Propositionens huvudsakliga innehåll

De nuvarande bestämmelserna om vissa begränsningar av möjligheterna för privatpraktiserande tandläkare att bli anslutna till den allmänna tand- vårdsförsäkringens ersättningssystem gäller till utgången av är 1983. I propositionen föreslås att begränsningsregler skall gälla även för är 1984 i avvaktan på att ställning tas till tandvårdens mera långsiktiga utformning. Syftet med den fortsatta regleringen av anslutningen av tandläkare till försäkringen är främst att uppnå en regional utjämning av tillgången pä tandläkare inom ramen för en begränsad kostnadsökning.

I propositionen redovisas också frågan om anslutningen till sjukförsäkring— en av vissa privatpraktiserande läkare.

Regler föreslås för de allmänna försäkringskassornas behörighet att fatta beslut om ersättning till försäkrade som är inskrivna hos andra försäkrings- kassor.

Vidare anmäls en viss ändring av reglerna för statsbidragsgrumlande bostadskostnader vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg till makar.

] Riksdagen I 983i'84 . ] saml. Nr 66

• Sida 2
•  Original

Prop. ] 983/ 84:66

1. Förslag till

IQ

Lag om ändring i lagen-(1973z456) om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att punk-ten 9 övergångsbcstämmelserna till lagen (1973c456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

9.1 Om riksjörsäkringsverket fin- ner anledning (mm att behovet av tandläkare inom folktandvården eller i vissa delar av landet blir otillräckligt tillgodosett. får verket till utgången av år 1983 i den utsträckning som behövs föreskriva att .-tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäk- ringskassa.

Föreslagen [_j-delse

9. För att uppnå en utjämning (n' tillgången på tandläkare mellan olika delar av landet får riksförsäkrings- verket till utgången av är 1984 i (len utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den i januari 1984.

1 Senaste lydelse 19811231.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84:66

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 5. 3 kap. 13 å och 4 kap. 20 & lagen (1962:381) om allmän försäkringl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 10 %

Sjukvårdsersättning utgives av den allmänna försäkringskassa. hos vil- ken den försäkrade är inskriven eller skulle hava varit inskriven. därest han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 &.

Sjukvårdsersättning ät försäkrad. som icke är och ej heller under förutsättning som sagtsi första styck- et skulle hava varit inskriven hos allmän försäkringskassa. utgives av den kassa, inom vars verksamhets- omräde vården erhållits.

Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra stycket av den allmänna för- säkringskassa, hos vilken den för- säkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven. om han uppfyllt ål- dersvillkoret i 1 kap. 4 9”. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning en- ligt .? och 3 åå samt 6 5 första stycket prövas av den försäkringskassa inom vars verksamhetswnråde vården er- hållits. Detsamma gäller sjukvårds- ersättning i övrigt åt en försäkrad, som inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första styck- et skulle ha varit inskriven hos all- män försäkringskassa.

3 kap. 13 å

Bestämmelserna i 2 kap. 10 åför- sta stycket. 11 och 13 55 äga motsva- rande tillämpning i fräga om sjuk- penning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 å andra stycket skall hänsyn ieke tagas till särskild sjukpenning enligt lagen (1977:265) om statligt person- skadeskydd.

' Lagen omtryckt 19822120.

i” Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 66

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna för- säkringskassa hos vilken den försäk- rade är inskriven eller skulle ha varit inskriven. om han uppfyllt åldersvill- koretil kap. 4 5. Denna försäkrings- kassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 9".

Bestämmelserna i 2 kap. 11 och 13 åå tillämpas även i fråga om sjukpen- ning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 å andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning enligt lagen (1977:265) om statligt personskade- skydd.

• Sida 4
•  Original

Prop. l983/84z66

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 3, 5 och 8 åå i fråga om förtidspension äga motsva- rande tillämpning där den försäkra- de skulle ha kommit i åtnjutande av sådan pension, om han varit svensk medborgare.

Har försäkrad, utan att bestäm- melserna i 3 kap. 3 å första stycket äro tillämpliga, efter ingången av den månad, varunder han uppnått sextiofem års ålder, åtnjutit sjukpen- ning under etthundraåttio dagar, må allmän försäkringskassa besluta att sjukpenning icke längre skall utgå.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3. 5 och 8 åå i fråga om förtidspension tillämpas ('n-'en där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension. om han varit svensk medborgare.

