om allmän fastighetstaxering uppdelad på skilda år för olika fastighetstyper m.m.
Regeringens proposition
1984/85: 222
om allmän fastighetstaxering uppdelad på skilda är för olika fastighetstyper m. m.:
beslutad den 30 maj 1985.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptacghs i bifogade utdrag av regeringsprotokotl.
På regerinrens vägnar
SVANTE LUNDKVIST
KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att den allmänna fastighetstaxeringen delas upp så att olika fastighetstyper blir föremål för allmän fastighetstaxering skilda år. Enligt förslaget skall. hyreshus-, industri-. exploaterings- och specialenheter taxeras år 1988, småhusenheter år 1990 och lantbruksenheter år 1992. Sedan sker taxering vartannat år i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år då en fastighet inte är föremål för allmän fastighetstaxering kan liksom f.n. särskild fastighetstaxering ske av fastigheten. Vidare föreslås att indelningen av taxeringsdistrikt vid den allmänna fastighetstaxeringen anpassas ull förslaget om uppdelad allmän fastighetsläxering. Även tidpunkter för fastighetstaxeringsnämndens och den lokala skattemyndighetens uppgifter vid den allmänna fastighetstaxeringen ändras i anledning av förslaget så att de blir desamma vid den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Detta gäller också tidpunkterna för att anföra besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering. I propositionen föreslås vidare en behörighet för ordförande i fastighetstaxeringsnämnd att ensam fatta beslut om taxering om avvikelse inte sker från deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren och taxering åsätts enligt utfärdade anvisningar för taxeringen, t.ex. om riktvärde. Det utställningsförfarande som ingick i förberedelsearbetet för 1981 års allmänna fastighetstaxering föreslås bli slopat.
1 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 222
r- Förslag till Lag 2 om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)
Härigenom föreskrivs I fråga om fastiehetstaxerineslagen (1979: 1152) dels ant 19 kap. 2 § skall upphöra att gälla. dets an kap. 7. $, 5 kap. + $, 16 kap. bf och 6 §5. 17 kap. 2 §, 20 kap. 7 11.14. 16-18. 21 och 22 §§. 21 kap. 3—6 och 10-88. 23 kap. I &, 28 kap. 5 7 7 &å. 29 kap. 25 § samt 31 kup. 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande bydetse Föreslagen lydelse
1 kap. 78! Allmän fasughetstaxering skall Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän ske varuinnat år enligt följande fastighetstaxering skall, om inte an- ordning. nat föranleds av föreskrifterna i 16 År 1988 och därefter vari sjätte kap.. gälla från ingången av det tax- år taxeras hyreshus-, industri-, exeringsår då allmän fastighetstaxe- ploaterings- och specialenheter. ring sker till ingången av det taxe- år 1990 och därefter vart sjätte år ringsår då allmän fastighetstaxering småhusenheter samt sker nästa gång (den löpande taxe- år 1992 och därefter vart sjätte år ringsperioden). lantbruksenheter. Beslut vid allmän fastighetstaxering skall. om inte annat föranleds av föreskrifterna i 16 kap., gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden).
3 kap.
48 Marknadsvärdet skall bestäm- Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genom- mas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året snittliga prisläget under andra året före det år då allmän fastighetstaxe- före det år då allmän fastighetstaxering sker. ring av taxeringsenheten sker.
! Senaste lydelse 1981: 1119. ? Senaste lydelse 198t: 1119.
[SE
Nuvarande Ivdelse Förostagen fvdelse
10 kap.
Särskild fastiehetstaxering skall Särskild fastishetstaxering skall verkställas de år då allmän fastig- verkställas varie år. Sådan taxering hersvaxering He äger rum. skall dock ej ske av taxeringsenhet
SOPL Haxeras Senom allmän fastic-
hotstaxering samma år.
a
Vid särskild fastighetstaxering fastställs nästföreg inde års taxering oförändrad om ny taxering enligt 2—5 §5 inte skall ske.
68 Taxering som avses i detta kapi- Taxering som avses i detta kapitel skall ske med hänsyn tll det all- tel skall ske med hänsyn till det all-
männa prisläge och de uppskatt- männa prisläge och de uppskatt-
ningsgrunder i övrigt som tilläm- ninesgrunder I övrigt som tilläm-
pats vid den närmast föregående pats vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen. allmänna fastighetstaxeringen av
samma slags taxeringsenhet.
Taxering som har åsatts enligt Taxering som har äsatts enligt
bestämmelserna i detta kapinel gäl- bestämmelserna i detta kapitel gäller från ingången av det taxeringsår ler från ingången av det taxeringsår då taxeringen åsatts, till ingången då taxeringen åsatts, till ingången av det taxeringsår då allmän fastig- av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller hetstaxering av taxeringsenheten ny taxering ånyo sker till följd av sker nästa gång eller ny taxering bestämmelserna i detta kapitel. ånyo sker till följd av bestämmelserna i detta kapitel.
17 kap.
Län indelas i fastighetstaxerings- Län indelas i fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhus-, distrikt. För hyreshusenheter får lantbruks-, hyreshus- och industri- särskild distriktsindelning ske. enheter. I distrikt för industrienheter taxeras även special- och ex-
ploateringsenheter. Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i första stycket hänföras
till annat fastighetstaxeringsdistrikt om det erfordras med hänsyn till behovet av lokalkännedom i nämnden eller eljest för taxeringsarbetet.
Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet, hänförs till sam-
ma fastighetstaxeringsdistrikt.
3 Senaste lydelse 1981: 1119.
+ Senaste lydelse 1981: 1119.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd. är fastighetstaxeringsnämnd bestutför med ordföranden ensam vid f. beslut som ei mnefattar prövning av ärendet t sak A 2. beslut om fördelning av taxeringsvärde enligt 15 8 3. beshn om rättelse av udigare 3. beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivicl. beslut. som till följd av skrivfel, räknefet eller annat sådant förbi- räknefel eller annat sådant förbiscende innehåller uppenbar orik- seende innehåller uppenbar oriktiehet. tighet 4. beslut om taxering utan avvikelse från allmän fastighetsdeklaration eller annan av ägaren till ledning för taxering uv fastigheten lämnad uppgift och taxeringen sker med direkt tillämpning av behörig myndighets anvisning för tuxeringen. 118 Fastighetstaxeringsnämnden Fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 31 junuari under skall senast den 37 maj under taxetaxeringsåret meddela beslut om ringsåret meddela beslut om taxetaxering av fastighet, som ingår i ring av fastighet, som ingår i disdistriktet. triktet.
14 § Lokal skattemyndighet skall se- Lokal skattemyndighet skall senast den /5 mars under taxerings- nast den 30 juni under taxeringsåret året underrätta ägare av fastighet underrätta ägare av fastighet om om 1. innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering, 2. att ägaren senast den 10 april 2. att ägaren senast den 31! augustill fastighetstaxeringsnämndens ti till fastighetstaxeringsnämndens ordförande får avge skriftliga erin- ordförande fär avge skriftliga erinringar mot beslutet, ringar mot beslutet, 3. att ny underrättelse kommer att sändas ut endast om ägaren har avgett erinringar mot beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar har avgetts, har beslutat åsätta annan taxering än som framgår av 11 § eller annars har frångått sådant beslut, 4. vad som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering. 5. innehållet i skiljaktig mening.
16 §
Fastighetstaxeringsnämnden Fastighetstaxeringsnämnden skall ompröva beslut när fastighets- skall ompröva beslut när fastighets-
Nuvarande Iydeise Föreslagen Ivdelse
ägaren avger: erinringar eller skäl ägaren äveer erinringar eller skäl annars föreligger. Fråga om nytt annars föreligger. Fråga om nytt beshu får inte prövas av nämnden beslut får inte prövas av nämnden efter den 5 maj under taxeringsåret. efter den 30 september under taxe-
ringsåret.
17 §
Fastiehetstaxeringsnämndens ur- Fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxering- bete beträffande fastighetstaxeringen skall vara avslutat senast den 5 en skall vara avslutat senast den 30 maj under taxeringsåret. september under taxeringsåret.
18 5.
Lokal skattemyndighet skall se- Lokal skattemyndighet skall senast den /5 juni under taxeringsåret näst den 31! oktober under till ägare av fastichet sända under- taxeringsäret till ägare av fastighet rättelse. om — fastighetstaxerings- sända underrättelse om fastighetsnämndens avgörande enligt 16 §. täxeringsnämndens avgörande en- Vidare skall lokal skattemyndighet ligt 16 §. Vidare skall lokal skattesenast samma dag sända underrät- myndighet senast samma dag sända telse till sökande som begärt fördel- underrättelse till sökande som bening av taxeringsvärdet enligt 15 §. gärt fördelning av taxeringsvärdet
enligt 15 8.
Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering samt om innehållet i skiljaktig mening.
Underrättelse skall sändas till Underrättelse skall sändas till ägare som före utgången av mars ägare som före utgången av juli måmånad under taxeringsåret inte er- nad under taxeringsåret inte erhållit
hållit underrättelse enligt 14 §. underrättelse enligt 14 8. Ägaren Ägaren skall senast den 25 april un- skall senast den 25 augusti under
der taxeringsåret anmäla att han taxeringsåret anmäla att han önskar önskar underrättelse om innehållet underrättelse om innehållet i beslut i beslut om fastighetstaxering. om fastighetstaxering.
21§
Stomme till fastighetslängd skall Stomme till fastighetslängd skall
under en tid av minst 10 dagar före under en tid av minst 10 dagar före
den 10 april hållas tillgänglig inom den 3/ augusti hållas tillgänglig
kommunen på lämplig expedition. inom kommunen på lämplig expedi- Lokal skattemyndighet skall senast tion. Lokal skattemyndighet skall den 15 mars utfärda kungörelse senast den 30 juni utfärda kungörelhärom. se härom.
22 CA kand
Fastighetslängden skall i bestyrkt Fastighetslängden skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst sex avskrift under en tid av minst sex veckor före den I5 augusti under veckor före den 15 december under taxeringsåret finnas offentligen taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommunen i den framlagd inom kommunen i den
Nuvarande lydelse Förestaxen hdelse
ordning som föreskrivs av rögering- ordning som föreskrivs av regermuen eller myndiehet som reecringen en cher myndighet som regeringen bestäniumer. bestämmer.
21 kap. Y 0 IN Besvär av ägare av fastichet skall Besvär av äcare av fasuehet skall
ha inkommit senast den 15 seprem- ha imkönnmit senast den /5 decem-
ber under laxerinesäret. ber under taxeringsåret.
4 sr Kommuns besvär skall anföras Kommuns besvär skall anföras före utgången av okiober månad före utgången av junuari året efter
under taxeringsåret. taxeringsäret.
”
iv Taxeringsintendent har rätt att Taxeningsintendent har rätt att anföra besvär intill utgången av no- anföra besvär intill utgången av maj
vember månad under taxeringsåret. året efter taxeringsåret. Han skall
Han skall inom samma tid ange yr- inom samma tid ange yrkanden och
kanden och grunder för bevärsta- grunder för besvärstalan, om inte lan, om inte med hänsyn till utred- med hänsyn till utredningens vidningens vidlyfughet eller andra syn- lyftighet eller andra synnerliga skäl nerliga skäl länsrätten medger an- länsrätten medger anstånd.
ständ.
6 85
Inkommer besvär från ägare av Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i 3 § angivna ti- fastighet efter den i 3 § angivna tiden men före utgången av novem- den men före utgången av maj året ber månad under taxeringsåret, får efter taxeringsåret, får länsrätten
länsrätten pröva besvären om taxe- pröva besvären om taxeringsintenringsintendenten helt eller delvis bi- denten hett eller delvis biträder be-
träder besvären i sak. svären i sak.
10 §?
Nämndeman som avses i 8§ Nämndeman som avses i 8§ utses för tiden från och med den 1 utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxe- juli det år, då allmän fastighetstaxe-
ring äger rum, till och med den 30 ring äger rum av hyreshus-, indujuni det år då sådan taxering sker stri-, exploaterings- och specialen-
nästa gång. heter, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
5 Senaste lydelse 1981: 280. 6 Senaste lydelse 1981: 280.
7 Senaste lydelse 1981: 280.
& Senaste lydelse 1981: 280. ? Senaste lydelse 1981: 1119.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ixdelse
Varderinesteknisk fedamot i fänsrätt föroranas av rexerineen för tid som sägs i första stycket. Avgår sådan person under den ud. för vilken han har blivit utsedd, får regeringen förordaa annan person för den ud som återstär.
23 kap.
ec
Har ägare av fastighet, som skall Har ägare av fastighet. som skall få underrättelse eniigt 20 kap. 18 5. få underrättelse enligt 20 kap. 18 §, inte fått sådan underrättelse senasi inte fått sådan underrättelse senast den /5 augusti under taxeringsåret, den i35 november under taxeringsfår ägaren unföra besvär intill ut- året. får ägaren anföra besvär intill gången av året efter taxeringsåret. utgången av året efter taxerings-
året.
Har underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 § haft felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter taxeringsåret.
28 kap.
5 &
Den särskilda = fastighetstaxe- Den särskilda = fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 15 ringsnämnden skall senast den 30 september under taxeringsåret om- september under taxeringsåret ompröva beslut när fastighetsägaren pröva beslut när fastighetsägaren avger erinringar eller skäl annars avger erinringar eller skäl annars föreligger. föreligger.
6 §!?
Den särskilda = fastighetstaxe- Den särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande ringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxeringen skall vara av- fastighetstaxeringen skall vara avslutat senast den /5 september un- slutat senast den 30 september under taxeringsåret. der taxeringsåret.
7 &!3
Den lokala skattemyndigheten Den iokala skattemyndigheten skall senast den 75 oktober under skall senast den 3/7 oktober under taxeringsåret till ägare av fastighet taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om den särskil- sända underrättelse om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens av- da fastighetstaxeringsnämndens avgörande enligt 5 §. Vidare skall den görande enligt 5 §. Vidare skall den lokala skattemyndigheten senast lokala skattemyndigheten senast samma dag sända underrättelse till samrna dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt I $. taxeringsvärdet enligt 1 §.
!9 Senaste lydelse 1981: 1119. !! Senaste lydelse 1981: 1119. !? Senaste lydelse 1981: 1119. !3 Senaste lydelse 1981: 1119.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den son vill överklaga föstighetstuxeringsnämndens beslut samt om innehållet i skiljaktig mening.
Underrättelse enhet första stycket skall vidare sändas till ägare som före utgången av juli månad under taxeringsåret ine har erhållit underrättelse enbet 4 § och som senast den 25 augusti under taxeringsäret anmält att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om fastighetstaxering.
ta NW ”” R =
[NS vr:
Besvär av ägare av fasughet skall Besvär av ägare av fastighet skall ha kommit in senast den 30 novem- ha kommit in senast den I5 december under taxeringsåret. ber under taxeringsåret.
Kommuns besvär skall ha kom- Kommuns besvär skall ha kommit in före den 15 januari året efter mit in före utgången av januari året taxeringsåret. efter taxeringsåret.
Besvär av taxeringsintendent Besvär av = taxeringsintendent skall ha kommit in senast den 15 skall ha kommit in före utgången av maj året efter taxeringsåret. Han maj året efter taxeringsäret. Han skall inom samma tid ha angivit yr- skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärsta- kanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utred- lan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra syn- ningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger an- nerliga skäl länsrätten medger anstånd, dock längst intill utgången stånd dock längst intill den 15 oktoav september månad samma år. ber samma år.
Kommer besvär från ägare in ef- Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket angivna ti- ter den I första stycket angivna tiden men före den 15 maj året efter den men före utgången av maj året taxeringsåret, får länsrätten pröva efter taxeringsåret, får länsrätten besvären om taxeringsintendenten pröva besvären om taxeringsintenhelt eller delvis biträder besvären : denten helt eller delvis biträder besak. svären I sak.
31 kap.
2 g!5
Har ägare av fastighet, som skall Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse enligt 28 kap. 7 §, få underrättelse enligt 28 kap. 78, inte fått sådan underrättelse senast inte fått sådan underrättelse senast den 30 oktober under taxeringsåret, den I35 november under taxeringsfår ägaren anföra besvär intill ut- året, får ägaren anföra besvär intill gången av året efter taxeringsåret. utgången av året efter taxerings-
året.
!t Senaste lydelse 1981: 1119. !5 Senaste lydelse 1981: 1119.
Har underrättelse som avses i 28 kap. 4 eller 7 § haft felaktigt innehåll.
fär ägaren anföra besvär före utgangen av femte året efter taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lägen enligt uppzitt
på den har utkommit från trycket i Svensk förtattningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fasughetstaxering år 1988.
. 10 Prop. 1984/85: 222
2 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1984:362) om tid för allmän fastig-
hetstaxering
Härigenom föreskrivs ati lagen (1984: 362) om ud för allmän fasughetstaxering skall upphöra att gälla två veckor efter den dag då lagen enlig: uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamting.
Prop, 1984/85: 222 H
Utdrac
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid receringssammanträde
[9985-05-30
Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande. och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Andersson, Boström. Bodström, Göransson, Duhl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om allmän fastighetstaxering upppdelad på skilda år för olika fastighetstyper m. m.
1¶Inledning
Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Den senaste allmänna
fastighetstaxeringen ägde rum år 1981. Nästa allmänna fastighetstaxering, som alltså skulle ske år 1986, har emellertid flyttats fram vid två tillfällen och skall ske år 1988 (prop. 1982/83: 157, SkU 50, rskr 366, SFS 1983:450 och prop. 1983/84: 193, SkU 48, rskr 361, SFS 1984: 362). De år då allmän
fastighetstaxering inte äger rum verkställs särskild fastighetstaxering. 1976 års fastighetstaxeringskommitté! (Fi 1976: 05) tillsattes år 1976 för att se över reglerna för fastighetstaxeringen. Kommittén fick år 1978 genom tilläggsdirektiv i uppgift att bl.a. överväga frågan om en rullande fastighetstaxering. Kommittén har tidigare överlämnat sex delbetänkanden, (SOU 1979: 32 och 33) Fastughetstaxering 81, (SOU 1979: 81) Fastighetstaxering 91 Industribyggnader, (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering, (DS B 1980:5) Villabeskattning 85, (Ds B
1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m.
och (Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering. Samtliga utom ett, (Ds B
1980: 4), har legat till grund för lagstiftning. Kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1984:37 och 38) Rullande
fastighetstaxering m.m. föreslagit bl.a. att det nuvarande systemet med
allmän och särskild fastighetstaxering ersätts med en rullande fastighets-
taxering. Sammanfattningen av och lagförslagen i betänkandet bör fogas
till protokollet I detta ärende som bilaga I resp. 2.
! Regeringsrådet Ulla Wadell, ordförande, fastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, skattedirektören Lars Malmberg, kommunalrådet Birgitta Nådell samt riksdagsledamoten Börje Stensson.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över Femissinstanserna och en sammanställning av remissytträndena bör fogas utt protokollet som bilaga 3.
La Föredragandens överväganden
[AS] A+ Allmänna synpunkter
Fastighetstaxeringssystemet har sedan länge byggt på principen att ny taxering av alla fastigheter i landet skall ske med vissa intervaller, f.n. vart femte år (allmän fastichetstaxering). Under åren mellan de allmänna fastiehetlstaxeringarna sker ny taxering vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Sådan taxering sker om fastigheten faktiskt eller till användningen ändrats uvse värt.
Den senaste allmänna fastighetstaxeringen skedde år 1981. Enligt nuvarande bestämmelser skall nästa allmänna fåstighetstaxering äga rum år 1988. De mycket omfattunde förberedelser som krävs hos främst riksskatteverket och läntmäteriverket men också hos flera andra myndigheter för att kunna genomföra en allmän fastighetstaxering med nuvarande utformning måste påbörjas snarast. Det är därför viktigt att ta ställning till om en allmän fastighetstaxering enligt nuvarande regler skall genomföras år 1988.
Erfarenheterna av den senaste allmänna fastighetstaxeningen visar att bl. a. skatteförvaltningen utsattes för en mycket hård arbetsbelastning och en administrativt mycket svårhanterlig arbetssituation. Inför varje allmän fastighetstaxering måste det skapas en ny organisation. Beskattningsmyndigheternas organisation är inte anpassad för en så stor och omfattande extra arbetsuppgift som en allmän fastighetstaxering innebär. De lokala skattemyndigheterna var vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen i stör utsträckning tvungna att anställa extra personal. Även för taxeringsnämnderna innebar det koncentrerade arbetet med den stora mängden ärenden stora problem. Jag anser det därför vara mycket värdefullt att finna en modell att fördela arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen över tiden.
Fastighetstaxeringskommittén har i sitt slutbetänkande föreslagit att fastighetstaxeringen fördelas jämnare över åren på så sätt att skilda fastighetstyper taxeras olika år. Jag tycker liksom majoriteten av remissinstanserna att ett sådant system har många fördelar framför det nuvarande. Ett införande av ett sådant system skulle eliminera flera av de nackdelar som är förenade med nuvarande system.
Kommittén har i betänkandet, förutom förslaget till fördelning över tiden av den allmänna fastighetstaxeringen, även lämnat förslag i flera andra avseenden. Kommittén har således föreslagit att en s.k. rullande fastighetstaxering införs. Ett rullande fastighetstaxeringssystem enligt kommitténs förslag bygger på tre parallella förfaranden — avstämning,
omtaxering och omräkning — och skulle innebära att fastigheternas taxe-
ringsvärden battre än f.n. skulle följa den aktuella marknadsnivån. Kommitten har vidare föreslagit omfattande ändringar i bl.a. tuxeringsförfarandet och tuxeringsorganisationen. Således skall tuxeringsarbetet överföras från 1axeringsnämnderna tll de lokala skattemyndigheterna.
Som jar nämnt bör de myndigheter som inom kort måste börja förberedelserna för nästa allmänna fastighetstaxering år 1988 få ett besked om och i vilken mån en allmän fasuighetstaxering skali ske detta är. Jag anser det därför varu nödvändigt att nu ta upp denna fråga. Även vissa andra frågor
som bör regleras redan nu kommer jug att behandla i det följande. Däremot är jug inte f.n. beredd att tå ställning tll flera av de förslag som kommittén
lämnat. Hit hör bl.a. frågan om s.k. omräkning av tuxeringsvärdena med index till en aktuell marknadsvärdenivå. Denna fråga liksom en del andra kräver ytterligare överväganden innan ställning kan tas till dem. I dessa
överväganden ingår också resultatet av bostadskommitténs (Bo 1982:02)
arbete och en av riksdagen tidigare begärd allmän och förutsättningslös översyn av fastighetstaxeringen (SkU 1981/82:39, rskr 179).
2.2 Uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda år för olika fastighetstyper
Mitt förslag: Den allmänna fastighetstaxeringen görs i tre omgångar under en sexårig omloppstid. Fastighetsbeståndet indelas i tre grupper
som taxeras skilda år. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaterings-
och specialenheter taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbruksenheter. Vartannat år sker sedan taxering i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år då en fastighetstyp inte är föremål för allmän fastighetstaxering skall liksom f.n. särskild fastighetstaxering äga rum
av den fastighetstypen.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår i denna fråga att den allmänna
fastighetstaxeringen skall ersättas med en avstämning. Denna innebär att
varje taxeringsenhet stäms av vart åttonde år. Fastighetsbeståndet skall
indelas i fyra grupper som avstäms enligt följande ordning år I hyreshus- och industrienheter
år 3 småhusenheter år 5 lantbruksenheter
är 7 exploaterings- och specialenheter
osv. vartannat år i samma följd.
Kommittén föreslår som alternativ att taxering skall ske med en sexårig omloppstid, varvid exploaterings- och specialenheter också skall taxeras
år 1..
Remissinstanserna: Remissinstanserna pekar 1 allmänhet på de problem som 1981 års allmänna fastighetstaxering innebar för berörda myndigheter. Flertalet remissinstanser tillstyrker att avstämning sker vart åttonde är för varje taxeringsenhet. Några förordar emellertid kortare intervall metan avstämningarna. Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker att avstämning skor kategorivis på sätt kommittén föreslagit. Några remissinstanser förordar en annan turordning för avstämningen. Bl.a. förestås att småhus skill avstämmas vid första tillfället samt att exploaterings- och specialenheter skall avstämmas tillsammans med hyres- och industrienheter.
Skälen för mitt förslag: Det nuvarande systemet med en allmän fastighetstaxering vart femte år av samtliga fastighetstyper har, som kommittén och många remissinstanser framhållit, medfört stora problem. Det har alltid varit nödvändigt att sätta upp en särskild organisation för de allmänna fastighelstaxeringarna. Den ordinarie skatteadministrationen inrymmer inte några tjänster som är avsedda för den allmänna fastighetstaxeringen. Det är nära 3 miljoner taxeringsärenden som skall behandlas samtidigt. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering krävdes det över 2 500 fastighetstaxeringsnämnder som under en kort tid skulle hantera och besluta i dessa ärenden. Därför var det nödvändigt att rekrytera och utbilda en stor mängd tjänstemän och nämndledamöter. Den administrativt mycket svårhanterliga arbetssituation som bl.a. skattemyndigheterna kommer i och den hårda belastning som de utsätts för vid de allmänna fastighetstaxeringarna är enligt min mening mycket otillfredsställande. Genom den förhållandevis långa tidsperiod som har förflutit mellan de allmänna fastighetstaxeringarna har det normalt inte varit möjligt att ta i anspråk personal med erfaranhet av och kunskaper i fastighetstaxering vilket förstärkt utbildningsbehovet. En fördelning av fastighetstaxeringen över tiden är därför mycket angelägen. Den medför att skatteadministrationen får en lugnare och jämnare arbetsrytm. Genom en sådan uppdelning kan funktionärerna koncentrera sig på någon eller några typer av taxeringsenheter. Härigenom bör kvaliteten på arbetet kunna hållas på hög nivå.
En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda tillfällen samtidigt som man varje år har särskild fastighetstaxering av de fastigheter som det året inte är föremål för allmän fastighetstaxering öppnar också vissa möjligheter att bättre än f.n. kunna ha en fast organisation för fastighetstaxeringen. Enligt min mening vore en sådan utveckling mycket värdefull. En sådan organisation innebär också ökade möjligheter att låta tjänstemän biträda taxeringsnämnderna med granskning av deklarationerna. Den närmare omfattningen härav får bedömas under det kommande förberedelsearbetet. Jag återkommer i ett senare sammanhang till dessa frågor.
Jag anser att det är mycket angeläget att den allmänna fastighetstaxe-
ringen inte skluts upp ytterligare utan att de ställningstaganden sker som
behövs för att påbörja arbetet inför 1988 års fusughetstuxering.
Vid 1981 års allmänna fasvighetstaxermeg fanns drygt 2.6 miltoner skattepliktiga taxeringsenhbeter. Härav utgjorde nästan 102000 hyreshusenheter, 68 000 indusitnenheter, 4600 exploateringsenheter, drygt 2.1 miljoner små-
husenheter och ca 339 000 tuxeringsenheter med beskattningsnuturen jordbruksfasughet varav de flesta utgör läntbruksenheter. Antalet taxeringsen-
heter som var undantagna från skatteplikt uppgick till ca 97 000.
Enligt min mening bör uppdelningen av den allmänna fastghetstaxering-
en ske så att en så jämn fördelning av arbetsbördan uppnås som möjligt.
Kommittén har föreslagit att hyreshus- och industrienheter taxeras i första
omgången. Som skäl härför har anförts att den gruppen torde vara den
minst betungande. Kommittén har anse det lämpligt att underlätta övergången till ett nytt system genom att inte börja med t.ex. småhus. som är den mest arbetskrävande gruppen. Jag ansluter mig till kommitténs syn-
punkter.
Också andra skäl talar för att inleda förfarandet med hyreshus och industrienheter. Som kommittén har förutsatt är det naturligt att inför en allmän fastighetstaxering av en viss kategori fastigheter särskilt överväga
för denna. Kommittén har lämnat förslag och synpunkter i vissa sådana frågor. I fråga om hyreshus och industrier är det i huvudsak fråga om mera
tekniska ändringar som inte kräver något ytterligare utredningsarbete. De värderingsregler som skall tillämpas vid 1988 års fastighetstaxering bör i allt väsentligt ha beslutats före utgången av innevarande år. Eftersom ställningstaganden rörande värderingsreglerna för småhus lämpligen bör
avvakta det resultat som bostadskommitténs arbete leder till och även
ytterligare utredningsarbete kan behövas, bör taxeringen av småhus lämp-
ligen inte ske förrän senare än år 1988. I sammanhanget kan också nämnas
att enligt tillgänglig statistik är det i första hand för hyreshusen som
marknadsvärdet har stigit från den nivå som låg till grund för 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Jag ansluter mig därför till förslaget att börja med hyreshus- och industrienheter. Jag anser emellertid att en omloppstid på åtta år är alltför lång. En
kortare omloppstid bör därför väljas. Jag anser att vid första tillfället, år
1988, taxering kan ske även av exploaterings- och specialenheter. Arbets-
bördan skulle nämligen inte öka nämnvärt. En sådan lösning överensstäm-
mer med kommitténs alternativa förslag.
Som andra grupp med taxering år 1990 bör som kommittén föreslagit följa småhusenheterna. Jag anser det inte vara lämpligt att göra en uppdel-
ning av småhusenheterna så att de taxeras skilda år. Jag följer även i detta
avseende kommitténs förslag.
Kommittén har som tredje grupp att taxeras föreslagit lantbruksenheter. Jag delar Kommitténs uppfattning. Lanbruksenheterna bör således taxeras
år 1992.
Jag anser att taxeringen liksom f.n. bör ske med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före tuxeringsäret. Det innebär att, när taxeringarna nu delas upp på skilda är för olika grupper av fastigheter, täxeringarna inte baserar sig på samma värdetidpunkt. Detta är en effekt av förslaget som dock är nödvändig. Om man 1 framtiden kommer att införa en fullständig rullande fasvighetstaxering enligt kommitténs förslag med omräkningAndexering av taxeringsvärdena mettan de allmänna fastigheterna på grund av värdeförändringar blir effekten mycket mindre. Liksom f.n. bör särskild fastiehetstaxering äga rum de är då allmän fastighetstaxering inte sker av en fastighetstyp. Vad jag nu anfört föranleder ändringar i It kap. 7 §. 5 kap. 4 § samt 16 kap. I och 6 §8 fastighetstaxeringslagen (1979: 1152). FTL. Enligt lagen (1984: 362) om tid för allmän fastighetstaxering skall nästa allmänna fastighetstaxering äga rum år 1988. Den särskilda lagen om tid för nästa allmänna fastighetstaxering bör därför upphöra att gälla.
2.3 Taxeringsarbetet vid allmän fastighetstaxering m. m.
Mitt förslag: Tidsfristerna för beslut om taxering, omprövning och taxeringsarbetets avslutande, som nu är olika för allmän och särskild
fastighetstaxering, samordnas för att lösa de problem som annars skulle
uppkomma, t.ex. vid tvekan om vilken kategori en nybildad fastighet
tillhör. Motsvarande gäller andra tidsfrister, t. ex. för besvär. Vidare föreslås att nämndeman och värderingsteknisk ledamot i läns-
rätt skall utses fr.o.m. den 1 juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshusenheter t. 0. m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att vid dess motsvarighet till
allmän fastighetstaxering, avstämning, den lokala skattemyndighetens
grundbeslut fattas senast den 15 maj under taxeringsåret och att dess omprövade beslut fattas senast den 15 september under taxeringsåret.
Förslaget innebär en samordning med tiderna för motsvarigheten till sär-
skild fastighetstaxering, omtaxering.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat de
frågor som mitt förslag behandlar.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att den allmänna fastig-
hetstaxeringen skall ske kategorivis under skilda år. Under ett år då en viss
typ av fastigheter är föremål för allmän fastighetstaxering skall särskild
fastighetstaxering äga rum för övriga typer av fastigheter. Tidpunkterna
för taxeringsnämnderna vid den allmänna och den särskilda fastighetstaxe-
ringen är f.n. inte samma. Vid allmän fastighetstaxering skall nämndens heslut vara fattat senast den 31 januar: under taxeripgsäret. Nämnden kan emellertid ompröva sttt beslut, Detta skall dock vara gjort senast den 5 maj samma år då nämndens arbete också skal) vara avstutat. Vid den särskiida fastiehetstaxeringen skall nämndens beshn vara fattat senast den 31 maj under taxeringsäret och det omprövade beslutet vara fattat och nämndens arbete vara avslutat senast den 15 september under året. I den föreslagna
ordningen för fastighetstaxering kan den situationen uppkomma att en
fastighet som först ansetts böra vara föremal för särskild fastighetstaxering
befinns skola taxeras vid den allmänna fastichetstaxeringen t stället. Det omvända förhållandet kan också förekomma. I dessa fall är det nödvändigt
att ett'överlämnande tull den rätta nämnden kan ske. För detta krävs att
tidpunkterna för de båda nämndernas arbete synkroniseras. Jag föreslår att
så sker. Därvid bör lämpligen tidpunkterna för den allmänna fastighets-
taxeringsnämnden i huvudsak anknyta till udpunkterna för den särskilda
fastighetstaåxeringsnämnden. Ett annat mycket väsentligt skäl för detta är
att taxeringsnämnden vid den allmänna fastighetstaxeringen därigenom får
sin arbetsperiod förlängd med drygt fyra månader. Detta kan ytterligare minska arbetsbelastningen på nämnderna och höja kvaliteten på taxeringen. Vad jag nu föreslagit medför att även andra tidpunkter vid den all-
männa fastighetstaxeringen bör flyttas framåt. Således bör tidpunkterna
för lokal skattemyndighets meddelande till ägarna om det första beslutet om taxering flyttas från den 15 mars till den 30 juni. Ägaren får f. n. senast den I0 april vid allmän fastghetstaxering och senast den 31 augusti vid särskild fastighetstaxering lämna skriftliga erinringar till nämnden över det
första beshnret. Tidpunkten vid allmän fastighetstaxering bör flyttas fram till den 31 augusti. En sådan framflyttning av tidpunkten vid allmän fastig-
hetstaxering till vad som gäller vid särskild fastighetstaxering skulle innebära att tiden för nämndens arbete med att ompröva beslut vid allmän fastighetstaxering skulle minska till endast 15 dagar. Denna tid är emellertid allför kort. Jag föreslår därför att nämndens arbetsperiod förlängs till en månad och således slutar den 30 september. Samma ändring bör göras fråga om särskild fastighetstaxering. Tidpunkterna för när lokal skatte-
myndighet senast skall underrätta ägare om nämndens omprövade beslut
är vid allmän fastighetstaxering den 15 juni och vid särskild fastighetstaxering den 15 oktober. Dessa tidpunkter bör också samordnas och på grund av förlängningen av nämndens arbetsperiod flyttas framåt till den 31 oktober. Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen. Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom. Dessa tidpunkter bör flyttas till den 31 augusti resp. den 30 juni. Avskrift av fastighetslängden skall under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti finnas offentligen
framlagd inom kommunen. Jag föreslår att datumet den 15 augusti ändras
till den 15 december. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
Enligt nuvarande bestämmelser skall besvär över allmän fastighetstaxeringsnämnds beslut ha inkommit senast den 15 september under taxeringsäret från ägaren. före utgången av oktober från kommun och före utgängen av november månad från taxenmnesintendent. Har besvär från ägaren inkommit före utgången av november får länsrätten pröva besvåren om intendenten helt eller delvis bifaller besvären. Tidpunkierna bör anpassas till förslaget att flytta de tidigare nämnda tidpunkterna. De kan då lämpligen I princip anpassas till vad som gäller vid besvär över beslut av särskild fastighetstaxeringsnämnd. Emellertid har jag nyss föreslagit att nämndens arbetsperiod förlängs med 15 dagar. Tidpunkterna för ati anföra besvär bör därför framflyttas i motsvarande grad. Således bör ägaren få anföra besvär senast den 15 december, kommunen före utgången av januari året efter taxeringsåret och intendenten före utgången av maj året efter taxeringsåret. Den särskilda besvärsmöjligheten om intendenten tillstyrker bör flyttas till före utgången av maj året efter taxeringsåret.
Nämndeman och värderingsteknisk ledamot i länsrätt utses för tiden fr.o.m. den I juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. En anpassning till den nya ordningen bör ske på så sätt att dessa utses fr. o. m. den I juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshus-, industri-, exploateringsoch specialenheter t. o. m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
Vad jag nu anfört föranleder ändringar i 20 kap. 11, 14, 16-18, 21 och 22 §§, 21 kap. 3—6 och 10 §§, 28 kap. 5—7 §§ samt 29 kap. 2 & FTL. Om ägare, som skall få underrättelse om omprövning av beslut, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under taxeringsåret, får han anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. Förfarande- och övriga besvärsregler har föreslagits bli ändrade så att de blir samma vid den allmänna som vid den särskilda fastighetstaxeringen. Så bör även ske i detta fall. Jag har emellertid tidigare föreslagit att lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse om nämnds omprövade beslut skall flyttas fram till den 31 oktober vid både allmän och särskild fastighetstaxering. På grund härav bör datumet då ägaren senast skall ha fått underrättelse flyttas till den 15 november. 23 kap. I $ och 31 kap. 2 & FTL bör ändras i enlighet härmed.
2.4 Beslutsförfarandet
Mitt förslag: Rätten för ordföranden att fatta beslut ensam utvidgas till att avse även sådana fall då avvikelse inte sker från deklaration eller annan uppgift som lämnats av ägaren av fastigheten och taxering sker med direkt tillämpning av behörig myndighets anvisningar.
Prop. 1984/85: 222 | 19
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en helt nytt system för beslutsförfarandet vid fastigchetstaxeringen. Således skull de lokala skattemyndigheterna I stället som f.n. fastichetstaxeringsnämnden fatta heslut om taxerineen. Fastighetstaxeningsnämnderna skall i huvudsak endast pröva de ärenden där den lokala skattemyndigheten och ägaren inte är överens.
Remissinstanserna: Några remissinstanser tillstyrker att taxeringsarbetet sköts av tjänstemän hos lokal skattemyndighet medan andra anför att tjänstemannataxering medför att den lokalkännedom en nämnd har då går förlorad.
Skälen för mitt förslag: Kommitténs förslag skall ses mot bakgrund av att skatteförenklinuskommitten (B 1982: 03) överväger en omläggning av taxeringsförfarandet i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen på så sätt att lokal skattemyndighet skall ta över taxeringsarbetet från taxeringsnämnden. Jag anser att den av fastighetstaxeringskommittén föreslagna omläggningen av taxermgsarbetet har alltför nära samband med denna fråga för att nu läggas till grund för lagstiftning. Enligt min mening bör skatteförenklingskommitténs förslag i dessa frågor avvaktas innan ställning tas till hur taxeringsarbetet vid fastighetstaxeringen skall ske i framtiden. Jag är därför inte f.n. beredd att ansluta mig till fastighetstaxeringskommitténs förslag.
Kommittén har på grund av sitt förslag att lokal skattemyndighet skall ha hand om taxeringen inte haft anledning att särskilt pröva frågan om en utvidgning av rätten för taxeringsnämndens ordförande att fatta beslut ensam. Förslaget till omläggning av taxeringsarbetet till lokal skattemyndighet innebär emellertid att ärenden hos lokal skattemyndighet prövas av en tjänsteman som ensam fattar beslut om taxeringen.
Enligt nuvarande bestämmelser finns det möjlighet för ordföranden i en fastighetstaxeringsnämnd att ensam fatta beslut i vissa frågor. Så är fallet i fråga om beslut som inte innefattar prövning av ärendet i sak, beslut om fördelning av taxeringsvärde i vissa fall och beslut om rättelse av tidigare beslut som innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende. Detta gäller, om det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd. Det skulle kunna innebära en stor minskning av taxeringsnämndernas arbetsbörda om denna möjlighet kunde utvidgas. Ett krav för en utvidgning måste emellertid vara att den deklarationsskyldiges berättigade krav på en noggrann och rättvis behandling av deklarationen kan upprätthållas. Vid inkomsttaxeringen finns en motsvarande bestämmelse om rätt för ordförande i inkomsttaxeringsnämnd att fatta beslut ensam (63 § taxeringslagen [1956: 623]). Behörigheten vid inkomsttaxeringen är emellertid större än vid fastighetstaxeringen. Således får ordföranden vid inkomsttaxeringen ensam fatta beslut om taxering, om avvikelse inte görs från självdeklara-
uion eler annan uppgift som lämnats av den skattskyldige till ledning för egen taxering. Vidare får ordföranden vid inkomsttaxeringen fatta beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan uppgift som lämnats av den skattskyldige ull ledning för egen taxering. om avvikelsen uppgår ull högst 2500 kr. tuxerad inkomst. Omständieheterna vid fastghetstaxerimgen och inkomsttaxerinven är emelicrud inte helt jämförbara. Vid inkomsttaxeringen har den skatiskyldi-
ge lämnat vissa uppgifter i krontal som direkt ligger till grund för taxeringen. Hråga om fastighetstaxeringen hur den uppgiftsskyldige i stället lämnat uppgifter om fastigheten, t.ex. om storlek, som sedan måste omsättas av
nämnden enligt vissa tabeller till ett taxeringsvärde. Det är därför inte lika
enkelt för uppgiftslämnare att vid fastighetstaxeringen avgöra på vilka
grunder nämnden fattat sitt beslut. Bl.a. i anledning härav har vid fastig-
hetstaxeringen införts mycket vittgående beslutsredovisning (20 kap. 12 8
FTL). Mot den bakgrunden anser jag att en utvidgad rätt bör kunna införas för ordföranden i en fastighetstaxeringsnämnd att fatta beslut ensam. Den bör utformas så att ordföranden fär fatta beslut ensam om inte avvikelse sker från deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren. Detta
stämmer överens med motsvarande bestämmelse vid inkomsttaxeringen. Emellertid bör även krävas att taxering sker med direkt tillämpning av de anvisningar för taxeringen som utfärdats av behörig myndighet. Liknande uttryckssätt finns tidigare i FTL (23 kap. 2 §). Där sägs att besvär i särskild
ordning får anföras om förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i
mål om fastighetstaxering, har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde för visst värdeområde och besvären rör fastighet inom samma
värdeområde. Jag vill emellertid nämna att, om ägaren har lämnat upp-
gifter som kan föranleda att ett värde som bestämts med ledning av riktvärden skall justeras (justering för säregna förhållanden, 7 kap. 5 &
FTL), skal! sådan särskild anledning anses föreligga att taxeringen prövas av fullsutten nämnd. Om nämnden har att ompröva ett tidigare fattat beslut bör i regel det omprövade beslutet fattas av fullsutten nämnd. Beslut bör i
sådant fall fattas av ordföranden ensam endast när det innebär en rättelse av enklare beskaffenhet t.ex. när beslutet blivit uppenbart oriktigt på grund av förbiseende eller missförstånd.
En bestämmelse med det innehåll jag nu redovisat bör införas 20 kap.
7 § FTL.
2.5¶Indelningen i taxeringsdistrikt
Mitt förslag: Nuvarande system för indelning i taxeringsdistrikt bibehålls bortsett från en ändring som innebär att länet skall indelas i
taxeringsdistrikt endast för det eller de slag av taxeringsenheter som är föremål för allmän fastighetstaxering det aktuella året. De år då hyres-
hus-, industri-. explouterings- och specialenheter skall taxeras skall det
finnas möjlighet att bilda särskilda distrikt för taxering av hyreshusen-
heter.
Den nuvarande ordningen för indelning i taxerinesdistrikt av industrienheter med vatten- och värmekraftanläggningar behålls. |
Kommitténs förslag: Kommittén, som föreslär en grundläggande nv ord-
ning för fastichetstaxering. s.k. rullande taxering, föreslår att lokala taxeringsdistrikt bildas för i huvudsak småhusenheter och gemensamma distrikt för övriga slag av taxeringsenheter. Lokalt distrikt skall utgöras av
kommun, del av kommun eller flera kommuner som är belägna inom
samma fögderi. Gemensamt distrikt skall-omfatta hela länet eller ett eller
flera fögderier inom länet.
Kommittén föreslår även att det skall. finnas ett för riket gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt och nämnd för industrienheter med vatten- och värmekraftanläggningar.
Remissinstanserna: Många remissinstanser har invändningar mot kommitténs förslag. Kritik har riktats mot förslaget att ha kategorinämnder. Förslag har bl.a. framförts att det endast skall finnas en typ av nämnder som
taxerar alla slags fastigheter inom ett visst geografiskt område inom länet.
De remissinstanser som yttrat sig i fråga om distriktsindelning av vattenoch värmekraftanläggningar har i allmänhet ingen erinran mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering skulle
länen delas in i fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhus-, hyres-
hus-, lantbruks- och industrienheter, dvs. distrikt för kategorinämnder.
Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall ett distrikt avse ett geogra-
fiskt område i länet. |
Kommittén har föreslagit omfattande förändringar av taxeringsorganisationen. Bl.a. har föreslagits att lokal skattemyndighet skall ombesörja taxeringsarbetet och på så vis överta en stor del av taxeringsnämndernas arbete. Nämndens arbete skulle bestå i att överpröva detta beslut vid bl. a. överklagande av skattemyndighetens beslut och även i att ompröva sina egna beslut.
Kommitténs förslag utgår således från andra förutsättningar än de som
nu föreligger i anledning av mina ställningstaganden i övrigt. De ändringar
som jag har föreslagit är partiella och av mindre omfattande natur än de som kommittén föreslår. Indelning i distrikt bör därför anpassas till mina förslag i övrigt. Jag har föreslagit att den allmänna fastighetstaxeringen skall delas upp på en period av sex år, varvid vissa slag av taxeringsen-
heter taxeras vartannat år. Varje år skall dessutom särskild fastighetstaxe-
ring äga rum av de taxeringsenheter som det året inte är föremål för allmän
fasughetstaxering. Jag anser att man bör välja ett system för distriktsindelning där man kan ta hänsyn till den varierande sammansättningen av
fastighetsbestånder och de andra särskiljande förhållanden som råder mel-
Jan fåren. Vidare bör distriktsindelningen på ett smidigt sätt kunna anpassas till skiftningarna i arbetsmängd som kan uppkomma vid de olika allmänna fastighetstaxeringarna. Jag anser att nuvarande svstem för indelning i distrikt ger dessa möjligheter. Jag föreslår därför aut dessa behålls i
huvudsak. Emellertid bör bestämmelserna anpassas till förslaget att allmän
fastighetstaxering skall ske ett visst är av visst slag av taxeringsenhet. Det
år då taxering skall ske av såväl hyreshusenheter som industri-, exploate-
rings- och specialenheter bör finnas en möjlighet att bilda ett särskilt taxeringsdistrikt för hyreshusenheter. Liksom f. n. kan industri-, exploate-
rings- och specialenheter ingå i eu gemensamt distrikt. I övrigt bör nuvarande bestämmelser om indelning i distrikt vid allmän och särskild fastig-
hetstaxering behållas. Vad jag nu sagt föranleder ändring i 17 kap. 2§ FTL.
Som kommittén framhållit har taxeringen av vatten- och värmekraftver-
ken i stort gårt bra. Det förekommer emellertid enligt kommittén ojämnheter och skilda bedömningar inom olika delar av landet i väsentliga frågor. Kommittén har bl. a. mot bakgrund härav föreslagit att ett för riket
gemensamt distrikt skall inrättas i fråga om denna kategori och att den skall taxeras av en för riket gemensam nämnd. Enligt min mening skulle
visserligen en för riket gemensam nämnd kunna i viss mån underlätta strävandena att uppnå en mer likformig taxering än vid föregående all-
männa fastighetstaxering. Detwa kan emellertid uppnås även med nuvaran-
de indelningsgrunder. I fråga om dessa fastigheter gjordes inför 1981 års
allmänna fastighetstaxering väsentliga ändringar i värderingsmodellen. Jag
är övertygad om att lärdomar har vunnits av den tidigare taxeringen så att taxeringarna vid nästa tillfälle kommer att bli mer tillfredsställande. Sär-
skilda utbildningsinsatser kan behövas och konsulenternas arbetsmöjligheter förbättras. Jag anser således inte skäl föreligga att föreslå någon ändring av bestämmelserna I detta avseende.
2.6¶Utställningsförfarande
Mitt förslag: Det utställningsförfarande som ingick i förberedelserna för
1981 års allmänna fastighetstaxering skall slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget delas I allmänhet av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan.
Prop. 1984/85: 222 [NE '
Skälen för mitt förslag: Till 1981 års allmänna fastighetstaxering infördes en
bestämmelse att de förslag till riktvärdekarior för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus som tagits fram av on arbetsgrupp skutte ställas ut för allmänheten under två veckor. Detta avsågs ingå som ett viktigt moment
för allmänhetens medverkan i förberedelsearbeter. Utstäliningsförfarandet
har emellertid utsatts för kriuk. Riksskatteverket hade en projektgrupp
som följde upp 1981 års allmänna fasughetstaxering. Projektgruppen anförde sammanfattningsvis utt det tillämpade utställninesförfarandet enbart
kunde vara riktat till personer med kunskap i fastighetsvärdering och/eller fastighetstaxering. t.ex. intresseorganisationer. Resultatet av utställningen betecknades som otillfredsställande och man tryckte på det nödvändiga fatt ett utställningsförfarande måste vara mycket lättillgängligare.
Aven justiticombudsmannen har i sitt beslut 1983 5: 1 lämnat likartade uppgifter och synpunkter på utställningen.
Jag delar kommitténs uppfattning att utställningsförfarandet kan slopas. Det var dels mycket kostnadskrävande, drygt tre miljoner kr., och dels
lämnade allmänheten ytterst få synpunkter. Jag anser liksom kommittén
att allmänhetens medverkan kan ske i andra former. Det kan lämpligen ske genom informationsbroschyrer, överläggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare, informationsmöten m. m. Det bör ankomma
på i första hand riksskatteverket att svara för att information lämnas till
och synpunkter inhämtas från allmänheten. Lagregler om detta behövs inte. Förslaget medför att 19 kap. 4 & FTL bör upphöra att gälla.
2.7 Administrativa konsekvenser
Som jag tidigare anfört har det nuvarande systemet med allmän fastig-
hetstaxering vart femte år medfört en hård beslastning för de berörda
myndigheterna. Kostnaderna för genomförandet har varit avsevärda. Den totala kostnaden för 1981 års allmänna fastighetstaxering uppgick till drygt 320 milj. kr. räknat i 1983 års prisnivå. Den genomsnittliga årliga kostnaden uppgick därvid till 155 milj. kr.
Fastighetstaxeringskommittén har i sitt förslag till rullande fastighetstaxering beräknat de årliga kostnaderna till 77 milj. kr.
Kommittén föreslår bl. a. att all deklarationsgranskning skall utföras av tjänstemän. Enligt kommitténs beräkningar erfordras för detta arbete 200
handläggare vid de lokala skattemyndigheterna. En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda tillfällen
öppnar som jag tidigare nämnt vissa möjligheter att bättre än f. n. kunna ha en fast organisation för fastighetstaxeringen. Jag har tidigare förklarat att
detta förbättrar förutsättningarna för en utvidgning av tjänstemannagranskningen, men är inte beredd att f.n. ta närmare ställning i dessa frågor. Av min tidigare redogörelse framgår att mina förslag avviker från de
förslag som fastighetstaxeringskommittén har presenterat i suttit slutbetänkande. Kommitténs kostnadsberäkningar är därför inte direkt applicerbara på mina förslag. Kostnadsetfekterna och frågan om tjänstemannagranskning behöver utredas och analyseras närmare. Regeringen har nyligen gett riksskatteverket i uppdrag att utreda de administrativa effekterna för skatteförvaltningen ill följd av förslagen om förenklad srälvdeklaration. Uppdraget skall redovisas den [5 september 19835. De tova effekterna av dels ctt nytt system för fastighetstaxering och dels förenklad löntagarbeskuttning bör prövas I ett sammanhang. Jag räknar med att kunna återkomma till dessa frågor i samband med budgetpropositionen 1986. De berörda myndicheterna behöver emellerud påbörja visst förberedelsearbete dessförinnan. För riksskatteverkets del kan kostnaderna under budgetåret 1985/86 uppskattas till ca 5,5 milj. kr. avseende framför allt förberedelsearbete av datateknisk art. För lantmäterimyndigheterna beräknas kostnaderna för förberedelsearbetetr under samma budgetår uppgå till ca 5 milj. kr. Regeringen kan vid behov komma att medge att dessa myndigheters anslag merbelastas under budgetåret 1985/86.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till 1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), 2. lag om upphävande av lagen (1984:362) om tid för allmän fastighetstaxering. Med hänsyn till lagförslagens okomplicerade karaktär anser jag att lagrådets yttrande över förslagen inte behöver inhämtas.
4¶Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) I kap. 7§8 Allmän fastighetstaxering skall ske av varje fastighet vart sjätte år i viss turordning. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheter taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbruksenheter. Bestämmelser om indelning i taxeringsenheter finns i 4 kap. 5 § FTL. Beslut som fattas vid allmän fastighetstaxering skall gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker av taxeringsenheten till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång av taxeringsenheten, om inte ny taxering sker dessförinnan enligt bestämmelserna i 16 kap.
= ” Prop. 1984/85: 222 25
Av 16 kap. I & framgår att särskild faästighetstaxerine skall ske varje år. Särskild fastighetstasering skall omellerud inte ske av taxerinosenhet som taxeras genom allmän fastighetstaxering samma År,
i kap. 45 I paragrafen anges att marknadsvärdet skull bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före det år då allmän fasuehetstuxering av täxeringsenheten sker.
6 kap. is . Enligt första stycket skall särskild fastiehetstaxering verkställas varje år. Sådan taxering skall dock inte ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmän fastighetstaxering samma år.
65 Första stycket innebär att samma prisläge och övriga uppskattningsgrunder som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen av taxeringsenhet skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering av samma slags enhet. I andra stycket sägs att taxering som åsatts vid särskild fastighetstaxering gäller från ingången av det taxeringsår då taxeringen åsatts till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång eller ny taxering av enheten sker vid särskild fasughetstaxering.
17 kap. 28 Enligt första stycket skall vid allmän fastighetstaxering län indelas i fasughetstaxeringsdistrikt. Bestämmelsen innebär att ett distrikt kommer att omfatta viss del av länet. Genom förslaget i I kap. 7 § om uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda år för olika slag av fastigheter kommer vid varje allmän fastighetstaxering distriktsindelning att ske endast av den eller de slag av taxeringsenheter som skall taxeras då. År 1988 skall taxering ske av fyra olika slag av taxeringsenheter. Förslaget innebär att ett laxeringsdistrikt enligt huvudregeln skall omfatta samtliga dessa typer av enheter. Emellertid bereds möjlighet att bilda särskilda distrikt för hyreshusenheter.
19 kap. 4§ Förslaget att paragrafen skall upphöra att gälla innebär att den utställning som ägde rum under förberedelserna till 1981 års allmänna fastighetstaxering inte skall äga rum i framtiden.
Prop, 1984/85: 222 26
21) kan. Kapitlet handlar om fasughetstaxeringsnämndernas verksamhet m.m. vid allmän fasughetstaxering. I kapitlet finns Acra tidpunkter angivna när vissa ätgärder senast skall företas av nämnden, lokal skattemyndighet eller ägaren av fastigheien. Eftersom såväl allmän som särskild fastichetstuaxering skull äga rum samma är kan behov föreligga att kommunicera och överlämna ärenden mellan allmän och särskild fastighetstaxeringsnämnd. Tidpunkterna för när nämnderna senast skull ha futtat beslut och omprövat beslut föreslås därför vara desamma. Även övriga tidpunkter bör därför samordnas,
78 I paragrafen regleras de fall då allmän fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden ensam. En utvidgning av denna möjlighet till ensambeslut föreslås. Således skall ordföranden, förutom i nuvarande fall, även få fatta beslut om taxering ensam orn avvikelse inte sker från fastighetsdeklaration eller annan uppgift som lämnats av ägaren till ledning för taxering av fastigheten. Dessutom krävs att taxeringen kan ske med direkt tillämpning av anvisningar. t.ex. om riktvärde.
118 Tidpunkten då allmän fastighetstaxeringsnämnd senast skall ha fattat sitt beslut skjuts fram till den 31 maj under taxeringsåret.
14 § Lokal skattemyndighet skall, liksom vid särskild fastighetstaxering, senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta ägaren om nämndens beslut samt om att denne senast den 31 augusti under taxeringsåret får avge skriftliga erinringar mot beslutet.
16 och 17 §§ Den allmänna fastighetstaxeringsnämnden får inte, liksom föreslås gälla för den särskilda fastighetstaxeringsnämnden, ompröva sitt beslut efter den 30 september under taxeringsåret, då även nämndens arbete beträffande taxeringen skall vara avslutat.
18 § Även bestämmelserna i denna paragraf får samma tidpunkter som vid den särskilda taxeringen. Således skall den lokala skattemyndigheten senast den 31 oktober under taxeringsåret underrätta ägaren om fastighetstaxeringsnämndens omprövade beslut. Vidare skall underrättelse sändas till ägare som före utgången av juli månad under taxeringsåret inte erhållit underrättelse om nämndens första beslut. Ägaren skall senast den 25 augusti under taxeringsåret anmäla att han önskar sådan underrättelse.
IS Stommen tl fostiehetslän dd
före den 31 avgasti. Kungörelse om deta skal ud nast Jen 30 juni.
228 Fasuchetsläneden skall enter förslaget finnas offentigen fråamlact under i
cn ud av minst sex veckor före den 15 december under taxerinasåret.
I kap. Kapitlet handlar om besvär över beslut av allmän fasuchetstaxermesnämnd. I anledning av att udpuakten för taxerinesnämndens och den lokala skattemyadighetens göromål samt fastighetslängdens offentliga
Iramläggande har förskjuts framåt föreslås att även tidpunkierna då be-
svär senast skall anföras flyttas framåt. Tidpunkterna föreslås bli desamma som vid besvär över beslut av särskud fastighetstaxeringsnämmnd.
tar —å 85
Ägarens besvär skall ha kommit in senast den 15 december under taxeringsåret. Kommuns besvär skall ha anförts före utgången av januari året
efter taxeringsåret och taxeringsintendenten ha rätt att anföra besvär före utgången av maj året efter taxeringsäret.
6§
Enligt förslaget får länsrätten pröva ägares besvär som kommer in efter
den 15 december under taxeringsåret men före utgången av maj året efter taxeringsåret, om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären.
10 § I paragrafen regleras mandattiden för nämndemans och värderingsteknisk ledamots tjänstgöring i länsrätt. De skall utses för tiden fr. o. m. den 1 juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshus-. industri-,
exploaterings- och specialenheter, t.o.m. den 30 juni det år då sådan
taxering sker nästa gång.
22 kap.
18 Även denna paragraf anpassas till vad som föreslås gälla vid den särskil-
da fastighetstaxeringen. Således har ägare som inte fått underrättelse om
nämndens omprövade beslut senast den 15 november under taxeringsåret
extraordinär besvärsrätt.
28 kap.
Kapitlet innehåller bestämmelser om fastighetstaxeringsnämndens verk-
samhet m. m. vid särskild fastighetstaxering. Som nämnts i kommentaren
vill 20 kap. föreslås udpunkterna vid allmän och särskild fastighetstaxering samordnas.
S och 6 &$
Den särskilda fastichetstaxeringsnamnden skall senast den 30 september under taxeringsåret ompröva sitt tidigare beslut. Senast samma dag skall nämndens arbete beträffande täxerinegen vara avslutat.
Sr
Tidpunkten för när den lokala skattemyndigheten senast skall underrätta ägaren om nämndens omprövade beslut flyttas från den 15 oktober till den
31 oktober under taxeringsåret.
29 kap.
2§ Kapitlet innehåller bestämmelser om besvär över särskild fastighets-
taxeringsnämnds beslut. Tidpunkten för när taxeringsnämnden skall ha avslutat sitt arbete har skjutits fram från den 15 september till den 30 september (28 kap. 5 §). På grund härav flyttas även tidpunkterna för när
besvär senast skall ha anförts fram i motsvarande grad. Således skall ägares besvär ha kommit in senast den 15 december under taxeringsåret och kommuns besvär före utgången av januari året efter taxeringsåret. Besvär av taxeringsintendent skall ha kommit in före utgången av maj året
efter taxeringsåret, Även övriga tidpunkter i paragrafen flyttas fram på samma sätt.
31 kap.
Enligt nuvarande bestämmelser har ägare som inte före den 30 oktober
under taxeringsåret fått underrättelse om nämndens omprövade beslut rätt
att anföra besvär i särskild ordning. Skyldigheten för lokal skattemyn-
dighet att senast sända sådan underrättelse har flyttats fram från den 15
oktober till den 31 oktober (28 kap. 7 §). I anledning härav flyttas datumet
den 30 oktober fram till den 15 november.
Ikraftträdandebestämmelsen
De nya bestämmelserna skall tillämpas första gången vid allmän och
särskild fastighetstaxering år 1988.
å Hemställan
Jug hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
Idh u om ändring I fasuehotstaxermestagen (1979: 11527,
2. lag om upphävand lagen (1954: 3621 om ud för allmän fastigh2ts- Laxering.
6¶Besköt
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den lact fråm.
Prap. 198485: 222 30
Bilaca I
Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984: 37 och 38)
Rullande fastighetstaxering m. m.
Betankandei gäller i första hand ett förslag att ersätta den allmänna och den särskilda fastuphetstexeringen med en ärlig fastighetstaxering, s.k. rullande taxering. I denna sammanfattning lämnas en kort beskrivning av förslagets bakgrund och huvudsakliga innehåll. Betänkandet är uppdelat på tre avdelningar. I den första finns förslavet om rullande fastighetstaxering. I den andra avdelningen tas en del värderingsfrågor upp som väckts främst i samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering men som också berör en rullande taxering. Oberoende uv valet av taxeringsform föreslås åtskilliga förändringar av värderingssystemet. 1 den sista avdelningen, intagen i del 2 av betänkandet, redovisas författningsförslaget avseende den rullande taxeringen med specialmotivering och bilagor.
I Rullande fastighetstaxering
Bakgrund
Det nuvarande fastighetstaxeringssystemet bygger sedan länge på att alla fastigheter i landet skall taxeras om med vissa intervaller. Dessa skall nu vara fem år. De aktuella taxeringsvärdena grundas på upp till sju år gamla prisnivåer. Under åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna bestäms nya taxeringar för fastigheterna om deras beskaffenhet ändrats påtagligt t.ex. genom om- eller tillbyggnad. Andra förändringar beaktas först vid de allmänna fastighetstaxeringarna. Dessa beskaffenhetsförändringar ackumuleras således och medför en tillkommande höjning av taxeringsvärdet vid de allmänna fastighetstaxeringarna. Fastighetstaxeringens syfte var från början bara att ligga till grund för den kommunala fastighetsbeskattningen. Fastighetstaxeringen och de uppgifter som den ger har numera fått en allt större betydelse inom skattelagstiftningen, t.ex. för villabeskattningen, förmögenhetsbeskattningen och hyreshusavgifterna och även inom andra rättsområden såsom för bostadsbidragen. Uppgifterna från fastighetstaxeringen används dessutom inom olika delar av samhällsplaneringen och krav på ytterligare användning för planeringsändamål gör sig alltmer gällande. Många skäl finns således för att taxeringarna skall ge kvalitetsmässigt
192 —
ullräckhligt goda resultat. Arbetet med taxeringarna måste också kunna utföras i tillfredsstvällande ordning. Hittills har sävöt det betydelsefulla förberedelsearberet som den eventliga täxeringen skett under stor tidspress och till stor del utförts av extra personal.
Frågan om en rullande fastighetstaxering har varit aktuell vid åtskilliga ullfällen under senare år, I direktiv till kommiuén vilka avsett en rullande taxering har bla. framhållits de särskilda problemen med de stora höjningarna av taxeringsvärdena som ofta uppkommer vid de allmänna fastighetstuxeringarna. Systemet med allmänna och särskilda fastighetstaxeringar medför avsevärda risker för sådana språngvisa förändringar av taxeringsvärdena vid de allmänna fastighetstaxeringarna.
Taxeringsvärdena skall normalt bestämmas så att de motsvarar marknadsvärdena eller en procentuell andel, f.n. 75 26, av marknadsvärdena. Den marknadsvärdenivå som ligger till grund för värdena under hela perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar är den som rådde före den inledande allmänna fastighetstaxeringen. Ofta har stora prisändringar uppkommit under det femåriga intervallet mellan två allmänna fastighetstaxeringar vilket får stora taxeringsvärdeförändringar som följd vid den senare taxeringen.
Taxeringsvärdena har vid vissa tillfällen ökat mycket kraftigt. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering t.ex. fördubblades i stort sett taxeringsvärdena på småhusen och skogsbruksvärdena ökade med över 160 96.
De taxeringsvärdeändringar som sker vid de allmänna fastighetstaxeringarna kan vara svåra att förutse för fastighetsägarna och kan få avsevärda konsekvenser för dem. De medför också en del svårigheter inom andra regelsystem t.ex. vid inkomsttaxeringen där taxeringsvärdena och andra beslut vid fastighetstaxeringen ofta har stor betydelse.
Enligt kommitténs mening skall en rullande fastighetstaxering för att motsvara de krav som bör ställas från fastighetstaxeringssynpunkt vara utformad så att den särskilt värdemässigt ger en successiv och smidig anpassning av fastigheternas taxering efter förändringar dels av deras beskaffenhet, dels i marknadsvärdena. Det gäller vid både uppåt- och nedåtgående pristrender och även vid lokala prisnedgångar såsom vid industrinedläggningar vilket inte är möjligt enligt dagens regler. Taxeringsvärdena skall inte vara grundade på — som nu kan bli fallet — upp till sju år gamla prisnivåer.
Från administrativ synpunkt medför det nuvarande systemet stora problem. Det har alltid varit nödvändigt att sätta upp en stor tillfällig organisation för de allmänna fastighetstaxeringarna. Nära 3 miljoner taxeringsärenden skall behandlas. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering krävdes över 2 500 fastighetstaxeringsnämnder som under en kort period skulle arbeta sig igenom alla dessa ärenden. Några tjänster finns inte i den ordinarie skatteadministrationen för den allmänna fastighetstaxeringen. Därför måste det tillskapas en avsevärd tillfällig administrativ apparat för att hantera den allmänna fastighetstaxeringen främst inom skatteförvaltningen men också inom lantmäteriverket.
För den tillfälliga organisationen inom skatteförvaltningen måste en stor mängd tjänstemän och nämndledamöter rekryteras och utbildas. Arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen måste vidare kunna samordnas med
Prop. 1984/85: 222 Pr ta
och infogas i skattvadministrationenens arbete i övrigt. Det gäller att den ordmane arbetsuppgiften med främst inkomstiaxeringen skall kunna skötas sumtidiet. Från såväl skattemvndigheterna som lantmäteriet har framhållits att svårtgheterna med den allmänna fastiehetstaxeringen för deras det knappast är överkomliga. De administrativa svårigheterna har också på ett negativt sätt påverkat texetingens resulat och taxeringsfunktionärernas möjlighet att samverka med och ec service ät fasughetsägarna.
Albnänna riktlinjer
Den hårda belastning och den administrativt mycket svårhanterliga arbetssituation som skatteförvaltningen kommer i vid de allmänna fastighetstaxeringerna liksom de språngvisa förändringarna av taxeringsvärdena i det nuvarande systemet har lett till önskemålet att fördela arbetet med fastighetstuxeringen jämnare över Åren och förändra fastigheternas taxeringsvärden mer kontinuerligt efter ändringar i prisnivåerna som inträffar generellt och lokalt. Detta skulle kunna göras i ett system med rullande fastighetstaxering. Kommittén har arbetat fram ett system för en rullande fastighetstaxering som uppfyller de önskemål om successiv anpassning av taxeringarna och fördelning av arbetet med dem över åren som kan ställas från fastighetstaxeringssynpunkt. Eftersom ett sådant system enligt kommitténs mening innebär en bättre ordning för fastighetstaxeringen föreslår kommittén att en rullande fastighetstaxerting införs. I det följande återger kommittén i korthet de huvudsakliga punkterna i förslaget om rullande taxering. En något mer omfattande sammanfattning av dessa förslag och motiven för dem finns i avsnitt 4.
Förslaget i korthet
Det rullande fastighetstaxeringssystem som kommittén i första hand föreslår bygger i fråga om själva värderingen och taxeringen på tre parallella förfaranden — avstämning, omtaxering och omräkning — som tillsammans skall medföra en aktuell taxering i fråga om fastigheternas värden och beskaffenhet. Den tekniska uppbyggnaden av förfarandena anges först kortfattat. Organisationen och förfarandet ändras väsentligt vid en rullande taxering. Den största förändringen är att lokal skattemyndighet föreslås bli första instans vid fastighetstaxeringen. Några huvudsakliga delar av organisationsoch förfarandeändringarna redovisas i det följande. I fråga om den rullande taxeringen anges slutligen kort de kostnadseffekter som det rullande systemet får.
Den rullande taxeringens uppbyggnad
Den rullande fastighetstaxeringen bygger på tre parallellt löpande åriiga förfaranden nämligen avstämning, omtaxering och omräkning.
'a) a
01 I Avstämningen innebär periodiska kontroller dels av använd- | i ning, beskaffenhet och ägandeförhållande beträffande +
| egendomen, dels av de relativa värdeförhållundena mellan |
| likartade fastigheter. | | i Varje taxeringsenhet stäms av vart åttonde år. Vid avstämningen bestäms nya värden, s.k. basvärden, för taxeringsenbeterna efter kontroll genom ett förenklat deklarationsförfarande av beskaffenheten och användningen. Värdenivån skall då anknytas till en aktuell värdenivå. Även i övrigt omprövas taxeringen i dess helhet. För att avstämningarna av fastighetsbeståndet skall fördelas så jämt som möjligt över åttaårsperioden med möjlighet för de medverkande myndigheterna att hinna med och ge god kvalitet åt arbetet och att kunna samordna det med sin övriga verksamhet indelas fastighetsbeståndet i fvra grupper 'som avstäms enligt följande tidsordning.
(a 1987 hyreshus- och industrienheter
[0 1980 småhusenheter
Ci 1991 lantbruksenheter
G 1993 exploaterings- och specialenheter osv. vartannat år i samma ordningsföljd.
Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten grupp. Det är därför lämpligt att börja med att avstämma den gruppen.
- Omtaxering innebär en kontinuerlig justering av faktaunderlaget för taxeringarna liksom de successiva ändringar i taxeringarna som följer av det ändrade faktaunderlaget.
Genom omtaxeringen anpassas fastigheternas taxeringar efter de förändring-
ar som skett av deras användning och beskaffenhet. Även feltaxeringar
tidigare år är till skillnad mot gällande regler skäl för att omtaxera fastigheten — dock ej retroaktivt. Omtaxering kan göras varje år. Vid omtaxeringen omprövas hela taxeringen. Omtaxeringen överensstämmer i stort sett med den nuvarande nytaxeringen men inga beloppsgränser eller andra spärrar ställs upp.
Gc 1 Omräkning innebär en successiv anpassning av taxeringsvärdena till en aktuell marknadsvärdenivå.
Genom en årlig omräkning anpassas fastigheternas basvärden successivt till ändrade fastighetspriser. Taxeringsvärdet för visst år erhålls genom att basvärdet multipliceras med ett index. Nya indextal för omräkningen föreslås av lantmäteriverket och bestäms av regeringen, som regel vartannat år då också avstämning äger rum. Index bestäms med hänsyn till prisnivån under året mellan den 1 juli andra 3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 222
årei före taxeringsåret och den 30 juni året före deta år. index bestäms så att man genom genereha omräkningsfaktorer beaktar de generella prisförändringarna för varje typ av taxeninesenheter, som i sin tur är grupperade efter användningen, beskaffenheten och värdet. Vidare beaktas genom regionala omräkningsfaktorert de remonala variationer som kan förekomma mellan skilda prisbildningsområden som skall vara områden med kkartad prisutveckling. Indelningen i prisbildningsområden bestäms av regeringen efter förslag av läntmäteriverket. Om taxerimesenhoterna efter uilämpning ov de generella omräkningsfaktorerna får taxeringsvärden som hamnar melian 0,70—0,80 av den aktuella marknadsvärdenivån används inga reginonaiv omräkningsfaktorer.
Organisationen och förfarande:
Organisationen
De grundläggande förändringarna i den föreslagna organisationen karakterTiseras av att resurserna för fastighetstaxeringen omfördelas. Organisationen ändras så att antalet nämnder minskas från ca 2 500 vid allmänna och ca 400 vid särskilda fastighetstaxeringar till ca 260 vid årlig rullande taxering. I stället skall nya resurser tillföras de lokala skattemyndigheterna, i första hand 200 kvalificerade handläggare och viss datautrustning. Av nämnderna skall ca 200 vara lokala nämnder för taxering av måhusenheter och återstående ca 60 gemensamma nämnder för taxering av övriga typer av taxeringsenheter. I de lokala nämnder som handhar småhusenheterna skall förtroendevalda från den kommun där fastigheten ligger besluta om taxeringen. I dessa nämnder ingår åtta förtroendevalda från varje kommun. Fyra av dem får tjänstgöra samtidigt. Gemensamma nämnder skall finnas för lantbruksenheter och för hyreshus- och industrienheter. De skall omfatta hela länet eller ett eller flera fögderier inom länet. Vatten- och värmekraftanläggningar föreslås bli taxerade hos en för riket gemensam nämnd. Ansvaret för arbetet med taxeringen ligger liksom nu på skatteförvaltningen. Den ändringen föreslås att ansvaret för förberedelserna i vad de avser framtagande av prisnivåer och dylikt till grund för värderingen läggs över på lantmäteriverket. Därför förs resurser för värderingsfrågor över till lantmäteriverket som får ansvaret för att rätt värdenivå ligger till grund för taxeringarna, dvs. i huvudsak för förberedelserna för avstämning och arbetet med omräkningen. Det arbetet skall utföras i samråd med skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och skattemyndigheterna då det gäller index och övergripande värderingsfrågor. Provvärdering och förslag till val av riktvärdetabeller eller motsvarande skall göras av lantmäteriverket och en arbetsgrupp inom varje taxeringsdistrikt bestående av erdföranden och tre—fem förtroendevalda ledamöter av nämnden. Lantmäteriverket bör informera allmänheten om riktlinjerna för sitt arbete.
Faktaunderlaget för taxeringen
För att taxeringarna skall bli riktigare och rättvisare är det angeläget att de uppgifter som ligger till grund för taxeringen blir bättre. Uppgifterna lämnas
Prop, 1984/85: 222 pr "An
nu i fastighetsdeklaravuioner vid de allmärna fastughetstaxeringarna och i övrigt kommer uppgifterna i huvudsak in från olika myndigheter. Uppgifterna förs in i fastighetstaxerinesregistrot. Uppgifter om fasugheter har sedan länge funnits redovisade I register och längder. t.ex. jordeböcker. Fastiehetsägarnas uppgifisskyldighet minskas enligt förslaget. Endast året före en avstämning, dvs. vart åttonde är, skall fastighetsägarna lämna en förenklad deklaratien, en avstämningsdeklaration. Den medför en koniroll av om de upprifter ull ledning för taxeringen som finns i fastighetstaxeringsregistret är aktuella. Uppgifterna förtrycks på en avstämningsblankett som sänds ull ägarna. Eventuelit skall ägaren även komplettera avstämningsdeklarationen med efterfrågade tilläggsuppgifter eller med de särskilda upplysningar som han själv önskar lämna. Fastighetstaxeringsregistret skall successivt åjourföras med — till skillnad mot nu gällande ordning — alla beskaffenhets- och användningsförändringar som den lokala skattemvndigheten får kännedom om — förutom genom avstämningsdeklarationerna och andra frivilligt avlämnade deklarationer rån ägarna — även genom en effektiviserad och något utvidgad uppgiftsskyidighet för kommunerna. fastighetsbildningsmyndigheterna, lantbruksnämnderna och skopsvärdsstyrelserna som mestadels även nu har uppgiftsskyldighet för fastighetstaxeringen. Den ökade uppgiftsskyldigheten föreslås . avse bl.a. för kommunernas del fastigheter som slutbesiktigas, för fastighetsbildningsmyndigheternas del bebyggda och obebyggda småhusfastigheter som avstyckas, och för lantbruksnämndernas del inventeringar i samband med nämndens försäljningar.
Taxering, omprövning, besvär
Registrering, granskning, utredning och taxering skall enligt förslaget utföras av de lokala skattemyndigheterna som också fattar det första beslutet om taxeringen, grundbeslutet, senast den 15 maj under taxeringsåret. De lokala skattemyndigheterna kan ompröva sina beslut fram till den 15 september. Genom den långa tid som de lokala skattemyndigheterna får till sitt förfogande för att utreda oklara frågor och även att ompröva sina beslut, förutsätts att fastighetstaxeringen till allra största delen skall klaras av hos dessa myndigheter. Efter begäran av fastighetsägaren skall lokal skattemyndighets beslut Ööverprövas av fastighetstaxeringsnämnden. Nämnden kan vidare ompröva sina egna beslut fram till den 15 november. Beslut om fastighetstaxering kan liksom hittills överklagas hos länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten.
Övergång till rullande system
Enligt förslaget skall det rullande systemet i alla delar träda i kraft 1987. Det innebär att hyreshus- och industrienheterna avstäms detta år. Omtaxering kan vidare detta år förekomma för alla andra typer av taxeringsenheter och omräkning sker av alla fastigheter. 1988 sker ingen avstämning, alla förändrade taxeringsenheter kan omtaxeras och omräkning av alla enheter sker med samma index som 1987. Vid 1989 års taxering skall enligt förslaget alla småhusenheter avstämmas, andra förändrade enheter kan omtaxeras och alla taxeringsenheter omräknas med nya indextal. Det rullande systemet
fortsätter därefter kontinuerligt med motsvarande inslag under de följande åren.
För att det rullande systemet skall kunna starta 1987 mäste emellertid esked lämnas I tid ull RSV och tlaäntmäteriverket som skall ha hund om förberedelserna för avstämningen. Sådant besked bör lämnas under hösten 1984. Vidare bör tilises att alltför omfattande reformarbeten inom taxeringsområdet, t.ex. ull följd av förslag från skatteförenklingskommittén, inte genomförs samtidigt med att den rullande taxeringen sätts i gång. Om inte hinder i dessa hänseenden föreligger bör den första avstämningen som avser hyreshus- och industrienheter och som är förhållandevis lätthanterlig, sålunda ske 1987. Bla. för att underlätta den kommande avstämningen av småhusenheterna skulle, om resursmässiga förutsättningar föreligger, en förberedande omtaxering enligt de av kommittén föreslagna reglerna kunna göras i fråga om hus som felvärderats på grund av i första hand radonpåverkan eller mögel- och fuktskador redan 1986. Skulle det visa sig att prisutvecklingen på fastigheter alltjämt är liten kan skäl finnas att starta omräkningsförfarandet först 1989.
Om de förutsättningar som angetts att börja den rullande taxeringen 1987 inte föreligger, t.ex. på grund av andra stora reformer på taxeringens område, bör det rullande systemet i stället startas 1988. Därvid förskjuts det föreslagna tidschemat för avstämningarna med ett år. Vad som sagts om en inledande omtaxering 1986 gäller då i stället 1987.
Kommitténs förstahandsförslag är emellertid sammanfattningsvis att en rullande fastighetstaxering med avstämning, omtaxering och omräkning införs. En sådan modell för ett rullande system är fördelaktigast ur fastighetstaxeringssynpunkt. Det rullande systemet bör starta 1987, eventuelit med en mindre omtaxeringsomgång 1986.
Kostnaderna
Kostnadsbesparingarna vid en övergång till ett rullande system är påtagliga. Besparingarna uppkommer på olika sätt. Mest kostnadskrävande vid fastighetstaxeringen är de moment som är gemensamma vid allmän fastighetstaxering och avstämning, dvs. förberedelser och taxering av alla fastigheterna, vilket i de båda systemen skall ske vart femte respektive vart åttonde år.
Det längre intervall som är möjligt mellan avstämningarna sammanhänger med de andra momenten som föreslagits ingå i det rullande systemet, nämligen en friare omtaxering under åren mellan avstämningarna för de fastigheter, som förändrats, och en successiv omräkning för att beakta förändringar i prisnivån. Det föreslagna systemet medför i vart fall inte några kvalitetsförsämringar men däremot kraftiga besparingar. Andra besparingar uppkommer genom att man kan dela upp framförallt avstämningen under hela åtta-årsperioden och att arbetsbelastningen därigenom kan göras jämnare över åren.
Genom att mera tid kan ägnas åt taxeringsarbetet på det förberedande planet kan även den dyrbara domstolsprövningen minska väsentligt i omfattning.
En svårighet vid kostnadsbedömningarna har varit att uppskatta i vilken
-I Prop, 1984/85: 222 tad
utsträckning rationaliseringar av det nuvarande systemet skulle vara möjliga. Några garantier för att sådana skulle kunna genomföras finns inte. I vart falt är det inte sannolikt att några mer väsentliga förändringar skulle kunna genomföras till en allmän fastighetstaxering 1987, Om 1981 års system bibehålls oförändrat torde kostnadsbesparingen per år då bli ca 78 milj. kr. i genomsnitt per år. Kommittén har dock för att inte överskatta den genomsnittliga årliga kostnadsminskningen utgått från att även en allmän fastivhetstaxering 1987 skulle kunna rationaliseras. Bl.a. har RSV ansett au kostnaderna för förtroendevalda ledamöter bör kunna minskas. Jämförelserna visar vid sådant alternativ en total besparing på ca 59 milj. kr. i genomsnitt per år. Detta svarar mot en drygt 40 96 kostnadsminskning.
II Värdering
Den rullande taxeringen förutsätter inte något speciellt värderingsförfarande. Kommittén har utgått från att nuvarande värderingsgrunder, värderingsmodeller och värderingsmetoder i huvudsak skall behållas. De erfarenheter som vanns vid AFT 81 måste emellertid tas till vara och bör leda till vissa förändringar t.ex. beträffande värdefaktorerna storlek och standard vid värdering av småhus. I avsnitt 11 har ett flertal värderingsfrågor som bör bli föremål för vidare övervägande tagits upp och kommenterats.
Kommittén har vidare föreslagit vissa ändringar i grunderna för taxering av grustäkter och arrendetomter.
Bindande föreskrifter om värderingen bör utom i särskilt angivna frågor endast utfärdas av regeringen. Regler från RSV och andra myndigheter bör i stället normalt lämnas som anvisningar, rekommendationer eller dylikt.
Prop. 1O84/83: 222 38
Bilaga 2
Lagförsliagen i betänkandet (SOU 1984: 37 och 38!
Rullande fastighetstaxering m, m.
