Prop. 1986/87:154

om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Regeringens proposition 1 986/ 87 : 154

om ändring 1 vapenlagen (1973: 1176) Prop.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987.

På regeringens vägnar

Kjt'll-OleFcldt S ten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vapenlagen (.1973zll76) vilka syftar till att öka möjligheterna att få kontroll över vapenliknande föremål som kan komma till användning som t.ex. skjutvapen i samband med brott.

Enligt förslaget skall startvapen och signalvapen med undantag för s. k. salutkanoner omfattas av regelsystemet i vapenlagen. Det innebär att tillstånd från polisen kommer att krävas för den som vill inneha. införa eller handla med sådana anordningar. Tillstånd till innehav skall dock tills vidare inte krävas för den som redan innehar ett sådant föremål när de nya reglerna träder i kraft. Undantag från tillständskravet avses gälla även för förbund som är anslutna till Sveriges Riksidrottsförhund och för idrottsför- eningar anslutna till sådana förbund. Med hänsyn till de företag som vid ikraftträdandet handlar med start- eller signalvapen föreslås vissa över- gångsregler.

Vidare föreslås att regeringen får bemyndigande att föreskriva att regle- ringen i vapenlagen skall tillämpas beträffande föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot liv. hälsa eller personlig säkerhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljanuari 1988.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7). lag- rådets yttrande (5. 23) och regeringens beslut om proposition (s. 26).

Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1 176)

Härigenom föreskrivs att 1. 2. 4. 5. 9. 22 och 26 ss vapenlagen (197311176)I skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

| 53

Med skjutvapen förstås i denna lag i. vapen med vilket kula. hagel. harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning. kolsyreladdning. komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm- förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även a. obrukbart vapen. som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen, b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör. pipa till skjutvapen eller trumma ti.l revolver ()e/i

c. annan anordning som möjlig- gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä- ras i handen.

b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör. pipa till skjutvapen eller trumma till revolver.

c. annan anordning som möjlig— gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för (n'/1

(I. sådana slart- eller skränt- skotlsvapen (slarlvapen) och sig- nalvapen som är avsedda för pa- troner.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä- ras i handen. Regeringen jdrföre— skriva att dessa besriimmelser eller vissa av dem skall tillämpas även i fraga am andra_/?n'enml som ar sar- skilt ägnade att användas vid bro!! mol någons liv. hälsa eller person- liga säker/zei.

2.43

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är avsett för gastäta cnhetspatroner.

2. bultpistol. som är avsedd för byggnadsarbete. eller annat arbets- verktyg. som är avsett för industri—

' Lagen omtryckt 198111360. : Senaste lydelse 1986z909. " Senaste lydelse 198111360.

2. bultpistol. som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbets- verktyg, som är avsett för industri-

lk)

Nuvarande lydelse

ellt eller därmed jämförligt bruk.

3. skjutapparat för slakt. signal- givning. livräddning eller annat där- med jämförligt ändamål och

4. startvapen, om inte vapnet har ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i ] .é' första stycket ].

Föreslagen lydelse cllt eller därmed jämförligt bruk. oeh

3. skjutapparat för slakt. liv- räddning eller annat därmed jäm- förligt ändamål och salutkanrm.

4å4

Med undantag för bestämmelserna i 26. 32,

1. hagel eller annan massiv kula.

33 och 40 åå gäller lagen ej

2. projektil. avsedd för luft-. fjäder- eller harpunvapen,

3. hagelpatron eller tändhatt därtill.

4. kolsyrepatron.

5. patronhylsa utan tändhatt av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär. i den mån inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda.

5. patronhylsa utan tändhatt. av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär, i den män inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda, samt

7. ammunition avsedd för start- eller signalvapen.

555. Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen, 2. förvärva ammunition.

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen. Om luft- eller tjädervapen. som är avsett för målskjutning. eller harpun— vapen har en i förhållande till andrajämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha. införa till riket eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigs- materiel, m.m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 & samma lag.

Regeringen kan föreskriva un- dantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signalvapen.

Om ytterligare undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelser i 13, 16, 21. 22. 25, 25 a 26 och 45 ss.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelseri 13 16 21. 22. 25, 25 a 26 och 45 ss

4 Senaste lydelse 1981: 1360. 5 Senaste lydelse 1983: 1035.

'N

Nuvarande lydelse F öres/duett lydelse

9 &"

Enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnads- värde får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning. Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den sökande.

'l'illstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulspru- tcpistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulspru- tepistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller doek inte start- eller signa/vapen.

'n 53"

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor. nämligen

]. Utlåning får ske endast för kortare tid. högst två veckor.

2. Vapnet fär lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens

tillstånd avser.

Hänvisningar till S2

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton är. om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 s..

b) vapnet skall innehas och an- vändas under upplätarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år. eller

c) utlåningen avser sådant luft- ellcr ijädervapen som avses i 5 få andra stycket och vapnet skall in- nehas och användas under upplä- tarcns uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upp- låtarens närvaro eller för övning el- ler tävling som äger rum under kon- troll av en sådan sammanslutning som avses i 8 s”. om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett va- pen av samma typ.

** Senaste lydelse 1981: 1360. 7 Senaste lydelse 19861909.

b) vapnet skall innehas och an— vändas under upplätarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton är,

ej utlåningen avser sådant luft- ellcr ljädervapen som avses i 5 & andra stycket och vapnet skall in- nehas och användas under upplå- tarens uppsikt. eller

dl utlåningen avser stortvapen för användning vid idrottstävling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upp- låtarens närvaro eller för övning el- ler tävling som äger rum under kon- troll av en sådan sammanslutning som avses i 8 &. om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett va- pen av samma typ. Detta gäller inte ifråga om start- eller signa/vapen.

Nuvarande lydelse Fil/'U-VIUL'C'” ”Tlf/SU

5. Om det för att en enskild skall fä tillstand Fait-i inneha ett visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte— prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet. fär ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall använ- das enbart för provskjutning. övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplätarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant. som fyllt aderton är. för provskjut- ning pä skjutbana utläna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyn- digheten att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen1. skall omedelbart an- mäla det till polismyndigheten. om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

26 &” Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer ät den.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital dcl samt ammunition skall förvaras under läs. Ammuni- tionen skall förvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendelen. om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskåp eller på något annat lika

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammuni— tionen skall förvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendclen. om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskäp eller på något annat lika

betryggande sätt. betryggande sätt. Vad som ltar sagts nu giiller inte ifråga om start- eller __t'ignalvapen oeh ammunition avseddjl'ir sådant vapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta värd om egendomen. får han överlämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett är. sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring fär dock ej ske hos en person som är under aderton är eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammuni- tionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 s.

1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdt-tnde start— eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd, får han inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.

3. En ansökan om tillstånd att bedriva handel med start- eller signalva- pen får prövas före den 1 januari 1988. Den som vid lagens ikraftträdande

” Senaste lydelse 1981:1360.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87; 154 bedriver sådan handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av juni 1988 att försälja start- eller signalvapen som han innehade vid ikraft- trädandct.

