om riktlinjer för industripolitiken på rymdområdet, m.m.

dr SI

Regeringens proposition = 1985/86: 127

om riktlinjer för industripolitiken på Prop.

rymdområdet, m. m. 1985/86: 127

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokoltlet den 6 mars 1986.

På regeringens vägnar

Thage G Peterson

Roine Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att rymdverksamheten under den kommande fyra-

årsperioden skall bedrivas inom en total ram av 966 milj. kr. Vidare föreslås svenskt deltagande i ett vidgat samarbete inom det europeiska rymdorganet ESA. Riktlinjer för samverkan mellan staten och berörda industri-

företag om genomförande och finansiering av viss industriell utveckling inom ett nationellt rymdprogram redovisas även. Beträffande Tele-X-projektet redovisas att en arbetsgrupp skall tillsättas för att utreda hur projektets kommersiella möjligheter skall tas till vara på bästa sätt.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 127

Industridepartementet Prop. 1985/86: 127

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986

Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Bodström, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om riktlinjer för industripolitiken på rymdområdet, m. m.

I Inledning

I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition, för till

Europeiskt rymdsamarbete m. m. för budgetåret 1986/87 beräkna ett för-

slagsanslag av 135 423 000 kr.

Jag anhåller nu att få ta upp denna anslagsfråga samt frågan om riktlinjer i den industripolitiskt motiverade verksamheten på rymdområdet.

De nu gällande riktlinjerna för Tele-X-projektet lades fast år 1983 (prop. 1982/83: 168, NU 53, rskr. 390). Jag återkommer senare i denna proposi-

tion med en redovisning av min bedömning hur projektets kommersiella fas bör förberedas.

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) har utarbetat en långtidsplan för rymdverksamheten åren 1985-1991. En sammanfattning av planen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

På uppdrag av industridepartementet har under år 1985 bedrivits föl-

jande utrednings- och förhandlingsarbete för att ge beslutsunderlag till denna proposition: — Studie av organisationen för de industripolitiskt motiverade insatserna

på rymdområdet. En sammanfattning av studien bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

— Utvärdering av det svenska medlemskapet i det europeiska rymdor-

ganet ESA. En sammanfattning av resultatet av utvärderingen bör fogas

till protokollet i detta ärende som bilaga 3. — Översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter. En sammanfattning av

resultatet av översynen bör fogas till protokollet i detta ärende som

bilaga 4.

— Förhandlingar med industrin för att denna skall ta ett ökat finansiellt

ansvar för den framtida rymdverksamheten. En sammanfattning av

förhandlingsresultat bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

5.

Prop. 1985/86: 127

2¶Tidigare svensk rymdverksamhet |

Det europeiska samarbetet inom rymdforskningen inleddes i början av 1960-talet. Den konvention som reglerade det inledande samarbetet inom European Space Research Organization (ESRO) undertecknades av Sveri-

ge år 1962 och trädde i kraft år 1964. Syftet med ESRO var enligt konven-

tionen att för uteslutande fredligt ändamål möjliggöra och främja samarbetet mellan europeiska stater inom rymdforskning och rymdteknik.

Genom statsmakternas beslut år 1972 (prop. 1972:48, NU 37, rskr. 216) skapades den nuvarande statliga organisationen för industripolitiska insat-

ser på rymdområdet. Detta innebar att DFR inrättades och Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget) bildades den 1 juli 1972.

År 1975 fattade statsmakterna beslut (prop. 1975/76:58, NU 17, rskr. 110) om anslutning till den nuvarande konventionen angående upprättande

av ett europeiskt rymdorgan (ESA). Denna konvention ersatte den ditin-

tillsvarande konventionen som gällt för upprättande av ESRO.

Nuvarande riktlinjer för de svenska industripolitiska insatserna på

rymdområdet lades fast år 1979 (prop. 1978/79:142, NU 36, rskr. 292).

Statsmakternas beslut år 1979 innebar att satsningarna i stort sett skulle

trefaldigas under en treårsperiod, sedan kvarstå på den högre nivån under tre år, för att sedan åter kunna minska. Budgetåret 1985/86 avsågs vara det sista året på den högre nivån. I propositionen framhölls bl. a. att volymen på de svenska aktiviteterna borde höjas till en sådan nivå att den skulle ge

den svenska rymdindustrin förutsättningar att få beställningar såväl i sam-

arbets- som i konkurrenssituationer. I propositionen noteras att det efter fem år (alltså fr. o. m. budgetåret 1986/87) bör finnas goda förutsättningar

för svensk industri att på kommersiella grunder nyttiggöra sig gjorda insatser.

Föredraganden angav en allmän inriktning av de ökade resursernas

användning. Han framhöll att insatserna borde inriktas på att höja Sveriges andel i centrala nyttosatellitprojekt. Genom att koncentrera vårt deltagan-

de till sådana projekt och till några få svenska företag skulle staten bidra till att en verksamhet på den uppnådda nivån kunde vidmakthållas med betydligt bättre kontinuitet än ditintills. En bred kompetens borde målmedvetet

byggas upp på systemnivå. Detta skulle ske genom:

— att inom Sverige utveckla enkla vetenskapliga satelliter med begränsade

krav på prestanda,

— att delta i bilaterala eller multinationella satellitprojekt med så stor andel

att industrin skulle få arbete på systemnivå, — att realisera ett nyttosatellitprojekt i bilateralt eller multilateralt samarbete, t. ex. en fjärranalyssatellit speciellt avsedd för havs- och polarområden eller en regional kommunikationssatellit för små markstationer. Vidare framhöll föredraganden vikten av att det nationella programmet

kompletterades med ett projektinriktat teknikprogram som skulle kunna

stärka svensk industris konkurrensförmåga. Beträffande fjärranalysområdet noterades behovet av statliga stimu-

lanser för att påskynda den teknologiska utvecklingen och demonstrera

fjärranalysens möjligheter.

"1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 127

De riktlinjer som fastslogs genom 1979 års riksdagsbeslut kan samman- Prop. 1985/86: 127

fattas på följande sätt:

1. Svensk rymdindustri borde ges möjlighet att ta systemansvar inom satellitprojekt. Det väsentliga därvid var att kunna specificera hela rymdsystem, beställa delsystem och apparatur hos underleverantörer samt att sätta ihop de olika delarna till en fungerande enhet.

2. Det nationella rymdprogrammet borde kompletteras med ett projektinriktat teknologiprogram i syfte att stärka industrins konkurrensför-

måga. I propositionen underströks vikten av att programmet inte endast

inriktades på kommunikationsteknologi utan även på andra typer av

satellitsystem. 3. Det nationella fjärranalysprogram som startats under 1970-talet borde byggas ut, främst i avsikt att hos potentiella användare demonstrera

fjärranalysteknikens olika möjligheter. Sedan år 1979 har det svenska rymdprogrammet byggts upp med ut-

gångspunkt i de riktlinjer som jag nu har redogjort för. Industrins kompetens har breddats avsevärt. Satellitprojekten Viking och Tele-X har därvid spelat en väsentlig roll. Med Viking fick Saab Space AB ta system- och

leveransansvar för en satellit som samtidigt tillförde svensk magnetosfär-

och jonosfärforskning ett projekt långt framme i den internationella forskningsfronten. Denna satellit sköts framgångsrikt upp och placerades i bana med hjälp av en Ariane-raket för endast några dagar sedan. Med Tele-X, som utvecklas i samarbete med Norge och Finland, breddas nordisk industris kompetens till att även omfatta områdena för datakommunikation och direktsänd television. I Tele-X-projektet har Saab Space AB ansvar för satellitens struktur, som bl. a. innefattar nyutveckling av det torn i s.k.

kompositmatcerial som bär upp satellitens antenner. Saab Space AB svarar även för satellitens telemetrisystem samt för systemstudier och integra-

tionsarbete. Ericsson Radio Systems AB svarar i Tele-X-projektet för kommunikationssystemet, som vad gäller datatrafiken bedöms vara ett unikt system med stor framtidspotential.

Ericsson Radio Systems AB svarar dessutom för satellitens antennsy-

stem samt, i samarbete med det norska företaget Elektrisk Bureau, för de markstationer som skall sända och ta emot teletrafiken. Enligt DFR:s

uppfattning bör ett utbyggt kommersialiserat Tele-X-system snabbt kunna

bli ekonomiskt lönande. Tele-X-systemet kommer att tas i bruk år 1987

efter det att satelliten har placerats i en s.k. geostationär bana, vilket

innebär att den får en i förhållande till jordytan fast position. Inom det teknologiprogram som satts igång har ny teknik utvecklats.

Som exempel kan nämnas det arbete som DFR stött vid Ericsson Radio Systems AB för utveckling av kolfiberteknik och ny antennteknologi.

Vidare kan nämnas utveckling hos Saab Space AB av ny datorteknologi för satelliter och bärraketer samt utveckling hos Volvo Flygmotor AB av höghastighetsturbiner och tillverkningsteknik (bl.a. svetsteknik) för bärraketer. Inom fjärranalysen är SPOT-projektet av stor vikt. Detta är ett franskt projekt i samarbete med Sverige och Belgien. SPOT-satelliten sköts upp

samtidigt med Viking och redan under innevarande månad kommer de

första bilderna från satelliten att kunna tas ned vid Esrange för att vidare Prop. 1985/86: 127 bearbetas och tillhandahållas för försäljning av det dotterbolag som Rymdbolaget bildat för ändamålet, Satellitbild AB.

Inom fjärranalysområdet har det dessutom gjorts stora ansträngningar för att utveckla metodiken för att utnyttja satellitdata. Genom förbättrade metoder för s.k. geokodning av satellitdata och nya produktionsmetoder kan man framställa bilder med kartnoggrannhet. Nämnas kan även det flygburna havsövervakningssystem som utvecklats till ett operativt system och som sålts till en rad länder. senast Förbundsrepubliken Tyskland, Indien och Kina.

Slutligen vill jag nämna att verksamheten vid Esrange under perioden kunnat utvecklas och breddas framför allt därför att det för vissa delar av rymdverksamheten mycket fördelaktiga geografiska läget kunnat utnyttjas. Sondraketverksamheten har kunnat göras attraktiv bl. a. genom introduktion av nya tjänster, t. ex. skjutning till mycket hög höjd vilket möjliggjorts dels genom ett styrsystem för raketer som Saab Space AB och Rymdbolaget utvecklat, dels genom ett övervaknings- och säkerhetssystem som Rymdbolaget byggt upp vid Esrange.

Vidare har stationer för att ta emot data från fjärranalyssatelliterna, Landsat och SPOT, tillkommit. Dessutom har kontrollstationer för satelliter byggts, vilka nu betjänar Viking och SPOT och vilka i framtiden även avses svara för kontrollen av Tele-X. Nyligen har ESA beslutat att bygga en särskild station i anslutning till Esrange för att ta emot data från planerade polära satelliter, i första hand fjärranalyssateHiten ERS-1.

