Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de särskilda reglerna för tandläkares anslutning till den allmänna tandvårdsförsäkringen skall gälla tills vidare. Reglerna skall som f.n. syfta till att anpassa tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme och till att en utjämning skall uppnås såväl mellan som inom regioner.

[ Riksdagen 1985/86. ] saml. Nr 51

• Sida 2
•  Original

Prop. 1985/86: 51 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lugen119621381) om allmän försäkring att punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973z456) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9_' För att uppnå en utjämning av tillgången på tandläkare mellan olika delar av landet får riksförsäk- ringsverket till utgången av år 1985 iden utsträckning som behövs före- skriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på för- teckning hos allmän försäkrings- kassa.

F öres/(t gen lydelse

9. För att uppnå en utjämning av tillgången på tandläkare mellan oli- ka delar av landet får riksförsäk- ringsverket i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän för- säkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Senaste lydelse 1984: 1103.

• Sida 3
•  Original

Social'departementet Prop. 1985/86: 51

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Närvarande: Statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carls- son. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Leijon. Hjelm-Wallén, Andersson. Gö— ransson. Dahl. R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Wiekbom. Johansson. Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om tandläkares anslutning till den allmänna försäkringen

] Inledning

'l'andvärdsförsäkringen infördes år 1974 med syftet att utjämna de stora skillnaderna i frekvensen av tandläkarbesök och erhållen tandvård som påvisats mellan skilda socialgrupper. Försäkringen avsåg att göra det möjligt att erbjuda en god tandvård till en för alla medborgare överkomlig kostnad.

Sedan tandvårdsförsäkringen infördes har också gjorts betydande fram- steg i detta avseende. Andelen försäkrade som under ett år fått behandling har stigit. Det förebyggande behandlingsarbetet har fått ökad omfattning. främst genom att flera behandlingar utförs av tandhygienister. Antalet tandutdragningar och lagningar har minskat. Främst gäller detta de yngre åldersgrupperna.

Tandhälsan har således allmänt förbättrats. Det finns dock fortfarande stora skillnader mellan olika befolknings- och patientgrupper. För att ytter- ligare förbättra möjligheterna till en god tandhälsa och en god tandvård för alla på lika villkor lade regeringen hösten 1984 fram förslag om en ny tandvårdslag. Riksdagen godkände det framlagda förslaget (prop. 1984/ 85: 79, SoU 12. rskr 143).

2. Regler för tandläkares anslutning till den allmänna försäkringen

Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna för tandläkares anslut- ning till tandvårdsförsäkringen skall gälla tills vidare. Bestämmel- serna skall som f.n. syfta till att anpassa tandvärdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme och till att en utjämning skall uppnås säväl mellan som inom regioner. |

• Sida 4
•  Original

Skälen för mitt förslag: När 1973 års tandvärdsreform infördes skedde en överströmning av tandläkare frän folktandvården till privattandläkarvår- den. För att motverka detta infördes under är 1974 en begränsningsregel som gav riksförsäkringsverket möjlighet att föreskriva att en tandläkare inte tick anslutas till tandvärdsförsäkringen, dvs. föras upp på försäkrings- kassans förteckning-över ersättningsberättigade privatpraktiserande tand- läkare. om verket fann anledning anta att folktandvårdens behov av tandlä- kare skulle bli otillräckligt tillgodosett.

Begränsningsregeln gällde ursprungligen till utgången av är 1975 men giltighetstiden har därefter förlängts i flera omgångar.

1978 års tandvårdsutredning konstaterade att begränsningsregeln har fyllt sitt syfte. nämligen att tillföra folktandvården nettotillskottet av nya tandläkare. För att förbättra den regionala fördelningen av tandläkare inom vuxentandvården föreslog utredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1982:4) Tandvården under SO-talet en ytterligare förlängning av begräns- ningsregeln.

Begränsningsregeln har senast genom beslut av riksdagen hösten 1984 getts en förlängd giltighet (prop. 1984/85:79. 5le 7. rskr 95). Regeln har också under senare år fått en något förändrad inriktning. Till de tidigare motiven för begränsningsregeln som jag nyss har redogjort för har också kommit strävandena att i ett ansträngt ekonomiskt läge se till att den begränsade ökningen av antalet försäkringsanslutna tandläkare som är möjlig i första hand tillförs de kommuner där tandläkartätheten understiger en tandläkartimma per försäkrad och år. Riksdagen ställde sig bakom denna inriktning av begränsningsregeln (prop. 1983/84:66. SfU 14, rskr 120).