Justitiedepartementet Prov-1986/87:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Sigurd- sen. Gustafsson. Leijon. Peterson. S. Andersson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

1. Inledning

Riksdagen behandlade hösten 1978 med anledning av en motion vissa frågor med anknytning till regleringen i vapenlagen (1973: 1176"). Justitieut- skottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1978/7911. rskr. 5) att utvecklingen efter vapenlagens tillkomst är 1973 i fråga om ökad försäljning av startvapen och ollonpistolcr samt förekoms- ten av vapenrepliker som är lätt förväxlingsbara med riktiga vapen var oroande. Detsamma gällde beträffande användningen av dessa vapen i brottslig verksamhet. Det fanns enligt utskottets mening därför skäl att överväga lagstiftning för att reglera hanteringen av startvapen och vapen- repliker. En sådan lagstiftning borde föregås av en inventering av markna- den på området.

Regeringen uppdrog i april 1981 åt rikspolisstyrelsen att. i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium. verkställa den av riksdagen be- gärda marknadsinventeringen och att lägga fram de förslag som kunde föranledas av denna.

Rikspolisstyrelsen har genom en skrivelse ijuli 1985 redovisat uppdra- get. I skrivelsen föreslås bl.a. vissa ändringar i vapenlagen. Till skrivelsen är fogad en promemoria med en utredning som gjorts inom kriminaltek— niska laboratoriet.

Skrivelsen jämte promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser m. 11. som avgett yttrande bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. En sammanställning av yttrandena har upprättats ijustitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1930—85).

Det är min avsikt att nu ta upp de frågor om en förbättrad kontroll över startvapen och andra vapenliknande föremål som sålunda utretts av riks- polisstyrelsen och kriminaltekniska laboratoriet. Jag kommer att här före- slå vissa ändringar i vapenlagen. Jag vill erinra. om att jag vid min anmälan av regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot välds- och egen- domsbrott (skr. 1986/87:21 s. 17 ff) förutskiekade att de angivna frågorna 7

skulle tas upptill behandling och samtidigt aviserade en samlad översyn av vapenlagstiftningen. Jag kommer inom kort att föreslå att en särskild utredare tillkallas för sistnämnda ändamål.

Beträffande utformningen av den reglering som jag här föreslär har jag särskilt samrått med rikspolisstyrclsen och kriminaltekniska laboratoriet.

2 Startvapen

Mitt förslag: Startvapen avsedda för laddning med patroner under- kastas vapenlagens bestämmelser. Säväl införsel av som handel med och innehav av start vapen kommer därigenom att kräva tillstånd av polismyndigheten. Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall tillstånd dock tills vidare inte krävas för den som redan innehar ett Startvapen när de nya reglerna träder i kraft.

Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag. Styrelsen föreslår sålunda att undantaget i vapenlagen för startva— pen upphävs och att förvärv. införsel och handel med ”föremål som utan svårighet kan ändras till skjutvapen" skall kräva tillstånd. Däremot skall enligt styrelsens förslag tillstånd inte krävas för innehav av sådana före- mål, — Enligt ett alternativt förslag i kriminaltekniska laboratoriets prome- moria skall tillstånd krävas även för innehav.

Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser ansluter sig till uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa tillgången till startva- pen och andra föremål som utan svårighet kan ändras om till skjutvapen. Meningarna går emellertid isär när-det gäller frågan hur regleringen här skall utformas. Rikspolisstyrelsens förslag stöds av flera instanser, bl. a. kammarrätten i Jönköping och några äklagarmyndigheter. Det alternativa förslaget får stöd av ungefär lika många remissinstanser. bl. a. justitiekans— Iern och riksåklagaren. Flera remissinstanser framhåller att regleringen bör utformas sä att gränsdragningsproblem kan undvikas och att det kan finnas behov av någon form av förteckning över de föremål som omfattas av de nya reglerna. Några instanser. bl.a. Göta hovrätt. anser sig inte kunna förorda något av de presenterade alternativen. Ytterligare ett antal instan- ser föreslär andra lösningar.

Skälen för mitt förslag: Med Startvapen brukar man mena vapen avsedda för att avlossa lösa skott (ofta kallade ollonskott). Vapen av denna typ användes tidigare främst som skrämskottsvapen men har numera sin hu- vudsakliga användning vid idrottstävlingar av olika slag. Som regel har vapen av denna typ en massiv pipa eller i varje fall ett spärrat lopp.

Av 2 & 4 vapenlagen framgår att lagen för närvarande inte gäller i fråga om startvapen. om vapnet inte har ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur det på ett sådant sätt som anges i 1 s? första stycket 1, dvs. med hjälp av krutladdning eller vissa andra utskjutningsmedel.

Undantaget för startvapen frän regelsystemet i vapenlagen överensstäm-

mer med vad som tidigare gällde enligt vapenförordningen (1949z340). Frågan om ändring av bestämmelserna för staftl och ollonpistolcr diskute- rades under förarbetena till vapenlagen (Ds Ju 1968: 13. prop. 1973: 166, JuU 197338). l den departementspromemoria som låg till grund för lag- stiftningen konstaterades att startvapen och ollonpistoler föll under be- stämmelserna i vapenförordningen. om vapnen ändrades så att kulor. hagel eller andra projektiler ktlnde skjutas ut från dem. I promemorian uttalades att flera betänkligheter kunde anföras mot en utvidgning av vapenförordningens tillämpningsområde i förevarande avseende. Bl.a. ut- talades att en sådan ordning skulle medföra avsevärda tillämpningspro- blem i praktiken. Departementschefen anslöt sig till den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian (prop. 1973: 166 s. 99).

Den marknadsinventering som kommit till stånd genom rikspolisstyrel- sens utredning visar att begreppet startvapen inte är entydigt. Enligt den praxis som tillämpas vid kriminaltekniska laboratoriet får ett vapen be- tecknas som startvapen bara när det inte är möjligt att skjuta ut projektiler eller tårgas genom vapenloppet. Endast vapen där pipans lopp är helt spärrat anses utgöra startvapen och därmed falla utanför vapenlagen. Det förekommer startvapen i fortn av säväl revolvrar som pistoler. Som am— munition används i regel lösa patroner av typen ollonskott. Av laboratori- ets utredning framgår att startrevolvrar är de vapen som är lättast att ändra (borra upp) så att skjutning med skarp ammunition kan ske.

I utredningen beräknas att det årligen säljs flera tusen startvapen, i huvudsak genom postorderföretag. Det är enligt utredningen uppenbart att endast en mindre del av dessa vapen inköps för att användas för startända- mål.

Den företagna marknadsinventeringen ger enligt min mening klart vid handen att det nu finns skäl att införa en ordning som medger en kontroll över hanteringen av startvapen. För mig är det av avgörande betydelse att startvapen ofta med förhållandevis enkla medel kan ändras till fungerande skjutvapen. Till utseendet utgör de ofta imitationer av kända pistol- och revolverfabrikat. Jag vill framhålla att vapen av det här slaget inte sällan används i brottsliga sammanhang.

Somjag ser det kan det i ett längre perspektiv inte godtas att det är så lätt att få tag på dessa vapen. Det är också uppenbart att startvapen i många fall införskaffas för andra ändamål än för att användas inom idrotten eller i något annat sådant sammanhang där dessa anordningar kan sägas ha en legitim funktion. Till den okontrollerade spridningen bidrar naturligtvis att handeln med startvapen i stor utsträckning sker genom postorderföretag.

Tanken att begränsa tillgången till startvapen har också fått ett starkt stöd under remissbehandlingen.