I följande tabell redovisas anslagen till rymdverksamhet under budgetåren 1979/80—-1985/86 (milj. kr.):

Anslag F1 Anslag F4 Anslag FS

STU (rymd- (Europeiskt (Tele-X) verksamhet) rymdsamarbete m. m.)

Budgetår

Anslaget F4. Europeiskt rymdsamarbete m. m. har använts för att finansiera ESA-samarbetet, bilateralt samarbete och det nationella rymdprogrammet, Anslaget F5. Bidrag till Tele-X-projektet har finansierat bidra-

gen till detta projekt. Via anslaget F1. Styrelsen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling (rymdverksamhet) finansieras vissa för-

beredande projekt på forsknings-, fjärranalys- och industriutvecklings-

områdena. Det vetenskapliga programmet har huvudsakligen finansierats

via anslag från utbildningsdepartementet.

Inom ESA har Sverige deltagit i de obligatoriska grund- och vetenskapliga programmen samt i tillämpningsprogrammet.

ESA:s tillämpningsprogram innehåller experimentella och preoperativa Prop. 1985/86: 127 satellitprojekt för bl.a.telekommunikation, jordobservation, forskning och tillverkning i tyngdlöst tillstånd, utveckling av rymdtransportfaciliteter

(bärraketen Ariane) m.m. Ländernas ekonomiska bidrag står i regel i direkt proportion till varje lands andel av industrikontrakten i projektet. Sverige har deltagit i flertalet projekt. Fr.o.m. år 1972 till utgången av budgetåret 1984/85 har svensk industri utfört arbeten på uppdrag från ESA till ett fakturerat värde av 619 milj. kr. i

löpande priser.

Inom ramen för det nationella utvecklingsprogrammet har bl. a. fjärranalystekniken utvecklats.

I Kiruna har ett dotterbolag till Rymdbolaget bildats med stöd av regio-

nalpolitiska medel från industridepartementet. Företaget, Satellitbild AB, har fått ca 100 milj. kr. för att bygga upp företaget och skapa förutsättning-

ar att kommersiellt bedriva fjärranalysverksamhet.

Inom rymdverksamheten utgörs de främsta intressenterna i svenskt näringsliv av företagen Ericsson Radio Systems AB, Saab Space AB och

Volvo Flygmotor AB. Företagens verksamhetsinriktning är i huvudsak följande.

Ericsson Radio Systems AB: Antenner, mikrovågsteknik Saab Space AB: Små satelliter, omborddatorer, elektronik Volvo Flygmotor AB: Brännkammare m. m. till raketmotorer

I dessa företag är ca 500 personer direkt eller indirekt sysselsatta med rymdindustriell verksamhet.

3¶Rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden

3.1¶Inriktning och omfattning av verksamheten

Mitt förslag: Riktlinjer för rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden bör vara att förbättra svenskt näringslivs möjligheter att bli konkurrenskraftigt på rymdområdet, sprida rymdteknologin utanför rymdindustrin samt att tillvarataga de fördelar rymdverksamhet i norra Sverige erbjuder. Verksamheten skall bedrivas

inom en total ram av 966 milj. kr.

Bakgrund och skäl till mitt förslag: Sedan den svenska rymdverksamhetens start vid 1960-talets början har de industripolitiska motiven kommit

att bli alltmer betonade. Samtidigt medför utvecklingen på rymdområdet

att utomordentligt intressanta möjligheter öppnats för forskningen. Även för våra telekommunikationer har rymdteknologin inneburit dramatiska genombrott. Vidare är överväganden av utrikes- och säkerhetspolitisk natur av central betydelse.

Syften med och riktlinjer för rymdverksamheten under den kommande Prop. 1985/86: 127

fyraårsperioden skall fastställas huvudsakligen utgående från industripoli-

tiska överväganden.

Industripolitiskt syftar satsningarna till att genom utveckling av den avancerade rymdtekniken: — ge svenskt näringsliv förutsättningar att lönsamt konkurrera på framtida

inhemska och utländska marknader för rymdprodukter och rymd-

tjänster,

— på andra områden ge svensk industri möjligheter att utnyttja de tekniska

landvinningar som uppnås i rymdverksamheten, — tillvarata de fördelar som de nordligaste delarna av landet erbjuder för

rymdverksamhet. Redan från rymdverksamhetens start har dess kommersiella möjligheter

varit förutsedda. Skiftande bedömningar har gjorts av när fungerande

marknader kommer att finnas för produkter och tjänster baserade på

rymdverksamhet. Vissa tidiga prognoser underskattade den tid som krävs

för att ny teknik skall bli marknadsmogen. Sådana missbedömningar är

vanliga när det gäller omvälvande tekniska utvecklingssteg. I nuläget har dock rymdteknikens tillämpningar inom telekommunikationerna inträtt i den kommersiella fasen. Satelliter svarar för en betydande del av förbindelserna mellan kontinenterna i form av telefontrafik och överföringar av datainformation och televisionsprogram. Det nordiska samarbetet i Te-

le-X-projektet är en del i ett mönster som pekar mot utnyttjande av

satelliter även för telekommunikationer inom begränsade geografiska om-

råden. Under 1980-talets slut kommer fjärranalyssatelliternas förmåga att samla information om jordytan att exploateras affärsmässigt. Sverige del-

tar här i främsta linjen med de resurser som byggts upp i Kiruna. Satellit-

bild AB, som är dotterbolag till Rymdbolaget, ingår i ett fransk-svensk-belgiskt samarbete där de s.k. SPOT-satelliterna utnyttjas. På en världsom-

spännande marknad skall man gemensamt marknadsföra kartläggningar av geografi, vegetation, klimat- och miljöförhållanden, bebyggelse och anläggningar m. m. baserade på avancerad fjärranlysteknik.

I rymdtekniska system ingår utöver en eller flera satelliter även anläggningar på marken. Dessa markutrustningar kommer i många framtida telekommunikationssystem att representera den ekonomiskt dominerande delen. Tre svenska företag — Saab Space AB, Volvo Flygmotor AB och Ericsson Radio Systems AB — har i dag betydande leveranser till rymdtek-

niska system. Leveranserna hade 1985 ett värde av ca 220 milj. kr.

Rymdverksamhetens extrema krav på tillförlitlighet, automation, ener-

gisnålhet och förenandet av hållfasthet och låg vikt framtvingar nya högteknologiska konstruktionslösningar som kommer till användning på andra områden.

Ett företag som blivit godkänt som leverantör till rymdsystem anses ha

fått en kvalitetsstämpel. Denna står för teknologisk kompetens, systemkunnande, produktionskvalitet och förmåga att delta i krävande internatio-

nellt samarbete.

Ur regionalpolitisk synpunkt har den svenska rymdverksamheten en

särskild betydelse för de nordligaste delarna av landet. Så har varit fallet

alltsedan de första sondraketerna sköts upp från skjutfält i Norrbotten. Prop. 1985/86: 127

Numera är Kiruna en centralort i svensk rymdverksamhet. Härifrån har

man de bästa förutsättningarna i Europa för kontroll av och kommunikation med satelliter i s.k. polära banor. Det gäller t.ex. den helsvenska

forskningssatelliten Viking och den delvis svenska fjärranalyssatelliten SPOT. Genom nationella satsningar och internationella engagemang på rymdområdet har det skapats anläggningar i Kiruna på Esrange till ett

värde som är flerfaldigt större än den svenska kostnadsandelen om ca 220 milj. kr. Den större delen av investeringarna har gjorts av andra och då huvudsakligen det europeiska rymdorganet ESA.

Kiruna och Esrange skall även i framtiden spela en central roll i svensk och europeisk rymdverksamhet. Detta bedöms för Kirunaområdet leda till

en ökning av antalet sysselsatta i rymdanknuten verksamhet från i dagsläget ca 140 till ca 230 personer vid decenniets slut.

Med regional-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiska medel görs nu särskilda satsningar för att främja utvecklingen av rymdverksamheten i

Kiruna och av verksamheter med anknytning till denna. En utökning och

breddning kommer att ske av forskningsverksamheten vid Kiruna geofy-

siska institut mot områden av betydelse för tillämpad rymdteknologi. Högskoleutbildning inom det rymdteknologiska området planeras starta i Kiruna hösten 1986. Under de närmaste åren kommer en utökning att ske även av annan högskoleutbildning i Malmfälten av betydelse för verksamheter inom rymdområdet. Centralnämnden för fastighetsdata och lantmä-

teriverket kommer vidare att förlägga utvecklingsenheter till Kiruna med

anknytning till rymdverksamheten.

Utöver de industripolitiska motiv jag just har redovisat, underbygger följande överväganden mitt förslag.

Utrikespolitiska motiv för medverkan i gemensamma europeiska initia-

tiv inom forskning och utveckling förstärker skälen för det svenska engagemanget i ESA.

Forskningspolitiskt avser de i annat sammanhang behandlade satsningarna på rymdforskning att ge svenska forskare möjligheter att utnyttja de

speciella förhållanden som råder i rymden såsom t. ex. gynnsamma beting-

elser för observationer av jorden och universum och frihet från tyngdkrafter och atmosfär.

Kommunikationspolitiskt är rymdteknik i form av satelliter för överfö-

ring av teletrafik och radio/TV-program sedan länge en praktisk realitet. Denna tillämpning av rymdtekniken är den första med påtaglig ekonomisk

betydelse. Uppenbara skäl talar för att dess potential bör prövas tekniskt och kommersiellt även i Norden, i första hand inom ramen för Tele-X-

projektet.

Säkerhetspolitiskt finns intresse för rymdverksamhet genom de möjlig-

heter sådan erbjuder för observationer och kommunikationer. Fredsövervakande satelliter diskuteras i samband med strävandena mot avspänning i Europa.

DFR har i sin långtidsplan för rymdverksamheten åren 1985-1991 lämnat förslag till inriktning av rymdverksamheten under nämnda period. Jag bedömer att rymdverksamheten inom industridepartementets områ-

de för de fyra närmast följande budgetåren bör bedrivas inom en total ram Prop. 1985/86: 127 om 966 milj. kr. Beräkningen bygger på förutsättningen att rymdindustrin skall bidra med 60 milj. kr. som delfinansiering av denna totalram.

Fördelningen av de 906 milj. kr. som utgör statens del av totalramen över fyraårsperioden anser jag preliminärt bör vara följande (milj. kr.. 1985 års prisnivå):

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 Totalt 207 221 232 246 906

Som jag tidigare har nämnt förutsågs att det efter fem år, alltså fr. o. m. budgetåret 1986/87, skulle finnas goda möjligheter för industrin att på kommersiell grund utnyttja resultaten av gjorda satsningar. Det är mot denna bakgrund jag tagit initiativ till förhandlingar med svensk industri om medfinansiering av den framtida rymdverksamheten. En sammanfattning

av rapporten "Förhandlingar med svensk industri om lämpliga former för samverkan och samfinansiering av den framtida rymdverksamheten”” har

jag tidigare föreslagit skall bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 5.

