om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Regeringens proposition JV 1986/87:154 [2
om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987.
På regeringens vägnar
Kjell-Olof Feldt
Sten Wickbom
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i vapenlagen (1973:1176) vilka
syftar till att öka möjligheterna att få kontroll över vapenliknande föremål
som kan komma till användning som 1. ex. skjutvapen i samband med
brott.
Enligt förslaget skall startvapen och signalvapen med undantag för s.k. salutkanoner omfattas av regelsystemet i vapenlagen. Det innebär att tillstånd från polisen kommer att krävas för den som vill inneha, införa eller handla med sådana anordningar. Tillstånd till innehav skall dock tills
vidare inte krävas för den som redan innehar ett sådant föremål när de nya
reglerna träder i kraft. Undantag från tillståndskravet avses gälla även för förbund som är anslutna till Sveriges Riksidrottsförbund och för idrottsföreningar anslutna till sådana förbund. Med hänsyn till de företag som vid ikraftträdandet handlar med start- eller signalvapen föreslås vissa övergångsregler.
Vidare föreslås att regeringen får bemyndigande att föreskriva att regleringen i vapenlagen skall tillämpas beträffande föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot liv, hälsa eller personlig säkerhet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.
Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lag-
rådets yttrande (s. 23) och regeringens beslut om proposition (s. 26).
I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 154
Lag om ändring I vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrivs att 1. 2, 4, 5. 9. 22 och 26 88 vapenlagen
(1973:1176)! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse
| 8:
Med skjutvapen förstås I denna lag 1. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel, 2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses under I. Vad som sägs ont skjutvapen gäller även a. obrukbart vapen. som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen, b. löst slutstycke. ljuddämpare. b. löst slutstycke. ljuddämpare, eldrör, pipa tll skjutvapen celler eldrör, pipa ull skjutvapen eller trumma til revolver och trumma till revolver, c. annan anordning som möjlig- C. annan anordning som möjlig-
gör att till ett skjutvapen användes gör att till ett skjutvapen användes
annan ammunition än vapnet är av- annan ammunition än vapnet är avsett för. sett för och d. sådana siart- eler skrämskottsvapen (startvaäpen) och signalvapen som är avsedda för pa-
troner.
Bestämmelserna om skjutvapen Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller tillämpas också på apparater eller
anordningar som är konstruerade anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva för att med elektrisk ström bedöva en person celler tillfoga honom en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä- smärta och som är avsedda att bäras i handen. ras 1 handen. Regeringen får föreskriva att dessa bestämmelser eller
vissa av dem skall tillämpas även i
fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet.
28 Lagen gäller cj
1. skjutvapen som har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är avsett
för gastäta enhetspatroner, 2, bultpistol, som är avsedd för 2. bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbets- byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg. som är avsett för industri- verktyg, som är avsett för industri-
! Lagen omtryckt 1981:1360. > Senaste lydelse 1986:909.
[AS
> Senaste lydelse 1981: 1360.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ellt eller därmed jämförligt bruk, ellt eller därmed jämförligt bruk,
och
3. skjutapparat för slakt, signal- 3. skjutapparat för slakt, livgivning, livräddning eller annat där- räddning eller annat därmed jäm-
med jämförligt ändamål och förligt ändamål och salutkanon. 4. startvapen, om inte vapnet har
ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett
sådant sätt som anges i I $ första
stycket I.
484 Med undantag för bestämmelserna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej
- . hagel eller annan massiv kula,
D . projektil, avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen,
2 . hagelpatron eller tändhatt därtill.
BB - kolsyrepatron,
'n . patronhylsa utan tändhatt, av- 5. patronhylsa utan tändhatt. av-
sedd för handvapen på vilket lagen sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig och är tillämplig,
6. kulpatroner och tändhattar 6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär, i den som är avsedda för gevär, i den
mån inte regeringen för viss typ av mån inte regeringen för viss typ av
ammunition har föreskrivit annor- ammunition har föreskrivit annorlunda. lunda, sam!
7. ammunition avsedd för start-
eller signalvapen.
58 Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon 1. inneha skjutvapen,
2. förvärva ammunition,
3 . införa skjutvapen eller ammunition till riket eller
BH . driva handel med skjutvapen.
Om luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.
Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som
avses i 3 § samma lag.
Regeringen kan föreskriva un-
dantag från kravet på tillstånd för
att inneha start- eller signalvapen.
Om undantag i vissa fall från Om ytterligare undantag i vissa skyldigheten att inhämta tillstånd fall från skyldigheten att inhämta finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22, tillstånd finns bestämmelser i 13, 25, 25 a, 26 och 45 88. 16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 83.
+ Senaste lydelse 1981: 1360. 5 Senaste lydelse 1983:1035.
il Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 154
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 sr Enskild person far meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om
han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer
att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamäl än skjutning. Detsamma gäller i fråga om vapen som har
särskilt affekuonsvärde för den sökande.
Tillstånd att inneha pistol eller Tillstånd att inneha pistol eller
annat enhandsvapen eller kulspru- annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt tepistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det vapen fär meddelas endast om det finns synnerliga skäl. finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen.
220 8
Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet
till annan under följande villkor. nämligen
1. Utlåning får ske endast för kortare tid. högst tvä veckor.
2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som imnehavarens tillstånd avser.
3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen fär dock utlånas till den
som är under aderton är, om a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,
b) vapnet skall innehas och an- b) vapnet skall innehas och an-
vändas under upplåtarens uppsikt vändas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än och det är fråga om annat vapen än ecnhandsvapen eller helautomatiskt enhandsvapen eter helautomatiskt
vapen samt läntagaren har fyllt vapen samt låntagaren har fyllt femton år. eller femton är, c) utlåningen avser sådant luft- c) utlåningen avser sådant luft-
eller fjädervapen som avses I 5§ eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall in- andra stycket och vapnet skall in-
nehas och användas under upplä- nehas och användas under upplå-
tarens uppsikt. tarens uppsikt, eller
dj utlåningen avser startvapen
för användning vid idrottstävling
eller idrottsträning. 4. Utlåning av pistol eller annat 4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen eller annat helautomatiskt vapen
får ske endast för användning i upp- får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning el- låtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kon- ler tävling som äger rum under kon-
troll av en sådan sammanslutning troll av en sådan sammanslutning
som avses 18 8, om inte låntagaren som avses i 8 §. om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett va- själv är berättigad att inneha ett va-
pen av samma typ. pen av samma typ. Detta gäller inte ifråga om start- eller signalvapen.
& Senaste lydelse 1981: 1360. ? Senaste lydelse 1986:909.
5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av
skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte-
prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är
lämplig att inneha vapnet. får ett sådant vapen lånas ut endast till den som
uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall använ-
das enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller
inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplätarens omedelbara kontroll. 6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjut-
ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.
Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav
av skjutvapen (den europeiska vupenkonventionem. skall omedelbart anmäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas
av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag
från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.
26 är
Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta värd om
egendomen på elt sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.
Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen eller en för vapnets
funktion vital del samt ammunition funktion vital del samt ammunition
skall förvaras under lås. Ammuni- skall förvaras under lås. Ammuni-
tionen skall förvaras I ett annat ut- tionen skall förvaras I ett annat utrymme än vapnet eller vapendelen. rymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säker- om inte förvaringen sker i ett säker-
hetsskåp eller på något annat lika hetsskåp eller på något annat lika betryggande sätt. betryggande sätt. Vad som har
sagts nu gäller inte i fråga om start-
eller signalvapen och ammunition
avsedd för sådant vapen.
Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta
vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller ammunitionen till
annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.
Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 8.
I. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande start- eller signalvapen som
enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.
3. En ansökan om tillstånd att bedriva handel med start- eller signalvapen får prövas före den 1 januari 1988. Den som vid lagens ikraftträdande
5 Senaste lydelse 1981:1360.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
bedriver sådan handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av
juni 1988 att försälja start- eller signalvapen som han innehade vid ikraftträdandet.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, Holmberg. Hellström, Wickbom, Johansson. Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Lagrådsremiss om ändring i vapenlagen (1973:1176)
I Inledning
Riksdagen behandlade hösten 1978 med anledning av en motion vissa frågor med anknytning till regleringen i vapenlagen (1973: 1176). Justitieut-
skottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1978/79:1. rskr. 5) att utvecklingen efter vapenlagens tillkomst år 1973 i fråga om ökad försäljning av startvapen och ollonpistoler samt förekoms-
ten av vapenrepliker som är lätt förväxlingsbara med riktiga vapen var oroande. Detsamma gällde beträffande användningen av dessa vapen i brottslig verksamhet. Det fanns enligt utskouets mening därför skäl att överväga lagstiftning för att reglera hanteringen av startvapen och vapenrepliker. En sådan lagstiftning borde föregås av en inventering av markna-
den på området.
Regeringen uppdrog i april 1981 åt rikspolisstyrelsen att, i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium, verkställa den av riksdagen begärda marknadsinventeringen och att lägga fram de förslag som kunde föranledas av denna.
Rikspolisstyrelsen har genom en skrivelse i juli 1985 redovisat uppdraget. I skrivelsen föreslås bl. a. vissa ändringar i vapenlagen. Till skrivelsen är fogad en promemoria med en utredning som gjorts inom kriminaltekniska laboratoriet.
Skrivelsen jämte promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser m. fl. som avgett yttrande bör fogas som bilaga I
till protokollet i detta ärende. En sammanställning av yttrandena har
upprättats I Justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr 1930—285).
Det är min avsikt att nu ta upp de frågor om en förbättrad kontroll över startvapen och andra vapenliknande föremål som sålunda utretts av riks-
polisstyrelsen och kriminaltekniska laboratoriet. Jag kommer att här föreslå vissa ändringar i vapenlagen. Jag vill erinra om att jag vid min anmälan
av regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot vålds- och egendomsbrott (skr. 1986/87:21 s. 17 ff) förutskickade att de angivna frågorna
12 Riksdagen 198687. I saml. Nr 154
skulle tas upp till behandling och samtidigt aviserade en samlad översyn av vapenlagstiftningen. Jag kommer inom kort att föreslå att en särskild utredare tillkallas för sistnämnda ändamål. Beträffande utformningen av den reglering som jag här föreslär har jag särskilt samrätt med rikspolisstyrelsen och kriminaltekniska laboratoriet.
LD Startvapen
Mitt förslag: Startvapen avsedda för laddning med patroner underkastas vapenlagens bestämmelser. Säväl införsel av som handel med och innehav av startvapen kommer därigenom att kräva tillstånd av
polismyndigheten. Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall
tillstånd dock tills vidare inte krävas för den som redan innehar ett startvapen när de nya reglerna träder i kraft.
Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt
förslag. Styrelsen föreslår sålunda att undantaget i vapenlagen för startva-
pen upphävs och att förvärv. införsel och handel med ”föremål som utan
svårighet kan ändras till skjutvapen” skall kräva tillstånd. Däremot skall enligt styrelsens förslag tillstånd inte krävas för innehav av sådana föremål, — Enligt ett alternativt förslag i kriminaltekniska laboratöriets prome-
moria skall tillstånd krävas även för innehav. Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser ansluter sig till uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa tillgången till startva-
pen och andra föremål som utan svårighet kan ändras om till skjutvapen. Meningarna går emellertid isär när det gäller frågan hur regleringen här skall utformas. Rikspolisstyrelsens förslag stöds av flera instanser, bl. a. kammarrätten i Jönköping och några åklagarmyndigheter. Det alternativa förslaget får stöd av ungefär lika många remissinstanser, bl. a. justitiekanslern och riksåklagaren. Flera remissinstanser framhåller att regleringen bör utformas så att gränsdragningsproblem kan undvikas och att det kan finnas
behov av någon form av förteckning över de föremål som omfattas av de
nya reglerna. Några instanser, bl.a. Göta hovrätt, anser sig inte kunna
förorda något av de presenterade alternativen. Ytterligare ett antal instanser föreslår andra lösningar.
Skälen för mitt förslag: Med startvapen brukar man mena vapen avsedda
för att avlossa lösa skott (ofta kallade ollonskott). Vapen av denna typ
användes tidigare främst som skrämskottsvapen men har numera sin hu-
vudsakliga användning vid idrottstävlingar av olika slag. Som regel har
vapen av denna typ en massiv pipa celler i varje fall ett spärrat lopp.
Av 2 8 4 vapenlagen framgår att lagen för närvarande inte gäller i fråga
om startvapen, om vapnet inte har ändrats i syfte att en projektil skall
kunna skjutas ut ur det på ett sådant sätt som anges i I $ första stycket 1, dvs. med hjälp av krutladdning eller vissa andra utskjutningsmedel. Undantaget för startvapen från regelsystemet i vapenlagen överensstäm-
mer med vad som tidigare gällde enligt vapenförordningen (1949:340). Prop. 1986/87: 154 Frågan om ändring av bestämmelserna för start: och ollonpistoler diskute-
rades under förarbetena till vapenlagen (Ds Ju 1968:13. prop. 1973:166,
JuU 1973:38). I den departementspromemoria som låg till grund för lagstiftningen konstaterades att startvapen och ollonpistoler föll under bestämmelserna i vapenförordningen, om vapnen ändrades så att kulor, hagel eller andra projektiler kunde skjutas ut från dem. I promemorian uttalades att flera betänkligheter kunde anföras mot en utvidgning av
vapenförordningens tillämpningsomräde i förevarande avseende. Bl.a. uttalades att en sådan ordning skulle medföra avsevärda tillämpningspro-
blem i praktiken. Departementschefen anslöt sig ull den uppfattning som kommit ull uttryck i promemorian (prop. 1973:166 s. 99).
Den marknadsinventering som kommit till ständ genom rikspolisstyrelsens utredning visar att begreppet startvapen inte är entydigt. Enligt den praxis som tillämpas vid kriminaltekniska laboratoriet får ett vapen betecknas som startvapen bara när det inte är möjligt att skjuta ut projektiler eller tårgas genom vapenloppet. Endast vapen där pipans lopp är helt spärrat anses utgöra startvapen och därmed falla utanför vapenlagen. Det förekommer startvapen i form av såväl revolvrar som pistoler. Som ammunition används i regel lösa patroner av typen ollonskott. Av laboratoriets utredning framgår att startrevolvrar är de vapen som är lättast att ändra (borra upp) så att skjutning med skarp ammunition kan ske.
I utredningen beräknas att det årligen säljs flera tusen startvapen, i huvudsak genom postorderföretag. Det är enligt utredningen uppenbart att endast en mindre del av dessa vapen inköps för att användas för startända-
mål.
Den företagna marknadsinventeringen ger enligt min mening klart vid handen att det nu finns skäl att införa en ordning som medger en kontroll över hanteringen av startvapen. För mig är det av avgörande betydelse att startvapen ofta med förhållandevis enkla medel kan ändras till fungerande skjutvapen. Till utseendet utgör de ofta imitationer av kända pistol- och revolverfabrikat. Jag vill framhålla att vapen av det här slaget inte sällan används i brottsliga sammanhang.