Enligt min mening bör man åstadkomma denna begränsning genom att startvapen jämställs med skjutvapen i vapenlagen. Eftersom terminologin på området kan vara något oklar. bör uttryckligen anges att vad som åsyftas är sådana vapen som är avsedda för laddning med patroner. Med patroner för startvapen avses exempelvis ollonskott men däremot inte s. k. knallhattar och liknande som uppenbarligen hör till leksaksmarknaden. Det av rikspolisstyrelsen föreslagna uttrycket ”föremål som utan svårighe-

ter kan ändras till skjutvapen” — som är avsett att omfatta också andra föremål än startvapen — är enligt min mening inte tillräckligt tydligt.

En följd av den ordning som jag nu har förordat blir till en början att införsel av samt handel med startvapen inte får ske utan tillstånd enligt vapenlagen. Detta är enligt min mening en riktig och naturlig ordning.

Enligt vapenlagen fordras tillständ också för innehav av skjutvapen. Det finns starka skäl som talar för att detta bör gälla även i fråga om startva- pen. Att generellt övergå till en sådan ordning skulle dock i enlighet med vad rikspolisstyrelsen har angett medföra administrativa svärigheter och en risk för tnassförseelser. Till detta kommer att en nyordning av angivet slag i någon män skulle fä en konfiskatorisk prägel.

Jag förordar därför en lösning som innebär att den som innehar ett startvapen vid ikraftträdandet tills vidare skall vara befriad från tillstånds- plikten. Jag är medveten om att en sådan ordning kan ge upphov till bevissvärigheter i fall då startvapen i olika sammanhang anträffas exem- pelvis av polisen men anser mig inte nu ha underlag för att föreslå någon annan lösning. Min avsikt är att i direktiven till den översyn av vapenlagen somjag senare ämnar anmäla särskilt beröra den aktuella övergångsfrägan. En möjlighet kan vara att i stället för tillständsplikt sävitt gäller de vapen som redan innehas vid ikraftträdandet föreskriva generella begränsningar i rätten att bära och använda vapen av aktuellt slag. en ordning som för närvarande övervägs i Danmark (Afsluttende beretning om aendringcr i våbenlovgivningen. betaenkning nr 1082).

Däremot bör ett krav på tillstånd för innehav uppställas i fråga om vapen som anskaffas efter den nya regleringens ikraftträdande.

Mitt förslag till ändring i vapenlagen i fråga om startvapen kommer till uttryck genom att undantaget i 2 5 4 för dessa vapen upphävs och att det i l å andra stycket införs en ny punkt — d — vari föreskrivs att vad som sägs om skjutvapen även gäller start- eller skrämskottsvapen (startvapen) av- sedda för patroner. Till vissa ytterligare fragor återkommerjag i avsnitt 6.

3 Signalvapen

Mitt förslag: Även signalvapen där någon form av patron används för att skjuta ut signal— eller lysskott förs in under vapenlagens regelsystem. Liksom beträffande startvapen skall emellertid till- ståndskrav för innehav gälla barai fråga om sådana signalvapen som anskaffas efter den nya regleringens ikraftträdande. Vidare skall s. k. salutkanoner liksom nu undantas från regelsystemet för skjut- vapen.

Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Bland de instanser som behandlar frågan är det en— dast Svenska seglarförbundet som avstyrker rikspolisstyrelsens förslag.

Skälen för mitt förslag: Av 2 & vapenlagen följer att lagen för närvarande

inte gäller bl.a. skjtttapparater för signalgivning, s. k. signalvapen. även om dessa i och för sig uppfyller kriterierna för skjutvapen enligt 1 s.

Apparater av detta slag har sedan 1930—talet uttryckligen undantagits frän regleringen för skjutvapen (jfr prop. 1934zl81 s. l?) ft. Det är främst inom det militära omrädet och inom sjöräddningen som signalvapen har använts. Numera förekommer emellertid sädana anordningar även i andra sammanhang.

Begreppet signalvapen har — för övrigt i likhet med startvapen — ingen klar anränsning. Till signalvapen räknas idag en mängd olika anordningar med vilka man kan skjuta ut projektiler för signalgivning. En typ utgörs av de signalpistoler som i Sverige används huvudsakligen för militärt brttk och som kan avlossa signal— och lysprojektiler. En annan typ utgörs av pistol- eller revolverliknande anordningar som i de flesta fall har samma uförande som startvapen och som är avsedda för signalskott. Ofta är det fråga om kombinationsvapen som används även för andra ändamål än signalgivning. I den mån dessa signalvapen kan användas för att avlossa tårgaspatroner anses de emellertid falla under vapenlagen.

Till signalvapen räknas också en typ av pennliknande anordning för signalskott. s.k. signalgivare eller signalstift. Dessa anordningar saknar som regel patronläge och de signalskott som hör till sådana vapen har vanligen ett ollonskott fast monterat baktill i en hylsa för signal- och lyssats. Enligt kriminaltekniska laboratoriets utredning är det framför allt denna typ av signalvapen som missbrukas genom att omändras till skjutva— pen. vilket brukar ske genom att en räfflad eller oräfllad pipa monteras på vapnet.

Till gruppen signalvapen hör också s.k. salutkanoner. Dessa utgör i allmänhet imitationer av gamla kanoner och används som prydnadsföre- mål eller för signalgivning vid t. ex. segeltävlingar.

Begreppet signalvapen innefattar sålunda en heterogen samling av appa- rater som kan användas för att skjuta ut projektiler för signalgivning i olika sammanhang. Det står enligt min mening klart att möjligheten att missbru- ka dessa anordningar är stor. Som redan har berörts förekommer det att apparater manipuleras sä att skarpa skott kan avlossas. Signalvapen kan naturligtvis också när de används för sitt egentliga ändamål vara farliga med hänsyn till risken för att någon träffas av en utskjuten signal- eller lysprojektil. En sådan projektil kan orsaka allvarlig kroppsskada och även få direkt dödande verkan vid träffi vital kroppsdel hos en människa.

Mot denna bakgrund anserjag att det nuvarande undantaget från vapen- lagens tillämpningsomräde för skjutapparater för signalgivning bör avskaf- fas. SOm jag ser det är det välmotiverat att regelsystemet i vapenlagen blir tillämpligt pä anordningar av det här slaget. Härmed avserjag då även de vapen av den förut berörda pennliknande typen som saknar patronläge. Jag vill tillägga att behovet av signalanmdningar i t. es. sjö- eller ljällrädd- ningSSammanhang numera i stor utsträckning kan tillgodoses genom olika slags pyrotekniska produkter. Vidare gäller att tillstånd att inneha signal- vapen givetvis bör kunna beviljas för seriös användning. Förslaget bör därför inte medföra några större olägenheter för allmänheten.

När det gäller salutkanoner finns det emellertid enligt min mening knap-

past anledning att räkna med någon risk för missbruk 1. ex. så att de skulle kunna kotnma till användning vid våldsbrott. Några fall av det slaget har mig veterligt inte förekommit. Några allvarliga olyckshändelser vid hand— havandet av dessa skjutapparater har såvitt är känt inte heller inträffat. Jag anser därför i likhet med rikspolisstyrelsen att salutkanoner också i fort- sättningen bör undantas från regleringen för skjutvapen.

