om vissa socialförsäkringsfrågor
Regeringens proposition er 1985/86: 38 =
om vissa socialförsäkringsfrågor Prop
1985/86: 38
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
G. Sigurdsen
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i reglerna om indragning och nedsättning av sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för att anpassa bestärnmelserna till nuvarande förhållanden. En ändring gäller möjligheten att sätta ned eller dra in sjukpenning när en försäkrad underlåter att anmäla ändrad vistelseort till försäkringskassan.
Vid tillfällig bortovaro under ett sjukdomsfall skall det inte krävas någon
underrättelse till försäkringskassan. Indragning eller nedsättning av sjuk-
penning skall kunna komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att
meddela kassan sin vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro. Vidare skall för nedsättning eller indragning krävas att det är motiverat vid en helhetsbedömning av omständigheterna. Vid tillfällig föräldrapenning skall
ning kravet på anmälan om ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsättning. Bestämmelserna om nedsättning och indragning görs tillämpliga på arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.
Vidare föreslås lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra försök med en
flexiblare sjukpenningersättning och försök med att, i stället för sjukpen-
ning, lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och
från arbetsplatsen om hans hälsotillstånd inte tillåter att han använder det
färdsätt som han normalt utnyttjar. Förslag läggs också fram för att skapa förutsättningar för ett försök med enhetliga patientavgifter inom offentlig
öppen hälso- och sjukvård. Detta skall ske inom ramen för försöksverk-
samheten med ökad kommunal självstyrelse.
I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 38
Prop. 1985/86: 38 I Förslag til
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 17 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
[Su a
Sjukpenning må indragas eller Sjukpenning får, om omständigskäligen nedsättas, om försäkrad heterna motiverar det, dras in eller
sättas ned om en försäkrad
a) vägrar att mottaga besök av a) vägrar att ta emot besök av en
person, som av den allmänna för- person, som fån i uppdrag av försäkringskassan erhållit uppdrag att säkringskassan att utreda rätten till
verkställa sjukkontröoll: sjukpenning eller behovet av reha-
biliteringsåtgärd,
b) under sjukdom ändrar vistel- b) underlåter att meddela förseort utan att underrätta den all- säkringskassan sin vistelscadress männa försäkringskassan:; när han under sjukdomsfall vistas
annat än tillfälligt på annan adress
än den som angetts till kassan,
c) utan giltigt skäl underlåter att c) underlåter att enligt 6 § första på sätt stadgas i 6 § första stycket. stycket anmäla sådan ändring i sina anmäla sådan ändring i sina in- inkomstförhållanden. som är av be-
komstförhållanden, som är av bety- tydelse för rätten till sjukpenning delse för rätten till sjukpenning el- eller för sjukpenningens storlek.
ler för sjukpenningens storlek.
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning än som
här avses stadgas i 20 kap. 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
Lagen omtryckt 1982: 120. LA Senaste lydelse 1983: 960.
2 Förslag till Prop. 1985/86: 38 Lag om ändring i lagen (1985: 87) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 4 kap. I8 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! i paragrafens lydelse enligt lagen (1985:87) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
18 § Bestämmelserna i 3 kap. 13 § första Bestämmelserna i 3 kap. 13 § första
stycket, 16 och 17§§ tillämpas stycket, 16 § och 17 § första stycket även i fråga om föräldrapenningför- a) och c) samt andra stycket tillämmåner. Bestämmelserna i 3 kap. pas även i fråga om föräldrapen-
15 § tillämpas även i fråga om till- ningförmåner. Bestämmelserna i 3 fällig föräldrapenning. kap. 15 § och 17 § första stycket bj
tillämpas även i fråga om tillfällig
föräldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses
dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på tramställning av socialnämnden besluta att
nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren
för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.
I Lagen omtryckt 1982: 120.
Prop. 1985/86: 38 3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § lagen (1976: 380) om arbetsskadeför-
säkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
6 kap.
78
Bestämmelserna i 10 kap. 4 §, 16 Bestämmelserna i 3 kap. 17 §. 10
kap. 11 5 och 20 kap. 3—7 §§ lagen kap. 4 §. 16 kap. 11 § och 20 kap.
