Prop. 1985/86:48
om medel till en fond för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m. m.
&
Regeringens proposition 1985/86: 48
om medel till en fond för avhjälpande av
_ Prop. fukt- och mogelskador1 smahus. m.m. 1985/86: 48 Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den I? oktober 1985. På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Hans Gustafsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att medel anvisas till en statlig fond för avhjäl- pande av fukt- och mögelskador i egnahem. Som en bakgrund till förslaget redovisas även det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som avses komma att träffas mellan staten och olika grupper av byggprodu- center. Det förutsätts att den statliga fonden skall motsvaras av liknande fonder eller garantiförbindelser på byggproducenternas sida. Syftet är att göra det lättare för småhusägare att få fukt- och mögelskador i sina hus avhjälpta.
Vidare föreslås vissa ändringar i villkoren för tilläggslån. Bl. a. föreslås vidgade möjligheter till eftergift av sådana lån.
Propositionens lagförslag
Förslag till Lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador
Härigenom föreskrivs följande. Regeringen får överlämna till en skadenämnd som har inrättats i enlighet med avtal som staten har ingått med Svenska kommunförbundet. med sammanslutningar av aktiebolag. stiftelser eller föreningar eller med andra. att besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i en- eller tväbostads- hus och därmed sammanhängande frågor.
Denna lag träderi kraft den ljanuari l986.
Bostad sdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssz-tmmanträde den 17 oktober 1985
Närvarande: statsrådet l. Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg, Wickbom. Johansson
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Proposition om medel till en fond för avhjälpande av fukt- och mögelskadör i småhus, m.m.
] Inledning Fukt- och mögelskador i småhus
Under l970- och 80-talen har det yngre småhusbeståndet drabbats av mögelskador i en omfattning som saknar jämförelse under någon period i modern tid. Även andra skador som inte tidigare har funnits, eller i varje fall inte tidigare har vållat problem. uppträder numera i byggnader. Dessa skador har i varierande utsträckning samband med fukt.
Att fukt angriper byggnader från olika håll är ett naturligt och välkänt fenomen. Det finns emellertid ingen entydig förklaring till att mögelskador uppträder i byggnader. Snarare rör det sig om ett flertal orsaker som ibland samverkar och gör skadebilden mycket komplicerad och svårbedömd. Gemensamt för alla skador synes vara att fukt tränger in i byggnaden och sedan stannar kvar under längre tid och därmed ger en grogrund för tillväxt av mögelsvamp.
Vid svamppåväxt uppstår en besvärande lukt som sätter sig i t.ex. möbler och kläder. Svamptillväxten anses också kunna inverka negativt på människans hälsa genom att den kan ge upphov till bl.a. allergier eller allergiska besvär samt irritationer pä slemhinnor i näsa och hals. Mögel- problemen som förutom bostäder har drabbat även skolor och barndaghem — har i åtskilliga fall lett till att byggnader har fått utrymmas i avvaktan på åtgärder.
Vissa faktorer synes ha haft större betydelse än andra för uppkomsten av skadorna under 1970- och 80-talen. Nya och oprövade material och konstruktioner har kommit att användas. Byggande har vidare skett på sådana typer av mark som tidigare vanligtvis inte har använts för bebyggel- se. Vanliga anledningar till att fukt kan samlas och ge upphov till svamppå- växt och dålig lukt kan vara kondens. bristfällig dränering, felaktig isole- ring oeh tätning eller olämpliga byggnadsmaterial.
Prop. 19851'86: 48 En undersökning som genomfördes av statens institut för byggnads- forskning (518) år 1981—82 visar bl.a. att ca S% av de småhus som byggdes under perioden 1970—79 har eller har haft fuktskador på grunden. Vidare har statens provningsanstalt (SP) under senare år utrett ett stort antal fuktskador som har samband med mögel och dålig lukt. Skadestatisti- ken visar att det nästan enbart är hus byggda under 1970- och 80-talen som har mögelskador. I de fall husen är äldre. är det i övervägande andelen fall fråga om hus som har byggts om. Av SP:s statistik framgår också att uppregladc golv på betongplatta är den byggnadsdel där skador vanligast förekommer. Hur många småhus som har skadats i någon väsentlig tit- sträckning är inte klarlagt.
