Prop. 1985/86:29

om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång m.m.

Regeringens proposition % 1985/86: 29

om fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om Prop försöksverksamhet med användning av 1985/86: 29 telefon vid rättegång m. m."

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokollet den 17 oktober 1985.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickham

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång skall fortsätta att gälla till ulgången av år 1986 samt att det överlåts åt regeringen eller. efter regeringens bemyndi— gande, domstolsverket att bestämma hur många domstolar försöksverk- samheten skall omfatta.

] Riksdagen 1985/86. I sum/. Nr 29

Prop. 1985/86: 29 Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång, som gäller till utgången av år

1985(1),

dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1986, dels att 1 .5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 &(2)

Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. domstolsverkct be- stämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag. Beslut om sådan försöksverk- samherfär avse högst femton lings- rätter och högst fyra hovrätter.

Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket be- stämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

(1) Lagen senast förlängd 1984: 1015. (2) Senaste lydelse 1982: 1116.

Justitiedepartementet PTOP- 1985/86: 29

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985

Närvarande: statsrådet ]. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång rn. m. _

1. Inledning

Den 1 april 1979 trädde lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång i kraft. Syftet med lagen är att man skall pröva möjligheterna att genom användning av telefon åstadkomma en billigare, snabbare och smidigare handläggning av mål vid allmän domstol. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av är 1985 (prop. 1984/85:41, JuU 8, rskr 73, SFS 1984: 1015). Den är tillämplig på de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer. Enligt lagen får försöksverksamheten omfatta högst femton tingsrätter och högst fyra hov- rätter.

Genom förordningen (1981: 1293) om försöksverksamhet med använd- ning av telefon vid rättegång (ändrad senast 1982: 1117) har regeringen förordnat att försöksverksamhet får ske vid Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, Han- dens tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Södra Roslags tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrätt. Växjö tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Sunne tings- rätt, Härnösands tingsrätt, Umcå tingsrätt, Haparanda tingsrätt och Piteå tingsrätt. 1981 års förordning är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1985 (SFS 1984: 1017).

Lagen medger att parter får utföra sin talan och höras per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse i tvistemål enligt 42 kap. 10 och 12— 14 5.6 rättegångsbalken (RB), huvudförhandling i förenklad form i tvis- temål enligt 42 kap. 20 å andra stycket RB, sammanträde enligt 5 5 lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagcn) och huvudförhandling i brottmål, i vilka det inte finns anledning att döma till annan brottspåföljd än böter. Vidare öppnar lagen möjlighet att i brottmål och tvistemål höra vittnen och sakkunniga per telefon. Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens 3 talan.

Prop. 1985/86: 29 Rättegångsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1982: 25—26) Översyn av rättegångsbalken l. Processen i tingsrätt, bl.a. mot bakgrun- den av de övervägande positiva erfarenheter som har vunnits av försöks- verksamheten föreslagit att möjligheten till telefonanvändning i förevaran- de sammanhang permanentas och att bestämmelser därom för tingsrätter- nas del tas in i RB. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f.n. i justitiedepartementet.

I prop. 1982/83:43 om förlängning av försöksverksamheten uttalade dåvarande departementschcfen att mycket talade för att möjligheten att anordna telefonförhör kan bidra till en rationalisering av domstolsverk- samheten oeh förordade en fortsatt försöksverksamhet med användning av telefon i rättegång i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till rätte- gångsutredningens förslag. 1 lagstiftningsärendet erinrade han också om att rättegångsutredningen genom tilläggsdirektiv (Dir 1981z47) fått sitt upp- drag utvidgat till att omfatta även överrättsprocessen och att försöksverk- samheten med användning av telefon i rättegång därför borde fortsätta även vid de hovrätler som deltagit i verksamheten i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om telefonanvändning i överrätt.

2. Föredragandens överväganden

Enligt vad jag har inhämtat från-domstolsverket har möjligheten till tele-. fonförhör utnyttjats i 337 mål under år 1984 och i 179 mål under första halvåret 1985. Enligt min mening bör försöksverksamheten fortsätta i avvaktan på att ställning tas till rättegångsutredningens tidigare nämnda delbetänkande samt till vad utredningen kan komma att föreslå beträflande överrättsprocessen. Förslag till lagstiftning i ämnet kan beräknas föreligga tidigast under år 1986 och ny lagstiftning torde kunna träda i kraft den 1 januari 1987. Förlängningen bör lämpligen avse en tidsperiod av ett år, dvs. till utgången av år 1986.

Graden av utnyttjande av möjligheterna till telefonförhör har varierat avsevärt mellan försöksdomstolarna. Som jag anförde i samband med den senaste förlängningen .av giltighetstiden anser jag att de möjligheter till besparingar och rationalisering som telefonförhör kan innebära skulle kun- na utnyttjas i större omfattning än nu, åtminstone hos en del av de berörda domstolarna. .

Som framgår av vad jag förut har anfört föreskrivs f.n. i lagen att försöksverksamheten får omfatta högst femton tingsrätter och fyra hovrät- ter. Det tillåtna antalet har utnyttjats fullt ut. Underden fortsatta försöksti— den katt det bli aktuellt att något utvidga verksamhetens omfattning under förutsättning att erforderlig utrustning kan ställas till förfogande. Det bör- lämpligen ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. domstolsverket att besluta om detta. Jag föreslår därför att man i avvaktan på en permanent reglering i RB av möjligheterna att använda telefon i rättegång slopar den nuvarande begränsningen i själva lagen av antalet försöksdomstolar.

"Frågorna om förlängning av lagens giltighetstid och om avskaffandet av",

den nuvarande begränsningen av försöksverksamheten till ett bestämt antal domstolar är enligt min mening av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande inte kan anses påkallat.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverk- samhet med användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockhoim 1985