Har en försäkrad, utan att bestäm- melserna i 3 kap. 3 å första stycket är tillämpliga. efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder. erhållit sjukpenning under etthundraåttio dagar. får den all- männa försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

4 kap. 20 å

BestämmelsernaiZ kap. 10 :$ samt 3 kap. 12. 16 och 17 åå äga motsva- rande tillämpning i fråga om föräld- rapenning. 1 fall som avses i 3 kap. 12 å skall föräldrapenning enligt 4 kap. 2 och 11 åå alltid utgå med minst ett belopp som motsvarar ga- rantinivån enligt 4 kap. 4 å minskad med den sjukpenning som skulle belöpa på vårdersättningen. Be- stämmelserna i 3 kap. 7 å första och andra styckena äga motsvarande till- lämpning i fråga om föräldrapenning enligt 4 kap. 2 och 8 åå.

Bestämmelserna i 3 kap. 12 å. 13 5 första stycket samt 16 och 17 åå tillämpas även i fråga om föräldra- penning. lfall som avsesi 3 kap. 12 å skall föräldrapenning enligt 4 kap. 2 och 11 åå alltid utgå med minst ett belopp som motsvarar garantinivån enligt 4 kap. 4 å minskad med den sjukpenning som skulle belöpa på vårdersättningen. Bestämmelserna i 3 kap. 7 å första och andra styckena tillämpas även i fråga om föräldra- penning enligt 4 kap. 2 och 8 åå.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 å tredje stycket gälla i tillämpliga delar i fråga om föräldrapenning enligt 4 kap. 8 å första stycket.

Allmän försäkringskassa får när det finns skäl till det påfordra att förälderns rätt till särskild föräldrapenning enligt 11 å fjärde stycket styrkes genom intyg av den som har anordnat föräldrautbildningen.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning anses två dagar med halv föräldrapenning eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapen- ning som en dag.

Beträffande föräldrapenning. som tillkommer förälder vilken ej har uppnått aderton års ålder. får försäkringskassan på framställning av social- nämnd besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och hans familjs nytta.

Är moder vid tiden för barnets födelse intagen i kriminalvärdsanstalt eller hem som avses i 12 å lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. får försäkringskassan på framställning av föreståndare för anstalten eller hemmet besluta. att den föräldrapenning som tillkommer modern skall utbetalas till ft'ireståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

• Sida 5
•  Original

Prop. l983/84z66 5

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 3 åå lagen (1976:380) om, arbetsskadeförsäkringl skall ha nedan angivna lydelse. .

Föreslagen lydelse

8 kap.

2 å

Anmälan enligt 1 å andra stycket skall göras till den allmänna försäkrings- kassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven. om han hade uppfyllt åldersvillkoreti ] kap. 4 å lagen (19621381) om allmän" försäkring. Är den skadade icke och skulle han ej heller under nämnda förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa. skall anmälan göras till försäkringskassa i den ort där skadan har inträffat eller visat sig. Kan ej med stöd av vad här sagts avgöras till vilken försäkringskassa ärendet hör. skall anmälan göras till Stockholms läns eller. när det gäller sjöman. till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Nuvarande lydelse

Även om det inte följer av första stycket får anmälan, när det gäller sjöman. alltid göras till Göteborgs allmänna försäkringskassa.

352

Allmän försäkringskassa som av- ses i 2 å skall så snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. Beträffande ersättning till arbetstagare hos staten gäller sär- skilda bestämmelscr som meddelas av regeringen.

Den allmänna försäkringskassa som avses i 2 å första stycket skall så snart det kan . ske bestämma den ersättning som skall betalas'ut. Den- na försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att be- stämma erst'ittningen. Beträffande ersättning till arbetstagare hos staten gäller särskilda bestämmelser som meddelas av regeringen.

Bestämmelsen i 20 kap. 2 a å lagen (1962z38l) om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om ersättning

från arbetsskadeförsäkringen.

Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till efterrättel- se, om ej annatföreskrives i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart. om ej annat föreskrivs i beslutet eller be- stäms av den myndighet som har att pröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' Lagen omtryckt 19771264. 3 Senaste lydelse 1983:192.

