Prop. 1985/86:38

om vissa socialförsäkringsfrågor

Regeringens proposition 1985/86: 38

om vissa socialförsäkringsfrågor Prop

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propOSitionen föreslås ändringari reglerna om indragning och nedsätt- ning av sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för att anpassa bestämmelserna till nuvarande förhållanden. En ändring gäller möjligheten att sätta ned eller dra in sjukpenning när en försäkrad underlåter att anmäla ändrad vistelseort till försäkringskassan. Vid tillfällig bortovaro under ett sjukdomsfall skall det inte krävas någon underrättelse till försäkringskassan. lndragning eller nedsättning av sjuk- penning skall kunna komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att meddela kassan sin vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro. Vidare skall för nedsättning eller indragning krävas att det är motiverat vid en helhetsbedömning av omständigheterna. Vid tillfällig föräldrapenning skall samma regler gälla som för sjukpenning. [ övrigt slopas vid föräldrapen- ning kravet på anmälan om ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsättning. Bestämmelserna om nedsättning och indragning görs tillämpliga på arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.

Vidare föreslås lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra försök med en flexiblare sjukpenningersättning och försök med att. i stället för sjukpen- ning. lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om hans hälsotillstånd inte tillåter att han använder det färdsätt som han normalt utnyttjar. Förslag läggs också fram för att skapa förutsättningar för ett försök med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård. Detta skall ske inom ramen för försöksverk- samheten med ökad kommunal självstyrelse.

lx)

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 17 & lagen (1962: 381) om allmän försäk- ringI skall ha följande lydelse.

Nuvarande lule/.te Föreslagen lydelse

3 kap.

17

Sjukpenning mä intlragas eller skäligt-'n nec/sättas. om försäkrad

a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna för- säkringskassan erhållit uppdrag att verkställa sju/(kontroll:

h) (alder s_juka'om ändrar vistel— seort utan att underrätta den all- männa förs't'ikringska.vsan .'

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 5 första stycket, anmäla sådan ändring i sina in- kömstförhällanden. som är av bety— delse för rätten till sjukpenning el- ler för sjukpenningens storlek.

_1 g-

Sjtlkpenningfär. om omständig- heterna motiverar det. dras in eller sättas nad om en försäkrad

a) vägrar att ta emot besök av en person, som fått i uppdrag av för— säkringskassan att utreda rätten till sjukpenning eller behovet av reha- biliteringsåtgärd.

b.) underlåter att meddela för- säkringskauan sin vistelscadress när han under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till kassan.

c) underlåter att enligt 6 5 första stycket anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden. som är av be- tydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning än som här avses stadgas i 20 kap. 3 &.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1986.

Lagen omtryckt 1982: 120. S*naste lydelse 1983: 960. l 2

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1985: 87) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 18 % lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring] i paragrafens lydelse enligt lagen (1985: 87") om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse F öres/agan lvg/else

4 kap. 18 &

Bestämmelserna i 3 kap. 13 s' första stycket, 16 och 17 58.5 tillämpas även i fråga om föräldrapenningför- måner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 & tillämpas även i fråga om till- fällig föräldrapenning.

Bestämmelserna i 3 kap. 13 åförsta stycket. 16 ä' och 17 siförsta stycket (1) och e) samt andra stycket tilläm- pas även i fråga om föräldrapen- ningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 å och 17 .Sförsta stycket b)

tillämpas även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag.

Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år. får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avsesi 12 & lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. får försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta. att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.

' Lagen omtryckt 1982: 120.

Prop. 1985/86: 38 3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 s" lagen (1976: 380) om arbetsskadeför— säkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse F äras/agan lydelse

6 kap. 7 sl

Bestämmelserna i 10 kap. 4 5. 16 kap. 11 s" och 20 kap. 3—7 55 lagen (1962: 38.1) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar. indragning och nedsättning av er- sättning i vissa fall. äterbetalnings- skyldighet. preskription. utmät- ningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeför- säkringen.

Bestämmelserna i 3 kap. 17.61 10 kap. 4 $. 16 kap. 11 å och 20 kap. 3—7 $$ lagen (1962: 3811 om allmän försäkring om förmåner som sam- manträffar. indragning och nedsätt- ning av ersättning i vissa fall. äter- betalningsskyldighet. preskription. utmätningsförbud och rätt till ska- destånd har motsvarande tillämp— ning i fråga om ersättning från ar- betsskadeförsäkringen.