Liksom beträffande startvapen anserjag att kravet på tillständsplikt vid innehav av signalvapen inte bör gälla för den som redan innehar ett signalvapen då den nya regleringen träder i kraft. Jag får här hänvisa till vad jag anfört i fråga om startvapen (avsnitt 2).

Mitt förslag kommer till uttryck i 2 s 3 vapenlagen så att undantaget från vapenlagens tillämpningsområde för "skjutapparat för signalgivning” tas bort. Som angetts bör emellertid ett undantag för salutkanoner behållas. För tydlighetens skull böri ] %% uttryckligen anges att signalvapen avsedda för patroner omfattas av lagens bestämmelser om skjutvapen.

4. Efterbildningar av skjutvapen (s. k. vapenattrapper och vapenrepliker)

Min bedömning: Några särskilda begränsningar bör inte införas i fråga om föremål som utgör efterbildningar av skjutvapen (s.k. vapenattrapper och vapenrepliker).

Rikspolisstyrelsens förslag: Handel med vapenrepliker och vapenattrap— per skall kräva tillstånd. Försäljning av ett sådant föremål skall få ske endast till en person som har behov av det.

Rcmissinstanserna: Flertalet instanser ställer sig avvisande till förslaget att reglera handeln med de aktuella föremålen. Från flera håll pekas på svårigheterna att avgränsa vilka föremål som skall omfattas av en sådan reglering.

Skälen för mitt förslag: Efterbildningar av skjutvapen förekommer i viss utsträckning och i varierande utformning. 5. k. vapenattrapper utgör efter- bildningar som inte är — och i princip inte heller kan göras om till — brukbara skjutvapen. Föremålen. som tillverkas utomlands. kan ha en funktion som samlarobjekt eller som t. ex. teaterrekvisita. De kan emeller- tid utgöra så trogna förebilder av verkliga skjutvapen att det inte är möjligt ens för personer med kännedom om skjutvapen att på avstånd skilja en attrapp från originalet. Föremål av detta slag kan därför användas som hotmedel vid rån eller andra brott.

Med begreppet vapenreplik brukar avses föremål som är trogna kopior av skjutvapen. i allmänhet av äldre typ. Vissa typer av vapenrepliker utgör fungerande skjutvapen medan andra med större eller mindre svårigheter kan göras brukbara som skjutvapen. Vapenrepliker som utgör fungerande skjutvapen faller naturligtvis in under vapenlagen. Detta är fallet med exempelvis nytillverkade kopior av mynningsladdare med varierande tänd-

ningsmekanismer. Beträffande andra typer av vapenrepliker katt det emel- lertid vara oklart huruvida föremålen faller utanför regleringen i vapenla- gen eller om de enligt l å andra stycket a skall anses utgöra obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen och alltså jäm- ställas med skjutvapen i lagen. Även vapenrepliker kan naturligtvis. trots att de inte utgör skjutvapen eller gjorts brukbara som sådana. komma till användning som hotmedel i brottsliga sammanhang.

Som har uttalats i rikspolisstyrelsens utredning finns det bara ett mycket begränsat legitimt behov av föremål som utgör sådana efterbildningar av skjutvapen som här avses. Med hänsyn till att det finns en viss risk för att föremål uv detta slag används som hjälpmedel vid brott skulle det därför kunna övervägas att. i linje med styrelsens förslag. för dessa föremål införa någon form av reglering i syfte att åtminstone komma till rätta med bl.a. den Okonlrollerade postorderförsäljning som här förekommer.

Enligt ntin mening är emellertid en sådan begränsning förenad med svåra gränsdragningsproblem som det inte för närvarande finns underlag för att lösa. Som har påpekats under remissbehandlingen finns det nämligen ingen klar skillnad mellan föremål av detta slag och rena leksaker. l själva verket torde flertalet typer av vapenliknande föremål få anses höra till leksaks- marknaden. Och även sådana föremål som utgör leksaker kan naturligtvis komma till användning som hotmedel vid brott.

När det gäller vapenrepliker som utgör fungerande skjutvapen utgör saken inget problem. eftersom dessa som nyss har sagts är underkastade regelsystemet i vapenlagen. Av det anförda framgår emellertid också att det vid tillämpningen av vapenlagen uppstått oklarhet huruvida l å andra stycket a vapenlagen är tillämplig på vapenrepliker som inte i sig är brukbara som skjutvapen men som mycket lätt kan ändras så att de fungerar som sådana vapen. För att en sådan vapenreplik skall kunna brukas som skjutvapen kan det vara tillräckligt att t.ex. borra upp ett hål i eller att avlägsna en pluggi pipan. Enligt min mening faller det sig naturligt att anse att det i dessa fall är fråga om obrukbara vapen enligt den nämnda bestämmelsen. Jag har sålunda uppfattningen att denna föreskrift bör kunna vara tillämplig i åtskilliga av de fall där det är möjligt att på ett enkelt sätt göra om en vapenreplik till ett fungerande skjutvapen.

I likhet med flertalet remissinstanser har jag därför kommit fram till att någon ytterligare begränsning av hanteringen av efterbildningar av skjutva- pen — vare sig genom regelsystemet i vapenlagen eller genom t.ex. nä- ringsråttslig lagstiftning — inte bör införas i detta sammanhang. Min avsikt är emellertid att även denna fråga skall tas upp till närmare granskning inom ramen för den översyn av vapenlagen som jag tidigare har förutskic- kat. Jag vill ocksä tillägga att. i den mån det skulle visa sig att någon viss typ av de vapenrepliker som förekommer är särskilt ägnad att användas vid brott. en speciell reglering kan åstadkommas med stöd av det bemyndi- gande som jag förordar i det följande (avsnitt 5).

Hänvisningar till S4

5. Bemyndigande för regeringen att föreskriva att vapenlagens bestämmelser skall tillämpas i fråga om vissa farliga föremål

Mitt förslag: I fråga om föremål som är särskilt ägnade att användas i vid brott mot någons liv. hälsa eller personliga säkerhet bemyndigas i regeringen att föreskriva att regleringen i vapenlagen helt eller delvis skall vara tillämplig.

Rikspolisstyrelsen har inte berört frågan.

Skälen för mitt förslag: Vapenlagen innehåller ett väl fungerande regel- system för kontrollen av skjutvapen. Pii näraliggande områden pågår emel- lertid en ständig utveckling. Nya typer av farliga föremål introduceras från tid till annan och blir föremål för marknadsföring och försäljning. Risk finns att föremål av detta slag kommer till användning som hjälpmedel vid bl. a. brott mot liv eller hälsa. Frågor om vapenlagens tillämpningsområde aktualiseras därför ofta.

Som framgår av regeringens skrivelse hösten 1986 om åtgärder mot vålds-och egendomsbrott (skr. 1986/87z21 5.18) har erfarenheten visat att det snabbt kan uppkomma ett behov av att göra innehav av nya typer av vapenliknande föremål tillståndspliktiga eller att i vart fall reglera handeln och införseln. Jag erinrar om att vapenlagen sedan den 1 januari 1987 skall tillämpas på s.k. elektriska impulsgivare eller el-pistoler (prop. 1985/86:176. JuU 1986/87:1. rskr. 17, SFS 1986:909). Syftet med ändring- en var att få kontroll över spridningen av dessa föremål. Lagändringen skedde just mot bakgrund av att det framkommit ett behov av att snabbt vidta åtgärder i saken (se prop. 1985/86: 176 s. 5 D.

