Prop. 1983/84:96

med försiag till ändring i Iagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Prop. 1983/84: 96

Regeringens proposition 1983/84: 96 med förslag till ändring i lagen (1979z425) om skötsel av jordbruks-

mark;

beslutad den l5 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Lag om ändring i lagen (l979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l979z425) om skötsel av jord- bruksmark

dels att |2l$ skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. ön och 9aåå. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6aå

I jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestr'immer får meddela föreskrifter om den hän- s_vn som skall tas enligt första stycket. såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet. naturmiljön i övrigt samt djurlivet.

Bemyndigandet medför inte be- fogenhet att meddela föreskrifter sattt är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvå- ras.

9215

Larztbruksnämmlen får meddela ji'ireläggande eller förbud som be- ln'ivsför att 6 a .5 eller-Fireskrift som meddelats med stöd av öaå skall efterlevas.

F öre/liggande eller förme får meddelas sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd ae/z anvis- ningar inte harjöljts. I brådskande fall eller när det annars finns sär- skilda skäl, får doek järv/liggande ellerförbud meddelas mnedelburt.

[ beslut om föreläggande eller förbud kan lantbruksm'imnden sät- ta ut vite.

Prop. 1983/84: 96 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet ]. tarjordbruksmark ur produktion i strid mot 45 första stycket. 2. utfört täkt i strid mot 45 andra stycket.

3. bryter mot föreläggande som 3. bryter mot föreläggande eller har meddelats med stöd av 9 S. om förbud som har meddelats med stöd inte föreläggandet har förenats med av 9 eller Oa 5. om inte föreläggan- vite. det ellerfi'irbudet har förenats med

Vtte.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart obilligt.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 96 13

Sammanställning av remissyttrandena

Statskontoret har inget att invända mot jordbruksdepartementets förslag till lag på angivet område. Statskontoret ser förslaget som en naturlig harmonisering med skogsvårdslagen sa att ett likartat synsätt uppnås inom de areella näringarna och anför att förslaget inte torde innebära någon belastning av betydelse på lantbruksverket.

Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i promemorians förslag angående såväl hänsynsföreskrifterna i skötsellagen som Iantbruksnämndernas till- syn.

Riksantikvarieämbetet: En hänsynsparagraf i jordbrukslagstiftningcn till- godoser ett länge känt behov av skydd för natur- och kulturmiljön i od— lingslandskapet. I överensstämmelse med motsvarande paragrafi skogs- vårdslagcn har skyddet formulerats så att hänsyn skall tagas till naturvår- dens intressen. l naturvårdens intressen inbegrips även kulturminnesvår- den. Detta anknyter till uttalanden i naturvårdslagens förarbeten som anger att med begreppet naturmiljön avses även odlings- och kulturland- skapet.

Sedan naturvårdslagens tillkomst l965 har kulturminnesvården främst genom den fysiska riksplaneringen deltagit i planeringen för kulturmiljön utanför sin speciallagstiftnings ram. Organisationen har ändrats så att länsstyrelserna år l976 har tillförts specialistkompetens för kulturminnes- vård. Ansvarsfördelningen mellan naturvårds- och kulturminnesvårdssek- torn har också i praktiken ändrats sedan naturvårdslagens tillkomst så att kulturminnesvården i högre grad får ta ansvar för de kulturhistoriska aspekterna på miljön från att tidigare ha varit sakkunniga åt länsstyrelsens naturvårdscnheter.

[ många sammanhang framgår inte hela innebörden i begreppet naturmil- jön och det blir därigenom vilseledande. Med stöd av vad som ovan anförts anser riksantikvarieämbetet därför att den inledande satsen i 6215 bör kompletteras så att den kommer att lyda: Ijordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens och kulmrmimwsvärdens intressen. eller alternativt: ljord- bruket skall hänsyn tas till mrrur— och kul!!!/Tänk)”.

Ändringsförslagcn medför naturligtvis följdändringar i förslag och moti- veringar. En sådan konsekvensändring skulle i paragrafens andra stycke kunna formuleras: Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av (_)dlingslandskaper. växt- och djurli- vet.

