörelse, uppgift om den under året uppkomna avkastningen av fondförmögen— heten, de kostnader, som under året belöpt på fonden, och storleken av den utdelning, som under året ägt rum på fondandelsbevisen. I årsberät- telsen skall dessutom meddelas de övriga upplysningar, som är av be- tydelse för bedömande av fondens ställning. Vid årsberättelsen skall fogas de för fonden gällande fondbestämmelserna.

Om kvartalsredogörelse och årsberättelse skall avges samtidigt, får årsberättelsen ersätta kvartalsredogörelsen.

Kvartalsredogörelse och årsberättelse skall, så snart det kan ske, häl- las tillgängliga för fondandelsägarna hos fondbolaget samt på de försälj- ningsställen. där bolagets fondandelsbevis tillhandahålles allmänheten.

Fondförvaltningens övergång, m. m.

34 5 Vill fondbolag upphöra med förvaltningen av värdepappersfond, får bolaget ej besluta att förvaltningen skall upphöra tidigare än tre månader efter det att bolaget genom kungörelse i nedan angiven ordning tillkännagivit beslutet.

Vid den tidpunkt, då bolagets förvaltning av Värdepappersfonden upphör, skall förvaltningen övergå till förvaringsbanken. Bolaget får dock med bankinspektionens medgivande träffa överenskommelse med annat fondbolag att vid den angivna tidpunkten övertaga förvaltningen.

Kungörelse om fondbolags beslut att upphöra med förvaltningen av värdepappersfond skall av bolaget införas i allmänna tidningarna och i tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, samt hållas till- gänglig för fondandelsägama på de försäljningsställen, där bolagets fondandelsbevis tillhandahålles allmänheten. I kungörelsen skall anges den tidpunkt, då bolagets förvaltning av fonden upphör. Har överens- kommelse träffats om förvaltningens övertagande av annat fondbolag,

• Sida 203
•  Original

Prop. 1974: 128 203

skall kungörelsen innehålla uppgift därom. Föreligger ej sådan överens- kommelse, skall i kungörelsen lämnas upplysning om att förvaltningen skall övergå till förvaringsbanken samt erinras om innehållet i 37 och 38 55.

35 % Fondbolag får ej, utan att skyldighet därtill enligt lag föreligger, besluta att träda i likvidation, innan dess förvaltning av samtliga värde— pappersfonder, som bolaget innehar, upphört.

36 5 Har bankinspektionen återkallat fondbolags tillstånd att driva värdepappersfondrörelse eller har bolaget trätt i likvidation eller för- satts i konkurs, skall förvaltningen av värdepappersfond, som bolaget innehar, omedelbart övergå till förvaringsbanken.

Kungörelse om att förvaltningen av värdepappersfond enligt första stycket övergått till förvaringsbanken skall genom bankens försorg of- fentliggöras i den ordning, som i 34 & tredje stycket sägs. I kungörelsen skall erinras om innehållet i 37 och 38 åå.

37 ?: Medan förvaltningen av värdepappersfond omhänderhas av för- varingsbanken, får inlösen av fondandelsbevis jämlikt 31 & eller utgi- vande av nya fondandelsbevis ej äga rum.

Förvaringsbanken skall, sedan den övertagit fondförvaltningen, an- tingen, efter inhämtande av bankinspektionens medgivande, överlåta fonden till annat fondbolag eller upplösa fonden.

För det arbete och den kostnad, som därigenom kan komma att åsamkas banken, är banken berättigad att ur fonden åtnjuta skälig er- sättning med belopp, som godkänts av bankinspektionen.

38 % Skall fonden upplösas, åligger det banken att, så snart lämpligen kan ske, försälja de värdepapper, som ingår i fonden. Influtna medel skall tillföras den i 22 å andra stycket avsedda bankräkningen. Sedan försäljningen slutförts och all fonden åvilande gäld blivit betald eller erforderliga medel därtill avsatts, skall den behållna fondförmögenheten snarast möjligt utskiftas till fondandelsägarna mot återbekommande av fondandelsbevisen. Förslår ej värdepappersfonds tillgångar till täckande av dess skulder och kan förlikning ej träffas, skall tillgångarna av för- varingsbanken fördelas enligt de regler, som gäller vid konkurs.