Förslag till Leg om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)! dels att 16 kap. 6—9 88. 17 kap. 188, 18 kap. 15 §, 20 kap. 14—23 §§ och 25—32 kap. skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 2, 6 och 9 §§ samt rubriken närmast före 25 kap. skall utgå, dels att i 5 kap. 1,2 och 8 §§, 7 kap. 3, 4, 6 och 16 §§ samt 11 kap. 5 § ordet ”taxeringsvärde” i olika böjningsforiner skall bytas ut mot ”basvärde” i motsvarande form, dels att 1 kap. 1,3, 6 och 7 §§, 5 kap. 4 §, 7 kap. 7 §, 16 kap. 1—5 §§, 17 kap. 1—4,6—58, 15, 17, 20 och 25 §§, 18 kap. 1, 3—12, 14, 22, 25, 29, 30, 32, 38 och 41 §§, 19 kap., 20 kap. 1,2,4,6,7 och 9—13 §§, 21 kap. I och 3—6 §§, 22 kap. 2 och 4—7 §§, 23 kap. 1—3 §§, 24 kap. 1,3, 4 och 5 §§ samt rubrikerna till 1, 5, 16, 18 och 19 kap. och rubriken närmast före 17 kap. skall ha nedan angivna
lydelse, | dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 8—-10 §§, 18 kap. 42—45 §§ och 19 kap. 8—21 §§ samt närmast före 1 kap. 1 och 7—9 §§, !Senaste lydelse av
18 kap. 1, 12, 22, 29 och 42 §§, 19 kap. 1, 4, 9, 15, 16, 18 och 21 §§ samt 11 kap. 5 § 1980:149 16 kap. 6 5 1981:1119 20 kap. 1, 6, 10, 11 och 13 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse. 16 kap. 7 6 ”
16 kap. 8§ = ”-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 9§ = ”- 20 kap. 238 ”- 25 kap. 1981:1119 I kap. Inledande bestämmelser 1 kap. Grundläggande bestämmel-
26kap. = ”-
ser 27 kap. ” 28 kap. ”-
Allmänt om fastighetstaxering 29 kap. ”
30 kap. ” 18 31 kap. ”
Fastighetstaxering sker årligen vid 32 kap. ”
rubriken närmast före avstämning, omtaxering och omräk- 16 kap. 28 1981:1119 ning. rubriken närmast före Vid fastighetstaxering skall beslut Vid fastighetstaxering skall beslut 16 kap. 6 8 1981:1119 fattas om fastigheternas skatteplikts- fattas om fastigheternas skatteplikts- rubriken närmast före 16 kap. 9 1981:1119 förhållanden och indelning i tax- förhållanden och indelning 1 taxrubriken närmast före eringsenheter. Vidare skall beskatt- eringsenheter. Vidare skall beskatt- 25 kap. 1981:1119.
Prop, 1984/83: 222
Nuvarande Ibvdelse Föreslagen lydelse
ningsuatur och (axerinesvärde be- ningsnatur, buxvärde och taxeringsstämmas för varie taxeringsenhet. värde bestämmas för varje tax Taxeringsvärde skal! dock inte åsät- eringsenhet. Basvärde och tax tas fastighet, som enligt 3 kap, skall eringsvärde skall dock inte åsättas undantas från skatteplikt. fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt,
ya
: Med taxerinasår menas i denna lag det kalenderår för vilket fastighetstaxering bestäms.
Beslut om fastighetstaxering skall
gälla under det taxeringsår då taxeringen skall åsättas i första instans.
Fastighetstaxering skall ske på Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning grundval av fastighets användning, och beskaffenhet vid taxeringsårets beskaffenhet och dgarförhållanden ingång. vid taxeringsårets ingång.
Avstämning 78 Allmän fastighetstaxering skall ske Varje fastighets taxering skall vart femte år. Beslut vid allmän avstämmas vart åttonde år. fastighetstaxering skall, om inte Avstämning skall göras av de i 4 annat föranleds av föreskrifterna i 16 kap. 5§ angivna skilda slagen av kap., gälla från ingången av det taxeringsenheter enligt följande. taxeringsår då allmän fastighetstax- a. 1987 hyreshusenheter och induering sker till ingången av det tax- Strienheter eringsår då allrän fastighetstaxering b. 1989 småhusenheter sker nästa gång (den löpande tax- c. 1991 lantbruksenheter eringsperioden). d. 1993 specialenheter och exploateringsenheter. Från och med 1995 skall avstämning ske vartannat år på så sätt att varje enhet avstäms vart åttonde år. Enheterna skall avstämmas i den ordningsföljd som nu angetts.
Avstämningsår för en fastighet är
det taxeringsår, då fastigheten avstäms.
?Senaste lydelse 1981:1119.
Prop. 19854/85: 222 40
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Omtaxering
5§ ÖOnmuaxering av fostighei skall ske under år, som inte utgör avstämningsår för fastigheten, om I. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas 2. beskattningsnaturen bör ändras 3. skauepliktsförhållandena — bör ändras 4. basvärdet bör ändras på grund av att taxeringsenhetens beskaffenhet eller användning förändrats 5. taxeringsenhet tidigare taxeringsår åsatts en felaktig taxering.
Omräkning
9§ Taxeringsvärdet och däri ingående delvärden beräknas genom omräkning av basvärdet och däri ingående delvärden med ett index. Omräkningen skall göras årligen enligt de grunder som anges i 16 kap.
105 Regeringen beslutar om index. Nya indextal skall bestämmas vartannat år, såvida regeringen inte finner särskilda skäl föreligga. År, då omräkning skall ske med nya index, betecknas indexår.
5 kap. Bestämmande av taxerings- 5 kap. Bestämmande av basvärde värde 48 Marknadsvärdet skall bestämmas Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före det år — prisläget under basåret.. |
då allmän fastighetstaxering sker. Med basår avses tiden från och
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med den I juli fjärde året före avstämningsåret tll och med den 30 juni tredje året före avstämningsåret. kap. 7§ | Regeringen elier mvndighet som Regeringen skall besluta om närregeringen bestämmer skall besluta mare föreskrifter om klassindelning om närmare föreskrifter om indel- av värdefaktorer, klassindelningsning i värdeområden, klassindelning grunder, värdeserier och värdetabelav värdefaktorer, klassindelnings- ler för de byggnadstyper och ägoslag grunder, värdeserier och värdetabel- som anges i 8-15 kap. ler för de byggnadstyper och ägoslag Regeringen eller myndighet som som anges i 8-15 kap. Mot sådant regeringen bestämmer skall besluta beslut får talan ej föras. om indelning i värdeområden. Mot sådant beslut får talan ej föras.
16 kap. Särskild fastighetstaxering 16 kap. Bestämmande av taxeringsvärde 18 Särskild fastighetstaxering skall Index skall bestämmas så att det verkställas de år då allmän fastighets- genomsnittliga förhållandet mellan taxering inte äger rum. taxeringsvärdet och marknadsvärdet Vid särskild fastighetstaxering fast- blir 0,75 för likartade taxeringsenheställs nästföregående års taxering ter inom ett prisbildningsområde på oförändrad om ny taxering enligt sätt närmare stadgas i detta kapitel. 2-5 §§ inte skall ske. Marknadsvärdet bestäms utifrån det genomsnittliga prisläget under nivååret. Om väsentliga förändringar av prisnivån har skett under nivååret skall marknadsvärdet dock bestämmas utifrån prisläget vid nivåårets slut. Med nivååret menas tiden från och med den I juli andra året före indexåret till ock med den 30 juni året före indexåret. | Nytaxeringsgrunder 28 Ny taxering av fastighet skall ske Index skall bestämmas särskilt för om under löpande taxeringsperiod småhus-, hyreshus-, industri- och 1.ny taxeringsenhet bör bildas lantbruksenheter. Inom varje sådan eller taxeringsenhet bör ombildas typ av taxeringsenhet kan olika index 3Senaste lydelse 2, taxeringsenhets beskattningsna- bestämmas med hänsyn till enheter-. 1981:1119. tur eller skattepliktsförhållande bör nas användning, beskaffenhet, värde "Senaste lydelse ändras. | och belägenhet. 1981:1119.
Nuvarande iv Föreslagen lydelse För värie taxeringsenhe ert index användas utom vad uvser föntbruksonier och explomeringsenhet. De i basvärdet för ex iantbruksenhet ingaende — delvärdena får omräknas med olika index. Vid tuxeringen av exploateringsenhet skali sådan del av markvärdet, som avser tomtmark för småhus. OMmräknas med index för snåhusenher. På motsvarande sätt skall vid taxeringen av exploateringsenhet dei av markvärde som avser tomtmark för hyreshus eller för industribyggnad och övrig byggnad räknas om med tillämpligt index för hyreshusenhet respektive för industrienhet.
öv 3 Ny taxering av taxeringsenhet skall Index bestäms som regel utifrån en ske om under löpande iaxeringspe- generell och en regional omräkningsriod taxeringsenhetens värde ökat faktor. Genom den generella omräkeller minskat genom sådan föränd- ningsfaktorn beaktas generella prisring i enhetens fysiska beskaffenhet förändringar som för en typ av taxatt åsatt taxeringsvärde på grund av eringsenheter kan vara olika på förändringen bör ändras med minst grund av skillnader i enheternas en femtedel, dock minst 25 000 kro- beskaffenhet, användning och värde. nor. Ny taxering skall dock atlrnd ske Skillnader i prisutvecklingen för en om kostnader som har uppgått till typ av taxeringsenheter mellan olika minst en miljon kronor har lagts ned prisbildningsområden föranleder unpå taxeringsenheten eller, för värde- der de förutsättningar som anges i4§ ringsenhet med småhus och, i före- andra stycket bestämmande av regiokommande fall, därtill hörande tomt- nala omräkningsfaktorer. Indextalet
mark, om det sammanlagda värdet bestäms slutligt genom att den
av småhuset och tomimarken på generella omräkningsfaktorn multigrund av förändringen bör höjas eller pliceras med en regional omräksänkas med minst 100 000 kronor. " ningsfaktor, då en sådan skall tilläm- Oavsett vad som nu har sagts skall pas. Kan det antas att marknadsvärny taxering ske om bebyggelse skett dena förändrats utan att detta kan på taxeringsenhet, som förut varit fastläggas med ledning av erlagda obebyggd, eller bebyggelsen på en köpeskillingar får dock i stället ett förut bebyggd taxeringsenhet rivits, särskilt index bestämmas. Det särbrunnit ned eller förts bort. skilda indextalet skall uppskattas Vid bedömning om ny taxering efter vad som befinnes skäligt främst 5Senaste lydelse skall ske på grund av minskning i en med hänsyn till förväntade priser och 1981:1119. taxeringsenhets värde genom skogs- ändringar i avkastningen. $Senaste lydelse avverkning eller annan förändring i Index skall anges med två decima- 1981:1119. fråga om skogsbeståndet skall hän- ler.
Prop. £984/85: 222 Ja 'gå
Nuvarande ivdeise Förestagen Ivdelse
xvn fas även tll den värdeökning som den återstående skogen undergå: på grund av tillväxt under äcn löpande unrxeringsperioden. 4 [4 &v Nv taxering av tuxeringsenhet skall Vid bestämmandet av en generell ske om under löpande taxeringspe- omräkningstaktor uppskattas först rivd taxeringsenhetens värde ökat det genomsnittliga förhållandetale: eller minskat mellan basvärde och marknadsvärde 1. genom beslut om fasiställelse av för sådan egendom för vilken index
generalplan, stadsplan eller bygg- enligt 2 § skall bestämmas. Omräk-
nadsplan ningsfaktorn beräknas därefter som 2. genom annat beslut av myndig- kvoten mellan talet 0,75 och det
het om beslutet innebär ändring i sålunda uppskattade förhållandeta-
rätten att förfoga över eller i övrigt let. En regional omräkningsfaktor använda enheten bestäms på motsvarande sätt för pris- 3. genom att avgift till allmän va- bildningsområde eller del av sådant anläggning eller allmän fjärrvärme- område. anläggning (anslutningsavgift) eller Regional omräkningsfaktor skall ersättning för gatukostnader erlagtis bestämmas för en typ av taxeringsenför enheten. heter endast om det genomsnittliga Ny taxering skall ske endast om förhållandetalet mellan basvärdena, taxeringsenhetens taxeringsvärde på omräknade med de generella omräkgrund av förändringen bör ändras ningsfaktorerna, och marknadsvärmed minst en femtedel, dock minst dena understiger 0,70 eller överstiger 25 000 kronor. Om förändringen 0,80. medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare. 5§ Ny taxering av taxeringsenhet, vars För bestämningen av regionala värde har bestämts under förutsätt- omräkningsfakiorer skall riket delas ning att den används i förvärvsverk- in i prisbildningsområden för småsamhet av visst slag, skall ske om husenheter, hyreshusenheter, induverksamheten stadigvarande helt el- strienheter och lantbruksenheter. In-
ler i allt väsentligt har lagts ned under delningen skall ske så att fastighetsden löpande taxeringsperioden. prisutvecklingen inom ett prisbild-
Ny taxering får ske endast efter ningsområde kan förväntas bli likarframställning av taxeringsenhetens tad. ägare och om taxeringsvärdet till Beslut om indelning i prisbildföljd av värdeminskning i anledning ningsområden meddelas av regering- Senaste lydelse 1981:1119. av nedläggningen bör sänkas med en. Senaste lydelse minst hälften. 1981:1119.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
Avd, 2 Förfarandet m.m. vid allmän Avd. 2 Förfarandet m.m. vid fastigfastiphetstaxering" hetstaxering
17 kap. 15 Ned skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skutteavdelning eller. I Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning. Under benämningen taxeringsintendent inbegrips. förutom nämnda tjänstemän samt chef för besvärsenhet och taxeringsintendent, även den. åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent Öm inte annat föreskrivs, får skattechefen uppdra åt chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag ät sin ställföreträdare. Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhet i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Den myndighet som i första instans skall besluta om fasughetstaxering enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är den lokala skattemyndigheten, om ej annat sägs i 4 §. Myndigheten verkställer taxering av fastigheterna inom fögderiet.
Fastighetstaxeringsdistrikt 28 Län indelas i fastighetstaxerings- I län skall finnas lokala fastighetsdistrikt för taxering av småhus-, lant- taxeringsdistrikt och gemensamma bruks- , hyreshus- och industrienhe- fastghetstaxeringsdistrikt. ter. I distrikt för industrienheter taxeras även special- och exploateringsenheter. Taxeringsenhet får utan hinder av Lokalt fastighetstaxeringsdistrikt vad som sägs i första stycket hänföras skall utgöras av kommun, del av till annat fastighetstaxeringsdistrikt kommun eller flera kommuner, som om det erfordras med hänsyn till är belägna inom samma fögderi. Mer behovet av lokalkännedom i nämn- än tre kommuner får inte ingå i ett den eller eljest för taxeringsarbetet. lokalt fastighetstaxeringsdistrikt. Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera fostighetstaxeringsdistrikt. I lokalt distrikt taxeras småhusenheter och exploateringsenheter som avser endast tomtmark för småhus. Senaste lydelse
Prop. 1984/85: 222 + nr
Nuvarande bielse Föreslagen Ivdelse Alla taxeringsenheter, som biidas För övriga slag av taxeringsenheter av samma fasigher, hänförs ull sam- utom dem som avses i sista sivcket ma fustighetstaxeringsdistrikt. skall i varje län finnas gemensamma fastughetstaxeringsdistrikt för dels hyreshus-, industri- och specialenheter, dels lantbruksenheter.. Gemensamt distrikt skall omfatta hela länet eller eu eller flera fögderier inom länet. Hela riket skall utgöra ett fastigkhetstaxeringsdistrikt för industrienheter med vauten-och värmekraftanläggningar.
Fastighetstaxeringsnämnder
38 Fastighetstaxeringsdistrikt för tax- För varje lokalt fastighetstaxering av småhusenheter omfattar eringsdistrikt skall finnas en lokal kommun eller del av kommun. fastighetstaxeringsnämnd och för Fastighetstaxeringsdistrikt för tax- varje gemensamt fastighetstaxeringsering av lantbruks-, hyreshus- och distrikt skall finnas en gemensam industrienheter ornfattar kommun, fastighetstaxeringsnämnd. del av kommun eller flera kommun- De lokala och gemensamma fastiger. hetstaxeringsnämnderna skall pröva Kommun eller del av kommun får besvär som fastighetsägaren har ingå i två eler flera fastighetstax- anfört över den lokala skattemyndigeringsdistrikt. hetens taxering av hans fastighet samt de taxeringsärenden som den lokala skattemyndigheten = enligt - 19 kap. 12§ överlämnat till fastighetstaxeringsnämnden.
4§
För varje fastighetstaxeringsdis- För riket skall finnas en fastighetsfrikt skall finnas en fastighetstax- taxeringsnämndå för industrienheter eringsnämnd, som inom distriktet med vatten-och värmekraftanläggverkställer taxering av de enheter ningar (fastighetstaxeringsnämnden distriktet avser. för vatten- och värmekraftanläggningar). Nämnden skall som första instans besluta om fastighetstaxeringen av vatten- och värmekraftanlägg-
ningarna.
6§ Ordförande i fastighetstaxerings- Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen nämnd förordnas av: länsstyrelsen senast den 15 september andra året för tre taxeringsår. före det år då allmän fasstighetstaxering äger rum.
Prup. 198485: 222 45
Nuvarande ivdelse Föreslagen ivädelse Länsstyrelsen får förordna vtterli- Länsstyrelsen skall! förordna yttergare en fedamot i fastughetstax- ligare en ledamot i fastighetstaxerningsnämnd. Därvid gäller vad som eringsnämnd för re taxeringsår. sägs i första stockar. Denne får efier ordförandens bestämmeande tjänsiröre som ordförande vid sanumanträde med nämnden. Regeringen förordnar för högs: två år i sänder ordförande och ledamöter I fasugheistaxeringsnämnden för vatten- och värmekrafianläggningar. 7§
Övriga ledamöter i fastighetstax- Övriga ledamöter i fastighetstax-
eringsnämnd och suppleanter för eringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamö- dem utses genom val för en period av ter och suppleanter förättas före tre år. utgången av december månad andra äret före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Val av ledamöter och suppleanter Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas I fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fas- av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en tighetstaxeringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i lands- finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och tingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den för- kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrel- delning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningsta- sen bestämmer efter befolkningstalen. len. I motsvarande ordning skall i samband med valet utses i lokal fastighetstaxeringsnämnd tre och i gemensam fastighetistaxeringsnämnd fem av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga i arbetet inom sådan arbetsgrupp, som avses i I8 kap. 43§. I arbetsgruppen för fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar skall fastighetstaxeringsnämndens samtliga ledamöter ingå. Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.
Nuvarande Iydetse Föreslagen lydelse Le ål Antalet valda ledamöter i fastg- Antalet valda ledamöter i iokal hetstaxeringsnämnd skall vara minst fastighetstaxeringssämnd skall vara fer och högst åtia. Ar:telet ledamöter åtta om fasugkherstaxeringsäisirikte: bestäms av den som förättar valet omfattar en kommun. För varje yttereller, om ledamöterna skall väljas av ligare kommun: eler del av kommu skilda organ. av länssstyrelsen. sor distriktet omfattar väljs ytterligare åtta ledamöter. Antalet valda ledamöter i gemensam fastighetstax-
eringsnämnd skall vara åtta. I fostig-
herstaxeringsnämnden för vattenoch värmekraftanläggningar skall utöver ordföranden ingå åtta ledamöter. För de valda ledamöterna skall väljas lika många suppleanter. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring. Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart underrätta länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda om utgången av valet.
Särskilda bestämmelser om konsulenter, sakkunniga, m.m. 158 Länstyrelsen förordnar senast den Regeringen eller myndighet som 15 september andra året före det år, regeringen bestämmer förordnar erdå allmän fastighetstaxering äger forderligt antal personer med sakrum, erforderligt antal personer med kunskap i fråga om fastighotsvärdesakkunskap i fråga om fastighetsvär- ring (konsulenter för fastighetstaxdering (konsulenter för fastighets- ering) att biträda lokal skattemyntaxering) att biträda fastighetstax- dighet och fastighetstaxeringsnämnd eringsnämnd vid den allmänna fas- vid fastighetstaxeringen. Sådan! förtighetstaxeringen. ordnande får omfatta flera taxeringsår. Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han biträder. Kommunstyrelsen får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas. Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.
17 §
Konsulent för fastighetstaxering Konsulent för fastighetstaxering
skall enligt skattechefens bestäm- skall enligt skattechefens bestämmande medverka vid förberedelse- mande medverka vid förberedelse- IöSenaste lydelse arbetet inför den allmänna fastig- arbetet inför avstämningarna. Han 1981:1111.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
hetsiaxeringen. Han skall vid tax- skall vid taxeringen granska de eringen granska de deklarationer deklarationer och andra handlingar och andra handlingar som nämnden som den lokala skatiemyndigheten för sådant ändamål överlämnar till eller nämnden för sådant ändamål honom. överlämnar till honom. Konsulenten skall efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen. Hun skull, I den omfattning nämndens ordförande finner påkallat, i nämnden föredra ärenden i vilka han har avgivit utlåtande.
208 Skattechefen får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap. Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar. Skattechefen får kalla även den Skattechefen får kalla även i fassom av statens lantmäteriverk beord- tighetsvärdering kunniga personer rats biträda arbetsgrupp enligt 19 för att erhålla upplysningar av dem. kap. 2 §, konsulent för fastighetstaxeringen i länet och andra i fastighetsvärdering kunniga personer för att erhålla upplysningar av dem.
25 §
Ersättning till vald ledamot och suppleant i fastighetstaxeringsnämnd för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode och andra ekonomiska förmåner betalas av kommunala och landstingskommunala medel. Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut enligt första stycket efter grunder som föreskrivs i 3 kap. 16 § kommunallagen (1977:179). Ersättning för deltagande i arbete Ersättning för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i inom sådan arbetsgrupp, som avses i 19 kap. 2 §, betalas efter i första och 18 kap. 43 §, betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder. andra styckena nämnda grunder.
18 kap. Allmän fastighetsdeklara- 18 kap. Förberedelser för taxeringtion, m.m.!! en, m.m.
Uppgifter från fastighetsägare
Till ledning vid allmän fastighets- Till ledning för taxeringen vid HSenaste lydelse taxering skall ägaren utan anmaning avstämning skall fastighetsägaren 1981:1119. 4
Anvarande lydelse Föreslagen ivdelse
lämna deklarauon falbnän fasigheis- lämna en förenklad fastighetsdelladeklaration) för varje fastigher. De- radon (evsuvmningsdeklaration). klaration skall dock inte lämnas för Den som vid taäxeringsårets ingång siaten ullhörig försvarsfastighet som var ägare till en fastighet kan lämna enlig: 3 kap. 2§ är undantagen från fasughetsdeklaraiuon rörande fastigskatteplikt. Deklaranion skall inte heten. helier lämnes för fastighet för allmänna kommunikationsändamål som en-
2 & ligt 3 kap. 2§ är undantagen från skaueplikt ciler för byggnad på. annans mark då byggnadens värde understiger 10 004 kronor. Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål skall dock deklaration lämnas. Deklaratuonsskyldighet gäller också för byggnad på annans mark om den används som stadigvarande bostad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadratmeter.
Efter anmaning är också den som Efter anmaning är fastighetsägare inte på grund av första stycket har skyldig att avge fastighetsdeklaradeklarationsskyldighet, skyldig att tion. avge fastighetsdeklaration.
Allmän fastighetsdeklaration skall Fastighetsdeklaration och avstämavfattas på blankett enligt fastställt ningsdeklaration skall avfattas på formulär. blankett enligt fastställt formulär.
Blanketter till deklarationer, för Blanketter till fastighetsdeklaravilka formulär fastställs. tillhanda- tioner och avstämningsdeklaratiohålls kostnadsfritt. ner, för vilka formulär fastställs,
tillhandahålls kostnadsfritt.
4§
Allmän fastighetsdeklaration Fastighetsdeklaration skall, inneskall, om annat inte sägs i 5§, hålla uppgifter om namn, postadress innehålla uppgifter om namn, post- och personnummer eller, för juriadress och personnummer eiler, för disk person, organisationshummer juridisk person, organisationsnum- för fastighetens ägare, kommun och mer för fastighetens ägare, kommun församling där fastigheten ligger, och församling där fastigheten lig- fastighetens gatuadress eller på ger, fasughetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastigorten bruklig benämning samt fastig- hetens officiella beteckning. hetens officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklara- I fastighetsdeklarationen skall tionen skall vidare lämnas uppgifter vidare lämnas uppgifter om fastighe- 4 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 222
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse om fastighetens areal av olika äpo- 1ens areal av olika ägostag, användslag, användning och byggnader, ning och byggnader, hyror och därhyror och därmed jämförlig avkast- med jämförlig avkastning av fastigning av fastigheten samt särskilda heten samt särskilda förmåner och förmåner och förpliktelser som hör förpliktelser som hör till fastigheten. till fastigheten. I deklarationen skall I deklarationen skall även i övrigt även i Övrigt lämnas uppgifter om lämnas upppifter om sådana förhålsådana förhållanden som behövs för landen som behövs för att bestämma att bestämma de värdefaktorer som de värdefaktorer som taxeringen taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall enligt bl.a. 8-15 kap. skall grunda sig grunda sig på. på. Den allmänna fastighetsdeklara- Fastighetsdeklarationen skall ocktionen skall också innehålla uppgif- så innehålla uppgifter om sådana ter om sådana förhållanden beträf- förhållanden beträffande fastighefande fastigheten som om fastighe- ten som om fastigheten har olika ten har olika ägare till skilda delar av ägare till skilda delar av marken och marken och om fastigheten innehas om fastigheten innehas med tomtmed tomträtt. Vidare skall uppgift rätt. Vidare skall uppgift lämnas om lämnas om den köpeskilling som den köpeskilling som senast betalats senast betalats för fastigheten under för fastigheten under den tioårspeden tioårsperiod som närmast före- riod som närmast föregår det år då går det år allmän fastighetstaxering deklarationen lämnas. äger rum. 5§ Allmän fastigheisdeklaration i fö- Avstämningsdeklaration skall inrenklad form får där så är lämpligt nehålla uppgifter enligt 4§ i den lämnas för sådan skattefri fastighet omfattning som bestäms av regeringsom bestäms av regeringen eller myn- en eller myndighet som regeringen dighet som regeringen förordnar. förordnar. Deklarationen skall innehålla upp- Den lokala skattemyndigheten gifter enligt 4 § i den omfattning som skall senast den 15 mars året före föreskrivs på nyss angivet sätt. avstämningsåret sända blankett till avstämningsdeklaration — (avstämningsblankett) till fastigherens ägare.
6§
Fastighetsägare bör utöver upp- Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 8 lämna de upplysning- gifter enligt 4 och 5 §§ lämna de ar som är av betydelse för taxering av upplysningar som är av betydelse för fastigheten. taxering av fastigheten. .
Efter anmaning är fastighetsägare Efter anmaning är fastighetsägare
skyldig att till ledning vid fastighe- skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar tens taxering lämna upplysningar
också om andra förhållanden än också om andra förhållanden än
dem, som anges i deklarationsfor- dem, som anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall läm- muläret eller avstämningsblanketten.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelsec nas skoftligen om annat inte har Upplysningarna skall lämnas skriftlisagts i anmaningen. gen om annat inte har sagts i anma-
ningen.
Deklarationsskyldig skali efter an- Fastughewsägare skull efter anmamaning förete alla handlingar som ning förete alla handlingar som
behövs för kontroll av egen fastig- behövs rill ledning för och kontroll av
heisdeklaration såsom skogsbruks- taxeringen av hans fusughet såsom plan eller annan uppskattningshand- skogsbrukspian eller annan uppling som avser skog på fastigheten, skattningshandling som avser skog byggnadsritningar eller köpeavtal. på fastigheten, byggnadsritningar
eller köpeavtal.
Fastighetsägare skall vidare i sam-
band med att skogsbruksplan upprät-
tas för hans fastighet av annan än
skogsvårdsstyrelse, till skogsvårds-
styrelsen lämna i planen intagna upp-
gifter om värdefaktorer som behövs
för skogstaxeringén.
8§
Besiktning av fastighet får företas Besiktning av fastighet får företas vid förfarande enligt 79 kap. 3 § och vid förfarande enligt 43 § och vid vid taxering om fastighetstaxerings- taxering om den lokala skattemynnämndens ordförande eller tjänste- digheten = eller fastighetstaxerings-
man som biträder nämnden kommer nämndens ordförande kommer öve-
överens med fastighetsägaren om rens med fastighetsägaren om sådan sådan besiktning. besiktning.
9§
Allmän fastighetsdeklaration, Fastighetsdeklaration med tillhösom skall avges utan anmaning, skall rande handlingar skall vara lämnad vara lämnad senast den 18 september till den lokala skattemyndigheten året före det år då allmän fastighets- senast den 15 mars under taxeringstaxering äger rum. året. Avstämningsdekluration skall
vara lämnad till lokal skattemyndig-
het senast den 15 april året före
avstämningsåret.
Fastighetsdeklarationen med till- Fastighetsdeklaration och avstämhörande handlingar skall lämnas till ningsdeklaration för industrienhet länsstyrelse eller lokal skattemyndig- med vatten- och värmekraftanlägghet. ning skall vid de i första stycket
angivna tidpunkterna ha inkommit
till fastighetstaxeringsnämnden för
vatten- och värmekraftanläggningar.
Den nämnden skall vidare den 15
mars året före avstämningsåret sända
ut avstämningsblankett till ägarna av
Nuvarande Iydeise Förestagen Ivdelse värme- och vattenkraftanläggningarna. Länsstyrelse tår efter samråd med Lokal skattemyndighet får efter kommun bestämma att det inom sumråd med kommun bestämma att koinmunen skall finnas särskilt det inom kommunen skall finnas insamlingsställe för deklarationer, särskilt insamhingsställe för fastigsor skall limnas till ledning för hetsdekiarationer och avstämningsuwaxerivg inom länet. deklarationer, som skall lämnas till ledning för taxering inom fögderiet. Handling som getts in tll lokal skattemyndighet i annat fögderi: än det där fastigheten är belägen skall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som har att taxera fastigheten. Handlingen anses vara inkommen i rätt tid även om den getts in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva taxeringen.
10 § Överlåts fastighet efter det att all- Fastighetsdeklaration, avstämmän fastighetsdeklaration har lärn- ningsdeklaration och annan. uppgift nats men före taxeringsårets ingång, eller upplysning till ledning vid taxär såväl den förutvarande som den ering av egen fastighet som skall nye ägaren skyldiga att inom tio avgivas på grund av anmaning, skall dagar därefter göra anmälan om lämnas inom den tid, som anges i överlåtelsen till fastighetstaxerings- anmaningen. Skyldighet föreligger nämndens ordförande eller till läns- dock ej att på grund av anmaning styrelsen. Har fastigheten blivit upp- lämna deklaration eller uppgift på delad i samband med överlåtelsen tidigare dag än handlingen skulle ha skall överlåtelsehandlingen företes i lämnats utan anmaning. huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
11.8¶Byggnadsnämnd skall i behövlig Fastighetsägare från vilken fastigomfattning, enligt närmare föreskrif- hetsdeklaration, avstämningsdeklater av regeringen eller myndighet som ration eller annan uppgift inte har regeringen bestämmer, lämna den inkommit inom föreskriven eller i lokala skattemyndigheten uppgift om anmaning förelagd tid, får anmanas arten och omfattningen av den bygg- att lämna sådan deklaration eller nadsverksamhet, som avses med uppgift. beviljade byggnadslov. År deklaration eller uppgift ej upp- Uppgift skall lämnas för varje fas- rättad i enlighet med denna lag, får tighet för sig senast två veckor efter fastighetsägaren anmanas att avhjälutgången av varje kvartal och omfatta på bristen. de byggnadslov som beviljats under kvartalet.
Nuvarande Ivydelse Föreslagen lIvdelse
Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetsiaxeringen.
Uppgifter från annun än jastighets-
ägare
Brandförsäkringsanstalt är efter Kommun, fastighetsbildningsmynanmuaning skyldig att till ledning vid dighet, lantbruksnämnd och skogsallmän fastighetstaxering lämna upp- vårdsstyrelse skall till ledning för gift om försäkringsvärdet på byggna- taxeringen lämna uppgifter om storder, som är hos anstalten försäkrade leken och beskaffenheten av taxmot brandskada. eringsenheterna inom sina verksam-
hetsområden enligt närmare före-
skrifter som regeringen bestämmer.
Skogsvårdsstvrelsen skall till led-
ning för fastighetstaxeringen till den
lokala — skattemyndigheten lämna
uppgifter ur av styrelsen upprättade
skogsbruksplaner och andra upp-
skattningshandlingar som — avser
skog. Vidare skall skogsvårdsstyrel-
sen till den lokala skattemyndigheten
lämna de uppgifter som avses i 7§
andra stycket.
. Anmaning och vite
22§
Anmaning får utfärdas av chef för Anmaning får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller lokal skatte- taxeringsenhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxerings- myndighet, fastighetstaxeringsnämnd, <taxeringsintendent samt nämnd, taxeringsintendent samt ljänsternan eller konsulent för fastig- konsulent för fastighetstaxering som hetstaxering som biträder fastighets- biträder den lokala skattemyndighetaxeringsnämnden. Konsulent för ten eller fastighetstaxeringsnämnfastighetstaxering får dock ej an- den. Konsulent för fastighetstaxmana någon att lämna allmän fastig- ering får dock ej anmana någon att hetsdeklaration. lämna fastighetsdeklaration.
25§
Finner man beträffande anmaning Finner man beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd hand- eller annan i denna lag avsedd handling att det är av betydelse att erhålla ling att det är av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer bevis för att handlingen kommer
Nuvarande vdelse Föreslagen lvdelse deklarattonsskyldig eler annan till fasughetsågaren eller annan till hanhanda, skall handiingen delges da, skalt handlingen delges honom, honom, om det jär känt att han inte om det ei är känt utt bög inte kan kan anträffas. anträffas.
Besiktning, man. 29 12 Fastighetstaxeringsnämnden — får Den lokala skattemyndigheten och besiktiva fastighet även I annat fall fastighetstaxeringsnämnden får beän som avses 1 §§, om uppgift som siktigz fastighet även i annat fall än behövs för att taxera en fastighet som avses 1 8§, om uppgifi som saknas elier det finns grundad anled- behövs för att taxera en fastighet ping anta att uppgift som fastighets- saknas eller det finns grundad anleaägare lämnat är felaktig eller ofull- ning anta att uppgift som fastighetsständig. Besiktning fär dock ske ägare lämnat är felaktig eller ofuliendast om tillförlitlig uppgift inte ständig. Besiktning får dock ske utan avsevärd olägenhet kan erbål- endast om tillförlitlig uppgift inte las på annat sätt och uppgiften är av utan avsevärd olägenhet kan erhålväsentlig betydelse för åsättande av las på annat sätt och uppgiften är av en riktig taxering. I fråga om besikt- väsentlig betydelse för åsättande av ning enligt denna paragraf gäller en riktig taxering. I fråga om besikt- 30-40 §8. ning enligt denna paragraf gäller 30-40 §§.
30 85 Länsrätten i det län där fastighe- Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar om besikt- ten är belägen beslutar om besiktning på framställning av fastighets- nmng på framställning av den lokala taxeringsnämnden. skattemyndigheten eller fastighetstaxeringsnämnden. Mot beslut om besiktning får talan inte föras. 32 £14 Har fastighetstaxeringsnämnd Har lokal skattemyndighet eller gjort framställning om besiktning fastighetstaxeringsnämnd gjort och behövs inte längre åtgärden skall framställning: om besiktning och nämnden genast anmäla detta till behövs inte längre åtgärden skall länsrätten. : myndigheten eller nämnden genast ' anmäla detta till länsrätten. 38 §" Fastighetstaxeringsnämndens Den lokala skattemyndigheten,
ordförande, konsulent eller tjänste- fastighetstaxeringsnämndens ordfö- "Senaste lydelse
sr 1981:280. man som biträder nämnden verkstäl- rande och konsulent som biträder !3Senaste lydelse ler beslut om besiktning. Om det är myndigheten eller nämnden verkstäl- — 4981:280. påkallat får annan ledamot i nämn- ler beslut om besiktning. Om det är ' "Senaste lydelse
den närvara. påkallat får annan ledamot i nämn- = 1981:280.
den närvara. ee
Prop. 1983/85: 222 AA ON
Nuvarande Ivåclse Föreslagen Ivdelse
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas av kronofögdemyndigheten.
SJö
41 85
Den som till ledning vid allmän Den som tillledning vid fastighetsfastighetstaxering uppsåtligen eller taxering uppsåtligen eller av grov av grov oaktsamhet lämnar handling oaktsamhet lämnar handling med med oriktig uppgift och därigenom oriktig uppgift och därigenom föranföranleder fara för att taxeringen blir leder fara för att taxeringen blir för för läg dömes till böter eller fängelse låg dömes till böter eller fängelse i i) högst sex -. månader. högst sex månader.
Den som uppsåtligen eller av grov Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna all- oaktsamhet underlåter att lämna fasmän fastighetsdeklaration dömes till tighetsdeklaration som har har böter. anmanats att lämna eller avstäm-
ningsdeklaration dömes till böter.
I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
Särskilda förberedelser för avstäm-
ning och omräkning
4238 Statens lantmäteriverket skall före
utgången av tredje året före avstäm-
ningsåret upprätta riktvärdetabeller
eller utarbeta andra hjälpmedel för
att ange riktvärden.
Före utgången av andra året före
avstämningsåret skall efter provvär-
dering den indelning i värdeområden
som sägs i 7 kap. 7§ andra stycket
verkställas. Statens lantmäteriverk
skall inom sagda tid anvisa riktvärde-
tabell eller motsvarande för varje
sådant område.
43 §
"Vid provvärdering skall statens
lantmäteriverk tillsammans med ar-
betsgrupp, som utsetts enligt 17 kap.
7 §, i varje fastighetstaxeringsdistrikt
pröva om en tillämpning av anvisade
riktvärdetabeller eller motsvarande
hjälpmedel leder till taxeringsvärden
" som svarar mot basvärdenivån enligt
5 kap. 4§. Senaste lydelse
1981:280.
44§ !6Senaste lydelse
1981:280.
Statens lantmäteriverk skall före
den I juli året före ett indexår lämna
Nuvarande lydeise Föreslagen lvdelse
förslag till regeringen om rikets indelning i prisbildningsområden. Före utgången av året före ett indexår skall statens lantrmäteriverk föreslå regeringen nya index för Omräkningen.
45 Närmare föreskrifter om förberedelsearberet för fasugheistareringen lämnas av regeringen.
19 kap. Förberedande åtgärder! 19 kap. De lokala skattemyndigheternas verksamhet
Granskning m.m.
18 Senast den 15 december andra året Den lokala skattemyndigheten före det år då allmän fastighetstax- skall fortlöpande granska, bearbeta ering äger rum, skall regeringen eller och registrera de uppgifter om fastigmvyndighe: som regeringen bestäm- heterna som kommer in till myndigmer besluta föreskrifter för förbere- heten och föranstalta om erforderlig delsearbetet. komplettering. Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § Senast den I mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7§. Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och länssty- - relserna.
28 Under förberedelsearbetet skall i Beträffande innehållet i uppgift om varje fastighetstaxeringsdistrikt fin- fastighet som inlämnas till den lokala nas en arbetsgrupp bestående av leda- skattemyndigheten av annan än fasmöterna i fastighetstaxeringsnämn- tighetsägaren skall 15 § förvaltningsden. Suppleanterna skall delta i lagen (1971:290) tillämpas. arbetsgruppens sammanträden i sam- Den lokala skattemyndigheten
ma omfattning som vid taxeringen. skall tillse att utredning görs och att Senaste lydelse
tillfälle bereds den skattskyldige att 1981:1119.
nn 1
Nuvarande lydelse Föresiegen Ivdelse
vira sig när det behövs för myndig-
hetens beslut.
Leg $
Statens lantmäteriverk och arbeis- Den lokala skatiemyndigheren gruppen skall undersöka vilka rikt- skall ombesörja ärenden av expedivärdeiabeller för småhus, som med tionell art åt fastighetstuxeringsnämnhänsyn till rådande prisläge bör den. | användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. Förslag härom skall upprätius. Undersökningen skall även omfana upprättande av förslag till riktvärdekarior för tomtmark inom distriktet. |
Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva at: en tillämpning av förslag ull föreskrifter enligt I $ andra stycket leder till taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §. Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.
Grundbeslut
Förslag till riktvärdekartor och rik- Den lokala skattemyndigheien tvärdetabeller m.m. skall hållas till- skall senast den 15: maj meddela gängligt för allmänheten under två grundbeslut om taxeringen av alla veckor i maj året före taxeringsåret i fastigheter i fögderiet utom vattenlokaler som kommun skall tillhanda- och värmekraftanläggningar. Om hålla. Regeringen eller myndighet taxeringen av dessa stadgas i 17 kap. som regeringen bestämmer lämnar 2 och 4 §§ samt 20 kap. 118. närmare föreskrifter om detta förfa- I grundbeslut efter avstämning rande. | eller omtaxering skall redovisas dels
taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-4
dels grunderna för beslutet enligt
punkterna 5-8, nämligen |
1. fastighetens indelning i tax-
eringsenheter,
2. taxeringsenhetens beskattnings-
natur och skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde
och däri ingående delvärden samti
värde av varje värderingsenhet,
4. skattepliktig enhets taxerings-
värde efter omräkning och däri ingå-
ende omräknade delvärden samt
Nuvarande ivdeise Föreslagen Ivdelse index som har tillämpats, 5. storleken av sådun värdefuktor som särskilt anges i &-15 kunp., 6. storicken av riktvärde, 7. storleken av värderingshyra enlig: II kap. 4 §, bruttokapitaliseringsfakior enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfakior enligt 12 kap. 6 §, brvtningsfakior ock värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. &S, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, — regleringsmöjlighet och belägenhe: enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11
kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt
8. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde. I beslut som avses i föregående stycke skall för varje taxeringsenhet vidare anges till vilken typkod enheten är hänförlig. I beslutet skall också redovisas fördelning av basvärdet och taxeringsvärdet som har skett enligt 5 kap. 8 § tredje stycket. I beslutet skall, om så erfordras, de ytterligare skäl redovisas, varpå beslutet är grundat. Om ägare av fastighet har begärt att omtaxering skall ske och beslut har fattats att omtaxering inte skall ske, skall beslutet innehålla skälen härför.
5§ Arbetsgruppen skall senast den I5 I grundbeslut efter avstämning juni året före det år då allmän fastig- eller omtaxering skall vidare anges hetstaxering äger rum till skatteche- -taxeringsenhetens totala, enskilt innefen överlämna förslag till riktvärde- havda landareal. För lantbruksenhet kartor för tomtmark och riktvärdeta- skall den anges i hektar med fyra beller för småhus. På samma gång decimaler och för övriga enheter i
skall arbetsgruppen föreslå ändring- kvadratmeter.
ar i de förslag till föreskrifter som Totalarealen för lantbruksenhet avses i 1 § andra stycket. skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal
Prop, 1984/85: 222
Nuvarande lvideise Föreslagen Iydeise som understiger 0,5 hektar skäll inte redovisas särskilt, För iominiark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.
65 På grundval av arbeisgruppernas Värdet ov en enskild värderingsenförslag samt de upplysningar som i het anges i grundbeslut efter avstämövrigt kan vinnas skall skattechefen ning eller omtaxering i fulia tusental senast den I augusti året före det år då kronor. Avrundning sker så att överallnän. fastighetstaxering äger rum skjutande belopp, som inte uppgår ull regeringen eller myndighet som till fuili tusental kronor, faller bort. regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt I $ andra stycket läm- Basväraåei och taxeringsvärdet nade förslagen till föreskrifter. anges i grundbeslut alltid i fulla tiotusental kronor. Avrundning sker så att överskjutande belopp, som inte uppgår till fullt tiotusental kronor, faller bort. För att ett avrundat basvärde eller taxeringsvärde i öve-
rensstämmelse med 5 kap. 8 § andra
stycket skall överensstämma med summan av de däri ingående delvärderna skall det största delvärdet minskas med ett mot avrundningen svarande belopp. Därefter minskas på motsvarande sätt efter hand kvarvarande delvärden i storleksföljd.
78 Senast den 10 september året före I grundbeslut, som har meddelats det år då allmän fastighetstaxering under ett indexår då fastigheten inte äger rum skall regeringen eller myn- avstäms eller omtaxeras, skall i dighet som regeringen bestämmer beslutet redovisas fastighetens basbesluta sådana föreskrifter som avses värde och däri ingående delvärden, i 7 kap. 7§. indextal för fastigheten samt der för året gällande omräknade taxeringsvärdet med däri ingående delvärden.
8§
Har fastighet under ett taxeringsår inte avstämts eller omtaxerats och har nytt index för fastigheten inte heller bestärnts för året, skall nästföregående års grundbeslut fastställas oförändrat.
Nuvarande ivdetse Föreslagen lydelse Omprövning
98 Den lokala skattemyndigheten skall utom i fall som anges i 108 ompröva sitt grundbeslut om ägare av fastighet begär det eller eljest anledning ull omprövning förekommer. Myndigheten får ompröva beslut fler än en gång. Ågare får begära att lokal skattemyndighet omprövur ett beslut att införa en uppgift i fastigherstaxeringsregistret som inte påverkar taxeringen. Den lokala skauemyndigheten skall dock göra endast en omprövning av sådant beslut. Över lokal skattemyndighets beslut med anledning av sådan begäran får talan inte föras, om fastighetsägaren inte visar att beslutet eljest har rättslig betydelse för honom.
108 Omprövning får ej göras av beslut till den del det avser indextal och taxeringsvärde med däri ingående delvärden. Begäran om omprövning av taxeringsvärdet skall anses avse omprövning av basvärdet.
18 Begäran om omprövning skall vara skriftlig och ges in till den lokala
skattemyndigheten. Begäran om om-
prövning av grundbeslut skall ha kommit in senast den 30 juni under taxeringsåret. Begäran om ny omprövning skall ha kommit in inom tre veckor från det fastighetsägaren fått del av det omprövade beslutet. Har begäran om omprövning i rätt tid givits in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva fastighetsägarens yrkande, utgör det inte hinder för att taxeringen omprövas. Handlingar som på detta sätt har
Nuvarande iydelse Föreslagen lydelse ingivits felaktigt skall omedelbart överzändas tll den myndighet som kar an pröva yrkande.
28 Sedan den lokala skattemvnäigheten. omprövar eu grundbeslut få myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till fastighetstaxeringsnämnder för avgörande, om mvyndigheten. på grund av tidsbrist inte kinner uvgöra ärendet eller om myndigheten anser ärendet vara så svårbedörnt att det bör avgöras av fastighetstaxeringsnämnden.
13§ Har lokal skattemyndighet omprövat ett grundbeslut får fastighetsägaren, om han vill det, överklaga beslutet hos fastighetstaxeringsnämnden i stället för at begära förnyad omprövning hos den lokala skatte-
myndigheten. Över omprövat beslut,
som den lokala skattemyndigheten fattar efter den 15 augusti, får fastighetsägaren klaga endast hos fastighetstaxeringsnämnden. Överklagande till fastighetstaxeringsnämnden skall göras skriftligen och skall ha kommit in till den lokala skattemyndigheten senast tre veckor efter det att fastighetsägaren fått del av det överklagade beslutet. Vad som sägs i ll $ andra stycket äger motsvarande tillämpning. Den lokala skatutemyndigketen skall överlämna handlingarna i ett överklagat ärende till fastighetstaxeringsnämnden tillsammans med eget yttrande. 14§ Den lokala skattemyndigheten skall skyndsamt ompröva ett beslut som myndigheten fattat och som överklagats i rätt tid till fastighetstaxeringsnämnden. Leder prövningen till den ändring som fastighetsägaren
Prap. 1Y84/85: 222
Nuvarande Iydelse Föreslagen ivdelse begär. förfaller överklagandet. I anna: fall skall myndivheren överlämna handlingarna ärendet tillsammans med eger ynrande tili fastighetstäxerinpgsnämnden. Besvär över lokal skattermyndighets beslut som inte har överklagats av fastighetsägaren inom i 19 kap. 13 § andra srycket föreskriven tid får anföras hos länsrätten av vederbörande kommun och taxeringsintendent. Besvär över lokal skatemyndighets beslu: får vidarc anföras i den ordning som sägs I 23 kap.
Uppdelningsbeslut
15§
Ingår i tuxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter skall den lokala skattemyndigheten efter ansökan ange hur stor del av basvärdet och däri ingående delvärden samt av taxeringsvärdet och däri ingående delvärden som belöper på fastighet eller fastighetsdel. Ansökan skall göras hos den lokala skattemyndigheten och får lämnas av ägare, arrendator, taxeringsintendent eller besvärsberättigad kommun, vilka även får begära omprövning av ett uppdelningsbeslut. Den lokala skattemyndigheten skall dock göra endast en omprövning av sådant heslut.
Underrättelse om beslut
16 § Den lokala skattemyndigheten skall senast den 15 maj under taxeringsåret till fastighetsägarna sända underrättelse om innehållet i myndighetens grundbeslut efter avstämning och omtaxering. Senast samma dag skall myndighe-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdeise
ter. tili fastighetsägarna sända underrättelse om grundbeslut, som har meddelats under eu indexår då fastigheren inte avstäms eller omtaxeras och om uppdelning av värden enligt 158. Vidare skall underrättelse samma dag lämnas fasuighetsägare om beslut enligt 9 § tredje stycket om ändring i fastighetstaxeringsregistret beträffande hans —fasughet. Om grundbeslut enligt & $ skall underrättelse ej lämnas. Underrättelse om grundbesiut enligt första styckei, 9 § tredje stycket och 15 § skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill att myndigheten skall ompröva beslutet. Underrättelse enligt denna paragraf skall sändas till fastighetsägaren i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delges ägaren.
17§ Den lokala skattemyndigheten skall fortlöpande och senast den 15 September under taxeringsåret till fastighetsägaren sända underrättelse om innehållet i de taxeringsbeslut som fattats efter omprövning samt underrättelse om att ärendet beträffande hans fastighet har överlämnats till fastighetstaxeringsnämnden för prövning. I underrättelse om omprövat beslut
skall anges om och i så fall i vilket
avseende det skiljer sig från grundbeslutet eller därefter omprövat beslut. Skälen för beslutet skall redovisas. Underrättelsen skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill överklaga beslutet och Såvitt gäller beslut som har fattats före den 15 augusti om vad som skall iakttas av den som vill att myndigheten skall ompröva beslutet.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen wåcke Lokal skattemyndighet skall också underräna fastighetsägaren om beslu! som sägs i $$ tredje stycket. Underrättelse enligt denna puaragraf skall sändas till ägaren av fasighet i rekommenderat brev. Försändelsen får i särskilda fall delges äguren.
Längdföring
8 Den lokala skauemyndighetens grundbeslut skall föras in i stomme till fastighetslängd. Besluten skall med de ändringar som gjorts genom den lokala skattemyndighetens omprövade beslut och genom fastighetstaxeringsnämndens beslut föras in i fastighetslängd. Byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock ej redovisas i fastighetslängd eller stomme till sådan längd. Annan än staten tillhörig försvars-
byggnad som enligt 3 kap. 2§ är
undantagen från skatteplikt, skall inte föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd. 198 Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 15 juni hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition. Lokal skattemyndighet skall senast den 25 maj utfärda kungörelse härom.
208 Fastigheislängden skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst fyra veckor före den I februari året efter taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommun i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydeise
Närmare föreskrifier om fastighesslängd och längdföring meddelas av regeringen eller myndäighet son regeringen bestämmer.
Rättelse av beslu:
hy Nu
Har lokal skattemyndighets eller fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom föreskriven tid eller har tuxering införts i fastighetslängd för annan fastighet. än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del. :
Har lokal skattemyndighets eller fastighetstaxeringsnämnds beslut om -taxering blivit oriktigt till följd av
1. uppenbar felräkning, eller
2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från fastighetsdeklaration eller avstämningsdeklaration
får den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Om besvär över taxeringen har anförts hos länsrätten får rättelse enligt denna paragraf inte beslutas, om inte rättelsen avser oriktig anteckning om ägare. Efter utgången av juni månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna
paragraf avser dessförinnan har
gjorts hos den lokala skattemyndigheten. |
Innan rättelse görs av beslut av fastighetstaxeringsnämnden = skall, s Riksdagen 1984/85. 1 suml. Nr 222
Prup. 1984/83: 222 rr H6
Nuvarande ivdelse Föreslagen lvdeise omm deta ej är överflödigt. vuranie inkämtas från fästivheistaxerinasnämndens ordförande ock. om hinter ej möter, fusughetens ägare. Yttrande av äsaren får även inhämtas innan rättelse rörs ev eu beslut av myndigheten. Den lokala skattemyndigheienr skall, om dette ej är uppenbart överfiödigt, inom två veckor tillstälia fastighetens ägare underrättelse om hesluti fråge om rättelse i vanligt brev samt uwnderräna skattechefen och vederbörande kommun om beslutei. Underrättelsen. får i särskilda fall rekommenderas eller delges. Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär hos länsrätten över den taxering som avses med rättelsebeslutet, Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
20 kap.
Sammanträden
1] Fastighetstaxeringsnämnden sam- Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats som manträder på tid och plats som bestäms av ordföranden. Denne kal- bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar lar de ledamöter som skall tjänstgöra suppleanterna om sammanträdena. vid ett sammanträde. Finns det Finns det behov av medverkan av behov av medverkan av konsulent konsulent för fastighetstaxering kal- för fastighetstaxering kallar ordfölar ordföranden denne till samman- randen denne till sammanträde. Till träde. Till det första sammanträdet det första sammanträdet under den för årets taxering kallas även supple- period, för vilken ledamöterna och anterna. Skattechefen och statens suppleanterna är valda, kallas även lantmäteriverk skall i god tid under- suppleanterna. Skattechefen och rättas om tid och plats för samman- statens lantmäteriverk skall i god tid trädena. underrättas om tid och plats för sammanträdena.
Nuvarande lydelse Förestagen ivdelse
2 Sö Om en ledamot är förundrad att Om en ledamot är förhindrad att komma till ett sammanträde, ska komma till ett sammanträde, til bar i sitt ställe kalla en suppleant vilket han kallats för ati tjänsigöra, enligt den ordning mellan supplean- skall han i sitt ställe kalla en suppleterna som har bestämts vid valet ant enligt den ordning mellan suppsarat underrätta ordföranden. leunterna som har bestämts vid valet samt underrätta ordföranden.
än vn
Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar. Föredragande tjänsteman och kon- ' Konsulent för fastighetstaxering sulent för fastighetstaxering samt får delta i nämndens överläggningar suppleant som inte har trätt i leda- men ej i dess beslut. mots ställe får delta i nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Sakkunnig samt tjänsteman som Sakkunnig samt tjänsteman vid av statens lantmäteriverk har beord- statens lantmäteriverk som har delrats biträda arbetsgrupp enligt 19 tagit vid provvärdering enligt 18 kap. kap. 2§, får företräda inför nämn- 43 §, får företräda inför nämnden för den för att lämna upplysningar. att lämna upplysningar. Skatteche- Skattechefen eller tjänsteman, som ' fen eller tjänsteman, som denne har denne har beordrat, får närvara vid beordrat, får närvara vid sammansammanträde med fastighetstax- "träde - med fastighetstaxeringserningsnämnd, men har rätt att närva- nämnd, men har rätt att närvara vid ra vid nämndens överläggningar nämndens överläggningar endast om endast om nämnden beslutar det. nämnden beslutar det.
Beslutsförfarande
I lokal fastighetstaxeringsnämnd skall ärenden avgöras av utöver av länsstyrelsen förordnade ledamöter endast ledamöter från den kommun där taxeringsenheten är belägen. Fastighetstaxeringsnämnd är be- Fastighetstaxeringsnämnd är be-
slutför med ordföranden och minst slutför med ordföranden och minst
två eller, i fastighetstaxeringsnämnd tre valda ledamöter. Dock skall den vars distrikt omfattar mer än en omständigheten, att ledamot har att kommun, minst tre andra ledamöter. avträda vid behandling av visst ären- Dock skall den omständigheten, att de inte utgöra hinder mot att beslut ledamot har att avträda vid behand- fattas rörande detta ärende. ling av visst ärende inte utgöra hin- Fler än fem ledamöter får inte Senaste lydelse 1981:1111. der mot att beslut fattas rörande tjänstgöra samtidigt i nämnden. detta ärende.
Fron, 84/35: 222
Nuvarande ydelse Förevsiegen lvarise 5
Om de nte ör påka Hör av särskild oamledeing att ärendet PrÖvVas av fullsutten näm: ud, är sheisiaxerningssämnd beslutför mes ordförunden ensam vid 1. beslut som ci innefattar prövning av erendet i såk [Ek
om föraehung av tax- 2. beslut om uppdelning son avses eringsvärde enligt 15 § i 19 kap. 158
3. besiut om rättelse av tidigare beslut, som tll fölid av skrivtel, räknefei eller annat sådant förbiseende tnnebåller uppenbar orikughet.
Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av fastighetstaxeringspämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först. Skiljaktig mening hos ledamot, Skiljaktig mening hos ledamot föredragande tjänsteman eller kon- eller konsuient för fastighetstaxering -:sulent för fastighetstaxering skall skall avfattas skriftligen och avges avfattas skriftligen och avges inom inom en vecka efter sammanträen vecka efter sammanträdet. det. Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet om skiljaktig mening i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Verksamhetsperiod 10 § Fastighetstaxeringsnämndens för- Fastighetstaxeringsnämnden — får sta sammanträde skall äga rum senast börja sitt arbete den I5 juni under den 5 oktober året före taxeringsåret. taxeringsåret. Arbetet skall vara Vid sammanträdet skall ordföranden avslutat senast den 15 november samlämna noggrann redogörelse för de ma år. föreskrifter och anvisningar angående taxeringen som berör distriktet.
Beslut 115
Fastighetstaxenngsnämnden skall Fastighetstaxeringsnämnden skall
senast den 31 januari under taxerings- pröva av fastighetsägare överklagat året meddela beslut om taxering, av beslut som fattats av lokal skattemynfastighet, som ingår i distriktet. dighet och som avser årets taxering av en fastighet som ingår i distriktet. Nämnden skall också pröva sådant fastighetstaxeringsärende som den lokala skattomvp die" ven 1;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
över ul: nämnden enlig: 19 kap. 12 §.
Vid prövningen skall vad som sägs I
9 kap. 10 5 andre meningen gälla.
Fastighetsraxeringsnämnaen skall
ompröva sitt besiut om fastighetsäge-
ren begär det eller eljest anledning till
omprövning förekommer. Nämnden
får ompröva beslut endasi en gång.
För fastighetstaxeringsnämndens
för vatten- och värmekrafianlägg-
ningar verksamhet skall i stället för
11-13 §§ i detta kapitel moisvarande
bestämmelser gälla som föreskrivs
för lokal skattemyndighets verksam-
het i 19 kap. 1-10 och 15—17 §§.
12 8v
I fastighetstaxeringsnämnds be- I fastighetstaxeringsnämnds be-
slut skall redovisas dels taxeringsbe- slut som innebär ändring av lokal slutet enligt punkterna 1—3, dels skattemyndighets beslut skall redovi-
grunderna för beslutet enligt punkter- sas i vilket avseende det skiljer sig
na 4-7, nämligen från myndighetens beslut. Detsamma
1. fastighetens indelning i 1tax- gäller om nämndens beslut avser en eringsenheter, omprövning av ett beslut som nämn-
2. taxeringsenhetens beskattnings- den tidigare har fattat. natur och skattepliktsförhållande, Fastighetstaxeringsnämndens be-
3. skattepliktig enhets taxerings- slut skall innehålla de skäl som har värde och däri ingående delvärde bestämt utgången. Skälen får dock samt värde av varje värderingsen- utelämnas helt eller delvis om beslutet het, inte går klaganden emot eller det i
4. storleken av sådan värdefaktor övrigt är uppenbart obehövligt att som särskilt anges i 8-15 kap., upplysa om skälen.
5. storleken av riktvärde,
6. storleken av värderingshyra enligt Il kap. 4 §, bruttokapitaliseringsfaktor enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12' kap. 85§, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11
kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.
9 Senaste lydelse
I beslutet skall också redovisas den 1981:1119. fördelning av taxeringsvärdet som
Nuvarande lvdelse Föreslagen Ivdelse har sken enligt 5 kap. &$ Stycket. Värdet ev en enskild värderingsenher a i fulla usenai kronor. Avrundning sker så an översuipande betopp. som ime uppgår il fult tusenal! kronor, falier bort. Regeringen elier myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare ävrundningsregler som behövs.
Underrätrelse on; beslut 13 5 I besluter skall vidare anges tax- Fastighetens ägare skall underräteringsenhetens totala, enskili inne- tas om innehållet i fastighetstaxhavda iandareal. För lantbruksenhet eringsnämnds beslut, om vad som skall den anges i hektar med fyra skall iakttas av den som vill överklaga decimaler och för övriga enheter i beslutet och om innehållet i skiljaktig kvadratmeter. mening. Totalarealen för lantbruksenhe: Underrättelsen ombesörjs i den skall delas upp på olika ägoslag. Har ordning som föreskrivs i 19 kap. 16 § åkermark, betesmark, skogsmark el- Sista stycket. ler skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundningen av arealen för ägoslag eller värderingsenhei skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt. För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl - hektar som kvadratmeter. 21 kap. 182 Talan mot fastighetstaxerings- Talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut förs genom besvär nämnds beslut förs genom besvär
hos länsrätten. hos länsrätten men ges in till den
lokala skattemyndigheten utom då fråga är om besvär mot beslut av fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar. Mot beslut av den nämnden förs talan genom besvär hos kammarrätten i Stockholm. 20Senaste lydeise Besvär över fastighetstaxerings- 1981:280.
Prop, 1984/85: 222 71
Nuvarande lydelse Föreslagen ivdelse nämndens för värme- och vatienkräftanläggningar beslut skall ges in till kammarrätten i Stockholm. är får anföras av ägare av den Besvär över fastughetstaxeringsfastighet beslutet rör samt av veder- nämnds beslut får anföras av ägare törande kommun och taxeringsin- av den fastighei beslutet rör samt av endemnm. vederbörande kommun och taxeringsintendent. gä Besvär av ägare av fastighet skall Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den I5 september ha inkommit senast före utgången av under taxeringsåret. mars månad åre: efter taxeringsåret.
4 2
Kommuns besvär skall anföras Kommuns besvär skall ha kommit
före utgången av oktober månad in före utgången av maj månad året under taxeringsåret. efter taxeringsåret. 5 5 Taxeringsintent har rätt att anföra Taxeringsintendentens besvär skall besvär intill utgången av november ha kommit in före utgången av juni månad under taxeringsåret. Han månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om och grunder för besvärstalan. om inte med hänsyn till utredningens inte med hänsyn till utredningens vidlyfughet eller andra synnerliga vidlyftighet och andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd. skäl rätten medger anstånd.
6 2 Inkommer besvär från ägare av Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i3 § angivna tiden fastighet efter den i 3 § angivna tiden men före utgången av november men före utgången av juni månad månad under taxeringsåret, får läns- året efter taxeringsåret, får rätten rätten pröva besvären om taxerings- pröva besvären om taxeringsintenintendenten helt eller delvis biträder denten helt eller delvis biträder besvären i sak. besvären i sak.
22 kap. 285 Mot länsrätts beslut i fråga, som 2 Senaste lydelse Mot länsrätts beslut i fråga, som 1981:280. avses i 20 kap. 15 §, får talan inte avses i 19 kap, 15 §, får talan inte 2 Senaste lydelse föras. föras. 1981:280. 4 g20 SSenaste lydelse 1981:280. Vid prövning av mål om allmän Vid prövning av mål om fastig- "Senaste lydelse fastighetstaxering består kammar- hetstaxering består kammarrätt av 1981:280. Senaste lydelse rätt av tre lagfarna ledamöter samt tre lagfarna ledamöter samt två av de 1981:1119. två av de särskilda ledamöter som särskilda ledamöter som avses i 5 §. avses i 5§. Utevaro av en av de Utevaro av en av de särskilda leda-
Nuvarande bedeise Föreslagen lvdelse
särskilda ledamöterna binda: dock möterna hindrar dock inte att mål inte att mål avgörs om tre av kam- avgÖrs Om tre &v kammarrättens merrättens ledamöter är ense om ledamöter är ense om slutet. slutet. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om att särskilda ledamöter skall delta vid målens prövning inte skal ultämpas.
3 Sd Regeringen förordnar för högst Regeringen förordnar för högst [cm år i sänder för varje kammarrätt fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo I praktiska minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållan- kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse den i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammar- inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om rätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa fastighetstaxering. Av dessa persopersoner skall i fråga om varje kam- ner skall i fråga om varje kammarmarrätt minst tre äga kunskap rätt minst tre äga kunskap beträffanbeträffande värdering av skogsmark de värdering av skogsmark och växoch växande skog, minst två beträf- ande skog, minst två beträffande fande värdering av vattenfallsfastig- värdering av jordbruksfastighet i het, minst två beträffande värdering övrigt och minst två beträffande av jordbruksfastighet i övrigt och värdering av annan fastighet i övrigt. minst två beträffande värdering av För kammarrätten i Stockholm annan fastighet i övrigt. Avgår sådan förordnas minst tre personer beträfperson under den tid, för vilken han fande värderingen av vatten- och har blivit utsedd, förordnar rege- värmekraftanläggningar. Avgår särringen annan person i hans ställe. skild ledamot för fastighetstaxering under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe. Ledamot som här sägs skall vara myndig svensk medborgare. Han får inte vara I konkurstillstånd. 6 §2 Regeringen meddelar närmare fö- Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de reskrifter angående inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgö- särskilda ledamöterna till tjänstgö-
ring i kammarrätt samt angående ring i kammarrätt samt angående
ordnandet av kammarrätts arbete ordnandet av kammarrätts arbete
med handläggning av mål om allmän med handläggning av mål om fastig-
hetstaxering och därmed samman- 26Senaste lydelse fastighetstaxering och därmed sam- 1981:280. manhängande frågor. hängande frågor. ? Senaste lydelse Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad till 1981:280. tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av 28Senaste lydelse regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. 1981:280.
1 2
Nuvarande lydelse Föreslogen Iydelse
7 28 Vid besvär Över ij kammarrätt: Vid besvär över kammarrätts beslut i mål om allmän fastighetstax- beslut i mål om fistighetstaxering ering skall besvärshandingen ha skall besvärshandlingen ha kommit
kommit in inom två månader från in inom två månader från den dag då
den dag då klaganden har fått dei av klaganden har fått del av beslutei. beslutet. ön kap. 1 0 Har ägare av fastighet, som skall Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse enliut 20 kap. 18 §, få underrättelse enligt 19 kap. J6 inte fått sådan underrättelse senast eller 17 8 eller enligt 20 kap. 13 §, inte den 15 augusti under taxeringsåret, fått sådan underrättelse senast den får ägaren anföra besvär intill 15 februari året efter taxeringsåret, utgången av året efter taxerings- får ägaren anföra besvär intill året. utgången av året efter taxeringsåret. Har underrättelse som avses i 20 Har underrättelse som avses i
kap. 14 eller 18 § haft felaktigt inne- första stycket haft felaktigt innehåll,
håll, får ägaren anföra besvär före får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter tax- utgången av femte året efter taxeringsåret. eringsåret, dock senast det år då nytt eller förändrat basvärde har åsatts fastigheten... 2 Den som enligt 21 kap. I $ får föra Fastighetsägare får föra talan mot talan mot fastighetstaxeringsnämnds lokal skattemyndighets beslut och beslut får före utgången av femte fastighetstaxeringsnämnds = beslut året efter taxeringsåret anföra be- före utgången av femte året efter svär, taxeringsåret, dock senast det år då nytt eller förändrat basvärde har åsatts fastigheten, 1. om fastighet genom förbiseende inte har blivit taxerad, 2. Om taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet eller om värde har bestämts för egendom som avses i 7 kap. 16 §, 3. om fastighet har upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller har undantagits från skatteplikt, trots att så inte hade bort ske, 4. om fastighet eller del av fastighet har taxerats på mer än en ort eller eljest blivit dubbeltaxerad, 5. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt på grund Senaste lydelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 1981:280. 6. om förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i mål om WSenaste lydelse fastighetstaxering har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde 1981:1119. för visst värdeområde och besvären rör fastighet inom samma värdeområ- N Senaste lydelse 1981:1119. de,
+33
Prop. 1984/85:
Nuvarande Ive Föreslagen iväclse -” 2. om fastighet på erund av att underlaget för taxering av fastigheten har [34 varit felaktig eiler ofullständigt har åsatts väsentligt annorlunda taxering än som bor: ske, &. om eljest sådana omständigheter föreiigger, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären. Kommun och taxeringsinienden: får föra talan mot lokal skatiemyndighets — och — fastighetstaxeringsnämnds beslut före utgången av femie året efter taxeringsåret, dock senast det år då nyti eller förändrat basvärde har åsatts fastigherien, 1. om fastighet genom förbiseende inte har blivit taxerad, 2. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
38 Besvär enligt detta kapitel prövas Besvär enligt detta kapitel avseenav länsrätten. Har taxeringen prö- de annan egendom än vatten- och vats av länsrätten, skall kammarrätt värmekraftanläggning prövas av pröva målet. Har taxeringen prövats länsrätten. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, av länsrätten, skall kammarrätt pröskall regeringsrätten pröva målet. va målet. Avser besvären vatten- och värmekraftanläggning skall de istället för av länsrätten i första instans prövas av kammarrätten i Stockholm. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet. Regeringsrätten och kammarrät- Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär enligt detta kapi- ten får, om besvär avseende annan tel finnes böra upptas till prövning, egendom än vatten- och värmekraftförordna att målet skall upptas och anläggning enligt detta kapital finnes vidare handläggas av länsrätt. böra upptas till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare handläggas av länsrätt. Regeringsrätten får i motsvarande fall förordna att mål om vatten- och värmekraftanläggning skall upptas och vidare handläggas av kammarrätten i Stock- "Senaste lydelse holm. 1981:280.
Prop, 1985/635: 222 >=) an
Nuverande lvdelse Föreslagen lvdeise 24 kap. i er Besvärsrätt, som enligt 21-23 kap. i. som enkot 21— 23 gäller för ägare av fastighet, utlkom- kap, gäller för ägare av fastighet, mer den som vid ingången av fax- illkomrmer den som vid ingången av eringsåret är ägare av fastighet Nk- taxeringsåret är ägare av eller deläsom den som därefter, dock senast gare i fastighet liksom den som öre ingången av femte året efter därefter, dock före wgången av 1axtaxeringsåret, har blivit ägare av fas- eringsåret, har blivit ägare av eller tigheten ävensom arrendator, vilken delägare i fastigheten ävensom den jämlikt avtal, ingånget efter kommu- som vid nämnda tidpunkter var nalskattelagens ikraftträdande, gen- arrendator av fastigheien, om han temot ägare har att ansvara för skatt jämlikt avtal, ingånget efter kommuför fastighets garantibelopp. nalskattelagens iktaftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
38” Finner länsrätt, kammarrätt eller Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstax- besvär rörande fastighetstaxering, ering, att taxeringen har verkställts att taxeringen har verkställts på orätt på orätt ort eller har underlåtits på ort eller har underlåtits på rätt ort, rätt ort, får rätten, efter vederböran- får rätten, efter vederbörandes des hörande, vidtaga erforderlig rät- hörande, vidtaga erforderlig rätteltelse. Taxeringen får dock inte höjas se. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare har bestämts, om utöver vad tidigare har bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvä- inte sådan höjning har yrkats i besvären. ren.
4 835 Angående fullföljd av talan mot Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som har beslut i anledning av besvär som har anförts i särskild ordning, så ock i anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 3 §, skall i tillämp- fråga, som avses i 3 §, skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i liga delar gälla vad i denna lag i övrigt är föreskrivet angående be- övrigt är föreskrivet angående besvär rörande allmän fastighetstax- svär rörande fastighetstaxering. ering.
> Senaste lydelse Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål 1981:280. angående fastighetstaxering, får även motpart föra talan mot beslutet, även X Senaste lydelse om den för honom föreskrivna besvärstiden har utgått; dock åligger det 1981:280. Senaste lydelse honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den 1981:280. tid inom vilken de först anförda besvären skolat anföras. 3 Senaste lydelse
Vad som sagts i första stycket skall 1981:280.
äga motsvarande tillämpning i fråga
Prop. 1964/85: 222 J -A
Nuvarande lydetse Föreslagen Ivdelse
om besvär som har anförts enligt
IC kap. 14§ andra stycket.
Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan. är även den senare esvärstalan förfallen.
Denna lag träder i kraft dapen efter den, då lagen enligt uppgift på den har komnut ut från trycket : Svensk författningssamling och ullämpas första gången vid 1987 ärs fastighetstaxering; dock ati äldre bestämmelser tillämpas vid fasuighetstuxeringar före är 1987.
Prop. 1983/85: 222 77
Sammanstälining av remissytirenden över betänkandet SOTD 1984:37 och 38) Rullande fastichetstaxering m. m.
1 Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avegetis av Sven hovrätt, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg. kammarrätten i
Sundsvalt, länsrätten i Stockholms län. länsrätten I Östergötlands län,
länsrätten i Västmanlands län. domstolsverket, centralnämnden för fastvighetsdata (CFD), riksskatteverket (RSV). lantbruksstyrelsen, skögsstyrelsen, statens lantmäteriverk (LMYV), statens vattenfaltsverk. stutskonworet, riksrevisionsverket (RRWV), statistiska centralbyrån (SCB), och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala. Östergötlands. Jönköpings. Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus. Skaraborgs, Örebro,
Kopparbergs. Västernorrlands. Jämtlands samt Västerbottens län efter
hörande av den eller de lokala skattemyndigheter som resp, länsstyrelse bestämmer. Vidare har yttranden kommit in från riksdagens ombudsmän. bankinspektionen, Tekniska högskolan, bostadsstyrelsen, statens institut
för byggnadsforskning. statens planverk. domänverket (DV), länsstyrel-
serna i Gävleborgs och Norrbottens län, Stockholms kommun, Nyköpings kommun, Umeå kommun, Sveriges Fastighetsmäklarsamfund, Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), För-
eningen Sveriges byggnadsinspektörer, Föreningen Sveriges fögderi-
tjänstemän, HSB:s riksförbund Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Landsorganisationen I Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Samfundet för fastighetsvärdering, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bygg-
nadsentrepenörföreningen (SBEF), Svenska elverksföreningen, Svenska
föreragares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen,. Svenska revisorsamfundet (SRS), Svenska riksbyggen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges bostadsrättsföreningars central-
organisation (SBC), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hantverksoch industriorganisation — SHIO-Familjeföretagen. Sveriges industriför-
bund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges 'skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund, Kammarkollegiet. Fögderichefsförenin-
gen och Ekedals koloniträdgårdsby.
Frop, 198:/85: 122 78
SACOMSR har oprätta: vilrande. LRF bar aheropat em norm Lunmbrukernas skattedelegation unprätuat uvläl iuande till HAN vilke: även Sveriges Skocsäpareföreningars Riks dich våäsentliat ansatt sio. SAP och Sveriges industri förbund nar beror eu virande från Näruc Svenska elverksföreningen har Mn 2T0er av Svenska ruftverkeföre ningen och statens vattenfalisverk cesamt avetvna vitrundot.
2¶Kemissinstansernas huvudsakliga inställning
Många remissinstanser tilistyrker att fastighetstaxeringskommitiéns förslag till ruflende fastighetstaxering införs. Fördelarna med ett rullande
svstem anses främst vara att arbeiet med fastighetstaxeringen sprids över
uden och medför en jämnare arbetsbelastning för skatteförvalningen samt att de sprängvisa förändringarna av taxeringsvärdena undviks. De utökade möjbeheterna till omtaxering anses undanröja en väsentlig brist i det nuvarande svstemet. Genom ati fastighetstaxerigen kommer att inordnas i den
ordinarte skatteadministrationen med tjänstermannagranskning anses att taxeringarna kommer att bli mer enhetliga. Några instanser påpekar att
förslaget medför skattehöjningar för fastighetsägarna. De framför att,
nan en rullande fastighetstaxering införs, en undersökning bör göras för att klarlägga i vilka hänseenden taxeringsvärdet har betydelse i skattesystemet. Andra remissinstanser ifrågasätter om värdena enligt 1981 års AFT
kan läggas till grund för en rullande fastighetstaxering. De föreslår därför att en ny allmän fastighetstaxering eller avstämning görs innan det nya
systemet införs. Flera remissinstanser avstyrker kommitténs förslag. Någ-
ra hänvisar till den reservation och de särskilda yttranden som lämnats mot kommitténs förslag. Andra instanser menar, i likhet med en enhällig riksdag, att fastighetstaxeringssystemet bör bli föremål för en förutsättningslös översyn av såväl de materiella som formella reglerna innan ett system med rullande fastighetstaxering införs.
Svea hovrätt har inte någon erinran mot förslagets principiella utformning. Förslaget anses tillgodose syftet eligt utredningens direktiv att åstadkomma en snabbare anpassning än f.n. av taxeringen tull ändrade fastighetsvärden. Vidare menar hovrätten att främst de föreslagna organisatoriska förändringarna sannolikt kommer att medföra en effekuvare fastighetstaxering. Kammarrätten i Göteborg har inget att erinra mot den principiella uppbyggnaden av det föreslagna förfarandet. Den valda metoden, som i princip överensstämmer med den som har använts vid 1981 års allmänna fastighetstaxering leder säkerligen till ett genomsnittligt mera korrekt resultat än andra tänkbara metoder. Det kan dock inte uteslutas att metoden i vissa — antagligen relativt få — fall kan medföra en oriktig taxering. Det
Prop, [984/85: 222 79
är inte otänkbart at: der säväl mom en värdeomrä & som inom et prisbildningsområde finnas enklaver eler liknande där prisutveckiingen har varit avvikande. Det fronrs inte någon möjlighet stt få sådana omsvändighe-
ter beakiade när den indvi n skall fastställas. Dette är enhet
kammarrättens menina en alivar St, Kam: marräner vill därTör förorda ati den föreslagna ordningen kompletteras med en möjbehet för domstol
at kor: rigera 2 unitvärde. Naturligtvis måste der handla om uppenbara fal!
enkiav eller liknande där hans i astighet är belägen. En sådan uppmjukning
skulle. enligt! kammarrätten, knappast innebära någon risk för att man förlorar de stora fördelar som det föreslagna systemet i sig synes innebära.
Länsrätten i Stockholms län inner att förslagen i betänkandet är ägnade
att åtminstone minska de olägenheter som finns inbyggda i det nuvarande svstemet. Förslagen är också tekniskt genomförbara men länsrätten av-
styrker ändå att förslagen genomförs i sin helhet och i ett sammanhang.
Länsrätten framhåller att betänkandet inte diskuterar några alternativa lösningar, alt förslagen ofta inte är särskilt väl motiverade, att åtskilliga
frågor alltjämt är outredda och att förslagen följaktligen brister i fråga om
analys. En samtidig omläggning av de materiella värderingsreglerna, taxe-
ringssystemet, proceduren och organisationen är en mycket omfattande
reform som ställer utomordentliga krav på dem som skall hantera det nya systemet. Än värre är anser-länsrätten att förslagen avses bli genomförda under samma tidrymd då man kan förvänta sig en mycket genomgripande förändring av systemet för den direkta inkomstbeskattningen. Ett samti-
digt genomförande av de båda reformerna riskerar att leda till ett fullstän-
digt sammanbrott. Länsrätten anser att det i vart fall kommer att ställa
omänskliga krav på skatteförvaltningen och medföra stor förvirring hos
allmänheten. Vidare menar länsrätten att det utan vidare kan konstateras att sådana lokala skattemyndigheter som förutsätts för ett genomförande av fastighetstaxeringskommitténs förslag inte finns idag och inte heller lär
hinna byggas upp på ett par tre års sikt.
Länsrätten i Östergötlands län anser avt ur länsrättens synvinkel synes förslaget med en rullande fastighetstaxering inte innebära någon egentlig
vinning. Det finns risk för att tvärtom totalt sett över perioden en ökad
arbetsbelastning uppkommer för länsrätten och då en arbetsbelastning med mål som till övervägande del inte förtjänar domstolsprövning därför
att de egentligen bara handlar om hur värderingsnormer skall tillämpas. Betraktat ur andra synvinklar menar länsrätten emellertid att det föreslag-
nå systemet kan sägas innebära fördelar. De kostnadsmässiga fördelar som kommittén räknat med synes dock mycket diskutabla. Länsrätten sätter ett stort frågetecken för kommitténs sätt att göra dessa beräkningar. Länsrättens slutsats blir därför att en rullande fastighetstaxering knappast kan antas komma att medföra någon egentlig kostnadsminskning totalt sett.
Prop. 1Y84/85: 222 Rö
Mycket tvder I sväller på att en sådan taxering skulle bli ävrare än den sor nu tillämpas. Å andra sidan menar länsrätten svnes åtskilligt stå an vinna genom en rullana Uehetstaxering, som gör den övertö ser den vällands an ordningen. framförallt då mas får en fördöpande anpassning utt prisnivi förändringarna och inte den mycket ryckvisa anpassning, som nuvarande ordning medför och au även själva arbetet med taxeringen fördelas mera
jämnt över åren och görs ull ett löpande arbete i stället för et arbeic
skovvis.
Länsrätten t Västmanlands län anser av ev nyt: fastigheistaxeringssys-
tem är välkommet under förutsättning au det kan förberedas och organiseras så att det ger eu bätre taxerinesrvesultar. Det krävs också att tillräckliga personelia resurser ställs till förfogande. Som förslaget till fastichets-
taxering har utformats ställs det stora krav på de lokala skattemyndigheter-
na, som också kan räkna med nya arbetsuppifter till följd av skatteför-
enklingskommitténs förväntade förslag. Länsrätten sätter därför ifråga om
inte lokala skattemyndighetens organisation och struktur i skatteförvahningen bort klarläggas innan de båda förslagen sätts i sjön. Det mäste
också stå klart att tillräckigt kvalificerad personal finns att tillgå för de nya arbetsuppgifterna.
Domstolsverket anser att ett system med rullande fastughetstaxering har
betydande fördelar. Genom ett sådant system kan arbetstoppar och admi-
nistrativa olägenheter som de allmänna fastighetstaxeringarna hittills har medfört undvikas i stor utsträckning. De förslag till adminstrativa, processuella och organisatoriska lösningar som kommittén lägger fram har dock enligt domstolsverkets mening i vissa delar mycket stora brister. Förslaget till ett system med rullande fastighetstaxeringen kan därför genomföras bara under förusättning att förfarandebestämmelserna arbetas om. Centralnämnden för fastighetsdata anser att den föreslagna ordningen med rullande taxering kan genomföras utan större konsekvenser för fastighetsdatasystemet. Rikskatteverket menar att ett rullande system synes väl ägnat att komma tillrätta med det nuvarande tunggrodda och kostsamma systemet för fastig-
hetstaxering. RSV tillstyrker därför att ett rullande system införs i huvudsak enligt de riktlinjer som föreslås i betänkandet. RSV förutsätter därvid att skatteförvaltningen tillförs de resurser som erfordras för att effektivt kunna fullgöra arbetet med taxeringen. Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot kommitténs förslag till grundläggande utformning av en rullande fastighetstaxering med delmomenten omtaxering. omräkning och avstämning.