Fukt— och mögelskador i hus har gett upphov till sociala och ekonomiska problem för de fastighetsägare som har drabbats. Kostnaderna för de åtgärder som behöver vidtas för att återställa huset i beboeligt skick kan i det enskilda fallet bli betydande.
Nuvarande konsumentskydd på fastighetsmarknaden
I fråga om konsumenters förvärv av nybyggda småhus från näringsidkare gäller f.n. olika regler enligt ett ganska komplicerat mönster. De avtals- typer som vanligen kommer i fråga är köp av fast egendom. köp av lös egendom, entreprenadavtal och olika kombinationer av dessa. Den civil- rättsliga lagstiftning som kan bli tillämplig ärjordabalken, lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen) och konsumentköplagen (1973: 877).
Till skillnad från många andra avtalstyper är entreprenadavtalen inte uttryckligen reglerade i lag. Vilka avtalstyper som blir aktuella i det enskil- da fallct hänger bl.a. samman med vem som äger den mark på vilken byggnaden uppförs samt med tidpunkten för avtalsslutet. Den civilrättsliga lagstiftning som finns i dag kan knappast sägas tillförsäkra en konsument tillräckligt skydd i förhållande till en näringsidkare vid förvärv av ett nybyggt småhus.
Vid entreprenader regleras rättsförhållandet mellan parterna ofta av standardavtal. Ett avtal som allmänt har tillämpats är Svenska Teknolog- föreningens Allmänna bestämmelser för byggnads-. anläggnings- och in- stallationsentreprenader (AB 72). Enligt AB 72 svarar entreprenören för sådana fel och brister i entreprenaden som har konstaterats vid slutbesikt- ningen. Han svarar vidare för fel och brister som framträder under en garantitid efter det att entreprenaden har godkänts. I kontrakten bestäms denna garantitid vanligen till två år. Därefter sker en garantibesiktning. Efter denna tid svarar entreprenören endast för sådana fel och brister som har sin grund i grov vårdslöshet från hans sida. Här gäller allmänna regler om tioårig preskription.
Konsumenter som förvärvar nybyggda småhus har på senare år fått en förbättrad rättsställning. Sålunda tillkom ijanuari l980 de standardvillkor som benämns Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där en— skild konsument är köpare (ABS 80). Till dessa bestämmelser har också utarbetats kontraktsformulär. Bestämmelserna — som är ett resultat av
förhandlingar mellan bostadsstyrelsen. konsumentverket. Svenska kom- munförbundet samt parterna på småhusmarknaden — innebär bl.a. att en köpare. till skillnad mot tidigare. kan göra gällande även andra fel och brister än sådana som har konstaterats vid slut— eller garantibesiktningen. Det förutsätts dock att köparen påtalar felet hos entreprenören inom två månader från det att köparen har erhållit besiktningsutlåtandet.
Av intresse är också det system med produktionsgaranti och ansvarsut- fästelse som numera gäller som villkor för statliga bostadslån till nybyggda småhus som skall säljas med äganderätt eller upplåtas med bostadsrätt. Systemet bygger på ABS 80 kompletterat med bl.a. en tioårig garanti beträffande väsentliga fel och brister. Ansvaret för denna garanti ligger på ett särskilt bolag — AB Bostadsgaranti — enligt en försäkringsliknande konstruktion. Ansvarsutfästelsen har tillkommit bl. a. med anledning av att fukt- och mögelskador som jag tidigare nämnde, blev allt vanligare under 1970-talet. Ett motsvarande skydd finns för de grupphus som produceras av HSB. Riksbyggen och BPA.
Även enligt ABS 80 och den nämnda produktionsgarantin och ansvarsut- fästelsen gäller att köparen efter garantitidens utgång kan ställa entrepre- nören till ansvar bara för sådana fel som inte har visat sig under garantiti- den och som beror på grov vårdslöshet från entreprenörens sida.
Om köpet har avsett en färdigställd byggnad med tomt, tillämpas jorda- balkens regler om köp av fast egendom. Vill köparen i ett sådant fall t. ex. kräva ersättning måste han rikta sina anspråk mot säljaren. Dennes ansvar regleras bl.a. i 4kap. 19åjordabalken.
Slutligen kan nämnas att en kommun enligt reglerna i skadeståndslagen (1972: 207) i vissa fall kan bli ansvarig för fel vid myndighetsutövningen, t. ex. om byggnadsnämnden har gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid den byggnadskontroll som skall ske enligt byggnadsstadgan när en ny byggnad uppförs (3 kap. 2 och 3 55.)