Enligt min mening är emellertid vissa nackdelar förknippade med att möjligheten att kunna tillämpa vapenlagens regelsystem på nya vapenlik- nande föremål är beroende av att det sker en ändring i lagen. Erfarenheten har, som jag nyss antydde. visat att den fördröjning som lagstiftningsför- farandet medför kan leda till olägenheter. Jag vill påpeka att det på många håll torde ha väckt förvåning att de tidigare nämnda el-pistolerna kunde fritt marknadsföras och säljas under den tid som behövdes för att genomfö- ra lagändringen.

Från dessa synpunkter skulle det vara en fördel om regeringen vid behov kunde fatta de normgivningsbeslut som erfordras. Detta synes erbjuda fördelar även med tanke på att fråga kan uppkomma om att införa kontroll- system för mycket specifika anordningar som det från lagtekniska syn- punkter lämpar sig mindre väl att ange i en allmänt hällen lag av vapenla- gens typ. Tänkbart är också att vetskapen om att det går snabbt att genomföra sådana ändringar kan ha en återhällande effekt på den som vill importera och saluföra farliga föremål.

Enligt 8 kap. 7 %$ första stycket 1 regeringsformen har riksdagen möjlig- het att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Mot bakgrund av det tidigare sagda

anserjag att regeringen bör ges bemyndigande att föreskriva att reglering- en i vapenlagen helt eller delvis skall vara tillämplig beträffande föremål som är särskilt ägnade att komma till användning vid brott mot liv. hälsa eller personlig säkerhet. Jag föreslår alltsa att en bestämmelse som inne- håller ett sådant bemyndigande tas in i vapenlagen. Bestämmelsen bör lämpligen fogas till 1 5 som ett nytt sista stycke.

Om riksdagen bifaller förslaget avser-jag att i regeringen anmäla frågan om en förordning med stöd av bemyndigandet. l linje med vad jag uttalade i saken i ett frågesvar i riksdagen våren 1986 (prot. 1985/861155 % 391 är det min avsikt att överväga om handbojor eller s.k. handfängsel genom den tänkta förordningen bör underkastas regelsystemet i vapenlagen. Föremål av detta slag har nämligen visat sig kunna komma till användning vid brott. och det legitima användningsomrädet för dessa får anses vara ytterst begränsat. S. k. chocklampor är en annan typ av föremål som kan tänkas bli aktuella i sammanhanget. Innan jag anmäler dessa frågor på nytt avser jag emellertid att införskaffa ytterligare beslutsunderlag.

] den tidigare nämnda skrivelsen av regeringen (skr. 1986/87121 s. 18) harjag påpekat att vissa farliga föremål — exempelvis s. k. gatustridsvapen — kan behöva totalförbjudas. Denna fråga återkommerjag till i anslutning till attjag anmäler frågan om en översyn av reglerna i vapenlagen.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1986/87:154: Avsnitt 4

6. Övriga frågor 6.1 Tillståndsfrågor m.m.

Det merarbete som uppkommer för polismyndigheterna genom att start— och signalvapen förs in under vapenlagens regelsystem bedöms i kriminal- tekniska laboratoriets utredning bli marginellt. Jag delar denna bedömning och anser att den ytterligare arbetsbelastningen bör kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att polismyndigheternas prövning givetvis inte bör vara mera omfattande än sakens beskaffenhet kräver. Vad till en början gäller startvapen bör det vara tillräckligt att sökanden vid registerslagning m.m. inte visar sig olämplig att inneha vapen och att han lämnar uppgift om ett legitimt ändamål med innehavet vars riktighet det saknas anledning att betvivla. Godtagbara ändamål kan i första hand vara användning i samband med idrottstävlingar och idrottsträning. men också användning av ett sådant vapen inom lantbruket som skrämskottsvapen gentemot skadevållande vilt samt vid hundträning bör kunna godtas. Där- emot synes inte annat än möjligen i mycket speciella fall tillständ böra ges ifall det tillämnade ändamålet uppges vara personligt skydd.

Vid tillständsprövningen bör givetvis även startvapnets beskaffenhet beaktas. De startvapen som är vanligast i kriminella sammanhang — det gäller här främst vissa startrevolvrar som är synnerligen enkla att omändra för skjutning med skarp ammunition — synes över huvud taget inte böra ifrågakomma för tillstånd.

'l”illständ att inneha signalvapen bör enligt min mening på motsvarande

sätt beviljas den som kan anses lämplig som vapeninnehaVare och som påvisar ett legitimt skäl för behov av att kunna avge nödsignal exempelvis vid segling.

Enligt vapenlagen (37 öl är det förbjudet att överlåta vapen till den som inte är berättigad att inneha det. Det här föreslagna regelsystemet fär därmed den konsekvensen att postorderförsäljning av start- och signalva- pen i praktiken inte längre kan förekomma.

Jag vill slutligen peka på att start- och signalvapen inte brukar vara försedda med tillverkningsnummer och att tillstånden därför inte kan indi- vidualiseras på samma sätt som gäller för ordinära skjutvapen. Detta får beaktas vid de följdändringar som bör göras i vapenkungörelsen (1974: 1231.

Hänvisningar till S6

6.2. Undantag från tillståndskravet i vissa fall

Det torde framför allt vara olika idrottsföreningar anslutna till förbund inom Sveriges Riksidrottslörbund som har legitimt behov av att inneha i första hand startvapen. Det skulle innebära en onödig byråkrati om dessa föreningar skulle vara underkastade tillståndskrav. Även vissa andra un- dantag kan eventuellt komma att aktualiseras.

Jag förordar att regeringen genom ett tillägg till 5 & vapenlagen bemyndi- gas föreskriva undantag från tillständskravet för start— och signalvapen.

6.3. Expeditionsavgifter

l kriminaltekniska laboratoriets utredning har ifrågasatts om inte expedi- tionsavgifter vid tillstånd att inneha start- eller signalvapen bör utgå enligt den lägre nivån för bl.a. luftvapen (för närvarande 75 kr) och inte enligt den högre nivån för övriga skjutvapen (för närvarande 350 kr).

Jag biträder efter samråd med chefen för finansdepartementet denna tanke som fått stöd under remissbehandlingen. Om riksdagen antar de föreslagna lagändringarna. finns det således anledning att återkomma till frågan om ändringar i detta avseende i den till kungörelsen (1964:618) om expeditionsavgift m.m. fogade avgiftslistan.

6.4. Vissa följdändringar i vapenlagen

Den föreslagna regleringen påkallar vissa ytterligare justeringar i vapenla- gen.

Vad till en början gäller ammunition till start- och signalvapen —— dvs. lösa patroner — bör sådan enligt min mening inte rimligen omfattas av regleringen i vapenlagen i större utsträckning än vad som gäller för t.ex. hagelpatroner. Detta föranleder en ändring i 4 s. som bör kompletteras med en ny sjunde punkt.

1 fråga om utlåning bör som jag ser det den 18—årsgräns för låntagaren som gäller som huvudregel enligt 22 & första stycket 3 inte rimligen vara tillämplig på utlåning av startvapen för användning vid idrottstävling eller idrottsträning. Detta bör anges i en ny litt. dl till den angivna punkten.