Vad som sägs i 17 kap. 1 5 lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1986.

1 Lagen omtryckt 1977: 264. * Senaste lydelse 1983: 192.

4. Förslag till Prep. 1985/86: 38 Lag om försöksverksamhet inom sjukft'irsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

l & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med avseende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1.962: 381") om allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en eller flera avgränsade grupper av perso- ner som är försäkrade eller omfattas av statligt personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till utgången avjuni 1987.

2 & För att möjliggöra en effektivare rehabiliteringsverksamhet i anslut- ning till sjukdomsfall får. med avvikelse från 3 kap. 7 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring. föreskrivas dels att den lägsta grad av nedsättning av arbetsförmågan som fordras för rätt till sjukpenning skall vara en fjärdedel och dels att två nya ersättningsnivåer skall införas. nämligen en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning.

3 _5 För att underlätta återgång till arbetet i anslutning till sjukdomsfall får föreskrivas att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet. Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färd— sätt som han normalt använder för sådana resor. Ersättning får inte lämnas med högre belopp än som svarar mot den sjukpenning som den försäkrade skulle ha erhållit enligt lagen om allmän försäkring för den tid som reseer- sättningen avser.

4 5 Vad som sägs i 2 och 3 5.5 har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången avjuni 1987.

Prop. 1985/86: 38 5 Förslag till Lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs följande.

För att möjliggöra försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård i Örebro läns. Jämtlands läns samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner får regeringen med- dela föreskrifter om avvikelse från 7 ,5 andra stycket lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader. m.m. Sådana föreskrifter får gälla längst till utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången av år 1988.

Socialdepartementet Prop. l985/86: 38

Utdrag ur protokoll vid regeringssammnnträde den 24 oktober 1985

Närvarande: statsrådet l. Carlsson. ordförande, och statsråden Lundkvist. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Bod- ström. Göransson. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johans- son. Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor

] Inledning

I prop. 1982/83: 127 om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen m.m. framhöll föredragande departementschefen det ange- lägna i att alla ansträngningar görs för att ytterligare utveckla kontakter mellan allmänheten och socialförsäkringsadministrationen. Ett viktigt in- slag i detta arbete är att fortlöpande se över tillämpningsföreskrifter m. m. för försäkringskassornas arbete med försäkrings- och bidragssystemen. Regeringen har mot denna bakgrund bl. a. uppdragit åt riksförsäkringsver- ket att göra en översyn av den lagregel som gör det möjligt för försäkrings- kassan att under vissa förutsättningar dra in eller sätta ned sjukpenningen. Sådan åtgärd kan vidtas bl.a. om en försäkrad vägrar att ta emot besök från försäkringskassan för sjukkontroll eller under sjukdom ändrar vistel- seort utan att meddela försäkringskassan detta. Motsvarande bestämmel- ser gäller även för den som uppbär föräldrapenning. Riksförsäkringsverket har i en rapport den 28 mars 1985 redovisat resultatet av översynen.

För budgetåret 1984/85 anvisade regeringen 5 milj. kr. för projektverk- samhet inom försäkringskassornas område i syfte att effektivisera försäk- rings- och bidragsadministration och tillämpningen. Innevarande budgetår har 10 milj. kr. anvisats för samma ändamål. Medlen gör det möjligt för försäkringskassorna att bedriva ett utvecklingsarbetc som kan ge en bättre administration av socialförsäkringen från såväl den enskildes som samhäl- lets synpunkt. Som ett viktigt led i projektverksamheten ingår också att pröva möjligheterna till förenklingar i försäkrings- och bidragshandlägg- ningen och till förbättringar i servicen gentemot allmänheten. Riksförsäk- ringsverket har i skrivelse den Zl augusti l985 till regeringen hemställt om ändring i vissa förmånsregler inom den allmänna försäkringen i anslutning till försöksprojekt. Ett projekt avser att genom flexiblare sjukpenning- regler skapa bättre förutsättningar för yrkesinriktad rehabilitering och för en smidigare återgång till arbete efter långvarig sjukskrivning. Verket 7

begär också att förutsättningar skapas att försöksvis. i stället för sjukpen- ning, lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från arbetsplatsen. Detta skulle gälla om den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter att det färdsätt som normalt utnyttjas kan användas.