Hänsynsrcgeln är avsedd att kunna användas för att skona åkerholmar. mindre våtmarker. öppna diken. odlingsrösen. stenmurar och mindre träd- bestånd. Riksantikvarieämbetet föreslår att denna exemplifiering komplet- teras med gamla brukningsvägar och fägator. vilka har samma betydelse och karaktär som de övriga.

Lantbruksnämnden ges ansvaret för tillsynen av hänsynsföreskrifterna. Ämbetet tillstyrker den utformning förslaget har i detta avseende men vill

Prop. 1983/84: 96 14

samtidigt understryka det ansvar som därmed kommer att vila på lant- bruksverket.

Avsnittet som behandlar gällande ordning bör kompletteras med en hänvisning till fornminneslagen. som innehåller ett miljöskydd för fornläm- ningar.

I andra stycket av 9a & används begreppet råd och anvisning så att det är oklart vad som avses därmed. Mot bakgrund av vad som stadgas i SFS 19812305 bör stycket ges en tydligare formulering.

Förslaget till hänsynsregcl i lagen om skötsel av jordbruksmark är väl ägnat att tillgodose såväl natu1'vårds-. som kulturminnesvårds- och jord- bruksintressen. Det är därvid av största betydelse för naturvård och kul- turminnesvård att tillämpningen har utsträckts att gälla utanför skötsella- gens jordbruksmarksbegrcpp. Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget med de förtydliganden som ovan angivits.

Lantbruksstyrelsen: Riksdagen har begärt att regeringen skall lägga fram förslag till en komplettering av lagen om skötsel av jordbruksmark med bestämmelser om den hänsyn som jordbruket bör ta till naturvårdens intressen. Lantbruksstyrelsens inställning i frågan har redovisats i sam- band med att styrelsen i oktober l98l överlämnade rapporten "Effektivi- sering av samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och kulturminnesvårdsfrågor" (dnr 20-49/80) till regeringen. Härvid konstaterade styrelsen att "genom ett fungerande samrådsförfa- rande i kombination med den allmänna regeln i l & naturvårdslagen och i lagens bestämmelser till skydd för naturmiljön kommer jordbrukets hän- synstagande till naturvårds- kulturminnesvårds- och övriga miljövårdsin- tresscn att kunna tryg ggas. En direkt anknytning till skötsellagen skulle inte komma att förbättra detta hänsynstagande”

I promemorian föreslas att lantbruksstyrelsen skall ges befogenhet att efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter om de hänsyn som skall tas till naturvårdsintressena ijordbru- kct. Lantbruksstyrelsen konstaterade vid överlämnandet av rapporten att det är "väl motiverat att kraven på jordbrukets hänsynstagande närmare preciseras. Styrelsen är därför beredd att i samråd med näringen och övriga berörda parter medverka till att speciella råd och anvisningar utar- betas förjordbrukets näringsutövare i hithörande frågor". Lantbrukssty- relsen fmner att förslaget i promemorian ligger i linje med styrelsens ' tidigare ställningstagande och är beredd att utarbeta sådana föreskrifter. Styrelsen utgår från att dessa inte avser att 'äsentligt motverka nödvändig rationalisering av jordbrukets produktion.

Förslaget innebär vidgade arbetsuppgifter för lz-1ntbruksnämnderna och ställer ökade kunskapskrav på olika tjänstemän inom lantbruksverket. Detta förutsätter en ökad utbildning. Den utbildning som nu pågår inom verket är inte. som promemorian synes förutsätta. tillräcklig för att tillgo- dose dessa krav. Möjlighet finns dock att inom verket utveckla den erfor- derliga kompetensen. Detta kommer dock att ta saväl tid som resurser i anspråk. De samrådsrutincr som föreslagits i den tidigare omnämnda rap- porten underlättar emellertid de nya arbetsuppgifterna.

