Prop. 1986/87:96
med anledning av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Repubiliken om inbördes rättshjälp i brottmål
Regeringens proposition 1986/87: 96
med anledning av en överenskommelse Prop mellan Sverige och Tyska Demokratiska 1986/87: 96 Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 februari l987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Anita Gradin
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan Sverige Och Tyska Demokratiska Republiken träffad överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen omfattar delgivning, bevisupp- tagning, överförande av lagföring. översändande av utdrag ur straffregister och upplysning om gällande rätt och är i allt väsentligt utformad i överens- stämmelse med de åtaganden som Sverige har gjort till andra stater genom anslutningen till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen har ratificerats av Tyska Demokratiska Re- publiken.
Utrikesdepartementet
Utdrag protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Gustafs- son, Hjelm-Wallén. Bodström. Göransson. Gradin. R. Carlsson. Holm- berg. Wickbom, Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist
Föredragande: statsrådet A. Gradin
Proposition med anledning av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
] Inledning
År 1978 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken angående inbördes rättshjälp i brottmål. Förhandlingarna på- börjades i Berlin ijanuari 1978 och avslutades sedermera i Stockholm i maj 1986. En överenskommelse undertecknades den 26juni 1986 i Stockholm. Den är avfattad på svenska och tyska språken. Dess svenska och tyska text bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Vid samma tillfälle undertecknades även en överenskommelse om av- skaffande av kravet på legalisering av handlingar. Detta avtal behöver emellertid inte underställas riksdagens prövning. Enligt föreskrift i över- enskommelserna skall de ratificeras. Detta skedde för Tyska Demokratis- ka Republikens del den 5 december 1986.
2. Gällande ordning i fråga om inbördes rättshjälp i brottmål
Sverige lämnar av tradition andra länder rättshjälp i brottmål i den ut- sträckning vår lagstiftning medger det utan att något särskilt avtal träffats om rättshjälp. En del länder kräver emellertid avtal för att lämna rättshjälp till en annan stat. Sådana avtal skapar även klarhet mellan länderna under vilka förutsättningar rättshjälpen lämnas. Avtalen brukar också innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det praktiska förfarandet. Mellan de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april 1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975: 42), se cirkuläret (1975: 301) till statsmyndigheterna angående inbör- des rättshjälp mellan Sverige, Danmark, Finland. Island och Norge genom delgivning och bevisupptagning. Överenskommelsen gäller såväl tvistemål som brottmål.
Prop. 1986/87: 96
'x)
På brottmålsomrädet finns en multilateral reglering genom den i Stras— bourg den 20 april 1959 dagtecknade europeiska konventionen om inbör- des rättshjälp i brottmål (prop. 1961148). Sverige ratificerade rättshjälps- konventionen år 1967 och gjorde då vissa förbehåll och förklaringar (SÖ 1968: 15). Den trädde för Sveriges del i kraft den 1 maj 1968. Förutom Sverige är till rättshjälpskonventionen anslutna Belgien. Danmark. Fin- land. Frankrike med besittningar. Grekland. Island, Israel. Italien. Liech- tenstein. Luxemburg. Nederländerna. Norge. Schweiz.. Spanien. Turkiet. Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. 1 konventionen åtar sig med- lemsstaterna att lämna varandra rättshjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden avseende beivrande av brott. Konventionen omfattar huvudsakligen bevisupptagning som åsyftar utredning och överlämnande av bevismaterial eller handlingar, delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut. översändande av utdrag ur stral'fregister. lagföring i annat land samt underrättelse om straffdomar.
Rättshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med ett tilläggs- protokoll av den 17 mars 1978 (SÖ 1979: 12) som i vissa hänseenden utvidgar konventionens tillämpningsomräde bl.a. i fråga om brott mot skatte— och avgiftsförfattningar och rättshjälp på verkställighetsstadiet. '1'illäggsprotokollet har tillträtts av Sverige samt av Danmark. Finland, Grekland. Island. Nederländerna. Norge och Österrike.
Frågor om rättshjälp behandlas även i en del multilaterala konventioner. t.ex. de europarädskonventioner som rör överförande av lagföring och straffverkställighet. Bestämmelser rörande inbördes rättshjälp ingår dess- utom i vissa utlämningsavtal. En del bestämmelser av den innebörden finns således i den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 (SÖ 1959z65) liksom i avtalet den 26 april 1870 med Belgien om ömsesidigt utlämnande av förbrytare (SFS 1870: 37 och 1877: 39) och avta- let dcn 7 mars 1956 med Frankrike om ömsesidig rättshjälp i brottmål (prop. 1956: 100). Sistnämnda avtal sattes emellertid i stora delar ur kraft genom Sveriges och Frankrikes anslutningar till rättshjälpskonventionen (jfr SÖ 1969: 50). Efter att under en lång följd av år inte ha ingått några bilaterala överenskommelser utanför Norden om inbördes rättshjälp slöt Sverige en överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål med Ung- ern den 28 september 1983 (prop. 1985/86: 8. JuU 2. rskr. 18). vilken trädde i kraft den 1 mars 1986 (SÖ 1986: 5). De former av rättshjälp som omfattas av den överenskommelsen är delgivning. bevisupptagning och överförande av lagföring. vilka har sin motsvarighet i den europeiska rättshjälpskon— ventionen.
Förfarandet när en svensk domstol vill anlita en utländsk domstol för att skaffa fram utredning i en rättegång regleras i lagen (1946: 817) om bevis- upptagning vid utländsk domstol och i kungörelsen (1947: 847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av nämnda lag. 1 lagens 1 & föreskrivs att bevisupptagning inför utländsk domstol i brottmål får ske endast om det finns synnerliga skäl. Delgivning i brottmål i utlandet sker genom utrikes- departementet med stöd av en kungörelse i ämnet (SFS 1933: 618).
Bestämmelserna om bevisupptagning vid svensk domstol och delgivning i Sverige på begäran av utländsk myndighet är i princip desamma för
brottmål och tvistemål. De viktigaste bestämmelserna finns i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i kungörelsen (1909:24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.
En förutsättning för att bevisupptagning skall kunna äga rum i Sverige enligt 1946 års lag är att den gärning som avses med framställningen motsvarar brott enligt svensk lag. Vissa begränsningar gäller även för brott som har karaktär av politiskt brott. [ kungörelsen (1947: 848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater finns bl.a. regler om att kostnader som uppstått vid bevisupptag- ningen skall betalas av svenska staten. När bevisupptagningen företagits efter framställning från stat som är ansluten till rättshjälpskonventionen eller från Ungern. skall kostnaden. utom ersättning till sakkunniga. således betalas av svenska staten.