• Sida 6
•  Original

Prop. US$/84:66

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning till smittbärare

Härigenom föreskrivs att 7 ll lagen (1956:293) om ersättning till smittbära- re skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 5' Det ankommer på allmän försäkringskassa att besluta om ersättning åt tillfällig smittbärare.

Ärende angående ersättning upp- tages av den allmänna försäkrings- kassa hos vilken smittbäraren är in- skriven. Är han icke inskriven hos någon försäkringskassa, upptages ärendet av den kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt Är smittbäraren icke bosatt | riket. upptages ärendet av den försäkrings- kassa, inom vars verksamhetsområ- de ingripandet skett.

Ärende angående ersättning upp- tages av den allmänna försäkrings- kassa hos vilken smittbäraren är in- skriven. Är han inte inskriven hos någon försäkringskassa. upptages ärendet av den kassa inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Är smittbäraren inte bosatt i riket. upptages ärendet av den försäkrings- kassa, inom vars verksamhetsområ- de ingripandet skett. En försäkrings- kassa som nu sagts får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att hand- lägga ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' ' Senaste lydelse 1962z410.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84:66 7

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden l. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders- son, Rainer, Boström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hell— ström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om vissa frågor inom den allmänna försäkringen

1.1. Inledning

Den allmänna tandvårdsförsäkringen. som infördes år 1974, innefattar också en övergångsregel om vissa begränsningar av möjligheterna för anslutning av privatpraktiserande tandläkare till försäkringen. Bestämmel- sen tillkom ursprungligen för att trygga folktandvårdens behov av tandläkare under tiden för utbyggnaden av i första hand barn- och ungdomstandvården. Bestämmelsen gäller till utgången av år 1983. I avvaktan på senare ställningstagande till 1978 års tandvårdsutrednings förslag om den mera långsiktiga utvecklingen på tandvårdsområdet tar jag i det följande upp frågan om en förlängning under år 1984 av giltighetstiden för nyssnämnda bestämmelse.

1.2. Tandvårdsförsäkringen och utbyggnaden av folktandvården

Samtidigt som tandvårdsförsäkringen infördes fick landstingen ett lagstad- gat vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och specialisttandvården. Folktandvården skulle därvid byggas ut i sådan omfattning att den kunde erbjuda avgiftsfri organiserad vård till samtliga barn och ungdomar t. o. m. 19 års ålder. Det förutsattes vidare att folktandvården vid full utbyggnad även skulle svara för 30—35 % av vuxentandvården samt ha ansvaret för specialisttandvården. Andelen vuxentandvård bestämdes av önskemålet

• Sida 8
•  Original

Prop. l983/84z66 3

från folktandvårdens tandläkare att de skulle få arbeta i vuxentandvård under minst hälften av sin arbetstid. Detta bedömdes angeläget också ur odontologisk synpunkt eftersom tandläkarna på så sätt skulle kunna bibehålla sina färdigheter i olika slag av tandvårdsarbeten.

1.3. Begränsning av privatpral-itiserande tandläkares etablering inom ramen för tandvårdsförsäkringen

För att säkerställa folktandvårdens behov av tandläkare infördes över- gångsvis en möjlighet för riksförsäkringsverket att vid behov begränsa rätten för nya tandläkare att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen.

I samband med tandvårdsreformens genomförande skedde en överström- ning av tandläkare från folktandvården till privatpraktikervård. Till en början prövades olika utvägar av frivillig natur för att hindra denna överströmning. Dessa ledde dock inte till avsett resultat varför riksförsäk- ringsverket, efter framställning från socialstyrelsen och Landstingsförbun- det, fann det nödvändigt att tillämpa begränsningsregeln. Enligt denna regel får riksförsäkringsverket föreskriva att en tandläkare inte får föras upp på försäkringskassans förteckning över privatpraktiserande tandläkare — och därmed omfattas av tandvårdsförsäkringen — om verket finner anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodo— sett. ' ' '

Begränsningsregeln gällde ursprungligen till utgången av år 1975 men giltighetstiden har därefter förlängts i flera omgångar.

1978 års tandvårdsutredning har konstaterat att begränsningsregeln har fyllt sitt syfte, nämligen att tillföra folktandvården nettotillskottct 'av tandläkare. För att förbättra den regionala fördelningen av tandläkare inom vuxentandvården har tandvårtlsutredningen i sitt huvudbetänkande "Tand- vården under 80-talet" ( SOU 1982:4 ) föreslagit en ytterligare förlängning av begränsningsregeln. .

