Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas det växande problemet med de s.k. 58,3- årspensioneringarna. Därmed avses att äldre arbetstagare sägs upp vid driftsinskränkningar i företagen med frångående av anställningsskyddsla- gens turordningsrcgler och hänvisas för sin försörjning till arbetslöshetser- sättning och förtidspension av arbetsmarknadsskäl.

I syfte att förbättra kontrollen över utvecklingen och motverka missbruk av gällande regler föreskrivs vissa ändringar i lagen (1982: 80) om anställ- ningsskydd och lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder." Vidare förordas att problemet skall utredas ytterligare innan en mer lång- siktig lösning kan väljas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljuli 1984.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84: 162

tv

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1982: 80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

2.5

Nuvarande lydelse

. Finns det i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrifter- na. . AVtaI är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får dock göras avvikelser från 5. 6. 11. 15, 21. 22. 24—28, 32. 33. 40 och 41%. Den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 5 samt avvikelser från bestämmel- serna i 30 %. såvitt gäller besked enligt 15 %. liksom bestämmelserna i 30 och 31 så. såvitt gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter. får

också bestämmas på det sättet.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får till-'

lämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den av- talsslutande arbetstagarorganisatio- nen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisatinn ett lokalt kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 .$ får avtalet till- lämpas ifråga om uppsägning av

. arbetstagare som vid uppsägnings-

tidens Slllt är äldre än 57 aeh ett halvt är bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisa- tionens medgivande till varje en- skild uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlem-

mar av den avtalsslutande arbetsta- garorganisationcn men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas på lokala kollektiv- avtal som träffas därefter.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84: 162

2. Förslag till

'.:J

Lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande

åtgärder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974: 13) om vissa anställnings-

främjande åtgärder

dels att 9, 12, 17 och 1955 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 7 aå. av nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7aå

När skäl därtill föreligger skall länsarbetsnämnden, på grundval av vad som förekommit vid överlägg- ning inför nämnden enligt 8 &. med— dela arbetsgivaren anvisningar be- träffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda bättre sysselsätt- ningsmöjligheter åt äldre arbetsta- gare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Nämnden kan där- vid anmoda arbetsgivaren atti sam- band med nyanställningar öka an- delen sådana arbetstagare i arbets- styrkan i enlighet med vad nämn- den närmare anger.

Om en arlwtsgivare avser att med stöd av ett kollektivavtal om avvikelse från 22.6 lagen (19:92:80) om anställningsskydd säga upp en arbetstagare som vid appst'ignings- tidens slut är äldre än 57 och ett halvt år. skall arbetsgivaren först underrätta länsarbetsnämnden. Detta gäller om uppgiften inte läm- nas i den ordning som (tages [5 5.

När skäl därtill föreligger skall länsarbetsnämnden, på grundval av vad som förekommit vid överlägg- ning inför nämnden cnligt 8 s". med- dela arbetsgivaren anvisningar be- träffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda bättre sysselsätt- ningsmöjligheter åt äldre arbetsta- gare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Nämnden kan där- vid anmoda arbetsgivaren att i sam- band med nyanställningar öka an- delen sådana arbetstagare i arbets- , styrkan i enlighet med vad nämn-

den närmarc anger. Den katt också anmoda arbetsgivaren att avstå från att säga upp äldre arbetstaga- re på sådant sätt som avses i 7 a .5 .

12.5

Följer arbetsgivare ej anvisningar ' som meddelats av arbetsmarknads- styrelsen enligt 11 å och är det med hänsyn till omständigheterna up- penbart att rättelse ej kan åstad- kommas på annat sätt. kan styrel- sen förordna att arbetsgivaren icke fär anställa andra arbetstagare än +l Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 162

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknads- styrelsen enligt 11 å och är det med hänsyn till omständigheterna up- penbart att rättelse ej kan åstad- kommas på annat sätt. kan styrel- sen förordna att arbetsgivaren icke får anställa andra arbetstagare än

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 162

Nuvarande lydelse

dem som den offentliga arbetsför- medlingen har anvisat eller godta-

glt.

Föreslagen lydelse

dem som den offentliga arbetsför- medlingen har anvisat eller godta- git. Styrelsen katt också besluta att arbetsgivaren inte får utan dess medgivande säga upp äldre arbets- tagare på sådant sätt som avses 'i 7 (1 St" .

