Propositionens huvudsakliga innehåll

En redogörelse ges i propositionen för de kalkyler och räkneexempel avseende den reala och finansiella utvecklingen i kommuner och lands- tingskommuner som under hösten 1983 utförts av den särskilda arbets- gruppen om kommunernas ekonomi (KEA).

Den kommunala beskattningen av juridiska personer föreslås upphöra fr.o.m. inkomståret 1985. Kommunerna kompenseras genom ett särskilt statsbidrag för det inkomstbortfall som uppstår. Kyrkofonden tillförs vi- dare medel för att reducera effekterna för de kyrkliga kommunerna.

Som ett led i åtgärder för att begränsa den automatiska ökningen i statsbidragen till kommunsektorn föreslås att grundgarantin i skatteutjäm- ningssystemet minskas med en procentenhet för såväl kommuner som landstingskommuner. För kommuner utom skatteutjämningen nås en mot- svarande effekt genom att den kompensation som föreslås utgå vid bortta- gandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer reduceras. För att främja sysselsättningen och stimulera till ökade insatser på prioriterade områden avser regeringen att senare återkomma med förslag till hur en merpart av härigenom frigjorda medel skall användas.

i Riksdagen 1983/84. 1 mm!. Nr 133

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84:133 2

Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick- bom

Föredragande: statsråden Feldt och Holmberg

Proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

Statsråden Feldt och Holmberg anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för finans- och civildepartementen.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsrådet Holmberg har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84: 133 3 Bilaga [ Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-01

Föredragande: statsrådet F cldt

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

1. Inledning

Regeringen hade i december förra året överläggningar med företrädare för kommuner och landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför år 1985. I årets finansplan (prop. 1983/84: 100 bil. 1) redovisades vissa överväganden som bör utgöra utgångspunkt för åtgärder avseende den kommunala ekonomin inför år 1985. Sedan finansplanen lades fram har ytterligare överläggningar ägt rum med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna.

Jag avser att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför år 1985.

2. Föredragandens överväganden 2.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn. m. m.

En återhämtning är på väg i den svenska ekonomin. Som jag anförde i årets finansplan ligger i denna utveckling mot ökad tillväxt och bättre balans såväl möjligheter som begränsningar. Det är enbart genom en stabil produktionsuppgång som sysselsättningen kan öka och arbetslösheten långsiktigt och uthålligt tas ncr. Finanspolitiken måste ha sådan stramhet att budgetunderskottet förhindras att driva upp räntor och inflation och därigenom hämma tillväxt och sysselsättning. Men arbetet med att minska budgetunderskottet får å andra sidan inte drivas så långt att det kväver tillväxten och ökar arbetslösheten.

En låg pris- och kostnadsutveckling framöver är av avgörande betydelse för att den nu inledda återhämtningen skall bli bestående. Kampen mot inflationen är därför ett centralt mål i regeringens politik. Jag återkommer strax till vad detta mera konkret får för konsekvenser för den statliga budgetpolitiken och dess samband med den kommunala ekonomin. Det är

+l Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 133

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84:133 4

viktigt att samtliga samhällssektorer tar ett ansvar för att kostnadsutveck- lingen hålls nere. Näringslivet måste bidra genom att omsätta sina vinster i ökade investeringar, produktion och sysselsättning. Måttfulla löneuppgö- relser är ett ansvar som faller på arbetsmarknadens parter. För kommun- sektorn kommer den framtida löneutvecklingens effekter på de kommuna- la utgifterna att vara av största vikt för förutsättningarna att finansiera den kommunala verksamheten och därmed att upprätthålla och öka sysselsätt- ningen.

För innevarande år förutses, förutsatt att pris- och kostnadsutvecklingen kan hållas nere på en nivå som är förenlig med regeringens inflationsmål, ett relativt gynnsamt finansiellt läge för kommunsektorn. Antalet syssel- satta i kommuner och landstingskommuner väntas öka med ca 15 000 personer varav 10 000 förutses falla på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbeten och ungdomslag.

Jag vill i sammanhanget nämna de tillfälliga insatser regeringen beslutat om för att stödja reparationer och underhåll av kommunala fastigheter och anläggningar. Dessa ger ett tillskott till efterfrågan på byggarbetsmarkna- den samtidigt som kommunsektorn får stöd för att genomföra tidigare eftersatt underhåll.

Jag övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin åren 1985—1986. Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA), vari ingår representanter för finans- och civildepartementen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, har under hösten 1983 gjort kalkyler över dels verksamhetens reala utveckling, dels den finansiella utvecklingen i kommunsektorn dessa år. Kalkylerna är att se som schablonmässiga räkneexernpel och är inte avstämda mot utveckling- en inom andra sektorer av ekonomin. Kalkylerna har tidigare redovisats vid överläggningar mellan regeringen och företrädare för kommuner och landstingskommuner.

Befolkningsutvecklingen totalt och i olika åldersgrupper är av central betydelse för de krav som ställs på den kommunala verksamhetens volym och inriktning. Under 1980-talet kommer de befolkningsbetingade kraven på en ökning av den kommunala verksamheten att bli betydligt lägre än under 1960- och 1970-talen då befolkningstillväxten totalt sett var kraftig. I synnerhet gällde detta för den i sammanhanget betydelsefulla pensionärs- gruppen. Detta framgår av tablån i det följande. Ökningen i den kommuna- la konsumtionen, som under l970-talet uppgick till i genomsnitt ca 4% per år, har under perioden 1980— 1983 minskat till 2.6 %. För år 1984 beräknas volymökningen exkl. arbetsmarknadsåtgärder bli 1.4 %. KEA: s kalkyler över de krav som befolkningsförändringar, statliga beslut och vissa planer ställer. tyder, som jag strax återkommer till, på en konsumtionsutveckling om strax under 1 % per år under åren 1985 och 1986. Detta innebär en väsentlig omsvängning jämfört med tidigare år. Den snabba utbyggnaden av den kommunala verksamheten under 1960- och 1970-talen är dock i hög grad en effekt även av andra faktorer än befolkningsutvecklingen.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1983/84:133 ' " 5

Åldersgrupp Förändring i %

1960-talet 1970-talet 1980-talet*

0— 6 7—19 20—64 65—74 75—

Totalbefolkning. % Dito i antal per- soner +533 032 +298 633 +31000

1

o &.ob'r? 7— Nklxowxl

w— w bam—Ob)

h)

+ +++|+ KUN Nl (”!”—)le—

+ ++++I

xl Obu-Abt.)

+ +++!

lbs—N_—

* Enligt befolkningsprognosen i den kommande långtidsutredningen.

Totalbefolkningen kommer att vara i stort oförändrad under den period KEA: s kalkyler täcker. Utvecklingen varierar dock för olika åldersgrup- per.

Samtliga åldersgrupper minskar under perioden 1983— 1986 med undan- tag av åldersgrupperna 19—24 år och 65 år och äldre. Inom äldregruppen är ökningen snabbare för dem som är äldre än 75 år än för de yngre pensionä- rerna. Om standarden på kommunala verksamheten inte skall förändras innebär detta att relativt sett mindre resurser måste avsättas för grund- och gymnasieskolan. Däremot ökar kostnaderna för äldreomsorgen och vissa delar av sjukvården. För kommunsektorn innebär de totala krav som befolkningsutvecklingen ställer en ökning av verksamhetsvolymen under åren 1985 och 1986 med 0.2 % per år.