Skogsstyrelsen tillstyrker fastighetstaxeringskommitténs förslag i stort och anför att fördelarna med en successiv anpassning av taxeringsvärdena till marknadsvärdena överväger när det gäller de synpunkter som skogs-
styrelsen har att beakta. Till dessa fördelar hör jämnare arbetsbelastning i taxeringsarbetet, större möjligheter att vidmakthålla vunnen kompetens,
Prop. 1964/85: 222 81
briure mö eter att fördjupa värderingsarbeie: vad gäller större enheter
genom minskat arbet: med de mindre fasächeterna och minskad börda för uppgifistämnarna. Till nackdelarna med den föreslacna ordomgon hör en-
h er skogsstyrelsen risken för slumpartad u ppgifisinsaming som kan bli följden av insamlingen av uppgifier vid besök på fastigheten i andra syften än för jestishetsvärdening. Vidare kun den mycket generösa rätien till ornaxering bli en belastning för samhället. Reclerna måste vara sådana att
onödig byråkrati ec skapas. Luntmäreriverket anser att det både för det allmänna och för den enskilde är positivt att taxeringsvärdena koptinuorligt anpassas med hänsyn till fastieheternas pris- och beskaffenhetsförändringar. Det föreslagna rul-
lande fastighetstaxeringsförfarandet innebär för lantmäteriverkets del en nödvändig utjämning av arbetsuppgifterna 1 tiden. Lantmäteriverket tillstyrker därför att förslaget genomförs.
Stwtens vattenfullsverk, Svenska Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen menar att ett nytt system med rullande fasughetstaxering
enligt betänkandets förslag innebär en jämnare fördelning av arbetet och
därmed en enklare och billigare administration. Förslaget har sammantaget
sådana fördelar att detsamma I princip tillstyrks.
Statskontoret ansluter sig till kommitténs uppfattning att det är angeläget med ändring av nuvarande svstem. Kommittén har emellertid valt att
lägga fram ett konkret förslag utan att annat än antydningsvis överväga
alternativa förslag med utgångspunkt i nuvarande system. Statskontoret
anser att fler alternativ skulle ha redovisats och utvärderats innan slutlig ställning kan tas till hur ett nytt system för fastighetstaxering'stutligt skall utformas. Därmed menar inte kontoret att kommitténs förslag inte är genomförbart eller att det inte innebär en förbättring av nuvarande tun-
grodda system med en stor tillfällig organisation i princip van femte år. Föreliggande förslag bör kunna vara utgångspunkt för en ny modell för fastighetstaxering.
Riksrevisionsverket tillstyrker kommitténs förslag att ersätta den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen med en årlig taxering, s.k. rullande fastighetstaxering. Administrativa fördelar uppnår enligt RRYs
bedömning genom att taxeringsarbetet kan dels fördelas jämnare över åren, dels genomföras med en fast organisation. En rullande fastighetstaxering leder till att taxeringsvärdena ändras kontinuerligt för att motsvarå aktuella marknadsvärden. Mot bakgrund av att taxeringsvärdena används inom många olika områden har taxeringsvärdenas kvalitet stor bety-
delse. Med hänsyn till de problem som varit förknippade med 1981 års
allmänna 'fastighetstaxering anser RRV att gällande taxeringsvärden inte kan läggas till grund för en rullande fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det nu Jämnade förslaget om
rullande fastighetstaxering är väl genomarbetat. Länsstyrelsen tillstyrker, att det nuvarande svårhanterliga systemet med allmänna och särskilda 6 Riksdagen 198485, I saml. Nr 222
fastighetstaxeringar ersätts av ec niflande fasughetstaxering i huvudsak enist kommitténs riktlinjer. Vidare anser länsstyrelsen att de nu gällande
taxerinesvärdena — som sålunda i huvudsak åsatis vid allmänna fastighets-
taxeringen 1981 uppfyller de krav som bör kunna ställas på ”ingångsvärder” i ett nytt svetem som bygger på automatisk uppräkning av gällande värde. Någon vuerbsare allmän fosughetstaxering bör bl.a. därför inte genomföras Innan det av kommittén föreslagna systemet genondöres. Länssiyrelsen i Uppsala lär dela kommitténs uppfattning att man bör söka införa ett svstem som motverkar språngvisa förändringar av taxeringsvärdena. Systemet bör även möjliggöra för taxeringsmyndigheterne att med bästa möjliga informationsunderlag och med hjälp av ADB-teknik komma fram till så långt möjligt hikformiga taxeringsvärden. Kommittén
föreslår att en rullande fastighetstaxering införs. Länsstyrelsen ansluter sig
j princip till förslaget och förutsätter att om detta förslag genomförs noggrann utvärdering görs av det system som beslutas. Länsstyrelsen i Östergötlands län delar i princip kommitténs uppfattning
att tiden nu är mogen att övergå till rullande fastighetstaxering. Ftt sådant system skulle bl. a. innebära en fastare och enhetligare organisation för taxering av fastighet. Vidare anför länsstyrelsen att detta i sin tur komer att
medföra en bättre taxering med en jämnare fördelning av taxeringsarbetet över åren och för fastighetsägarna innebär det föreslagna systemet att
taxeringsvärdena kontinuerligt kommer att följa prisutvecklingen på fas-
tighetsmarknaden och att stora förändringar av taxeringsvärdena undviks. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att 1981 års allmänna fastig-
hetstaxering gett ett tillfredsställande resultat värdenivåmässigt. Även om värdenivån är tillfredsställande förekommer det felaktigheter i taxerings-
underlaget. Att genomföra en ny allmän fastighetstaxering enligt konventionell metod anse länsstyrelsen emellertid inte realistiskt och försvarbart
ur kostnadssynpunkt. Troligen skulle inte heller någon avsevärd förbättring i underlaget åstadkommas. Länsstyrelsen ställer sig därför positiv till
att ett system med rullande fastighetstaxering införs men bristerna i nuvarande system måste dock först avhjälpas. Länsstyrelsen föreslår därför att
övergången sker först år 1988 för att bristerna skall hinna åtgärdas. Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker kommitténs förslag på de grunder som anförts i den reservation som avlämnats av tre av kommitténs Jedamöter.
Länsstyrelsen i Kristianstads län kan inte tillstyrka det framlagda försla-
get om rullande fastighetstaxering. Länsstyrelsen delar emelertid uppfattningen att det nuvarande systemet med allmän fastighetstaxering vart femte år innebär orimliga påfrestningar på skatteadministrationen. Fär att i
viss mån hindra dessa påfrestningar bör det enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte allmän fastighetstaxering kan genomföras på annat sätt,
t.ex. kategorivis enligt den tidtabell som framlagts i förslaget. Länsstyrelsen förutsätter då att värderingsmodellerna efter hand ses över i förenklan-
de syfte.
Pron, 1984/85: 222 | 83
relsen i Malmölus län är rv huvuddrag. Länsstyrelsen int? tål en vilerligare allmän fasöghelstaxering, äste tiil stånd för att aäministrativt kvana Ht dura av fostighetstaxerinoon i i framtiden.
ullande fastighe: staxering Då A det sätt som fastuchetstaxeringskommitföreslagit skulle. i dess huvuddrag underlätta hanieringen av fastighets-
iuxeringen.
Länsstyrelsen i Hallands lön avsverker utregningens förslag om rullunde fastichetstaxering och menar ati förslaget är ofullständigt! utrett och f.n
innehåller betydande brister och nackdelar. Yuerlgare utredning erfordras
därför. Om rullande fastighetstaxerine härvid fortfarande anses vara ett alternativ bör denna baseras på en ytterligare taxering enligt nuvarande
modell. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är överens med kommittén att
väsentliga förändringar är nödvändiga i det nuvarande svstemet för fastig-
hetstaxering. Länsstyrelsen delar också kommitténs uppfattning att en övergång till en rullande fastighetstaxering är en möjlig och lämplig lösning på problem som finns på området. Länsstyrelsen delar den uppfattning
som framförs I reservationen och de särskilda yttrandena att 1981 års värde inte utan vidare kan läggas till grund för ett nytt system med rullande
fastighetstaxering varför länsstyrelsen anser att man först måste se över
1981 års värden så att grunden blir så korrekt som möjligt inför det nya systemet. Övergången til! rullande fastighetstaxering föreslås därför ske
först år 1988 så att rättelser av felaktigheter i 1981 års värden skall hinna göras under åren 1986 — 1987. De fastighetsägare som anser att taxerings-
värden på deras fastigheter har beräknats efter exempelvis en felaktig
bostadsyta eller en för hög standardpoäng beredes tillfälle att komma in
med nya deklarationer för att få rättelse. I denna tidigarelagda omtaxe-
ringsmöjlighet skall då även innefattas byggfel, radon samt fukt- och mögelskador. Eftersom det synes mest angeläget att rätta eventuella fel vid småhustaxeringen bör enligt länsstyrelsen denna kategori fastighetsägare ges omtaxeringsmöjligheter redan år 1986. Rättelse av fel beträffande
övriga kategorier fastigheter bör kunna ske år 1987. Om man gör en sådan
mindre omtaxeringsomgång kan länsstyrelsen inte se att det finns anledning att motsätta sig en övergång till ett rullande system.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig i princip till kommitténs förslag och ser det som angeläget att ett system med rullande fastighets-
taxering genomförs. Länsstyrelsen i Örebro län anser att ett system med rullande fastighets-
taxering bör genomföras efter i huvudsak de nu föreslagna riktlinjerna. Därvid bör alla möjligheter till förenklingar och undvikande av gränsdrag-
ningsproblem beaktas. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen starkt behovet av
en tidigarelagd omtaxeringsmöjlighet för rättelser grundade på vissa bestämda förhållanden som radonpåverkan samt fukt och mögelskador. De
fall som det kan bi: dea om att ommaxera av angivna sköl torde vara rr besränsade ul anaiet och torde inte bh fler än att de hinner behandlas inom der ordinarie omtaxermasförfarendet. Enligt länsstyrelsens unppfaining kan en tdigerelagd omtaxerine komma att störa förburedelserna för övergång till rullande taxering.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län ulistyrker i princip det förslag till rutiande fastichetstaxering m.m. som nu lagts fråm i betänkandet. Vidare ställer sig länsstyrelsen mycket tveksam tili en ny allmän fustichetstaxering och anser att en sådan taxering knappasi torde pe ett så mycket bättre faktounderlag att den är motiverad. Länsstyrelsen påpekar att 1981 års allmänna fustighetstaxering vär en ”massvärdering” som i stor utsträckning byggde på fasta värderingsmodeller. Att fe! därvid kan ha uppstätt vid de olika värdefaktorernas bestämmande för enskilda enheter medför inte att hela AFT-81 bör underkännas som underlag för en rullande fastighetstaxering. Enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning har de fel som finns i faktaunderlaget inte medfört att det värdemässiga resultatet i enskilda fall mer än mycket marginellt avviker från verkligheten.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker att det nuvarande fastighetstaxeringsförfarandet ersätts med en årlig s.k. rullande fastighetstaxering i princip enligt kommitténs förslag.
Länsstyrelsen i Jämtlands län ansluter sig i princip till förslaget som innebär en betydligt jämnare värdenivå genom det föreslagna omräkningsförfarandet än den nuvarande ordningen med aktualisering av värdenivån endast i samband med allmänna fastighetstaxeringar. Det starkaste skälet att övergå till ett rullande system är emellertid enligt länsstyrelsen de administrativa problem som är förknippade med att med femårsintervaller bygga upp en ny organisation med den omfattning fastighetstaxeringen har kommit att få. Vidare påpekar länsstyrelsen att förslaget i stora delar är att se som ett principförslag som bygger på nuvarande regler i fastighetstaxeringslagen om fastighetsförordningen och att kommittén inte lämnar förslag till ändringar av gällande värderingsregler utan i betänkandet endast framlägger synpunkter och rekommendationer att beaktas i kommande översynsarbete. Gällande värderingsregler är emellertid enligt länsstyrelsen i stor utsträckning mycket oklara, varför förutsättningarna för hela
förslaget måste anses osäkra. Såväl taxeringsförfarandet som uppbyggna-
den av organisationen och kostnaderna härför är i så hög grad beroende av de värderingstekniska frågorna att länsstyrelsen förutsätter att dessa frågor omedelbart utreds vidare. Innan ett nytt system tas i bruk måste enligt länsstyrelsens mening nya och ändamålsenliga värderingsregler föreligga.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att innan övergång sker till rullande fastighetstaxering bör utredas om vid allmän fastighetstaxering 1981 beslutade värden tillförlitligen kan läggas till grund för föreslagen ny teknik.
JO tycker att den filosofi som kommitténs förslag bygger på är riktig och
Yr. 1984/85: 222 55
frömbåller att ur de ensködas svnpuntter det är angeläget att även sådana komponenter som värderingsmetoderna I vid meniag noga Överväg: i en
iad lösning och att läsningar vid i förväg uppställda föreskrifter und-
Kungl. Bankinspekitionen ånser att den från sina utgångspunkter kan
ulistyrka en Övergång till en rullande fastichetsiaxering. Vidare menar INS] sktionen att det inte ankommer på den at granska förslaget i detalj men vill som sitt huvudintryck redovisa att förslagen är vät avväeda och ägnade att höja kvaliteten på värderingen.
Kunel. Tekniska högskolan anser det märkligt att kommittén inte på något häll i det räv omfattande betänkandet antvit den för fastighetsägarna, särskih villaägarna. mest påtagliga effekten av förslaget, nämligen
den skatteskärpning som uppkommer genom det föreslagna systemet. Skatteskärpningen kan, menar högskolan, förhindras genom successiva
förändringar I annan iagstiftning. Incitament för sådan ändring blir dock
helt naturligt mindre enligt det föreslagna systemet eftersom ”chocketfekten” mildras genom utportioneringen av taxeringsvärdehöjningarna. Institutionen känner sig inte ha anledning att ta ställning till det rimhiga i en skatteskärpning för villaägarna men i den politiska bedömningen av det
föreliggande förslaget bör däremot dessa skatteeffekier beaktas. Bostadsstyrelsen tillstyrker i princip kommitténs förslag om en övergång
till ett system med ruliande fastighetstaxering. De i systemet ingående momenten omtaxering. omräkning och avstämning innebär enligt styrelsens mening att väsentliga brister i nuvarande system undanröjs. Vidare anför styrelsen att även om den är för ett genomförande av kommitténs
förslag i princip kvarstår frågan om materialet från 1981 års allmänna
fastighetstaxering är tillräckligt tillförlitligt för att direkt kunna användas som underlag vid övergången till ett nytt system. Bostadsstyrelsen anser det angeläget att ytterligare överväga frågan om behovet av omtaxering —
helt eller på vissa särskilt angivna grunder — före övergången till ett nytt system. Inte minst av rättssäkerhetsskäl men även med hänsyn till de
skattskyldigas tilltro och accepterande av det nya systemet torde detta vara av väsentlig betydelse. |
Stutens institut för bvggnadsforskning ställer sig tveksamt tili att för-
länga intervallet mellan individuella taxeringar till åtta är i enlighet med kommitténs förslag om avstämning. Den tidrymd som förflyter mellan
individuell prövning av fastighetens taxeringsvärden bör enligt institutets
uppfattning ej överstiga sex år. Vad beträffar behovet av fortlöpande justeringar mellan två taxeringar kan de syften som därmed åsyftas enligt institutet uppnås med flexibla procenttal för schablonintäkten medan
själva taxeringsvärdena ligger fast. De nackdelar som kan anses förenliga,
dena utan individuell prövning, skulle därvid elimineras. Det är institutets uppfattning att en ordning med flexibla procenttal för schablonintäkt av fastighet bör prövas.
Prop. 1984/45: 222 Rö
lan och bypgiagstiftningen anför att den nya pian- och bygglagen som vänras träda i kraft der I januari 1986, kommer att medföra månea nyheter som torde inverka på fostigehetsvärdena till
faktorer kommer enligt planverkers mening au påverka Tastighetsvärdena både i höjande och sänkande riktring I betydligt mera frekvent omfattning än f.n. och gör det angeläget med en rullande taxering som snabbt kan registrera sådana värdeförändringar.
Domänverket tillstyrker att fastiehetstaxerineskommitténs förslag att en rullande fasughetsvaxering införs.
Länsstyrelsen I Gävieborgs län tillstyrker kommitténs förslag och menar att ett system med rullande fastighetstaxering skulle undanröja många av de administrativa olägenheterna med ojämn arbetsbelastning. Det skulle vidare möjliggöra en från allmän synpunkt önskvärd succesiv anpassning av taxeringsvärdena till förändringarna + beskaffenhet och marknadsprisnivå.
Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker i stort kommitténs förslag och menar att förslaget till rullande fastighetstaxering bör medföra en jämnare arbetsbelastning vid fastighetstaxeringarna liksom en bättre effektivitet och kvalitet på arbetet samt också en jämnare och bättre anpassning av taxeringsvärdena till prisnivån på fastigheter.
Stockholms kommun anser att det finns fördelar med rullande fastighetstaxering i jämförelse med nuvarande system men menar att de oklarheter om förslagets kostnadsmässiga konsekvenser för kommunerna liksom effekten av ett försämrat lekmannainflytande bör utredas innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Vidare understryks nödvändigheten av att kommunerna kompenseras för de merkostnader de åsamkas med ett eventuellt införande av rullande fastighetstaxering.
Nyköpings kommun tillstyrker i princip kommitténs förslag och framhåller att en ny allmän fastighetstaxering för småhus bör verkställas för att erhålla säkrare framtida taxeringsvärden innan den rutlande taxeringen sätts i gång.
Umeå kommun tillstyrker en övergång till rullande fastighetstaxering i huvudsak enligt utredningens förslag. Dock menar kommunen att en avstämning av samtliga fastigheter måste ske innan systemet med omräkning kan införas.
Sveriges Fastighetsmäklarsamfund anser att en noggrann utredning om AFT 81:s effekter bör ske innan ett nytt system tas.i bruk så att man kan förvissa sig om att felaktigheter i det gamla systemet inte upprepas eller automatiskt överförs till det nya systemet.
SACO/ISR anser att den modell till ett system med rullande fastighetstaxering som kommittén föreslår synes vara väl avvägd och bör i huvudsak
Iran. [983/85: 222 Si
Kunn: is. Bi sädant svstem som medför att arbetsupnaoifterna sö lånet möÖl ic: blir jämt fördelade över åren är av föredra.
Föreningen auktoriserade Revisorer FAR defor komnmitens principieila utgansspunkier för förs satt fasuehelsiaxering vart femte år ver uppe hov till såväl administrativa problem som vissu vönskade effekter rent värderinestekniskt. Ett system med ruttande fastighe stuxerme är därför 1 att föredra. FAR har därför intet att erinra möt ati ett svstem med ruttande
fostighetstaxering införs I enliche: med de riktlinjer som har uppdragits i
fastighetsiaxeringskommitténs siutbexänkande. FAR finner däremot att de ekonomiska effekterna för fastiehetsägarna av fastuichetstaxerineskommil-
tens förslag är dåligt belysta I betänkandet. Innan förslaget genomförs bör inkomst- och förmögenbetseffekterna bättre utredas och anpassning av
garamtibeskatwning, schablonbeskatning och förmögenhetsbeskattning ÖVervVäRgas.
Föreningen Sveriges Fögderitjänstemän anser att den modell till ett system med rullande fastighetstaxering som kommittén föreslär synes vara väl avvägt och bör i huvudsak kunna godtas. Ett sådant system som medför att arbetsuppgifterna så långi möjligt blir jämt fördelade över åren är att föredra.
HSB:s Riksförbund tillstyrker att det nuvarande fastichetstaxeringssystemet ersätts av en rullande årlig fastighetstaxering. Det föreslagna systemet är inte helt utan invändningar men sammantaget förefaller dessa enligt HSB inte vara större än nackdelarna I det nuvarande systemet.
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa framhåller från de synpunkter kassastyvrelsen har att företräda — att det är västentligt att reglerna om fastighetstaxeringen utformas så att tillfälliga förändringar i fastighetsvärdena inte tillåts slå igenom i taxeringsvärdena. Stadshypoteksinstitutionens verksamhet som långfristig långivare bygger på en framåtsyftande kreditbedömnng varför det är viktigt att faktorer av kortvarig karaktär inte
blir värdepåverkande. LO tillstyrker förslaget att övergå till en rullande fastighetstaxering och
hänvisar till de sakskäl som anges i betänkandet.
Landstingsförbundet tillstyrker den allmänna inriktningen i fastighetstaxeringskommitténs förslag om rullande fastighetstaxering m. m. Förbundet anser att uppkomna behov av att justera taxeringsvärden med hänsyn
till mögelskador eller radonhalt behandlas innan ett system med rullande
fastighetstaxering införs. Överhuvudtaget kan ingångsvärdena i taxeringen behöva prövas särskilt för att skall vara tillförlitliga och rättvisande.
LRF anser inte att de framlagda förslagen kan läggas till grund för lagstiftning. LRF menar att de gällande taxeringsvärdena är alltför bristfälliga för att kunna utgöra underlag för ett system med rullande fastighets-
taxering — bl.a. varierar i många fall åkervärdena och skogsbruksvärdena
starkt mellan likvärdiga jordbruksfastigheter. Den av riksdagen begärda översynsutredningen av fastighetstaxeringen måste enligt LRF komma till
Prop, 198483: 222 8
stånd. varvid också förutsättnint: ina för en övergång ull avkastningsvär- [4G ring s tordbruksfestighet skall prövas. Samme utredning bör dessutom förutsättningslöst överväga fasughetstaxeringens framtida betydelse inom skatteområdet. Först därefter anser LRF det möilig: att ta ställning till nåson form av rullande fastiehetstäxering. Samfundet för fastighetsvärdering förordar ov en rullande fasughetstaxering införes. Samfundet fäster stor vikt vid den kvalitershöjnineg av åsaltla v ärde faktiorer och taxeringsvärden som en rullande fastighetstaxering ger möjlighet tilll Genom att fastiehetstaxeringen helt inordnas i den ordinarie skaueadministrationen och tjänstemannagranskning införs anser sumfindet att taxermgarna blir mer enhetliga. En sådan kvalitetshöjning är av värde för samtliga de områden inom vilka taxerinesvärdena kommer till användning. Svensk Industriförening avstyrker det framlagda förslaget och anför att då någon åtgärd ännu inte vidtagits från regeringens sida med anledning av riksdagens beslut om en förutsättningslös översyn av fastighetstaxeringen framstår det enligt föreningens mening som orimligt att lägpa fram ett förslag till ett nytt förfarande för fastighetstaxeringen med utgångspunkt i 1981 års allmänna fastighetstaxering. Föreningen delar dock kommitténs uppfattning att en fastighetstaxering bör utformas så att den värdemässigt ger en succesiv och smidig anpassning av fastigheternas taxering efter förändring av deras beskaffenhet och marknadsvärde. Föreningen ställer sig därför i och för sig positiv till någon form av rullande fastighetstaxering. Svenska Arbersgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har förståelse för att en jämnare fördelning över tiden av fastighetstaxeringsarbetet skapar bättre förutsättningar än hittilis att inordna detta i den ordinarie taxeringsorganisationen. Eftersom en sådan ordning inte heller bör medföra några större komplikationer för de skattskyldiga har de ingenting att erinra mot att en tidsmässig omfördelning av fastighetstaxeringen genomförs. Kommitténs förslag till omräkningsförfarande avstyrks dock. I stället förordas ett system som endast innefattar avstämnng och omtaxering. Inom ett sådant sytstem kan avstämningsperioden göras kortare än kommittén förslagit, genom att fastighetsbeståndet delas in i tre grupper och avstämning för varje grupp görs vart sjätte år. Svenska Byggnadsentrepenörföreningen anser att kommitténs förslag inte bör läggas till grund för en ändring av fastighetstaxeringslagen. SBEF anför vidare att det borde vara en väsentlig uppgift att så långt möjligt göra fastighetstaxeringen mindre komplicerad, så att också den enskilde fastighetsägaren kan ha åtminstone en rimlig möjlighet att sätta sig in i regelsystemet. Detta i synnerhet sorn fastighetstaxeringen är av avgörande betydelse för fastighetsägarens beskattning i skilda hänseenden. En allvarlig brist i kommitténs utredning är, enligt SBEF, att effekterna av en rutiande fastighetstaxering på beskattningen på olika områden inte alls varit föremål för utredning.
Föäreiazg serförbiunde! avstyrker
suxerina heterna taxers: endust vid nybyggnad överläenorm köp. eru : utöver gällande värde med fastigheter berber. EE gsvärde på redan
örbund anser att det system för fastig-
i sior: sot fungerat tillfredsställanirbundei är positivt tili alt äcika system utvecklas tull en rutande
fasUghetstaxcring som ne för: . len nksförbundet menar att det är ett
oavviskgt krav atv effekterna av en rullande fastughetstaaxering på fiera
viktiga områden, främst beskatinier, belvses innan ruljande taxering införes. Fastiehetstaxeringskommintén har ej hafi ett sådant uppdrag men det är viktigt att sådana överväganden sker innan det fastslås vilka krav som skall ställas på fastighetstaxeringen och de därvid framkommande taxeringsvärdena. Svenska kommunförbundet anser att det finns fördelar med rullande fastighetstaxering i jämförelse med nuvarande system. Svenska Revisorsamfundet instämmer i utredningens uppfattning att rullande fastighets-
taxering är att föredraga framför nuvarande system. | Svenska Riksbyggen tillstyrker att kommitténs förslag lägges till grund för lagstiftning. Svenska sparbanksföreningen framhåller att förslaget medför, om det
införs. skattehöjningar. Kommittén har inte gått igenom i vilka hänseenden
taxeringsvärdet har betydelse i skattesystemet och samtidigt sökt bedöma
vilken verkan en årlig höjning av taxeringsvärdet skulle få. Även om detta
inte legat inom ramen för utredningens direktiv anser föreningen att en
sådan undersökning och bedömning bör göras innan statsmakterna tar slutlig ställning till frågan om rullande fastighetstaxering. Vidare anför föreningen att den i princip tillstyrkt skatteförenklingskommitténs förslag
och införs detta saknas möjlighet att inom den närmaste framtiden ta itu
med den rullande fastighetstaxeringen. Härigenom erhälls rådrum för den allsidiga och förutsättningslösa översyn av fastighetstaxeringen som riksdagen uttalade sig för 1982. Vid denna översyn bör frågan om rullande fasughetstaxering göras till föremål för ytterligare utredning.
Sveriges Advokatsamfund tillstyrker införandet av det nya systemet
redan nu, främst med hänsyn till de fördelar rullande taxering kan beräk-
nas få i administrativt hänseende.
Sveriges Allmänna Hypoteksbank avstyrker att nu föreliggande förslag
om rullande fastighetstaxering utan omarbetning läggs till grund för ny lagstiftning. Banken menar att fastighetstaxeringens betydelse utanför beskattningens och det offentligas övriga användningsområden berörs myc-
ket kortfattat i betänkandet och borde ha utvecklats ytterligare.
Prop, JOK4/85: 222 an
Sveriges Allmännyttiga bostadsföretag uttstyrker förslager med en rut-
lande årlig fastigheistaxering.
Sveriges Bosiadsrävtsföreningärs Cenralorganisation tillstyrker i princin komenitténs förslag under förutsättning skaliesatserna justeras så att Övergången ill et nytt tuxXeringssystem
nn skaties PINE, Vi I en förväntad inflationsnivä.
Sveriges Fastuighkersägareförbund avstyrker förslaget med särskild hänvissing till de brister som finans I förslagen om indexomräkning. Förbundet ullstyrker dock den del av förslaget som avser regler för omtaxcring. Vidare anför förbundet att riksdagen har besiutat att bestämmelserna för
fastichetstaxeringen skall bli föremål! för en allsidig och förutsättningslös översyn från såväl materiell som formell utgångspunkt. Kommitténs för-
slag kan då enligt förbundei ingå som en del i denna översyn.
SHiIO-Familjeföretagen som begränsat sitt yttrande till att endast avse
reglerna för omräkning avstyrker kommitténs förslag ull omräkningsförfa-
rande.
Sveriges Jordägareförbund avstyrker att fästighetstaxeringskommitténs
betänkande lägges till grund för lagstiftning om rullande fastighetstaxering och anser att först måste fastighetstaxeringen i sin helhet bli föremål för en
allsidig och förutsättningslös utredning och omprövning.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att en förändrad fastig-
hetstaxering är angelägen och att en rullande taxering är en riktig lösning. Förbundet menar att innan definitiv ställning till förslaget kan tas måste
problemen med att få rättvisande taxeringsvärden som grund vid startan-
det av det nya systemet samt hur schablonbeskattningen på villor skall ske vid successiv höjning av taxeringsvärdena utan att skattehöjning sker lösas.
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund anser att en rullande årlig fastig-
hetstaxering medför en automatisk skattehöjning utan politiska beslut vilket försämrar småhusägarens möjlighet att överblicka sin framtida ekono-
mi. Vidare anser förbundet det fel att enbart söka förändra taxeringssyste-
met utan att ens redovisa vilken inverkan taxeringsvärdets storlek avses få
på skattens storlek. Sveriges Villaägareförbund vill i och för sig inte motsätta sig tanken på
ett system med rullande fastighetstaxering. En absolut förutsättning är dock att de olika delmoment som avses ingå I systemet utformas så att
småhusägarna får möjlighet till inflytande. Taxeringsnämndsordförandenas Riksförbund är positivt till ett system med rullande fastighetstaxering. TCO instämmer helt i den principiella inriktningen av förslaget. dvs. en
övergång till en rullande och mer lättadministrerad fastighetstaxering.
Trädgårdsnäringens Riksförbund kan inte tillstyrka införandet av rul-
lande fastighetstaxering på basis av fastighetstaxeringskommitténs nuva-
rande förslag. Vidare anser förbundet det vara ett allvarligt fel i kommit-
Prop. 1954/85: 222 91
tens förslag att den omräkning som föreslås ske av tiuxerinesvårdena med index skall buslutas av regeringen wan att riksdog eler andra organ får infvtande. Frincipiellt är detta eti beslut om beskattnir 3 somm: bör fallas av
Kanvnarkollegier har ineeeting alt invände mot att et system med ruilande fasupheistaxering införs efter det mönster. som anges i beiänkarn det. Kollegiet anser emellerud att en allmän taxering eler avstämning av
hela fastighersbeståndet bör företas söm imledning till det nva systemet.
kommittén föreslagit är att föredra och menar att införandet av ett sådant
system är ytterst angeläget. Föreningen motsätter sig bestämt att en ny allmän fastighetstuxering genomförs.
3 Ikraftträdande
Kommitténs förslag innebär att det rullande systemet skall bestå av de tre komponenterna omtaxering. omräkning och avstämning samt att den rullande taxeringen skall börja 1987. Förslaget att övergången skall ske vid 1987 års taxering sammanhänger bl.a. med riksdagens beslut att nästa allmänna fastighetstaxering skall ske detta är. För att den rullande taxeringen skall kunna starta 1987 krävs att beslut lämnas under hösten 1984 så att de myndigheter som skall förbereda den rullande taxeringen i tid skall kunna klara av sitt förberedelsearbete samt att starten för den rullande
taxeringen inte inträffar samtidigt med stora förändringar inom andra delar
av laxeringen.
Remissinstanserna förordar överlag att det rullande systemet skall börja
först 1988.
RSV anför:
Tidpunkten för nästa allmänna fastighetstaxering har framflyttats till 1988 (SFS 1984: 362). Ett system med rullande fastighetstaxering torde inte kunna tas ; drift före detta år. Förberedelsetiden hos såväl RSV,. LMV som övriga berörda myndigheter blir otillräcklig om systemet skulle införas redan 1987, som kommittén föreslår i första hand. De tidsplaner för förbe-
redelsearbetet som intagits i betänkandet ger belägg för detta,
Förslaget innebär omfattande ändringar i ADB-systemet för fastighets-
taxering, och modiffieringarna i detta skulle i tiden sammanfalla med det systemarbete om föranleds av andra stora reformer inom skattesystemet.
RSV förutsätter därför att 1988 blir det första år som rullande fastighetstaxering skall tillämpas.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten tillstyrker det framlagda förslaget. dock med de huvudsakli-
ga ändringarna att förfarandet bör inledas med en avstämning av småhus-
net bör tillämpas först från är 1988 at co särskild hör oh DOsvå ser Uli länsrätten ime skall ges in dolale sSkationmy en tan tll rätter.
Länystorolyen i Gö: op FEN OC h Bolus för
inför alt Övergät för an rädel n iNS6— 1987. Dö fasvieh ter har beräknats cfer a SEMRaN en
, £ för höp standardpoäng, beredes tillfälle at
vu deklarationer för att få rättelse. I denna tidigarclagda omtaxeringsmöjlighet skall då även innefattas byggfel, radon samt fuktoch mögclskador. Efiersom det synes mest angeläget alt fälla eventuella fel vid småhustaxeringen bör denna kategori fastighetsägare ges omtaxeinesmöj r redan 1986. Räuelse av fel beträffande övriga kategorier bör kunna ske 1987. Genom dessa åtgärder bör taxeringsvärdens blin mera rättvisa och likformiga och mera lämpade för omräkningsförfarandet i det rullande systemet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Eniigt kommitténs förslag avses en rullande fastighetstaxering börja år 1987. Länsstyrelsen anser mot bakgrund av erforderligt ”förenklingsarbete”, orangisations- och lägstiftningsarbete samt förberedelsearbete att
det inte är realistiskt att påbörja en rullande fastighetstaxering förrän
tidigast år 1988. Tidsschemat i övrigt för det rullande systemet förskjuts
därmed I år framåt. Länsstyrelsen grundar sin uppfattning på erfarenheter från RS-reformens införande och 1981 år allmänna fastighetstaxering då
organisations- och lagstiftningsarbetet m.m. bedrevs parallellt med förber-
edelsearbetet. Detta innebar avsevärda administrativa problem som kom
att påverka hela skatteadministrationen på ett oacceptabelt negativt sätt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Beslut att genomföra den rullande fastighetstaxeringen kommer knappast att kunna fattas under hösten 1984, i vart fall inte tillräckligt tidigt för att förberedelsearbetet skall kunna sättas igång detta år. Med hänsyn
härtill och då det dessutom finns risk för att reformens genomförande tidsmässigt kan kollidera med en reform om förenklad självdeklaration är det länsstyrelsens mening att övergången till rullande fastighetstaxering bör ske år 1988 med en förberedande omtaxeringsomgång år 1987. Det blir då också mer tid för utvecklingsarbete och andra förberedelser för genom-
förandet, och tidigare erfärenheter av reformer av fastighetstaxeringen
visar att förberedelserna kräver lång tid.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Vad angår tidpunkten för övergång till ett rullande system ansluter sig länsstyrelsen till kommitténs uppfattning alt Övergången bör ske så fort
som möjligt och redan från början omfatta samtliga moment enligt förslaget. Länsstyrelsen vill dock understryka den uppfattning som kommittén
också framfört att en övergång till rullande fastighetstaxering inte bör ske
Prop. 19854/85: 222
sä ät if den sammanfalter r red exemreivis cenomförandet av den förenklade tinningen.
Länssvyrelsen i Örebro lär anför:
Kommitténs förslag imacbär atv och riltande fösughetstaxermgen skall hörja 1987. Enligt lagen om tid för allmän fastighetstoxermg (SFS 1984: 362) har nästa allmänna fastighetstaxering uppskjutits till 1988. Eu system med rullande fastighetstaxering torde ej heller kunna tas i drifi före
detta år. Föreberedelsetiden hos såväl länsstyrelsen som hos lokal skatte-
myndighet och övriga berörda myndigheter blir otillräcklig om svswcmet skulle införas redan 1987. De tidsplaner för förberedelscarbetet som ina-
git.s i betänkandet ger belägg för detta. Länsstyrelsen förutsätter därför att
1288 blir det förstu år som ruliande fastighetstaxering skall ullämpas och att tidsschemat i övrigt för det rullande systemet förskjuts ett är framåt.
Kommittén har övervägt en ett år tidigarelagd omtaxerinusmöjlighet för rättelser grundade på vissa bestämda förhällanden som radonpåverkan
samt fukt- och mögelskador. Det kan starkt ifrågasättas om det finns behov av sådana övergångsbestämmelser. De fall som det kan bli fråga om att omtaxera av angivna skäl torde vara begränsade till antalet. Det torde inte
bli fler fall än att de hinner behandlas inom det ordinarie omtaxeringsför-
farandet. Omfattande mögelskador på fastigheter torde som regel medföra
- att de är så förstörda, att de redan nu kan bli föremål för nytaxering. Enligt
länsstyrelsens uppfattning kan en tidigarelagd omtaxering komma att störa
förberedelsena för övergång till rullande taxering.
Fögderichefsföreningen anför:
Kommittén har föreslagit att den rullande fastighetstaxeringen skall påbörjas 1987 med en eventuell tidigarelagd omtaxeringsomgång avseende rättelser grundade på vissa bestämda förhållanden som radonpåverkan samt fukt- och mögelskador redan 1986. Föreningen ifrågasätter om inte starttidpunkten är allt för optimistisk. Ett rullande system förutsätter ett intrimmat och fungerande ADB-stwöd. Erfarenheterna från tidigare taxeringar visar att det tar tid att få nya datasystem att fungera. För att tidan för
utvecklingsarbete och andra förberedelser för genomförandet inte skall bli
för kost vill föreningen förorda att den rullande taxeringen påbörjas först 1988 och att tidsschemat i övrigt för det rullande systemet förskjuts ett år framåt.
TOR anför:
I fråga om tidpunkten för reformens genomförande vill TOR framhålla
att genomförandet inte får ske samtidigt som någon annan genomgripande reform. Således bör inte skatteförenklingskommitténs förslag SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration införas samtidigt. En annan omstän-
dighet som är avgörande för tidpunkten för genomförandet är att ADB-sys-
temet kommer att fungera samt att tillräckliga resurser ställs till förfogande
härför och till övrig verksamhet. Vidare måste tillräcklig tid ges för förberedelsearbetet så att.inte samma tidspress uppkommer som vid den senaste
allmänna fastighetstaxeringen.
Prop, 1984/85: 222 3
Sunes Vaitenfalisverk och Svenska Kraftverksföreningen anför:
2 AN An MCTÖr
bar utformning. De ÄnGRALar SOM ; taxerimesarbetet med vatten- och värmekraftan- ne ingar är dock så omfattande att en första avstämning 1987 inte är ianusk. Dessa anläggningar bör i stället hänföras ull en senare avstäm-
ningserupp. Försiaget till rullande fasughetstaxering bör genomföras med inde av ovan anförda synpunkter, däribland en vil sex år förkortad
omloppstid för avstämning utan omräkning melianligg ande år.
Sparbanksföreningen anför:
Föreningen har i princip tillstyrkt skatteförenklingskommiténs förslag. Införs detta saknar statsmakterna möjlighet att inom den närmaste framtider ta itu med den rullande fastighetstaxeringen, Härigenom erhälls rädrum för den allsidiga och förutsättningslösa översyn av fastighetstaxeringen som riksdagen uttalade sig för 1982. Vid denna översyn bör frågan om rullande fastighetstaxering göras ul föremål för ytterligare utredning.
SACOI!SR anför:
Kommittén har föreslagit att den rullande fastighetstaxeringen införs fullt ut 1987 förutsatt att besked om införandet kan lämnas i tid och att
skatteförvaltningen inte blir hårt belastad av andra reformer inom beskatt-
ningsområdet vid denna tid. Arbetssituationen hos LSM har sedan flera år
tillbaka präglats av ständiga förändringar och reformer både vad gäller
organisation och arbetsuppgifter. Nägon avmattning är knappast att förvänta under de närmaste åren, Införandet av rullande fastighetstaxering
med tillskott av erforderligt antal handläggare på varje LSM torde inte innebära några större påfrestningar för organisationen i övrigt. För LSM:s
del är därför genomförandet av andra reformer knappast något skäl för att
skjuta upp starten av den rullande fastighetstaxeringen. Som anförs längre fram I detta yttrande bör möjligen övervägas ett successivt införande.
Däremot är det väsentligt att resurser finns på central nivå för systemut-
veckling, programmering m. m., så att inte samma situation uppkommer
som vid AFT 81.
4¶Faktaunderlag och faktainsamling
4.1 Allmänt
Det stora flertalet remissinstanser framhåller vikten av en hög kvalitet på de uppgifter som ligger till grund för fastighetstaxering. Det råder dock delade meningar bland remissinstanserna hur uppgifterna skall samlas in och i vilken utsträckning uppgifter från olika myndigheter skall ligga till grund för fastighetstaxeringen. Domstolsverket ser positivt på förslaget att ansvaret för faktaunderlag och faktainsamling i ökad utsträckning skall överföras till berörda myndig-
Prop, 1984/85: 222 95
heter. Der är särkskit tillfredssiättende om faktaunderiaget på så sätt kan
för tras och festiehetsögarens uppmfisskyldighet i deklaration be sas. En viss frisk för integrctetskrönkningar kan förelige genom att upp- Sur fas in på oitka sätt. Domstulsverket anser emelieruid att utredningens förslag kan godtas. Kammarrätten I Göteborg anser att en kvalttetsförbövring av underlaget för taxeringar är mycket angelägen och anför härvid följande.
I ett inte obetvdliet antal fastichetstaxeringsmål har kammarrätten kunnat konstatera at underlavet för taxeringen varit bristfälligi. Uppgifterna i
deklarationen har ine vart kompletta. Uppgifterna har varit motstridiga
och ibland uppenbart felaktiga. Detta har medfört att fastigheterna blivi i
felaxerade. kammarrätten har lag: ned mycket arbete på att få taxerings-
underlaget kompletterat. Troligen finns det ett visst motstånd mot bestäm-
melser som gcr myndichet rätt att besiktiga en fasughet för avt få eu korrekt underlag för taxeringen. Som nämnts har kammarrätten ofta skaffat in kompletterande uppgifter i fastiehetstaxeringsmålen. Kammarrätten har då, för det mesta per telefon. kontaktat fastighetsägaren och försökt reda ut oklarheterna i målet. Inte sällan har det kommit fram att fastighetsägaren inte förståt: frågorna i deklarationen och därför besvarat dem felaktigt. Fastighetsägaren har tacksamt tagit emot den information som
han fått och muntligen förklarat sig och ställt frågor. Dessa upplysningar
har dokumenterats, ofta genom en ny skrivelse från fastighetsägaren. Såvitt kammarrätten kan bedöma. har fastighetsägarna i de flesta fall varit
mycket positivt inställda till domstolens försök att skaffa in korrekta uppgifter. Samma gensvar har kammarrätten fått när kammarrätten hållit syn. Detta gäller även de fall då fastighetsägaren inte begärt syn. Kammar-
rättens erfarenhet ger stöd för att anta att en faaktainsamling genom besök på fastigheten kommer att godtas av fastighetsägaren, om han får information om syftet med besöket. En sådan information torde vara en nödvändig
förutsättning för att tillstånd till besiktningen skall erhållas.
Starskontoret anser det tveksamt ur rättsäkerhetssynpunkt med s.k.
slutna system dvs. system där uppgiftsinsamling sker över huvudet på individen. Sådana system förutsätter att höga kvalitetskrav ställs på insamlad och lagrad information. Det gäller således även här att mycket höga kvalitetskrav måste ställas på information från uppgiftstämnarna. Kommittén har dock inte närmare analyserat denna aspekt. Vi noterar dock att kommittén avsett att inhämtade uppgifter skall kommuniceras med fastighetsägaren innan de registreras.
Tekniska högskolan anför:
Kommittén framhåller med rättå den avgörande betydelse som ett riktigt
dataunderlag har för taxeringens resultat. Man påtalar att brister föreligger
i de uppgifter som fastighetsägarna enligt nuvarande ordning har att lämna och som i stor utsträckning läggs till grund för taxeringen. Därav dras slutsatsen att uppgiftsinsamligen bör ske på annat sätt. Olika myndigheter
— kommun, fastighetsbildningsmyndighet, lantbruksnämnd, skogsvårds-
styrelse m. fl. — skall åläggas att kontinuerligt rapportera uppgifter som de
Prop, 1684/N5: 2112 36
fgeromn Oka förmer av nr iiehetsutövning förfogar över. Deua skole enher komimirtén säkerställa d kvalet i texeringsunderia PF anslöiminos till frågan om uppgifisi snsamling och kvalitet för LCPINESUDvi tuldonenr lämna följande sygpuri wire analvs har regovisats om vika uppgifter som är är tukxeringen. Uppsefterna skall haga till grund för fröinst äsät-
kv av toxerinesvärde, som I sin jur skall stå i: bestämd relation till etons marknadsv Det väsenthen kravet på underlagsmaterial är
uft der avser data som har betvadelse för prisbildningen. En del av de uppgifter som föreslås bli inrapporterade från myndigheier synes ha begränsad berydelse för prisbildningen och därför vara av mindre intresse ur iexerngssynpunkt. 2) Vid sidan av uppgifternas relevans är deras kvalitet (dvs. överens-
stämmelse med faktiska förhållanden) av vikt. Kommittén utgär från att
kvalitén ökar genom myndichetsrapporteringen. Mot bakgrund av erfaren-
beter i liknande sammanhang kan detta ifrågasättas. Kommittén anger
själv att den rapporiskyldighet som redan i dag föreligger från kommuner har fullgjorts på ett bristfälligt sätt. Det är också känt att lantbruksnämndernas rapportering till grund för dei kompletterade lagfartsbandet funge-
rat mindre bra. En annan väg som borde ha prövats i syfte att förbättra underlagets kvalitet är att ge fastighetsägarna klarare och förståeliga anvisningar för deklarationsblanketternas ifyllande.
(3) Myndighetsrapporteringen skall genomgående avse fastigheter som
myndigheterna successivt kommit i beröring med, vilket torde uppgå till högst ca 100000 per år. Frågan om insamling av underlag för återstående
minst 2 miljoner fastigheter synes inte ha berörts i betänkandet. (4) Sannolikt sker en mängd förändringar, som kan ha stor inverkan på
marknadsvärdet för berörd fastighet utan att någon myndighet blir inkopp-
lad. Myndighetsrapportering är således inte heller i detta avseende någon garanti för att ett fullständigt och riktigt underlag erhålles.
Några remissinstanser delar utredningens förslag att fastighetsägarnas
uppgiftsskyidighet minskas. RSV understryker att en grundläggande förut-
sättning för att den rullande fastighetstaxeringen skall fungera är att faktainsamlingen kommer att fungera på det sätt som angetts i betänkandet.
Skogsstyrelsen anför:
En metod att minska bördan för uppgiftslämnarna, som även diskuterats i andra sammanhang, är att oftare använda uppgifter, som i första hand
lämnats eller samlats in för andra ändamål. Det ligger nära till hands att utnyttja sådana möjligheter även i fastighetstaxeringen. Skogsstyrelsen anser emellertid att en sådan ordning ovillkorligen måste kombineras med en tydlig information till den som lämnar primäruppgiften, att uppgiften även kan komma att föras in i FTR.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Länsstyrelsen ställer sig positiv till att fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet minskas främst vad avser ägare till småhus. En förutsättning härför
är att den rapporteringsskyldighet och faktainsamling som angetts i betänkandet kommer att fungera. Stor vikt måste därför fästas I denna fråga.
07 Prop. 1984/85: 222
Kammarrätten I Göteborg påpekar att den föreslagna uppgiftstinsamling-
en ecnom vissa myndigheter aktväliserar frågor om sekretess och om den författninesreglering som behövs. Skyktigheten att lämna fortlöpande information bör vare reglerad så att sekretessbestånmmelse ime längre hindrur ifformavonsutbyiet.
Svenska försäkringsbolagens riksförbund anför:
För försäkringsbolagen som fosuehetsägare har arbetet med uppgifts-
lämnande vill fasughetstaxeringarna enlist nuvarande system inte i och för
sig inneburtt nägra svångheter. Problemer har varit koncentrationen av tiden för uppgiftslämnandet som gett upphov ull stor arbetsanhopning
under denna tid. I det nya systemet är meningen att arbetet även för
uppgiftslämnarna skall bli mindre. Så torde ej bli fatet för försäkringsbola-
gen. eftersom deras bestånd av fastigheter nästan helt består av sådana enheter som eniigt förslaget skulle avstämmas vid ett och samma tillfälle, nämligen hyreshus och industrienheter. Förslaget med förtryckning av
vissa uppgifter kommer ej att vara till så stor hjälp när det gäller kommerstella fastigheter. Skillnaden blir då endast att arbetsbelastningen inträffar
van ättonde år i stället för vart femte. Det upprpiftslämnande som kan komma att krävas vid ärliga omtaxeringar kan leda till att detta arbete
totalt kommer att öka.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer och Samfundet för fastiighetsvärdering framhåller att kvaliteten på
underlaget för fastighetstaxeringen skulle bli högre om uppgifter om förändringar i fastighetsbeståndet rapporteras till fastighetsregistret av olika myndigheter. Dock framhålls vikten av att fastighetsägarna informeras om
och blir medvetna om att andra myndigheter än skattemyndigheter lämnar
uppgifter som kommer att ligga till grund för taxering av fastigheterna. Uppgifter som tillförts fastighetsregistret bör kommuniceras med fastig-
hetsägaren. TOR anser det väsentligt att uppgift om fastighet som sänds till ägaren inte får anses godtagen av honom om han inte svarar. Skogsstvrelsen anser att ändringar i fastighetstaxeringsregistret orsakade av mvndig-
heters rapportering till registret inte får föranleda umtaxering med mindre
än fastighetsägaren ullställs de nya uppgifterna för godkännande.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Genom att flera myndigheter bidrager till och blir användare av uppgif-
terna I fastighetslängderna bör en åtskillnad göras mellan enbart statistiskt användbara uppgifter och sådana som kommer att påverka eller har påverkat taxeringsresultatet värdemässigt. Detta är särskilt viktigt vid utformningen av deklarations- och avstämningsblanketterna och för underrättel-
seblanketten innehällande fastighetstaxeringsnämndens beslut.
Många remissinstanser är kritiska till den föreslagna metoden för upp-
giftsinsamling genom olika myndigheters försorg. Det påpekas det betänk-
liga i att en tjänsteman som inte har anknytning till taxeringsmyndighe-
7 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 222
Prop. [984/85: 222 98
terna. insoamiar eppgtfter för enbart fastighetstaxeringsmål genom en besikuning som ligger utanför han: uppörag.
Länssvercisen i Örebro län anför:
Länsstyrelsen är dock tveksam ull art tjänstemän utanför skatteförvaltningen vid besiktningar av fastigheter infärskaffor kompletierande särskilda uppgtfier att användas enbart som underlag för taxering. En sådan
ordning kan komma att missuppfattas av fasughetsägarna och därvid för-
svära för annan myndighet an erhälla erforderliga korrekta uppgifter. De grundlåggande uppgifterna för fastighetstaxeringen måste även i fortsättningen lämnas av fasuichersägarna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Bewäffande besiktningsskyldigheten kan det utifrån de uttalanden några kommuner gjort I betänkandet antas att motivationen från dessa är så liten aut någon annan form att inhämta dessa uppgifter bör väljas. Risken finns också att uppgiftsinsamlande genom besiktning från andra myndigheter
leder tull en kommunikation mellan dessa och skattemyndigheten ”över huvudet” på fastighetsägaren.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Här förehgger en risk att tjänstemannen uppfattas som företrädare inte
bara för den egna myndigheten utan även för berörd lokal skattemyn-
dighet. Även om uppgifterna skall inhämtas öppet och efter medgivande av
fastighetsägaren är det rimligt att anta att denne uppfattar förfarandet som ett misstroendevotum mot hans förmåga och vilja att rätt redovisa den
egna fastigheten.
LRF anser det olämpligt att låta myndigheter svara för uppgifter som inte har något direkt samband med deras ordinarie verksamhet. irritation kan uppstå mellan fastighetsägare och besiktningsmän, vilket bla kan göra
fastighetsägarna mindre benägna att påkalla besiktning. Det kan också
invändas att uppgiftslämnandet endast skulle komma att omfatta de fastig-
heter som råkar bli föremål för besiktning mm. Förfarandet skulle därigenom komma att uppfattas som ojämlikt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det betänkligt ur integritetssynpunkt med en skyldighet för olika myndigheter att rapportera förändringar
på fastigheter och anför:
Uppgifter som lämnas till en myndighet för ett visst ändamål bör inte användas av en annan myndighet för annat ändamål. I vart fall måste förslaget om att byggnadsnämnderna och lantmäteriet skall vidarebefordra andra uppgifier än sådana som kommer fram i ansökan/beslut om bygg-
nadslov eller vid förrättning inie genomföras. Att infordra uppgifter till
underlag för beskattningen eller besvärsprocessen åligger skattemyndigheterna och inga andra myndigheter. Länsstyrelsen vill betona vikten av att de grundläggande uppgifterna för fastighetstaxeringen även i fortsättning-
en lämnas av fastighetsägarna. Fler uppgifter än som verkligen behövs för
oc
ou FIkti el
yroisen mötsä ällets resurser på
bästa sätt för att uppnå och precision i uppgiftsinsamlingen r men vill samtidigi pek LH västra av de nackdetar systemet kan medlöra. Skogsstyrelsen förutsätter ati fosughetsägaren får tå del av de jsamlade uppgifterna. om möjligt vig insamlngstillfället. Konsekvensen av er sådan ”ullfällichets-insamling” kan bli den att en fastighet på grundval av de på detta sätt insamlade JP p 2! Herna kan Om all Omtaxeras.
Örannfastigheten, som kanske genomgått samma förä heten, får inget besök och därmed ingen onnaxering. Sk ogstyrcisen vill för sin del inte göra någon bedömning av vad detta förhållande kan komma att beiyda för fastighersägarnas intresse att utföra ätvärder som i nägot skede kan medföra besök av tex skogsvårdskonsulenten. Den föreslagna model len strider emellertid mot kravei på likformig behandling. Informationer inhämtade på detta sätt bör därför, enligt skogsstyrelsen, inte användas som underlag för omtaxering. Skogsstyrelsen har emellertid inget att invända mot att de används som underlag vid avstämniag, som ju förutsätter kommunikation med samtliga fastighetsägare.
Flera remissinstanser anser inte att den föreslagna metoden för uppgifts-
insamling genom olika myndigheter och uidrag ur fastighetstaxeringsregistret för efterföljande kontroll från fastighetsägaren kan ersätta en traditionell fastighetsdeklaration som underlag för taxeringen.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:
Länsstyrelsen delar uppfattningen att det är av mycket stor vikt för en
fastighetstaxering att så korrekta uppgifter som möjligt tillföres fastighets-
taxeringsregistret. Som huvudprincip bör dock gälla att taxeringsvärden
skall grundas på uppgifter från fastighetsägarna. Det finns en uppenbar risk
att fastighetsägarna eljest kommer att uppfatta tjänstemännen i de statliga och kommunala organen som skattemyndigheternas ”förlängda arm” med
de negativa konsekvenser detta kan ha för resp. organ.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Faktaunderlaget har en avgörande betydelse för en rättvis och likformig
taxering. Strävan måste därför vara att få fram ett underlag som är så
korrekt och fullständigt som möjligt. Ingen torde känna fastigheten bättre
än fastighetsägaren. Hans uppgifter bör därför, som nu är fallet. utgöra grunden i FTR. Vad nu sagts hindrar inte att de myndigheter som har
kunskap om fastigheten bidrar med dessa. Fastighetsägaren bör emellertid av rättssäkerhetsskäl alltid ges möjlighet att kontrollera de uppgifter myn-
digheterna lämnar. Länsrätten anser sålunda att som underlag för taxering av fastighet, dvs bäde vid omtaxering och avstämning. bör ligga en deklaration, men att denna bör förarbetas så långt det är möjligt för att därige-
nom urderlätta deklarationsskyldigheten. Deklarationen bör inte belastas
med andra uppgifter än de som har betydelse för taxeringen.
Länssoerelsen i Gäteborgs och Bolixs iän anför:
Förslaget om vtvidgad uppgifisskvklighet för vissa myndivheter ligger I en finge med en förenklad dektaranonsblanken för fastighetsägarna. I likhel med vad reservanterna anfört anser länsstyrelsen at en grundläggande incip Vid såväl iInkomsti- som fastichetstaxering måste vara att taxeringen efter eti underlag (deklaration) som lämnats av den skattskyklige respelutve fastighetsägaren själv. Det är evligt länsstyrelsens uppfattning värdefulit att uppgifter ont fastigheten erhålles rån säväl fastichetsägaren som olika myndigheter.
Föreningen Sveriges Jögderitjänsiemän och SACOISR anför:
Oavsett omfattningen av uppsifter som kan erhållas från annat håll bör det fortfarande vara så att taxeringen I första hand grundas på fustighetsägarens cena uppgifter. Dock finns inget at erinra mot att man tar in uppgifter i fastiehetsregistret om exempelvis storlek och standard mm från andra än fastighetsägarna och använder dessa för att förtrycka deklarationsblanketter eller motsvarande och på så sätt underrätta fastighetsägaren om vilka uppgifter som myndigheterna har tillgängliga.
4.2 Fastighetstaxeringsregistret
Nödvändigheten av att fastighetstaxeringsregistret hälls aktuellt framhälls av flera remissinstanser. Det är av synnerlig vikt att alla beskaffenhets- och användningsförändringar som kommer till lokal skattemyndighets kännedom verkligen blir registrerade. SCB påpekar att den verksamhet som olika myndigheter blir ålagda att bedriva verkligen följs upp. 1 annat fall är det stor risk att kvaliteten på uppgifterna varierar med myndighetens intresse av att lämna korrekt och fullständig information. Om inte fastighetstaxeringsregistret ajourförs med de beskaffenhets- och användningsförändringar som inträffar är risken stor att dessa inte blir registrerade förrän vid nästa avstämningstillfälle, dvs. uppgifterna i fastighetstaxeringsregistret blir åtta år gamia.
LMV anför:
Den av kommittén föreslagna modellen för komplettering av registerdata genom utökad rapportering förutsätter en entydig identifiering av varje enskild byggnad. Därför bör varje byggnad ges en sådan identitet. Därigenom skapas också förutsättningar för att på sikt förbättra byggnadsredovisningen också för andra ändamål än beskattning.
Skogsstyrelsen stöder Kommitténs uppfattning att uppgifterna i nuvarande fastighetstaxeringsregister succesivt bör förbättras och anför:
När det gäller kraven på innehållet i FTR måste hänsyn tas dels till de krav samhället har dels till fastighetsägarens möjligheter att tillgodose samhällets krav. Det är viktigt att innehället i FTR är ändamålsenligt. Skogsstyrelsen anser att det måste finnas balans metlan de krav som ställs
bran, 1984/865: 222 UTOR. SOON LAA Hä
iligh 301 i om b åde innel häll c Ön
. SCB kan därvid. utifrån
r för safahölisi laneringen. succesivt under arbetets
rade sygpunkler på vilka uppeitter som är nödvänirsalternativen bör utformas. Ivalién på uppgifterna i nuvarande FTR är tämligen skiftande. SCB har
Lex. funuit taxeringsvärden på icke skottepliktiga taxeringsenheter, bostudsytor och hyvceeshus på enheter med både småhus och byreshus på samma laxeringsenhet. Önskvärt är därför att, I ett framtida system. maskineha eranskningsvatiner hindrar dylika logiska fel från att uppträda. Variabeln ägarekategori påtalades uv SCB redan i remissvaret till betänkandet över 1981 års allmänna Tasughetstaxering vara av undermålig kvali-
tet. Fortfarande i 1984 års FTR måste SCB göra särskilda rättningar för att
överhuvudtaget kunna använda uppgiften. Rutinerna för registreringen av denna variabel måste därför ses över inför kommande rullande fastighets-
lAXedng. Det är bara för småhusen som det för närvarande finns registrerat några av de s.k. engergiuppgifterna, nämligen huvudsakligt uppvärmningssätt och isolering. För energiplaneringen är det emellertid väsentligt att bäde
dessa och andra energiuppgifter samlas in kontinuerligt och registreras för såväl småhus som för hyreshus och industribyggnader. Dessutom behövs en Översyn av nuvarande svarsalternativ. Icke skattepliktiga fastigheter kan ibland omfatta avsevärda byggnads-
komplex. Uppgifter om ålder, ytstorlek. energistatus etc saknas i nuvaran-
de FTR. Det är av stor vikt att dessa uppgifter samlas in även för dessa
byggnader, då de behövs t. ex. I energiplaneringen.
När flera fastigheter är samtaxerade kan man i nuvarande register inte avgöra på vilken fastighet resp. byggnad är belägen. För att kunna ge mer ullföriitlig statistik, förbättra kartredovisningen, underlätta-ett ev. upprättande av byggnadsregister etc är det av vikt att byggnadens fastighetstillhörighet kommer att registreras i ett framtida system. För att underlätta jämförelser mellan FTR och lantbruksregistret är det ett önskemål att man som värdebärande fastighet väljer den fastighet som i verkligheten utgör brukningscentrum. F.n. är det tämligen slumpmässigt vilken fastighet som blir värdebärande. Hyreshusens lokalyta kan idag inrymma en mängd olika funktioner. En specifikation efter användningssätt är därför önskvärd, t.ex. butiksyta.
kontorsyta, produktionsyta, förrådsyta och övrig yta.
4.3 Uppgifter från fastighetsägare
Länsstyrelserna i Jämtlands och Malmöhus län anser att nuvarande deklarationsförfarande bör behållas dels för att garantera den enskilde
inflytande från början av taxeringsprocessen dels för att det kan uppkomma ojämnheter i uppgiftsmaterialet från kommuner, fastighetsbildnings-
Ergp, 1984/ 102
myndigheter oe. dels för utt det amepiven förentlar kommunikationen meilan LSM och frsughetsäg
i au fasughe are inte rit
ten och dels för att kvalttetsn på de data som fans är ojämn.
Sveriges irälhusfabrikersr rbung mener ati för tryckta uppgifter
på deklarattonsblenketier, som redaa finns i offentliga register förenklar fastighetsägarens arbete. Det är onödigt att begära att småhusågare skal
möra opp sina hus om deua redan är gjort.
Sturskontorei och länsstryreisen i Jämtlands län instämmer ino i utredningens äsikt av alimänbetrens uppeifislämnande skall minskas eftersom det visat sig besvärligt för fastighetsägarna att lämna de uppgiftr som erfordras för fastghetstaxeringen. Det är förvisso riktigt att svårigheter förevartt alt lämna efterfrågade uppgifter men detta torde åtminstone kunna förklaras med att vissa regler vari onödigt krångliga och att anvisning-
arna varit bristfälliga. Av bi. a. rättssäkerhetsskäl måste det vara självklan
att fastighetsägaren utan särskild teknisk utbildning skall kunna förstå
fastighetstaxeringen i för honom aktuella deiar.
Starskontore: menar att om ett system väljs som bygger mer på fastighetsägarnas medverkan skall man på deklarationsblanketten givetvis för-
trycka de lagrade uppgifterna om fastigheten och inte gång på gång avkräva fastighetsägarna uppgifter som redan finns lagrade. Länsstyrelserna i Jämtlands och Malmöhus län framhåller att det finns en betydande risk för en kvalitetsförsämring av uppgifterna för fastighetstaxeringen om förtryckta deklarationsbianketter används vid avstämnings-
tillfällena. Många fastighetsägare kommer att acceptera den utsända deklarationsblanketten utan att rapportera avvikelser.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Fastighetstaxeringskommittén betonar på flera ställen i sitt betänkande nödvändigheten av rättvisa, marknadsvärdeanpassade och noggranna taxeringsvärden. Sådana krav på ett taxeringsvärde fordrar att samtliga faktorer som påverkar en fastighets marknadsvärde beaktas. Möjligheterna att utöka justeringsfaktorns säregna förhållanden bör beaktas. Länsstyrelsen delar denna synpunkt. För att samtliga faktorer skall vara kända vid
taxeringsvärdets bestämning kan länsstyrelsen inte finna annat än att fak-
tainsamlingen även i ett rullande system måste grundas på uppgifter som lämnas av fastighetsägaren utan anmaning i en fastighetsdeklaration. Länsstyrelsen kan inte finna att deklarationsskyldigheten skulle innebära en
betungande och besvärlig arbetsuppgift för fastighetsägaren att, i normalfallet vart 8:e år, lämna vissa uppgifter om sin fastighet. Detta bör gälla i
ännu högre grad för ägare av industri-, hvreshus- och tantbruksfastigheter.
Den värdering av deklaranternas syn på deklarationsblanketterna, som gjorts efter taxeringen 1981, visar att övervägande flertalet deklaranter
funnit deklarationsblanketten mycket lätt eller ganska lätt att fylla i. De
svårigheter som kan ha funnits bör kunna undanröjas genom exempelvis
förenklade mätregler. Länsstyrelsen anser därför att deklarationsskyldig-
heten bör bibehållas men att denna skyldighet kan utformas olika vid om-
Prop. 1965/55: 222 103
taxermne och avstämning. Hur deana utformaing bör ske redovisas närmare tider avsnittet 9.
Hänssicrelsen i Jämnlands län anför:
visar sig kunnas leda tili lägre taxerinesvärde än om de korrigeras så kun det enliet länsstyrelsens uppfaiuning vara nog så frestande au låta den ”datoskrivna” uppaillten stå kvar. — "Myndigheten har ju själv skrivit det, så det är nog
riktigt", kan bli en vanbkg förevändning, Vi har i nuvarande system arealuppgiften förtryckt på deklaraitonsblanketten. Det har I otika sammanhang (besvär, fastighetsreglering etc) visat sie att den förtryckta uppgiften i
alliför många fall inte kontrollerats av ägaren fast uppgiften kan ha före-
kommit på ätskilliga års deklarationer. Om man från kommitténs sida vill undvika ”subjektivitet vid uppgiftslämnandet” så bör man således åtmin-
stone inte underlätta dera genom att införa förtrvckta uppgifter på dekla-
rationsblanketien. Det torde enligt länsstyrelsens mening vara lättare att
lämna felaktiga uppgifter om man kan göra det passivt genom att låta en förtryckt felaktig uppgift stå kvar än att aktivt ta reda på uppgiften i
fastighetslängden och då själv skriva in en felakughet i den nva deklarationen. Oavsett om deklarationen lämnas in med förtryckta uppgifter eller inte mäste deklaramnen lika noggrant gå igenom alla uppgifter som efterfrågas I blanketten. Om man. vilken är stor tisk, (jfr o arealuppgiften ovan) godtar den förtryckta blanketten utan närmare kontroll är ju deklarationen
helt onödig. Givetvis kan också den förtryckta uppgiften teda ull rättsförlust för ägaren. Vid AFT 81 ansåg ca 70 9£ av deklaranterna att deklarationen var mycket lätt eller ganska lätt att fylla i (Betänkandet sid 63). Efter förenklingar av reglerna utifrån vid AFT 81 vunna erfarenheter bör denna andel ha ökat. Förtryckta uppgifter behövs därför inte och är i realiteten ingen förenkling.
4.4 Uppgifter från kommunerna
I betänkandet föreslås att byggnadsnämnds besiktningsman vid slutbesiktning av byggnadslovsphktig åtgärd på småhus inventerar småhusets
beskaffenhet och rapporterar till lokala skattemyndigheten. — Flera re-
missinstanser är kritiska till att byggnadsnämndernas tjänstemän skall ha uppgifter som ligger utanför deras egentliga uppdrag. De framhåller att relationerna mellan fastighetsägaren och byggnadsnämnden kan försämras. Vidare påpekas alu inte alla fastigheter blir slutbesiktigade.
Statskontoret anför:
Vi är inte heller övertygade om att uppgifterna som kommer att registre-
ras medför så stora förbättringar som kommittén hoppas på. Det finns
1.ex. f.n. ingen garanti för att en fastighet kommer att slutbesiktigas. Utan sådan garanti riskeras att uppgifterna i registret kan bli mycket olika beträffande två identiska fastigheter där endast den ena slutbesiktigats och rapporterats av kommunens besiktningsman. Det kan även ifrågasättas om det är lämpligt att kommunernas besiktningsmän skall ha även rent fiskala uppgifter. I vart fall kan fastighetsägarna komma att uppfatta dem så,
Prop, 1983/85:222 104
vilket eveniuelt skulle kunnaa minska fostichetsägarens benägenhet att låta shutbestkuga 3 in fastighet. Risk finns av andra skäl av kvalneten på uppglt uret kommer at variera mellan ohki fasteheter. Vi länke u näbusenhetorna. Informationen om föstishe RETT SOT fen0OmRI se värdeförkölunde reperauonc rr men san a inte kräver bvaenadsner ut bygga på tastiehet VS cena uppgifter. Detiz pöller HUT fostigheter « sön: nice Å HOmgält nåd: u förändringar.
vil! plunverket et särskil 1 peka på på. - | förstaget till ny plan och beslu sett en av nämndens vIktigasto uppgilter är dess allmänna rädsare. Försel att by eendsinspektörerna i i samband I med sin be ssiktningsverksamhet även skall sa på fasugheren för fastighetstaxeringsändamäl, kan komma att verka hämmande på relationerna mellan den byggande och byggnadsnämnden. Byggnadsnämndens primära uppgifter ligger på plan- och bygelagstiftningens område. Nämndens uppgifislämning till den lokala skattemyndigheten bör därför enligt planverket begränsas till sådana uppgifter som framgår av handlingar som lämnas in till eller upprättas hos nämnden. Enligt planverket bör den av kommitién därvid tänkta ordningen, som skullc innebära att skattemyndigheterna får del av olika för fastebetstaxeringen relevanta handlingar hos byggnadsnämnden, kunna verkställas så att fastighetstaxeringens intressen tillfredsställande tillgodoses. Det bör betonas att även planbeslut med rättsverkan givetvis bör delges taxeringsmyndigheterna mot bakgrund av vad som ovan sagts om värdeförändringar kopplade till genomförandetider m. m. Detta gäller naturligtvis framför allt markvärden för obebyggda fastigheter.
Länsstyrelsen i Västerbottens län aniör:
[ fråga om byggnads- och lantbruksnämnds uppgpiftsskyldighet enligt fastighetstaxeringslagen välkomnar länsstyrelsen omnämnd översyn och förbättring av nuvarande rutiner. Det har vid arbetet med särskild fastighetstaxering visat sig att dessa är behäftade med betydande brister och att den rapportering som sker från framförallt byggnadsnämnder inte är anpassad till taxeringsförfarandet. Det har förorsakat onödigt merarbete för såväl LSM som FTN (fastighetstaxeringsnämnden) och även medfört irritation hos fastighetsägare. I ett system som i så hög grad bygger på en begränsad medverkan från den enskilde år det ett absolut krav att de uppgifter som behövs för fastighetstaxeringen och som finns hos bl. a. här omnämnda myndigheter verkligen kommer LSM till del på ett effektivt och riktigt sätt. Länsstyrelsen vill på detta sätt betona vikten härav.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen finner det dock betänkligt att — som det framförts i avsnittet 5.3.3. sid. 65 — en tjänsteman, som inte har anknytning till taxeringsmyndigheterna, införskaffar uppgifter enbart för fastighetstaxeringsändamål genom en besiktning, som ligger utanför hans uppdrag. För att få genomföra en sådan ”extra” besiktning måste tjänstemannen få fastighetsägarens tillstånd till det och det torde vara realistiskt att anta att
Prop. 1984/85: 222 | > - An
et sådant tilsitånd inte länmnas varför fasti xerningsregistret sannolikt ine kommer av tillföras många uppgifter ide som kommer fram vid
den ordinarie förrättningen.
Päpekus bör också de tendersc: som finns mom den nuvarande bygg-
i ningen att förenkla bycggnadslövshanteringen och att viöka den
fria sektorn.
styrelsen vill också fram nhälla an den föreslagna metoden innebär et vierst marginellt ullskou till fastiehetstaxeringsreceistret, Utredningen räknar med ca 0000 uppgifter, et! antal som skal: ställas i relation till det totala amalet texerinesenheter i landet. ca 2600606, Mot detta obetydliga
tillskott till fastighetstaxeringsregistret skall ställas de ingrepp i fastighetsägarnas integriiet och de risker för konftikter, som hotar i förslaget.
Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer anför:
Föreliggande taxeringsförslag kommer dock ej att kunna bli ett heltäckande och över hela landet rättvist system med hänsyn till utformningen av den nva Plan- och Bygglagen, PBL.
Enligt den nuvarande förslagstexten i PBL skall nämligen skyldigheten
att söka byggnadslov kunna varieras genom kommunala beslut. Detta kommer då säkerligen i vissa kommuner att innebära byggnadslovsbefrielse för kompletteringsbyggnader, tullbyggnder m.m. i t.ex. områden utanför detaljplan. Dvs dessa byggnadsätgärder kommer då heh utanför det planerade uppgiftssystemet.
Beträffande slutbesiktningsfrågan framgår av förslaget till PBL att obligatorisk anmälningsskyldighei föreligger för bl.a. slutbesiktning. Dock
framgår där också att byggnadsnämnden ej är skyldig att utföra slutbesiktning om ej) byggherren eller yrkesinspektionen begär detta.
Någon frivillig anmälan om slutbesiktning kommer säkerligen vtterst få
byggherrar att inlämna till byggnadsnämnden om följden blir ett snabbt fasiställande av slutligt taxeringsvärde och skattebetalningsskyldighet.
Erfarenheterna talar också för att byggnadsnämnder med knappa re-
surser ej prioriterar slutbesiktningarna vilket i praktiken innebär att många
byggnadslovsärenden aldrig blir slutbesiktade eller åtminstone fördröjda
10-talet år. .
Nuvarande utformning av PBL-förslaget kommer därför i praktiken att innebära ett betydande merarbete för byggnadsinspektörerna om särskilda slutbesiktningar måste utföras enbart för inhämtandet av. fastighetstaxe-
ringsupppifterna.
Riksbyggen anför:
Det förfarande, som kommittén i kapitlet Faktaunderlag och faktain-
samling föreslår för att förbättra underlaget för taxering, leder till vissa
informationsluckor i det fall underlaget baseras på kommunens besiktningar. Detta beror på att kommunens slutbesiktning av byggnadslovspliktiga ärenden i många fall sker innan byggnaden är helt färdigställd. Så t.ex. kan markarbeten och vissa anläggningsarbeten återstå vid tidpunkten för be-
siktningen. :
Prop. 1984/85: 222 [4 nm
TCO anför:
En lokala skoattemyndighe NCTT2 OM byggnadsverks uppgifter som insamlas i samband med slutbesikin ? Värdet av en sö ådan utvidgning I De till viss dolav a an utors på fritidshus rapoda småhus.
Nyköpings kommun anför:
ihämpiingen av 128: vare kommuns fritt får
avgöra vilke on Histans inom kommunen som skall lämna erforderliga uppgifter, Gällande bestämmeise i 118 att byggnadsnaämnd skol lämna vissa
uppgifter är inte ailud den tämpli Ste lösningen beträffande de uppgifter som enligt blanketten, bil. 5, skall redovisas.
Sveriges trähusfabrikers riksförbund anför:
Det föreslås att byggnadsnämnderna skall åläggas en ny arbetsuppgift
nämhkgen att rapportera alla förändringar till de lokala skattemyndigheter-
na. För t.ex. statligt belånade småhus borde det vara möjligt att utnyttja
ansökningshandlingarna för statligt bostadslån. Dessa är i regel upprättade med större sakkunskap och noggranhet än vad man kan begära av småhusägaren : gemen.
4.5¶Uppgifter från länsstyrelserna
Kommittén föreslår att länsstyrelserna skall åläggas att fortlöpande för-
se LSM med information som kan vara av betydelse för fastighetstaxering-
en och som avser täkter, kulturminnesmärkning och naturreservat.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Länsstyrelsen skall lämna uppgifi bl.a. om täkter. Tillstånd till täkt lämnas med stöd av bestämmelser i naturvårdslagen och för verksamhet
som består i utredning och tillstånd enligt naturvårdslagen gäller sekretess
enligt & kap. 6§ sekretesslagen (se 2 § sekretessförordningen och punkt 43 i bilagan till förordningen). Denna sekretess gäller ej beslut i ärende. Om
rapporteringsskyldigheten skall omfatta annat än det som finns intaget i beslut, måste skyldigheten regleras. När uppgiften tagits in i fastighetstaxeringsregistret, blir 9 kap. 1§ sekretesslagen tillämplig.
4.6 Uppgifter från fastighetsbildningsmyndigheterna
I betänkandet föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten vid avstyck-
ning av både bebyggda och obebyggda småhustomter inventerar beskaf-
fenheten hos såväl tomt som småhus och rapporterar till LSM.
Prop, 1984/863: 222 1G7
Lanimäteriveorke! atiör:
EMY är negativ tll förslacet att fasiug
samband med avstveknring ov småkusenbeter ska besiktiga styckningslotterna och räppoörtera sina iakttagelser gt lokala skattemyndigbeton (LSM). LMV delar nämligen inte kommåtténs uppfattning att FÖMs medverkan
skunic innebära en väsentlig kvali irbältsing av uppgi
Votala antaler möjbga rapporteringar bedöms uppgå ult 150090—-18000 per [a] är. Då de avstvckade tomterna nörmat under förrättningen är inne j den
förändrinesprocess pga byggnadsverksamhet (ny-, till- eller ombyggnad) gör LMY den bedömningen att FNs rapporterade uppgifier till 80—90 96 kommer att vara inaktuella inom 1-2 år efter besikiningen. Kvalitetshöjningen blir därmed så begränsad att den i sammanhaneer är försumbar. Dessutom är rapporterinesskyldigheten inte väl förenlig med FBMs övriga
verksamhet, som ull väsenthge del har karaktär av on service riktad till sakärarna.
4.7 Uppgifter från lantbruksnämnderna
Kommittén föreslår aut lantbruksnämnderna redovisar den inventering som skett till grund för värderingen vid försäljning. prisprövning och vid stödinsatser i form av statlig lånegaranti eller bidrag.
Lantbruksstyrelsen anför:
Om den föreslagna rapporteringsskyldigheten skulle omfatta beräknade
3000—3 500 objekt per år, kommer endast en procent av alla jordbruksfas-
tigheter att beröras. Det innebär att endast ätta procent av fastighetsbe-
ståndet skulle bli föremål för rapportering mellan varje avstämning. Om
rena skogsfastigheter räknas bort, kan procenttalen bli något högre. Av de
cirka 115 000 jordbruksföretag som finns, skulle möjligen 2000 kunna ingå, dvs. knappt två procent. Rapporteringen kan därför enligt styrelsens bedömning inte få annat än marginell betydelse.
Styrelsen menar också att en sådan rapportering kan inkräkta på lantbruksnämndernas ordinarie verksamhet. samtidigt som kostnaderna för
den ökar de beräknade kostnanderna med storleksordningen 2-3 Mkr per år. Denna kostnad kan inte anses stå i rimlig proportion till nyttan av
rapporteringen. Ansvaret för faktaunderlaget till fastighetstaxeringen mås-
te i första han åvila fastighetsägaren. Styrelsen anser mot bakgrund av det anförda att lantbruksnämndernas
rapportering inte bör göras mera omfattande än vad som nu gäller enligt 18
kap. 118 FTL. Reglerna för den bör göras enkla och klara med klar
avgränsning av vad som skall rapporteras.
4.8¶Uppgifter från skogsvårdsstyrelserna
I betänkandet föreslås att skogsvårdsstyrelserna blir skyldiga att för
skogstaxeringen tillhandahålla erforderliga värdefaktorer för skogstaxe-
ringen då skogsbruksplan upprättats.
Prop. 19854/85: 222 108
Skogsstyrelsen anför:
! skocssamr anhang avser de mest IPARDINE brand elier stora avverkningar
vidiehet för skogsvårdskonosuiemerna
uppbyggnaden genom skogsullväxten och
örandringar bör kunna fångas upp ullräckhet väl vid ovstämnmng-
art ättonde år. Skogsvärdsorganisationen är emellertid beredd att medverka i uppgiftsinsamlingen på annat sätt. De uppgifter om skogstiliståndet som kan erhäl-
nom OS-systemet är eu underlag för taxeringen. Dessa uppgifter är
och begränsat användbara i vissa avseenden, Säledes är uppskatuningar-
nå av virkeförrådets storlek på enskilda fastigheter något för översiktlig för
att Ullgodose fastighetstaxeringens behov.
Förutom ÖSI-materiali finns det skogsbruksplaner att tillgå. Kommittén konstaterar ati det redan idag föreligger möjlighet för fastighetstaxeringen
att genom deklarationer och skogsbruksplaner få uppgifter om skogen. Det gäller de planer. som är upprättade av skogsvårdsorganisationen. Det är beskrivningen av skogstillstäåndet på fastigheten som är av intresse ur fastighetstaxeringssynpunkt. Uppgifter om föreslagen avverkning och andra åtgärder saknar intresse i dessa sammanhang.
Kommittén har föreslagit att det i fastighetstaxeringslagen förs in en
regel om skyldighet för fastighetsägare att, i samband med upprättande av
skogsbruksplan på annat sätt än genom skogsvårdsstyrelsens försorg, läm-
na uppgift till skogsvårdsstyrelsen om planens innehåll i den utsträckning som krävs för fastighetstaxeringen.
Skogsstyrelsen tillstyrker att en sådan uppgiftsskyldighet införes men
med följande reservationer. De uppgifter som skall lämnas får inskränka
sig till total skogsmarksareal, virkesförråd av barrresp. lövträd per hektar, medelbonitet och underlag för beräkning av grovskogsprocent, således de uppgifter som förrutom kostnadsklass erfordras för taxeringen. Vidare anser skogsstyrelsen att fastigheter som schablontaxeras kan undantas
från uppgiftsskyldigheten.
Rapporteringen från skogsvårdsstyrelsen till lokala skattemyndigheten bör kunna genomföras gemensamt för alla skogsvärdsstyrelser genom
ADB-systemet för ÖSI och skogsbruksplaner, anser skogsstyrelsen. En årlig rapportering bör dock inte införas förrän efter nästa avstämning då
ADB-systemet täcker hela privatskogsarealen.
Skogsstyrelsen ställer sig positiv till att man i större utsträckning än vid
tidigare fastighetstaxeringar utnyttjar ADB. Det är emellertid av största
vikt att de lösningar som väljs är flexibla och robusta dels för att kunna möta nya behov dels för att vara överskådliga även för andra än dem som utnyttjar dem i sitt dagliga arbete. Fastighetstaxeringssystemet måste vara förståeligt för dem som berörs av det.
LRF anför:
Vad gäller uppgifter om skog har delegationen inget att erinra mot att
fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna uppgift till skogsvårdsstyrelse om innehållet i gällande skogsbruksplan. Däremot motsätter sig delegatio-
nen bestämt de synpunkter som skogsstyrelsen framfört (sid. 75) ang.
utvidgning av det s.k. ÖSI-projektet till att omfatta uppgifter av skogs-
Prop. I984/25: 222 | 149
planckaraktär. De kostnader som ov sädan utvideni & skull: medföra är inte försvarbara ur fastighetstaxeringssyoapunki.
4.5 Uppgifter från brandförsäkringsunstalterna
Kommittén föreslär att reglering om brandfö äkrincsanstalternas uppgiftsskvläiehet enliet fasuchetstaxermeslagen utgår.
Sveriges försäkringsbolags riksförbund untför:
Riksförbundet noterar med tillfredsstäljelse au bestämmelsen I fastigbetstaxeringslagen om brandförsäkringsanstalternas skvidiehet att lämna unpeift om brandförsäkringsvärde föreslås utgå.