Bestämmelser rörande utländska framställningar om beslag och hus- rannsakan meddelas i lagen (1975: 295) om användning av vissa tvångsme— del på begäran av främmande stat. I fråga om framställningar från ett utomnordiskt land gäller i princip att den begärda åtgärden inte får vidtas om hinder mot utlämning skulle ha förelegat, vilket innebär bl.a. ett krav på att den aktuella gärningen motsvarar brott. för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år.
Enligt lagen (1985: 988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. får den som i enlighet med överenskommelse som Sverige ingått med annan stat efter kallelse har rest in i Sverige från den andra staten för att höras som tilltalad. vittne eller sakkunnig inte lagföras, fängslas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som härrör från tiden före inresan i Sverige och som. såvitt gäller tilltalad. inte är avsedd med kallelsen. lmmuniteten upphör om den kallade stannar kvar i Sverige. trots att han haft möjlighet att lämna landet. under en samman- hängande tid av femton dagar från det att han av domstolen underrättats om att hans närvaro inte längre påfordras eller om han återvänder till landet efter att ha lämnat det. Om en överenskommelse med annan stat innehåller bestämmelse att lmmuniteten skall ha mindre omfattning än som angivits i lagen, gäller i stället den bestämmelsen.
Delgivning på begäran av utländsk myndighet sker enligt 1909 års kungö- relse antingen av utrikesdepartementet eller av en länsstyrelse. I princip tillämpas delgivningslagen (1970: 428). men en begäran om delgivning i annan ordning skall efterkommas om det kan ske. Vissa kostnader kan tas ut av den stat varifrån begäran kommer. 1 bl.a. ärenden om delgivning enligt rättshjälpskonventionen och enligt avtalet med Ungern svarar dock staten för alla kostnader.
Prop. 1986/87: 96
3. Överenskommelsen med Tyska Demokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
Överenskommelsen är indelad i sju avsnitt. Den inleds med allmänna bestämmelser (Del 1). Därefter följer regler om delgivning (Del 11). bevis- upptagning (Del 111). särskilda bestämmelser om rättshjälp vid l'i'irunder- sökning (Del IV). överförande av lagföring (Del V). upplysningar om gällande rätt (Del Vl) samt slutbestämmelser (Del Vll).
3.1. Allmänna bestämmelser
Genom överenskommelsen åtar sig parterna att på sina respektive territo- rier lämna varandras medborgare samma rättsskydd som egna medborga- re, (artikel I). varvid uttryckligen anges att den andra statens medborgare skall ha samma rätt till försvar. däribland rätt till försvarare. som egna medborgare. Därefter åtar sig parterna att ge varandra inbördes rättshjälp i brottmål i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen. (artikel 2). Av denna artikel framgår att en förutsättning för att bistånd skall lämnas är att den ansökande staten. vid tidpunkten för framställningen. är behörig att lagföra den aktuella straffbara handlingen. Denna förutsättning återfinns även i rättshjälpskonventionens art 1. enligt vilken brottet således måste falla under den ansökande statensjurisdiktion. Om inte annat överenskom- mits. ges rättshjälpen i enlighet med det anmodade landets lag. Omfatt- ningen av rättshjälpen. huvudsakligen bevisupptagning och delgivning. fastställs därefter (artikel 3). På begäran. i pågående brottmålsförfaranden. delger parterna varandra uppgifter ur straffregistret (artikel 4). Ansökan om rättshjälp skall enligt artikel 5 överlämnas på diplomatisk väg. Språk- frågan regleras i artikcl 6. Enligt denna skall ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar förses med översättning till den anmodade statens språk. Detta krav på översättning är i fråga om delgivning mer långtgående än motsvarande föreskrifter i rättshjälpskonventionen och i avtalet med Ungern. Föreskriften att handlingar i rättshjälpsärenden inte behöver le- galiseras (artikel 7) och att den anmodade staten skall svara för sina kostnader (artikel 8) med undantag för ersättning till sakkunniga motsvaras av bestämmelser i rättshjälpskonventionen.
] artikel 9 anges när en framställning om rättshjälp kan vägras. Detta kan ske när framställningen hänför sig till en gärning som enligt den anmodade statens lagstiftning inte är straffbar eller som avser ett militärt brott. Framställningen kan också avslås. om ett straffrättsligt förfarande inletts eller rättskraftigt avgjorts i den anmodade staten eller i tredje stat eller om preskription inträtt enligt den anmodade statens lag. Rättshjälp kan vidare vägras. om den person som är föremål för lagföringen är medborgare i den anmodade staten. Slutligen får rättshjälp vägras. om denna skulle innebära en kränkning av den anmodade statens suveränitet. fara för dess säkerhet eller strida mot grundläggande principer för stats- och rättsordningen (ordre public) eller andra väsentliga intressen. Reglerna har täckning i svensk rätt och överensstämmer i sak med artiklarna 1 och 2 i rättshjälps— konventionen med beaktande av de svenska förbehållen till artikel 2.
Under denna sistnämnda grund kan även hänföras att framställningen avser en gärning som har karaktär av politiskt brott (jfr 1 5 andra stycket lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol).
3.2. Delgivning
Enligt artikel I() krävs att en framställning om delgivning skall härröra från domstol eller åklagarmyndighet och innehålla. bl.a. beskrivning av tid och plats för den gärning som avses i framställningen. Delgivningshandlingcn skall vara översatt till den anmodade statens språk.
1 delgivningskungörelserna regleras inte vem som får göra framställning om delgivning. Det finns således inte något hinder från svensk sida mot att ombesörja delgivning även från annan myndighet än domstol och under- sökningsdomare. Rättshjälpskonventionen har emellertid motsvarande be- gränsning (Sveriges förklaring enligt art 24) och det är endast i fråga om sådana delgivningsframställningar som staten svarar för kostnaderna (5 % i 1909 års delgivningskungörelse).
Delgivning skall enligt artikel 11 ombesörjas i enlighet med den anmo— dade statens lagstiftning eller. på begäran. på annat med denna lagstiftning förenligt sätt. Vidare ges i artikeln föreskrifter om delgivningsbevis och om att man skall ange skälen för att delgivning inte kunnat ske. Dessa före- skrifter överensstämmer med rättshjälpskonventionen och 1909 års kungö- relse.
En föreskrift om att delgivning av kallelse med en misstänkt skall vara denne tillhanda inte senare än 30 dagar före angiven inställelsedag åter- finns också i samma artikel. Denna bestämmelse erbjuder. liksom samma bestämmelse i avtalet med Ungern. en ännu större säkerhet för den miss- tänkte än den i rättshjälpskonventionen där kallelsen enligt den svenska förklaringen till artikel 7 punkt 3 skall vara svenska myndigheter tillhanda 30 dagar före den utsatta dagen (jfr prop. 1985/86: 8 s 8 1).