Åldersgrupp Förändring 1983— 1986. %

0— 6 '7—15 16—18 19—24 25—64 65—74 75—

lll xI—OXIJOJA—

'A'ooip'xno'xr'u

KEA: s beräkningar över utvecklingen av den kommunala verksamhe- ten beaktar även inverkan av andra faktorer än befolkningens storlek och åldersstruktur. För kommunerna beaktas effekterna av statsmakternas fattade beslut och andra bindningar samt vissa planer. Beräkningarna knyter i dessa delar nära an till de baskalkyler som utarbetats av de statliga långtidsutredningarna. För landstingskommunerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska långtidsplanerna (LKELP 83). Beräkningarna görs på riksnivå och återspeglar således inte de variationer som förekommer mellan olika kommuner och landstingskommuner.

KEA: s kalkyler anger en total volymutveckling för den kommunala verksamheten (exkl. sysselsättningsskapande åtgärder) under åren 1985 och 1986 om strax under 1 % per år. Kommunerna beräknas därvid öka

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 133 6

verksamheten med 0,5 % per år och landstingskommunerna med 1 21 1.5 %. Preliminära uppgifter från landstingskommunernas nya långtids- planer (LKELP 84) som kommer under våren 1984 tyder på en lägre volymökning för landstingskommunerna än enligt LKELP 83 som KEA: s kalkyler utgår från. Totala volyrnökningen skulle för landstingskommuner- na i stort sett komma att bli lika stor som de krav befolkningsförändring- arna ställer. dvs. strax under 1 % per år.

Det bör noteras att det i KEA-kalkylen inte har varit möjligt att beakta alla faktorer som kan komma att påverka konsumtionsutvecklingen i kom- munsektorn. Vissa faktorer är svåra att kvantifiera och svåra att bedöma konsekvenserna av. 1 andra fall finns utredningsförslag m.m. som kan antas påverka den kommunala konsumtionen men som inte på nuvarande stadium kunnat beaktas i KEA: s beräkningar. Exempel på detta är svenskundervisning för invandrare samt flyktingomhändertagande.

Total volymförändring i den kommunala verksamheten enl. KEA-kalkylen

Volymföränd- varav p.g.a.

ring befolknings-

förändringar 1985 1986 1985 1986 Kommuner 0.5 . 0.5 —0.1 ——0,1 landstingskommuner 1.3 1.2 0.8 0.8 Totalt 0,8 0,8 0,2 0,2

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn åren 1985 och 1986 mätt i antal personer beror av flera faktorer och kan inte anges med säkerhet. Osäkerheten sammanhänger med dels utvecklingen av den genomsnittliga arbetstiden, dels hur olika verksamhetsområden utvecklas volymmässigt. KEA anger därför ett intervall för sysselsättningsutvecklingen. För åren 1985 och 1986 bedöms sysselsättningen öka med 0 till 9 000 personer per år varav för kommunerna från — 3 000 till + 3 000 och för landstingskommu- nerna från + 3 000 till + 6 000. Av avgörande betydelse för den faktiska utvecklingen är de finansiella förutsättningarna för den offentliga sektorn. Kostnadsutvecklingen är därvid en central faktor.

De finansiella kalkylerna i den preliminära nationalbudget som gjorts i anslutning till finansplanen innebär en viss revidering i förhållande till KEA: s kalkyler. Avvikelserna är dock av mindre omfattning och KEA: s beräkningar för åren 1985 och 1986 illustrerar väl hur beroende den kom- munala ekonomin är av hur priser och löner utvecklas. Två räkneexernpel redovisas för åren 1984—1986 med antagande om Olika inflationstakter i ekonomin. Räkneexemplen baseras i ena fallet på en pris- och lönekost- nadsökning som för år 1984 i stort överensstämmer med den i finansplanen och som för åren 1985 och 1986 utgår från i genomsnitt 4 %. I det andra fallet bygger beräkningarna på en pris- och lönekostnadsökning om 7 % per ar.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84: 133 ll . 7

Som kalkylmässiga förutsättningar har vidare gällt den volymökning för konsumtionen som jag nyss redovisat och en oförändrad utdebitering. Beträffande statsbidragsgivningen för åren 1985 och 1986 har räknats med nu gällande regler vilket för vissa statsbidrag och ersättningar innebär att ingen pris- och löneuppräkning gjorts i KEA: s kalkyler. Däremot har den ökning av bidragsgivningen som följer av en volymökning beaktats. KEA- kalkylerna utgår vidare beräkningsmässigt från att det skatteunderlag som kommunerna har tillgodoräknat sig från juridiska personer år 1984 fortsät- ter att gälla. Jag återkommeri det följande till denna fråga i samband med de åtgärder jag ämnar föreslå för år 1985.

KEA har gjort beräkningar över dels det finansiella sparandet. dels förändringar i finansieringskapitalet. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenskaperna används för att beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter för ett visst är. Däremot ingår inte upplå- ning och amorteringar. Förändringen i frnansieringskapitalet skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet genom att även nettoupplåning- en inkluderas. Finansieringskapitalets förändring visar mera direkt det behov av anpassningsåtgärder, t.ex. kommunalskattehöjningar, anpass- ning av verksamhetsvolym, ökad upplåning. effektiviseringar m. in., som ställs.

Kalkylerna indikerar för åren 1985 och 1986 en tämligen stabil finansiell situation för kommunsektorn som helhet. Landstingskommunerna uppvi— sar ett positivt finansiellt sparande båda åren medan ett mindre underskott beräknas uppstå för kommunerna. Landstingskommunernas nyupplåning har under senare år i princip motsvarats av lika stora amorteringar. Någon nettoupplåning beräknas således i princip inte ske för landstingskommuna— la sektorn som helhet även om förhållandena varierar mellan enskilda landstingskommuner. Kommunerna har en genomsnittlig nettoupplåning i storleksordningen 2 a 2.5 miljarder kr. per år. Med förutsättningarna i KEA: s lågkostnadsalternativ kommer finansieringskapitalet för kommu- nerna att bli i stort sett oförändrat åren 1985 och 1986. I sammanhanget bör framhållas att regeringens mål är att skapa förutsättningar för en inflations- takt som understiger den som KEA-kalkylen baseras på, vilket skulle leda till gynnsammare förutsättningar för kommunsektorn.