Bestämmelserna i punkt 4 i samma stycke i den aktuella paragrafen om enhandsvapen är vidare uppenbarligen inte avpassade för start- och signal- vapen. utan dessa vapentyper bör undantas från punktens tillämpningsom- råde genom en särskild bestämmelse.

Slutligen förordar jag att de stränga krav i fråga om säkerheten vid Fi:-raring som gäller enligt 26.5 mjukas upp något såvitt gäller de här aktuella vapentyperna.

6.5. Päföljdsfrågor

För olaga innehav av skjutvapen tillämpas en sträng praxis som innebär att påföljden oftast bestäms till fängelse. När det gäller innehav av start- eller signalvapen utan tillstånd anser jag att en sådan tillämpning skttlle föra alltför långt. ('")verträdelser av detta slag bör som regel anses som ringa brott och bestraffas med endast böter. Undantag kan givetvis förekomma. t.ex. då innehavaren gjort förberedelser för omändring av vapnet till ett fungerande skjutvapen och omständigheterna tyder på en tillämnad an- vändning av vapnet i kriminellt sammanhang.

7. Ikraftträdande

Lagändringarna bör träda i kraft den ljanuari 1988. Det är angeläget att det inte inför ikraftträdandet sker en ökad försäljning av start- eller signalva- pen genom realisationer eller på annat sätt. De företag som handlar med sådana vapen men som avser att upphöra med denna verksamhet eller som får avslag på ansökan om tillstånd bör med tanke på eventttella varulager ges en rimlig avvecklingstid. Vidare bör polisen kunna före den 1 januari 1988 ta emot och pröva ansökningar om tillstånd till handel. Det sagda bör komma till uttryck genom övergångsbestämmelser till lagändringarna.

8. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1 176). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

10. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga !

Förteckning över remissinstanser m. fl. som avgett yttrande över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985— 07—05 angående startvapen m. m.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justitiekanslern. riksåklagaren. Göta hovrätt. kammarrätten i Jönköping. brottsförebyg- gande rådet. generaltullstyrelsen. konsumentverket/KO. länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län. polismyndigheterna i Malmö och Skellef- teå. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polis— chefer, Samlarförbundet Nordstjärnan (vapensektionen), Riksidrottsför— bundet och Sveriges köpmannaförbund.

Några remissinstanser har överlämnat yttranden från andra organ. Sä- lunda har riksåklagaren överlämnat yttranden från äklagarmyndiglteten i Malmö äklagardistrikt samt regionäklagarmyndigheterna i Linköping. Karlstad. Stockholm och Umeå. länsstyrelsen i Kronobergs län överläm- nat yttranden frän polismyndigheterna i Växjö och Älmhult samt länssty- relsen i Värmlands län överlämnat yttranden från polismyndigheterna i Säffle och Arvika. Riksidrottsförbundet har utan eget ställningstagande redovisat ett från Svenska seglarförbundet inhämtat yttrande.

] ärendet har vidare inkommit skrivelser från polismyndigheten i Ljung- by och Svenska fri—idrottsförbundet.

Det remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1 176)

llärigenom föreskrivs att 1. 2. (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Nlll'arandc' lydelse

4. 5. 22 och 26 så vapenlagen

Föreslagen lydelse

153

Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula. hagel. harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning. kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjutningsmedel.

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm- förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även a. obrukbart vapen. som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen. b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör, pipa till skjutvapen eller trumma till revolver och

c. annan anordning som möjlig- gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä— ras i handen.

' Lagen omtryckt 1981: 1360. 2 Senaste lydelse l986:909.

b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör. pipa till skjutvapen eller trumma till revolver.

c. annan anordning som möjlig- gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för och

d. sådana starl- eller skräm- skottsvupen (Startvapmt) och sig- nalvapen som är avsedda för pat- roner.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä— ras i handen.

Regeringen jårföreskriva att be- stämmalserna om skjutvapen i den- na lag eller vissa av dem skall till- lämpus även i fråga om amlraft'ire- mål ("in som sägs" i tredje stycket som är särskilt ägnade att använ- das vid brott mot någons liv. hälsa eller personliga säkerhet.

Nuvarande lydelse

2'-

Lagen gäller ej

Fin'eslagen lydelse

1. skjutvapen som har tillverkats före år 1890. om inte vapnet är avsett

för gastäta enhetspatroner.

2. bultpistol. som är avsedd för byggnadsarbete. eller annat arbets- verktyg. som är avsett för industri- ellt eller därmed jämförligt bruk.

3. skjutapparat för slakt. signal- givning. livräddning eller annat där- med jämförligt ändamål och

4. .vlm'tt'apc'n. om inte vapnet har ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i ] $$ första stycket 1.

2. bultpistol. som är avsedd för byggnadsarbete. eller annat arbets- verktyg. som är avsett för industri- ellt eller därmed jämförligt bruk. ut'/i

3. skjutapparat för slakt. liv- räddning eller annat därmed jäm- förligt ändamål och .s'alutkanrm.

4 s'4 Med undantag för bestämmelserna i 26. 32. 33 och 40 5.5 gäller lagen ej

. hagel eller annan massiv kula. 1 2. projektil. avsedd för luft—. tjäder- eller harpunvapen, 3 . hagelpatron eller tändhatt därtill.

4. kolsyrepz-ttron.

5. patronhylsa utan tändhatt. av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär. i den män inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda.

5. patronhylsa utan tändhatt. av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig.

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär. i den män inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda. samt

7. ammunition till start- eller sig- nulvapen.

5 %* Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen. 2. förvärva ammunition.

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen. Om luft- eller tjädervapen. som är avsett för målskjutning. eller harpun- vapen har en i förhållande till andrajämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha. införa till riket eller driva handel med sådana vapen. om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983:1()341 om kontroll över tillverkningen av krigs-

3 Senaste lydelse 1981: 1360. 4 Senaste lydelse 1981:136(l. 5 Senaste lydelse 1983:1035.

Nuvarande lydelse F ('ireslagen lydelse

materiel. m.m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 & samma lag.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstand finns bestämmelser i 13. 16.21. 22. 25. 25 a, 26 och 45 åå.

Regeringen kan _f't'itWt'krivn un- dantag från kravet på tillstånd för att inneha .rtart- eller signalvapen.

Om ytterligare undantag i vissa fall frän skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelser i 13. 16.21. 22. 25, 25 a. 26 och 45 åå.

22 &" Den som är berättigad att inneha skjutvapen fär tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor. nämligen 1. Utläning får ske endast för kortare tid. högst två veckor. 2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton är. om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 &.

b) vapnet skall innehas och an- vändas under upplåtarcns uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år. eller

c) utlåningen avser sådant luft- eller ljädervapen som avses i 525 andra stycket och vapnet skall in- nehas och användas under upplä- tarens uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upp- lätarens närvaro eller för övning el- ler tävling som äger rum under kon- troll av en sådan sammanslutning som avses i 8 s. om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett va- pen av samma typ.

bl vapnet skall innehas och an- vändas undcr upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år.

c) utlåningen avser sådant luft- eller ljädervapen som avses i Så andra stycket och vapnet skall in- nehas och användas under upplå- tarens uppsikt. eller

d) utlåningen avser startvapen för användning vid idrottstävling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upp- lätarens närvaro eller för övning el- ler tävling som äger rum under kon- troll av en sådan sammanslutning som avses i 8 s. om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett va- pen av samma typ. Detta gäller inte ifråga om start- eller signalvapen.