5 Omtaxering
I betänkandet föreslås att omtaxeringen I stora drag skall motsvara den nytaxering som nu skall ske vid den särskilda fastighetstaxeringen om en fastighets beskaffenhet eller användning ändrats på visst sätt. Flerialet remissinstanser är positiva till att omtaxering skall kunna ske årligen för att rätta till feltaxeringar och då sådana förhållanden inträffat som kraftigt påverkar fastighetens värden.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Frågan hur arbetet med fastighetstaxeringen skall underlättas hänger i allt väsentligt samman med möjligheterna att sprida taxeringsarbetet över flera år. Kommittén föreslår att uppgifter om förändringar på fastigheter som kommer in till skattemyndigheterna genom ett mera effektivt uppgiftslämnande skall behandlas kontinuerligt och få genomslagskraft redan i samband med årliga omtaxeringar. Den enda beloppsgräns som ställs upp är utformad som en avrundningsregel. Alla basvärden och taxeringsvärden skall således avrundas till jämna 10 000-tal kronor. Kammarrätten har inte något i princip att erinra mot förslaget men finner att vissa olösta frågor finns beträffande taxering av skogsmark och täkter. Kommittén anför att det vore mest korreki i en rullande fastighetstaxering att äå jourföra även uppgifter i fastighetstaxeringsregistret om skogen. Detta anses emellertid inte vara möjligt och denna bedömning är säkert hel korrekt. Man utgår nu från att tillväxt och avverkning uppväger varandra. Kommittén har inte något annat synsätt. Enligt kommittén skall ändringar i taxeringen av skog komma att påkallas endast om något extraordinärt inträffat. Förslaget synes dock inte hindra att en skogsägare med framgång kan yrka att skogen skall taxeras om så snart uitaget överstiger tillväxten och det allmänna torde kunna ta upp frågan om omtaxering så snart tillväxten överstiger uttaget. Det enda hindret är en lågt satt avrundningsregel. Till skillnad från de flesta andra fastigheter förändras ju skogsfastigheterna ständigt. Kammarrätten ifrågasätter därför om det inte bör införas någon form av beloppsspärr för skogstaxeringens del.
Prom, 1984/85: 222 HÖ
idure unför kammarrätten ati fiknande frågor oppkommer för täloerna. Genom ärligt uttag ändras en sädan taxerinesenhets beskaffenhei, vilket skulle betvda att fostigheten skall bli föremål! för omuaxeri Det framedr nte av motiven till lagförslaget om deta är avsikien cues om det skat fonas något som hindrar er sådan omtaxering.
F
or söm hänför sig ull omtaxerine av skog och täkter bör belysas ytierligare under det fortsatta inestufiningsarbetet.
Staskomnoret anför:
Kommittén har föreslagit att omtaxering skall kunna ske i heh annar omfattning än I dagens läge. Det är i och för sig positvi att tcx. felaxeringar därmed kommer att kunna rättas på ert bättre sätt och av mindre ändringar på fasugheten kan komma att påverka taxeringsvärdet, Vi tror dock att det finns risk för att kommittén underskattat ökningen i arbeisbelastrungen för LSM genom det föreslagna omtaxeringsförfarundet, i vart fali om man utgår från ”brådtidsbelastningen”. — Vi anser au resursbehovet noga bör analyseras så att t. ex. handläggarresurser för urbetsgivarkontroll eller andra prioriterade områden inom LSMs verksamhetsområde inte behöver tas i anspråk under toppbelastningsår.
ERF anför:
Enligt förslaget skall i princip omtaxering kunna ske varje år. Förslaget har bl.a. den fördelen ati det blir lättare att rätta feltaxeringar. Likväl anser LRF att vissa spärrar bör finnas i fråga om möjligheterna till omtaxering. De skäl som gjort att särskilda villkor uppställts för omtaxering har fortfarande giltighet. En fri omprövning av fastighetstaxeringen skulle kunna medföra en osäkerhet om vad som gäller bl.a. I fråga om en fastighets beskattningsnatur. Sålunda skulle t. ex. en fastighetsägare som planerar att utföra byggnadsarbeten på ett hus som är taxerat som jordbruksfastighet kunna hamna i en helt ny ekonomisk situation genom att
fastighetens användning. Med hänsyn härtill anser CRF att ändring av beskattningsnatur endast skall få ske om en mera påtaglig förändring skett i en fastighets användning.
Sveriges försäkringsbolags riksförbund anför:
Omtaxering skall kunna ske årligen vilket enligt riksförbundets mening är värdefullt. Förhållanden som kraftigt påverkar fastigheters värden bör snarast leda till omtaxering. Riksförbundet anser det utomordentligt viktigt att sådana sänkande effekter på fastighetsvärdena som den nya plan- och bygglagens expropriationsersättningsregler kan komma att ge får ett snabbt genomslag i taxeringsvärdena. Berörda myndigheter bör därför omedelbart underrätta lokal skattemyndighet om beslut om inlösen. Det är också viktigt att kreditgivarna till berörda fastigheter får underrättelse. Riksförbundet har i särskild skrivelse till bostadsdepartementet uttalat sin oro Över inlösenreglernas effekt på kreditmarknaden och därmed på möjligheterna för näringslivets kapitalförsörjning.
Ett annat förhållande som kan diskuteras är i vilken utsträckning hyresändringar skall ge anledning till omtaxering. Vid sådana kommersiella fastigheter som tillämpar s.k. omsättningshyra kan variationerna över
Prop. 1984/85:2 - 1
uden bli avsevarda berocnde på marknadsmåsste inverkan på omsättning- CR
[| Omtaxeringsrans ocriodiviet
Komma rat: omtaxenng sköll vöras varie är. Få remissinstanser berör ir
astighet Isägaren. F astighetsägarens iniresse ligger som regel främst i att
hälla nere taxeringsvärdet. eftersom det är basen för beskattning och aveifter av skilda slag. Samhänlets intresse ligger i att taxeringsvärdet så väl som möjligt återspeglar fastighetens värde enhgt de regler som satts
upp. .
Samhället borde kunna acceptera en ganska lång tid meHan omtaxering-
arna om prisnivån för skogsfastigheter är stabil eller uppvisar endast små
förändringar. De större förändringar som kan tänkas inträffa under tiden mellan två avstämningar är I första hand stora avverkningar. som kan leda till sänkt taxeringsvärde. En rätt för fastighetsägaren att begära omtaxe-
ring skyddar då denne. Skogsstvrelsens inställning till kommitténs förslag om att omtaxering
skall kunna ske varje år är att det inte är nödvändigt, ur samhällets svnpunkt, med omtaxering varje år. Samhället borde kunna nöja sig med
att påkalla omtaxering av skogsmark endast vid avstämningstillfällena.
5.2 Omtaxering vid värdeförändring
I betänkandet föreslås att omtaxering skall ske om en taxeringsenhets beskaffenhet eller användning ändrats. Inga beloppsspärrar eller andra villkor skall gälla för taxeringen. Eftersom taxeringsvärdet skall avrundas ull fulia 10 000-tal kronor kommer emellertid taxeringsvärdet inte att ändras om förändringen av fastigheten inte medför en taxeringsvärdeänd-
ring av 10000 kr. Flertalet remissinstanser anser den föreslagna gränsen
10000 kr för låg. Några förordar att värdeförändringen skall uppgå till
minst 10 procent av täxeringsenhetens värde innan omtaxeringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Länsstyrelsen anser att en obegränsad möjlighet till omtaxering motverkar de förenklingssträvanden som eljest ses som angelägna inom taxerings-
arbetet. Länsstyrelsen föreslår därför att man inför en omtaxeringsspärr
som går längre än den som ligger i föreslagna avrundningsregler.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:
För vissa av nuvarande omtaxeringsgrunder gäller spärrar som innebär att taxeringsvärdeförändringen skall vara minst 20 26 av tidigare värde och lägst 25000 kronor. Även om utredningens förslag strävar efter att även
Prop. 19834/65: 222 H2
små förändringar ud slå igenom vid värderingen, borde en viss boeränsping av bagatehariade ärenden kunna uppnås ecenom att i viss män behålla spärreglerna. Länsstyrelsen föreslår därför att nuvarande spärregler vid omiaxerirg behålls men begränsas s till 10761 taxerinesvärdeförändring.
dock lägst 25005 kronor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolus län anför:
Så snart ändrade uppgifter av någon botydelse förts in i fastigheisregist-
ret skal! taxeringen påverkas för fastigheten ifråga. Frågan är då hur stor förändringen bör vara för att omtaxering skall ske. Kommittén föreslår att
det inre skall finnas några beloppsspärrar i den rultande fastighetstaxering-
en. En minimispärr bör dock finnas. Mindre ändringar av taxeringsvärdet kan vara besvärande för fastighetsägaren. Spärren föreslås utformad som en avrundningsreget som är samordnad med de avrundningsregler som föreslås gälla vid omräkning och avstämning. Enligt länsstyrelsens mening är ett avrundningsbelopp på 10000 någor får lågt särskilt när det gäller fasugheter vars taxeringsvärden ligger över genomsnittet.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Länsstyrelsen ifrågasätter det lämpliga i I detta, eftersom allt för små värdeändringar blir besvärande för såväl fastighetsägare som myndigheter.
Enligt länsstyrelsens mening bör beloppsgränsen kompletteras med en procentregel, dvs att värdeförändringen dessutom skalt uppgå till viss procent av taxeringsenhetens värde innan omtaxering skall ske. Värdeför-
ändringen bör uppgå tll minst 10 procent.
Kommittén förordar nya avrundningsregler varvid alla basvärden och taxeringsvärden avrundas till futta 10000 kr. De förordade avrundningsreglerna förefaller i och för sig enkla och relativt praktiska att tillämpa. De kommer dock att medföra vissa olyckliga konsekvenser. För exempelvis små och lågt värderade lantbruksenheter där samtliga delvärden understiger 10000 kr, kan det mest värdefulla ägoslaget bli avrundat till 0 kr, medan mindre värdefulla ägoslag behåller sina värden. Ett sådant resultat kan bli svårt för att förklara för fastighetsägaren. Länsstyrelsen ifrågasätter om några nya avrundningsregler över huvud taget behöver införas. Såvitt är känt har de nuvarande reglerna ej vållat problem i något sammanhang.
Riksrevisionsverket anför:
fastigheters beskaffenhet skall leda till omtaxeringar och till II betydelselösa förändringar av taxeringsvärdena. Vid utformning av spärregeln måste
hänsyn även tas till den noggrannhet vid fastighetsvärderingen som är
möjlig att upåpnå. Förändringar som ligger inom felmarginalen bör inte leda till omtaxering. Mot denna bakgrund anser RRV att den av kommittén föreslagna spärren vid 10000 kr sannolikt är för låg. RRV föreslår att denna fråga övervägs ytterligare i samband med en kommande översyn av
värderingsreplerna.
— '
12 3
sen föreialler alltför låg. De mvändningar mot en
bort: ale med den för
skrivs i i bilaga HW ul betänkande ct
rd Östergötlands län anför:
ir närvarande gäller spärrar för oviaxering vid särskild fostighotstuxe-
. Syfte härmed har varit alt hälla nere antalet nytexeringar för att
m bogränsa arbe sjastningen för taxerinesmyndigheterna och sar hällst skostnaderna, Kommittén föreslår emellertid att omtaxering skall
äga rum utan anuan spärr än den som ligger i en avrundningsreget. Länsrätten finner de skäl som kommittén anfört för sitt förslag i denna det it och för sig beaktansvärda. Risken förefaller emellertid att vara stor för att antalet omtaxeringar skulle öka : jämförelse med antalet nytaxeringar enligt gällande ordning och komma att uppgå till ett betydande antal per är. Med antalet omtaxeringar skulle också antalet besvär till förvaltmingsdomstolarna öka. Länsrätten anser därför att det bör övervägas om inte en längre gående avrundningsspärr eller motsvarande bör finnas.
ARF anför:
Vad gäller värdeförändringar genom omtaxering har LRF i sitt remissvar
över gällande regler om ny taxering framhållit att större möjligheter bör finnas att nedsätta skogsbruksvärdet under löpande taxeringsperiod. Som situationen nu är måste minst en femtedel av taxeringsvärdet på hela taxeringsenheten ha minskat för att ny taxering skall kunna ske. Detta gör att t.ex. omfattande stormskador eller skador pga insektsangrepp eller
försurning inte kan medföra någon minskning av skogsbruksvärdet och
därmed inte heller någon nedsättning av skogsvårdsavgiften. LRF anser
det mycket angeläget att reglerna ändras så att varje värdeförändring av någon betydenhet skall ge rätt till omtaxering.
Enligt CRFs uppfattning bör därför möjligheterna till omtaxering vidgas i förhållande till vad som nu gäller. Vissa spärrar bör dock finnas kvar.
Skogsstyrelsen anför:
" När det gäller de föreslagna reglerna för att omtaxering skall ske finner skogsstyrelsen kommitténs förslag otydliga. Kommittén föreslår att minimispärren bör utformas som en avrundningsregel och samordnas med de avrundningsregler som skulle gätla vid omräkning och avstämning. Enligt dessa skulle basvärde och taxeringsvärde avrundas till fulla 10000 kr. Det framgår emellertid inte om grunden för omtaxering enligt kommittén bör vara att värdet förändras minst 10000 kr eller om det räcker med att man efter avrundning hamnar i en annan tiotusenkronorsklass.
När det gäller skogstaxeringen anser kommittén att den nuvarande ordningen, som bygger på att avverkning och tillväxt väger upp varandra över
en längre tid, bör gälla även i fortsättningen. Grunden för ett sådant synsätt är att de allmänna taxeringarna sker med så längt tidsmellanrum att tillväxt och uttag verkligen tar ut varandra. Tillgången på tillräckligt goda grunddata gör det normalt inte meningsfullt att göra omtaxeringar oftare än i samband med avstämning. 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Prong. 1984/85: 222 1 [ So
hkommiaån anför vidare ”Förändring av skogswaxernegen torde därför liEsom hiuills normalt komma av påkallas äv belsägaren oo näsa extraordinärt inträffat med hans skog i ex skogsbrand, stora kalavverkwnecar eler dylikt.” SKkousstvre Isen utgår Kran att skogsägare ine skall särbehandlas när der gäller rätten till omtiaxering. Det innebär atv tex. avverkningar. som minskar skoesbruksvärdetr med mer än 16000 kr skutte komma att betraktas som exiraordinära. En slötavverkning av mindre än ov halvi hektar kan komme ätt uppfylla kravet på värdvändring om fastigheten är måttligt stor.
Fasughetstaxeringskommiutén anger dock att ett annat belopp än 10006
Er kunde ha vals. Skogsstyrelsen anser för sin det att beloppei borde ättas väsentligt högre för aut undvika att var eller varannan slutavverkning jeder ull krav på omtaxerine. Därför lipger det närmare till hands att som gräns sätta en förändring om minst tio procent. vilket är kommiuens alternativa förslag. Procentregeln bör dock kompletteras med ett minsta belopp.
En konsekvens av avrundningen av basvärde och taxeringsvärde är att
summan av delvärdena skiljer sig från det avrundade taxeringsvärdet.
Kommittén föreslår att man skall ästadkomma likhet mellan delbeloppen
och totalbeloppet genom att minska det största delbeloppet så att summa delbelopp och totalbelopp blir lika.
Skogsstyrelsen finner att den föreslagna modellen är mindre lämplig. Ett skäl är ati det blir svårt för fastighetsägaren att kontrollera om taxeringen är riktig när basvärdet avviker från vad som framgår av värdetabellerna,
när man går in i dem med de aktuella värdena på de värdebärande faktorer-
na. På många mindre jordbruksfastigheter kommer man att reducera skogsbruksvärdet, eftersom det är det största delvärdet. Ur skogsbrukets syn-
punkt är det av större värde att kunna göra korrekta sammanställningar över delvärdena för skog än att de olika delvärdena summerar till det avrundade totalvärdet. Skogsstyrelsen ser ingen betydande nackdel i att man redovisar de enskilda delvärdena som de är och ett avrundat totalvärde, om man bara redovisar att totalvärdet är avrundat. Det är ett enkelt och lättfattligt redovisningssätt.
RSV anför:
I betänkandet har en ny avrundningsregel föreslagits. Motivet är i huvudsak att förhindra smärre ändringar av basoch taxeringsvärden vid omtaxering. Enligt RSVs uppfattning komplicerar denna regel taxeringsar-
betet. Den medför extra arbetsmoment och ytterligare regler som blir svåra att lära ut och få förståelse för. Avrundningen kan ge effekter som framstår som orimliga. Det bör därför utredas ytterligare om avrundning över huvud taget behövs. Spärr mot smärre ändringar kan troligen införas på annat sätt. Om avrundning befinns nödvändig bör den vara så enkel som möjligt för taxeringsarbetet. Den närmare utformningen kan göras under förberedelsearbetet inför den första omräkningsomgången.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
I fråga om avrundningsregler och belopp för minimiändring för omtaxe-
ring är ett absolut tal både rättvisare och enklare att hantera än en procentuell andel av enhetens värde. Beloppet 10000 kr får därvid anses rimligt
HS Bran 1OK4/H5: 222
och väl avvägt Det bör givetvis gälla lika som mininibelopp för deändring I alla tre momenten — omtaxerag, omräkning oc! UVSLÄTnng — i eu rullande fostighetstaxering.
yrelsen i Malmöhus län angör:
fastighetstaxeringen är nu förenad med en mäned skilda
och beloppsspörrar. Tillämpoingen så kan i mänga
kattninesmyndieheterna äts il. TaxXering dena är numera så beloppsmåässig! höga atv stora förändringar maste ha sken på fatteheten för att 20 fe-förändringen av taxeringsvärdet skall vara uppfyllt. Kravet på årliga, korrekta tuxeringsvärden i förening med omräkningsförfarandet motiverar att inga beloppsspärrar eller audra villkor skall sälla för omtaxeringen. Kommittén föreslår dock att en viss minimispärr för omtaxering bör gälla främst för att bespara fastighetsägaren obetydliga ändringar av värdet som av honom kan uppfattas som petighet. Komrmitién föreslår en lägsta gräns för omtaxering med 10000 kronor. Länsstyrelsen finner minimispärren och beloppets storlek befogad och rimlig . För fastigheter med taxeringsvärden över 5 miljoner kronor respektive 25 miljoner kronor tar FTFs bestämmelser i I kap 20 § om avrundningsreglerna av taxeringsvärdet till jämna 100 00-tals kronor respektive till jämna miljoner kronor över minimiregelns funktion. För fastigheter med taxeringsvärden understigande 5 miljoner kronor ner tll i vart fall 1 miljon kronor synes minimispärren för minsta förändring vid omtaxering med 100090 kronor väl låg. I denna värdenivå bör minimispärren uppgå till högre belopp än föreslagna 10000 kronor.
SCB anför:
Kommittén föreslår att ett av skälen till omtaxering kan vara ändrad beskaffenhet. Detta kan ske utan beloppsspärrar. Samtidigt påpekas emellertid ati taxeringsvärdet inte skall ändras om förändringen motsvarar en taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor. Detta får definitivt inte innebära, att ändringar i beskaffenhet eller användning som motsvarar en taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor inte registreras. Möjligen menar kommittén, att sådana ändringar inte benämns omtaxering, utan i stället räknas till ä jourhållning av registret och kontinuerligt registreras av LSM. 1 detta sammanhang är det även betydelsefullt. att s.k. icke värdegrundande uppgifter ges samma ” status” som övriga uppgifter. Stor vikt mäste därvid läggas på att motivera ett sådant synsätt hos både uppgiftslämnare och granskande personal.
5.3 Omtaxering vid feltaxering
Kommittén föreslår att även feltaxering tidigare år är skäl för att omtaxera fastigheten det år omtaxering begärs, dock ej med retroaktiv verkan. Få remissinstanser berör frågan.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Det framlagda förslaget att av fastighetsägaren förment feltaxering även grundar rätt till omtaxering dock utan retroaktiv verkan finner länsstyrel-
Prop, 1984/85: 222 16
sen vÄlL motve at. fon a besläimmeken är 5 i överlätelsefallien dör den nyc ägaren kan påpeka fetukug värdering. i
ad på oriktiga up peifter medverct eher omedveiet
nn. hällelse av | er sub Ro en
ee N - torg
i särsknd ordning i över de: taxering är der feraisten
i vturdes. Ben fö i : blir i 1 dessa fal
Löänssrerelsen I Orcbre län anför:
Enable: kommitténs försiag skall omtaxering ske bi. a. om taxeringsenhet GÖR 4 sen felakug taxering. Värdeunpgifter ingär själv-
Faljer härvid I detta hänseende kommer att finnas en spärr innebärande att
vårdeändringen måste uppgå till minst 10000 kr. Taxeringen torde dock omfatta mer än själva värdena. För att tveksamheten inte skall uppkomma
om när omiaxering skali ske på grund av tidigare felaktig taxering bör
närmare anges vad som inbegrips i begreppet taxering.
FLänssvereisen i Norrbottens län anför:
I motsats till udigare regler har föreslagits att tidigare felaxering av en
fastighet skall utgöra grund för omtaxering. Det bör i detta sammanhang skrivas in att fråga skall vara om uppenbar felaxering för att undvika
bagatellartade rättelser.
6¶Omräkning
Kommittén föreslår att en värdenivåanpassning i ett rullande system lämpligen bör ske genom schematisk justering av de basvärden som be-
stämts vid den senast företagna avstämningen för resp. fastighetstyp.
Värdenivåanpassningarna bör ske med lämplig periodicitet för att en
successiv anpassning av taxeringsvärdena skall göras till fastighetspriserna. Några remissinstanser tillstyrker I princip förslaget om successiv omräkning av taxeringsvärdena. Flera remissinstanser avstyrker förslaget
och andra påpekar den effekt av automatisk skattehöjning utan politiska
beslut som blir följden av det föreslagna omräkningsförfarandet.
Länsrätten I Östergötlands län anför:
Beträffande omräkning anför kommittén att den undersökning kommit-
tén gjort entydigt visar att en årlig successiv anpassning av taxeringsvärdena kan göras till marknadsvärdeförändringar som inträffat generellt i
riket per fastighetstyp, taxeringsvärdeklass eller värdefaktor och regionalt på grund av lokala förhållanden. Länsrätten saknar anledning ifrågasätta det riktiga i denna bedömning. Med nuvarande tekniska hjälpmedel bör
omräkningen kunna göras på ett föga resurskrävande sätt och då finns det ingen anledning att avstå från att göra den.
RÄV anför:
stödjer RSV förslaget at:
ärdena anpassas Of marknadsvärdenivån. Viss
15 för den kuk som riks mor att 1981 års taxering
ändas som bas vid omräknineen. Därför bör man utreda närmare
äkningsförfarandet kan göras smidigare. Övergåneen ull det nya FE Bane 3 systemet skulle härigenom bli mindre dramatisk.
Länsstyrelsen i Matmöhus län anför:
fäe nt gällande fastighetstaxeringssystemet grundar sig taxeringsvär-
dena på en värdenivå som kan ligga 2-3 år eller ännu längre tillbaka i
tiden. Vid den tidpunkt som taxeringsvärdet börjar gälta, den I januari
under taxeringsåret, är det då bestämda taxeringsvärdet värdemässigt redan inaktuellt ock kommer att så förbli tills nytt taxeringsvärde fast-
ställes,. som värdemässigt då även är inaktuellt osv. Länsstyrelsen finner
det därför angeläget att taxeringsvärdena i möjitgaste mån aktualiseras till
gällande prisnivå på fastighetsmarknaden. Att så inte skett tidigare torde ha berott på att praktiska möjligheter saknats för att inom rimlig tid utreda förändringar 1 prisnivån. De resurser lantmäteriet numera har gör att sådana utredningar snabbt kan effektueras och kan ske i nära anslutning till
dagens situation på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen tillstyrker därför
omräkningsförfarandet.
LRF anför:
En förutsättning för årlig omräkning är att priserna för alla fastighets-
typer och i alla områden av riket kan fastställas med tillräcklig grad av
säkerhet.
LRF konstaterar att nuvarande prisstatistik för jordbruksfastigheter är
alltför bristfällig för att kunna läggas till grund för omräkning. Som tidigare
framhållits har det vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen visat sig
vara mycket svårt att med hjälp av prisstatistik fastställa taxeringsvärdenivån för jordbruksfastigheter. Problemen blir självfallet inte mindre när man för varje år eller vart annat år skall fastställa prisindex. Antalet köp blir då väsentligt mindre än de som ingår i materialet för en allmän fastighetstaxering och den tid som ges för bearbetning och analys av prisstatisti-
ken omfattar bara några få månader. Skall man sedan försöka utskilja
regionala prisutvecklingar blir osäkerheten ännu större.
LRF har vid flera tidigare tillfällen framhållit att släktköpen som utgör
en stor grupp av fastighetsförvärven bör ingå i prisstatistiken. Dessa köp motsvarar vanligen fastigheternas avkastningsvärde och skulle om de togs
med i det statistiska underlaget bidra till en väsentligt säkrare bedömning av prisnivån för jordbruksfastigheter. Även om släktköpen ingår i underla-
get anser emellertid delegationen att förutsättningar saknas för att med
tillräcklig grad av säkerhet beräkna index för jordbruksfastigheter.
Motsvarande problem finns för andra fastighetstyper. För industrien-
heter, däri bl. a. ingår täkter, synes det vara närmast omöjligt att göra en tillförlitlig beräkning av prisindex.
dustrinedläggning o dyl anser kommittén att sådana förändringar skall
kunna beaktas även om någon fastighetsförsäljning inte skett på orten.
Prop, 1984/85:222 ES
LET finner dot sj fallet angeläget alt tuxerin irdena skal kurma ned- S ättas I dessa situationer. Det behöver smelerud klerläegas närmar: hur alv Pp;
slaget Om Årlig omföknivg av taRenngs end.
Sveriges fastigheisägaereförbund anför:
En metod med rullande fastighetstexering kräver enligt förbundets upp-
fattniog att hänsyn måste tas ull Ner värdefaktorer än de som redovisas i betänkandet. Förbundet är väl medveten om att dena kan vara svär beroende på brister I det statistiska underlaget. Inriktningen på arbetet med fortlöpande fasughetstaxering mäste dock vara största möjliga Över-
ringen. Förbunden kan inte finna att detta är möjligt med det mycker schablonmässiga beräkningssätt som presenterats i betänkandet. Med hänsyn till de stora lokala variationerna på fastighetsmarknaden torde det kvap-
past vara möjligt att konstruera rättvisande indexserier. Förbundet av-
styrker därför den föreslagna indexuppräkningen av taxeringsvärdena.
SHIO-Familjeföretagen anför:
Enligt organisationens uppfattning finns inte något skäl att införa en
indexomräkning av taxeringsvärdena. Behovet av en indexuppräkning i framtiden är betydligt mindre då man kan förvänta sig en betydligt lägre inflationstakt än under de senaste tio åren.
När det gäller industrifasugheter finns det särskilda skäl att undvika en
indexuppräkning eftersom de faktiska värdeförändringarna kommer att
vara beroende av faktorer som inte enkelt kan beaktas vid indexberäkning- "en. Fastighetsvärdet är således beroende av möjlig alternativ användning av lokal och inte av en allmän prisnivåförskjutning. Den faktiska värdeför-
ändringen på en on varierar i många fall från industri fastighet till industrifastighet. Detta kan bland annat bero på relativt små branschmässiga
skillnader när det gäller utvecklingen på orten.
Statens institut för byggnadsforskning anför:
Vad beträffar behovet av fortlöpande justeringar mellan två taxeringar, kan de syften som därmed åsyftas, uppnås med flexibla procenttal för schablonintäkten medan själva taxeringsvärdena ligger fast. De nackdelar
som kan anses vara förenliga, främst ur fastighetsägarnas synvinkel, med förändringar av taxeringsvärdena utan individuell prövning , skulle därvid
elimineras.
SAF anför:
En omräkning enligt index kan sålunda enligt vår mening inte anses behövlig eller ens önskvärd. Härtill kommer vad särskilt angår en stor del
av näringslivets fastighetsbestånd att underlaget för en sådan indexom-
räkning kommer att vara så bristfälligt att förfarandet ter sig föga meningsfull. I de fall en omvärdering av fastighet under löpande period är angetägen är anledningen härtill som regel inte en allmän prisnivåförskjutning utan lokalt eller för den enskilda fastigheten ändrade betingelser. Korrige-
ring av värdet vid sädan förändring bör ske ecnom omtixering. Vi delar kommituens uppfattning att ökade möjlieherer bör ces för omtaxering och tillstyrker förslaget om slopade spärregler.
Sveriges trälusfabrikers riksförbund anför:
Det är väsentligt för varje småbusägare att kunna överblicka sin ekono-
mi även på längre sikt. Den rullande omräkningen bidrar till att öka
v
småhusägarens orveghet inför framtiden. eftersom den medför en automa-
tisk skattehöjning utan poliuska beslut. Så länge fastiehetstaxeringen en-
bart är avsedd som ett hjälpmedel för avi bestämma skattens storlek är det från sinåhusägarens synpunkt tryggare med ett fast taxeringsvärde och att
eventuella skattehöjningar heslutas den normala politiska vägen.
Förslaget med rullande omräkning av taxeringsvärdena innehåller dock
en värdefull möjlighet att justera taxeringsvärdet efter regionala föränd-
ringar. Sädan justering borde vara möjlig även utan att samtliga taxeringsvärden indexuppräknas varje år.
Svenska Sparbanksföreningen anför:
Kommitténs förslag innebär att det medborgerliga inflytandet och den
enskilde fastighetsägarens inflytande över fastighetstaxeringen minskar.
Föreningen kan med hänsyn bl. a. härtill inte godta den centrala roll som lantmäteriverket föreslås få för index” bestämmande. Det kan nämnas att taxeringsvärdena föreslås höjda ”automatiskt” mellan avstämningarna på grundval av index samt att dessa ”automatiska” höjningar inte skall kunna
överklagas. Föreningen anser att ett medborgerligt inflytande över faststäl-
lande av index bör övervägas. Detta skulle kunna ske genom bildandet av
en särskild nämnd, vari ingår representanter för bl. a. olika fastighetsägare,
kreditinstitut mfl och vars uppgift skulle vara att föreslå regeringen nytt index på grundval av t. ex. lantmäteriverkets bedömningar.
Trädgårdsnäringens riksförbund anför:
En allvarlig brist i kommitténs förslag är också att den omräkning som
föreslås ske av taxeringsvärdena med omräkningstal (index), beslutas av regeringen utan att riksdag eller andra organ får inflytande. Det leder till att fastighetsägare får sin beskattningsbara inkomst höjd genom att viss procent av taxeringsvärdet schablonmässigt räknas som inkomst. På samma
sätt kan förmögenhetsskatten öka trots att fastigheten inte ökat i värde,
utan kanske i vissa fall i stället försäljningsvärdet sjunkit. Principiellt är det alltså ett beslut om beskattning som bör fattas av riksdagen.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Kommitténs förslag innebär att den enskilde fastighetsägaren i praktiken
helt saknar möjlighet att reagera mot omräkningsförfarandet. Samfundet
finner detta vara otilifredsställande och föreslår att någon form av medborgarinfly.ande tillskapas. Möjligen kan det utställningsförfarande som förekom i samband med riktvärdekartor vid 1981 års allmänna fastighetstaxering komma i fråga.
ren, 19K2/85: 222 120
Sveriges villsäcareförbuand anför.
En bärande tanke bakom dv: nya systemet är att äsatta värder skall
omprövas år från är. Arbetet med nivianpass
utföras av LMV, som har atv utarbeta ind ör omräkning för regioner, fastighotstyper, storieksklasser m. nm. ”Öreslagna indextal skall besiutas av regeringen: de kan då ej Öve - förbundets mening ligger här en uppenbar risk att man får eu automatiskt verkande system som för den enskilde blir omöjligt att påverka. Aven i deuna del måste medborgarinflytandet ulgodoses. Detta kan lämpligen ske genom att
der tiil ilskapas någon form av sumrädsförfarande angående värdeniväer
m.m. på regional nivåv/niksnivå melian berörda myndigheter och företräda-
e för småhusägarna. Formerna för denna medverkan kan lämpligen utre-
das av berörda intresseorganisationer och LMV på samma sätt som förutsätts ske för avstämningen.
LMV anför:
Det är bra att LMV föreslås få huvudansvaret för den kontinuerliga värdenivåläggningen. Framtagandet av omräkningsfaktorer förutsätter
noggranna analyser av fastighetsmarknaden särskilt med inriktning på
marknadsförändnringar. LMV avser att utveckla ett samarbete med statistiska centralbyrån (SCB) i metodutvecklingsfrågor.
Begreppet index är olämpligt att använda i detta sammanhang då det
antyder att det tal basvärdena skall omräknas med alltid skulle grundas på statistiska beräkningar. Så kommer dock inte att vara fallet eftersom
omräkningstalen i vissa fall i stället kommer att härledas genom andra
metoder, t.ex. marknadssimulering. LMY menar att begreppet omräkningsfaktor i stället bör användas.
6.1 Områäkningsfaktorer
Kommitténs förslag innebär att index utgörs av cn generell omräkningsfaktor som vid behov korrigeras genom multiplikation av en regional omräkningsfaktor. Index skallanges med två decimaler. Den generella omräkningsfaktorn bestäms särskilt för småhus-, hyres-
hus-, industri- och lantbruksenheter. För varje sådan fastighetstyp skall
omräkningsfaktorn bestämmas så att den återger den prisförändring som
skett mellan respektive basår och det aktuella nivååret. Om prisförändringen för en viss fastighetstyp är olika beroende på beskaffenhet, användning
och värde måste flera generella omräkningsfaktorer bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och industrienheter skall samma generelia omräkningsfaktor användas för både mark- och byggnadsvärdet. För lant-
bruksenhet kan olika generella omräkningsfaktorer användas för bostads-,
jorsbruks- och skogsbruksdelarna. Den regionala omräkningsfaktorn är alltid lika för en viss fastighetstyp inom ett prisbildningsområde. Genom den regionala omräkningsfaktorn skall hänsyn tas till de lokala avvikelser från en taxeringsvärdenivå på 75 96
som kvarstår sedan de generella omräkningsfaktorerna använts. Endast
Prop. 1984/65: 222 121
om laxeringesväl rdenivån då beser under 7096 eller över 8095 skall en
rogional korrekUuon göras.
Övervägande deien av remissinstanserna är kritiska ull kommitténs försjag hur områkningsfakiorerna skali beräknas, De pekar på att statistiken över priserna vid Fast ighets försäljningar år eu alltför grovt mått för att
bestämma värdenivåer. Statistiken kan endast ge besked om senomsnittligu prisnivåer och orisrörelser för störa grupper av fastigheter. Eb noggrann
analys av fastigheisköpen erfordras också för att inte systematiska fel skall påverka omräkningsfaktorerna. Utvecklingen för överlätelsepniser för lä-
genheter med bostadsrätt, främsi : fierbostadshus har inte ägnats tillräcklig
uppmärksamhet.
Statistiska centralbyrån anför:
Omräkning föreslås omfatta följande moment. En taxeringsenhets basvärde räknas alltid om till ett taxeringsvärde med hjälp av ett index. Index utgörs av en generell omräkningsfaktor som vid behov korrigeras genom
multiplikation av en regional omräkningsfaktor. Sådant behov anses föreligga endast om taxeringsvärdenivån ligger under 0,70 eller över 0.80 sedan
: den generella omräkningsfaktorn använts. Den generella omräkningsfak-
torn föreslås differenuerad efter fastighetstyper och för vissa fastighetstyper även efter taxeringsvärdeklasser. Den regionala omräkningsfaktorn
föreslås däremot endast differentierad efter prisbildningsområden och efter huvudgrupperna småhus-, hyreshus-, industri- resp. lantbruksenheter. Rent allmänt kan konstateras, att det alltid är svårt att ange en värdeförändring för fastigheter som inte har sålts. Kommittén har angett ett tillvägagångssätt att mäta denna värdeförändring. Den i betänkandet förordade
metoden bygger på antagandet att prisutvecklingen kan delas upp i två
inbördes oberoende komponenter. En som är specifik för fastighetstypen
men densamma för hela riket samt en som är specifik för regionen men densamma för olika fastighetstyper inom regionen.
SCB vill i detta sammanhang bara framhålla betydelsen av att nämnda antaganden och därigenom även den metodologiska uppläggningen verkligen prövas vid varje omräkningstillfälle. En noggrann analys av de köp som ligger till grund för framtazrandet av omräkningsfaktorerna, är ett krav för att omräkningarna skall få en allmänt accepterad trovärdighet. Dessutom kan man vara tveksam till riktigheteri av att bygga index ”uppifrån”. dvs fastställa taxeringsvärden utifrän förhållanden på riksnivå. Ett alternativt sätt är att beräkna omräkningsfaktorerna för olika stora områden. Räcker inte underlaget till för att med säkerhet beskriva den lokala värde-
nivån, utökas området till dess tillräckligt antal köp ingår i underlaget. SCB vill med anledning av ovanstående påtala betydelsen av att omräk-
ningsförfarandet inte regleras så i detalj i lagtexten. Härigenom underlättas
möjligheten att successivt anpassa metoden för omräkning efter eventuellt
förändrade förutsättningar.
Prap. 1984/85: 222 122
Länsstyrelsen i Malmölus tän anför:
usvärdena (basvärdenar beräknas schablonmässiet utan beaktande av alla de faktorer som kan tänkas påverka fastighetens marknadsvärde medför detta i sin tur att omräkningstaktorerna endast en teoretiskt värde. I så fall saknas förutsättningar för ev omräkninpsförfarende.
Länsränen i Stockhotms lär anför:
Mewodiken för omräkning av iaxeringsvärdena som den föreslagits av kommittén syns vara ändamålsenlig och med tanke på de tekniska hjälpmedel som står ull buds genomförbar i ett årligt förfarande där förändringar I prisstatistiken fastställs och index normalt vart annat år bestäms av regeringen, Differenticringsgraden för index är naturligen svår att fastställa och kommitténs förslag ger intrvck av att vara balanserat. Detta hindrar dock inte att förutsättningarna från period till period kan förändras och prisjämförelser kan ge vid handen att en annan differentiering syns mer riktig. Materialet som lämnas till regeringen bör sålunda vara allsidigt belysande.
Förslaget innebär att ett av regeringen beslutat index kommer att gälla två år i följd. Om prisutvecklingen vid jämförelse mellan de två aktuella åren förändras påtagligt, t. ex. så att en positiv prisutveckling förbyts i sin motsats andra året bör sådana särskilda skäl som anges i förslagets I kap. 108 fastighetstaxeringslagen föreligga vilket innebär att regeringen bestämmer ett nytt index. Det kan ifrågasättas om inte stadgandet borde närmare reglera innehållet i dessa särskilda skäl.
Domänverket anför:
I bilaga 11 till betänkandet redovisas i tabellerna 5-7 taxeringen för olika produktionsområden och fastighetstyper. Tabellerna redovisar köpeskillingsstatistik från 1981 och utvisar att för skogsdominerade fastigheter är köpeskillingskoefficienten tämligen konstant inom de olika detarna av landet. DV:s erfarenhet från senare år är att överprisprocenten är klart högre i norra Sverige än 1 övriga delar av landet. Dessa erfarenheter bekräftas också av bearbetningar gjorda av lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån på prisstatistik t.o.m. 1983.
Det anförda medför att den i betänkandet föreslagna uppräkningen kommer att innebära större höjningar i norra Sverige än i södra.
DV ifrågasätter om en rå prisstatistik på fastigheter är lämplig att lägga
till grund för de i betänkandet föreslagna omräkningarna. Kritik hart. ex. riktats mot att statistiken huvudsakligen omfattar affärer med små fastigheter som har en tendens att bli jämförelsevis dyra per arealenhet räknat.
DV anser vidare att mot bakgrund av den skiftande prisutvecklingen i landet borde i vart fall vid första omtaxeringstillfället enbart regionala omräkningsfaktorer användas i stället för i betänkandet föreslagna att i ett första steg använda en generell och i ett andra steg en regional faktor. Det kan ju knappast finnas anledning till att justera upp värdena I södra Sverige på grund av den ovan redovisade prisutvecklingen i norra Sverige.
tJ Vad
Skogsstyrelsen anför:
Syftet med omräkningen är ati ästedkomma en successiv anpassning av taxering jenna till marknadsvärdenas förändringar. Kommiuén anser att der är möjlier med hjälp av tillgänglig teknik och orisstatistik. Omräkningen skulle kunna göras per fastighetstyp, taxeringsvärdeklass eller värdefaktor och regionalt pga lokala förhållanden.
Skogsstyrelsen anser att det blir svårt att utföra en så detaljerad analys. Den övervägande delen ev överlåtelserna av jordbruksfasugheter skor utanför den fria marknaden i form av släktförvärv. Antalet överlåtelser.
därför litet. Förslaget om schablontaxering av små fastigheter leder också till ätt dessa bör särbehandlas vid analvsen av köpeskillingsstatistiken. Underlaget blir då ännu mindre. Minst två eventuelh flera års material kan därför behöva utnyttjas. Värdeomrädena kan också behöva göras stora.
Svenska Sparbanksföreningen anför:
Den gererella omräkningsfaktorn för kommersiella fastigheter är gemensam för hela landet. Detta är en genomsnittssiffra. Det är ine sannolikt att prisutvecklingen är densamma i exempelvis Stockholm och Trolihättan. Taxeringsvärdet blir därför för högt i Trollhättan. Skillnaden skall då justeras med en regional omräkningsfaktor. Denna träder emellertid in endast om intervallet 7072-804 under- eller överskrids. Vid beräkning om så är fallet vägs alla typer av hyreshus samman, både bostads- och kommersiella hyreshus. Om taxeringsvärdenivån i t.ex. Trollhättan för kommersiella fastigheter skulle vara 9522 men den totala nivån för tillämpligt prisbildningsområde, dvs där Trollhättan ingår, är 7496 kommer skillnaden mellan Trollhättan och Stockholm aldrig att påverka taxeringsvärdet.
Vidare medför indelningen i 10 prisbildningsområden ctt stelbent system. Hänsyn skall inte kunna tas till förhållandena inom dessa områden. Man kan ställa frågan om prisutvecklingen verkligen är densamma i olika delar av ett prisbildningsområde, t. ex. Stockholm, Haninge och Botkyrka.
Tekniska Högskolan anför:
De successiva anpassningarna till förändrade marknadsvärdenivåer skall ske genom ett förfarande som benämnes omräkning. Omräkning skall ske med hjälp av särskilda omräkningsfaktorer (indextal), som bygger på prisstatistik. Omräkningsfaktorerna kan vara generella, regionala eller i undantagsfall lokala. Genom kombination av dessa faktorer erhålles ett slutligt index. |
Statistiska centralbyrån, SCB, har sedan länge publicerat olika former av prisstatistik. Tekniken har successivt förfinats. Detta ger visst underlag för konstruktion av index. Teorin för fastighetsprisindex är emellertid mycket dåligt utvecklad och innehåller många svårlösta problem. Detta borde leda till stor vaksamhet vid utnyttjande av den allmänna prisstatisiken på sätt som föreslås. Kommittén har inte redovisat någon analys i detta avseende, vilket gör förslaget svårbedömt.
De exempel på taxeringsvärdenivåer och omräkningar som lämnas i betänkandet avser genomgående medelvärden för stora grupper av fastigheter eller regioner. Det är en allmän erfarenhet att spridningen för de
Prop. [984/85:22 124
a cuskilkda fostieketeraa kong dessa medel
kuanat preciseras genonm udigare und Or ningar inom instituuonen. Så-
dana har genomförts bewrätfande 1970 och 1975 års allmänna fås
taxeringar och har bla. Ova I fostiehetstaxeringsutredning
tänkande (SOU 19735:4 5 407- Moisvarande unck ärs taxering har i brist på medel inte kuntätl a anledning att förmoda att spridninger är mindre A än td
härda I bindningen ul: bestämda förfaranden vid denna taxering leder när-
masi til! den motsatta slutsatsen.
Förekomsten av sådana spridningar i taxeringsvärdenivaerna har överhuvudtaget i inte berörts av v kommittén. Därmed har inte heller effekten av
tionen konstaterar Således att kommitténs exemplificering av indextalens användning och förfarandets resultat på taxeringsvärdenivåerna enbart
ryser den genomsnitiliga effekten av förslaget. Detta är av intresse ur ett makrockonomiskt perspektiv, t.ex. för bedömning av swrleken på inflytande skattemedel. Någon belysning av fastighetsägarnas/skattebetalarnas individuella situation enligt det nya systemet ges däremot inte. Svårigheierna i detta avsende sammanhänger givetvis med att statistiken
syftar till att ge — och endast kan ge — besked om genomsnittliga prisni-
våer och prisrörelser för stora grupper av fastigheter. Fastighetstaxeringen syftar däremot till individuella uppskattningar av fastighetens värde till grund för enskilda fastighetsägares beskattning. Kommittén har inte beaktat de svårigheter som ligger i denna fundamentala skillnad mellan prisstatistikens och fastighetstaxeringens natur.
Sveriges Fastighetsmäklareförbund anför:
Vid omräkning måste systemet innefatta att prisbildningsområdena kan göras så små att omräkningsfaktorn blir signifikant för den aktuella fastig-
heten. Vid grovt schematiska system kan orimliga effekter uppstå för den enskilda fastighetsägaren. Lokalt kan geografiska, historiska och sociala
gränser ha mycket stor betydelse. Omräkningsfaktorn bör således i görli-
gaste mån ta hänsyn till detta.
Statens institut för byggnadsforskning anför:
Emellertid förutsätter en sådan fortlöpande uppräkning av taxeringsvärdena en tillförlitlig statistik över fastighetspriser. Institutet menar att den-
na fråga borde diskuteras mer ingående av kommittén. Särskilt när det gäller uppgifterna för flerbostadshus finns det utrymme för synpunkter. Kommittén kommer sålunda flera gånger in på frågan om de stagnerade priserna på småhusmarknaden. Däremot förbigår man väsentligen den
marknad, där prisutvecklingen varit av särskilt intresse under senare år,
nämligen den för lägenheter med bostadsrätt och närliggande upplåtelseformer. Statistiken för denna marknad är mycket mer svårtillgänglig än för egnahem. För det första registreras inte lån för köp av bostadsrättsbevis som säkerhet i fastighet utan står som personliga lån. Statistik om överlåtelsepriser, i den utsträckning den finns, är inte flika tillförlitlig som försälj-
ningsstatistiken för egnahem.
Slutligen påverkas priset av kontantinsatsens storlek. Vid köp av ett nytt småhus kan det räcka med en kontantinsats på 5 procent av försäljningspri-
För äldre smånus kan kontantandeier hega metan 20 och 40 procent
ör bösvadsräver ännu högre. i pressas I motsva rande grad. Köparen kan då dessutom ullgodei v lägre laxerinesvärden, med i
Kommittén tar upr band med möjligheten av tillämpa så iokata delmarknader. Den nudersökning s som kommittén därv gir a avse eade prsurvecking 1976-81 är enligt insututets uppfattning icke ullräckhe för de shusatser som gÅenerelli dras om enhetbc prisutvecklig för olika
acrav småhus. Det är institutets uppfattning att en ordning med fexibla procenttal för schablonmintäki av fastighet bör prövas.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Omräkning är, som tidigare framhållits, en nyhet i taxeringsförfarandet. Det är enligt Samfundets mening väsentligt att omräkningen blir så riktig som möjligt. Inte minst den omständigheten att kommittén föreslagit att
någon besvärsprövning inte skall äga rum talar för detta.
Samfundet anser att kommittén inte tillräckligt belyst de noggrannhetskrav som skall gälla för indextalen. De fel som uppkommer vid skattningen
av indextulen är av både systematisk och slumpmässig art. För att komma
till rätta med de systematiska felen fordras att förekommande köp kontrol-
leras i olika avseenden. För att minska kontrollkostnaden bör därvid
övervägas att använda sig av stickprovsteknik. De slumpmässiga felen får
hanteras framförallt genom att undersökningsområdet väljs så att tillräckligt antal köp finns. Samfundet anser det vara av väsentlig betydelse att
erforderliga kontroller görs så att indextalen framstår som den bästa skattning som stått att göra.
Index skall enligt kommittén bestämmas som produkten av en generell och en regional omräkninesfaktor. Den regionala korrektionen är tänkt att endast komma till användning inom sådana prisbildningsområden där taxeringsnivån är lägre än 7096 eller högre än 8090 efter den generella korrektionen. Motiveringen för den föreslagna ordningen är knapphändig. Samfundet anser att uppdelningen av index på en generell och en regional del inte är motiverad. Fler köp med riket som område leder nämligen inte nödvändigtvis till en bättre skattning av prisutvecklingen inom ett visst
område än färre köp inom detta område. Förslaget får därför ses som en
strävan att kraftigt begränsa tillämpningen av regionala omräkningsfak-
torer. Detta är emellertid att i stor utsträckning bortse från regionala
prisutvecklingsskillnader. För Samfundet förefaller den naturliga lösningen vara att indela landet i ett antal prisbildningsområden, olika för olika fastighetskategorier, och därefter beräkna index för varje område. Därmed
kommer regionala skillnader i prisutveckligen till uttryck. Möjligen måste prisbildningsområdena vid detta förfarande bli färre än vad kommittén skisserat. I detta sammanhang vill Samfundet uttala att det minimiantal köp om
200 som angivits som krav för indextalen bör bli föremål för ytterligare överväganden. Omräkningen bör ses som ett förfarande där slutsatser om prisförändringen baseras på såväl statistiskt underlag som kvalificerad
kännedom om fastighetsmarknaden. Framtagandet av olika indextal kan
också få sin betydelse som ett slags regionala eller lokala fastighetsprisindex.
Svenska försäkringsbolegs riksförbund anvör:
vr uksförbundet vill understryka vikten av aft det underlag som skall is vid avstämning och omräkning är utiräckliet analyserat med
avseende på fakiorer som kan på : :vikelser i mat adda
faktor an | beakta ä är den ovan be rörda effekten på priserna: av ; hyreshus Y-
Dika kateg, görier skattsky yldiga bär ”ocks så uppmär ksammas. När gäller t.ex. hyreshus medger skatiesitvationen för privatpersoner en höjd prisnivå. Orisprisstatisuiken bör rensas från sådana köp, då den annars ger den effekten att nivån för taxeringsvärdena för hyreshus höjs generell, vilket skapar en ond cirkel ecnom att de på texeringsvärdena uttagna skatterna drabbar hårdare för skattskyldiga med et högre skattetryck.
Svenska Byggnadsentreprenörföreningen anför:
et är främst omräkningsförfarandet som kan anses ge förslaget den ecentliga effekten av en rullande fasughetstaxering, om därmed förstås er
successiv justering av fastigheternas taxeringsvärden. Syftet med omräkningen är alltså att successivt anpassa taxeringsvärdena till fastighetspri-
den cuenskapen at att den korrekt avspeglar prisutvecklingen på olika fastigheter. Som bas för beräkningarna av index används observationer av genomförda fastighetsförsäljningar under en bestämd period. Om en fastighet var en i alla avseenden homogen produkt skulle inga nämndvärda problem uppstå med att beräkna index. Genom att observera värdena för ett visst antal försäljningar skulle goda slutsatser rörande prisutvecklingen kunna dras. Situationen blir emellertid väsentligt mer komplicerad eftersom fastigheter är en långt ifrån homogen produkt. Varje fastighet har en mängd egenskaper som alla bidrar till att skapa ett marknadsvärde. För att korrtekt kunna berstämma den troliga prisutvecklingen för sådana fastigheter som inte sålts, vilket är vad omräkningsproceduren i princip syftar till, uppstår mot denna bakgrund betydande komplikationer. Det man i sådana här sammanhang brukar beteckna kvalitetsproblemet föreligger i praktiskt taget alla indexberäkningar och beror i allt väsentligt på att produkterna har olika egenskaper. Från producentsidan beaktas samtliga egenskaper som skiljer två produkter från varandra. Sett från konsumentsidan beaktas enbart sådana egenskaper som har ett värde för konsumenten. Detta är en subjektiv värdering men ger lika fullt utslag i prisbildningen på marknaden. På fastighetsmarknaden gäller naturligtvis ett särskilt komplicerat kvalitetsproblem genom att praktiskt taget ingen fastighet är den andra lik och omständigheterna under vilka fastigheter
säljs alltid varierar. Kvalitetsproblemet skulle kunna lösas vid beräkningen av prisindex om ett tillräckligt stort antal försäljningar av samtliga relevanta varuvarianter alltid förelåg. Approximativt skulle därvid markna-
dens värdering av olika varuvarianter avspegla köparnas värdering av
egenskapsskillnader. En rättvisande prisindex skulle då kunna konstrueras. Föreligger inte denna situation måste kvalitetsskillnader elimineras på annat sätt ti. ex. genom att kvantitativt bestämma vissa egenskaper hos varuvarianterna som antas vara direkt korrelerade med köparnas
värdering. Därmed skulle ett prisindex beräknas som avspeglar den del av
prisutvecklingen på de berörda produkterna som inte beror av egenskapsskillnader, dvs ungefär det som i utredningens förslag kallas generella
Prop, 1984/85: 222 127
omräkninesfaktorer. Utredninaen har också up;
orablenmci och cenom den differenucring som gjons p
taxerinesvärdeklasser I viss uisträckning också tag hän
blem. De: är dock väsentliet fler bakom nde faktorer som bestämmer prisutvecklingen på fastigheter än vad som beaktas I utredningens beräk-
ingsmodeli, För att måta prisutvecklingen någorlunda korrekt skulle det
vidare erfordras eu stort antal index för varje bvggaadsivp. Enhet SGEF
kommer skattningarna av prisutvocklingen mot bakerund av det anförda
sannolikt atv bli mycket osäkra. En rättvisande beräkning skulle kunna ha åstadkommits med mer avancerade beräkninesmetoder, t.ex. multipel regressionsanalys. Et sådant förfarimessäit skulle emellerud kräva en
mycket omfattande administration och är därför inte realistiskt.
Sammantaget leder det anförda fram tll att förstaget om omräkning i sig rymmer så stora problem och riskerar att ge icke korrekta fastighetsvärden att förslaget inte bör läggas tili grund för lagstiftning. SBEF avstyrker sålunda bestämt förslaget i denna del.
Sveriges Fastighetsägareförbund anför:
Förbundet anser inte att det andra syftet, en gradvis förändring av
taxeringsvärdet efter ändringar i fastighetens prisnivå, uppnås med föresla-
gen indexomräkning. När det skall fastställas om den regionala omräkningsfaktorn skall beak-
tas vägs emellertid alla försäljningar av hyreshus inom regionen samman oberoende av om de är bostadshus eller kommersiella fastigheter (bilaga
11, tabell 21). Ligger då denna generella taxeringsvärdenivä för alla kategorier av hyreshus inom intervallet 70—80 9& sker det ingen regional
anpassning. Antag att värdenivån skulle vara exempelvis 97 96 i Kalmar för
enbart kommersiella fastigheter samtidigt som den generella nivån för hyreshus inom aktuellt prisbildningsområde. i detta fall nr 6, är 79 &.. I ett
sädant fall kommer den större skillnaden i värde för kommersiella fastigheter mellan Stockholm och Kalmar inte att påverka taxeringsvärdet. Detta skulle få till följd att kommersiella fastigheter skulle få samma indextillägg
oberoende av om de i detta fall var belägna i Stockholm etler Kalmar. Den verkliga värdeökningen är givetvis en annan i Stockholm än i Kalmar. Indextillägget skulle då inte avspegla den verkliga prisbilden.
Den situation som skisserats i exemplet ovan är enligt förbundets upp-
fattning mycket sannolik. För kommersiella fastigheter varierar prisnivån
förhållandevis kraftigt mellan olika orter. För fastigheter med bostäder är prisskillnaderna däremot mindre. Det stora antalet bostadshus gör att den
totala regionala avvikelsen blir begränsad och ofta ryms inom intervallet 70-80 96 trots att många hyreshus, kanske frärnst kommersiella fastigheter, hamnar utanför detta intervall. Taxeringsvärdena för dessa senare fastigheter borde egentligen justeras med en regional omräkningsfaktor.
Med föreslagen metodik kommer emellertid så inte att bli fallet. Den mycket schablonmässiga indelningen t 10 prisbildningsområden är ytterligare en felkälla vid indexberäkningen. Tanken bakom dessa är att
prisutvecklingen torde vara likartad för de orter som ryms inom respektive
område. Det är emellertid inte sannolikt att marknadsvärdena förändras
likartat it. ex. Stockholms city som i Botkyrka. Den regionala omräknings-
faktorn blir ändå densamma i båda fallen.
Enligt förbundets mening är den föreslagna metoden för indexberäkning
Prop, 184/85: 222 128
oxtlläg osarmer alt användas moisvaras inte av : orisutvecklingen Fe sncheterna kar komme att bli avserda med hänsy ull ati ommäkn Vid avstän oxcmnlen ovan syrka snen för läga i Stockh i. bett a til rättvis fsande i nivå. Rs ulvates blir dä i det. s äv Con mängd olika faktorer. Försys cm fångar endas! upp ett nar av dessa. Byreshusenmycket grov i tupp I eni ur bostadshyreshus. hus med bostäsiella hyreshus. Dessutom är avsikten ge iriket sk all beakios i i viss mån. Det kan dö först konstateras att redan begränsningen av omräkningsfaktorer kommer ati medföra a an tt indexullägger i i det enskilda faliet inte kommer att Mmotsvars i i Dessutom ullkommer att den närmare utformningen av beräkningsfa iklorer förstärker denna effekt.
Den generella omräkninesfaktorn för exempelvis kommersiella fastigheier är gemensam för hela riket. Det är emellertid föga troligt att prisutveck-
lingen för sådana fastigheter är densamma it. ex. Stockholm och Kalmar. Taxeringsvärdet blir därför för högt i Kalmar. Avsikten är att detta skall
kunna justeras med en regional omräkningsfaktor. Regional hänsyn skall dock bara tas om intervallet 70 4 — 80 fc, beräknat utifrån de generella
omräkningsfaktorerna, under- eller överskrids. Förbundet anser att ett
system med rullande fastighetstaxering förutsätter betydligt fler omräkningsfaktorer. En absolut förutsättning för en metod med fortlöpande
förändringar av taxeringsvärdet är att de nya värdena motsvaras av änd-
ringar I de verkliga prisnivåerna. Den skattskyldige måste ha tilltro till indexberäkningarna särskilt som dessa inte är överklagbara. Det får speciell betydelse i slutet av en period när taxeringsvärdet till en stor del
kommer att bestå av en indexdel, som fastighetsägaren inte kan påverka genom besvär eller på annat sätt. Om indextillägget och verklig värdeför-
ändring avviker från varandra kommer förtroendet för hela taxeringssyste-
met att rubbas. Följden av detta blir med all säkerhet ett ökat antal besvär
från de skattskvlidigas sida.
6.2 Periodiciteten för omräkning
Kommittén föreslår som en huvudregel att omräkning av basvärde till taxeringsvärde görs vartannat år så att samma taxeringsvärde får gälla för en fastighet två år i taget om den inte omtaxeras. Några remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag och andra förordar att omräkning sker först efter det att avstämning skett för respektive fastighetstyp
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Med hänsyn till att viss kontinuitet i taxeringsvärdena är önskvärd synes
kommitténs förslag att omräkning av taxeringsvärdena görs vartannat år med nya index, väl motiverat.
Kammarrätten i Göieborg anför:
Att basvärdet skall räknas om meg index ul et taxeringsvärde redan
under avstämningsåret har fördolar som inie framhållits + betänkandet.
Omräkningstalen kan medföra att vissa systematiska feli da ounderligganvärderingsmatenialet rättas vill. Som exempel kun nämnas att tvåfamiljs-
vilier. större hyreshus och större industribyggnader sannolikt har blivit för höger taxerade vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Med särskilda
omräkningstal redan vid 1981 års allmänna fasuphetstaxering skulle dessa fer he kunnat elimineras.
Länsrätien i Örebro län anför:
Enligt kommitténs förslag skall omräkning ske från och med första äret när rullande fasuighetstaxering införs. Om krniken mot den senaste allmänna fastighetstaäxcirngen anses befogad, kan enligt länsstyrelsen över-
vägas om inte omräkningsförfarandet för viss fastighetskategori kan uppskjutas till dess avstämning gjorts. Härigenom skulle eventuella felaktigheter inte komma att uppförstoras genom omräkning. Eftersom fastighetspriserna hitintills inte undergått några större förändringar efter 1981 års
allmänna fastighetstaxering. kan enbart prisutvecklingen inte motivera en
indexomräkning redan från och med övergångsåret.
Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och SACOISR anför:
Med hänsyn till vad som anförts i en reservation av vissa ledamöter i
kommittén vill föreningen ta upp frågan om när omräkningsförfarandet ska
börja tillämpas. Kommittén har föreslagit att omräkning ska ske redan
första året när rullande fastighetstaxering införs: Det kan övervägas att
avvakta med omräkning till efter det år avstämning skett för respektive fastighetstyp på sätt som berörts i avsnitt 4.5.4 i betänkandet. De eventuel-
la skevheter eller felaktigheter som kan ha funnits i AFT 81 kommer då inte att uppförstoras genom indexpåverkan. En annan fördel är att systemet på detta sätt kan införas successivt och att de påfrestningar som alltid vidlåder en ny organisation inte blir så stora. Om den nuvarande utvecklingen på fastighetsmarknaden med mycket mättliga förändringar i prisnivån håller i sig blir inte heller konsekvenserna ur beskattningssynpunkt särskilt stora.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Feu system med rullande fastighetstaxering tillgodoses genom omräkningsförfarandet ett befogat krav på en tätare och successiv anpassning av
taxeringsvärdenivän till en fortlöpande ändrad marknadsvärdenivå. Så blir
fallet oavsett om värdeförändringen består av enbart inflationseffekter
eller realprisförändringar föranledda av marknadsutvecklingen och variationerna i tillgång och efterfrågan. Även om det med dagens tekniska hjälpmedel är relativt enkelt och billigt att årligen bestämma nya indextal för de generella prisförändringarna för ett visst fastighetsbestånd eller viss fastighetskategori generellt i riket, torde det i praktiken bl: svårt att med
tillräcklig statistisk säkerhet fånga upp de regionala och lokala prisförändringarna. Antalet fastighetsköp i en bygd med t. ex. industrinedläggelser kan därvid under ett år vara alltför få för att ge en entydig bild av prisläget. 9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Prop, [984/85: 222 30
Praktiska skä Xerigosväörden pormal hör ske med index för tvåärsperioder. De vo hinärar I och för sic mice att cn omräkringsförfarande sker varje är.
6.3 Särskilda der
Kommittén föreslår att för fastigheter som sällan brukar vara föromå
försäljning, t.ex. vatten- och värmekraftanläggningar får index grundas på
annat än prisstatistik. Samma gäller fastigheter som ivte kan säljas på &rund av att inte någon eller liten efterfrågan på dem finns. Här avses t.ex a
fastigheter som ligger inom krisdrabbade områden.
Flera remissinstanser ullstyrker möjligheter att i speciella fall använda
särskilda index men framhåller också att frågan bör utredas ytterligare. 1
stället för ati använda särskilda index föreslås att omtaxering sker för att bestämma taxeringsvärde.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att det är en fördel att få
taxeringsvärdenas nivå successivt anpassad till ändringar i marknadsvärdena. Det finns i och för sig inte något att erinra mot den föreslagna ordningen med generella och regionala omräkningsfaktorer. Områden för
olika regionala omräkningsfaktorer kommer i regel att vara desamma som prisbildningsområdena. Dessa områden kommer att bli förhållandevis stora, betydligt större än värdeområdena. Det förefaller därför troligt at det
inom ctt prisbildningsområde kan råda lokala, till värdet ganska stora prisvariationer som inte beaktas enligt den omräkningsmodell som kom-
mittén föreslagit. Det kan vara fråga om orter med industrinedläggelser
eller orter som av annan anledning inte har någon befolkningsiullväxt och som inte heller kan dra till sig dem som ägnar sig åt friluftsliv. Som exempel kan nämnas gamla byar i avfolkningsområden. Det vore önskvärt
om man under det fortsatta lagstiftningsarbetet kunde finna en metod som
tog hänsyn även till sådana lokala förskjutningar i prisnivån.
Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anför:
En viktig fråga är hur omräkningsindex skall beräknas. Kommittén föreslår att index bestäms till produkten av en generell omräkningsfaktor.
som för viss fastighetstyp är densamma för hela riket, och en regional
omräkningsfaktor som beaktar lokala avvikelser från vad som är normalt för hela riket. I princip kan index differentieras ytterligare med hänsyn till lokala förhållanden. Kommittén uttalar således som sin principiella inställ-
ning att i den mån man med hög grad av säkerhet kan utgå från att en viss
grupp av fastigheter haft en viss bestämd värdeutveckling bör ett särskilt index för den aktuella gruppen bestämmas med ledning härav. Att ett sådant förfarande bör tillämpas med stor försiktighet ligger enligt kommittén i sakens natur. Kommittén redovisar två fall där ett särskilt index bör
övervägas. Det ena avser vatten- och värmekraftanläggningar. Det andra
avser småhus på orter som drabbats av industrinedläggelse eller andra fall då ett stort utbud av fastigheter uppkommer utan att någon efterfrågan finns. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att index beräknas med så stor
: ocka på den be tvdelse - ar dv Hliningsvärdet s SOM I beläni np har för den I enskilda fastigheten. Det är ur bari att man inie utan vidare kan beräkna index med utgångspunkt från till ig försäljningsstatistik. Man måste därför analysera de bakomligcande storerna.
Länssrerelsen i Uppsala län anför:
Kormuinittén föreslår att nva indexial för omräkning ska bestärmmas av regeringen vartannat år och att dessa indextal ej kan överklagas. Omräkningen kan ske helt maskinellt. Länsstyrelsen är posiuv till detta förfarande. Man måste emellertid vara mycker observant på detta indextal. Det är mycket viktigt att försäljningsstatistiken ingående analyseras. Vid denna analys beaktas regionala förhållanden och riket delas in i prisbildningsområden. Någon uppdelning av taxeringsvärdeklasser för enfamiljsvillor och rad- och kedjehus är enligt nuvarande prisuppgifter inte motiverad. Förhållandena kan emellertid ändras. I systemet bör därför byggas in möjligheten till ytterligare differentiering.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Med omräkningsförfarandet avses att successivt anpassa taxeringsvärdena till förändringar i marknadsvärdena. Kommittén föreslår att omräkning av taxeringsvärdena görs vartannat år. nämligen det år då avstämning görs. Omräkning skall göras med index som bestäms med hänsyn till de prisförändringar som skett på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen biträder kommitténs uppfattning att det behövs både index för generella prisförändringar och regionala prisförändringar. Möjlighet till differentiering av index så att särskilt index kan bestämmas lokalt på annat sätt än med hjälp av prisstatistik bör finnas i extrema fall.
Statens vattenfallsverk anför:
I betänkandet diskuteras olika metoder att bestämma ett index för vatten- och värmekraftanläggningar. Eftersom inte heller konsumentprisindex kan återspegla den verkliga värdeutvecklingen på nämnda anläggningar, fordras i detta avseende särskilda utredningar. Kraftindustrin är härvid beredd att liksom vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar medverka.
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation anför:
Under vissa speciella omständigheter skall enligt fastighetstaxeringskommittén särskilda lokala prisindex kunna fastställas med hänsyn till lokala förhållanden. Det är i betänkandet alltför oklart vilka krav som skall ställas för att ett sådant index skall få användas. Det är också något oklart på vems initiativ det skall ske, och om det kommer att finnas några former för skattskyldiga eller kommuner att påyrka användandet av sådant särskilt index. Förfarandet är närmast tänkt att användas på orter som på grund av t. ex. industrinedläggningar får en kraftig sänkning av fastighets-
Prop. 1984/&5: 222 132
att genomslagot I orissiatistiken blir v i&het ati ta hänsyn Gl lokala för häliangen införs. På bostadsrätt lokala arbetsmarknaden k bostads vänds anser SBC att denna nedsi och för småhus. Man kan annars lätt föreställa sig ati en nedsättning endast görs för småhusen, därför att småhuspriserna direkt bör ha påverkats av förändringen på den lokala arbetsmarknaden. Antalet hvreshusenherer kati vara så få att försäliningar alörig äger rum. men det hindrar inte att genomslaget även på hyreshusenheternas prisnivå måste antas vara stort.
Sjurens insdva för byggnadsforskning anför:
Som fall då prisutvecklingen på olika marknader kan avvika starkt från riksgenomsnittet kan nämnas ändrade sysselsättningsförutsättningar, t. ex. prisfall som följd av att företaget på en ort läggs ned eller hög efierfrågan och prisstegring i expansiva orter. Ett speciellt fall är prisfall p.g.a. avslöjade kvalitativa brister i bostadshus, exempelvis hög radonhalt eller fuktskador i form av mögel el dyl. En alldeles speciell undersökning erbjuder överlåtelsepriserna för bostadsrätter under senare år; i de största kommunerna finner man som bekant här en mycket snabb prisökning. Det går inte att utnyttja försäljningsstatistiken för småhus (SM/P 1984:9.2) för att dra slutsatser om prisutvecklingen i fall som de ovan angivna. För det första sorteras i stor utsträckning ut överlätelsepriser som av olika skäl inte anses representativa för de hus som avses. För det andra utgör de försäljningar som varje år fångas upp av försäljningsstatistiken endast 3-5 procent av småhusbeståndet (beroende på hur detta finansieras). För det tredje kan man generellt räkna med att kraftiga prisfall primärt utlöser ett säljmotstånd. om ägarna hoppas på att orsakerna till prisfallet åtgärdas och att prisutvecklingen vänder uppåt igen. I varje fall på kort sikt torde delmarknader med prisfall på småhus bli underrepresenterade och därför vara svårfångade i försäljningsstatistiken med dess nuvarande utformning. Den ordning som därför bör gälla för delmarknader med starkt avvikande prisutveckling bör därför vara omtaxering, ej nedbrytning av försäljningsstatistiken på lokal nivå. I de aktuella fallen det gäller kan ofta lätt utpekas orsaker till den särskilda prisutvecklingen. Däremot kan uppstå problem med att fastställa hur marknadsvärdena påverkas om de berörda delmarknaderna är små och försäljningarna få, vilket kan motivera utnytt- ' jande av branschsakkunnande för komplettering av den offentliga försäljningsstatistiken.
6.4 Noggrannheten vid omräkningen, avrundning m.m.
Kommittén föreslår att avrundning av det totala taxeringsvärdet för en taxeringsenhet verkställs så att endast fulla 10000 kronor redovisas.
Prop. 198A/25: 2212 i tad Vv
Känssiveelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Omräkningen skall ske maskinelli. Någon beloppsspärr skall inte fonas.
FE ställer förestår kommittén att avrundning aud skal ske tll fulla 2000-tal kronor. Enligt länsstyrgisens uppfattning bör man undvika ändring av taxeringsvärdena genom upp- eler nedräkning när index visar på relativt små värdeförändringar. Kommittén motiverar sitt val av avrund-
ningsmerod med att omräkning i i princip skall ske vartannat är genom att
samme index skall tillämpas två år i följd. Länsstyrelsen anser för sin dej att reglerna bör utformas sä att det garanterar att obetyvdlige ändringar i taxeringsvärdena inte sker. Ett sätt att göra detta är att stipulera att omräkning inte får ske om index ligger mellan 0.95 och 1.05.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
För att undvika allt för små förändringar av taxeringsvärdena genom omräkningar anser länsstyrelsen att det andra alternativ som kommittén
berört. dvs att minst fulla 10600 kr skall redovisas, kompletteras med en
spärregel med krav på förändring av taxeringsvärdet med 10 procent innan omräkmneg sker, är ati föredra,
Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och SACOISR anför:
En fördel ur administrativ synpunkt med det nuvarande fastighetstaxeringsförfarandet har onekligen varit att man haft samma taxeringsvärde för en fastighet under en längre tidsperiod. I en rullande fastighetstaxering
kommer taxeringsvärdena att ändras oftare än förut. Även om man kom-
mer att kunna förtrycka taxeringsvärden på inkomstdeklarationer och andra handlingar som tillställs de skattskyldiga får man räkna med att fastighetsägarna I ökad utsträckning kommer att använda felaktiga taxeringsvärden i sina inkomst- och förmögenhetsdeklarationer. Förväxlingar av bas- och taxeringsvärden kommer givetvis också att ske. Föreningen vill mot bakgrund härav understryka vikten av att omräkningsförfarandet
begränsas så långt möjligt och endast tas till vid väsentliga förändringar i
prisnivån. I motsats till kommittén anser föreningen att en 10 Z-spärr bör
finnas.
7¶Avstämning
7.1 Periodicitet och innebörd
Kommittén föreslår att avstämning sker för varje taxeringsenhet vart
åttonde år. Vid avstämningen bestäms nya basvärden för taxeringsenheterna efter kontroll av beskaffenhet och användning. Värdenivån skall
anknytas till ett nytt basår, av en mer aktuell värdenivå. Även i övrigt omprövas taxeringen i dess helhet. Flertalet remissinstanser tillstyrker att avstämning sker vart åttonde år för varje taxeringsenhet. Några förordar
kortare intervall.
Prop. 1984/83: 222 134
Kansamarrätter i Göteborg anför:
Kammurrätten har inte någor aut erinra mot dei föreslagna 2vstämniggessystemet. Dev änns goda skäl för förslaget fatt avstämningen skall börja med hyreshus- och industaenboter. Del finns mycket som tyder på ut Ti värderingsregie erna för dessa fastigheter i månes fali lev till taxeringsvärden som inte står i rätt förhållande till marknadsvärdena Kommittén tar i beränkandet (s 110) upp en fråga om lokal avstämning. Avsikten svnes vara ati lokal avstämning skall kunna äga rum under jen period om 8 år då en fasugbet inte skall vara föremål för den normala avstämningen. Det synes vara värdefullt att på detta sätt kunna beakta förhållanden som inträffat mellan två ”ordinarie” avstämningsår. Komiten beskriver emellertid inte hur en sådan lokal avstämning skall gå till och anger me heller de förutsättningar som skall vara uppfyllda. Den föreslagnå lagtexten upptar — såvitt kammarrätten kan finna — inga bestämmelser om lokal avstämning. Kammarrätten kan därör inte bedöma förslaget i denna del på ett slutgiltigt sätt. Frågan är dock om inte samma resultat kan nås genom att riktvärdena ändras och kompletteras mellan avstämningsåren med hänsyn till nya planer och miljöförändringar.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Systemet för en rullande fastighetstaxering föreslås konstrueras så att avstämning sker vart åttonde år. Avstämningen kommer alltså att motsvara den allmänna fastighetstaxeringen, Tanken är emellertid att avstämningen skall fördelas över åren inom det totala fastighetsbeståndet fördelat i fyra typgrupper. Detta kommar alltså i princip att innebära en allmän fastighetstaxering vart annat år men då selekterad till en viss typgrupp av fastigheter. Länsrätten anser att en sådan fördelning över åren har mycket goda skäl för sig.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Genom att fördela avstlämningen över en åttaårsperiod får de medverkande myndigheterna tillräcklig tid för förberedelsearbetet. Arbetsbelastningen för de medverkande myndigheterna borde varje period vara så jämn som möjligt. Mycket talar för att de perioder då avstämningen skall göras av småhus och lantbruksenheter kommer arbetsbelastningen att vara högre än övriga två perioder. Erfarenheter äv taxeringsarbetet får utvisa om alternativa lösningar kan vara lämpliga. Det är dock viktigt att arbetsbelastningen under dessa perioder i övrigt begränsas. Genomgående och resurskrävande ändringar på t ex. inkomstskatteområdet bör inte införas i dessa år.
Statens institut för byggnadsforskning anför:
Med hänvisning till vad ovan anförts ställer sig institutet mycket tveksamt tifl att förlänga intervallet meflan individuella taxeringar, till åtta år i enlighet med kommitténs förslag om avstämning. Den tidrymd som förflyter mellan individuell prövning av fastihetens taxeringsvärden bör enligt institutets uppfattning ej överstiga sex år.
Svenska Byggnadsearreprenörföreningen anför:
När det sen gätler avstämnmagen syftar denna bl.a. ull an asarna skall få ullfälle att mera allmän: kontrollera
ppeifter om en fastighet som finns i fastigheistaxeri
skall vid avstämningen — som enhet förslavet skall ske vart i nvi basvärde bestämmas för fastigheten. Detta värde utgör i sin tur erund för det omräkningstörfarande som föresléö
Avstämmningsförfarandet enligt förslaget motsvarar : huvudsak dagens
allmänna fasugheistaxering. Skilinaden hänför sig främst till att avstämningen skall ske i fyru omgångar, Dewuta innebär at: avstämning kommer att äga rum vart annat är. Bl a. organisatoriska skäl talar enligt kommittéen
för denna lösning.
Eftersom SBEF av skäl som framförts ovan inte kan acceptera förslaget
om en årlig omräkning uppstår frågan om andra möjligheter finns att lösa dels problemet med de långa intervallerna mellan de allmänna fastighets-
taxeringarna, dels det därmed sammanhängande problemet med uppbygg-
nat av en tillfälltg taxeringsorganisation.
Eniiet SBEF skulle detta kunna lösas med ett system där avstämning (eller taxering) av varje taxeringsenhet sker vart fjärde år. Under förutsättning att man indelar fastighetsbeståndet i fyra grupper enligt kommitténs förslag kommer då avstämning av en fastighetsgrupp att ske varje år.
Därmed genomförs avstämning eller taxering oftare än enligt det nuvarande systemet. samtidigt som den:personal inom skatieförvalningen som är
sysselsatt med fastighetstaxering får en jämnare arbetsbelastning. Avstämning kan göras med exempelvis prisnivån under tiden den I juli andra
året före avstämnngsäret till de 30 juni året före avstämningsåret som
underlag. Denna tidsperiod har av kommittén ansetts lämplig som utgångspunkt vid omräkning och borde därför kunna användas vid ett avstämningsförfarande.
Med dessa kortare intervaller mellan varje avstämning eller taxering, vad man nu vill beteckna förfarandet, framstår det inte som befopat att
genomföra ett omräkningsförfarande vart annat år. Därmed undviks också
de osäkerhetsfaktorer som enligt ovan ligger i ett omräkningsförfarande.
LMV anför:
LMV tillstyrker förslaget att LMV ska ha ett övergripande ansvar för översynen av värderingsmodellar samt framtagande av basvärdenivåer beträffande samtliga typer av fastigheter. En sådan lösning ger förutsättningar för en enhetlig ambitionsnivå i värderingen.
Vid översynen av värderingsmodellerna kommer LMV i överensstäm-
melse med vad som föreslås i betänkandet att i samråd med RSV, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen lägga fram förslag til behövliga förändringar. Därvid kommer LMV med hänsyn till kostnadsaspekterna att beak-
ta att värderingsmodellerna utformas så att behovet av egenskapsdata
kommer att förbli på i stort sett oförändrad nivå. Av det skälet torde belastningen på t ex. LSM inte komma att öka. LMV vill i det sammanhanget också framhålla att förslag till förändringar i värderingsmodeller kommer att diskuteras i de referensgrupper som i överenssämmelse med vad som sägs i betänkandet kommer att finnas för varje fastighetstyp. Förslaget till avrundningsregel vid bestämmandet av basvärde och taxeringsvärde är inte tillfredsställande. Den föreslagna regeln skulle bl. a.
Prap. 1984/85: 222 136
iö ra möjligheterna att analysera olika foktörers värdepåverkan. LMV anser au frågan om avrundningsregelas utformning bör utredas vidare. Detta bör ske som en del i förberedelscarhetet inför för den första områkningsömfNngen.
SAÄACESR enför:
SACOMSR vi neka på betydelsen av att värderingsmetoderna hälls
intakta från en avstämning till nästa. Den främsta orsaken till de stora problemen vid de senaste allmänna fastighetstaxeringerna har varit att man ändrat på I stort sett alla värdefaktorer. Hade man vid AFT 1981 kunnat använda samma värdefaktorer som via AFT 1975 hade alla problem som uppkom med dataprogram och stor arbetsbelastning fölr allu inblandade
vari bervdligt mindre. Omfattande förändringar i värderingsmetodiken i
samband med avstämning medför således betydande merarbete och stora
risker för störningar.
7.2 Kategoriavstämning
I betänkandet föreslås att avstämningen av fastighetsbeståndet görs i
fyra omgångar under den åttaåriga omloppstiden.
För att avstämningen skall fördelas så jämnt som möjligt över åttaårsperioden indeias fastighetsbeståndet i fyra grupper som avstäms skilda är.
Grupperna är — a. hvreshus- och industrienheter — b. småhusenheter — cc, lantbruksenheter — d. exploaterings- och specialenheter
Övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker att avstämningen
sker kategorivis på sätt kommittén föreslagit. Flera instanser pekar på att risken är stor för att småhusavstämningen, som berör så många fastighe-
ter, kommer att orsaka betydande arbetstoppar varför småhusavstämning-
en bör delas upp i två grupper. Några remissinstaner anför att förfarandet får till följd att en fastighet, som består av olika taxeringsenheter, avstäms
vid ett vart av de fyra avstämningstillfällena.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Vid avstämningen fattas nya taxeringsbeslut för alla av avstämningen berörda fastigheter. De värden som bestäms benämnds basvärden, vilka i sin tur ligger till grund för de kommande årens omräkningar. Länsstyrelsen
delar kommitténs uppfattning att ett system med avstämning bör införas och tillstyrker kommitténs förslag att uppdela densamma i olika omgångar.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Flera skäl talar enligt Samfundets mening för aut avstämningen skall ske kategorivis. Ett viktigt argument är naturligtvis — som kommittén framhållit — att få en jämn arbetsbelastning på berörda myndigheter. Aven det
Frep, 1984/85: 222 i 1
betet med den s.k. niväsnpassnincen underlättas om jämföretser kan söras över hela riket vid en och samma udvpanki.
änsstyrelsen i sialmöhas lär anför:
styrelser tillstyrker I princip det av kommittiea föreslag avstäm-
ndet. Avstämninger av småhusen torde dock även i det rullande fastiehetstaxerinssystemer bli er stor arbetsbelastning för skallc-
myndigheien även om avstimningsarbetet föreslages påbörjas redan året
före taxeringsåret. I Malmöhus län uppgår andelen stnähusenheior till 8397 av tutala antatet taxeringsenheter. Andelen småhus är särskilt koncen-
trerag tll storstadsfögderierna Malmö och Helsingborg, För dessa fögder-
ier blir arbetsbelastningen kraftig de år småhusen avstämmes. En uppdel-
ning på två är med avstämning av villor samt rad- och kedjehus ena året
och fritidshus påföljande år ger ingen lösning på problemet. Kommittén berör frågan endast med att ”om det visar sig att belastningen vid småhusavstämningen blir alltför stor i förhållande till övriga avstämningar får en uppdelning övervägas scnare”. Länsstyrelsen anser att möjligheten att
uppdela avstämningen av småhusen på två år redan nu bör utredas.
