Prop. 1989/90:123

om fisket

Regeringens proposition 1 989/ 90: 12 3 &]

om fisket Prop. 1989/90: 123

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 mars 1990 för de åtgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Mats Hellström

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990

Föredragande: statsrådet Gradin

Anmälan till proposition om fisket 1 Inledning

När konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssam- manslutningen (EFTA-konventionen) förhandlades fram under år 1959, beslutades om särregler för bl.a. fisk och andra marina produkter. Ar- tiklarna 26, 27 och 28 i konventionen bildar grunden för fiskhandelns un- dantag från EFTA:s generella regler om frihandel. I en bilaga E till konven- tionen återfinns varulistan över vilken fisk och vilka andra marina produk-l ter som är undantagna.

Vid EFTAzs statsministermöte i 0510 den 15 mars 1989 fattades ett principbeslut om full liberalisering av handeln med fisk och andra marina produkter.

EFTA:s råd beslutade den 14juni 1989 om att nödvändiga konventions— förändringar skulle vidtas syftande till en fullständig frihandel inom detta område senast den 31 december 1993. Ändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 1990. Ändringarna innebär att texten under artiklarna 27 och 28 utgår, att artiklarna 26 och 38 erhåller ny lydelse samt att bilaga E ändras till att innehålla övergångsbestämmelser för fisk och andra marina produkter. Ändringarna skall underställas medlemsstaterna för godkännande.

Rådet kom också överens om tolkningar av vissa artiklar i EFTA— konventionen samt ett övergångsarrangemang för import av sötvattensfisk till Schweiz.

Ändringarna i konventionen samt de överenskomna tolkningarna bör i engelsk text och svensk översättning fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som underbilaga 1.1 och underbilaga 1.2.

2 Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Ändringarna av artiklarna 26. 27, 28, 38 samt bilaga E till EFTA-konventionen skall godkännas.

Bakgrunden till mitt förslag: Bland EFTA-länderna återfinns några av världens främsta fiskenationer. Även med den sammansättning som det ursprungliga EFTA hade år 1960, var det mycket svårt att komma överens om en frihandel inom fiskområdet. Detta ledde till att fisksektorn undan—

• Sida 5
•  Original

Bilaga 1

togs från att omfattas av konventionens artiklar 2— 16 samt 18— 25, dvs. i praktiken de handelsregler som utgör grundstenarna för EFTA som frihandelsområde. Bestämmelser om undantag finns intagen i artikel 26. Innebörden av undantaget är att för detta område enbart artikel 17, som handlar om rätten att ingripa mot subventionerad eller dumpad import, är tillämplig.

EFTA:s målsättning i fråga om handel med fisk och andra marina produkter har lagts fast i artikel 27. Målsättningen är att, under beaktande av medlemsstaternas nationella fiskeripolitik samt de särskilda förhållan- den som råder inom fiskerinäringen, underlätta handeln med fisk och andra marina produkter. Där nämns särskilt att denna utveckling skall bereda medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är beroende av sådan export, rimlig reciprocitet.

De fiskprodukter som sålunda är undantagna från frihandelsystemet för industrivaror, är uppräknade i bilaga E. Bilagan upptar fisk i färsk, kyld, fryst, saltad, torkad eller rökt form. med undantag för djupfrysta filéer, som behandlas som industrivaror. Den upptar vidare alla slag av kräftdjur och blötdjur, med undantag för djupfrysta skalade räkor andra än Dublin Bay—räkor. Övriga fiskprodukter och andra marina produkter i form av hel- eller halvfabrikat faller under konventionens allmänna be- stämmelser rörande handeln med industrivaror.

Rådet har befogenhet att besluta om att avföra produkter från listan i bilaga E.

Under årens lopp har flera försök gjorts att reducera antalet produkter i bilaga E, men av olika skäl har enbart ett fåtal produkter avförts från listan. _

Artikel 28 manifesterar ytterligare svårigheterna att komma överens inom detta område. Enligt denna artikel skulle rådet före den 1 januari 1961 påbörja en undersökning av förhållandena i fråga om handeln med de produkter som fanns angivna i bilaga E. Undersökningen skulle beakta målet i artikel 27 och vara avslutad före den 1 januari 1962. Det skulle dröja över 25 år innan enighet om frihandelsprincipen inom detta område kunde nås.

I och med att EFTA-länderna blev färre och den internationella situatio- nen för fisket ändrades, blev det successivt möjligt att åter aktualisera frågan om att åstadkomma en liberalisering av fiskhandeln inom EFTA. EFTA-parlamentarikernas enhälliga rekommendation till ministrarna i juni 1987 att ta de nödvändiga stegen för att helt liberalisera fiskhandeln inom EFTA med en fyra till fem års anpassningsperiod, var en kraftig markering att arbetet med fiskfrågan måste fortsätta. EFTA-ministrarna svarade på denna uppmaning vid sitt möte i Tammerfors i juni 1988. En arbetsgrupp på statssekreterarnivå tillsattes med uppgift att utarbeta re- kommendationer för en liberalisering av fiskhandeln samt ange lämplig tidtabell. Arbetsgruppen anmodades presentera dels en delrapport till påföljande ministermöte, dels en slutrapport inför ministermötet ijuni 1989. Ministrarna begärde också att en ingående analys av alla relevanta aspekter av statliga stödåtgärder till fiskerisektorn skulle genomföras.

När EFTA:s statsministrar möttes i Oslo i mars 1989 hade arbetet i

• Sida 6
•  Original

Bilaga 1

arbetsgruppen framskridit så långt att statsministrarna kunde enas om ett principbeslut om full liberalisering av handeln med fisk och andra marina produkter att gälla från och med den 1 juli 1990. Principbeslutet omfatta- de inte enbart gränsskydd utan även handelssnedvridande statsstöd och konkurrensregler.

Arbetsgruppen presenterade sitt slutgiltiga förslag i juni 1989 inför EFTA:s rådsmöte på ministernivå i Kristiansand. Rådet beslutade den 14 juni 1989 om att nödvändiga konventionsförändringar skulle vidtas och att dessa skulle träda i kraft den 1 juli 1990, syftande till en fullständig frihandel med fisk och andra marina produkter senast den 31 december 1993.

Överenskommelsens innehåll:

Det formella rådsbeslutet om en ändring av EFTA-konventionen återfinns i underbilaga 1.1.

Ändringen innehåller förslag till en ny lydelse av artikel 26. Enligt den nya lydelsen skall fisk och andra marina produkter omfattas av samtliga bestämmelser i konventionen.

Artiklarna 27 och 28 utgår. 1 artikel 38 ändras benämningen av bilaga E. Bilaga E ändras enligt följande: 1 artikel 1 slås fast att fisk och andra marina produkter skall, om inte annat nämns i artiklarna 2 till 4, omfattas av bestämmelserna i konventio- nen från och med den 1 juli 1990.

Artikel 2 fastställer att vissa statliga stödåtgärder till fiskerisektorn skall elimineras senast den 31 december 1993. Vilka stödåtgärder som avses preciseras i de överenskomna tolkningarna av artikel 13 i konventionen.

l artiklarna 3 och 4 redogörs dels för de undantag från frihandeln som Sverige till den 31 december 1993 under vissa omständigheter kan upprätt- hålla för sill/strömming och torsk, dels för Finlands möjligheter att upprätt- hålla nuvarande regim för lax och strömming. Finland skall, senast den 31 december 1992, presentera en tidtabell för undanröjandet av sina undan- tag från frihandeln. Under den tid Finland upprätthåller den nuvarande ordningen för strömming, kan Sverige upprätthålla kvantitativa import- restriktioner för strömming samt produkter därav.

Vid rådsmötet i Kristiansand överenskoms även tolkningar av artiklar- na 10, 13, 14 och 16 i konventionen. Denna tolkningsöverenskommelse återfinns i underbilaga 1.2.

Artikel 10 behandlar kvantitativa importrestriktioner. Tolkningen inne- bär att från och med den 1 juli 1992 samma behandling skall medges för fisk och andra marina produkter landade av andra medlemsstaters fartyg som motsvarande produkter landade av det egna landets fiskefartyg. Detta avser samtliga föreskrifter och krav som kan inverka på varornas försälj- ning och distribution.

Statliga stödåtgärder behandlas i artikel 13 i konventionen. I den nu aktuella tolkningsöverenskommelsen till denna artikel, som kompletterar de tidigare överenskommelserna, återfinns bl. a. en förteckning av statliga

• Sida 7
•  Original

Bilaga 1

stödåtgärder för fiskerisektorn som normalt skall anses vara i överenstäm- melse resp. inte vara i överensstämmelse med konventionen. Det bör note- ras att när man nämner fiskerisektorn i punkt (c) avses härmed hela fiskeri- näringen inkl. beredning av fisk.

Dessutom har överenskommelse träffats om ändringar i två andra tolk- ningsöverenskommelser, dels den s.k. Lissabonöverenskommelsen angå- ende artikel 14, som från och med den 1 juli 1992 skall kompletteras med en text om icke diskriminerande försäljningspriser, dels den s.k. Bergenöver- enskommelsen angående artikel 16, vari lydelsen av definitionen på ”eko- nomiska företag för produktion” ändras.

Slutligen överenskoms att Schweiz tills vidare får bibehålla sina nuva- rande tullar vid import av viss sötvattensfisk. Denna överenskommelse skall tas upp för omprövning före den 1 januari 1993.

Skälen för mitt förslag: Överenskommelsen om att införa frihandel för fisk och andra marina produkter anser jag vara mycket viktig som ett led i att stärka EFTA. Jag vill i detta sammanhang peka på fiskerinäringens stora betydelse för flera av EFTA-länderna och att det redan i EFTA:s stadgar slås fast att man skall verka för en utveckling av denna handel. Det var angeläget att finna en lösning på denna fråga nu när EFTA-länderna står inför sin hittills största utmaning — förhandlingarna med den Europe- iska Gemenskapen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

För svensk del är det med tanke på de stora statsstöden till näringen utomordentligt viktigt att beakta konkurrensvillkoren samtidigt. som man genomför frihandelsmålet för fiske. Konkurrensförhållandena kan aldrig bli identiska beroende på naturliga förutsättningar och att tillgången till fiskresurserna varierar mellan. EFTA-länderna. Därför är det angeläget att finna ett system där inte dessa obalanser accentueras genom handels- snedvridande statliga stödåtgärder. Överenskommelsen inom EFTA tar" sikte på att fastställa enhetliga regler inom detta område. Jag är övertygad om att detta kommer att underlätta branschens anpassning till den kom- mande frihandeln och innebära att Sverige på fiskeområdet kan konkurre- ra med de andra EFTA-ländema på jämförbara villkor.

Enligt min mening är överenskommelsen om ändringarna av EFTA- konventionen av sådan vikt att den bör underställas riksdagens godkän- nande. '

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen" föreslår riksdagen att godkänna ändringarna av artiklarna 26, 27,28," 38 samt bilaga E till EFTA-konventionen.

• Sida 8
•  Original

Jordbruksdepartementet Prop. 1989/90:123 Bila & 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990 g

Föredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till proposition om fisket 1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i december 1988 en särskild utredareI för att utvärdera prisregleringen på fisk och gå igenom den statliga administrationen på fiskets område. Utredningen, som antog namnet 1989 års fiskeriutredning, överlämnade i augusti 1989 betänkan- det (SOU 1989: 56) Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. Be- tänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning som sammanfattar betänkandet och remissyttrandena som underbilaga 2.1. Beträffande nuvarande förhållanden m. m. samt utredarens närmare över- väganden hänvisas till betänkandet. ' Regeringen uppdrog den 7 december 1989 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruks- nämndens konsumentdelegation lämna förslag om prisregleringen på fisk under budgetåret 1990/91. Nämndens förslag som har överlämnats den 1 februari 1990 bör fogas till protokollet i detta ärende som imderbilaga 2.2.

2 Den svenska fiskenäringens omfattning och inriktning

Fisk ingår som en viktig del i den svenska kosten. Många anser att andelen skulle behöva öka. Den svenska konsumtionen av fisk har sedan mitten av 1970-talet ökat med ca 4 kg till ca 30 kg per person och år. Genom åtgärder för att begränsa föroreningarna i havs- och insjövatten och genom förbättrade distributionsmetoder, vilket sammantaget medver- kar till en hög kvalitet på den vara som kan köpas i handeln, finns förutsättning för en fortsatt ökning av konsumtionen.

Antalet yrkesfiskare beräknas till ca 3500, varav ca 250 sysselsatta i insjöfiske. Härtill kommer ca 600 binäringsfiskare. Antalet producerande företag inom vattenbruket uppgick år 1989 till ca 480 med ca 350 anställ- da. l fiskberedningsindustrin arbetade ca 3200 personer. Antalet fiskefar- tyg var ca 1 600. Både antalet yrkesfiskare och fiskefartyg har minskat de senaste 15 åren. Sysselsättningen i fisket skapas till stor del i kust- och

' Verkställande direktören Åke Hallman. 8

• Sida 9
•  Original

skärgårdsområden där alternativa utkomstmöjligheter för befolkningen är få.

Den totala svenska fångsten av fisk uppgick år 1989 till ca 215000 ton. Härav [andades ca 16 000 ton i utlandet. Av totalfångsten var ca 85 000 ton sill/strömming avsedd för konsumtion, ca 50000 ton torsk och ca 65000 ton foderfisk. Fångstvärdet uppgick till ca 705 milj. kr. Torskfångstens andel av värdet var ca 46 % och konsumtionssillfångstens ca 16 %. Sedan år 1975 har totalfångsten varierat mellan ca 175 OOO—250000 ton.

Avsättningen av svenskfångad sill/strömming på den inhemska markna- den uppgår årligen till ca 35000 ton. Exporten av oberedd och filéad sill/strömming uppgick år 1989 till ca 35 000 ton, varav drygt 20000 ton avsattes inom ramen för det särskilda stödet till export av sill/strömming till statshandelsländer. Ca 10000 ton utgjordes av s. k. överskott.

Av de svenska torskfångsterna som till övervägande del fiskas i Öster- sjön avsattes ca 30000 ton inom landet medan ca 20000 ton exporterades i oberedd form. Importen av torsk. som domineras av frysta filéer, beräknas ha uppgått till ca 20000 ton omräknad till landad vikt.

Den europeiska sillmarknaden domineras av god tillgång på nordsjösill. Det har lett till låga priser. Då konsumtionen troligtvis inte kommer att öka i nämnvärd grad är det sannolikt att priserna på sill kommer att förbli hårt pressade.

Torskpriserna steg under hösten 1989 som följd av en internationell brist på råvara. Kraftigt minskade fångstkvoter i bl.a. Norge gör att priserna bedöms förbli höga. Fisket efter torsk i Östersjön är av sådan omfattning'att beståndssituationen har försämrats. Fångstutrymmet de närmaste åren bedöms ändå medge ett uttag för Sveriges del på i stort sett nuvarande nivå. Vissa inskränkningar i fisket kan dock inte uteslutas.

Vad gäller övrig torskfisk och flatfisk är importandelen över 90 %. Marknadsbilden för dessa fiskslag väntas inte förändras nämnvärt.

Fångsten av lax uppgick år 1988 till ca 800 ton. Priserna på lax är för närvarande förhållandevis låga som en följd bl. a. av stort utbud av odlad lax på den internationella marknaden,

Utvecklingen inom det yrkesmässiga insjöfisket är mycket god och har under en tioårsperiod tredubblat produktionen av konsumtionsfisk till ca 2000 ton. Bl. a. är exporten stor av gädda, gös och löjrom. Vissa delar av insjöfisket är beroende av kontinuerliga utsättningar av framför allt ål. Kostnaderna för utsättningar finansieras i dag bl. a. via prisreglerings- kassan för fisk.

Intresset för konsumtionsodling av fisk och skaldjur är fortsatt starkt i vårt land. År 1988 producerades inom svenskt vattenbruk 7500 ton mat- fisk, varav ca 90 % var regnbåge. Detta innebär mer än en fyrdubbling sedan år 1983. Det sammanlagda produktionsvärdet är ca 200 milj. kr.

3 Fiskepolitikens mål och medel PfOP- 1989/901123 Bilaga 2

Min bedömning: Det övergripande målet för fiskepolitiken bör ligga fast. Det innebär att vi skall utnyttja våra vatten— och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörj- ning och till vårt välstånd i övrigt.

Med hänsyn till de internationella handelsöverläggningar som på- går är det inte nu möjligt att besluta om hur de fiskepolitiska medlen skall förändras i detalj. Vissa utgångspunkter för förändringarna kan dock anges.

Utredningens förslag: Utredningen har funnit att fiskepolitikens mål (produktionsmål, effektivitetskrav, inkomstmål, regionalpolitiskt mål och konsumentmål) är oklara i sina formuleringar och till vissa delar motstri- diga. Mot denna bakgrund anser utredningen att målen mer bör ta fasta på de övergripande avsikterna med statens inblandning i näringen, nämligen att den svenska marknaden skall försörjas med fisk som efterfrågas av konsumenterna.

Remissinstanserna: Ett mindre antal av remissinstanserna har behandlat frågan om fiskepolitikens mål. Flertalet av dessa har tillstyrkt förslaget.

Skälen för min bedömning:

Fiskepolitikens mål

Målen för fiskeripolitiken som fastställdes år 1978 är flera. Ett är att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Vidare anges som mål att fisket inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktill- gångarna skall bedrivas så effektivt som möjligt. Hänsyn skall tastill behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

I fråga om det 5. k. inkomstmålet betonades i 1978 års beslut bl. a. att det inte innebär någon inkomstgaranti för enskilda fiskare eller fiskeföre- tag utan att det i stället ger uttryck för en strävan att ge sådana villkor för fisket att de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard. I fråga om konsumenternas självklara krav på fisk av god kvalitet till rimliga priser sades den bästa garantin härför vara en stabil och lönsam svensk fiskerinäring. Behovet av en fortlöpande" effektivisering av näringen beto- nades i fråga om såväl själva fisket som omhändertagandet av fångsterna och beredningen och distributionen av fiskprodukterna.

I anslutning till produktionsmålet sades att en ökad försörjning med svenskfångad fisk bör eftersträvas och att fisket så långt möjligt bör anpas- sas till efterfrågan på fisk inom landet. Olönsamma överskott skall undvi— kas och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil 10

• Sida 11
•  Original

avsättning. Det svenska fiskets omfattning skall inte påverkas av tillfälliga Prop. 1989/90: 123 variationer i importpriserna. Bilaga 2

Fiskets omfattning och inriktning skall också avvägas med hänsyn till kravet på sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där näringen har stor regionalpolitisk betydelse. Detta får inte leda till att det uppstår företag som inte har förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske.

För egen del vill jag särskilt anföra följande. Som har framgått av det föregående kommer förutsättningarna för den samlade svenska fiskenäringen att förändras i väsentliga avseenden under den närmaste framtiden. Det beslut om frihandel med fisk och marina produkter som EFTA: s råd fattade i juni 1989 och som statsrådet Gradin nyss har redovisat innebär en ökad konkurrens för den svenska näringen från stora fiskenationer som Norge och Island. Av beslutet följer bl. a. också att möjligheten till generellt statsstöd begränsas avsevärt. Beslutet rymmer också nya möjligheter, t. ex. att förutsättningar kommer att ska- pas för svenska fiskare att direktlanda fisk i andra EFTA-länder.

För den svenska fiskberedningsindustrin öppnar frihandelsöverenskom- melsen inom EFTA nya möjligheter till handel och en breddad råvaruför— sörjning. De förestående förhandlingarna mellan EFTA och EG bör somjag ser det kunna öppna ytterligare nya marknader för beredningsindustrin. Men frihandel skärper också konkurrensen med ökade krav på fortlöpande strukturanpassningar och rationaliseringar som följd.