Jag vill i detta sammanhang också peka på en del andra åtgärder som har vidtagits eller som övervägs och som har betydelse för småhusägare. Lagen (1984:81) om fastighetsmäklare och länsbostadsnämndernas nya uppgift att svara för fastighetsjuridisk rådgivning är exempel på nyheter som syftar till att stärka konsumenternas ställning på fastighetsmarknaden. Vidare har riksdagen på förslag av regeringen antagit en konsumenttjänst- 1ag (1985: 716) som syftar till att stärka konsumenternas ställning bl.a. vid sådana entreprenader som avser reparations- och ombyggnadsarbeten på byggnader och tomter. Ett mera vidsträckt producentansvar vid överlå- telse av nybyggda småhus utreds f.n. av 1983 års småhusköpsutrcdning (Ju l983:03), som enligt sina direktiv även skall undersöka möjligheterna att hålla köparen skadeslös genom försäkringsmässiga eller liknande kon- struktioner vid fel eller brist. Jag har erfarit att utredningen kommer att lämna sitt betänkande om ett utvidgat konsumentskydd vid årsskiftet.
Under senare år har också forskningen om material och konstruktioner i byggnader successivt ökat i omfattning. Statens råd för byggnadsforskning (BFR). 513 och SP har både inventerat problemen och bedrivit en rad forskningsprojekt som belyser såväl orsakerna till fukt— och mögelska- dorna som hur de kan avhjälpas och förebyggas. Enligt min bedömning bör .
Prop. 1985/86: 48 den kunskapsuppbyggnad som har skett på detta område starkt medverka till att fel av det slag som jag har nämnt i det föregående kan undvikas i det framtida byggandet.
Den utveckling som äger rum när det gäller konsumenttjänster samt synen på konsumentskyddet medför vidare att förhållandet mellan köpare och näringsidkare successivt förändras till konsumentens förmån. Sam- mantaget med vad som sker på byggteknikområdet medför detta sannolikt att många av de konfrontationer till följd av skador på byggnader som vi i dag upplever på delar av fastighetsmarknaden kan undvikas i framtiden.
[ syfte att hjälpa de fastighetsägare som har drabbats av bl.a. fukt- och mögelskador lämnas sedan år 1983 statligt stöd i form av ränte- och amorteringsfria lån enligt förordningen (1983: 1021. ändrad senast 1985: 353) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus rn. m. Tilläggslån för åtgärderna skall motsvara den del av den godkända kostnaden för åtgärderna som inte kan bäras av huset i ombyggt skick. För finansieringen i övrigt finns krediter säkrade på den oprioriterade kreditmarknaden. Des- sa oprioriterade krediter är emellertid för enskilda inte förenade med några andra räntesubventioner än de som följer av att räntorna är avdragsgilla vid beskattningen. Tilläggslånen framstår för många ägare till fukt- och mögelskadade småhus som en sista utväg att lösa problemen.
Vad gäller ansvaret för fukt- och mögelskador innebär varken nuvarande lagstiftning eller de överenskommelser som har träffats på smähusmarkna- den någon förbättring för flertalet av dem som äger äldre småhus och som har drabbats av sådana skador på huset. Denna kategori av fastighetsägare kan inte heller räkna med någon förbättring av sin situation om inte särskilda åtgärder vidtas. Att fel eller brist i fastigheten beror på grov vårdslöshet från byggföretagets sida kan i vissa fall vara svårt att visa. Den rättsliga processen blir ofta långvarig och påfrestande för den enskilde och det händer inte sällan att han ger upp processen. Till detta bidrar inte minst de fysiska och psykiska påfrestningar som de enskilda hushållen ofta utsätts för under den tid som de tvingas bo i ett skadat hus. Fastighetsäga- rens rättigheter enligt gällande lagstiftning eller avtal kan dessutom sakna värde, om byggnadsföretaget har upphört eller om den som byggt eller sålt huset är på obestånd eller av andra liknande anledningar inte kan fullgöra sina förpliktelser.
Därför är det ett stort samhälleligt intresse att underlätta för dessa fastighetsägare att genomföra de arbeten som behövs för att husen skall befrias från fukt och mögel.