KEA:s alternativa kalkyl utgår från schablonmässiga förutsättningar som överensstämmer med de som under tidigare år använts i KEA:s räkneexernpel. Med den snabbare kostnadsutvecklingen (7 %) i detta alter— nativ försämras de finansiella perspektiven påtagligt. I förhållande till KEA: S lågkostnadsalternativ uppgår försämringen i finansiellt sparande till 6 miljarder kr. år 1985 och till 10 miljarder kr. år 1986. Även om skillnaderna i pris- och löneutveckling mellan alternativen således endast uppgår till 3 % för vardera året resulterar denna skillnad i väsentligt olika finansiellt läge för kommunsektorn och indirekt även för kraven på den statliga budgetpolitiken.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84:133 8

Detta är också en förklaring till de dystra finansiella utsikter för kom- munsektorn som redovisades i fjolårets KEA- beräkningar. Jag vill således än en gång understryka vikten av att de nominella löneökningarna blir låga och att prisutvecklingen kan hållas tillbaka. Eftersom den svenska ekono- min ännu befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge måste förutsättningar— na att finansiera en utbyggnad av den kommunala verksamheten vara av avgörande betydelse vid en avvägning av den expansion som kan ske. Möjligheterna att öka sysselsättningen i den offentliga verksamheten blir därmed i hög grad beroende av att antiinflationspolitiken lyckas.

De samhällsekonomiska förutsättningarna för utvecklingen i kommun- sektorn i ett längre perspektiv kommer att tas upp av 1984 års långtids- utredning som blir klar under våren.

Redan i finansplanen angav regeringen vissa utgångspunkter som bör gälla för statsmakternas överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1985. Jag upprepar nu dessa.

Utöver de ökningar i transfereringarna till kommunsektorn som följer av automatiken och volymförändringarna i verksamheten medger det statsfi- nansiella läget inte några nya beslut om ökade statliga transfereringar till kommunsektorn för år 1985. I. stället är det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa den automatiska utgiftsökning för staten som annars tenderar att uppkomma. Samtidigt är det viktigt att vidta sådana åtgärder att de medel som därvid blir tillgängliga förs till de områ- den där de största behoven finns och där sysselsättningseffekten blir störst. Därvid bör bl. a. uppmärksammas att landstingskommunerna gene- rellt sett har ett bättre finansiellt utgångsläge än kommunerna Och att den finansiella utvecklingen i landstingskommunerna ter sig ljusare än i kom- munerna även åren framöver.

I syfte att dämpa den automatiska tillväxten i statens transfereringar till kommunsektorn till vad som är förenligt med uppsatta mål för stabilise- ringspolitiken kommer jag i det följande att föreslå vissa åtgärder. De medel som därvid frigörs bör i första hand användas för att främja syssel- sättningen i kommunsektorn. Behoven av att finansiera förslag om nya utgifter inom vissa andra områden än kommunsektorn gör dock att en mindre del av de frigjorda resurserna bör avsättas för sådana ändamål. Jag avser att senare i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

Den automatiska ökningen av bl.a. statsbidragen till barnomsorg och social hemhjälp har år 1984 begränsats genom att uppräkningen knutits an till regeringens inflationsmål för detta år. Jag anser det nu befogat att också vidta förändringar för att begränsa den automatiska ökningen av skatteut- jämningsbidraget till år 1985. De medel som därvid frigörs bör användas för att finansiera de åtgärder jag nyss nämnde. För att skapa likartade förutsättningar i inkomsthänseende för kommuner utom och inom skat- teutjämningen kommer jag att föreslå åtgärder som innebär att även kom- munerna utom skatteutjämningen får bidra härtill.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84:133 . . 9

[ finansplanen aviserade jag att den kommunala beskattningen av juridis- ka personer bör avskaffas. Jag kommer i det följande att föreslå att kom- munerna kompenseras för detta genom ett särskilt statsbidrag. För de kyrkliga kommunernas del föreslås att kyrkofonden tillförs vissa medel för att reducera de effekter som uppstår i samband med att beskattningen upphör.

Jag kommer vidare att föreslå en viss förstärkning av det extra skatteut- jämningsbidrag som ges till kommuner som av olika skäl har kommit i

ekonomiska svårigheter. Något riktat stöd därutöver av den karaktär som utgår under år 1984 bör däremot inte ges då förutsättningarna för att hålla tillbaka skattesatshöjningar i kommuner-och landstingskommuner för år 1985 nu synes vara goda.

Mina förslag för år 1985 innebär sammantaget att de finansiella resur- serna för kommunsektorn som helhet blir i stort sett oförändrade i förhål- lande till KEA: s kalkyler. De omfördelningar som görs mellan olika ända- mål syftar till att uppnå gynnsamma effekter i sysselsättningshänseende och förstärka resurserna på vissa prioriterade områden.

2.2 skatteutjämningen m. m.

De statliga transfereringarna till kommunsektorn kan, som jag tidigare nämnt, inte ökas totalt sett. Trots detta bör insatser göras i syfte att stimulera sysselsättningen och nå en mer balanserad utveckling i samhälls- ekonomin. Detta bör åstadkommas genom en viss omfördelning av de medel som förs till kommunsektorn. I sammanhanget vill jag erinra om de budgetpolitiska riktlinjer som angetts för de statliga transfereringarna. Fortsatta åtgärder bör vidtas för att begränsa automatiken, minska detalj- regleringen och öka schabloniseringen i bidragssystemen. Riksdagen har tidigare fattat beslut med denna inriktning för flera av de större statsbi- dragssystemen såsom för barnomsorg och social hemhjälp. Även för bidra- get till psykiatrisk vård och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen har övergivits tidigare ordning med en i princip automatisk uppräkning av bidragen baserad på en historisk kostnadsutveckling. F.n. pågår ett arbete som syftar till att förenkla de beräkningsmässiga grunderna även för dessa senare bidrag och ersättningar.

Ett av de beloppsmässigt största statsbidragen till kommunsektorn — skatteutjämningsbidraget — kännetecknas genom sin konstruktion fortfa- rande av en automatik som i vissa lägen kan leda till kraftiga ökningar av bidraget. 1 bidraget finns en bristande anpassning till den aktuella utveck- lingen på så sätt att lönesummans förändring två år tidigare blir avgörande för bidragets storlek. Den parlamentariska kommitté som f.n. ser över skatteutjämningssystemet skall enligt direktiven bl. a. ta upp hur automati- ken i detta bidrag skall kunna begränsas. Enligt direktiven kan det föranle- da omprövning även av bidragssystemets grunder. Ett nytt system baserat

• Sida 10
•  Original

Prop. 1983/84: 133 10

på skatteutjämningskommitténs förslag torde kunna träda i kraft först efter år 1986. I avvaktan härpå bör vissa åtgärder vidtas inom ramen för nuva- rande system i syfte att minska skatteutjämningsbidragens ökningstakt till en nivå som bättre överensstämmer med målen för kostnadsutvecklingen i samhället. Därigenom kan också skapas utrymme för vissa insatser, i första hand för att främja sysselsättningen. De kommuner som på grund av hög egen skattekraft inte får skatteutjämningsbidrag bör i likhet med kom- munerna inom skatteutjämningen lämna sitt bidrag till de insatser som behöver göras. Jag återkommer strax till hur denna begränsing bör utfor- mas för kommunerna utom skatteutjämningen. Det ankommer på skatteut- jämningskommittén att föreslå en mer permanent lösning av frågan om begränsning av automatiken.