Domstolsverket anför:
En rullande taxering bör medföra en jämnare arbetsbelastning både för beslutsmyndigheterna och för förvaltningsdomstolarna. Den bättre organisation I förberedelsearbetet som kommittén föreslår bör också kunna bidra till att taxeringen av småhus blir smidigare. Risken är emellertid stor för att småhusavstämningen. som berör 2.3 milj fastigheter. ändå kommer att orsaka betydande arbetstoppar. Det bör därför undersökas om inte små-
husavstämningen kan delas upp t.ex. i fritidshus och övriga småhus.
Statskontoret anför:
Vi ifrågasätter dock om kommittén inte har underskattat arbetsbelastningen vid avstämning av småhusenheterna som ju är den i särklass största fastighetskategorin. Viss risk är att avstämningen av småhusenheter kommer att blir så arbetskrävande att den kommer att kräva särskilda resursförstärkningar I likhet med nuvarande system. Utredningen borde därför
ha prövat alternativ att mer utjämna arbetsbelastningen i ett rullande
system.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Förslaget med kategorivis avstämning innebär enligt länsstyrelsens me-
ning en administrativ belastning, bl. a. då olika delar av en fastighet består av olika kategorier och då en fastighet övergår från en kategori till en
annan. Helhetsbilden av registerfastigheten går förlorad. Om avstämning
skall utföras av LSM är det emellertid enligt länsstyrelsens mening nödvändigt med en uppdelnig i kategorier. Länsstyrelsen ansluter sig trots det anförda till kommitténs förslag med
kategorivis avstämning i olika omgångar. Arbetsbeslastningen för LSM skulle med denna utformning utjämnas under avstämningsperioden liksom lantmäteriverkets (LMV:s) omfattande förberedelsearbete. Däremot biträder länsstyrelsen inte Kommitténs förslag om lokal avstämning. En allmän
öring Oo oh LM nande k NE OCh JananGe KOmNe ter ställe? isiälle at att beaktas Reno OMrFrasrIne med lokalt index.
Länsstereisen i Jämtlands län anför:
Arbeisbeiastningen för de olika kategorierna kan antas kommu att variera avsevärt mellan länen och för Jänmnlands lön kan det redan nu förutses utt Gen föreslagna fördelningen kommer att leda inl att arbersbelastningen blir alltför ojämn. Som illustration kan LSM:s arbetsuppgift vid AFT 85 jämföras med arbetsuppgifien it det föreslagna rullande systemet vid avstämningsåren 87 och 89. Vid AFT 88 skulie LSM ha beredande uppgifter för — i förhållande till siffror från AFT — 64 nämnder medan mar vid 87 och 89 ärs avstämningar skulle ha granskande uppgifter m. m, och därvid ersätta ca 5 respektive 33 nämnder i vårt län. Avstämningen av småhus synes således kräva stora förstärkningar. Ojämnheten från nuvarande system skulle alltså komma att bestå. Man kommer uppenbarligen att få så stor skillnad i belastningen att LSM:s organisation kommer att behöva förändras mellan åren ailtså organisationen dimensionerad efter fyra olika stora behov mot i nuvarande system endast två. Kommittén för visserligen ett resonemang där man berör den arbetstopp som småhusavstämningen kommer att medföra. Man undviker emellertid att ta ställning till hur denna ojämnhet skall klaras av och hänvisar i stället till att en uppdelning får övervägas senare om det skulle visa sig att belastningen vid småhusavstämningen skulle blir för stor. Eftersom det ansetts angeläget att utjämna arbetsbelastningen meltan åren för att undvika de administrativa problem som är en av anledningarna till kommitténs förslag anser länsstyrelsen att den så centrala frågan om kategorivis eller annan fördelning mellan åren borde ha utretts ytterligare. Det måsta anses helt otillfredsställande att genomföra en omorganisation av den ifrågavarande omfattningen med ett så påtagligt osäkert underlag. Det har exempelvis inte utretts i vad mån olikheterna mellan länen kanske innebär att en uppdelning kategorivis är mindre lämplig. Är det exempelvis möjligt med någon form av geografisk uppdelning eller kanske det till och med är möjligt med en flexibel modell som ger varje län möjlighet att planera avstämningen för hela sitt fastighetsbestånd under en åttaårsperiod utifrån sina egna förutsättningar? Enligt länsstyrelsens mening finns det starka skäl för att närmare överväga denna fråga. En kategorivis avstämning ger också den olägenheten för fastighetsägarna att samma registerfastighet kan bli föremål för avstämning vid varje avstämningstillfälte med de problem detta kan medföra ur deklarations- och underrättelsesynpunkt. Då frågan är komplicerad bör den bli föremål för ytterligare utredning.
Fögderichefsföreningen anför:
Avstämning skall enligt kommitténs förslag ske fastighetskategorivis. Det praktiska förfarandet vid avstämning, när registerfastighet med hänsyn till bestämmelserna om taxeringsenhet delats upp i flera enheter tillhörande olika kategori, har inte närmare behandlats av kommitén. Med hänsyn till att det för att kunna åstadkomma en riktig taxering måste vara betydelsfullt att få en samlad bild av hela registerfastigheten är det enligt föreningens uppfattning önskvärt med ett uttalande i frågan.
för ohka för en jorå- Fet vari av de iehavet. ex. kona omfat. + ephkeien, oc ti (=industnenhou en överloppsbobusenhet: och e ahyn Gl försvaret (=snecialenär att det finn
il sådana fastigheter som vid Hera ullrälten bl föremål för none. kommer and 5 det svårt al alla fosughetstäxeringsändringar med nys basvärden som skall omräknas vid skilda ullfälten. Vidare svnes slällnader i taxering psvärdemivån komma att uppstå på bo- ad stadshus och iomt beroende på att de avståms vid skilda ullfällen. Så länge bostadshus och 10mi på lantbrukset senhet skall hkabehandlas med vanliga småhusenheter blir det svårt att upprätthålla denna likhet om värdena inte avstäms samtidigt. Som kommer att framgå under avsnittet om värderimgsfrågor anser delegationen ati de bostadshus och tomter som ingår i jordbruksfastighet och som inte är avstyckade bör värderas på annat sätt än vanliga småhusernheter. Delegationen finner det missvisande att använda benämningen basvärde på ett värde som även under avstämnipgsåret skull omräknas med index för att motsvara taxeringsvärdet. Över huvutaget anser delegationen att kommitténs förslag är onödigt krångligt. Det borde vara möjligt att vid avstämningen fastställa taxeringsvärdet direkt och inte behöva göra en särskild indexuppräkning.
7.3 Turordning för avstämning
Kommittén föreslår att avstämning av de olika fastighetsgrupperna sker i följande ordning — 1987 hyreshus- och industrienheter I 1989 småhusenheter 1991 iantbruksenheter 1983 exploaterings- och specialenheter osv. vart annat år i samma ordningsföljd. Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten grupp. Det är därför lämpligt att börja avstämningsförfarandet med den gruppen. Några få remissinstanser förordar en annan turordning för avstämningen. Förslag finns att småhus skall avstämmas först. att exploaterings- och specialenheter skall avstämmas tillsammans med hyres- och industrienheter eller
småhusenheter.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Länsstyrelsen förordar ändring av såväl gruppindelning som omloppstid enligt följande. 1987 Hyreshus- och industrienheter samt exploaterings- och specialenheter 1989 Småhusenheter 1991 Lantbruksenheter
Prop. 1984/05: 222 40
Antalet hyreshus-, indusii-, exploaierines- och speciulerhoter är förhålbegränsat. Atv som I förslagor indela des 3 PO Wwå grupper och avsätta ka lång tid för denna ävstämnine som för småbus- och Ir bruksopheter inrymmer on alltför betydande säkorhetsmareinal i Hdåtsäng. För på Ch jumnare arbeisfördölning och on snabbare gci wmioppstid bör GÄrrör grep; ndelvungen ändras och två är avsättas för avs
arupp. Cn annan fördel med en omloppsud på endast
bl. . mindre antal beskaffonhetsförändringar att fånga upa för sävi
hetsägare som myndigheter. Denna udsrymd anknvier även närmar: ull
nuvarande tudsskillnad mellan allmänna fastiebetstaxeringar, något som de flesta fastighetsägare numera torde ha vani sig vid.
Lönsrätien i Västmanlands län anför:
Som kommittén har funnit är det lämpliet att låta fastighetskategorierna utgöra grund vid en uppdelning av avstämningarna. Avstämningen bör lämpligen ske i fyra omgångar efter huvudtfyperna av taxeringsenhet. Av
"de skäl som tudigare förts fram bör wurordningen mellan de olika fastighets-
typerna ändras i förhållande till kommitténs förslag sä att småhusenhe-
terna först blir föremål för avstämning. Den andra avstämningsomgången
bör omfatta lantbruksenheterna, den tredje hvreshus- och industrienhe-
terna och den fjärde övriga enheter (exploaterings- och specialenheter).
Eftersom det nu föreligger beslut om att allmän fastighetstaxering nästa
gång skall äga rum år 1988 (1984: 362) torde det saknas skäl att tillämpa ett
nyit system med rullande fastighetstaxering före nyssnämnda är.
Länsrätten i Stockholms län anför:
När det vidare gäller förfarandets dewaljer framstår uppdelningen av fastighetsbeståndet inom de fyra grupperna som tveksam med avseende på småhus. Man borde här överväga en uppdelning av småhusen (ex.v permanenthus/fritidshus) varvid den ena gruppen förslagsvis kunde samman-
föras med exploaterings- och specialenheter. som i sig rimligen ej moti-
verar en egen årsgrupp. Denna kan för samordningens skull lägga närmast efter den första småhusgruppen. Den inbördes ordningen mellan grupper-
na kan också diskuteras. Inleds verksamheten med gruppen småhus vinner berörda myndigheter fördelen av en bredare erfarenhet än gruppen hyreshus/industri kan erbjuda.
Skogsstyrelsen anför:
Avstämningen av lantbruksenheter föreslås ske första gängen år 1991. Skogsstyrelsen anser att det vore bättre för skogsbruket om den kunde förläggas till år 1993. Detta år skall samtliga skogsfastigheter ha en högst tio år gammal skogsbruksplan eller en enkel förteckning med likartat innehåll. Det skulle förenkla avstämningen om detta underlag funnes tillgängligt för alla fastigheter vid avstämningstillfället. Senareläggningen av avstämningen av lantbruksenheter kan ske antingen genom att ordningsföljden mellan dem och exploaterings- och special-
enheterna ändras eller genom två års förskjutning av hela förfarandet. Skogsstyrelsen har inget att invända mot förslaget till uppdelning av
avstämningen på fastighetstyper.
& Förfarandet
&. 5 Förberedelserna
Inför varje års taxetins måste visst förberedciscarbete utföras. Förbereerna är olika vad gäller dels omtaxerimegen deis omräkningen och dels
avstämningen. Kommittén föreslår att LMY övertar det direkta ansvaret på myndighetsnivå för förberedelsevarbetet I vad dei avser värdeniväfrågor. I övrigt föreslås ansvaret ligga kvar på skatteförvaltningen. Den övervä-
gande delen av de remissinstänser, som yttrat sig om var ansvaret för värdenivåfrågor skall ligga. förordar att LMV ålöggs detta ansvar. Några
framhåller vikten av att skattechefen och lantmäteriet i länet får inflytande
när det gäller regionala och lokata faktorer, som bör beaktas vid faststäl-
lande av omräkningsfaktorer. Några remissinstanser är kritiska till första-
get att ansvaret för arbetet med förberedelser för omräkning och avstämning skall läggas på myndighet utanför skatteförvalningen.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Organisatoniskt innebär förslaget en omfördelnig av resurserna för fas-
tighetstaxeringen och en förändring av berörda myndigheters ansvarsområden. Kommitténs förslag att lägga över ansvaret för förberedelsearbetet avseende framtagande av prisnivåer och dylikt till grund för värderingen
på lantmäteriverket och dess regionala organ som en myndighetsuppgift
kan upplevas som att skatteförvaltningen förlorar kontrollen över en viktig
och grundläggande del av fastighetstaxeringsarbetet. Men eftersom skatte-
myndigheterna för närvarande saknar både den värderingstekniska expertis och organisation som krävs för uppgiften och större delen av de aktuella uppgifterna redan nu utförs av de nämnda expertmyndigheterna innebär förslaget It praktiken inte någon större förändring. Systemet har också enligt länsstyrelsens mening fungerat väl vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen i länet. Med det samrådsförfarande, som kommittén föreslagit, bör det även fortsättnigsvis finnas förutsättningar för ett tillräckligt inflytande från skatteförvalningens sida i förberedelsearbetet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen ser positivt på att arbetet med förberedelserna inför om-
räkning och avstämning lägges på lantmäteriverket som en myndighetsuppgift och att lantmäteriverket också övertar det direkta ansvaret för
värdenivåfrågor.
Lantmäteriverket anför:
Lantmäteriet bedriver en omfattande löpande verksamhet avseende vär-
derings- och ersättningsfrågor. Inom ramen för sin centralmyndighetsfunktion när det gäller frågor om fastighetsvärdering bedriver vidare LMV
utvecklingsarbete avseende bl. a. värderingsmetoder och andra hjälpmedel som behövs för den egna organisationens och för andras fastighetsvärderingsverksamhet. Som nyss berörts har luntmäteriet också medverkat i
Prop, [984/85:222 142
arbetet med iversyn av värdonngsmödeiler och våran
cal ighetsiaxerir
njet Nar < oh Kinn 2tepns LAVA Ymer ail fantmä
för arbetet Mod rullande Li
i Gen utsträckine och ot
i 1 e föra cln Uv BREVÄrel fc I tel Ru? ne varit lämplig c eftersom bercäninesfonktionerna bar vari a a frå beslutsfunkHonerna. Det är mot bakerund av lä Sompesens naturiiet och ändam: Isenhe: al SOM före [& det, lä Jet direkta myndighetsansvaret ile dollar i för S betet vad avser översyn av värdermesmodelier och värde nivåläggning.
Lantbruksstyrelsen anför:
Komrnittén föreslår att lantmäteriverket skall utarbeta omräkninestal i samarbete med bland annat lantbruksstyrelsen. Som redan nämnts har styrelsen viss erfarenhet av indexberäkning. Swrelsen har inget att erinra mot förslaget.
TOR anför:
TOR finner det ändamålsenligt att låta lantmäteriverket ha huvudansvar
för förberedelsearbetet ; fråga om värderingsfrågor. TOR vill emellertid framhålla att det kan vara värdefullt att vid detta förberedelsearbete ta till vara även sakkunskap som kan finnas på annat håll. såsom hos seriösa fastighetsmäklare. I fråga om informationen till allmänheten anser TOR att
det är väsentligt att sådan sker på ett sådant sätt an allmänheten förstår
den och känner att den genom sina synpunkter kan påverka resultatet.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Ansvaret för nivåavstämning och för utarbetande av index vid omräk-
ning har lagts på Statens lantmäteriverk. Arbetet är tänkt att utföras av
lantmäteriverket i samråd med skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen. I
övrigt behåller riksskatteverket ansvaret för fastighetstaxeringen. Samfun-
det anser att övervägande skäl talar för lantmäteriverket som expertmyndighet för fastighetsvärdering får huvudansvar för den värderingsinriktade
delen av fastighetstaxeringen och tillstyrker därför ändringen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Länsstyrelsen anser i likhet med kommittén att ansvaret för nivåanpass-
ningen och framtagandet av index bör ligga på lantmäteriverket. Den
regionala och lokala kunskap om fastigheterna som finns inom länsstyrelsen och lantmäteriet och de lokala skattemyndigheterna måste dock tas till
vara. Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten av att skattechefen och det regionala lantmäteriet får ett avgörande inflytande när det gäller den regionala differentieringen av index. Inflytandet bör säkerställas genom att
skattechefens skyldighet att deltaga i förberedelsearbetet samt att lantmäteriets informations- och föredragningsskyldighet regleras i administrativ ordning.
Prop, 1984/85: 222 | Ja ad
Löärssivrelsen I Örebro anför:
Ausvaret för arbetet med indextalen för omräkning föreslås av kommittér bli iagd på lantmäteriverket som eva myndighetsuppgitt. Boslutet om vika indexta! som skall användas fattas av regeringen. Avsikten är att ianimiäeriverket til! riksskatteverkeri överlämnar sina förslar till nya index och att riksskattoverket. evenivuellt efter ha höri Jänsstyreisen, överlämnar förslaget ul regeringen med sitt eget virande, Vidare skalt enligt kommittén även ansvaret för arbetet med den niväanpassning som skall göras I
sumband med avstämningarna läggas som en myndighetsuppgiit på lant-
mäteriverket.
Länsstyrelsen har inget att erinra mot förslagen som sådana men vill
framhålla viketn av att länsstyrelsen verkligen får dehaga i förberedelsearberer speciellt vad gäller regionala omräkningsfaktorer och särskilda index
med hänsyn till lokala förhållanden. Då länsstyrelsen mänga gänger kan ha
värdefulla synpunkter som inte alivid sammanfaller med lantmäteriverkets
uppfattning bör föreskrivas att länsstyrelsen allud skall höras innan riks-
skatteverket överlämnar förslagen till regeringen med sitt yttrande. Detta för att säkerställa att alla synpunkter blir beaktade vid den slutliga bedömningen. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att alla lokala variationer som nu förekommer inom t. ex. samma tätort även beaktas i det nya systemet vid uppdelning i värdeområden.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Som kommittén anfört finner länsstyrelsen det mest rationellt att ansvaret för nivåanpassningen och att ta fram index bör ligga på LMV under
myndighetsansvar. Enligt kommittén skulle på skattechefen ligga det övergripande ansvaret för taxeringen, vilket bl.a. innebär att svara för att
beslut i nivåavstämningsfrågar föreligger i rätt tid och i föreskriven ord-
ning. För att kunna fullgöra detta ansvar och för att kunna vttra sig över
LMV:s förslag till riktvärden, områdesindelningar och indexta! krävs att skattechefen aktiv deltar i förberedelsearbetet och följer LMV:s arbete. I LMV:s instruktion eller arbetsordning bör därför skrivas in att skattechefen skall deha i förberedelsearbetet och LMV:s informations- och föredragningsverksamhet för skattechefen. | LMV skall enligt förslaget besluta om indelning i värdeområden och anvisa riktvädetabell eller motsvarande för varje värdeområde. Det är inte
lämpligt att LMV skall fastställa underlag för taxeringen. LMV:s insats bör
inskränkas till att som expertmyndighet ta fram underlag. Beslut om indelning och riktvärdetabell bör därför enligt länsstyrelsens mening fattas av
RSV eller skattechefen/länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Det synes lämpligt att RSV ges det övergripande ansvaret för samtliga
frågor, exempelvis den samordning inom riket som krävs för en likformig och rättvis taxering, men även förberedelserna för taxeringen liksom an-
svaret att initiera ändringar i värderingsmodellerna etc. Genom nära kon-
takt med LSM och länsstyrelserna har nämligen RSV de bästa förutsättningarna att förmedla de erfarenheter av massbesiutsärenden, exempelvis taxering, och bör därför kunna utgöra en garanti för att förslag som väcks
Prep. 1984/85: 222 14: 4 4
hor exempelvis läntmäteriverket anpassas så att de sår alt hantera I fös- UShetstaXeCNnesprocessen.
SACOISR anför:
Komnuten för ati ansvaret för arbetet med förberedelser för omräkning och avstämning ska läggas hos luntmäteriverket (LMV). JUSEKR anser emejlerud att hela ansvarei taxerinesarbetet bär ligga på skattevalungen. Förberedelsearberer bör således enligt förbundets mening HÖ nistreras av RSV med bistånd av expertmyndigheter på samma sätt som skett vid de allmänna fastigheistax<ringarna. Kommiuén anser att tyngdpunkten i adnintstrationen av fastighetstaxeringen bör läggas hos LSM. Denna uppfattning delas av JUSEN. Nägot annat realistiskt alternativ torde inte finnas. LSM har sedan länge erfaren-
het av medverkan i olika former vid fastighetstaxering samt förande av
fasughetsregister. Personalen som sysslar härmed har ofta goda kunskaper
i fasughetsbildning och taxering, De handläggande arbetsuppgifterna i ett
rullande fastighetstaxeringssystem faller naturligt in i LSM:s övriga arbetsuppgifter. Även ur servicesynpunkt är LSM den naturliga myndigheten.
Bankinspektionen anför:
Uppdelningen av det administrativa ansvaret synes i och för sig ratio-
nell. Emellertid bör ett övergripande och samordnande ansvar tillkomma någon myndighet. För denna uppgift är riksskatteverket självskrivet.
RSV anför:
Kommitténs förslag innebär således att LMV föreslår regeringen vilka grunduppgifter som behövs för att fastställa txeringsvärdet men därefter inte befattar sig med hur uppgifterna samlas in. RSV ansvarar för att
skatteadministrationen klarar uppviftsinsamlingen, för att kommunikation sker med fastighetsägare m fl, för att taxeringsvärden åsätts men däremot
inte för hur taxeringsvärdenivån har erhållits. Regeringen förväntas ta
detaljerade bestut rörande behovet av grunduppgifter, t.ex. hur bostadsyta skall beräknas, vilka delfrågor som behövs för att bestämma husets stan-
dard od.
RSV anser inte att detaljbesluten skall fattas av regeringen. RSV anser vidare att en blandad ansvarsfördelning skulle medföra ett sämre resultat till högre kostnader än andra lösningar. Totalansvaret bör i stället läggas
antingen på LMV eller på RSV enligt ett av följande alternativ.
Alternativ I Den fastighetsvärdering som LMV redan nu utför i affärsmässiga former ersätter fastighetstaxeringen helt och hållet. Lantmäteriorganisationen
svarar för kontakten med fastighetsägare, intresseorganisationer m. fl. vad
beträffar grunduppgifternas inverkan på fastighetens värde, terminologifrågor och övriga frågor som rör värderingssätter. LMV svarar även för de utbildingsinsatser som behövs för att kvalitetet på lagrad information blir tillfredställande. LMV levererar taxeringsvärden och övriga uppgifter som behövs för inkomst- och förmögenhetstaxering til skatteadministrationen. LMV måste i sådant fall tillskapa en administration för insamling och kontroll av grunduppgifter.
Fron. 1954/85: 222 145
Alternativ 2 :
RSV ansvarar som hittills även för de förberedande ätgärderna. Den information som bedöms rimlig i ett renodlat skätteadministrativi förfarande. dvs der som på ett begripligt sätt kan diskuteras mellan skattemyndigheter och fastighetsägare, anger ramarna för underlaget ull värdefaktorerna etc. LMV konstruerar inom dessa ramar erforderliga värderingsmodelicr och anpassar dem till i fag fastställd värdenivå. LMV är bäst skickad för deta arbete. Skatteadministrationens iosinder för imsamhag, lagring och aiourhålining av uppgifter bär därmed kunna sänkas väsentligt. Uppgifternas kvaliret bör kunna bli hög. Öm regeringen av samhällsekonomiska skäl anser att vtterligare uppgifter för t.ex. samhällsplanering bör samlas in samtidigt, bör dessa avgränsas så att det klart framgår för den enskilde fastiehetsägaren vilka uppgifter som påverkar taxeringsvärdet och vilka som inte gör det. Enligt RSVs mening bör emellertid samordnad uppgiftsinsamling undvikas om det går att lösa på annat sätt, eftersom det är svårt att få bra kvalitet på uppgifter som ligger utanför den insamlande myndighetens ansvarsområde.
Sammantattningsvis tillstyrker RSV att ett rullande värderingseller taxeringssystem införs men anser att en enda myndighet skall ha hela ansvaret mot såväl regering som allmänhet för förberedelser, insamlingsmerodik. uppgiftskvalitet och tuxeringsnivä. RSV förordar därvid alternativ 2 eftersom deta ger möjligheter till förenklingar tse under rubriken avstämning sid 4)
SCB anför:
Kommittén föreslår. att SCB ges en viss roll i samband med utarbetandet av indextalen. Verket skall tillhandahålla det statistiska grundmaterial som erfordras för att bestäma index samt göra de grundläggande bearbetningar som behövs för att bestämma generella omräkningsfaktorer. Enligt den tidsplan som kommittén föreslår skall SCB under augusti månad leverera preliminär prisstatistik avseende föregående budgetår. För att denna plan skall kunna hålla och statistiken bli tillförlitlig, krävs att inrapportering av lagfartsuppgifter till SCB sker kontinuerligt. Det är emellertid SCBs erfarenhet, att rapporteringen geomförs med viss eftersläping. Speciellt gäller detta under början av året, eftersom LSM uttryckligen enligt föreskrift ime får påbörja rättning i ny fastighetslängd förrän tidigare längd blivit avslutad. Detta innebär, att någon avisering av aktuellt års lagfarna förvärv inte ske förrän tidigast under april månad. För att SCB på ett tillfredsställande skall kunna uppfylla sina förpliktelser, krävas därför att rutinerna för inrapportering av lagfartsuppgifter ses över.
Ett alternativt angreppsätt kan vara, att ingivaren redan i samband med ansökan om lagfart får fylla i en blankett, som direkt skickas till ansvarig myndighet för registrering och bearbetning. Därigenom bör vissa a tidsvinster kunna uppnås.
Förslagen i betäkandet innebär att SCB, eftr bearbetning skall överlämna statistiskt grundmaterial till LMV, RSV, lantbruksverket och skogsstyrelsen. Med hänsyn till den översyn som f.n. pågår inom regeringskansliet på grundval av statistikutredningens betänkande ”Framtida statlig statistik” (SOU 1983:74) kan vissa förändringar av sekretesslagen förväntas. Dessa medför att SCBs medverkan i berörda delar bör beaktas i samband med den kommande författningsregleringen.
10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 22
&.2 Medverkan 2v arbetsgrupper
Kommittén föreslår av arbetsgrupper med företroendevalda skal! finnas
också i eu rutlande Tastiehetstuxeringssvstem och att grupperns skall arbe-
ta medi stort seu samma uppgifier som vid 1981 ärs ATT. LMV bör fatta sina beslut om riktvärden efter den provvärdering som LMV utför gemensam: med arbetsuruppen. Arbetsgruppen bör förwwom FTN:s ordförunde
ha tro förtrogadevalda fedamöter I de lokala distrikten och fem i de gemen-
samma distrikten.
De remissinstanser som yttrat sig I frågan tillstyrker kommivucns förslag
om medverkan av arbetsgrupper vid provvärderingen. Flertalet av instanserna förordar dock att det nuvarande systemet med hela nämnder/arbets-
arupper bibehålls vid rullande fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Enligt kommitténs förslag skall arbetsgrupper med förtroendevalda i likhet med AFT 81 även finnas med i ett rullande system. Detta skall gälla alla slags fastigheter. Länsstyrelsen finner detta särskilt angeläget då fas-
tighetstaxeringsnämndernas nuvarande funktion bl. a. att bistå med lokal-
kännedom kommer att tas bort i det föreslagna systemet. Vikten av att arbetet organiseras på sådant sätt att arbetsgruppen får ett reellt inflytande måste särskilt betonas i föreskrift och liknande.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Lekmannainflytandet vid taxeringen har mycket gamla anor. Med hän-
syn till det sätt på vilken fastighetstaxeringen genomförs är jämnheten i fastighetstaxeringen inte beroende av lekmannamedverkan. Detta skulle tala för att hela systemet skulle kunna avskaffas. Å andra sidan blir ett nytt system bättre förankrat om lekmannainflytandet bibehålles. Med hänsyn
härtill bör nuvarande system med hela nämnder bibehållas i den rullande
fastighetstaxringen. Bland de frågor som särskilt bör bli föremål för utvär-
dering är lekmannainflytandet i det nya systemet.
Länsstyrelsen i Göteborgs ock Bohus län anför:
Den allmänna fastighetstaxeringen 1981 föregicks av provvärdering under medverkan av arbetsgrupper med förtroendevalda. Kommitténs upp-
fattning är att arbetsgrupper med förtroendevalda skall finnas även i et
system med rullande fastighetstaxering och att grupperna skall arbeta med
i stort samma arbetsuppgifter som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Med hänsyn till arbetseffektivitets- och kostnadsskäl vill kommittén föreslå en annan utformning än den som för närvarande gäller. Antalet ledamöter bör således begränsas till tre i de lokala arbetsgrupperna och till fem i de gemensamma. Länsstyrelsen är tveksam till detta förslag. Det är angeläget att lekmannainflytandet säkerställes. med hänsyn härtill synes det önskvärt att nuvarande system med hela nämnder/arbetsgrupper bibehålles även i ett system med rullande fastighetstaxering. Detta förslag bör ses tillsammans med vad länsstyrelsen nedan föreslår om fastighetstaxe-
ringsnämndernas verksamhetsområden.
Prop. 1984/85: 222 14 =
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommit éns uppfattning är att arbetsgrupper bestående av förtroende-
ad en omfat-
nedom om distriktets olika delar. Kommittén förslag & går ut på ant antule: ledamöter i
arbetserupperna reduceras tll eti fåtat. Då disirtikten dessutom kommer att
omfatta swora geografiska områden minskar avseväri kännedomen om
lokala förhållanden inom arbetsgruppen. Risk uppstår härvid att arbetsgruppen i likhet med vad som ver faliet vid 1981 års allmänna fastighetstaxering får förlila sig på framlagda förslag. Enhet länsstyrelsen bör i vart
fall samtliga ordinarie ledamöter i fastighetstaxerinesnämnden ingå i arbetsgruppen.
Länsstyrelsen i Ösrergötlands län anför:
Länsstyrelsen konstaterade i sitt remissvar över fastighetstaxeringskommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 det värdefulla + att hela
nämnden/arbetsgruppen skulie medverka i provvärderingsarbetet. Invändning riktades dock mot att även suppleanterna skulle ingå i arbetsgruppen
med hänsyn till att praktiska problem skulle kunna uppstå på grund av
gruppens storlek. Kommitténs förslag med enbar: tre ledamöter i de lokala arbetsgrupperna och fem i de gemensamma fär däremot anses vara en alltför stor begränsning till medverkan i förberedelsearbetet och möjlighet att påverka den kommande fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen förordar därför att nuvarande system med hela nämnden/arbetsgruppen bibehälls
även vid rullande fastighetstaxering.
Med den utformning kommitténs förslag fått kan det enligt länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas om nämnden överhuvudtaget skall delta i förberedelsearbetet. Fastighetstaxeringsnämnden (FTN) fär enligt förslaget samma ställning som en besvärsinstans. Av den anledningen borde den istället kallas besvärsnämnd. FTN får i motsats till de nuvarande nämn-
derna funktionen av att pröva besvär istället för att åsätta taxeringsvärden.
Med hänsyn härtill saknas skäl att den helt eller delvis skall delta i förberedelsearbetet.
RSV anför:
Vid fastighetstaxering förkommer en mängd bedömningsfrågor. För att resultatet skall bli likformigt och riktigt är det av största vikt att provvärderingen och taxeringen sker med likartad bedömning. I annat fal! leder det
till att vissa distrikt kan få avvikelser från taxeringsvärdenivän. Speciellt i
områden med gruppbebyggelse kan olikheter mellan provvärdering och
taxering leda till stora avvikelser från den önskade taxeringsvärdenivån.
Då LSM skall taxera som första instans är det viktigt att LSM också deltar
i provvärderingsarbetet. Även i utbildningssyfte vore detta bra. Arbetet
skulle inte vara betungande för LSM. Det är inte nödvändigt att LSM har
beslutanderätt under denna medverkan.
Lantbruksstyrelsen anför:
Vid förberedelsearbetet för avstämning föreslås att lantbruksstyrelsen skall medverka på central nivå vid bedömningen av priser och prisnivåer.
På roejonat och I
ait oklarheter då föreläg
2iscarbetet. Inie minst gen köra td som stod ut! förrogande för arbetet inverkade negativ: på de förtrvoendevaldas möjligheter att påverka förberedelsearbetet. Det är från Jenna synpunkt en fördel ant uden för förberedelsearbetet nu förlängs
enligt det framlagda förslaget och au arbetsgrupper kommer avi finnas för samtihca fastughetstyper.
8.3 Allmänhetens medverkan
I betänkandet föreslås att LMY i samarbete med länsstyrelserna centralt. regionalt och lokalt inför en avstämning av en fastighetstyp skall hålla
överläggningar med organisationerna för olika grupper av fastighetsägare.
Nägot utställningsförfarande av den model! som tillämpades vid 1981 års
AFT föreslås inte.
Remissinstanerna delar kommittens uppfattning att något utställnings-
förfarande i likhet med det vid 1981 års AFT inte bör förekomma. 1 övrigt
tillstyrks att överläggningar sker med olika organisationer för olika katego-
rier av fastighetsägare. Synpunkter framförs också att de olika fastighets-
organisationerna bör få lämna synpunkter i ett tidigt skede genom ett remissförfarande.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Vidare föreslås att ett utställningsförfarande av den modeli som tilläm-
pades vid AFT 81 inte skall ingå i det rullande fastighetstaxeringssystemet.
Länsstyrelsen ansluter sig helt till detta ställningstagande. Det är därför särskilt viktigt att den enkilde fastighetsägarens synpunkter på ett effektivt sätt i stället inhämtas via organisationer för olika grupper av fastighetsägare vid de överläggningar och informationsmöten som kommittén föreslår.
Dessutom bör på ett mer offensivt sätt kännedom om fastighetstaxerings-
bestämmelser spridas via massmedia — såväl press som radio och TV.
Detta är särskilt viktigt inför taxering av småhus och lantbruk.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen ser med tillfredsställese att kommittén föreslagit att det utställningsförfarande som föregick den allmänna fastighetstaxeringen
1981 inte bör ingå i det rullande fastighetstaxeringssystemet. Kommittén föreslår i stället att regeringen förskriver att lantmäteriverket, i samarbete
med länsstyrelserna centralt. regionalt och lokalt, inför en avstämning
skall hålla överläggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare. För att ett sådant förfarande skall vara meningsfyllt krävs att man når fram till berörda gruper. I fråga om hyres-, industrioch jordbruks-
oor Wi Clan. 27 Pr KYg 198462: 222 149
ei kunna fisar ge
den största sruppon. Y
upp, Sveriges villaäg LAR
samtliga småhusägare. Övriga organisationer bla oillsägamna | utgöres uv
lokala föreningar och byalag viskas primära syfte inte bar varit att företräda medlemmarna I ekonomiska frågor.
Länssivreisen I Göteborgs och Bohus lön anför:
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering kanaliserades inflytandet från enskilda via en av riksskatteverket för förberedelsearbetet tillsatt arbets-
grupp bestående av representanter för olika grupper fostiehersägare. Dess-
utom deltog enskilda i de referensgrupper som knutits ull arbetsgruppen. Vidare informerades allmänheten genom ett utsvällningsförfarande. Stut-
omdömet om utställningsförfarandet biev inte positivt. Kommittén föreslår
därför ime någon upprepning inom ramen för den rullande fastighetstaxeringen. Komnuttén föreslår i stället mindre informationsmöten där
lantmäteriet delger allmänheten de riktlinjer efter vilka man arbetar och ger allmänheten möjlighet att lämna synpunkter. Länsstyrelsen tillstyrker
kommitténs förslag men anser att informationen bör utformas I samarbete med regionala och lokala skattemyndigheter.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén har i betänkandet påpekat att resultatet av det utställningsförfarande som genomfördes inför ATF 81 inte blivit det avsedda. Ytterst få synpunkter till ledning för förberedelsearbetet lämnades av allmänhe-
ten. Däremot lämnades synpunter på taxering av enskilda objekt. Enligt länsstyrelsens uppfattning är ett utställningsförfarande av den modell som
tillämpades vid AFT 81 inte lämpligt. För att få fram allmänhetens syn-
punkter föreslår kommittén att överläggningar skall hållas med organisationer för olika grupper av fastigetsägare, som bestämts av regeringen, samt i form av mindre informationsmöten. Länsstyrelsen har i remissvaret till kommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 betonat vikten av att alla fastighersägare får lika möjligheter att komma till tals. Det är angeläget att medverkan kan ske under lika former för alla grupper av intressenter. Länsstyrelsen anser för sin del att förutom informationsmöten och överläggningar kan även en rätt utformad utställning tillgodose detta krav. I
LMV:s myndighetsansvar för förberedelsearbetet bör som en naturlig del
ingå att informera allmänheten. Länsstyrelsen finner det också ändamålsenligt att information lämnas via massmedia.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Utställningsförfarandet vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, sådant det slutligen utformades, kom inte att tillföra förberedelsearbetet något värde. Länsstyrelsen välkomnar därför kommitténs förslag att avvisa ett liknande förfarande i det rultande fastighetstaxeringssystemet. Länsstyrel-
sen anser dock att utöver överläggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare även en omfattande information genom mass-
media bör förekomma. Denna bör utformas på så sätt att möjlighet finns
för den enskilde fastighetsägaren att framföra synpunkter och förslag som han anser bör beaktas vid förberedelsearbetet.
Prop. 198485: 222 150
sivrelxen I Kopparbergs län anför:
Länsstyrelsens delar komrmiiiténs uppfanimag att olmänheten bör ha möji stiverka vid förberedelsearbeiet under bland ind annat cvstänt asstyrelsen iräpasätter dock, med hi yn tl bland onnat Iekmannönfiviandet i arbersgrunperna. om det är nö vänder med överingar med fastighetsägarnas organisationer i den utformats som reslås för lantmäteriet och länsstyrelsen. Länsstyrelsen onser i svället at näronda organisationer bör få komma till tals It eu tidigare skede genom någon form av remissförfarande, På så sätt undviks de diskussioner om enskilda fasticheter, eavor, sjöar m.m. som annars erfarenhetsvis blir följden av utställningar modell AFT-81 och ”överläggningar” enligt föreslagen modell.
LRF anför:
Utarbetande av index för omräkning skall enligt förslaget utföras av lantmäteriverket (LMV) på grundval av statistiska centralbyråns statistik. LMY skall därefter sända materialet till RSV för yttrande. Slutligen fast-
ställs indextalen av regeringen. Kommittén har i detta sammanhang inte sagt något om att allmänheten skall ges möjlighet att medverka. Deiegationen förutsätter att allmänheten får en ordentlig insvn i arbetet med att ta fram prisindex. Det är särskilt vikugt med hänsyn till att regeringens beslut
om index inte får överklagas.
Däremot är det tänkt att allmänheten skall beredas till medverkan i förberedelsearbetet inför avstämningen. Kommittén föreslår att LMV i samarbete med länsstyrelserna centralt, regionalt och lokalt skall hålla överläggningar med berörda fastighetsägareorganisationer. Någon utställning av det slag som förekom inför 1981 års fastighetstaxering bör inte genomföras.
Delegationen vill understryka vikten av ati fastighetsägarna har full
insyn i fastighetstaxeringsarbetet och att organisationerna bereds goda
praktiska möjligheter att delta i förberedelsearbete. Det år inte bli fråga om
en ensidig information från myndigheternas sida.
LMV anför:
Beträffande allmänhetens medverkan är LMV berett att i enlighet med kommitténs förslag utreda och medverka i lämpliga informationsinsatser.
LMV är medvetet om de svårigheter som kan finnas när det gäller information om förberedelsearbetet. LMV anser dock att goda förutsättningar finns att på ett tillfredsställande sätt informera om förberedelsearbetet med utgångspunkt från de intentioner om hur arbetet kan läggas upp som redovisas i betänkandet.
Sveriges villuaägareförbund anför:
Som inledningsvis nämns har förbundet det intrycket att kommitténs
förslag mer präglas av omtanke om taxeringsmyndigheternas arbetsförhål-
landen än om de enskilda småhusägarnas situation. Förbundet vill emetlertid i och för sig inte motsätta sig tanken på ett system med rullande
fastighetstaxering. En absolut förutsättning är dock att de olika delmoment som avses ingå i systemet utformas så att småhusägarna får möjligheter till
ytande. Detta innebär att evstänni arandet för du
ran mnmnan understa ev Stluligen urande FELStANCTIDE —
DX i föorgiav et deklarevonsförfarande. Med dessa reservauoner moi kommitténs förslag är förbundet berett att ansluta sie till tanken på en system med ruliande fastishetstaxerina.
9¶Taxeringar
Kommittén föreslär att taxeringsarbetet ombesörjes av LSM. LSM skall också bearbeta och registrera inkomna uppgifter om fastiehet "ter samt £enemföra eransknings- och utredningsarbetet inför grundbeslut och av-
stämning och omtaxering. Några remissinstanser tillstyrker att taxerings-
arbete: ombesörjes av tjänstemän och några instanser avstyrker och anför att tjänstemannagranskning medför att den lokalkännedom en nämnd har då går förlorad. Fleriaiet av remissinstanserna påpekar att tiden från det
deklaration för avstämning skall lämnas den 15 mars till grundbesluten den
15 maj är för knappt tilltagen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länstyrelserna har tidigare under avsnitt 5 tagit upp frågan om fastighetsägarna bör åläggas skyldighet att utan anmaning avlämna fastighetsdeklaration. Enligt länsstyrelsens mening bör denna skyldighet föreligga
under de år fastigheterna avstäms. Vid eventuell anledning till omtaxering bör det nuvarande förfarandet vid särskild fastighetstaxering kunna bibe-
hållas d v s någon skyldighet för fastighetsägaren att avlämna deklaration
föreligger inte förrän efter anmaning. Det föreslagna förfarandet med avstämningsdeklaration på sätt som det redovisats i betänkandet på sidan 137 avstyrkes. De förändringar som inrapporterats till fastighetstaxeringsregi-
stret i samband med myndigheternas faktainsamling och som skulle ge anledning till omtaxering har redan i detta skede delgetis fastighetsägaren för eventuellt yttrande. Länsstyrelsen ser därför ingen anledning till nytt kommuniceringsförfarande med fastighetsägaren i samband med en even-
tuell omtaxering. Enligt den tidsplan som kommittén föreslagit för de år omtaxering sker skall fastighetsägaren senast den 1 mars tillställas en förfrågan om de i
fastighetstaxeringsregistret intagna uppgifterna är riktiga. Inkommer inte svar inom en månad får det anses som om fastighetsägaren accepterat
uppgifterna. Frilvillig fastighetsdeklaration bör inges till lokala skattemyndigheten senast den 15 mars taxeringsåret. De föreslagna tidpunkterna
medför att omtaxeringsarbetet inte torde komma igång förrän i början av
april. Då grundbesluten skall utsänds senast den 15 maj och viss tid åtgår
för databehandling, framställning och expediering av beslut torde i realiteten endast en månad kvarstå för det egenliga omtaxeringsarbetet. Motsvarande tidsrymd idag vid särskild fastighetstaxering är 2,5 — 3 månader.
Samtidigt med arbetet med omtaxeringen skall avstämningsblanketter ut-
sändas den 15 mars med svar inom en månad. Avstämningsblanketterna
v kl T a Eb Éå d a så bong - TT jord = [> Sr 222 35
kommer i vart full för smöåf bus och jordbruk att H ungar söm tids 1 Iokal skattemyndighet har I . söodan erund 3 Ber tokels skatemyndighe- : 4 mö nde och fas tiohe HNSNPRDGA en cirka 6 månader för ing av arundbesluten ven OM cinprö ställen kan kräva noggrannare utredmng torde detta omal vid omtaxerinesfalien bli så lågt att ålminstone en månad bör överföras från omprövninsgsperioden ul! den
eccntiga omtareringsperioden. Fänssiyrelsen vill; detta sammanbcog ta upp frågan om den 3. k. beskaf-
fenhe istidpunkien, som föreslås förbli oförändrad ull att gälla vid taxets ingång. Under år då avstämning sker s : fis avstämningblankett
ut tili fasughetsägarna senast den 15 mars öret före avstämningsäret alt
återställas till lokula skattemyndigheter inom en månad. På denna avstäm-
ningsblankert kan lokaia skattemyndigheren begära svar på vissa komplet-
terande frågor och fastighetsägaren ges möjlighet att lämna egna synpunkter på värderingen av hans fastighet. Förhållandena skall dock avse vad som kan komna att gälla vid ingången av avstämningsåret d vs cirka 3 kvartal efter det att avstämningsblanketten skall ha återsänts. med en årlig antagen omtaxeringsfrekvens av [075 kan var I5:e fastighet komma att
förändras mellan svar och beskaffenshetstidpunkt. Härul! kommer att
lokala skattemyndighetens arbete med avstämningen såsom exempelvis besiktningar i början kommer att ligga åtskilliga månader före beskaffen-
hetstidpunkten. Med var 15:e fastighet mäste därför förnyad kommunika-
tion ske med fastighetsägaren om underlag för beskaffenhetsförändringar
inrapporteras till fastighetsregistret. Förhållandet är klart otillfredsställande och kommer att väcka irritation hos fastighetsägarna och ge avsevärt
merarbete för lokala skattemyndigheten. Det är därför angeläget att kort
tidsrymd föreligger mellan tidpunkten för återsändandet av avstämningsblanketten eller fastighetsdeklarationen och beskaffenhetstidpunkten. Så långt länsstyrelsen kan finna skulle det inte föreligga materiella hinder att
förlägga beskaffenhetstidpunkten till ett viss bestämt dato före ingången av
taxeringsåret. Ovan relaterande olägenheter skulle därvid I avsevärd grad
kunna elimineras. Genom att förlägga tidpunkten för utsändandet av av-
stämningsblanketter i samband med omtaxering i ett tidigare skede än den I mars omtaxeringsåret till någon gång under hösten före omtaxeringsåret skulle lokal skattemyndighet också få avsevän längre tid ull förfogande än den enda månad som enbhigt ovan kvarstår til detta arbete.
Länsstyrelsen finner att frågan om ändrad beskaffenhetstidpunkt närma-
re bör utredas.
Kommitténs förslag att överföra gransknignsarbetet och ansvaret för
granskning från fastighetestaxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet
innebär att den lokalkännedom om fastigheterna som tidigare funnits i
fastighetstaxeringsnämnderna försvinner. Tjänstemannen hos lokal skattemyndighet måste fatta taxeringsbeslut utan stöd från den fastighetstaxeringsnämnd. Det är därför enligt länsstyrelsens uppfattning ytterst angelä-
get att lokal skattemyndighet tiliföres resurser så att den föreslagna utred-
ningsskyldigheten kan beaktas. De grundbeslut lokal skattemyndighet fat-
tar måste grunda sig på realistiskå och noggranna taxeringsvärden och får
inte ses som ett ”första bud” till fastighetsägaren. Så som det rullande fastighetstaxeringssystemet beskrivits i betänkandet finns det enligt länsstyrelsen grundad anledning att anta att så blir förhållandet. Självfaltet bör
det åligga fastighetsägaren att självmant framföra de motiv som kan finnas
Pron, 1964/85: 222 [5 AN 2
för en justering uv värdet ul! fasushei cen fördel, Sådana förhål-
[d konstateras av förbipasserande aillunden på fastigheten som klart ka närhet: kraftigt ofrersatt vitre ull enkel hv skönstrukttior, and efter dei att avståmningsdekiar rauor avlämna och hinande omständigheter. har vid tidigar: fastighewstaxeringer konnat beaktas av fastighetstaxeringsnämnden före besimet och bör eniigt länsstyrelsen + ett rullande system i möjligaste män beektas ex officio av 1axermesmyndiche-
ten redan i grund ibeslutet utan att fastighetsägaren i en avstämningsdeklarauon måste påpeka förhållandet. Frånvaron av stöd från fastighetstaxe-
ringsnämnden gör att den granskande tjänstemannen på lokal skattemyndiehet måste skaffa ”lokalkännedom” på egen hand och/eller genom be-
siktningar. Sådana besiktningar finner länsstyrelsen oundgängligen måste
ske vid yrkanden från fastighetsägaren om säregna förhållanden på fastigheten. Erfarenhetsmässiet tar sådana besiktningar tillsammans med ägaren avsevärd ud.
Länsstyrelsen i Uppsala lär antör:
Kommittén har funnit det naturligt att i sitt arbete knyta an till de tankegångar och riktlinjer som kommit fram i fråga om andra förhållande-
vis likartade områden inom taxeringen. Kommittén pekar särskilt på de
direktiv som skatteförenklingskommittén erhållit.
Länsstyrelsen delar den synen att det är naiurligt att inriktningen görs mot de mera komplicerade deklarationerna samt att förfarandet för enkla
deklarationer blir så enkelt som möjligt. Länsstyrelsen tillstyrker därför
vad kommittén föreslagit om deklarationsförfarandet och granskningsarbe-
tet, samt att hela granskningsarbetet förs till LSM.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Kommittén konstaterar att den allmänna fastighetstaxeringen och lönta-
garbeskattningen är två särskilt stora områden som inrymmer ett stort antal tämligen enkla ärenden. Skatteförenklingskommittén har föreslagit
ett förenklat förfarande för de enkla ärendena för att det egentliga granskningsarbetet skall kunna inriktas mot de mera komplicerade deklarationerna. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det är naturligt att dessa tankegångar får slå igenom även inom ett system med rullande
fastighetstaxering. Kommitténs förslag går ut på att minska och förenkla fastighetsägarnas
skyldighet att lämna uppgifter för fastighetstaxeringen. Den som önskar det skall emellertid ha rätt att avge deklaration eller på annat sätt lämna uppgifter för taxering av sin fastighet. Det år avstämning sker skall deklaration lämnas. Denna skall dock vara betydligt mindre omfattande än den
som skall lämnas när fastighetsägare anmanas att avge deklaration eller gör det på eget initiativ. Hela granskningsarbetet skall överföras till de lokala
skattemyndigheterna. När det gäller svårare ärenden skall stöd dock erhållas från den regionala myndigheten. Länsstyrelsen tillstyrker vad kommittén sålunda föreslagit om deklarationsförfarandet och granskningsarbetet. Beträffande uppgmiftsskyldighetens omfattning hänvisar länsstyrelsen till
vad som anförts ovan under ”Faktaunderlag för taxering”
Prop. 1984/55: 222 154
LÖÄHNSSDErelxon i
ct av kommit: ön föreslagna ordvinaccn med förenklat deklarationsför-
andet vid INKONISL
A sen uppgift som kon namunceras med fas-
aren och som denne godur, bör enhig: länsstyrelsens mening alltid E » en 3 ue s Med uppgift om av han mag del av denna, för att LSM skall vela ati fastichetsägaren fån det av förfrågan. Detta förfarande bör inte utgöra någon nämnvärd belasining. Kommiticn sår dock inte in på vilket förfarande som skall tilliampas om uppgifterna inte godtas eller om yrkande inkommer. Evemuell lagsufintug bör klurgöra dessa frågeställningar.
Länsstyreisen har inget att mvända mot det förslag till tjänstemannagranskaing som kommitten lämnat, under förutsättning au tillräckliga personella resurser, registrerings- och terminalutrustningar erhålls. Möjligheten ant använda befintlig personal och registerutrustning i fastighetstaxeringsarbetet är begränsad med hänsvn ull de reformer som är aktuella inom beskaunings-. uppbörds- och debiteringsområdena. Länsstyrelsen förutsätter alt LSM utlidelas de tekniska resurser systemet med rullande fastighetstaxering bygger på.
Kommittén har föreslagit att fastighetsdeklaration skall lämnas senast den 13 mars taxeringsäret. Enligt nuvarande regler skall deklaration lämnas senast den 15 februari, vilket är ett sedan läng tid tillbaka väl inarbetat och känt datum. Med hänsyn ull LSM:s kommande arbetssituation med utredning, kommunicering, inhämtande av yttranden från konsulenter, besiktningar m. m. framstår tiden melian 15 mars och 13 maj som alltför knappt ulltagen. Länsstyrelsen kan inte finna annat än att starka skäl talar för bibehållande av den nuvarande deklarationstidpunkten den 15 februari. En invändning mot detta förslag kan vara den tidsnöd länsstyrelsernas dataenheter arbetar under, mellan december och februari. Vid bibehållande av deklarationstidpunkten den 15 februari bör enligt länsstyrelsens uppfattning FTN:s arbetsperiod kunna avkortas till den 15 oktober för att ge dataenheterna möjlighet att hinna med sina arbetsuppgifter.
När det gäller avstämningsdeklarationerna utsänds dessa den 15 mars året före taxeringsåret och de skall återställas till skattemyndigheterna senast inom en månad. Att slutgiltigt avge deklaration redan den 15 april året före taxeringsåret, då deklarationen skall avse förhållandena den 1 januari taxeringsåret, förefaller omöjligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det inte borde föreligga skyldighet för fastighetsägaren att självmant komplettera deklarationen med de ändringar som skett under tiden 15 april och 31 december året före avstämningsåret.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Aven om fastighetstaxeringskommitténs förslag godtas i övrigt bör enligt länsrättens uppfattning ett nytt förfarandesystem inte byggas upp förrän ställning har tagits till SKF:s kommande förslag
Under intyck av direktiven till Skatteförenklingskommittén (SKF) har fastigherstaxeringskommitténs förslag till förfarandet utformats med tyngdpunkt i tjänstemannataxering hos lokala skattemyndigheten. Inte minst av hänsyn till allmänhetens berättigade krav på att finna likartad utformning av administrationen hos två så näraliggande företeelser som
Prou. 1984/85: 222 155
taxering av inkomst m. m. och av fastighet mäste åe båda systemen ges en
utformig uppbyggnad.
er
70 åteärder hos lokala skattemyndigheten och fastigheis: a ia Som koniynitten föreslär I samband med den poriodiskt äterkommande avstäm-
ingen vittnar om det merarbete och den növerskadiighet för fe iahetsren som deta förfarande innebär och det berätticade I att överv a OM en borde kunna utgå. Sålunda föreslår kommiugén att lokala skattemvndicheten redan den 15 mars året före tåxeringsåret sänder
stämningsblankett till fasuchetsägarns. Blanketten bör i undertecknat
skick återställas till lokala skattemyndigheten inom en månad. Inrappor-
teras därefter nya förändringar på fastigheten från kommun m.fl. före
taxeringsårets ingång får efter kommunikation till fastighetsägaren av detta
material ny avstämningsblankett tiliställas denne för att i undertecknat skick återställas till lokala skattemyndighetien. Sen med fastighetsägarens ögon innebär den beskrivna ordningen klara nackdelar i överskådlighet och risk för felaktig (ofullständig) rapponering samt merarbete. Tiden den
5 april till årets slut är så lång att rapportuppgifter t.o.m. normalt skall
kunna tillkomma och kräva förnyad deklaration. En hantering av flera
deklarationer per fastighet hos lokala skattemyndigheien inger betänkligheter och fölr med sig betydande nisk för felakugheter.
Lokala skattemyndigheten kommer att förfoga över sakkunniga och förutsätts utreda tveksamma fall även med hjälp av besiktningar. Dess kompetens och dess förmåga att därefter meddela till stora flertalet invänd-
ningsfria grundbeslut får därför antas vara tillfredsställande. Emellertid
kan man på goda erfarenhetsgrunder misstänka att en fördjupad kontroll
av givna datauppgifter är nödvändig i vissa fall. För att utröna t. ex. att deklarerad standard och inte minst storlek hos småhus överensstämmer med gällande regler krävs västentliga insatser även i form av besiktningar.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Kommittén föreslår att fastighetstaxeringen i allt väsentligt skall administreras och verkställas av de lokala skattemyndigheterna (1L.SM). Länsstyrelsen instämmer i att granskningen kan ske hos LSM. Det är emellertid
viktigt att vissa omständigheter beaktas innan detta genomförs.
Skattechefen har — såsom fallet ju också är vid inkomsttaxeringen- det övergripande ansvaret för taxeringsarbetet. med den stora organisatoriska
splittring som för närvarande råder inom taxeringsorganisationen ter det sig mycket vanskligdt att överföra väsentliga beslutande uppgifter till LSM
utan att samtidigt tillföra skattechefen ytterligare medel att styra arbetet inom LSM med. Lämpligast vore att avvakta med organisatoriska föränd-
ringar till dess resultatet av utredningen om skatteförvaltningens organisa-
tion och styrfunktioner (Dir 1984: 22) föreligger.
Kommittén motiverar sitt ställningstagande att överföra granskningen
till LSM med hänvisning bland annat till erfarenheterna av en försöksverk-
samhet som bedrevs vid den särskilda fastighetstaxeringen 1979. De som utförde gransningsarbetet tillhörde birädes- och assistenskarriärerna. Kva-
litén av gransningsarbetet uppges ha varit hög. Bättre kavalitét skulle inte ha kunnat åstadskommas av fritidsgranskare.
Dessa erfarenheter stämmer inte överens med länsstyrelsens. Det finns tyvärr skäl att hävda att försöksverksamheten har varit i det närmaste misslyckad. Det distrikt som ingick i verksamheten måste eftergranskas
och ett stort antal besvär anföras till rättelse av taxeringsfel. Detta har
tt atst taxering — Ne EE terade Derson: s sjuridik som förd det. Endast personal son m
de skariclagesuftning ur Fast
tälfäle ull kontinserie
fullgod arbete. Länsstyrels i : el fast staxeringen I väsentliga högre 4 grud ä än som föreskuns bÖr Övsr-
föras till personal från lantmäteriväsendet. Kommitténs förslag innebär utslagci på iande ts 120 iokala ska
digheter en personalförstärkning med en handläggare eller på viss
lokala skattemyndigheter två handläggare. Det ippenbart att on organisation av den storleksordninger måste bli ytterst särbar.
ERF anför:
Vad gäller taxeringsförfarandet innbär förslaget en radikal! förändring av nuvarande ordning. Förslaget bygger på att de uppgifter som behövs för att kunna taxera en fastighet finns tillgängliga i fastighetsregistret och att
registret fortlöpande förses med nya uppgifter från myndigheter. Fastighetlsägaren själv skall få rapporter om vad som tas in i registret men skall
endast i samband med avstämning avge en förenklad deklaration i vilken
en försäkran lämnas att uppgifterna är riktiga.
"Delegationen har ovan framhållit att det är olämpligt att utvidga myndig-
heternas uppgiftsskyldighet på sätt kommittén föreslagit. Enligt delegatio-
nens mening måste uppgiftsskyldigheten även i fortsättningen i huvudsak
ligga på fastighetsägaren. Detta betyder att det förenklade deklarationsförfarandet som kommittén föreslagit inte är genomförbart. Detta betvder
vidare att den knappa tidsram som kommittén uppställt för fastighetstaxe-
ring vid avstämning inte kan hållas. Även om deklarationstidpunkten. som
föreslagits till 15 mars taxeringsåret, tidigareläggs någon månad med hän-
syn till att alla fastighetsägare skall lämna en fullständig deklaration är det
omöjligt att hinna med taxeringsarbetet till den 15 maj. Enigt delegationens uppfattning är den föreslagna tidsramen under alla omständigheter alltför knapp vid avstämning av småhusenheter och lantbruksenheter.
RSV anför:
Enligt 18 kap 98 fastighetstaxeringslagen (FTL) skall fastighetsdeklara-
tion lämnas senast den 15 mars under taxeringsåret. RSV anser att den tid LSM får för handläggning och beslut blir alltför kort i de fall deklartion lämnas de sista dagarna. När fastighetsdeklaration lämnas utan anmaning kan nämligen förutsättas att några förberedelser inte gjorts i FTR, eftersom det då är fråga om förändringar som ej varit kända för LSM. Tiden mellan
15 mars och 15 maj måste då räcka till för utredning, kommunicering och
hörande av konsulter.
Ingen får heller anmanas att lämna fastighetsdeklaration tidigare än 15
mars (18:10). Eftersom anmaning kommer att tillgripas endast i komplice-
rade fall, dvs då underlag i FTR inte är tillräckligt för beslut, finns ytterligare anledning att ifrågasätta om tidpunkten 15 mars är rätt vald. Enligt nu
gällande regler skall särskild fastighetsdeklaration lämnas senast 15 febru-
ari. RSV anser att denna tidpunkt bör hållas.
Prop. 1984/A5: 222
Länssivrelsen I Örebro län anför:
Enhet kommin?t a skall fastighetsdeklaration lämnas senast den lå mars
; ssiyrelsens åska bör den tid som står tili förfögande för handläggning och besk alltför kort. i de föll dejdaration lämnas utan anmaning kan nämligen förutsättas att nägra förberedels ser x vit Vagits I fastighetstaxe ringsTegistret, ar som ej varit kända för lokai skattemyndighet. Tiden ellan 18 mars och fi maj mäste I dessa räcka Ull för utredning, kommunicering och hörande av konsulente
Fastighetsägarna får Yeller inte anmanas att lämna fasughetsdeklarauon tidigare än 15 mars. Då anmaning tllgrips torde undertacet i fastighetstaxerinesregistret inte vara tillräckligt för beslut. Det torde härvid röra sig om mera komplicerade fall som behöver utredas. Erigt nu gällande regler skall särskild fastighetsdeklartion lämnas senast 13 februari taxeringsåret. Länsstyrelsen anser alt denna tidpunkt bör behållas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
När det gäller kommunikationsskyldighetet skall med tillämpning av 65 § i taxeringslagen tillses att utredning görs och tillfällen bereds fastighetsägaren att yttra sig när det behövs för beslutet. Enligt kommittén bör LSM använda de mest praktiska sätten att kommunicera med fastighetsägarna och menar då telefonsamtal, Telefonsamtal är:i många fall det mest praktiska och ger kanske också ofta det bästa utbytet under förutsättning att samtalet föregås av en skriftlig förfrågan från LSM. Ett samtal initierat från LSM skulle erfarenhetsmässigt bli omständigt exempelvis med uppringningsförsök vid ett flertal olika tillfällen innan kontakt nås. Ofta, kanske i de flesta fall, bör i stället LSM:s beslut kunna formuleras på sådant sätt att beslutet gäller om inte ägaren har något att erinra mot det. Det bör då naturligtvis framgå av underrättelsen om man frångätt deklarationen. Jämför därvid kommitténs förslag om att den förfrågan som sänds till fastighetsägaren om ifrågasatt ändring i fastighetstaxeringsregistret anses accepterad om svar inte inkommer från ägaren (sid 137 betäkandet).
JO anför:
Även om det naturligtvis är bra att arbetet med avstämningen börjar tidigt, så kan man fråga sig om deklarationen måste sändas ut och lämnas n så långt i förväg? Och är inte den tid man ger uppgiftslämnaren väl kort? (18 kap 5 och 9§§). "Samspelet mellan grundbeslut och avstämningsdeklarationen bör beaktas.
TOR anför:
TOR har förståelse för förslaget att låta enklare och mindre komplicerade ärenden avgöras av tjänstemän hos de Iokala skattemyndigheterna och att låta nämndens prövning inskränkas till fall där en omprövning har begärts av ägaren eller där det annars finns särskilda skäl för en granskning av nämnden. Det kan emellertid ifrågasättas om inte den nuvarande ordningen är ait föredra. Just i fråga om fastighetstaxering har nämligen den sakkunskap och den lokalkännedom som ledamöterna i nämnden besitter visat sig vara särskilt värdefull för att få en rättvis och likformig taxering.
Prap. YORA/85; 122
TÖR hor inger erinran mor de föreslagna udsfristerna för de lokala skauemyndicheterna och nämnderna. Förslaget torde nämligen innebära ci lugnare arbeistyim.
it Beslut
I beiänkandet föreslås att LSMN sänder ut grundbesivt om årets taxerine senast den 15 maj. LSM kan ompröva beslu: under hela omprövningsperioden den 15 maj-denr 15 september efter yrkande av fastiehetsägaren etter på eget mitlaviv. Sedan erundbeshit omprövats en gång av LSM, kan det överklagas hos FTN. LSM kan också etter omprövning lämna över komplicerade ärenden ul FTN för överprövning. Sista dag ati begära omprövning av grundbeslut hos LSM är den 30 juni. Omprövat beslut delges. Tidsfristen att begära ny omprövning eller överprövning av FTN är tre veckor. FTN:s verksamhetsperiod den 15 juni — den 15 november är delvis paralleli med LSM:s omprövningsperiod. FTN överprövar LSM:s beslut och kan ompröva sitt eger beslut en gång. Besluten skall vara utformade som hittills och innehålla de bestämda värdena och grundfaktorerna. Motiveringen skall förbättras. Flera remissinstanser är kritiska till förslaget om FTN:s funktion som besvärsinstans och att LSM två gånger skall kunna ompröva sitt grundbeslut. Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Länsstyrelsen ifrågasätter om det berättigade i att tillskapa en fastighetstaxeringsnämnd som ny besvärsinstans dit en fastighetsägare har att skriftligen och formellt inge besvär. Ändringar efter likartade linjer har diskuterats inom skatteförenklingskommittén i fråga om inkomsttaxeringen. Det synes långt ifrån klart huruvida man inom skatteförenklingskommittén kommer att föreslå en taxeringshämnd som cen ny, fjärde besvärsinstans. Ändringen beträffande fastighetstaxeringsärenden bör därför anstå till dess frågan lösts för inkomsttaxeringen. Inkomst- och fastighetstaxeringsärenden bör i detta avseende behandlas lika.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Länstyrelsen anser att kommitténs förslag i sak innebär tillskapande av en ny besvärsinstans. Kommittén har ju på flera ställen i betänkandet hänvisat till skatteförenklingskommitténs arbete. Målsättningen torde ha varit att uppnå likformighet så långt möjligt med inkomsttaxeringen. På sid 172 anges att skatteförenklingskommittén planerar, enligt vad som erfarits, att föreslå att taxeringsarbetet helt och hållet uförs av LSM med efter delegation — tjänstemän som beslutsfattare i första omgången och omprövning av en skattenämnd, som finns i skattemyndigheten. Skatteförenklingskommittén föreslår att en sådan ordning genomförs vid 1988 års taxering.
Prop. 1964/55: 222 159
Länsstyrelsen monsätter sig komminens förslag om en fristående nämnd som vilerticare en instans Iförvaltnint randet. Omprövning av LSMs grundbeslut bör, då LSM ine hek (2 fler deivis) kan biträda framställt yrkande, ske i myndigheten förstärkt med en taxeringsnämnd. Det med nämndens medverkan fattade beslutet är således fortfarande eu myndieheisheslut. Som följd härav kan bofattnnineshavare hos LSM vara föredre-
gande I nämnden. utan att avge särskilt yttrande.
Länsstyrelsen är även tveksara till den tkäisplan som kommittén angivit. Fastighetslängderna skall finnas fromlagda den 2 januari påföljande år. Daisenheterna vid länsstyrelserna har under tiden nov ember t. o. januari stor arbetsbörda. Länsstyrelsen ifrågasiö för fastighetstaxeringens avslutning bör ändras ul den 30 september.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten delar komitténs uppfattning att det är angeläget att bestut om fastighetståxering underkastas prövning av nämnd. Allmänheten ges här-
igenom insyn och inflytande i taxeringsarbetet. Samtidigt tillvaratas de
breda kunskaper nämndledamöterna — särskilt i: landsbygdsdistrikten —
besitter. Enligt kommitténs förslag skall nämnden föras in som en särskild instans i förvalningsförandet. Skälet härtill synes vara en strävan att rätta
uppkomna felaktigheter så att säga vid källan och att motverka att andra
ärenden förs till domstol än sådana där tvist föreligger mellan en fastighets-
ägare och det allmänna. Länsrätten delar i och för sig dessa grundvärderingar men sätter starkt ifråga lämpligheten i att föra in ytterligare en instans. Inom ett system liknande det som tillämpas vid inkomsttaxering,
där den faktiska granskningen ut förs av en tjänsteman, men där besluten formellt fattas av en nämnd — antingen av ordföranden ensam eller i
plenum — synes de eftersträvade effekterna väl kunna uppnås. Kommittén föreslår den ändringen i nuvarande ordning att besvärsskriveiser skall ges in till lokala skattemyndigheten. Förslaget gäller både de
skrivelser som avser ett överklagande av lokala skattemyndighetens beslut
och de som innefattar besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut. Kommittén knyter därvid an till det förslag som RDB-utredningen har lagt
fram 1 sin rapport Förenklad hantering av taxeringsbesvär m m. Länsrätten har i yttrande över rapporten sagt att övervägande principiella skäl talar mot en sådan ordning. Rätten har särskilt vänt sig mot att domstolen beskärs möjligheten att pröva vidden av yrkandena i vissa besvärsskrivelser som ställs till den.
RDB-utredningens förslag grundar sig bl.a. på den uppfattningen att
lokala skattemyndigheten skulle kunna fånga upp och rätta ett antal ären-
den som annars skulle gå till länsrätten för avgörande. På så vis skulle rätlelseärendena öka vid lokala skattemyndigheten medan besvären hos
länsrätten skulle minska i motsvarande mån. Enligt kommitténs förslag till ändrad lydelse av 19 kap 218 fastighetstaxeringslagen, skall lokala skattemyndigheten inte få besluta om ändring av uppenbara fel om besvär har anförts I länsrätten, utom i det fallet att rättelsen avser en oriktig anteckning om ägaren. Den effekt som RDB-utredningen vill uppnå uteblir sålun-
da när det gäller besvären över fastighetstaxering.
Till bilden hör att en ordning med ingivande av besvär till lokala skattemyndigheten knappast skulle medföra någon personalbesparing vid läns-
rätterna eftersom en registrering ändock måste ske. Däremot skulle personålen behöva ökas vid de lokala skattemyndigherna för de nytillkomna registreringsuppgifterna.
Fron. 1984/£5: 222 160
Länsrätien I Stockholms lien ontöor:
Kommiuens sköl för ati brbehålla nämnden | har sin grund ir ati i dess
iedarmöter detasht : förberedeh
, som bör tas tillvar a Få om att kunna få sin taxering prövad a av en nämnd med fört rocndevalda. Lokala skattemyndigheten har enhet förslaget möjlighet att ompröva grundbeslutet, men 2j längre än tll den 15 september. En sådan omprövnirg bör ha £jonts, innan fas tighe etsägaren kan överklaga taxeringen till nämnden. Denna är verksum från den 15 juni till den 15 novemer. Genom att verksamheten hos myndighet och nämnd på detta sätt avgränsats i tiden finser länsrätten ett rimligt utrymme ha getts för att i dessa instanser nå ett matertelk oköet beslut utan der tidsutdräkt som kan föranledas av besvär
till domstol. Möjligen kan ifrågasättas om inte lokala skattemyndighetens
omprövning bör begränsas till en omgång, varefter nämnden behandlar vidare omprövning. Skulle den upprepade omprövningen avse en felakvughet kan denna alluld rättas av lokala skattemyndigheten med stöd av 19 kap 218 fastighetstaxeringslagen enligt förslaget.
Omprövningsförfarandet i fastigherstaxeringsnämnden syftar till att astadkomma en korrekt taxering redan i första instans utan att behöva
tillgripa ett långsammare och mera kostsamt domstolsförfarande. Så långt är det inte svårt at: ansluta sig till tankegångarna. Förslaget har emellertid också en baksida. Kommitténs förslag innebär att man som besvärsinstanser efter varandra anvisar två organ med mycket
närliggande sammansättning och uppbyggnad (tjänstemannaordförande
och lekmän). För de mål som ändå går vidare till länsrätten kan det synas
som en onödig omgång och onödig kostnad att de först måste omprövas av fastighetstaxeringsnämnden,. Kanske kunde olägenheterna minskas om
omprövning i fastighetstaxeringnämnden inte gjordes obligatorisk och om
antalet lekmän blev färre än i länsrätten.
Man kan också, inte minst från kostnadssynpunkt och för bedömningen
av hur många mål som kommer att gå vidare till länsrätterna, fråga sig hur
effektiv en omprövnng i fastighetstaxeringsnämnd kan bli om den skail
vara avklarad inom ett par månader.
För de fastighetsägare slutiigen, som bedömer chanserna att få gehör för sina ståndpunkter i lokala skattemyndigheten eller 1 fastighetstaxerings-
nämnden som obetydliga eller obefintliga, måste det framstå som något
liknande en fullträff av krångel och byråkrati. nästan påminnande om legal
utröttningstaktik att bli tvingade att gå åtskilliga varv i den första instansen
innan han eller hon kan få upp sin sak i länsrätten.
Fastighetstaxeringsnämndens prövning initieras enligt kommitténs lagförslag bl. a. genom fastighetsägarens överklagande. Länsrätten finner den nu gällande ordningen nämligen att överklagande och besvär utgör begrepp som hänför sig till domstolsprövning vara naturlig även i det av kommittén föreslagna systemet. En femte instans måste till varje pris undvikas. Nämndens arbete med taxeringen bör anses motsvara en integrerad del av första instansens omprövningsförfarande. SKF överväger för inkomsttaxeringens del att föreslå att en skattenämnd införs som ett beslutsorgan inom de lokala skattemyndigheterna. Att fastighetstaxeringsnämndens
prövning föranleds av en talan, begränsad i tiden i förhållande till delgiv-
ningen av lokala skattemyndighetens beslut, bör ej heller innebära något hinder för ett sådant synsätt. Kommitténs förslag inneäbr att extra ordi-
nära besvär ej skall kunna anföras hos fastighetstaxeringsnämden, ett
förhållande som också talar för avt denna ej bör uppfattas såsom. en he- SVÄrsInstans.
Kammarrätien i Götehors anför:
Det förfarande som kommittén föreslär medför prövning i fem instanser. lokal skattemvyncdiehet, fasughetstaxerinesnämnad. fönsrätt, karm och reveringsrätten. Åt göra fastighetstoxeringsnämnden utt en bes
stans och skapa fyra sådana instanser bör inte komma tråga under några omständigheter. Om taxeringen skal: överklagas från lokala shattemyn-
diehewen ull fastighetstaxeringsnämden. behövs särskilda processuella regler för fastigheistaxeringsnämadens verksamhet, Bl. a. måste det finnas bestämmelser som anger i vilken omfattning vämnden får överpröva taxe-
ringsbeslutet. Eftersom det inte skall finnas någon motpart till den enskil-
de. konimer dei att vara extra svärt att bestämma den beloppsram inom
vilken prövningen får ske och vilka möjligheter det finns ull kyittning.
Kammarrätten ser det föreliggande förslaget som en synnerligen olycklig
hy brid mellan en äldre ordning med överprövning av taxeringsbeslut I
”"nämndaktiga” former och den numera 1 stort sett etablerade ordningen.
som innebär överprövning I rent domstolsmässiga former.
Kammarrätten finner emellertid att det finns stora fördelar med ett förfarande som börjar hos lokala skattemyndigheten. Övergången till prövning hos fastighetaxeringsnämnden måste dock ordnas på ett annat sätt än
kommittén föreslagit. Ett sätt är att låta tjästeman hos lokala skattemyndigheten fatta beslut
för fastighetstaxeringsnämndens räkning samt ha bestämmelser som anger att besluten I vissa fall i stället skall fattas under medverkan av förtroendevalda ledamöter. Det blir då en fråga om sammansättningen av den myvn-
dighet som fattar beslut. En och samma myndighet uppträder i olika skepnader på samma sätt som när länsrätten en gäng avgör ett mål med
ensamdomare och en annan gång beslutar med ordförande och nämnd. Gränsen mellan ensamavgörande och avgörande med nämnd skulle exem-
pelvis kunna dras så att nämnden skulle medverka, om den enskilde begär
omprövning och den enskildes uppfattning om taxeringen inte biträds av den som äger pröva taxeringen ensam, samt om tjänstemannen eljest finner att nämnden bör medverka i taxeringsbeslutet.
En annan lösning, som kan godtas övergångsvis, är att hålla lokala skattemyndigheten och fastighetstaxeringsnämnden åtskilda på samma sätt som nu men ålägga lokala skattemyndigheten att hänskjuta taxeringen till fastighetstaäxeringsnämnden i de fall som skisserats ovan.
Med bäda de nu angivna förfarandena när man den effekten att fastig-
hetstaxeringsnämnden skall pröva hela taxeringen oberoende av det ”be-
svärsyrkande” som kan ha framställts. Detta förfarande leder också fram till endast ett shuligt beslut.
Kommittén föreslår den inskräkningen i den normala besvärsrätten att
besvär till länsrätt skall få anföras endast om erinringar gjorts mot lokala
skattemyndighetens taxeringsbesiut. Detta skulle innebära ett hinder mot att få många förvaltningsbeslut prövade av domstol genom ordinära rättsmedel. En sådan inskränkning är främmande för den nuvarande rättsordningen och fordrar mycket noggranna överväganden innan den införs. De möjligheter som skall finnas att anföra besvär i särskild ordning är inte så
:stora att bestämmelserna om e o besvärsrätt tillgodoser rimliga krav på rätt
till domstolsprövning inom ett område som är så viktigt för den enskild It Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
söm fastiphetstaxeringen. Kammarrätten avstyrker därför f.n. varte inskränkomg i räven att föra talan mot ett faxeringsbeslut som meddelats av lokal skatremyndighet eller täxerngsnämnd.
Demsiolsverke! anför:
Romnynéns förslag rörande formerna för nämndens medverkan är
oltari. Såsom DV oppfattat förslaget synes det inte överensstämma med
processuelia erundprinciper. Kommitér förordar, att FYN skall finnas
som besvärsinsians mellan LSM och länsrätt. När LSM har omprövat ett
erundbeslut skall fastighetsägaren enligt 20 kap 115 förslaget kunna anföra besvär Hl EPN. Men FTN skall samuidigt eniigt 19 kap 128 förslaget vara en instans till vilken LSM kan överlämna ett ärende av tidsbrist eller p 2 a ärendets svårighetsgrad: Att överlämna ett redan omprövat beslut förefaller inte fimliet. Saken är ju avgjord och avgörandet dessutom omnrövat och rättsmedlet bör vara besvär. 19 kap 12§: förslaget rimmar för övrigt illa med vad som sägs I betänkandet (sid 146), aut den enskilde skulle kunna : påkalla nämndens medverkan genom att begära omprövning av LSM:s beslut. Enligt lagförslaget kan han ästadkomma prövning av en nämnd först sedan LSM eventuellt två gånger har omprövat sitt grundbeslut. Formerna för nämndens medverkan bör enligt DV istället övervägas från följande utgångspunkter: Nämnden bör verka inom första instans och anlitas i svårbedömda ärenden. Nämnden bör således normalt besluta endast i ärenden som inte är massärenden medan sådana ärenden avgörs av tiänstemän. Omprövningsinstitutet skall finnas men det finns knappast
skäl tll mer än en omprövning i första instans. Omprövningen utförs av
nämnd såvida inte tjänstemannen avser att bifalla yrkandet helt. En sådan ordning som DV här skissat förutsätter en närmare integration mellan nämnderna och ESM. En behörighetsregel skulle kunna ange att nämndens medverkan begränsas till de taxeringar, som tjänstemannen anser komplicerade jämför 19 kap 12§ i förslaget. Nämndens medverkan kan naturligtvis också föreskrivas beträffande taxering av annan enhet än småhusenhet samt i övrigt i svårbedömda ärenden. Det behövs ett antal ständigt arbetande nämnder i organisationen vare sig fastighetstaxeringsnämnd utgör särskild instans elter deltar i vissa beslut hos LSM. Enligt DVs mening utnyttjas emellertid nämnden bättre om den anlitas i svåra ärenden än om den anlitas som en besvärsinstans generellt. På grund av det anförda bör kommitténs förslag om en särskild FTN-instans inte leda till lagstiftning.
JO anför:
Bör inte möjligheter att överklaga lokala skattemyndigheters beslut till fastighetstaxeringsnämnden tidsbegränsas? Utan sådan begränsning kan
nämnden hamna i den sitsen att man inte hinner pröva besvären under sin
verksamhetperiod som ju slutat 15.11. Och vad händer om fastighetstaxe-
ringsnämnden får in besvären efter 15-11 — besvärstiden är ju tre veckor
efter det att fastighetsägaren fick del av lokala skattemyndighetens
(LSM:s) beslut — resp. inte hunnit pröva den före det datumet: (jfr regeln i 23 kap 18). Kommittén säger visserligen i motiven (avsnitt 9.7.3.5) art
besvären får lämnas över till länsrätten men författningsreglerad är situationen inte, såvitt jag har kunnat finna.
Länsstyrelsen i Österpövands
arvet? tens
Mo sid Hä r
ik olifr val! lämnas. FÖr ÖMmpröv undbeslut bör tiv RR H Haans Deshrsskät
FUunnn användas i motsv
ine redovisa salta arundt Om-
övning av söverk lagat beslut. söm förvalining rätts-
Ikringslag och som innebär att en
onödig bes värsomgång und viken ge nom omprövning hos beslutsmynd Hehe
Ör ippfatonng med fördej kunna införas ehetstaneringssvd stemet med den uppläggning länsstyrelsen föreslagit med myndighetsanknuten nämnd. Målsättningen bör vara rätt taxering i första instans.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Den väsentligaste organisatoriska förändringen i ävrigt berör lokala
skattemyndighetens och fastighetstaxeringsnämndens medverkan. Försla-
get innebär att lokala skattemyndigheten övertar huvudparten av taxeringsarbetet som första instans för taxeringen i stället för fastighetstaxeringsnämnder enligt nuvarande system. Fastighetstaxeringsnämndens uppgift vid en rullande fastighetstaxenng blir — förutom medverkan vid
förberedelsearbetet — att behandla ärenden där lokala skattemyndigheten och fastighetsägarna imte blir överens samt andra svårbedömda frågor
Förslaget följer i stora delar de riktlinjer som dragits upp i syfte att förenkla löntagarbeskattningen och får ses mot bakgrund av de likheter som föreligger mellan fastighetstaxering och nyssnämnda beskattningsomräde. Fas-
tighetstaxeringen kännetecknas av ett stort antal okomplicerade ärenden men innehåller också många svärare frågor. Mot denna bakgrund anser
länsstyrelsen att de föreslagna organisatoriska förändringarna är väl motiverade.
Umeå kommun anför:
Kontoret tillstyrker att fastighetstaxeringsnämnderna får karaktär av första besvärsinstans. i stället för som nu handlägga varje ärende. Erfarenheterna från de senaste fastighetstaxeringarna har varit att ledamöterna har mycket små mörligheter at! sätta sig in i varje ärende. Sedan värdefaktorer och värdetabeller bestämts har taxeringarna i huvudsak varit en
administrativ uppgift för ordföranden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Länsstyrelsen är tveksam till den tidsplan som kommittén skisserat.
Fastighetslängder skall finnas offentligt framlagda den 2 januari påföljande år. Förtryckt deklarationsblankett för inkomsttaxeringen med uppgift om bl. a. taxeringsvärde för fastighet skall enligt skatteförenklingskommitténs
förslag skickas ut till de skattskyldiga omkring den 10 januari. Länsstyrel-
sernas dataenheter har under tiden den november t. o. m. januari en stor
arbetsbörda. Det är därför inte möjligt att få fram fastighetslängder i god
td före arsskiftet för ati lokal skattemyndighet i sin tur skall hinna få ut i! kommunerna. Samma synpunkter gäller berräffande uppgifier om ärden nå förtryckta deklarations! blankeiter, som skall nå januar. Det rör sig om cirka 3 tuxeningsvärden skali sätter om inte tidpunksiutnvg bör ändras till den 15 sep- . 2 länsstyrelsen kunnat bedöma Arns det inga praktiska hinder här ör. Detta skulle I sin tur innebära att festighetstaxeringsnämndens
arbetsperiod bestäms ull 135 juh — 15 september och lokal skattemyndig-
hets omprövningsperiod till 15 mars — 15 juh. Övriga tidpunkter bör då på morsvarande sätt flyttas bakåt två månader.