Överenskommelsen ställer sålunda nya krav på näringen men öppnar också nya möjligheter. Det är enligt min uppfattning inte rimligt att låta det svenska fisket leva i skydd av statliga regleringar och subventioner. Insikten om detta har vi sedan länge. Den kommer till viss mån till uttryck i den skillnad som hittills har rått mellan regleringarna på jordbrukets och fiskets områden. Jordbruket har ett starkt gränsskydd medan fiskets är väsentligt svagare.

Även om de svenska fiskevattnen är begränsade kan vi i dem finna ett gott underlag för en stark svensk fiskenäring. Genom den insikt vi har om behovet av en ansvarsfull hushållning med fiskbestånden har vi skapat goda förutsättningar för framtiden. Till detta medverkar också det arbete både nationellt och internationellt som vi bedriver på havsmiljöns områ- de. Jag tänker bl. a. på den aktionsplan mot havsföroreningar som rege— ringen beslutade om år 1988 och den handlingsplan mot förorening av havet som är beslutad inom ramen för det nordiska samarbetet. De svens- ka fiskarena är dessutom en skicklig yrkeskår med förmågan att anpassa sig till ändrade förutsättningar.

Ett framtida rationellt svenskt fiske måste alltså bygga på en ansvarsfull hushållning med fiskbestånden. Men det kommer att krävas ytterligare insatser från de svenska fiskarena. Jag tänker då främst på behovet av någon form av integrering till efterföljande led. Utan ett bra samarbete med beredningsindustrin och distributionsleden och utan ett gott förhål- lande till de slutliga konsumenterna kommer svenskt fiske inte att kunna möta konkurrensen från omvärlden. I dessa delar har det inletts ett värde- fullt samarbete men ytterligare stora insatser behöver göras av näringens

• Sida 12
•  Original

egna företrädare. Jag avser då hela näringen, dvs. fisket, förstahandsmotta- Prop. 1989/ 90: 123 garna, beredningsindustrin, grossisterna och detaljhandeln. Bilaga 2 För samhällets del blir uppgiften i fortsättningen att värna om de mer övergripande intressena av en rationell hushållning med fiskbestånden och att därvid svara för bl.a. internationella förhandlingar, administrativa regleringar, långsiktig forskning, rådgivning och information. Jag finner det mot bakgrund härav inte meningsfullt att närmare preci- sera ett antal delmål för fiskepolitiken. I stället bör det övergripande mål som redovisades för riksdagen år 1985 fortfarande gälla (prop. 1984/85: 143, s. 8). Det innebär att det grundläggande i den svenska fiskepolitiken skall vara att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på ett sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörj- ning och till vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för pro- duktion av viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för odling av fisk. En väl avvägd hushållning främjar sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation.

Allmänt om fiskepolitikens medel

De statliga insatserna på fiskepolitikens område görs i huvudsak med stöd av lagstiftningen om rätt till fiske samt i form av reglering av priserna på fisk och ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården och forskningen. Hit kan vidare räknas de insatser som görs av de statliga myndigheterna i fråga om internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning och in- formation.

Som har framgått av det föregående innebär EFTA-beslutet om frihan- del med fisk och marina produkter att möjligheterna att utnyttja de nuva- rande fiskepolitiska medlen förändras. Så t. ex. begränsas möjligheterna att ge statligt ekonomiskt stöd efter den 31 december 1993. Efter denna tid- punkt är det i princip inte tillåtet att ge generella statliga ekonomiska stöd till fisket. Denna begränsning gäller stora delar av både prisregleringen och de direkta bidragen.

Även de pågående överläggningarna mellan EFTA och EG har som nämnts betydelse i sammanhanget. I de samtal som hittills har förts med EG—kommissionen har EFTA-länderna visat intresse för frihandel med fisk och fiskprodukter. Kommissionen har för sin del förklarat att för EG är denna fråga kopplad till andra element av EG: s gemensamma fiskeripo- litik. Härmed torde bl. a. avses frågan om tillgång till fiskevatten. Flera EFTA-länder har haft invändningar mot detta. Frågan har lämnats öppen för att behandlas vidare vid förhandlingarna. I detta sammanhang kan det vara värt att notera att EG: s nuvarande fiskeripolitik lades fast år 1982 och att en revision av denna förväntas inför år 1992.

Mot bakgrund av de omständigheter som jag här har redovisat är jag inte nu beredd att lämna detaljerade förslag till hur de fiskepolitiska medlen [2

• Sida 13
•  Original

skall utformas för framtiden. Vissa riktlinjer bör dock kunna anges redan Prop. 1989/90: 123 nu för prisregleringen och det statliga stödet i övrigt. Den nuvarande Bilaga2 prisregleringen på fisk bör anpassas ijämn takt fram till den 31 december 1993. En anpassning kan påbörjas redan fr. o. m. nästa budgetår om riks- dagen godtar mitt förslag i det följande till prisreglering för det året. Vad gäller det statliga stödet i övrigt är förutsättningarna för utformningen att det efter år 1993 är förenligt med EFTA-konventionens artiklar och de överenskomna tolkningarna av dessa. Dessa frågor liksom frågan om yrkesfiskeli'censer tar jag upp i det följande. Först vill jag emellertid för riksdagens information nämna att det inom jordbruksdepartementet pågår en översyn av lagstiftningen på fiskets område. Den inriktar sig bl. a. på en modernisering av fiskeriförordningen. Min avsikt är att återkomma till regeringen i denna fråga så snart översynen är klar.

I fråga om forskningen på fiskets område vill jag erinra om det samlade program som sedan den 1 juli 1989 administreras gemensamt av skogs- och jordbrukets forskningsråd och fiskeristyrelsen. Erfarenheterna hittills av detta samarbete är goda. Av betydelse i det sammanhanget är också de omfattande insatserna för marin forskning och den kraftsamling som görs vid de tre marina centra som har skapats inom högskolan. Vidare vill jag nämna de forskningsinsatser som görs inom ramen för ett helt nytt nordiskt samarbetsprogram på fiskets område. Sammantagna innebär dessa forsk- ningsinsatser att underlaget förstärks för en vidareutveckling av den svens- ka fiskenäringen. Detta är nödvändigt med hänsyn till de förändringar som näringen står inför.

Yrkesfiskelicens

Min bedömning: Innehav av yrkesfiskelicens skall vara en förutsätt- ning för att få tillstånd att fiska i annat lands fiskezon. Den bör därför behållas. Som hittills skall licens ges endast till yrkesfiskare eller an- nan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att yrkesfiskelicensen av- skaffas och att fiskeristyrelsen ges ansvaret för att beskattningen av fisk- bestånden sker inom sådana gränser att reproduktionen inte äventyras.

Remisslnstanserna: De allra flesta av de remissinstanser som har be- handlat frågan avstyrker förslaget om att avskaffa yrkesfiskelicensen. Fis- keristyrelsen föreslår att licensen kopplas till rätten att använda vissa fiskeredskap.

Skälen för min bedömning: Yrkesfiskelicens infördes efter riksdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78: 112, JoU 23. rskr. 272). Syftet med licensen är att bestämma vilka fiskare som bör kunna komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd. Det angavs att stödet givetvis bör komma endast yrkes— fiskare till godo och inte med dem konkurrerande fiskare som på fritid fiskar i förvärvssyfte och samtidigt är sysselsatta inom annat yrke. Licens kan sålunda ges endast till fiskeföretag som innehas eller drivs av yrkesfis— 13

• Sida 14
•  Original

kare eller av någon annan för vars försörjning fisket är av väsentlig bety- Prop. 1989/90: 123 delse. Den som inte har någon licens är sålunda inte förbjuden att fiska. Bilaga 2 Vid beslut i licensfrågor skall särskilt beaktas tillgången på fisk, förutsätt- ningarna för rationellt fiske och tillräckliga inkomstmöjligheter samt möj- ligheterna att avsätta fångsterna.

Utredningen har inte haft i uppdrag att närmare utreda licensen för yrkesfiske men har som en följd av sina förslag om förändringar av de fiskepolitiska medlen ansett att det i fortsättningen inte finns något behov av en licens för yrkesfiske. Utredningen konstaterar att syftet med licensen är att bestämma vilka fiskare som skall få tillgång till dels det stöd som lämnas genom prisregleringen på fisk, dels det stöd som ges enligt förord- ningen (1985: 439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m. Som framgår av det följande föreslår utredningen att prisregleringen på fisk i stort avveck- las och att det stöd som i dag ges enligt förordningen om statligt stöd till yrkesfisket m. m. i fortsättningen skall kunna ges även till fiskare som inte är yrkesfiskare. Därför är enligt utredningen licensen inte längre motive- rad. I stället föreslås fiskeristyrelsen pröva vem som skall vara berättigad till stöd. Prövningen skall enligt förslaget göras bl. a. mot bakgrund av en strukturplan för fisket som fiskeristyrelsen och statens jordbruksnämnd upprättar.

Fiskeristyrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att det skall krävas licens för att få använda vissa fiskeredskap såsom trål, snurrevad, vad större än 90 m, laxdrivlinor och laxdrivnät.

För egen del vill jag anföra följande. Yrkesfiskelicensen är ett väl funge- rande underlag vid tilldelning av fiskelicenser i utländska fiskezoner. Sedan licenssystemet nu är etablerat och allmänt accepterat utgör det ett värdefullt hjälpmedel både för myndigheterna och andra. Även i fortsätt- ningen bör licens ges endast till fiskeföretag som innehas av yrkesfiskare eller av annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse.

Vad gäller fiskeristyrelsens förslag att koppla licensen till rätten att an- vända vissa fiskeredskap ärjag inte beredd att föreslå någon förändring. I stället bör regleringen av fisket även i fortsättningen bedrivas på det sätt som redovisades för riksdagen år 1985 (prop. 1984/85: 143, s. 10). Det innebär att fiske på allmänt vatten och frifiskevatten skall i samma utsträckning som hittills vara fritt för var och en om tillgången på fisk så medger. Om en begränsning av fisket är nödvändig med hänsyn till hushållningen med fisk- beståndet skall denna i första hand vara generell. I det fall visst utrymme ändå finns för fiske med fångstintensiva redskap och det är fråga om allmänt vatten skall sådant fiske i första hand medges den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med trål får bedrivas endast av den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse.

• Sida 15
•  Original

Det statliga stödet till fisket Prop. 1989/90: 123 ' Bilaga 2

Min bedömning: Resultaten av de pågående handelsöverläggningarna mellan EFTA och EG kan för närvarande inte förutses. Därför går det inte att lägga fast en fullständig fiskepolitik nu. Det behövs ytterligare underlag för beslut avseende denna införtiden fr. o. m. den 1 januari 1994. Den nuvarande prisregleringsavgiften bör behållas intill detta datum. Vilka anpassningar som skall göras under tiden den 1 juli 1991 —den 31 december 1993 bör utredas närmare.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att normprissystemet av- vecklas tidigast från den 1 juli 1990 alternativt under en övergångsperiod fram till den 31 december 1993. Om en successiv avveckling väljs bör enligt utredningen stödet till öststatsexport och foderfisk avvecklas från den 1 juli 1990 och pristilläggen successivt minskas från samma datum.

Utredningen föreslår vidare att marknaden för fisk i fortsättningen regleras genom ett system som i stort överensstämmer med den nuvarande överskottshanteringen men endast omfattar sill/strömming. Vid stora fångster skall dessa undandras från marknaden för att förhindra alltför stora prisfall. Fångsterna köps upp av en regleringsförening och fiskarena kompenseras härför. Hanteringen av överskotten skall enligt förslaget. skötas av en eller flera fiskarstyrda producentorganisationer som skall ansvara också för fiskarenas trygghetsförsäkring och för fiskutsättning och marknadsåtgärder för fisk. Utredningen föreslår att överskottshanteringen finansieras antingen över statsbudgeten eller genom en skatt på inhemsk och importerad fisk.

I fråga om det statliga ekonomiska stödet i övrigt föreslår utredningen att det införs ett strukturstöd till fiskenäringen i form av dels ett investe- ringsstöd, dels ett omställningsstöd. Investeringsstödet bör orienteras till mindre fartyg/båtar i regionalpolitiskt motiverade områden. Ramen för skrotningspremier föreslås höjd. En strukturplan för fiskenäringen föreslås upprättad.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan betonar att avvecklingen av prisregleringen måste anpassas till nedtrappningen av statsstödet till fisket i de övriga EFTA-länderna. Fiske- ristyrelsen bedömer att sillfisket i Östergötlands, Södermanlands, Stock- holms, Uppsala, Gävleborgs och Västerbottens län inte klarar sig utan prisstöd.

Förslaget om överskottshantering har fått ett blandat mottagande. Sta- tens jordbruksnämnd anser att förslaget är värt att tillämpa men tillägger att fler fiskslag bör ingå och att regionala avvägningar bör göras inom ramen för systemet. Näringsfrihetsombudsmannen avvisar förslaget med motiveringen att den obalans som i dag präglar marknaden riskerar att permanentas genom ett lägstaprissystem. Enligt statens pris- och konkur- rensverk finns det en risk att systemet med lägstapriser blir stelt och att lägsta tillåtna avräkningspris inte kommer att anpassa sig tillräckligt snabbt till ändrade förutsättningar. 15

• Sida 16
•  Original

Så gott som samtliga av de remissinstanser som har yttrat sig i fråga om Prop. 1989/90: 123 administrationen av överskottshanteringen är tveksamma till eller avvisar Bilaga 2 förslaget. Jordbruksnämnden anser att medlemskap i en privaträttslig organisation inte skall vara styrande för om ett företag skall få del av allmänna medel. Konsumentdelegationen anför att systemet innebär ris- ker för monopolbildning. Näringsfrihetsombudsmannen pekar på risker för områdesuppdelningar, utjämningssystem, prissamverkan m. m. Sveri- ges fiskares riksförbund anser att regleringsföreningen Svensk fisk och jordbruksnämnden skall ansvara för systemet.

Utredningens förslag till finansiering har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Jordbruksnämnden och Sveriges fiskares riksförbund anser att en avgift som tas ut både på import och på svenskproducerad vara är förenlig med EFTA-konventionen om den inte snedvrider konkur- rensförhållandena. De anser att det inte bör finnas något hinder att behålla prisregleringsavgiften och låta denna finansiera ett överskottssystem.

Så gott som samtliga av de remissinstanser som har kommenterat försla- get om ett strukturstöd är positiva till detta. Fiskeristyrelsen anser mot bakgrund av det rationaliseringsbehov som finns inom den svenska fiske- flottan att beloppet under en övergångsperiod bör vara högre än vad utredningen har föreslagit. Sveriges fiskares riksförbund avvisar förslaget om ett omställningsstöd med motiveringen att det anses vara alltför defen- sivt. Samtliga de remissinstanser som har behandlat frågan om en struk- turplan är positiva till en sådan.

Skälen för min bedömning: Den svenska prisregleringen på fisk fungerar i princip enligt följande. Med utgångspunkt i en bedömning av fisktillgång- en och avsättningsmöjligheterna bestäms s. k. normkvantiteter och normpriser för aktuella fiskslag. Om fisket utfaller minst enligt denna bedömning får fisket en skälig inkomst. Om det verkliga priset på ett fiskslag som genomsnitt underskrider normpriset betalas ett prisstöd ut. Det utgör en viss andel av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris. Om priset till fiskaren överskrider normpriset skall en kompensation ges till konsumenten. Prisstöd ges till högst den kvantitet som svarar mot normkvantiteten. Till vissa bestämda fiskslag kan ett prisstöd ges i form av ett fast pristillägg. Försäljningen av normprissatta fiskslag får inte ske till hur låga priser som helst. Därför skall lägstapriser fastställas så att de främjar ett jämförelsepris i överensstämmelse med normpriset. Fisk som inte kan säljas till minst lägstapriset skall övertas av regleringsföreningen Svensk fisk till ett s. k. överskottspris som är bestämt i förväg. Försäljning— en av överskotten får inte ske så att den konkurrerar med normal handel.

Enligt förordningen (1986: 428) om prisreglering på fiskets område får prisstöd lämnas endast till fiskare som levererar till förstahandsmottagare som deltar i en sådan organiserad samordning på fiskförsäljningens områ— de som har godkänts av jordbruksnämnden. .

Prisregleringen finansieras med en prisregleringsavgift samt med in- och utförselavgifter som tas ut på viss fisk och vissa fiskprodukter med stöd av lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.

EFTA-beslutet om en liberalisering av handeln med fisk innebär för svenskt vidkommande att prisregleringens generella prisstöd inte är tillåtet 16

• Sida 17
•  Original

efter den 31 december 1993. Utredningen föreslår därför en avveckling av Prop. 1989/90: 123 det. Enligt utredningens bedömning finns det dock flera skäl som talar mot Bilaga 2 ' en total avreglering. Alla fiskenationer inom Västeuropa —- det gäller medlemmar i såväl EG som inom EFTA -— tillämpar någon form av stöd till näringen. Speciella omständigheter, framför allt variationer i de biolo- giska tillgångarna, talar enligt utredningen också för att yrkesfisket inte kan bedrivas utan vissa garantier. Utredningen föreslår därför att man från dagens fiskprisreglering behåller en överskottshantering med fast— ställda lägstapriser och inlösen av överskott för sill/strömming.

Förslaget bygger på att en myndighet fastställer dels ett orienteringspris som baseras på de senaste årens avräkningspriser, dels ett återtagspris som skall avse lägsta tillåtna avräkningspris. Återtagspriset bör utgöra mellan 75 och 90 % av orienteringspriset och bör liksom orienteringspriset fast- ställas för en period. på upp till ett år. För överskottskvantiteter, dvs. kvantiteter som inte har kunnat säljas till lägst återtagspris, erhåller fiska- ren i princip återtagspriset. Kompensationen varierar dock med storleken på överskotten så att större överskott ger mindre kompensation.

Fiskenäringen i vårt land, liksom i flertalet övriga EFTA-länder, erhåller sedan länge ett relativt stort statligt stöd. Eftersom detta präglar den enskilde företagarens framtidsplanering och investeringsbeslut gäller vissa övergångsordningar i verkställandet av EFTA-beslutet. Det är alltså förut- satt att det behövs en viss anpassningstid. Jag anser att hela denna tid bör utnyttjas. Samtidigt är det viktigt att tiden används på ett sådant sätt att övergången till de nya förutsättningarna blir så smidig som möjligt. Det är också betydelsefullt att fortsätta den övervakning av nedtrappningen av statsstödet som inleddes i samband med att liberaliseringsarbetet påbörja- des. Det är en viktig förutsättning för att handeln skall kunna ske på lika konkurrensvillkor.

Det utredningsmaterial som nu föreligger är emellertid inte tillräckligt som underlag för preciseringar av anpassningen. Ytterligare utredning behövs. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om ett särskilt uppdrag till jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen. Inom ramen för uppdraget bör nämnden pröva hur de fortsatta årliga överläggningarna mellan nämnden, fiskets förhandlingsdelegation och nämndens konsu- mentdelegation skall bedrivas under anpassningsperioden. Av de förslag som utredningen har lämnat bör följande prövas särskilt.

Enligt de överenskomna tolkningarna av artikel 13 i EFTA-konven- tionen är det tillåtet att stödja fisket dels i form av lägsta tillåtna priser och köp av överskott, dels med regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Mark- nadsreglering i form av lägsta tillåtna priser tillämpas inom ramen för EG: s gemensamma fiskeripolitik genom olika former av producentorga- nisationer.

Mot denna bakgrund bör enligt min mening jordbruksnämnden närma- re utreda dels frågan om att behålla en överskottshantering med lägstapri- ser för sill/strömming, dels frågan under vilka omständigheter ett regional- politiskt stöd kan vara förenligt med EFTA-överenskommelsen.