Som jag ser det kan det i ett längre perspektiv inte godtas att det är så lätt
att få tag på dessa vapen. Det är också uppenbart att stärtvapen i många
fall införskaffas för andra ändamäl än för att användas inom idrotten eller i något annat sådant sammanhang där dessa anordningar kan sägas ha en legitim funktion. Till den okontroHerade spridningen bidrar naturligtvis att handeln med startvapen i stor utsträckning sker genom postorderföretag.
Tanken att begränsa tillgången till startvapen har också fått ett starkt stöd under remissbehandlingen.
Enligt min mening bör man åstadkomma denna begränsning genom att startvapen jämställs med skjutvapen i vapenlagen. Eftersom terminologin
på området kan vara något oklar, bör uttryckligen anges att vad som
åsyftas är sådana vapen som är avsedda för laddning med patroner. Med pätroner för startvapen avses exempelvis ollonskott men däremot inte s. k. knallhattar och liknande som uppenbarligen hör till leksaksmarknaden. Det av rikspolisstyrelsen föreslagna uttrycket ”föremäl som utan svårighe-
ter kan ändras till skjutvapen” — som är avsett att omfatta också undra föremål än startvapen — är enligt min mening inte tillräckligt tydligt.
En följd av den ordning som jag nu har förordat blir till en början att införsel av samt handel med startvapen inte får ske utan tillständ enligt vapenlagen. Detta är enligt min mening en riktig och naturlig ordning.
Enligt vapenlagen fordras tillstånd också för innehav av skjutvapen. Det
finns starka skäl som talar för att detta bör gälla även i fråga om startvapen. Alt generellt övergå till en sådan ordning skulle dock i enlighet med vad rikspolisstyrelsen har angett medföra administrativa svårigheter och en risk för massförseelser. Till detta kommer att en nyordning av angivet
slag i någon mån skulle få en konfiskatorisk prägel.
Jag förordar därför en lösning som innebär att den som innehar ett startvapen vid ikraftträdandet tills vidare skall vara befriad från tillståndsplikten. Jag är medveten om att en sådan ordning kan ge upphov till bevissvårigheter i fall då startvapen i olika sammanhang anträffas exem-
pelvis av polisen men anser mig inte nu ha underlag för att föreslå någon
annan lösning. Min avsikt är att i direktiven till den översyn av vapenlagen som jag senare ämnar anmäla särskilt beröra den aktuella övergängsfrågan.
En möjlighet kan vara att i stället för tillståndsplikt såvitt gäller de vapen som redan innehas vid ikraftträdandet föreskriva generella begränsningar i rätten att bära och använda vapen av aktuellt slag, en ordning som för
närvarande övervägs i Danmark tAfsluttende beretning om aendringer i våbenlovgivningen, betaenkning nr 1082).
Däremot bör ett krav på tillstånd för innehav uppställas i fråga om vapen
som anskalfas efter den nya regleringens ikraftträdande.
Mitt förslag till ändring i vapenlagen i fråga om startvapen kommer till uttryck genom att undantaget i 2 3 4 för dessa vapen upphävs och att det i I $ andra stycket införs en ny punkt — d — vari föreskrivs att vad som sägs om skjutvapen även gäller start- eller skrämskottsvapen t(startvapen) avsedda för patroner. Till vissa ytterligare fragor återkommer jag i avsnitt 6.
3¶Signalvapen
Mitt förslag: Även signalvapen där någon form av patron används
för att skjuta ut signal- eller lysskott förs in under vapenlagens
regelsystem. Liksom beträffande startvapen skall emellertid tillståndskrav för innehav gälla bara i fråga om sådana signalvapen som
anskaffas efter den nya regleringens ikraftträdande. Vidare skall
s.k. salutkanoner liksom nu undantas från regelsystemet för skjutvapen.
Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Bland de instanser som behandlar frågan är det endast Svenska seglarförbundet som avstyrker rikspolisstyrelsens förslag.
Skälen för mitt förslag: Av 2 § vapenlagen följer att lagen för närvarande
inte gäller bl. a. skjutapparater för signalgivning, s.k. signalvapen, även
om dessa i och för sig uppfyller kriterierna för skjutvapen enligt I $.
Apparater av detta slag har sedan 1930-talet uttryckligen undantagits
från regleringen för skjutvapen (jfr prop. 1934:181 s. 19 fi. Det är främst inom det militära området och inom sjöräddningen som signalvapen har
använts. Numera förekommer emellertid sådana anordningar även i andra sammanhang.
Begreppet signalvapen har — för övrigt i likhet med startvapen — ingen klar avgränsning. Till signalvapen räknas idag en mängd olika anordningar
med vilka man kan skjuta ut projektiler för signalgivning, En typ utgörs av
de signalpistoler som i Sverige används huvudsakligen för militärt bruk
och som kan avlossa signal- och lysprojektiler. En annan typ utgörs av pistol- eller revolverliknande anordningar som i de flesta fall har samma uförande som startvapen och som är avsedda för signalskott. Ofta är det
fråga om kombinationsvapen som används även för andra ändamål än
signalgivning. I den mån dessa signalvapen kan användas för att avlossa tårgaspatroner anses de emellertid falla under vapenlagen.
Till signalvapen räknas också en typ av pennliknande anordning för
signalskott, s.k. signalgivare eller signalsuft. Dessa anordningar saknar
som regel patronläge och de signalskott som hör ull sådana vapen har
vanligen ett ollonskott fast monterat baktill i en hylsa för signal- och
lyssats. Enligt kriminaltekniska laboratoriets utredning är det framför allt
denna typ av signalvapen som missbrukas genom att omändras till skjutvapen, vilket brukar ske genom att en räfflad eller oräfflad pipa monteras på
vapnet. Till gruppen signalvapen hör också s.k. salutkanoner. Dessa utgör i
allmänhet imitationer av gumla kanoner och används som prydnadsföremål eller för signalgivning vid 1. ex. segeltävlingar.
Begreppet signalvapen innefattar sålunda en heterogen samling av apparater som kan användas för att skjuta ut projektiler för signalgivning i olika sammanhang. Det står enligt min mening klart att möjligheten att missbruka dessa anordningar är stor. Som redan har berörts förekommer det att apparater manipuleras så att skarpa skott kan avlossas. Signalvapen kan naturligtvis också när de används för sitt egentliga ändamål vara farliga med hänsyn till risken för att någon träffas av en utskjuten signal- eller
lysprojektil. En sådan projektil kan orsaka allvarlig kroppsskada och även få direkt dödande verkan vid träff i vital kroppsdel hos en människa. Mot denna bakgrund anser jag att det nuvarande undantaget från vapen-
lagens tillämpningsområde för skjutapparater för signalgivning bör avskaffas. Som jag ser det är det välmotiverat att regelsystemet i vapenlagen blir tillämpligt på anordningar av det här slaget. Härmed avser jag då även de vapen av den förut berörda pennliknande typen som saknar patronläge. Jag vill tillägga att behovet av signalanordningar it. ex. sjö- eter fjällräddningssammanhang numera i stor utsträckning kan tillgodoses genom olika slags pyrotekniska produkter. Vidare gäller att tillstånd att inneha signalvapen givetvis bör kunna beviljas för seriös användning. Förslaget bör
därför inte medföra några större olägenheter för allmänheten.