Två av ledamöterna i lantbruksstyrelsen (Brunander och Isacsson) har anmält skiljaktig mening och anför: — — — Vi kan därför inte ställa oss bakom lantbruksstyrelsens tillstyrkan av lagförslaget i fråga. — — —

Skogsstyrelsen: — — — anser att de båda areella näringarnajord- och skogs- bruk bör ta samma typ av hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvår-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 96 IS

dens intressen, som också bör avspegla sig i respektive närings lagstift- ning. För vissa markområden där naturvårdshänsyn är aktuella. t.ex. i skogsbryn och på skogsholmar i åkermark. kan avverkning eller röjning ske såväl av skogsbruks- som av jordbruksskäl. Markägaren har då med föreslagen lagstiftning att ta hänsyn oavsett om åtgärder utförs ijordbruks- eller skogsbruksdriften. Det är likaså en fördel om berörda myndigheter — lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse — har samma typ av lagstiftning att utgå från. Detta skapar förutsättningar för att kontakter med markägar- na liksom kontakter med länsstyrelse och kommuner och arbetsrutiner i övrigt kan utformas på likartade sätt hos myndigheterna.

Det är angeläget att regeringens förordningstext och lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd utformas så analogt som möjligt med motsva- rande bestämmelser i skogsvårdslagstiftningen. Detta synes också ha varit såväl jordbruksutskottets som promemorieförfattarnas mening (PM sid 3 och ll samt specialmotiveringen sid l4.l. men denna tanke har inte helt fullföljts i förslaget. '

Skogsstyrelsen vill understryka vikten av att naturvårdshänsynen iakt- tas ijordbruksdriften oavsett om marken betraktas som jordbruksmark enligt skötsellagens mening eller inte. Därmed kommer hänsynen till natur- vårdens intressen även att omfatta bl. a. de från naturvårdssynpunkt ofta viktiga naturbetesmarkerna. Sådana marker kan stundom idag vara före- mål för skogsvårdsstyrelsens tillsyn enligt skogsvårdslagen varvid även föreläggande eller förbud kan meddelas enligt Zl och 24.55 skogsvårdsla- gen. Detta kan inträffa om t.ex. röjning eller avverkning i en extensivt utnyttjad naturbetesmark är att betrakta som ett led i skogsbruksdriften.

Statens naturvårdsverk: Även om l % naturvårdslagen syftar till ett allmänt skydd för naturen är det väsentligt att naturvårdshänsyncn även kommer till uttryck i spcciallagstiftning. Statens naturvårdsverk hälsar därför med tillfredsställclse att lagen (l979:425) om skötsel av jordbruksmark föreslås kompletterad med bestämmelser om sådan hänsyn. Denna avses innefatta även åtgärder inom jordbruket. som berör mark som enligt skötsellagen inte ärjordbruksmark. Detta är bra och därigenom kommer bestämmelser- na om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötsellagen att tillsam- mans omfatta merparten av vårt land. En. fördel med detta är bl.a. att tillämpningen av naturvårdslagens regelsystem kan begränsas till de mest angelägna områdena.

Naturvårdsverket har goda erfarenheter av bestämmelserna i skogs- vårdslagen om naturvårdshänsyn. Skogsbrukets företrädare uppmärksam- mas nu på ett helt annat sätt än tidigare på möjligheterna att modifiera skogsbruksåtgärderna med hänsyn till naturmiljön. Av största betydelse har bl. a. varit den stora insats Skogsstyrelsen gjort i form av allmänna råd m.m. och undervisning samt skogsvårdsstyrelsernas insatser vid rådgiv- ning. Det tar visserligen många är ännu innan en ny attityd med ett ekologiskt tänkande slagit igenom hos alla. men utvecklingen går i rätt riktning.

Verket ställer sig positivt till såväl huvudprinciperna i lagförslaget som förslaget att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att efter samråd med natur- vårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter och även all- männa råd om hänsyn till naturvärdsintresset ijordbruket.