Utredningens förslag till hur överskottshanteringen m. m. skall admini- streras har inte accepterats av remissinstanserna. Sveriges fiskares riksför- 17

• Sida 18
•  Original

bund är inte berett att administrera verksamheten utan föreslår att regle- Prop. 1989/90: 123 ringsföreningen Svensk fisk och statens jordbruksnämnd skall göra detta Bilaga 2 såsom för närvarande.

I betänkandet (Ds 1989: 63) En ny livsmedelspolitik har föreslagits att verksamheten hos regleringsföreningarna på jordbrukets område tas över av jordbruksnämnden. Regleringarna inom jordbruket och fisket är inte jämförbara. Jordbruket har sedan en lång följd av år ett starkt gränsskydd men också en reglering av hemmamarknaden. Enligt den livsmedelspoliti- ska arbetsgruppens förslag behålls ett gränsskydd för jordbruksprodukter medan hemmamarknaden avregleras. Fisket å sin sida har aldrig haft något nämnvärt gränsskydd medan däremot den inre marknaden är regle- rad. En i vissa delar bibehållen reglering av hemmamarknaden kan moti- vera en annan lösning än på jordbrukets område. Den närmare utform- ningen av hur överskottshanteringen skall administreras bör behandlas i den kompletterande utredningen av jordbruksnämnden.

Den administrativa bindning som finns mellan godkända förstahands- mottagare och utbetalning av prisstöd fyller i dag ingen större funktion varför den inte bör gälla i fortsättningen.

EFTA-beslutet medger varken införsel- och utförselavgifter eller import- och exportlicenstvång på fisk och fiskprodukter. Det innebär att införsel- avgiften mot EFTA, som för närvarande tas ut med 25 kr. per 100 kg för färska och kylda filéer av torsk, kolja, gråsej och vitling, måste avskaffas. Även utförselavgiften mot EFTA måste avskaffas. Båda avgifterna är av begränsad omfattning. EFTA—beslutet innebär vidare att import- och ex- portlicenstvånget mot EFTA måste avskaffas. I denna del gäller dock för Sverige vissa övergångsbestämmelser för sill/strömming och torsk. Jag avser att återkomma med förslag till regeringen i denna fråga inför den 1 juli 1990.

I EFTA-konventionens artikel 6 sägs att fiskala avgifter — dvs. fiskala tullar och interna skatter eller andra interna avgifter — får tas ut på importerade varor förutsatt att det inte diskriminerar importvaror i för- hållande till inhemska varor av samma slag. Frågan om prisregleringsav- giften är förenlig med denna artikel har diskuterats. Avgiften har kritise- rats med motiveringen att den missgynnar importen och att avgiften används för att stödja den svenska fiskenäringen. Frågan om det är möjligt att använda avgiften för att finansiera enligt EFTA-konventionen tillåtna stöd bör därför granskas närmare av jordbruksnämnden inom ramen för det uppdrag jag har aviserat. Avgiften bör behållas fram till den 1 januari 1994.

Det statliga ekonomiska stödet i övrigt till fiskeföretag kan lämnas i form av lån, garanti för lån och som bidrag. Ramen för dessa ändamål är för budgetåret 1990/91 föreslagen till resp. 40 milj. kr., 75 milj. kr. och 9,4 milj. kr.

Lånegaranti och lån kan lämnas för förvärv av fiskefartyg och för inve- steringar i redskap eller åtgärder som innebär en rationalisering av fisket. Lånebeloppen är maximerade till 1,5 milj. kr. inkl. eventuella bidrag. Bidrag kan lämnas till förvärv av nytt fiskefartyg med högst 10% av godkänd kostnad och till åtgärder för omläggning till ny fiskeinriktning 18

• Sida 19
•  Original

eller minskad bränsleförbrukning med 50 %. Bidragen är maximerade till Prop. 1989/90: 123 300000 kr. Till säkerhetsutrustning kan bidrag lämnas med högst 80 % av Bilaga 2 godkänd kostnad eller högst 12000 kr. Vid skrotning av fiskefartyg kan en premie lämnas som uppgår till högst 3 500 kr. per bruttoton.

Som jag har redovisat i det föregående medger EFTA-överenskommel- sen i princip inte generella statliga stöd. Utredningens förslag tar fasta på bl. a. detta. Underlaget är dock otillräckligt för ett beslut om åtgärder förenliga med överenskommelsens principiella innehåll. Även dessa frågor bör därför behandlas inom ramen för det uppdrag som jag tidigare har aviserat.

Vad så gäller den särskilda frågan om en strukturplan som utredningen har aktualiserat ankommer det på den centrala fiskerimyndigheten att utarbeta underlag för hur fiskepolitiken skall bedrivas.

4 Särskilda frågor 4.1 Laxfisket

Min bedömning: Laxfisket bör utformas så att det inte hotar de na- turreprodueerande laxstammarna och så att deras genetiska mång- fald bevaras.

Utredningen har inte behandlat laxfisket.

Skälen för min bedömning: Genom den omfattande utbyggnaden av vattenkraft och vattenkrävande industri har förutsättningarna för naturlig reproduktion av lax begränsats starkt eller helt upphört i många av våra vattendrag. Även den försämrade miljösituationen till följd av avfallsut- släpp har medverkat härtill.

I Sverige har vi sedan länge sökt möta detta problem med utsättning av odlade laxungar. Denna verksamhet har varit framgångsrik. Av den havs- fiskade laxen i Östersjön är sålunda ca 85 % odlad.

Utsättningen av lax bygger på möjligheten att fånga avelslax när den vandrar tillbaka till sitt hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är att den genetiska mångfalden bland avelslaxarna inte försämras. Det minskade antalet vattendrag för naturlig reproduktion, det effektiva kust- och älvmynningsfisket Och det starkt ökade havsfisket utgör emellertid allvarliga hot i dessa avseenden. Sedan flera år tillbaka arbetar därför regeringen och fiskeristyrelsen med åtgärder för att skydda den naturre— producerande laxen.

Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt regleringen av älv- och kustfis- kct efter lax. Ytterligare restriktioner planeras för närvarande. Havsfisket som i Östersjön bedrivs gemensamt av flera nationers fiskare kan inte regleras på samma sätt. Visserligen kan fiskeristyrelsen reglera vårt fiske i annat lands zon. Men sådana regleringar blir oftast meningslösa om inte andra nationer följer med. Sverige har i flera år verkat för begränsningar av havslaxfisket i Östersjön. Genom överenskommelsen om den s. k. vita 19

• Sida 20
•  Original

zonen har vi fått bättre förutsättningar att driva denna fråga i de interna- Prop. 1989/90: 123 tionella förhandlingarna. I förhandlingarna år 1989 visades väsentligt Bilaga 2 större förståelse för Sveriges inställning. Vi bör därför nu kunna vänta oss framgångar.

Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s. k. fördröjd utsättning av lax. Den har finansierats med prisregleringsmedel. Avsikten med verksamheten är att skapa underlag för utsättningar som präglar laxen till vissa avgränsade kustavsnitt och som skall möjliggöra ett fiske där den naturreproducerande laxen inte berörs. En sådan förskjutning av havsfis- ket kan vara ett nödvändigt komplement till kvoteringar och redskapsbe- gränsningar.

Det är ett gemensamt ansvar för alla fiskande att medverka till att rädda den naturreproducerande laxen. För egen del anser jag det nödvändigt att det vidtas ytterligare effektiva åtgärder för att skydda den. Dessa åtgärder måste beröra såväl älv- och kustfisket som det traditionella havsfisket. Regeringen har för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå överenskommelser i de internationella förhandlingarna. Vidare är det an- geläget att försöksverksamheten med fördröjd utsättning utvärderas sna- rast med syfte att klargöra förutsättningarna för en brett upplagd verksam- het. Fiskeristyrelsen måste å sin sida fortsätta med en anpassning av regleringarna av fisket.

4.2 Prisreglering på fisk under budgetåret 1990/91

Mitt förslag: Prisregleringen på fisk under budgetåret 1990/91 utfor- mas i huvudsak enligt jordbruksnämndens förslag som innebär ett första steg i en anpassning till vad en liberaliserad handel kräver.

Bakgrunden till mitt förslag: Jag har i det föregående allmänt redovisat mina överväganden om prisregleringen på fisk. Jag anförde därvid att en förändring måste ske successivt med beaktande av vad som sker i andra länder. Regleringens närmare utformning för nästa budgetår bygger enligt nämndens direktiv på förutsättningen att den totala ekonomiska omslut- ningen är oförändrad.

Jordbruksnämndens förslag om regleringen av priserna på fisk m.m. under budgetåret 1990/91 har biträtts av fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Av förslaget som finns som underbilaga 2.2 till detta protokoll framgår bl. a. följande. Den närmare utformningen av prisregleringen beskrivs i prop. 1984/85: 143(s. 19—21).

De totala kostnaderna för pristillägg regleringsåret 1988/89 var för normprissatta fiskslag 36,6 milj. kr. jämfört med 37 milj. kr. regleringsåret 1987/88. Av det totala prisregleringsbeloppet för 1988/89 gick 94 % till sill. Behållningen hos regleringsföreningen Svensk fisk var 28,8 milj. kr. den 1 juli 1989, en minskning med 32 milj. kr. jämfört med den 1 juli 1988. Motsvarande belopp för jordbruksnämndens prisregleringskassa var 100 milj. kr., en ökning med 13,1 milj. kr. 20

• Sida 21
•  Original

Prisregleringsavgiften samt import- och exportavgifterna beräknas inne- Prop. 1989/90: 123 varande regleringsår tillföra kassan ca 85 milj. kr. Ränteintäkterna på de Bilaga 2 medel som är innestående hos Svensk fisk resp. i prisregleringskassan beräknas uppgå till sammanlagt ca 19 milj. kr. De sammanlagda tillgångar— na för prisregleringen innevarande regleringsår uppgår således till ca 233 milj.kr.

De sammanlagda kostnaderna för prisregleringen under innevarande regleringsår beräknades ursprungligen av jordbruksnämnden till ca 122 milj. kr. Kostnaderna beräknas nu till ca 1 18 milj. kr. Detta skulle innebä- ra att behållningen i prisregleringskassan och hos Svensk fisk skulle kom- ma att uppgå till sammanlagt ca 115 milj. kr. vid regleringsårets utgång. Härtill kommer ca 98 milj. kr. i intäkter inkl. ränteintäkter under detta år vilket innebär att ca 213 milj. kr. skulle finnas tillgängliga under reglerings- året 1990/91.

Vid fastställande av förslaget till normpriser för budgetåret 1990/91 har beaktats kostnadsutvecklingen inom fisket under perioden december 1988—november 1989 och inkomstutvecklingen för jämförbara grupper enligt löneavtalen år 1989 inkl. förändringar av sociala avgifter. Vidare har beaktats produktivitetskravet och kostnaden för trygghetsförsäkringen till 1988/89 års nivå, 8 370000 kr., samt den av regeringen i uppdraget angiv- na utgiftsramen. Jordbruksnämnden och delegationerna har vid överlägg- ningarna konstaterat att en sammanvägning av dessa faktorer ger en upp- räkning av normpriserna för sill/strömming med 5 % och övriggrupperna med 8 % jämfört med innevarande budgetår.

Den nedre prisgränsen för torsk för budgetåret 1990/91 föreslås höjd med 8 % jämfört med innevarande budgetår. Vad gäller den övre prisgrän- sen för torsk anser nämnden att någon sådan inte bör fastställas nu, men att nämnden bör bemyndigas att fastställa en sådan om det visar sig behövas.

Förslagen om normpriser och prisgränser framgåri detalj av nämndens skrivelse.

För innevarande och tidigare budgetår har normkvantitet fastställts endast för sill/strömming. Den uppgår till 55000 ton. För budgetåret 1990/91 föreslår jordbruksnämnden att normkvantiteten för sill/ström- ming sänks till 44000 ton. Den kraftiga sänkningen motiveras av den av regeringen i uppdraget angivna utgiftsramen. Normkvantiteten skall enligt förslaget kunna ökas beroende på hur de föreslagna stöden till export till statshandelsländer och till foderfisk utnyttjas. För budgetåret 1990/91 föreslås även att en normkvantitet för övrig makrill fastställs till 600 ton. Detta motiveras med den av regeringen i uppdraget angivna utgiftsramen och att gjorda antaganden om avsättning av övrig makrill är mycket osäkra.

Under innevarande budgetår utgår rörliga pristillägg med 75 % av skill- naden mellan normpris och jämförelsepris för sill/strömming, med 80 % för övriga normprissatta fiskslag och för torsk med 75 % av skillnaden mellan nedre prisgräns och jämförelsepris. Jordbruksnämnden föreslår för budgetåret 1990/91 att pristillägg utgår med oförändrade procenttal.

Under innevarande regleringsår får överskottspriset för samtliga lägsta- 21

• Sida 22
•  Original

prissatta fiskslag uppgå till högst 75 % av lägstapris. För nästa regleringsår Prop. 1989/90: 123 föreslår nämnden att överskottspriset för samtliga lägstaprissatta fiskslag Bilaga 2 utgår med oförändrat procenttal.

För innevarande budgetår har anslagits 9,5 milj. kr. för överskottshante- ringen. För budgetåret 1990/91 föreslår nämnden att högst 8,25 milj. kr. anslås för överskottshanteringen. Vidare föreslås att jordbruksnämnden bemyndigas medge att Svensk fisk tar i anspråk ytterligare medel för överskottshantering. Nämnden bör dock i enlighet med förslaget vara mycket restriktiv härvid.

Under innevarande regleringsår utgår ett särskilt stöd i form av regionalt pristillägg för sill/strömming till fiskare bosatta vid syd- och ostkusten. Detta motiveras med att fisket på syd- och ostkusten visar en svagare utveckling än för fiskare på västkusten. Stödet utgår som fasta pristillägg inom ramen för gällande normkvantitet och för fisk som avsätts till human konsumtion. För regleringsåret 1990/91 föreslår jordbruksnämnden att stödet höjs med 5 öre/kg på sydkusten, med 10 öre/kg på södra ostkusten och med 20 öre/kg på norra ostkusten. Stödet föreslås således utgå

— till fiskare bosatta på sydkusten med 20 öre/kg för sill/strömming levererad och såld till förstahandsmottagare på syd- och ostkusten,

— till fiskare bosatta på södra ostkusten (Stockholms län och söderut) med 35 öre/kg för sill/strömming levererad och såld till förstahandsmotta- gare på ostkusten samt med 20 öre/kg för sill/strömming levererad och såld till förstahandsmottagare på sydkusten,

— till fiskare bosatta på norra ostkusten (Uppsala län och norrut) med 85 öre/kg för sill/strömming levererad och såld till förstahandsmottagare på norra ostkusten, med 35 öre/kg för sill/strömming levererad och såld till förstahandsmottagare på södra ostkusten samt med 20 öre/kg för silll strömming levererad och såld till förstahandsmottagare på sydkusten.

Under innevarande regleringsår utgår pristillägg för export av sill/ström- ming till statshandelsländer med högst 80 öre/kg inom en ram av samman- lagt högst 11 milj. kr., varav högst 3,3 milj. kr. får avse sill från Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Högst 1 milj. kr. får avse sill från Nordsjön. Nämnden föreslår att rambeloppet för nästa regleringsår ökas till 12 750000 kr., varav högst 4 milj. kr. för sill från Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Högst 0,5 milj. kr. föreslås avse sill från Nordsjön. Pristillägget föreslås utgå med oförändrat belopp. Nämnden föreslås få besluta om att överföra anslagna medel till stöd till foderfisk samt att minska rambelop- pet mot att i stället öka normkvantiteten.

Pristillägg för foderfisk lämnas under innevarande budgetår med högst 50 öre/kg inom en ram av sammanlagt högst 12 milj. kr. Inom denna ram lämnas även regionalt pristillägg för foderfisk på norra ostkusten och pris- tillägg för foderfisk från insjöar. För budgetåret 1990/91 föreslår nämnden oförändrat pristillägg för foderfisk med högst 50 öre/kg och att pristillägg för foderfisk på norra ostkusten får lämnas med högst 25 öre/kg utöver detta, allt inom en sammanlagd ram på högst 9,5 milj. kr. Utanför denna ram föreslås att ett fast pristillägg för foderfisk från insjöar lämnas med 75 öre/kg. Nämnden betraktar stödet som ett regionalt stöd till insjöfisket i likhet med det regionala stöd som ges till sill/strömmingsfisket på syd- och ostkusten. 22

• Sida 23
•  Original

Enligt förslaget bör det därför inte vara maximerat med något totalbelopp. Prop. 1989/90: 123 Nämnden beräknar kostnaden för stödet till ca 0.5 milj. kr. för nästa bud- Bilaga 2 getår. Nämnden föreslås få besluta om att överföra anslagna medel till stöd till statshandelsexport samt att minska rambeloppet mot att i stället öka normkvantiteten.

Särskilda fasta pristillägg lämnas för de viktigaste slagen av sötvattens- fisk. nämligen med 1,95 kr./kg för gädda, gös, sik och rensad och flådd lake samt med 1,55 kr./kg för abborre, annan lake och siklöja. I fråga om annan lake lämnas pristillägg endast under perioden november—februari. För nästa budgetår föreslår nämnden att pristillägget för gädda, gös, sik och rensad och flådd lake höjs till 2,10 kr./kg och att pristillägget för abborre och siklöja höjs till 1.70 kr./kg. Annan lake föreslås i fortsättningen inte bli berättigad till pristillägg.

Fasta pristillägg lämnas även för vissa andra fiskslag, nämligen med 1,90 kr./kg för garnmakrill, 0,70 kr./kg för övrig makrill, 2,00 kr./kg för kok- räka, 1,85 kr./kg för råräka, 2,10 kr./kg för storbackelånga utan huvud samt med 1,80 kr./kg för storbackelånga med huvud. För nästa budgetår föreslår nämnden att pristillägget för garnmakrill höjs till 2,05 kr./kg och för råräka till 2,00 kr./kg. I övrigt föreslås oförändrade pristillägg.

J ordbruksnämnden har haft i uppdrag att efter samråd med fiskeristyrel- sen lämna förslag till disposition av medel för att bestrida kostnader för utsättning av lax, annan laxfisk och ål samt för fortsatt försöksverksamhet med fördröjd utsättning av lax. Nämnden föreslår att 6,8 milj. kr. ur prisregleringskassan används för att bestrida kostnaderna för utsättning av lax och annan fisk under budgetåret 1990/91. Nämnden föreslår att 300000 kr. av detta belopp används för fördröjd utsättning av lax.

Swefisk. ekonomisk förening, tilldelades för budgetåret 1988/89 2 milj. kr. ur prisregleringskassan för marknadsföringsåtgärder. Till Swefisk har hittills betalats ut 0,8 milj. kr. Nämnden förutsätter att återstående medel, i den mån de inte tas i anspråk under innevarande budgetår, får disponeras under budgetåret 1990/91 enligt nu gällande regler.

Jordbruksnämnden beräknar prisregleringens kostnader för reglerings- året 1990/91 till sammanlagt 119,5 milj. kr., varav 83 450000 kr. är kostnader för olika former av prisstöd. Kostnaderna för trygghetsförsäk- ringen beräknas till 8 milj. kr. och kostnaderna för överskottshanteringen till 8250000 kr. Härtill kommer 6.8 milj. kr. för utsättning av fisk inkl. fördröjd utsättning av lax. Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll beräknas till 1,2 milj. kr. och kostnaderna för Svensk fisks admi- nistration och upplysningsverksamhet till 1 1,8 milj. kr.