16.1 Terminalätkomst till uppgifterna i fastighetstaxeringsregistret
Kommittén anför att eti sätt att eliminera olägenheterna med stora och
kostsamma manuella register m. m. och cn omfattande manuell hantering kar vara att förse LSM med bildskärmsterminaler med vars hjälp man kan
nå information i de länsvisa fastighetstaxeringsregistren. Med moderna
terminaler och ny teknik för kommunikation skulle det också vara möjligt
att nå RSV:s centraldator och den egna länsdatorn. Remissinstanserna är positiva till att fastighetstaxeringsregistren skall kunna nås med bildskärmsterminaler. De påpekar dock vikten av att LSM
tilldelas tillräckligt antal terminaler så att bristande terminalåtkomst inte blir en flaskhals”
TCO anför:
Vad gäller arbetsuppgifterna vid de mest arbetsbelastade myndigheterna — de lokala skattemyndigheterna — görs en schematisk uppskattning av
resursåtgången som delvis är beroende av möjligheterna att utnyttja ADB-
icknink. En noggrannare analys och uppföljning av resursbehovet måste
här göras, inte minst mot bakgrund av de negativa erfarenheter som finns
inom myndighetsområdet av tidigare bedömningar av rationaliseringsmöj-
ligheterna vid utnyttjandet av datateknik.
Fögderichefsföreningen anför:
I det rullande systemet kommer en stor del av de lokala skattemyndighe-
ternas arbetsuppgifter att utföras via terminal. Myndigheterna anvses få
terminalåtkomst till fastighetstaxeringsregistret och det nuvarande fastighetstaxeringsaviregistret är tänkt att utgå. Det föreslagna förändringarna
kommer otvivelaktigt att medföra betydande rationaliseringar i fastighets-
taxeringsarbetet. Terminalåtkomsten till fastighetstaxeringsregistret kom-
mer också att bli värdefull för den årliga taxeringen och för myndighernas
serviceverksamhet. Kommittén bedömer terminalbehovet för det nya systemet ull 150. Detta skulle innebära att de flesta myndigheterna endast
skulle tillföras en terminal för fastighetstaxeringsarbetet. Föreningen vill
starkt ifrågasätta om detta kommmer att räcka. Många myndigheter har redan idag allt för få terminaler för att verksamheten skall kunna bedrivas
på eti effektivt sätt. Eftersom ordentliga termin: i av erundförutsättningarna för att en rullande fasughe: ecn sköll kunsa ge- f nomföras vill föreningen understryka vikter av uldelningen av termi!naler till de lokala skattemyvodiebeterna bir gencrös.
SACOSR anför:
En förutsänning för att LSM ska kunna bemästra arbetsuppgifterna på
ett tillfredsställande sä I er rullande festighetstaxering är att myndigheterna får verminalätkomst till föstighetstaxermesregistret. Det nuvarande
fastiehetsaviregistret kan som kommittén konstaterar inie användas i det
föreslagna systemet. Vidare anser JUSEKR att LSM bör få maskinell åtkomst till och uppdatering av uppgifter i det centrala fastighetsregister som
är under uppbyggnad. I sammanghanget bör också framhållas att terminalåtkomst av fastishetstaxeringsuppgifter är ett länge närt önskemäl från
skattemyndigheterna, exempelvis för arbete 'med den årliga taxeringen.
serviceverksamhet och utskrifter av taxeringsbevis. Kommittén har beräknat terminalbehovet till ca 150, vilket innebär att de flesta LSM endast skulle få en terminal för arbetet med rullande fastighetstaxering. Många LSM har redan i dag besvärande brist på terminaler och JUSEK vill understryka vikten av att LSM tilldelas tillräckligt antal terminaler så att bristande terminalätkomst inte blir en ”flaskhals” i arbetet.
Lantbruksstyrelsen anför:
Kommittén tar i detta sammanhang också upp vissa frågor rörande
fastighetstaxeringsregistret och ADB-utrustning för detsamma. Bland annat föreslås att registret skall bli åtkomligt med dataterminaler. För att lantbruksnämnderna skall kunna fullgöra bland annat den föreslagna rapporteringen vid omtaxering och uppgiftslämnandet för prisstatistiken på ett
rationellt sätt är det nödvändigt att de också kan ta ut uppgifter frän
registret via dataterminal. Styrelsen förutsätter att detta beaktas vid utformningen av ADB-rutinerna.
Statskontoret anför:
Utredningens förslag förutsätter att fastighetstaxeringsregistret uppda-
teras oftare och med fler uppgifter än i nuvarande system. Utifrån denna förutsättning instämmer vi i att ett terminalorienterat system för uppdateringen bör övervägas. Utredningen har föreslagit en teknisk lösning som innebär att lerminalåtkomst ges till länsdatorerna. Utredningen har (sid 160 och sid 211) med bl. a. referens till en annan utredning gjord av RSV beräknat följande kostnader för ett terminalorienterat system (milj kr):
| Investering | Årlig kostnad | |
| Skrivminne | 2 | 0.15 |
| Terminaler, skrivare | 5,7 | ej uppgift |
| SUMMA | TI | 0,15 |
Enligt statskontorets mening har utredningen underskattat kostnaderna.
a) Det finns en initialkostnad för att medge terminalätkomst till. länsdatorerna som ej är medräknad. Länsdatorerna måste förses med nätverks-
ara och i vissa fall med mer intereminne för at
ferminalsty stem. tpillaikostnaden kan ones
ln dess: belast. sidende hiv
ninestider & Uli ! .
bi Uiredningeg har angett rerminaibehovet ull 150 bildskärmar med skrivare. ngskostnaderna har angetts till 5,7 milj kr och någon löpant md har ef beräknais. Statskontoret beräknar ternänalköstiaden ilj kr och ärliga kostnader för tekniskt underhåll till 0,75 ini kr,
c) Öm Sysiemer skall vara uligängligt under heia konmtorstuiden (7 — 17) kan cn Öka: behov av dofipersonal på dataenheterna aktvaliseras. Kalkylmässiet hör I — 2 milj kr/år belasta en iotalkalkyl.
Ad) Nuvarande servicekontrakt är inte anpassat för terminalbearbetning. För förhöjd servi ock ostnad får beräknas 2 milj/är.
el Kommunikationskostnader i datanätet är ej angiven. Överslagsmäs-
sit kan kostnaderna uppskattas vill 0.3 milj kr i investering och 0.7 mili kr i
ärlig avgift till teieverket. (Kostnadsuppskattningen grundar sip på vissa
antaganden om hur kommunikationsutbyggnaden sker i övriga delar av AFB-systemet).
En sammanställning gör följande tabell
(milj kr)
| Investering | Årlig kostnad | |
| Skivminne | 2 | 0,15 |
| Initialkostnader | 10 | 1.0 |
| Terminaler | 7.5 | 0.75 |
| Driftspersonal | = | 1.0—2.0 |
| Förhöjd servicekostnad | - | 2,0 |
| Datanätkostnad | [UN | 0.7 |
| SUMMA | 20 | 5,6—6,6 |
Om fler terminaltillämpningar läggs på länsdatorerna kan vissa kostnader fördelas på dessa tillämpningsområden. Från statskontorets sida har vi enbart gjort grova kostnadsuppskattningar.
Vi vill inte avvisa förslaget till ADB-stöd för fastighetssystemet. Innan slutlig ställning tas till hur ADB-stödet skall utformas bör man dock avvak-
ta nu pågående försök med terminalåtkomst till länsdatorn i Stockholm. Vissa tekniska problem återstår vidare att lösa vad gäller terminalåtkomst
till länsdatorerna. Även om vi räknar med att dessa kan lösas kan tidsfaktorn påverka ett eventuellt beslut.
Inför ett slutligt ställningstagande bör överlåtas på RSV att ta fram ett beslutsunderlag i frågan. Om alternativet länsdatorn inte visar sig lämpligast kan andra tekniska alternativ övervägas.
10.2¶Gemensamt utnyttjande av fastighetstaxeringsregistret m. m.
Kommittén konstaterar att från skattemyndigheternas sida framhållits att det uppkommit avsevärda problem vid administrationen av den gemen-
samma uppgiftsinsamlingen 1981 i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen, folk och bostadsräkningen och den kommunala energiplaneringen. Kommittén har inte gått närmare in på frågan om gemensam uppgiftsin-
Error, 1984/85: 222 167
+ av en Införmatonssamorånmg med FTR som
2 ring I adonnistrativt
och materiellt hänseende bla. ecnom ev bättre ont UTR kunna & vid en rullande taxering. Ex det av de hititlisvarande mmunmössiga eheterna vid en gemensam upppgifistasamling och gemensam regtster- ; bär också kunna minska om de ickmiska hjälpmedlen förbättras. t.ex. geuom terminaiätkomsti ull FTR.
Coaralnämnden för fastigheisdars anför:
CFD delar de uppfattningar som redovisas + avsniu 9.6.4 och som kommit till uttryck bl.a. i den där citerade skrivelsen från industriverket. planverket, bosiadsstyrelsen och SCB att fastighetstaxeringsregister förutom att utgöra underlag för taxering även har en mycket betydetsefull roll som datakälla för samhällsplaneringen. Därför är det angeläget att innehål-
fet i registret inte begränsas enbart till vad som behövs för ästadkommande
av en rättvis och riktig taxering. Hänsyn måste också tas till den nytta som andra samhällsintressen kun erhålla med relativt sett begränsade insatser.
I detta sammanhang har presentation av registerinnehållet och formerna för tillhandahällande av informationen stor betydelse. Som redan nämnts tillhandahåller fasuighetsdatasystemet eu urval av taxeringsinformation. Detta urval är för mänga tillämpningar otillräckligt. Från tlera olika intressenter har CDF underhand fått önskemål om att redovisningen av täxeringsuppgifter i fastighetsdatasystemet bör utvidgas till att omfatta all den
information som lämnas i fastighetslängden. Från skattemyndigheterna tillhandahålls uppgifter i form av skrivna
utdrag eller som magnetband. Direktåtkomst till registren via terminal
finns inte. Utredningen föreslår nu att terminalåtkomst skapas direkt mot fastighetstaxeringsregistret. Tekniken ska i första hand göras tillgänglig för LSM som ett led i rationaliseringen av registervården och i taxeringsarbe-
tet. Uppenbarligen måste en sådan utveckling medföra betydande fördelar
för de berörda organen.
Fastighetsdatasystemet är ett basregister som tillhandahåller grundläg-
gande information om fastigheter. Taxeringsdata ingär som en naturlig del i
detta basregister. CDF menar att tillhandahållande av taxeringsdata till en
vidare användarkrets ska ske genom förmedling av fastighetsdalasvstemet. För art fastighetsdatasystemet ska kunna fylla sin uppgift måste man
även i fortsättningen räkna med att ett urval av fastighetslängdens upp-
gifter rutinmässigt ska föras över till fastighetsdatasystemet. Om det visar sig att urvalet av taxeringsuppgifter som för närvarande presenteras I fastighetsdatasystemet inte svarar mot avnämnarnas behov,
kommer CDF att ta initiativ till en utökning av registerinnehållet. Uppbyggnad av grundläggande register med likartat intormationsinnehåll som
det som finns i fastighetsdatasystemert vid andra myndigheter är inte ratio-
nellt. : CDPF vill peka på den skillnad som finns mellan fastighetstaxeringsregistret och fastighetsdatasystemtet i fråga om grunden för redovisningen. Fastighetstaxeringsregistret redovisar taxeringsenheter som ofta, men
långt ifrån alltid, överensstämmer med fastighetsbegreppet. Taxeringsenhet kan bestå av såväl flera fastigheter som del av fastigheter eller av lös
egendom, d v s hus på ofri grund. Vid samtaxcring sker redovisningen av data med någon av de berörda fastighetsbeteckningarna som sökbegrepp.
Prop, [981/E5: 222 FOR
ica fastieheier hänvisas onban Gl den värdebärande enhown. Det av under en fastiehetsbereckning kar redovisa . uppgifter om byggnader. som avser en helt anvar iecmet har fostighetsindelalagen som erund. iv kommunen som största enhet varemot fastict IT SO; Firred E- 23 med församt erund. DD: öde inudens innehåll re Hoeras i fåstig- . Sådan redigerinp av data som hämtas frön annat register är sväredministrerad och riskabel ur säkerhetssynpunkt av ova redovi-
sade skäl
viot bakgrund av att uppgifter ur fostghersdatasystemer utgör erunden för folkbokföring och fasughetsiaxering samtidigt som fastghetsdatasvste-
met utnyttjar vissa uppgifter ur fastighetstaxeringsregistre: bi. a. för beräkning av stämpelskatt, anser CDF att det är synnerligen angeläget att data I
de båda systemen ordnas så att informationsutbytet dem emellan kan ske så enkel: och säkert som möjligt.
CDF har tidigare i sitt remissvar 1979—08- 24 över betänkandet Fustig-
hetstaxering 8) (Budgeidepartemenict dnr 2408/79) lämnat synpunkter på anpassningen melian fastighetstaxering och fastighetsregistrering. Nämn-
den anförde då att det kan ifrågasättas om det inte vore dags att ta bon möjligheten till samtaxering och föreslog som ett steg på vägen att uppgift i
fastighetslängden ailud ska redovisas på den fastighet eller fastighetsdel där den hör hemma. CFDP vidhåller att i vart fall lokaliserade upgifter. som
t.ex. data om byggnader, bör presenteras på den fastighet som uppgifterna
hänför sig till.
Bvggnadsregister
De uppgifter om byggnader som finns I fastighetstaxeringsregistret har i avsaknad av bättre underlag kommit att spela en väsentlig roll som underlag för 1.ex. energigplanering och förnyelseplanering. Et stort arbete
ligger bakom insamlandet och redovisningen av alla dessa data. Registret
är bitvis ofullständigt och möjligen något deformerat av det faktum att
uppgiftslämnaren varit medveten om att uppgifterna ska användas i första
hand för beskattningsändamål. CDF menar att det dessutom är en väsentbg brist att de upplysningar som lämnas inte är knutna till byggnader utan till taxeringsenheter vars avgränsning kan variera från tid till annan och inom vilka det kan förekomma flera byggnader utan annan särskiljande identitet än dett godtyckligt valt löpnummer.
CFD har under lång tid behandlat frågor om hur eu byggnadsregister bör
utformas. I ett sent skede av fastighetstaxeringskommitténs arbete fick
CDF möjlighet att presentera den försöksverksamhet med ett byggnadsregister som nämnden drivit i drygt ett år. Byggnadsregistret inom fastighetsdatasystemet är ett hasregister som innehåller byggnadsidentitet och vissa grundläggande uppgifter. Till dessa hör byggnadens geografiska läge i form av koordinater. dess adress och uppgift om vem som är ägare. Redan dessa uppgifter gör det möjligt att väsentligt förbättra fastighetsdatasystemets redovisning av bebyggelsen på varje fastighet. Uppgifter om det enskilda husets konstruktion. användningssätt och standard redovisas i från fastighetsdatasystemets fristående register. Dessa förutsätts finnas upplagda eller kommer att läggas upp för en mängd olika tillämpningar eller beredskapsplanering. Genom förmed-
ling av fastighetsdatasystemet och med hjälp av den unika identitet som i
byggnadsregistret ges till varje hus blir det möjligt att vid behov använda information som redan finns insamlad för nya tillämpningar.
Byggnadsregistret ska vidare underlätta informationsvibstet mellan stat och kommun. Uppgifterna som kommunerna lämnar ull ondertag för fas-
ueghetstaxeringen är här det bästa exempiet. Avsikien är att skapu ett system där kommunens byggnadsnämnd + direkt anslutnine ull handlägg-
ningen av ett hyggnadslovsärende registrerar både de basuppgilter som ska redovisas I byggnadsresistret och de uppgifter som ska vidarebefordras utl laxeringsregistret och andra intressenter. I byggnadsreutstret ges objektet
en identitet och de uppgifter som ska vidarebefordras överförs på ADBmedium tull fåstighetstaxerinesregistret.
CEFD avser att under våren 1985 redovisa erfarenheterna från byggnadsregisterförsöket. Erfarenheterna hittills har bekräftat att det är fullt möjligt
att utifrån byggnadsredovisningen i koordinatregistret och tastighetstaxe-
ringsregistret skapa ett basregister avseende byggnader. Försöket har ock-
så bekräftat att det finns en mindre mängd byggnader där sambandet mellan det enskilda huset och taxeringsdata är svårutrett. Därför menar
CDF aut den modell för komplettering av registerdata och för kommunikation med fastighetsägarna som kommittén för fram förutsätter en entydig identifiering av varje enskild byggnad. Denna identitet som enligt CFDs uppfattnig ska ges av ett i fastughersdatasystemet ingående byggnadsregister, måste införas i fastighetstaxeringsfregistret öch bör användas vid all kommunikation med externa intressenter.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Centralnämndens för fastighetsdata (CFDs) fastighetsregister och in-
skrivningsregister innehåller många för fastighetstaxeringen värdefulla uppgifter såsom storlek. läge, rättigheter. planer och bestämmelser som berör fastigheten. gemensamhetsanläggningar. lagfartsuppgifter etc. Läns-
styrelsen finner det angeläget att registrens uppgifter på något sätt görs tillgängliga för skattemyndigheten vid fastighetstaxeringen.
SCB anför:
I den tidigare nämnda skrivelsen till regeringen beskrivs bl. a. de erfarenheter som gjordes av samordningen mellan 1981 års allmänna fastighetstaxering, FoB 80 och uppgiftsinsamlingen för den kommunala energiplaneringen. Svårigheterna som uppstod med denna samordning fördröjde bl.a. bearbetningen av FoB 80 samtidigt som kvaliten försämrades i jämförelse med tidigare folk- och bostadsräkningar. Kommittén refererar i detta sammanhang till RSVs projektgrupp för utvärdering av 1981 års AFT och till LSM, som delar uppfattningen att denna samordning var både ineffektiv och olämplig.
Kommittén framhåller emellertid det behov som, trots nämnda svårighe-
ter, föreligger av en samordnad informationsbas för samhällsplanering och fastighetsvärdering. Hur en sådan samordning i framtiden bör organiseras anser kommittén behöva utredas. Mot bakgrund av SCBs samordningsan-
svar anser SCB det som en självklarhet att verket deltager i en sådan utredning.
RSV anför:
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering inhämtades från fastighetsägarna förutom uppgifter för taxeringen även uppgifter för folk- och bo-
Pron, 1984/65; 222
S Fkningen och den kommunala enecrgiplaneringen. krfaronboterna vi-
en samordnad uppelisinsamlag är svår ati genomföra med co
altningens personal är denna senare uppgift ett
saknar kunskaper för vidare bedönining av oppgit-
Vv anser gärför att der framtida uppgtfisinsiuningen för annat rdamäl än fastiehetstaxering bör ordnas på annat sätt.
iehefsföreningen anför:
Centralnämnden för fostighetsdata håller för närvarande på med utt bygga upp ett ADB-baserai fastighets- och inskrivningsregtster i landet. Avsikten är att fastighetsbildningsmyndigheter, banker och andra som i
sitt arbete har behov att uppgifter från registren kan få direkt tillgång ll
dessa uppgifter 1. ex. genom ätt ansluta egen terminal! eller kontorsdatorutrustning. R egistren innehåller uppgifter som de lokala skattemyndigheterna ofta har behov av I sitt dagliga arbete. Detta kan gälla utredningar om arealer, hur fästigheter bildats. ägandeförhällanden m m. Det skulle innebära stora rationaliseringsvinster om myndigheterna kunde få direktätkomst till dessa register och inte behöva ringa eller skriva i varje enskilt fall. Eftersom frågan inte berörts av kommittén bör den enligt föreningens uppfattning tas under övervägande.
Planverketr anför:
Planverket konstaterar att kommittén inte närmare gått in på möjligheter att I samband med fastighetstaxeringen samla in data om uppvärmningssätt, energikonsumtion och andra energivariabler. tillgänglighet för
handikappade m. fl. data av intresse i samhällsplaneringen enligt det för-
slag som angavs i skrivelse den 7 mars 1983 från planverket, bostadsstyrelsen, industriverket och SCB. Kommittén hänvisar i stället till att överväganden härom bör ske i någon framtida utredning. Planverket beklagar detta och vidhåller att det bl.a. av kostnadsskäl är angeläget att man vid den redovisning av uppgifter som vart 8:e är skall ske för varje fastighet också begär in vissa för samhällsplaneringen angelägna data. Vid den löpande omtaxeringen däremellan bör man då kunna nöja sig med uppgifter för i första hand rena taxeringssyften. Systemet bör då också utformas så enkelt som möjligt för att kunna tjäna just detta syfte.
Bostadsstyrelsen anför:
Fskrivelse 1983-03-07 till regeringen har bl. a. bostadsstyrelsen hemställt att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för att erhålla underlag för energiplaneringen och övrig samhällsplanering. Skrivelsen har behandlats av fastighetstaxeringskommittén som anför att formerna för en gemensam
datainsamling för flera användare i framtiden synes böra utredas, förslagsvis av CFD.
Förslaget att CFD skall utreda en framtida datainsamling kan styrelsen instämma i. En sådan utrednng bör genomföras i nära samarbete med andra intressenter och vara slutförd i god tid före den första etappen i det
nya systemet.
Avslutningsvis vill styrelsen framhålla att om fastighetstaxeringsuppgifter i en framtid skall bli aktuella som underlag för folk- och bostadsräkning (FOB) så medför det speciella krav på innehållet i fastighetstaxerings-
registren. Vidare bör erfarenheterna från OB 1985 få påverka variabelva m.m. I taxerinesreeisiret, Uppgifierna från FOS 1985 borde också kunna användas för att justera laxermpgsregistret så att bättre ”basvärden” inför
en Övergång ul! ett rullande system erhålls.
HH Besvär
11.1 Besvärsrättens materiella innehåll
Rommittén föreslår avi varie års taxering skall kunna prövas och besvär anföras utan all nägra nya omständigheter har inträffat. Man skall för varje
aktuellt taxeringsår — men inte retroaktivt -- kunna yrka ändring av en
felaxering, t.ex. på grund av en felaktig bedömning av on värdefaktor som
legat till grund för taxeringen. I fråga om värderingen är det endast basvärdet och de däri ingående delvärdena som går ati överklaga.
Få remissinstanser har berört frågan om besvärsrättens materiella innehäll. En instans tillstyrker kommitténs förslag och er förordar att den
enskilde bör kunna få alla taxeringsbeslut av lokal skattemyndighet eller
fastighetstaxeringsnämnd prövad av länsrätt.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten delar kommitténs inställning i den grundläggande frågan om
besvärsrättens materiella innehäll. Besvärsrätten bör således omfatta alla ändringsyvrkanden som avser själva beslutet, dvs sådana faktorer som
påverkar taxeringsvärdet. men däremot bör beslutsskäl som regel inte få överklagas särskilt. Eftersom det är angeläget att FTR innehåller korrekta
uppgifter bör, som kommittén föreslagit, ändrade faktorer kunna omprö-
vas av lokala skattemyndigheten.
Med hänsyn till det sätt systemet byggts upp anser länsrätten lika med
kommittén att varje års taxering skall kunna prövas. Länsrätten anser också att det endast är basvärdena och de däri ingående delvärdena som
skall kunna överklagas medan däremot indextalen inte bör gå att överklaga. Om det mot förmodan skulle uppkomma fel vid den maskinella uppräk-
ningen med de talen bör felen kunna rättas i annan ordning.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Den rullande fastighetstaxeringen innbär att varje år är likvärdigt med avseende på möjligheten att generellt ändra fastighetens taxeringsvärde
p.g.a. omständigheter i fastighetens beskaffenhet m. m. Kommitténs förslag att varje års taxering skall kunna överprövas utan spärregler, liknande de f.n. gällande, är därför konsekvent. På samma sätt bör det vara naturligt att klagomål om felaktigheter i taxeringen beaktas endast med verkan från det för klagotidpunkten aktuella taxeringsåret. Att besvärsrättens spärrregler och omtaxeringens preciserade förutsättningar avvecklas kunde tänkas innebära en ökning av arbetet med fastighetsfrågor i olika instanser. I praktiken torde det förhålla sig så att de nuvarande reglernas utformning — även i de fall de föranlett att prövning/nytaxering ej bort ske — ändock
inneburit en analys av taxeringen som i arbetshänseende är jämförbar med
Prop. J9K4/E5:; 222
ändringsbesiut. Des enskilde fastighetsågarens intressen av besvärnvtaxeriag lär inte i och för sig påverkas av prövningsrättens utformning. Administrativt set bör förslaget i denna del alltså ej innebära negativa konsekvenser.
Kanrmuarrätser i Göreborg unör:
Enhet kammarvättens uppfattning bör den enskilde kunna få alla taxeringsbeslui av lokal skattemyndighet eller fastighetstaxeringsnämnd prövade av länsrätt. Om så blir fallet, finn: det ine längre behov av den svårbegripliga bestämmelsen i 19kap 145 andra stycket och tillägget i 24 kap IX undra stycket om rätt till anslutningsbesvär när taxeringsinten-
dent eller kommun klagat länsrätt.
I dessa frågor vill kammarrätten vidare framföra följande. Enligt de regler som gäller nu görs indelning i värdeområden genom en föreskrift som skall tillämpas vid taxeringen på samma bindande sätt som andra föreskrifter. Kammarränen har i ett mål funnit att domstol inte kan bilda nya värdeområden, även om detta vore ett sätt att finna en bättre
taxeringsvärdenivå. I ett annat fall överväger kammarrätten att besluta på
ett sält som har samma verksam som en nyindelning men som formellt inte innebär någon ändring av indelningen. Inom ett större landsbygdsområde har länsstyrelsen lagt in ett mindre värdeområde med högre riktvärde för marken. En statistisk bearbetning av köpeskillingarna inom detta mindre område har visat att de anvisade riktvärdena är för höga. Om riktvärdet för mark bestäms på samma sätt som för omkringliggande landsbygd, kommer laxeringsvärdenivån att i genomsnitt ligga mycket nära 75 procent av det marknadsvärde som prisstatistiken antyder. Kammarrätten lär inte vara förhindrad att ändra riktvärdet för mark även om detta skulle innebära -samma riktvärde för mark och byggnad inom det mmindre området som
den omgivande landsbygden, dvs att det tilla riktvärdeområdet försvinner.
Kommittén föreslår en ändrad lydelse av 7 kap 78. Denna ändring kan tolkas så att indelningen i riktvärdeområden inte längre skall anses som en föreskrift utan som en anvisning. Om denna tolkning är riktig, hälsas,
såsom framgått inledningsvis, ändringen med tillfredsställelse. Indelningen
kommer likväl att ha sådan grund att det endast undantagsvis finns möjlig-
het att få den ändrad i besvärsprocessen. Om det är så att en områdesgräns
av misstag fallit bort vid en sista justering av indelningsbeslutet, skulle detta kunna rättas till i besvärsprocessen. Att besvär inte får föras över
själva indelningsbeslutet borde enligt kammarrättens uppfattning inte få medföra att beslutets materiella innehåll inte kan prövas i mål om taxering av fastighet inom värdeområdet. Det kan inte finnas hågot hinder mot en besvärsregel som leder till att
beslut om index inte kan överklagas. Det kan emellertid tänkas fall att
lokala skattemyndigheten tillämpar indexbestämmelserna på ett felaktigt
sätt, t.ex. använder index för ett enfamiljshus för att bestämma värdet på
ett tvåfamiljshus. Byggnadens klafssificering kan alltså vara tvistig. En sådan fråga bör kunna komma under domstols prövning. Visserligen öpp-
nas i 19 kap 9§ sista stycket en möjlighet att pröva, om uppgiften i registret
är riktig i den mån den påverkar indexomräkningen, men det vore naturligare att låta domstol pröva indexomräkningen som sådan. De skattskyldi- "ga torde ha'svårt att förstå den föreslagna inskränkningen i prövningsrätten.
Prop. 1984/85: 222 [ od 12
11.2 Besvärsberättiigade
Kommitién föreslår ati regler införs om rätt för varje delägare i samägd fustighet ant föra talan vid fastighetstaxeringen.
Inger av de remissinstanser som har yttra: sig häröver har något att invända mot kommitténs förslag.
Kammarrätten i Göreborg anför:
Komnminén föreslär en uttryckhg bestämmelse ati varje delägare i en samfällt ägd fastiehoet skall ha besvärsrätt, Frågan är nu föremål för regeringsrättens prövning, men kammarrätten finner att en uttrycklig bestämmelse därom bör flyta in i fastighetstaxeringslagen.
I detta sammanhang berör kommittén frågan om besvärsrätt för delägare som inte fört talan. Kammarrätten har hittills varit mycket försiktig om det funnits mer än en ägare/delägare som kunnat föra talan och det gällt att ändra ett taxeringsvärde, t. ex. sedan en fastighet överlåtits. Grunderna för bestämmelserna i 108 förvaltningsprocesslagen synes leda till att besvär av en ägare/delägare kan prövas utan att den andre ägaren/delägaren hörs, endast om det är onödigt att höra den andre. Detta skulle kunna vara fallet endast när taxeringen ej skall ändras eller det är självklart att övriga ägare/delägare kommer att uppfatta utgången som gynnsam för dem. Denna grundsyn leder också till att domen måste delges övriga ägare/delägare, om domen gåtl dem emot, för att deras besvärstid skall börja löpa. Om de ej får del av domen, finns den ordinära besvärsrätten kvar. Även om uppgifterna I fastighetstaxeringsregistret blir fullständiga, kommer det att finnas fall då en delägare eller ny ägare inte får underrättelse om lokala skattemyndighetens beslut. Den ägare/delägåre som inte fått underrättelse i tid har nu rätt till besvär i extraordinär ordning. I förslaget hänger den ordinära besvärsrätten samman med att man begär omprövning. Att en ägare/delägare begär omprövning skall vid nödvändig processgemenskap räknas även annan ägare/delägare till godo. Även dessa andra får alltså besvärsrätt och skall underrättas om beslutet och om möjligheten att anföra besvär. Detta är emellertid inte alltid genomförbart, t. ex. i de fall då en fastighet omsatts utan att detta kommit till lokala skattemyndighetens kännedom. I de fall en ägare/delägare inte fått den underrättelse som han skall ha, finns extraordinär besvärsrätt rätt. Delges inte domen av länsrätten eller kammarrätten, löper inte den ordinarie besvärstiden.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten har inget att tilläga ifråga om kretsen av besvärsberättigade. Besvärsrätten då flera personer gemensamt äger en fastighet har vållat åtskillig huvudbry under ären. Som JO redovisar i sitt beslut 1983 saknas uttryckliga lagregler om delägares rätt att agera på andra delägares vägnar. Kommittén redovisar att kammarrätterna fr. o. m. 1981 års AFT har ansett att varje detägare skall ha rätt att föra talan vid fastighetstaxeringen om den gemensamma egendomen oberoende av om han har fullmakt från de övriga. Enligt vad som under hand inhämtats har regeringsrätten haft uppe frågan om nödvändig processgemenskap i fastighetstaxeringsmål i plenum den 3 oktober i år. Förhoppningsvis blir rättsläget därigenom klarlagt.
En fråga som aktualiseras i samband härmed är om domstolarna skall
Prev. 1982/85: 222 174
övnas delägare domen om 138 ärdet ändrats på talan av en
. De övriga delägarna kan en IS UPSTULLMaT INEe anses som
i processen eftersom de själva inte har anfört besvär. Men de är i
sen I målet och får därigenom en partslik-
i naturligt att delgivning
hållas alt delvivning i
: fall inte går att genomföra med en rimlig arbetsinsats. I de fallen bör ordinär besvärsrätt föreligga.
Skal! del es rätt al: Överklaga enbart gälla överklagande tiil tänsrätten och inte också till fastighetstaxeringsnämnden? Ar måhända avsikten
att24 kap 15 skall ullämpas på den situationen ex analogia?
Vad gäller egentligen om ny ägares rätt/möjligheter ati begära omprövning av resp. överklaga lokala skattemyndighetens besiut till fastighets-
taxeringsnämnden? Det verkar som om den nye ägarens besvärsrätt i rdinär ordning till länsrätt biir beroende av att den tidigare ägaren över-
klagat till fastighetstaxeringsnämnden.
11.3 Instansordning
I betänkandet föreslås att LSM fattar grundbesluten och eventuellt
omprövar dem. Beslut som omprövats av LSM skall kunna överklagas hos
FTN. För att få besvär över ett fastighetstaxeringsbeslut prövat i förvaltningsdomstol skall ett beslut av FTN först föreligga. Extraordinära besvär över ett beslut av LSM skall dock anföras direkt hos länsrätten.
Några remissinstanser påpekar att instanskedjan enligt kommitténs förslag förlängs på ett sätt som inte är rimligt.
RSV anför:
Kommittén föreslår att fastighetstaxeringsnämnden avslutar sin verksamhet senast den 15 november. Detta skulle dock inte ge dataenheten och LSM tillräcklig tid för arbetet med framställning av fastighetslängder och förtryckning av fastighetstaxeringsuppgifter på blankett för inkomsttaxe-
ring. RSV anser därför att tidpunkten 15 november mäste ändras till 15
oktober och att LSMs omprövningsperiod avkortas.
Det kan konstateras att fastighetstaxeringen efter prövning och omprövning i första instans kan komma att omprövas av ytterligare tre instanser. Det kan ifrågasättas om detta är rimligt och också om det leder till större rättssäkerhet med hänsyn till den långa tid som kan komma att förflyta
intill dess taxeringen slutgiltigt fastställts.
Domstolsverket anför:
Kommitténs förslag innebär att antalet instanser ökar. Eftersom omprövningsmöjlighet föresläs både i LSM och i FTN kan en taxering i vart
fall teoretiskt komma att prövas sju gånger innan den slutligt avgörs av
regeringsrätten. Enligt DVs mening är en sådan ordning inte rimlig.
Även i belysning av de processuella regler som gäller i massärenden
Prop. 1984/85: 211 Arne fran 175
hb 9å går kommittén för långt i sina strävan-
diar na a fran mål. Hos tt ex. försäkrings-
besku en gång
2 vidars
delais m öd av Hut så skall om-
annebar en dramatisk nedgång
. som numera enbart hand-
other belonpsa et röspektive mål som rör
i mn 4 Ordinära och extraordinära besvär
I betänkandet föreslås att besvär över LSM:s omprövade beslut skall. on: fastighetsägaren inte vill ha det omprövat fler gånger av LSM. anföras till FUN inom tre veckor från deigivning. Yrkande från taxeringsintendenten eller av kommun skall framställas direkt hos länsrätten. Tidsgränsen för ordinära besvär till länsrätten blir för fastighetsägare 31 mars året efter taxeringarna och för kommunen 3! maj och för taxeringsintendenten 30 juni också äret efter taxeringarna. De extraordinära besvärsgrunderna enligt nu gällande ordning bibehålls för fastighetsägarna. Taxeringsintendenters och kommunernas extraordinära besvärsrätt inskränks. Extraordinära besvär skall kunna föras som nu för taxering fem år före taxerings-
året, dock inte längre tillbaka i tiden än till en taxering då basvärde åsatts
eller ändrats vid avstämning eller omtaxering.
Några remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag.
Flera remissinstanser är kritiska till förslaget att begränsa taxeringsintendeniens rätt att anföra extraordinära besvär. Besvärsförfarandet betecknas också som både invecklat och tidspressat och förslag framförs att besvärstiderna bör ges ett förnyat övervägande.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Kommittén diskuterar också (s 174) en förlängning av besvärstiden i överensstämmelse med den allmänna förlängning som -skatteförenklingskommittén överväger beträffande inkomsttaxeringen men avvisar tanken på en sådan förlängning. Häri kan länsrätten instämma. Överklagande av fastighetstaxeringsbeslut är inte jämförbart med överklagande av inkomsttaxeringsbeslut. För att tillräcklig stadga skall finnas i systemet är det enligt länsrättens mening nödvändigt att fastighetstaxeringsbesluten vinner
laga kraft relativt snabbt och att de därefter inte annat än i undantagsfall går att riva upp. För undantagsfallen mäste då finnas en rätt till besvär i särskild ordning. Länsrätten ansluter sig därför till kommitténs förslag att
det nuvarande systemet med extra ordinära besvär bibehålls.
Länsrätten i Väsvnanlands län anför:
Kommittén framhåller att ett taxeringsvärde, sedan det väl har åsatts för
ett år. ligger till grund för åtgärder inom många olika områden och att det
därför är angeläget att det i rimlig tid ligger fast. Länsrätten delar den
Prop. 1984/85: 22 ba 176
bedömningen och anser lika med kommittén aft det nuvarande systemet
reglerna : del becränsas ull de fall då fasuche: av förbiseende inte hur biivit taxerad i beslutet har blivit orikuet på grund av felräkning, misskrivninga eler
annat uppenbart förbiscende.
I fråga om besvärstiderna vill länsrintea peka på att kommuner ett antal mål hävdat att den för kommun gåtlande besvärstiden skall gälla även vid besvär rörande fastigheter som kommunen äger. En viss övertydlighet i lagtexten på den punkten kunde vara motiverad. (Jr regeringsrättens dom
1984-02-23 RÄ 84 1:6.)
Länsrätten hälsar slutligen med utlfredsställelse av kommittén ställer sig
bakom rättens förslag att syn skall kunna förrättas av ensamdomare i de fall utredningen behöver kompletteras på någon punkt. |
Länsstyrelsen t Östergötlands tän anför:
Förslaget att ta bort taxeringsiniendentens extraordinära besvärsrätt saknar motivering och bör enligt länsstyrelsens mening inte genomföras.
Samma besvärsrätt bör tillkomma alla besvärsberättigade. Med tanke på
de felaktigheter, som kan uppdagas i efterhand och som kan få stora konsekvenser för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, bör taxeringsintendenten ha lika stora möjligheter som ägarna att anföra extraordinära besvär, både till fördel och nackdel för fastighetsägarna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Vidare föreslår kommittén ändrad lydelse av 23 kap 28 fastighetstaxeringslagen. Paraerafen reglerar bl.a. taxeringsintendentens möjlighet att anföra besvär i särskild ordning. Genom den föreslagna lydelsen begränsas
det allmännas möjlighet att rätta till ett felaktigt taxeringsvärde för tidigare år. Detta kan ha konsekvenser för inkomsttaxeringen och den nu föreslag-
na fastighetsskatten. Vid utförd granskning här i länet har framkommit
åtskilliga fall där nyuppförda byggnader inte åsatts taxeringsvärde. Fas-
tigheten har i dessa fall endast påförts markvärde trots att byggnad funnits
flera år tillbaka. Länsstyrelsen anser det rimligt att taxeringsintendenten får samma möjlighet till extra ordinära besvär som föreslagits för fastighetsägaren.
Kammarrätten i Göteborg anför:
De extraordinära besvärsgrunderna skall inte ändras vad gäller den enskildes rätt att föra talan. Det kan emellertid ifrågasättas om inte möjligheten till omtaxering bör leda till en stark begränsning av den extraordi-
nära besvärsrätten. De grunder som anges i 23kap 2§ andra stycket
punkter 1-5 avser formella fel som i princip alltid bör kunna rättas till. Kammarrätten ifrågasätter om det är riktigt att beröva taxeringsintendenten möjlighet att åberopa grunderna i punkterna 2-4. Taxeringsintendenten bör i dessa fall kunna föra talan till förmån för ägaren och på ett aktivt
sätt medverka till att felaktigheter inte blir bestående. Kammarrätten stäl-
ler sig däremot tveksam till om punkterna 6 och 7 kommer att ha någon större betydelse vid sidan av bestämmelsen i punkt 8. Punkt 6 tillkom i samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering och
Prop. 198485: 222 7
avser det full att domstol frångått ett anvisat riktvärde. Kamimarriten har föreslagit att domstol också skall få ändra indelning i Fiktvärdes smräden, en beslut som till sin karaktär ör jämförbart med et besiut a frångå an
ärden. Om besvärsbestämmeisen skall finnas kvar bär de
den omfartar äver fall då domstol gått ifrån indelning i rikvvärdeområden. Pet finns emellertid andra beslut som har samma effekt på tuxeringen j ett område. Om domstolen beslutar att justera riktvärde: för en fastighet på grund av säreget förhållande. t.ex. buller. kan denna bedömning ha betvdcke även för ett antal erannfasueheter. Med dagens bestämmelser finns det > deta fall mycket htet utrymme för extraordinär besvärsrätt
rörande en grannfastuighet. Kammarrätten föreslär dock att besvärsregeln i punkt 6 utgår och att domstolens avgörande rörande riktvärden. indelning i
värdeomräden och justering för säregna förhållanden beaktas vid det första
ullfälle då övriga berörda fastigheter kan omtaxeras, Bestämmelsen i punkt 7 tillkom också i samband med 1981 års allmänna
fastigherstaxering och hade som syfte att möjliggöra ”eftertaxering” i de
fall då underlaget för taxeringen var felaktiet. Man syftade då särskilt på de uppgifter som lämnats I deklarationen. Om bestämmelsen i framtiden inte skall få åberopas av taxeringsintendenten, finns det knappast någon anledning att behålla bestämmelsen. Om punkterna 6 och 7 upphävs. finns det i extrema fall möjlighet att
pröva besvären med stöd av punkt 8. Denna möjlighet bör finnas kvar.
ERF anför:
Vad gäller det föreslagna besvärsförfarandet är detta både invecklat och
tidspressat. En fastighetsägare som är missnöjd med LSMs grundbeslut skall begära omprövning hos myndigheten för att få taxeringen överprövad av fastighetstaxeringsnämnden. Vill han överklaga till länsrätten mäste han ha begärt både omprövning och överprövning dessförinnan. Annars
har han endast extraordinär besvärsrätt. Han måste också hälla reda på en mängd tider som delvis sammanfaller med sommarsemestier. Det föreligger
enligt delegationens uppfattning en stor risk för rättsförluster om kommitténs förslag genomförs. Förslaget avstyrks bestämt.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Kommittén föreslår att det nuvarande systemet med extra ordinära
besvär bibehålls tills vidare. Kommittén framhåller betydelsen av att ett taxeringsvärde, sedan det väl åsatts för ett år ligger till grund för åtgärde inom många olika områden. Den anger som skäl för en fri prövningsrätt att
SFK överväger en sådan ordning och den framhåller värdet av att besvärsreglerna är hkartade vid inkomsttaxeringen och fastighetstaxeringen. Det
kan ifrågasättas om prövningsrätten i förevarande mening har någon avgö-
rande betydelse för taxeringsvärdets ”laga kraft”. Ett bestående intryck av besvärsfrekvensen av fastighetstaxeringsmål i Stockholms län under ett
par omgångar av allmän fastighetstaxering är att besvären till övervägande del kommer in i rätt tid och därmed i anslutning till handläggningen i först:
instans, medan frågan ännu upplevs som aktuell. Undantag föreligg-
beträffande dern som slarvar med besvärstiden inom loppet av någon eter några månader. Därefter anförs besvär väsentligen bara antingen av nytillträdd fastighetsägare eller p.g.a. skriverier i pressen o.d. Omprövningsyrkanden under tiden den 15 maj — den 30 juni tas er xt
12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
kommitténs förslag upp ull behandling av lökila skattemyndigheten eler nämnden. Huden därefter skall vekanden uppfattas såsom exiraordinära besvär till länsrätt och detta trots att lokala skattemyndigheten är verksam vili den 15 september och nämnden till den 15 november. Förslaget rimniar ita med kommitténs ambitioner dels att alt förvaltningsdomswol skall komma att föras endast sådana ärenden där en tvist mellan fastighetsägare och den allmänna inte dessförinnan trots avsevärda insatser kunnat lösas dets att eu nämndens beslut skall föregå prövning i förvalningsdomstoöl. Motskälet för at begränsa omprövningen hos lokala skattemyndighetennämnd ull den 30 juni € lämplig sista udpunkt >) väger vid en tämförelse alltför lätt och bör fes förnyat övervägande.
12¶Örganisation
12.1 Fastigheistaxeringsnämnderna
Kommittén föreslår att cirka 260 fastighetstaxeringsnämnder inrättas. varav 198 lokala nämnder för småhusenheter, 34 gemensamma nämnder för lantbruksenheter och 27 gemensamma nämnder för bl. a. hyreshus- och industrienheter och en för riket gemensam nämnd för vatten och värmekraftanläggningar. De lokala nämnderna skall omfatta en, två eller tre kommuner eller delar därav inom ett och samma fögderi. De gemensamma
nämnderna omfattar antingen helt län eller vissa LSM inom ett län.
Den hell övervägande delen av remissinstanserna har invändningar mot
kommitténs förslag angående fastighetstaxeringsnämnder. Genomgående
påpekas att minskning av antalet nämnder medför att lekmannainflytandet och tokalkännedomen i nämnden går förlorad. Kritik har riktats mot förslaget med kategorivisa nämnder. Förslag har i stället framförts att det skall finnas en fasughetstaxeringsnämnd i varje kommun eller i varje fögderi. Synpunkter har också framförts att fastighetstaxeringsnämndens arbetsinsats kommer att bli obetydlig vid rullande fastighetstaxering enligt kommitténs förslag. En remissinstans förordar att antalet distrikt och nämnder reduceras ytterligare.
RSV anför:
Fastighetstaxeringsnämndernas nya roll innebär att antalet ärenden som behöver dras inför nämnden blir litet. Speciellt obetydlig blir nämndens insats under år då avstämning inte görs. Enligt RSVs mening är det därför viktigt att finna en organisationsform där ledamöterna får samma inflytande som idag. Det är diskutabelt om inflytandet blir bättre i ett gemensamt kategoridistrikt än i ett fögderidistrikt. Även en fögderinämnd kan bestå av ledamöter med erfarenheter av olika fastighetskategorier och dessutom
besitter en sådan nämnd avsevärt bättre lokalkännedom. Lokalkännedomen är mycket viktig och bör tillmätas större vikt än rena fackkunskaper.
Sådana tillförs genom konsulenter och sakkunniga. RSV vill därför förorda att varje fögderi får utgöra ett fastighetstaxeringsdistrikt. Undantag bör emellertid göras för vissa fögderier, där antalet taxeringsenheter är mycket stort. Det bör ankomma på skattechefen att avgöra detta.
I fögderinämnd skulle då ingå ledamöter från varje komnun inom fög- Jeriet spå sätt föreslagits i 17 kap 8 & Enfigt den föreslagna lydelsen av £7:2 skall dock högst tre kommuner fö ingå i lokalt fastighetstaxeringsdisirikt. RSV finner den begränsningen vara onödig. Vid summanträde med nämnden behöver endast kullas ledamöter från den eller de kommuner inom vilka de fastigheter som skall behandlas vid sammanträdet är belägna.
Om samtliga taxerinusenheter inom ett. fögderi taxeras i samma distrikt undviks vissa av de besvärhgheter som annars uppkommer när en fastighet är 2 uppdelad på taxeringsenheter av olika karaktär. Enligt kommitéförslaget skall karaktären strikt styra distriktsullhörigheten. Exempelvis skall de frekvent förekommande småbruken (under 5 ha) bestående av en lantbruks- och en småhusdel tilldelas olika distrikt. På samma sätt kommer flygelbyggnader med tomtmark respektive mangårdsbyggnad m.m. att prövas av olika nämnder. En sådan ordning skulle vara mycket opraktisk.
Oavsett vilken typ av distriktsindelning man väljer. anser RSV att taxeringsenheter tillhörande samma fastighet skall behandlas av samma nämnd. RSV är således kritiskt mot förslaget att slopa bestämmelserna härom i 17 kap 28 FTL.
Förslaget att vatten- och värmekraftanläggningar skall taxeras av en för riket gemensam nämnd har RSV intet att erinra mot.
Fögderichefsföreningen anför:
Kommittén föreslår att det på samma sätt som vid 1981 ärs allmänna fastighetstaxering. skall finnas fastighetstaxeringsnämnder för olika fastighetskategorier. Sålunda föreslås lokala nämnder för småhusenheter och gemensamma nämnder för hyreshus-, industri- och specialenheter och för lantbruksenheter. Föreningen anser att det bör vara tillräckligt med endast en typ av nämnd, som täxerar alla slags fastigheter inom visst geografiskt område inom länet. En sådan nämndorganisation fungerar redan nu med mycket bra resultat vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Genom en sådan organisation skapas förutsättningar för en bättre lokalkännedom och bredare kompetens inom nämnderna. Vidare underlättas taxering av registerfastigheter som delats upp i flera taxeringsenheter med olika fastighetskategori. Behovet av kategorinämnder vid 1981 års allmänna fastighetstaxering motiverades främst av att nämnderna skulle erhålla specialkompetens genom att taxera samma typ av fastigheter. Detta behov är inte lika stort i ett rullande system där taxeringarna primärt sker av tjänstemän. Skulle specialkompetens ändock behövas i nämnderna i vissa fall finns konsulenter att anlita. I ett normalstort fögderi torde enligt föreningens uppfattning knappast behövas mer än en nämnd.
SACOISR anför:
JUSEK delar inte kommitténs bedömningar om organisationen av fastighetstaxeringsnämnderna. Att som kommittén gjort beräkna antalet ärenden som blir föremål för omprövning i FTN med utgångspunkt från förhållandena vid AFT 81 kan inte vara realistiskt. Den främsta orsaken till antalet omprövningar och besvär vid AFT 81 var givetvis de dramatiska höjningarna av taxeringsvärdena men de berodde också i många fall på att man p g a tidsbrist inte kunde utreda ärendena på ett tillfredsställande sätt innan beslut togs. Vid en rullande fastighetstaxering med indexuppräk-
Prop, 1981/85: 222 180
sum föreslagits. kommer avstumningen av innebära mycket måätthea förändringar, i vart fall vid en normal prisutveckling. De evenfuolla menmmnmesskiljukugheter som kan uppstå torde närmast röra sie i rerna, som ju normalt me kommer atv ändras om fasdeheren me förändras. Indelning | värderingsområder. imdextat. etc kommer ju inie att kunna överklagas. Möjligheterna av kommunicera med fasuehetsägarna blir också betydhiet större än vid AVT- SJ. Det finns anledning anta att antuler ärenden som måste gå ull omprövning I FTN blir
avsevär: större än vad kommittén beräknat. Distrikten torde därför kunna
göras större än vad kommittén föreslår. Vidare ifrågasätter IUSEKR behovet av gemensamma nämnder för andra fastighetstyper än småhus. Kravet på särskitd sakkunskap bland ledamöterna i nämnderna måste vara mindre än vid de allmänna fustichetstaxe-
ringarna då taxeringen i sin helhet sköttes som fritidsuppdrag. Utöver
handläggarna hos CSM kommer i den föreslagna organisationen även att finnas särskilda experter i form av konsulter. Förbundet anser således att endas! en typ av nämnder ska finnas. I ett normalstort förden finns knappast anledning att ha mer än ett distrikt. Vad gäller förslaget att
tuliskapa en för riket gemensam nämnd för vatten- och värmekrafiverk
finos inget att erinra.
LRF anför:
Enligt förslaget skali i princip lokal skattemyndighet (LSM) svara för fastighetstaxeringen i första instans, Fastighetstaxeringsnämnd skall kopplas in först när fastighetsägaren begär överprövning av LSMs beslut. Antalet nämnder är då ytterst begränsat. För lantbruksenheter föreslås att
i stort sett endast en nämnd skall finnas för varje län.
Delegationen har den erfarenheten aut medverkan av taxeringsnämndsledamöter är särskilt viktig vid fastighetstaxering av lantbruksenheter.
Ledamöterna har ofta ingående kännedom om de enskilda fastigheterna och de bidrar även I övrigt med sin sakkunskap om lantbruk mm. Genom ledamöternas medverkan förhindras många gånger uppenbart oriktiga fas-
tighetstaxeringar. Om t.ex. en anvisning visar sig felaktig måste sunt förnuft få tillgripas.
Delegationen kan därför inte godta kommitténs förslag till nytt taxeringsförfarande. Fastighetstaxeringen måste liksom hittills vara förankrad i lokala taxeringsnpämnder där lokalkännedom och sakkunskap finns företrädd.
TCO anför:
Kommittén föreslår en drastisk minskning av antalet fastighetstaxeringsnämnder. I ett avseende menar TCO att man här gått för långt. Det gäller minskningen av antalet kategorinämnder för lantbruket från 754 till 34. Behovet av lokalkännedom i dessa nämnder är sådant att det är motiverat med en nämnd i varje kommun.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anför:
Vi ifrågasätter även om inte lokala nämnder istället för gemensamma nämnder skulle handha taxeringen för mindre lantbruksenheter på samma sätt som är tänkt för småhusenheterna. Vi syftar här på alla de små
ljumbruk som utgör bostad för person med huvudsakiig inkomst av tjänst elier liknande och där lantbruket endast är en bisyssla.
Sverives Jordägareförbund anför:
Fastighetstaxeringskomnittéens förslag innebär en stark minskning av Jekmannainflytandet vid fastuighetstaseringen. Detta är ut många synpunkter olämpligt. Rätt utnyttjat kan lekmännens dehagande vara till stort värde för taxeringen och dessutom innebära värdefulla möjligheter att förankra fastighetstaxeringen i allmänhetens rättsmedvetande. Enligt Sveriges Jordägareförbunds uppfattning bör en reform av fastichetstaxeringen syfta tll ett stärkande av lekmannainflytandet i stället för eu försvagande. Lekmannainflytandet bör komma in redan på förberedelsestadiet. Genom utt fastighetsägarnas intresseorganisationer beredes tillfälle att medverka vid uturbetandet av anvisningarna rörande riktvärden m.m... kan t.ex. säkerheten I värderingen öka och antalet överklagade taxeringar därmed minska.
Landstingsförbundet anför:
Styrelsen är dock tveksam till den mycket starka reducerinpen av antalet taxeringsnämnder som föreslås. eftersom det är ofrånkomligt att förtroendemannainflytandet därigenom minskar. Styrelsen tillstyrker däremot förslaget att de gemensamma nämnderna skall ha länet som bas och utses av landstingen.
Lantbruksstyrelsen anför:
Antalet taxeringsnämnder föreslås minskä krftigt genom överföring av arbetsuppgifter från nämnder till lokala skattemyndigheter. Styrelsen anser det väsentligt att antalet nämnder avvägs så att man inom varje nämnd har tillgång till sådan kompetens och lokalkännedom att taxeringsresultatet kan bedömas med tillräcklig säkerhet.
Svenska Revisorsamfundet anför:
Enligt utredningens förslag kommer antalet fastighetstaxeringsnämnder att väsentligt minska i det nya systemet. Enligt samfundets uppfattning är lekmannainflytandet vid fastighetstaxering av stor betydelse för åsättandet av riktig taxering. Samfundet föreslår därför att det vid införandet av nytt system för fastighetstaxering tillses att nämnda inflytande inte går förlorat.
Sveriges Allmänna hypoteksbank anför:
Som förut nämnts kan den föreslagna indexeringen medföra påtaglig risk för bestående felaktig taxering. Vidare framstår det minskade lekmannainflytandet som en stor nackdel. En tabellmässig fastighetsvärdering medför stelhet och risk för orättvisor, som annars kunnat korrigeras genom ortsoch sakkännedom hos en väl sammansatt lek mannanämnd. Hypoteksbanken finner mot denna bakgrund det vara väsentligt att lekmannainflytandet enligt gällande ordning för fastighetstaxering inte endast bibehålls utan även förstärks. |
Länsstyrelsen i Jämnlands län anför:
fönhet kommitténs förslag försvinner fastighetstaxeringsnämnderna i sin nuvarande funktion. Kvar blir endast en sorts ”prövningsnämnd” och därmed en femte instans i fastighetstaxeringsprocessen. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt med ytterligare besvärsmöjlieheter i ärenden. söm fastighetstaxering. som av nödvändighet till stor de! måste bygga på schabloner. Underkiget för kommitténs ställningstaägande an frånta fastichetstaxeringen den lokalkännedom som nämnderna i de flesta fall bosiuer är enligt länsstvrelsens mening alltför bristfälligt. Vid AUT 81 betvdde, åtminstone i Jämtlands län, nämndernas medverkan att fastighetstaxeringen kunde genomföras med eu någorlunda godagbart resultat. Det var specielt vid behandling av det äldre byggnadsbeståndet som nämndes lokalkännedom var värdefull, exempelvis vid bedömning av åldersklassen 2se vidare nedan) då tillräckligt underlag ofta saknades för att enbart utifrån deklarationens uppgifter bestämma rätt värdeår. Behandlingen av justering på grund av säreget förhållande är ett annat exempel där nämnden haft ett avgörande inflytande. Alternativet till nämndens lokalkännedom har många gånger — som i exemplen ovan — varit besiktning. Besiktningsförfarandet har emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning visat sig vara alltför tidskrävande för att inom rimliga kostnadsramar kunna nyttjas i den omfattning som skulle behövas om niämndens lokalkännedom skulle ersättas. Med den erfarenhet av gällande regler. som AFT 81 gav, är därför länsstyrelsen inte beredd att tillstyrka förslaget i denna del. Om värderingsreglerna i stället kan ges en enklare utformning med klara definitioner, frågeställningar. blanketter etc och med större inslag av schabloner så att lokalkännedom i stort kan undvaras har länsstyrelsen i princip inget att erinra mot den föreslagna ordningen. För småhus och lantbruk bör det dock även i fortsättningen finnas en nämnd i varje kommun.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Länsstyrelsen inser att en rullande fastighetstaxering innebär att nämndorganisationen måste förändras. Att den normala mandattiden för de förtroendevalda i likhet med vad som gäller vid inkomsttaxeringen ändras till 3 år är praktiskt och accepteras därför. Däremot delar länsstyrelsen ej kommitténs förslag om olika distriktsindelningar för småhusfastigheter och övriga fastgheter frånsett s.k. vattenfallsfastigheter där, som kommittén föreslagit en för hela riket gemensam nämnd bör inrättas. Mot bakgrund av länets speciella fastighetsförhållanden bör endast lokala fastighetstaxeringsdistrikt införas där kommun, del av kommun eller flera kommuner utgör verksamhetsområdet. Samtliga taxeringsnämnder bör inom sitt verksamhetsområde, enligt länsstyrelsens uppfattning behandla samtliga fas-
tighetskategorier. Såväl behovet av lokalkännedom hos ledamöterna som
erfarenheterna vid den särskilda fastighetstaxeringen visar att denna organisationsmodell fungerar väl. För mera komplicerade ärenden bör experthjälp i form av t. ex. konsulenter vara tillgänglig. Länsstyrelserna bör därför ha möjlighet att själva bestämma såväl indelningen i distrikt inom fögderierna som om eventuellt s. k. kategorinämnder skall inrättas eller ej
och då på lokal nivå.
Länsstyrelsen biträder att nämnderna, vid avgörande av ett ärende, inte
behöver bestå av alla nämndens ledamöter utan att det ankommer på
ordföranden att kalla de ledamöter som skalt deltaga.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Inligt kommitténs förslag skall täxeringsarbetet utföras av lokal skatte-
myndighet (LSM) som också fattar beslut om taxeringsvärdet senast den 13 maj taxeringsäret. Besluten skall kunna omprövas av skattemyndigheten fram till den 15 september taxeringsåret. Kommittén föreslär vidare att LSMs beslut skall kunna överprövas av en FTN som också skall kunna besluta i ärenden som av särskilda skäl överlämnas till FTN av LSM. FTN
kan enligt förslaget ompröva sina beslut ull den 15 november taxerings-
året, I Skaraborgs län skall enligt förstaget finnas ätta FTN för taxering av smähus, två för lantbruksenheter och en för hyres- och industrienheter. Härutöver finns i vanlig ordning besvärsinstanserna länsrätt. kammarrätt
och regeringsrätt.
Ärenden som skall handläggas av FTN avses bli utredda av LSM som också skall bifoga yttrande (förslag vill taxering) i ärenden. Om FTN följer LSMs värderingsförslag. vilket torde bli det vanligaste. kommer den skatt-
skvidige normalt att klaga hos länsrätten. Man har i dessa fall skapat en
onödig mellaninstans som endast fördröjer det slutliga avgörandet. Den
främsta anledningen till förslaget att inrätta FTN är önskemålet om Iek-
mannamedverkan. Lokalkännedom är nödvändig och speciellt viktig vid
taxering av Större jordbruksfastigheter. Enligt utredningens förslag skall emeliertid i länet finnas endast två FTN för taxering av jordbruksfastigheter. I flertalet andra län, bland annat stora jordbrukslän, kommer att
finnas endast en sådan FTN. Det ligger i sakens natur att lokalkännedomen inte blir särskilt stor i dessa FTN.
Kommittén föreslår också att åtta ledamöter skall väljas för varje kom-
mun som ingår i ett fastighetstaxeringsdistrikt. Fler än fem ledamöter får dock inte tjänstgöra samtidigt i nämnden. Ordföranden skall kalla de ledamöter som skall tjänstgöra vid ett sammanträde. Det framgår dock inte
efter vilka grunder ordföranden skall utse dem som skall tjänstgöra. Enligt förslaget avslutar FTN sitt arbete först den 15 november taxe-
ringsåret. Dataenhetens möjlighet att påbörja och utföra efterarbeten in-
träffar då vid en tidpunkt då enheten redan är hårt arbetstyngd med bl. a.
förtryckning av deklarationsblanketter och utskrift av slutliga debetsedlar ete. :
Länsstyrelsen kan således inte helt biträda kommitténs förslag om FTN.
Det är inte nödvändigt eler ens önskvän att införa ytterligare en instans i förvaltningsförfarandet vad gäller värdering av fastigheter. Behovet av lokalkännedom vid värdering av i synnerhet jordbruk är stort och måste
tillgodoses på ett bättre sätt än vad utredningen föreslagit. Länsstyrelsen anser att det bör finnas minst en FTN i varje fögderi. Nämnden bör emellertid inte vara kategoribunden utan kunna handlägga
ärenden rörande samtliga fastighetskategorier. Länsstyrelsen anser det
också vara en felaktig metod att vid en beräkning av antalet nämnder enbart gå efter antalet taxeringsenheter och därvid likställa smäåbruk och enheter som bara eller huvudsakligen består av skog med de jordbruk man har i de stora jordbrukslänen. De senare är avsevärt komplicerade att taxera. Enligt uppgift i betänkandet är granskning av lantbruk fem gånger
så arbetskrävande som granskning av småhus. Denna relation gäller kanske i fråga om de utpräglade jordbrukslänen men knappast i skogslänen.
Prop. 1984/835: 222 154
En enbet som enbart! består av skogsmark kräver mindre arbete än en
småhusfastighet.
Länsstyrelsen menar att dessa PTN skall biträdas av eranskningstjänstemän och I ställe: för ESM fatta beslut om taxeringsvärdet. FTN bör härvid kunna avsluta sitt arbete den 15 september. Övriga tidpunkter bör på moisvarande sätt udigareläggas två månader.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolus fän anför:
Vid 1981 års allmänna fasughetstaxering har tillimpats ett system med kategorinämnder, vilket inneburit att olika nämnder taxerat småhus, hyreshus. industrfasuigheter respektive lantbruk. Vid den särskilda fastuig-
hetstaxeringen är 1982 övergick man till geografisk distriktsindelnig. Varje
distrikt omfattar härvid samtliga fastighetskategorier inom nämndens arbetsområde. Ett distrikt omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner. Sakkunnig hjälp vid taxering av vissa besvärliga fastighetstyper sker genom konsulentmedverkan. Detta svstem har enligt länsstyrelsens mening visat sig fungera bra. Framförallt har fokalkännedomen i nämnderna tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt jämförbart med det system med kategorivisa länsdistrikt som tillämpades vid den allmänna
fastighetstaxeringen år 1981. Kommitténs förslag innebär för Göteborgs
och Bohus län att det skulle finnas två gemensamma distrikt ett för hyreshus- och industrifastigheter i hela länet och ett för lantbruk.
Länsstyrelsen delar den uppfattning som reservanterna Josefson, Lundgren och Stensson givit uttryck för. Lekmannainflytandet och lokalkänne-
domen kommer att reduceras eller rentav försvinna i gemensamma
nämnder med ett helt län som verksamhetsområde.
Länsstyrelsen föreslår därför att en geografisk indelning av taxeringsdistrikten enligt ovan bibehålles även i det rullande systemet. Detta innebär att fastighetstaxeringsnämnden får kommun eller del av kommun som
verksamhetsområde. Om hela nämnden deltar i förberedelsearbetet, vilket
länsstyrelsen föreslagit, får man på detta sätt ett starkare lekmannainflytande i det rullande systemet än det som kommittén föreslagit.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen har tidigare under avsnitt 9.2 ifrågasatt det meningsfulla i
fastighetstaxeringsnämnden-arbetsgruppens medverkan vid förberedel-
searbetet med den utformning av arbetsgruppen som kommittén föreslagit. Fastighetstaxeringsnämndernas fortsatta medverkan i fastighetstaxeringsarbetet kommer enligt kommitténs förslag att begränsas till att vara en
besvärsinstans mellan länsstyrelsen och länsrätten. Det finns anledning att anta att fastighetstaxeringsnämndernas arbetsinsats kommer att bli obetydlig. Detta synes särskilt vara fallet med de föreslagna gemensamma fastighetstaxeringsnämnderna för hyreshusindustri och lantbruk. Enligt kommitténs förslag skulle i Malmöhus län kunna inrättas 2 stycken hyreshus-industrinämnder och en lantbruksnämnd. Dessa nämnder torde endast
ha ett meningsfullt arbete vart 8:e år. då dessa fastighetstyper avstäms.
Den geografiska omfattningen av dessa nämnders verksamhetsområde gör vidare att kännedom om enskilda fastigheter eller mindre geografiska områden helt torde saknas inom nämnden. Enligt länsstyrelsens uppfattning finns i det rullande fastighetstaxeringssystemet inget att vinna med kategorinämnder. En för alla fastighetstyper gemensam lokal nämnd skulle
innebära att kontinuiteten bibehålles och utt lokalkännedonen kvarstär. Länsstyrelsen avstyrker därför kommitténs förslag om gemensamma nämnder.
Länsstyrelsen i Västerbottens lär anför:
Med föreslagen ny ordning kommer LSM i ställer för F'TN att vara första instans för taxeringen. FTN avses behandla endast ärenden där LSM och
Fastighetsägaren inte blir överens samt eljest svärbedömbara ärenden. Förslaget innebär således att tjänstemannagranskning införes och att nämnden blir en instans för överprövning. Kommittén har i bilaga 12 redovisat förslag till amal lokala nämnder,
gemensumma nämnder för hyreshus- och industrienheter samt för lantbruksenheter. Länsstyrelsen finner med hänsyn till föreslagen ändring t nämndernas roll denna beräkning för linets vidkommande som godtagbar med ett undantag. Det gäller antalet nämnder för taxering av lantbruksenheter. Beräknat antal uppges där till två nämnder.
I fråga om taxeringsenheter — cirka 24000 — ligger Västerbotten på tredje plats i riket. Många av dessa enheter är av: mindre storlek och av förhållandevis enkel beskaffenhet med avseende på bebyggelse och ägoslag. Detta underlättar självfallet värderingsarbetet. Vad som däremot kan
förorsaka svärigheter i nämndarbetet är länets geografiska utbredning. På
grund av de stora avstånden — länet är arcalmässigt efter Norrbotten rikets
största - kommer problem att uppstå när det gäller att tillgodose behovet
av rimlig lokalkännedom hos nämndledamöterna. Länsstyrelsen anser där-
för att detta talar för att i vart fall ytterligare en nämnd för bedömning av lantbruksenheter inrättas i AC län.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår att det efter förebild från 1981 ärs allmänna fastig-
hetstaxering skall inrättas fastighetstaxeringsnämnder för olika kategorier fastigheter, nämligen lokala nämnder för småhusenheter och gemensamma nämnder för hvreshus-, industri- och specialenheter och för lantbruksenheter. Nämndernas antal föreslås starkt begränsade i förhållande till vad som gällt vid allmänna och särskilda fastighetstaxeringar. Nämndernas roll kommer också att ändras till att bli en överprövningsinstans i förhållande till lokal skattemyndighet, främst i ärenden där tvist föreligger mellan lokal skattemyndighet och fastighetsägaren.
Fastighetstaxeringsnämndernas nya roll innebär att antalet ärenden som kommer att behandlas I nämnden blir få. Speciellt kommer så att vara fallet under år då någon avstämning inte görs. Således kan förväntas att kommunicering och utredningar kommer att ske i en helt annan omfattning än
tidigare, varför antalet tvister som måste hänskjutas till fastighetstaxe- -ringsnämnden minskar. Aven värdeförändringarna kan förväntas bli mått-
liga. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför, men också av kost-
nadsskäl, söka begränsa antalet distrikt och nämnder ytterligare. Således
bör det vara tillräckligt med en typ av nämnder för samtliga kategorier av
fastigheter på samma sätt som gäller vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Med hänsyn till att taxeringsarbetet i det nya systemet kommer att utföras av tjänstemän är inte heller behovet av specialkompetens inom fastighetstaxeringsnämnden lika påtaglig nu som vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. Skulle sådan egenskap behövas, kan det tillföras nämn-
den venom konswlemer. Yuerligare en fördel men en typ av nämnder är utt samtliga delar av en fasughet oavsett art de utthör olika fasughetskategorier eller har olika beskattninesnatur blir taxerade i samma distrikt och säledes blir föremål för en samlad bedömning. En avsevärt bättre foökalkän-
nedom uppnås vidare. Länsstyrelsen vill således förorda att varje fögderi får utgöra ett fastig-
heistaxeringsdistrikt. Eventuellt kan undantag göras för de större fögderierna, där antalet taxermesenheter är stort. Det bör ankomma på skatte-
chefen att avgöra detta. I fögderinämnd skulle ingå ledamöter från varje kommun inom fögderiet på sätt som föreslagits i 17 kap 8 paragrafen.
Enhet den föreslagna lydelsen av 17 kap 2 paragrafen skall dock högst tre kommuner få ingå I lokalt fastighetstaxeringsdistrikt. Länsstyrelsen anser denna begränsning vara onödit. Vid sammanträde med nämnden behöver endast kallas ledamöter från den eller de kommuner inom vilka de fastigheter som skall behandlas vid sammanträdet är belägna.
12.2 Lokala skattemyndigheterna
Kommittén föreslår att LSM förstärks med 200 kvalificerade handläg-
gartjänster. Något ökat behov av biträdespersonal beräknas inte uppstå.
Flertalet remissinstanser är kritiska till bedömningen av den resursförstärkning på LSM som kommittén gjort. Det framhålls att det är osäkert att
200 handläggare är tillräckligt och det ifrågasätts om inte resursbehovet på biträdessidan kommer att öka. Vidare betvivlas att den lönegrad F 12 för
handläggartjänsterna är tillräcklig för att kunna rekrytera och behälla kvalificerad personal.
RSV anför:
Det är viktigt att organisationen görs så stabil som möjligt. Inom varje LSM bör därför finnas flera handläggare med komplett fastighetstaxeringsutbildning, för sådana arbetsuppgifter som granskning av deklarationer, besiktningar, kontakter med andra myndigheter samt information till alt-
mänheten. Kommittén har beräknat resurstillskottet till ca 200 personär.
Det är i nuläget mycket svårt att i detalj bedöma om detta tillskott är tillräckligt. RSV vill därför reservera sig för att genomförandet kan visa att ytterligare resursbehov kan komma att uppstå. Framför allt är det omfattningen av information och rådgivning till fastighetsägarna som är svår att
bedöma. Självfallet kan resursåtgången minskas om man i framtiden förenklar regelsystemet.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Övergången till en rullande fastighetstaxering skulle helt visst utjämna fastighetstaxeringsarbetert mellan åren. Men i stället för fritidspersonal måste i så fall de lokala skattemyndigheterna personaiförstärkas. Skall det vara någon mening med att övergå till en rullande fastighetstaxering måste nämligen också nuvarande fritidsgranskningsordning överges. Kommittén har uppskattat behovet av resurstillskott på hand läggarsidan till ca 200 personer, dvs i genomsnitt 2 personer per lokal skattemyndighet. Länsrätten måste starkt ifrågasätta bedömningens hållbarhet. Det kan också ifrå-
ersättas om inte resursbehovet på biträdessidan likaså skulle öka. Länsrätten kommer med den erfarenhet länsrätten har uv fastighetstaxering och det oändligt tidsödande sifferarbete och kontrollarbete som är förenat därmed till slutsatsen att resursbehovet förmodbgen i verklicheten skulle visa sig vara minst dubbelt så stört som kommittén untagit.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Kommittén har, utan att ange hur antalet beräknats, föreslagit att LSM erhåller 200 kvalificerade handläggartiänster. Länsstyrelsen vill påtala att vid bemanningsberäkning hänsyn hör tas till både antalet taxeringsenheter och enheternas komplexitet.
Av kommittén angivet resursullskott förutsätter att LSM tillförs den terminalåtkomst till tänsdatorerna som kommittén förordar. Länsstyrelsen finner det angeläget att LSM ges denna terminalåtkomst dets då. som kommittén påpekar, investeringskostnaden antas återvunnen redan efter något år dets då denna terminaltrafik mot länsdatorn skulle utgöra grunden för ett mer rationellt utnyttjande av länsdatorn.
Länsstyrelsen vill också påtala att resursförstärkning framledes kan komma att behövas för handläggning av besvär över fastighetstaxeringsbeslut.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén finner i sin bedömning att LSM:s nuvarande personalresurser behöver förstärkas i en fast organisation på handläggarsidan med 200 kvalificerade handläggare vid landets 120 lokala skattemyndigheter men har bedömt att resursbehovet på biträdessidan kan tillgodoses med nuvarande resurser. Med hänsyn till ELSM:s föreslagna kanstlifunktion, dess utökade arbete med service och information till allmänheten och registrering ifrågasätter länsstyrelsen om kommitténs bedömning av ESM:s resursbehov både på biträdes- och handläggarsidan är realistisk. LSM:s organisation och personal kan förväntas att belastas hårt med förfrågningar och information till allmänheten inte enbart vid inledningsskedet av den ruHande fastighetstaxeringen utan även senare med hänsyn till omloppstidens längd. Detta innebär störningar i de ordinarie arbetsuppgifterna och därmed risk för förseningar. För att uppnå de förväntade förbättringarna med tjänstemannataxering får kommitténs bemanningsberäkning, även med hänsyn till en modernisering av arbetsmetoderna med utökad terminalanvändning, anses vara alltför lågt tilltagen. Hänsyn har bl. a. inte tagits till den volymökning som antalet omtaxeringar i det nya systemet utan spärrar kommer att få. Enligt länsstyrelsens bedömning torde även biträdessidan behöva förstärkas.
Handläggartjänsterna bör lönemässigt inte sättas för lågt så att de blir genomgångstjänster, vilket medför att LSM inte får någon stabil kompetens i fastighetstaxering. En av handläggartjänsterna bör vara chefstjänst. Länsstyrelsen anser att kommitténs bedömning av LSM:s resursbehov underskattats och förordar en förnyad avvägning av LSM:s personalresurser med beaktande av vad ovan anförts.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Vad gäller resursbehovet för arbetet med den rullande fastighetstaxeringen på lokala skattemyndigheten har kommittén uppskattat det
Prop, 1984/85: 222 INR
resurstillskoti som behövs på handläggarsidan till c:a 200 personer. Detta innebär att de små och medelstora myndigheterna konumer att tilldelas endast en handläpgare. Lokala skattemyndigheten kommer att ha en central röli vid den rullande fasvghetstaxeringen. Det är därför viktiet ant myndigheten uilldeias resurser scin gör det möjligt att genomföra täxeringep med tillfredsställunde noggrannhet. Arbetet med fastighetstaxeringen är av den arten att resursbehovet inte I; någon nämnvärd onfattnming kan regleras genom säpkt ambitionsnivå, vilket däremot är möjligt inom andra områden. Med allt för knapphändiga resurser för fasughetstaxeringen riskerar man därför ati personal som är avsedd för andra arbetsuppgifter får tas i anspråk, De nya rutinerna innebär, såvitt nu kan bedömas, inte att dagens arbetsuppgifter med ajourhällning av fastighetsregistret och att administrera de särskilda fustighetstaxeringarna minskar nämnvärt. I stäl- Jet tillkommer för titrädespersonalen registreringsarbete på terminal som tidigare utförts på dataenheten. Det innebär att nuvarande personal inte i någon större utsträckning kan ägna sig ät nytillkomna arbetsuppgifter. För sådana arbetsuppgifter som upplysnings- och informationsverksamhet, granskning av deklarationer, utredning och bedömning av värdefaktorer, besiktning samt kontakter med andra berörda myndigheter, måste därför nya resurser tillföras. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till om det är möjligt att klara detta med en årsarbetskraft.
Vidare får lönegrad F 12 som kommittén kalkylerat med i sina kostnadsberäkningar anses vara en alltför låg lönesättning för att kunna erhålla och behålla erfarna handläggare till de kvalificerade arbetsuppgifter som det blir fråga om. Länsstyrelsen framhåller därför vikten av att resursbehovet blir föremål för en ingående utredning innan organisationen för den rullande fastighetstaxeingen slås fast.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Vad beträffar lokal skattemyndighet anser länsstyrelsen även mot bakgrund av de speciella fastighetsförnåliandena, det viktigt att det inrättas kvalificerade handläggartjänster i tillräcklig omfattning. Länsstyrelsen anser det även viktigt att lönenivån på dessa tjänster ej blir för läg för att kunna erhålla och behålla erfarna handläggare till de kvalificerade arbetsuppgifter som det blir fråga om. För vårt läns vidkommande torde förestagen resurstilldelning (1 ä 2. handläggare/fögden) vara alltför knappt tilltagen. Även genomförandet torde kräva resurstilldening för de lokala skattemyndigheterna utöver vad kommittén föreslagit. Länsstyrelsen grundar sin uppfattning på erfarenheterna av genomförandet av AFT-81.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Beträffande kommitténs bedömning av de lokala skattemyndigheternas resursbehov inför de till väsentliga delar helt nya arbetsuppgifterna vill länsstyrelsen påpeka att i nuläget har ingen av länets lokala skattemyndigheter några resurser för dessa arbetsuppgifter på handläggande nivå. Någon granskning av fastighetsdeklarationer har på grund av bristande resurser inte förekommit vid vare sig den allmänna eller de särskilda fastighetstaxeringarna. De lokala skattemyndigheternas medverkan vid fastighetstaxeringarna har hittills inskränkt sig till att bereda fastighetstaxeringsnämndernas beslut för registrering samt att ombesörja denna och andra göromål av expeditionell art. Länets lokala skattemyndigheter sak-
par sökedes helt resurser för de kvalificerade granskni &s- och I itsfunk-
t vener som eniiet förslaget skal! läggas på myndigheterna. En pyrekryte- eg
ring av Handläggande persona! är därför afrankomlig. Lokala skötiemvn-
digheter + Kramfors anser att kommitténs resursberakmngar är alittö
[SA ra och att en noggrannare beräkning bör ske så snari ADB-stödets
omfattning klarlaets. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och anser mot
ba SN Ber e ec bakgrund av förhållandena i länet av der uv kommiudn få erlagd rt Sursullsköttet vad gäller handläggare är för lågt beräknat.
Lokala skattemyodigheten i Härnösand påpekar att även beträffande biträdessidan kan det ifrågasättas om inte en viss resursförstärkning är nödvändig. Enhiut länsstyrelsens mening är denna tvekan befogad i vart föll
för de är då småhusenheterna blir föremål för avstämning. Länsstyrelsen
förordar därför en förnvad bedömning av lokala skattemvadigheternas personalbehov sedan effekterna av förändringarna i ADB-stödet och den föreslagna terminalåtkomsten till fastighetstaxeringsregistret klarlagts när-
mare.
Länsstyrelsen vill även understryka vikten av att bäde de nya handläggarna och biträdespersonalen får tillfälle till särskild utbildning inför de nya arbetsuppgifierna. Även om handläggare och andra rekryteras bland personal med allmän skatteutbildning krävs en betydande kompletterande
utbildning eftersom fastighetstaxeringsområdet endast behandlas översikt-
ligt i skattcutbildningen. Rekryteringen av ny personal mäste också ske i
god tid liksom utbildningsinsatserna så att all personal är väl förberedd
inför den arbetsanhopning som kan förväntas vid inledningsskedet av den
rullande fastighelstaxeringen.
Lokala skattemyndigheterna i Sundsvall och Kramfors har också understrukit nödvändigheten av att skattemyndigheterna förses med bildskärmsterminaler som medger kommunikation med både länsdätorn och riksskatteverkets centraldator. Länsstyrelsen instämmer 1 detta och anser att de tekniska möjligheter som står till buds för att rationalisera arbetet bör utnyttjas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
För LSM:s del innebär förslaget att en helt ny del i organisationen mäste byggas upp för bl.a. tjänstemannagranskning av deklarationer. Oavsett vilket system för rullande taxering som genomförs vill länsstyrelsen starkt understryka kravet att organisationen bemannas på sådant sätt att en kvalitetsmässig förbättring i förhållande till AFT 81 kommer till stånd samtidigt som arbetsförhållandena för personalen blir sådana att ingångna medbestämmandeavtal ull fullo kan följas. Tjänstemannagranskning för-
utästter också enligt länsstyrelsens mening att värderingsreglerna förenk-
las. Länsstyrelsen vill i övrigt åberopa från LSM infordrat yttrande.
Lokala skattemyndigheten i Östersunds fögderi anför:
Sidan 191 ”Här är det emellertid fråga om en på ADB-teknik bascrad
maskinell hantering som inte utgör något egentligt merarbete för LSM. LSM får dock ett visst arbete med manuella kompletteringar och med hantering av returer (adressefterforskningar m m). Sidan 193 ”Vid omräkningen kommer LSM inte att ha någon annan uppgift än att ansvara för att beskeden om omräkningen sänds ut till fastighetsägarna och att företa rättelser om omräkningen blir uppenbar felaktig.”
Prop. 1984/85: 222 190)
Fasuieghetstaxeringskommittén har sålunda gjort det mycket tätt för sie
vid bedömningen av resurserna. LSM i Östersunds fögderi — eu av Sveri-
cos största I vad avser fastieheter (cirka 55.000 småhusfastigheter) -konstaterar emellerud art vi får ett betydande merarbete genom den ökade
kommunikationen med fastiehetsägarna, besvärande av frågor på erund av
underrättelser. utsända förfrågningsblanketter. avstvämningsdeklarationer
etc. Man måste här betänka att det är 3 helt olika system som ska arbeta
paraliellt — omiaxering, omräkning samt avstämning.. Med kännedom om folks oförmaga att läsa meddelande trån mvndiehefer befarar LSM att besöks- och telefonfrekvensen hos LSM kommer alt öka betydligt även vid utsändandet av beskeden om omräkning. LSM i Östersunds fögderi bewnar därför vikten av att en HOgCgrann analys och beräkpins av resurshehover kommer till stånd. LSM har bittra erfarenheter från de alimänna fastichetstaxeringarna år 1975 och 1981. En liknande situation vill vi inte vara med om igen. Som förslaget nu ligger kommer de år då avstämning ska ske av fastighetserupperna småhusenhet respektive lantbruksenhet arbetsbelastningen
på LSM bli särskilt betungande. LSM ser det som en omöjlighet att utan förstärkning kunna klara av dessa till synes ofrånkomliga toppar. Särskilda medel för anställning av speciell personal, anlitande av konsulenter mäste ställas ull 1.SMs förfogande under de år avstämningen sker av småhus
respektive lantbruk. Någon omfördelning av personal inom LSM av större omfattning synes omöjlig. Kommittén förordar att LSM inte binds upp för hårt genom instruk-
tioner & d för arbetet utan att de olika myndigheterna med hänsyn till sina resurser, fastighetsbestånd m. m. ges möjlighet till den individuellt mest lämpliga organisationen och arbetsmetoden. Till detta instämmer ELSM i Östersunds fögderi men vill då starkt betona att det vid planeringen av vårt arbete verkligen kommer att finnas tillräckliga resurser för att på ett
godtagbart sätt klara av de nya, svåra arbetsuppgifter som den rullande
fastighetstaxeringen kommer att medföra. Som inledningsvis anförts var en av orsakerna till svårigheterna med
AFT 81 alt LSM inte hade tillgång tll ett intrimmat datasystem. Om den
rullande fastighetstaxeringen ska påbörjas 1987 krävs ati LSM innan dess
får tillgång till det nya datasystemet med tillhörande dataterminaler under en viss inkörningsperiod. Vi vill ha ett fungerande, intrimmat datasystem redan från starten av den rullande fastighetstaxeringen.