17.5

Arbetsgivare. som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning en- ligt vad som föreskrives i denna lag. kan åläggas att utge en särskild var- selavgift till statsverket. Underlåtes varsel under tid. då arbetsgivaren är i konkurs. skall varselavgift i stället utges av den som företräder konkursboet.

Arbetsgivare. som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning en- ligt vad som föreskrives i denna lag. kan åläggas att utge en särskild var- selavgift till staten. Underlåtes var- sel under tid. då arbetsgivaren är i konkurs. skall varselavgift i stället utges av den som företräder kon- kursboet.

Varselavgift fastställes för varje påbörjad vecka som varsel försummats samt bestämmes till lägst 100 och högst 500 kronor för varje arbetstagare som beröres av driftsinskränkningen.

Om särskilda skäl föreligger kan varselavgift bestämmas till lägre belopp än nu sagts. Fullständig befrielse från sådan avgift kan också äga rum.

Bestämmelserna om varse/avgift tillämpas också på arbetsgivare som inte iakttar sin underrättelse- skyldighet enligt 7as'. Avgiften skall i sådana fall bestämmas till 500 kronorjb'r varje arbetstagare.

t9ä'

Den som i varsel enligt denna lag eller i underrättelse eller i uppgift som avses i 6 och 755 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, 'vilken ej saknar bc- tydelse. dömes till böter eller fäng- else i högst ett år.

Den som i varsel enligt denna lag eller i underrättelse eller i uppgift som avses i 6. 7 och 711.655 uppsåtli- gen eller av grov oaktsamhet läm- nar oriktig uppgift. vilken ej saknar betydelse. dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

' Senaste lydelse 1982: 81

• Sida 5
•  Original

(_l!

Prop. 1983/84: 162

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL ' vid regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bod- ström. Göransson. Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström. Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om vissa trygghetsfrågor för äldre arbetstagare

] Inledning

Lagen (1982: 80) om anställningsskydd (LAS) innehåller bl. a. regler om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. vilka ger arbetstagare med längre anställningstid företräde framför dem som har kortare anställ- ningstid. Bestämmelserna tillkom för att skydda den äldre arbetskraften. som ofta drabbas hårt vid driftsinskränkningar i samband med strukturra- tionaliseringar inom företagen. LAS är bl. a. såvitt gäller turordningsreg- lerna dispositiv i den meningen att arbetsgivare och centrala arbetstagaror— ganisationer kan träffa kollektivavtal som innebär avsteg från lagens regler. Detta innebär att kollektivavtal kan träffas om andra turordnings- regler än lagens.

På senare tid har de s.k. 58.3-årspensioneringarna blivit alltmer upp- märksammade. Denna företeelse innebär att arbetsgivaren och den fackli- ga organisationen träffar ett turordningsavtal. som innebär att i första hand de äldsta arbetstagarna sägs upp. Avtalet träffas då regelmässigt på lokal nivå efter delegation av den centrala fackliga organisationen. Anställda. som är minst 58 år och 3 månader och sägs upp på grund av arbetsbrist kan efter uppsägningen få ersättning från arbetslöshetskassa under maximal tid och därefter vid 60 års ålder förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl.

Antalet personer som beviljas förtidspension av arbetsmarknadsskäl — s.k. A-fall —— har ökat kraftigt de senaste åren. Drygt 2000 personer beviljades sådan pension under år 1978. År 1983 nybeviljades ca 5500 personer förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Det finns inga säkra upp- gifter om hur många av dessa nybeviljade förtidspensioner som har sitt ursprung i lokala uppgörelser om avsteg från turordningsreglerna i LAS. Beräkningar pekar dock på att mer än hälften av det totala antalet förtids- pensioner av arbetsmarknadsskäl är s.k. 58.3-årspensioner.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 162 (,

lnom flera LO-förbund har man uttryckt oro över det ökande antalet sådana 58.3-årspensioneringar. bl.a. därför att de medför ekonomisk otrygghet för den enskilde arbetstagaren. Dessa överenskommelser bygger dessutom på förutsättningen att en tredje part — samhället — går in med ekonomiskt stöd. Parternas uppgörelser innebär således betydande kost- nader för staten. De uppgörelser som år 1983 resulterade i förtidspension av arbetsmarknadsskäl beräknas kosta staten ca 600 milj. kr. Om utveck- lingen fortsätter som hittills kommer statens kostnader för sådana lokala uppgörelser under år 1984 att uppskattningsvis uppgå till mellan 1.3 och 1.5 miljarder kr. för perioden fram till dess att de uppsagda ålderspensioneras.