Riksdagens behandling av frågan
Fukt- och mögelskadorna har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen med anledning av motioner (se t.ex. BoU 1984/8514). Också under den allmänna motionstiden år 1985 väcktes ett antal motioner i riksdagen i denna fråga (se motionerna 1984/85: 549. 653, 2142 och 2148). 1 motionerna uttrycktes en oro över de drabbade familjernas situation. Bostadsutskot- tet, som i huvudsak instämde i motionerna, betonade vikten av en skynd- sam lösning. inte minst mot bakgrund av de sociala och ekonomiska
problem som fukt- och mögelskadorna medför för många hushåll som bor i skadade hus (BoU 19841'85: 19).
Enligt utskottet bör regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen avser att vidta i syfte att avhjälpa problemen.
Jag anser i likhet med utskottet att det är väsentligt att snabbt komma till rätta med fukt- och mögelproblemen i landets småhusbcstånd. Jag kommer i det följande att föreslå att medel anvisas till en fond som är avsedd att komplettera de insatser som kommer att göras från byggproducenternas sida för att hjälpa de fastighetsägare som har fukt- och mögelproblem i sina hus. F.n. pågår överläggningar mellan bostadsdepartementet och olika grupper av byggproducenter om hur åtgärderna bör utformas.
Mot den bakgrunden vill jag som en information först översiktligt redo- Visa mina överväganden i anledning av denna fråga. Därefter kommer jag att redovisa de huvudsakliga resultaten av de överläggningar som hittills har förts mellan bostadsdepartcmentet och skilda grupper av byggprodu- center. Avslutningsvis villjag även ta upp vissa problem som har aktuali- serats vid tillämpningen av reglerna om tilläggslån till ombyggnad av bostadshus m. m. '
2. Föredragandens överväganden Allmänna utgångspunkter
Den som är vållande till att skador uppstår på en byggnad bör enligt min mening också ansvara för att skadorna rättas till. Den som byggt eller sålt huset tillmötesgår vanligtvis också fastighetsägaren när det är uppenbart att skadan beror på en felaktig konstruktion av huset eller på slarv eller andra försummelser från byggarens eller byggherrens sida. Som framgått av vad jag har redovisat i det föregående uppstår emellertid stora problem när det inte enkelt går att fastställa hur långt byggarens ansvar sträcker sig eller vem av flera tänkbara inblandade som har vållat skadan. Det kan krävas omfattande undersökningar och långdragna civilrättsliga processer innan skadefrågan kan föras till ett slut. En process kan normalt inte heller leda längre än till att byggaren eller byggherren tvingas ta det ansvar de har på grund av avtal. såvida inte avtalsvillkoren bedöms vara oskäliga. Som jag tidigare har påpekat är detta ansvar enligt avtal i många fall starkt begränsat både i tiden och till sin omfattning. Någon entydig praxis i fråga om giltigheten av förekommande friskrivningsklausuler finns ännu inte.
Jag har i det föregående också redogjort för utvecklingen inom konsu- mentskyddsområdet. På detta område har konsumentens ställning gent- emot näringsidkare väsentligt stärkts under de senaste åren. Såvitt gäller fukt— och mögelskador är det enligt min mening viktigt — inte minst av sociala skäl — att nu lösa problemen för dem som har köpt hus tidigare och som har ett svagare skydd.
Eftersom det inte kan bli fråga om att i efterhand genom lagstiftning förändra ansvarsförhållandena måste i stället andra vägar än de gängse
Prop. 1985/86: 48 sökas. Den lösning som eftersträvas måste vara rimlig och rättvis med hänsyn till såväl de komplicerade juridiska frågorna som fastighetsägarnas sociala och ekonomiska situation.
Som bostadsutskottet har framhållit (BoU 1984/85: 19) bör de insatser som krävs för att avhjälpa problemen utformas med ett rimligt ansvarsta- gande från byggbranschen. På samhället bör i första hand ankomma att gå in med sådana kompletterande åtgärder som behövs för att en samlad lösning på problemet i dess helhet skall kunna nås. Jag vill i sammanhanget erinra om att huset i vissa fall kan ha byggts på ett sätt som framstår som försvarligt med hänsyn till den kunskap man hade vid tidpunkten i fråga men att konstruktion. material c. d. i efterhand har visat sig mindre lyckad. Det är inte rimligt att kostnaderna för att komma till rätta med dessa problem alltid skall falla enbart på de enskilda fastighetsägarna. Jag kom— mer därför i det följande att föreslå att staten, av hänsyn till de allvarliga bostadssociala konsekvenser som ofta är förenade med denna typ av skador på hus, skall medverka ekonomiskt om man därigenom tillsammans med övriga intressenter kan få till stånd en samlad lösning på problemet.