Artikel 12. punkt 2. som i huvudsak motsvarar artikel 8 i rättshjälpskon- ventionen. föreskriver att kallelsen inte får innehålla hot om påföljd för det fall den kallade inte infinner sig. Även om kallelsen skulle innehålla sådant hot får den kallade inte därför utsättas för påföljder. Föreskriften ger uttryck för en allmän rättsgrundsats om att myndigheter i en stat inte bör vara skyldiga att medverka till att en person som vistas där genom straffhot tvingas inställa sig inför ett annat lands domstolar. ] enlighet härmed bör kallelser därför inte innehålla någon erinran om påföljd för utevaro (jämför 1986 års cirkulär såvitt gäller rättshjälpskonventionen). 1 artikel 12. punkt 1. föreskrivs att om ett vittnes eller sakkunnigs närvaro anses synnerligen nödvändig detta skall anges i delgivningsframställningen jämte den ersätt- ning vittnet kan påräkna. Enligt artikel 13 skall den ansökande staten utge ersättning till vittnen och sakkunniga.
Vittne eller sakkunnig får inte lagföras eller underkastas inskränkningari sin personliga frihet när han på kallelse inställer sig inför domstol i det anmodade landet på grund av gärning som han begått före inresan i den ansökande staten (artikel 14. punkt 1). Detsamma gäller enligt punkt 2 för tilltalad beträffande gärning som inte angivits i kallelsen. lmmuniteten
Prop. 1986/87: 96
upphör i princip 15 dagar efter det att den delgivne underrättats om att hans närvaro inte längre päfordras. Dessa föreskrifter är i överensstäm- melse med bestämmelserna i lagen (l985:9881 om immunitet för vissa vittnen m.fl.
3.3. Bevisupptagning
Bevisupptagning vid domstol regleras i artiklarna 15— 17 under det att rättshjälp under förundersökningsstadiet regleras i artikel 18. Tillämp- ningsområdet motsvarar regleringen i rättshjälpskonventionen.
Förfarandet vid bevisupptagning vid eller åt utländsk domstol regleras i 1946 års lagar i ämnet. Begränsningarna enligt lagen om bevisupptagning ät utländsk domstol. nämligen att det inte får röra sig om gärning som inte motsvarar brott enligt svensk lag eller som har karaktär av politiskt brott. täcks av föreskrifterna i artikel 9 om i vilka fall en framställning får avslås.
1 artikel 15 upptas de uppgifter som skall framgå i framställningen. bl.a. brottsrubricering och en beskrivning av den straffbara handlingen. Enligt överenskommelsens allmänna bestämmelser (artikel 2. punkt 2) skall be- visupptagningen verkställas i enlighet med lagstiftningen i det anmodade landet. Enligt artikel 16 skall en begäran om att ett särskilt förfarande skall tillämpas tillmötesgås, om det inte strider mot den anmodade partens lag. Om den ansökande parten önskar att ett vittne eller sakkunnig skall höras under ed. skall den göra en uttrycklig framställning härom. En motsvaran- de bestämmelse återfmns i rättshjälpskonventionens artikel 3.2.
I artikel [7 föreskrivs bl. a. att den anmodade parten på begäran i god tid skall meddela tid och plats för bevisupptagningen. När bcvisupptagningen ägt rum skall handlingarna återsändas. Om bevisupptagning inte kunnat villfaras. skall den ansökande parten genast underrättas om skälen härför. Enligt artikel 17. punkt 5. får den anmodade parten skjuta upp överlämnan- det av bevis när dessa behövs i samband med ett pågående brottmålsförfa- rande.
Överenskommelsen med Tyska Demokratiska Republiken innehåller inte några bestämmelser om beslag eller husrannsakan. Om den aktuella gärningen enligt svensk lag kan medföra utlämning och verkställigheten är förenlig med svensk lagstiftning. kan emellertid sådan rättshjälp ändock beviljas enligt bestämmelserna i 1975 års tvångsmedelslag.
3.4. Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid förundersökning
Rättshjälp under förundersökningsstadiet. som alltså inte avser bevisupp- tagning vid domstol. kan enligt artikel 18 ges av åklagarmyndighet i den anmodade staten på begäran av åklagarmyndighet i den andra staten. Enligt artikel 18. punkt 3. kan tvångsåtgärder användas endast om sådana är förutsatta i det anmodade landets lagstiftning. För svensk del kan enligt gällande lagstiftning tvångsåtgärder inte tillgripas — det finns inga bestäm- melser som reglerar i vad mån förhör kan äga rum med någon i Sverige med anledning av utländsk förundersökning — varför förhör på begäran av
åklagarmyndighet i Tyska Demokratiska Republiken endast kan efterkom- mas. om den som skall höras frivilligt kommer till förhöret.
3.5. Överförande av lagföring
Enligt artikel [9 kan en stat begära att en medborgare i den anmodade staten lagförs där för ett brott som begåtts i den ansökande staten. Förut- sättningarna för lagföring prövas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning och innebär alltså inte en fötpliktelse att åtala eller inleda annat domstolsförfarande. Detta överensstämmer med reglerna i rättshjälpskon- ventionen. artikel 21.1. Till en framställning om lagföring skall enligt artikel 20 fogas upplysningar om bl.a. den misstänktes person. gärnings- beskrivning och brottsrubrieering. Den ansökande staten skall underrättas om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av framställningen. artikel Zl.
3.6. Upplysningar om gällande rätt
Parterna skall enligt artikel 22 ge varandra relevanta upplysningar om innehållet i straff— och straffprocessrätten. som erfordras vid ett domstols- förfarande.
3.7. Slutbestämmelser
[ artikel 23 föreskrivs att överenskommelsen skall ratificeras och att ratifi- kationsinstrumenten skall utväxlas i Berlin. Överenskommelsen träder i kraft den trettionde dagen efter utväxlingen av ratiftkationsinstrumenten. Uppsägning av överenskommelsen skall ske genom meddelande på diplo- matisk väg och träderi kraft sex månader därefter.
4. Överväganden
Av hävd lämnar Sverige. som nämnts i det föregående. andra länder rättshjälp i brottmål. i den mån vår lagstiftning tillåter det. utan att avtal träffats om rättshjälp. En del stater förutsätter dock att avtal föreligger för att kunna lämna eller begära rättshjälp. Genom avtal klargörs också förut- sättningarna för rättshjälp och det praktiska förfarandet underlättas.
Sverige har sedan länge intagit en restriktiv hållning till att sluta bilatera- la avtal och har föredragit en multilateral reglering. Sverige anslöt sig således är 1968 till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Den svenska inställningen grundar sig främst på att bilaterala regleringar med flera stater är svåra att tillämpa för de administrativa och judiciella myndigheterna.
De ökade internationella kontakterna ställer likväl krav på att utveckla även de bilaterala förutsättningarna för samarbete. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet konstaterade således i skrivelse den 27 april 1983 att ett bilateralt avtal om rättshjälp kan förbilliga och förenkla förfarandet
Prop. 1986/87: 96
mellan berörda länder. Det är mot den bakgrunden sotn Sverige under det senaste decenniet i viss utsträckning börjat tillmötesgå förslag om att inleda förhandlingar om avtal rörande inbördes rättshjälp i brottmål. Ett avtal med Ungern har sålunda trätt i kraft under år 1986.