Riksdagen beslutade ijuni 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse skall bedrivas t.o.m. år 1988 (prop. 1983/84: 152. KU 32. rskr 368). Försöksverksamhcten är en del av det omfattande förändrings- och förnyelsearbete som bedrivs inom hela den offentliga sektorn. Avsikten är att de deltagande kommunerna och landstingen skall kunna få dispens från statliga regler som utgör hinder för att bedriva en effektiv kommunal verksamhet. Örebro läns landsting. som ingår i detta frikommunförsök. har i skrivelse den 28 juni 1985 till regeringen begärt att förutsättningar skapas för ett försök med enhetliga patientavgifter för besök i öppen sjukvård som bedrivs av landstinget. Ett system med 'enhet- liga patientavgifter bedöms ge en enklare administration och enklare och mer överskådliga regler för patienten.

Jag övergår nu till att behandla förslagen till ändringar inorn främst den allmänna försäkringen.

2 Ändrade regler för indragning och nedsättning av sjuk- och föräldrapenning

Mitt förslag: Ändringar görs i reglerna om indragning och nedsätt- ning av sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) för att nå en anpassning till nuvarande förhållanden.

En ändring avser indragning eller nedsättning av sjukpenning vid försummelse att underrätta försäkringskassan om ändrad vistel- seort. Underrättelse skall inte krävas vid tillfällig bortovaro. Påföljd kan komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att meddela kassan sin vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro.

Beträffande tillfällig föräldrapenning skall gälla samma regler som för sjukpenning. I övrigt slopas vid föräldrapenning kravet på anmä- lan om ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsätt- ning.

För indragning eller nedsättning av en förmån på de grunder som avses i 3 kap. 17 å AFL skall krävas att sådan påföljd är motiverad vid en hclhetsbedömning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Begreppet sjukkontroll i lagbestämmelsen ersätts av en beskriv- ning som bättre täcker åtgärdens syfte.

Bestämmelserna om nedsättning och indragning görs tillämpliga även i fråga om arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.

Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt för- slag. Enligt verket finns dock inte tillräckliga skäl att vid föräldrapenning

för tillfällig vård av barn (tillfällig föräldrapenning) ha en skyldighet att göra anmälan om ändrad vistelseadress.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag redovisat erfarenheter- na av de föreskrifter i 3 kap. 17 ;" lagen (19621381) om allmän försäkring (AFL) som gör det möjligt för försäkringskassan att under vissa omstän- digheter dra in eller sätta ned sjukpenning för en försäkrad. Enligt 4 kap. 205 AFL gäller motsvarande bestämmelser även för föräldrapenning. Verket har också undersökt om de aktuella reglerna bör ges en annan utformning som är bättre anpassad till nuvarande förhållanden. inriktning- en på översynen har varit att bestämmelserna bör utformas så att den försäkrade endast åläggs att lämna sådana uppgifter som kan anses vara helt nödvändiga för att ge försäkringskassan möjlighet till godtagbar kon- troll i ett enskilt försäkringsärende. På grundval av riksförsäkringsverkets rapport bör nu göras vissa ändringar i reglerna om indragning och nedsätt- ning av sjuk- och föräldrapenning.

Hembesök

Enligt 3 kap. 17 5 första stycket a AFL får sjukpenning dras in eller sättas ned om den försäkrade vägrar att ta emot besök av person som av försäk- ringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll. Enligt uppgifter som försäkringskassorna lämnat till riksförsäkringsverket tillämpas denna bestämmelse ytterst sällan. Kassorna anser dock att det finns ett behov av bestämmelsen. Det förekommer att försäkrade inte utan diskussion accep- terar sjukkontroll i form av ett hembesök. I ett sådant läge kan vetskapen om kassans möjlighet att besluta om påföljd vara av betydelse för den försäkrades ställningstagande. Enligt verkets mening bör en sanktionsbe- stämmelse behållas för dessa situationer. Jag har för egen del inte någon annan uppfattning. Som framgår av det följande bör emellertid regleringen ändras i vissa avseenden.