Med tanke på att många småhusägare som har drabbats av fukt och mögel har en besvärlig situation bör en sådan lösning eftersträvas som ger möjlighet för den enskilde att utan långvariga och kostsamma processer nå materiella resultat. Sådana hus bör så snart som möjligt befrias från brister — framför allt i hygieniskt avseende.
Frågan bör lösas genom en frivillig samverkan mellan olika grupper av intressenter på smähusmarknaden - staten. byggföretagen, kommunerna och småhusägarna själva. 'l'ill byggföretagen räknar jag dels de privata entreprenadföretagen. BPA och trähusfabrikanterna. dels de företag som utan att själva vara byggare har uppträtt som byggherrar för småhus som sedan har sålts till konsumenter. dvs. de folkrörelsekooperativa organisa— tionerna HSB och Riksbyggen och de allmännyttiga bostadsföretagen. Även kommunerna har i betydande utsträckning uppfört eller sålt småhus.
Överläggningar med byggproducenterna
Under våren och sommaren 1985 har överläggningar ägt rum mellan repre- sentanter för Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Byggför- bundet. Svenska kommunförbundet. HSB:s Riksförbund. Riksbyggen. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag ( SABO) och bostadsdepartementet om en lösning enligt de riktlinjer som jag nyss angav. En utgångspunkt för överläggningarna har varit att en lösning måste åstadkommas i samverkan mellan de olika grupper av intressenter somjag nyss har nämnt. Strävan är att nå en lösning som omfattar alla producent- och byggherregrupper på marknaden. Under förutsättning att riksdagen anvisar medel till statens del av kostnaderna för ändamålet räknar jag med att inom kort kunna åter- komma till regeringen med en begäran om bemyndigande att träffa över- enskommelser i frågan med envar av dessa intressegrupper. Jag vill för riksdagens information här kortfattat redogöra för det huvudsakliga inne- hållet i de överenskommelser som har diskuterats.
Arbetet bedrivs f.n. med inriktningen att nå i huvudsak likalydande
överenskommelser efter följande riktlinjer. Den som har byggt eller sålt ett småhus direkt till en konsument tar på sig ett ansvar för fel eller brister som genom s.k. enkel vårdslöshet har vållats av byggaren eller säljaren. Det innebär att branschen i förhållande till konsumenten frivilligt avstår från de begränsningar som ligger i de tillämpade branschvillkoren och som innebär att producenten bara svarar för skador som vållats genom grov vårdslöshet. [ de fall där ett byggföretag har arbetat som entreprenör åt ett annat företag eller en annan byggherre än en konsument. förutsätts att den som har sålt eller uppfört huset åt konsumenten tar på sig ansvaret för att fel eller brister avhjälps.
Den som har byggt eller sålt huset skall rätta till felen på egen bekostnad så att huset fungerar tillfredsställande som bostad. Att det enskilda företa- get handlar i enlighet med denna princip garanteras inom SBEF15 och Byggförbundets område kollektivt av medlemsföretagen. En fond med SBEF/Byggförbundet som huvudman inrättas för ändamålet. Inom andra områden kan garantierna komma att utformas på annat sätt. exempelvis genom direkta ansvarsförbindelser från dem som har sålt husen.
Som jag tidigare har nämnt är det inte alltid möjligt att fastställa vem som har vållat skadan. Skadorna kan också ha uppkommit utan att vårdslöshet i vanlig mening kan läggas någon till last. I sådana fall bör en fond med staten som huvudman träda in och betala kostnaderna för arbetena. Som jag återkommer till i det följande bör denna fond också kunna träda in om den byggare eller säljare som har vållat skadan har försvunnit från markna- den, exempelvis genom konkurs.