Begränsningsregeln har senast genom beslut hösten 1982 fått förlängd giltighetstid t. o. m. är 1983 och därvid även fått till syfte att medverka till en ' viss regional utjämning av tillgången på tandläkare (prop. 1982/83:63, SfU 11, rskr 91).

1.4. Föredragandens överväganden

De begränsningsregler för anslutning till försäkringen som tillämpats efter det att tandvårdsförsäkringen infördes år 1974 har haft god effekt då det gällt ' möjligheterna att genomföra den beslutade utbyggnaden av folktandvården. Denna utbyggnad hari sin tur varit nödvändig för att landstingen skall kunna ' uppfylla sitt lagfästa ansvar för barn; och un'gdomstandvården samt speci- alisttandvården. Eftersom samtliga landsting numera fullgör den lagenliga -

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84:66 9

vårdskyldigheten avseende barn- och ungdomstandvården har fr. o. m. är 1982 behovet av dispenser till vissa landsting från vårdskyldigheten upphört.

När det gäller vuxentandvården är läget annorlunda. Landstingens satsningar på barn- och ungdomstandvården har inneburit att resurser har omfördelats från vuxentandvård till barn- och ungdomstandvård. Folktand- vården svarar f. n. för ca 26 % av vuxentandvården i landet räknat i tandläkartimmar. Återstoden av vuxentandvården sköts av privatpraktise- rande tandläkare. Utbyggnaden av folktandvården har i någon mån förbätt- rat den regionala fördelningen av tandvärdsresurscrna. Det står dock klart att det fortfarande finns betydande regionala skillnader när det gäller tillgången på tandläkare för vuxentandvården.

Enligt tillgänglig statistik för år 1982 finns det fortfarande stora regionala skillnader i fråga om tandläkartimmar per försäkrad, den s. k. tandläkartät- heten. Norrbottens läns försäkringskasseområde redovisar den lägsta siffran med 105 tandläkartimmar medan Malmö redovisar 2.03 timmar per försäkrad. Tandläkartätheten varierar än kraftigare på kommunnivå. Den f. n. lägsta tandläkartätheten redovisas för Ydre kommun i Östergötlands läns med 0.17 tandläkartimmar. Av statistiken framgår också att folktand- vårdens andel av vuxentandvården är avsevärt större i glesbygdslän än i mera tätbefolkade områden. Exempelvis svarade folktandvården i Norrbottens län för 69 % av vuxentandvården medan motsvarande andel i Malmö kommun var endast 1 %. Detta beror på att tätbefolkade områden har en högre privattandläkartäthet generellt sett. Invånare i glesbygdsområden är således i hög grad beroende av folktandvårdens resurser för att få sitt behov av tandvård tillgodosett. De skillnader som fanns enligt 1980 års statistik och som redovisades i prop. 1982/83163 består alltså fortfarande.

Enligt min mening är det angeläget att uppnå en bättre regional balans av tandvårdsresurserna i landet. Det är därför viktigt att man vid fördelningen av tandläkarresurser tar stor hänsyn till tandläkarsituationen i olika delar av landet.

Enligt de regler som nu gäller är det försäk ringskassan som fattar beslut om en privatpraktiserande tandläkare skall föras upp på kassans förteckning över tandläkare som är verksamma inom ramen för den allmänna försäkring- en. Riksförsäkringsverket har dock beslutat att begränsa tandläkares rätt att bli uppförd på kassans förteckning. Denna begränsning innebär att kassan inte får föra upp en tandläkare på förteckningen förrän verket efter särskild prövning godkänt detta. Tandläkare som avser att bedriva verksamhet i enskild tandvård vid sidan av heltidstjänstgöring inom folktandvården får dock föras upp på förteckning utan föregående prövning.

Den nuvarande tillämpningen av begränsningsregeln innebär att en tandläkare får anslutas till tandvårdsförsäkringen endast om han ersätter en annan tandläkare som varit verksam i enskild tandvård eller om han avser att vara verksam i en kommun där tandläkarbehovet är otillräckligt tillgodosett eller om synnerliga skäl eljest föreligger att föra upp tandläkaren på

• Sida 10
•  Original

Prop. l983/84z66 10

förteckningen. Till kommuner där tandläkarbehovet är otillräckligt tillgodo- sett räknas i regcl inte kommuner inom storstadsområdena Stockholm. Göteborg och Malmö eller andra tätortskommuner med en tandläkartäthet som är större än riksgenomsnittet exkl. nämnda storstadsområde11. En tandläkare förs upp på förteckningen med verkan s1längc han är verksam på den ort ansökan avser. Denna senare begränsning gäller dock inte för tandläkare som blir uppförd på förteckning hos någon försäkringskassa i storstadsregioncrna Stockholm. Göteborg och Malmö.