En väl fungerande sjukkontroll utgör ett viktigt inslag i sjukfallshantc- ringen. ] vissa fall är det nödvändigt att sjukkontrollen görs genom hembe- sök. Mcd sjukkontroll avses emellertid numera mer än kontroll för att förebygga och beivra missbruk av den allmänna försäkringen. Syftet med sjukkontroll är också att tillse att försäkrads rätt tillgodoses. Ett annat syfte är att ta reda på vilket behov av rehabiliteringsåtgärder som finns. Enligt min mening bör begreppet sjukkontroll i lagtexten ersättas med en beskrivning som bättre täcker avsikten med åtgärden. Jag föreslår att bestämmelsen skall avse vägran att ta emot besök från försäkringskassan för utredning av rätten till sjukpenning eller behovet av rehabiliteringsåt- gärd. '

Även när det gäller föräldrapenningförmånerna föreligger ett behov av att i vissa fall göra hembesök. Behovet här är dock inte lika stort som vid sjukpenning. Enligt vad försäkringskassorna har uppgett till riksförsäk-

ringsverket är det främst vid föräldrapenning för tillfällig vård av barn (fr.o.m. år 1986 tillfällig föräldrapenning) som behovet aktualiseras i en— staka fall. Med hänsyn till vad som framkommit anser jag liksom riksför- säkringsverket att sanktionsmöjligheten med avseende på föräldrapenning- förmäner bör bestå.

Ändrad 1'f.l'l(*f.f€

Enligt 3 kap. 17 & första stycket b AFL får indragning eller nedsättning av sjukpenning ske om försäkrad under sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta försäkringskassan. Denna bestämmelse infördes ursprungligen i rent kontrollsyfte. Den försäkrade skulle inte kunna undgå sjukkontroll genom att resa bort. Såsom riksförsäkringsverket framhåller har detta motiv fortfarande giltighet. även om det naturligtvis numera ofta är fråga om att tillgodose försäkringskassornas behov av att kunna komma i kon- takt med den försäkrade för rehabiliteringsutredning c. d.

Utformningen av 3 kap. ]7s' första stycket b AFL bör anpassas till nuvarande förhållanden. l bestämmelsen används uttrycket "ändrar vistel- seort". Detta uttryck innebär enligt förarbeten till bestämmelsen att den försäkrade beger sig till en annan kommun. När bestämmelsen infördes var dock antalet kommuner avsevärt fler än idag och varje kommun omfattade ofta ett litet geografiskt område. Numera är kommunerna större och det kan finnas llera större orter inom samma kommun. Enligt riksförsäkrings- verket bör frågan om bestämmelsen skall kunna tillämpas inte vara beroen- de av om den försäkrade under sjukdomsfall bytt adress inom en kommun eller till en annan kommun. Jag instämmer i denna bedömning och föreslår att bestämmelsen skall avse underlåtenhet att vid sjukdomsfall meddela ändring av vistelseadressen.

lndragning eller nedsättning av sjukpenning kan idag ske om den försäk- rade endast under mycket kort tid vistas på annan adress under en på- gäende sjukperiod. Detta torde av många upplevas som en alltför sträng reglering. Möjligheten till sjukkontroll påverkas oftast inte nämnvärt av en kortare tids bortovaro. Riksförsäkringsverkets förslag innebär en upp- mjukning så att kravet på anmälan om ändrad vistelseadress endast skall gälla vid annan än tillfällig bortovaro. Jag instämmer i detta och föreslår att 3 kap. 17 & första stycket b AFL ändras i enlighet härmed. Riksförsäk- ringsverket anser att med tillfällig bortovaro bör avses sådan bortovaro som varar högst tre dagar. Detta anser också jag bör kunna utgöra en lämplig avgränsning i den praktiska tillämpningen. Jag förutsätter att riks- försäkringsverket ger erforderlig vägledning för försäkringskassornas be- dömning i hithörande frågor.