För att ge underlag till beslut om inriktningen av den framtida rymdverk-

samheten har jag även initierat en utvärdering av det svenska medlemska-

pet i ESA och en översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter. En samman-

fattning av dessa genomförda utredningar har jag tidigare föreslagit skall bifogas protokollet till detta ärende som bilagorna 3 och 4.

3.2¶Svenskt framtida deltagande i europeiskt rymdsamarbete under budgetåren 1986/87—1989/90

Mitt förslag: Sverige skall delta i samarbetet inom ESA samt i

bilaterala projekt under budgetåret 1986/87 inom en ram av 170,6 milj. kr.

Bakgrund och skäl till mitt förslag: Verksamheten inom ESA styrs av ett

antal beslut som fattades under första hälften av 1970-talet. Verksamheten omfattar två program som är obligatoriska för alla medlemsstater — grundprogrammet (infrastruktur) och det vetenskapliga programmet, Därutöver finns ett frivilligt program, tillämpningsprogrammet.

ESA:s tillämpningsprogram innehåller experimentella och preoperativa

satellitprojekt för bl.a.telekommunikation, jordobservation, forskning

och tillverkning i tyngdlöst tillstånd, utveckling av rymdtransportfaciliteter

m.m. Större delen av det på 1970-talet beslutade tilämpningsprogrammet har slutförts under 1980-talets första hälft. ESA:s råd sammankallades för möte på ministernivå i Rom i januari 1985. Vid detta ministermöte fast-

ställdes en långtidsplan för organisationens verksamhet fram till 1990-talets slut. Planen innebär en mindre höjning av anslagen till de obligatoriska programmen samt därutöver ett nytt tillämpningsprogram med stark inriktning mot rymdstationsteknologi och bemannad rymdverksamhet.

Målet för det nya tillämpningsprogrammet är att uppnå curopeiskt indu- Prop. 1985/86: 127 striellt och tekniskt oberoende i rymden. Ett av medlen för att uppnå detta

mål är att som likaberättigad partner delta i det internationella samarbetet kring den planerade amerikanska rymdstationen till vilket Amerikas förenta stater inbjudit bl.a. ESA.

Stommen i det nya tillämpningsprogrammet utgörs av de tre s.k. basprojekten, Ariane 5, Columbus och Hermes, kring vilka ESA: s hela verksamhet kommer att koncentreras under det närmaste decenniet.

Ariane 5 är nästa generation av Ariane-raketen och är planerad för att vid 1990-talets mitt (år 1994) kunna lyfta nyttolaster med en vikt av drygt 5

ton till s.k. geostationär bana samt ca 15 ton till rymdstationens bana. Detta innebär mer än en fördubbling av den nuvarande Ariane-raketens kapacitet. Kostnaden fram till år 1996 uppskattas totalt till knappt 17

miljarder kronor.

Rymdstationen Columbus är avsedd för experiment m.m. och konstruerad så att den skall kunna sammankopplas till den amerikanska rymdstationen, men skall även kunna fungera oberoende av denna. Till Colum-

bus kommer obemannade plattformar att kunna anslutas. Plattformarna

skall kunna förses med olika typer av experiment som kan bytas ut vid

sammankopplingen till Columbus. Några av plattformarna kommer att läggas i banor över polerna och vara huvudsakligen avsedda för bild- och

fjärranalysverksamhet. Den nuvarande ESA-planeringen utgår från att

bilder och data skall kunna tas ned under plattformarnas passage över

Esrange. Ett villkor för att Esrange skall användas som mottagningsstation för satellitdata är dock att Sverige deltar i Columbus-projektet. Totalkost-

naden för Columbus fram till år 1996 uppskattas till ca 17 miljarder kronor.

Rymdfarkosten Hermes är planerad att vara färdig för provflygning år

1996. Hermes kommer att konstrueras för en, jämfört med den amerikanska rymdfärjan, mycket mångsidig och flexibel användning. En utgångspunkt vid projektets planering är att uppnå låg driftkostnad — ett av

problemen med den amerikanska rymdfärjan är nämligen de höga kostnaderna för varje uppskjutning. Totalkostnaden för projektet fram till år 1996 uppskattas till drygt 10 miljarder kronor.

Under det år som gått sedan ministermötet har ESA: s planeringsarbete inriktats på att koordinera de tre basprojekten sinsemellan så att de skall utgöra delar av ett och samma projekt samt inriktas på övriga tillämpningsprojekt mot en användning inom ramen för de tre basprojekten. Under den nu pågående planeringen har med undantag för Sverige och Irland samtliga ESA-medlemsländer, inkl. Norge och Österrike som blir medlemsländer i ESA 1987, förklarat sig beredda att delta i basprojekten och i flertalet av de övriga nya tillämpningsprojekten.

Jag bedömer det som angeläget att Sverige deltar i de s. k. basprojekten,

även om detta inte kan ske fullt i den utsträckning som DFR föreslagit i sin

långtidsplan och anslagsframställning. Det är även angeläget att Sverige deltar i andra mindre ESA-projekt på t. ex. telekommunikationsområdet i en sådan omfattning att fördelningen av ESA-uppdrag mellan de svenska rymdindustrierna kommer att bli balanserad.

Det är likaså angeläget att fortsätta det samarbete med Frankrike som 10

redan har inletts på fjärranalysområdet, för ätt trygga försörjning av data "Prop. 1985/86: 127

till Satellitbild AB i Kiruna.

För närvarande finns ett avtal mellan staten och företagen Saab Space

AB, Ericsson Radio Systems AB och Volvo Flygmotor AB om gemensam

finansiering av svensk rymdverksamhet vilket godkändes av regeringen är 1982. Avtalet anger att ”Ettvart av företagen skall varje år lämna bidrag med ett belopp motsvarande 796 av summan av företagets faktureringar

under föregående kalenderår för de beställningar företaget erhållit inom bilaterala eller multilaterala projekt där Sverige medverkar inom ramen för

den finansiering av projektet i fråga som överenskommits med statens delegation för rymdverksamhet”. Tanken bakom det nuvarande avtalet var att industrin skulle avstå från sin vinst på denna typ av statligt finansierad FoU-verksamhet.

Sett ur statens synvinkel har avtalet givit en relativt liten återbäring till

staten. I genomsnitt har industrins betalningar uppgått till ca 2,5 milj. kr.

per år.

Ett viktigt mål för förhandlingarna med industrin har varit att industrin skulle ta ett ökat finansieringsansvar. Trots att deltagandet i ESA:s program utgör stommen i svensk rymdverksamhet har företrädarna för industrin i förhandlingar tagit avstånd från att ta någon del av det därmed förknippade finansiella ansvaret. Denna hållning, som för den närmaste tiden på ett besvärande sätt begränsar

utvecklingstakten i svensk rymdverksamhet, intar företagen med hänvis-

ning till att övriga medlemsländer helt finansierar sitt ESA-deltagande med statliga medel och till att det europeiska rymdsamarbetet därmed främst inriktas på de forsknings- och teknikutvecklingsfaser i rymdteknikens utveckling, vilka föregår kommersialisering.

Även om det således för den nu aktuella programperioden inte varit möjligt att nå en överenskommelse om samfinansiering av de svenska insatserna måste en sådan enligt min uppfattning på sikt eftersträvas. Detta inte enbart av statsfinansiella skäl. Ett lika viktigt motiv är att rymdindustrin genom finansiella insatser i utvecklingsprojekt ges möjlighet att ut-

ifrån kommersiella bedömningar påverkar inriktningen på och omfattningen av svensk rymdverksamhet.

Jag återkommer strax till anslagsfrågan för budgetåret 1986/87.

3.3¶Nationell rymdverksamhet

Mitt förslag: Staten och rymdindustrin finansierar i framtiden gemensamt viss nationell rymdverksamhet med sådan fördelning att staten betalar 40 26 och industrin 60 26. Därutöver bör viss nationell rymdverksamhet som finansieras helt av staten bedrivas. Under budgetåret 1986/87 bör den nationella verksamheten bedrivas inom en ram av 34 milj. kr.

Bakgrund och skäl till mitt förslag: I samband med de förhandlingar som förts mellan företrädare för staten och rymdindustrin har olika former för 1 samfinansiering av den framtida rymdverksamheten diskuterats.

12 Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 127

Som resultat av de förhandlingar, som jag tidigare informerat om, har en Prop. 1985/86: 127 principöverenskommelse träffats om att industrin skall finansiera viss del av det nationella rymdprogrammet. Denna del av programmet syftar speciellt till att stärka rymdindustrins internationella konkurrenskraft. Totalt under fyraårsperioden skall industrin bidra med 60 milj. kr. till detta program och staten skall bidra med 40 milj. kr. I samband med att denna finansieringsöverenskommelse träder i kraft skall det nuvarande ”'796avtalet” om gemensam finansiering upphöra att gälla. Jag återkommer strax till de anslagsfrågor som föranleds av överenskommelsen. Beslut om inriktning av det nationella samfinansierade industriutvecklingsprogrammet och beslut om medelsanvändning i den samfinansierade verksamheten anser jag bör överlåtas till den industrikommitté som inrättats under DFR. Denna är för närvarande sammansatt av tre ledamöter som utses av svensk rymdindustri och två ledamöter som utses av staten. Utöver denna samfinansierade verksamhet behöver viss annan nationell rymdverksamhet (främst på fjärranalysområdet) bedrivas med statlig finansiering. Totalt beräknar jag att den nationella verksamheten bör bedrivas inom en ram av 34 milj. kr.

3.4¶Tele-X-projektet

Min bedömning: En arbetsgrupp bör tillsättas för att utreda hur Tele-X-projektets kommersiella möjlighet skall tas till vara på bästa sätt. En diskussion bör föras med intressenterna i Tele-X om staterna själva skall ta försäkringsansvaret för Tele-X.

Bakgrund och skäl till min bedömning: Tele-X-projektet löper ur teknisk och ekonomisk synpunkt helt planenligt. Vissa förskjutningar i tidsplaneringen har dock skett i förhållande till den ursprungliga tidsplanen. För närvarande är uppskjutningen planerad till sommaren 1987. Den främsta orsaken till de uppkomna förseningarna ligger i förskjutningar i tidsplanen för de tysk-franska s.k. TVSAT- och TDFI1-projekten. Dessa projekt och Tele-X-projektet utnyttjar samma s.k. plattformskonstruktion och därmed delvis samma resurser för konstruktion, tillverkning och testning. Förseningar i de tysk-franska projekten förskjuter således Tele-X-projektets tidsplan. Det ligger dock en fördel i att dessa projekt ligger före Tele-X i tidsprogrammet. Lösningar på konstruktions- och driftproblem kan då på ett fördelaktigt sätt utnyttjas vid arbetet på Tele-X. Som jag nämnde tidigare ligger projektet väl inom de ekonomiska ramar som ställts upp. Ett problem i detta sammanhang är dock frågan om försäkring av satelliten vid uppskjutningen. Medel för detta är ej inkluderade i projektets totalram, 1250 milj. kr (1982 års prisnivå). Genom de problem som inträffat vid uppsändning av satelliter med den amerikanska rymdfärjan och med den europeiska Ariane-raketen har premien för detta slags försäkring ökat till ca 30 Z av försäkringsbeloppet. I detta läge finns anledning att överväga om de engagerade staterna själva skall ta försäkringsansvaret för Tele-X.