Det ordinarie skatteutjämningsbidraget kan med nuvarande regelsystem och oförändrad utdebitering beräknas öka med ca 9 % från år 1984 till år 1985. Den kraftiga ökningen i jämförelse med den beräknade kostnadsut- vecklingen för år 1985 sammanhänger med att skatteunderlagets ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen. som av naturliga skäl vid denna tidpunkt är något osäker. baseras på en likartad utveckling av skatteunderlaget för kommuner och landstingskommuner utom och inom skatteutjämningen. I syfte att begränsa skatteutjämningsbidragets ökningstakt till den nivå som ligger i linje med regeringens antiinflationspo- litik föreslår jag följande åtgärder.

Grundgarantin bör minskas nred en procentenhet för både kommuner och landstingskommuner. De spärregler som finns i systemet bör sänkas parallellt med en procentenhet. Som en följd härav kan bidraget beräknas öka med inemot 300 milj. kr. i stället för med ] miljard kr. för år 1985.

För kommunerna kommer skatteutjämningsbidraget därutöver att mins- ka med ca 430 milj. kr. beroende på att förslaget att ta bort den kommunala beskattningen av juridiska personer återverkar på skatteutjämningsbidra- get. Som jag strax återkommer till bör dock kompensation ges för detta bortfall.

Som jag har redovisat kommcrjag att föreslå ett särskilt statsbidrag som kompensation när den kommunala beskattningen av juridiska personer upphör. För kommunerna utom skatteutjämningen bör detta statsbidrag minskas med 70 kr. per invånare. Detta belopp motsvarar den begränsning som sker för kommuner inom skatteutjämningen räknat i kr. per invånare. Genom denna åtgärd minskar det kompensationsbidrag som annars skulle ha lämnats med inemot 200 milj. kr. för helår.

De åtgärder jag nu föreslagit innebär att samtliga kommuner och lands- tingskommuner utom Stockholms läns landstingskommun får bidra till finansieringen av de åtgärder som bör vidtas för att bl. a. främja sysselsätt- ningen. Landstingskommunen i Stockholms län har å andra sidan relativt sett drabbats av ett större finansiellt bortfall än övriga kommuner och landstingskommuner till följd av de åtgärder som tidigare har genomförts ifråga om det kommunala skatteunderlaget från juridiska personer.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84: 133 11

Ätgärdernas betydelse för utvecklingen av skatteutjämningsbidraget framgår av följande tablå.

Det ordinarie skatteutjämningsbidragets utveckling 1984—1985

Bidrag, milj. kr. Förändring 1984 [985 milj. kr. % Kommuner a) Nuvarande regelsys- tem 6 259 68l9 +560 +8,9

b) Sänkning av grund-

garanti och spärr- regler med en pro-

centenhet .. 64l5 + 156 + c) Slutlig nivå inkl.

den effekt som för- anleds av den slo- pade kommunala be-

skattningen av juri- diska personer och dess inverkan på me- delskattekraften

(bortfallet om ca 430 milj. kr. kom- penseras särskilt) .. 5 986 _273 _4'4

| J "J-

Landstingskommuner

a) Nuvarande regel-

system 4691 5 136 +445 +9.5 b) Sänkning av grund-

garanti och spärr- regler med en pro—

centenhet .. 481l +120 +2.6

De insatser som bör göras för att främja sysselsättningen kan ännu inte överblickas i sin helhet. Avsikten är att senare ta upp dessa frågor till en samlad bedömning utifrån de prognoser som då föreligger över utveckling- en i samhällsekonomin.

Förslaget att begränsa automatiken i skatteutjämningsbidraget, som bru- kar hänföras till de generella statsbidragssystemen, innebär inget ställ- ningstagande mot en generalisering i statsbidragsgivningen. Tvärtom vill jag understryka vikten av att fortsätta på den inslagna vägen att minska detaljregleringen i bidragsgivningen. Målet att öka schabloniseringen upp- nås inte enbart genom allmänna bidrag som skatteutjämningsbidraget utan är i hög grad relevant för de fortsatta förändringarna av de specialdestine- rade bidragen.

2.3 Den kommunala beskattningen av juridiska personer

Riksdagen har vid överväganden om det statsfinansiella läget och den finansiella situationen i den kommunala sektorn för åren 1982, 1983 och 1984 beslutat om att dra in viss del av det kommunala skatteunderlaget från juridiska personer i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. l

*? Riksdagen l983/84. 1 sum/. Nr 133

• Sida 12
•  Original

Prop. 1983/84:133 12

tydlighetens intresse bör sägas att kommunalskatten under dessa år fortfa- rande tas ut i full omfattning av företagen. Innebörden av indragningarna är att kommunalskattemedlen inte till fullo utbetalas till kommunsektorn. Indragningarna leder därför till en finansiell förstärkning av statsbudgeten.

Under år 1984 uppbär kommunerna inkomster motsvarande 40 % av skatteunderlaget från juridiska personer och de kyrkliga kommunerna 80 %. För landstingskommunerna är underlaget helt borta. Lagreglema härom är tidsbegränsade till år 1984.

I sammanhanget vill jag erinra om den tidigare behandlingen av den kommunala beskattningen av juridiska personer. I företagsskattebered- ningens slutbetänkande från år 1977 föreslogs som förstahandsalternativ en helt statlig beskattning efter en enhetlig statsskattesats. Kommunal- ekonomiska utredningen (KEU 76) föreslog i sitt slutbetänkande vissa följdåtgärder om man önskade genomföra företagsskatteberedningens hu- vudalternativ. Utgångspunkten var därvid att åtminstone övergångsvis finna ett enkelt system att kompensera kommunsektorn för bortfallet.

I prop. 1978/79195 om den kommunala ekonomin uttalades beträffande den kommunala taxeringen av juridiska personer att ett antal viktiga frågor måste beredas mer i detalj innan ett konkret förslag till beslut kunde föreläggas riksdagen. Bl.a. behövde verkningarna av förslaget i skatte- neutralitetshänseende utredas, liksom behovet av följdändringar i skatte- lagstiftningen och konsekvenser för skatteadministrativa organisationen. Mot denna bakgrund lämnades frågan om hur kommuner och landstings- kommuner skulle kompenseras för en eventuell reform utan ställningsta- gande.

I finansutskottets betänkande: (FiU 1978/79: 35) över prop. 1978/79z95 uttalades att frågan om dejuridiska personernas beskattning borde utredas vidare. Finansutskottet var enigt i frågan.

Med anledning härav inledde våren 1980 en arbetsgrupp en översyn av den kommunala beskattningen av juridiska personer. I gruppen ingick representanter för dåvarande ekonomi-. budget- och kommundepartemen- ten, ombudet i mellankommunala skatterätten samt kommun- och lands- tingsförbunden. Visst underlagsmaterial togs fram men arbetet avslutades inte.

[ prop. 1982/83190 på våren 1983 tog jag upp frågan i anslutning till förslaget att för år 1984 bibehålla den indragning av det kommunala skat- teunderlaget från juridiska personer som gällde för år 1983. Mot bakgrund av bl. a. aktuella förslag på företagsbeskattningens område aviserade jag att frågan om den kommunala beskattningen av ju'ridiska personer skulle utredas. Därefter har frågan beretts vidare inom finansdepartementet.

