med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare
Regeringens proposition ÖS
1986/87:140 : [nde [ad] vd
med förslag om nya regler för uttag av
. - . Prop.
egenavgifter och för pensionsgrundande 1986/87- 140 inkomst för jordbrukare
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 april 1987.
På regeringens vägnar
Anna-Greta Leijon
Bengt Lindqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att socialavgifter i form av egenavgifter inte skall beräknas på inkomst av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga till egenverksamhet på fastigheten uppgår till högst 15000 kr. Inkomsten skall då inte heller vara pensionsgrundande.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1januari 1988 men tillämpas också på inkomst som åtnjutits under år 1987. Den enskilde skall dock på begäran medges att hittillsvarande regier fortfarande skall tillämpas för hans del för år 1987.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lagrådets yttrande (s. 30) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 32).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla tre delarna.
1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 140
Propositionens lagförslag Prop. 1986/87: 140
1¶Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
11 kap.
38 Med inkomst av annat förvärvsarbete avses a) inkomst av här i riket bedriven rörelse; b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäk-
rade:
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil; samt d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts; allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till inkomst av anställning. Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sädan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till 32§ eller anvisningarna till 528 kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som
avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken
arbetet utförts, under året inte uppgått till I 000 kronor.
En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksam-
het på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt uppgår — till högst I5 000 kronor.
). Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987. 2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin
allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.
! Lagen omtryckt 1982:120. ? Senaste lydelse 1984:671. [SE
2¶Förslag till Prop. 1986/87: 140
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om socialavgfter skäll hå följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
5 vv
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för
arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året
inte uppgått till I 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.
Vid bestämmande av underlaget
för avgift enligt I ST och 5-7 skall
bortisex från inkomst av här belä-
gen jordbruksfastighet, om fastig-
heten på grund av bestämmelsen i
Il kap. 3§ fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
inte är att anse som brukad av den
försäkrade.
Vid bestämmande av avgiftsun- Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från in- = derlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i II kap. 3§ första — komst som avses i Il kap. 3§ första stycket d) lagen (1962:381) om all- — stycket d) lagen om allmän försäkmän försäkring. ring.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna 1 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.
1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och ullämpas första gängen i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering.
2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987
för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 ärs taxering har framställt begäran enligt punkt 2 ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1987:000) om ändring 1 lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I Senaste lydelse 1984:670.
1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 140
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. Holmberg, Hellström. Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrädet Sigurdsen
Lagrådsremiss med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare
I Inledning
Genom beslut av regeringen den 26 juni 1986 fick riksförsäkringsverket i uppdrag att utreda vissa frågor angäende egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet. Riksförsäkringsverket av-
lämnade i december 1986 rapporten Översyn av reglerna om egenavgifter
och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga I en i rapporten intagen redogörelse för gällande rätt, dels som bilaga 2 verkets sammanfattning av sitt förslag.
Utredningsuppdraget har genomförts i samråd med riksskatteverket och Lantbrukarnas riksförbund. Riksskatteverket och riksförbundet har därefter avgett samrådsyttrunden som bifogats rapporten. Till rapporten har också fogats en av SHIO-Familjeföretagen till riksförsäkringsverket ingiven skrivelse rörande bl.a. frågor som uppdraget avsett. Samrädsyttrandena och skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
rr Allmän motivering
ra .1 Behovet av ändrade regler
I skilda sammanhang har under lång tid framhållits att det gällande regel-
systemet för uttag av egenavgifter på inkomster av jordbruksfastighet har konsekvenser som framstår som otillfredsställande. Dessa konsekvenser har kommit att uppmärksammas främst beträffande jordbruksfastigheter
med skogstullgångar. Problemet är emellertid inte specifikt för skogsin-
komster utan sammanhänger I princip med hur alla slag av förvärvsinkomster och andra inkomster från jordbruksfastigheter behandlas när underlag för socialförsäktingsförmäner och socialavgifter skall bestämmas.
Avgörande för hur jordbruksinkomster skall behandlas i socialförsäk-
som brukad av den försäkrade enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. AFC. Om fastigheten inte har brukats av den försäkrade är
inkomsten därav inte förmåns- eller avgiftsgrundande. Inkomsten betrak-
tas då inte som inkomst av förvärvsarbete. Har däremot fastigheten brukats av den försäkrade under inkomståret utgör hela den vid den statliga taxeringen bestämda nettointäkten av fasugheten underlag för beräkning
av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning och därmed också underlag för beräkning av socialavgifter i form av egenavgifter enligt lagen (1981:691) om soctalavgfter. socialavgiftslagen.
Sedan läng tid tillbaka har begreppet brukande vid tillämpningen av 11
kap. 3 5 AFI. getts en vid tolkning i vissa situationer. Bakom denna praxis
torde framför allt ligga ett behov av att av administrativa skäl generellt kunna knyta an till inkomsttaxeringens uppgifter om inkomstförhållandena i förvärvskällan. Pruxis har utvecklats därhän, att också mycket begränsade intäkter som jordbrukets ägare haft av ett smärre arbete i egen regi på fastigheten regelmässigt leder till att fastigheten anses brukad. Som exempel kan nämnas att en ullfällig försäljning i egen regi av växtprodukter för ett mindre belopp torde räcka för att anse fastigheten brukad av den
försäkrade. I sådant fall kommer såväl små som stora fastighetsinkomster i
form av arrenden. upplätelse av avverkningsrätt o.d. att ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli avgifts- och förmäånsgrundande. Detta
brukar kallas för smittoeffekten.
Svårigheter att avgöra om en jordbruksfastighet har brukats av den försäkrade kan föreligga också i fall då fastigheten ägs gemensamt av flera personer och bara någon eller några av dessa deltar i arbetet där. I dessa situationer torde tillämpningen oftast ha inneburit att en aktiv delägare anses ha brukat fastigheten för passiv delägares räkning. En passiv deläga-
re i en brukad fastighet påförs i sådana fall de egenavgifter som anknyter
till den pensionsgrundande inkomsten men däremot inte de som följer av sjukpenninggrundande inkomst.
De här berörda frågorna I samband med brukanderegeln har varit kända länge. Synpunkter på och önskemål om ändring av innebörden i begreppet
brukande har förts fram i många sammanhang. En omläggning av avgiftsuttaget så att begreppet brukande skulle svara mot enbart faktiskt brukande förordades av virkesförsörjningsutredningen i betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning. Denna utredning utarbetade dock inget förslag i frågan. Det framgår också av remissyttranden över betänkandet att en sådan lösning som förordades skulle förutsätta en allsidig genom-
gång av problemen på framför allt avgifts- och förmånssidan. Någon utred-
ning med här antydd inriktning mot avgiftsbegränsning har inte kommit till
stånd.
I 1986 ars kompietteringsproposiuon (prop. 19857/86:150 bil. I s.23) tog chefen för finansdepartementet upp frågan om betydelsen av reglerna om cgenavgifterna når det gäller att överväga åtgärder för att öka virkesutbudet inom den svenska skogsnäringen. Därvid framhölls att en översyn av reglerna skulle göras.
I riksförsäkringsverkets rapport föreslås att egenavgifter inte skall tas ut
arbete på fastigheten inte överstiger ett halvt basbelopp. Inkomsten skall i sådant fall inte heller vara pensionsgrundande. Verket föreslär vidare att intäkter som uppburits av ägare eller delägare av jordbruksfastighet. vilka inte utfört eget arbete på fastigheten (passiva delägare), inte skall vara förmäns- och avgiftsgrundande. Slutligen föreslås att inte heller passiva rörelseidkares inkomster skall vara förmåns- eller avgiftsgrundande.
Som jag inledningsvis nämnt har riksförsäkringsverkets utredningsarbete genomförts i samråd med riksskatteverket (RSV) och Lantbrukarnas
riksförbund (LRF). I arbetet har riksförsäkringsverket vidare haft kontakter med SHIO-Familjeföretagen (numera benämnt Småföretagens Riks- Organisation).
RSV har inget att erinra mot riksförsäkringsverkets förslag. LRF anser att beloppsgränsen mellan brukande och icke-brukande borde gå vid ett basbelopp. LRF tillstyrker emellertid riksförsäkringsverkets förslag med
hänvisning till att en höjning av gränsen ull ett basbelopp bedöms medföra alltför stora kostnader för staten. SHIO-Familjeföretagen är positiv till riksför äkringsverkets förslag men framhåller att de problem på området som finns för jordbrukare är likartade även för rörelseidkare. Organisationen anser det ändamålsenligt att ha cn beloppsanknuten definition också när det gäller att avgöra om en rörelse skall anses bedriven eller ej.