I fråga om prisregleringens finansiering föreslår nämnden följande. Från prisregleringskassan för fisk bör täckas kostnaderna för trygghetsförsäk- ringen, utplantering av fisk och jordbruksnämndens uppbörd. Vidare före- slås Svensk fisk tillföras 93 milj. kr. ur prisregleringskassan för att täcka kostnaderna för rörliga. fasta och regionala pristillägg, pristillägg för stats- handelsexport och foderfisk, överskottshantering samt Svensk fisks admi- nistration m. m. Utöver från prisregleringskassan tillförda medel föreslås Svensk fisk för denna verksamhet få disponera tillgängliga ränteintäkter hos Svensk fisk samt vid behov även hos föreningen behållna medel. 23

• Sida 24
•  Original

Med nyss nämnda förslag behövs för regleringsåret 1990/91 ca 109 milj. Prop. 1989/90: 123 kr. ur jordbruksnämndens prisregleringskassa vilket beräknas överstiga Bilaga 2 intäkterna i kassan med ca 14 milj. kr. Behållningen i kassan skulle därmed komma att uppgå till ca 65 milj. kr. den 1 juli 1991. Behållna medel hos Svensk fisk skulle per den 1 juli 1991 komma att uppgå till ca 29 milj. kr. Disponibla tillgångar skulle vid samma tidpunkt alltså komma att uppgå till ca 94 milj. kr. .

Jag kan i huvudsak biträda jordbruksnämndens förslag till prisreglering på fisk under budgetåret 1990/91. Förslaget utgår från den i uppdraget angivna principen att utgiftsramen för prisregleringen för budgetåret 1990/91 skall rymmas inom en total summa på 120 milj. kr. Denna ram bör inte få överskridas av jordbruksnämnden. Jag föreslår att prisregle- ringen utformas på det sätt jag har redogjort för i det föregående och att de av nämnden föreslagna normpriserna, prisgränserna och den föreslagna normkvantiteten fastställs.

Procentsatsema för rörliga pristillägg och procentsatsen för överskotts- pris bör fastställas på det sätt som nämnden har föreslagit. Svensk fisk bör få besluta om avsättningen av överskotten i samma utsträckning som för närvarande.

Mot bakgrund av att fisket på syd- och ostkusten visar en svagare utveckling än på västkusten bör de föreslagna höjningarna av de regionala pristilläggen genomföras. Vidare bör rambeloppet för pristillägg för stöd till export av sill/strömming till statshandelsländer ökas till 12 750000 kr. Det bör ankom ma på regeringen att besluta om eventuell omfördelning av dessa medel till stöd för foderfisk. Nämndens förslag om pristillägget för foderfisk bör godtas. Vidare bör de föreslagna fasta pristilläggen faststäl- las.

Jordbruksnämnden bör av regeringen kunna bemyndigas att betala ut 93 milj. kr. till Svensk fisk för kostnaderna för pristillägg, överskottshantering och Svensk fisks administration m. m. För dessa ändamål bör Svensk fisk få disponera även sina ränteintäkter och vid behov även hos föreningen behållna medel. Medel som har anslagits ur prisregleringskassan för fisk till prisregleringen och som inte tas i anspråk under perioden bör tillföras Svensk fisk.

Till prisregleringskassan bör liksom under innevarande år föras högst 1 milj. kr. av de fettvaruavgifter som tas ut vid härdning av sillolja av inhemsk råvara med avdrag för vad som beräknas bli återbetalat vid export. Vidare bör medel avsättas för att täcka kostnaderna för trygghets- försäkringen för fisket med preliminärt ca 8 milj. kr. För utsättning av lax och annan fisk inkl. försök med fördröjd utsättning av lax bör anvisas 6,8 milj. kr. Om fiskeristyrelsen aktualiserar utsättning av torsk i Östersjön bör samordning ske med det projekt på detta område som finansieras med medel inom ramen för det nordiska samarbetet.

Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll, 1,2 milj. kr., bör täckas med medel ur prisregleringskassan. Medel ur prisreglerings- kassan för fisk bör även under nästa budgetår få användas för andra ändamål om regeringen anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket. 24

• Sida 25
•  Original

4.3 Den statliga fiskeadministrationen Prep. 1989/90: 123 Bilaga 2 Min bedömning: Den statliga centrala administrationen på fiskets område som nu finns på två myndigheter behöver anpassas mcd hän- syn till de ändrade förutsättningar som bl. a. EFTA-överens- kommelsen innebär. Denna fråga behöver utredas ytterligare. Åter- stående statliga länsuppgifter på fiskets område förs till länsstyrel- serna i enlighet med riksdagens tidigare uttalande. Därmed kommer fiskenämnderna inte längre att bestå som fristående länsmyn- digheter.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att fiskeristyrelsen får ett samlat ansvar för fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevården inkluderande prisregleringen på fisk. Sötvattenslaboratoriet bildar en enhet tillsammans med styrelsens utredningskontor och fiskeriförsöksstationer. Fiskenämn- derna avvecklas. Lokala uppgifter rörande fritidsfiske och fiskevård över- lämnas till kommunerna. Utredningskontoren ansvarar för regionala myn- dighetsuppgifter i den mån det behövs.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i fråga om fiskeristyrelsens framtida funktion instämmer i utredningens förslag. Statens jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund anser att nämnden även i fortsättningen skall ansvara för prisregleringen på fisk. Flera av de remissinstanser som har kommenterat frågan om organisatio- nen av Sötvattenslaboratoriet, utredningskontoren och fiskeriförsöksstatio- nerna har avstyrkt förslaget. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i fråga om fiskenämnderna är kritiska till utredningens förslag. Kriti- ken rör framför allt dels själva organisationsformen, dels var i organisatio- nen ansvaret för olika uppgifter borde ligga. Att avveckla fiskenämnderna upplevs som en centralisering samtidigt som kommunerna inte har resur- ser att bygga upp en egen fiskerikompetens. De uppgifter som i dag utförs av fiskenämnderna anses ha så pass många kopplingar till länsstyrelsernas ansvarsområde att dessa även fortsättningsvis borde hanteras på länsnivå. Exempel härpå är sambandet mellan fiskresurser å ena sidan och frågor som rör vattenmiljö och fysisk planering å andra sidan. Ett annat exempel är sambandet mellan fiskenäringen och andra näringar inom länet som är i behov av regionalpolitiska insatser.

Skälen för min bedömning: Den statliga administrationen på fiskets område handhas av fiskeristyrelsen, fiskenämnderna. jordbruksnämnden och länsstyrelserna. Jordbruksnämnden administrerar prisregleringen på fisk och länsstyrelserna beslutar om vissa regleringar av fiske som inte rör vandringsfisk. Regleringsföreningen Svensk fisk har berörts i det föregåen- de.

Den närmare utformningen av organisationen framgår av utredningens betänkande. Sammanfattningsvis kan sägas att fiskeristyrelsen består av fyra huvudenheter. Styrelsen är i huvudsak lokaliserad till Göteborg. Det finns emellertid sex utredningskontor, två laboratorier och två försökssta- tioner regionalt placerade men centralt organiserade. Sammanlagt uppgår 25

• Sida 26
•  Original

personalen vid fiskeristyrelsen till ca 175, varav ca 90 är regionalt placera- Prop. 1989/90: 123 de. 45 % av tjänsterna finansieras med fiskeristyrelsens myndighetsanslag. Bilaga 2 Av dessa är ca 45 placerade i Göteborg. Hos jordbruksnämnden finns åtta personer som direkt sysslar med fiskefrågor.

I varje län finns en fiskenämnd. Antalet tjänster hos dessa är sammanlagt 46, varav drygt 80 % finansieras med nämndernas myndighetsanslag. Där- till kommer tjänster för den administrativa service som lantbruksnämnder- na tillhandahåller. Länsstyrelserna har vissa resurser för handläggning av den fiskereglering som ankommer på dem.

I samband med sitt beslut om en ny regional statlig förvaltning har riksdagen uttalat att det finns skäl att avvakta här ifrågavarande förslag innan ställning tas till frågan om fiskenämndernas framtid (prop. 1988/89: 54, BoU 4 och 9, rskr. 89). Bostadsutskottct uttalade vidare att det finns goda motiv för uppfattningen att den framtida fiskeriadministra- tionen på regional nivå skall ha en länsanknytning och hänvisade därvid till jordbruksutskottets uttalande att det är viktigt att fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom tillvaratas på länsnivå. Till skillnad från vad som föreslogs i propositionen beslutade riksdagen att det bör ankom- ma på den enskilda länsstyrelsens styrelse att besluta om vilken nämnd- organisation som skall finnas vid sidan av länsstyrelsernas styrelse. Så t. ex. anges att ett visst ämnesområde kan bevakas av en annan nämnd eller av styrelsen själv.

För egen del görjag följande bedömningar. Även i fortsättningen bör det finnas en statlig myndighetsfunktion på fiskets område som tillvaratar samhällets intressen och verkar för att fiskepolitiken förs ut. Den bör som hittills arbeta inom områdena yrkesfiske, fiskodling. sportfiske och fiske- vård. Det innebär att de arbetsområden som myndighetsfunktionen har i dag bör finnas kvar.

Enligt utredningen bör den statliga fiskeadministrationen förändras. Den är enligt bl. a. utredningen alltför stor ställd i relation till antalet yrkesfiskare. Enligt min mening finns det även andra skäl för att se över organisationen, bl. a. de förändringar, både inträffade och kommande, som jag har redogjort för i det föregående. Det gäller t. ex. det ändrade fiskcmönstret med ökad rörlighet mellan kuststräckorna, beroendet av övergripande styrning av fisket och fördelning av fiskekvoter, kommande begränsningar av statligt stöd och minskade regleringar.

Rent allmänt är det dessutom angeläget att ta till vara alla besparings- möjligheter som finns. I den förnyelse som pågår av den offentliga sektorn betonas behovet av obundenhet. Detta bör också prägla anpassningen av den statliga fiskeadministrationen. Det innebär bl. a. att gamla bindningar som inte längre motiveras av nuvarande eller kommande förhållanden måste kunna brytas.

Det underlag som utredningen har presenterat för ställningstagande till organisationen av den statliga fiskeadministrationen bedömer jag som otillräckligt. Bl.a. har utredningen inte fullt ut kunnat ta hänsyn till utvecklingen i de internationella förhandlingarna. Riksdagens uttalande i samband med beslutet om ny länsorganisation förelåg inte heller innan utredningsförslaget lämnades. Mot denna bakgrund har jag för avsikt att 26

• Sida 27
•  Original

senare föreslå regeringen att organisationsfrågan utreds ytterligare. I det Prop. 1989/90: 123 följande redovisar jag vissa utgångspunkter som jag anser bör gälla för en Bilaga 2 sådan utredning.

Fiskenämnderna kom till som ett provisoriurn i mitten av 1970-talet. Sedan dess har utvecklingen inom fisket lett till stora förändringar som jag har redovisat i det föregående. Inte minst har det internationella beroendet ökat. Som också har framgått av det föregående leder detta beroende till väsentliga förändringar de närmaste åren även i fråga om omfattningen av de arbetsuppgifter som fiskenämnderna nu handhar. Stora, avgörande be- slut om t. ex. reglering av fisket och kvottilldelningar måste fattas samlat och centralt.

I dag är fiskenämnderna fristående länsmyndigheter. Mot bakgrund av riksdagens tidigare ställningstagande bör de nuvarande länsfiskenämnder- na inte längre bestå som fristående länsmyndigheter. De bör inordnas i länsstyrelserna. Hur verksamheten skall organiseras där får varje länssty- relse själv besluta om enligt det riksdagsbeslut som jag har refererat i det föregående. Det kan förutsättas att vissa styrelser därvid beslutar att inte inrätta någon nämnd för fiskefrågor.

Fiskenämndernas verksamhet finansieras dels över statsbudgeten. dels på annat sätt. Statsbudgetfinansieringen sker både över ett särskilt anslag som för närvarande uppgår till drygt 10 milj. kr. och över anslaget till lantbruksnämnderna med ca 1 1 milj. kr. för administrativ service.

Utredningens förslag om att helt avveckla fiskenämnderna innebär en besparing på 6 milj. kr. Även om förändringarna inom fiskepolitiken medför ett mindre regionalt resursbehov leder riksdagens uttalande, att det finns goda motiv för uppfattningen att den framtida fiskeriadministra- tionen på regional nivå skall ha en länsanknytning, till att en sådan stor besparing inte är möjlig. En överföring till den centrala myndigheten av de resurser som hittills har utnyttjats för de administrativa regleringsåtgärder som jag i det föregående har föreslagit skall ankomma på den centrala myndigheten är inte heller praktiskt möjlig.

Det är alltså inte möjligt att göra de besparingar regionalt som utred- ningen har räknat med. Detta kan som jag ser det kompenseras delvis genom-förändringar i den centrala funktionen. För det första kommer anpassningarna till vad som krävs i samband med en liberaliserad handel att på sikt minska behovet även av centrala resurser. För det andra leder inordnandet av länsfiskenämnderna i länsstyrelserna till att behovet av centrala insatser av ekonomi- och personaladministrativ karaktär minskar. Därutöver bör det prövas om ytterligare rationaliseringseffckter kan erhål- las genom en samordning med den centrala myndighetsfunktionen på jordbrukets område som utreds för närvarande. En sådan samordning skulle främst kunna innebära besparingar inom de ekonomi- och personal- administrativa områdena.

Vad jag nu har anfört bör ligga till grund för den ytterligare utredning som jag nyss aviserade. Utredningen bör samordnas med den som görs i fråga om myndighetsorganisationen påjordbrukets område.

• Sida 28
•  Original

5 Hemställan ' Prop. 1989/901123 . . . Bilaga 2 Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att medge att förtiden den ljuli 1990—den 30juni 1991 reglering av priserna på fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel får ske enligt de grunder som jag har föror- dat. Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om fiskepolitikens mål och medel, yrkesfiskelicensen, det statliga stödet till fisket, laxfisket och den statliga administrationen på fiskets område.

• Sida 29
•  Original

Decision of the Council No. 6 of 1989

(Adopted at the 12th Meeting on 14 June 1989)

Amendment of the Convention

Amendments to Articles 26 and 38 and to Annex E, and deletion of Arti- cles 27 and 28

The Council, Having regard to the provisions of Article 44 ofthe Convention, and -

Determined _to strengthen the internal EFTA cooperation through full lrberalizatron of intra-EFTA trade in fish,

Decides: I. The Convention shall be amended as fol- lows: 1. Article 26 shall be amended to read:

Fish and other marine products

”1. The provisions of this Convention shall apply in relation to fish and other ma- rine products. Transitional arrangements applicable to these producfs are laid down in Annex E.

2. The Council may decide to amend the provisions of Annex E.”

2. The present text of Article 27 shall be deleted. 3. The present text of Article 28 shall be deleted. 4. The following text in Article 38:

”Annex E List of fish and other marine pro- ducts referred to in paragraph 1 of Article 26”

shall be amended to read: ”Annex E Transitional arrangements appli- cableto fish and othermarine pro- ducts.”

5. Annex E to the Convention shall be amended to read as set out at Annex to this

Decision.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.1

Beslut av rådet Nr. 6 1989

(Antaget vid det 12:e mötet den 14juni 1989)

Ändring av konventionen

Ändringar av artiklarna 26 och 38 och av bilaga E, samt strykningar av ar- tiklarna 27 och 28

Rådet,

Som beaktar föreskrifterna i artikel 44 i kon- ventionen, och -

Som föresatt sig att stärka det interna EFTA-samarbetet genom fullständig liberali- sering av handeln med fisk inom EFTA,

Beslutar: I. Konventionen skall ändras som följer:

1. Artikel 26 skall ändras till följande lyd- else:

F isk och andra marina produkter

”1. Bestämmelserna i denna konvention skall gälla för fisk och andra marina produk- ter. Övergångsbestämmelser gällande för dessa produkter anges i bilaga E.

2. Rådet kan besluta att ändra bestäm- melserna i bilaga E.”

2. Den nuvarande texten i artikel 27 skall utgå.

3. Den nuvarande texten i artikel 28 skall utgå.

4. Följande text i artikel 38:

”Bilaga E Förteckning över fisk och andra marina produkter, vilka avses i moment 1 iartike126" skall ändras till följande lydelse:

”Bilaga E Övergångsbestämmelser gällande för fisk och andra marina produk- ter.”

5. Bilaga E till konventionen skall ändras till den lydelse som anges i bilaga till detta beslut.

• Sida 30
•  Original

II. The amendments to the Convention as hereby approved are submitted to the Mem- ber States for acceptance. The amendments shall enter into force on 1 July 1990 provided they are accepted before that date by all Mem- ber States. If the amendments do not enter into force on 1 July 1990, they shall do so on the first day ofthe second month following the acceptance by the last Member State.

111. The Secretary-General shall deposit the text ofthis Decision with the Government of Sweden.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.1

11. Ändringarna av konventionen som härmed är godkända överlämnas till medlemsstaterna för antagande. Ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1990 förutsatt att de är antagna före det datumet av samtliga medlemsstater. Om ändringarna ej träder i kraft den 1 juli 1990, skall de göra så på den första dagen i den andra månaden efter det att dessa har antagits av den sista medlemsstaten.

IIl. Generalsekreteraren skall deponera texten till detta beslut hos Sveriges regering.

• Sida 31
•  Original

.»f nnex E Transitional arrangements applicable to fish and other marine products

Article 1

Unlcss otherwise provided for in Articles 2 to 4 ofthis Annex. fish and other marine pro- ducts falling within Chapter 3 ofthe Harmo- nized System are covered by the provisions of the Convention as from 1 July 1990.

Article 2

Any form of government aid to the fishing sector which is not compatible with Article 13 ofthe Convention shall be eliminated not later than 31 December 1993.

Article 3

On the following products Sweden may un— til 31 Dcccmbcr 1993 apply quantitative im- port restrictions, in so far as this may be ne- cessary to avoid serious disturbances in the Swedish market.

HS heading No. Description ofgoods

ex 03.02 Fish, fresh or chilled, ex- cluding fish fillets and other fish meat of heading No. 03.04: — Herring — Cod Article 4

1. On the following products Finland may temporarily maintain its present regime. Not later than 31 December 1992 Finland shall present a fixed timetable for the elimination of these exem ptions.

Prop. 1989/90:123 Underbilaga 1.1

Bilaga 11"

Övergångsbestämmelser gällande för fisk och andra marina produkter

Artikel [

Såvida inte annat föreskrivs i artiklarna 2 till 4 i denna bilaga. omfattas fisk och andra marina produkter. hänförliga ti'll kapitel 3 i det harmoniserade systemet, av bestämmelserna i konventionen fr.o.m. den ljuli 1990.

Artikel 2 Varje form av statligt stöd till fiskerisektorn som inte äri överensstämmelse med artikel 13 ikon ventioncn skall vara avskaffat senast den 31 december 1993.

Arlikel3

För nedan angivna produkter kan Sverige till den 31 december 1993 tillämpa kvantita- tiva importrestriktioner i den utsträckning detta är nödvändigt för att undvika allvarliga störningar på den svenska marknaden.

HS tulltaxe nr Varuslag

ur 03.02 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och an- nat fiskkött enligt nr 03.04: — sill och strömming —- torsk Artikel 4

1. För nedan angivna produkter kan Fin- land tillfälligt bibehålla sin nuvarande regim. Senast den 31 december 1992 skall Finland presentera en fastställd tidtabell avseende borttagandet av dessa undantag.