(1962:381) om allmän försäkring 3--7 §§ lagen (1962:381) om allmän om förmåner som sammanträffar, försäkring om förmåner som samindragning och nedsättning av cr- manträffar, indragning och nedsätt-
sättning i vissa fall, återbetalnings- ning av ersättning I vissa fall, äter-
skyldighet, preskription, utmät- betalningsskyldighet, preskription,
ningsförbud och rätt till skadestånd utmätningsförbud och rätt till skahar motsvarande tillämpning i fråga destånd har motsvarande tillämp-
om ersättning från arbetsskadeför- ning i fråga om ersättning från arsäkringen. betsskadeförsäkringen.
Vad som sägs i 17 kap. I $ lagen om allmän försäkring tillämpas även i
fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
! Lagen omtryckt 1977: 264. > Senaste lydelse 1983: 192.
4 Förslag till Prop. 1985/86: 38 Lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
avscende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt tagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.
Sådana föreskrifter skall avse en eller flera avgränsade grupper av personer som är försäkrade eller omfattas av statligt personskadeskydd.
Föreskrifterna får gälla längst till utgången av juni 1987.
2. & För att möjliggöra en effektivare rehabiliteringsverksamhet i anslut-
ning till sjukdomsfall får. med avvikelse från 3 kap. 7 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, föreskrivas dels att den lägsta grad av nedsättning av arbetsförmågan som fordras för rätt till sjukpenning skall vara en
fjärdedel och dels att två nya ersättningsnivåer skall införas, nämligen en
fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning.
3 & För att underlätta återgång till arbetet i anslutning till sjukdomsfall
får föreskrivas att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet. Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av
att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färd-
sätt som han normalt använder för sådana resor. Ersättning får inte lämnas med högre belopp än som svarar mot den sjukpenning som den försäkrade skulle ha erhållit enligt lagen om allmän försäkring för den tid som reseersättningen avser.
4 8 Vad som sägs i 2 och 3 §§ har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången av juni 1987.
Prop. 1985/86: 38 5 Förslag till
Lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård
Härigenom föreskrivs följande.
För att möjliggöra försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter
inom offentlig öppen hälso- och sjukvård i Örebro läns, Jämtlands läns
samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner får regeringen meddela föreskrifter om avvikelse från 7 § andra stycket lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader. m.m. Sådana föreskrifter får gälla längst till utgången av år 1988.
Denna lag träder i kraft två veckor efier den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången av år 1988.
Socialdepartementet Prop. 1985/86: 38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985
Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström. Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Wickbom. Johansson, Hulterström, Lindqvist
Föredragande: statsrådet Sigurdsen
Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor
1 Inledning
I prop. 1982/83:127 om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen m.m. framhöll föredragande departementschefen det angelägna i att alla ansträngningar görs för att ytterligare utveckla kontakter mellan allmänheten och soctalförsäkringsadministrationen. Ett viktigt inslag i detta arbete är att fortlöpande se över tillämpningsföreskrifter m. m. för försäkringskassornas arbete med försäkrings- och bidragssystemen. Regeringen har mot denna bakgrund bl. a. uppdragit åt riksförsäkringsverket att göra en översyn av den lagregel som gör det möjligt för försäkringskassan att under vissa förutsättningar dra in eller sätta ned sjukpenningen. Sådan åtgärd kan vidtas bl.a. om en försäkrad vägrar att ta emot besök från försäkringskassan för sjukkontroll eller under sjukdom ändrar vistelseort utan att meddela försäkringskassan detta. Motsvarande bestämmelser gäller även för den som uppbär föräldrapenning. Riksförsäkringsverket har i en rapport den 28 mars 1985 redovisat resultatet av översynen.