När det gäller salutkanoner finns det emellertid enligt min mening knap-
past anledning att räkna med någon risk för missbruk t. ex. så att de skulle Prop. 1986/87: 154 kunna komma till användning vid våldsbrott. Nägra fall av det slaget har mig veterligt inte förekommit. Några allvarliga olyckshändelser vid handhavandet av dessa skjutapparater har såvitt är känt inte heller inträffat. Jag anser därför i likhet med rikspolisstyrelsen att salutkanoner också i fortsättningen bör undantas från regleringen för skjutvapen. Liksom beträffande startvapen anser jag att kravet på tillståndsplikt vid innehav av signalvapen inte bör gälla för den som redan innehar ett signalvapen då den nya regleringen träder i kraft. Jag får här hänvisa till vad jag anfört i fråga om startvapen (avsnitt 2).
Mitt förslag kommer till uttryck i 2 § 3 vapenlagen så att undantaget från
vapenlagens tillämpningsområde för ”skjutapparat för signalgivning” tas
bort. Som angetts bör emellertid ett undantag för salutkanoner behållas.
För tydlighetens skull bör i I $ uttryckligen anges att signalvapen avsedda
för patroner omfattas av lagens bestämmelser om skjutvapen.
4¶Efterbildningar av skjutvapen (s.k. vapenattrapper och vapenrepliker)
Min bedömning: Några särskilda begränsningar bör inte införas i
fråga om föremål som utgör efterbildningar av skjutvapen (s.k.
vapenattrapper och vapenrepliker).
Rikspolisstyrelsens förslag: Handel med vapenrepliker och vapenattrap-
per skall kräva tillstånd. Försäljning av ett sådant föremål skall få ske endast till en person som har behov av det.
Remissinstanserna: Flertalet instanser ställer sig avvisande till förslaget
att reglera handeln med de aktuella föremålen. Från flera håll pekas på
svårigheterna att avgränsa vilka föremål som skall omfattas av en sådan reglering. Skälen för mitt förslag: Efterbildningar av skjutvapen förekommer i Viss utsträckning och i varierande utformning. S.k. vapenattrapper utgör efterbildningar som inte är — och i princip inte heller kan göras om till — brukbara skjutvapen. Föremålen, som tillverkas utomlands, kan ha en funktion som samlarobjekt eller som t. ex. teaterrekvisita. De kan emellertid utgöra så trogna förebilder av verkliga skjutvapen att det inte är möjligt
ens för personer med kännedom om skjutvapen att på avstånd skilja en attrapp från originalet. Föremål av detta slag kan därför användas som hotmedel vid rån eller andra brott. Med begreppet vapenreplik brukar avses föremål som är trogna kopior
av skjutvapen, i allmänhet av äldre tvp. Vissa typer av vapenrepliker utgör fungerande skjutvapen medan andra med större eller mindre svårigheter
kan göras brukbara som skjutvapen. Vapenrepliker som utgör fungerande skjutvapen faller naturligtvis in under vapenlagen. Detta är fallet med exempelvis nytillverkade kopior av mynningsladdare med varierande tänd-
lertid vara oklart huruvida föremålen faller utanför regleringen i vapenlagen eller om de enligt I $ andra stycket a skall anses utgöra obrukbara
vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen och alltså jämställas med skjutvapen i lagen. Även vapenrepliker kan naturligtvis, trots
att de inte utgör skjutvapen eller gjorts brukbara som sådana, komma till användning som hotmedel i brottsliga sammanhang.
Som har uttalats i rikspolisstyrelsens utredning finns det bara ett mycket
begränsat legitimt behov av föremål som utgör sådana efterbildningar av
skjutvapen som här avses. Med hänsyn till att det finns en viss risk för att
föremål av detta slag används som hjälpmedel vid brott skulle det därför kunna övervägas att. i linje med styrelsens förslag, för dessa föremål införa
någon form av reglering i syfte att åtminstone komma till rätta med bl. a. den okontrollerade postorderförsäljning som här förekommer.
Enligt min mening är emellertid en sädan begränsning förenad med svåra gränsdragningsproblem som det inte för närvarande finns underlag för att
lösa. Som har påpekats under remissbehandlingen finns det nämligen ingen
klar skillnad mellan föremål av detta slag och rena Ieksaker. I själva verket
torde flertalet typer av vapenliknande föremål få anses höra till leksaksmarknaden. Och även sådana föremål som utgör leksaker kan naturligtvis komma till användning som hotmedel vid brott.
När det gäller vapenrepliker som utgör fungerande skjutvapen utgör saken inget problem. eftersom dessa som nyss har sagts är underkastade regelsystemet i vapenlagen. Av det anförda framgår emellertid också att
det vid tillämpningen av vapenlagen uppstått oklarhet huruvida I $ andra stycket a vapenlagen är tillämplig på vapenrepliker som inte i sig är brukbara som skjutvapen men som mycket lätt kan ändras så att de
fungerar som sådana vapen. För att en sådan vapenreplik skall kunna brukas som skjutvapen kan det vara tillräckligt att t. ex. borra upp ett hål i eller att avlägsna en plugg i pipan. Enligt min mening faller det sig naturligt att anse att det i dessa fall är fråga om obrukbara vapen enligt den nämnda bestämmelsen. Jag har sålunda uppfattningen att denna föreskrift bör
kunna vara tillämplig i åtskilliga av de fall där det är möjligt att på ett enkelt
sält göra om en vapenreplik till ett fungerande skjutvapen.
I likhet med flertalet remissinstanser har jag därför kommit fram till att någon ytterligare begränsning av hanteringen av efterbildningar av skjutvapen — vare sig genom regelsystemet i vapenlagen eller genom 1. ex. nä-
ringsrättslig lagstiftning — inte bör införas i detta sammanhang. Min avsikt
är emellertid att även denna fråga skall tas upp till närmare granskning inom ramen för den översyn av vapenlagen som jag tidigare har förutskickat. Jag vill också tillägga att. i den mån det skulle visa sig att någon viss
typ av de vapenrepliker som förekommer är särskilt ägnad att användas vid brott, en speciell reglering kan ästadkommas med stöd av det bemyndigande som jag förordar i det följande (avsnitt 5).
3 Bemyndigande för regeringen att föreskriva att vapenlagens bestämmelser skall tillämpas i fråga om vissa farliga föremål
Mitt förslag: I fråga om föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet bemyndigas regeringen att föreskriva att regleringen i vapenlagen helt eller delvis skall vara tillämplig.
|
Rikspolisstyrelsen har inte berört frågan. Skälen för mitt förslag: Vapenlagen innehåller ett väl fungerande regelsystem för kontrollen av skjutvapen. På näraliggande områden pågår emel-
lertid en ständig utveckling. Nya typer av farliga föremål introduceras från tid till annan och blir föremål för marknadsföring och försäljning. Risk finns att föremål av detta slag kommer till användning som hjälpmedel vid bl. a. brott mot liv eller hälsa. Frågor om vapenlagens tillämpningsområde aktualiseras därför ofta.
Som framgår av regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot välds-och egendomsbrott (skr. 1986/87:21 s.18) har erfarenheten visat att det snabbt kan uppkomma ett behov av att göra innehav av nya typer av vapenliknande föremål tillståndspliktiga eller att i vart fall reglera handeln och införseln. Jag erinrar om att vapenlagen sedan den 1 januari 1987 skall
tillämpas på s.k. elektriska impulsgivare eller el-pistoler (prop. 1985/86:176. JuU 1986/87:1, rskr. 17, SFS 1986:909). Syftet med ändring-
en var att få kontroll över spridningen av dessa föremål. Lagändringen skedde just mot bakgrund av att det framkommit ett behov av att snabbt
vidta åtgärder i saken (se prop. 1985/86:176 s. 5 f).