5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte- prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet. får ett sådant vapen lånas ut endast till den som

" Senaste lydelse 1986z909.

Nuvarande lydelse FÖI'CSfllgt'II lydelse

uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall använ— das enbart för provskjutning. övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplätarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant. som fyllt aderton är. för provskjut- ning pä skjutbana utläna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyn- digheten att närvara vid provskjutning. Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hentvist i en stat som har tillträtt den etlropeiska konventionen den 28 juni l978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen). skall omedelbart an- mäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

26 å7 Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta värd om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammuni- tionen skall förvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendelcn, om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskäp eller på något annat lika betryggande sätt.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under läs. Ammuni— tionen skall förvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendclen. om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskäp eller på något annat lika betryggande sätt. Vad som har sagts nu gäller inte ifråga om Stuff- eller signalvapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen. får han överlämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år. sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammuni- tionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda vapnet. om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 &.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd. får han inneha anord- ningen utan tillstånd även i fortsättningen.

3. En ansökan om tillstånd att bedriva handel med start- eller signalva- pen får prövas före den I januari 1988. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver sådan handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av juni l988 att försälja start- eller signalvapen som han innehade vid ikraft- trädandet.

7 Senaste lydelse l98l1l360.

PJ I'd

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-27

Närvarande: f.d. justitierådet Hesser. regeringsrådet Voss. justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 har regering- en på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartementct Wick- bom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Rosenberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

91.5

1 lagrummet — beträffande vilket departementschefen inte har föreslagit någon ändring — anges villkoren för tillstånd att inneha skjutvapen. Andra stycket föreskriver att tillstånd att inneha bl. a. pistol eller annat enhands- vapen fär meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Bestämmelsen torde komma att träffa också start- och signalvapen. Av uttalanden i remissprotokollet under 6.1 framgår emellertid att avsikten är att tillstånd att inneha sådana vapen skall kunna meddelas efter en avsevärt mindre restriktiv prövning. Vapnen i fråga bör därför undantas från tillämpningen av andra stycket. lämpligen genom att till detta fogas följande mening: "Detta krav gäller dock inte start- eller signalvapen."

269"

Paragrafen upptar regler om förvaring av skjutvapen och ammunition. l remissprotokollet har föreslagits undandtag från tillämpningen av andra stycket i fråga om start- och signalvapen. Undantaget bör i tydlighetens intresse vidgas till att gälla "ammunition avsedd för sådant vapen". (Jfr 4 &, vars undantagsregler i fråga om ammunition intc omfattar bestämmel— serna i 26 å.)

Overgångsbestämmelserna

Ändringarna i vapenlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988. De företag som då handlar med start- eller signalvapen skall enligt punkt 3 av Övergångsbestämmelserna kunna få en ansökan om tillstånd att bedriva sådan handel prövad före ikraftträdandet. Vidare föreskrivs att den som vid ikraftträdandet bedriver detta slags handel får utan särskilt tillstånd fortsätta till utgången av juni 1988 att försälja start— eller signalvapen som han innehade vid ikraftträdandet. Den sistnämnda övergångsbestämmel- sen tar sikte på den som vid ikraftträdandet handlar med start- eller signalvapen men som avser att upphöra med det samt på den som får

avslag på en ansökan om tillstånd. Enligt motiven bör dessa vapenhandlarc med tanke på eventuella varulager ges en rimlig avvecklingstid. Ett annat skäl för denna förmänligz't behandling anges vara att motverka en ökad försäljning av start- eller signalvapen inför ikraftträdandet.

Det får enligt lagrådets mening anses stötande att en vapenhandlarc som inte fått tillstånd att efter ikraftträdandet driva handel med start- eller signalvapen likväl skall få fortsätta verksamheten under ytterligare ett halvt är. särskilt om han inte uppfyller kravet i 18 & vapenlagen att ha gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Samma invändning kan göras beträffande de fall då någon inte ansöker om tillstånd därför att han inser att han inte uppfyller tillständskraven. Man kan också ställa sig tveksam till om det i och för sig vällovliga syftet att motverka en ökad försäljning inför ikraftträdandet verkligen tillgodoses med den ifrågavarande över- gångsbestämmelsen. Försäljning under avvecklingstiden skall ske med iakttagande av övriga bestämmelser i vapenlagen. vilket innebär bl.a. att försäljning får ske endast till den som är berättigad att inneha start- eller signalvapen (jfr () och 37 N' vapenlagen). Det kan då förmodas bli frestande för en vapenhandlarc. som inte räknar med att få tillstånd. att sälja ut så mycket som möjligt av sitt lager före ikraftträdandet.

Det sagda talar närmast mot en övergångsbestämmelse som ger en vapenhandlarc rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet viss tid efter ikraftträdandet. Utan en sådan övergångsbestämmelse skulle emellertid en seriös vapenhandlarc kunna få svårigheter att avveckla sitt inneliggande lager av start- och signalvapen. om han av någon anledning vill upphöra med verksamheten efter ikraftträdandet. Lagrådet vill därför inte motsätta sig en sådan övergångsbestämmelse.

Det får dock anses angeläget att möjliggöra en kontroll av att försäljning- en av start- och signalvapen under avvecklingstiden sker endast till dem som har fått tillstånd att inneha sådant vapen. En vapenhandlarc som utnyttjar möjligheten att titan särskilt tillstånd försälja start- eller signalva- pen som han innehade vid ikraftträdandet bör därför vara skyldig att föra anteckningar över försälda vapen i sådan särskild försäljningsbok som avses i 28 å vapenkungörelsen (1974: 123). Också övriga föreskrifter om försäljningsbok samt bestämmelserna om tillsyn av polismyndighet bör göras tillämpliga i dessa fall. En reglering med denna innebörd synes kunna utfärdas i administrativ ordning. ] övergångsbestämmelserna bör tas in erforderligt bemyndigande för regeringen.

Voss tillägger: 1 punkt 2 av övergångsbestämmelserna föreslås att den som vid ikraftträdandet innehar start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd får inneha det utan tillstånd även i fortsättningen. Det kan ifrågasättas om denna bestämmelse tillgodoser syftet med lagändringarna.

1 rikspolisstyrelsens utredning beräknas att det årligen säljs flera tusen startvapen och det är enligt utredningen uppenbart att endast en mindre del av dessa vapen inköps för att användas för startändamål. Departements- chefen framhåller i lagrådsremissen att startvapen ofta med förhållandevis enkla medel kan ändras till fungerande skjutvapen och att vapen av det här slaget inte sällan används i brottsliga sammanhang. Syftet med lagförsla-

gen är att mot denna bakgrund begränsa tillgången till startvapen genom att införa tillståndsplikt för införsel. handel och innehav av startvapen och vissa signalvapen.

Det har således ansetts nödvändigt att vidta åtgärder i fråga om före- komsten av startvapen och vissa signalvapen redan före den av departe- mentschefcn aviserade samlade översynen av vapenlagstiftningen. Detta syfte med lagändringarna torde inte främjas av den föreslagna övergångs- bestämmelsen i fråga om den som innehar start- eller signalvapen vid ikraftträdandet. Visserligen sägs i motiven att dessa vapeninnehavare tills vidare bör vara befriade från tillständsplikt och att övergångsfrågan skall särskilt beröras i direktiven till översynen av vapenlagstiftningen. Under avsevärd tid — i detta sammanhang kanske alltför lång tid — kan det emellertid då komma att finnas ett mycket stort antal okontrollerade inne- hav av dessa potentiella brottsredskap.