39 5 Har förvaringsbanken träffat överenskommelse om överlåtelse av värdepappersfond till annat fondbolag eller beslutat att upplösa fonden, skall banken omedelbart utfärda kungörelse därom.

Vid upplösning skall banken dessutom så snart det kan ske kungöra när och på vilket sätt utskiftat belopp kommer att hållas tillgängligt för lyftning.

Kungörelserna skall genom bankens försorg offentliggöras på sätt, som i 34 % tredje stycket sägs.

40 & Har fondandelsägare ej inom fem år från den dag, då utskiftat belopp enligt 38 & blivit tillgängligt för lyftning, anmält sig att lyfta honom tillkommande belopp, är han förlustig sin rätt därtill. Sådant be- lopp ävensom restbelopp, som vid utskiftningen ej kunnat fördelas på samtliga fondandelsägare, skall tillfalla allmänna arvsfonden. 41 & Övergår förvaltningen av värdepappersfond i enlighet med vad ovan sagts till annan förvaltare, skall denne i fråga om förvaltningens handhavande anses ha trätt i stället för det bolag, som bildat fonden.

• Sida 204
•  Original

Prop. 1974: 128 204

Om tillsyn

42 & Bankinspektionen skall övervaka att fondbolaget i sin verksam— het ställer sig till efterrättelse de lagar och andra författningar, som avser fondbolag, ävensom den för bolaget gällande bolagsordningen samt de fondbestämmelser och övriga föreskrifter, som med stöd av stadgande i lag eller bolagsordning meddelats av bolagsstämma eller styrelse.

Det åligger inspektionen att även i övrigt med uppmärksamhet följa fondbolagets verksamhet i den mån så erfordras för kännedom om de förhållanden, som kan inverka på bolagets eller av bolaget förvaltad värdepappersfonds säkerhet eller eljest är av betydelse för en sund ut- veckling av värdepappersfondrörelsen.

Inspektionen är ej på grund av vad här föreskrivits pliktig att över- vaka iakttagandet av bestämmelser, som avser enskild aktieägares rät- tigheter eller skyldigheter i förhållande till fondbolaget eller till annan aktieägare eller som angår bolagets inre angelägenheter.

Om inspektionen finner det behövligt, får inspektionen meddela när- mare föreskrifter om sättet för förande av fondbolagets räkenskaper, om förvaring av värdehandlingar och om inventering av dessa.

43 % Bankinspektionen skall för fondbolaget förordna en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens och verkstäl- lande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper. Inspektionen äger när som helst återkalla förordnande, som här avses, och i stället utse ny revisor.

44 % Bankinspektionen äger sammankalla fondbolagets styrelse, när sådant prövas nödigt. Har styrelsen ej efterkommit av inspektionen framställd begäran om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, får kallelse utfärdas av inspektionen.

Den som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har befogen- het att företräda inspektionen äger närvara vid bolagsstämma eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna.

45 5 Har fondbolagets styrelse, verkställande direktör eller bolags- stämma fattat beslut, som står i strid mot lag, bolagsordning eller fond- bestämmelser, får bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Inspektionen får också förelägga styrelsen eller verkställande direktören att, om beslut som nyss sagts verkställts, göra rättelse om så kan ske samt att fullgöra vad styrelsen eller verkställande direktören åligger en- ligt lag eller bolagsordning. Sådant föreläggande får dock ej, utom vad angår innehållet av vinst- och förlusträkning eller balansräkning, av in- spektionen meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas över- trädande är belagt med straff.

Även om avvikelse från lag, bolagsordning eller fondbestämmelser ej skett, äger inspektionen meddela de erinringar i fråga om bolagets verksamhet, som inSpektionen kan finna påkallade.

46 % Bankinspektionen äger förelägga vite vid meddelande av före- skrift eller förbud enligt denna lag.