Enligt min mening är emellertid vissa nackdelar förknippade med att möjligheten att kunna tillämpa vapenlagens regelsystem på nya vapenliknande föremål är beroende av att det sker en ändring i lagen. Erfarenheten har, som jag nyss antydde, visat att den fördröjning som lagstiftningsför-
farandet medför kan leda till olägenheter. Jag vill päpeka att det på många
håll torde ha väckt förvåning att de tidigare nämnda el-pistolerna kunde fritt marknadsföras och säljas under den tid som behövdes för att genomföra lagändringen.
Från dessa synpunkter skulle det vara en fördel om regeringen vid behov
kunde fatta de normgivningsbeslut som erfordras. Detta synes erbjuda
fördelar även med tanke på att fråga kan uppkomma om att införa kontrollsystem för mycket specifika anordningar som det från lagtekniska synpunkter lämpar sig mindre väl att ange i en allmänt hållen lag av vapenlagens typ. Tänkbart är också att vetskapen om att det går snabbt att genomföra sådana ändringar kan ha en återhållande effekt på den som vill importera och saluföra farliga föremål. Enligt 8 kap. 7 § första stycket I regeringsformen har riksdagen möjlig-
het att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Mot bakgrund av det tidigare sagda
anser jag att regeringen bör ges bemyndigande att föreskriva att regleringen i vapenlagen helt eller delvis skall vara tillämplig beträffande föremal
som är särskilt ägnade att komma till användning vid brott mot liv, hälsa
eller personlig säkerhet. Jag föreslår alltså att en bestämmelse som inne-
håller ett sådant bemyndigande tas in i vapenlagen. Bestämmelsen bör
lämpligen fogas till I & som ett nytt sista stycke.
Om riksdagen bifaller förslaget avser jag att I regeringen anmäla frågan om en förordning med stöd av bemyndigandet. I linje med vad jag uttalade
i saken i ett frågesvar i riksdagen våren 1986 (prot. 1985/86:155 § 39) är det
min avsikt att överväga om handbojor eller s.k. handfängsel genom den tänkta förordningen bör underkastas regelsystemet i vapenlagen. Föremål
av detta slag har nämligen visat sig kunna komma till användning vid brott.
och det legitima användningsområdet för dessa får anses vara ytterst begränsat. S.k. chocklampor är en annan typ av föremål som kan tänkas bli aktuella i sammanhanget. Innan jag anmäler dessa frågor på nytt avser jag emellertid att införskaffa ytterligare beslutsunderlag.
I den tidigare nämnda skrivelsen av regeringen (skr. 1986/87:21 s. 18) har jag påpekat att vissa farliga föremål — exempelvis s. k. gatustridsvapen — kan behöva totalförbjudas. Denna fråga återkommer jag till i anslutning
till att jag anmäler frågan om en översyn av reglerna i vapenlagen.
6¶Övriga frågor
6.1¶Tillståndsfrågor m. m.
Det merarbete som uppkommer för polismyndigheterna genom att startoch signalvapen förs in under vapenlagens regelsystem bedöms i kriminaltekniska laboratoriets utredning bli marginellt. Jag delar denna bedömning och anser att den yterligare arbetsbelastningen bör kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att polismyndigheternas prövning givetvis inte bör vara mera omfattande än sakens beskalfenhet kräver. Vad till en början gäller startvapen bör det vara tillräckligt att sökanden vid registerslagning m. m. inte visar sig olämplig att inneha vapen och att han lämnar uppgift om ett legitimt ändamål med innehavet vars riktighet det saknas anledning att betvivla. Godtagbara ändamål kan i första hand vara användning i samband med idrottstävlingar och idrottsträning, men också användning av ett sådant vapen inom lantbruket som skrämskottsvapen gentemot skadevållande vilt samt vid hundträning bör kunna godtas. Där-
emot synes inte annat än möjligen i mycket speciella fall tillstånd böra ges ifall det illämnade ändamålet uppges vara personligt skydd.
Vid tillståndsprövningen bör givetvis även startvapnets beskaffenhet
beaktas. De startvapen som är vanligast i kriminella sammanhang — det
gäller här främst vissa startrevolvrar som är synnerligen enkla att omändra för skjutning med skarp ammunition — synes över huvud taget inte böra ifrågakomma för tillstånd.
Tillstånd att inneha signalvapen bör enligt min mening på motsvarande
sätt beviljas den som kan anses lämplig som vapeninnehavare och som Prop. 1986/87: 154
pävisar ett legitimt skäl för behov av att kunna avge nödsignal exempelvis
vid segling.
Enligt vapenlagen (37 §) är det förbjudet att överlåta vapen till den som inte är berättigad att inneha det. Det här föreslagna regelsystemet fär därmed den konsekvensen att postorderförsäljning av start- och signalvapen i praktiken inte längre kan förekomma.
Jag vill slutligen peka på att start- och signalvapen inte brukar vara försedda med tillverkningsnummer och att tillständen därför inte kan individualiseras på samma sätt som gäller för ordinära skjutvapen. Detta får
beaktas vid de följdändringar som bör göras i vapenkungörelsen (1974:123).
6.2¶Undantag från tillståndskravet i vissa fall
Det torde framför allt vara olika idrottsföreningar anslutna till förbund inom Sveriges Riksidrottsförbund som har legitimt behov av att inneha i
första hand startvapen, Det skulle innebära en onödig byråkrati om dessa föreningar skulle vara underkastade tillständskrav. Även vissa andra un-
dantag kan eventuellt komma att aktualiseras.
Jag förordar att regeringen genom ett tillägg till 5 § vapenlagen bemyndigas föreskriva undantag från tillståndskravet för start- och signalvapen.
6.3¶Expeditionsavgifter
I kriminaltekniska laboratoriets utredning har ifrågasatts om inte expedi-
tionsavgifter vid tillstånd att inneha start- eller signalvapen bör utgå enligt
den lägre nivån för bl.a. luftvapen (för närvarande 75 kr) och inte enligt den högre nivån för övriga skjutvapen (för närvarande 350 kr).
Jag biträder efter samråd med chefen för finansdepartementet denna tanke som fått stöd under remissbehandlingen. Om riksdagen antar de
föreslagna lagändringarna, finns det således anledning att återkomma till
frågan om ändringar 1 detta avseende i den till kungörelsen (1964:618) om expeditionsavgift m. m. fogade avgiftslistan.
6.4¶Vissa följdändringar i vapenlagen
Den föreslagna regleringen påkallar vissa ytterligare justeringar i vapenla-
gen. Vad till en början gäller ammunition till start- och signalvapen — dvs. lösa patroner — bör sådan enligt min mening inte rimligen omfattas av regleringen i vapenlagen i större utsträckning än vad som gäller för t. ex.
hagelpatroner. Detta föranleder en ändring i 4 8. som bör kompletteras
med cen ny sjunde punkt.
I fråga om utlåning bör som jag ser det den 18-årsgräns för låntagaren
som gäller som huvudregel enligt 22 § första stycket 3 inte rimligen vara tillämplig på utlåning av startvapen för användning vid idrottstävling eller
idrottsträning. Detta bör anges i en ny litt. d) till den angivna punkten.
Bestämmelserna i punkt 4 i samma stycke i den aktuella paragrafen om Prop. [986/87:154 enhandsvapen är vidare uppenbarligen inte avpassade för start- och signalvapen, utan dessa vapentyper bör undantas från punktens tillämpningsom-
råde genom en särskild bestämmelse. Slutligen förordar jag att de stränga krav i fråga om säkerheten vid förvaring som gäller enligt 26 § mjukas upp något såvitt gäller de här aktuella vapentyperna.