• Sida 32
•  Original

HS heading No. Description of goods

ex 03.02 Fish, fresh or chilled, ex- cludingfish filletsand other fish meat of heading No. 03.04:

— Salmon

— Baltic herring

ex 03.03 Fish, frozen, excluding fish

fillets and other fish meat of. heading No. 03.04: — Salmon — Baltic herring

Fish fillets and other fish meat (whether or not minced), fresh. chilled or frozen

— Fresh or chilled fillets of salmon

— Fresh or chilled fillets of Baltic herring

ex 03.04

2. As long as Finland temporarily maintains its present regime with regard to Baltic her- ring, Sweden may apply quantitative import restrictions for that product.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.1

HS tulltaxe nr Varuslag

ur 03.02 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och an- nat fiskkött enligt nr 03.04:

— lax — strömming

ur 03.03 Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr 03.04:

— lax '

— strömming

ur 03.04 Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska. kylda eller frysta

— färska eller kylda filéer av lax

— färska eller kylda filéer av strömming

2. Så länge som Finland tillfälligt upprätt- håller sin nuvarande regim för strömming kan Sverige tillämpa kvantitativa importrestrik- tioner för denna vara.

• Sida 33
•  Original

Agreed interpretation of Articles 10, 13, 14 and 16 ofthe Convention

Article 10

It is understood that a Member State shall, as from 1 July 1992, accord to fish and other marine products landed by fishing vessels of other Member States treatment no less fa- vourable than that accorded to like products landed by its fishing vessels in respect of all regulations and requirements affecting their sale and distribution; and that a Member Sta- te may refusc landings of fish from fish stocks of joint interest that are not subject to agreed stock regulations or to appropriate national regulations.

Article 13

Unless otherwise mentioned herein, aid measures to the fishing sector fall under the disciplines of Article 13 of the Convention and its agreed interpretation (EFTA/C.SR 21/88 and EFTA/CTE 12/88). It is under- stood that paragraph 21 of the Record of Understandings shall no longer be applicab- le.

It is recalled that the aim of rules on go- vernment aid is to ensure that aid measures do not distort conditions of competition. It is noted that such distortions offrade and com- petition may otherwise result in undesirable structural changes in the sector.

a) The following aid measures to the fis- hing sector are considered normally not to be in accordance with the Convention: — General aid measures concerning the sec- tor as a whole and which are not fully directed towards structural measures in accordance with the provisions of para- graph (d) (ii) ofthe agreed interpretation.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.2

Överenskommen tolkning av artik- larna 10, 13, 14 och 16 i konventionen

Artikel 10

Det är överenskommet att en medlemsstat, från och med den 1 juli 1992, skall medge fisk och andra marina produkter, landade av fis- kefartyg från andra medlemsstater, en be- handling som ej är mindre förmånlig än den som medges motsvarande produkter, landa- de av landets egna fiskefartyg, med avseende på samtliga föreskrifter och krav som påver- kar produkternas försäljning och distribu- tion: samt att en medlemsstat kan vägra land- ningar av fisk från fiskbestånd av gemensamt intresse, vilka inte är föremål för över- enskomna beståndsregleringar eller relevanta nationella regleringar.

Artikel 13 Såvida inte annat omnämns häri, faller stödåtgärder för fiskerisektorn under åtgär- derna enligt artikel 13 i konventionen och dess överenskomna tolkning (EFTA/C.SR 21/88 och EFTA/CTE 12/88). Det är över- enskommet att moment 21 i registret över överenskommelser ej längre skall vara till- lämplig.

Det erinras om att syftet med regler för statligt stöd är att säkerställa att stödåtgär- derna inte skall snedvrida konkurrensvillko- ren. Det noteras att sådana snedvridningar av handel och konkurrens kan annars leda till icke önskvärda strukturförändringar i sek- torn.

a) Följande stödåtgärder till fiskerisektorn är normalt inte att anse såsom varande i överensstämmelse med konventionen:

-— Generella stödåtgärder rörande sektorn i dess helhet och vilka inte är helt riktade mot strukturförändringar i enlighet med bestämmelserna i moment (d)(ii) i den överenskomna tolkningen.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.2

— Andra skatteförmåner än sådana som di rekt utjämnar kostnadsnackdelar som är klart kopplade till de inom fiskerisektorn rådande speciella förhållandena.

— Sociala åtgärder om subventionselementet i sådana åtgärder överstiger vad som gene- rellt tillämpas inom andra sektorer, med hänsyn tagen till de inom fiskerisektorn rådande speciella förhållandena.

b) Följande stödåtgärder skall normalt an- ses vara i överensstämmelse med bestämmel- serna i artikel 13 i konventionen:

— Tax concessions other than those that di- rectly offset cost disadvantages clearly lin- ked to special conditions prevailing in the fishing sector. — Social measures if the subsidy element of such measures exceeds what is generally applied in other sectors, taking into ac- count the special conditions prevailing in the fishing sector.

(b) The following aid measures shall nor- mally be considered to be in accordance with the provisions of Article 13 of the Conven- tion:

— Aid measures in the form of lowest per- —'Stödåtgärder i form av lägsta tillåtna in-

mitted domestic first hand sales prices for fish and the purchase of surpluses that are applied in order to offset serious market disturbances. Regional aid measures to the extent that they are necessary for maintaining fishing activities in regions that are to an above- average degree dependent on such activi- ties and where income from fishing is clearly below the national average in the fishing sector. Such regional measures shall not more than offset cost disadvantages in relation to other locations for fisheries. Member countries introducing or main- taining such measures shall, in accordance with the provisions of the agreed interpre- tation of Article 13, provide sufficient in- formation on the regional situation leading to the introduction or maintenance of such measures.

(c) The following aid measures are consi-

hemska förstahandsförsäljningspris för fisk samt köp av överskott som tillgrips för att neutralisera allvarliga marknadsstör- ningar. Regionala stödåtgärder i den utsträckning som sådana befinns nödvändiga för upp- rätthållande av fiskeriverksamhet i regio- ner som är mer än genomsnittligt beroen- de av sådan verksamhet och där inkoms- terna från fiske är klart lägre än det natio- nella genomsnittet i fiskerisektorn. Såda- na regionala åtgärder skall inte mer än utjämna kostnadsnackdelar i förhållande till andra platser för fiskeri. Medlemssta- ter som introducerar eller upprätthåller så- dana åtgärder skall, i överensstämmelse med föreskrifterna i den överenskomna tolkningen av artikel 13, tillhandahålla tillräcklig information om den regionala situationen som lett till införandet eller upprätthållandet av åtgärderna.

c) Följande stödåtgärder anses inte vara i

dered not to be in accordance with the överensstämmelse med konventionen: Convention: — aid in accordance with paragraph (d) (vi) of the agreed interpretation, as concerns the fishing sector; — aid in accordance with paragraph (d) (viii) of the agreed interpretation, as concerns

fishing activities.

— stöd i enlighet med moment (d)(vi) i den överenskomna tolkningen, vad avser fiske- risektom; — stöd i enlighet med moment (d)(viii) i den överenskomna tolkningen, vad avser fiske- riverksamheter.

• Sida 35
•  Original

Lisbon agreement concerning Article 14

The Lisbon agreement (EFTA/C.SR 38/66) should as from 1 July 1992 be complemented by the following text:

Systems of differentiated sales prices must not be applied in a manner that discriminates against traders from other Member States.

Bergen agreement concerning Article 16

Paragraph 30 of the Bergen agreement (EF- TA/C.SR 20/66) to be replaced by the fol- lowing:

It was agreed to understand the term "eco- nomic enterprises for production" referred to in paragraph 25 (c) above as not including fishing vessels and vessels equipped to pro- duce fish products. '

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 1.2

Lissabonavtalet angående artikel 14

Lissabonavtalet (EFTA/C.SR 38/66) skall per den 1 juli 1992 kompletteras med följan- de text:

System med differentierade försäljnings- priser får ej användas på sådant sätt att de diskriminerar handlare från andra med- lemsstater.

Bergenavtalet angående artikel 16

Paragraf 30 i Bergenavtalet (EFTA/CSR 20/66) skall ersättas med följande:

Det överenskoms att termen ”ekonomiska företag för produktion”, som anges i moment 25 (c) ovan, inte skulle avses omfatta fiske- fartyg och fartyg utrustade för att producera fiskprodukter.

• Sida 36
•  Original

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1989156) Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen

Refereradc delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna. I stort sett har alla som har yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är de mest representativa yttrandena som återges vid resp. frågeställ- ning.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kommerskollegi- um, kustbevakningen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), generaltullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), lantbruksstyrelsen (LBS), fiskeristyrelsen (FS), statens jordbruksnämnd (JN), arbetsmark- nadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), domänverket, kam- markollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska central- byrån (SCB), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), näringsfrihets- ombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK), statens naturvårdsverk (SNV), koncessionsnämnden för miljöskydd, statens vat- tenfallsverk (Vattenfall), vattenöverdomstolen, Sveriges lantbruksuniver- sitet (SLU), skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kal- mar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Vidare har yttranden avgetts av Fiskbranschens riksförbund (FR), Sve- riges fiskares riksförbund (SFR), Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveri- ges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Swefisk ek. för., Regleringsför- eningen Svensk fisk ek. för., Vattenbrukarnas riksförbund (VRF), C entral- organisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste- männens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Grossistförbundet Svensk handel och Svenska kommunförbundet.

Vidare har yttranden kommit in från lantmäteriverket, Kooperativa förbundet (KF), Bohusläns skärgårdsråd, Uddevalla kommun och Ystads- ortens fiskevårds- och sportfiskeförening.

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskenämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings. Kronobergs, Kal- mar, Gotlands. Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Statens jordbruksnämnd har bifogat yttrande från jordbruksnämn- dens konsumentdelegation (KD). Några av fiskenämnderna och länsstyrel- serna har bilagt yttranden av kommuner, regionala myndigheter och andra organ.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 37
•  Original

] Fiskeripolitikens mål

Utredningen

Inom ramen för fiskeripolitikens mål bör konsumentmålet ges en starkare ställning.

Remissinstanserna

Statens jordbruksnämnd: Nämnden stöder utredningens uppfattning att konsumentaspekten i fiskprisregleringen är liten vilket framför allt beror på regleringens utformning samt att landets fiskförsörjning bara till ca en tredjedel baseras på svenskfångad fisk. Fiskpriserna blir härmed i hög grad beroende av den internationella prisutvecklingen. En annan aspekt som utredningen pekat på är att konsumenternas intresse för fisk inte endast är en prisfråga utan även i hög grad är en försörjningsfråga, dvs. konsumen- terna har intresse av god tillgång till färsk fisk med ett diversifierat urval. Här är nämndens uppfattning att det ännu återstår mycket att göra både inom fisket och fiskdistributionen för att denna målsättning skall uppnås. Regleringens utformning med hög grad av avsättningsgaranti för fångster- na har sannolikt bidragit till att fiskets inriktning i förhållande till den inhemska efterfrågan inte har blivit optimal.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation: Konsumentdelegationen vill för sin del betona att syftet med produktionen bör vara att tillfredsställa en efterfrågan vid marknadspris och tillstyrker utredningens förslag att priori- teringen av de fiskeripolitiska målen ändras så att konsumentmålet sätts främst.

Näringsfrihetsombudsmannen: NO delar fiskeriutredningens grundläg- gande uppfattning att konsumentmålet bör ges en starkare ställning i fiskeripolitiken än i dag och att den framtida fiskeripolitiken därmed bör innehålla sådana medel som gynnar utvecklingen av en så långt möjligt fri marknad på fiskets område.

Statens pris- och konkurrensverk: [ dag finns inte någon uttalad priorite- ring av de fiskeripolitiska delmålen. Inkomstmålet har dock i praktiken successivt kommit att prioriteras genom utformningen av de styrmedel som hittills använts. SPK anser i likhet med utredningen att konsument- målet .bör sättas främst.

Sveriges lantbruksuniversitet: På 5. 81 i betänkandet finns följande for- mulering: ”Fiskerinäringen sysselsätter endast omkring 4000 personer. Vinsten av en hård rationalisering — som eventuellt får betydande nega- tiva regionalpolitiska återverkningar — har därmed mindre betydelse för folkhushållningen.”

För det första kan invändas att de 4000 yrkesfiskarna i primärledet sysselsätter ytterligare ca 25000 personer sekundärt i bl.a. transporter, service, förädling och handel. Dess regionalekonomiska betydelse bör således inte underskattas.

För det andra innebär en nedprioritering av inkomstmålet att antalet

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 38
•  Original

yrkesfiskare minskar i många olika regioner vilket kommer att minska konsumentens möjligheter att erhålla färsk fisk med högt näringsvärde och följaktligen stå i strid med konsumentmålet.

För det tredje har yrkesfisket vissa effekter av beredskapskaraktär som inte berörts i betänkandet. Yrkesfiskarna utgör en betydelsefull utpost mot havet beträffande observationer i samband med oljeutsläpp, haverier, militära skeenden etc. När samtidigt resurserna för den samhälleliga kust- bevakningen minskar, så fyller fiskarkårens insatser en angelägen funk- tion.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det är oklart om de förslag som utredningen lägger fram verkligen stärker konsumentintresset. T.ex. direktlandning av utländska fartyg kan innebära en kvalitetsförsämring på fisken då svenska fiskare har ett klart bättre hanteringssystem och kortare transporttider som leder till bättre kvalitet. En sänkning av prisnivån som en följd av avregleringen är inte heller trolig då förändringar i förstahands- ledet har en mycket liten inverkan på konsumentledet.

Fiskbranschens riksförbund: Fiskbranschen föreslår följande komplette- ring av målet: ”Fisket, beredningsindustrin och handeln utgör tillsammans fisksektorn, som har till uppgift att tillgodose konsumenternas efterfrågan på fisk och fiskprodukter till rimliga priser. Prisreglering och andra statliga åtgärder bör därför syfta till att skapa förutsättningar för en effektiv och rationell verksamhet i hela fisksektorn så att svensk fisk och svenska fiskprodukter kan produceras och säljas på konkurrenskraftiga villkor, dvs. på samma villkor som i våra viktigaste konkurrentländer."

Sveriges fiskares riksförbund: Som tidigare framförts delar inte förbun- det utredningens analys om att konsumentmålet missgynnats under den tid normprissystemet funnits. Det finns därför ingen anledning att priori- tera konsumentmålet på de andra målens bekostnad. 1978 års fiskeripoli- tiska beslut var ett bra beslut där motstående intressen beaktades i rimlig utsträckning. SFR noterar att enligt direktiven för utredningen skulle fiskeripolitiken som den sammanfattas i prop. 1984/85: 143 ligga fast.

Vattenbrukarnas riksförbund: VRF delar utredningens uppfattning om att de fiskeripolitiska delmålen är motstridiga och att de därför ej kan uppfyllas samtidigt eller uppnås med samma medel. En prioritering av delmålen är därmed nödvändig.

Kooperativa förbundet: KF välkomnar utredningens förslag att konsu- mentmålet framdeles skall prioriteras och att en bättre marknadsoriente- ring av fiskerinäringen eftersträvas.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 39
•  Original

2 Prisregleringen på fisk 2.1 Avveckling av normprissystemet

Utredningen

Nuvarande normprissystem — inkl. prisregleringsavgiften — avveck- lastidigast från den 1 juli 1990. En successiv avveckling fram till den 1 januari 1994 kan dock behövas med tanke på behovet av anpass- ningstid inom näringen och utvecklingen av internationella förhand- lingar. Om en successiv avveckling väljs bör dock stödet till öststats- export och foderfisk avvecklas från den 1 juli 1990. Vidare bör pris- tilläggen successivt minska från samma datum.

Kravet på koppling beträffande förstahandsmottagarnas medlem- skap i Swefisk och fiskarenas rättigheter till prisstöd tas bort.

Remissinstanserna

Fiskeristyrelsen: Det måste anses klart att Sverige kan behålla prisregle- ringsavgiften åtminstone till den 1 januari 1994. Enligt styrelsens mening bör Sverige behålla avgiften så länge som möjligt. Om pengarna inte betalas ut i prisregleringssystemet kan de fonderas och användas t. ex. i det lägstaprissystem som kommer att vara tillåtet enligt EFTA-reglerna.

Många företag inom branschen kommer att få stora problem att ställa om sig till de nya förutsättningarna. FS förordar att näringen får så lång övergångstid som möjligt. Det är därför angeläget att huvuddragen i nuva- rande rcgleringssystem kan bevaras till den 1 januari 1994.

Enligt FS bedömning kan fisket i de här uppräknade länen [Östergöt- land, Södermanland, Stockholm, Uppsala, Gävleborg och Västerbotten] inte klara sig utan ett prisstöd på sill/strömming. Försvinner prisstödet kommer fisket att drastiskt minska. Även ett generöst statligt strukturstöd kan inte förhindra detta.

Statens jordbruksnämnd: Enligt jordbruksnämndens uppfattning är det väsentligt att näringens utövare får en korrekt bild av vilka förutsättningar för att bedriva fiske som skall gälla efter år 1993. Det är därför nödvändigt att signaler om ändring i stödsystem och konkurrensförhållanden går ut till näringen så tidigt som möjligt. Nämnden anser att neddragningarna av stöden, i huvudsak rörliga och fasta pristillägg, bör ske tämligen likformigt

under perioden 1990/91 t.o.m. utgången av år 1993. Jordbruksnämnden _

bör få regeringens uppdrag att efter samråd med fiskeristyrelsen och Sveri- ges fiskares riksförbund närmare utforma regleringen för de tre och ett halvt aktuella åren. Detta arbete skulle ske samtidigt med strukturplane- ringen. Vad gäller den mer exakta avvägningen i takten för neddragningar- na av stöden och i regleringens utformning i övrigt liksom i handelslibera- liseringen bör visst samband råda med övriga EFTA-länders åtgärder i anpassningsprocessen. Nämnden delar inte utredningens uppfattning att stöden till öststatsexport och foderfisk skall avvecklas redan från den 1 juli 1990. Det är av vikt att relevanta uppgifter om de statliga stöden i de

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 40
•  Original

övriga EFTA-länderna finns tillgängliga för jordbruksnämnden vid tiden för att förslag till kommande års regleringar skall avlämnas till regeringen. Det gäller inte minst tiden' efter år 1993. Sannolikt måste från svensk sida noga bevakas att stöden i övriga EFTA-länder inte görs handelssnedvri- dande och i förekommande fall bör Sverige ta upp frågan i EFTA enligt de särskilda regler som nu är under utarbetande.

Utredningen föreslår även att det krav på koppling som i dag finns beträffande förstahandsmottagarens medlemskap i Swefisk och fiskarenas rättigheter till prisstöd tas bort. Jordbruksnämnden anser att detta krav bör kunna tas bort redan fr.o.m. den 1 juli 1990 även om pristillägg övergångsvis kommer att utgå efter denna tidpunkt. Det är för närvarande endast ett fåtal smärre mottagare, typ enskilda fiskaffärer o. dyl., med ringa mottagning som står utanför Swefisk. Ett borttaget krav på Swefisk- medlemskap skulle således för prisregleringen endast få till följd att obe- tydliga kvantiteter fisk som i dag ej är berättigade till pristillägg skulle erhålla sådana samtidigt som ett principiellt tveksamt system skulle upp- höra.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen har inget att erinra mot att en bättre marknadsanpassning skapas inom fiskerinäringen. Som ett led i denna strävan innefattas även att landets arbetskraftsresurser kan utnyttjas effektivare, inte minst mot bakgrund av den arbetskraftssitu- ation som råder inom många sektorer.

Arbetslösheten inom Sveriges fiskares arbetslöshetskassa uppgick under år 1988 till 1,8%. Nivån varierar kraftigt mellan sommar och vinter, för närvarande från ca 1 % till 4%, men under lågkonjunkturår kan nivån stiga upp till 10% under enskilda vintermånader. Arbetsmarknadsstyrelsen ser det därför som synnerligen angeläget att en jämnare åretruntsysselsättning kan åstadkommas inom näringen. Det är därvid väsentligt att ett närmare samråd kan ske mellan fiskeriorganen och lokala arbetsmarknadsorgan för att skapa en mera varaktig sysselsättning över året för de berörda inom näringen. Ett sådant samråd skulle dessutom underlätta de omställningsef- fekter som kan förväntas inträffa genom de föreslagna ändringarna i fiskprisregleringen.