För egen del vill jag anföra följande. Jag anser det angeläget att på grundval av riksförsäkringsverkets rapport och yttrandena över den nu
försöka lösa vissa problem med uttaget av egenavgifter på jordbruksinkomster. Detta bör ske genom att underjätta för såväl enskilda som myn-
digheter att i förväg bedöma etfekterna av avgiftsreglerna. En lösning på
problemen bör enligt min mening inte få innebära något avsteg från huvudprinciperna för socialförsäkringen. Det är inte möjligt att i detta sammanhang och på det underlag som finns ta upp socialavgiltsfrågor av övergri-
pande natur. De ändringsförslag som bör diskuteras nu gäller åtgärder av
begränsad räckvidd för ett speciellt område, nämligen egenavgifter och
socialförsäkringsförmåner för jordbruksinkomster.
Inriktningen på inkomst av jordbruksfastighet är angelägen också på
grund av avgiftsreglernas betydelse för skogsägares benägenhet att avver-
ka skog. Från olika håll har framförts att avgiftsbestämmelserna och deras tillämpning har en direkt avverkningshämmande effekt och på så sätt begränsar virkestillförseln till den svenska skogsindustrin.
Jag vill här förutskicka att jag finner att riksförsäkringsverkets förslag
om en avgränsning och ett klargörande i anslutning till begreppet brukande av jordbruksfastighet bör kunna godtas som en lämplig väg att lösa pro-
blem som sammanhänger med den s.k. smittoeffekten. Jag ansluter mig
väsentligen till verkets förslag i den nu nämnda delen och behandlar i det följande förslaget närmare. Vad gäller riksförsäkringsverkets förslag om att undanta passiva jord-
brukares och rörelseidkares inkomster i avgifts- och förmånshänseende
vill jag anföra följande. Riksförsäkringsverket har framhållit att samägande via dödsbon eller på annat sätt är utbrett inom förvärvskällan jordbruksfas-
tighet och att det därvid ofta förekommer att fastigheten brukas av en
delägare medan de övriga är passtva delägare. Verket anför att i sådana Prop. 1986/87: 140 situationer en delägare som inte bidragit med eget arbete på fastigheten enligt rådande praxis blir ansedd som brukare (passiv sådan). Han kommer i åtnjutande av pensionsgrundande inkomst utan någon utförd arbetsprestation och debiteras penstonsanknutna egenavgifter.
Verket anser att det — såväl från mera allmänna utgångspunkter som
med hänsyn till den antagna avverkningshämmande effekten — finns skäl
att ifrågasättu konsekvenserna av den regeltolkning i fråga om passivt
brukande som bygger på att den passive delägaren utför ett brukande
genom en ställföreträdare. -
För egen del vill jag notera att regeringsrätten i ett par domar under
hösten 1986 (se bl. a. RÅ 1986 ref. 120) har avgjort frägor om pensionsgrun-
dande inkomst för passiv delägares inkomst av jordbruksfastighet. Därvid har regeringsrätten konstaterat att det av förarbetena till lagstiftningen om allmän försäkring (prop. 1959:100 s. 90) framgår att det med inkomst av iordbruksfastighet som brukas av den försäkrade åsyftas ett brukande av fastighetsägaren själv. Vidare har regeringsrätten, likaledes under hänvisning till förarbetena. påpekat att man inte kan tala om inkomst av förvärvsarbete om den försäkrade bara har haft inkomst av sådant slag som exem-
pelvis arrende för utarrenderad fastighet, ersättning för upplåtelse av av-
verkningsrätt till skop, av grustäkt och av rätt vill jakt och fiske samti hyra för uthyrd lägenhet: sådana inkomster förutsätter nämligen ingen eller ringa arbetsinsats av den som uppbär inkomsten. Regeringsrättens avgö-
randen har gällt situationer då en delägare av jordbruksfastighet genom
arrendeavtal upplåtit sin fastighetsdel ull andra delägare som tillsammans
hade brukat fastigheten. Eftersom den som upplåtit sin fastighetsdel inte
själv deltagit i brukandet har regeringsrätten funnit att denne inte kunde anses ha brukat fastigheten i den mening som avses i Il kap. 3§ första
stycket b) AFL. Sådana inkomster som det var fråga om skulle därför inte
utgöra underlag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. — Som konsekvens av avgörandena skall socialavgifter i form av egenavgifter inte
tas ut i dessa fall.
Tydligt är att regeringsrätten inte ansett sig kunna godta någon allmän
princip om att en passiv delägare skall anses ha brukat fastigheten genom ställföreträdare så snart en annan delägare har varit aktiv brukare på fastigheten. Detta innebär att de tillämpande myndigheterna måste göra en
mera nyanserad bedömning utifrån de föreliggande omständigheterna i det särskilda fallet än vad som många gånger torde ha skett i tidigare praxis.
Enligt min mening har regeringsrättens avgöranden bidragit ull att klargöra rättsläget vad beträffar pensionsgrundande inkomst och egenavgifter
vid vissa typer av passivt delägarskap i jordbruksfastighet. Det finns också
andra situationer där inte sällan frågor om passiva delägares förmåns- och
avgiftsförhållanden aktualiseras. Riksförsäkringsverkets rapport går emel-
lertid inte närmare in på de olika gränsdragningsfrågor som kan uppstå i praktiken. Istället går verkets förslag | nu förevarande hänseende ut på att genom en mindre jämkning av ordalydelsen i I! kap. 3§ AFL och motivuttalanden i anslutning därtill ge uttryck för att en passiv delägare av jordbruksfastighet över huvud taget inte skall kunna få pensionsgrundande
inkomst eller påföras egenavgifter enbart som följd av att någon annan Prop. 1986/87: 140 delägare har varit aktivt verksam på fastigheten. Verkets förslag innefattar
härutöver — som en konsekvens av ståndpunkten beträffande passiva
delägare av jordbruksfastughet — en motsvarande lösning beträffande passiva rörelseidkare. Jag är för egen del inte beredd att på förevarande underlag lägga fram förslag till generell lagreglering i enlighet med vad riksförsäkringsverket
har förordat beträffande passiva delägare och rörelseidkare. Det finns
anledning att ytterligare överväga dessa frågor och därvid bl. a. undersöka om man kan finna en ordning som är enklare från administrativa utgångspunkter.
2.2¶Avgiftserundande inkomst av jordbruksfastighet
Mitt förslag: Inkomst av jordbruksfastighet skall inte föranleda egenavgifter om intäkterna av egenverksamhet på fastigheten är små. För alt uppnå detta införs en lagregel som anger att en jordbruksfastighet anses brukad av den försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på fastigheten överstiger 15 000 kr.
Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Skälen för mitt förslag: Avgörande för hur jordbruksinkomster skall behandlas i socialförsäkrings- och socialavgiftshänseende är om jordbruksfastigheten är att anse som brukad av den försäkrade enligt II kap. 3§ AFL. När fastigheten inte brukats av den försäkrade är inkomsten därav inte förmåns- och avgiftsgrundande. Den betraktas då inte som inkomst av förvärvsarbete. Har däremot fastigheten eller del därav brukats under någon del av inkomståret utgör hela den taxerade nettointäkten av fastigheten underlag för beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning och därmed också underlag för beräkning av
socialavgifter i form av egenavgifter. Begreppet brukande är inte definierat i lagtext. utan innebörden har istället fastlagts genom domstolspraxis. Praxis har sedan början av sextiotalet inneburit att också mycket begränsade intäkter som jordbruksfastighetens ägare haft av ett arbete i egen regi regelmässigt leder till att fastigheten anses som brukad. I sådana fall kommer såväl stora som små fastighetsinkomster i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att
ingå i inkomsten av annat förvärvsarbete och bli förmåns- och avgiftsgrundande, den s.k. smittoeffekten.
Rådande praxis kan alltså leda till att även blygsamma intäkter av egenregiverksamhet drar med sig att stora intäkter av exempelvis en upplåtelse av en avverkningsrätt (rotpostförsäljning) avgiftsbeläggs. Som ett
vtterlighetsfall har i några sammanhang nämnts ett avgörande år 1982. En person hade salt två får till ett nettovärde av 118 kr. Inkomsten av försäljningen var den enda brukarinkomsten. Övriga fastighetsinkomster.