6.5¶Påföljdsfrågor
För olaga innehav av skjutvapen tillämpas en sträng praxis som innebär allt påföljden oftast bestäms till fängelse. När det gäller innehav av start- eller signalvapen utan tillstånd anser jag att en sådan tillämpning skulle föra alltför långt. Överträdelser av detta slag bör som regel anses som ringa brott och bestraffas med endast böter. Undantag kan givetvis förekomma,
t.ex. då innehavaren gjort förberedelser för omändring av vapnet till ett
fungerande skjutvapen och omständigheterna tyder på en tillämnad användning av vapnet i kriminellt sammanhang.
7¶Ikraftträdande
Lagändringarna bör träda i kraft den I januari 1988. Det är angeläget att det inte inför ikraftträdandet sker en ökad försäljning av start- eller signalvapen genom realisationer eller på annat sätt. De företag som handlar med sådana vapen men som avser att upphöra med denna verksamhet eller som
får avslag på ansökan om tillstånd bör med tanke på eventuella varulager
ges en rimlig avvecklingstid. Vidare bör polisen kunna före den 1 januari
1988 ta emot och pröva ansökningar om tillstånd till handel. Det sagda bör
komma till uttryck genom övergångsbestämmelser till lagändringarna.
8¶Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
9 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.
10 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Förteckning över remissinstanser m. fl. som avgett yttrande över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985—
07—05 angående startvapen m. m.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justitiekanslern,
riksåklagaren, Göta hovrätt, kammarrätten 1 Jönköping. brottsförebyg-
gande rådet, generaltullstyrelsen, konsumentverket/KO. länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län, polismyndigheterna i Malmö och Skellefteå, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer, Samlarförbundet Nordstjärnan (vapensektionen), Riksidrottsförbundet och Sveriges köpmannaförbund.
Några remissinstanser har överlämnat yttranden från andra organ. Så-
lunda har riksåklagaren överlämnat yttranden från åklagarmyndigheten i
Malmö åklagardistrikt samt regionäklagarmyndigheterna i Linköping, Karlstad, Stockholm och Umeå, länsstyrelsen i Kronobergs län överläm-
nat yttranden frän polismyndigheterna i Växjö och Älmhult samt länsstyrelsen i Värmlands län överlämnat yttranden från polismyndigheterna i Säffle och Arvika. Riksidrottsförbundet har utan eget ställningstagande redovisat ett från Svenska seglarförbundet inhämtat yttrande.
I ärendet har vidare inkommit skrivelser från polismyndigheten i Ljung-
by och Svenska fri-idrottsförbundet.
Det remitterade lagförslaget
Förslag till
Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrivs att 1, 2. 4, 5. 22 och 26 88 vapenlagen (1973:1176)!' skall ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
1 8:
Med skjutvapen förstås I denna lag
I. vapen med vilket kula, hagel. harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel,
2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses under I.
Vad som sägs om skjutvapen gäller även
a. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,
b, löst slutstycke. ljuddämpare, b. löst slutstycke, ljuddämpare.
eldrör, pipa till skjutvapen eller eldrör, pipa till skjutvapen eller
trumma till revolver och trumma till revolver,
C. annan anordning som möjlig- c. annan anordning som möjlig-
gör at till ett skjutvapen användes gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- annan ammunition än vapnet är avsett för. sett för och
d. sådana start- eller skräm-
skottsvapen (startvapen) och sig-
nalvapen som är avsedda för pat-
roner.
Bestämmelserna om skjutvapen Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller tillämpas också på apparater eller
anordningar som är konstruerade anordningar som är konstruerade
för att med elektrisk ström bedöva för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom en person eller tillfoga honom
smärta och som är avsedda att bä- smärta och som är avsedda att bäras i handen. ras i handen.
Regeringen får föreskriva att be-
stämmelserna om skjutvapen i den-
na lag eller vissa av dem skall till-
lämpas även i fråga om andra före-
mål än som sägs i tredje stycket
som är särskilt ägnade att använ-
das vid brott mot någons liv, hälsa
eller personliga säkerhet.
! Lagen omtryckt 1981: 1360.
? Senaste lydelse 1986:909.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse 28 3 Lagen gäller ej 1. skjutvapen som har tillverkats före är 1890. om inte vapnet är avsett för gastäta enhetspatroner. 2. bultpistol,. som är avsedd för 2. bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbets- byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg, som är avsett för industri- verktyg, som är avsett för industri-
ellt eller därmed jämförligt bruk. ellt eller därmed jämförligt bruk,
och 3. skjutapparat för slakt. signal- 3. skjutapparat för slakt. livgivning, hvräddning eler annat där- räddning eller annat därmed jämmed jaämförligt ändamät och förligt ändamål och salutkanon.
4. startvapen. om inte vapnet har
ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i I $ första stycket 1.
45?
Med undantag för bestammelserna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej hagel eller annan massiv kula. bb . projektil. avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen, tU haägelpatron eller tändhatt därtill. Rn . kolsyrepatron.
5. patronhylsa utan tändhatt, av- 5. patronhylsa utan tändhatt, avsedd för handvapen på vilket lagen sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig och är tillämplig,
6. kulpatroner och tändhattar 6. kulpatroner och tändhattar
som är avsedda för gevär. i den som är avsedda för gevär, i den mån inte regeringen för viss typ av mån inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- ammunition har föreskrivit annor-
lunda. Junda, samt 7. ammunition till start- eller signalvapen.
5 §5 Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon
1. inneha skjutvapen, 2, förvärva ammunition,
3 . införa skjutvapen eller ammunition till riket eller
Bb . driva handel med skjutvapen. Om luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpun-
vapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller driva handel med sådana vapen. om han inte har fyllt aderton är.
Första stycket I gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigs-
+ Senaste lydelse 1981:1360.
+ Senaste lydelse 1981: 1360. 5 Senaste Iyvdelse 1983: 1035.
materiel, m. m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som
avses 13 § samma lag.
Regeringen kan föreskriva undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signalvapen.
Om undantag i vissa fall från Om vrterligare undantag i vissa skyldigheten att inhämta tillstånd fall från skyldigheten att inhämta
finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22, tillstånd finns bestämmelser i 13, 25,25 a, 26 och 45 §§. 16, 21, 22, 25, 25 a. 26 och 45 §§.
22. $r Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet
till annan under följande villkor, nämligen
1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.
2. Vapnet får länas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.
3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den
som är under aderton år, om
a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses 18 §,
b) vapnet skall innehas och an- b) vapnet skall innehas och an-
vändas under upplåtarens uppsikt vändas under upplåtarens uppsikt
och det är fråga om annat vapen än och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt vapen samt låntagaren har fyllt femton är, eller femton år,
c) utlåningen avser sådant luft- c) utlåningen avser sådant lufteller fjädervapen som avses i 5§ eller fjädervapen som avses + 5 § andra stycket och vapnet skall in- andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplå- nehas och användas under upplåtarens uppsikt. tarens uppsikt, eller
d) utlåningen avser startvapen
för användning vid idrottstävling
eller idrottsträning.
4. Utläning av pistol eller annat 4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen celler kulsprutepistol enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen eller annat helautomatiskt vapen
får ske endast för användning i upp- får ske endast för användning i upp-
låtarens närvaro eller för övning el- låtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kon- ler tävling som äger rum under kon-
troll av en sådan sammanslutning troll av en sådan sammanslutning
som avses Ii 8 &, om inte låntagaren som avses i 8 §, om inte låntagaren
själv är berättigad att inneha ett va- själv är berättigad att inneha ett va-
pen av samma typ. pen av samma typ. Detta gäller inte
i fråga om start- eller signalvapen.
5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av
skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte-
prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som
" Senaste lydelse 1986:909.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplätarens omedelbara kontroll.
6. Vapenhandlare fär till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjut-
ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning. Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som här sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav
av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart an-
mäta det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.