För att utreda möjligheterna att komma till rätta med den icke avsedda användningen av lagstiftningen till skydd för den äldre arbetskraften har inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetats en promemoria (DsA 1983: 18) Strukturbidrag — ökat arbetsgivaransvar vid "äldreavgångar".

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande myn- digheter och organisationer. nämligen socialstyrelsen. n'ksförsäkringsver- ket (RFV). statens arbetsgivarverk (SAV). arbetsdomstolen (AD) arbets- marknadsstyrelsen (AMS). arbetslivscentrum. statens industriverk (SlND). statskontoret. Svea hovrätt. riksrevisionsverket (RRV). Försäk- ringskasscförbundet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. SHIO-familjeföretagen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Cen- tralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). Svens- ka arbetsgivareföreningen (SAF). Kooperationens förhandlingsorganisa- tion ( KFO). Arbetslöshetskassornas samorganisation. Trygghetsrådet SAF/PTK. Trygghetsrådet inom SFO-området. Arbetsmarknadens för- säkrings AB. Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och Privattjänsteman- nakartellen (PTK).

4. Allmän motivering

Den ordning med s. k. 58.3-årspensioncringar som numera genomförs "mer eller mindre systematiskt inom vissa branscher och företag är synner- ligen otillfredsställande bl.a. med hänsyn till den otrygghet såväl ekono- miskt som socialt som den innebär för den enskilde. Enskilda uppsagda får också olika ersättning. dels beroende på företagens ekonomiska situation. dels beroende på dagpenningcn i vederbörandes arbetslöshetskassa. Sta- ten å sin sida åsamkas stora kostnader som inte kan kontrolleras eller påverkas. S.k. flaskhalsproblem kan dessutom uppstå till följd av att företag i akuta situationer för att uppnå kortsiktiga lösningar gör sig av med yrkeserfaren personal som det senare kan visa sig vara svårt att återfå. Omfattningen av 58.3-årspensioneringarna understryker enligt min mening behovet av åtgärder från statens sida.

Jag delar emellertid den under remissbehandlingen framförda uppfatt- ningen att huvudförslaget i promemorian inte innebär en tillfredsställande lösning. Det snabbt ökande antalet tjänstemän som under senare tid har fått s.k. 58.3—årspension och 'l'rygghetsrådet SAF/PTK: s minskade möj- ligheter att finansiera avtalspensioner är enligt min mening tungt vägande skäl för att inte nu genomföra promemorians huvudförslag.

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat skulle ett genomförande av huvudförslaget innebära nära nog totalt stopp för äldreavgångar inom tjänstemannasektorn. Liknande effekter skulle vidare uppstå bland de LO-grupper som inte omfattas av huvudförslaget. lnom exempelvis han- dels- och servicesektorerna väntas kommande strukturrationaliseringar leda till krav på uppsägningar av äldre arbetskraft. Andra arbetstagargrup- per på LO-sidan skulle däremot ha kunnat avgå före ålderspensionen med ett strukturbidrag.

Promemorians utvidgade förslag om ett strukturbidragssystem som om- fattar hela den privata sektorn skulle därför enligt min mening bättre lösa problemen. Det förslaget kan emellertid medföra mycket stora utgifter för

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 162 . 13

staten. Sedan remissinstansernas synpunkter kommit in har jag övervägt möjligheterna att inom för staten godtagbara ekonomiska ramar finna ett system som kan omfatta hela den enskilda arbetsmarknaden. Efter kon- takter med bl. a. arbetsmarknadens parter och efter en förnyad bedömning av den fortsatta utvecklingen harjag dock funnit att frågan kräver en mera djupgående analys innan ett förslag kan föreläggas riksdagen.