32065kr., avsåg rotpostförsäljning och arrende. Försäljningen av fåren
medförde att fastigheten ansågs brukad och egenavgifter debiterades på hela nettointäkten. Avgifterna uppgick ull sammanlagt 9211 kr. Om fåren inte sälts hade fastigheten inte ansetts som brukad och några egenavgifter
hade då inte debiteras.
Det kan alltså konstateras att reglerna så som de har kommit att tilläm-
pas inte i alla deltar ger tillfredställande resultat. För att avhjälpa detta krävs enligt min mening att lagstiftningen ändras. Det är väsentligt att
reglerna är så utformade att deras verkningar kan förutses. Vidare bör
eftersträvas att reglerna verkar neutralt så att 1. ex. egenverksamhet inom
jordbruket inte missgynnas. Samtidigt bör man, som riksförsäkringsverket anfört, hålla regelsystemets trygghetsaspekt I minnet och se till att socialförsäkringens finansiering inte försvagas. Några avvikelser från huvudlinjerna I socialförsäkringens uppbyggnad bör inte göras. Det principiella sambandet mellan förmåner och avgifter bör bibehållas. Den lösning som väljs måste självfallet vara administrativt hanterbar för de berörda myndigheterna. Med väsentligen de utgångspunkter jag nu nämnt har rikstörsäkringsverket i sin rapport närmare diskuterat fyra olika alternativ till lösning på de beskrivna problemen. I. Inkomster från rotpostförsäljning undantas helt från avgiftsunderlag för egenavgifter. ra . Den enskilde medges valfrihet att själv bestämma huruvida intäkter från försäljning av rotposter skall inga i avgiftsunderlaget eller inte. '32 . En jordbruksfastighet anses vara brukad, och inkomsten därav uvgiftsgrundande, först om de faktiska brukarinkomsterna uppgår till en viss andel av den totala bruttoimkomsten av fastigheten. 4. En jordbruksfastighet anses vara brukad och inkomsten avgiltsgrun-
dande endast om bruttoimtäkten av eget arbete överstiger ett visst
belopp som anknutits till gällande basbelopp. Riksförsäkringsverket nämner även det i olika sammanhang framförda förslaget om en ätergång tll de regler som gällde före år 1982 beträffande basbeloppsavdrag vid beräkning av tilläggspensionsavgiften. Ett återinförande av basbeloppsavdrag skulle emellertid enligt verkets mening få en
mera generell räckvidd och kräva en mer allsidig utredning än som kunnat
vöras I detta sammanhang. Iag delar verkets uppfattning att det i detta sammanhang inte finns underlag att pröva denna väg. Verkets diskussion av de uppräknade alternativen utmynnar i att verket inte kan förorda något av de tre första alternativen. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att inget av dessa alternativ i erforderlig utsträck-
ning tillgodoser de grundläggande synpunkter som mäste beaktas.
Jag anser sålunda att det är väsentligt att slå vakt om den generella uppbyggnaden av socialförsäkringssystemet. Särreglering för en grupp
avgiftsskyldiga eller för vissa inkomster bör i görligaste mån undvikas. Det
skydd som socialförsäkringen erbjuder bör inte heller få styras av den försäkrades egna, eventuellt kortsiktiga, ekonomiska motiv. Enligt min uppfattning måste vidare administrativa hänsyn tillåtas vara tungt vägande vid val av lösning. Sålunda skulle ett undantagande av rotpostintäkter från avgiftsunderlagen för egenavgifter medföra ett icke
oväsentligt merarbete för de lokala skattemyndigheterna. Rotposuntäkter Prop. 1986/87: 140 finns redovisade i uppskattningsvis 30-509 av jordbruksdeklarationerna. Den beräkning av pensionsgrundande inkomst (PG1-beräkning) som görs
med utgangspunkt i uppgifterna i självdeklarationen sker för närvarande
huvudsakligen maskinellt. Ett undantagande av rotpostintäker skulle innebära att deklarationer med sädana inkomster fick behandlas manuellt. eftersom en utbrytning av rotpostintäkter vid PGI-beräkningen i flertalet fall skulle kräva komplicerade kostnads- och avdragsproportioneringar.
Det går inte att komma ifrån dessa proportioneringsproblem genom schahlonregler för förhållandet mellan kostnader hänförliga till brukar- resp.
icke-brukarintäkter. Över huvud taget måste undvikas att skapa regler som
medför väsentligt merarbete för de handläggande myndigheterna och som
skulle motverka de förenklingssträvanden som på senare är präglat skatte-
förvaltningen.
Jag deltar därför riksförsäkringsverkets uppfattning att den lämpligaste lösningen är att införa en undantagsreglering, som medger en viss verksamhet i egen regi på jordbruksfastigheten och mindre intäkter därav utan att detta skall medföra att inkomsten av fastigheten blir avgifts- och förmånsgrundande. Med denna lösning bör en regel skapas som innebär att en jordbruksfastighet skall anses brukad bara om intäkterna av egenverksamhet uppgår till ett visst i förväg angivet belopp.
Genom en sådan reglering skall ägare av jordbruksfastighet kunna ha mindre intäkter av fastigheten, exempelvis av försäljning av röjningsvirke, utan att fastigheten i socialförsäkringslagstiftningens mening skall anses som brukad. Man uppnår en begränsning av egenverksamhetens smittocf-
fekt på andra fastighetsinkomster, såsom intäkter av rotpostförsäljning
o.d.
Mitt förslag syftar inte till annan förändring i förhållande till nuläget än att lagstiftningen skall ange vad som krävs av egenregiverksamhet för att en jordbruksfastighet skall anses brukad. Av de skäl jag anfört i det föregående (avsnitt 2.1) förordar jag inte att någon ny lagreglering införs som därutöver leder till ändrat brukandebegrepp. I fall då en fastighet har flera delägare kan därför beloppsgränsen för intäkter av egenregiverksamhet komma att tillämpas för brukningsenheten. Samtidigt skall dock — mot bakgrund av de förut nämnda regeringsrättsavgörandena — framhållas att frågor om brukande skall anses ha skett genom ställföreträdare bör prövas mindre schablonmässigt än tidigare.
Som riksförsäkringsverket framhållit bör man vid avgränsningen av brukandebegreppet ta fasta på intäkternas storlek. Om avseende istället skulle fästas t.ex. vid nettointäkten (intäkter minus kostnader) skulle fördelningen av vid taxeringen redovisade kostnader på olika delar av verksamheten kunna bli avgörande för om fastigheten behandlas som
brukad eller ej. Nettointäkten är också beroende av den skattemässiga
prövningen av olika avdragsyrkanden. Skulle brukandefrågan avgöras på grundval av nettointäkten skulle grunden för bedömningen huruvida brukande föreligger eller ej kunna ryckas undan i efterhand. Möjligheten för
den försäkrade att göra en riktig bedömning av konsekvenserna av sitt
handlande minskar därmed. Sådana problem uppstår inte om istället intäk- 10 terna är styrande för bedömningen.
Även med den av mig förordade lösningen uppkommer tröskeleffekter. Prop. 1986/87: 140 Dessa torde dock mildras något genom att intäkterna av egenverksamhet
utgör norm för att avgöra om fasugheten brukats eller ej. Eftersom nettoin-
täkten av fasuigheten fortfarande skall ligga tll grund för beräkning av avgifterna. kan tröskeleffekten variera beroende på hur stora avdrag, för
kostnader som redovisats i jordbruket. Någon väsentlig skillnad gentemot
nu gällande regler uppnås dock inte.
Trots nackdelen av en viss tröskeleffekt anser jag att en fast belopps-
gräns är att föredra framför en rörlig gräns. Med en fast beloppsgräns vet den enskilde i förväg att en viss storlek på intäkter hänförliga till egenverk-
samhet får konsekvensen att jordbruksfastigheten anses antingen brukad eller icke brukad. Den beloppsgräns som bör vara bestämmande för om en iordbruksfastighet skall anses brukad eller ej bör bestämmas till ett fast belopp. Jag föreslär att gränsen sätts till 15 000 kr.