Den kommunala beskattningen av juridiska personer medför problem i flera hänseenden. Den medför ett betydande arbete för både de skattskyl- diga och beskattningsmyndigheterna. Möjligheten att inom ramen för en fortsatt kommunal taxering väsentligt förenkla regelsystemet måste be-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84:133 13

tecknas som liten. Vissa lättnader skulle visserligen kunna åstadkommas om lagstiftningen ändrades så att mindre taxeringsavvikelser kunde hänfö- ras till endast en kommun — exempelvis hemortskommunen — och inte som nu till samtliga kommuner där verksamheten bedrivs. Det grundläg- gande problemet skulle emellertid — så länge som fördelningen inte görs helt schablonmässigt — kvarstå i stort sett oförändrat. Därtill kommer att den kommunala beskattningen påverkar företagens val av lokaliseringson vilket medför olämpliga effekter ur regionalpolitisk synpunkt.

Den kommunala taxeringen av juridiska personer bör således avskaffas och företagsbeskattnirigen göras helt statlig. Härigenom kan stora admini- strativa vinster uppnås — inte minst hos företagen. För att stabilisera kommunernas ekonomiska situation och ge rimliga planeringsförutsätt- ningar bör slopandet av den kommunala företagsbeskattningen åtföljas av viss kompensation till kommunerna och de kyrkliga kommunerna. Ingen kompensation bör lämnas till landstingskommunerna som under åren 1983 och 1984 inte har haft något skatteunderlag från juridiska personer. Detta ställningstagande baseras också på att den begränsade finansiella rarn som finns för statliga åtgärder bör styras dit behoven är störst. Landstingskom- munerna har, som jag tidigare nämnt. ett bättre finansiellt utgångsläge och vidare ter sig den finansiella utvecklingen enligt KEA: s kalkyler ljusare än i kommunerna. Jag har i mitt ställningstagande även beaktat att kommu- nerna har särskilda kostnader för att skapa förutsättningar för det lokala näringslivet bl. a. i fråga om infrastrukturen.

Eftersom syftet med att slopa den kommunala beskattningen av juridis- ka personer inte är att ge skattelättnader för företagen krävs justeringar av skattesatser m.m. vid den statliga taxeringen. Från lagteknisk synpunkt blir dessa ändringar tämligen omfattande. Inom finansdepartementet har påbörjats en genomgång av de justeringar som bör göras. Avsikten är att en proposition skall kunna lämnas till riksdagen i höst. De nya reglerna för en helt statlig beskattning av juridiska personer bör för företag med kalen- derår som räkenskapsår träda i kraft inkomståret 1985. dvs. taxeringsåret 1986. Eftersom detta får automatisk verkan på utbetalningarna av kom- munalskattemedel och skatteutjämningsbidrag först fr. o. m. är 1987 måste en särskild reglering ske rörande förskotten för åren 1985 och 1986 samt skatteutjämningsbidragen för dessa år. En sådan är också nödvändig med hänsyn till företag med brutna räkenskapsår.

Innan jag redovisar omfattningen av kompensationen till kommunerna och dess tekniska utformning vill jag som en allmän bakgrund belysa de finansiella konsekvenserna av en återgång till en fullständig kommunal beskattningsrätt avjuridiska personer resp. en helt slopad beskattning.

lndragningen av kommunalt skatteunderlag frånjuridiska personer mot- svarar med för år 1984 beslutade regler 6.3 miljarder kr. jämfört med ett läge med full kommunal beskattning. Rent matematiskt motsvarar den totala indragningen 1:65 kr./skr.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84:133 . 14

Indragning under år 1984 jämfört med ett läge utan indragning

Under år 1984 Intäktsminskning för . indraget skatte- kommunsektorn underlag från p.g.a. indragningen juridiska per- soner Milj. Dito ut- kr.* tryckt i kr./skr. Kommuner 60% 2 932 0:77 Landstingskommuner 100% 3 348 0:96 Kyrkliga kommuner 20% 42 0:01 Summa 6 322 1: 65

*Sammanlagd minskning av förskott och skatteutjämningsbidrag vid oförändrad utdebitering.

I praktiken har den sammanlagda utdebiteringshöjningen under åren 1982. 1983 och 1984 betydligt understigit det belopp som motsvaras av skatteunderlagsindragningen. Sålunda uppgick utdebiteringshöjningen från år 1981 till år 1984 till 0:75. kr./skr. Detta har varit möjligt bl. a. genom att den kommunala volymexpansionen dragits ned och att kommuner och landstingskommuner i sina budgetar för år 1984 utgår från en lägre ök- ningstakt i fråga om kostnaderna och från en inflationstakt som ligger i linje med de av regeringen uppsatta målen.

lndragningen har relativt sett varit större för kommuner utom skatteut- jämningen. Dessa har också höjt utdebiteringen i högre grad än de kom- muner som får skatteutjämningsbidrag vilket framgår av följande uppställ- ning. Det bör här också noteras att den senaste skatteutjämningsreformen, som innebar ökade tillskott till skatteutjämningskommunerna, genomför- des under perioden 1980— 1982.

Total ut- Nuvarande Reellt förverk- debitering indragning ligad utdebi- l984* uttryckt teringshöjning ikr./skr.** 1981—1984” Kommuner [6:01 0:77 0:28 varav inom skatteut- jämningen 16: 36 0:64 0: 17 utom skatteut— jämningen 15: 10 1:04 0:50 Lundriingskommuner 13 : 20 0:96 0: 38 varav inom skatteut- jämningen 12: 83 0:82 0:20 Stockholms läns landstingskommun 14:50 1:43 1:00

* Exkl. de landstingsfria kommunerna Göteborg. Malmö och Gotland. Vid uträk- ning av medelvärdena har det totala skatteunderlaget (= summan av skatteunderlag för förskott och tillskott av skatteunderlag) använts som vägningstal. ** Utdebiteringen angiven i förhållande till skatteunderlaget (förskott och tillskott av skatteunderlag) för resp. grupp.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 133 15

För kommunsektorn som helhet förstärktes det finansiella läget betyd- ligt mellan åren 1981 och 1982. Detta gäller främst landstingskommunerna som redan i utgångsläget hade en starkare finansiell ställning än kommu- nerna. För Stockholms läns landstingskommun som inte omfattas av skat- teutjämningen förSämrades dock det finansiella läget.

F inansieringskapitalet i % av externa utgifter 1981 och 1982

1981 1982 Kommuner inom skatteutjämningssystemet 14,5 15,3 Kommuner utom skatteutjämningssystemet 9.3 10.1 Samtliga kommuner 12,5 13,7 Landstingskommuner inom skatteutjämnings- systemet 21.8 24.1 Stockholms läns landstingskommun 17.5 15,4 Samtliga landstingskommuner 20,8 21,9

För år 1983 föreligger endast ett fåtal bokslut. Tillgängliga prognoser pekar dock på att den finansiella styrkan inte torde minska.