För budgetåret 1984/85 anvisade regeringen 5 milj. kr. för projektverk-
samhet inom försäkringskassornas område i syfte att effektivisera försäkrings- och bidragsadministration och tillämpningen. Innevarande budgetår har 10 milj. kr. anvisats för samma ändamål. Medlen gör det möjligt för försäkringskassorna att bedriva ett utvecklingsarbete som kan ge en bättre administration av socialförsäkringen från såväl den enskildes som samhäl-
lets synpunkt. Som ett viktigt led i projektverksamheten ingår också att pröva möjligheterna till förenklingar i försäkrings- och bidragshandläggningen och till förbättringar i servicen gentemot allmänheten. Riksförsäk-
ringsverket har i skrivelse den 21 augusti 1985 till regeringen hemställt om ändring i vissa förmånsregler inom den allmänna försäkringen i anslutning till försöksprojekt. Ett projekt avser att genom flexiblare sjukpenningregler skapa bättre förutsättningar för yrkesinriktad rehabilitering och för
en smidigare återgång till arbete efter långvarig sjukskrivning. Verket 7
Prop. 1985/86: 38 begär också att förutsättningar skapas att försöksvis, i stället för sjukpen-
ning, lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från arbetsplatsen. Detta skulle gälla om den försäkrades hälsotillständ
inte tillåter att det färdsätt som normalt utnyttjas kan användas.
Riksdagen beslutade i juni 1984 att en försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse skall bedrivas t. o. m. år 1988 (prop. 1983/84: 152, KU 32, rskr 368). Försöksverksamheten är en del av det omfattande
sektorn. Avsikten är att de deltagande kommunerna och landstingen skall kunna få dispens frän statliga regler som utgör hinder för att bedriva en effektiv kommunal verksamhet. Örebro läns landsting, som ingår i detta
frikommunförsök, har i skrivelse den 28 juni 1985 till regeringen begärt att
förutsättningar skapas för ett försök med enhetliga patientavgifter för besök i öppen sjukvård som bedrivs av landstinget. Ett system med 'enhetliga patientavgifter bedöms ge en enklare administration och enklare och
mer överskådliga regler för patienten.
Jag övergår nu till att behandla förslagen till ändringar inom främst den allmänna försäkringen.
2 Ändrade regler för indragning och nedsättning av sjuk- och föräldrapenning
Mitt förslag: Ändringar görs i reglerna om indragning och nedsättning av sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) för att nå en anpassning till nuvarande
förhållanden.
En ändring avser indragning eller nedsättning av sjukpenning vid försummelse att underrätta försäkringskassan om ändrad vistel-
seort. Underrättelse skall inte krävas vid tillfällig bortovaro. Påföljd
kan komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att meddela kassan sin vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro.
Beträffande tillfällig föräldrapenning skall gälla samma regler som
för sjukpenning. I övrigt slopas vid föräldrapenning kravet på anmä-
lan om ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsättning.
För indragning eller nedsättning av en förmån på de grunder som avses i 3 kap. 17 & AFL skall krävas att sådan påföljd är motiverad vid en helhetsbedömning av omständigheterna i det särskilda fallet.
Begreppet sjukkontroll i lagbestämmelsen ersätts av en beskriv-
ning som bättre täcker åtgärdens syfte.
Bestämmelserna om nedsättning och indragning görs tillämpliga även i fråga om arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.
Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt för-
slag. Enligt verket finns dock inte tillräckliga skäl att vid föräldrapenning
göra anmälan om ändrad vistelscadress.
Skälen för mitt förslag Bakgrund Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag redovisat erfarenheterna av de föreskrifter i 3 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) som gör det möjligt för försäkringskassan att under vissa omstän-
digheter dra in eller sätta ned sjukpenning för en försäkrad. Enligt 4 kap.
208 AFL gäller motsvarande bestämmelser även för föräldrapenning.
Verket har också undersökt om de aktuella reglerna bör ges en annan
utformning som är bättre anpassad till nuvarande förhållanden. Inriktningen på översynen har varit att bestämmelserna bör utformas så att den
försäkrade endast åläggs att lämna sådana uppgifter som kan anses vara helt nödvändiga för att ge försäkringskassan möjlighet till godtagbar kontroll i ett enskilt försäkringsärende. På grundval av riksförsäkringsverkets rapport bör nu göras vissa ändringar i reglerna om indragning och nedsätt-
ning av sjuk- och föräldrapenning.
Hembesök Enligt 3 kap. 17 § första stycket a AFL får sjukpenning dras in eller sättas ned om den försäkrade vägrar att ta emot besök av person som av försäkringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll. Enligt uppgifter
som försäkringskassorna lämnat till riksförsäkringsverket tillämpas denna
bestämmelse ytterst sällan. Kassorna anser dock att det finns ett behov av
bestämmelsen. Det förekommer att försäkrade inte utan diskussion accepterar sjukkontroll i form av ett hembesök. I ett sådant läge kan vetskapen
om kassans möjlighet att besluta om påföljd vara av betydelse för den
försäkrades ställningstagande. Enligt verkets mening bör en sanktionsbe-
stämmelse behållas för dessa situationer. Jag har för egen del inte någon
annan uppfattning. Som framgår av det följande bör emellertid regleringen
ändras i vissa avseenden.