Jag avser att inleda en diskussion med övriga ifitressenter i Tele-X-projek- Prop. 1985/86: 127

tet om denna fråga.

När det gäller användningen av Tele-X-satelliten kan nämnas att rege-

ringarna i Finland, Island, Norge och Sverige inom nordiska ministerrådet

har beslutat att som ett led i etableringen av ett utökat radio- och TVsamarbete via satellit i Norden i en inledande försöksverksamhet under tre

år använda TV-kapaciteten i Tele-X.

Enligt en bilaga till överenskommelsen mellan Sverige och Norge om

samarbete på telesatellitområdet skall det av televerken i Sverige och

Norge ägda företaget Nordiska Telesatellitaktiebolaget (Notelsat) överta

Tele-X-satelliten med tillhörande jordsegment om Tele-X efter en inledande experimentperiod övergår i preoperativt eller operativt bruk. Villkoren

för överlåtelsen skall fastställas efter förhandlingar mellan Notelsat och

Inköpsbolaget, som upphandlar och sätter satelliten i drift i bana. Överlå-

telsen skail ske till ett marknadsvärde, framräknat med hänsyn till det trafikala värdet för Notelsat.

Jag har på olika sätt erfarit att det finns delade uppfattningar om hur Tele-X-projektet bör utvecklas kommersiellt. BI. a. har från svensk rymdindustris sida framförts önskemål om att en arbetsgrupp tillsätts med

företrädare för industriföretagen och regeringen, för att förutsättningslöst

utreda projektets kommersiella möjligheter.

Jag avser efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda hur Tele-X-projektets kommersiella möjligheter skall tas till vara på bästa sätt. I anslutning till gruppens arbete kan det finnas anledning att överväga om avtalen beträffande Tele- X bör förändras i fråga om formerna för driften av systemet. Därvid bör även de ekonomiska, industri- och telepolitiska effekterna av en sådan

eventuell förändring bedömas. Den fortsatta behandlingen av frågan bör ske efter samråd med ägar-

intressenter och andra berörda intressenter i de länder som deltar i projektet.

4¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för rymdverksamheten som

Jag förordat (avsnitt 3.1),

2. godkänna vad jag föreslagit om svenskt deltagande i det euro-

peiska rymdsamarbetet (avsnitt 3.2), 3. godkänna vad jag föreslagit om den nationella rymdverksam-

heten (avsnitt 3.3).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att 4. ta del av vad jag anfört om Tele-X-projektet (avsnitt-3.4).

Prop. 1985/86: 127 5 Anslagsfrågor för budgetåret 1986/87

TOLFTE HUVUDTITELN

F. Teknisk utveckling m. m. F 4. Europeiskt rymdsamarbete m. m.

DFR är enligt sin instruktion (1977: 1066, omtryckt 1982:1068) central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten. DFR är även kontaktorgan med internationella organisationer, särskilt ESA, och utländska institutioner inom sitt verksamhetsområde.

DFR har sju ledamöter, varav en heltidsanställd ordförande som även är chef för DFR.

Under DFR har tre kommittéer inrättats med uppgift att bereda ärenden rörande rymdforskning, fjärranalys resp. rymdindustriell policy och utveckling.

Det statsägda Rymdbolaget svarar för verkställande funktioner inom svensk rymdverksamhet, såsom att tekniskt genomföra de nationella rymdforsknings- och fjärranatysprogrammen, att driva försöksfältet Esrange och en mottagningsstation för bilder från fjärranalyssatelliter samt för främjande av marknadsföringen av svensk industriell kompetens inom rymdområdet. Bolagets verksamhet utgörs till stor del av uppdrag från DFR.

DFR: s verksamhet är uppdelad på följande program: — Myndighetsuppgifter — Nationell rymdverksamhet — Europeiskt rymdsamarbete

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av verksamheten inom anslaget Europeiskt rymdsamarbete m. m. (1000-tal kr.):

Program/Delprogram 1984/85 1985/86! 1986/87?

Nationell rymdverksamhet/ .

! 1984 års prisnivå.

21985 års prisnivå.

3 DFR har föreslagit att delprogrammet Nationell rymdverksamhet fortsättningsvis finansieras över ett eget anslag.

Statens delegation för rymdverksamhet Prop. 1985/86: 127

Program Myndighetsuppgifter Inom programmet Myndighetsuppgifter sker den planering och det övriga

administrativa arbete som erfordras för DFR:s verksamhet inkl. bevak-

ning av de svenska intressena i ESA.

Arbetet inom programmet utförs av såväl DFR:s personal som av

Rymdbolaget i form av uppdrag från DFR. DFR hade vid utgången av

budgetåret 1984/85 nio anställda. Totalt beräknar DFR 4434 000 kr. under programmet för budgetåret 1986/87.

Program Nationell rymdverksamhet

Programmet Nationell rymdverksamhet omfattar projekt inom områdena rymdforskning, fjärranalys och industriutveckling. Programmet omfattar även Tele-X-projektet och driften av Esrange (Kiruna). Från detta anslag finansieras delprogrammen Industriutveckling och delvis Fjärranalysprogrammet.

DFR:s stöd till fjärranalysverksamhet har sedan budgetåret 1979/80 koncentrerats mot utvecklingsprojekt rörande överföring, bearbetning och tolkning av satellitdata avseende raark- och vegetationsområden. Utrym-

me för detta har skapats dels genom en minskning av insatserna på havs-

och atmosfärssidan där en ökad användarfinansiering har uppnåtts, dels genom att resursökningen nästan helt tagits i anspråk för denna profilering.

Teknikutvecklingen inom fjärranalysområdet bör liksom tidigare inrik-

tas på utveckling av system för bearbetning av satellitdata till lättanvända

standardprodukter. Data från fjärranalyssatelliterna SPOT och Landsat väntas I fortsättningen vara av dominerande betydelse i detta sammanhang.

En diskussion pågår om möjligheterna för Sverige att i samarbete med andra länder ta initiativ till utveckling av ett satellitsystem med uppgift att i fredsbevarande syfte övervaka krisområden. DFR anser att kompetensen hos svensk industri i dag är så hög att den kan medverka vid utvecklingen av ett sådant satellitsystem. Rymdbolagets kompetens och utrustning för bildbearbetning av fjärranalysdata innebär att bolaget kan utvärdera data

från sådana satelliter. DFR finner det därför naturligt att i samarbete med

berörda myndigheter starta en studie av de tekniska möjligheterna att utveckla en ”fredssatellit”.

DFR föreslår vidare att medel avsätts för fjärranalystillämpningar och utveckling av fjärranalysapparatur i samma omfattning som tidigare.

Delprogrammet Industriutveckling har till mål att bygga upp tekniskt

kunnande och erfarenhet för att utveckla den svenska rymdindustrin med syfte att skapa en lönsam rymdscktor och tillföra svenskt näringsliv avan-

cerad teknik. Speciellt skall svensk industris förmåga att utveckla och

tillverka produkter samt tillhandahålla tjänster med rymdteknisk anknytning stimuleras.

Totalt räknar DFR med att den del av kostnaderna för programmet Prop. 1985/86: 127 Nationell rymdverksamhet, som budgetåret 1986/87 skall belasta detta anslag, kommer att uppgå till 69 596000 kr. DFR föreslår att anslaget ges karaktären av ett reservationsanslag.

Program Europeiskt rymdsamarbete Programmet Europeiskt rymdsamarbete omfattar Sveriges deltagande i ESA:s verksamhet samt bilaterala europeiska samarbetsprojekt inom

rymdområdet. Programmet innehåller såväl vetenskapliga projekt som tillämpningsprojekt.

Sverige deltar i ESA: s grundprogram (obligatoriskt), ESA: s vetenskap-

liga program (obligatoriskt) och ESA: s tillämpningsprogram. Grundpro-

grammet omfattar allmänna studier, teknisk forskning, drift av markstationer (bl. a. den på Esrange) samt inköp och underhåll av tekniska basresurser. I kostnaden för ESA: s grundprogram har inkluderats en föreslagen

allmän höjning av programmet fr. o. m. år 1985 innebärande en kostnadshöjning om 1,4 milj. kr för Sverige. ESA: s vetenskapliga program innehål-

ler egna vetenskapliga satellitprojekt och samarbetsprojekt med andra rymdorganisationer. ESA:s tillämpningsprogram innehåller experimen-

tella och preoperativa satellitprojekt för telekommunikation och jordobser-

vation samt utveckling av rymdtransportfaciliteter. Dessutom ingår pro-

gram för system- och teknikutveckling samt förstudier av framtida projekt. Medlemsländerna medverkar på eget initiativ i tillämpningsprogrammen. I

varje program fördelas verksamheterna i form av uppdrag tili medver-

kande länders industri i proportion till resp. lands finansieringsåtagande. Förutom ESA-samarbetet deltar Sverige i: — SPOT tillsammans med Frankrike och Belgien. Projektet avser utveck-

ling och drift av en fjärranalyssatellit, SPOT 1, som sändes upp i febru-

ari 1986. Saab Space AB har utvecklat datorn ombord, vilken senare i modifierad form avses att utnyttjas även i Ariane-4-raketen. Inom pro-

jektet har en markstation byggts upp vid Esrange i Kiruna. Samarbetet

omfattar ytterligare en satellit, SPOT 2, med planerad uppsändning år

1987. DFR bedömer det som sannolikt att samarbete kring två ytterliga-

re satelliter, SPOT 3 och 4, aktualiseras under budgetåret 1985/86.

Några kostnader för Sverige under detta budgetår beräknas dock inte uppstå.

— Antenn till satellitradar tillsammans med Västtyskland. Projektet, som

är i sin slutfas, avser teknisk utveckling hos Ericsson Radio Systems AB och Dornier av kolfiberantenner till satellitradar. Ericsson Radio Sy-

stems AB och Dornier har som en följd av projektet utvalts att leverera

en antenn till ESA: s fjärranalyssatellit ERS-1. DFR har i anslagsframställningen redovisat förslag till inriktning av verksamheten och lämnat försiag på ett antal nya tillämpningsprojekt inom

ESA, i vilka svenskt deltagande kan övervägas.

DFR planerar även att föreslå ett utökat svensk-franskt samarbete dels

avseende SPOT 3 och 4, dels avseende rymdfarkosten Hermes.

Preliminärt föreslår DFR att Sverige deltar i ESA:s program under Prop. 1985/86: 127 budgetåret 1986/87 med en jämfört med tidigare ökad finansieringsandel. I budgetförslaget ingår de tidigare nämnda förslagen om utökningarna av ESA: s grund- och vetenskapsprogram.