De former av rättshjälp som regleras genom föreliggande överenskom- melse med Tyska Demokratiska Republiken har sin motsvarighet i den europeiska rättshjälpskonventionen. Sveriges åtaganden och villkoren i övrigt för att rättshjälp skall lämnas och erhållas är utformade på sådant sätt att de faller inom ramen för de åtaganden Sverige gjort och för vad Sverige kan erhålla genom anslutningen till rättshjälpskottventionen. med gjorda förbehåll och förklaringar. Överenskommelsen avviker heller inte på några avgörande punkter från avtalet med Ungern. Överenskommelsen kommer inte att medföra några ändrade rutiner för de tillämpande myndig- heterna.
Med hänsyn till vadjag nu har anfört och till att det från flera synpunkter får betecknas som tillfredsställande att en överenskommelse på området med Tyska Demokratiska Republiken kommer till stånd. förordar jag att Sverige ratificerar överenskommelsen.
Jag har inhämtat att chefen förjustitiedepanementet senare för regering— en kommer att anmäla frågan om ändringar i de författningar som avtalet föranleder.
5. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Tyska De- mokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål.
6. Beslut
Regeringen an51uter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.
F ördrag mellan Konungariket Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om rättshjälp i brottmål
Konungariket Sverige och Tyska Demo- kratiska Republiken.
som vägleds av önskan att befästa de vän- skapliga förbindelserna mellan de båda sta- terna på grundval av folkrättens principer. sådana dessa också nedlagts i slutakten från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.
som eftersträvar en ömsesidig avtalsregle— ring om rättshjälp i brottmål. har överenskommit som följer;
Del 1 Allmänna bestämmelser
Artikel ] Rättsskydd
(1) Medborgare i en av de fördragsslutande staterna åtnjuter för sin person på den andra statens territorium i brottmål samma rätts- skydd som egna medborgare. För detta ända- mål kan de i brottmål kräva bistånd av de behöriga organen.
(2) l brottmål mot medborgare i den andra fördragsslutande staten skall den misstänkte eller tilltalade ha samma rätt till försvar. där— ibland rätt till försvarare. som egna medbor- gare.
(3) I detta fördrag avses med medborgare i en fördragsslutande stat de personer. som en- ligt reglerna i den staten innehar dess med- borgarskap.
Artikel 2 Beviljande av rättshjälp
(1) De fördragsslutande staterna förbinder sig att i enlighet med bestämmelserna i detta
Prop. 1986/87: 96
Bilaga !
Vertrag
zwischen dem Königreich Schweden und der Deutschen Demokratischen Republik iiber Rechtshilfe in Strafsaehen
Das Königreich Schweden und die Deutsche Demokratische Republik sind.
geleitet von dem Wunsch. die freund- schaftlichen Beziehungen zwischen beiden Staaten auf der Grundlage der Prinzipien des Völkerrechts. wie sie auch in der Schlussakte der Konferenz äber Sicherhcit und Zusam- menarbeit in Europa aufgefiihrt wurden. zu fcstigcn.
in dem Bcstreben. die gegenseitige Rechts- hilfe in Strafsachen vertraglich zu regeln.
wie folgt äbercingekommen:
Teil [
Allgemeine Bestimmungen Artikel [
Rechtsschutz
(l) Staatsbt'trger des einen Vertragsstaates geniessen för ihre Person aufdem Hoheitsge- biet des andcren Vertragsstaates in Straf- saehen den gleichen Rechtsschutz wie eigene Staatsbt'trger. Sic können zu diesem Zweck die Hilfe der zuständigen Organe in Straf- sachen in Ansprueh nehmen.
(?.) In Strafverfahren gegen Staatsbtirger des anderen Vertragsstaates wird dem Be- schuldigten und dem Angeklagten das Recht auf Verteidigung. einschliesslich der Bestel— lung eines Verteidigers. wie eigenen Staats- biirgern gewährt.
(3) Staatsbi'trger eines Vertragsstaates im Sinne dieses Vertrages sind die Personen. die nach den Rechtsvorschriften dieses Vertrags- staates dessen Staatsbiirgerschaft besitzen.
Artikel 2 Gewährung von Rechtshilfe
(1) Die Vertragsstaaten verpflichten sich. nach den Bestimmungen dieses Vertrages
fördrag på begäran lämna varandra rättshjälp i förfarande på grund av straffbara handling- ar. för vilkas lagföring den ansökande staten vid tidpunkten för begäran är behörig.
(2) Efterkommande av begäran om rätts- hjälp sker i enlighet med lagstiftningen i den anmodade fördragsslutande staten. såvida annat inte överenskommits i detta fördag.
Artikelj' Omfattning av rättshjälpen
Rättshjälp omfattar i synnerhet verkstäl- lande av utrednings- och processåtgärdcr för införskaffandc och förmedlande av bevis. för hörande av misstänkta och tilltalade. vittnen samt sakkunniga liksom för delgivning av handlingar.
Artikel-4 Uppgifter ur straffregistret
På i artikel 5 överenskommen väg delger de fördragsslutande staterna varandra på begä- ran i pågående brottmålsförfaranden upp- gifter ur straffregistret.
Artikel 5 Kommunikationsväg
Ansökan om rättshjälp överlämnas på dip- lomatisk väg.
Artikel 6 Språk och översättningar
Ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar skall avfattas på den ansökande fördragsslutande statens språk och förses med en bestyrkt översättning till den anmo- dade statens språk.
einander auf Ersuchen Rechtshilfe zu leisten in Vcrfahren wegen strafbarer Handlungen. fiir deren Verfolgung der ersuchende Ver- tragsstaat zum Zeitpunkt des Ersuchcns zu- ständig ist.
(2) Die Erledigung von Ersuchen um Rechtshilfe erfolgt nach den Gesetzen des ersuchten Vertragsstaates. soweit in diesem Vertrag keine andcre Regelung vereinbart wurde.
Artikel3
Umfang der Rechtshilfe
Rechtshilfe umfasst insbesondcre die Durchfiihrung von Untersuchungs- und Prozesshandlungen zur Beschaffung und Ubermittlung von Beweismitteln. zur Ver- nehmung von Beschuldigten und Angeklag- ten. Zeugen und Sachverständigen sowic die Zustellung von Schriftstiicken.
Artikel-1 Auskunft aus dem Strafregister
Auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege erteilen die Vertragsstaaten einander auf Er- suchen zu anhängigen Strafverfahren Aus- kunft aus dem Strafregister.
Artikel 5 Art des Verkehrs
Ersuchcn um Rechtshilfe werden auf diplo- matischem Wege t'ibermittelt.