Jag kan konstatera att den begränsningsregel för anslutning som tilläm- pats efter det att tandvärdsförsäkringen infördes år 1974 har haft god effekt då det gällt möjligheterna att genomföra den beslutade utbyggnaden av folktandvården. Samtliga landsting fullgör numera den lagstadgade vård- skyldigheten avseende barn- och ungdomstandvården. Även specialist- tandvärden har genomgått en betydande utbyggnad.

När det gäller vuxentandvärden är läget annorlunda. Fortfarande finns betydande regionala skillnader. Andelen behandlade vuxna personer skiljer sig påtagligt mellan olika försäkringskasscomräden. Dessutom kan konstateras att behandlingstiden per patient är längre i försäkringskas- seomräden med högre tandläkartäthet. Det är av dessa skäl enligt min mening en angelägen uppgift att åstadkomma en mera behovsanpassad och rättvis regional fördelning av tandvärdsresurserna. Jag anser det också nödvändigt att åstadkomma en mera rättvis inomregional fördelning av tandvårdsresurserna. I dag föreligger stora skillnader i tandläkartäthet även mellan kommuner inom samma region.

Jag kan konstatera att folktandvården utifrån vad jag nu har redovisat har en viktig uppgift att fylla när det gäller möjligheterna att förbättra tillgången på vuxentandvård inom de mest behövande regionerna och för eftersatta patientgrupper. Jag vill därvid också framhålla att den nya tand— värdslagen ger landstingen ett större ansvar för befolkningens tandhälsa. Landstingen skall planera all tandvård inom sitt geografiska område. Detta

• Sida 5
•  Original

gäller således både den egna värden och vård som meddelas av privata vårdgivare. För att uppfylla detta ansvar skall landstingen samverka med de privata vårdgivarna och med berörda samhällsorgan. organisationer och enskilda.

En särskild arbetsgrupp med representanter för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarförbund — den s.k. obsgruppen — som har tillsatts av riksförsäkringsverkets tand- vårdsdelegation medverkar fortlöpande vid handläggningen hos verket av ärenden som rör uppförande av tandläkare på försäkringskassornas för- tecizningar. ] dessa ärenden inhämtas alltid yttrande från den lokala sam- rädsgruppen för tandvårdsfrågori vederbörande landsting. [ ärenden avse- ende nyetablering inhämtas dessutom yttrande frän beslutande organ inom vederbörande landsting.

Det samhällsekonomiska läget har under senare år varit sådant, att resursramen för tandvården inte har kunnat utvidgas. Begränsningsregeln har därför inriktats på att öka möjligheterna att tillföra de mest behövande kommunerna de resurseri form av tillkommande försäkringsanslutna tand- läkare som funnits att tillgå. Liksom för andra samhällsverksamheter mäs— te kostnadsutveeklingen inom tandvården följas mycket noggrant. Att ansluta en tandläkare till tandvårdsförsäkringen innebär att försäkringen åtar sig att betala den del av tandläkararvodet som inte utgör patientavgift. Anslutningen får således betydande ekonomiska konsekvenser för försäk- ringen. Anslutningen av tandläkare till försäkringen mäste följaktligen anpassas efter det samhällsekonomiska utrymmet.

Tandvärdsförsäkringens kostnader för vuxentandvärd påverkas också av tandvärdstäkans utformning. Taxan anger vilka ersättningar som utgår till de privatpraktiserande vårdgivarna och till folktandvården för den värd som ges åt vuxna. För barn- och ungdomstandvården gäller särskilda crsättningsregler.

l978 års tandvärdsutredning har i sitt slutbetänkande (SOU l982:50) Reviderad tandvårdstaxa lämnat ett förslag till förändrad tandvärdstaxa. Förslaget är emellertid inte möjligt att genomföra utan väsentliga omarbet- ningar. Regeringen har därför givit riksförsäkringsverket i uppdrag att med utgångspunkt i tandvärdsutredningens förslag till förenklingar och förbätt- ringar av gällande tandvärdstaxa och i de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget utarbeta ett nytt taxeförslag. Förslaget skall rymmas inom nuvarande kostnadsram för tandvården. Uppdraget skall redovisas före den 1 februari l986.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det nödvändigt att det även fortsättningsvis finns särskilda regler för anslutning av tandläkare till försäkringen. Dessa regler bör som f. n. syfta till att anpassa tandvårdsre- surserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme. varigenom en ut- jämning uppnås säväl mellan som inom regioner. Jag förordar därför att bestämmelserna om privatpraktiserande tandläkares anslutning till försäk— ringen förlängs att gälla tills vidare.

• Sida 6
•  Original

Prop— 1985/86351 3 Upprättat lagförslag

lenlighel med det anförda har inom socialdcpartcmcntet upprättats förslag till lag om lindring i lagen ( l962: 381) om allmän försäkring.

4. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- . den har lagt fram.

6 .Norsledts Tryckeri, Stockholm 1985