Totalt beräknar DFR 220404 000 kr. under programmet för budgetåret

1986/87.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redogjort för mina förslag beträffande det europeiska rymdsamarbetet. Totalt beräknar jag för ESA-samarbete och bilateralt samarbe-

te 170,6 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Enligt riksdagens beslut har regeringen bemyndigats att ikläda staten

ekonomiska förpliktelser för åtaganden inom rymd- och fjärranalysområ-

det med betalningar under kommande budgetår. Jag beräknar att regeringen vid utgången av budgetåret 1985/86 inom ramen för tidigare bemyndiganden kommer att ha fattat beslut om projekt i sådan omfattning att

bemyndigandeskulden vid budgetårets utgång uppgår till 228 milj. kr. Ut-

trycket bemyndigandeskuld används för att ange vilka framtida betalnings-

åtaganden från riksdagens sida som föreligger vid en viss tidpunkt. Vid utgången av budgetåret 1986/87 beräknar jag att den utgående bemyndigan-

deskulden kommer att uppgå till 820 milj. kr. Under budgetåret 1986/87 kan nya projekt aktualiseras med betalningar under kommande budgetår inom

en ram av 720 milj. kr.

Den nuvarance organisationen för de industripolitiskt motiverade insatserna på rymdområdet gavs en interimistisk karaktär i besluten med anledning av prop. 1972:48 (NU 37, rskr. 216). Av den särskilda utredning som genomförts och vars resultat jag redogör för senare (bilaga 2) framgår att utredarna inte finner anledning att nu föreslå några förändringar i den

ansvarsfördelning som enligt samstämmiga uppgifter i stort fungerar väl.

Rymdbolaget har under de gångna åren utvecklat en omfattande kompetens, bl.a. på fjärranalys- och telekommunikationsområdena. Den analys som gjorts av Rymdbolagets affärsmöjligheter har visat att bolaget har en betydande kommersiell potential i sin fjärranalysverksamhet. Genom den

nyligen lyckade uppskjutningen av fjärranalyssatelliten SPOT får dotterbo-

laget Satellitbild AB möjlighet att demonstrera fjärranalysens tekniska och kommersiella möjligheter.

Beträffande kansliet vid delegationen påtalar utredarna att en förstärkning av DFR: s tekniska kompetens genom en personalökning bör övervägas. Jag delar denna uppfattning och anser att ett löneutrymme bör skapas

för ytterligare två handläggartjänster vid DFR. Jag anser att minst en av

dessa tjänster bör besättas med en person som har hög teknisk kompetens

på rymdområdet.

Vidare anser jag att DFR bör samarbeta närmare med styrelsen för

teknisk utveckling och andra industripolitiska organ för att gemensamt med dessa utveckla sin förmåga att överblicka, planera och koordinera industripolitiska insatser för teknisk utveckling. För DFR: s myndighetsuppgifter har jag beräknat 4,4 milj. kr. för budget- 17 . året 1986/87.

Jag finner det angeläget att vidareutveckla Rymdbolagets roll och anpas- Prop. 1985/86: 127 sa denna till den framtida situationen på rymdområdet, som kommer att präglas av en växande andel kommersiella verksamheter och fler aktörer. Rymdbolagets framtida affärsidé bör vara förenlig dels med statens behov av en resurs för att verkställa statliga satsningar på rymdområdet, dels med de genom övrig nordisk rymdverksamhet skapade behoven av resurser för planering, projektering och upphandling.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Europeiskt rvmdsamarbete m.m. för budgetåret 1986/87

anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kr.,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda sta-

ten nya förpliktelser inom europeiskt rymdsamarbete om högst

720000 000 kr.

F 19. Nationell rymdverksamhet

Nytt 1986/87 Förslag 34 000 000

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redogjort för mina förslag beträffande den nationella rymdverksamheten. Medel för att finansiera den statliga delen av verksamheten bör anvisas över ett nytt reservationsanslag, som ersätter dels anslagsposten Rymdverksamhet under anslaget F1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling, dels den nationella delen av anslaget F4. Europeiskt rymdsamarbete m. m. Jag förordar att det nya anslaget förs upp med 34 milj. kr. i 1987 års prisläge för budgetåret 1986/87. Samtidigt bör anslaget F1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1986/87 minskas med 17,1 milj. kr. i förhållande till vad som föreslagits i prop. 1985/86: 100 bil. 14 och således föras upp med 655 445 000 kr.

Under budgetåret 1986/87 kan nya projekt komma att aktualiseras med betalningar under kommande budgetår inom en ram av 40 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisa ett

reservationsanslag av 34000 000 kr.,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och ut-

veckling för budgetåret 1986/87 anvisa ett med 17 100000 kr. minskat

anslagsbelopp jämfört med vad som föreslagits 1 prop. 1985/86: 100

bil. 14, 18

3. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda sta- Prop. 1985/86: 127

ten nya förpliktelser på det nationella rymdområdet om högst

40 000 000 kr.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de

åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Bilaga I Prop. 1985/86: 127

Statens delegation för rymdverksamhet långtidsplan för rymdverksamheten åren 1985-1991

I långtidsplanen redovisar statens delegation för rymdverksamhet (DFR) inledningsvis motiven för det statliga engagemanget i svensk rymdverksamhet. Därefter görs en beskrivning av den internationella utvecklingen

på rymdområdet. I rapporten konstaterar DFR att i stort styrs utveckling-

en inom rymdområdet av strategiska beslut av stormakterna med verk-

ningar flera decennier in i framtiden. Exempel på sådana beslut är Sovjet-

unionens Sputnik, Apollo- och rymdskyttelprogrammen i Amerikas Förenta Stater och det europeiska Ariane-programmet. Vidare har det i Amerikas Förenta Stater nyligen fattats beslut om att en permanent bemannad

rymdstation skall konstrueras och sändas upp i början av 1990-talet.

I Europa står vi inför beslut av samma dignitet. 1973 års rymdöverenskommelse inom ESA, som omfattade bl.a. beslut att genomföra Ariane-och Spacelabprogrammen, har uppfyllt sina mål. Samtidigt som

DFR formulerade sin långtidsplan definierades inom ESA en målsättning för verksamheten fram till år 2000 fastställas.

Schematiskt kan den utvecklingen vi hittills haft beskrivas enligt följande: — 1960-talet: rymdforskningsprojekt förbereder industrin för rymdtillämp-

ningar,

— 1970-talet: rymdtillämpningar förbereder industrin och avnämarna för

rymdverksamhetens kommersialisering, — 1980-talet: rymdverksamheten kommersialiseras och strategin för den

framtida utvecklingen växer fram.

Rymdverksamheten under 1960- och 1970-talen har till stor del utveck-

lats utgående från de tekniska möjligheterna och kan därför sägas vara

huvudsakligen teknikdriven.

Under 1980-talet förväntas flera sektorer av verksamheten inom rymd-

området gå in i en ny fas som innebär en anpassning till marknadens

behov, vilket är naturligt och nödvändigt om kommersiell verksamhet skall kunna etableras. Det är också naturligt att det är industrin som i första hand tar ansvar för en sådan marknadsanpassning och driver den del av rymdverksamheten som är kommersiellt mogen. De statliga insatserna

inriktas till största delen mot forskning och teknisk utveckling inom de sektorer som ännu inte kan drivas kommersiellt, och som en långsiktig förberedelse inför framtiden. Detta utesluter dock inte att de statliga insat-

serna i vissa fall omfattar industriarbete som ligger nära kommersiella tillämpningar. I sådana fall avser de statliga insatserna att underlätta en

marknadsintroduktion och att minska industrins risktagande.

Det är också under 1980-talet som man behöver ta de strategiska beslu-

ten inför 1990-talet och 2000-talet. Val måste göras mellan stora och

tekniskt komplicerade rymdprojekt med lång genomloppstid, t. ex. beman-

nade eller obemannade rymdstationer, industriell tillverkning i rymden, stora sammanlänkade kommunikationssatelliter (”antenna farms”) och

satelliter som kan repareras i rymden.

Sverige påverkas av denna utveckling och vi måste utforma vår egen Prop. 1985/86: 127 rymdverksainhet så att vi inriktar våra begränsade resurser mot de projekt och verksamhetsområden som passar oss bäst.

Beträffande nuläget för den svenska rymdverksamheten konstaterar DFR att fem år efter det att riktlinjerna för den svenska rymdverksamheten lades fast, kan man slå fast att det svenska rymdprogrammet i allt väsentligt genomförts på det sätt som angavs år 1979.

Tele-X-projektet har startats och omfattar utöver direktsänd radio och

TV även data-och videoöverföring. Inom Tele-X-projektet har såväl Ericsson Radio Systems AB som Saab Space AB systemansvar. Saab

Space AB har dessutom totalansvar för Viking-satelliten. Ett nationellt projektinriktat teknologiprogram har inrättats.

Inom det nationella fjärranalysprogrammet har praktiskt demonstrerats en rad fjärranalystillämpningar.

Utöver den ovan beskrivna verksamheten har ett vitalt grundforsknings-

program genomförts inom områdena geokosmofysik, meteorologi, astrofy-

sik och materialforskning.

Beträffande den framtida inriktningen av verksamheten anser DFR att Sverige inte bör söka tävla med stormakterna i deras ambition att leda

utvecklingen längs hela den tekniska frontlinjen inom rymdområdet. Vi

kan däremot lämna viktiga bidrag till utvecklingen och för egen del dra nytta av de framsteg som görs. Vissa av de motiv som driver stormakterna inom rymdområdet har begränsad aktualitet för Sverige, t. ex. militärstrategiska överväganden samt omsorg om den nationella prestigen och i samband därmed ambitionen att leda en historisk utveckling. Däremot är

det övergripande målet för ESA-samarbetet viktigt för oss — nämligen att

vidmakthålla ett rymdpolitiskt oberoende av supermakterna. Detta uteslu-

ter inte att vi i första hand måste se pragmatiskt på utvecklingen. Det

primära är att utveckla vår industris möjligheter att konkurrera inom de nya sektorer som öppnas samt att dra nytta av de nya tillämpningsmöjlig-

heter som uppstår.

Till skillnad från stormakterna har vi inte de ekonomiska förutsättningarna att behärska alla delar av rymdtekniken. Vi måste söka internationellt samarbete och för egen del söka identifiera de nischer för svensk industri som passar väl in i en industriell strategi som är förankrad i nationella tillämpningar och behov. Forskningssatelliten Viking, telesatelliten Tele-X och deltagandet i den franska fjärranalyssatelliten SPOT är bra

exempel på element i en sådan strategi. Det internationella rymdsamarbetet inom ESA: s ram är en viktig bas för

svensk rymdverksamhet. Genom ESA-samarbetet tvingas svensk industri hävda sig i hård europeisk konkurrens. Vidare kan Sverige till relativt låg

kostnad bli likaberättigad part i stora och avancerade utvecklingsprojekt,

som lägger en grund för framtida tillämpningar.