Artikel 6 Sprachen und Ubersetzungen
Ersuchen um Rechtshilfe sowie die an- geschlossenen Schriftstiickc sind in der Sprache des ersuchenden Vertragsstaates ab- zufassen und mit einer beglaubigtcn Uberset- zung in der Sprache des ersuchten Vertrags- staates zu versehen.
Artikel 7 Befrielse frän legalisering
Ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar kräver ingen legalisering.
Artikelå Rättshjälpskostnader
(l) Den anmodade fördragsslutande staten svarar för de. kostnader. med undantag för ersättningar till sakkunniga. som uppstår i samband med efterkommande av ansökan om rättshjälp.
(2) Den anmodade fördragsslutande staten skall på begäran meddela den ansökande sta- ten typ och storlek av de uppkomna kostna- derna.
Artikel9 Avslag
(l) Rättshjälp kan vägras. om ansökan avser en handling.
]. som enligt den anmodade fördragsslu- tande statens lagstiftning inte är straffbar.
2. om mot den misstänkte eller tilltalade i den anmodade fördragsslutande staten eller i tredje stat ett straffrättsligt förfarande redan inletts eller rättskraftigt avgjorts,
3. rörande vilken lagföring är utesluten i den anmodade fördragsslutande staten på grund av preskription.
4. som enligt lagstiftningen i den anmodade fördragsslutande staten uteslutande utgör ett militärt brott.
(2) Rättshjälp kan också vägras. om den person. som avses med det straffrättsliga för- farandet. är medborgare i den anmodade för- dragsslutande staten.
(3) Rättshjälp kan vidare vägras. om efter- kommande av framställningen skulle kränka den anmodade fördragsslutande statens su- veränitet. medföra fara för dess säkerhet. el- ler strida mot grundläggande principer för stats- och rättsordningen eller andra väsent- liga intressen.
Prop. 1986/87: %
Artikel 7 Befreiung von der chalisation
Ersuchcn um Rechtshilfe sowie die an- gesehlossenen Schriftstiicke bedärfen keiner Legalisation.
Artikel 8 Kosten der Rechtshilfe
(l) Die durch die Erledigung von Ersuchen entstandenen Kosten. mit" Ausnahme der Entschädigungen von Sachverständigen. trägt der ersuchtc Vertragsstaat.
(2) Der ersuchte Vertragsstaat hat dem er- suehcnden Vertragsstaat auf Vcrlangen Art und Höhe dcr entstandenen Kosten mitzutei- len.
Artikel 9 Ablehnung der Rechtshilfe
(l.) Die Gewährung von Rechtshilfe kann abgelehnt werden. wenn das Ersuchcn eine Handlung betrifft.
]. die nach den Gesetzen des ersuchten Vertragsstaates nicht strafbar ist;
2. wegen der gegen den Beschuldigten oder Angeklagten im ersuchten Vertragsstaat oder in einem Drittstaat ein Strafverfahren bereits eingeleitet oder endgältig abgeschlossen wurde:
3. deren Verfolgung nach den Gesetzcn des ersuchten Vertragsstaates verjährt ist;
4. die nach den Gesetzcn des ersuchten Vertragsstaates ausschliesslich eine Militär- straftat darstellt.
(2) Die Gewährung von Rechtshilfe kann auch abgelehnt werden. wenn die Person. auf die sich das Strafverfahren bezieht. Staats- bärger des ersuchten Vertragsstaates ist.
(3) Die Gewährung von Rechtshilfe kann ferner abgelehnt werden. wenn die Erledi- gung des Ersuchens die Souveränität. Sicher- heit, Grundprinzipien der Staats- und Rechts- ordnung oder wesentliehe lnteressen des er— suchten Vertragsstaates becinträchtigen könnte.
Del ll Framställning om delgivning av handlingar
Artikel [() Framställningarnas innehåll och form
(I) Framställning om delgivning av hand- lingar skall göras skriftligen. Den skall inne- hålla följande uppgifter:
!. namnet på den ansökande judiciella myndigheten.
2. namn. adress och medborgarskap på den person. som skall delges.
3. det slag av handling. som skall delges.
4. beskrivning av den gärning. som fram- ställningen avser. samt tid och plats för gär- ningen.
(2) Den handling som skall delges. skall översändas i två exemplar. En översättning till den anmodade fördragsslutande statens språk skall bifogas.
(3) I del ll av detta fördrag avses med "ju- diciell myndighet" domstolar och åklagar- myndighet.
Artikel ]] Efterkommande av framställning
(1) Vid efterkommande av en framställning om delgivning av handlingar enligt artikel 2. andra punkten. i detta fördrag kan på den ansökande fördragsslutande statens begäran ett särskilt förfarande tillämpas. såvida detta inte strider mot den anmodade statens lag- stiftning eller grundläggande principer för dess stats- och rättsordning.
(2) Bevis om delgivning skall utfärdas i en- lighet mcd den anmodade fördragsslutande statens lagstiftning. Ett exemplar av delgiv- ningshandlingen liksom beviset om delgiv- ning skall ofördröjligen återsändas till den an- sökande staten på i artikel 5 överenskommen väg.
(3) Anträffas den i framställningen avsedda personen inte under uppgiven adress, skall
Teil ll
Ersuchcn um Zustellung von Schriftstiickcn Artikel 10
lnhalt und Form der Ersuchcn
(l) Ein Ersuchen um Zustellung von Schriftstt'icken wird schriftlich gestellt: es hat folgende Angaben zu enthaltcn:
]. die Bezeichnung des ersuchenden Justizorgans.
2. Name. Anschrift und Staatsbiirgerschaft der Person, an die zugestellt werden soll.
3. die Art der zuzustellenden Schrift- stiicke.
4. eine Beschreibung der Straftat. die dem Verfahren zugrunde liegt. sowic Zeit und Ort der Straftat.
(2) Das zuzustellende Schriftstäck ist in doppelter Ausfertigung zu äbcrsenden. Es ist eine Ubersetzung in der Sprache des ersuch- ten Vertragsstaates beizufiigen.
(3) lm Sinne des Teils II dieses Vertrages bedeutet der Begriff ..Justizorgane” die Ge- richtc und die Staatsanwaltschaft.
Artikel ll Erledigung von Ersuchen
(l) Bei der Erledigung eines Ersuchens um Zustellung von Schriftstiicken gemäss Arti- kel 2 Absatz 2 dieses Vertrages können auf Verlangen des ersuchenden Vertragsstaates von den Verfahrensvorschriften abwei- chende Formen angewandt werden. soweit diese den Rechtsvorschriften oder Grund- prinzipien der Staats- und Rechtsordnung des ersuchten Vertragsstaates nicht widcrspre- chen.