26 §7
Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård om
egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer ål den.
Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen eller en för vapnets
funktion vital del samt ammunition funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammuni- skall förvaras under lås. Ammuni-
tionen skall förvaras I ett annat ut- tionen skall förvaras i ett annat ut-
rymme än vapnet eller vapendelen, rymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säker- om inte förvaringen sker i ett säker-
hetsskåp eller på något annat lika hetsskåp eller på något annat lika
betryggande sätt. betryggande sätt. Vad som hur sagts nu gäller inte i fråga om start-
eller signalvapen.
Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år. sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen. Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 §.
1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.
2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande start- eller signalvapen som
enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd, får han inneha anord-
ningen utan tillstånd även i fortsättningen. 3. En ansökan om tillstånd att bedriva handel med start- eller signalva-
pen får prövas före den I januari 1988. Den som vid lagens ikraftträdande
bedriver sådan handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av
juni 1988 att försälja start- eller signalvapen som han innehade vid ikraftträdandet.
7 Senaste lydelse 1981: 1360. rd ta
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-27
Närvarande: f.d. justitierådet Hesser, regeringsrådet Voss, justitierådet
Broomé.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 har regering-
en på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tll lag om ändring i
vapenlagen (1973: 1176).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran
Rosenberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
958 I lägrummet — beträffande vilket departementschefen inte har föreslagit
någon ändring — anges villkoren för tillstånd att inneha skjutvapen. Andra
stycket föreskriver att tillstånd att inneha bl. a. pistol eller annat enhandsvapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Bestämmelsen
torde komma att träffa också start- och signalvapen. Av uttalanden i remissprotokollet under 6.1 framgår emellertid att avsikten är att tillstånd
att inneha sådana vapen skall kunna meddelas efter en avsevärt mindre
restriktiv prövning. Vapnen i fråga bör därför undantas från tillämpningen
av andra stycket, lämpligen genom att till detta fogas föliande mening:
”Detta krav gäller dock inte start- eller signalvapen.”
26 § Paragrafen upptar regler om förvaring av skjutvapen och ammunition. I remissprotokollet har föreslagits undandtag från tillämpningen av andra stycket i fråga om start- och signalvapen. Undantaget bör i tydlighetens intresse vidgas till att gälla ”ammunition avsedd för sådant vapen”. (Jfr 4 §, vars undantagsregler i fråga om ammunition inte omfattar bestämmel-
serna i 26 8.)
Övergångsbestämmelserna
Ändringarna i vapenlagen föreslås träda i kraft den I januari 1988. De
företag som då handlar med start- eller signalvapen skall enligt punkt 3 av
Övergångsbestämmelserna kunna få en ansökan om tillstånd att bedriva
sådan handel prövad före ikraftträdandet. Vidare föreskrivs att den som
vid ikraftträdandet bedriver detta slags handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av juni 1988 att försälja start- eller signalvapen som
han innehade vid ikraftträdandet. Den sistnämnda övergångsbestämmel-
sen tar sikte på den som vid ikraftträdandet handlar med start- eller signalvapen men som avser att upphöra med det samt på den som får
avslag på en ansökan om tillstånd. Enligt motiven bör dessa vapenhandlare med tanke på eventuella varulager ges en rimlig avvecklingstid. Ett annat skäl för denna förmånliga behandling anges vara att motverka en ökad försäljning av start- eller signalvapen inför ikraftträdandet.
Det får enligt lägrådets mening anses stötande att en vapenhandlare som inte fått tillstånd att efter ikraftträdandet driva handel med start- eller
signalvapen likväl skall få fortsätta verksamheten under ytterligare ett
halvt är. särskilt om han inte uppfyller kravet i 18 § vapenlagen att ha gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Samma invändning kan göras beträffande de fall då någon inte ansöker om tillstånd därför att han inser
att han inte uppfyller tillständskraven. Man kan ocksä ställa sig tveksam
till om det i och för sig vällovliga syftet att motverka en ökad försäljning inför ikraftträdandet verkligen tillgodoses med den ifrågavarande övergångsbestämmelsen. Försäljning under avvecklingstiden skall ske med iakttagande av övriga bestämmelser i vapenlagen, vilket innebär bl. a. att
försäljning får ske endast till den som är berättigad att inneha start- eller
signalvapen (jfr 6 och 37 §§ vapenlagen). Det kan då förmodas bli frestande
för en vapenhandlare, som inte räknar med att få tillstånd, att sälja ut så
mycket som möjligt av sitt lager före ikraftträdandet.
Det sagda talar närmast mot en övergångsbestämmelse som ger en
vapenhandlare rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet viss tid efter ikraftträdandet. Utan en sådan övergångsbestämmelse skulle emellertid en seriös vapenhandlare kunna få svårigheter att avveckla sitt
inneliggande lager av start- och signalvapen, om han av någon anledning
vill upphöra med verksamheten efter ikraftträdandet. Lagrådet vill därför
inte motsätta sig en sådan övergångsbestämmelse.
Det får dock anses angeläget att möjliggöra en kontroll av att försäljningen av start- och signalvapen under avvecklingstiden sker endast till dem som har fått tillstånd att inneha sådant vapen. En vapenhandlare som utnyttjar möjligheten att utan särskilt tillstånd försälja start- eller signalva-
pen som han innehade vid ikraftträdandet bör därför vara skyldig att föra anteckningar över försålda vapen i sådan särskild försäljningsbok som avses i 28 § vapenkungörelsen (1974:123). Också övriga föreskrifter om
försäljningsbok samt bestämmelserna om tillsyn av polismyndighet bör göras tillämpliga i dessa fall. En reglering med denna innebörd synes kunna utfärdas i administrativ ordning. I övergångsbestämmelserna bör tas in erforderligt bemyndigande för regeringen.
Voss tillägger: I punkt 2 av övergångsbestämmelserna föreslås att den
som vid ikraftträdandet innehar start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd får inneha det utan tillstånd även i
fortsättningen. Det kan ifrågasättas om denna bestämmelse tillgodoser
syftet med lagändringarna. I rikspolisstyrelsens utredning beräknas att det årligen säljs flera tusen
startvapen och det är enligt utredningen uppenbart att endast en mindre del
av dessa vapen inköps för att användas för startändamål. Departementschefen framhåller i lagrådsremissen att startvapen ofta med förhållandevis
enkla medel kan ändras till fungerande skjutvapen och att vapen av det här slaget inte sällan används i brottsliga sammanhang. Syftet med lagförsta-
gen är att mot denna bakgrund begränsa tillgången till startvapen genom att införa tillståndsplikt för införsel. handel och innehav av startvapen och vissa signalvapen.
Det har således ansetts nödvändigt att vidta åtgärder i fråga om förekomsten av startvapen och vissa signalvapen redan före den av departementschefen aviserade samlade översynen av vapenlagstiftningen. Detta
syfte med Jagändringarna torde inte främjas av den föreslagna övergångsbestämmelsen i fråga om den som innehar start- eler signalvapen vid ikraftträdandet. Visserligen sägs i motiven att dessa vapeninnehavare tills
vidare bör vara befriade från tillständsplikt och att övergångsfrågan skall särskilt beröras i direktiven till översynen av vapenlagstiftningen. Under avsevärd tid — i detta sammanhang kanske alltför läng tid — kan det
emellertid dä komma att finnas ett mycket stort antal okontrollerade innehav av dessa potentiella brottsredskap.
Vid tidigare tillfällen när nya anordningar har förts in under vapenlagstiftningen har övergångsbestämmelser meddelats av innebörd att en sådan anordning får innehas utan tillstånd viss kortare tid efter ikraftträdandet eller tills en dessförinnan gjord ansökan har blivit slutligt prövad (se
övergångsbestämmelserna till 1981 och 1986 ärs ändringar i vapenlagen).