En särskild arbetsgrupp med representanter för riksförsäkringsverket. socialstyrelsen, Landstingsförbundet och tandläkarförbundet — den s. k. obsgruppen — som tillsatts av riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation har utarbetat riktlinjerna för verkets nuvarande regler om etableringsbegräns- ning. Dessutom medverkar obsgruppen fortlöpande vid handläggningen hos verket av ärenden. som rör uppförande av tandläkare på försäkringskassor- nas förteckningar. I dessa ärenden inhämtas alltid yttrande från den lokala. samrådsgruppen för tandvårdsfrägor i vederbörande landsting. l ärenden avseende nyetablering inhämtas dessutom yttrande frän beslutande organ inom vederbörande landsting.

Bestämmelserna 0111 anslutningen av tandläkarna till tandvärdsförsäkring- en medverkar på ett aktivt sär-: till att utjämna den regionala obalansen av tandvårdsresurserna. Dagens samhällsckonomiska situation förstärker ytter- ligare bchovet av fortsatta bestämmelser på detta område.

Jag vill således framhålla att det ansträngda ekonomiska läge som samhället f. n. befinner sig i medför att kostnadsutvecklingen inom olika samhällssektorer måste följas mycket noggrant. Detta måste gälla även för utvecklingen inom tandvårdsområdet. När en tandläkare förs upp på försäkringskassans förteckning över tandläkare som är anslutna till tand- vårdsförsäkringen innebär det en garanti för att försäkringen betalar den del av det inarbetade arvodet som inte utgör patientavgift. Denna anslutning får därmed ekonomiska konsekvenser för försäkringen som har vissa likheter med anställning av personal. Liksom landstingen och andra offentliga huvudmän av ekonomiska skäl måste begränsa anställningen av ny personal bör anslutningen av tandläkare till försäkringen anpassas efter behov och samhällsekonomiskt utrymme.

Tandläkartätheten måste redan i dag betraktas som tillräcklig i de mera tätbefolkade delarna av landet. Jag anser det därför motiverat att begränsa anslutningen av ytterligare tandläkarkrafter inom sådana områden. Den begränsade ökning av antalet försäkringsanslutna tandläkare som är ekono- miskt möjlig under år 1984 bör styras till de kommuner där de största behoven finns. Bristorter i det här avseendet är enligt min mening i första hand kommuner där tandläkartäthcten understiger en tandläkartimme per försäkrad. Jag anser därför att riksförsäkringsverket vid sin bedömning av om nya tandläkare skall få föras upp på försäkringskassornas förteckning bör ha denna tandläkartäthet som riktmärke för att utjämna tillgången på

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84:66 -11

tandläkare. Verket bör dock vid sin bedömning ta hänsyn till lokala förhållanden som in- och utpendling ur kommunen för arbetsresor m. m.

1978 års tandvårdsutredning avlämnade i januari 1982 sitt huvudbetänkan- de (SOU 1982:4) Tandvården under 80-talet och i september 1982 sitt slutbetänkande (SOU 1982:50) Reviderad tandvårdstaxa. Avsikten är att regeringen på grundval av dessa betänkanden och de synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen skall lägga fram en proposition till riksdagen med förslag om den mera långsiktiga utvecklingen på tandvårds- området.

Mot bakgrund av vad jag här anfört finner jag det angeläget att möjligheten att begränsa tandläkares anslutning till försäkringen förlängs att gälla till dess riksdagen får tillfälle att ta ställning till tandvårdens mera långsiktiga utformning. Jag förordar därför att bestämmelser om privatprak- tiserande tandläkares anslutning till tandvårdsft'ärsäkringen skall gälla även för år 1984. Syftet att uppnå en regional utjämning av tillgången på tandläkare bör därvid tydligt uttryckas i lagbestämmelsen.