För svensk del måste ESA-samarbetet dock kompletteras med nationella och bilaterala rymdprojekt. Endast därigenom kan svensk industri för-

värva den kompetens på systemnivå som krävs för att de industri- och

allmänpolitiska motiven för svensk rymdverksamhet skall kunna realiseras. Det bör därvid speciellt framhållas att de projekt som är mest 21

tillämpningsinriktade och kommersiellt intressanta i regel genomförs just Prop. 1985/86: 127 nationellt eller av effektivitetsskäl med några få deltagande länder.

I Europa driver särskilt Tyskland och Frankrike linjen att ESA är en organisation för forsknings- och utvecklingsbetonade projekt, medan de projekt som ligger närmare ett kommersiellt utnyttjande genomförs natio-

nellt eller bilateralt.

För svensk del kan situationen sammanfattas sålunda:

ESA-samarbetet är nödvändigt för att den svenska industrin skall kunna

få del av den långsiktiga teknologiutvecklingen och uppnå kommersiell konkurrenskraft.

Beskrivningen av nuläget visar att 1979 års mål har uppnåtts eller är på väg att uppnås. En slutvärdering totalt sett är beroende av hur Tele-X-

projektet lyckas.

Anslagskonsekvenserna (för industridepartementet) för långtidsplanens tre alternativ framgår av tabellerna 1—3 (milj. kr. i 1984 års prisnivå).

Tabell 1 (Alternativ 1)

Budgetår Anslag 85/86 8687 87/88 88/89 89/90 90/91 Fl 19 23 27 33 39 47 F4 Europeiskt rymdsamarbete 152 275 411 428 428 424 Summa 171 298 438 461 467 471

Tabell 2 (Alternativ 2)

85/86 — 86/87 87/88 — 88/89 89/90 90/91

Tabell 3 (Alternativ 3)

85/86 86/87 — 87/88 88/89 89/90 90/91

Sammanfattningsvis noterar DFR:

"1. Genom de beslut statsmakterna fattat om svensk rymdverksamhet —

senast 1979 — har en hög vetenskaplig och industriell kompetens

byggts upp inom området. Sverige har även bidragit till och dragit nytta av arbetet på att bygga upp en oberoende västeuropeisk rymd-

kompetens. Vi måste nu gå vidare med aktiva insatser för att ytterligare höja kompetensnivån och det forsknings- och industripolitiska ut-

bytet.

Rymdverksamheten svarar mot behov inom grundforskning, infor-

mationsteknologi och miljöövervakning — för att nämna några områden. Den ställer krav på avancerad utveckling inom t. ex. mikroelek- 22

tronik, datateknik, kommunikationsteknik. Programförslagen i före- Prop. 1985/86: 127

liggande plan utnyttjar offensivt detta samspel mellan användarbehov

och högt ställda teknikkrav. Syftet därmed är att ta till vara rymdverk-

samheten som stimulans vid omvandlingen av industrin i högteknologisk riktning och vid anpassningen av näringslivet till nya marknader. Genom att rymdverksamheten arbetar i den tekniska utvecklingens frontlinje inmutas ny kunskap, nya idéer och ny teknik för att möta framtidens behov inom samhället i dess helhet. [Ne Rymdverksamheten i Sverige har en ändamålsenlig organisation, där all statligt finansierad aktivitet är samlad under en myndighet med ansvar för såväl grundforskning som tillämpning och uppbyggnad av

industriell! styrka inom området. Härigenom sker en effektiv koppling

mellan forskning, utveckling och tillämpning redan på planeringsstadiet.

3. Det genomgående draget för programmet fram till 1990-talets början

bör vara att utnyttja vinsterna av 1979 års beslut, så att möjligheterna till en industriell förnyelse baserad på rymd- och fjärranalysteknologi

bevaras och så att dessa vinster nu omsätts kommersiellt. För tillämp-

ningsprogrammets del betyder detta: — Tele-X-satsningen fullföljs och ges möjlighet att bli en kommersiell framgång. Detta kräver ej nya ekonomiska resurser.

— Industrins ökade kompetens vad gäller små lågkostnadssatelliter utnyttjas i kombination med Esrange som kontroll- och datamottagningsstation. Möjligheterna att definiera nya projekt som kan leda till kom-

mersiell verksamhet analyseras och tas till vara.

— Utvecklingen av fjärranalystillämpningar mot kommersiellt utnyttjan-

de fortsätts.

4. Satsning på grundforskning i vid bemärkelse (inkl. fjärranalys, materialforskning och livsvetenskaperna) fortsätts därför att grundforsk-

ningen alltjämt kommer att spela en roll som kravställare och som spjutspets mot nya områden och ny kunskap. För den framtida utvecklingen inom ännu ej etablerade områden är forskningen nödvändig. 5. Satsning på internationellt samarbete (huvudsakligen ESA) fortsätts.

Därigenom vinns tillgång till internationel! nyutveckling och interna-

tionell kunskapsbank.

6. Den ekonomiska bruttonivån för programmet bör stabiliseras på nivån

570 milj. kr. per år i 1984 års priser (Alt 1)”.

Remissinstansernas yttrande

Efter remiss har yttrande över långtidsplanen avgetts av överbefälhavaren (ÖB), försvarets forskningsanstalt (FOA), televerket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHD, statens naturvårdsverk (SNV),

statens lantmäteriverk (LMV), styrelsen för teknisk utveckling (STU), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), flygtekniska försöksanstalten (FFA), Ericsson Radio Systems AB, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Landsorganisationen i Sverige (LO), Saab Space AB, Sveriges

Industriförbund och Volvo Flygmotor AB.

I stort sett är remissinstanserna positiva till det förslag till framtida

inriktning som DFR har utarbetat. I den mån långtidsplanens ekonomiska ramar i stort kommenteras lämnas stöd för alternativ 1.

Flera av remissinstanserna kommenterar endast de områden inom rymd- Prop. 1985/86: 127

verksamheten som är av speciellt intresse för dem. Televerket kommenterar således endast telekommunikationsområdet i sitt yttrande.

Televerket är positivt inställt till satsningar som kan resultera i nya Konkurrenskraftiga telekommunikationstjänster men delar dock ej lång-

tidsplanens bedömningar beträffande de ekonomiska beräkningar som gjorts beträffande lönsamheten att överföra datatrafik via satellit inom ett område så begränsat som Norden. Vidare görs bedömningen att beträffan-

de rundradio/TV så kommer det att finnas ett långsiktigt behov av satellit-

distribution som komplement till markbundna system. Fördelen att tidigt och direkt kunna täcka hela Nordens yta är uppenbar. Verket anser att det

helt klart finns en exportmarknad för satellitsystem för ”andra tjänster” av

Tele-X eller Mailstar-typ, dock främst till u-länder. Satsningen är moti-

verad om en marknad kan konstateras. Beträffande ekonomisk inriktning

anser televerket att en större andel bör satsas på ESA-projekt och mindre

på nationella/nordiska projekt.

ÖB, FOA, SMHI, SNV och LMV inskränker huvudsakligen sina syn-

punkter till fjärranalysområdet. FOA ser gärna en satsning på svenska

satelliter för fjärranalys. kommunikation och spaning. FOA framhåller vikten av en bred förankring av det nationella rymdprogrammet.

SMHI anser att fjärranalysområdet borde prioriteras och borde fått

större tyngd i planen.

STU anser att det är värdefullt att DFR lägger vikt vid ett fortsatt internationellt samarbete. STU efterlyser dock en avvägningsdiskussion

beträffande föreslagna satsningar med angivande av explicita prioriteringar. Beträffande ekonomisk nivå anser STU i och för sig att ökningsalternativet är angeläget, men måste jämföras med andra satsningar som är

strategiskt viktiga för svensk industri.

FFA lägger vikten vid hypersonisk forskning, vilken man anser borde ha

större utrymme i planen.

Bilaga 2 Prop. 1985/86: 127

Studie av organisationen för de industripolitiskt motiverade insatserna på rymdområdet

Vid halvårsskiftet 1985 uppdrog industridepartementet åt två konsulter att göra en översyn av ”den svenska organisationen för de industripolitiska insatserna på rymdområdet”. Efter avslutat uppdrag har konsulterna avlämnat en rapport till industridepartementet.

Uppdraget skulle ses mot bakgrunden av:

att svensk rymdverksamhet upplevt en mycket expansiv period,

att de belopp som satsas från statens sida är avsevärda, särskilt genom

Tele-X-projektets start,

att den statsfinansiella situationen kräver nedskärningar inom många

områden,

att den organisation som valdes för rymdverksamheten 1972 betrakta-

des som interimistisk och skulle omprövas efter viss tid.

Organisationsöversynen skulle också ses mot bakgrunden av ett uttalan-

de i budgetpropositionen 1983/84 (prop. 1983/84: 100 bil. 14).

”En översyn bör göras av hur insatserna i dag inom industridepartemen-

tets område avseende dels rymdområdet, dels STU: s tekniska forskning

och utveckling bättre skall kunna samordnas”.

Detta innebar att möjligheten att helt eller delvis överföra statens delegation för rymdverksamhet (DFR) uppgifter till styrelsen för teknisk utveck-

ling (STU) skulle beaktas.

Organisationsöversynen har genomförts av Harry Kaplan och Gunnar Pihlgren på Bohlin & Strömberg AB. Huvuddelen av arbetet har varit förlagt till september och oktober 1985. Konsulterna har haft fortlöpande kontakter med en referensgrupp med representanter från industri- resp. finansdepartementen.

I rapporten noteras att på den statliga sidan är DFR och Rymdbolaget huvudaktörer. Genom konstruktionen med en delegation och ett aktiebolag önskade man vid bildandet skilja myndighetsuppgifterna från de exekutiva funktionerna. Bedömningen var att ett bolag med dess större rörelsefrihet skulle ha större förmåga att fungera som projektledare för komplicerade rymdprojekt än en myndighet. Samtidigt betraktades det som olämpligt att överlåta direkta myndighetsuppgifter på ett bolag. (DFR fungerar enligt utredarna som forskningsråd och som ett slags luftfartsverk för svenska rymdfarkoster). Denna organisatoriska lösning är annorlunda än den lösning andra länder valt, där DFR:s och Rymdbolagets funktioner vanligen är förenade i en statlig myndighet. Dock överväger man i flera andra länder att ändra sin organisation i riktning mot den svenska modellen, t. ex.i Storbritannien, Österrike, Spanien, Italien, Norge och Finland.