(2) Der Zustellungsnachweis wird in Uber- einstimmung mit dem Recht des ersuchten Vertragsstaates erteilt. Ein Exemplar des zu- gestellten Schriftstiickes und der Zustel- lungsnachweis werden unverzäglich dem er- suchenden Vertragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege zuräckgesandt.
(3) lst die im Ersuchen bezeichnete Person unter der angegebenen Anschrift nicht auf-
den anmodade fördragsslutande staten vid- taga nödvändiga åtgärder för att fastställa dennes vistelseort.
(4) Kan delgivning inte ske. skall skälen härför ofördröjligen meddelas den ansökande fördragsslutande staten på i artikel 5 överens- kommen väg.
(5) Framställning om delgivning av kallelse med en misstänkt eller tilltalad person. som uppehåller sig på den anmodade fördragsslu- tande statens territorium. skall tillställas den- ne inte senare än 30 dagar för angiven instäl- lelsedag.
Artikel 12 Kallelse av vittnen och sakkunniga
(1) ()m den ansökande fördragsslutande staten anser. att ett vittnes eller en sakkun- nigs personliga inställelse inför dessjudiciella myndigheter är synnerligen nödvändig. skall detta anges i delgivningsframställningcn. Den anmodade staten skall uppmana vederböran- de att inställa sig och underrätta den ansö- kande staten om vittnets och den sakkun- niges svar. 1 kallelsen skall anges. vilken er- sättning vittnet eller den sakkunnige kan på- räkna.
(2) Kallelsen får inte innehålla hot om på- följder för den händelse vittnet eller den sak- kunnige inte inställer sig. Framställningen skall dock efterkommas. även om kallelsen innehåller hot om påföljder. Vittne eller sak- kunnig. som inte hörsammar en sådan kallel- se, får av det skälet varken straffas eller ut- sättas för andra påföljder.
Artikel 13 Rese- och uppehållskostnader
Den ansökande fördragsslutande staten skall ersätta ett vittne eller en sakkunnig för dennes rese- och uppehållskostnader liksom förlorad arbetsförtjänst; en sakkunnig skall också beviljas ett arvode.
Prop. 1986/87: %
lindbar. so trifft der ersuchte Vertragsstaat die notwendigcn Massnahmen zur Feststel- lung des Aufenthalts.
(4) Können die Schriftstt'icke nicht zuge- stellt werden. so sind die Grände dafiir un- verziiglich dem ersuchenden Vertragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege mit- zuteilen.
(5) Ein Ersuchen um Zustellung der La- dung eines Beschuldigten oder Angeklagten. der sich auf dem Hoheitsgebiet des ersuchten Vertragsstaates aufhält. ist diesem nicht später als 30 Tage vor dem zum Erscheinen festgesetzten Zeitpunkt zu äbermitteln.
Artikel 12 Ladung von Zeugen und Sachverständigen
(1) l—lält der crsuchende Vertragsstaat das persönliche Erscheinen eines Zeugen oder Sachverständigen vor seinen Justizorganen fiir unbedingt erforderlich. so ist dies im Er- suchen um Zustellung der Ladung zu erwäh- nen. Der ersuchte Vertragsstaat fordert den Zeugen oder Sachverständigen auf. der La- dung nachzukommen und teilt dem ersuchen- den Vertragsstaat die Antwort des Zeugen oder Sachverständigen mit. In der Ladung ist anzugeben. auf welche Entschädigung der Zeuge oder Sachverständige Anspruch hat.
(2) Eine Ladung soll keine Androhung von Zwangsmassnahmen fiir den Fall des Nicht- erscheinens des Zeugen oder Sachverständi- gen enthalten. Das Ersuchcn wird auch dann erledigt. wenn die Ladung eine Androhung von Zwangsmassnahmen enthält. Der Zeuge oder Sachverständige. der ciner solchen La- dung keine Folge leistet. darfaber aus diesem Grund weder bestraft noch anderen Zwangs- massnahmen unterworfen werden.
Artikel 13 Reise- und Aufenthaltskosten
Der ersuchende Vertragsstaat ist verptlich- tet, einem Zeugen oder Sachverständigen Reise- und Aufenthaltskosten sowie Ver- dienstausfall zu erstatten und einem Sachver- ständigen ein Honorar zu gewähren.
Artikel [4 Fri lejd
(l) Vittne eller sakkunnig. som på kallelse inställer sig inför judiciell myndighet i den ansökande fördragsslutande staten må inte. oavsett medborgarskap. lagföras eller fängs- las eller på annat sätt underkastas inskränk- ning i sin personliga frihet på grund av gär- ning. som han begått redan före inresan i den ansökande staten. Han må vidare inte straf- fas pä grund av en tidigare avkunnad dom.
(2) Den som i egenskap av tilltalad inställer sig inför judiciell myndighet i den ansökande fördragsslutande staten må inte. oavsett med- borgarskap. lagföras eller fängslas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin per- sonliga frihet på grund av i kallelsen inte om- nämnd gärning eller dom. hänförlig till tiden före inresan i den ansökande staten.
(3) Vittne. sakkunnig. misstänkt eller tillta- lad mister det i denna artikel avsedda skyd- det. om han inte inom l5 dagar efter det att han underrättats om att hans närvaro inte längre påfordras lämnat den ansökande för- dragsslutande statens territorium. oaktat han haft möjlighet att göra det. eller om han frivil- ligt återvänder till detta territorium.
Del "I Framställning om bevisupptagning
Artikel 15 Framställningarnas innehåll och form
Framställning om bevisupptagning vid domstol skall göras skriftligen. Den skall in- nehålla följande uppgifter:
]. namnet på den ansökande domstolen.
Artikel 14 Freies Geleit
(l) Ein Zeuge oder Sachverständiger. welche Staatsbärgerschaft er auch besitzt. der auf Ladung vor den Justizorganen des ersuchenden Vertragsstaates erscheint. darf weder strafrechtlich vcrfolgt oder in Haft genommen. noch einer anderen Besehrän- kung seiner persönlichen Freiheit unterwor- fen werden wegen einer Straftat. die er be- reits vor Uberschreiten der Grenze des ersu- chenden Vertragsstaates begangen hat. Er darf ferner nicht aufgrund eines friiher ergan- genen Gerichtsurteils einer Bestrafung zuge- fiihrt werden.
(2) Eine Person. welche Staatsbärgerschaft sie auch besitzt. die auf Ladung vor den Ju— stizorganen des ersuchenden Vertragsstaates erscheint. um sich wegen einer ihr zur Last gelegten Handlung strafrechtlich zu ver- antworten. darf dort wegen nicht in der La- dung angeft'ihrter Handlungen oder ergan- gener Urteile aus der Zeit vor Uberschreiten der Grenze des ersuchenden Vertragsstaates weder vcrfolgt. in Haft gehalten. noch einer anderen Beschränkung ihrer persönlichen Freiheit unterworfen werden.