Mot att införa en motsvarande ordning i fråga om start- och signalvapen skulle kunna anföras att det här rör sig om ett mycket större antal föremål än vad som var fallet t. ex. när licenstvånget för elektriska impulsgivare och el-pistoler infördes. Om de som nu innehar start- eller signalvapen eller flertalet av dem skulle söka tillstånd. medför det naturligtvis ett ytterligare merarbete för tillståndsmyndigheterna utöver det marginella merarbete som remissförslaget enligt kriminaltekniska laboratoriets bedömning skulle leda till. Med hänsyn till syftet med de nya bestämmelserna och med beaktande av den ganska enkla tillståndsprövning som förutses i motiven bör dock sådana administrativa nackdelar inte tillmätas avgörande betydelse.
Inlösensmöjligheterna enligt 33 och 34 §§ vapenlagen torde inte heller behöva ses som ett hinder mot övergångsbestämmelser av tidigare tillämpat slag. Inlösen kan komma att aktualiseras närmast i sådana fall som avses i 33 § 2 och 3 vapenlagen, dvs. vid dödsboinnehav och familjerättsliga fång, och behöver väl inte befaras få särskilt stor omfattning. Det torde inte finnas anledning att överväga en generell inlösensskyldighet för staten i fråga om start- och signalvapen som någon innehar vid ikraftträdandet och inte vill söka tillstånd för. En inlösensskyldighet av det slaget övervägdes inte i samband med övergängsbestämmelserna till 1981 och 1986
års ändringar i vapenlagen. På grund av det anförda bör enligt min mening punkt 2 av övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: ”Innehar någon vid lagens ikraftträ-
dande start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas
utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha vapnet utan tillstånd till utgången av juni 1988, eller, om
ansökan om tillstånd har gjorts före den tidpunkten, till dess ansökningen har blivit slutligt prövad.”
ta 'n
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regerimgssammanträde den 23 april 1987
Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus-
tafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson. Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition om ändring i vapenlagen (1973: 1176)
I Anmälan av lagrådsyttrande m. m.
Föredraganden anmäler lagrädets vttrande (beslut om lagrådsremiss fattat
vid regeringssammanträde 1987-03-19) över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).
Föredraganden redogör för 'agrådets yttrande och anför. Som lagrådet har anfört bör vissa förtydliganden göras i 9 8 andra
stycket och 26 § andra stycket. Härutöver bör några redaktionella ändringar vidtas i lagförslaget. Bl. a. bör det i 1 § intagna bemyndigandet fogas till det nuvarande sista stycket som en ny andra mening.
Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget får
den som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1988 innehar start- eller
signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd
fortsätta att inneha dessa utan tillstånd även i fortsättningen. En ledamot
av lagradet ifrågasätter om bestämmelsen tillgodoser syftet med lagänd-
ringarna och föreslår att även dessa äldre innehav skall omfattas av till-
ståndskravcet.
Syftet med lagändringarna i fråga om hanteringen av start- eller signal vapen är att öka möjligheterna att få kontroll över föremål som kan komma till användning som skjutvapen i samband med brott. Jag vill erinra om att jag i remissprotokollet (avsnitt 2 resp. 3) anförde flera skäl varför den som
vid lagändringarnas ikraftträdande innehar ett start- eller signalvapen tills vidare bör vara befriad från tillståndsplikt. Jag påpekade samtidigt att min avsikt är att den aktuella övergångsfrågan skall tas upp vid den allmänna
översyn av vapenlagen som jag inom kort kommer att anmäla. Vad som i
denna fräga anförts vid lagrådsbehandlingen ger mig inte anledning att ompröva denna ståndpunkt. När det slutligen gäller punkt 3 i övergångsbestämmelserna har lagrådet
förklarat sig inte vilja motsätta sig att den som handlar med start- eller
signalvapen ges rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet viss
tid efter ikraftträdandet, Enligt lagrådet får det emellertid anses angeläget att möjliggöra en kontroll av att försäljningen av start- eller signalvapen 26
under avvecklingstiden sker endast till dem som har fått tillstånd att inneha ett sådant föremål. Lagrådet anser därför att det i övergångsbestämmelserna bör tas in ett bemyndigande för regeringen att i administrativ ordning utfärda föreskrifter för dessa fall i enlighet med regleringen i vapenkungörelsen (1974:123) rörande särskild försäljningsbok och tillsyn av polisen.
Jag delar uppfattningen att det är angeläget att kunna kontrollera även den försäljningsverksamhet som här avses. Jag har emellertid för egen del svärt att se att något särskilt bemyndigande behövs för detta ändamål vid sidan av det som redan har meddelats i 49 § vapenlagen. Innebörden av den aktuella punkten i övergångsbestämmelserna är — som också lagrådet har konstaterat — att den försäljning av start- eller signalvapen som får ske under en övergångstid skall vara underkastad bestämmelserna i vapenlagen. Även vapenkungörelsens bestämmelser — däribland de av lagrådet åsyftade reglerna — kommer då att bli ullämpliga utan särskild föreskrift. Frågan om det för de aktuella övergångsfallen är påkallat att förtydliganden görs i vapenkungörelsen kommer jag att överväga I samband med att jag tar ställning till de ändringar i övrigt som bör göras I nämnda kungörelse, om riksdagen antar lagförslaget.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehåll Prop. 1986/87: 154
S. PrOpPOSiLION sosserresererrrsr reser rr rr rer rr ere KAFE rr rss RR reta I
Propositionens huvudsakliga innehåll s.sossoeseseseser rss sierra 1
Propositionens lagförsläg —ssssssesseeerrrrerr reser rss ss ere rr sa 2 Utdrag av regeringsprotokoll den 19 mars 1987 sossssssssssreses rea 7
FÄRSETL NEVIS 8 3 SignalvapeN oosersereerreerrerrrrerreeer rr rese ss rr rss esse a 10 4 Efterbildningar av skjutvapen ts. k. vapenattrapper och vapenrep- NS 12 5 Bemyndigande för regeringen att föreskriva att vapenlagens be- 6 Övriga fråZOr s.osssemreresrreerererr street ers rer rr rss rr r sr ess 15 6.1 Tillståndsfrågor M.fD. sosscsreersereesererrrrseers esse ena 15 6.2 Undantag från tillståndskravet i vissa fall .osssssos.soss..sa 16 6.3 Expeditionsavgifter ..ssosossesseerrrseressers ess s tree rea 16 6.4 Vissa följdändringar t vapenlagen sssssssssesssrrrersesr as 16 6.5 PåföljdsfrågOr =sssssesererererrerererrrrser reser s ser resa 17 7 Ikraftträdande sossssesesorsrsesrererrrrerrr rr rts rr rs er Kr r a 17 8 Upprättat lagförslåg sssssssesrrsessrrerrrrsr rr rr sars rr as esa 17 9 Hemställan o.sssssosmeererseeesesrrseererrrr tree rer rr ess sees es 17 10 Beslut sosososssseereererrrrrrer Mr rr rr reser rr rr A ss RKA resas 17 Bilaga I Förteckning över remissinstanser m. fl. som avgett yttrande över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985-07-05 angående startvapen M.M. sostossessersssesesss ser ers 18 Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget s.ssssoss.csssse ses reses 19 Utdrag av lagrådets protokoll den 27 mars 1987 s.ssssssisssrerss ra 23 Utdrag av regeringsprotokoll den 23 april 1987 ssssssssssreseree era 26
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 28