En väl fungerande sjukkontroll utgör ett viktigt inslag i sjukfallshanteringen. 1 vissa fall är det nödvändigt att sjukkontrollen görs genom hembe-
sök. Med sjukkontroll avses emellertid numera mer än kontroll för att förebygga och beivra missbruk av den allmänna försäkringen. Syftet med sjukkontroll är också att tillse att försäkrads rätt tillgodoses. Ett annat
syfte är att ta reda på vilket behov av rehabiliteringsåtgärder som finns. Enligt min mening bör begreppet sjukkontroll i lagtexten ersättas med en beskrivning som bättre täcker avsikten med åtgärden. Jag föreslår att
bestämmelsen skall avse vägran att ta emot besök från försäkringskassan för utredning av rätten till sjukpenning eller behovet av rehabiliteringsåt-
gärd. |
Även när det gäller föräldrapenningförmånerna föreligger ett behov av att i vissa fall göra hembesök. Behovet här är dock inte lika stort som vid sjukpenning. Enligt vad försäkringskassorna har uppgett till riksförsäk-
Prop. 1985/86: 38 ringsverket är det främst vid föräldrapenning för ullfällig vård av barn (fr.o.m. år 1986 ullfällig föräldrapenning) som behovet aktualiseras i enstaka fall. Med hänsyn till vad som framkommit anser jag liksom riksförsäkringsverket att sanktionsmöjligheten med avseende på föräldrapenning-
förmåner bör bestå.
Åndrad vistelse Enligt 3 kap. 17 § första stycket b AFL får indragning eller nedsättning av
sjukpenning ske om försäkrad under sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta försäkringskassan. Denna bestämmelse infördes ursprungligen i
rent kontrollsyfte. Den försäkrade skulle inte kunna undgå sjukkontroll
genom att resa bort. Såsom riksförsäkringsverket framhäller har detta motiv fortfarande giltighet. även om det naturligtvis numera ofta är fråga om att tillgodose försäkringskassornas behov av att kunna komma i kon-
takt med den försäkrade för rehabiliteringsutredning e. d.
Utformningen av 3 kap. 17 § första stycket b AFL bör anpassas till
nuvärande förhållanden. I bestämmelsen används uttrycket "ändrar vistelscort”. Detta uttryck innebär enligt förarbeten till bestämmelsen att den försäkrade beger sig till en annan kommun. När bestämmelsen infördes var dock antalet kommuner avsevärt fler än i dag och varje kommun omfattade
ofta ett litet geografiskt område. Numera är kommunerna större och det
kan finnas flera större orter inom samma kommun. Enligt riksförsäkringsverket bör frägan om bestämmelsen skall kunna tillämpas inte vara beroen-
de av om den försäkrade under sjukdomsfall bytt adress inom en kommun
eter till en annan kommun. Jag instämmer i denna bedömning och föreslår att bestämmelsen skall avse underlåtenhet att vid sjukdomsfall meddela ändring av vistelscadressen.
Indragning eller nedsättning av sjukpenning kan idag ske om den försäkrade endast under mycket kort tid vistas på annan adress under en pågäende sjukperiod. Detta torde av många upplevas som en alltför sträng reglering. Möjligheten till sjukkontroll påverkas oftast inte nämnvärt av en kortare tids bortovaro. Riksförsäkringsverkets förslag innebär en uppmjukning så att kravet på anmälan om ändrad vistelseadress endast skall
gälla vid annan än tillfällig bortovaro. Jag instämmer i detta och föreslår att
3 kap. 17 § första stycket b AFL ändras i enlighet härmed. Riksförsäk-
ringsverket anser att med tillfällig bortovaro bör avses sådan bortovaro
som varar högst tre dagar. Detta anser också jag bör kunna utgöra en lämplig avgränsning i den praktiska tillämpningen. Jag förutsätter att riksförsäkringsverket ger erforderlig vägledning för försäkringskassornas be-
dömning i hithörande frågor.