Vad jag nu anfört föranleder ändring i punkt 9 övergängsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Sigurdson.

4.1. Inledning

Enligt 1 kap. 4 & lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall en f("irsäkrad person i princip vara inskriven hos den allmänna försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han är mantalskriven.

Sjukvårdsersättning. sjukpenning och föri'tldrapenning utges enligt AFL av den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven. inskrivnings- kassan (2 kap. 10 ä. 3 kap. 13 å och 4 kap. 20 % AFl..). Motsvarande regler gäller arbetsskadeersättning m. 11. förmåner som utbetalas av försäkrings- kassorna.

Enligt lagen ( 1947:1 ) om allmän sjukförsäkring. som gällde före AFL:s tillkomst. ålåg det i vissa fall allmän sjukkassa att utge sjukhjälp och utöva

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84:66 15

sjukkontroll för annan kassas räkning. Någon liknande bestämmelse finns inte i AFL. Försäkringskassorna följer dock i praktiken de tillämpningsl'öre- skrifter som har utfärdats av riksförsäkringsverket den 21 december 1954 i anslutning till den äldre lagstiftningen. Vissa beslut fattas med stöd härav alltjämt av annan kaSsa än inskrivningskassan.

Inskrivningskassan beslutar alltid i ärenden som inte direkt avser ersätt- ning. såsom fastställande av sjukpenninggrundamle inkomst. beviljande av frivillig försäkring samt i vissa återkravsärenden. Vidare beslutar inskriv- ningskassan om pensionsförmåner. barnbidrag och bidragsförskott. Övriga ersättningsärenden avgörs som regel av den kassa som tar emot anspråket pä ersättning.

Försäkringsöverdomstolen har i en dom i april 1981 i ett visst fall prövat frågan om behörighet för annan försäkringskassa än inskrivningskassan att fatta beslut rörande sjukpenning till en försäkrad. Domstolens avgörande synes innebära att endast inskrivningskassan har ansetts behörig att fatta beslut som går den försäkrade emot.

Riksförsäkringsverker har. bl. a. med anledning av nämnda dom. gjort en utredning och med skrivelse den 28 april 1983 till socialdept'trtementet överlämnat utredningsrapporten Beslutsrätt vid annan försäkringskassa än inskrivningskassan. Verket har också bifogat en sanmtanställning av de remissyttranden över rapporten som verket inhämtat från försäkringskas- sorna.

l skrivelsen föreslår riksförsäkringsverket författningsändringar som inne- bär att annan försäkringskassa än inskrivningskassan skall kunna fatta beslut i vissa ärenden. Verkets förslag grundar sig på nämnda rapport jämte vad som anförts av försäkringskassorna. Förslagen omfattar sjukvårdsersättning. sjukpenning och andra dagersättningar samt arbetsskadeersättning till sjömän. På dessa områden finner verket att det skulle skapa svårigheter att alltid kräva beslut av inskrivningskassan.

För egen del finner jag det lämpligt såväl av ratiomtlitetsskäl som ur servicesynpunkt att beslut i vissa fall kan fattas av annan försäkringskassa än inskrivningskassan, t. ex. av kassan på den ort där den försäkrade varaktigt vistas eller är bosatt men ännu inte blivit mantalskriven eller där viss vård har meddelats. En sådan ordning tillämpas i vissa avseenden enligt nuvarande praxis. Denna har dock inte stöd i någon författning. Ett sådant stöd bör nu skapas.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i riksförsäkringsverkets förslag.

4.2. Sjukvårdsersättning

Riksförsäkringsverket föreslår att frågor om ersättning för läkarvård.. tandvård och sjukvårdande behandling skall prövas av den fi'irsäkringskassa inom vars verksamhetsområde värden har meddelats. Sådan ersättning utges

• Sida 16
•  Original

Prop. l983/84z66 16

inte till den försäkrade utan betalas ut till vårdgivaren. Denne upprättar enligt nuvarande praxis periodvis en samlingsräkning. som sänds in till och prövas av den försäkringskassa inom vars område värden har meddelats. På räkningen tas upp all vård oavsett i vilka kassor vårdtagarna är inskrivna. Riksförsäkringsverkets förslag in nebär att den handläggningsordning som nu tillämpas ges stöd i lag. Ve'rket föreslår härutöver att f("jrhandsprövning av tandvårdsersättning skall göras av den kassa inom vars verksamhetsområde vården ges och att denna kassa således också skall göra den slutliga prövningen.