F. n. gäller att även den som uppbär föräldrapenning kan få ersättningen nedsatt eller indragen om han utan att underrätta kassan ändrar vistelseort. Riksförsäkringsverket konstaterari sin rapport att det i fråga om förmåner- na föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapen- ning inte'är motiverat att ålägga föräldrarna skyldighet att anmäla ändrad vistelseadress. Anledningen härtill är att försäkringskassan i dessa fall har ett mycket ringa behov av kontakt med den försäkrade såväl vad gäller

kontroll som ur utredningssynpunkt. Inte heller när det gäller föräldrapen- ning vid tillfällig vård av barn (fr.o.m. är 1986 tillfällig föräldrapenning) anser riksförsäkringsverket att tillräckliga skäl föreligger att ha en skyldig— het att anmäla ändrad vistelseadress.

Jag instämmer i att behovet av anmälningar om ändrad vistelseadress under tid då förz'ildrapenningförmän utgår är mycket begränsat. Beträffan- de den förmån som fr.o.m. är 1986 heter tillfällig föräldrapenning bör emellertid motsvarande reglering gälla som för sjukpenning. dvs. en möj- lighet till indragning eller nedsättning skall finnas vid underlåtenhet att anmäla annan än tillfällig bortovaro. Jag förordar således att möjligheten slopas att besluta om påföljd för försummelse att underrätta försäkrings- kassan om ändrad vistelse vid den förmån som fr.o.m. år 1986 heter föräldrapenning. Detta föranleder ändring i 4 kap. 18 & AFL i lagrummets lydelse fr.o.m. den ljanuari 1986 enligt lagen (1985: 87) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Användningen av påföljd

En återstående fråga är om indragning eller nedsättning av förmånen normalt skall ske om den försäkrade har vägrat att ta emot hembesök eller inte underrättat försäkringskassan om ändrad vistelseadress. Beträffande den frågan vill jag framhålla följande.

Påföljdsmöjligheten bör kunna användas bara om det är påkallat vid en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Beslut om påföljd bör anses motiverat när det kan antas att den försäkrade medvetet undandrar sig kontroll genom att vägra att ta emot besök av person från kassan eller genom att låta bli att underrätta kassan om ändrad vistelse- adress. Så kan också vara fallet om försäkringskassan hindras eller väsent- ligt fördröjs i sitt arbete på grund av den försäkrades handlande. Vid ändring av vistelseadress bör ett påföljdsbeslut inte grundas enbart på att den försäkrade inte har underrättat kassan om ändringen. Påföljd bör t. ex. inte aktualiseras om försäkringskassan på annat sätt än genom direktanmä- lan från den sjukskrivne utan större omgång kan få reda på var han vistas. Regleringen i 3 kap. 17 5 första stycket föreslås utformad så att den här antydda tillämpningen uppnås. Enligt vad riksförsäkringsverket anfört avser verket att ge ut allmänna råd till försäkringskassorna i anslutning till lagändringen.

Enligt 3 kap. 17 5 första stycket c AFL får sjukpenning dras in eller sättas ned om en försäkrad utan giltigt skäl underlåter att på sätt som anges i 6 & första stycket samma kapitel anmäla sådan ändring i sina inkomstför- hållanden som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpen- ningens storlek. Som nämnts i det föregående avses möjligheten till påföljd vid vägran att ta emot hembesök och vid underlåtenhet att meddela vistel- seadress bli begränsad till fall då det är motiverat av omständigheterna. Motsvarande begränsning bör enligt min mening gälla vid underlåtenhet att anmäla ändring i inkomstförhållanden enligt första stycket c. Jag förordar därför att lagrummet jämkas redaktionellt på denna punkt, varvid orden ”utan giltigt skäl" utgår.

Arbelsskadesju/(penning m. m.

I lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring (ILAF) och lagen (.1977z265) om statligt personskadeskydd (LSP) finns i dag ingen reglering motsvaran- de den i 3 kap. 17 .S APL. De skäl som jag tidigare anfört för sådana bestämmelser vad gäller sjukpenning är enligt min mening också giltiga vad gäller arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga person- skadeskyddet. Bestämmelserna i 6 kap. 7 .S LAF bör därför kompletteras med en hänvisning till 3 kap. 17 % AFL. Genom en sådan komplettering kommer vad som sägs i 3 kap. 17% AFL också att gälla det statliga personskadeskyddet.