Statistiska centralbyrån: SCB finner det angeläget framhålla att nuva- rande informationssystem rörande förstahandsmottagares rapportering till SCB avseende inköp av fisk m.m. tills vidare bör bibehållas även om normprissystemet avvecklas eller förändras. Detta är väsentligt för att kunna tillfredsställa de statistikbehov som föreligger inom fiskets område. Eventuella förändringar i informationssystemet bör ske först då behovet av underlag för ett eventuellt nytt stödsystem klarlagts. Möjligheterna till samordning med loggbokssystemet bör övervägas i detta sammanhang.

Statens pris- och konkurrensverk: SPKzs mening är att konsumenternas intresse bäst tillgodoses genom att marknadens mekanismer får styra pris- bildningen på en konkurrensutsatt marknad. Därför anser SPK att fisk- prisregleringen bör avskaffas.

En total avreglering är dock knappast aktuell på kort sikt med hänsyn till förhållandena i våra konkurrentländer och till att målen för den svenska fiskeripolitiken ligger fast.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 41
•  Original

SPK anser emellertid att stödet på fiskets område i så stor utsträckning som möjligt bör begränsas. SPK ser det därför som positivt att den prisreg- lering som föreslås begränsas till att omfatta enbart sill.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsens huvudinvänd- ning mot utredningen är att man vill driva avreglering och borttagande av det generella stödet snabbare än konkurrentländerna. Enligt länsstyrelsens mening finns inga motiv för en sådan politik. Svenska fiskelag måste få konkurrera på lika villkor med t. ex. de norska och isländska fiskarna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: För närvarande utgår endast ett fast pristillägg för vissa slag av sötvattensfisk. Tillägget utgår till de licensiera- de fiskama i bl. a. Vänern. Länsstyrelsen anser det vara en brist i betänkan- det att utredningsmannen inte analyserat konsekvenserna för det yrkes- mässiga insjöfisket om de fasta pristilläggen avvecklas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Vi bifaller i princip utredningens förslag att slopa nuvarande prissystem. Vi vill dock understryka att de fasta pristilläggen på vissa fisksorter — sik, gädda. abborre, siklöja m.fl. — är betydelsefulla för fiskare inom länets-kust- och glesbygdsområden. På grund av sämre produktionsförhållanden och önskan att kunna bibehålla fisket som kombinationsnäring i glesbygd, är det viktigt att ett regionalpo- litiskt motiverat stöd till fiskenäringen finns kvar. Detta skulle kunna ges formen av ett ”Norrlandsstöd” i likhet med vad som gäller förjordbruket. Stödet bör då utformas som ett struktur- och prisstöd.

Fiskbranschens riksförbund: För att främja avsättningen av svensk- fångad fisk är det angeläget att så snabbt som möjligt komma över i ett meramarknadsanpassat lägstaprissystem så som utredningen föreslår. För t. ex. sill och makrill skulle mera marknadsanpassade lägstapriser göra det möjligt att avsätta betydligt större kvantiteter som råvara till industrin och på exportmarknaden.

Övergången till det nya lägstaprissystemet skulle enligt vår mening underlättas om den kan ske medan normprissystemet finns kvar i sina huvuddrag. Mera marknadsanpassade lägstapriser på framför allt sill/ strömming skulle annars _ i ett inledningsskede — kunna leda till lägre inkomster för fiskarena innan effekterna visar sig i form av större avsätt- ning till beredningsindustrin och på export och förhoppningsvis mer än väl kompenserar nedgången i pris per kg. Så länge normprissystemet finns kvar, skulle de lägre priserna i initialskedet delvis kompenseras med pris- tillägg och övergången till det nya systemet skulle då bli lättare att genom- föra. Detta talar enligt vår mening för att normprissystemet bör finnas kvar under åtminstone en del av övergångstiden.

Detta utesluter naturligtvis inte att vissa ändringar kan och bör göras i prisregleringen redan från den 1 juli 1990. Vi delar uppfattningen att stödet till foderfisk bör tas bort redan från nämnda datum. Ett stöd till öststatsexport av småsill, så utformat att det stimulerar fisket att sortera fram de sillstorlekar som efterfrågas av färskmarknad och industri, är däremot motiverat.

Sveriges fiskares riksförbund: Utredningens förslag om att i förtid av- vccklanormprissystemet inkl. pristilläggen på foderfisk och exporten till statshandelsländer skulle få ytterligare snedvridande konkurrenseffektcr

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 42
•  Original

för de svenska yrkesfiskarna i förhållande till andra länder. De konkur- rensfördelar som det norska fisket har enbart på grund av de relativt sett förmånliga skattereglerna skulle ytterligare förstärkas. Frågeställningen blir egentligen om vi kommer att ha någon konkurrenskraft efter år 1994 om normprissystemet skall avvecklas i förtid. Förbundet kan inte medver- ka till att normprissystemet avvecklas före 1993 års utgång. Skälen till detta ställningstagande är sammanfattningsvis följande:

1) Konkurrenssituationen gentemot andra EFTA-länders fiskare som redan i dag har ett betydligt gynnsammare stöd till fisket genom prisstöd, regionalpolitiskt stöd, beredningsstöd och skattefördelar.

2) Omställningen för svenskt fiske, där förbundet måste få rimlig tid till anpassning och strategival för svenskt fiske dels vad beträffar fiskets totala förstahandsmottagning och ekonomiska föreningar, dels den enskilde fis- karens roll med gjorda investeringar i båtar och redskap. Dessutom det svenska fiskets strategival vad beträffar den svenska och utländska bered- ningsindustrins möjligheter och kapacitet och framtida importsituation.

3) Att resultatinriktat kunna utveckla samarbetet med svensk bered- ningsindustri och handel fram till år 1994. Detta arbete har påbörjats på ett mer aktivt sätt sedan Fiskbranschens riksförbund bildades. Dessförin- nan har det varit praktiskt taget omöjligt att inleda någon meningsfull dialog på grund av branschens heterogena sammansättning av beredning och handel.

4) Ytterligare utredningsinsatser av statens jordbruksnämnds fisksek- tion om PO-organisationemas funktion och uppbyggnad i olika EG-länder och bevakning av olika stödformer och dithörande tolkningar av den nya EFTA-konventionen för fisk och fiskprodukter. Vidare bör fisksektionen noggrant följa nya modellval i Norge.

Swefisk ek. för.: Förutsättningarna för handeln med fisk kommer att väsentligt förändras fr.o.m. år 19.94. Under denna period bör vår reglering successivt anpassas till de nya förutsättningarna. Sverige måste vid detta anpassningsarbete avvakta de åtgärder som andra länder vidtar så att svenskt yrkesfiske ej kommer i en sämre situation än andra länders fiskare. De omedelbara åtgärder som föreslås i utredningen bör därför ej genomfö- ras.

Vid en eventuell avveckling av regleringssystemet måste detta ske i samma takt som i andra länder så att inte vårt fiske och vår handel kommer i en försämrad konkurrenssituation.

Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.: Redan i det nuvarande syste- met har konsumenternas krav på hög kvalitet av fisk kunnat upprätthållas genom de kvalitetskrav som är inbyggda i regleringen samtidigt som lägsta- priserna styrts bl. a. av gällande importprisnivåer. Fiskarens krav på höjda priser har samtidigt dämpats genom den kompensation för låga priser som garanterats genom de särskilda pristilläggen. Trappas pristillläggcn ner som förslaget innebär, skulle detta kunna driva upp prisnivån alternativt ge konsumenterna sämre tillgång till färsk råvara alltså tvärt emot utredar- nas målsättning.

Lantbrukarnas riksförbund: En anpassning av Sveriges fiske till de förut- sättningar EFTA-avtalet anger bör för Sveriges del ske i samma takt som

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 43
•  Original

sker i övriga berörda länder. Detta innebär också att LRF anser att norm- prissystemet bör vara kvar och gälla fram till år 1994 och att man under tiden arbetar fram olika åtgärder för att stärka det svenska fisket. Detta kan ske t. ex. genom ökat stöd för förnyelse av en i vissa avseenden omodern fiskeflotta. åtgärder för marknadsföring etc. Sverige förfogar nu över betydligt större resurser av fisketillgångar och fiskevatten än tidigare. Utgångspunkten för den framtida politiken bör vara att dessa tillgångar kan utnyttjas på ett rationellt sätt och att den resurs ett livskraftigt yrkes- fiske innebär tas till vara.

Grossistförbundet Svensk handel: EFTA-uppgörelsen innebär ett viktigt första steg mot mera jämställda konkurrensvillkor under förutsättning att reglerna för statsstöd tillämpas lika i alla EFTA-länder. Sverige bör inte ta bort prisregleringsavgiften i snabbare takt än Norge avvecklar sina mycket omfattande subventioner till fiske och beredningsindustri. Övergångstiden fram till år 1994 bör utnyttjas för att så långt möjligt uppnå lika konkur- rensvillkor också i förhållande till EG. Det viktigaste är att uppnå ömsesi- dig frihandel för fiskprodukter mellan Sverige och EG. Grossistförbundet Svensk handel föreslår att Sverige snarast erbjuder sig att ta bort prisregle- ringsavgiften på fisk från EG i utbyte mot att EG tar bort den ensidiga tullen på fiskprodukter från Sverige.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att en förenkling av fiskpris- regleringen är befogad, men de regionala följderna av avregleringen bör följas noga.

Kooperativa förbundet: KF tillstyrker utredningens förslag att normpris- . systemet successivt avvecklas från den ljuli 1990 fram till den 1 januari 1994, att stödet till öststatsexport och foderfisk avvecklas redan den 1 juli 1990, att pristilläggen successivt minskar och att ett lägstaprissystem in- förs som skall gälla för sill/strömming.

Det är också enligt vår mening väsentligt att kommande förändringar i regleringen inom fiskets område synkroniseras med förändringarna inom de areella näringarna.

2.2 Nytt lägstaprissystem

Utredningen

Ett nytt lägstaprissystem, där lägstapriset följer världsmarknadspri- set, liknande det som finns inom EG införs senast den 1 januari 1994. Systemet skall, som situationen ser ut i dag, gälla för sill/ strömming men kan vid behov i framtiden också gälla för andra

fiskslag.

Lägstapriserna gäller gentemot fiskaren och inte, som i nuvarande regleringssystem, i förstahandsmottagningsledet.

Möjligheter skapas för direkta avtal mellan fiskelag och bered- ningsindustri utanför lägstaprissystemet.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 44
•  Original

Remissinstanserna

Kommerskollegium: Kollegiet tillstyrker det förslag på det handelspolitiska området som utredningen framlägger och välkomnar anpassningen till EG:s fiskeripolitik.

Kollegiet finner det otillfredsställande att tullsituationen på det aktuella området, som ett resultat av förhandlingarna mellan Sverige och EG, inte tillåter konkurrens på lika villkor med länderna på EG-marknaden och har därför förståelse för fiskberedningsindustrins önskemål om omförhand- lingar av gällande avtalsvillkor.

F iskeristyrelsen: Enligt utredningens förslag kan de fiskeföretag som har leveransavtal med beredningsindustrin vara medlemmar i producentorga- nisationcn (PO) men medlemsavgiften reduceras. Detta betyder med all sannolikhet att ett relativt stort antal av de större fartygen under hela eller delar av året har olika slags leveransavtal antingen direkt eller via sin försäljningsförening. Till detta skall också läggas att de företag som landar utomlands (Danmark) inte har några större skäl till att vara med i P0.

Detta betyder sammantaget att anslutningen till PO kommer att bli låg. De företag som är med i P0 kommer att vara de mindre rationella som ofta har överskott. Med all sannolikhet kommer därför PO inte att kunna finansiera sin verksamhet med de medlemsavgifter och det statsbidrag som förutses. Denna slutsats gäller efter den övergångsperiod på fem år som utredningen har föreslagit.

Statens jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden anser att det föreslagna regleringssystemet med centralt fastställda orienteringspriser och åter- tagspriser är värt att söka tillämpa. Reglerna om finansiell kompensation kommer att innebära att fisket måste bli mer lyhört för marknadens efterfrågan vilket är en nödvändighet för en sund utveckling i näringen. Som tidigare nämnts anser dock nämnden att det skulle kunna övervägas att tillämpa något högre statlig finansiell kompensation vid överskott för fisk från vissa regioner.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning bör antalet fiskslag/sorteringar med av staten sanktionerade lägstapriser kunna minskas betydligt jämfört med dagens läge (18 fiskslag med totalt 45 olika sorteringar). Detta torde också bli en konsekvens av EFTA-överenskommelsen. För fiskslag som är bristfiskar i Sverige bör ett permanent lägstaprissystem inte upprätthållas. Dessa fiskslag utgör dessutom ofta bifångster i annat fiske. Sannolikt bör heller inte fiskslag som är utsatta för kraftiga säsongvariationer i tillgång och efterfrågan omfattas av ett lägstaprissystem.

Marknaden själv bör tillse att priset och avsättningsmöjligheterna i övrigt i Sverige är så attraktiva att fisken inte landas i ett annat land om svenska landningar är önskvärda.

Enligt nämndens mening bör någon låsning till vilka fiskslag som bör regleras nu inte göras. Ovan nämnda principer bör i stället gälla. Sannolikt medför dessa att högst ett fåtal arter kan bli föremål för statliga lägstapriser och överskottsinlösen.

Att tillämpa lägstapriset i fiskarledct innebär enligt nämndens uppfatt- ning att mottagare med relativt höga kostnader tvingas rationalisera för att

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 45
•  Original

kunna betala de påbjudna lägstapriserna. Det bör principiellt ligga i fiska- rens önskan att så höga lägstapriser som möjligt fastställs utan att markna- den reagerar med betydande köpmotstånd. Endast effektiva mottagare kan samtidigt förena höga avräkningspriser till fiskaren med marknadsanpas- sade utförsäljningspriser. En ineffektiv mottagare måste ta ut priser som är högre än de marknaden vill betala. Utredningens slutsats att kostnadsöver- vältring från hantering/försäljning till fiskaren försvåras med det nya systemet synes vara korrrekt. Samtidigt torde den föreslagna ordningen innebära att lägstaprisets nivå nogsamt måste anpassas till de olika första- handsmottagarnas mycket varierande förutsättningar.

Liksom utredningen anser jordbruksnämnden att EFTA-överenskom- melsen innebär att bl.a. normprissystemet inte går att tillämpa efter år 1993. Prisstöd utöver ett grundläggande stöd med någon form av minimi- priser och inlösen av överskott måste efter nämnda år ha en direkt regional anknytning. Utredningen har dock inte föreslagit att regionala prisstöd skall utgå utan anser att i regioner med ett svagt näringsliv skall investe- ringar i fiskefartyg gynnas genom särskilt fördelaktiga lån. Jordbruks- nämnden ställer sig dock tveksam till om utredningens mål med ett starka- re, i första hand småskaligt. fiske i utsatta regioner kan uppnås utan någon form av pris- eller inkomststöd. Möjligen skulle villkoren för att leverera överskott kunna göras gynnsammare för fisket i nämnda regioner och därmed skulle stödformer vid sidan av de föreslagna kunna undvikas. Nämnden har dock inte i detta skede någon mer definitiv uppfattning om lämpliga regionala stöd för fiskenäringen.

Jordbruksnämnden anser liksom utredningen att det bör vara möjligt för en beredningsindustri att knyta fiskare till sig för kontraktleveranser utan att behöva anpassa överenskomna priser till regleringen. Leveransav- talen bör dock godkännas av jordbruksnämnden under åtminstone en övergångsperiod för att undvika avtal som direkt försvårar upprätthållan- det av fiskprisregleringen. Leveransavtal kommer enligt nämndens be- dömning att bli nödvändigt att tillåta när frihandel inkl. fri landningsrätt har genomförts i EFTA. .

Jordbruksnämndens konsumentdelegation: KD har övervägt om inte fisket skulle kunna helt avregleras från den 1 januari 1994. Utredningen har i sin analys visat att farhågorna överdrivits för den otrygghet, som skulle bli följden för fiskarena. KD har dock förståelse för motiven bakom och kan acceptera utredningens förslag om ett system med lägsta tillåtna priser och inlösen av överskott, som med nuvarande marknadsläge endast skulle omfatta sill. Därmed skulle fiskarena skyddas mot stora svängningar i sillpriserna och också mot eventuell dumping (dumping är dock förbju- den enligt EFTA-Överenskommelsen). För lägstaprissystemet talar också att det praktiseras inom EG. Behovet och lämpligheten av systemet kan dock komma att påverkas av utvecklingen inom EG och av överläggning- arna mellan EFTA och EG. KD förutsätter att detta bevakas.

Näringsfrihetsombudsmannen: F iskcriutredningen anser att det svenska yrkesfisket knappast klarar den uppgift som staten och samhället i stort kräver av näringen om nuvarande stödsystem avskaffas och inget annat kommer i stället. Därvid framhåller utredningen att det stöd som i framti-

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 46
•  Original

den kan bli aktuellt för det svenska fisket måste vara så utformat att det inte stör den fria handeln med fisk eller fiskprodukter inom EFTA och heller inte snedvrider konkurrensvillkoren. Enligt NO:s uppfattning är det självfallet angeläget att om stöd skall utgå till fisket så bör detta i minsta möjliga mån motverka strävandet att nå en fri marknad, oavsett vad EFTA-konventionen medger. Sedan är det en annan sak att EFTA- konventionen sätter upp vissa gränser för utformningen av ett framtida stöd. Delar av utredningens förslag till utformning av den framtida svens- ka fiskeripolitiken måste enligt NO:s mening ifrågasättas ur båda dessa synvinklar. '

En permanent obalans mellan utbud och efterfrågan bör lösas genom att näringen anpassar sitt utbud till efterfrågan. Försöker man avhjälpa en sådan obalans med ett likaledes permanent lägstapris kombinerat med inköp av överskott riskerar man att marknaden aldrig kommer i balans, därför att de signaler som styr investeringarna i näringen inte tränger fram till aktörerna på marknaden eller i varje fall dämpas på ett sätt som försämrar möjligheterna att få långsiktig balans mellan utbud och efterfrå- gan. Det nu sagda visar att ett permanent lägstaprissystem av den typ utredningen föreslår är förkastligt, oavsett om det är i överensstämmelse med EFTA-konventionen.

Enligt fiskeriutredningen råder en allt större insikt om att varje form av reglering snedvrider marknadskrafterna i sådan utsträckning att de mot- verkar önskade positiva effekter. Det förefaller svårförsvarligt att vid en sådan insikt om de negativa verkningarna på marknaden behålla ett sy- stem med överskottshantering. Syftet med att behålla ett permanent lägs- taprissystem torde vara att ge fiskarena en viss trygghet i sin verksamhet. Enligt NO:s uppfattning bör ett eventuellt stöd till fiskarena utformas så att det i minsta möjliga mån stör marknaden. Riktade, helst temporära, stöd, exempelvis regionalstöd, är enligt NO:s mening att föredra, emedan varje form av direkt reglering av marknaden bör undvikas.