Ett avskaffande av den kommunala beskattningen utan åtföljande kom— pensation för kommunerna skulle innebära en ytterligare begränsning av inkomsterna år 1985 med ca 2 miljarder kr. motsvarande ca 0:50 kr./skr. Av bortfallet är. som jag tidigare nämnt, ca 430 milj. kr. hänförbart till skatteutjämningsbidraget till kommunerna. För de kyrkliga kommunerna kan det finansiella bortfallet för år 1985 beräknas till ca 170 milj. kr.

Jag övergår nu till utformningen av den kompensation som bör ges i samband med att den kommunala beskattningen av juridiska personer tas bort fr.o.m. år 1985.

Vid utformningen av kompensationen till kommunerna har inriktningen varit att finna en metod vars resultat väl ansluter till vad den enskilda kommunen får i inkomster från juridiska personer i dagsläget. Därvid beaktas även att kompensation bör ges för de effekter som uppstår på skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Metoden. som jag nu mer i detalj kommer att redogöra för, baseras på vad resp. kommun erhåller i genomsnitt i inkomster från juridiska personer under den närmaste femårs- perioden som föregår omläggningen. Skälet till att kompensationen bör baseras på ett genomsnitt för fiera år är de betydande variationer i skat- teunderlaget som förekommer i den enskilda kommunen mellan olika år.

Kommunernas skatteinkomster från juridiska personer består av dels förskott för inkomståret, dels slutavräkning, dvs. skillnaden mellan den slutliga skatten och det förskott som erhölls två år tidigare.

Kompensationen för förskottet bör beräknas på följande sätt: För resp. kommun som för bidragsåret 1985 ligger utanför skatteutjäm— ningssystemet beräknas ett genomsnitt för de juridiska personernas andel av de fysiska personernas skatteunderlag under taxeringsåren 1980—1984.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 133 16

Vid beräkningen av genomsnittet skall skatteunderlaget från juridiska per- soner samtliga år korrigeras till 40 % och skatteunderlaget från fysiska personer likaledes samtliga är till 100 %. För kommunerna inom skatteut- jämningen beräknas kompensationen utifrån den andel som gäller i genom- snitt för riket. Denna andel _korrigeras med förhållandet mellan den för resp. kommun tillförsäkrade skattekraften och medelskattekraften.

Den sålunda framräknade andelen appliceras — för kommuner utanför skatteutjämningssystemet — på resp. kommuns skatteunderlag från fysis- ka personer enligt 1984 års taxering. För kommuner inom skatteutjäm- ningssystemet skall den framräknade andelen i stället appliceras på medel- skattekraften för fysiska person-er och multipliceras med resp. kommuns folkmängd den 1 januari 1984. Därefter skall det framräknade antalet skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för år 1984.

Det sålunda framräknade beloppet i kronor utgör kommunens årliga kompensation. Utbetalning sker med en tolftedel varje månad i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel.

Slutavräkningen varierar kraftigt mellan olika är och mellan olika kom- muner. I snitt för riket uppgår den till ca 15 % av förskottet. Kompensation för bortfall av Slutavräkningen blir aktuell först år 1987. Frågan om kom- pensation för Slutavräkningen bör därför avgöras senare. För de år som kommunerna tidigare erhållit förskott utgår slutavräkning på sedvanligt sätt vilket innebär att slutavräkning enligt tidigare regler erhålls såväl år 1985 som år 1986.

Kompensationsbidraget till kommunerna kan beräknas till 2 miljarder kr. vilket ungefär motsvarar det bortfall av inkomster som uppstår till följd av avskaffandet av beskattningsrätten jämfört med 1984 års regler. Emel- lertid bör som jag tidigare nämnt kompensationen i viss mån reduceras för kommuner utom skatteutjämningen. Denna reduktion bör ske med 70 kr. per invånare. Därmed beräknar jag sammantaget att reduktionen kommer att uppgå till ca 200 milj. kr.

Jag vill i sammanhanget nämna att andra kompensationsmetoder över- vägts. Den utformning av kompensationen jag nyss föreslagit har den fördelen att den övergångsåret väl ansluter till vad resp. kommun erhåller med nu gällande regler. Det bör dock uppmärksammas att en permanent- ning av kompensationen enligt den beskrivna modellen på längre sikt kan leda till orättvisor eftersom företagens lokalisering inte är statisk utan ändras över tiden.

De kyrkliga kommunerna bör ges viss kompensation via tillskott av medel till kyrkofonden. Chefen för civildepartementet återkommer strax till denna fråga.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 133 17

2.4 Övriga frågor

Avslutningsvis vill jag redovisa min syn i två frågor som aktualiserats under senare tid. Det gäller dels införande av enhetliga regler i den kom- munala redovisningen, dels höjningar av de kommunala taxorna i perspek- tivet av målet att få ned inflationen. Till sist tarjag också upp en fråga som gäller den kommunala skattesats som bör tillämpas vid beräkning av preli- minär skatt.

Enhetliga redovisningsprinciper

Behovet av mera enhetliga redovisningsprinciper i kommuner och lands- tingskommuner har aktualiserats i flera sammanhang.

Riksdagen har med anledning av en motion gett regeringen tillkänna (FiU 1983/84245. rskr 397) att den bör ta initiativ till att på lämpliga sätt undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler för kom- munerna. Avsaknaden av enhetliga redovisningsregler anges försvåra jäm- förelser mellan olika kommuner. Vidare anges att det är angeläget att informationen om kommunernas verksamhet kan spridas på ett enkelt sätt t.ex. genom förbättrade årsredovisningar till olika intressenter. Riksdagen pekar på den bokföringsförordning som införts för den statliga förvaltning- en vilken i stort ansluter till bokföringslagen. En liknande enhetlighet på den kommunala sidan anges vara önskvärd. Detta skulle främja kommu- nernas möjligheter att få en bättre kontroll över sin verksamhet och att vidta effektivitetsförbättrande åtgärder.

Liknande synpunkter har framförts från riksrevisionsverket och från kommunala revisorer.

Kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) och den kommunala grundgarantiutredningen (KGU) fick också i sitt arbete erfara de problem den bristande enhetligheten gav upphov till vid jämförelser mellan olika kommuner. Det gällde bl.a. skilda principer för periodisering av inkomster och utgifter, skilda värderingsprinciper för tillgångar och skulder och skilda redovisningsprinciper.

Jag delar uppfattningen att en större enhetlighet är önskvärd. I ett läge då den statliga detaljregleringen avtrappas är det angeläget att redovisning- en i olika kommuner ärjämförbar. En minskad detaljreglering från statens sida är, som jag framfört i olika sammanhang, viktig för att skapa förutsätt- ningar för ett rationellt resursutnyttjande. Samtidigt måste en minskad detaljreglering åtföljas av förbättrade möjligheter från statsmakternas sida att följa upp utvecklingen och göra rättvisande jämförelser mellan olika kommuner och landstingskommuner. Även det samhällsekonomiska läget med begränsat utrymme för expansion av kommunal verksamhet gör det angeläget att på ett mer tillförlitligt sätt än f.n. följa upp och utvärdera olika kommunala verksamhetsområden.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 133 18

Enligt vad jag erfarit har Svenska kommunförbundet och Landstingsför- bundet nyligen startat ett gemensamt utvecklingsprojekt som syftar till en enhetligare och enklare kommunal redovisning. Översynen kan komma att utmynna i ett förslag till redovisningsreglemente som kommuner och landstingskommuner rekommenderas att anta. Vidare kommer ett närman- de till företagsekonomiska redovisningsprinciper att studeras och övervä- gas. Resultatet av översynen torde föreligga under år 1985 varefter ett genomförande kan påbörjas.