Vid intäkter av denna storleksordning uppkommer vanligen kostnader i förvärvskällan. Nettointäkten torde vid denna nivå vanligtvis uppgå till mellan 6 000 och 8000 kr. Beloppsgränsen 15 000 kr. ansluter därför i stort sett till gällande regler på förmänssidan, där rätt till sjukpenning föreligger först när den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 6000 kr. Under
sådana omständigheter blir det inte lika motiverat att strikt upprätthålla
sambandet mellan avgifter och förmåner. Jag återkommer i det följande (avsnitt 2.3) till frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter.
Med beloppsgränsen 15 000 kr. kommer ett tämligen stort antal jordbruk att undantas från avgiftsskyldigheten. Ändringen i fråga om avgifts-
skyldigheten bör kunna ge en stimulans till ökad skogsavverkning för den grupp av skogsägare (ca 1/3 av alla) som inte bor på fastigheten och som
har sin huvudsakliga försörjning av tjänsteinkomster eller rörelseinkom-
ster.
Sammanftattningsvis bedömer jag att mitt förslag till undantagsreglering ger en godtagbar lösning av vissa socialavgittsproblem vid mindre egenreatverksamhet. De principiella och praktiska nackdelarna med den föreslag-
na ordningen är enligt min mening begränsade. Mitt förslag föranleder
ändring i It kap. 3§ AFL och 3 kap. 5§ socialavgiftslagen.
2.3¶Inverkan i förmånshänseende
| Mitt förslag: Inkomst av jordbruksfastighet. som inte skall föranleda
egenavgifter på grund av att intäkterna av egenverksamhet på fastigheten inte överstiger 15 000 kr., skall inte heller vara pensionsgrundande.
Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.
Skälen för mitt förslag: Inom socialförsäkringssvstemet finns ett princi-
piellt kollektivt samband mellan förmåner och avgifter. Om vissa inkom-
ster av jordbruksfastighet undantas från avgiftsplikt får man överväga i vad mån detta bör ges återverkningar på socialförsäkringens förmänssida.
2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 140
Riksförsäkringsverket har funnit att en begränsning av avgiftsskyldigheten bör leda till att underlaget för beräkning av tlläggspension begränsas i
motsvarande mån. Jag ansluter mig till verkets bedömning. Således bör. med utgångspunkt i vad jag föreslagit i det föregående, den som ett visst år
redovisar intäkter av egenregiverksamhet om högst 15 000 kr. inte för det
äret få tilleodoräkna sig nägon pensionsgrundande inkomst. Vad jag har
anfört i det föregående (avsnitt 2.2) beträffande tillämpningen av belopps-
gränsen i vissa fall då jordbruksfastighet har flera delägare bör gälla på
motsvarande sätt vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Beträffande inverkan på förmåner från arbetsskadeförsäkringen och
sjukpenningförsäkringen är förutsättningarna annorlunda. Inom arbetsskadeförsäkringen är den grundläggande principen att allt förvärvsarbete omfattas av försäkringen. Att under vissa förutsättningar undanta jordbruksarbete skulle därför strida mot grundkonstruktionen. Dessutom skulle det mänga gånger vara praktiskt ogörligt att t.ex. i samband med en skada
avgöra om den inträffat i sådant förvärvsarbete som omfattas av försäkringen celler ej.
I fråga om sjukpenningförsäkringen skulle visserligen den försäkrade kunna kompensera en begränsning i förmånsrätten genom att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. AFL eller höja en redan tecknad sådan försäkring. Det är emellertid när det gäller sjukpenningförsäkringen inte praktiskt hanterligt med ett undantagande av visst arbete på
jordbruksfastighet från försäkringen. För denna ståndpunkt har riksför-
säkringverket åberopat ett flertal skäl. Viktigast är enligt min mening att den sjukpenninggrundande inkomsten baseras på en framtidsbedömning av inkomsten av jordbruket, medan avgörande för om avgiftsplikt skall
föreligga blir i efterhand konstaterade intäkter. Skulle en uppskattning av framtida intäkter få betydelse för den sjukpenninggrundande inkomsten
blev effekten att ett nytt slags bedömningar fördes in i sjukförsäkringen. Dessa skulle bl. a. förutsätta att personalen vid de allmänna försäkringskassorna hade kunskaper om jord- och skogsbruk och hade goda insikter i taxeringsförfarandet.
Det är, som jag tidigare framhållit, betydelsefullt att socialförsäkringens regler utformas så att socialförsäkringens skydd inte urholkas, att effekter-
na av reglerna går att förutse och att reglerna är lätta att administrera. På
grund härav och med hänsyn till vad jag tidigare sagt bör den begränsning av egenavgifterna som jag förordat inte föranleda någon annan begränsning på socialförsäkringens förmånssida än beträffande underlaget för beräkning av tilläggspension.
Mitt förslag: De nya bestämmelserna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst bör träda i kraft den ljanuari 1988 men ges tillämpning på 1987 års inkomst. En försäkrad skall dock på begäran medges att hittillsvarande bestämmelser i avgifts- och förmåns-
hänseende skall tillämpas för hans del för år 1987.
Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt frånsett att
verket inte föreslagit någon möjlighet för den enskilde försäkrade att
beträffande inkomst som hänför sig till år 1987 begära tillämpning av nu
gällande regler. Skälen för mitt förslag: Av administrativa skäl bör sådana ändringar i
avgifts- och förmänsreglerna som jag har föreslagit i det föregående gcnomföras vid ett kalenderårsskifte. De nya bestämmelserna bör därför träda i kraft den 1januari 1988. Med hänsyn till det angelägna i att den nya
ordningen kan få genomslag snarast möjligt anser jag emellertid att bestäm-
melserna bör tillämpas också på 1987 års inkomst eller (om beskattnings-
året avviker från kalenderåret) på inkomst som anses ha åtnjutits under år
1987. Jag beaktar därvid att den reglering i sak som föreslås väsentligen får anses vara av gynnande karaktär för den enskilde.
Bland de försäkrade som omfattas av de avsedda bestämmelserna kan det emellertid finnas personer för vilka den nya ordningen innebär viss
begränsning av praktisk betydelse i möjligheten att förvärva pensionspo-
äng inom tilläggspensioneringen. Jag tänker närmast på äldre personer som är verksamma på jordbruksfastighet i blygsam omfattning men som räknar med t.ex. en rotpostintäkt såsom underlag för pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn till sådana fall anser jag att det bör finnas en valmöjlighet för den enskilde beträffande tillämpningen av de nya reglerna på 1987 års inkomst. Mitt förslag innebär att den som önskar att jordbruks-
inkomst som hänför sig till år 1987 inte skall omfattas av de nya reglerna
skall kunna begära detta i sin allmänna självdeklaration som lämnas är 1988. Om sådan begäran sker skall egenavgifter beräknas och pensions-
grundande inkomst bestämmas för år 1987 med tillämpning av hittillsva-
rande bestämmelser.
3¶Administrativa effekter m. m.
I likhet med vad som nu gäller medger de föreslagna bestämmelserna att taxeringen till statlig inkomstskatt kan läggas till grund för avgiftsberäk-
ningen. Från RSV:s sida har framhållits att det därför inte behövs några ändringar i befintliga datarutiner.
Riksförsäkringsverket måste i egenskap av tillsynsmyndighet bl. a. beträffande beräkningen av pensionsgrundande inkomst vidta vissa förberedelser för ett genomförande av förslaget. Sålunda måste informationsmaterial till de lokala skattemyndigheterna tas fram under år 1987. Vidare måste
vissa avsnitt i verkets allmänna råd om beräkning av pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgifter omarbetas inför 1988 års taxering.
Ur administrativ synvinkel torde den föreslagna ordningen inte föranleda nägra större problem vare sig för försäkringskassorna eller för skattemyndigheterna. Någon längre förberedelsetid för genomförandet behövs inte. Rutinerna för behandling av jordbruksdeklarationer synes inte heller behöva ändras.
Min bedömning är att ett genomförande av förslaget inte medför några kostnader i administrativt hänseende.
Förslaget innebär att det allmänna får vidkännas inkomstbortfall i form
av icke debiterade egenavgifter. Någon statistik utvisande hur många
jordbrukare som ligger på olika inkomstniväer finns dock inte att tillgå. De
kostnadsberäkningar som riksförsäkringsverket har gjort är därför grun-
dade på befintligt statistiskt material. som tagits fram i samråd med statistiska centralbyrån. Byrån har även bistätt med råd om beräkningsmetoder.