En av parterna gemensamt inrättad skadenämnd skall svara för bedöm- ningen av en inträffad skada. På ansökan av husägaren prövar nämnden om skadan omfattas av de nu nämnda överenskommelserna och vilka huvudsakliga åtgärder som behöver genomföras för att avhjälpa fukt- och mögelskadorna. Vill husägaren ta emot den hjälp som skadenämnden erbjuder skall han anmäla detta inom viss tid. Mot bakgrund av en utred- ning av vad som har orsakat skadan beslutar sedan nämnden om vilken fond eller motsvarande som skall svara för att skadan avhjälps.
1 Övrigt avses i huvudsak följande gälla. Fukt— och mögelskador kan avhjälpas om huset är färdigställt efter den 3l augusti 1975 men före den I september 1985. Samma åtaganden görs även för äldre hus, om ägarens anspråk har väckts i sådan tid att kravet inte är preskriberat. Det förutsätts vidare att huset ägs av fysisk person eller dödsbo. ' Avsikten är att möjligheten att få skadan avhjälpt enligt överenskommel- serna skall förbehållas småhus med allvarliga fukt-"och mögelskador. Detta säkras genom att husägaren själv får svara för kostnaderna för arbetena upp till ett belopp som motsvarar ett basbelopp (f. n. 21 800 kr.) vid tiden för ansökan (självrisk). Denna självrisk får'anses motsvara ett normalt risktagande i småhusägandet. Skadenämnden skall bestå av en ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och ersättare för denne skall vara opartisk och utses på gemensamt förslag av staten och de olika producentgrupperna. Staten utser två av de övriga ledamöterna i nämnden och ersättare för dessa. Övriga två ledamöter och ersättare för dessa företräder producenterna och
N)
utses av de olika producentgrupperna. var och en för sitt ansvarsområde. Avsikten är att nämnden skall kunna påbörja sitt arbete den I januari 1986.
Skadenämnden kommer inte att ha ställning av myndighet. Dess upp- gifter kan emellertid till viss del komma att anses innefatta sådan myndig— hetsprövning som enligt ll kap. 6 & regeringsformen kan överlämnas till enskild endast med stöd av lag. Jag förordar därför att regeringen i en särskild lag bemyndigas att till skadenämnden överlämna att besluta i sådana frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador som regleras i de tidigare nämnda överenskommelserna.
Statlig fond för fukt- och mögelskador
Mitt förslag: En statlig fond för fukt- och mögelskadade småhus inrättas.
Som framgått av vad jag nyss har sagt förutsätts det att det, parallellt med den av SBEF och Byggförbundet bildade fonden och de motsvarande åtaganden som görs inomt. ex. kommunförbundets och SABOs områden, finns en fond med staten som huvudman för åtaganden i de fall där något vållande inte föreligger. Fonden bör finansieras över statsbudgeten. Senast den ljanuari l986 bör en sådan fond för fukt- och mögelskadade småhus inrättas.
Fonden bör ledas av en styrelse. Denna skall svara för att fonden uppfyller statens förpliktelser enligt de avtal som jag just har redogjort för. Det innebär främst att efter beslut av skadenämnden betala kostnaderna för sådana arbeten som behövs för att avhjälpa fukt- och mögelskador. Det innebär vidare att betala vissa kostnader för skadenämndens arbete.
Fonden bör också — i de fall en fukt- och mögelskada inte kan prövas av skadenämnden därför att huset har byggts eller sålts av någon som inte är bunden av avtal med staten — gå in som mellanhand och efter i huvudsak samma grunder lämna sådant stöd att skadan kan avhjälpas. En förutsätt- ning för att stöd skall kunna lämnas i dessa fall måste vara att det finns ett kontrakt mellan parterna, så att fonden i sin tur kan föra kraven vidare mot den som har uppfört eller sålt huset. Fondstyrelsen bör slutligen i särskilda fall och i skälig utsträckning kunna lämna stöd till enskilda för andra ändamål som ansluter till fondens syfte. Jag tänker bl. a. på sådana fastig- hetsägare som i allmän domstol har tillerkänts ersättning för skador på huset men där svaranden inte kan fullgöra sina skyldigheter.
Som jag återkommer till i det följande bör bidrag från fonden också i vissa fall träda i stället för tilläggslån. .
Det bör ankomma på regeringen att närmare reglera fondens verksam- het.
Den statliga fondens finansiering
Mitt förslag: Bidrag till fonden anvisas över statsbudgeten för bud- getåret 1985/86 med 20 milj. kr.