F.n. gäller att även den som uppbär föräldrapenning kan få ersättningen nedsatt eller indragen om han utan att underrätta kassan ändrar vistelseort. Riksförsäkringsverket konstaterar I sin rapport att det i fråga om förmåner-
nå föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapen-
vistelseadress. Anledningen härtill är att försäkringskassan i dessa fall har
10 ett mycket ringa behov av kontakt med den försäkrade såväl vad gäller
kontroll som ur utredningssynpunkt. Inte heller när det gäller föräldrapen- Prop. 1985/86: 38
ning vid tillfällig vård av barn (fr. o. m. år 1986 tillfällig föräldrapenning)
anser riksförsäkringsverket att tillräckliga skäl föreligger att ha en skyldighet att anmäla ändrad vistelseadress.
Jag instämmer i att behovet av anmälningar om ändrad vistelseadress under tid då föräldrapenningförmån utgår är mycket begränsat. Beträffande den förmån som fr.o.m. år 1986 heter tillfällig föräldrapenning bör emellertid motsvarande reglering gälla som för sjukpenning, dvs. en möj-
lighet till indragning eller nedsättning skall finnas vid underlåtenhet att
anmäla annan än tillfällig bortovaro. Jag förordar således att möjligheten
slopas att besluta om påföljd för försummelse att underrätta försäkrings-
kassan om ändrad vistelse vid den förmån som fr.o.m. år 1986 heter
föräldrapenning. Detta föranleder ändring i 4 kap. 18 § AFL i lagrummets
lydelse fr. o. m. den 1 januari 1986 enligt lagen (1985: 87) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Användningen av påföljd
En återstående fråga är om indragning eller nedsättning av förmånen
normalt skall ske om den försäkrade har vägrat att ta emot hembesök eller inte underrättat försäkringskassan om ändrad vistelseadress. Beträffande
den frågan vill jag framhålla följande. Påföljdsmöjligheten bör kunna användas bara om det är påkallat vid en
helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Beslut om
påföljd bör anses motiverat när det kan antas att den försäkrade medvetet
undandrar sig kontroll genom att vägra att ta emot besök av person från
kassan eller genom att låta bli att underrätta kassan om ändrad vistelse-
adress. Så kan också vara fallet om försäkringskassan hindras eller väsentligt fördröjs i sitt arbete på grund av den försäkrades handlande. Vid ändring av vistelseadress bör ett påföljdsbeslut inte grundas enbart på att
den försäkrade inte har underrättat kassan om ändringen, Påföljd bör t. ex.
inte aktualiseras om försäkringskassan på annat sätt än genom direktanmä-
lan från den sjukskrivne utan större omgång kan få reda på var han vistas. Regleringen i 3 kap. 17 § första stycket föreslås utformad så att den här antydda tillämpningen uppnås. Enligt vad riksförsäkringsverket anfört avser verket att ge ut allmänna råd till försäkringskassorna i anslutning till
lagändringen.
Enligt 3 kap. 17 § första stycket c AFL får sjukpenning dras in celler sättas ned om en försäkrad utan giltigt skäl underlåter att på sätt som anges
i 6 § första stycket samma kapitel anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som är av betydelse för rätten till sjukpenning eHer för sjukpenningens storlek. Som nämnts i det föregående avses möjligheten till påföljd
vid vägran att ta emot hembesök och vid underlåtenhet att meddela vistel-
seadress bli begränsad till fall då det är motiverat av omständigheterna.
Motsvarande begränsning bör enligt min mening gälla vid underlåtenhet att anmäla ändring i inkomstförhållanden enligt första stycket c. Jag förordar
därför att lagrummet jämkas redaktionellt på denna punkt, varvid orden ”utan giltigt skäl” utgår. 1
Prop. 1985/86: 38 Arbetsskadesjukpenning m.m. I lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd (LSP) finns i dag ingen reglering motsvarande den i 3 kap. 17 § AFL. De skäl som jag tidigare anfört för sådana bestämmelser vad gäller sjukpenning är enligt min mening också giltiga vad gäller arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga person-
skadeskyddet. Bestämmelserna i 6 kap. 7 § LAF bör därför kompletteras med en hänvisning till 3 kap. 17 § AFL. Genom en sådan komplettering
kommer vad som sägs i 3 kap. 17 § AFL också att gälla det statliga personskadeskyddet.