I beräkningsmetoderna finns dock, enligt verket, osåkerhetsmoment. Ett sådant är att uppgifterna grundats på taxerade nettointäkter av jordbruks-
fastighet eftersom det inte finns någon statistik avseende intäkterna. För
att få en uppfattning om hur stort inkomstfallet skulle bli om intäkter under ett halvt resp. ett basbelopp undantogs från uttag av egenavgifter, har det därför varit nödvändigt att i beräkningarna införa antaganden om exempelvis kostnadsnivån vid de olika inkomstslagen i förvärvskällan jordbruksfastighet.
Riksförsäkringsverkets beräkningar. gjorda i enlighet med dessa förutsättningar, visar att förslaget om att en jordbruksfastighet inte skall anses brukad om intäkterna av eget arbete inte överstiger en viss nivå, föranleder ett inkomstbortfall för det allmänna vid beloppsgränsen ett halvt basbelopp
på ca 26 milj. kr. per år, räknat på 1984 års förhållanden. För år 1987 antar
verket att kostnadseffekten motsvarar ca 30 milj. kr. Ca 50000jordbruk
brukade av fysiska personer, omfattas då av förslaget.
Mitt förslag för med sig eu inkomstbortfall som är något större än det nu
nämnda. Mot inkomstbortfallet får emellertid ställas besparingar och inkomstökningar på andra områden.
Ett undantagande av intäkter från avgiftsplikt innebär att motsvarande
pensionsförmåner bortfaller till den del intäkterna ligger inom gränserna
för vad som kan tillgodoräknas som pensionsgrundande inkomst. Denna effekt uppstår först på något längre sikt. Vidare bortfaller vid inkomsttaxeringen det avdrag för debiterade egenavgifter som den enskilde har rätt att göra vid taxeringen, varav följer att den taxerade inkomsten blir högre. Samhällets skatteintäkter ökar därigenom i någon män.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
5¶Specialmotivering Prop. 1986/87: 140
5.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Ill kap. 3§ I paragrafen regleras vad som avses med inkomst av annat förvärvsarbete
vid beräkning av pensionsgrundande imkomst. Enligt första stycket b)
omfattas inkomst av en här i riket bolägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade.
I paragrafen har förts in ett nytt fjärde stycke som avgränsar det brukandebegrepp som används i första stycket b). Ett brukande i socialförsäk- ' ringslagstiftningens mening skall anses föreligga endast om intäkterna av egenverksamhet på jordbruksfastigheten överstiger 15000 kr.
I flertalet fall framgår av jordbruksbilagan till självdeklarationen om egenverksamhet förekommit på fastigheten. Detta är fallet när såsom intäkter redovisats exempelvis intäkter av försäljning av liv- och slaktdjur, produkter av fjäderfäskötsel, potatis, rotfrukter och trädgårdsprodukter, fisk och vilt, sten. torv, grus, av den försäkrade själv avverkad skog, intäkter av körslor som inte utgör inkomst av anställning samt av övriga binäringar som inte utgör inkomst av anställning.
Redovisas intäkter av jordbruksfastighet på deklarationsblankett J2 kan vid beräkningen av intäkterna av egenverksamhet hänsyn behöva tas till balansposten ”utgående varufordringar”.
I fråga om en jordbruksfastighet med flera delägare avses den nya avgränsningsregeln innebära att fastigheten anses brukad av ägarna om de sammanlagda intäkterna av egenverksamhet överstiger 15000 kr. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) införs inga särskilda regler beträffande passiva delägare. Hänsyn får i tillämpningen tas till att
passiva delägare inte utan vidare kan antas ha brukat fastigheten genom
ställföreträdare.
Avgörande för om brukande föreligger skall vara om intäkterna av
egenverksamhet överstiger 15 000 kr. Till skillnad från riksförsäkringsverkets förslag innehåller lagförslaget inte några regler om jämkning av beloppsgränsen för fall då räkenskapsåret (beskattningsårev) inte omfattar
12 månader. Önskemålet att ha en entydig och lättillämpad gräns har här fått bli avgörande.
5.2¶Förslaget tull lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
I kap. 5§ Avgiftsunderlag för egenavgifterna anges I 3 kap. 4§ socialavgiftslagen. Det finns två underlag för debitering av egenavgifter. Underlaget för debitering av folkpensions-, tlläggspenstons- och delpensionsavgitten samt löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löncavgift knyter an till den
pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete. Övriga egenav-
gifter beräknas däremot på ett underlag som knyter an till beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst, vilken sker på grundval av den försäkrades inkomst av eget arbete.
Av den ändring i brukandebegreppet som nu föreslås i I1 kap. 3§ AFL
och den koppling ull denna paragraf som finns 1 3 kap. 4§ andra stycket socialavgiftslugen kommer att följa att de pensionsanknutna avgifterna och den allmänna löneavgiften beräknas först när intäkterna av egenverksamhet på jordbruksfastighet överstiger 15000 kr. Säsom frampgätt av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) skall ändringen beträffande brukandebegreppet inte få genomslag på sjukpenningförsäkringens och arbetsskadeförsäkringens förmånssida. Den skall däremot slå igenom vid beräkning för uttag av de sjukpenninganknutna egenavgifterna. Eagtekniskt sker detta
genom eu tillägg i 3 kap. 5§ socialavgiftslagen. I ett nytt andra stycke har
angels att underlaget för sjukförsäkringsavgift. barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift skall bestämmas med bortseende
från inkomst av jordbruksfastighet om fastigheten enligt den nya regeln i
I kap. 3§ fjärde stycket AFL inte skall anses som brukad av den försäkrade. Detta innebär att den som utför eget arbete på jordbruksfastighet inte skall betala sjukpenninganknutna egenavgifter på inkomsten av detta arbete. under förutsättning att intäkterna av egenverksamheten på fastigheten
uppgär till högst 15000 kr. I fall då flera delägare själva arbetat på en jordbruksfastighet får avseende fästas vid de totala intäkterna av egen-
verksamheten. För en delägare som inte själv dehagit i fastighetens brukande följer liksom hittills av 3 kap. 4§ och hänvisningen där till 3 kap. 2 §
AFL att beräkning inte skall ske av sjukpenninganknutna egenavgifter.
I paragrafens tredje stycke har gjorts en redaktionell följdändring.
6 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
I. lag om ändring 1 lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2, lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
7 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Nuvarande regler beträffande egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare
I Gällande rätt
1.1¶Avgiftssidan
De grundläggande bestämmelserna om socialavgifter finns 1 lagen (1981:691) om socialavgifter. socialavgiftslagen. Vissa bestämmelser i lagen är tillämpliga även på den allmänna löncavgiften enligt lagen (1982:423) om allmän löncavgift.
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall betaia socialavgifter i form av egenavgifter (med egenavgift avses i det följande även den allmänna löneavgiften). Dessa avgifter beräknas och uppbärs som skatt enhet bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), UBL.
Den lokala skattemyndigheten debiterar egenavgifterna preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Den slutliga avräkningen sker genom skattemyndighetens försorg samtidigt med den slutliga skatten (25 och 27 §§ UBL). Egenavgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Underlaget för beräkning av sjukförsäkrings-. barnomsorgs-, arbetsskade- och arbetarskyddsavgiften knyter an till sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § AFL. Härmed avses den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få av eget arbete.
Underlaget för debitering av folkpensions-, tilläggspensions- och delpensionsavgiften samt den allmänna löneavgiften knyter an till penstonsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete som avses i II kap. 3 § AFL. Härmed avses, av intresse i detta sammanhang. inkomst av jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.
I det övervägande antalet fall överensstämmer de båda avgiftsunderlagen. Det är alltså fråga om inkomster genom eget arbete av här i riket brukad jordbruksfastighet. I dessa fall debiteras samtliga egenavgifter med ledning av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda nettoinkomsten.
I vissa särskilda fall är inkomst av jordbruksfastighet endast pensionsgrundande. En delägare + en jordbruksfastighet får sin inkomst härav pensionsgrundande även om inte han — utan de övriga delägarna — utför arbete på den. Inkomsten är däremot inte sjukpenninggrundande. Skälet härtill är att det inte är fråga om inkomst av eget arbete. Detsamma gäller för passiva delägare i bedriven rörelse. I dessa fall skall delägaren i jordbruksfastigheten eller rörelsen debiteras endast de fyra egenavgifter som anknyter till den pensionsgrundande inkomsten, nämligen folkpensionsavgiften, tilläggspensionsavgiften, delpensionsavgiften och den allmänna lönceavgiften. Dessa avgifter utgör under år 1986 sammanlagt 21,9596 av avgiftsunderlaget.