Enligt utredningen sidan 211 bör Riksskatteverket tilldelas medel för
ytterligare någon handläggare under genomförandetiden 1987 — 1991 (vid senareläggning 1988 — 1992). CSM anser att dessa resurser och även
resurserna hos LSM måste skapas betydligt tidigare med hänsyn till att
datasystemet m. m. ska fungera redan vid starten 1987 (1988).
SACO/SR anför:
I avsnitt 10.3.1.1 där LSM:s nuvarande organisation och verksamhet beskrivs har angetts att fastighetsgruppen ingår i granskningsenheten på de
109 LSM som för närvarande endast har två enheter. Detta är emellertid inte riktigt. Fastighetsgruppen är organisatoriskt placerad på serviceenheten. LSM:s arbetsuppgifter och organisation torde bli föremål för omfattande förändringar under de närmaste åren. Frågan om var fastighetstaxeringen ska hanteras får bedömas i samband med att organisationen i övrigt ses Över.
Kommnuén har uppskattat recursbehover hos LSM för den kvalificerade
gransknines- och esta tilj 200 personår. En sädan beräkning är givetvis vansklig att föra, JUSEKR vill inte påstå av behovet är tilltaget I r lärt men anser med hänsyn ull osäkerheten att organisationen imte bör
fastställas förrän systemet varit i drifi en ud och man vunnn erfarenheter. Under de inledande åren mäste hållas en hör beredskap för att snabbt kunna sitta in förstärkningar om de beräknade resurserna visar sig vara oulräc 1. Förbundet vili också understryka att här är fråga oi Kkvalificerade hand! av are. JUSEK är emellertid tveksam till om de mindre föederierna. inte minst på grund av dagens dåliga lönesättning, kan få sädana tjänster besatta med utlräckhigt kvalificerad personal vilket erfarenheten har utvisal. Med hänsyn till detia måste det i vart fall under de närmaste Åren vara ett mycket nära samarbete med länstyrelsens expertis,
såväl på skatteavdelningen som lantmäterienheten på planeringsavdelning-
en.
Fögderichefsföreningen anför:
Föreningen får understryka vikten av att de lokala skattemyndigheterna
tillförs ordentliga personella resurser för arbetet med den rullande fastig-
hetstaxeringen. Kommittén har beräknat att det behövs ett tillskott av 200 handläggare medan nuvarande biträdesresurser ansetts tillräckliga med hänsyn till de vinster som kan uppnås genom ökat ADB-stöd och den
föreslagna terminalåtkomsten till fastighetstaxeringsregistret. Med de
knapphändiga uppgifter som redovisats är det inte möjligt att avgöra om kommitténs resursbedömning är realisusk. Lönegrad F 12 för handläggarna som kommittén utgått från i sina kalkyler får dock anses som en uppenbart för låg lönesättning för de kvalificerade arbetsuppgifter det blir fråga om. Föreningen anser det nödvändigt att resursbehovetr för den
rullande fastighetstaxeringen blir föremål för en ingående utredning innan organisationen för taxeringen slås fast.
12.3 Länsstyrelserna
Kommittén föreslår att kontaktmannafunktionen på länsstyrelsernas taxeringsenhet bibehålls i den fasta organisationen för rullande fastighetstaxering och att ett resurstillskott till denna funktion skapas i vart fall fram till år 1991. Arbetet på dataenheten med den rullande fastighetstaxeringen anses böra kunna utföras med befintliga resurser. Remissinstanserna delar
kommitténs uppfattning att kontaktmannafunktionen bör bibehållas. Flera
instanser förordar därtill att möjlighet bör finnas att tillföra organisationen
en biträdande kontaktman.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén föreslår ett bibehållande av kontaktmannafunktionen i den
fasta organisationen för rullande fastighetstaxering och att resurstillskott till denna funktion skapas fram till i vart fall 1991. Enligt länsstyrelsens
uppfattning är det angeläget att det på länsstyrelsens skatteavdelning inrät-
tas en fast tjänst för handläggning av de frågor som hittills ankommit på
koptakimannen. Viöver det föreslagna tiliskoaet på handläggarsidan med en biurädande kontaktman bör länsstyrelserna uttdelas medel i ör Ulfälliga biträdesinsatser under motsvarande tid! fram ull 1991.
Länssiyrelsen I Örebro län anför:
Fommitién har bedömt den nuvarande resurstlidefringen på länsstyretsen med en komakuvan vara tuliräcklie. Länsstyrelsen anser dock att under förberdelserna och övergången ull det nya systemet hör tillskapas
möjlehet ati tillföra organisationen en biträdande kontaktman.
Länsstyrelsen i Kopparbergs kur anför:
Länsstyrelsens och lokal skattemyndichets arbetsuppgifter koniumer vid
Länsstyrelsen delar därför uppfattningen att resurserna för fastighetstaxeringen behöver förstärkas i en fast organisation. Kopparbergs län är i fasughetstaxeringshänscende speciellt och torde sakna motsvarighet i övriga landet. Som kommittén framhåller innebär genomförandeskedet en
stor påfrestning på kontaktmannafunktionen.
Länsstyrelsen anser för det första, med hänsyn ull fastighetsförhåltandena i länet. det nödvändigt med en biträdande kontaktman i den fasta
organisationen. Dessutom bör ett särskilt resurstillskott tullskapas under
genomförandeskedet. Det av kommittén föreslagna resurstiliskottet på 8 helårsarbetskrafter för hela landet i detta hänseende är heh otillräckligt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen vill understryka nödvändigheten av att den s. k. kontaktmannafunktionen: bibehålles. I ett rullande system för fastighetstaxering
kommer denna funktion årligen behövas för administrering, samordning och rådgivning. Länsstyrelsen vill också betona att i vart fall län av Malmöhus läns storlek tilldelas resurser för en biträdande kontaktman. I nuvarande läge kan ersättare till kontaktmannen. tillfälligtvis eller permanent. sökas bland de personer på länsstyrelsen som haft uppdrag vid
fastighetstaxering. Denna möjlighet kommer inte att finnas med den orga-
nisatoriska uppbyggnad som föreslagits i ett rullande system.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Kommittén föreslår att kontaktmannafunktionen bibehålles och att länsstyrelsen tilldelas årliga medel härför. Enligt länsstyrelsens uppfattning
bör en fast tjänst i stället inrättas på länsstyrelsens skatteavdelning.
Kommittén anser att databehandlingen vid den rullande fas tighetstaxeringen normalt bör kunna utföras med befintliga resurser. Den tidsplan som kommittén föreslagit innebär att slutfasen av fastighetstaxeingsarbetet för dataenhetens del kommer att inträffa under en tidsperiod då dataenheten redan har en stor arbetsbörda med inkomsttaxeringen. Enligt läns styrelsens uppfattning är det inte möjligt att samtidigt klara av två så
omfattande arbetsuppgifter. Tidpunkien då fastighetstaxeringsnämndens
arbete skall vara avslutat bör därför tidigareläggas åtminstone en månad. Övriga tidpunkter bör då också förskjutas i motsvarande mån.
12.3 Riksskatteserket
Kommittén anser att någon resursförstärkning inte erfordras inom RSV
för dess ADB-behandling av material vid den rultande fastiehetstaxerinegcn.
- RSYV anför:
RSV tillstyrker i princip resursbedömningen. I dagens organisation sak-
nas dock resurser för utveckling och underhåll av sådana rapporteringssvstem .som föreslås inrättas mellan byggnadsnämnder m.fl. myndigheter
och LSM. RSV bedömer att en kvalificerad handläggartjänst behövs för detta.
Skogsstyrelsen I betänkandet framhålls att skogsstyrelsen och skogsvåärdsstyrelserna kommer att medverka inför skogsavstämningen på samma sätt som inför allmänna fastighetstaxeringar.
Skogsstyrelsen anför:
Skogsstyrelsen utgår ifrån att dess medverkan i förberedelsearbetet ges i stort sett samma inriktning och omfattning som vid AFT 81. Förhållandet
att huvudansvaret flyttas från RSV till LMV påverkar inte skogsstyrelsens medverkan på annat sätt än att LMV spelar en mera aktiv roll inom
områden där tidigare RSV endast till mindre del engagerat sig direkt I
arbetet. Skogsstyrelsen måste ha en betydande del av ansvaret för innehållet i värderingsmodellen eftersom skogsvårdsorganisationen har kompetens
och möjlighet att direkt anknyta OST och skogsbruksplanernas innehåll till
värderingsmodellen. Betänkandets redovisning av skogsvårdsorganisationens medverkan och kostnaderna för detta överensstämmer med skogsstyrelsens uppfatt-
ning.
Dormstolarna
Kommittén anser att arbetet med fastighetstaxeringsmålen hos domstolarna skall kunna rymmas inom ramen för den normala organisationen för domstolarna och att nägra särskilda avdelningar eller liknande inte skall behöva bildas för denna målgrupp.
Domstolsverket anför:
Förvaltningsdomstolarnas merkostnader för handläggningen av mål i anledning av AFT 81 har beräknats till 52 Mkr eller 10 Mkr per år. Kommittén beräknar, att antalet besvär vid en rullande fastighetstaxerin: inte kommer att bli väsentligt större än vad som nu är fallet på grund av uc särskilda fastighetstaxeringarna. DV ifrågasätter beräkningen av kostnadsbesparingarna. Man bör inte helt bortse ifrån att taxeringsbeslut p g a omräkning med nya index fe +-
13 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
sättninesvis kommer att meddelas så ofta som vartannat år för varje fastighet och att dessa höjningar av täxeringsvärdena kan föranleda besvär över basvärdet även om indexåivå inte kan överklagas. Även med eu oriprövningsinstitut och en ov instans mäste enligt DVs mening en nägot större ullströmping av mål ull förvalningsdomstolarna förutses än vad kommittén bedömer. Med bl.a. en vidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt bör man dock, enliet DV. inte överbetona de merkostnader, som är förenade med en domstolsprövninr.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Kommittén bedömer att arbetet inom länsrätten med fustighetstuxeningsmäl torde kunna klaras helt inom den ordinarie organisationen. Anta et desvär vid en rullande fastighetstaxering kommer inte att bli väsentligt större än vad som nu är fallet vid de särskilda fastighetstaxeringarna. De år småhusavstämning har gjorts kan en viss ökning av målantalet förutses
men svårighetsgraden för dessa mål är å andra sidan i genomsnitt låg. Den
bild kommittén sålunda ger av en länsrätts framtida situation svns vara väl lättsinnig på praktiskt taget alla punkter, i allt fall för Stockholms läns
förhållanden.
För det första är en jämförelse med de särskilda fastighetstaxeringarna ej
entydig. då besvärsfrekvensen vid dessa är som störst åren efter en allmän fastighetstaxering för att sedan successivt avta. Vidare bör de besvär som efter upprepade omprövningar hos lokala skattemyndigheten och nämnd
ändock kommer till länsrätt ej beskrivas som genomsnittligt enkla. Slutligen och framförallt finns det inget sakligt skäl varför den stora mängd ärenden som småhusen representerar och som hittills varit klart övervägande i besvärshänseende skulle på ett avgörande sätt minska i antal hos länsrätt. Det bör noteras att antalet s.k. enmansmål i länsrätten är lägre vid fastighetstaxering än vid inkomsttaxering, procentuellt bara ca hälften så stort. Om flertalet enmansmål antas bli slutligt avgjorda hos lokala skattemyndigheten/nämnd och därutöver ett inte obetydligt antal tvistiga mål stannar i nämnden kommer det sannolikt ändå att vid länsrätten bli en
väsentlig och för ett givet år av småhusavstämning ytterst exceptionell
anhopning med kanske 10.000 besvär. Så länge de materiella taxeringsreglerna inbjuder till en rikhaltig flora av problemställningar finns ingen anledning att minska denna siffra. .
Denna ärendemängd bör rimligen liksom hittills förtursbehandlas av länsrätt så att ett lagakraftvunnet beslut om fastighets taxeringsvärde ej
dröjer onödigtvis till förfång för åtgärder inom en rad områden. Följaktligen kan förmodas att länsrätten även framgent har behov av personalförstärkning på ett sådant tillfälligt sätt som erfarenhetsmässigt innebär en tung administrativ börda och som varit ett av huvudskälen varför förslaget om rullande fastighetstaxering har initierats. På denna grund föreligger sålunda ett skäl att, som länsrätten tidigare framhållit i detta yttrande, ompröva värdet av avstämningsförfarandet och åtminstone fördela taxeringen av småhus på minst två tidsperioder. I annat fall kan länsrätten ej godta kommitténs inledningsvis angivna bedömning om den ordinarie or-
ganisationens förmåga att klara fastighetstaxeringsmålen. Dessa synpunkter äger säkerligen sin giltighet, proportionellt sett, för flertalet av rikets länsrätter.
Prop. f984/85: 222 195
Länsrätten I Östergötlands län anför:
Kommittén bedömer (s 207) att antalet besvär vid en rullande fastichetstaxering ini: kommer att bli väsentligt större än vad som nu år fallet vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Den bedömningen kan länsrätten inte instämma I. Även om som länsrätten föreslår omräkningsbesluten inte blir överklagbara måste de vidare möjligheterna ull omtaxering leda till en betvdande ökning av det årliga antalet besvär över fastighetstaxeringsbeslut. Länsrätten mottar för närvarande omkring 300 fasughetstaxerinesbesvär om äret. Med en mera frekvent omtaxering torde man få lov att räkna med ätminstone en fördubbling av detta antal. Det är dock utomordentligt svär alt ställa någon prognos i detta hänseende. När det sedan gäller avstämningsbesluten torde de särskilt vad gäller smähus och jordbruksfastigheter komma att föranleda ett betydande antal besvär som då kommer att drabba länsrätterna 1989 och I991. Den anhopning av besvär som då kan beräknas uppkomma samlar sig kring två år och kan om det vill sig illa för lansrätterna komma att bli av samma volym som besvärsvolymen vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Kommittén gör antagandet (s-207) att arbetet med fastighetstaxeringen torde kunna klaras av helt inom den ordinarie organisationen och utan alt särskilda resurser avdelas för dem. Det är möjligt att kommittén skulle kunna bli sannspådd. Förutsättningen är dock i så fall att en ordning för meningsfull omprövning inrättas hos fastighetstaxeringsnämnderna så att till länsrätterna bara överklagas sådana mål som behöver en mera kvalificerad och grundlig överprövning. Målsättningen att länsrätterna bara skall behöva ta hand om verkligt tvistiga frågor kan emellertid bli mycket svår att förverkliga. Erfarenheten lär att just vid fastighetstaxeringar oerhört många överklagar inte därför att de anser att fastighetstaxeringsnämnden tillämpat reglerna på ett felaktigt sätt eller eljest kommit till ett felaktigt resultat utan helt enkelt bara därför att de anser att det åsatta värdet blivit för högt vare sig nu detta berott på att reglerna för fastighetstaxeringen är fel utformade eller den prisstatistik som riktvärden o d bygger på är missvisande.
13 Kostnader
Kommittén har beräknat att den genomsnittliga årliga kostnaden vid införandet av ett rullande system kommer att minska från 155 Mkr vid ett oförändrat system för AFT år 1987 och från 136 Mkr vid en på visst sätt rationaliserad AFT år 1987 till 77 Mkr eller med 78 Mkr resp. 59 Mkr. Minskningen fördelar sig vid rationaliserad AFT på följande sätt: Skattemyndigheterna 23 Mkr, kommunerna 16, Mkr expertmyndigheterna 7 Mkr och domstolarna 13 Mkr.
Flera remissinstanser betonar osäkerheten i beräkningarna. Några instanser påpekar att beräkningen av kostnaderna för deras medverkan gjorts innan kommitténs förslag fått en definitiv utformning och att kostnader för vissa arbetsuppgifter och funktioner därför inte har bedömts.
Riksrevistonsverket anför:
RRYVY saknar underlag för att göra invändningar mot kommitténs kost-
nacsberäkningar. RRV vill ändå peka på det förhätllandet att det inom
skaueförvalnimgen saknas kostnadsredovisning som bygger på tidrapportering. Således måste beräknade kostnader for skatteförvaltningen bedömas som mycket osäkra. Även i fråga om övriga berörda myndigheter
finns skäl att understryka osäkerheten i kostnadsberäkningarna.
Siuuskomoret anför:
Utredningen har gjori en lönsamhetskalkyl som visar att en rullande taxering medför minskade kostnader i intervallet 50-75 milj kr/år. Kalkylmetodiken avviker dock från den av statskontoret rekommenderade modellen. Exempelvis tas ingen hänsyn till tidsfaktorns betydelse för värdering av investeringar och besparingar. Vissa kostnadsposter såsom utbildning, lokaler m. fl. påverkar ej kalkylen. Bristerna i den formella kalkyhekniken gör att redovisade lönsamhetssiffror måste tas med stor försiktighet.
Utredningen har uppskattat — eller låtit uppskatta — resursbehov och
kostnaderna för den rullande taxeringen. Ibland saknas en redovisning av hur man uppskattat kostnaderna. Det gäller särskilt LSMs behov av 200
årsarbetskrafter. Dels saknas utredning om hur man kommit fram till
antalet ärsarbeiskrafter, dels synes kostnaderna för dessa enbart uppta lönekostnaderna (125 000 kr per årsarbetskraft) utan hänsyn till administrationspälägg. Detta kan överslagsmässigt beräknas till ca 40 Z, vilket skulle öka de årliga kostnaderna med 10 milj kr. Som jämförelse kan nämnas att de kostnader som lantbruksstyrelsen beräknat per årsarbetskraft uppgår till 320000 kr (om man utgår från att varje årsarbetskraft ger 1600 timmar per år).
I kostnadsberäkningen har man helt räknat bort domstolarnas kostna-
der. Visserligen slipper domstolarna den ojärmnhet som AFT innebär men
att tro att domstolarna inte skall behöva någon som helst resursförstärk-
ning i samband med t.ex. småhusavstämningen förefaller optimistiskt.
Vidare bör det finnas en redovisning av hur skatteintäkterna påverkas av ett förändrat förfarande.
Det kan i och för sig finnas andra skäl än besparingssyftet för att genomföra en rullande fastighetstaxering. Vi anser dock att höga kvalitetskrav bör ställas på kalkylmaterialet för en så genomgripande reform som rullande fastighetstaxering. Vi saknar emellertid möjlighet att inom ramen
för ett remissförfarande komplettera utredningsmaterialet.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Den årliga inbesparingen om det rullande systemet införs redovisas till 50-75 Mkr. De förslag till förbättringar av underlaget för fastighetstaxeringen och för att underlätta den rullande taxeringen som kommittén har framlagt har kostnadsberäknats till 10 Mkr årligen. Då reformen i sin helhet är ekonomiskt gynnsam delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning
att dessa kvalitetsförbättringar bör kunna göras, samt anser länsstyrelsen reformens genomförande angeläget.
Länsstyreisen i Göteborgs och Bohus län anför:
Kommittén räknar med att ett system med rullande fastighetstaxerine medför en betydande kostnadsbesparing jämfört med nuvarande system. Bespuringarna uppnås främst genom att arbetsbelastningen hos myndigheterna och fastighetstaxeringsnämnderna blir jämnare över åren. Man kan också räkna med mindre antal besvår. varigenom kostnaderna för den
dyrbara processen I skattedomstolarna reduceras avsevärt. Inbesparingen
beräknas ligga mellan 50-70 miljoner kronor per år. Den rullande fastighetstaxeringen har således inte bara taxeringsmässtga fördelar. Den är
dessutom billigare. Mot denna bakgrund framstår en övergang till ett nytt rullande system som särskilt angeläget.
Luntbruksstyrelsen anför:
Kostnaderna för lantbruksverkets medverkan vid förberedelsearbetet
har uppskattats innan kommitténs förslag fått en helt definitiv utformning.
Beräkningarna är därför osäkra och kan behöva ändras. Styrelsen finner
dock inte någon anledning att nu justera dem. Förberedelsearbetet. medverkan vid framtagandet av omräkningstal samt del av kostnaden för att ta
fram prisstatistik för lantbruksfastigheter kan alltså beräknas till 1.4 Mkr
under en åttaårig omloppstid eller cirka 280000 kronor per år. Styrelsen
förutsätter att full ersättning för lantbruksnämndernas merarbete skall utgå. | Kostnaderna för lantbruksnämndernas rapportering har beräknats till
350000 kronor per år. Denna siffra gäller rapportering i ungefär den omfattning som avses i 18 kap 118 FTL av uppgifter som nämnden har tillgäng till eler tar fram i sin ordinarie verksamhet. Någon ökning av rapporteringsskyldigheten bör enligt vad som tidigare anförts inte ske.
LMV anför:
Kommitténs förslag att LMV ska ansvara för förberedelsearbetet inför rullande fastighetstaxering medför givetvis att verket måste tilldelas bebövliga resurser. CMV har till fastighetstaxeringskommittén på begäran redovisat en mycket översiktlig resursbedömning utifrån då givna delvis
ofullständiga förutsättningar. Bedömningen grundades inte på några detal-
jerade beskrivningar av arbetsuppgifterna. Därtill har LMV inte bedömt
resursbehoven för vissa av de arbetsuppgifter som kommittén slutgiltigt valt att lägga på LMV.
Kostnader för nedanstående arbetsuppgifter eller funktioner har således inte bedömts e central arbetsgrupp med referensgrupper
e medverkan i andra myndigheters utbildning av personal och funktionärer e information till allmänheten på lokal, regional och riksnivå e förberedelsearbetet inför lokal avstämning I den översiktliga resursbedömningen har inte heller beaktats den ökning av allmänna myndighetsuppgifter t.ex. remissverksamhet som torde bli
följden av LMYVs nya myndighetsansvar.
Vidare vill LMV betona att det vid den översiktliga resursbedömningen förutsatts tillgång till utvecklade och rationella hjälpmedel. Kostnaderna
för utveckling av sådana hjälpmedel torde bli större än vad LMV tidigare bedömt. När det gäller utveckling av ADB-system kommer LMV att
samarbeta med framför allt RSV. Därför vill CMV betona vikten av att också RSV ges behövliga resurser för detta arbete. Vidare anser LMV att kostnaderna för ledning och administration underskattats liksom vissa minialkostnader, bl. u. för intern utbildning. Dessutom har kostnaderna för klassificering av värdefaktorn speciell belägenhet underskattas. CMV vill sammanfattningsvis framhålla att det ligger i sakens natur att inga slutgiltiga bedömningar av verkets resursbehov går att göra nu.
I LMYS myndighetsansvar bör i effektiviseringssyfie inbegripas skvldieheten att när det gäller förberdelsearbetet samordna de olikas medver-
kande myndigheternas resursbedömningar samt att se till att de för förberedelsearbetet totalt anslagna medlen används på ett för fastighetstaxeringen optimalt sätt.
Länsräuen I Stockholms län anför:
Länsrätten finner kostnadsberäkningarna högst översiktliga och utgår
från att kostnaderna för en rullande fastighetstaxering kommer att bli
väsentligt högre än vad kommittén räknat med. För länsrätternas del har man anledning att utgå från att antalet mål med
fastighetstaxeringsbesvär kommer att bli långt. långt större än det antal besvärsmål som för närvarande följer av särskilda fastighetstaxeringar.
Länsrätterna har i sin fasta organisation inte resurser för mer än de mål som följer av särskilda fastrighetstaxeringar. Kommittén har räknat med att
kostnaderna för AFT 81 för länsrättsorganisationens del kan uppskattas till
40 milj. kronor. För samma ändamål har skattedomstolarna tilldelats extra medel med 1.5 milj. kronor. Återstoden har bekostats genom snyltning på de förstärk-
ningsresurser som länsrätterna tilldelats för avarbetning av skattebalanser. Dessa resurser kommer inom något år att i sin helhet ha fråntagits länsrät-
terna.
En ordning med rullande fastighetstaxering torde följaktligen kräva ett
avseväret resurstillskott till domstolarna. Om man för länsrättens egen del beräkningsmässigt utgår från att en rullande fastighetstaxering över en åttaårscykel leder till hälften av det antal besvär som föranleddes av AFT 81 skulle länsrätten behöva tillföras
resurser för omkring 11.500 mål d.v.s. i runt tal 1.500 mål om året.
Kostnaderna för handläggningen av 1.500 mål kan grovt sett antas uppgå till omkring 800.000 kronor (löner och övriga kostnader för en rotel). För samtliga länsrätter skulle kostnaderna under samma förutsättningar
kunna uppskattas till omkring 3.2 miljoner och för överrätterna till ytterligare någon miljon.
13.1¶Begränsning av måltillströmning till domstolarna
Kommittén riktar i betänkandet uppmärksamheten på åtgärder som kan vidtagas för att minska måltillströmningen till domstolarna och för att
underlätta länsrätternas arbete med fastighetstaxeringsmål. För mål i läns-
rätten där talan endast omfattar ett yrkande om förändring av taxeringsvärdet med belopp som understiger 10000 kr eller 20000 kr bör målet kunna avgöras av ensamdomare alternativt av en juristdomare och en värderingsteknisk ledamot av rätten. Med beaktande av att det är normalt för en
fastiehersävare att olmänt yrka nedsättning av ett taxerinesvärde etter t.ex. yrka ändring av fastiehetens beskatutningsnaiur kan det inte vara lämpligt med beloppsspärrar för att minska miltuillströmningen. En fullföljdsbegränsning ull kammarrätten bör enligt kommitténs mening övervägas I mål om de rör ringa värde, I vart fall ifråga om dem som bör kunna avgöras som enmansmäl I länsrätten, Remissinstanserna är överlag skepfiska till att kommitténs förslag något nämnvärt skulle minska måltillströmningen till domstolarna.
Domstölsverket anför:
DY anser att ensamdomarbehörigheten bör utvidgas i enlighet med kommitténs förslag. En fullföljdsbegränsning till kammarrätt kan också
ar.
I övrigt bör framhållas. att det givetvis är värdefullt om måltuliströmningen till domstolarna kan begränsas. En mera angelägen uppgift ur administrativ svnpunkt är dock att bryta anhopningen av mål i domstolarna vid enstaka tillfällen. DV bedömer att en rullande fastighetstaxering bör leda till en sådan förbättring i domstolarnas arbetssituation.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Kommittén diskuterar möjligheterna att minska länsrätternas arbete med fastighetstaxeringsmålen. Ett förslag är att höja taket för enmansmål till 10000 kr som lägsta ändringsbelopp. Ett beloppstak är emellertid enligt länsrättens mening föga intressant i detta sammanhang. Nuvarande regler, framför allt då reglerna om enmansmålshandläggning när parterna är ense och när saken är uppenbar ger länsrätterna alla de möjligheter som behövs för att mål skall kunna handläggas som enmansmål när handläggning med nämnd framstår som onödig. Det finns därför föga att hämta ytterligare i E-målshänseende. Ett beloppstak på 10000 kr eller 20000 kr skulle endast få marginell betydelse.
Kommittén diskuterar också ett eventuellt införande av beloppsspärr för överklagande till länsrätt men avvisar tanken härpå. Länsrätten kan instämma häri. Det skulle stå i strid mot hittills iakttagna grundsatser att införa en sådan spärr. Det torde också vara svårt att vinna gehör för någon form av prövningstillstånd för fullföljd till kammarrätt. Länsrätten kan heller inte finna att tillräckligt mycket skulle stå att vinna med en sådan ordning. Den skulle komplicera systemet mer än förenkla det och effekten för kammarrätterna skulle förmodligen bli mycket marginell.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén har diskuterat vissa fullföljdsbegränsningar i besvärsrätten till överrätterna. Länsstyrelsen anser dock att det saknas skäl för sådana begränsningar i synnerhet som antalet mål som förs till dessa instanser sannolikt kommer att minska kraftigt.
LRF anför:
Kommittén ifrågasätter om prövningstillstånd skall införas vid besvär till kammarrätt och åberopar härvid förfarandet i hovrätt i fråga om mindre tvistemål.
Delegationen anser att jämförelsen med tvistemål inte är relevant och att någon fultföljdsbegränsning inte bör införas för fastigheistaxeringsmåäl i kammarrätt.
Käammurrätten I Göteborg onför:
Kammarrätten har förut uttalat sig mot att det imförs några regler som
begränsar den enskildes möjlighet att få täxeringen prövad av länsrätt. De nuvarande bestämmelserna om länsrättens sammansättning vid prövning av mäl om fustighetstaxering bör inte ändras.
Enligt 21 kap 8§ fasughetstäxeringslagen gäller i mål om fastighetstaxe-
ring att länsrätt är domför med en lagfaren ledamot och tre andra ledaumöter, varav minst en värderingsteknisk ledamot och minst två nämndemin. Från denna bestämmelse ges vissa undantag i 188 lugen om allmänna förvaltningsdomstolar. Bland undantagen finns att länsrätt är domför med en lagfaren ledamot vid förhör med vittne eller sakkunnig på begäran av annan länsrätt. Samma domförhetsregel gäller bla vid avgörande av mål i
vilket saken är uppenbar. Om det behövs vittnesförhör eller svn kan saken
inte vara uppenbar. Dessa mäl kan alltså inte avgöras av en lagfaren domare. Bestämmelsen om länsrätts domförhet vid bevisupptagning för annan länsrätt hade varit onödig om bevisupptagningen inte skall ses som
ett led i målets avgörande. Enligt de bestämmelser som nu gäller skall länsrätt alltså vid syn ha den sammansättning som är föreskriven för måls avgörande. Vid syn i fastighetstaxeringsmålt skall alltså värderingsteknisk
ledamot och nämndemän medverka. För att länsrätt skall kunna företa syn utan att ha den sammansättning som gäller enligt huvudregeln, fordras det
en lagändring. Kammarrätten finner emellertid att det finns starka skäl mot
en sådan ändring. Kammarrätten har hållit många syner i mål om fastighetstaxering och har fått den bestämda uppfattningen att det bör finnas värderingstekniska kunskaper inom domstolen vid en syn. Om så inte är fallet blir synen ofta meningslös. Dessutom bör de delta i synen som skall avgöra målet. Anteckningar från synen kan aldrig ersätta egna iakttagelser. inte ens om anteckningarna kompletteras med fotografier som tagits vid synen. Syn bör därför alltid ske med fullsutten rätt och om möjligt av de ledamöter som skall avgöra målet. Att bestämma en beloppsgräns för mål som alltid kan avgöras av ensamdomare i länsrätt kommer inte att betyda mycket vid sidan om den all-
männa regeln att ensamdomare får avgöra mål i vilka saken är uppenbar. Kommittén tar också upp frågan om man kan begränsa måltillströmning-
en till kammarrätterna. Övervägandena i denna del är emellertid ofullstän-
diga och ger små möjligheter att bedöma effekten av en begränsningsregel. Rent allmänt anser kammarrätten att frågan om prövningstillstånd och liknande frågor inte bör prövas i ett så begränsat sammanhang som det förevarande. När det gäller tanken att med hjälp av en regel, som anknyter till storleken av yrkandena i kammarrätten, bör framhållas att dessa ofta är ofullständiga och att det kan vara svårt att exakt bestämma vilket belopp som yrkandet avser. Om en av de särskilda ledamöterna skall delta när frågan om prövningstillstånd avgörs, blir den administrativa vinsten liten. Med tre jurister och en särskild ledamot kan nästan alla mål avgöras i sak. Vinsten med krav på prövningstillstånd är att besvären inte behöver kommuniceras. vilket leder till mindre arbete för domstolarnas kanslipersonal. Om det blir aktuellt att införa prövningstillstånd för vissa mål i kammarrätten, bör prövningstillståndsfrågan kunna avgöras av två juristdomare. Om
förutsättningarna för prövningstillstånd anges på samma sätt som i 22§ lägen om rättegången i tvistemål om mindre värden. behöver särskilda ledamöter inte medverka.
14¶Författningstekniska frågor
I betänkandet föreslås inte någon ändring av den principietla uppbyggna-
den av reglerna. fördelade på fastighetstaxeringslagen och fastighetstaxerinesförordningen samt föreskrifter och anvisningar. Föreskrittsverksamheten bör I allt väsentligt ligga hos riksdagen eller regeringen. Antalet bindande föreskrifter bör nedbringas och regelsystemet göras mer flexi-
belt.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kammarrätten delar kommitténs uppfattning att de regler för fastighets-
taxeringen som skall lämnas i föreskriftsform i alla delar där det är möjligt
bör meddelas av riksdagen eller regeringen. Utredningen nämner ett enda
exempel på föreskrift som av praktiska skäl inte kan meddelas på detta sätt. nämligen före skrifter om indelning i värdeområden. Kammarrätten
har i annat sammanhang ifrågasatt om inte indelningen i värdeområden bör vara en anvisning som kan omprövas av domstol i besvärsförfarandet. Om
kammarrättens synpunkter beaktas i denna del, finns det knappast något utrymme för en delegation av rätten att utfärda föreskrifter.
Riksrevisionsverket anför:
Enligt kommitténs uppfattning bör de regler för en rullande fastighets-
taxering som skall lämnas i föreskriftsform meddelas av riksdagen eller av regeringen. Av praktiska skäl föreslås en särskild bestämmelse om möjlighet för regeringen att till lantmäteriverket delegera beslutet om indelningen
i värdeområden.
RRYV anser att även i fråga om prisbildningsområden och omräkningsindex beslutsunderlaget kan väntas bli mycket omfattande och bestå av
statistiska beräkningar utifrån fastighetsprisstatistik. Av kommitténs för-
fattningsförslag framgår dessutom att de regler som skall gälla för beräkning av index kan anges mycket detaljerat i författningen. RRV föreslår
därför att det i författningen införs delegeringsmöjlighet för regeringen även i fråga om beslut om prisbildningsområden. I fråga om omräkningsin-
dex bör beslutet redan 1 författningen förläggas till myndighetsnivå.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Kommittén anser att det visat sig att en grupp föreskrifter som RSV meddelat främst om standardbedömning av småhus och mätning, var alltför styrande, osmidiga och oflexibla och att detta skulle ha medfört pro-
blem med många ändringsyrkanden etc. Kommittén menar därför med
hänvisning till JO:s utlåtande över 81 års allmänna fastighetstaxering att en översyn av värderingsmodellerna bör leda till bl. a. minskad föreskriftsreg-
lering och minskad stelhet vid värderingen. Allmänt sett har detta resone-
Prop, 1984/85: 222 202
mäns betydande cime het. I deta speciella fall är länsstyrelsen emellertid tveksam. Den erfarenhet vi hafi av kontakter med allmänheten under de senaste allmänna fasughotstäxeringerna är att just rättvisekravet är särskilt stort. ofta större än fragan om värdenivån. Det är därför vikugt ati tillämpningen av bestämmelserna bär ika mom distrikten och meltan olika distrikt. En nogerann samordning från RSV torde därför vara nödvändig. De krav på förenklingar som ständigt ställs I dessa sammanhang kan oftast endast uppfyllas genom att olika schabloner införs. Om man från kommitténs sida anser utt dessa schabloner, som naturlietvis ofta blir ganska stelbenta, skall behandlas mer flexibelt skulle vi lätt hamna i detaljvärderingar som inte är realistiska i en massbeslutsprocess som fastiehetstaxering. Länsstyrelsen vill i stället påtala behovet av att regeringen, förutom den samordning av rezelsystemet som krävs. även ger atta de odefinierade begrepp som finns i nuvarande bestämmelser en för såväl allmänhet som myndighet så långt möjligt entydia definition.
Länsstyrelsen förordar således ett system där de materiella reglerna formuleras på ett så klart och entydigt sätt som möjligt och att RSV samordnar tillämpningen så att subjektiva tyckanden i enskilda ärenden inte bildar underlag för beslut. Eu ofrånkomligt krav är också för att förenkla i möjligaste mån att schabloner används även om detta i och för sig inte tillåter det ”finlir” med enskilda fastigheter som efterlysts från vissa hållt. Länsstyrelsen är därvid medveten om att kritik på grund härav kan komma att riktas mot ”orättvisor” i beslut i enskilda ärenden. Dessa ”orättvisor” är erfarenhetsmässigt ofta till beloppen så små att de faller inom den i och för sig för fastighetstaxering ganska stora ”felmarginalen”.
Sveriges jordägareförbund anför:
Det för närvarande tillämpade värderingsförfarandet är inte godtagbart och har medfört alltför många onödiga tvister. Der har i alldeles för hög grad varit inriktat på att tillgodose taxeringsmyndigheternas intressen. Lagstiftningen måste på ett mycket klarare sätt än hittills slå fast, att taxeringsmyndigheternas uppgift är att fastställa ett för varje enskild taxeringsenhet riktigt värde med beaktande av alla de speciella omständigheter som föreligger och som i praktiken påverkar dess värde. Visserligen måste värderingen göras med hjälp av schablonartade anvisningar och riktvärden m. m. men det måste klart framgå av lagstiftningen och tränga igenom i praxis, att alla regler och anvisningar m. m. för värderingen som ges i lag eller myndigheters förordningar är underordnade det grundläggande syftet att fastställa ett för varje enskild taxeingsenhet riktigt värde. Myndigheternas kompletterande värderingsregler, anvisningar och riktvärden har ej någon annan funktion än att vara hjälpmedel för att uppnå det grundläggande målet för värderingen. Sveriges Jordägareförbund delar Fastighetstaxeringskommitténs uppfattning, att möjligheten och skyldigheten att beakta för den enskilda taxeringsenheten speciella förhållanden måste framhävs på ett helt annat sätt än vad som gäller för närvarande.
15¶Värderingstekniska frågor
Kommittén lämnar förslag till författningsreglering endast i frågor som måste lösas för att den rullande fasughetstaxeringen skall fungera. I övrigt
lägger kommittén fram synpunkter. rekommendationer och förslag som kan beaktas i kommande översynsarbete. Erfarenheterna från AFT S1 bör leda till vissa förändringar av värdermessystemet och av tillvägagangssätret då riktvärden och aktvärdekartör skall tas fram. Om er rullande fastighetstaxering ges den utformning som kommittén förordar. måste vissa
förändringar av värderingssystemet genomföras för att det skall bli möjligt
att i erforderlig utsträckning utnyttja ADB vid taxeringen.
Några remissinstanser konstaterar att de föreslagna förändringarna av
värderingssystemet medför ökade schabloniseringar vid fastighetstaxe-
ringen. Synpunkter framförs att en sådan utveckling inte kan godtägas
säl som att schabloniseringar av värderingsmodellerna är anpelägna. Nåcra remissinstanser föreslår alt värderimgsreglerna ses över innan en
rullande fastighetstaxering införs. RSYV anför:
en föreslagna successiva övergången till ändrade värderinesregler medför administrativa komplikationer. Det nuvarande regelverket skall
tillämpas vid omtaxering tills avstämning gjorts. Av rättviseskäl är det också nödvändigt att så sker. En omtaxerad fastighet skall ju värderas
efter samma grunder som övriga fastigheter tillhörande samma kategori.
Följden blir emellertid att man måste arbeta med regelsystem från såväl
den gamla som nya ordningen samtidigt. Exempelvis skall markvärdekar-
tor och värderingsanvisningar för småhus underhållas av skattechefen
medan motsvarande handlingar för hyreshus skall fastställas I den nya ordningen. RSV inser att detta inte kan undvikas, men vill understryka
vikten av att man i det fortsatta utredningsarbetet söker nå samordning så
långt det är möjligt, så att LSMs och fastighetstaxeringsnämndens arbete
undertättas.
Beträffande utformningen av värderingsreglerna ansluter sig RSV till
kommitténs synpunkter och förslag. För att övergång till det nya systemet
vid avstämnng skall ske smidigt och i stor utsträckning maskinellt, krävs att värdefaktorerna i huvudsak är oförändrade och att de har samma innebörd som i det gamla systemet. Enligt RSVs mening är emellertid en
strävan efter förenklingar och ökade schabloniseringar av värderingsmo-
dellerna angelägen. Fastighetstaxering är ett område som lämpar sig väl för förenklingar. Även om en grövre teknik utesluter millimeterrättvisa så blir
den slutliga effekten vid inkomsttaxeringen ändå marginell med tanke på
vilka små belopp det rör sig om redan i utgångsläget, t. ex. garantibeloppet och schablonintäkten för en villafastighet.
LRF anför:
Kommittén framhåller att förslaget om en rullande fastighetstaxering kräver vissa förändringar av värderingssystemet så att ADB skall kunna
utnyttjas i erforderlig utsträckning vid taxeringen.
De förädringar av värderingssystemet som kommittén föreslår kommer
att medföra att fastighetstaxeringen blir mera schablonartad än den är i
dag. Delegationen kan inte godta en sådan utveckling så länge som taxeringsvärdena har sin nuvarande stora ekonomiska betydelse för fastighetsägarna.
Skogsstyrelsen unför:
Fausticehetsiuxeriheskommittens förslag vill nv uppläggning av täxeringenr innefattar ev ökar nyttjande av ADB. bla. vid omräkning och avstänimng. Kommittén föreslår an salva värderingen. dvs bestämmandet av
basvärdet på erondvul av de enskilda värderingsfaktorerna. skulle kunna
göras maskinellt. Sambanden mellan faktorernas värde och busvärdet skulle kunna beräknas med hjälp av maskinellt lagrade räknemönster. Skogsstyrelsen motsätter sig inte detta förfarande men vilt understryka att det samudigt måste finnas möjligheter för allmänhet och andra berörda att kunna kontrottera etter stälva beräkna basvärdet med hjälp av värdetabeller, som tillhandahålles av den lokala skättemyndigheten.
EMV antör:
Nuvarande värderingsgrunder, värderingsmeoder och värderinesmodeller kän i huvudsak behållas vid övergång till rultande fastighetstaxerine. De erfarenheter som vanns vid AFT 81 och de svnpunkter som senare
föreslagna myndighetsansvar innebär att verket fortlöpande ska följa fastighetsmarknaden och speciellt vara observant på marknadsförändringar. LMY tillstyrker förslaget att lantmäteriet vid avstämningsförberedelserna
ska i samarbete med andra myndigheter och företrädare för olika grupper i samhället undersöka behovet av förändringar i värderingsmodeller m. m.
samt föreslå behövliga förändringar.
RRY anför:
Kommittén har lämnat författningsförslag endast i frågor som måste
lösas för att den rullande fastighetstaxeringen skall kunna fungera. I övrigt har kommittén lagt fram synpunkter på värderingsreglerna som kan beaktas i det kommande översynsarbetet.
RRV tar inte ställning till kommitténs synpunkter på värderingsreglerna utan föreslår att värderingsreglerna ses över innan en rullande fastighetstaxering införs. Till grund för översynsarbetet bör ligga en utvärdering av värdefaktorernas värdepåverkan av det slag som lantmäteriverket diskuterar i sitt yttrande 1983—09—28 med synpunkter på värderingsförfarandet m.m. vid 1981 års fastighetstaxering (bilaga 5 till betänkandet).
Vid översynen måste värderingsreglernas administrativa effekter beak-
tas. Således måste kostnaderna för faktainsamling och värdering vägas mot olika utformningar av värderingsreglerna.
Statskontoret anför:
Kommittén har på sid 254 i betänkandet förordat att lämplig metodik att beakta ett småhus standard även fortsättningsvis bör utgå från en ”indiciebevisning”. De kritiserade frågorna om takmaterial, golvmaterial, sanitet,
köksinredning, badrumsinredning, tvättutrustning skall enligt kommittén utmönstras. Kommittén har dock inte lämnat några förslag om hur man har
tänkt sig att alternativet skall se ut. Vi anser det helt növändigt att det materiella regelverket förenklas avsevärt i jämförelse med AFT-81. Förenklingar bör åtminstone göras på de områden som kommittén i allmänna ordalag diskuterat. Ytterligare förenklingar bör därutöver prövas. Vi tror
att ett rullande system kan få en konserverande inverkan på det materiela regelverket. Det är därför av stor betydelse att nuvarande krångliga regler
nödvändigt att man gör klart hur der materiella regelverket skall se ut innan
man sluthet tar ställning till ett nytt fästighetstaxeringssystem. Regelverket är stvrande för hur administration och organisation skall utformas och för hur resurser och effekter skall beräknas. Materietlu regler och orgamnsa-
15.1 Indelning i taxeringsenheter
Kommiuén anför att vad gäller reglerna om indelning i taxeringsenhet och beskattningsnatur har det största intresset riktats mot gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. Indelningsfrågan har stor betydelse ur inkomst- och förmögenhetstaxeringssvnpunkt. De önskemål om grunderna för indelningen i beskattningsnatur som kan ställas i olika beskattningssammanhang torde behöva prövas I annat sammanhang för att en lämplig samordning skall kunna ske.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Enligt 4 kap 5§ andra stycket fastighetstaxeringslagen skall småhus, hyreshus och tomtmark för sådan byggnad som ligger i anslutning till
lantbruksenhet om minst fem hektär åkermark, betesmark eller skogsmark
ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som
bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. En småhusenhet eller hyreshusenhet skall i allmänhet ha beskattningsnaturen annan fastighet. Enligt 4 kap 118 fastighetstaxeringslagen skall emellertid småhusenheten
eller hyreshusenheten ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet, om småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning till en lant bruks-
enhet med minst fem hektar produktiv mark. Vissa andra förutsättningar skall också vara uppfyllda. Dessa bestämmelser medför att ett småhus med
tomt blir jordbruksfastighet, om ägaren arrenderar minst fem hektar pro-
duktiv mark som ligger i anslutning till småhuset. Om småhuset ligger på
en fastighet med fyra hektar produktiv mark skall småhuset med tomt brytas ut till en särskild taxeringsenhet, småhusenhet, medan den produktiva marken skall bilda en särskild taxeringsenhet. lantbruksenhet och jordbruksfastighet. Om ägaren till denna fastighet arrenderar minst ett men mindre än fem hektar produktiv mark som ligger i anslutning till hans fastighet, skall småhuset enligt ordalydelsen av bestämmelserna ha beskattningsnaturen annan fastighet. Hans egen fastighet är ju mindre än fem
hektar och den arrenderade marken, som skall indelas som en lantbruksenhet, är också mindre än fem hektar. Kammarrätten har i ett mål som rört denna fråga funnit att småhusenheten enligt grunderna för 4 kap 11§ fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Med hänsyn till det anförda anser kammarrätten att 4 kap 113 fastighetstaxeringslagen bör ändras så att småhusenhet eller hyreshusenhet får bes-
kattningsnaturen jordbruksfastighet, om den ligger i anslutning till en
brukningsenhet om minst fem hektar produktiv mark.
Prop, 1984/85: 222 206
Länssiyrelsen i Jämudands län antör:
Länsstyrelsen har i vurande over ”Fasughetstaxerine 81” även uttryckt
tveksamhet till regeln att indela fasugheter med en areal mellan 2 och 5 ha i
två taxeringesenheter. Repein har. som då befarudes. medför: administra-
tivt merarbete och krängel för fastighetsägarna. Dessutom har många
ägare ansett sie lurade och drabbade av retroaktiv lagstiftning. då ifråguvarande fastigheter på grund av taxereringen gått ned betvdliet i marknads-
värde genom att fastigheten genom beskatiningsnaturen jordbruksfastighet i fortsänningen kom au bli föremål för prisprövnne från lantbruksnämnden i samband med prövning av förvärvsullstånd. Bestämmelserna i detta avseende bör ses över. Aven reglerna för taxering av stora tomter — I till 2 ha — bör ses över 1 detta sammanhang. Möjlighet att kunna åsätta tomtmarksvärde upp till en areal av 5 ha bör därvid undersökas.
Sveriges Jordägareförbund anför:
Sveriges Jordägareförbund vill med skärpa framhålla den skillnad i värderingssituationen som föreligger för tomterna till småhusenheter inom en
lantbruksegendom i förhållande till tomter för småhusenheter i allmänhet.
Vid försäljning av tomter till småhusenheter inom en lantbruksegendom bildas enklaver av främmande fastigheter inom egendomen med därav
följande komplikationer och värdeminskning för restfastigheten. Om en sådan tomt åsättes samma värde som tomter till normala småhus, måste därför värdet av lantbruksenheten sänkas för att det sammanlagda värdet
av lantbruksegendomens taxeringsenheter skall bli riktigt. Särskilda bestämmelser måste ges härom. Överhuvudtaget måste i lagstiftningen klarläggas, att uppdelningen i olika taxeringsenheter inte får föranleda att man vid värderingen bortser ifrån att förhållandena inom en taxeringsenhet kan påverka värdet av en annan taxeringsenhet. För undvikande av onödiga tvister måste detta uttryckligen framgå av reglerna för fastighetstaxering-
en.
LRF anför:
Beträffande bostadshus och tomter på jordbruksfastighet gällde vid (981 års fastighetstaxering att värdet skulle bestämmas på samma sätt och till samma värden som för vanliga småhusenheter. Man frångick då den gene-
rella reducering av bostadsbyggnads- och markvärdena som gjordes på jordbruksfastighet vid 1975 års fastighetstaxering och som motsvarade 20
procentenheter för första huset och tomten samt 40 procentenheter för varje ytterligare hus och tomt. De nya reglerna har medfört att bostadshusen och tomterna på jordbruksfastighet blivit felaktigt taxerade. Den som förvärvar en jordbruksfastighet har ingen möjlighet att välja bostad. Bostaden ingår som en nödvändig beståndsdel i förvärvet av hela fastigheten och man kan inte betrakta bostaden på samma sätt som en vanlig villa. Jordbruksbostaden
ser ut som den gör och är ofta för stor för ägarens behov. Normalt kan man
alltså inte ange vilket pris som erlagts för en jordbruksbostad. Jordbruks-
bostaden bör därför värderas efter andra grunder än en vanlig villa.
Särskilt tomtvärdena har visat sig felaktigt åsatta vid 1981 års fastighetstaxering. Enligt kommitténs förslag skall de tomter som enligt besked av
lantmätaren inte får avstyckas nedsättas efter samma principer som för de
217 Prop. 1984/85: 222
tillkommande bostadshusen på er taxerinesenhet. Deua skulle med uillarmpning av 1981 års regler innebära avt värdet på dessa tonuer skall tas
upp GH 50 procent av normvårdet. Delegationen anser att det är principicht felaktist att äsätta tomtvärde så länge som tonnmarken är odelbart förenad
med själva jordbruksfastigheten. Marken kan I dessa fall mie avstyckas och saknar självständigt värde. Med hänsyn häruli bör tomimarken egem-
ligen endast värderas till stt råmarksvärde. Enhet delegationens uppfatt-
ning bör värdet på jordbrukstomter i vart fall inte överstiga 50 procent av normvädet för villatomter. Det kan tilläggas att bostadshus och tomt på jordbruksfastighet med en arval understigande 5 hektar numera taxeras som småhusfastighet, varför de s.k. boustadsjordbruken i förevarande
hänssende behandlas som småhusfastigheter. : Vad särskilt gäller tomter till s.k. överloppshus saknar fastighetsägaren i
regel både intresse och möjlighet att avstveka dessa tomter. Husen hör
naturligt ihop med jordbruksfastuigheten och hyrs ut till personer som har anknytning till gärden. Om tomterna avstyckaus och säljs till utomstående
skulle detta kunna få menliga effekter för driften på gården genom att de
nya ägarna ställer kräv på att kostsamma åtgärder skall vidtas för att få
bort obehaglig lukt m m.
Delegationen anser därför att överloppstomterna bör värderas på samma sätt som jordbrukstomterna och att normvärden därför endast bör åsättas i de fall avstyckning faktiskt kommit till stånd.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Nuvarande regler för bestämmande av beskattningsnatur för bostadsbyggnader på eller i anslutning till brukningscentrum på jordbruk har varit
oklara och därmed svåra att tillämpa. Dessutom har fastighetsägarens intresse att få byggnaden taxerad som annan fastighet resp. jordbruksfas-
tighet växlat beroende på vilket som varit ekonomiskt mest fördelaktigt.
Det är därför länsstyrelsens uppfattning att tiden nu är mogen att överväga
ett slopande av begreppet beskattningsnatur och införa schablonbeskatting
av enoch tvåfamiljshusen även på jordbruken. Förutom att de nu gällande
reglerna framstår som något otidsenlig skulle en sådan förändring leda till
stora förenklingar för såväl fastighets- som inkomsttaxeringen. Sålunda skulle gränsdragningsproblemen vid bestämmande av beskattningsnaturen försvinna för fastighetstaxeringen liksom de komplicerade och tidsödande tvisterna om bostadförmån och reparations/ombyggnadsavdrag i inkormtstaxeringen. Jordbruk bör således genom en sådan förändring omfattas av bestämmelserna för rörelse.
Länsstyrelsen ti Västernorrlands län anför:
Kommittén har vidare föreslagit en ändring av klassificeringsreglerna för tomtmark. Aven i detta avseende kan länsstyrelsen ansluta sig till det framlagda förslaget. I detta sammanhang vill länsstyrelsen ta upp en fråga
som vållat vissa problem vid 1981 års taxering. Det finns i länet ett antal före detta torpfastigheter som är bebyggda med exempelvis ett småhus och
omfattar ett ägoskifte med en total areal som understiger 2 ha. Marken till en sådan fastighet blir enligt nuvarande regler alltid tomtmark och får på grund av sin storlek ett markvärde som är högre än för andra normalstora
tomter i området. Värdeskillnaden upplevs oftast av fastighetsägaren som helt omotiverad eftersom endast en mindre det av fastigheten utgörs av
ecentlig tomtmark medan återstoden är oanvänd och ofta saknar ckonomiskt värde. Denna fråga bör enligt länsstyrelsens mening också tas upp till behandling i samband med översynen av gränsdragningen mellan ägoslaget tomtmark och exploateringsmark.
15.2 Privaträttsliga förpliktelser
I betänkandet framhålls att lagsuftaren tidigare avvisat en avstående princip och i stället strikt följt ömsesidighetsprincipen beträffande privat-
ömsesidighetsprincipen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Komittén berör rätt ingående de privaträttsliga förpliktelsernas betydelse för marknadsvärdet men är obenägen att föreslå att man går ifrån den hittills tillämpade ömsesidighetsprincipen. Då det emellertid är uppenbart att de privaträttsliga förpliktelserna i hög grad påverkar marknadsvärdet är det angeläget att denna faktor ytterligare utreds.
Sveriges Jordägareförbund anför:
Sveriges Jordägareförbund delar kommitténs uppfattning att större hänsyn måste tas till privaträttsliga avtal: Möjligheterna till sådant hänsynstagande måste dock vidgas i långt högre grad än vad kommittén föreslår. Hela denna fråga mäste bli föremål för en förutsättningslös utredning och omprövning.
Nuvarande regler för fastighetstaxeringen fastställer marknadsvärdet som grundläggande princip för värderingen. Underlåtenheten att betrakta privaträttsliga förpliktelser innebär dock, att man i praktiken frångår denna grundläggande princip och att taxeringsvärdena därför saknar förankring i verkligheten. Detta är omrimligt och upplevs av fastighetsägarna som stötande för rättskänslan. Att man vid värderingen tar hänsyn till de privaträttsliga förpliktelser som faktiskt är av betydelse för fastighetens värde, är så mycket rimligare som den reella innebörden av privaträttsliga avtal, t. ex. avtal om jordbruksarrende, ofta bestämmes och ej sällan under pågående avtalsperiod har fått nytt innehåll genom lagstiftning och inte genom parternas fria avtal. På grund av lagstiftningen om jordbruksarrende råder således numera besittningsskydd för jordbruksarrendatorer och prisreglering för arrendeavgifter. Detta har stor betydelse för prisbildningen på utarrenderade fastigheter. Att man vid fastighetstaxeringen bortser ifrån sådana av lagstiftningen ålagda tvingande bestämmelser, framstår såsom orimligt och orättvist. Det framstår också såsom egendomligt vid en jämförelse med det värderingsförfarande som gäller för hyreshusenheter, där gällande hyresavtal i praktiken spelar en stor roll för värderingen.
15.2.1 Grustäkter och tomtarrenden
I betänkandet anförs att nyttjanderättshavare till grustäkt, som upplåtits före år 1960, skall jämställas med ägare, om han enligt upplåtelseavtalet skall erlägga ett fast pris per kubikmeter (utan index). Beträffande andra
erustäkter kan avtal träffas om att nyttjänderättshavaren I skaättesammanhane skal! träde i ävarens ställe. Vid tomtarrenden skall arrendatorn Jjäm-
ställas med ägare. om upplåtelseavtaler invåtts före 1970. ensångsbelopp
eller årlig fast ersättning (utan index) avtalas och det vid taxerimestltfäller återstår minst tio år av kontraktstiden. Aven beträffande tomiarrenden skall arrendatorn I övriga föll kunna äta sig alt träda i äcvarens ställe i skattesammanhang.
Flera remissinstanser är kriuska till kommitténs förslag och anser att
problemet hör lösas på annat sätt. Nägra instanser ansluter ste till konm-
mitténs åsikt och anför att viss del av olägenheter beträffande taxeringsvärde på skärgärdsfastigheter därmed kan undanröjas.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår att vid långvariga arrendeupplåtelser av s.k. arrendetomter bebvgeda med småhus, under vissa förutsättningar, den skatterättsliga äganderätten överflyttas til arrendatorn. Skälet härtill är att
många ägare till uturrenderade tomter på grund av höga tuxeringsvärden
drabbats av en onormalt hög beskattning i förhållande till tomternas av-
kastning. Väl medveten om detta missförhållande anser länsstyrelsen dock att det bör lösas på annat sätt än den föreslagna metoden. Kontroll av att
systemet inte missbrukas genom överföring mellan närstående personer skulle komplicera taxeringsarbetet. Vidare skulle problem uppkomma vid ajourhållning av dessa ägareuppgifter i fastighetsregistret. Lokala skattemyndigheten erhåller ingen avisering om förändringar i nyttjanderätterna och inte heller finns någon skyldighet för vare sig ägare eller arrendator att
anmäla när rätten överlåtes på ny innehavare. Problemet finns redan idag
beträffande byggnader på ofri grund och bör därför inte utvidgas till att omfatta även tomtmarken.
RSV anför:
I betänkandet har föreslagits att markvärdet i en del! fall skall bäras av
ägare till byggnad på ofri grund i stället för av fastighetens ägare. Många
ägare till utarrenderade tomter har på grund av de höga taxeringsvärdena drabbats av en onormalt hög beskattning i förhållande till tomternas avkastning. Den föreslagna regeln skulle dock medföra att kontraktsförhål-
landet för varje byggnad på ofri grund måste undersökas. Kontraktsförhål-
landena är ofta oklara. RSV finner det olämpligt att i fastighetstaxerings-
sammanhang utreda kontraktsförhållandet. Det bör i stället utredas om
man med en enkel schablon kan få en rättvisare fördelning av markvärdet.
LRF anför:
Delegationen konstaterar med besvikelse att kommittén inte presterat någon godtagbar lösning på frågan. Kommittén har av principiella skäl inte
velat godta att förpliktelser av förevarande slag skall kunna leda till ne. sättning av taxeringsvärdet för fastighetsägaren med mindre än att motsvarande värde skall tas upp av nyttjanderättshavaren. Kommittén har med andra ord ansett att ömsesidighetsprincipen skall ha generell giltighet. Delegationen ser därför kommitténs förslag som en dålig nödlösning >å 14 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 222
ett stort problem som kräver effektiva åtgärder. Problemet har vid 1981 ärs taxering framför allt uppmärksammats vid fasughetstaxering av arrendetomter och uthyrningsstugor i områden med aurakuiv friudssbobyggelse såsom I skärgårdar och fällreeionen. Taxerinasvärdena har I många fal trissals upp till nivåer som gör det omöjligt för ägarna att behålla de tomter och stugor som kunnat avstyckas och försäljus. Enda tänkbara köparen är i ullmänhet nyttjanderättshavaren. Priset påverkas av arrendeavgifternas storiek och understiger vanligen det gällande taxeringsvärdet.
Delegationen anser att laxerinesvardet I de aktuella fallen skall få äsättas med ledning av en avkastningskalkvi och att värdet skall kunna sättas ner under normal värdenivå utan aut man blandar in nyttjanderättshavarna I bilden. Det taxerimesvärden som nytt junderättshavarna skulle komma att svara för enligt ömsesidighetsprincipen är av en sädan litenhet att man borde kunna bortse från nyttianderättshavarna.
Även för täktfastigheter bör det vara möjligt att lösa frågan om privaät-
rättshga förphktelser med hjälp av en avkastningsvärdering. I dessa fall
kan det enligt delegauonens uppfattning vara befogat att låta nyttjanderättshavaren svara för viss del av täktens värde.
Sveriges villaägareförbund anför:
Kommitten har föreslagit att för ägare till utarrenderade fritidshustomter den skattskyldighet som motsvarar markvärdet i vissa fall skall överföras på arrendatorn. Även om det i sådana situationer finns anledning att lindra
skattebelastningen för markägaren, kan förbundet inte godtaga lösningen att övervältra skattskyldigheten på arrendatorn.
Ekedals Koloniträdgårdsby ek för anför:
Ekedals kononiförening påminner om att många av landets arrendatorer är kolonilottsinnehavare. De flesta är låg och normalinkomsttagare, många
är pensionärer och vi strävar dessutom efter att fler barnfamiljer skall få möjlighet att bli kolonister. De som funderar på eventuella ökade skattepålagor bör alltså tänka på att våra medlemmar har begränsade ekonomiska resurser.
Vi anser att en sådan utökning av arrendatorernas skyldigheter och motsvarande minskning av markägarnas skyldigheter, som fastighetstaxeringskommittén föreslår, är orimlig av principiella och privatekonomiska skäl. Det skulle bl. a. innebära att en arrendator fick större skattskyldighet
än en tomträttshavare — eftersom arrendeavgiften inte är avdragsgill — utan att få något av tomträttshavarnas många förmåner. Ökad skattskyldighet för kolonister/arrendatorer rimmar också illa med den mycket för-
siktiga beskattningen av en annan grupp nyttjanderättshavare, nämligen bostadsrättshavarna. Även dessa har betydligt större rättigheter/förmåner än arrendatorer.
Det finns inte heller något som säger att arrendeavgiften är låg bara för
att den är fast, vilket utredarna synes utgå ifrån. Ekedals arrende ligger sålunda fast på ca 2: 30 kr/kvm, medan kolonisterna i Stockhoms kommun
bara betalar ca 1:25 kr/kvm med årlig uppräking motsvarande 6072 av
KPI. Vi är också oroliga för att den nu föreslagna orättvisa skatteövervältringen för äldre arrendeförhållanden, i framtiden bringas att drabba alla arrendatorer. Dessutom ser vi en fara för missbruk på så sätt att markägaren kan ställa krav på en fast arrendeavgift bara för att slippa fastighets-
Prop, 1984/85:222 21
skatten. Utredningsförstlagat förefaller alltså inie särskilt väl genomänkt i Jenna del.
Sparbanksföreningen anför:
Beträffande s.k. arrepdetomier förestår kommittén att de skall äsättas ett värde som om tomterna var avstyckade även om wmierna cj är av-
stvckninesbara. Detta medför aut arvendetomter kan äsättas ett för högt taxerinesvärde. Föreningen anser inte aut detia kan godtas. Reglerna bör i
stället utformas så att en mer nyanserad bedömning möjliggörs. Deua
skulle också medföra att t.ex. de speciella förhållandena som gäller den bofasta skärgårdsbefolkningen kan beaktas.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Några av de störra tvistefrågorna vid den allmänna fastighetstaxeringen 1981 var att bestämma storlek och standard för bvggnader på småhusfas-
tigheter. De överväganden om ändringar av mätreglerna och standardklassificering som kommittén redovisar bör kunna medverka till att tvister av
detta slag inte behöver uppkomma i tidigare utsträckning. Värderingen av skärgårdsjordbruken har medfört betydande bekymmer för fastighetsägare
i Stockholms skärgård. I viss utsträckning kan man säga att frågan haft så
stor betydelse att länsstyrelsens sedan länge aktivt bedrivna verksamhet för en levande skärgårdsbygd äventyrats till sitt resultat. Länsstyrelsen
ansluter sig därför till kommitténs äsikt att arrendetomter med småhus skall åsättas fastighetstaxering på samma sätt som om arrendatorn vore ägare. Viss del av olägenheter beträffande taxeringsvärde på skärgårdsfas-
tigheter kan undanröjas med denna metod.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Länsstyrelsen ifrågasatte redan i sitt remisssvar över kommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 om inte täkttillståndshavare borde jämställas med ägare eftersom det i de flesta fall är nyttjanderättshavaren som söker täkttillståndet. Den föreslagna konstruktionen täcker inte de nyttjänderätter där avtal träffats för 1960 med möjlighet till uppräkning med index eller därmed jämförbar förändring av det ursprungliga avtalet. Länsstyrelsen
har inget att erinra mot konstruktionen att avtalsfrihet bör råda om nyttjan-
derättshavaren i skattesammanhang skall tas upp som ägare för nyttjanderätter avtalade efter 1960 men ifrågasätter om inte innehavaren av alla
nyttjanderätter där avtal ingåtts före 1960 bör jämställas med ägare. För-
slaget bör förtydligas för dessa fall.
På motsvarande sätt som angetts för täktupplåtelserna bör förslaget för
tomtupplåtelserna förenklas och arrendatorn jämställas med ägaren för alla upplåtelser där avtal ingåtts före 1970 och det återstår minst 10 år av avtalstiden.
Lantbruksstyrelsen anför:
Kommittén har ifråga om långvariga tomtarrenden mot låg ersättning föreslagit att arrendatorn under vissa förutsättningar skall jämtställas med ägare. Styrelsen anser att de nuvarande reglerna i detta avseende är olämpliga och anser att ändring bör ske.
15.3 Taxerino av bostiadsrätisfastieheter
Komminén påpekar ati i dv fall högre pris än nornilt betalis för fastivjeter. för vilka avses att bildas bostadsrättsföroningar. går det inte att härleda det högre värdet till nägon ecenskap etter värdefakiör hos fastigheten som kan beaktas vid fasteghetstaxeringen. Det enda specifika i dessa fall är avt lägenheterna i fastigheten skall uppliras med bostadsrätt. Dettu förhållande kan inte med de principer som tillämpas vid fastighuistaxeringen inverka på taxeringen av bostadsrättsfastigheter.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kommittén uitalar sig på sidan 241 i betänkandet om hur bostadsrätts-
hus taxeras. Utvalandena torde i och för sig vara giltiga även för hyresradhus. Innebörden synes vara att radhus som ligger på en tomt inte kan
avstyckas och säljas på samma sätt som småhus på självständiga tomter
och att de därför äsätts ett reducerat byggnadsvärde. Enligt kammarrättens erfarenheter är detta en felaktig beskrivning av rättsläget.
De flesta bostadsrättsradhus och hyresradbus torde lipga på avstyckningsbara tomter och äsätts fulla värden enligt riktvärdetabellen. I något
mål har det under handläggningen kommit till kammarrättens kännedom
att tomten avstyckats. Det kan emellertid ifrågasättas om de tillämpade väderingsreglerna inte ger för höga värden för dessa radhus. De kan säljas
endast till den som har bostadsrätten eller hvresrätten. Taxeringen motver-
kar denna boendeform och står knappast neutral i förhållande till vanliga
bostadsrätts- eller hyreshus. Det vore önskvärt om denna fråga belystes ytterligare under lagstiftningsarbetet.
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation anför:
När det gäller värderingsfrågor har kommittén bl. a. haft i uppdrag att
undersöka om nuvarande metod för att fastställa taxeringsvärden för fastigheter ägda av bostadsföreningar ger tillfredsställande resultat. Kommittén har kommit fram till att så är fallet och särskilt framhållit att bostadsrätt är en privaträttslig förpliktelse från vilken skall bortses enligt 5:e kap, 3 §i
fastighetstaxeringslagen. Kommittén har därvid framhållit att det är en
genomgående princip vid fastighetstaxeringen att egendomen skall åsättas samma värde oavsett vem som äger eller nyttjar den. Kommittén anser
sålunda att nuvarande förfarande för taxeringen är principiellt riktig. SBC har inget att erinra mot vad kommittén anfört. I sammanhanget skriver kommittén att det är känt att priserna för flerbostadshus, för vilka dei varit aktuellt att bilda bostadsrättsföreningar, ofta legat högre än normalt. Kommittén anför också att denna tendens har
minskat. Det är riktigt och det kan tilläggas att minskningen samman-
hänger med av statsmakterna vidtagna åtgärder, såsom förbud mot dubbelupplåtelse av bostadsrätter och krav på de boendes medverkan vid omvandling till bostadsrätt. Dessa åtgärder som fått prisdämpande syfte har också tillkommit på tillskyndan av SBC. Det är också riktigt, att som Fastighetstaxeringskommittén gör, fastslå att sådana eventuella prisvariationer inte kan påverka taxeringsvärdena, eftersom priset inte går att härleda till någon egenskap eller värdefaktor hos fastigheten som kan beaktas vid fastighetstaxering.
15.4¶Justering för säregna förhållanden
Kommittén anför av möjliehoterna att utnytga justerinesfekiorerna för
säregna förhållanden bör mökas. Den bör oftast mttrvckas som en procen-
week andel av basvärdet.
Länsstyrelsen i Jämtlands län antör:
Kommitten föreslår vidare att justering för säreget förhåltande oftare bör komma till användning. Länsstyrelsen har I yttrande över betänkandet
”Fastighetstasxering SK” (SOU 1979:32 och 33) anse av man ”för ati
erhålla en så rättvis taxering som möjligt utan alltför många tnslag av subjektiva värderingar dels ger begreppet marknadsvärde en mer bestämd definition, dels begränsar möjlieheten till justering med hänsyn till säregna
förhållanden”. Erfarenheterna från AFT $1 har bekräftat de farhågor man därvid gav uttryck för. Olika FTN har behandlat värdefaktorn olika. Det har dessut-
om i de flesta fall varit fråga om småjusteringar på något 1000-tals kronor. Der är i och för sig förklarligt att nämnderna handlat olika. då definitionen för marknadsvärdebegrepp är så oklar. Det kan därvid inte uteslutas att
nämnderna låtit sig påverkas av faktorer som kostnadsmässigt kan vara
försumbara (ex vis slitna tapeter. olycklig färgsättning, någon enstaka
exklusiv detalj etc ). Det har visat sig vara en allmän uppfattning bland mäklare att husspekulanter resonerar ganska orationellt eller just påverkas (medvetet eller omedvetet) av faktorer av det exemplifierade slaget. Den
osäkerhet som genom underlaget ligger i bedömningen av det marknadsvärde som ligger till grund för taxeringsvärdet motiverar enligt länsstyrel-
sens mening inte det ”finlir” med justeringar med småbelopp som före-
kommer i AFT 81-systemet. Justering för säreget förhållande kräver dessutom i de flesta fall en större kunskap om den aktuella fastigheten hos beslutsfattaren, då yrkanden om justering ofta visat sig bli alltför subjek-
tiva. Denna kunskap har i det nuvarande systemet hjälpligt klarats av i
FTN. I det föreslagna systemet kommer således besiktning att bli aktuell i stor utsträckning. Länsstyrelen föreslär därför att justering för säreget förhållande endast företas om marknadsvärdepåverkan överstiger 50000 kronor.
13.5 Klassificeringsregler för tomtmark
Enligt kommitténs mening bör aktuella klassificeringsregler för tomtmark klarläggas och ges innebörden att om mark skall klassas som tomtmark endast på den grunden att den är bebyggd bör det krävas att byggnadens värde är minst 10000 kr.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Om bebyggd mark skall klassificeras som tomtmark endast på den
grunden att marken är bebyggd, bör det enligt kommittén fordras att
byggnaden är värd minst 10000 kr. Kommittén får antas avse ett basvärde om minst detta belopp. Kammarrätten tillstyrker att värderingsregeln får detta innehåll. Kammarrätten finner det också riktigt att en småhusfas-
tighei anses delbar endast då den är bebygcd med flera självständiga småhus eller då stadsplan. byggnadsplan. tomuindelning eher byggnadslev medger all tomten bebyvecs med flera självständiga småhus. Gränsdragningen mellan tomtmark och exploateringsmark kan behöva ses över.
15.6¶Småbusenheter
15.61 Markvärde 15.6.1.1 Storlek Enligt kommitténs mening bör det övervägas att avskaffa klassindelningen av värdefaktorn storick. Värdebestämmningen kan istället lämpligen ske genom att man ger riktvärdet för en normal, vanlig genomsnittligt stor tomt samt den marginella värdeförändringen i kr per m”. Fiera remissinstanser anser att det inte finns skäl behålla att det nuva-
rande systemet med klassindelning av värdefaktorn storlek. Synpunkter framförs också att det inte kan medföra några svårigheter till en ADB-mäs-
sig anpassning av nu gällande värderingsmodell. Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår att det bör övervägas att avskaffa klassindelningen av värdefaktorn storlek beträffande tomtmark. 1 stället skall värdebestäm-
ningen ske genom att man ger riktvärdet för en normalstor tomt samt den
marginella värdeförändringen i kr per kvadratmeter.
Länsstyrelsen kan inte finna någon anledning att ändra gällade regler i detta avseende. Den noggrannhet som förfarandet ger sken av kan inte
åstadkommas vid värderingen. För att undvika allför stora skillnader mel-
lan normaltomter och övriga tomter bör övervägas om inte värdeserien i stället skall ändras.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén överväger om inte klassindelningen av värdefaktorn storlek
bör avskaffas. Eftersom dei vid fastighetstaxeringen föreligger uppgift om tomtstorlek har indelningen i klasser inte vållat FTN några svårigheter vid
AFT 81. Skäl att ändra nuvarande system för värderingen av tomtmark saknas. Länsstyrelsen anser atl systemet med normaltomter bör bibehållas.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Enligt kommittén bör övervägas att avskaffa klassindelningen av värde-
faktorn ” storlek”. Som skäl för en sådan ordning anges att i flertalet fall
tomtens storlek finns exakt angiven i FTR. Genom ADB-beräkning av
markvärdet bör inte den ändrade beräkningen medföra något merarbete.
Kommittén strävar uppenbarligen efter att helt utjämna de tröskeleffek-
ter nuvarande klassindelningssystem medfört i en del fall. I detta län ligger
— utom när det gäller ett fåtal tomter — värdena under 100000 kronor. I ett
fåtal fall har nuvarande ordning medfört att en begränsad skillnad i storlek
mellan i övrigt likvärdiga tomter vid en strikt tillämpning av gällande regler inneburit en värdeskillnad på upp till 10000 kronor. Det bör dock betonas
12 n
an denna effekt är mycket ovanlig. Vid bestämning av storleken på en s.k. normaltomt I ett värdeområde har nämtfigen beaktats inom vilket intervall der dominerande antalet småhustomter hocer. Klassindelning har därefter skett med hänsyn härtill för att i möjligaste mån undvika tröskeleffekter.
Med den gamla ordningen undviker man beloppsmässiet marginella för-
ändringar av tomtvärdet vid små arealförandringar ex vis pga samman-
ningar, klyvningar och tillköp av tomtmark. Förslagev ull ändring
: även en förhållandevis stor grupp taxeringsenheter nämligen de sk andra-byggnaderna på jordbruksfastieheter. Därmed avses böstadsbyggnåder som inte behövs för jordbruksdriften och därför skal brytas ut och taxeras som annan fastighet. I dessa fall måste en rimlig tomtareal bestäm-
mas och åsättas värde. Det är med den föreslagna nyordningen inte osan-
nolikt att problem uppkommer vid en exakt arcalbestämning av sådan tomtmark. Med nuvarande ordning — som visat sig fungera bra — bestäms arealen oftast i intervallet för normahomi eller under detta.
Eu sätt att hantera tröskeleffekterna kan vara att ändra den stegvisa
skillnaden i värdeserien för tomtmark. En förläggning av nuvarande gräns för värdeförändring på 5000 kronor från 40000 kronor till 100000 kronor
bör på ett rimligt sätt tillgodose detta önskemål. Vid riktvärden på tomt-
mark överstigande 100000 kronor bör den stegvisa skillnaden i konsekvens
härmed jämfört med nuvarande ordning halveras ull 10000 kronor. I ex-
trema fall när storleken med endast några tiotal kvadratmeter avviker från normaltomtens bör reglerna ge utrymme för en jämkning av värdet till närmast lägre eller högre tal i värdeserien.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
I betänkandet ingår ett nytt förslag angående sättet att ange riktvärden
för tomtmark till småhus, Nu gällande klassindelningar föreslås slopade. I stället övervägs en modell där markvärdet, bortsett från avrundningsre-
geln. blir ”bestämt på kronan” dv s med en noggrannhet som inte finns vid
värdering. Erfarenheterna från AFT-81 och de särskilda fastighetstaxeringarna visar att nu gällande värderingsmodell varit utmärkt bland annat mot bakgrunden av att tomtens värde till övervägande del styrs av bygg-
nadsrätten. Tomtstorleken har sålunda en mindre påverkan på markvärdet varför föreslagen ”kronvärdering”, i högre grad än i dag, endast kommer att accentuera problemet med jämförelse av kvadratmeterpriser på tomter, dvs. jämförelser mellan ett med hjälp av taxeringsvärdet framräknat kvadratmeterpris jämfört med ett förväntat försäljningspris eller verkligt in-
köpspris. En ADB-mässig anpassning av nu gällande värderingsmodell torde inte medföra några speciella svårigheter.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Kommittén anser att det bör övervägas att avskaffa klassindelningen av denna värdefaktor. Klassindelningen i förening med de stora stegen i värdeserien för tomtmark har i det praktiska taxeringsarbetet förorsakat berättigad irritation bland fastighetsägarna. Värdebestämningen kan enligt
kommittén i stället ske genom att ett riktvärde ges för en normal, vanlig
och genomsnittligt stor tomt samt att den marginella värdeförändringen anges i kronor per kvm. Länsstyrelsen anser den föreslagna principen vara i högsta grad rimlig. Tomtmarksvärdet bör dock liksom nu anpassas i en
värdeserie. Stegen bör dock minskas på så sätt att stegen blir 5000 kronor
upp till 100 000 kronor och 10000 kronor upp till 200000 kronor.
Prop, 1984/85: 222 216
16.2 PFasughetsrättsliea förhökanden
Kommittén anser att puvarande klass Föch klass 2 bör sammanföras till en klass. VärderefatGonen mellan öcn sammanslagna klassen I och 2 och den nuvarande klussen 3 bör vara densamma för både mark och hyggnad. Tik den sammanstaena klussen för föras endast wöver de självständiga tömferna, Som redan uicör egna fasveheter — tomter som kan avstvckas vill eena fasugheter. Kan fasughersbildningsmyndieheten eller annan lantmäterinersonmal eller hiknande imte lämna ev klart besked om att avstyckning kan ske skall tomten inte föras till den sammanslagna klassen.
Fiera remissinstanser avvisar komniutténs förslag att sammanföra klass I och klass 2. Några instanser år också tveksamma tll förfarandet att inhämta besked från fastighetsbildningsmvndighet eller liknande om en tomt är avstyckninesbar eller ej. Andra instanser poängterar vikten av att reglerna ändras så att värdering såsom avstyckninesbar tomt endast kan komma ifråga om myndigheterna kan ge ev klart besked om att avstyckning är ullåten.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén har behandlat de fasughetsrättsliga förhållandena och påpekat att dessa otvivelaktigt påverkar värdet av såväl tomt som byggnad. Länsstyrelsen instämmer i detta och anser liksom kommittén att det fastighetsrättsliga förhållandet fortfarande skall utgöra en värdefaktor.
I betänkandet föreslås att klasserna I och 2 skall sammanläggas samt att till den sammanlagda klassen endast får hänföras självständiga fastigheter och tomter som enligt fastighetsbildningsmyndighet kan avstvckas till självständiga fastigheter. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till sistnämnda krav på avstyckningsbarhet. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering och vid efterföljande särskilda taxeringar har i stor utsträckning bildats taxeringsenheter tillhörande klass 2. Det förhållandet att det finns en självständig byggnad av någorlunda god beskaffenhet har genomgående ansetts utgöra skäl för tillämpning av klass 2 vid värderingen. Även länsrättens och kammarrättens domar ger uttryck för en sådan bedömning. En ändring av synsättet skulle medföra ett stort antal ändringar och framför allt kommer det att bli administrativt ohanterligt om för varje sådan taxeringsenhet behövdes inhämtas yttrande från fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt länsstyrelsen bör därför i stället definitionen ses över och ändras. När det gäller obebyggd tomtmark bör dock krav ställas på avstyckningsbarhet. Det kommmer att gälla endast ett fåtal tomter inom planlagda områden.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden har vid tillämpningen gett upphov till problem för FTN med gränsdragningen om avstvckningsbarhet föreligger eller inte. I remissvaret till Fastigbetstaxering 81 förordade länsstyrelsen att med fastighetsrättsliga förhållanden borde avses om tomtmarken utgjorde självständig fastighet eller inte. Med den av kommittén föreslagna utformningen kommer berörda fastighetsägare att sträva efter att tomtmarken uteslutande klassificeras som ej avstyckningsbar. Detta innebär merarbete för LSM att infordra besked från fastighetsbildningsmyndighet om avstyckning kan ske eller inte. Förfarandet är inte tillfredsställande då detta både av ägaren och fastighetsbildningsmyndigheten kan
upplevas som ställningstagande till uvstvekning före det prövning av ansökan om avstyckning inlämnats. Enhet länsstyrelsens bedömning är det inte gränsdraening mellan avstvckad och avstyckningsbar som vältar problem
utan den mellan uvstyckningsbar och ej avstvckninesbar, Kommitténs
förslag att sammanföra avstvckade och avstvekningsbara tomter ull en klass bör därför enligt länsstyrelsen avvisas eftersom eråänsdragningen mellan avstyckningsbara och ej uvstyckningshara tomter kommer att kvarstå.