(3) Ein Zeuge. Sachverständigcr, Beschul- digter oder Angeklagter verliert den in die- sem Artikel vorgesehenen Schutz. wenn er das Hoheitsgebiet des ersuchenden Vertrags- staates nicht binnen IS Tagen. von dem Tage an gerechnet. an dem ihm mitgeteilt wurde. dass seine Anwesenheit nicht mehr erforder- lich ist. verlassen hat. obwohl er dazu die Möglichkeit hatte oder wenn er freiwillig auf das Hoheitsgebiet des ersuchenden Vertrags- staates zuräckkehrt.
Teil III Ersuchcn um Beweiserhebung
Artikel 15 lnhalt und Form der Ersuchcn
Ein Ersuchcn um Beweiserhebung durch ein Gericht ist schriftlich zu stellen: es hat folgende Angaben zu enthaltcn:
]. die Bezeichnung des ersuchenden Ge- richts.
2. den åtgärd. som skall vidtagas och grun— den för framställningen.
3. en kortfattad beskrivning av den straff- bara handlingen med uppgift om plats och tid för gärningen.
4. brottsrubriceringen.
5. så precisa uppgifter som möjligt om den misstänkte personen. dennes medborgarskap samt bosättnings- eller uppehällsort.
6. vid förhör med personer. deras adress liksom de frågor som skall ställas till dem.
Artikel [6 Verkställande av framställningen
(1) Vid verkställandet av en framställning om bevisupptagning enligt artikel 2. andra punkten. i detta fördrag kan på begäran av den ansökande fördragsslutande staten ett särskilt förfarande tillämpas. om detta inte strider mot den anmodade statens lagstiftning eller grundläggande principer för dess stats- och rättsordning.
(2) Vittnen och sakkunniga kan på uttryck- lig begäran av den ansökande fördragsslu- tande staten höras på ed. om lagstiftningen i den anmodade staten medger detta.
Artikel 17
(l) Anträffas den person. som avses med framställningen inte på uppgiven adress. skall den anmodade fördragsslutande staten vid- taga nödvändiga åtgärder för att fastställa dennes vistelseort.
(2) Den anmodade fördragsslutande staten meddelar på begäran den ansökande staten i god tid i förväg tid och plats för bevisupptag— ningen. Detta meddelande kan också lämnas direkt av den domstol. som verkställer bevis- upptagningen.
Prop. 1986/87: 96
2. die Handlungen. die vorgenommen wer- den sollen. und den Grund des Ersuchens.
3. eine kurze Darstellung der stratbaren Handlung mit Angabe von Ort und Zeit der Tat.
4. die rechtliche Wärdigung der strafbaren Handlung.
5. möglichst genaue Angaben Uber die be- schuldigte Person. ihre Staatsbiirgerschaft und ihren Wohn- oder Aufenthaltsort.
6. bei Vernehmung von Personen deren Anschrift sowie die an sie zu richtenden Fra- gen.
Artikel I6 Erledigung von Ersuchen
(l) Bei der Erledigung eines Ersuchens um Beweiserhebung gemäss Artikel 2 Absatz 2 dieses Vertrages können auf Verlangen des ersuchenden Vertragsstaates von den Ver- fahrensvorschriften abweichende Formen angewandt werden. soweit diese den Rechts- vorschriften oder Grundprinzipien der Staats- und Rechtsordnung des ersuchten Vertragsstaates nicht widersprechen.
(2) Zeugen und Sachverständige können auf ausdriickliches Verlangen des ersuchen- den Vertragsstaates vereidigt werden. wenn es nach den Gesetzcn des ersuchten Ver- tragsstaatcs zulässig ist.
Artikel 17
(|) Ist die im Ersuchcn bezeichnete Per- son. die vernommen werden soll. unter der angegebenen Anschrift nicht aufftndbar. so trifft der ersuchte Vertragsstaat die notwen- digen Massnahmen zur Feststellung des Auf- enthalts.
(2) Der ersuchte Vertragsstaat teilt auf Verlangen dem ersuchenden Vertragsstaat rechtzeitig den Zeitpunkt und den Ort der Erledigung des Rechtshilfeersuchens mit. Diese Mitteilung kann auch unmittelbar durch das fär die Erledigung zuständige Ge- richt erfolgen.
(3) Efter hevisupptagningens genomföran— de skall alla handlingar ätersändas till den ansökande staten på i artikel 5 överenskom— men väg.
(4) Kan framställningen inte villfaras. skall skälen härför ofördröjligen meddelas den an— sökande fördragsslutande staten på i artikel 5 överenskommen väg.
(5) Den anmodade fördragsslutande staten kan avvakta med översändandet av bevis. när dess domstolar har användning för dessa i ett pågående brottmålsförfarande.
(6) Original av protokoll eller andra hand— lingar. som överlämnats efter bevisupptag- ningen. skall av den ansökande fördragsslu- tande staten sä snart som möjligt återställas till den anmodade staten på i artikel 5 över- enskommen väg. såvida denna inte avstår därifrån.
Del IV
Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid för- undersökning
Artikel 18
(1) Vid förundersökning kan åklagarmyn- dighet i den ena fördragsslutande staten hos åklagarmyndighet i den andra staten göra framställning om rättshjälp. såvida denna inte avser bevisupptagning vid domstol.
(2) Vid ansökan enligt första punkten skall bestämmelserna i del III i detta fördrag erhål- la motsvarande tillämpning. dock med un- dantag för artiklarna 16. (2) och 17. (2).
(3) Vid efterkommande av framställning enligt (1) punkten kan vid förhör med vittne. sakkunnig eller misstänkt tvångsåtgärder an- vändas. såvida sådana är förutscdda enligt lagstiftningen i den anmodade staten.
(3) Nach der Erledigung des Ersucltens um Beweiscrhebung werden die entsprechendcn Schriftstiieke auf dem in Artikel 5 vereinbar- ten Wege dem ersuchenden Vertragsstaat zurt'ickgesandt.
(4) Kann das Ersuchen nicht erledigt wer- den. so sind die Griinde daft'ir unverzäglich dem ersuchenden Vertragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege mitzuteilen.
(5) Der ersuchte Vertragsstaat kann die Ubersendung von Bcweismitteln aufschie- ben. wenn seine Gerichte diese Beweismittel fiir ein anhängiges Strafved'ahren benötigen.
(6) Originale von Protokollen oder anderen Sehriftstt'jcken. die in Erledigung eines Ersu- chens um Beweiserhebung iibermittelt wor- den sind. werden vom ersuchenden Vertrags- staat so bald als möglich dem ersuchten Ver- tragsstaat auf dcm in Artikel 5 vereinbarten Wege zuräckgegeben. sofern dieser nicht darauf verzichtet.