Ikraftträdande

De ändringar i AFL och LAF som jag har föreslagit enligt det anförda bör träda i kraft den 1 januari 1986.

3. Försöksverksamhet med flexiblare sjukpenningersättning och ersättning för merkostnader i vissa sjukfall

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be— stämmer bemyndigas att meddela föreskrifter som avviker från vissa regler inom den allmänna sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäk— ringen i syfte att möjliggöra dels försök med flexiblare sjukpenning— ersättningi samband med rehabilitering och återgång till arbete. och dels försök där ersättning för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen kan ges i stället för sjukpenning. Sådana föreskrifter skall kunna gälla till utgången av juni 1987.

Riksförsäkringsverket: Dispens bör lämnas till Malmöhus, Västernorrlands och Gävleborgs läns allmänna försäkringskassor från gällande bestämmel- ser i 3 kap. 7 & AFL så att sjukpenning också kan lämnas med en fjärdedel och tre fjärdedelar av en hel förmån om arbetsförmågan är nedsatt i motsvarande mån. Västernorrlands, Gävleborgs, Blekinge och Västerbot- tens läns samt Göteborgs allmänna försäkringskassor bör ges möjlighet att lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter att det färdsätt . som normalt utnyttjas kan användas.

Skälen för mitt förslag: För innevarande budgetår har särskilda medel avsatts för projektverk samhet. Försäkringskassorna ges härigenom möjlig— het att bedriva ett utvecklingsarbetc som kan ge en bättre socialförsäk- ringsadministration från såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Riksförsäkringsverket har i en skrivelse den 21 augusti 1985 till regering- en hemställt om dispens från vissa förmånsregler i anslutning till försöks—

verksamheten. Två av projektområdena förutsätter avsteg från bestäm- melser i AFL för att kunna genomföras.

Enligt nuvarande regler kan endast hel eller halv sjukpenning utges. Nackdelarna med en sådan begri-insning har diskuterats under många år. Statsrådet Andersson har i direktiven (Dir. 1985: 13) för den kommitté. som skall göra en översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller förebyg- gande åtgärder och i samband med rehabilitering. framhållit att kommittén bör utreda om det är möjligt att göra sjukpenningen mera flexibel med ett ökat antal ersättningsnivåer. Tre försäkringskassor har begärt projektme- del för försök som förutsätter ett större antal ersättningsnivåer än vad som är möjligt idag. Försöken avser rehabilitering och utarbetande av en meto- dik för att successivt återföra sjukskrivna till arbete. Försöken skall omfat- ta vissa avgränsade grupper inom berörda kassor och i två fall ske i nära samarbete med företagshälsovärden.

Jag kan konstatera att denna försöksverksamhet ligger väl i linje med den effektivisering av rehabiliteringsverksamheten som eftersträvas. Erfa- renheterna från försöksverksamheten bör ge ett gott underlag för de över- väganden som nyssnämnda kommitté har att göra. Jag anser det därför vara angeläget att den nu beskrivna försöksverksamheten med fler sjuk- penningniväer på sätt riksförsäkringsverket förordat kan komma till stånd.

Enligt nuvarande regler är det inte möjligt att, som ett alternativ till sjukpenning, utge ersättning för ökade kostnader för resa mellan bostaden och arbetsplatsen i samband med sjukdom. Detta kan medföra att en person som sjukskrivs t.ex. efter ett benbrott inte återgår till sitt arbete även om skadan i sig själv inte innebär något hinder för honom att utföra sina arbetsuppgifter. Riksförsäkringsverket vill möjliggöra försök med er- sättning för merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte medger att han utnyttjar det färdsätt han normalt använder till och från arbetsplatsen.

Även detta försök ligger väl i linje med direktiven till den tidigare nämnda kommittén och jag anser det angeläget att försöksverksamheten kan genomföras. Som riksförsäkringsverket framhåller bör merkostnads- ersättning för reser dock inte få utges med högre belopp än som motsvarar den sjukpenning som eljest kunde ha utgivits.

Med hänsyn till den samordning som sker mellan sjukpenning enligt AFL, lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring (ILAF) och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd (ILSP) tinnerjag det angeläget att de nu aktuella försöken får omfatta ersättningar enligt samtliga dessa lagar. Enligt min mening bör det inte vara avgörande enligt vilken lag sjukpen- ning betalas ut när ställning tas till lämpliga rehabiliteringsåtgärder.

Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att anta en lag som ger regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, möjlighet att med- dela föreskrifter om avsteg från vissa regler inom den allmänna sjukförsäk- ringen, arbetsskadeförsäkringen och det statliga pcrsonskadeskyddet så att försöksverksamhet av det slagjag nu har beskrivit kan genomföras. Jag anser att dessa föreskrifter bör göras tidsbegränsade. 1 första hand gäller det att tillgodose behovet av avvikelser fram till utgången av innevarande budgetår. Möjlighet bör dock ges att meddela föreskrifter som gäller till utgången av juni 1987.

Kostnaderna för APL-förmåner till försäkrade inom ramen för försöks- verksamhet av det slag jag nu har beskrivit bör belasta det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen. Vad gäller ersättningar enligt LAF och LSP bör kostnaderna bäras av arbetsskadeförsäkringcn resp. pcrsonskadeskyddet. Kostnaderna för ad- ministration inom försäkringskassorna av försöksverksamheten täcks av de medel för projektverksamhet som anslagits inom ramen för det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget B 4. Allmänna försäkrings- kassor.

4 Försök med enhetliga patientavgifter inom den offentliga öppna hälso- och sjukvården

Mitt förslag: Regeringen ges möjlighet att föreskriva avsteg från lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader. m.m. i syfte att möjliggöra försök med enhetliga patientavgifter inom den offentliga öppna hälso- och sjukvården. Sådana föreskrifter skall kunna gälla längst till utgången av år 1988.

Örebro läns landstingskommun: Möjlighet bör ges för landstingskommunen att ta ut en enhetlig patientavgift på 30 kr. för såväl läkarbesök som besök för sjukvårdande behandling. De i dag avgiftsfria åtgärderna remissbesök hos läkare och förlängning av sjukintyg då patienten konsulterar läkare direkt vid förlängningen beläggs med avgift. l enhetstaxan bör också inordnas två åtgärder vars avgifter fastställs iden taxa för viss vård utanför de allmänna försäkringskassornas betalningsskyldighet m.m. som rekom- menderas av Landstingsförbundet. Dessa är dels hälsokontroll som inte föranleds av särskilt intyg, dels injicering av vaccin i samband med vacci- nationer. Vidare bör högkostnadsskyddet anpassas så att kvaliftcerings- gränsen för besök för sjukvårdande behandling sänks till 15 besök. Lands- tingskommunen föreslår också att resor till läkare och till sjukvårdande behandling skall ingå i det s.k. högkostnadsskyddet.

Skälen för mitt förslag: Örebro läns landstingskommuns förslag om en enhetlig patientavgift är en del i de åtgärder landstingskommunen vill pröva inom ramen för försöksverksamheten med ökad kommunal självsty- relse. det s.k. frikommunförsöket. Syftet är att åstadkomma förenklingar som kommer både patienten och administrationen till godo. För egen del anser jag att det är angeläget att pröva olika vägar som kan leda till förenklingar och effektiviseringar inom den offentliga sektorn. Jag är där- för positiv till att Örebro läns landstingskommun ges möjlighet att genom- föra ett försök med enhetliga patientavgifter i huvudsaklig överensstäm- melse med den ansökan som gjorts.

Den enhetliga patientavgiften föreslås bli 30 kr. per besök oavsett om det gäller läkarvård eller annan sjukvårdande behandling. Patientavgiftens