Statens pris- och konkurrensverk: Enligt det föreslagna lägstaprissyste- met skall ett orienteringspris fastställas för en period upp till ett år och i huvudsak baseras på de två senaste årens avräkningspriser. Enligt SPK finns det en risk att systemet med lägstapriser blir stelt och att lägsta tillåtna avräkningspris inte kommer att anpassas tillräckligt snabbt till ändrade förutsättningar. Detta är ett av problemen med nuvarande pris- reglering. En del av den sill som i dag går till djurfoder och framställning av fiskmjöl skulle kunna säljas till industrin och på exportmarknaden om lägstapriserna vore mer flexibla och anpassade till världsmarknadspriset. Återtagspriset (lägsta tillåtna avräkningspris) föreslås fastställas för en period upp till ett år och utgöra mellan 75 och 90 % av orienteringspriset. Producentorganisationen (PO) ges möjlighet att avvika 10% från fastställt återtagspris. SPK har svårt att bedöma om de angivna intervallen är tillräckliga för att fullgod flexibilitet skall uppnås i systemet.

Statens naturvårdsverk: Angående utredningens förslag om att skapa möjligheter till direkta avtal mellan fiskelag och beredningsindustri utan- för lägstaprissystemct, anser SNV att en förutsättning är att det inte leder till en ökad ensidighet i uttag av särskilt kommersiellt viktiga arter.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 47
•  Original

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningens förslag om att endast ersätta prisregleringssystemet med ett lägstaprissystem enbart på sill/strömming kommer att få omfattande konsekvenser för yrkesfisket i Göteborgs och Bohus län. Utredningen räknar med en 25% reducering av den svenska tiskeflottan. Förslaget om lägstaprissystem är hämtat från EG. Där används lägstapriser för fler arter än sill/strömming. I t.ex. Danmark finns lägstapriser på ett tiotal arter. Varför skall Sverige ha sämre villkor än vad som gäller i EG?

Svensk fiskeflotta är relativt välavvägd i förhållande till landets fisketill- gångar. Problem kommer att uppstå för sillfisket i Östersjön. Åtgärder inom industrin för produktutveckling samt handelsmöjligheter med tänk- bara köparländer bör stödjas genom anslag till fiskeristyrelsen. Bedöm- ningen är att svenskt fiske kan hävda sig i konkurrensen med andra aktörer om spelreglerna blir likartade. En tidsmässig koppling mellan liberalise- ringen inom EFTA och handelsavtalen med EG är nödvändig. Det är viktigt att Sverige i förhandlingar med EG når en överenskommelse om borttagande av de ensidiga tullar som nu besvärar svensk beredningsin- dustri och fiske.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om möjligheter till kontraktsfiske. Länsstyrelsen i Gävleborgs län: En alltför radikal förändring av nuvaran- de regleringssystem kan komma att innebära stora ekonomiska problem" för flertalet av länets fiskare. Utöver ett garanterat lägstapris är det nöd- vändigt att bibehålla fraktstödet efter Norrlandskusten.

F iskbranschens riksförbund: Vi är positiva till det av utredningen före- slagna lägstaprissystcmet, som vi menar innebär en bättre anpassning av priserna på färsk fisk till vad som gäller i vår omvärld. Detta är en nödvändig förutsättning för att svenskfångad fisk och produkter därav skall kunna konkurrera med utländska fiskprodukter. För fiskets del inne- bär det nya systemet visserligen att priserna i vissa marknadslägen kan sjunka något lägre än i nuvarande system innan fisken går till överskott. Detta bör enligt vår mening i det långa loppet mer än väl kompenseras av att störe kvantiteter kan avsättas framför allt som råvara till beredningsin- dustrin och på export, detta som en följd av att priserna blir mer mark- nadsanpassade.

Det nya systemet innehåller dessutom starka incitament för den produ- centorganisation (P0) som skall hantera systemet att styra fisket så att överskotten blir så små som möjligt. Detta bör också främja ett mera marknadsanpassat fiske.

Utredningen föreslår att det nya lägstaprissystemet bara skall gälla för sill/strömming och anser att ett motsvarande system för övriga fiskslag för närvarande är obehövligt. EG:s lägstaprissystem. som stått modell för det system som utredningen föreslår, omfattar emellertid elva fiskslag. Vi anser att också det svenska systemet bör omfatta fler fiskslag, i första hand torsk, kolja, gråsej, makrill och rödspätta. Skälen för detta är följande.

Det är angeläget att främja ett ökat fiske av annan konsumtionsfisk än sill. Då bör dessa fiskslag inte stå utanför det trygghetssystem som gäller för sillfiskare. Även om det normalt råder brist på flertalet av dessa fiskslag kan tillfälliga överskott uppstå och leda till orimligt låga priser. Det före-

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 48
•  Original

slagna lägstaprissystemet innehåller tillräckligt starka incitament för en PO att undvika överskott. Sannolikt kommer kostnaderna för eventuella överskott för dessa fiskslag — möjligen bortsett från makrill — att bli mycket små.

[ det föreslagna systemet ingår som ett mycket viktigt inslag att produ- centorganisationen skall stimulera och styra sina medlemmar att fiska de fiskslag som efterfrågas så att överskotten blir så små som möjligt. Det är då självfallet angeläget att i princip alla fiskare är medlemmar i P0. Det måste bli mycket svårt för denna organisation att styra fisket mot lönsam- mare fiskslag om dess medlemmar endast eller i huvudsak utgörs av mer eller mindre specialiserade sillfiskare, medan övriga fiskare står utanför.

Det är vidare rimligt att alla fiskare som vill ha möjlighet att vid behov leverera överskott till PO också är med och finansierar PO:s verksamhet. Det är enligt vår mening inte rimligt att bara de permanenta sillfiskarena skall vara med och finansiera en P0, som potentiellt kan komma att omfatta alla fiskare, medan andra fiskare har möjlighet att gå in i organisa- tionen när de fiskar fiskslag som kan ge överskott och ut ur organisationen när de bedömer risken för överskott som mindre.

Vi vill understryka att det självfallet är den tilltänkta producentorgani- sationen själv som bör utforma sina stadgar och närmare regler för med- lemskap etc. Det är emellertid av allmänt intresse att regleringens utform- ning inte innebär begränsningar för vilka slag av fiskare som får vara medlemmar i P0.

Utredningen föreslår också att framtida lägstapriser gäller gentemot fiskare, och inte som nu i förstahandsmottagarledet. Vi tillstyrker detta förslag.

Vi delar utredningens uppfattning att orienteringspris bör fastställas av den myndighet som är ansvarig för regleringen enligt i allt väsentligt samma grunder som inom EG. Det ligger enligt vår uppfattning ett stort värde i att orienteringspriserna för de fiskslag som omfattas av lägstapris- systemet är anpassade till de priser som gäller inom EG. En sådan anpass- ning innebär att svenskfångad sill får mycket bättre konkurrensförmåga både i förhållande till utländsk sill på den svenska marknaden och på exportmarknaderna. Ett problem i den nuvarande lägstaprisregleringen är ju att lägstapriserna inte är tillräckligt marknadsanpassade utan att vissa kvantiteter måste gå till överskott eftersom säljaren inte kan gå ned till de priser som gäller för t. ex. dansk vara.

Orienteringspriset bör liksom i EG gälla för en längre tid, upp till ett år, och baseras bl. a. på de faktorer som utredningen föreslår. Vi delar också uppfattningen att återtagspriset bör fastställas i relation till orienterings- priset och vara det lägsta tillåtna avräkningspriset. Inom vilka gränser återtagspriset bör ligga vill vi på detta stadium inte ha någon bestämd uppfattning om. Det är viktigt att det också, så som utredningen föreslår, finns ett utrymme för P0 att variera återtagspriset med hänsyn till sina ekonomiska resurser. Gränserna för återtagspriset bör fastställas av den myndighet som är ansvarig för prisregleringen.

Det är viktigt att det i detta system finns en tillräcklig flexibilitet och att återtagspriset alltid är marknadsanpassat. Det måste vara möjligt att un-

• Sida 49
•  Original

der löpande år gå in och ändra orienteringspriserna om marknadssitua- tionen ändras. Det kan också behövas vidare gränser för P0 att fastställa återtagspriserna för vitfisk än för sill/strömming.

För vår del vill vi föreslå att fastställandet av orienteringspris och gränserna för återtagspris i relation till orienteringspris föregås av över- läggningar med fisket och branschen så att alla relevanta faktorer från den aktuella marknadssituationen etc. kan vägas in i beslutet.

När det gäller överskott vill vi påpeka att det är väsentligt att överskot- ten inte bakvägen kommer ut på marknaden och stör den ordinarie försälj- ningen. PO bör därför bara få sälja överskott till fiskmjölstillverkning (och eventuellt djurföda). .

Det kan finnas skäl — inte minst för att underlätta PO:s styrning av fisket — att de kvantiteter som går till överskott betalas med ett lägre pris än det lägsta pris som kan förekomma när varan säljs på marknaden. Därför kan det vara motiverat att PO tar ut en större avgift på överskott än på normala landningar. Vi anser att endast en PO bör bildas i Sverige.

Fiskbranschen tillstyrker förslaget om kontraktsfiske. Detta förslag öppnar nya möjligheter för både industrin och fiskgrossisterna att få leveranser som är direkt anpassade till deras behöv i olika avseenden. Genom att direkt mellan fiskelag och köpare göra upp om sortering, leveranstid och leveransplats osv. kan onödiga kostnader sparas in och båda parter få en ökad säkerhet. Detta är givetvis till fördel för båda parter och innebär en klar rationalisering. Fördelarna av detta kommer givetvis både fiskelag och köpare till godo.

Intresse att få leveranser direkt från fiskare och att kunna komma överens om varans egenskaper och leveranstid etc. gäller inte enbart bered- ningsindustrin. Det kan finnas intresse också från t. ex. en färskfiskgrossist att på kontraktsbasis knyta kontakt med fiskelag som fiskar vitfisk eller räka och att få den leveranssäkerhet som ett sådant arrangemang skulle innebära.

Sveriges fiskares riksförbund: Förbundet delar utredningens bedömning att huvuddragen i dagens normprissystem inte går att tillämpa fr.o.m. den 1 januari 1994. Direkt prisstöd fr.o.m. detta datum måste enligt EFTA- konventionen kunna kopplas till regionala aspekter. För vissa svaga regio- ner måste prisstöd fortfarande finnas. Utredningen har inte heller föresla- git att dessa skall tas bort.

Utredningen föreslår att ett nytt lägstaprissystem och dithörande system med inlösen av överskott införs. Förbundet kan acceptera att ett nytt lägstaprissystem införs tidigast regleringsåret 1992/93, som får träda i funktion samtidigt som normprissystemet är i funktion. "Tekniska" ge- nomgångar och förslag måste dock göras så att dels båda systemen kan fungera samtidigt, dels att systemet självständigt skall fungera fr. o. m. den 1 januari 1994. Dock avvisar förbundet, i huvudsak. utredningens förslag hur detta system skall vara uppbyggt.

Utredningen har lagt förslag om en s.k. Producentorganisation (P0) som till viss del liknar Danmarks (EG). Det är i detta sammanhang viktigt konstatera att den hårdaste konkurrensen redan i dag kommer från Norge som bedöms vara det land som även efter frihandelns genomförande

Prop. 1989/90:123 Underbilaga 2.1

• Sida 50
•  Original

kommer att konkurrera mest framgångsrikt på den svenska marknaden, i jämförelse med exempelvis EG.

Konkurrensförhållandena gentemot Norge och Island inom EFTA kom- mer att bli avgörande om vi över huvud taget skall kunna överleva och utvecklas. Därtill har Sverige vattentillgångar som i sin produktivitet och artsammansättning i grunden ”missgynnar" svenskt yrkesfiske. Detta är dock en naturlig förutsättning som vi självfallet inte kan förändra. Utred- ningen betonar dock endast anpassningen och konkurrensvillkorcn inom EG, trots att det är inom EFTA som frihandeln skall gälla. Ovanstående sagt utan att slutsatsen får dras att EG just som marknad betraktad inte är viktig för den totala fiskenäringen.

Således måste en framtida ”PO-organisation” också väga in vad Norge avser att införa när det gäller lägstaprissystem och vilka beräkningsgrunder systemet skall vila på. Detta är också viktigt eftersom Sverige är största importlandct av fisk och fiskprodukter från EFTA. I detta sammanhang är det också viktigt att öka kunskaperna om EG:s PO-system. Systemen varierar såväl mellan som inom olika medlemsstater.

Utredningen lämnar många frågor obesvarade i sina förslag om ett införande av en "PO-organisation". Att en ”PO-modell" enbart skulle omfattas av sill faller på sin egen orimlighet när det gäller styrmöjligheter i fisket och medlemsanslutningen. EG:s lägstaprissystem innehåller elva olika fiskslag. Eftersom förbundet föreslår att en producentorganisation skall bildas tidigast 1992/93, är det en av en rad frågor som måste få anstå innan en total bedömning kan göras. Redan i dag menar dock förbundet att en begränsad neddragning av dagens ca 20 fiskslag och därtill olika sorteringar kan göras.

Utredningens förslag om att de fiskelag, som är medlemmar i P0 och samtidigt har leveransavtal (med reducerad avgift) med beredningsindu- strin. är inte genomförbart om målsättningen skall vara att hela svenska fisket skall vara med i en ”PO-organisation". Organisationen skulle bli oerhört svag då också många fiskelag, som landar i Danmark, skulle välja att stå utanför. Målsättningen för förbundet är att samtliga svenska fiske- lag skall vara med i en "PO-organisation" fr.o.m. 1992/93. I annat fall blir organisationen fullständigt meningslös till avgjord nackdel för de fiskelag, som inte uppvisar stor effektivitet och rationalitet. Detta skulle också motverka förbundets policy att aktivt medverka till att stärka fisket i utsatta regioner.

Förbundet har dock inget emot avtal mellan enskilda fiskare och iiidu- strin. så länge avtalen baseras på de regler om lägstapriser som ingår i ett lägstaprissystem. Dctta under förutsättning att fiskarnas ekonomiska för- eningars stadgar medger sådana avtal.

Swefisk ek. för.: Utredningens förslag till nytt lägstaprissystem innebär en återgång till de principer som gällde för det regleringssystem som fanns innan normprissystemet infördes. Vår uppfattning är att det är den fisk som kan säljas som skall ge fiskaren en ekonomi och tryggad inkomst. Detta gäller i nuvarande normprissystem genom att det är de kvantiteter som kan säljas till minst lägstapris som erhåller eventuellt stöd. Vår principiella uppfattning är att detta är det riktiga. Marknadsföringen av

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 51
•  Original

fisk måste stimuleras. Utredningens förslag innebär en försämring i dessa frågor.

Utredningen föreslår att det nya lägstaprissystemet endast skall omfatta sill/strömming. Swefisk avstyrker detta bestämt och föreslår att i princip de fiskslag som i dag ingår i regleringen även skall vara med i det nya systemet. Utredningen har låst sig i de förhållanden som gäller för närva- rande. All erfarenhet visar att avsättningen på fisk varierar kraftigt mellan olika perioder.

Ett system med lägstapriser gällande mot fiskaren har diskuterats i många år. Varje gång det varit aktuellt har det visat sig finnas avgörande skäl emot detta system. Förhållandena varierar avsevärt runt hela den svenska kusten. 1 de områden där infraktkostnaderna är höga och kvanti- teterna av fisk är små kommer det att få stora konsekvenser för berörda fiskare. Det kommer att innebära betydande svårigheter att över huvud taget säljafångsterna. Systemet kommer att slå hårt mot det småskaliga fisket i glesbygd varför vi bestämt avstyrker förslaget.

De regler som PO beslutar om vad gäller priser, sorteringar m.m. måste ovillkorligen gälla samtliga leveranser. Det föreslagna systemet med avtal mellan fartyg och industrier och där PO:s regler ej gäller innebär en stor risk för hela handeln med fisk i Sverige. Samtidigt kommer detta endast att kunna genomföras av de största fartygen och de mindre kommer att få det allt svårare att avsätta sina fångster.

Grossistförbundet Svensk handel: Vi tillstyrker det föreslagna lägstapris- systemet, men anser att det bör omfatta de viktigaste fiskslagen och inte bara sill/strömming. Vi är också positiva till att en producentorganisation (PO) bildas av SFR for att administrera lägstaprissystemet och anser att alla fiskare i princip bör vara med i P0.

Vi tillstyrker förslaget om kontraktsfiske utanför prisregleringens ram, där en köpare kan komma överens med ett eller flera fiskelag om andra villkor än vad som gäller i övrigt.

Kooperativa förbundet: Utredningens förslag att särskilda leveransavtal skall kunna träffas mellan fiskefartyg och t.ex. beredningsindustri utanför lägstaprissystemet tillstyrks av KF. Vi förutsätter att det då även skall kunna gälla avtal mellan fiskefartyg och handeln.

2.3 Producentorganisationen (P0) och dess uppgifter

Utredningen

Lägstaprissystemct hanteras av en fiskarestyrd PO efter modell från EG. Inom ramen för P0 hanteras fiskarenas trygghetsförsäkring, ut- sättning av fisk och marknadsåtgärdcr för fisk. PO köper och säljer överskott samt fastställer kvalitetssorterings- bestämmelser. Vid risk för stora överskott är det PO:s uppgift att styra över fisket till andra fiskslag.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 52
•  Original

Remissinstanserna

Statens jordbruksnämnd: Utredningen föreslår att Svensk fisk ombildas till ett fiskarägt regleringsorgan, s.k. producentorganisation (PO). Jordbruks- nämnden vill i detta sammanhang erinra om att i det nyligen avgivna förslaget till ny livsmedelspolitik har framförts att regleringsföreningamas verksamhet på jordbrukets område i stort bör upphöra och att föreningar- nas myndighetsuppgifter skall överföras till jordbruksnämnden. Jord- bruksnämnden anser inte att medlemskap i en privaträttslig organisation skall styra om viss person eller företag kan få del av allmänna medel. Utöver denna princip vill jordbruksnämnden redovisa följande nackdelar med förslaget.

1) Det allmännas insyn i verksamheten garanteras bättre med nuvaran- de ordning. Denna insyn är väsentlig så länge allmänna medel utgår.

2) Fiskerinäringen i vid bemärkelse består inte endast av utförandet av fiske med olika fartyg utan i olika hög grad också av industri och handel. Risken är uppenbar att avnämarintressena i Sverige får alltför dålig möj- lighet att vara med och styra fisket mot lönsamhet och fångster som efterfrågas i landet, vilket varit en av utredningens viktigaste utgångspunk- ter. Detta kan i sin tur innebära att fisket blir än mer beroende av export vilket leder till osäkra avsättningsförhållanden. De delar av näringen som utredningen ansett särskilt värdefulla att behålla, dvs. kustfisket, skulle därmed riskera att först slås ut.

3) Svensk fisk som organisation har byggt upp en stor erfarenhet av det praktiska handhavandet av regleringar inom fiskområdet. Denna erfaren- het torde komma att behövas inte minst mot bakgrund av både den nationella och internationella utvecklingen inom området de närmaste åren.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation: KD avvisar bestämt förslaget att en producentorganisation (PO) skall ta hand om lägstapris- och över- skottsregleringen. Att så är fallet inom EG kan inte vara anledning nog. KD är av principiella skäl motståndare till att av staten sanktionerade regleringar handhas av näringen själv. Det är olämpligt från konkurrens- synpunkt, bl. a. på grund av inbyggda risker för monopolbildning.

Statsmakterna har också haft detta synsätt, som på sin tid låg bakom bildandet av regleringsföreningarna på jordbrukets område. Det ansågs väsentligt att företag inom reglerad sektor kunde bedömas enligt samma normer och utgångspunkter som näringslivet i övrigt. Därför borde statligt beslutad marknadsreglering vara fristående från näringsutövarna själva och åvila statlig myndighet eller regleringsföreningar. På jordbrukets om- råde går tendensen nu snarast mot att regleringsföreningamas myndighets- utövande verksamhet anses böra överföras till statlig myndighet.