Verket vill emellertid anmärka följande.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 96 l6

Lugn-'.'rlt'r

Förslaget till den nya paragrafen 6115 i skötsellagen innebär en viss glidning i språkbruket i förhållande till det i naturvårdslagen tillämpade. I paragrafens första stycke om skyddet av odlings- och kulturlandskapet som en del av skyddet av naturmiljön. Även om ett sådant skydd i och för sig hör samman med skyddet av naturmiljön. innebär det använda uttryc- ket att osäkerhet kan komma att råda om vad som i andra sammanhang. främst när det gäller tillämpningen av naturvårdslagen. förstås med natur- miljön. Uttrycket framstår också som mindre lämpligt med hänsyn till att det finns särskild lagstiftning om kulturminnesvården och även en särskild myndighet för denna. Avsikten ärju också att riksantikvarieämbetet skall medverka vid utarbetandet av erforderliga föreskrifter. Ett sätt att göra skrivningen klarare i andra stycket är att särskilt ange kulturminnesvården i paragrafens första stycke.

I naturvårdshänsynen bör också hänsynen till friluftslivets intressen inbegripas samt till såväl växt- som djurliv. Detta bör klart framgå även av lagtexten.

(.)/nlrlrrningen av begrepper namrt'ål'dxlu'ins'j'n

Det är av stor vikt för Iagtillämpningen att begreppet naturvårdshänsyn preciseras närmare i förarbetena till lagändringen. I departementsprome- morian ges några exempel på fall då hänsynsbestämmelserna kan bli ak- tuella. Det anmärks emellertid att de miljöfrågor som aktualiseras av i departementet nu inneliggande förslag om skydd för ädellövskog och an- vändning av växtnäring och bekämpningsmedel ijordbruket inte tas upp i promemorian.

Naturvårdsverket förutsätter emellertid att de föreskrifter som avses utarbetade av lantbruksstyrelsen efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet även kommer att omfatta frågor som berör hag- marker med ädla lövträd samt användning av bekämpningsmedel och växtnäring ijordbruket. Vid t.ex. kvävegödsling av vissa betesmarker kan artsammansättningen ändras drastiskt utan att avkastningen ökar nämn- värt. Den föreslagna nya bestämmelsen i skötsellagen kan också behöva utnyttjas för att skona t. ex. vissa åkerholmar eller dikesrenar med särskilt skyddsvärd flora från besprutning.

Verket anser att den rapport "Effektivisering av samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och kulturminnes- frågor” (I98l-03-24) som utarbetats av lantbruksstyrelsen, naturvårdsver- ket och riksantikvaricämbetct också bör ligga till grund för en precisering av vad som bör omfattas av begreppet naturvårdshänsyn. I denna rapport anges följande områden: strukturförändringar. brukningsteknik. nedlägg- ning avjordbruksmark. mineralutvinning (matjordstäkt). markavvattning. bevattning och byggnadsverksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker det nu framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Det framlagda förslaget ligger helt i linje med länsstyrelsens uppfattning varför förslaget tillstyrks. Vid beslut om föreläggande eller förbud kan det vara angeläget att förhindra att åtgärder kommer till utförande under tiden som en eventuell överprövning sker. Länsstyrelsen föreslår därför att lagen förses med det tillägget att myndighet får förordna att dess beslut skall gälla med omedelbar verkan.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 96 [7

Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Såvitt länsstyrelsen kan bedöma har förslaget en utformning som väl överensstämmer med de hänsynsregler som sedan ett antal år finns i skogsvårdslagen. Dessa har visat sig fungera allt bättre sedan informationen nått ut även till de enskilda skogsägarna och naturvårdshz'insynen blivit en del av skogsnäringens vardag utan alltför omfattande formell hantering av ärenden. Den oro för tvångsåtgärder och åtgång på arbetskraft för formella beslut som lantbruksnämnden ti bilagt yttrande) ger uttryck för synes därför något överdriven. Med den utform- ning av hänsynsreglerna i skötsellagen som nu föreslås är det naturligt att information och upplysning blir de viktigaste medlen att införa naturvårds- hänsynen ijordbruket och att den formella handläggningen får en mindre betydelse.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är de framlagda förslagen väl lämpade för att uppnå målet. ett bättre hänsynstagande till naturvårdens och kultur- landskapets värden ijordbruket. Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga de föreslagna hänsynsreglerna till att omfatta även kulturminnesvården vilken har beröringspunkter med jordbruket som liknar naturvårdens.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har övervägande goda erfarenheter av den ordning som numera gäller för tillvaratagande av naturvårdsintressen i skogsbruket. Avvägningar mot produktionsintres- sena och kontakter med skogsägarna kan i allmänhet ske smidigare och effektivare när endast skogsvårdsstyrclsen uppträder som tillsynsmyn- dighet i skogsbruket.