Jag vill också nämna att Landstingsförbundet nyligen avgivit en rekom- mendation till landstingen om förändringar i budget- och redovisningssy- stemen (L-planen) så att dessa på ett bättre sätt skall uppfylla de nya krav som ställs. På motsvarande sätt har kommunförbundet nyligen gett ut riktlinjer för kommunernas kapitalredovisning.

I avvaktan på resultatet av k-ommunförbundens gemensamma projekt bör enligt min mening ingen åtgärd vidtas från statsmakternas sida. Jag vill dock betona vikten av att det av förbunden igångsatta utvecklingsprojektet ges en sådan inriktning att de önskemål som framförts från statsmakterna kan tillgodoses. I denna fråga har jag samrått med chefen för civildeparte- mentet.

De kommunala taxorna

Det är viktigt att alla sektorer i samhället, även kommunerna. medver- kar för att målet att få ned kostnadsutvecklingen skall kunna förverkligas. ] detta sammanhang har frågan uppstått om bl.a. vilka höjningar av de kommunala taxorna som är förenliga med denna övergripande målsättning och statsmakternas ansvar för att den kommunala avgiftssättningen följer centralt uppsatta riktlinjer. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Ett framträdande drag i den kommunala självstyrelsen är beskattnings- rätten och rätten att ta ut avgifter i enlighet med vissa grundläggande principer. Det ankommer sålunda på resp. kommun att själva avgöra hur mycket av en viss verksamhet som skall finansieras via kommunalskatten och hur mycket som skall finansieras via avgifter. Avgifterna får dock aldrig sättas högre än vad som behövs för att täcka de kostnader som verksamheten för med sig (den s.k. självkostnadsprincipen).

Jag har noterat att kommunförbundet uttalat sig för en begränsning av taxehöjningama för år 1984 med hänsyn till den hyresöverenskommelse som träffats. Jag vill också erinra om att statens pris- och kartellnämnd (SPK) utövar viss övervakning över förändringarna i de kommunala tax- orna.

Mot bakgrund av önskemålet att minska automatiken i kostnadsutveck- lingen har SPK på regeringens uppdrag nyligen gjort en undersökning av indexbindningar på olika områden i den privata och offentliga sektorn. Kartläggningen visar att konsumentpiisindex ofta tillämpas för att reglera olika taxor och avgifter på det kommunala området.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84: 133 19

Enligt vad jag har erfarit har Svenska kommunförbundet inlett en dis- kussion med SPK om hur en alternativ taxereglcring kan se ut. Därvid har förbundet åtagit sig att verka för en icke slentrianmässig användning av konsumentprisindex vid taxereglering. Det är min förhOppning att dialogen mellan kommunförbundet och SPK i dessa frågor skall fortgå.

Man torde kunna utgå från att de beslut om taxehöjningar som måste tas i resp. kommun görs med beaktande av både de samhällsekonomiskt betingade kraven och de krav som följer av den situation som föreligger i det enskilda fallet. De avvägningar som görs kan naturligtvis innebära att man i en viss enskild fråga på ett visst område kommer till ett annat resultat än vad en strikt tillämpning av en centralt fastställd princip skulle ha inneburit. Den kommunala självstyrelsen kan således mycket väl leda till beslut i en enskild kommun på ett visst område som inte ståri överens- stämmelse med statsmakternas intentioner. Samtidigt har under senare år kunnat skönjas en ökad lyhördhet från kommunernas sida när det gäller anpassning till de krav som ställs upp för den ekonomiska politiken. Det är fråga om ett samspel mellan stat och kommun där de viktigaste frågorna tas upp vid de årligen återkommande överläggningarna om den kommunala ekonomin mellan regeringen och representanter för kommuner och lands- tingskommuner. Denna form av samspel ligger helt i linje med strävan att inte styra den kommunala sektorn genom detaljreglering.

I sammanhanget vill jag också erinra om de direktiv stat- kommunbered- ningen (C 1983: 02) har i fråga om att att se över de statliga författningsbe- stämmelser som reglerar avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet. Synpunkter har vid skilda tillfällen förts fram om bl. a. att företagsekono- miska principer bör kunna läggas till grund för taxesättningen. Ett utred- ningsarbete har enligt vad jag erfarit påbörjats inom stat-kommunbered- ningen i syfte att kartlägga och analysera de administrativa och institution- ella hinder som finns för en mera aktiv kommunal avgiftspolitik.

Kommunal skattesats vid beräkning av preliminär skar!

Jag skall till sist ta upp en fråga som aktualiserats av riksskatteverket (RSV) och som gäller tillämpningen av skattesatserna för de kommunala inkomstskatterna (kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) vid beräkningen av preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953: 272), UBL. Bestämmelser om detta finns f.n. både i UBL, kommunallagen(1977: 179), KomL, och lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfällig- heter. Bestämmelserna i de båda sistnämnda lagarna om budgetens och skattesatsernas fastställande är i korthet följande.

Budgeten skall regelmässigt fastställas årligen före utgången av novem- ber månad. Om budgeten på grund av särskilda förhållanden inte kan fastställas inom denna tid, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen före november månads utgång. Budgeten skall sedan fastställas under december månad. Om det finns särskilda skäl får fullmäktige då också

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84: 133 20

fastställa annan skattesats än den tidigare bestämda. Dessa bestämmelser finns i 4 kap. 4 & KomL och 6 kap. 4 5 lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

I dessa två lagar (6 kap. 2 5 resp. 8 kap. 2 5) ges också föreskrifter om att skattesatsen skall tillämpas vid beräkning av det följande årets preliminära och slutliga skatt enligt UBL och hur det skall förfaras när ett nytt beslut om skattesats meddelats i december månad. I ett sådant fall skall den preliminära skatten beräknas med hänsyn till den först fastställda skatte- satsen och den skattesats som fastställts i december månad tillämpas vid debiteringen av den slutliga skatten.

RSV har i en skrivelse till regeringen den 7 februari 1984 med därvid fogad promemoria påpekat, att föreskrifterna om att den preliminära skat- ten - när två skattesatser fastställts — skall beräknas med hänsyn till den skattesats som först bestämts medför inte önskvärda konsekvenser. Efter- som den först bestämda skattesatsen vanligen är'lägre än den som skall tillämpas vid debiteringen av slutlig skatt blir resultatet att de skattskyldiga i onormalt stor utsträckning påförs kvarstående skatt och kvarskatteavgift. Följden blir också den att kommunernas och församlingarnas förskott av kommunal inkomstskatt beräknas på grundval av en högre skattesats än som tillämpas i fråga om den preliminära skatt som betalas för det år förskottet avser.