Ikraftträdande De ändringar i AFL och LAF som jag har föreslagiu enligt det anförda bör träda i kraft den I januari 1986.
3 Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och ersättning för merkostnader i vissa sjukfall
Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter som avviker från vissa regler inom den allmänna sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäk-
ringen i syfte att möjliggöra dels försök med flexiblare sjukpenning-
ersättning i samband med rehabilitering och återgång till arbete. och dels försök där ersättning för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen kan ges i stället för sjukpenning. Sådana föreskrifter
skall kunna gälla till utgången av juni 1987.
Riksförsäkringsverket: Dispens bör lämnas till Malmöhus, Västernorrlands
och Gävleborgs läns allmänna försäkringskassor från gällande bestämmelser i 3 kap. 7 8 AFL så att sjukpenning också kan lämnas med en fjärdedel
och tre fjärdedelar av en hel förmån om arbetsförmågan är nedsatt i
motsvarande mån. Västernorrlands, Gävleborgs, Blekinge och Västerbottens läns samt Göteborgs allmänna försäkringskassor bör ges möjlighet att lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från
arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter att det färdsätt
. som normalt utnyttjas kan användas.
Skälen för mitt förslag: För innevarande budgetår har särskilda medel avsatts för projektverksamhet. Försäkringskassorna ges härigenom möjlig-
het att bedriva ett utvecklingsarbete som kan ge en bättre socialförsäk-
ringsadministration från såväl den enskildes som samhällets synpunkt.
Riksförsäkringsverket har i en skrivelse den 21 augusti 1985 till regeringen hemställt om dispens från vissa förmånsregler i anslutning till försöks-
verksamheten. Två av projektområdena förutsätter avsteg från bestäm- Prop. 1985/86: 38 melser i AFL för att kunna genomföras.
Enligt nuvarande regler kan endast hel eller halv sjukpenning utges. Nackdelarna med en sådan begränsning har diskuterats under många år. Statsrådet Andersson har i direktiven (Dir. 1985:13) för den kommitté, som skall göra en översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller förebyg-
gande åtgärder och i samband med rehabilitering, framhållit att kommittén
bör utreda om det är möjligt att göra sjukpenningen mera flexibel med ett ökat antal ersättningsnivåer. Tre försäkringskassor har begärt projektmedel för försök som förutsätter ett större antal ersättningsnivåer än vad som
är möjligt idag. Försöken avser rehabilitering och utarbetande av en meto-
dik för att successivt återföra sjukskrivna till arbete. Försöken skall omfatta vissa avgränsade grupper inom berörda kassor och i två fall ske i nära samarbete med företagshälsovården.
Jag kan konstatera att denna försöksverksamhet ligger väl i linje med
den effektivisering av rehabiliteringsverksamheten som eftersträvas. Erfarenheterna från försöksverksamheten bör ge ett gott underlag för de överväganden som nyssnämnda kommitté har att göra. Jag anser det därför
vara angeläget att den nu beskrivna försöksverksamheten med fler sjukpenningnivåer på sätt riksförsäkringsverket förordat kan komma till stånd.
Enligt nuvarande regler är det inte möjligt att, som ett alternativ till
sjukpenning, utge ersättning för ökade kostnader för resa mellan bostaden och arbetsplatsen i samband med sjukdom. Detta kan medföra att en person som sjukskrivs t. ex. efter ett benbrott inte återgår till sitt arbete
även om skadan i sig själv inte innebär något hinder för honom att utföra sina arbetsuppgifter. Riksförsäkringsverket vill möjliggöra försök med er-
sättning för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den
försäkrades hälsotillstånd inte medger att han utnyttjar det färdsätt han normalt använder till och från arbetsplatsen.
Även detta försök ligger väl i linje med direktiven till den tidigare
nämnda kommittén och jag anser det angeläget att försöksverksamheten kan genomföras. Som riksförsäkringsverket framhåller bör merkostnads-
ersättning för resor dock inte få utges med högre belopp än som motsvarar den sjukpenning som eljest kunde ha utgivits.