De sammanlagda egenavgifterna (inkl. allmän löneavgift) uppgår f. n.. (1986) ull 34.2546 av avgiftsunderlaget.
Någon maximeringsregel liknande den på förmånssidan, enligt vilken
förmånerna baseras på inkomster understigande 7,5 gänger basbeloppet, finns inte vad gäller underlag för egenavgifter. Egenavgifter beräknas dock
inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 är. Avgifter beräknas inte
heller då avgiftsunderlaget understiger 1000 kr. Enligt lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgft I Norrbottens län gäller särskilda regler för vissa i lagen angivna försäkrade.
1.2¶Förmånssidan
Sjukpenninggrundande inkomst (SGD är den årliga inkomst i pengar eller naturaförmåner, I form av kost. bostad eller bil, som cen försäkrad kan
antas komma att tills vidare få för eget arbete (3 kap. 2 § AFL). SGI
fastställs av försäkringskassan. Vid SGI- beräkningen bortses från inkomst som Överstiger 7,5 ganger basbeloppet. Inkomst av brukad jordbruksfasvighet (minst 1000kr) kan genom likställighetsavtal ”föras över”tll inkomst av anställning. Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses bl.a. inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade (11 kap. 3§ AFL). PGI-beräkningen sker hos lokala skattemyndigheten med utgångspunkt i den till statlig taxering fastställda nettointäkten av jordbruksfastigheten, vilket medför att kapitalinkomster och även andra naturaförmåner än kost, bostad eller bil redovisade i jordbruksfastigheten blir pensionsgrundande. PG1 beräknas endast på inkomst mellan ett och 7,5 gånger basbeloppet.
1.3¶Brukad jordbruksfastighet
Begreppet brukad jordbruksfastighet finns inte definierat i lagtext. utan här
har praxis givit vägledning. | För att inkomst av jordbruksfastighet skall grunda pensionsrätt krävs att
fastigheten eller del därav brukats under någon del av inkomstäret. Om så är fallet medräknas all inkomst av fastigheten.
I regel framgår av jordbruksbilagan om fastigheten är brukad under äret. Detta är förhållandet när såsom bruttointäkter redovisats inkomster av
försäljning av stakt- eller livdjur, jordbruks- eller trädgårdsprodukter, fisk
och vilt, sten. torv, grus samt av den försäkrade själv eler i hans regi avverkad skog.
I fråga om jordbruksfastighet med skogstillgångar på vilken jordbruk i
egentlig mening inte bedrivs kan det ibland vara svårt att avgöra om
jordbruksfastigheten brukas eller inte. Redovisas som enda inkomst köpeskilling vid upplåtelse av avverk-
ningsrätt till skog eller av s. k. leveransrotköp anses brukande inte föreligga. Brukande anses inte heller föreligga när ägaren själv endast bekostat utstämpling eller utfört kulturarbete i skogen fäterplantering). Arbetet är
kapitalet. Inkomst av jordbruksfastighet skall heller inte betraktas som inkomst av förvärvsarbete när den enbart utgör förmögenhetsavkastning.
Som exempel kan anges de fall då den försäkrade uppburit inkomst endast
i form av arrende, uttag från skogskonto, ersättning för upplåtelse av
avverkningsrätt till skog. upplåtelse av rätt till grustäkt, upplåtelse av rätt
till jakt eler fiske eller taxerats för nyttjanderätt av egen bostad.
Om brukandemkomster redovisas tillsammans med kapitalinkomster är hela jordbrukets netto förmåns- och avgiftserundande. Detta innebär alltså att även till beskauning återförda belopp på grund
av uttag från skogskonto som ursprungligen härrör från rotpostförsäljning tidigare år kommer att medräknas.
I RFV:s allmänna råd 1986:2 rekommenderas att en jordbruksfastighet anses brukad om ersättningar för utfört arbete. försälda varor eller inkomst av egen avverkning av skog redovisas som inkomst av jordbruksfastigheten. Vidare rekommenderas att fastigheten anses brukad när egen avverkning av skog skett genom ställföreträdare.
Bilaga 2 Prop. 1986/87: 140
Sammanfattning av riksförsäkringsverkets förslag
Bakgrunden till denna utredning är att reglerna om egenavgifter i vissa fall ger otullfredsställande effekter för den enskilde. Detta kan i sin tur ha betydelse för virkesutbudet inom den svenska skogsnäringen. Översynen kan ses som ett led i strävandena att förenkla och förbättra reglerna inom socialförsäkringen samtidigt som den är en åtgärd ägnad att öka virkesutbudet. Ett problem med gillande regler är att små inkomster av eget arbete kan föranleda att avgifter i vissa fall tas ut på annars inte avgiftsbelagd intäkt, exempelvis av rotpostförsäljning. Arbetsinkomsten ”smittar” de övriga intäkterna i avgiftshänseende. En liten inkomst av eget arbete kan i enskilda fall leda till att egenavgmft tas ut med ett jämfört med arbetsinkomsten
mängfalt högre belopp.
Ett annat problem är att exempelvis en delägare av jordbruksfastuighet som överhuvudtaget inte utför eget arbete på fastigheten ten s.k. passiv brukare) i vissa fall får ullgodoräkna sig inkomsten av fastigheten som pensionsgrundande och därmed påförs penstonsanknutna egenavgifter. Under utredningsarbetets gång har övervägts olika alternativ (kap. 6) för att lösa problemen. Svårigheter uppstår dock när ändringar skall göras i detta komplexa regelsystem. Ändringarna bör å ena sidan inte innebära att
trygghetsaspekten urholkas och inte heller att socialförsäkringens finansi-
ering försvagas genom att det principiella sambandet mellan förmåner och avgifter här bryts. Ä andra sidan skall ändringarna stimulera innehavare av jordbruksfastighet att öka sin skogsavverkning och samtidigt vara administrativt hanterbara. Utredningens förslag (kap. 7) har i huvudsak följande innebörd:
— Egenavgifter tas inte ut på inkomst av jordbruksfastighet. om sådana
bruttointäkter som är hänförliga till eget arbete på jordbruksfastigheten inte överstiger ett belopp motsvarande ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Tas inte egenavgifter ut beräknas inte pensionsgrundande inkomst. — Intäkter som uppburits av ägare eHer delägare av jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt utfört eget arbete på fastigheten (s.k. passiva brukare), skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande. Inte heller skall
passiva rörelseidkares intäkter av rörelse vara avgifts- och förmäns-
grundande. I kostnadshänseende innebär förslaget att det allmänna får vidkännas ett inkomstbortfall i form av icke influtna egenavgifter. Avgiftsbortfallet för den första delen av förslaget beräknas till ca 30 milj. kr. per år. Cirka 50 000 Jordbruk. brukade av fysiska personer. berörs av utredningens förslag i denna del. Avgiftsbortfallet på grund av det andra delförslaget. att passiva brukares
och passiva rörelseidkares intäkter av jordbruksfastighet respektive rörelse inte skall bli förmåns- och avgiftsgrundande, beräknas uppgå till ca 5
milj. kr. per år. Cirka 2 000 företag (rörelser eller jordbruk) berörs.
Inkomstbortfallet uppvägs delvis av att den mot avgifterna svarande Prop. 1986/87: 140
rätten till förmåner begränsas. Vidare ökar underlaget för beräkning av
skatt genom att avdraget för egenavgifter i dessa fall försvinner.
De nya reglerna bör ullämpas i samband med taxeringen är 1988 och
därmed ha effekt på 1987 års inkomster.