KD föreslår att hanteringen av lägstaprissystemet för sill får handhas av Svensk fisk (med nuvarande organisation) under sedvanlig övervakning av jordbruksnämnden eller direkt av jordbruksnämnden. Båda dessa organ har rutiner för dylika regleringar.

Näringsf'rihetsombudsmannen: En följd av att näringen själv handhar en reglering är att denna kan medverka till att samverkan inom branschen

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 53
•  Original

intensifieras utöver vad regleringsuppgifterna i sig motiverar. Risken för områdesuppdelningar, utjämningssystem, prissamverkan m.m. är uppen- bar. NO:s erfarenhet av den samverkan som finns inom jordbrukets för- eningsrörelse, exempelvis för mejerierna inom Svenska mejeriernas riks- förening (SMR), är att konkurrensen i branschen motverkas och att effek- tiviteten på marknaden därigenom blir sämre. Dagens situation på jord- bruksområdet är ett resultat bl.a. av det stöd samhället givit föreningsrö- relsen. Den förda politiken inom jordbrukssektorn är emellertid nu ifråga- satt, och en allmän strävan är i dag att låta marknadsmekanismen få större utrymme. Att mot den bakgrunden med statligt stöd tillskapa en eller flera producentorganisationer för fiskenäringen är ett förslag som inte bara är från konkurrenssynpunkt i högsta grad tveksamt, utan som också är mot- sägelsefullt då utredningen samtidigt talar om att prioritera konsUment- målet och att låta marknadskrafterna råda.

Enligt NO:s mening måste också beaktas den konfliktsituation gentemot EFTA-konventionen som ett stöd för uppbyggnad av en eller flera produ- centorganisationer medför. Konflikten ligger i att ett sådant stöd förmodli- gen är att betrakta som ett generellt stöd till fiskenäringen och därmed också står i strid med tolkningen av art. 13 i konventionen. Visserligen är beslutet angående konventionens tillämpning sådant att statsstöd som inte stämmer överens med art. 13 i konventionen kan fortgå fram till den 31 december 1993. Men det kan enligt NO:s mening ingalunda vara me- ningen att under den omställningstid som ges finna en ny form för kanali- sering av statsmedel till fiskenäringen. 1 stället borde en successiv avveck- ling av det generella statsstödet inledas för att en anpassning till den ordning för fiskenäringen som kommer att inträda fr.o.m. år 1994 skall ske så smidigt som möjligt.

Vidare får regleringen genom att den skall handhas av näringen själv en privaträttslig karaktär, och beslut som fattas inom dess ram kan därige- nom inte automatiskt överklagas hos en myndighet. Utredningen menar att denna fråga får lösas under uppbyggnadsskedet av producentorganisa- tioncn. Det tvåprissystem som tillämpats för mjölkproduktionen i meje- riorganisationens regi utgör dock ett färskt exempel på de svårlösta pro- blem som uppstår, bl.a. när det gäller överklagandemöjligheterna, då näringen själv handhar en reglering. ,

NO anser att om en prisreglering över huvud taget skall finnas för fisk så skall den handhas av en statlig myndighet. lämpligen fiskeristyrelsen, som då skulle komma att handha alla frågor inom fiskeripolitiken. Hur den praktiska hanteringen skall skötas får lösas efter hand. Någon större upp- gift vare sig praktiskt eller administrativt bör det ju dock inte vara frågan om. då det egentligen endast synes gälla att vid vissa undantagstillfällen gå in och göra Stödköp på fiskmarknaden.

Statens pris- och konkurrensverk: SPK:s allmänna inställning är att problem inom en näring skall lösas så nära marknaden som möjligt, varför den föreslagna organisationsformen enligt SPK kan övervägas. En brist i utredningen är dock att problem som kan uppstå då producenterna själva administrerar ett' statligt stöd inte närmare analyserats. Viktiga frågor kvarstår, t.ex. hur PO:s möjlighet att reglera fiskarnas tillträde skall be-

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 54
•  Original

handlas. Problemet med hur offentligrättsliga frågor skall hanteras har utredningen emellertid uppmärksammat. Utredningen hänvisar till att det senare problemet kan lösas under övergångsperioden fram till dess att PO bildas genom att systemet med P0 inom EG studeras.

Fiskbranschens riksförbund: Som fiskindustrins och fiskgrossisternas organisation är Fiskbranschens riksförbund givetvis berett att ta på sig rollen som företrädare för köparsidan och i denna roll (som köparorganisa- tion, KO) samarbeta med en P0 och utgöra dess motpart i förhandlingar om leveransvillkor, kvalitets— och sorteringsbestämmelser osv. Vi tror att dessa frågor bäst kan lösas i förhandlingar/samarbete mellan två likaberät- tigade parter med var och en sin klart definierade roll. I sådana förhand- lingar bör parterna när så bedöms lämpligt ha möjlighet att begära att regeringen eller den myndighet som har ansvaret för prisregleringen tillsät- ter en opartisk ordförande.

PO bör ha till uppgift att för sina medlemmars, dvs. fiskarenas räkning, administrera lägstaprissystemet, styra fisket efter marknadens krav och ta hand om de överskott som trots detta uppkommer. Styrningen måste rimligtvis ske med generella medel inom ramen för prisregleringen. I sista hand kan styrningen t.ex. innebära att PO kungör att den inte vidare tar emot överskott av ett visst fiskslag under en viss period. PO bör naturligt- vis också kunna styra landningarna i tid och rum genom att ange var och när överskott tas emot.

Ett starkt incitament att på detta sätt försöka styra fisket så att överskot- ten blir så små som möjligt får PO genom att den statliga kompensationen för överskottskostnaderna står i relation till överskottens storlek i relation till ilandförd kvantitet. Utan att ta ställning till den detaljerade skalan för kompensationen vill vi ställa oss bakom principen att genom ekonomiska incitament på detta sätt stimulera fisket att fånga och landa det som efterfrågas på marknaden.

En annan viktig uppgift blir att fastställa och kontrollera kvalitets- och sorteringsbestämmelser. I dessa uppgifter liksom när det gäller att styra fisket måste PO hålla nära kontakt med köparsidan. Vi delar uppfattning- en att P0 och köparsidan bör enas i dessa frågor. 1 den mån enighet inte kan uppnås kan frågan lämpligen föras upp till den myndighet som har att övervaka prisregleringen.

Det bör vidare ingå i PO:s uppgifter 'att i samarbete med köparsidan bedriva informationsverksamhet och liknande insatser som nu bedrivs av Svensk fisk och Swefisk i syfte att aktivt verka för en ökad fiskkonsumtion.

Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen föreslår att SFR skall reglera det fria fisket i överensstämmelse med fiskeripolitiken. Utredningen före- slår också att SFR ensamt skall svara för PO:s verksamhet.

Förbundet bör ha ett stort inflytande både på fiskeripolitiken och den kontinuerliga tillämpningen av densamma. SFR bör också ha ett påtagligt inflytande i en lägstaprisverksamhet. Vi har dock den uppfattningen att myndighetsutövning inom fiskets område skall utövas av statliga myndig- heter, samtidigt som SFR skall bevaka yrkesfiskarnas intressen. En renod- ling av arbetsuppgifterna mellan myndigheter och organisationer gynnar verksamheten. I en framtida ”PO” bör, liksom i nuvarande Svensk fisk ek.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 55
•  Original

för., även företrädare för berörda myndigheter och andra intresseorganisa- tioner ingå.

Enligt förbundets mening bör Svensk fisk och statens jordbruksnämnd ha ansvar för det nya ”PO-systemet” fr.o.m. regleringsåret 1992/93. Pa- rallellt skall normprissystemet vara i kraft fram till utgången av år 1993. Förutom att Svensk fisks stadgar måste skrivas om kan representationen behöva förändras.

Swefisk ek. för.: [ såväl nuvarande regleringsförening som i den föreslag- na producentorganisationen (PO) saknas en viktig part. Förstahandsmot- tagarna finns genom utformningen av Svensk fisks stadgar praktiskt taget inte representerade. Det är i praktiken förstahandsmottagarna som ansva- rar för avsättningen av fångsterna och som därför också styrs av de bestämmelser som regleringsföreningarna sätter upp. Kunskapen om pri- ser, marknaderm. m. finns också hos förstahandsmottagarna. lett nytt PO är det därför viktigt att förstahandsmottagarna får ett betydligt större inflytande än vad som i dag är fallet.

Vid bildandet av en eller flera PO måste den kompetens som finns inom de olika organisationerna med anknytning till fisket tas till vara på ett förnuftigt sätt så att resurserna utnyttjas optimalt. Därför är det angeläget att Svensk fisk ek. för. och Swefisk ek. för. söker lösningar för en samord- ning av sina verksamheter inför bildandet av eventuella PO. Under över- gångstiden kan det vara lämpligt att-de båda organisationerna försöker finna gemensamma arbetsmetoder.

Utredningen påpekar också att delar av Svensk fisks personal skall kunna flytta över till den nya organisationen. Swefisk har två personer anställda. Också inom Swefisk finns kunskap om marknadsfrågor m.m. för fisk. Swefisks personal är därför också lämplig att låta ingå i ett eventuellt nytt PO.

Det är nödvändigt att samtliga fiskare direkt eller indirekt genom sina förstahandsmottagare är medlemmar 1 PO. En frivillig anslutning med de risker som det då innebär om några fiskare står utanför anser vi oaccepta- belt.

Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.: Svensk fisk vill peka på svårig- heterna att bedöma om den föreslagna regleringsorganisationen är väl. anpassad för det svenska fiskets förutsättningar. Mera generellt uttryckt kan det föreslagna regleringssystemet sägas innebära en återgång till den prisreglering som gällde före år 1981. Enligt Svensk fisks mening är det en viktig förutsättning i sammanhanget att det svenska yrkesfisket är berett att självt administrera prisregleringen inom de ramar som staten drar upp. Näringen måste således vara motiverad för att kunna fullgöra de nya uppgifterna inom en egen organisation.

Kooperativa förbundet: KF avstyrker utredningens förslag att Svensk fisk ombildas till ett av vissa fiskare ägt regleringsorgan (PO). Det strider mot KF:s uppfattning att en privatägd organisation ges myndighetsansvar. Den föreslagna producentorganisationen innebär risker för monopolbildning och minskad insyn och påverkan från såväl konsumenter som från avnä- marintressenterna.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 56
•  Original

Enligt vår uppfattning bör en sådan marknadsreglering som utredningen föreslår handhas av statens jordbruksnämnd.

2.4 Finansiering av PO

Utredningen Staten ersätter till viss del, genom ett årligen fastställt högstbelopp, PO:s kostnader för hantering av överskott.

Staten bekostar inom ramen för P0 fiskarenas trygghetsförsäk- ring samt kostnader för utsättningen av fisk.

Staten delfinansierar, inom ramen för P0, under en övergångspe- riod om fem år PO:s administration och marknadsåtgärder för fisk. Efter femårsperioden bör dessa uppgifter bekostas helt av näringen.

Staten finansierar ovanstående antingen genom omfördelningar i befintlig statsbudget eller via en skatt på inhemska och importerade fiskslag och fiskprodukter. Skatten bör då omfatta även i dag av- giftsfria fiskslag och fiskprodukter. Uppgifter ur loggböckerna bör kunna tjäna som grund för uppbörd av skatten.

PO finansierar kostnader för överskott, administration och mark- nadsåtgärder genom medlemsavgifter.

De medel som finns i Svensk fisks kassa vid tiden för bildandet av PO används som grundfinansicring av PO.

Om något effektivt sätt att utnyttja de 30 milj. kr., som tidigare har avsatts ur prisregleringskassan för fisk för konsumentfrämjande åtgärder, inte kan presenteras bör de användas för uppbyggnaden av PO.

Remissinstanserna

Riksskatteverket: RSV avstyrker förslaget om fiskskatt då förslaget om införande av en från intäktssynpunkt liten skatt strider mot de nu aktuella strävandena att avskaffa skatter som har liten statsfinansiell betydelse.

Fiskeristyrelsen: Om PO skall kunna fungera måste staten vara beredd att betala en större del av kostnaderna för överskottshanteringen och för informationen än vad utredningen har kalkylerat med. I annat fall är det tveksamt om P0 kommer att bildas och om den bildas kommer stora ekonomiska problem att uppstå efter övergångsperiodens slut.

Enligt FS mening bör fiskkonsumtionen stimuleras. Införandet av en särskild skatt har sannolikt en dämpande effekt på konsumtionen. FS förordar därför att budgetmedel skjuts till för att klara statens åtaganden i fiskprisregleringen.

Statens jordbruksnämnd: Utredningen anser att regleringsavgiften måste avvecklas senast den 31 december 1993. Detta torde enligt jordbruks- nämndens uppfattning behöva diskuteras mera ingående än vad utred- ningen har gjort. Enligt EFTA-överenskommelsen skall ej tillåtna statliga stödåtgärder utmönstras fram till år 1994. Tillåtet stöd är bl. a. att tillämpa

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.1

• Sida 57
•  Original

en minimiprisreglering med inlösen av överskott trots att denna stödform Prop. 1989/90: 123 kan anses vara av typen generellt stöd som enligt subventionsreglerna ej är Underbilaga 2.1 förenligt med EFTA. En avgift som tas ut både på import och svenskpro- ducerad vara är också förenlig med EFTA (artikel 6) om den inte snedvri- der konkurrensförhållandena. En avgift som används för att allmänt stödja det svenska fisket kan dock inte vara förenlig med EFTA. Jordbruksnämn- den drar den slutsatsen att en prisregleringsavgift fortfarande bör-kunna finansiera ett icke generellt stöd efter år 1993 under förutsättning att medlen används till åtgärder som är förenliga med EFTA-överenskommel- sen. Detta innebär att nämnden inte ser något hinder i att behålla prisreg- leringsavgiften och låta denna finansiera ett minimiprissystem inkl. admi- nistration av detta, informationsåtgärder angående fisk. fiskets trygghets- försäkring och utsättningar. chleringsavgiftens storlek skulle med denna utgångspunkt kunna ungefär halveras jämfört med dagsläget, dvs. den skulle kunna sänkas från nuvarande 6% till ca 3%.

Finansieringen av verksamheten borde enligtjordbruksnämnden liksom nu baseras på prisregleringsavgifter. Nämnden anser att man i möjligaste mån bör eftersträva ett enkelt och rationellt avgiftssystem. Utredningens förslag innebär att en avgift i dag ersätts av tre nya. Administrationen av uppbörd och kontroll kan befaras bli onödigt kostsam för samhället och näringen. Vad gäller överskottskostnaden skulle enligt nämnden den del som enligt utredningen inte skall betalas av statsmedel finansieras genom avgifter endast på den svensklandade fisken som ingår i regleringen och som belastas med överskott. Systemet kan liknas vid de slaktdjursavgifter - som uppbärs inom kött- och fläskregleringarna på jordbruksområdet. Vid stora överskott där den finansiella kompensationen blir liten skulle nämn- da avgift behöva höjas kraftigt och därmed sänka fiskarens avräkningspri- ser. Gällande lägstapriser till fiskaren skulle få underskridas med belopp motsvarande denna avgift. Jordbruksnämnden bör enligt nämndens upp- fattning vara uppbördsmyndighct för samtliga avgifter och dessa bör upp- bäras vid ett och samma tillfälle.

3 Fångster och avsättning

Den totala svenska fångsten av fisk uppgick år 1989 till ca 225000 ton. Härav utgjordes ca 80000 ton av sill/strömming för konsumtion, ca 50000 ton av torsk och ca 80000 ton av foderfisk.

Avsättningen av svenskfångad sill/strömming på den inhemska markna- den uppgår årligen till ca 35 000 ton. Exporten av oberedd och filéad sill/ strömming uppgick år 1989 till ca 35000 ton, varav drygt 20000 ton avsattes inom ramen för det särskilda stödet till export av sill/strömming till statshandelsländer. Ca 10000 ton utgjordes av s.k. överskott.

Den europeiska sillmarknaden domineras av god tillgång på nordsjösill, som har fört med sig låga priser. Då konsumtionen troligen inte kommer att öka i nämnvärd grad är det sannolikt att priserna på sill kommer att förbli hårt pressade.

Torskfångsterna i Sverige uppgick år 1989 till ca 50000 ton. Den övervä- gande delen fiskas i Östersjön. År 1989 avsattes ca 30000 ton torsk i Sverige medan ca 20000 ton exporterades i oberedd form. Importen av torsk, som domineras av frysta filéer, beräknas 1989 ha uppgått till ca 20000 ton. omräknad till landad vikt.

Torskpriserna har under hösten 1989 stigit till följd av internationell brist på råvara. Kraftigt minskade fångstkvoter i bl. a. Norge gör att priserna bedöms förbli höga. Torskbeståndet i Östersjön har blivit kraftigt nerfiskat. Fångstutrymmet de närmaste åren torde ändå medge ett uttag för Sveriges del på i stort sett nuvarande nivå. Inskränkningar i fisket kan dock inte helt uteslutas p. g. a. alltför knapp tillgång.

Vad gäller övrig torskfisk och flatfisk är importandelen över 90%. Mark- nadsbilden för dessa fiskslag väntas inte förändras nämnvärt.

• Sida 98
•  Original

4 Inkomstutvecklingen inom fisket

Enligt 1978 års riksdagsbeslut sammanfattas målsättningen för fiskeripoli- tiken på följande sätt:

"Målen för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som ärjämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvali- tet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushåll- ning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsätt- ning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse".

Till nu avslutade överläggningar har inkomstmatcrial för år 1988 funnits tillgängligt i form av SCB:s deklarationsundersökning för fiskare. Denna baseras på ett slumpmässigt urval av självdeklarationer från yrkesfiskare.

Som framgår av tabell 4 är inkomstnivån vad gäller ”sammanräknad inkomst" högst på västkusten. Sydkustens fiskare uppvisar år 1988 ca 6% lägre inkomster än västkustens fiskare medan ostkustens fiskare har mar- kant lägre inkomster. ”lnkomster av fiske m.m.". som avser att belysa

Tabell 4 Inkomster för trålfiskare enligt SCB:s deklarationsundersökning för fiskare

År Sammanräknad Inkomster av

inkomst' fiske m. m?

Kronor Förändring Kronor Förändring från året från året innan. % innan, %

Västkusten 1984 98 400 122 700 1985 109600 + 11 130400 + 6 1986 103400 — 6 128600 — 1 1987 114300 —1 11 146000 +14 1988 118900 + 4 146600 + 0 Sydkusten 1984 93000 139400 1985 97100 + 4 109800 —21 1.986 96 500 — 1 126600 + 15 1987 95100 — 1 119700 — 5 1988 112200 +18 135800 +13 Ostkusten 1984 58400 69 900 1985 63200 + 8 73 000 + 5 1986 , 68700 + 9 85700 + 17 1987 73000 + 6 81800 — 5 1988 82500 +13 105100 +28

1Det taxeringsmässiga begreppet "sammanräknad inkomst" innefattar samtliga förVärvskällor. Underskott i förvärvskälla upptas till noll. Avdrag har gjorts för ggenavgifter. .

* Driftsekonomiskt begrepp. Kontant netto av fiske minskat med värdemrnsknings— avdrag och avdrag för ökade levnadsomkostnader samt ökat med ersättning från arbetslöshetskassa och försäkringskassa. Avser att belysa resultatutvecklingcn för själva fisket. Resultatrcgleringspostcr har ej medtagits och avdrag har ej gjorts för egenavgifter.

Prop. 1989/90: 123 Underbilaga 2.2

• Sida 99
•  Original

resultatutvecklingen för själva fisket, visar för västkustens fiskare ett oför- ändrat och för syd- och ostkustens fiskare ett förbättrat resultat är 1988 jämfört med året innan.