Med hänsyn till den samordning som sker mellan sjukpenning enligt
AFL, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd (LSP) finner jag det angeläget att
de nu aktuella försöken får omfatta ersättningar enligt samtliga dessa lagar. Enligt min mening bör det inte vara avgörande enligt vilken lag sjukpenning betalas ut när ställning tas till lämpliga rehabiliteringsåtgärder. Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att anta en lag som ger regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, möjlighet att med-
dela föreskrifter om avsteg från vissa regler inom den allmänna sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet så att försöksverksamhet av det slag jag nu har beskrivit kan genomföras. Jag
anser att dessa föreskrifter bör göras tidsbegränsade. I första hand gäller
det att tillgodose behovet av avvikelser fram till utgången av innevarande
budgetår. Möjlighet bör dock ges att meddela föreskrifter som gäller till utgången av juni 1987.
Prop. 1985/86: 38 Kostnaderna för AFL-förmåner till försäkrade inom ramen för försöksverksamhet av det slag jag nu har beskrivit bör belasta det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget D 1. Bidrag ull sjukförsäkringen. Vad gäller ersättningar enligt LAF och LSP bör kostnaderna bäras av arbetsskadeförsäkringen resp. personskadeskyddet. Kostnaderna för administration inom försäkringskassorna av försöksverksamheten täcks av
de medel för projektverksamhet som anslagits inom ramen för det under
femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget B 4. Allmänna försäkringskassor.
4 Försök med enhetliga patientavgifter inom den offentliga öppna hälso- och sjukvården
Mitt förslag: Regeringen ges möjlighet att föreskriva avsteg från lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader. m.m. i
syfte att möjliggöra försök med enhetliga patientavgifter inom den offentliga öppna hälso- och sjukvården. Sådana föreskrifter skall
kunna gälla längst till utgången av år 1988.
Örebro läns landstingskommun: Möjlighet bör ges för landstingskommuncen att ta ut en enhetlig patientavgift på 30 kr. för såväl läkarbesök som besök för sjukvårdande behandling. De i dag avgiftsfria åtgärderna remissbesök hos läkare och förlängning av sjukintyg då patienten konsulterar läkare direkt vid förlängningen beläggs med avgift. I enhetstaxan bör också
inordnas två åtgärder vars avgifter fastställs i den taxa för viss vård utanför
de allmänna försäkringskassornas betalningsskyldighet m. m. som rekommenderas av Landstingsförbundet. Dessa är dels hälsokontroll som inte föranleds av särskilt intyg, dels injicering av vaccin i samband med vaccinationer. Vidare bör högkostnadsskyddet anpassas så att kvalificeringsgränsen för besök för sjuk vårdande behandling sänks till 15 besök. Lands-
tingskommunen föreslår också att resor till läkare och till sjukvårdande
behandling skall ingå i det s. k. högkostnadsskyddet.
Skälen för mitt förslag: Örebro läns landstingskommuns förslag om en enhetlig patientavgift är en del i de åtgärder landstingskommunen vill
pröva inom ramen för försöksverksamheten med ökad kommunal självsty-
relsc, det s.k. frikommunförsöket. Syftet är att åstadkomma förenklingar som kommer både patienten och administrationen till godo. För egen del anser jag att det är angeläget att pröva olika vägar som kan leda till
förenklingar och effektiviseringar inom den offentliga sektorn. Jag är därför positiv till att Örebro läns landstingskommun ges möjlighet att genom-
föra ett försök med enhetliga patientavgifter i huvudsaklig överensstäm-
melse med den ansökan som gjorts. Den enhetliga patientavgiften föreslås bli 30 kr. per besök oavsett om det
14 gäller läkarvård eller annan sjukvårdande behandling. Patientavgiftens
storlek regleras i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjuk- Prop. 1985/86: 38
vårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Enligt denna får patientavgift för läkarvårdsbesök tas ut med
högst 50 kr. (9 §) och med högst 25 kr. för annan sjukvårdande behandling än läkarvård (11 §). För att möjliggöra en enhetlig patientavgift på 30 kr. i
Örebro läns landstingskommun krävs således avsteg från 11 § avseende
annan sjukvårdande behandling i detta landsting. Av 8 § i samma förordning framgår att om den rädfrågade läkaren remitterar en försäkrad till en
läkare inom offentlig vård innefattar patientavgiften också besöket hos den
senare läkaren. Örebro läns landstingskommun föreslår nu ati patientavgift skall kunna tas ut även för sådant remissbesök. Det ankommer på rege-
ringen att besluta om de ändringar i författningshänseende som behövs för att möjliggöra de här berörda avvikelserna från gällande avgiftsregler.