Motsvarande förutsättningar bör finnas för rationalisering av tillsynen i jordbruket.

Länsstyrelsen finner det logiskt att kravet på naturvårdshänsyn kommer till uttryck även ijordbrukets speciallagstiftning och tillstyrker förslaget om komplettering av skötsellagen. Härvid förutsätts att det klargörs i lantbruksstyrelsens kommande föreskrifter vilken roll länsstyrelsen som" regionalt naturvårdsorgan avses spela i sammanhanget.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF): — — -

Förbundet finner det inte möjligt att nu närmare bedöma effekterna av föreslagen lagstiftning. Som framgår av PMn kommer gränserna för jord— brukets hänsynstagande att fastställas först genom de föreskrifter som utfärdas på grundval av föreslagen lagstiftning. I lagtexten anges endast att föreskrifterna ej får vara så långtgående att "pågående markanvändning avsevärt försvåras”. Denna begränsning ger dock föga vägledning. Be- greppet "pågående markanvändning avsevärt försvåras" är i viss mån oklart till sin innebörd och denna torde dessutom variera i tiden. LRF vill här understryka att denna oklarhet skapar en betydande osäkerhet för den enskilde lantbrukaren som av naturliga skäl har svårt att hävda sin rätt att bruka och utveckla sitt företag. Tillämpning och praxis får inte utvecklas så att begreppet "pågående markanvändning avsevärt försvåras" i prakti- ken leder till att brukaren inte får en ekonomisk gottgörelse som svarar mot den verkliga förlust som brukaren lider såväl i det korta som långa perspektivet. Överhuvudtaget påvisar här aktuellt lagförslag på ett mycket tydligt sätt problemen med en långtgående ramlagstiftning. Remissinstan- sernas möjligheter att bedöma lagstiftningens effekter m.m. går förlorade. LRF känner mot bakgrund av det sagda oro för att lagförslaget i sig syftar till att mera generellt tvinga jordbruket till begränsningar i driften eller i

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 96 l8

företagets utveckling. Detta i än högre grad än vad som är möjligt enligt Nvl_.. En sådan befarad utveckling är helt oacceptabel för LRFs del. I detta sammanhang måste för övrigt beaktas att hittillsvarande utveckling inorn jordbruket skett som en konsekvens av gällande jordbrukspolitik och därmed förenade krav på effektivt brukande. Förbundet anser inte att jordbruket i allmänhet åsidosätter skäliga hänsyn till naturvårdens och kulturminnes 'årdens intressen. Finner regeringen att. generellt sett. större hänsyn skall tas till dessa intressen. måste detta åstadkommas genom en ändring av jordbrukspolitiken. Problemet kan inte lösas genom att vissa enskilda _jtu'dbrukare tvingas ikläda sig kostnadskrävande begränsningar i sin näringsverksamhet. Det är framför allt rationaliseringsåtgärder av ty- pen markanläggningar som påverkar naturmiljön i jordbrukslandskapet. Som regel är dessa företag att hänföra under Nvl.s samrådsparagraf vartill kommer att de ofta är underkastade tillståndstvång. t.ex. enligt vattenla- gen. Såvitt gäller brukningshinder av typen stenmurar. åkerholmar osv. bör det ankomma på naturvården att redovisa objektiva argument ägnade att skapa gehör för ett bevarande. Vad slutligen avser strandängar och hagmarker måste konstateras att jordbrukare av företagsekonomiska skäl knappast kan åläggas att vidmakthålla dessa.