Bilaga 3
RIKSSKATTEVERKET 1986-12-08
Riksförsäkringsverket
Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundnande inkomst för jordbrukare
I regeringens uppdrag den 26 juni 1986 till riksförsäkringsverket (RFV), att
utreda vissa frågor angäcnde egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av Jordbruksfastighet har förordats att detta sker i samråd med riksskatteverket (RSV)>. Med hänvisning till RFVs hemställan den 4 december 1986 om RSVs ställningstagande till den utredningsrapport som framlagts får RSV meddela följande. I rapporten har redovisats fyra alternativ för att komma till rätta med de otillfredsställande effekter, som nuvarande regler om egenavgifter i vissa fall innebär för den enskilde. I alternativ fyra föreslås att en jordbruksfastighet anses som brukad endast om bruttointäkten av eget arbete överstiger ett halvt basbelopp. Från administrativ synpunkt får detta alternativ anses ha klara fördelar framför övriga alternativ på grund av att inga ändringar i befintliga datarutiner behöver göras och att omarbetning av blanketter behöver göras i mycket begränsad omfattning. Även behovet av utbildning från RSVs sida kommer att vara begränsat. RSV förordar därför detta alternativ. Alternativen ett och tvä innehåller ur administrativ synpunkt sådana inslag som skulle kräva ett betydande merarbete för personalen vid de lokala skattemyndigheterna. De datarutiner som används i dag och som
avsevärt underlättar arbetet med fastställande av underlag för pensionsgrundande inkomst och egenavgifter skulle behöva ersättas med omfattan-
de manuella beräkningar. Vidare skulle de problem, som också påtalas i rapporten, angående avsättning till skogskonto bli mycket svårlösta. Alhernativ tre har principiella likheter med alternativ fyra. Den stora skillnaden är dock att den flexibla beloppsgränsen, som kommer att vara avgörande för när avgiftsskyldighet och rätten till sociala förmåner inträder, kan föra med sig sådana oönskade effekter som t. ex. oförutsebarhet för den skattskyldige i hans bedömning av huruvida han skall betala
cecenavgifter eller inte. En sådan bedömning kan ju först göras när räkenskapsäret gått till ända vilket får anses som en stor nackdel. Även ur förmånssynpunkt bör i likhet med vad som pätalas i rapporten denna regelkonstruktion inte förordas.
Enligt utredningens förslag förordas att alternativ fyra kombineras med
ett förslag om att s.k. passiva brukares inkomster av jordbruksfastighei
inte blir förmåns- och avgiftserundande. Av rapporten framgår att förslaget i princip ansluter till nu gällande regler. Hänsyn har därför inte tagits ull
eventuellt kommande lagstiftning på området, som skulle kunna bli en följd av förslagen I betänkandena ”Staketmetoden” (SOU 1984:70) och ”Breddat underlag för produktionsfaktorskatter” (Ds Fi 1983:21).
Svftet med utredningens förslag är art utarbeta förslag till en lösning som undanröjer de mest påtagliga nackdelarna med gällande regler, att undanta
s.k. passiva delägare från avgiftsskyldighet, ar i någon mån minska de avverkningshämmande effekterna för virkesförsörjningen, at dessa förslag för RSVs del inte föranleder nägra datarutiner samt art förslaget i
övrigt inte heller medför några omfattande förändringar uv blanketter etc. Mot bakgrund av ovannämnda syften har RSV inget att erinra mot det i rapporten redovisade utredningsförslaget.
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har närvarit skattedirektören Lars Malmberg och avdelningsdirektören Ewa Pettersson samt byrådirektör Lars Åhs. föredragande.
Lennart Nilsson Lars Åhs
[25] '
LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND
Soctaldepartementet Jakobsg. 26
10333 STOCKHOLM
Vi har beretts tillfälle att medverka i RFVs utredning angående egenav-
gifter och pensionsgrundande inkomst för ägare av jordbruksfastighet. Uppgiften har varit att utreda möjligheten att via egenavgifter stimulera
skogsavverkningen. Samråd har under arbetets gång skett med Sveriges Skogsägares Riksförbund och SHIO-Familjeföretagen. LRF delar i allt väsentligt utredningens förslag:
”Med hänvisning till vad som framförts i de föregående avsnitten föror-
das att alternativ IV, i kombination med förslaget om att passiva brukares inkomster av jordbruksfastighet och intäkter av passivt bedriven rörelse inte blir förmåns- och avgiftsgrundande, läggs till grund för ny reglering för uttag av egenavgiften. Förslagets innebörd är följande: — En jordbruksfastighet anses brukad i socialförsäkringslagstiftningens mening endast om bruttointäkten av eget arbete överstiger hälften av
basbeloppet.
— Det basbelopp som läggs till grund för bedömningen är det som gäller
vid ingången av kalenderåret närmast före taxeringsåret.
—- Om räkenskapsåret inte omfattar tolv månader, proportioneras be-
loppsgränsen i förhållande till räkenskapsårets längd. Proportioneringen
görs med en tolftedel av beloppsgränsen för varje påbörjad kalendermånad
av räkenskapsåret.
— Egenavgifter tas inte ut på inkomst av jordbruksfastighet, om de bruttointäkter som är hänförliga till eget arbete på jordbruksfastigheten
inte överstiger ett belopp motsvarande ett halvt basbelopp.
— Med bruttointäkt avses intäkter av reell försäljning före bokslutsdispositioner.
— Intäkter som uppburits av ägare eller delägare elier därmed jämställd
innehavare av jordbruksfastighet, vilka inte samtidigt utfört aktivt arbete
på fastigheten (s.k. passiva brukare), skall inte vara avgifts- och förmåns-
grundande. — Intäkter av rörelse skall inte vara avgifts- och förmånsgrundande för den ägare eller delägare som inte utfört aktivt arbete i rörelsen (s.k. passivt bedriven rörelse). — De inkomster som undantas från avgiftsplikt kommer inte att ingå i underlaget för beräkning av tilläggspension (ATP). I fråga om sjukpenningoch arbetsskadeförsäkringarna görs dock ingen motsvarande begränsning.”
borde enligt vär mening gå vid ett basbelopp. men då en sådan höjning skulle medföra alltför stora kostnader för staten tillstyrker LRF förslaget.
Den stora betydelse de föreslagna ändringarna kommer att få för ökad virkesavverkning gör att det är nödvändigt att de nya reglerna införs omgående så att de kommer att gälla från och med årsskiftet 1986/87.
Stockholm den 8 december 1986
Ulla Backman Staffan Seth LANTBRUKARNAS LANTBRUKARNAS
RIKSFÖRBUND RIKSFÖRBUND
Näringspol. avd. Skattebyrån
SHIO-Familjeföretagen 1986-12-17
Riksförsäkringsverket
Per Knutsgård
103 51 Stockholm
Översyn av reglerna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare
Sammanfattning och hemställan SHIO-Familjeföretagen är positiv till förslagen om ändringar 1 avgiftssyste-
met som syftar till att trygga virkesutbudet i skogsnäringen. Organisatio-
nen vill dock framhålla att de problem i avgiftssystemet som det nu i begränsad omfattning föreslås en lösning på är likartade även för rörelseidkare. Örganisationen hemställer att riksförsäkringsverket låter detta komma till klart uttryck i missivskrivelsen till socialdepartementet.
Synpunkter på översynen De problem som behandlats i utredningen har gällt en del orimligheter i egenavgiftssystemet som drabbar vissa ägare av jordbruksfastigheter och som motverkar en önskad utökning av skogsavverkningen. De uppmärksammade problemen är dock inte begränsade till enbart inkomst av jordbrukstastighet. Jordbrukare och företagare med inkomst av rörelse har i de flesta avseenden en likartad situation i fråga om socialavgif-
terna.
Detta kan illustreras med ett exempel ur verkligheten.
En person skulle återföra stora belopp från ett uppfinnarkonto. Samtidigt ville han överlåta sin rörelse. I rörelsen fanns endast vissa royaltyintäkter. Han hade inget intresse av att göra någon vinst på
överlåtelsen. Rörelsen överläts dårför för den symboliska summan
I kr. Personen I fråga hade genom ett förhandsbesked förvissat sig om att det inte skulle få några oförutsedda skattekonseckvenser för honom att överläta rörelsen praktiskt taget vederlagsfritt.
I och med intäkten på I kr. ansågs emellertid rörelsen bedriven
och hela det återförda beloppet från uppfinnarkontot blev avgifts-
grundande för egenavgifter. Det rörde sig i exemplet om miljonbelopp. Denna konsekvens hade kunnat undvikas om rörelsen hade överlåtits gratis.