Teil IV
Besonderheiten bei lungsverfahren
Rechtshilfe im Ermitt-
Artikel IS
(1 ) ln einem Ermittlungsverfahren kann die Staatsanwaltschaft des einen Vertragsstaates die Staatsanwaltschaft des anderen Vertrags- staates um Rechtshilfe ersuchen. soweit sie sich nicht auf Beweiserhebung durch ein Ge- richt bezieht.
(2) Bei Ersuchcn nach Absatz [ sind die Bestimmungen des Teils Ill dieses Vertrages entsprechend anzuwenden. mit Ausnahme der Artikel 16 Absatz 2 und 17 Absatz 2.
(3) Bei der Erledigung von Ersuchen nach Absatz [ können bei der Vernehmung eines Zeugen, Sachverständigen oder Beschuldig- ten Zwangsmassnahmen angewendet wer- den. soweit sie nach den Rechtsvorschriften des ersuchten Vertragsstaates vorgesehen sind.
Del V Överförande av lagföring
Artikel 19 Ansökan om överförande av lagföring
(1) De fördragsslutande staterna kan hos varandra begära överförande av lagföringen av medborgare i den andra fördragsslutande staten, som begått ett brott på den ansökande statens territorium.
(2) Den anmodade fördragsslutande staten prövar mot bakgrund av sin lagstiftning förut- sättningarna för lagföringen.
Artikel 20 Förfarande vid överförande av lagföring
(1) Till framställningen skall fogas
l. uppgifter rörande den misstänktes eller tilltalades person och medborgarskap.
2. en redogörelse för omständigheterna i målet.
3. brottsrubriceringen.
4. alla tillgängliga bevis om den straffbara gärningen.
5. en avskrift av de bestämmelser. som enligt den på gärningsorten gällande lagstift— ningen är tillämpliga på gärningen,
6. vid brott mot vägtrafikbestämmelserna dessutom en avskrift av de på gärningsorten gällande trafikreglerna.
(2) Framställningen och bilagorna till den- na skall avfattas på den ansökande fördrags- slutande statens språk. Framställningen, re- dogörelsen för omständigheterna i målet. uppgifterna om bevis liksom brottsrubricerin- gen skall förses med en bestyrkt översättning till den anmodade statens språk.
(3) För framställningens överlämnande gäl- ler artikel 5.
Prop. 1986/87: 96
Teil V Ubernahme der Strafverfolgung
Artikel 19 Ersuchen um Ubernahme der Strafverfol- gung
(1) Die Vertragsstaaten können einander ersuchen. die Strafverfolgung gegen Staats- burger des anderen Vertragsstaates. die auf dem Hoheitsgebiet des ersuchenden Ver- tragsstaates eine Straftat begangen haben. zu äbernehmen.
(2) Der ersuchte Vertragsstaat priift auf der Grundlage seiner Rechtsvorschriften die Voraussetzungen för die Strafverfolgung.
Artikel 20 Verfahren zur Ubernahme der Strafverfol- gung
(1) Dem Ersuchcn um Ubernahme sind bei- zufägen:
]. Angaben zur Person und Staatsburger- schaft des Beschuldigten oder Angeklagten,
2. eine Darstellung des Sachverhalts,
3. die rechtliche Wärdigung der strafbaren Handlung.
4. alle Beweismittel, die (Liber die strafbare Handlung zur Verfägung stehen.
5. eine Abschrift der Bestimmungen. die nach dem am Tatort geltenden Recht auf die Tat anwendbar sind,
6. bei Verstössen gegen die Strassenver- kehrsvorschriften ausserdem eine Abschrift der am Tatort geltenden Verkehrsregeln.
(2) Ersuchcn um Ubernahme und die Anla- gen sind in der Sprache des ersuchenden Ver- tragsstaates abzufassen. Das Ersuchen, die Darstellung des Sachverhalts, Angaben der wesentlichen Beweismittel sowie die recht- liche Wärdigung der Handlung sind mit einer beglaubigten Ubersetzung in der Sprache des ersuchten Vertragsstaates zu versehen.
(3) Får die Ubermittlung der Ersuchcn fm- det Artikel 5 Anwendung.
"X
Artikel 21 Meddelande om utgången av förfarandet Den anmodade fördragsslutande staten un- derrättar den ansökande staten om utgången av förfarandet.
Del VI Upplysning om gällande rätt
Artikel 22
De fördragsslutande staterna meddelar varandra upplysning om innehållet i straff- och straffprocessrätten. om detta krävs för genomförande av domstolsförfarandet.
Del Vll Slutbestämmelser
Artikel 23 (1) Detta fördrag skall ratificeras. Ratifika- tionsinstrumenten skall utväxlas i Berlin.
(2) Fördraget träder i kraft på den tret- tionde dagcn efter utväxlingen av ratifika- tionsinstrumenten. Det kan uppsägas av en- dera fördragsslutande staten genom medde- lande på diplomatisk väg till den andra sta- ten. Fördraget upphör att gälla sex månader efter meddelandet till den andra staten.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÄ har befull- mäktigade ombud för de fördragsslutande staterna undertecknat detta fördrag och för- sett det med sina sigill. SOM SKEDDEl Stockholm den 26juni 1986 i två originalexemplar. vardera på svenska och tyska språken. Båda texterna äger lika giltighet.
För Konungariket Sverige
Sten Andersson Utrikesminister
För Tyska Demokratiska Republiken
Oskar Fischer Utrikesminister
Artikel Zl Mitteilung Uber den Ausgang des Verfahrens
Der ersuchte Vertragsstaat unterrichtet den ersuchenden Vertragsstaat ilber den Ausgang des Verfahrens.
Teil V 1 Auskunft iiber das geltende Recht
Artikel 22
Die Vertragsstaaten erteilen einander auf Ersuchcn Auskunft uber das Straf— und Straf- prozessrecht. soweit das fiir die Durchft'ih- rung von gerichtlichen Verfahren erforder- lich ist.
Teil Vll Schlussbestimmungen
Artikel 23
(I) Dieser Vertrag bedarf der Ratifikation. Der Austausch der Ratifikationsurkunden er- folgt in Berlin.
(2) Der Vertrag tritt am dreissigsten Tag nach Austausch der Ratifikationsurkunden in Kraft. Er kann von jedem Vertragsstaat durch Notifizierung des anderen Vertrags- staates auf diplomatischem Wege gekändigt werden. Die Kändigung wird sechs Monate nach Notilikation an den anderen Vertrags- staat wirksam.
ZU URKUND DESSEN haben die Bevoll- mächtigten der Vertragsstaaten den Vertrag unterzeichnct und gesiegelt.
GESCHEHEN in Stockholm am 26. Juni 1986 in zwei Originalen. jedcs in schwe- discher und deutscher Sprache. wobei bcide Texte die gleiche Gältigkeit besitzen.
Fiir das Königreich Schweden
Sten Andersson Aussenminister
Fär die Deutsche Demokratische Republik
Oskar Fischer Minister fiir Auswärtige Angelegenheiten