Inte minst måste effekterna på statens kostnader inom andra områden studeras. Det kan gälla sjukpensioner. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och olika former av sociala stöd. Jag vill emellertid också framhålla att det på intet sätt är självklart att äldre arbetstagare skall lämna arbetsmarkna- den till förmån för yngre. Yngre människor äri många fall inte lika lokalt bundna som den äldre arbetskraften. Ofta har de också bättre utbildning och större förutsättningar att tttnyttja arbetsmarknadspolitiska stöd m.m. De är dessutom en mer attraktiv grupp på arbetsmarknaden.

Äldrearbetskommittén (A 1979z021 har i betänkandet (SOU l983:62)- För gammal för arbete? diskuterat önskvärdheten av att stärka de äldre arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden. Bl. a. inom olika kommuner pågår också försöksverksamhet i syfte att ge äldre människor mer flexibla sysselsättningsmöjligheter. Denna utveckling måste enligt min mening väl- komnas. Kortsiktiga strukturproblem får inte överskugga vår långsiktiga strävan till mer flexibla lösningar. Äldrearbetskommitténs tankegångar bör kunna utvecklas i olika former. Så har t.ex. delegationen (1974z09) för arbetstidsfrågor (DELFA) genom tilläggsdirektiv fått i uppgift att studera möjligheterna till mer flexibla pensionslösningar.

Till en mera flexibel arbetsmarknad hör naturligtvis också att man i samband med strttkturrationaliseringar i företagen under vissa omständig- heter måste acceptera arbetsgivarnas behov av att uppnå en viss samman- sättning av arbetsstyrkan. bl.a. i fråga om yrkeskompetens som svarar mot de krav som verksamheten framdeles väntas ställa. Detta åberopas ofta som ett av de främsta skälen bakom den här typen av äldreavgångar.

I likhet med vad som har anförts i promemorian anserjag det emellertid befogat att arbetsgivarna i sådana situationer skall ha ett betydande kost- nadsansvar. Detta är nödvändigt för att en balans skall åstadkommas i arbetsgivarnas syn på olika arbetstagargrupper. Det kan t.ex. gälla att åstadkomma bättre avvägningar mellan å ena sidan åtgärder för att ge äldre arbetstagare vidareutbildning m.m. vid introduktion av ny teknik och å den andra att anställa yngre och välutbildad arbetskraft för den nya pro- duktionstekniken och samtidigt stå för kostnaderna för äldreavgångar. Ett motsvarande åtagande bör naturligtvis kunna komma i fråga för en enskild arbetstagare som har önskemål om att få lämna arbetslivet före den all- männa pensionsåldern.

Ett system för frivillig avgång före ordinarie pensionsålder kan således enligt min mening inte bygga på att samhället tar kostnadsansvaret. ] den utsträckning äldreavgångar av detta slag kan ge positiva arbetsmarknads-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84: 162 14

politiska eller sociala effekter bör samhället däremot kunna ha ett intresse av en ekonomisk medverkan. Jag förordar att ett utredningsarbete påbör- jas med syfte att ta fram underlag för en långsiktig lösning av problemen kring de s.k. äldreavgångarna. Detta utesluter inte att regeringen i avvak- tan på utredningsarbetet prövar övergångslösningar i promemorians anda.

Det finns enligt min mening behov av att man också snabbt vidtar åtgärder för att minska utnyttjandet av 58.3-årspensioneringarna. Bruket att säga upp äldre arbetskraft i förlitan på arbetslöshetsersättning och förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl måste bringas under bättre kontroll. Det bör skapas bättre förutsättningar att följa utvecklingen och höja beredskapen för den händelse utvecklingen skulle ta en vändning som ter sig än allvarligare än vad som nu kan förutses. Rent missbruk av de nu gällande reglerna måste kunna stävjas.

I detta syfte föreslår jag att det redan nu skall företas vissa ändringar i anställningsskyddslagen och lagen (1974: 13) om vissa anställningsfräm- jande åtgärder (främjandelagen). Genom de ändringarna bör möjligheterna förbättras att finna en rimlig avvägning mellan å ena sidan intresset av att en fortsatt strukturrationalisering äger rum i företagen och å den andra intresset av att övertalighetsproblemen i företagen behandlas med erfor- derlig hänsyn till den äldre arbetskraftens situation.