LRF delar uppfattningen i PMn om att jordbruksverksamheten under— gått en snabb utveckling som påverkat landskapsbilden och naturmiljön ävensom kulturlandskapets karaktär. Förbundet delar också bedömningen att det är angeläget att jordbruket tar stor hänsyn till naturvårdsintressen m.m. LRF anser att detta hänsynstagande bäst åstadkommes genom en ökad informationsverksamhet till lantbrukare kombinerat med ett ökat samråd mellan berörda myndigheter. Förbundet har i samarbete med na- turvårdsverket och riksantikvarieé'imbetet påbörjat ett projekt ägnat att bidra till denna informationsverksamhct. Sålunda har ett bildband ägnat att belysa frågeställningarna arbetats fram. Sammanfattningsvis vill förbundet i denna del uttala att det är utomordentligt angeläget att jordbrukare bibringas en positiv syn på att bevara naturvårds- och kulturminnesvår- dens objekt. Denna effekt uppnås bäst genom en omfattande informations- verksamhet. En tvångslagstiftning torde däremot kunna motverka den positiva grundsyn som är nödvändig för att ett bra resultat skall uppnås. I vart fall bör en sådan ordning ej införas före det att i samband med lagstiftningsarbetet l979 beslutad modell prövats och utvärderats.

LRF vill vidare framhålla att effekterna av jordbrukets verksamhet på miljö och fauna är under utredning av lantbruksuniversitetet i samarbete med naturvårdsverket. Sålunda torde det — för att här anföra ett exempel — vara mycket tveksamt om det är meningsfullt att behålla en åkerholme i en åker sotn är föremål för normalt brukande. För det fall att åkerbruket i sig skadar faunan uppkommer med stor säkerhet "skada" även på den bevarade åkerholmen genom influens från kringliggande områden. Enligt förbundets bedömning kan således föreslagen lagstiftning med blivande föreskrifter i många fall komma att bli ett verkningslöst medel för att tillvaratanaturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Om detta blir effekten av lagstiftningen kommer resultatet att skada det angelägna arbete som lagen skall bidra till att förverkliga. De verkningslösa föreskrifterna kommer naturligtvis av jordbrukaren att uppfattas som onödiga och ove- tcnskapliga.

LRF har i olika sammanhang nödgats konstatera att lantbruksnämnder- nas allmänna rådgivningsverksamhet inskränks på grund av det statsfinan-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84: 96 |9

siclla läget. Att nu påföra nämnderna ytterligare en funktion förefaller mot bakgrund härav föga rimligt.

LRF finner det föga rimligt att — på sätt föreslagits i PMn — en eventuell hänsynsregcl skulle ges ett tillämpningsområde utöver det som eljest gäller för skötsellagen. Konsekvenserna av en sådan ordning har överhuvudtaget inte berörts i PMn.

Med hänsyn till de synpunkter som framförts ovan avstyrker LRF att ett allmänt hänsynsstadgande införs i skötsellagstiftningen.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84: 96 20

Luntbruksnämndcn får förordna att dess beslut skall gälla omedel- bart.

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1979:425 ) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979z425) om skötsel av jord- bruksmark

dels att 12.5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. (va och 91155. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Färeslu gett lydelse 6 a &

[jordbruket skull hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela _fi't'reskrifter om den hän- syn som skall tas enligt första stycket. säsom ifråga om skyddet av ndiings- uclt kaltutlands/tapet samt växt— och djurlivet. Föreskrif- terna får dock inte vara så ingri- pande att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras.

9aå

Luntbruksnämnden _fi'ir meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att _fi'ireskrWer som med- delats med stöd av () a .5 skall efter- levas.

Föreläggande eller förbud får meddelusförst sedan det har visat sig att lanthruksnänmdens råd och anvisningar inte ltarfi'iljts. I bråd- skande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får dock före- läggande eller förbud meddelas omedelbart.