Sistnämnda förslag har även framförts av 1978 års tandvårdsutredning i betänkandet (SOU 1982:50) Reviderad tamlvårdstaxa.

Jag biträder riksförsäkringsverkets förslag som överensstämmer med vad förså'tkringskassorna har anfört.

I fråga om ersättning för sjukhusvård debiterar vårdgivaren f. n. pa- tientens inskrivningskassa. l utredningsrapporten föreslås samma beslutsre- gel som föreslagits för den öppna vården. Från försäkringskassehåll har invändningar gjorts mot detta förslag. Man har bl. a. pekat på att det ofta finns samband mellan ärenden om ersättning för sjukhusvård och sjukpen- ning.

Beträffande resekostnadsersättning föreslås i rapporten att bestämmelser- na skall vara oförändrade. dvs. att sådana ärenden skall handläggas av inskrivningskassan. Även på denna punkt har försäkringskassorna invänd- ningar. De framhåller att det skulle innebära en försämring i f("irhållande till nuvarande tillämpning. enligt vilken den försäkrade kan vända sig till valfri försäkringskassa. Vidare framhålls att kassan på vistelscorten i regel har bättre kännedom om lämpliga kommunikationer. Kassorna föreslår olika lösningar. t. ex. att ersättningen skall beslutas av den kassa där vården meddelats eller att inskrivningskassan skall kunna ge ett uppdrag åt annan kassa.

Med hänsyn bl. a. till vad som anförts från försäkringskassehåll föreslår riksförsäkringsverket. såvitt avser annan sjukvårdsersättning än för läkar- vård. tandvård och sjukvårdande behandling. att lagbestämmelserna skall ändras så att inskrivningskassan får möjlighet att ge en annan kassa i uppdrag att fatta beslut i ersättningsfrågor. Denna möjlighet bör enligt verket i första hand användas om kassan enligt vad nedan anförs uppdrar åt en annan kassa att betala ut sjukpenning till en försäkrad.

Även jag finner det lämpligt att införa en uppdragsmöjlighet på det sätt riksförsäkringsverket föreslagit. Härvid bör gälla att uppdraget skall lämnas skriftligen och ange vad den mt.)tl.agande kassan skall besluta om. Den kassa som lämnar uppdraget skall däremot inte kunna lämna några direktiv om hur den mottagande kassan skall besluta. Omprövning av ett beslut görs givetvis av den kassa som fattat beslutet. Besvär över det beslut som fattats efter omprövningen anförs också hos försäkringsrätten för det område till vilket den mottagande kassan hör.

Förslagen innebär" ändring i 2 kap. 10 s AFL.

• Sida 17
•  Original

Prop. l983/84:66 17

4.3. Dagersättning

Även i fråga om beslut om sjukpenning. föräldrapenning och andra slag av dagersättning föreslår riksförsi'tkringsverket att inskrix-'ningskassan skall kunna lämna uppdrag till en annan kassa. Det gäller även dagersättningar som försäkringskassm'na betalar ut till studerande. värnpliktiga och civilför- svarspliktiga. Som framgått inledningsvis tillämpas redan nu den ordningen att en annan kassa än inskrivningskassan i vissa fall fattar beslut om utbetalning av sådan ersättning. Ett uppdrag bör enligt verket inte kunna avse fastställande av sjukpenninggrundande inkomst. Verket framhåller. i enlighet med vad som anförts från försäkringskasschåll. att ett uppdrag däremot bör innebära att den mottagande kassan även övertar sjukkontroll. rehabiliteringsfrägor m. in.

Jag biträder riksförsäkringsvcrkcts förslag. som förutom en bättre service innebär fördelar i rehabiliteringsärenden. där det är angeläget att utredning— en kan ske nära den f("irsäkrade.

En förutsättning för att ett uppdrag skall lämnas bör normalt vara att den enskildes vistelse på annan ort är någorlunda stadigvarande. Det bör vara naturligt att ge ett uppdrag vid ändrad kyrkobokföring. Normalt bör ett uppdrag inte återkallas så länge de förhållanden som ligger till grund för uppdraget består.

Innebörden av att ett uppdrag lämnas bör vara att den kassa som får uppdraget. i stället för den uppdragslämnande kassan. skall handlägga alla frågor som rör ärendet. såsom sjukkontroll. prövning av rehabiliteringsbe- hov och indragning av ersättning.