Jag beräknar nu behovet av medel för den statliga fonden under den närmaste fyraårsperioden till sammanlagt 250 milj.kr. Med hänsyn till tidpunkten för inrättandet av skadenämnden bedömerjag behovet av me- del under innevarande budgetår till 20 milj. kr. Jag förordar att medel för bidrag till fonden anvisas över statsbudgeten för budgetåret 1985/86 med 20 milj. kr. under ett nytt reservationsanslag benämnt Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador.
Kostnaderna för bidrag till fondens verksamhet under budgetåret bör bestridas genom omfördelning av de medel som totalt finns tillgängliga under bostadsdepartementets huvudtitel. Som jag tidigare har sagt har statsmakterna redan vidtagit vissa åtgärder för dem som drabbats av byggskador. Jag tänker på de ränte- och amorteringsfria tilläggslån som f.n. kan lämnas till sådana åtgärder i bostadshus som annars inte skulle kunna finansieras genom husets ekonomiska bärkraft. Efterfrågan på så- dana tilläggslån som avser byggskador har hittills varit begränsad. För att finansiera kostnaderna för den av mig föreslagna fonden för fukt- och mögelskador bör — i avvakten på riksdagens beslut —— den ram som riksdagen har anvisat (prop. 1984/85: l00 bil. 13, "BoU l3. rskr 230) för tilläggslån som avser åtgärder för att avhjälpa byggskador och byggfel m.m. minskas med lOmilj.kr. för år 1985 och med lOmilj.kr. för första halvåret 1986. Jag avser att återkomma till regeringen med den frågan vid ett senare tillfälle.
Till frågan om medel för bidrag till fonden under budgetåret 1986/87 återkommer jag i samband med min anmälan till budgetpropositionen för detta budgetår.
Ändrade villkor för tilläggslån
Mitt förslag: Tilläggslän skall inte lämnas för avhjälpande av fukt- i och mögelskador i egnahem. Tilläggslån bör kunna efterges, oavsett för vilket ändamål de har lämnats.
Jag vill avslutningsvis ta upp vissa frågor som rör tilläggslån. Lån enligt bestämmelserna i förordningen om tilläggslån för ombyggnad av bostads- hus m.m. kan lämnas bl.a. för att täcka en del av kostnaden för åtgärder i syfte att avhjälpa mer omfattande röt-, mögel-. fukt- och korrosionsskador eller byggtekniska brister beträffande säkerhet eller hälsoskydd. Tilläggs- lån lämnas endast för den del av kostnaden som överstiger husets ekono- miska bärkraft efter ombyggnaden.
Tilläggslånet är från början ränte- och amorteringsfritt. Dessa villkor
Prop. 1985/86: 48 omprövas vart femte år. Vid omprövningen avskrivs de amorteringar som skulle ha gjorts under den förflutna femårsperioden. Därefter prövas om fastighetens ekonomiska bärkraft är sådan att någon del av tilläggslånet kan göras räntebärande och amorteras. Återstående del av tilläggslånet ges fortsatt ränte- och amorteringsfrihet under ytterligare fem år. Den del av tilläggslånet som vid lånetidens slut alltjämt är ränte- och amorteringsfri efterges.
Om en fastighet som har tilläggslän säljs under lånets löptid. skall enligt nuvarande regler ränte- och amorteringsfriheten upphöra för den del av länet som motsvarar skillnaden mellan det vid senaste omprövningen beräknade fastighetsvärdct och köpeskillingen. om denna är högre än nyssnämnda värde. Återstående del av tilläggslånet får köparen överta på oförändrade villkor. Om köparen vägrar att överta lånet mäste säljaren återbetala det. oavsett om försäljningen sker med vinst eller inte.
Erfarenheten visar att det i praktiken kan vara omöjligt att sälja ett hus med tilläggslån om inte köparen är beredd att överta detta lån. Låntagaren kan därmed hamna i orimliga situationer om exempelvis familjeförhållan- dena eller de ekonomiska förhållandena ändras. Jag anser att en sådan ordning inte kan bestå. Låntagaren bör vara skyldig att lösa endast den del av länet som täcks av försäljningspriset. förutsatt att detta inte uppenbart understiger marknadspriset. Jag förordar därför att länsbostadsnämnden får möjlighet att, efter särskild prövning. helt eller delvis efterge tilläggs- lånet i samband med försäljning. Som villkor för eftergift bör gälla att låntagaren till länsbostadsnämnden visar upp ett värderingsintyg som kan godtas. Eftergiften bör självfallet bara avse den del av tilläggslånet som inte täcks av köpeskillningen eller, om denna är uppenbart lägre än mark- nadsprisct för liknande hus. det beräknade värdet av fastigheten enligt intyget. Sådan eftergift bör kunna göras oavsett för vilket ändamål tilläggs- lånet har lämnats.