Beträffande åtgärden förlängning av sjukintyg, då patienten konsulterar läkaren direkt vid förlängningstillfället, gäller enligt nyssnämnda 8 § att läkarintyget skall utfärdas utan särskild avgift. Landstingskommunens
möjlighet att ta ut patientavgift för läkarkonsultationen följer emellertid
också av paragrafen i dess nuvarande lydelse. Något avsteg från avgiftsregleringen på denna punkt torde inte behövas. Vad gäller hälsokontroll
som inte föranleds av särskilt intyg eller injicering av vaccin i samband med vaccinering finns inte något fastslaget i lag eller förordning angående patientavgift. De avgifter som nu tas ut för dessa åtgärder finns i stället angivna i den taxa jag tidigare nämnt som utgör en rekommendation från
Landstingsförbundet till sjukvårdshuvudmännen. Det föreligger därför inte något författningsmässigt hinder för att inordna åtgärderna i ett system
med enhetsavgift.
Ett genomförande av försöket med enhetliga patientavgifter bör kombineras med en ändring av reglerna för högkostnadsskyddet. Reglerna för
kostnadsbefrielse finns i 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkeme-
delskostnader, m.m. Av paragrafens andra stycke framgår att det för
kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts eller pa-
tientavgifter för läkarbesök har erlagts vid sammanlagt minst 15 tillfällen.
Med ctt sädant tillfälle likställs två tillfällen då patientavgift har erlagts för
besök för sjukvårdande behandlingar eller för telefonrådfrågningar som har skett hos läkare eller hos privatpraktiserande sjukgymnast.
Om en enhetlig patientavgift, lika för både läkarvårdsbesök och besök för annan sjukvårdande behandling, införs bör varje tillfälle då paticntav-
gift har erlagts för besök för annan sjukvårdande behandling i offentlig regi
jämställas med ett tillfälle då prisnedsatta läkemedel har inköpts eller
patientavgift har erlagts för läkarbesök. Detta innebär bl.a. att redan 15 sådana besök för sjukvårdande behandlingar blir tillfyllest för att kvalifice-
ra för kostnadsbefrielse. Jag förordar därför att regeringen lägger fram ett
förslag till en lag som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter som
avviker från 7 § andra stycket lagen (1981: 49) om begränsning av läkeme-
delskostnader, m.m. för att försöket med enhetliga patientavgifter skall
kunna genomföras enligt vad jag har anfört. Föreskrifterna skall kunna
gälla under den tid frikommunförsöket pågår, dvs. till utgången av år 1988. Bemyndigandet bör utformas så att föreskrifter kan meddelas att gälla i de 15
Prop. 1985/86: 38 landstingskommuner som omfattas av frikommunförsöket, dvs. Örebro läns, Jämtlands läns samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner.
Örebro läns landstingskommun har också begärt att kostnader för resor
till läkare och till sjukvårdande behandling skall ingå i det s.k. högkostnadsskyddet. F.n. pågår en försöksverksamhet med sjukresor inom Piteå
och Ystads sjukvårdsdistrikt och inom Pajala kommun. Under försöksverksamheten administreras sjukresorna av landstingen i Norrbottens och
Malmöhus län. Försöksverksamheten syftar till att få underlag för att
bedöma hur ett eventuellt överförande av det ekonomiska och administra-
tiva ansvaret för sjukresor från de allmänna försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen kan organiseras. Försöksverksamheten syftar också
till att pröva möjligheterna att genom organisatoriska m. fl. åtgärder be-
gränsa sjukresekostnaderna. Innan erfarenheterna från den försöksverksamheten föreligger är jag inte beredd att föreslå en sådan ändring att även
resekostnader skulle omfattas av det system för kostnadsbefrielse som gäller enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.
5 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät-
tats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1985:87) om ändring i lagen (1962: 381) om
allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet,
5. lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offent-
lig öppen hälso- och sjukvård.
6 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
16 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985