1 beslut om .l'i'treläggande eller järbudfår lantbruksnämnden sätta ut vite.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84: 96 21 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 å 'l'ill böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet ]. tarjordbruksmark ur produktion i strid mot 4ä första stycket, 2. utfört täkt i strid mot 45 andra stycket. 3. bryter mot föreläggande som har meddelats med stöd av 95. om inte föreläggandet har förenats med vite,

4. inte följer ett_li'ireläggande el- ler bryter mot ett jörbud som har meddelats för att en _fi'ireskrift en- ligt 6 (15 skall ejterlevas, om inte fr'ireläggandet eller förbudet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli l984.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84: 96 22

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid satnmanträde 1983-12-06

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller. justi- tierådet .lermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 3november 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdeparte- mentet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (19791425) om skötsel avjordbruksmark.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

Genom det remitterade lagförslaget införs en bestämmelse om skyldig- het att ijordbruket ta hänsyn till naturvårdens intressen. Samtidigt bemyn- digas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer — enligt moti- ven avses lantbruksstyrelsen fä sådant uppdrag — att meddela föreskrifter om "den hänsyn som skall tas". Lantbruksnämnderna får meddela före- läggande eller förbud för efterlevnaden av sådana föreskrifter: ohörsamhet sanktioneras med vite eller böter.

Huvudregeln i (in? är allmänt hållen och anger inte närmare i vilka hänseenden föreskrifter kan tänkas bli aktuella eller vad de kan gå ut på. Myndigheternas befogenheter att meddela för den enskilde bindande före- skrifter begränsas endast på det sättet att föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Rörande utformningen av ett bemyndigande av detta slag innehåller regeringsformen inte någon regel. Enligt uttalande vid tillkomsten av rege- ringsformen (se prop. 1973z90 s. 209) bör emellertid riksdagen. när det gäller föreskrift t. ex. på näringsrättens område. där mera väsentliga med- borgarintressen kan komma att beröras av regleringen. mera preciserat ange de ramar inom vilka regeringen skall få röra sig. Lagrådet. som är medvetet om att det i förevarande fall kan vara svårt att i lagtext uttöm- mande ange vilka föreskrifter som kan komma i fråga. vill mot bakgrund av vad tidigare sagts framhålla att det hade varit önskvärt att lagtexten hade kompletterats med några exempel som närmare belyst de avsedda före- skrifternas inriktning och omfattning.

Med hänsyn till lagregelns allmänt hållna utformning kommer innehållet i den att främst få bestämmas med ledning av vad som uttalats i motiven. l remissprotokollet har departementschefen angivit ett antal situationer. där frågan om hänsynstagande till naturvården kan uppkomma och vilka där-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84: 96 23

för kan föranleda föreskrifter. ävensom .redovisat ett antal skyddsobjekt. Det tänkta innehållet i föreskrifterna anges dock inte. Tvekan kan därför uppstå om lagens innebörd i vissa hänseenden. exempelvis beträffande frågan om enjordbrukare kan föreläggas att vara positivt verksam. såsom för att vidmakthålla en hagmark som inte längre är lönsam att bruka. 1 nära samband med denna fråga står vilken innebörd som för jordbrukets del skall läggas i regeln att föreskrifterna inte får vara så ingripande att på- gående markanvändning avsevärt försvåras. Dcpartcmentschefen gör inte något uttalande i detta hänseende. Begreppet "pågående markanvänd— ning" diskuterades tämligen ingående i samband med att ersättningsreg- lerna i bl.a. naturvårdslagen ändrades 1972 (prop. 1972: 111). Därvid utta- lades bl.a. att markägare som genom föreskriften hindras att vidta en normal och naturlig rationalisering av pågående markanvändning bör få ersättning härför: bedömningen av om en viss åtgärd skall anses innebära en ändring i pågående markanvändning måste dock ske från fall till fall med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fort- sättning av den pågående markanvändningen. — Med de skiftande drift- och brukningsförhållanden som råder inom jordbruket torde det ofta vara tveksamt om en viss åtgärd kan inrymmas i begreppet "pågående markan- vändning". Det hade därför varit önskvärt att departementschefcn i re- missprotokollct närmare gått in på denna för tillämpningen av den föreslag- na lagen grundläggande fråga.

