med anledning av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Repubiliken om inbördes rättshjälp i brottmål
Regeringens proposition =S
1986/87: 96 [Az]
med anledning av en överenskommelse Prop
mellan Sverige och Tyska Demokratiska 1986/87: 96
Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 februari 1987. På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Anita Gradin
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken träffad överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen omfattar delgivning, bevisupptagning, överförande av lagföring, översändande av utdrag ur straffregister och upplysning om gällande rätt och är i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med de åtaganden som Sverige har gjort till andra stater genom anslutningen till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Överenskommelsen har ratificerats av Tyska Demokratiska Republiken.
I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 96
Utrikesdepartementet
Utdrag protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Gustafs-
son, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holm-
berg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist
Föredragande: statsrådet A. Gradin
Proposition med anledning av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska
Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
I Inledning
År 1978 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Tyska Demokratiska
Republiken angående inbördes rättshjälp i brottmål. Förhandlingarna på-
börjades i Berlin i januari 1978 och avslutades sedermera i Stockholm i maj 1986. En överenskommelse undertecknades den 26 juni 1986 i Stockholm. Den är avfattad på svenska och tyska språken. Dess svenska och tyska 1ext bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Vid samma tillfälle undertecknades även en överenskommelse om av-
skaffande av kravet på legalisering av handlingar. Detta avtal behöver
emellertid inte underställas riksdagens prövning. Enligt föreskrift i överenskommelserna skall de ratificeras. Detta skedde för Tyska Demokratis-
ka Republikens del den 5 december 1986.
2¶Gällande ordning i fråga om inbördes rättshjälp i
brottmål
Sverige lämnar av tradition andra länder rättshjälp i brottmål i den utsträckning vår lagstiftning medger det utan att något särskilt avtal träffats
om rättshjälp. En del länder kräver emellertid avtal för att lämna rättshjälp till en annan stat. Sådana avtal skapar även klarhet mellan länderna under vilka förutsättningar rättshjälpen lämnas. Avtalen brukar också innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det praktiska förfarandet. Mellan de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april 1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ
1975: 42), se cirkuläret (1975: 301) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och bevisupptagning. Överenskommelsen gäller såväl tvistemål
som brottmål.
ta
På brottmälsområdet finns en multilateral reglering genom den i Stras- Prop. 1986/87: 96
bourg den 20 april 1959 dagtecknade curopeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål (prop. 1961:48). Sverige ratificerade rättshjälps-
konventionen är 1967 och gjorde då vissa förbehåll och förklaringar (SÖ
1968: 15). Den trädde för Sveriges del i kraft den I maj 1968. Förutom Sverige är ull rättshjälpskonventionen anslutna Belgien, Danmark. Finland. Frankrike med besittningar, Grekland, Island, Israel, Halien, Liechtenstein, Luxemburg. Nederländerna, Norge, Schweiz. Spanien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. I konventionen åtar sig medlemsstaterna att lämna varandra rättshjälp i största möjliga utsträckning i mål eller ärenden avseende beivrande av brott. Konventionen omfattar
huvudsakligen bevisupptagning som åsyftar utredning och överlämnande
av bevismaterial cHler handlingar, delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut, översändande av utdrag ur straffregister. lagföring i annat land samt underrättelse om straffdomar.
Rättshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med ett tilläggs-
protokoll av den 17 mars 1978 (SÖ 1979:12) som i vissa hänseenden
utvidgar konventionens tillämpningsområde bl.a. i fråga om brott mot skatte- och avgiftsförfattningar och rättshjälp på verkställighetsstadiet. Tilläggsprotokollet har tillträtts av Sverige samt av Danmark. Finland, Grekland, Island, Nederländerna, Norge och Österrike.
Frågor om rättshjälp behandlas även i en del multilaterala konventioner. t.ex. de curoparådskonventioner som rör överförande av lagföring och
straffverkställighet. Bestämmelser rörande inbördes rättshjälp ingår dess-
utom i vissa utlämningsavtal. En del bestämmelser av den innebörden finns således i den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 (SÖ 1959:65) liksom i avtalet den 26 april 1870 med Belgien om ömsesidigt utlämnande av förbrytare (SFS 1870: 37 och 1877: 39) och avta-
let den 7 mars 1956 med Frankrike om ömsesidig rättshjälp i brottmål (prop. 1956: 100). Sistnämnda avtal sattes emellertid i stora delar ur kraft
genom Sveriges och Frankrikes anslutningar till rättshjälpskonventionen
fr SÖ 1969: 50). Efter att under en lång följd av år inte ha ingått några
bilaterala överenskommelser utanför Norden om inbördes rättshjälp slöt Sverige en överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål med Ung-
ern den 28 september 1983 (prop. 1985/86:8, JuU 2, rskr. 18), vilken trädde i kraft den I mars 1986 (SÖ 1986: 5). De former av rättshjälp som omfattas
av den överenskommelsen är delgivning, bevisupptagning och överförande av lagföring, vilka har sin motsvarighet i den curopeiska rättshjälpskonventionen.