Några liknande konstruktioner har inte heller prövats inom andra områden

1 Sverige. Möjligen kan en parallell dras med delegationen för atomenergifrågor och AB Atomenergi.

Utredarna ansåg att följande frågor var grundläggande: Prop. 1985/86: 127 i. Är nuvarande organisation och beslutsprocesser mest effektiva ur sam-

hällets synpunkt? Hur sker avvägningen mellan rymdforskning och annan forskning: mellan industripolitiska insatser på rymdområdet och andra industripolitiska insatser? Vilka ”arenor” finns för diskussion

och värdering av olika intressenters krav och önskemål? LIN Tillgodoser nuvarande organisation kraven på hög inre effektivitet? Hur

väljs projekt? Hur värderas projekt? Hur fungerar beslutsprocesserna inom DFR-Rymdbolaget? Utredarna har värderat följande organisationsalternativ;

A. Nuvarande organisation. B. Nuvarande organisation förändrad så att DFR förstärks med ytterligare

egen expertis för projektberedning och utökad egen andel bevakning av ESA-organisationen,

C. Samma som alternativ B fast med den skillnaden att även projektled-

ning överförs från Rymdbolaget till DFR. U . Nuvarande organisation förändrad så att DFR reduceras med området grundforskning som tillförs NFR.

mn . En kombination av B och D.

. En kombination av C och D. OT . DFR-funktionen inlemmad i STU.

1 . DFR-funktionen uppdelad på industridepartementet och Rymdbolaget.

Utredarna sammanfattar sina bedömningar på följande sätt:

” Enligt vår bedömning arbetar DFR-Rymdbolaget med god inre effektivitet. Ärendegångar för olika typer av projekt såsom de beskrivits för oss har

studerats. De tar enligt vår mening god hänsyn till berörda intressenters intressen utan att därför vara onödigt tungrodda eller byråkratiska. Beslutsprocesserna inom DFR-Rymdbolaget uppges av berörda aktörer fungera i stort sett väl. Dock har efterlysts mer intensiva strategiska diskus-

sioner inom DFR, och en bättre disposition av disponibel tid på stora

resp. små ärenden. Vi vill också understryka betydelsen av att projektrapporteringen så långt det är möjligt och rimligt även omfattar uppgifter av motsvarande färdigställandegrad. Detta gäller framför allt de större projek-

ten.

Val och värdering av projekt sägs ske i en anda som väl svarar mot de riktlinjer för industripolitiken inom rymdområdet som DFR föreslagit in-

dustridepartementet 1980 och som sedermera fastställts av regeringen. Dessa riktlinjer är enligt vår mening mycket väl formulerade med hänsyn till de industripolitiska målen för den svenska rymdverksamheten som redovisats bl. a. i 1979 års rymdproposition.”

Slutsats av utvärderingen är, såsom tidigare nämnts, att den nuvarande organisationen bör bibehållas. Eventuellt provas en förstärkning av DFR: s

tekniska expertis genom en begränsad personalökning.

Utredarna föreslår att följande åtgärder vidtas:

— En representant för STU bereds plats i DFR.

—- Återkommande kontakter etableras mellan DFR och STU för utbyte av

tankar och idéer om rymdområdet och angränsande teknikområden. — DFR ordnar 1—2 gånger om året en genomgripande ”hearing” om 26

svensk rymdverksamhet för representanter för departementen och and- Prop. 1985/86: 127

ra intressenter, t. ex. företagsledare. Bland departementen bör industri-

och finansdepartementen självklart engageras, eventuellt också utbild-

nings- och kommunikationsdepartementen. — Representanter för industridepartementet bör oftare ta informella kon-

takter med DFR och Rymdbolaget, och även besöka anläggningarna.

— Fortsättningsvis skall inga medlemmar i DFR ingå i Rymdbolagets sty-

relse. — Den externa informationen från DFR förbättras. Detta kan exempelvis

ske genom att anslagsframställningarna görs överskådligare så att finan-

sieringskällor, program och projekt tydligare analyseras. Texten bör bli

fylligare och innehålla historiska tillbakablickar, som bl. a. anger omfatt-

ningen av tidigare satsningar. Även intäktssidan —och då inte bara den

monetära — bör analyseras utförligare. — Rymdbolagets årsredovisning bör göras mer informativ.

— En rejäl satsning på breddat ägande i Rymdbolaget, då dess tjänster och

produkter närmar sig tidpunkten för lönsam exploatering. Detta gäller

på kort sikt främst fjärranalysens område. — En viss uppstramning av DFR:s sammanträden så att de strategiska frågorna får större utrymme. — Ett slopande av den särskilda forskningskommittén inom fjärranalys-

kommittén.

— De anslag till rymdverksamhet som kanaliseras via STU:s anslagspost bör gå direkt till DFR.

Utredarna gjorde följande slutkommentarer:

”Vårt helhetsintryck är klart positivt. Rymdverksamheten drivs professio-

nellt av skickliga människor, oftast besjälade av stor entusiasm och pionjäranda. Det industripolitiska utbytet har varit gott. Svensk industri har avsevärt ökat sitt kunnande inom tekniskt komplicerade områden. Samtidigt har drygt 1000 arbetstillfällen skapats genom rymdsatsningen.

På relativt kort sikt kan, under gynnsamma omständheter, fjärranalys-

verksamheten växa till en lönsam verksamhet med stor tillväxtpotential.

Kunnandet inom bl.a.antennteknik, svetsteknik, materialkunskap, styr- och reglerteknik har ökat avsevärt genom den statliga satsningen.

De statliga företrädarna har bedömts vara professionella och ”nästan för

hårda” 1 sin teknikupphandling. På den internationella arenan upplever man från industrihåll att de svenska representanterna från DFR och Rymd-

bolaget väl har lyckats hävda svenska intressen och starkt bidragit till att intressanta beställningar gått till svensk industri.

Både rapporter och intervjuer uttrycker en — på de hela taget — stor

uppskattning av den svenska rymdforskningen. Det påtagliga utländska

intresset för svensk rymdforskning bekräftar denna positiva bild. Vi vill

särskilt lovorda de opartiska värderingar som på uppdrag görs av projekt, vilka förefaller noggranna och öppenhjärtiga. En allmän reflexion är att

denna teknik oftare skulle kunna användas för bedömning av svårmätbar verksamhet”.

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 127

Utvärdering av det svenska medlemskapet i ESA

Överdirektören Gerhard Rundquist har haft i uppdrag att genomföra rubricerade utvärdering. Efter genomfört uppdrag har Rundquist överlämnat en

rapport till industridepartementet.

I sin rapport redogör Rundquist inledningsvis för utvecklingen av det europeiska rymdsamarbetet med tyngdpunkten på ESA: s verksamhet.

I rapporten redovisas att de svenska bidragen till ESRO/ESA fr. o. m.

1972 till halvårsskiftet 1985 har uppgått till 919 milj. kr. i löpande priser och

att svensk industri under samma tid erhållit beställningar om 619 milj. kr., vilket ger en återbäring av 67 &. En närmare analys av ESA: s siffror visar också att Sverige fått ett högre tekniskt utbyte av de satsade medlen med

påtaglig förbättring sedan 1982. Utredaren betraktar återbäringen som rimlig, särskilt med beaktande av den tekniska utveckling som beställning-

arna har inneburit för företagen. I siffrorna ingår inte ESRO: s ursprungliga satsning på Esrange, som lett fram till den nuvarande rymdverksamheten i Kiruna, och inte heller framgår ESA: s betydelse för rymdvetenskapen.

Utredaren påpekar att den teoretiskt möjliga återbäringen med hänsyn till

utnyttjandet av ESA:s gemensamma anläggningar och kostnaderna för ESA: s administration för Sveriges del torde ligga närmare 70 än 75 26.

Under samma tid — fr.o.m. 1972 till halvårsskiftet 1985 — har svensk industri erhållit beställningar inom 1amen för bilaterala projekt: det franska

SPOT, de tyska och franska TVSAT/TDF-1 samt den s.k. kryogeniska motorn HM 60 om 152 milj. Fr. och för projekten Viking och FTele-X, exkl.

markstationer, om 348milj.kr. Övriga beställningar uppgick till

248 milj. kr. varav huvuddelen eller ca 75 9 från Arianespace, det europe-

iska företag som svarar för konstruktion och uppskjutning av de europeiska bärraketerna. I återstoden ingår bl.a. kommersiella beställningar för brittiska och franska kommunikationssatelliter.

Härefter redovisar utredaren verksamheten hos de fyra företag som dominerar rymdverksamheten i Sverige: Saab Space AB, Ericsson Radio Systems AB, Volvo Flygmotor AB och Svenska Rymdaktiebolaget. Han sammanfattar sin uppfattning på följande sätt:

”Av genomgången kan konstateras att en betydande kunskapsutveckling

ägt rum inom de studerade företagen, där uppdrag åt ESA varit av grundläggande betydelse. Likaså har genom arbetet åt ESA byggts upp den bas

ifråga om projektstyrning, kvalitetskontroll och personalutveckling som är

nödvändig för att bedriva rymdverksamhet. Svenska rymdindustrin står internationellt sett konkurrenskraftig inom områden, där efterfrågan kan väntas såväl inom rymd- som icke rymd-

marknaden, nämligen

— telekommunikationer

— datahantering och datalagring

— fjärranalys — framdrivningssystem.

Spridningseffekter av rymdverksamheten kan konstateras, även om de Prop. 1985/86: 127 än så länge i stor utsträckning faller inom det egna företaget eller företags-

gruppen. Kommersiella uppdrag utanför ESA och de bilaterala/nationella sekto-

rerna är än så länge begränsade, man det kan noteras att de sektorer härvidlag som synes bli närmast aktuella, nämligen markstationer för satellitkommunikation och fjärranalysteknik, ännu inte kommit igång på allvar”.

I sammanhanget bör dock noteras, att Volvo Flygmotors löpande pro-

duktion åt Arianespace sker helt på kommersiella villkor.

Likaså kan noteras, att den kommersiella utvecklingen på rymdområdet ofta har tagit längre tid än man ursprungligen väntat sig.

För Sveriges del har alltså utvecklingen på rymdområdet inneburit fram-

växten av en rymdindustri, som nu sysselsätter mer än 700 personer hos de

fyra undersökta företagen, vilka svarar för merparten av rymdverksamheten i Sverige. Sedan år 1979 har omsättningen för rymdprodukter hos Ericsson Radio Systems AB, Saab Space AB och Volvo Flygmotor AB

ökat från 42 milj. kr. till nästan 225 milj. kr. för år 1985.

Utredaren har vidare konstaterat att rymdindustrin engagerar relativt få

företag i direkt rymdverksamhet. Det gäller inte endast Sverige utan detta förhållande gäller även andra länder. Likaså att dessa företag oftast utgör

en begränsad del av större företag/koncerner. Till stor del ligger detta i

sakens natur genom de investeringar som krävs i både utrustning och

människor, innan ett företag blir rymdkompetent, och genom den tid det tar innan dessa investeringar ger avkastning. Om andra företag kommer in

på rymdområdet är det vanligen på grund av någon alldeles speciell kom-

petens och oftast tillfälligt. Bakom de svenska rymdsatsningarna har legat ett klart medvetande härom och en inriktning att satsa på ett fåtal mycket

kompetenta företag. Vid kontakterna med företag och organisationer har

olika framtidsområden pekats ut, bl.a.robotteknik, mikroelektroniska kretsar och programvara för datorer i rymden. Mot bakgrund av den betydelse, som rymdverksamhet har för högteknologisk utveckling, kan man dock fråga sig om det inte vore lämpligt att något vidga kretsen av rymdkompetenta företag i Sverige så att företag, som arbetar inom områden som kan vara av intresse för rymdverksamhet, ges möjlighet att bli kompetenta för rymdleveranser, eventuellt genom medverkan av någon av de stora på rymdområdet. Intressant exempel härvidlag är Saab Space: s samverkan med ASEA-HAFO vad gäller satellitelektronik och samarbete med SiTek: s unika mätteknologi i rymdsammanhang.