Det skulle enligt RSV: s mening i praktiken nästan alltid vara möjligt att grunda beräkningen av preliminär skatt på de skattesatser som fastställs i december månad. RSV kan nämligen numera klara av att i tid bestämma bl.a. tillämpliga skattetabeller för preliminär A-skatt om verket får före- skrivna rapporter om skattesatserna under första hälften av december månad. RSV hemställer därför att bestämmelserna ändras så att den skat- tesats som först fastställts behöver användas bara om beslutet i december om ändrad skattesats meddelas så sent att det inte kan beaktas vid beräk- ningen av den preliminära skatten.

För egen del fårjag anföra följande. Frågan vilken skattesats som skall tillämpas gäller i praktiken RSV:s möjligheter att, med hänsyn till senast bestämda skattesats. på skattsed- larna för preliminär A-skatt ange vilken tabell för skatteavdrag som den skattskyldiges arbetsgivare skall tillämpa. Den gäller också verkets möjlig- heter att i tid få in dessa tabelluppgifter i det s.k. skatteförfrågningsregist- ret. som en arbetsgivare kan använda sig av i stället för att avkräva arbetstagarna skattsedlarna. Beräkningen av preliminär B-skatt berörs däremot inte. Skattsedlarna avseende sådan skatt skall utsändas senast den 25 februari under inkomståret och ett beslut om ändrad skattesats hinner därför alltid beaktas. Bestämmelse om att debiteringen av prelimi- när B-skatt med ledning av preliminär taxering skall ske med hänsyn till den skattesats som gäller för inkomståret finns dessutom i 25 å UBL.

Det är naturligtvis angeläget att bestämmelserna om tillämplig skattesats

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84: 133 21

är utformade så att tabelluppgifterna på skattsedlarna och i skatteförfråg- ningsregistret så långt möjligt är grundade på de senast fastställda skatte- satserna. En sådan ordning kan man få genom att ändra nuvarande bestäm- melser i 6 kap. 2.5 KomL och 8 kap. 25 lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter så att den först fastställda skattesatsen skall tilläm- pas bara om den nya skattesatsen fastställts så sent i december månad att den inte kan beaktas.

Bestämmelserna om tillämplig skattesats vid beräkning av preliminär skatt är emellertid av rent uppbördsteknisk natur och har därför sin rätta plats i UBL. Som jag redan nämnt finns föreskrift om skattesats vid debitering av B-skatt i 25 å UBL. Bestämmelser om skattesats vid debite- ring av slutlig skatt finns vidare i 27 & samma lag. En föreskrift om vad som skall gälla i fråga om skattesats vid bestämmandet av preliminär A-skatt bör i överensstämmelse med detta tas in som ett tillägg till bestämmelserna om skattetabell i 24 5 1 mom. UBL. Ienlighet med vadjag sagt tidigare bör föreskriften innebära att den först fastställda skattesatsen tillämpas bara om den nya skattesatsen fastställts så sent i december månad att den inte kan beaktas.

Jag föreslår att 24 ä 1 mom. UBL kompletteras med en bestämmelse av detta slag. Därmed kan nuvarande föreskrifter om skattesatser i 6 kap. 2 & andra och tredje styckena KomL samt 8 kap. 2 5 andra och tredje styckena lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter utgå. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Ändringen i UBL är av så enkel beskaffenhet att ett yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

3. Anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E.2. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1982/83 Utgift 10 226 096 078 1983/84 Anslag 10811000000 1984/85 Förslag 1 1 121 000 000

I prop. 1983/84: 100 (bil. 9 s. 108) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. beräkna ett förslagsanslag av 10811000000 kr. Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84: 133

IQ h)

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För de kyrkliga kommunerna finns ett internt inomkyrkligt utjämnings- system som främst finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

En parlamentarisk utredning ser f.n. över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Därutöver skall utredningen bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas.

Utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag ges extra skatteutjämningsbi- drag till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårighe- ter. Bidraget har tidigare utgått med ca 100 milj. kr. per år. För år 1984 minskades bidragsramen till 85 milj. kr. med hänsyn till att separata stöd infördes för bidrag till kostnader för outhyrda lägenheter. Stödet för out- hyrda lägenheter har senare förlängts. Antalet kommuner som erhöll extra skatteutjämningsbidrag minskades från 71 år 1983 till 50 år 1984. [flera fall har bidragen varit relativt små och inte av avgörande betydelse för kom- munen.

Ett särskilt stöd om 300 milj. kr. gavs under år 1984 till kommuner och landstingskommuner för att undvika kraftiga skattehöjningar i de finansi- ellt sett sämst ställda kommunerna och landstingskommunerna. Med hän- syn till bl. a. att det finansiella läget i kommunsektorn nu ter sig mer stabilt erfordras enligt min mening inget motsvarande stöd under år 1985. Där- emot bör en något högre ram än under år 1984 anslås för extra skatteutjäm- ningsbidrag. Ramen bör för år 1985 höjas med 25 milj. kr. till 110 milj. kr. och medlen tas i anspråk endast i synnerligen angelägna fall.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag skall inges senast den 31 mars året före bidragsåret.

Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1984/85. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1984 och första hälften av år 1985 . Jag har i beräkning- arna beaktat dels inverkan på skatteutjämningsbidraget av att upphäva den kommunala beskattningen av juridiska personer dels de förslag till föränd- ring av grundgaranti och spärregler som jag tidigare redogjort för.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1984 till sammanlagt 10950 milj. kr. Bidragen under år 1985 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för år 1985 är vidare avhängigt av de skattekraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som fram- kommer vid omräkning under sommaren 1984 av åldersstrukturfaktorerna. Kostnaderna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet. Om man utgår från 1984 års skattesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget samt att

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84: 133 23

åldersstrukturen m.m. i kommuner och landstingskommuner är densam- ma som för år 1984 kan motsvarande bidrag för år 1985 beräknas till 10797 milj. kr. Som tidigare nämnts utgår därutöver 385 milj. kr. i extra skatteut- jämningsbidrag under 1984. För år 1985 har jag föreslagit att 110 milj. kr. utgår för detta ändamål. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1984 och 1985, 11 121 milj. kr., utbetalas under budgetåret 1984/85. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E.3. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen

Nytt anslag (förslag) 900 000 000

I samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska per- soner upphör bör, som jag tidigare anfört. ett bidrag ges till kommunerna som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Bidraget beviljas utan ansökan. För år 1985 kan bidraget beräknas komma att uppgå till ca 1 800 milj. kr. Jag har därvid även tagit hänsyn till den avräkning om 70 kr. per invånare som bör ske för kommuner som inte erhåller skatteutjäm- ningsbidrag. Hälften av beloppet för kalenderåret 1985, dvs. 900 milj. kr., kommer att utbetalas under budgetåret 1984/85 . Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp. '

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an- gående det kommunala skatteunderlaget m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

4. lag om ändring i kommunallagen(1977: 179).

5. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Förslagen under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för civilde- partementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.].

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: 133 24

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. antaga lagförslagen.

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budget- året 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 11 121000000 kr..

3. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskatmingen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 900000000 kr.. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om

4. den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn, rn. m.,

5. enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och landstings- kommuner,

6. de kommunala taxorna.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84: 133