Mina förslag i det föregående innebär att behovet av tilläggslän för åtgärder mot fukt och mögel bortfaller för stora grupper av småhusägare. Det gäller till att börja med dem som äger sådana småhus som direkt omfattas av överenskommelserna. Det gäller också i fråga om sådana egnahem där skadan har vållats av någon som står utanför överenskom— melserna men där den statliga fonden enligt vad jag har förordat i det föregående ändå träder in som mellanhand. De fall där ett finansieringsbe- hov fortfarande står kvar kommer att gälla dels vissa äldre hus, dels sådana hus där skadan har vållats av ägaren själv eller där något kontrakt med en byggare inte kan styrkas.
. I fråga om fukt- och mögelskadade småhus kan befaras att husen har en negativ värdeutveckling i förhållande till småhusbeståndet i övrigt, även efter det att skadorna har avhjälpts. Risken för nya skador i dessa hus uppfattas troligen som högre än i andra hus. Det är i sådana fall knappast möjligt att framdeles återvinna hela eller delar av den investering som finansieras med tilläggslån. I en eventuell försäljningssituation kommer därför ofta den kvarstående låneskulden att överstiga den köpeskilling som erbjuds. vilket innebär att fastigheten blir osäljbar om inte ägaren löser den överskjutande delen av tilläggslånet. Enligt min mening är därför tilläggs-
lån inte en lämplig finansieringsform för sådana kostnader som krävs för att avhjälpa l'ukt- och mögelskador i egnahem.
Staten bör emellertid även i fortsättningen kttnna träda in med ett socialt motiverat stöd som -— på samma sätt som dagens tilläggslån — begränsas till att lyfta av sådana kostnader som huset inte kan bära i ombyggt skick. Finansieringen i övrigt bör i dessa fall liksom nu ske med krediter på den oprioriterade kreditmarknaden. Statens stöd bör lämnas i form av bidrag. Enligt min mening är det lämpligt att den statliga fttkt- och mögelskadefon- den svarar också för detta bidrag. Därmed kan skadenämndens expertis användas. vilket säkrar en likformig bedömning av alla mögel— och fuktska- dor.
När det gäller hyres- och bostadsrättshus är situationen en annan. Ge- nom att ränte- och amorteringsfria lån lämnas till den del av kostnaden som fastigheten inte själv kan bära — dvs. till de kostnader som inte ryms inom en bruksvärdeshyra — är fastighetsägaren i praktiken garanterad att fas- tigheten alltid kommer att bära sina egna kostnader. Den kommer å andra sidan till följd av den periodiskt återkommande omprövningen av lånevill- koren inte heller att ge något överskott så länge lånet står kvar. Efter vad jag har erfarit fungerar tilläggslånen väl för hyres- och bostadsrättshusens del även när det gäller fukt- och mögelskador.
Jag förordar mot denna bakgrund att tilläggslån inte längre lämnas för åtgärder mot skador av fukt och mögel i egnahem. I fråga om tilläggslån till hus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt föreslår jag däremot inga förändringar.
3. Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag tidigare har anfört har inom bostadsdepartcmentet upprättats ett förslag till lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador. Enligt min mening är det av vikt att skadenämnden inrättas redan den [januari 1986.
4. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att ]. anta det inom bostadsdepartcmentet upprättade förslaget till lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjäl- pande av fukt- och mögelskador, dels att 2. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att i enlighet med här angivna riktlinjer bilda en statlig fond med de uppgifter somjag har angett i det föregående.
3. godkänna vad jag har förordat i fråga om tilläggslån till ombygg- nad av bostadshus m.m..
4. till Bidrag rillfbndförfukr- och mögelskador på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret [985/86 anvisa ett reservationsan- slag av 20 000000 kr.
5. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredrag-anden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, SIOCkholm 1985