Vid tidigare tillfällen när nya anordningar har förts in under vapenlag- stiftningen har övergångsbestämmelser meddelats av innebörd att en sådan anordning får innehas utan tillstånd viss kortare tid efter ikraftträdandet eller tills en dessförinnan gjord ansökan har blivit slutligt prövad ("se övergångsbestämmelserna till 1981 och 1986 års ändringar i vapenlagen). Mot att införa en motsvarande ordning i fråga om start- och signalvapen skulle kunna anföras att det här rör sig om ett mycket större antal föremål än vad som var fallet t.ex. när licenstvånget för elektriska impulsgivare och el-pistoler infördes. Om de som nu innehar start- eller signalvapen eller flertalet av dem skulle söka tillstånd. medför det naturligtvis ett ytterligare merarbete för tillständsmyndighetcrna utöver det marginella merarbete som remissförslaget enligt kriminaltekniska laboratoriets be- dömning skulle leda till. Med hänsyn till syftet med de nya bestämmelserna och med beaktande av den ganska enkla tillståndsprövning som förutses i motiven bör dock sådana administrativa nackdelar inte tillmätas avgöran- de betydelse.

lnlösensmöiligheterna enligt 33 och 34 åå vapenlagen torde inte heller behöva ses som ett hinder mot övergångsbcstämmelser av tidigare tilläm- pat slag. Inlösen kan komma att aktualiseras närmast i sådana fall som avses i 33 & 2 och 3 vapenlagen. dvs. vid dödsboinnehav och familjerätts- liga fång. och behöver väl inte befaras fä särskilt stor omfattning. Det torde inte finnas anledning att överväga en generell inlösensskyldighet för staten i fråga om start- och signalvapen som någon innehar vid ikraftträdandet och inte vill söka tillstånd för. En inlösensskyldighet av det slaget över- vägdes inte i samband med övergångsbcstämmclserna till 1981 och 1986 års ändringar i vapenlagen.

På grund av det anförda bör enligt min mening punkt 2 av övergångsbe- stämmelserna ges följande lydelse: "'lnnchar någon vid lagens ikraftträ- dande start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna. får han fortfarande inneha vapnet utan tillstånd till utgången av juni 1988. eller. om ansökan om tillstånd har gjorts före den tidpunkten. till dess ansökningen har blivit slutligt prövad.”

IJ 'Jl

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Sigurdsen, Gus- tafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1987-03-19") över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1 176).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Som lagrådet har anfört bör vissa förtydliganden göras i 95 andra stycket och 26 å andra stycket. Härutöver bör nägra redaktionella ändring— ar vidtas i lagförslaget. Bl.a. bör det i 1 & intagna bemyndigandet fogas till det nuvarande sista stycket som en ny andra mening.

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget får den som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1988 innehar start- eller signalvapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd fortsätta att inneha dessa utan tillstånd även i fortsättningen. En ledamot av lagrådet ifrågasätter om bestämmelsen tillgodoser syftet med lagänd- ringarna och föreslår att även dessa äldre innehav skall omfattas av till- ståndskravct.

Syftet med lagändringarna i fråga om hanteringen av start- eller signalva- pen är att öka möjligheterna att få kontroll över föremål som kan komma till användning som skjutvapen i samband med brott. Jag vill erinra om att jag i remissprotokollet (avsnitt 2 resp. 3) anförde flera skäl varför den som vid lagändringarnas ikraftträdande innehar ett start- eller signalvapen tills vidare bör vara befriad från tillständsplikt. Jag påpekade samtidigt att min avsikt är att den aktuella övergångsfrågan skall tas upp vid den allmänna översyn av vapenlagen som jag inom kort kommer att anmäla. Vad som i denna fråga anförts vid lagrådsbehandlingen ger mig inte anledning att ompröva denna ståndpunkt.

När det slutligen gäller punkt 3 i övergångsbestämmelserna har lagrådet förklarat sig inte vilja motsätta sig att den som handlar med start- eller signalvapen ges rätt att utan särskilt tillstånd fortsätta sin verksamhet viss tid efter ikraftträdandet. Enligt lagrådet får det emellertid anses angeläget att möjliggöra en kontroll av att försäljningen av start- eller signalvapen

under avvecklingstiden sker endast till dem som har fått tillstånd att inneha ett sådant föremål. Lagrådet anser därför att det i övergångsbestämmel- serna bör tas in ett bemyndigande för regeringen att i administrativ ordning utfärda föreskrifter för dessa fall i enlighet med regleringen i vapenkungö- relsen (1974:1231 rörande särskild försäljningsbok och tillsyn av polisen.

Jag delar uppfattningen att det är angeläget att kunna kontrollera även den försäljningsverksamhet som här avses. Jag har emellertid för egen del svårt att se att något särskilt bemyndigande behövs för detta ändamål vid sidan av det som redan har meddelats i 49 tl vapenlagen. Innebörden av den aktuella punkten i övergångsbestämmelserna är — som också lagrådet har konstaterat — att den försäljning av start- eller signalvapen som får ske under en övergångstid skall vara underkastad bestämmelserna i vapenla- gen. Även vapenkungörelsens bestämmelser — däribland de av lagrådet åsyftade reglerna — kommer då att bli tillämpliga utan särskild föreskrift. Frågan om det för de aktuella övergångsfallen är påkallat att förtydligan- den görs i vapenkungörelsen kommerjag att överväga i samband med att jag tar ställning till de ändringar i övrigt som bör göras i nämnda kungörel- se. om riksdagen antar lagförslaget.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

InnehåH

s. Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... ' 2 Utdrag av regeringsprotokoll den 19 mars 1987 ................... 7 1 Inledning ................................................. 7 ?. Startvapen ............................................... 8 3 Signalvapen .............................................. 10 4 Efterbildningar av skjutvapen (s.k. vapenattrapper och vapenrep- liker) ....................................................... 12 5 Bemyndigande för regeringen att föreskriva att vapenlagens bc- stämmelser skall tillämpas i fråga om vissa farliga föremål .......... 14 6 Ovriga frågor ............................................. 15 6.1 Tillståndsfrågor m.m. .................................. 15 6.2 Undantag från tillståndskravet i vissa fall .................. 16 6.3 Expeditionsavgifter .................................... 16 6.4 Vissa följdändringarivapenlagen ........................ 16 6.5 Påföljdsfrågor ......................................... 17 7 Ikraftträdande ............................................ 17 8 Upprättat lagförslag ....................................... 17 9 Hemställan ............................................... 17 10 Beslut .................................................... 17 Bilaga I Förteckning över remissinstanser m. fl. som avgett ytt- rande över rikspolisstyrelsens skrivelse 1985-07-05 an- gående startvapen m.m. ........................... 18 Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget ........................ 19 Utdrag av lagrådets protokoll den 27 mars 1987 ................... 23 Utdrag av regeringsprotokoll den 23 april 1987 .................... 26

Norstedts Tryckeri, Stoekholm 1987