Länsstyrelsen i Jämalands tän anför:
Det nuvarande systemet med hänsynstagande ull om tomt till hus på ofri
grund är avstyckningsbar eller ej medför ofta godtyckliga bedömningar. Länsstyrelsen anser därför att möjligheterna bör undersökas att indela det
fastighetsrättsliga förhållandet i endast två klasser — självständig tomt och
ej stälvständig tomt med cn reducering av byggnadsvärdet för ej självständig tomt på grund av osäkerheten att få tomten avstyckad.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Beträffande värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för småhusen-
heter delar länsstyrelsen uppfattningen att ett klarläggande av definitionen
är nödvändigt men ifrågasätter om det är erforderligt med den föreslagna åtgärden att infordra ett slags förhandsbesked om att avstyckning kan ske. Enligt länsstyrelselsens uppfattning är det tillräckligt att fastslå att inom
detaljplanelagt område skall endast tomter inom byggnadskvarter och mot-
svarande anses vara avstyckningsbara. Tomter som ligger inom område som Inte är avsett för enskilt bebyggande tex naturreservat bör anses som icke avstyckningsbara medan tomter i övrigt som inte ligger inom detalj-
planelagt område eller område som omfattas av naturreservatsbestäm-
melser och dylikt bär kunna förutsättas vara avstyckningsbara om de är bebyggda med småhus av någorlunda god beskaffenhet. För den sist-
nämnda kategorin kan alltså den nuvarande definitionen bibehållas.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kammarrätten kan godta att nuvarande klass 1 och 2 för tomter förs
samman till en klass samt att: värderelationen till klass 3 blir 50 procent beträffande både mark och byggnad.
Det finns också anledning att närmare ange vad som avses med avstyckningsbar tomt. Vid 1981 års fastighetstaxering anses en tomt vara avstyckningsbar, om den är bebyggd med ett småhus av någorlunda god beskaffen-
het. Denna bestämmelse torde i det stora flertalet fall leda rätt. Kammarrätten har emellertid en misstanke om att bedömningen blir fel i gränsom-
rådet mellan avstyckningsbara och icke avstyckningsbara tomter. Detta
kan ha medfört att tomter klassificerats som avstyckningsbara trots att avtyckning inte kommer att kunna ske. Kommittén föreslår en ny gräns-
dragning som innebär att tomt skall anses avstyckningsbar endast om lantmäteripersonal lämnar klart besked om att tomten kan bildas. Vid 1981
års fastighetstaxering har det visat sig vara omöjligt att få ett utlåtande om tomts avstyckningsbarhet. Den föreslagna bestämmelsen förutsäter att lantmäteripersonalen i intruktion eller på annat sätt påläggs att avge så-
dana yttranden. Kammarrätten motsätter sig bestämt att lantmäterimyn-
dighetens yttrande skall vara avgörande. Virandet får inte ba annan kuraktär än annap utredring som skall liven till grund för avgörandet. Det måste f.ö. finnas fall som är så uppenbara att något vitrande äv lantmäterimyndigheten inte behövs, t.ex. då tomen ieger mom planlagt område och överensstämmer med planen. Kammarrätten förordar ati den nuvarande gränsen mejlan avstvckninesbara och icke avstyckningshara tomter förskjurs så att allmänheten lättare kar godta bedömningen att en tomt är avstyckningsbar. Gränsen kan förslagsvis bestämmas så att tomten är avstyckninegsbar. dels när dets följer av en detaljplan, dels när den bebyggd med ett småhus (permanemhus eller friudshus) av så god beskaffenhet att det varaktigt lämpar siv som bostad och fastichetsbildningen inte strider mot detaljplan. Det är dö i första hand standarden som skall vara uvgörande och inte storleken eler älde.n. Värdegränsen sätts nu i allmänhet vid 10000 kr men värdet bör
vara högre, minst det dubbla. och kombineras med ett krav på viss standardklass. En regel av detta innehåll skulle leda till att en tomt i alla de fall
då det kan vara tveksamt om den är avstyckningsbar, hänförs den till nuvarande klass 3.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Kommittén anser att klasserna I (självständig tomt) och 2 (avstyckningsbar tomt) bör sammanföras till en klass då den värdemässiga skillnaden endast kan hänföras till kostnaden för avstyckning. Förslaget är väl motiverat och bör i avsevärd grad underlätta taxeringsarbetet. Värderelationerna mellan klasserna 1 och 2 och den nuvarande klassen 3 bör vara
densamma för både mark och byggnad.
Sveriges Jordägareförbund anför:
Sveriges Jordägareförbund delar Fastighetstaxeringskommitténs upp-
fattning, 2tt klassindelningen av tomter tull småhusenheter föranlett problem. Liksom Kommittén vill Sveriges Jordägareförbund understryka vik-
ten av att reglerna ändras, så att värdering såsom avstyckningsbar tomt endast kan komma ifråga om myndigheterna kan pe ett klart besked om att
avstyckning är tillåten.
Förbundet kan inte dela Kommitténs uppfattning, att avstyckningskost-
naderna är försumbara och att det därför i värdehänseende inte skulle föreligga någon beaktansvärd skillnad mellan å ena sidan avstyckade och å
andra sidan avstyckningsbara tomter. Avstyckningskostnaderna kan
många gånger vara betydande i förhållande till tomtvärdet.
15.6.1.3¶Speciell belägenhet
Kommittén anser att det bör övervägas att införa fler belägenhetsklasser
än vid AFT 81. Av olika skäl, bl.a. hänsyn tull ADB-anpassning och flexibilitet, synes det då lämpligast om klasserna uttrycks i 76 av riktvärdet för tomt med normal belägenhet. Några remissinstanser är tveksamma till att antalet belägenhetsklasser skall utvidgas. Några instanser anser att klasserna inte skall utvidgas om någon anser att belägenhetsklassificeringen bör utredas ytterligare.
Länsstyrelsen I Jänmilands län anför:
Belägg ahesklassificeringen bör också utredas viterhigare, Kommitténs åsikt att Ner belägenhetsklasser bör övervägas kan + och för sic vitsordas för att därigenom fånga upp de påtagliga skillnader t marknadsvärden som faktiskt belägenhet kan medföra. Hur detta skalt kunna fungera utan fus-
tichetstaxeringsnämndernas lokalkännedom kan ifrågasättas. AU göra nä-
con form av inventering i samband med att fiktvärdekarian upprättas är
knappast realtstiskt åtminstone ine i ett lin med så många sjöar och vattendrag som Jämtlands län. En första förutsättning för att kunna bedö-
ma belägenheten torde emellertid vara att fastigheten kan lokaliseras vilket har inneburit stora svårigheter I det nuvarande systemet trots FIN:s lokal-
kännedom. Det lär bli än värre i det föreslagna systemet. Deklarationen
bör därför omfatta en utförlig ”lägesbeskrivning” för fastigheten — gärna
med en kantkopia eller beskrivning av belägenheten i förhållande ull exempelvis kyrka, vägkorsning, vattendrag eller annat tydligt kännemärke.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén förordar att, då riktvärdekarta för tomtmark upprättas, det skall åligga den som gör indelning i värdeområden och som bestämmer
grunderna för riktvärdena att utreda och ange vilka tomter som skall anses ha speciell belägenhet. Länsstyrelsen anser inte en sådan ordning möjlig. En noggrann inventering av fastigheternas belägenhet fordrar nämligen i
flertalet fall att man besiktigar desamma.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Med speciell belägenhet avses enligt 12 kap 3§ fastighetstaxeringslagen tomtmarkens läge inom värdeområdet. Vid 1981 års allmänna fastighets-
taxering har denna värdefaktor varit delad i strand” och ”ej strand”.
Enligt kommittén bör man överväga att införa flera belägenhetsklasser, att uttrycka klasserna I procent av riktvärdet för normal belägenhet samt att
på riktvärdekartan ange vilka tomter som skall anses ha en speciell belä-
genhet. Kammarrätten vill emellertid ifrågasätta om inte fler belägenhetsklasser än de som nu finns i alltför hög grad kommer att minska möjligheterna att ta hänsyn till vad som gäller i det enskilda fallet. Anges det på riktvärdekartan att en tomt har en sådan speciell belägenhet, måste detta kunna omprövas i besvärsprocessen. En sådan egenskap som sjöutsikt är för övrigt obeständig och beroende av vegetationsförändringar och nybebyggelse. Det kan också diskuteras hur mycket sjö som skall kunna iakttas
från tomten för att kravet på sjöutsikt skall vara uppfyllt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
När det gäller denna faktor har kommittén ansett det lämpligt att införa
flera belägenhetsklasser och att dessa uttrycks i procent av riktvärdet för tomt med normal belägenhet. Länsstyrelsen ifrågasätter den förstnämnda
delen av förslaget. Belägenhet vid strand föreslås sålunda indelas i inte mindre än fem
klasser nämligen — strandtomt saltsjön — strandtomt insjö
— strandnära + stövsikt
— sjöutsikt — strandnära
Förslaget förutsätter av den som gör indelningen i värdevområde och som
bestämmer erunderna för riktvärden skall mreda och ange vilka tomter som skall ullhöra respekuve klass.
Länsstyrelsen anser att den föreslagna utökade klassindelningen sanno-
likt leder till — jämfört med AFT 81 — nva eränsdraenings- och definitionsproblem. Det är också tveksamt om det ur värdemässig synpunkt är
motiverar med en sådan dewaljregiering. Tänkbara effekter av en sådan
redovisas i följande exempel. Vid Norreyöle ca 2,5 nul söder om Umeå ligger ute vid kusten et
attraktivt fritidshusområde. Riktvärdet för tomt av normal storlek (1000- 30006 kvm) och normal belägenhet fastställdes vid AFT 81 til! 20000 kronor. För tomt med egen strand bestämdes värdet ull 335 000 kronor.
Av kommittén föreslagen kiassindelning och värderelatvioner skulle ge
följande effekt på tomt i detta område
— strandtomt saltsiön 20000 + 100 5 = 40000 kr — strandtomt insjö 20000 + 8092 = 36000 kr — strandnära + sjöutsikt 20000 + 6098 = 32 000 kr
— sjöutsikt 20000 + 40 90 = 28000 kr
— strandnära 20000 + 20 92 = 24000 kr
Avrundning nedåt till jämna 5 resp 10000-tal kronor bör därefter ske. Den värdemässiga effekten av justering för strandnära läge resp sjöutsikt
kvarstår därvid endast för sistnämnda förhållande och är därtill ytterst marginell.
Även om högre riktvärden tillämpas i andra delar av landet kan detta
inte anses motivera här föreslagen utökning av klassindelning. Länsstyrel-
sen anser att denna bör begränsas till standtomt saltsjön, strandtomt insjö och strandnära med eller utan sjöutsikt.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Enligt kommittéförslaget övervägs införande av flera belägenhetsklasser
samtidigt som man eftersträvar förenklingar i den på sätt och vis schablon-
mässiga värderingen. Ett ytterligare införande av belägenhetsklasser kom-
mer enligt länsstyrelsens uppfattning enbart att leda till ytterligare oönskade bedömningsdiskussioner och problem. I betänkandet redovisas t. ex.
för belägenhetsklassen sjö 5 stycken olika belägenhetsklasser förutom
normalvärdet. Utöver dessa tillkommer bedömningar i det fall fråga är lom
attraktiv eller mindre attraktiv strand.
Länsstyrelsen anser därför att antalet belägenhetsklasser bör minimeras och att i stället, som kommittén också angivit, vid indelning av värdeområ-
den på kartan markera vilka tomter som skall anses ha speciell belägenhet inom området. Därvid bör förslag till klassificering lämnas. En sådan mer
noggrann inventering av fastigheternas belägenhet medverkar dessutom,
enligt länsstyrelsens uppfattning, till att riktvärdeområdenas storlek kan ökas, något som är önskvärt med hänsyn till den många gånger begränsade tillgången på ortspriser. Många potentiella irritationsmoment skulle därvid även kunna undvikas.
Länssivrelsen I Malmöhus län anför:
Kommitién finner att då en niktvärdekarta för tomimark upprättas bör det åligga den som gör indelningen I värdeområden och som bestämmer grunderna för riktvärdena att utreda och ange vilka tomter som skall anses ha speciell belägenhe: inom värdeområder och tämna förslag till klussificering i detta avseende. Länsstyrelsen finner förslaget välgrundat och bör i väsentiie erad underlätta det följande taxeringsarbetet. Däremot bör detta inte medföra att värdeområdenas storlek skall kunna ökas för att få ett större ortsprisunderlag. Tvärtom bör riktvärdeomrädenas storlek kunna göras mindre och mera detaljerad och beakta prisbilden inom likartade erupphusområden. Fastighetsägare inom grupphusonmräden. som vid indelningen i värdeområden inte särskiljts ull exet värdvomräde, har i efterhand på erund av bestämmelsen i FTL 7 kap 7£& inte haft praktisk möjlighet att besvära sip över riktvärdet inom sitt” område.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Fastighetstaxeringskommittén har i sitt betänkande föreslagit en klassindelning av fastigheter efter speciella belägenheter och hur dessa belägenheter skall påverka värderingen. Indelningen är visserligen bara upptagen som exempel men den saknar flera vanligen förekommande värdepåverkande faktorer som bl. a. buller från flygplats, störningar från t. ex. industri etc. Länsstyrelsen anser att en belägenhetskatalog. om sådan ska upprättas, måste bli mycket långtgående.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Länsstyrelsen ifrågasätter kommitténs uppfattning att det bör övervägas att införa fler belägenhetsklasser med hänsyn till svårigheten med bedömningen av belägenheten. Om trots det fler belägenhetsklasser tillskapas bör klara definitioner krävas av belägenhetsklasserna och en verbal beskrivning göras som anger fastighetens speciella belägenhet inom värdeområdet.
15.6.2 Byggnadsvärde 15.6.2.1 Storlek
Kommittén anser det angeläget med förändringar såväl vad avser klassificeringen av utrymmen som vad avser mätregler så att värdearean för småhus kan mätas som summan av den primära bruksarean och viss del av den sekundära bruksarean.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Även storleksklassificeringen måste utredas. Här har kommittén berört vissa tänkbara förenklingar. Till dessa kan läggas behovet av att även i bostadsytan beakta källarutrymmen i moderna hus, där isolering, väggoch golvbeklädnad ger karaktär av bostadsyta.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Mätreglerna för att bestämma storleksklassen för småhus vid 1981 års allmänna fastighetstaxering var krångliga att förstå och svåra at! tillämpa.
Prop, 1984/85: 222 222
Länsstyrelsen är av den uppfautningen att när der gäller hbygenadsyta. bostadsyta och biutrvmmesvta beräkmingssrenderna skall anknyta till Svenosk Standard. eftersom bla. husfabrikanter m. fi. ullämpar dessa
regler. De uppgifter som kommer att ullföras fastighetstaxeringsregisiret genom byggnadsnänimderna torde även vara beräknade efter Svensk Svan-
dard.
Länsstyrelsen I Östergötlands län anför:
Mitreglerna har vid AFT 8! vart krångliga och svåra att tillämpa. Länsstyrelsen förordar en förenkling. Det bör inte vara något krav att
mätreglerna är knumna ull Svensk Standard, eftersom denna är anpassad
till nyproducerade hus. Problem uppstår vid mätning av äldre hus. Länsstyrelsen förordar ett speciellt mätbegrepp för fastighetstaxeringen som är anpassat för uppmätning av håde nya och gamla byggnader.
15.6.2.2¶Ålder
I betänkandet framförs att reglerna för bestämning av värdeåret bör ta
sikte på husstommens ålder i större utsträckning än hittills och i nu gällan-
de regler. Vid den bedömningen bör också vägas in fel som kan vidtåda huset, säsom fukt- och mögelskador, byggfel och radonpåverkan. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Åldersklassificeringen har inte utsatts för samma kritik som exempelvis
standardfrågorna. Problemen har emellertid inte varit mindre. Fastighetsägarna har inte förstått klassens konstruktion med värdeår grundat på nybyggnadsår och ombyggnadsår. Det har också varit svårt — ibland omöjligt på grund av överlåtelser — ati få in uppgifter om till- och ombygg-
nad. Nämnderna har också haft svårigheter att bedöma vad som är ombyggnad resp reparation och underhåll. Om begreppen ny-, till- och om-
byggnad skall anknyta till inkomsttaxeringens definition av begreppen med
ytterligt svåntillämpliga regler och vacklande rättspraxis, föreslår länsstvrelsen en total omarbetning av värdefaktorn, kanske mer än tidigare relaterad till lånebilden än till byggnadens fysiska beskaffenhet.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår att husstommens ålder i större utsträckning än hit-
tills skall beaktas vid bestämmande av byggnadens värdeår. Länsstyrelsen
kan konstatera att såväl när ombyggnadskostnader ligger till grund för
bestämmande av värdeår som när uppgtft om ombyggnadskastnad saknas
och flyttning i ålder sker med hänsyn till redovisade standardpoäng, tar tabellvärdet för lite hänsyn till stommens ålder och skick. Tabellerna bör därför utformas med beaktande härav. I anvisningar bör vidare klart anges när flyttning i värdeår skall ske på grund av redovisad standard.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Vid bedömning av värdeåret för en byggnad föreslår kommittén att fel som kan vidlåda huset, såsom frukt- och mögelskador. byggfel och radon-
påverkan också skall vägas in. Enligt länsstyrelsens mening skall ovan
nämnda fel. som innebär uti marknadsvärdet påverkas. beaktas genom
justering för säreget förhållande. Förslaget avvisas då sköl saknas utt
frånså nuvarande justermesmöjlichet.
136.253 Standard
Kommittén anser ati standarden vid taxeringen av smähusenhet även förisättningsvis bör beaktas med utvånespunokt från en ”indieiebevisning”. Frågorna i deklarationsblanketten om takmaterial, göolvmaterial, sanitet. köksinredning. badrumsinredning. tvättutrustning. öppen spis och bustu
bör utgå eller omarbetas. Klassificeringen bör i stället ske mot bakgrund av en verbal beskrivning av standarden. Poängsätunngen bör finnas kvar men
endast ha vägledande betydelse.
Flertalet remissinstanser instämmer I kommitténs uppfattning att standarden bör bestämmas efter en verbal beskrivning och att utformningen av standardfrågorna i deklarationsblanketten bör omarbetas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Om indiciebevisningen skall behällas vid bedömning uv standard är det
nödvändigt, som kommittén också föreslär, att flera av frågorna utgår eler
omarbetas. Det får inte förekomma odefinierade begrepp som ”varmbonad”, ”enbart duschrum” och ”torkmöjlighet”. Kommitténs förslag att klassificera standarden utifrån en verbal beskrivning fungerade bra vid
1975 års taxering. I det föreslagna systemet där lokalkännedomen inte
finns med torde en sådan ordning inte vara möjlig. Att därvid i stället förlita sig på besiktningar kan inte anses realistiskt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Kommitténs förslag till en återgång med en verbal beskrivning av små-
husens standard finner länsstyrelsen tillfredsställande. En verbal beskrivning bör dock enligt länsstyrelsens mening medföra att fastighetsägaren för
denna bedömnings skull måste lämna en standardbeskrivning av sin fastig-
het även i de detar som inte omfattas av vissa myndigheters faktainsamling
enligt avsnittet 5.3.3. Det kan i detta sammanhang ifrågasättas hur sådana
uppgifter skall komma den granskande myndigheten tillhanda utan fastighetsdeklaration från fastighetsägaren.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén uttalar att standardklassificeringen skall ske mot bakgrund av en verbal beskrivning. Poängsättningen bör finnas kvar men endast ha
vägledande betydelse. Länsstyrelsen förordar en sådan lösning, men vill
framhålla att det fordras en mera varierad och heltäckande beskrivning av
olika fall än den som fanns vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Länsstyrelsen har tidigare ifrågasatt det lämpliga i att använda ett renodlat poängberäkningssystem för att bestämma standardklassen. Länsstyrelsen förordade i remissvaret till Fastighetstaxering 81 både poängberäkning
och verbal beskrivning som vid 1975 års taxering. Den verbala beskrivningen föreslogs då som hjälpmedel för kontroll av poängberäkningsmetoden. vilket även i dag förefaller vara det rationettaste förfarandet. Länsstvreisen instämmer i kommitténs uppfattning att utformningen av standardfrågorna efter utvärdering bör omarbetas.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Beträffande standardklassificeringen av bygenud finner kommittén att den nuvarande ordningen bör kvarstå, sedan vissa kritiserade frågor utgått
eller omarbetats. Kommittén finner vidare att det väsentliga felet 1981
varit att poängen ensamma styrt bestämmandet av standardkluss. Om man
vid besiktning finner att poängsättningen visserligen är riktig men inte leder till korrekt standardklass för byggnaden bör man ej hindras att frångå
poängsältningen och därvid återföra sig till en verbal beskrivning av stan-
darden på sätt som skedde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Läns-
rätten tillåter sig frågan vad kommittén i exemplet avser med ordet korrekt för standardklassen, om inte detta manifesteras i summa indikerade standardpoäng? En verbal beskrivning ger alltför lätt utrymme för godtycke. En metod med väl valda standardpoäng rymmer självfallet ej heller den absoluta sanningen om byggnadens värde men detta beror av problemställningens svårlösta natur. Den nuvarande ordningen har uppenbarligen den fördelen att den med sin matematiska uppbyggand är väsentligt mera lättsmält för fastighetsägaren.
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund anför:
Det finns inga starkt vägande skäl till att låta skatten på ett eget småhus bli beroende av om köket har frysskåp och träluckor, om badrummet har bidé och färgat kakel, om det finns bastu. om uteplatsen har öppen spis och bassäng m.fl. ofta rent löjeväckande s.k. värdefaktorer. som alltefter
modets växlingar förekommit i fastighetstaxeringarnas blanketter. Sådana
oväsentliga detaljer har ofta lett till att praktiskt taget likvärdiga hus i samma område beskattats olika. Utrustning, ytskikt och liknande detaljer är visserligen infogade i fas-
tigheten, men måste på grund av deras begränsade livslängd och ofta obefintliga andrahandsvärde betraktas som privat konsumtion, jämförbar med möbler och annat personligt lösöre. Det är inte ovanligt att en ny ägare till ett småhus kasserar inredningar, fyller igen simbassänger osv. utan hänsyn till att husets tidigare ägare betalat mycket pengar för att
skaffa dem. Vid nyproduktion är det av liknande anledning vanligt att fastighetsägarens tillval av utrustning och ytskikt utöver grundstandarden ofta ligger utanför den ordinarie kalkylen och t. ex. lämnas utan avseende vid bedömningen av produktionskosinaden i samband med ansökan om statligt bostadslån.
15.7 Hyreshusenheter
Enligt kommitténs mening finns anledning att överväga om inte marknaden för mindre hyreshusenheter genom det stora antalet försäljningar fått
en för stor genomslagskraft vid värderingen av de stora bostadshyreshu-
sen. En möjlighet att råda bot på ett sådant förhållande anses vara att
utforma H-tabellerna så att de för stora objekt 1 samtliga tabeller ger
samma taxeringsvärden eller i vart fall inte lika störa proceniucha skill-
nader som för de små objekten. En annan ändring som kan ifrågasättas är
om inte de hyreshusenheter som tll sim allra största det består av lokaler bör taxeras efter en särskild H-tabelt.
Kammarrätten I Göteborg anför:
Kammarrätten har prövat ett inte nga antal mål som gällt hyreshus. Kammmarrätten hur gjort den erfarenheten att mänga hyreshusenheter
blivit för högt taxererade. Detta gäller framför allt stora hyreshus som
inochålier huvsdsakligen lokaler. Anledningen till övertaxeringen torde i första hand vara att H-tabellerna är anpassade till små hyreshus med
bostäder. Kammarrätten anser därför an H-tabellerna bör få en utformning
som tar hänsyn till husens storlek och beaktar skillnaden mellan hyreshus
med lägenheter och hyreshus med lokaler.
De fel som berott på tabellernas konstruktion har accentucrats av att värderingshyvror anvisats utan att det funnits någon egentlig analys av hvresmarknaden för lokaler. Vidare har i stort sett samma hyror använts för ett helt län trots att hyresmarknaden för lokaler varit helt olika i olika delar av länet. Fel har också uppkommit på det sättet att anvisningshyror-
på I några län avsett kvadratmeter primär burksarea som inte kan fastställas för andra hyreshus än de som huvudsakligen består av bostäder. Systemet för taxering av hyreshus bör underkastas en ny och noggrann
granskning.
Länsstyrelsen i Örebra län anför:
Kommittén föreslår att det vid taxering av hyreshusenheter införs olika
tabeller för taxering av bostäder och lokaler. Länsstyrelsen är positiv till detta förstag.
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering kom mindre hyreshus med tre till fyra lägenheter att erhålla förhållandevis låga värden jämfört med motsvarande småhus med en till två lägenheter. H-tabellerna bör därför
ändras så att denna omotiverade skillnad undanröjs.
15.8 Industrienheter
Enligt kommittén har det visat sig att bundenheten till produktionskost-
nadsmetoden särskilt för äldre industribyggnader med begränsade användningsmöjligheter inte varit problemfri. I framtiden bör därför övervägas att
ge en större möjlighet att vid värderingen välja den värderingsmetod som
ger den säkraste uppskattningen av marknadsvärdet.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Aven beträffande industrienheter har kammarrätten den uppfattningen
att en betydande feltaxering skett. Detta gäller särskilt de mycket stora
industribyggnaderna som visserligen inte kan anses ” skräddarsydda” men som har så stora likheter med en ”skräddarsydd” industribyggnad att en
värdering enligt avkastningsmetoden inte ger ett rättvisande resultat. 15 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Kammarrätten har emeltlervid imte tillräcklig erfarenhet för att med säker- Het kuona ange vilka ändringar som bör vidtas i regelsystemet. En lösning sor kun tänkas är att oeå från olika hyresnivåcr beroende på loökalernas storick. Värdernesreglerna bör ses över.
Lärsstyrelsen I Malmöhus län anför:
Som kommittén också noterat har länsstyrelsen fonnit de nya värderingsreglerna. särskilt avkastningsmetoden, goda. Talrika bestkinivgar av industrifastieheter i samband med besvärsarbetet har dock visat att åtskilliga industrifasticheter blivit i höp erad felvärderade trots att värdefaktorerna vart korrekta. Taxeringen av industrifastigheter kräver dock enligt länsstyrelsens mening kännedom om objektet och/eller at värdefaktorn standard omarbetas. Länsstyrelsen förutsätter att värderingsmodellerna för industrifastiehet ses över inför avstämningen.
Länsstyrelsen i Örebra län anför:
Vad gäller värdering av industrifastigheter vill länsstyrelsen framhålla att vid taxering av lagerbyggnader det visat sig vara otillräckligt med tre
standardklasser. Skillnaderna i tabellerna över värderingshyror har blivit alltför stor mellan enkel och normal standard samt normal och högklassig
standard. Länsstvrelsen anser därför att det i vart fall bör finnas fem
standardklasser vid bestämmande av värderingshyra för lagerbyggnader.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Emellenid vill Samfundet peka på behovet av en utvärdering av hur de
nya värderingsreglerna för industrienheter utfallit. Taxeringsnivån synes visserligen generellt sett ha blivit tillfredsställande. Det bör dock utredas
hur utfallet blivit för olika typer av industrifastigheter. Samfundet har exempelvis erfarit att enkla industribyggnader tenderat att bli för högt taxerade. Detta torde bla bero på att antalet standardklasser för lagerlo-
kaler varit för få.
15.9 Lantbruksenheter
15.9.1¶Åkermark och betesmark Kommittén påpekar att förutsättningarna att bestämma marknadsvärden
för lantbruksenheterna förbättrats då lantbruksnämnderna numera utövar
en effektiv priskontroll. Målsättningen för värdering av åkermark och betesmark bör vara att den skall överensstämma så mycket som möjligt med den värdering som lantbruksnämnderna gör i sin priskontrollerande
verksamhet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Värdering av den produktiva marken på lantbruk kräver enligt länsstyrelsens uppfattning sådan specialistkompetens som rimligtvis inte kommer
att finnas hos den granskande myndigheten. Kommitténs förslag att värde-
ringen bör ske utifrån den av lantbruksnämnderna vedertagna klassificeringen finner länsstyrelsen positivt och bör utredas vidare.
Lantbrukssivrelsen anför:
Värdering av läntbruksfastigheter föreslås ske efter 1 stört sett samma
principer som tidigare. Målsättningen beträffande värderingen uv äker-
mörk. betesmark och ekonomibyggnader bör vara att den skall överens-
stävima så mycket som möjlig: med den vårdering som laotbruksnämnderna gör vid sin priskoptrotlerande verksamhet. Kommittén pekar också på vissa tekniska modifieringar.
Styrelsen ansluter sig till kommitténs tunkegångar, men vill samudiet
peka på att vissa problem kan uppkomma vid värdering av bostadshus på
läntbruksfasticheter. Genom omräknmingar mellan två avstämningstillfällen
kan värdena av bostadshus på lantbruksenheterna komma att utvecklas på ett annat sätt än för småhus i allmänhet.
I det tillämpade värderingsförfarandet med beräkning av de olika delvärdena var för sig, ligger en risk att summan av delarna blir högre än värdet av fasugheten skulle bli om den värderades som helhet. Vid framtagningen av värderingsgrunderna för lantbruksverkets värderingsmodell ingår en viss kontroll att delvärdenas summa inte överstiger helhetsvärdet. För att
detta värde inte skall överskridas har i läntbruksnämndernas modell bland annat värdet av bostadshus måst reduceras något 1 förhållande till marknadsvärdet på motsvarande småhus på annan fastighet. Det innebär att
värderingen av bostadshus på lantbruksfastighet bör ske med hänsyn till att de utgör del i en rörelse, där fastigheten har en dominerande. betydelse.
Värdet av bostadshus på fantbruksenhet påverkas därför inte av speciell belägenhet som närhet till sjö eller strand samt tomtstorlek så som fallet är med småhus på annan fastighet.
Styrelsen anser att problem av denna typ måste beaktas vid utformningen av värderingsförfarandet vid fastighetstaxering.
Lantbruksstyrelsen antör vidare:
Brister i värderingsmetodiken kan däremot avhjälpas endast i samband
med avstämning. Som redan omnämnts innebär de riktlinjer som gäller för prisprövning enligt jordförvärvslagen, och som också i övrigt gäller vid fastighetsvärdering inom lantbruksverket, att värdet av jordbruksfastighet
skall bestämmas främst med hänsyn till fastighetens avkastning.
Detta medför att värdenivån för jordbruksfastigheter är avkastningsanknuten. Jordförvärvslagens regler begränsar också köparkretsens storlek och påverkar värdenivånså att någon i strikt teoretisk bemärkelse definierad marknadsvärdenivå för jordbruksfastigheter knappast kan särskiljas.
Enligt styrelsens mening medför inte dessa förhållanden att den grundläggande utformningen av de värderingsmodeller som tillämpas vid 1981 års AFT behöver ändras. Styrelsen anser därför att nuvarande värderings-
metoder för lantbruk i princip kan behållas tills vidare.
SCB anför:
Den definition av ägoslagsindelning som låg till grund för 1981 års allmänna fastighetstaxering följer den standard för ägoslagsklassificering av mark för jordbruk och skogsbruk, som fastställts av SCB (MIS 1981: 4).
Det är för användningen av FTR för skilda ändamål därför viktigt att denna
ägoslagsindelning med definitioner inte ändras och att tillämpningsanvis-
ningar och dyl anknyter till denna standard.
Sveriges fördägareförhund anför:
För läantbruksenheternau mäste man övergå till eu svstem med avkust-
ningsvårderting. Beträffande de förutsättningar som gäller för tuxeringen av läntbruksenhoterna och som gör att man bör övergå utl avkastningsvärdeone vill Förbundet frambälla fölrande.
Marknaden
Marknaden för jordbruksfastitbeter skiljer sig I grundläggande avseenden från vad som gäller för andra slag av fastigheter. Sålunda är tillgången på Jordbruks- och skogsmark en gång för alla given. Ökad efterfrågan kan
föranleda högre priser på marken, men ej — såsom 1. ex. ifråga om småhus eller hyreshus - en ökad produktion av den efterfrågade nyuigheten och
er. därav följande stabilisering av prisnivån. Aven starkt steerade priser
föranleder endast marginella ökningar av utbudet av jord och skog. För de
flesta lantbrukare är det av många skäl ej realistiskt att sälja företaget för
att övergå till annan verksamhet, även om fastuighetspriserna skulle bli
mycket höga.
En mycket ringa del av jorden och skogen i Sverige omsättes på den
öppna marknaden, enligt uppgift årligen endast ca 192 av marken. Den enskilt ägda jorden och skogen byter till alldeles övervägande delen ej ägare genom försäljning på öppna marknaden, utan genom arv och gåva
eller försäljning inom familjen. Av den ringa del som omsättes på allmänna
marknaden utgöres en stor del av tillskottsförvärv av mark för sammanläggning med andra brukningsenheter. Marginella effekter gör, att köparna i sådana fall kan betala mvcket höga priser. Vid fastighetstaxeringen är däremot fråga om att åsätta taxeringsvärden för befintliga brukningsenheter. Förvärv av skogsmark på öppna marknaden har ofta närmast
karaktären av köp av rotposter med därav följande orealistiskt höga priser utan förankring i de förhållanden, som måste vara bestämmande för ett uthålligt skogsbruk på brukningsenheter — taxeringsenheter i allmänhet.
Liknande synpunkter gäller för förvärv genom fastighetsreglering. Speciella skatteregler och marginella effekter har gjort, att man här kunnat betala priser som är orealistiskt höga för uthålligt skogsbruk på hela brukningsenheter.
Av 1971 års fastighetstaxeringsutrednings betänkande. SOU 1973:4, tabell 3. sid 418, framgår, att i landets sammanlagt 24 län hade sålts endast
79 jordbruksfastigheter med en åkerareal av 31 ha och däröver. Av jordbruksfastigheter med över 100 ha åker hade endast 7 st försålts. Av de på
marknaden omsatta, bebyggda fastigheterna med en areal understigande
31 ha åker torde förhållandevis mycket stor del av köpeskillingen kunna
hänföras till på fastigheten befintlig bostadsbyggnad med tillhörande tomt. Av de försåltda fastigheterna med en åkerareal större än 31 ha torde få
fastigheter ha varit obebyggda — vilket ju är en förutsättning för att man skall kunna få fram ett marknadsvärde på obebyggd åkermark. Bland de mindre fastigheterna torde däremot oftare förekomma att jorden och skogen avstyckas i samband med försäljningen för att såsom med höga priser betaid tillskottsmark läggas till andra, bestående driftsenheter. Ovan-
nämnda förhållanden gäller även för dagens fastighetsmarknad.
Även på efterfrågesidan företer marknaden för jordbruksfastigheter mycket speciella drag. Som köpare uppträder kommuner, landsting och
staten, kyrkan, stiftelser, aktiebolag och andra juridiska personer, som
ifråga om de ekonomiska förutsättningarna och beskattningen konkurrerar
om och innebar jord och skog på hel andra och vida fördelaktigare villkor än vad som gäller för lantbrukare I allmänhet. Dessa kategorier kan därför betala betvdligt högre priser än vanliga lantbrukare. Även om dussa förvärv obsolat sett skulle ha förhållandevis ringa omfattning, har de en
avgörande betydelse för prisbildningen på den mycket speciella marknad
som det här är fråga om. Det är t.ex. uppenburt. att ett bortfall av de 500 miljoner kronor till subventionerad ränta som Domänverket under senare är disponerat för inköp av skogsmark skulle ha medfört en avsevärt lägre och, med hänsva till skogsbrukers lönsamhet. rimligare prisnivå för skogsmarken.
Ett annat speciellt problem erbjuder det allmännas tvångsförvärv och
förvärv av jordbruksfastigheter under hot om tvång. Genom dessa förvärv av mark som på olika sätt avses explouteras, etableras en i förhållande till jordbruksfasugheter i allmänhet konstlat hög prisnivå. som ytterligare
snedvrides genom att säljarna tvingas anskaffa ersättningsfustigheter för
att få uppskov med realisationsvinstbeskattningen.
Fastigheternas beskaffenhet
Jordbruksfastigheterna — lantbruksenheterna — är sinsemellan mycket olika till sina egenskaper. Ingen taxeringsenhet är den andra lik. Skillna-
derna i egenskaper är ej blott mycket stora utan hänför sig även i hög grad till egenskaper och kombinationer av egenskaper som är svåra att systema-
tiskt kvantifiera. såsom 1. ex. jordarter. arrondering, storlek. förekomsten
av brukningshinder. klimat, läge, bebyggelse m.m. Lantbruksenheterna skiljer sig här på ett avgörande sätt från t.ex. småhusen, där variationerna
är mycket mindre och där det är lättare att systematiskt beräkna hur olika
egenskaper påverkar värdet.
Marknadsvärde, avkastningsvärde
Sammanfattningsvis kan konstateras, att den principiellt riktiga tanken om en marknadsvärdering på grundval av köpeskillingsstatistik inte gått att
tillämpa i praktiken vid taxeringen av lantbruksenheter. Faktiskt förhåller det sig så, att det inom varje värdeområde för taxering av jordbruksfasugheter endast i undantagsfall förelegat försäljningar på
öppna marknaden av fastigheter, som till sina egenskaper och beträffande värderingssituationen i övrigt liknat de taxeringsenheter som varit föremål för taxering. Tillgången på relevant jämförelsematerial för en marknadsvärdering av lantbruksenheter har varit helt otillräcklig. Beträffande något större egendomar har nästan aldrig funnits någon jämförbar försäljning.
Konsekvensen av att förutsättningarna för en marknadsvärdering av lantbruksenheter skiljer sig på ett avgörande sätt från vad som gäller för
andra slag av fastigheter måste bli. att taxeringen av lantbruksenheter bör baseras på ett avkastningsvärde i stället för ett på köpeskillingsstatistik
grundat marknadsvärde. Åsättande av ett avkastningsvärde bör ej innebä-
"ra några större värderingstekniska problem jämfört med nuvarande sy-
stem. Metoder för avkastningsvärdering kommer redan till användning vid
prövning av förvärvstillstånd enligt Jordförvärvslagen. En avkastningsvärdering bör ej hindra, att man vid värderingen även använder sig av köpeskillingsstatistik, i den mån relevant sådan verkligen finnes tillgängl: Statistiken över släktförvärv kan därvid komma till användning. De köp. »killingar, som betalas vid släktförväven står normalt i överensstämmelse med den förväntade långsiktiga avkastningen och avser vanligen förvärv
av hela taxeringsenheter. 16 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
Prop. 1984/&5: 222 230;
Skälen för au övergå ull en avkastomesvärderme för läntbruksenhetier är så mycket starkare som det för tantbroksenbeterna till skillnad mot andra fasughetskategorier numera gäller prisreglerine både för nvttjunderätts-
upplåtelser och köpestkilingar. Dessa ganska nyligen genomförda ändring-
ar i jordförvärvs- och arrenäclagstiftringen här heh undanröjt förutsättningarna för at förankra Tastighetstaxeringen av tantbruksenheter I prisbildningen på en fungerande fosuehetsmarknad. Särskilt orimhie ter sig den nu titämpade marknadsvärderingon i vad avser warrenderade fastigheter. Det numera förstärkta besittningsskyddet Fr för jordbruksarrendatorer innebär, av det i praktiken oftast blir omöjlig för fastighetsägaren aut övergå från en mindre räntabel — prisreglerad — utarrendering tili en mera lönsam drift i egen regi. För taxerinesenheternas värde medför detta. ati icke utarrenderade fastigheter. där en ny ägare har bandlingsfrihet att anordna driften på rationellast möjliga sätt. har ci högre marknacgsvärde än utarrenderade egendomar. Det bildas ett slucs marknad för icke utarrenderade jordbruk och en annan för utarrenderade jordbruk. En övergång ull et: på objektiva grunder beräknat avkastningsvärde är nödvändig inte bara med hänsyn till möjligheterna att åsätta ett med hänsyn till de skattskyldiga rimligt och riktigt taxeringsvärde utan även
med hänsyn till det förtroende förlag och rätt som måste råda i ett rättssamhälle. Det är olämpligt att försöka uppehålla en fiktion av att taxerings-
värdet för flantbruksenheter och däri ingående delvärden grundas på en
tillförlitlig köpeskillingsstatistik trots att det i verkligheten inte alls är sä.
Avkastningsvärdering torde vara lättare att genomföra än marknadsvär-
dering. För prisprövning vid förvärvstillstånd och i andra sammanhang tillämpas redan metoder för avkastningsvärdering av jord och skog.
Värdenivån
Ett ökat hänsynstagande till avkastningsförmågan innebär i och för sig inte att man binder sig för någon viss nivå för taxeringsvärdet. Resultatet av värderingen styrs av vilka förutsättningar i form av räntefot m. m. som
lägges till grund för värderingen. Den eftersträvade värdenivån måste därför preciseras. Enligt Sveriges Jordägareförbunds uppfattning bör taxeringsvärdet
grundas på en värdenivå, som gör att överskottet vid ett lånsikiigt, rationellt jord- och skogsbruk inom familjeföretagets ram efter skälig ersättning för erforderligt arbete medger en skälig förräntning av fastighetens
värde och erforderlig likviditet. Dessutom måste, liksom för närvarande,
gälla en rimlig säkerhetsmarginal för att undvika konsekvenserna av felak-
tiga taxeringsvärden.
15.9.2¶Växande skog och skogsmark
Kommittén anför att värderingsmetoden för skog bör förbli oförändrad.
Dock bör övervägas att tillämpa olika värderingsmetodik för stora och små fastigheter varvid en schablonvärdering för de små skogsinnehaven skulle kunna tillämpas. Några remissfnstanser tillstyrker en modifierad metod för taxering av
fastigheter med liten skogsmarksareal och några anser en sådan metod klart olämplig.
Prop. 1984/83: 222 231
Länssierelsen i Malmöhus lön anför:
Värdering av skog och skogsmark utgjorde fortfarande vid 19817 års allnänna fostiehetstaxering problem för fastighetstaxerinesnämnderna wots förenklade regler för avndre skogsfastigheter. Malmöhus län är en utpräglad äkerbyggd och den skogsmark. som finns är vanligen koncen-
trerad ull ev fåtal! ägare. Detia har inneburit ett fastighetstaxeringsnämnderna inte fått någon ruun på värdering av skog och skogsmark utan varit
ivungna att anlia skogskonsulent även för alt värdera helt obetydliga
upp frågan om ytterligare förenklade regler för de mindre skogsfastighe-
terna.
RSV anför:
Modifierad metod för taxering av fastigheter med liten skogsmarksareal.
RSYV förordar införandet av en sädan metod. Den skulle ge riktigare värdesättning både av mindre och större skogsfasugheter och väsentligt
förenkla täxeringsarbetet beträffande de fastigheter som skulle taxeras
menu schablon. Eftersom de ”små” fastigheterna är många skulle detta ge betydligt mera tid över för taxering av ”stora” fasugheter. RSY finner det
emelleruid viktigt att man samordnar gränsen mellan vad som skall anses
vara ”små” respektive ”stora” skogsfastigheter med den areaigräns som finns för krav på skogsbruksplaneläggning (för närvarande 20 ha).
LRF anför:
Delegationen har inget att invända mot att de mindre skogsfastigheterna schablonvärderas på sätt kommittén föreslagit. Förutsatt att fastighetsägarna har möjlighet att välja ett sedvanligt värderingsförfarande bör det även kunna diskuteras att utvidga schablonvärderingen till att omfatta åker
och betesmark.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Länsstyrelsen anser den föreslagna värderingsschablonen vad gäller
mindre skogsarealer, med hänsyn till länets speciella fastighetsförhållanden, klart olämplig trots att det initialt kan verka som om taxeringsarbetet
underlättas.
I Kopparbergs län finns många fastigheter med liten skogsmarksareal som har ett värde av växande skog över 10000 kr. För att förenklingen skall få genomslagskraft bör schablonregeln göras bindande och förslaget med alternativregeln slopas. I annat fall kommer de berörda fastighetsägarna att begära att denna regel tillämpas för erhållande av lägsta möjliga
värde. Genom möjlighet att tillämpa en alternativregel kan två identiskt lika fastigheter komma att erhålla olika värden vilket inte är önskvärt. Taxeringsvärdet får enligt länsstyrelsens uppfattning ej bli beroende av en
fastighetsägares önskemål om värderingsmodell.
Prop. 1984/85: 222 to 12
Lärsstvrelson i Jäömidands fån anför:
Den av kommittén föres aena madifierade meioden för taxering av fas-
tuigheter med iinten skog
länsstyrelsens bedömning ull onödigt merarbete genom den ull schablonen kopplade garanvureccla, Garanuregelns utformpine kommer sannolikt att leda ull at två värden mäste beräknas. Länsstyrelsen avstyrker införande av den föreslagna schablonregeln.
Då der gäller taxering av skog har FTN vari heh bervende av hjälp från
skogskonsulenterna. Länsstyrelsen har för förordnande av dessa köonsulenter varit mer eller mindre hänvisad till skogsvärdsstyrelsens distriktspersonal, som förordnats ati fullgöra uppdraget som extra uppdrag. Denna ordning har av olika skäl visat sig vara alltför sårbar för att av länsstyrelsen accepteras i den framtida fasughetstaxeringen, Länsstyrelsen föreslär där-
för att skogstaxeringen utförs som tjänsteuppdrag i skogsvärdsstyrelsen.
Skogsstyrelsen anför:
En mycket stor andel av de företag, som har en liten areal skogsmark.
har också en liten total arcal. Enligt 1981 ärs lantbruksräkning fanns det detta år drygt 105000 företag med en skogsmarksarcal mellan 0.1 och 25
hektar som också hade upp till 2 ha åker. Det totala antalet företag med skogsmark var då 359000. Det finns således stora vinster i arbetsinsats att göra för såväl fastighetsägare som taxeringsmyndigheterna om man kan
finna en modell för förenklad värdering av de mindre skogsfastigheterna,
sam är tillräckligt noggrann för att tillgodose kraven på rättvis och likformig behandling.
Värderingsarbetet måste också ställas i relation till den noggrannhet man kan uppnå it värderingen. När det gäller små skogsfastigheter är skogstillståndet ofta dåligt känt, inte bara av taxeringskonsulenterna utan allför
ofta också av fastighetsägaren. Den förlust i noggrannheten i värderingen som ett schablonförfarande leder till kan till en del vara skenbar eftersom precisionen I de uppgifter man har att tillgå vid nuvarande värderingsför-
farande är måttligt stor.
Om man kan skapa er schablon, som speglar de normala eller genom-
snittliga förhållandena i värdeområdet, ger den sannolikt en så god be-
skrivning av de faktiska förhållandena att den kan accepteras. Kännedo-
men om vad som är normala förhållanden behövs för att uppnå en god anslutning mellan schabionvärderingen och den ordinarie värderingen vid
arealgränsen.
I många fall tillämpades redan i AFT 81:i praktiken ett schablonförfaran-
de för många små fastigheter i och med att fastighetsägarna utnyttjade möjligheten att ange tillståndet på fastigheten i termer som "lika med området i övrigt”. Kommittén föreslår i betänkandet att den schablon, som bör användas, kan utgöras av skogsbruksvärdet för skogsmark med
för värdeområdet genomsnittliga eller normala förhållanden. Eventuellt
skulle schablonen kunna differentieras efter godhet.
Med detta förslag kan man åstadkomma en förenkling av taxeringsför-
farandet. De fastigheter. som skulle beröras av schablontaxeringen är
således alla vars skogsmarksinnehav är mindre än en :viss angiven gräns. Hänsyn tas ej till arcalen åker och annan mark.
Kommittén konstaterar att marknadsvärdet per hektar är större för små än för stora fastigheter, vilket även visas av analyser av köpeskillingssta-
Prop. 19854/85: 222 ra '
tisuken inför AFT 8i (se SOV 1979:33 bilaga 2). Detta mativerar. enligt
kofmimitiee, at man ullämpar olika värderingsmetodik för små och stora
fastigheter. Skogsstyrelen instämmer t deta.
Skillnuden förklaras av att fastighersköpare uppenbarligen är villiga att berala betydande belopp enbart för själva innehaver av en fastighet som beskattas som lanibruksenhet. oävset dess areal. Deua ”övervärde” betecknas fortsättningsvis grundvärde.
Skvgsstyrelsen konstaterar emellertid att den ovan beskrivna modellen
inte tar tillräcklig hänsyn till denna skillnad i marknadsvärdet mellan stora
och små fastigheter. Den bör därför kompletteras.
Ett viktigt krav på er komplettering av modellen är. att det värde. som
åsätts en fastighet på ena sidan om arcalgränsen skall ansluta till det värde, som äsätts en fasughet på den andra sidan gränsen. Det får således inte förekomma några niväförändringar I arealgränsen. Det finns i princip två sätt att hantera värderingen av de små fastigheter-
na. Det ena år att tilldela dem ett grundvärde, framräknat ur den köpeskillingsstatistik, som utgör underlag för taxeringen. Grundvärdet avser hela
taxeringsenheten. Skogsmarken värderas därefter i enlighet med de ge-
nomsnittlica eller normala förhållandena i inom värdeområdet, såsom föreslagits i betänkandet.
Den andra vägen är att värdera varje hektar skog på en liten fastighet högre än på större fastigheter. Hur det skulle kunna ske visar följande
resonemang. som avser en fastighet med enbart eller i stort sett enbant
skogsmark. Varje hektar skogsmark åsätts enligt den föreslagna schablonmodellen
det för värdeområdet genomsnittliga eller normala skogsbruksvärdet. Men det kan även bestämmas av hur stor fastighetens skogsmarksareal är. Skogsbruksvärdet multipliceras med en faktor, som är 1,0 vid arealgränsen mellan små och stora fastigheter och blir allt större ju mindre arealen är.
Följande exempel visar hur modellen skulle fungera. Om arealgränsen är 20 hektar och skogsbruksvärdet för ”normal”” skogsmark inom området är
5000 kr och en linjär förändring av faktorn används blir skogsbruksvärdet per hektar följande:
skogsmarksareal faktorns storlek skogsbruksvärde per ha S 2— (5/20) = 1,75 1,75 Xx SO00 = 8750 10 2 — (10/20) = 1,50 1,50 Xx 5000 = 7 500 15 2—- (15/20) = 1,25 1,25 x 5000 = 6250
Det återstår emellertid ytterligare ett problem att lösa, frågan om hur hänsyn skall tas till fastigheter med liten skogsmarksareal men med förhållande vis stor areal åker eller annan mark, typ slättgårdar. Det är uppenbart att enbart förekomsten av liten skogsmarksareal ej bör vara grundande för
avgörandet om schablontaxering skall tillämpas eller ej om man med den särskilda behandlingen av fastigheter med liten skogsmarksareal även vill ta hänsyn till grundvärdet. Arealgränsen för skogsmark bör därför kompletteras med en regel med innebörden att fastigheter med skogsmarks-
areal underskridande arealgränsen men med en totalareal, som överstiger en viss areal, bör undantas från schablontaxering av skogsmarken. En
alternativ lösning är att låta fastighetens hela areal bestämma faktorns storlek. Schablontaxeringen måste kompletteras med en möjlighet för fastighets-
ägaren att begära en fullständig taxering” enligt samma metoder som större fastigheter. Denna taxering måste emellertid ansluta till schablon-
Prop, 1984/85: 222 254
fuxeringen så att det inte blir uppenbart Jägre taxeringsvärde om man fär cn "fullständig taxering” än om nan får en schablomaxering, givet atv mun har en eenomsnitikg fastichei. Möjliceheten till ”Tollständig taxering” motiveras av alt föstighoter som uppenbart avviker från normal beskaffenhet inte ska bli alltför mvcket lidande av schablonmetoden. Aven här kan muluplikatormodelien ovan komme ull användning. De små fastigheterna hör också efter fullständie taxering ha ott högre taxeringsvärde per hektar skuvgsmark än i Ge ; stör
En kvarstående stort problem som skogsstyrelsen anser bör uppmärksammas I deta semmanbang är det «tt större gapet mellan marknadsvärde och avkastningsvärde. Cantbruksnämndens prisprövning avser att hälla nere marknadsvördenivån. I den mån lantbruksnämndens prispräövnine i framtiden blir avgörande för nivån på marknadsvärdet förlorar detta begrepp sin innebörd. Man får då en ”marknadsvärdenivå”. som är bestämd av lantbruksstyre!sens prispolitik. Värderingstekniski skulle det leda till en möjlighet att direkt bestämma "marknadsvärdet ” genom att sätta det lika med den prisnivå som lanbruksstyrelsen accepterar.
15.9.2 Växthus, mark för växthusodling och trädgårdsmark
Kommittén anser att värderingen av dels växthus, dels mark som används för växthusodling, dels trädgårdsmark bör ske enligt enhetliga regler oavsett vilken typ av taxeringsenhet de hänförs till. Däremot finner kommittén det naturligt att växthus på lantbruk bör ingå i lantbruksenhet, medan växthus som inte har samband med lantbruk taxeras som industrienhet.
Trädgårdsnäringens Riksförbund anför:
Kommittén har också (sid 266) instämt i TRF:s krav på enhetlig taxering oavsett taxeringsklassificering. Man har också instämt i TRF:s krav på att 300 m”-regeln skall utgå. Det har också angetts ”att det varit lämpligt att föreskriva att tomtmark för övrig byggnad som utgör växthus skall värderas enligt reglerna för åkermark, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt fastställd stads- och byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre värde". TRF kan inte acceptera att en planbestämmelse skall avgöra taxeringsvärdet på trädgårdsföretagens mark. Detta skulle innebära att trädgårdsföretagen skulle åläggas speciella bevakningsåtgärder för att få sina markområden klassade som jordbruksmark. Vid taxeringen måste rimligen nuvarande användningsområde vara underlag för taxeringsvärdet. Ändras användningen från t. ex. trädgårdsproduktion till tomtmark bör rimligen detta vara skäl för omtaxering. Ännu är en hel del trädgårdsföretag lokaliserade i eller nära tätbebyggelse. Med hänsyn till bla de arbetsplatser som därigenom lokaliseras nära bostadsorten, bör det vara angeläget att trädgårdsföretagen, så lång möjligt, kan behålla denna lokalisering. TRF får därför begära att även övriga i bifogade skrivelse framförda synpunkter tillgodoses.
SCB anför:
Kommittén föreslår vissa ändringar av taxeringen av växthus och mark för trädgårdsodling efter synpunkter som Trädgårdsnäringens riksförbund framfört till RSV. Vissa växthusfastigheter föreslås dock även i fortsätt-
ningen klassificeras som industrifasugheter. För utt uppnå samstämmighet
med lantbruksregistret är det ur SCBs synvinkel en fördel om samtliga
trädvårdsföretag. oavsett storlek, är taxerade som jordbruksfasughet.
15.10 Taxering av vatten- och värmekraftanläggningar
I35.10.1 Gemensam nämnd
Kommittén föreslår av en för riket gemensam nämnd för vatten- och värmekraft inrättas. Nämnden föreslås förläggas till Stockholm och ha sitt kansh hos RSV.
Flertalet av remissinstanserna som vttrat sig i frågan tillstyrker kommi-
téns förslag. Några instanser förordar att taxeringen även fortsättningsvis
sker i regionala nämnder.
Kammearrätten i Stockholm anför:
Kommitténs förslag innebär att taxeringen av kraftverksfastigheter i fortsättningen skall handläggas av en för riket gemensam nämnd. Detta
förslag innebär ett avsteg från den lokala anknytning i taxeringsorganisa-
tionen som är gängse vid såväl fastighetstaxeringen som vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen. Kammarrätten har emellertid noterat att taxe-
ringen av kraftverk, som omfattar ca 1300 taxeringsenheter, redan med
nuvarande organisation sker i 24 länsnämnder. De av dessa nämnder
anlitade konsulenterna, totalt 10-15 personer, är i flertalet fall bosatta utanför det län, där de är verksamma. Konsulenterna utbildas centralt. Något större mått av lokal anknytning är alltså inte för handen ens i den
nuvarande organisationen. De tekniskt komplicerade värderingsreglerna om kraftverkstaxering är också så utformade att behovet av kännedom om lokala förhållanden inte är särskilt framträdande.
Med en central nämnd, som ges en lämplig sammansättning med såväl
kvalificerade värderingstekniska ledamöter som representanter för ägar-
och kommunintressen, skapas garanti mot de ojämnheter och skillnader i bedömningen, som nu kan förekomma mellan olika länsnämnder.
Med beaktande av det anförda och av de inte oväsentliga rationalise-
ringsvinster, som förslaget onekligen inrymmer, tillstyrker kammarrätten inrättandet av en central fastighetstaxeringsnämnd för industrienheter med vatten- och värmekraftanläggningar.
Kommittén har vidare föreslagit att den centrala nämnden skall förläg-
gas till Stockholm och att den liksom konsulentorganisationen skall ha sitt kansli hos riksskatteverket. Kammarrätten utgår från att nämnden i övrigt
skall inta en helt självständig ställning i förhållande till verket och anse
förslaget i denna del ändamålsenligt.
Statens Vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen anför:
Med tillfredsställelse noteras förslaget att en för hela riket gemensam
fastighetstaxeringsnämnd skall inrättas för taxering av vatten- och värmekraftanläggningar. Därvid understryks vikten av att erforderlig sakkun-
skap och nödvändiga resurser blir tillgodosedda.
Prop. 1984/85:2 236
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Med hänsyn ull de speciella värderingsregler som gäller för industrifasueheter med vauten- och värmekraftsanläggningar och den särskilda sakkanskap som erfordras för taxering av sådana enheter bör dock dessa industrienheter sammanföras till ett för riket gemensamt distrikt på sä
som kommittén föreslagit.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Förslaget att vatten- och värmekraftanläggningar skall tuxeras av en för riket ecmensam nämnd har länsstyrelsen inget att erinra mot.
Länsstyrelsen i Norrbotrens län anför:
Kommittén föreslår en för riket gemensam nämnd för taxering av vattenoch värmekraftanläggningar med placering i Stockholm. Nämnden föreslås bestå av ordförande och 8 ledamöter som utses av regeringen.
Vid allmän fastighetstaxering (AFT) 1981 taxerades nämnda anläggning-
ar av särskilda industrmämnder i länen och med konsulentstöd från experter på området. Detta system fungerade bra.
Fördelarna med det nya systemet skulle enligt kommittén vara att anta-
let konsulenter nedbringas och att en mer Iikformig och rationell handlägg-
ning skulle uppnås.
Enligt tillgänglig statistik från 'AFT 81 hade länet närmare 2790 av
landets totala taxeringsvärden för vattenfallsfastigheter, nämligen 10.3 miljarder kronor av totalt 39,5 miljader kronor för hela riket. För värme-
kraftverken var motsvarande siffror 0,15 90 eller 17,5 miljoner kronor för länet och 11,1 miljarder kronor för landet i dess helhet. Norrbottens
dominans på vattenkraftens område är alltså väl dokumenterad. De möjligheter som finns att i en central nämnd av ovan angivet slag kunna hävda
regionala intressen vid värderingen torde bli högst begränsade. Länsstyrelsen föreslår att värderingen av vatten och värmekraftanläggningarna sker regional såsom vid AFT 81.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Kommittén föreslår inrättandet av en för riket gemensam nämnd för
vatten- och värmekraft. Denna borde förläggas till Stockholm och ha sitt
kansli hos RSV. Det kan diskuteras om en för riket gemensam nämnd i detta avseende är att föredra framför en särskild nämnd. En lösning skulle kunna vara att taxeringen sker på LSM med omprövning i en för riket gemensam nämnd. Från organisatorisk synpunkt skulle detta ha vissa fördelar.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommitténs förslag att vatten- och värmekraftverken skall taxeras i en
särskild nämnd med kansli på RSV avvisas av länsstyrelsen. Med hänsyn till vad som tidigare sagts om problemen att skilja delar av registerfastigheter bör deklarationerna inte lämna länet. På länen finns den kompetens som erfordras för taxering av dessa fastighetstyper. Att centralisera taxe-
ringen av vattenfallen medför inte likformigare taxering, eftersom denna
sker efter detaljerade föreskrifter och anvisningar. Besvärsprocessen för dessa fastigheter bör också följa processen för andra fastigheter.
XJ Besvär
Kommittén föreslår att den eemensamma nämndens beslut skall kunna
överklagas direkt till kammurrätten 1 Stockholm. I andra hand föreslår
"kommittén aut besvär över kraftverksnämndens beslut skall föras hos länsrätten I Stockholm.
Kapunarrätten i Stockholm anför:
Kommitten har också föreslagit att besvär över nämndens beslut skall föras direkt till kammarrätten I Stockholm. Förstaget i denna del bryter mot rådande besvärsordning. Denna ordning hur den fördelen för den klagande att han har rätt vill domstolsprövning i två instanser. För kam-
marrätten innebär det rådande systemet en avlastning genom att majorite-
ten av målen stannar i underinstansen. Dessa fördelar med den nuvarande instansordningen gäller nawrligtvis även för kraftverkstaxeringen. Inrättandet av en central nämnd förutsätts emellerud minska risken för feltaxe-
ringar och i stort sett, som anförts ovan. eliminera olikheter i bedömningen. En tanke bakom förslaget måste antas vara att nämnden skulle arbeta i sådana former och få en sådan sammansättning att den skulle kunna sägas fylla både fastighetstaxeringsnämndens och länsrättens funktioner. Mot denna bakgrund skulle behovet av två besvärsinstanser minska. En annan
förutsättnng för att systemet skall fungera är att besvär framdeles enbart
kommer att föras om mer väsentliga frågor.
Kammarrätten vill emellertid starkt ifrågasätta om en tvåinstansprövning kan undvaras. Kammarrätten vill inte tillstyrka detta kommitténs
förslag. |
I sammanhanget bör påpekas att kammarrätten i realiteten är slutinstans i flertalet fastighetstaxeringsmål. eftersom värderingsfrågor — därom är tvist i det övervägande antalet mål — inte är lämpade för regeringsrätten såsom varande prejudikatinstans.
] andra hand föreslår kommittén att besvär över kraftverksnämndens beslut skall föras hos länsrätten i Stockholms län. Kammarrätten har ingen invändning mot kommitténs andrahandsförslag.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Kommittén föreslår vidare att nämndens beslut i första hand bör över-
klagas direkt till kammarrätten i Stockholm. I andra hand föreslås att
besvär över kraftverksnämndens beslut går till länsrätten i Stockholm.
Länsstyrelsen är tveksam till kommitténs förstahandsförslag då detta inne-
bär att mål avseende sådana fastighetstaxeringar kommer att prövas i en besvärsinstans mindre än övriga fastighetstaxeringsmål. Det framstår som mest naturligt att besvär över beslut som fattats i den för riket gemensamma nämnden skall kunna överklagas till länsrätt eller motsvarande. Läns-
styrelsen förordar därför kommitténs andrahandsförslag eller alternativt mellankommunala skatterätten om denna kommer att finnas kvar.
Siwuaens Vaitenfallsverk, Svenska Kraftverksförerningen och Svenska Eiverksföreningen anför:
Åven förslaget att besvär över taxering genom denna nämnd förs hos kammarrätten + Stockholm är ullfredsställunde, Förslaget att regeringen skall föststälta index och andra faktorer är välmotiverat. eftersom faktorerna har en avgörande betvdelse för täxeringsvärdena.
15.10.3 Besvärsbevättigade Kommittén föreslår att besvär över fastighetstaxeringsnämndens för värme- och vattenkraftanläggningar beslut får anföras av ägare av den
fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsinten-
den.
Kammarrätten i Stockholm anför:
Normalt vilar ansvaret för fastighetstaxeringen inom länen på länsstyrel-
serna, i första hand genom skattecheferna. Kommittén har i sitt betänkande inte närmare diskuterat hur skattechefernas verksamhet skall utövas i förhållande till den centrala nämnden eller vem som skall föra det allmännas talan i mål om taxering av kraftanläggningar. Den föreslagna lydelsen av besvärsreglerna i 21 kap I $ ger vid handen att besvär över den centrala nämndens beslut skall föras av taxeringsintendenten i det län där taxeringsenheten är belägen. Kammarrätten ifrågasätter om inte de skäl. som anförts till stöd för inrättandet av en central nämnd för taxering av kraftan-
läggningar, också talar för att man låter en särskild tjänsteman tex ett
allmänt ombud föra det allmännas talan i dessa mål. Denne tjänsteman
skulle även i övrigt utöva de funktioner som annars ankommer på skatte-
chefen. De stadganden i förslaget som rör nämndernas samarbete med
skattechefen -— denne skall tex i god tid underrättas om tid och plats för
nämndens sammanträden och få närvara vid dessa — förefaller med den nuvarande taxeringsintendentorganisationen tämligen opraktiska. I dessa delar bör ytterligare överväganden ske.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
I detta sammanhang vill länsstyrelsen emellertid fästa uppmärksamhe-
ten på frågan om partsförhållandet. Länsstyrelsen har inte kunnat finna att
kommittén klarlagt vem som skall föra det allmännas talan i denna typ av mål. Vid antagandet att den föreslagna nämnden kommer att förläggas till riksskatteverket är det rimligt att tänka sig att den uppgiften ålägges en i
dylika fastighetstaxeringsfrågor erfaren taxeringsintendet vid länsstyrelsen
i Stockholm alternativt fastighetstaxeringsexperten därstädes elier allmänna ombudet vid mellankommunala skatterätten.
15.104 Index
Kommittén förutsätter att kraftindustrin strävar efter att bestämma el-
tarifferna så att avkastningen hålls på en sådan nivå att realvärdet på
produktionsapparaten bibehålls. Därför anser kommittén att det beträffande vatten- och värmekraftindustrin torde vara lämpligt att bestämma index
för omräkningen så att det motsvarar förändringen i Konsumentprisindex under den aktuella tidsperioden.
Statens Vanenfallsverk, Svenska Krättverksföreningen och Svenska Etverksföreningen anför:
I betänkandet diskuteras olika metoder att bestämma et imdex för vatten- och värmekraftanlägeningar. Eftersom inte hetter konsumentprisindex kan återspegla den verkliga värdeutvecklingen på nämnda anläggningar, fordräs i detta avseende särskilda utredningar. Krafundusirin är härvid beredd att liksom vid tidigare allmänna fasughetstaxeringar medverka.
15.10.5 Värdering
Kommittén anser att de värdefaktorer som tillämpades vid AFT 81 bör
bli föremäl för viss översyn samt att även en viss Översyn av taxeringsförfarandet är påkallat.
Siutens Vattenfallsverk. Svenska Kraftverksföreningen och Svenska El-
verksföreningen anför:
I samband med ändringarna i fastighetstaxeringslagen borde övervägas om inte kraftindustrins produktionsanläggningar kunde ses som special-
byggnader enligt 2 kap 2§ i denna lag och därmed inte åsättas taxeringsvärde. Distributionsbyggnader hänförs redan nu till specialbyggnader. En
sådan ändring kräver dock ytterligare utredningar om konsekvenserna av slopade taxeringsvärden, eftersom taxeringsvärdena används inom ett flertal rättsområden vid sidan av uppgiften att utgöra underlag vid beskatt-
ning. Sådana utredningar bör igångsättas för att erhålla underlag för ställ-
ningstagande om slopande av taxeringsvärden.
I. betänkandet föreslås att avstämningen för vatten- och värmekraftan-
läggningar skall baseras på samma principer som tillämpats vid 1981 års
allmänna fastighetstaxering. Som påpekats i betänkandet måste dock gällande anvisningar ändras och kompletteras ; en rad avseenden. Det skall därvid bla beaktas att vissa värmekraftanläggningar fått ändrad användning fått ändrad användning. Spännvidden mellan godhetsklasserna för vattenkraftanläggningar skall undersökas särskilt och preciseringar bör göras för hur de historiska kostnaderna skall bestämmas. Vidare skall det av anvisningarna framgå att markvärdet ingår i anvisat erfarenhetstal för värmekraftanläggningar. Dessutom bör observeras de svårigheter som föreligger beträffande bestämningen av vattenkraftstationernas normalårs-
produktion. Inom kraftindustrin pågår en omfattande utredning i frågan. Värderingen av pumpkraftverk, vindkraftverk och andra experimentanläggningar fordrar också tidskrävande utredningar.
I förslaget har angivits att det bör upprättas en förteckning över värme-
kraftanläggningar och att denna bör vara vägledande för vilka värmekraftanläggningar som skall taxeras av den gemensamma nämnden. Någon
form av avgränsning beträffande nämndens arbetsområde synes nödvändig
även för mycket små eller integrerade vattenkraftanläggningar. Kraftindustrin bör härvid få medverka.
Prop. 1984/85: 222 2:01
16¶Förfatuningsförslagen
Svea Hovrätt anför:
IL kap. Grundläggande besvänmmeltser
Det kan även med beakunde av vad kommiuén anfört (le! 20 os 48) c
ifrågasättas om ordet ”årligen 118 I st inte kan undvaras.
Utformningen av 3§ 2 si bör förtydligas så att der framgår alt taxeringsresuluttet och dess primära giltighetstid anknys till taxeringsåret.
1 7€ I st och st samt i $$ används ordet ”fastighet” i olika böjnings-
former. Det bör övervägas om inte begrenopet ”taxeringsenhet” skall användas i stället.
Orden ”enligt de grunder som anges i t6 kap” i 9§ sista meningen bör överföras till 108 I st efter ordet ”index”, eftersom de föreslagna före-
skrifterna i 16 kap uteslutande avser bestämmande av index.
Kommittén har i I kap 1082 st föreslagit att nya indextai skall bestäm-
mas vartannat år, såvida inte regeringen finner särskilda skäl föreligga.
Emellertid har kommittén inte berört frågan i vilka fall såduna skäl skall anses föreligga. Enligt ordalydelsen torde regeringen kunna underlåta att
ändra index vid såväl ökande som sjunkande prisläge. Regeringen skulle
således kunna besluta om avsteg från principen om en succesiv anpassning
av taxeringsvärdena till en aktuell marknadsnivå. Vidare skulle regeringen
kunna underlåta att ändra index för en viss typ av taxeringsenheter även vid likartad prisutveckling. Detta torde inte vara förenligt med reglerna i regeringsformen. De fall som åsyftas med undantagsregein torde vara de
då inga eller mycket små förändringar i prisbildningen inträffat sedan
närmast föregående indexår. Om detta är avsikten, bör det framgå av lagtexten.
16 kap. Bestämmande av taxeringsvärde
Rubriken till kapitlet bör ändras, eftersom föreskrifterna uteslutande
avser frågan hur index skall bestämmas. Taxeringsvärdet bestäms enligt I
kap95§ genom omräkning av basvärdet med det index som framräknats.
I kapitlet ges detaljerade föreskrifter om hur index skall bestämmas. Det kan ifrågasättas om lagtexten bör tyngas av så detaljerade föreskrifter.
Visserligen är gränsen mellan föreskrifter som kräver lagform och sk materiella verkställighetsföreskrifter svår att dra inom det offentligrättsliga området. Det bör emellertid övervägas om inte lagtexten kan omarbetas på så sätt att man i några grundläggande föreskrifter anger hur index skall
beräknas för att den angivna målsättningen skall uppnås. De mera detaljerade föreskrifterna om hur index skall beräknas bör regeringen kunna meddela som verkställighetsföreskrifter.
] detta sammanhang vill hovrätten fästa uppmärksamheten på vad kommittén anför i den allmänna motiveringen till dess förslag (Del 1, s 50) att
indextalen skall beslutas av regeringen efter delegation av riksdagen. Vad som åsyftas torde vara att regeringen med stöd av 18 kap 138 I st I p regeringsformen skall meddela föreskrifter om gällande indextal. I 1§ I st första meningen bör orden ”inom ett prisbildningsområde” utgå, eftersom rikets indelning i prisbildningsområden enligt 5§ skall ske endast för bestämningen av regionala omräkningsfaktorer.
17 kan. . P2 och 388 införs benämningarna "lokal och "gemensam som be-
stämning på fostughetstaxeringsdistrikt och fastighewstaxerinesnämnd. I at undvika förväxling med "lokal skattomyndighet” bör det undersökas
om inte andra benämningar vore lämplivare. 1282 sf iredic meningen är orden ”effor del av kommun” inc nödvän- &a och bör därför utgå. 1651 st bör orden ”lokal och gemensam” — eller motsvarande införas mellan orden "i och ”fasughetstaxernesnämnd”. I konsekvens härmed kan på motsvarande ställe i andra stycket tex ordet ”sådan” användas. Det kan anmärkas att 6 § 3 st endast talar om förordnande av ordförande
och iedumöter. Av specialmotiveringen (Del 2, £ 66) får anses framgå att suppleanter skall finnas aut tillgå även i ifrågavarande nämnd. Stycket bör
därför kompletteras med en föreskrift härom. eftersom 58 2 st endast avser suppleanter för valda ledamöter.
18 kap. Förberedelser för taxeringen m.m.
1582 st används begreppet ”avstämningsblankett”. Av 35 framgår att
fastighetsdeklaration och avstämningsdeklaration skall avfattas på blanketi enligt fastställt formulär. 165 2 st regleras skyldigheten för fastighets-
ägaren att lämna upplysningar om andra förhållanden än dem som anges i
deklarationsformuläret eller avstämningsblanketten. Det torde emellertid
vara tillräckligt att i lagtext använda antingen ordet ”deklarationsformu-
läret”” eller ordet ”deklarationsblanketten ”. Bestämmelsen i 45§& torde inte erfordras. De föreskrifter som åsyftas
torde regeringen vara behörig att utfärda med stöd av 8 kap 13 § regerings-
formen.
19 kap. De lokala skattemyndigheternas verksamhet 1 4§ I st första meningen bör mellan orden ”utom” och ”vattenoch värmekraftanläggningar” orden ”industrienhet med” införas.
I 982 st föreskrivs att myndigheten får ompröva beslut fler än en gång. Det bör anges vilka beslut som avses; jfr tex 158 där det föreskrivs att sk
uppdelningsbeslut får omprövas endast en gång. I den allmänna motiveringen uttalar kommittén bla (Del 1. s 53) att ett
yrkande om ändring av taxeringsvärdet får uppfattas som ett yrkande
avseende det däri ingående hasvärdet, eftersom man inte skall kunna klaga på indextalen och att man därför då det gäller värderingen får inrikta sitt yrkande på basvärdet. Uttalandet ger imrycket av att gälla generellt för samtliga instanser. Det bör av lagtexten klart framgå att så är fallet (jfr 108
andra meningen som synes gälla endast för omprövning vid lokal skatte-
myndighet och 20 kap 11§ I st sista meningen som täcker endast de i stycket angivna fallen, men ej omprövning enligt andra stycket).
1 128 bör för tydlighetens skull, utöver förutsättningen att den lokala skattemyndigheten omprövat ett grundbeslut, ytterligare anges att fastighetsägaren begärt ny prövning eller alt myndigheten funnit anledning till
omprövning. :
1138 I st första meningen är såväl bisatsen ”om han vill det” som orden
”i stället för att begära förnyad omprövning hos den lokala skattemyndig-
heten” onödiga och torde kunna utgå.
I detta sammanhang kan anmärkas följande. Lagtexten bör kompletteras
så att det klart framgår om en fastighetsägare får överklaga ett grundbeslut
Prop. [984/85; 222 247
innan lokal itemyndighet omprövat besluict en gång celler först sedan så har sker. 19 kap 1683 st ivder på ot avsikten är den senare Föreskrien > 138 3 sv 1orde kunna utgå, eftersom det i 1481 st lämnas ifier säväl om vad myndicheten inledningsvis har av iakiua sedao besiv! överklagats som att myndigheten därefter skall lämna över
ligarna I ärendet tillsammans med eget yttrande vil! fastighetstaxeringsnämnden.
148 1 si försva meningen bör mellan orden ”ewt"” och ”beslat” inskjutas ordet ”Omprövat”, om avsikten är ani ett erundbeslut inte skall kupa
överklagas förrän det omprövats en gäng av den lokala skartemyndiaheten. I 158 sista meningen föreskrivs att den lokala skattemyndighewen skal
göra endast en omprövning av ett sk uppdelninesbeslut. I 168 3 st föreskrivs att underrättelse om sådant beslut skall innehålla
upplysning Om vad som skall iakttas av den som vill at myndigheten skall
ompröva beslutet. Lagtexten lämnar inte klan besked på frågan om beslut enligt 15§ går att överklaga till fästighetstaxeringsnämnd innan myndighe-
ten ompröval sitt första beslut. Lagtexten bör omarbetas så att detta klart
framgår. Bestämmelserna i 208 2 st och 21§ 7 st bör utgå. Föreskrifterna torde
regeringen kunna meddela med stöd av 18 kap 13 § regeringsformen.
20 kap. Sammanträden
I 1-5 tredje meningen talas om ”period, för vilken ledamöter och sup-
pleanter är valda”. I specialmotiveringen (Del 2, s 66) uttalas bla att vad som sägs i [—-5§§ gäller även för fastighetstaxeringsnämnden för vattenoch värmekraftanläggningar. Eftersom regeringen enligt 17 kap 68 3 st skall förordna ledamöterna till denna nämnd och — som hovrätten förutsätter — även dess suppleanter, bör bestämmelsen omarbetas, lämpligen
genom tillägget ”eller förordnande"' efter ordet valda” Den föreslagna lydelsen av 68 2 st omfattar inte beslutsförheten i fas-
tighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar, eftoer-
som endast ordet "valda" förekommer. I 108 första meningen bör mellan orden ”arbete” och ”den” inskjutas tex ordet ”tidigast”. En alternativ formulering av bestämmelsen är ”Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsperiod omfattar den 15 juni — den 15
november under taxeringsåret”
118 2 st bör kompletteras med föreskrift om dels var begäran om omprövning av fastighetstaxeringsnämnds beslut skall ges in, dels inom vilken tid detta skall ske. Enligt 138 skall fastighetsägare underrättas om vad han har att iaktta om
han vill överklaga nämndens beslut. Det bör anges även vad han har att iaktta om han vill att nämndens beslut skall omprövas.
23 kap I 182 st och 23 torde orden "eller förändrat” kunna utgå. I 38 I st andra meningen synes orden "i stället för länsstyrelsen i första instans” kunna utgå.
RSV anför:
I I kap 8§ föreslås att omtaxering skall få vidtas vid tidigare åsatt
feltaxering. RSV har i princip inget att invända mot detta. Den ifrågasatta feltaxeringen kan dock vara under prövning i högre instans för tidigare år.
Prop. 1984/85: 222 ta Ia
Det är 2 utämp plit att (omtaxering. kan göras i i degree instans. Finner högre
hösre instuns finna at I taxeringen är riktig bör läcre InStans inte : kunna
päverka taxeringen. Deus bör framgå av lagtexten. Enligt 17 kap 15§ sista stycket får talan ev föras mor länsstyrelsens
beslut. Efter de ändtingar som gjorts i första stycket är ordet länsstyrelsens” el relevant och bör utgå.
18 kap 4§ sista stycket: Köpeskilling efterfrågas inte enligt nuvarande
deklarationsformulär. Sista meningen bör därför utgå.
1 19 kap 188 anges aut grundbesluten skal införas i stomme ull fastighetsläned. Svfter är att allmänheten på ett tidigt stadium skall kunna
jämföra taxeringarna. Erfarenhetsmåssigt är detta en möljlighet som ut-
nyttjas i mycket Inen omfattning. Allmänheten kan beredas möjlighet att ta del av taxeringarna via LSMs terminal. En speciell rerminalrutin kan tas
fram för detta. RSYV föreslär därför att stommen avskaffas. 119 kap bör då 185 ändras och 195 utgå.
Bestämmelserna om enmansmål i FTN (20 kap 7 §) synes ej böra omfatta
beslut. om uppdelning av basvärde mm. eftersom sådana ärenden enligt förslaget endast skall handläggas av LSM.
1 20 kap 138 behandlas underrättelserna om FTNs beslut. Av lagtexten
framgår ej när underrättelserna senast skall sändas till fastighetsägarna. I konsekvens med motsvarande regler för underrättelse om grundbeslut
(19:16) och omprövat beslut (19: 17) bör uppgift härom tas in i FTL. Enligt RSVs mening är 15 november en lämplig tidpunkt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Kommittén föreslår ändrad lydelse av författningen som avser förordnande av konsulenter vid fastighetstaxeringen (17 kap 15§ fastighetstaxeringslagen). Paragrafen har för närvarande en lydelse som säger att länsstyrelsen förordnar erforderliga konsulenter. Enligt förslaget skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna nämnda kon-
sulenter. Länsstyrelsen anser att paragrafens nuvarande lydelse i berört avseende kan stå kvar oförändrad. I annat fall bör även sista stycket i
paragarafen, att länsstyrelsens beslut inte får överklagas, ändras.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kammarrätten vill ifrågasätta om inte den bestämmelse som föreslagits i 1 kap 7§ kan utformas så att periodiciteten anges i lagtexten och de första ären för avstämningen av de olika taxeringsenheterna tas in i Övergångsbestämmelserna.
Länsrätten i Stockholms län anför:
I kap I 8 fastighetstaxeringslagen anger att ”fastighetstaxering sker årligen vid avstämning, omtaxering och omräkning”. Emellertid sker avstämning ej årligen. Stadgandet bör för tydlighetens skull omformuleras.
I kap 7§ fastighetstaxeringslagen redovisar den tidsmässiga uppläggningen av avstämningsförfarandet genom att ange diverse begynnelseårtal.
En lagparagraf bör ej innehålla ett antal årsangivelser som efterhand blir
inaktuella. Formuleringen bör vara mer allmängiltig.
I kap 8§ fastighetstaxeringslagen Punkt 5 bör avse även det förhållandet
att taxeringsenheten tidigare år felaktigt ej åsatts taxering.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Ifråga om förslag till ändringar I fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) får
följande synpunkter redovisas.
19 kap 9§ och 20 kap 18 föreslagen begränsning av antalet ompröv-
ningar I vissa full kommer att beröra endast ett fåtal ärenden. Det är därför inte motiverat att antalsmässigt begränsa dessa. 1 21 kap 4§ anges besvärstiden för kommun. För ati förebygga feltolkning av vad som gäller för kommun. som ju även kan vara fastighetsägare. bör efter ordet besvär tilläggas ”i de fall 3§ ej är tillämplig”. Förslaget
framförs med anledning av RÅ 84 1: 6. |
121 kap 38 har besvärstidens utgång för fastighetsägare föreslagits till
den sista mars året efter taxeringsäret. Vägande skäl för detta förslag saknas. Den bör därför i likhet med vad som gäller besvär över inkomsttaxeringen begränsas till sista februari. Som deivis följd av denna synpunkt bör övervägas om inte i 23 kap 15 angiven senaste dag för underrättelse bör ändras till ”under taxeringsåret” istället för "senast den 15 februari äret efter detta”. Därvid uppnår man även på denna punkt samstämmighet med vad som enl 995 TL gäller för besvär i särskild ordning i inkomsttaxeringen.
JO anför:
Jag har redan konstaterat att lagtexten när det gäller indexberäkningen inte tillhör de mest lättillgängliga. Även andra delar av författningsmate-
rian träffas av det omdömet, vilket måhända inte är så märkligt eftersom den verklighet som skall regleras är komplicerad. Men nog borde det gå att förenkla åtskilligt inte minst när det gäller sättet att redigera materialet. De ansträngningarna bör då i första hand göras 1 de delar som har intresse för en bredare allmänhet. Och så avslutningsvis ett detaljpåpekande.
En handling skall anses ha kommit in i rätt tid ”även om den getts in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva taxeringen” — 18 kap. 9 & 4:e stycket. I specialmotiveringen sägs att bestämmelsen finns där bl.a. för att fastighetsägaren inte skall drabbas av ”förseningsavgift. Eftersom kommitténs tidigare förslag om en sådan avgift (Ds B 1980: 4) inte lett till lagstiftning, bör uttalandet innebära att kommittén förutsätter (eller upprepar sitt förslag) att så skall ske. Om så sker, så bör fråga om anstånd med avlämnande av avstämningsdeklarationen lösas för det nya, ruljande systemet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985