• Sida 205
•  Original

Prop. 1974: 128 205

47 & Fondbolagets styrelse och verkställande direktör åligger:

att, så snart beslut fattats om styrelsens sammansättning eller om för- ändring i denna, anmäla beslutet till bankinspektionen;

att till inspektionen lämna uppgift om den bank, som utsetts till för- varingsbank för värdepappersfond, vilken bolaget förvaltar;

att när som helst för den befattningshavare hos inspektionen, som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att på tider, som inspektionen bestämmer, och enligt av inspektionen fastställda formulär upprätta och till inspektionen insända översikter, utvisande bolagets tillgångar och skulder;

att, så snart det kan ske, till inspektionen insända i avskrift dels sty- relsens och verkställande direktörens förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning, revisionsberättelsen med tillhö- rande handlingar liksom protokoll över förhandlingarna vid ordinarie bolagsstämman dels i 33 % föreskrivna kvartalsredogörelser och årsbe- rättelser;

att, när bolaget finner sig ej kunna iakttaga den i 31 å andra stycket angivna femdagarsfristen, ofördröjligen till inspektionen anmäla detta med angivande av skälen;

att, då bolaget beslutat att upphöra med förvaltningen av värdepap- persfond eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs, ofördröjligen underrätta inspektionen härom;

att även i övrigt meddela inspektionen och sådan befattningshavare där, som ovan sagts, alla de upplysningar rörande bolaget och av bola- get förvaltad värdepappersfond, som begärs av dem; samt

att, om inspektionen finner anledning till antagande att bolaget gjort sådana förluster att tio procent av aktiekapitalet förlorats, på inspek- tionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorer- na att granska detta.

48 % Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverk- samhet skall varje fondbolag årligen erlägga bidrag efter visst förhål- lande till varje av bolaget förvaltad värdepappersfonds värde vid ut- gången av nästföregående kalenderår. Närmare föreskrifter om faststäl— lande och erläggande av bidrag meddelas av Konungen.

Det åligger bolaget dessutom att till revisor, som förordnats enligt 43 &, utge ersättning med belopp som inspektionen bestämmer.

49 & Ledamot av eller befattningshavare hos bankinspektionen får ej vara ledamot i styrelsen för eller revisor i eller anställd hos fondbolag. Ej heller får ledamot av eller befattningshavare hos inspektionen vara aktieägare i sådant bolag.

50 & Talan mot bankinspektionens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär. Inspektionens beslut skall lända till efterrät- telse utan hinder av att talan däremot föres, om ej Konungen annor- lunda förordnar.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1974: 128 206

Skadestånd

51 5 Har fondandelsägare tillskyndats skada genom att fondbolaget överträtt denna lag eller gällande fondbestämmelser, är bolaget plik- tigt att utge ersättning för sådan skada. Vad nu sagts angående fondbo- laget skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förvaringsbanken.

Ansvarsbestämmelser

52 5 Den som här i riket driver värdepappersfondrörelse utan att vara berättigad därtill eller bryter mot bestämmelsen i 1 & tredje stycket dö- mes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot bestämmelsen i 3 & dömes till böter.

53 & Till böter eller fängelse i högst ett år dömes:

1) styrelseledamot eller befattningshavare hos fondbolag, vilken vid ansökan om tillstånd att driva värdepappersfondrörelse uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

2) styrelseledamot hos fondbolag, vilken förvärvar eller säljer värde- papper i strid mot bestämmelserna i 9 &;

3) den som förfogar över egendom, som ingår i värdepappersfond, i strid mot bestämmelserna i 12 5 andra stycket; samt

4) styrelseledamot eller verkställande direktör hos fondbolag, vilken uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande upp- gift i översikt, som avses i 47 5, eller vid lämnande av upplysning enligt samma lagrum.

Vad ovan sägs om styrelseledamot eller verkställande direktör hos fondbolag skall, där förvaltningen av värdepappersfond övergått till för- varingsbanken, i stället avse styrelseledamot eller verkställande direktör hos banken.

Denna lag träder i kraft den Den som vid ikraftträdandet förvaltar s.k. aktiefond äger utan hinder av vad i lagen sägs fortsätta denna verksamhet intill den

Vill förvaltare, som i det föregående stycket avses, träffa överenskom- melse med fondbolag om övertagande av aktiefondens förvaltning, skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas angående överenskom- melse mellan fondbolag om övertagande av förvaltningen av värdepap— persfond. Har sådant övertagande skett, får andelsbevis, som dessförin— nan utgivits av den tidigare fondförvaltaren, bibehållas utan hinder av att de ej uppfyller föreskrifterna i 27 å och skall de därvid gälla som fondandelsbevis i lagens mening. Är andelsbevis ställda till viss man skall de efter fondförvaltningens övergång till fondbolag anses vara ställda till viss man eller order.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1974: 128 207