Inom ramen för den föreliggande undersökningen har det inte varit möjligt, framhåller utredaren, att närmare penetrera marknadsförhållandena på rymdområdet. Dock har vid kontakterna framgått, att flertalet marknader präglas av institutionella förhållanden och endast en mycket begränsad del är öppen för fri konkurrens. Vad gäller ESA-marknaden styrs beställningarna som framgått av ländernas deltagande i olika pro-

gram. I Romöverenskommelsen har möjlighet visserligen formellt öppnats att lägga beställningarna även hos tillverkare, vars land inte deltar i pro-

grammet. Men med den tilltagande konkurrens som redovisats vid kontak- 29

terna torde detta även i framtiden bli undantag som särskilt uppmärksam- Prop. 1985/86: 127 mas. Det är förståeligt att länderna vid nationella projekt i första hand inriktar sig på att främja sin nationella rymdindustri, men om detta skulle komma att gälla även vid upphandling av europeiska satellittjänster, är det rimligt att de svenska rymdföretagen får tävla på lika villkor med sina europeiska konkurrenter.

Vad gäller lönsamheten i rymdproduktionen noteras i rapporten att företagen är mycket försiktiga i sin bedömning. Enighet synes råda om att de verkliga intäkterna kommer i nästa steg, när rymdprodukterna utnyttjas fört. ex. kommunikationstjänster och bildbearbetning vid fjärranalys. Man framhåller också att upphandlarna, såsom ESA, Arianespace och Intelsat, är mycket kompetenta och väl förtrogna med rymdindustrin. Likaså kan noteras, att utvecklingen av en kommersiell produkt på rymdområdet ofta tar mycket lång tid och att möjligheterna till löpande produktion, särskilt vad gäller ESA: s satellitprojekt, är begränsade. Dock kan konstateras, att industrin ser sådana värden i rymdverksamhet att man är beredd att satsa betydande resurser, inte minst i form av kvalificerad arbetskraft, på detta område.

Sammanfattningsvis konstaterar utredaren att — det svenska deltagandet i ESA givit ett rimligt utbyte i förhållande till

insatserna och att de svenska statliga satsningarna medverkat till att

skapa en teknologiskt högtstående och internationellt väl kvalificerad

svensk rymdindustri, — möjligheterna bör undersökas att något utvidga kretsen av svenska

rymdföretag, — de svenska rymdföretagen bör kunna tävla på lika villkor med sina

europeiska konkurrenter vid europeisk upphandling av rymdprodukter, — fortsatt svensk satsning på ESA ligger väl i linje med en offensiv indu-

stripolitik, som syftar till att främja teknologisk utveckling inom svensk

industri.

Bilaga 4 Prop. 1985/86: 127

Översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter

Rapporten har utarbetats av Öhrlings revisionsbyrå på uppdrag av industridepartementet. Efter avslutat uppdrag har en rapport avlämnats till industridepartementet. Denna rapport kan sammanfattas på följande sätt:

På uppdrag av industridepartementet har Öhrlings Revisionsbyrå AB gjort en bedömning av Rymdbolagskoncernens finansiella ställning och beräknade utveckling under perioden 1985-1989. Analysen omfattar dels moderbolaget Svenska rymdaktiebolaget, dels dotterbolaget Satellitbild i Kiruna AB. Den finansiella analysen har gjorts i syfte att visa bolagets resultat och kapitalbehov under analysperioden.

Arbetet har baserats i huvudsak på bolagets årsredovisning för år 1984, budget för år 1985, ekonomiska rapporter för 1:a och 2:a kvartalen år 1985, bolagets strategiska plan för åren 1983-1987, Satellitbilds långtidsprognos för åren 1984-1989, DFR:s budget för åren 1985-1986 och anslagsframställan för budgetåret 1986/87. Ytterligare upplysningar har erhållits från personal inom Rymdbolaget och Satellitbild AB.

Den finansiella analysen har baserats på ett antagande om en oförändrad nivå vad avser det statliga anslaget via DFR i förhållande till budgetåret 1985/86, på i dag kontrakterade uppdrag samt på bolagets prognos för åren 1986 och 1987 vad avser Fjärranalysdivisionen. Arbetet har också omfattat en känslighetsanalys i fråga om vissa för koncernen viktiga faktorer.

Analysen har gjorts med utgångspunkt från att bolagets verksamhetsinriktning, produktionsförutsättningar och struktur i övrigt inte ändras i väsentlig omfattning.

Analysresultatet kan sammanfattas på följande sätt:

Rymdbolagskoncernens lönsamhet är i förhållande till både omsättning och kapital svag mätt med traditionella mått. Till följd av slutförandet av Tele-X-projektet minskar bolagets likvida medel kraftigt mot slutet av analysperioden.

De statliga medel som enligt tidigare beslut tillförts Rymdbolagskoncernen bör vara tillräckliga för att bolagen utan ytterligare statliga tillskott skall kunna bedriva sin verksamhet under åren 1985-1989. Koncernen är relativt okänslig för olika nivåer i fråga om DFR: s totala statsanslag under förutsättning att bolaget även i framtiden kan erhålla de andelar som hittills utgått.

Koncernens låga marginaler innebär att känsligheten för kostnadsökningar eller förseningar inom till exempel SPOT-programmet är påtaglig.

För Esrange finns en stabil och till stora delar kontrakterad verksamhet fram t.o.m. år 1989. Rymddivisionens verksamhet i övrigt anges som mera svårbedömd och beroende på bl. a. om Tele-X-satelliten får en efterföljare och på omfattningen av andra satellitprojekt. För Satellitbild AB är verksamheten till stor del kontrakterad, vilket ger en stabil utveckling under förutsättning att SPOT-satelliten kan sändas upp och utnyttjas i planerad omfattning. Den övriga verksamheten inom Fjärranalysdivisionen beror till stor del på resultatet av de marknadsföringsinsatser som nu görs för att sälja framtagna produkter. 31

Bolagets justerade egna kapital beräknas minska under perioden samti- Prop. 1985/86: 127 digt som omsättning och balansomslutning minskar ännu kraftigare till följd av slutförandet av Tele-X-projektet. Till följd härav får den justerade soliditeten en god utveckling under femårsperioden. Huruvida den är tillräcklig vid periodens slut bör kunna bedömas under år 1987, då bl. a. SPOT-satelliten varit verksam något år, marknadens mottagande av övriga fjärranalysprodukter klarnat och en eventuell fortsatt Tele-X-verksamhet har tagit form.

Bilaga 5 Prop. 1985/86: 127

Förhandlingar med svensk industri om lämpliga former för samverkan och samfinansiering av den framtida rymdverksamheten

Förhandlingar med svensk industri i rubricerade ärende har på regeringens uppdrag genomförts av direktör Fredrik Engström. Efter avslutat uppdrag

har Engström avlämnat en rapport till industridepartementet. I sin rapport lägger Engström vikten vid Tele-X-projektets fortsättning. Beträffande former för rymdindustrins medfinansiering av svensk rymd-

verksamhet konstaterar Engström att nuvarande system för medfinansiering, där företagen erlägger 74 till staten av faktureringar i anslutning till order erhållna i bilaterala och multilaterala projekt, inte är funktionellt och

endast ger ca 2,5 milj. kr. per år till statskassan. Mot denna bakgrund

konstaterar Engström:

"Emellertid har det efter hand blivit allt mer uppenbart att den verkligt stora insatsen från industrin måste kopplas till Tele-X-projektets fortsättning.

Diskussionerna med industrin om finansieringsfrågan har därför koncentrerats till principiellt helt nya lösningar, där industrins insatser koncentreras till etableringen av en kommersiell rymdverksamhet. Det kan därför

vara fördelaktigt att engagera flera företag än de rymdindustrier som

nämns ovan.

Industrins insatser blir därmed av en helt annan storleksordning än vad

som kan bli resultatet av nuvarande avtal, även om detta modifieras, t.ex. med återbärings- eller royaltyregler.

Rollfördelningen mellan staten och industrin blir också klarare.

Staten tar ansvar för långsiktig forskning och utveckling, medan indu-

strins finansiella medverkan krävs för projekt med näraliggande kommersiella möjligheter. Staten och industrin tar sålunda båda risker och får båda återbäring på

investerat kapital”.

Mot bakgrund av de olika uppfattningar, som råder beträffande behovet av datakommunikationstjänster via satellit, har Rymdbolaget låtit göra en oberoende marknadsundersökning avseende behovet av data- och videokommunikation i Norden. Med hänvisning till denna gör Engström bedömningen, att Nordcom, som ett satellitbaserat 'Tele-X med efterföljare kallas, kan bli en mycket lönsam affär för ägarna. För att Nordcom skall

kunna etableras krävs att Tele-X överlåts på ett Nordcombolag och att industrin tillskjuter ett aktiekapital om 300 milj. kr. Engström sammanfattar sin rapport på följande sätt:

"De överläggningar som skett med industrin visar på ett brett intresse från

industrin att gå in i ett samarbete med staten om finansiering av en kommersiell rymdverksamhet baserad på en Nordcom-lösning även om vissa företag sannolikt inte vill vara direkt engagerade i den affärsdrivande verksamheten.

Industrins intresse förutsätter att Nordcom-verksamheten får chansen

att lyckas på kommersiella villkor och att man står fri från insatser i Prop. 1985/86: 127

konkurrerande teknik.

En lösning av finansieringsfrågan som innebär:

— en fortsatt expansion för den svenska rymdverksamheten

— ett ökat ansvar och en ökad lönsamhet för industrin

— på sikt avsevärda intäkter för staten.

Överläggningarna med rymdindustrin visar vidare att: — Industrin är beredd att förhandla om samfinansiering av projekt med

kommersiell potential inför beslut om sådana projekt. — Industrin accepterar royalty-klausuler innebärande återbetalning av

statligt satsade medel vid framtagning av nya produkter för en kommersiell verksamhet.

— Industrin är positiv till att en industrifinansierad professur i rymdteknik

etableras.

Således bör avtal mellan staten och industrin kunna etableras som täcker

ovanstående punkter. Dessa avtal ersätter då det nuvarande s.k.”7 Z-av-

talet” mellan DFR och industrin”.

Prop. 1985/86: 127