Förfarandet när en svensk domstol vill anlita en utländsk domstol för att skaffa fram utredning i en rättegång regleras i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och i kungörelsen (1947: 847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av nämnda lag. I lagens 18 föreskrivs att bevisupptagning inför utländsk domstol i brottmål får ske endast om det finns synnerliga skäl. Delgivning i brottmål i utlandet sker genom utrikes-
departementet med stöd av en kungörelse i ämnet (SFS 1933: 618).
Bestämmelserna om bevisupptagning vid svensk domstol och delgivning i Sverige på begäran av utländsk myndighet är i princip desamma för
11 Riksdagen 198687. I saml. Nr 96
brottmål och tvistemål. De viktigaste bestämmelserna finns i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i kungörelsen (1909: 24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.
En förutsättning för att bevisupptagning skall kunna äga rum I Sverige enligt 1946 års lag är att den gärning som avses med framställningen motsvarar brott enligt svensk lag. Vissa begränsningar gäller även för brott
som har karaktär av politiskt brott. I kungörelsen (1947: 848) med särskilda
bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater finns bl.a. regler om att kostnader som uppstått vid bevisupptagningen skall betalas av svenska staten. När bevisupptagningen företagits efter framställning från stat som är ansluten till rättshjälpskonventionen eller från Ungern, skall kostnaden, utom ersättning till sakkunniga, således betalas av svenska staten.
Bestämmelser rörande utländska framställningar om beslag och husrannsakan meddelas i lagen (1975: 295) om användning av vissa tvångsme-
del på begäran av främmande stat. I fråga om framställningar från ett utomnordiskt land gäller i princip att den begärda åtgärden inte får vidtas
om hinder mot utlämning skulle ha förelegat, vilket innebär bl. a. ett krav på att den aktuella gärningen motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är
stadgat fängelse i mer än ett år.
Enligt lagen (1985: 988) om immunitet för vissa vittnen m. fl. får den som i enlighet med överenskommelse som Sverige ingått med annan stat efter
kallelse har rest in i Sverige från den andra staten för att höras som
tilltalad, vittne eller sakkunnig inte lagföras, fängslas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, såvitt gäller tilltalad, inte är avsedd med kallelsen. Immuniteten upphör om den kallade stannar kvar
i Sverige, trots att han haft möjlighet att lämna landet, under en sammanhängande tid av femton dagar från det att han av domstolen underrättats
om att hans närvaro inte längre påfordras eller om han återvänder till landet efter att ha lämnat det. Om en överenskommelse med annan stat
innehåller bestämmelse att immuniteten skall ha mindre omfattning än som
angivits i lagen, gäller i stället den bestämmelsen.
Delgivning på begäran av utländsk myndighet sker enligt 1909 års kungö-
relse antingen av utrikesdepartementet eller av en länsstyrelse. I princip tillämpas delgivningslagen (1970:428), men en begäran om delgivning i
annan ordning skall efterkommas om det kan ske. Vissa kostnader kan tas
ut av den stat varifrån begäran kommer. I bi. a. ärenden om delgivning
enligt rättshjälpskonventionen och enligt avtalet med Ungern svarar dock staten för alla kostnader.
3¶Överenskommelsen med Tyska Demokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål
Överenskommelsen är indelad i sju avsnitt. Den inleds med allmänna bestämmelser (Del D. Därefter följer regler om delgivning (Del ID, bevisupptagning (Del ID, särskilda bestämmelser om rättshjälp vid förundersökning (Del IV), överförande av lagföring (Del V), upplysningar om
gällande rätt (Del VD) samt slutbestämmelser (Del VID.