Enligt min mening bör det fackliga inflytandet över äldreavgångarna stärkas. Bruket att delegera rätten att träffa avtal om s.k. turlistor till lokal nivå har sina svagheter. Det kan visserligen vara riktigt att kännedomen om det enskilda företagets och de enskilda arbetstagarnas förhållanden har stor betydelse för förhandlingarna om turordningen och att detta talar för att förhandlingarna bedrivs på lokal nivå eller åtminstone med representa- tion från de lokala parterna. Erfarenheterna har emellertid visat att de lokala fackliga organisationerna inte sällan riskerar att hamna i en svår mellanställning. Arbetsgivarens ståndpunkt kan t.ex. vara att ytterligare uppsägningar blir aktuella om inte viss äldre arbetskraft får sägas ttpp. Den lokala fackliga organisationen kan se sig stå i valet mellan att godta att några äldre arbetstagare får lämna sina anställningar. med goda om än inte helt säkra utsikter att få sin försörjning tryggad fram till pensionsåldern. och att känna sig medansvarig för att ett flertal yngre arbetstagare riskerar att bli uppsagda. Trycket på de äldre arbetstagarna och den lokala fackliga organisationen att godta avsteg från lagens turordningSregler kan bli starkt.

Ett förstärkt fackligt inflytande över äldreavgångarna bör därför enligt min mening utformas Så att det krävs ett medgivande av den centrala fackliga organisationen till varje uppsägning av äldre arbetstagare som sker med frångående av lagens turordningsregler. När den centrala organisatio- nen själv träffar kollektivavtalet om turordningen eller godkänner avtalet ges medgivandet därigenom. Träffas avtalet däremot lokalt efter delega- tion. bör det ankomma på arbetsgivaren att därutöver utverka den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till de enskilda uppsägningsbeslu- ten.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 162 15

Med den distans till problemen på den enskilda arbetsplatsen och den bättre överblick över branschens struktur och utveckling som de centrala arbetstagarorganisationerna har. bör de kunna vara en ytterligare värdefull motvikt i förhandlingar och avtal om äldreavgångar. Arbetsgivarna kan därigenom antas i större utsträckning än vad som hittills ofta synes ha varit fallet göra en noggrann analys av övertalighetsproblemen och ta större hänsyn till den äldre arbetskraftens intressen.

Vid sidan av en sådan ändring 1 anställningsskyddslagen som jag nu har beskrivit bör enligt min mening även samhället ges bättre möjligheter att följa utvecklingen och ingripa vid ett alltför långtgående utnyttjande av reglerna om arbetslöshetsersättning och förtidspension av arbetsmark- nadsskäl. .

Detta kan ske genom att man i främjandelagen för in en regel om att uppsägningar av äldre arbetstagare skall anmälas till länsarbetsnämnden även i fall som inte omfattas av de redan gällande reglerna om varsel vid driftsinskränkning. Vidare bör länsarbetsnämnderna och AMS få möjlighet att när det behövs inskrida efter det mönster som redan finns 1 främjandela- gen och som syftar till att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga, dvs. genom att ta upp överlägg- ningar med arbetsgivaren. meddela anvisningar och i sista hand besluta om förbud. Genom en sådan anmälan får arbetsmarknadsorganen också möj- lighet att pröva om man genom olika insatser kan förbättra förutsättningar- na för berörda arbetstagare att behålla sina arbeten.

De lagändringar som jag här har förordat kan genomföras genom ett tillägg till 2.5 anställningsskyddslagen och genom tillägg och ändringar 'i främjandelagens avsnitt om åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. '

Från lagteknisk och rättslig synpunkt i övrigt rör det sig om mindre ingrepp i lagarna och om regler som helt stämmer överens med de redan gällande lagreglernas konstruktion och systematik. Jag' anser med hänsyn härtill att lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av lagstift- ningsfrågans beskaffenhet. Någon remiss till lagrådet bör därför inte ske innan regeringen fattar beslut om proposition till riksdagen.

5. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (_1982:80) om anställningsskydd.

2. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgär- der.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 162 16

6. Speeialmotivering

6.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 80) om anställningsskydd 2 5

En arbetsgivare måste ha stöd i kollektivavtal för att få säga upp anställ- da med frångående av anställningsskyddslagens turordningsregler. Avtalet skall på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av central arbetstagaror- ganisation. En lokal överenskommelse kan bli giltig om den centrala ar- betstagarorganisationen godkänner överenskommelsen i efterhand eller om rätten att träffa överenskommelse har delegerats till lokal nivå. På de flesta avtalsområden förekommer numera förbundsavtal som ger de lokala parterna behörighet att göra avsteg från lagens turordningsregler.