Beträffande omprövning och besvär över beslut som grundar sig på uppdrag gäller vad som sagts i föregående avsnitt.

Förslagen innebär ändringar i 3 kap. 13 ååoch 4 kap. 20 äAFL. 8 kap. 3 5 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och 7 & lagen (1956z293) om ersättning till smittbärare. Liknande ändringar aktualiseras i 5 kap. 15 ä. 6 kap. 14 5 samt 7 kap. 14 och 18 så studiestödsförordningen (1973z418). 3.9 & värnpliktsförmånsförordningen (l976:1008) och 165 förordningen (1976: 1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga.

Jag har samrått med cheferna för försvars- och utbildningsdepartementen. som avser att återkomma till regeringen i fråga om ändringar i förordning- arna.

Det ankommer på riksförsäkringsverket att överväga behovet av verkstäl- lighetsföreskrifter till följd av de nya bestämmelserna.

4.4. Arbetsskadecrsättning till sjömän

Riksförsäkringsverket föreslår även en ändring av de lagbestämmelser som avser handläggningen av ärenden om arbetsskadeersättning till sjömän. Enligt 8 kap. 2 och 3 åå lagen ( 1976380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)

• Sida 18
•  Original

Prop. l983/84z66 18

anmäls arbetsskador och handläggs arbetsskadeärendcn i princip hos den försäkringskassa där den skadade är inskriven. Om det inte går att avgöra till vilken försäkringskassa ärendet hör skall anmälan och handläggning när det gäller sjömän ske hos Göteborgs allmänna försäkringskassa. som har en särskild sjöfartssektion. Under den s. k. rcdarskyddade tidsperioden — dvs. den tid då sjömannen är berättigad till sjuklön m. in. enligt sjömanslagen(1973282) — får redaren uppbära den ersättning i form av sjukvårdsersätt- ning och sjukpenning som tillkommer sjömännen. Enligt fört.)rdningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän utbetalas sådan ersättning av Göteborgskassan oavsett i vilken kassa den försäkrade är inskriven.

Enligt den särskilda handläggningspraxis som har utbildats sänds alla anmälningar om arbetsskada direkt från redarna till Göteborgskassan som utreder ärendena. Härefter sänds handlingarna till den försäkrades inskriv- ningskassa som fattar beslut i ersättningsfrågan.

Socialförsäkringsutskottet behandlade i betänkandet 1981/82:2 om arbets- skadeförsäkringen en motion om att beslut i samtliga arbetsskadeärcndcn rörande sjömän skulle fattas av Göteborgskassan. Utskottet fann att en sådan ordning skulle innebära vissa problem. bl. a. i det fall ett ärende omfattade frågor om såväl livränta från arbetsskadeförsäkringen som pensionsft'irmåncr från den allmänna försäkringen. Utskottet hemställde därför att riksdagen skulle ge regeringen till känna att frågan om handlägg- ningen av arbetsskadeärendcn för sjömän borde utredas. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1981/8222).

Riksförsäkringsverket föreslår att anmälan om arbetsskada som drabbat sjömän alltid skall kunna lämnas till Göteborgskassan. Någon annan ändring än nämnda ordning för anmälan samt den uppdragsmöjlighet som verket föreslagit generellt beträffande ersättningar föreslås inte. Verket framhåller att uppdrag till Götelwrgskassan normalt bör lämnas för den redarskyddade tidsperioden.

Riksförsäkringsverkets förslag stämmer överens med försäkringskassor- nas yttranden över utredningsrapporten.

Jag biträder riksförsäkringsverkets förslag. som innebär ändring i 8 kap. 2 & LAF.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen (le/s föreslår riksdagen att anta inom socialdeparternentet upprättade förslag till [. lagom ändringi lagen ( 19732456) om ändring i lagen ( 1962:381) om allmän försäkring. 2. lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84:66 19

3. lag om ändring i lagen (1976z380) om arbetsskadcförsäkring. 4. lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning till smittbä- rare.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i det föregående

om 5. vissa privatpraktiserande läkares anslutning till sjukförsäk- ringen. 6. statsbidragsgrundande bostadskostnader vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg till makar. 6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 20
•  Original

minab/gotab Stockholm 1983 77119