storlek regleras i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjuk- vårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Enligt denna får patientavgift för läkarvårdsbesök tas ut med högst 50 kr. (9 s") och med högst 25 kr. för annan sjukvårdande behandling än läkarvård (11 5). För att möjliggöra en enhetlig patientavgift på 30 kr. i Örebro läns landstingskommun krävs således avsteg från 11 & avseende annan sjukvårdande behandling i detta landsting. Av 8 & i samma förord- ning framgår att om den rådfrågade läkaren remitterar en försäkrad till en läkare inom offentlig värd innefattar patientavgiften också besöket hos den senare läkaren. Örebro läns landstingskommun föreslår nu att patientavgift skall kunna tas ut även för sådant remissbesök. Det ankommer på rege- ringen att besluta om de ändringar i författningshänsecnde som behövs för att möjliggöra de här berörda avvikelserna från gällande avgiftsregler. Beträffande åtgärden förlängning av sjukintyg. då patienten konsulterar läkaren direkt vid förlängningstillfället, gäller enligt nyssnämnda 8 få att läkarintyget skall utfärdas utan särskild avgift. Landstingskommunens möjlighet att ta ut patientavgift för läkarkonsultationen följer emellertid också av paragrafen i dess nuvarande lydelse. Något avsteg från avgifts- regleringen på denna punkt torde inte behövas. Vad gäller hälsokontroll som inte föranleds av särskilt intyg eller injicering av vaccin i samband med vaccinering finns inte något fastslaget i lag eller förordning angående patientavgift. De avgifter som nu tas ut för dessa åtgärder finns i stället angivna i den taxa jag tidigare nämnt som utgör en rekommendation från Landstingsförbundet till sjukvårdshttvudmännen. Det föreligger därför inte något författningsmässigt hinder för att inordna åtgärderna i ett system med enhetsavgift. Ett genomförande av försöket med enhetliga patientavgifter bör kombi- neras med en ändring av reglerna för högkostnadsskyddet. Reglerna för kostnadsbefrielse finns i 7 5 lagen (1981:49) om begränsning av läkeme- delskostnader, m.m. Av paragrafens andra stycke framgår att det för kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts eller pa- tientavgifter för läkarbesök har erlagts vid sammanlagt minst 15 tillfällen. Med ett sådant tillfälle likställs två tillfällen då patientavgift har erlagts för besök för sjukvårdande behandlingar eller för telefonrådfrågningar som har skett hos läkare eller hos privatpraktiserande sjukgymnast.

Om en enhetlig patientavgift, lika för både läkarvårdsbesök och besök för annan sjukvårdande behandling, införs bör varje tillfälle då patientav— gift har erlagts för besök för annan sj ukvårdande behandling i offentlig regi jämställas med ett tillfälle då prisnedsatta läkemedel har inköpts eller patientavgift har erlagts för läkarbesök. Detta innebär bl.a. att redan 15 sådana besök för sjukvårdande behandlingar blir tillfyllest för att kvalifice- ra för kostnadsbefrielse. Jag förordar därför att regeringen lägger fram ett förslag till en lag som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter som avviker från 7 5 andra stycket lagen (1981 : 49) om begränsning av läkeme— delskostnader, m.m. för att försöket med enhetliga patientavgifter skall kunna genomföras enligt vad jag har anfört. Föreskrifterna skall kunna gälla under den tid frikommunförsökct pågår. dvs. till utgången av år 1988. chyndigandet bör utformas så att föreskrifter kan meddelas att gälla i de

landstingskommuner som omfattas av frikomnninförsöket. dvs. Örebro läns. Jämtlands läns samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner.

Örebro läns landstingskommun har också begärt att kostnader för resor till läkare och till sjukvårdande behandling skall ingå i det s. k. högkost— nadsskyddet. F.n. pågår en försöksverksamhet med sjukresor inom Piteå och Ystads sjukvårdsdistrikt och inom Pajala kommun. Under försöks— verksamheten administreras sjukresorna av landstingen i Norrbottens och Malmöhus län. Försöksverksamheten syftar till att få underlag för att bedöma hur ett eventuellt överförande av det ekonomiska och administra— tiva ansvarct för sjukresor från de allmänna försäkringskassorna till sjuk— vårdshuvudmännen kan organiseras. försöksverksamheten syftar också till att pröva möjligheterna att genom organisatoriska m.f1. åtgärder be- gränsa sjukresekostnaderna. Innan erfarenheterna från den försöksverk— samheten föreligger ärjag inte beredd att föreslå en sådan ändring att även resekostnader skulle omfattas av det system för kostnadsbefrielse som gäller enligt 7 5 lagen (1981 : 49) om begränsning av läkemedelskostnader.

m.m.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har inom socialdepartcmentet upprät— tats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (l985z87) om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring.

3. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.

4. lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet,

5. lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offent— lig öppen hälso- och sjukvård.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985