Problemet att små inkomster i förvärvskällan i vissa fall kan föranleda att avgifter tas ut på en annan inte avgiftsbelagd intäkt är således inte begränsat till enbart inkomst av jordbruksfastighet. Även i rörelse finns det en rad inkomster som inte är förmänsgrundande och därför inte heller avgifts-
grundande. Det gäller inkomster som har influtit från en rörelse som den Prop 1986/87:140
skattskyldige formellt sett inte har bedrivit. SHIO-Familjeforetagen hänvi-
sär till den genomgång av sädana inkomster som har gjorts i utredningen
”Breddat underlag för produktionsfaktorskatter. Ds Fi 1983:21. s 64—65.
Även om SH1O-Familjeföretagen inte motsätter sig den lagändring som RFV föreslår, anser dock organisationen att det är ändamälsenligt att låta även rörelse innefattas i den basbeloppsanknytna definitionen av när förvärvskällan skall anses brukad/bedriven. Av låta den föreslagna ändringen i lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter omfatta även
rörelse torde inte medföra några lagtekniska svårigheter. Organisationen år beredd att i en fortsatt översyn av egenavgiftssyste-
met. En sådan översyn bör förutom de här omtalade problemen. även
omfatta den ibland stötunde misstämmigheten mellan avgifter och förmå-
ner. Likaså bör de speciella problemen som rör egenföretagares/jordbrukares sjukpenning uppmärksammas.
Stockholm som ovan
SHIO-FAMILJEFÖRETAGEN
Utredningsavdelningen
Anders Åberg Magnus Hagevi
Bilaga 4
Lagrådsremissens lagförslag
I Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att HE kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
11 kap.
3 §r
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses a) inkomst av här i riket bedriven rörelse: bl inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil: samt d) sjukpenning enligt denna lag eller lägen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den män ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts; allt i den mån inkomsten inte enligt 28 är att hänföra tull inkomst av anställning. Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till 32§ eller anvisningarna till 528 kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam 1 förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för är, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i beräkning. om ersättningen från den, för vilken
arbetet utförts, under året inte uppgått till I 000 kronor.
En här belägen jordbruksfas-
tighet skall anses brukad av den
försäkrade endast om intäkterna av egenverksamhet på fastigheten överstiger 15 000 kr.
1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.
2, Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst för är 1987 för den som gör framställning om det i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.
! Lagen omtryckt 1982:120. > Senaste lydelse 1984:671.
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
3 kap.
5!
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för nägon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till I 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av rörelse eHer jordbruksfastighet.
Vid bestämmande av underlaget
för avgift enligt I $T och 5—7 skall
bortses från inkomst av här belä-
gen jordbruksfastighet, om fastig-
heten på grund av bestämmelsen i
Il kap. 3§ fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
inte är att anse som brukad av den
försäkrade.
Vid bestämmande av avgiftsun- Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från in- derlaget skall vidare bortses från in-
komst som avses i I 1 kap. 3 § första komst som avses I Il kap. 3 § första
stycket d) lagen (/962:381) om all- stycket d) lagen om allmän försäkmän försäkring. ring.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.
I. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering.
2. Aldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987
för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 ärs taxering har framställt begäran enligt punkt 2 ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
! Senaste lydelse 1984:670. 29
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-04-02
Närvarande: f.d. justitierådet Hesser. regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslutat inhämta lagrädets yttrande över förslag till
1. lag om ändring t lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av regeringsrättssekreteraren Birgitta Ganting.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring HH kap.
3 §
Remissförslaget innebär att brukandebegreppet i paragrafens första
stycke b) avgränsas till de fall då egenverksamhet på fastigheten överstiger
15 000 kronor.
Uttrycket egenverksamhet är en nyhet som lagteknisk term och någon
definition har inte föreslagits. I specialmotiveringen ges emellertid, med
hänvisning till självdeklarationens jordbruksbilaga, exempel på vad som skall förstås med egenverksamhet. Uttrycket bör kunna godtas också i lagtexten.
Den föreslagna avgränsningen av brukandebegreppet skall ses mot bakgrund av rådande praxis, som kan leda till att även blygsamma intäkter av en fastighetsägares egenverksamhet kan dra med sig att stora intäkter av exempelvis arrende eller rotpostförsäljning (som inte anses som egenverksamhet) blir förmåns- och avgiftsgrundande, den s. k. smittoeffekten. Avsikten med förslaget är att denna effekt inte skall inträda när intäkterna av egenverksamheten är högst 15 000 kronor. Om fastigheten har flera delägare, kan beloppsgränsen komma att tillämpas för brukningsenheten, vilket innebär att fastigheten anses brukad av ägarna om de sammanlagda intäk-
terna av deras egenverksamhet överstiger 15000 kronor. Förslaget avser
dock inte att ta ställning till frågan hur brukandebegreppet skall ses i
förhållande tull en passiv delägare. Departementschefen uttalar att denna
fråga inte bör regleras i detta sammanhang.
Lagrådet vill ifrågasätta om inte den föreslagna lagtexten till fjärde stycket, särskilt uttrycket "intäkterna av egenverksamhet på fastigheten”, kan leda tll en tillämpning som inte varit avsedd. Den skulle kunna läsas t.ex. så att en passiv delägare alltid skall anses ha brukat fastigheten så snart de aktiva delägarnas egenverksamhet överstiger 15 000 kronor. Inte heller kan den misstolkningen uteslutas ätt all egenverksamhet, alltså även
en arrendators, skall beaktas vid bedömningen om en ägare skull anses ha Prop. 1986/87: 140 brukat fastigheten.
För att undvika misstolkningar av detta slag bör man utforma lagtexten
på ett något annorlunda sätt. Den bör förslagsvis innehålla att en jord-
bruksfastighet inte skall anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt
uppegär ull högst 15 000 kronor.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Socialdepartementet Prop. 1986/87: 140
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987
Närvarande: statsrådet Leijon, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson. Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson, Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Lindqvist
Proposition med förslag till nya regler för uttag av egenavgifter och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare
I Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lugrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 mars 1987) över förslag till
I. flag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring. 2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrädet har ifrågasatt om inte utformningen av lagtexten i lagförslag I skulle kunna leda tll en annan ullämpning än som är avsedd. För att
undvika misstolkning har lagrädet förordat att lagtexten utformas på ett något annorlunda sätt än i lagrådsremissen.
Som jag framhöll i remissprotokollet och som lagrädet noterat är det inte avsikten att i förevarande sammanhang införa någon nyordning i fråga om brukandebegreppet med sikte på s.k. passiva delägare av jordbruksfastighet. Jag ser det som angeläget att oklarhet härom inte uppstår till följd av den undantagsreglering som föreslås beträffande smärre intäkter av egenverksamhet. Enligt min mening kommer förslagets innebörd till bättre uttryck om lagtexten utformas med ledning av vad lagrådet förordat. Jag
föreslär därför att lagförslag 1 ges en i förhållande till lagrådsremissen något ändrad utformning.
2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fråm.
WU 1
Innehåll Prop. 1986/87: 140
PrOPOSHIONCN oosooeeeeeereererrrerrrrer ere rr rer rr reser rr rs res rna Propositionens huvudsakliga innehåll oooooosssss sosse rr ss sienna Propositionens lagfÖrSsläg sosse sererrer se rrrrrrr rss er rr rr rara Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 1 Inledning sosoooeeerrrerererr re ere rer ers er er rr rr tres reser eta 2 Allmän mOtivCrlfng oosooooeeerrsrrrererrrrerrr ere rer re reses
12 .1 Behovet av ändrade regler sosssooeree sr rer ss rss reser ere a a ta .3 Inverkan i förmånshänseefnde sosse ssss rss srrs ers rss sett 2.4 Ikraftträdandet ff. oossoosseeos ere rer rr ers rr rr rr essens
2 Administrativa effekter fM.ffs oososoosssssesssssss rss ss essens 4 Upprättade laägförsläg sooooooesserrrrrer reser r rss r rr rer rr ers nt un SpecialmotiveriNg sosse eserrrreserrre reser es rer rr ers resa
5.1 Förslaget ull lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän för-
ST ST
5.2 Förslaget tull lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 6 Hemställan oosoosoroesserrerr reser e rer ere rer reser ser reses sa 7 Beslut Bilaga I Nuvarande regler beträffande egenavgifter och pensions-
grundande inkomst för jordbrukare = osssssssssss ss es Bilaga 3 Samrådsyttranden och skrivelse oossoocssssssss ses Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförsläg = oossosssssress ser rss ena Utdrag ur lagrådets protokoll den 2 april 1987 oosoososssss sees sena Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1987
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 34