6:15

Förevarande lag gäller i dag endast beträffande skötsel av jordbruks- mark. varmed avses åkermark och kultiverad betesmark inom en såsom jordbruksfastighet taxerad fastighet. Den föreslagna 6115 skall emellertid tillämpas även på åtgärd inomjordbruket som berör annan mark. Detta har i första stycket av paragrafen uttryckts så att "ijordbruket" hänsyn skall tas till naturvårdens intressen. Med hänsyn till att lagen i övrigt gäller endast beträffandejordbruksmark i förut angiven mening synes den sålun— da avsedda innebördcn av bestämmelsen böra komma till tydligare tit- tryck. Detta kan ske genom att första stycket utformas på förslagsvis följande sätt: "Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvänd- ning ijordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen."

Beträffande utformningen i övrigt av paragrafen hänvisas till de all- männa synpunkter. som lagrådet anfört inledningsvis.

9215

Utformningen av 9215 har sin förebild bl.a. i 245 skogsvårdslagen . Lagrådet vill likväl ifrågasätta om det inte vore en fördel om paragrafen ändras så att det tydligare framgår att vad myndigheterna i första hand skall göra är att bistå den enskilde med råd och anvisningar och att det först när det visat sig att sådana åtgärder är otillräckliga som maktutöv-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: 96 34

ningen i form av föreläggande eller förbud blir aktuell. Paragrafen skulle i så fall inledas med en bestämmelse av innebörd att det åligger lantbruks- nämnden att ge råd och anvisningar om hur de föreskrifter som meddelats med stöd av 6aå bör tillämpas i enskilda fall. Först i ett andra stycke skulle sedan anges att lantbruksnämnden kan ingripa med föreläggande eller förbud sedan det visat sig att givna råd och anvisningar inte följts.

[lå

Enligt förslaget skall till straflbestämmelserna i förevarande paragraf läggas en fjärde punkt. i vilken som straffbar gärning upptas åsidosättande av föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9aå. Den nya bestämmelsen. som i det remitterade förslaget fått en mindre tillfredsstäl- lande utformning. kan enligt lagrådets mening enklast komma till uttryck om den fogas in i punkt 3. Lagrådet föreslår således att den behövliga ändringen i paragrafen sker på det sättet att punkt 3 formuleras förslagsvis enligt följande: "3. underlåter att följa föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 9 eller 9aå. om inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vite."

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84: 96 25

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983- | 2- l 5

Närvarande: statsminstern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son. Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carls- son. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till ändring i lagen (1979z425) om skötsel av jord- bruksmark

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande[ över förslag till lag om änd- ring i lagen ( 19791425) om skötsel av jordbruksmark. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

öas'

Jag delar lagrådets uppfattning att paragrafens första stycke bör utfor- mas så att bestämmelsens tillämpningsområde kommer till tydligare ut- tryck. Detta bör ske på sätt lagrådet föreslår.

Lagrådet har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande utformning- en av paragrafen i övrigt. Med hänsyn till att paragrafen skall tillämpas på mycket skiftande drift- och brukningsförhållanden inom jordbruket. anser jag det inte vara lämpligt att ge paragrafen en mera detaljerad utformning. [ motiveringen till paragrafen har jag också gett vägledande exempel för tillämpningen. Lagrådets synpunkter i dessa avseenden bör därför inte föranleda några ändringar i mitt förslag eller några uttalanden i övrigt.

9115

Utformningen av paragrafen har sin förebild bl.a. i 24% skogsvi'irdsla- gen. Somjag framhållit i specialmotiveringen till paragrafen ankommer det på lantbruksnämnden att bistå den enskilde med råd och anvisningar. Enligt min mening behöver detta inte särskilt anges i lagtexten. Jag är därför inte beredd att följa lagrådets förslag i denna del.

' Beslut om lagradsremiss fattat vid regeringssanunanträde den 3 november 1983.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84: 96 26 IZs' Jag har ingen erinran mot att paragrafen ändras på sätt lagrådet föreslår. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen ( l979:425) om skötsel av jordbruksmark med vidtagna änd- ringar. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984