Ändringen i zs tredje stycket anställningsskyddslagen tar sikte på fall där äldre arbetstagare blir uppsagda från sin anställning i företaget med stöd av ett lokalt kollektivavtal om en s.k. avtalsturlista. 1 de fallen krävs att den centrala arbetstagarorganisationen lämnar sitt medgivande till upp- sägningarna. Detta gäller även i fråga om oorganiserade arbetstagare som omfattas av avtalsturlistan med stöd av 2.5 sista stycket anställnings- skyddslagen. Den nya regeln i 2.5 träffar även andra lokala kollektivavtal om avsteg från 22 5, t. ex. avtal om turordningskretsar som medför uppsäg- ning av äldre arbetstagare.

Regeln är i och för sig inte avsedd att begränsa de centrala parternas möjligheter att delegera rätten att avtala om turordningslistor. Syftet är att stärka de centrala arbetstagarorganisationernas inflytande över äldreav- gångarna.

En arbetsgivare som 'säger upp äldre arbetstagare utan det föreskrivna medgivandet gör sig skyldig till brott mot lagen. för vilket arbetsgivaren kan åläggas'betala skadestånd.

En arbetsgivare som har träffat ett lokalt avtal om turlista men inte får ett begärt medgivande av den centrala organisationen på arbetstagarsidan. måste ta upp nya lokala förhandlingar om turordningen. Normalt kan man dock räkna med att de lokala parterna redan i samband med upprättandet av turordningslistan anger att denna är preliminär i avvaktan på ett centralt medgivande till uppsägningarna.

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställnings- främjande åtgärder

7a. 9. 12. 17 och 1955

En arbetsgivare som avser att genomföra en driftsinskränkning skall varsla länsarbetsnämnden om minst fem arbetstagare berörs av driftsin- skränkningen. Lämnas varsel skall arbetsgivaren även uppge vilka arbets- tagare på arbetsplatsen som kommer att sägas upp. Om minst fem arbetsta- gare berörs av uppsägningarna kommer länsarbetsnämnden därmed i regel

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 162 17

att få besked när äldre arbetstagare finns med bland de uppsagda. Enligt 7å i lagen kan en arbetsgivare föreläggas av länsarbetsnämnden att lämna uppgift om bl.a. förestående förändringar i arbetsstyrkan. såsom uppsäg- ningar.

Den nya bestämmelsen i 7aä främjandelagen syftar till att utvidga ar- betsgivarens underrättelseskyldighet. Med den nya bestämmelsen blir ar— betsgivaren skyldig att utan särskilt föreläggande underrätta länsarbets- nämnden om varje uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år. Enligt förslaget är det tillräckligt om arbetsgivaren lämnar underrättelsen till länsarbetsnämnden innan uppsäg- ning sker. Det behöver inte ske någon minsta tid i förväg. Lämnas uppgif- ten i ett varsel eller en underrättelse enligt 5 &. räcker det.

Den arbetsgivare som inte fullgör underrättelseskyldighcten kan åläggas att betala en avgift till staten med tillämpning av reglerna om varselavgift (17 å). Beloppet bestäms då till 500 kronor för varje arbetstagare. Eftersom arbetsgivaren inte är skyldig att underrätta viss tid i förväg. får regeln i 17,5 andra stycket om förhöjd avgift för varje påbörjad vecka inte någon till- lämplighet i detta fall. Jämkning kan däremot ske enligt l7å tredje stycket.

Finner länsarbetsnämnden att en arbetsgivare otillbörligt gör sig av med äldre arbetskraft i företaget. kan den efter överläggningar enligt 81?" anmoda arbetsgivaren att avstå från att säga upp äldre arbetstagare (9 5). Skulle inte tillfredsställande resultat kunna uppnås på det sättet. skall i enlighet med det nuvarande mönstret i främjandelagen saken överlämnas till arbets- marknadsstyrelsen som i sista hand skall kunna meddela ett för arbetsgiva- ren bindande beslut om förbud mot äldreavgångar utan styrelsens tillstånd (12 ä).

7. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1982: 801 om anställningsskydd. 2. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrärrrjande åtgärder.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 162 18