3.1¶Allmänna bestämmelser
Genom överenskommelsen åtar sig parterna att på sina respektive territorier lämna varandras medborgare samma rättsskydd som egna medborgare, (artikel 1), varvid uttryckligen anges att den andra statens medborgare skall ha samma rätt till försvar, däribland rätt till försvarare, som egna medborgare. Därefter åtar sig parterna att ge varandra inbördes rättshjälp i brottmål i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen. (artikel 2). Av denna artikel framgår att en förutsättning för att bistånd skall lämnas är att den ansökande staten, vid tidpunkten för framställningen, är behörig att lagföra den aktuella straffbara handlingen. Denna förutsättning återfinns även i rättshjälpskonventionens art I, enligt vilken brottet således måste falla under den ansökande statens jurisdiktion. Om inte annat överenskommits, ges rättshjälpen i enlighet med det anmodade landets lag. Omfattningen av rättshjälpen, huvudsakligen bevisupptagning och delgivning, fastställs därefter (artikel 3). På begäran, i pågående brottmälsförfaranden. delger parterna varandra uppgifter ur straffrepgistret (artikel 4). Ansökan om rättshjälp skall enligt artikel 5 överlämnas på diplomatisk väg. Språk-
frågan regleras i artikel 6. Enligt denna skall ansökan om rättshjälp liksom bifogade handlingar förses med översättning till den anmodade statens språk. Detta krav på översättning är i fråga om delgivning mer långtgående
än motsvarande föreskrifter i rättshjälpskonventionen och i avtalet med Ungern. Föreskriften att handlingar i rättshjälpsärenden inte behöver le-
galiseras (artikel 7) och att den anmodade staten skall svara för sina
kostnader (artikel 8) med undantag för ersättning till sakkunniga motsvaras av bestämmelser i rättshjälpskonventionen.
I artikel 9 anges när en framställning om rättshjälp kan vägras. Detta kan
ske när framställningen hänför sig till en gärning som enligt den anmodade statens lagstiftning inte är straffbar eller som avser ett militärt brott.
Framställningen kan också avslås, om ett straffrättsligt förfarande inletts eller rättskraftigt avgjorts i den anmodade staten eller i tredje stat eller om preskription inträtt enligt den anmodade statens lag. Rättshjälp kan vidare
vägras. om den person som är föremål för lagföringen är medborgare i den anmodade staten. Slutligen får rättshjälp vägras, om denna skulle innebära en kränkning av den anmodade statens suveränitet, fara för dess säkerhet
eller strida mot grundläggande principer för stats- och rättsordningen
(ordre public) eller andra väsentliga intressen. Reglerna har täckning i
svensk rätt och överensstämmer i sak med artiklarna 1 och 2 i rättshjälpskonventionen med beaktande av de svenska förbehållen till artikel 2.
Under denna sistnämnda grund kan även hänföras att framställningen Prop. 1986/87: 96 avser en gärning som har karaktär av politiskt brott (jfr I1§ andra stycket lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol.
3.2¶Delgivning
Enligt artikel 10 krävs att en framställning om delgivning skall härröra från
domstol eller åklagarmyndighet och innehålla, bl. a. beskrivning av tid och
plats för den gärning som avses i framställningen. Deigivningshandlingen
skall vara översatt till den anmodade statens språk. I delgivningskungörelserna regleras inte vem som får göra framställning om delgivning. Det finns således inte något hinder från svensk sida mot att ombesörja delgivning även från annan myndighet än domstol och undersökningsdomare. Rättshjälpskonventionen har emellertid motsvarande be-
gränsning (Sveriges förklaring enligt art 24) och det är endast i fråga om sådana delgivningsframställningar som staten svarar för kostnaderna (5 § i
1909 års delgivningskungörelse). Delgivning skall enligt artikel 11 ombesörjas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning eller, på begäran, på annat med denna lagstiftning
förenligt sätt. Vidare ges i artikeln föreskrifter om delgivningsbevis och om
att man skall ange skälen för att delgivning inte kunnat ske. Dessa föreskrifter överensstämmer med rättshjälpskonventionen och 1909 års kungörelse. En föreskrift om att delgivning av kallelse med en misstänkt skall vara
denne tillhanda inte senare än 30 dagar före angiven inställelsedag åter-
finns också i samma artikel. Denna bestämmelse erbjuder, liksom samma bestämmelse i avtalet med Ungern, en ännu större säkerhet för den misstänkte än den i rättshjälpskonventionen där kallelsen enligt den svenska förklaringen till artikel 7 punkt 3 skall vara svenska myndigheter tillhanda 30 dagar före den utsatta dagen (jfr prop. 1985/86:8 s 8 f).
Artikel 12, punkt 2, som i huvudsak motsvarar artikel 8 i rättshjälpskonventionen, föreskriver att kallelsen inte får innehålla hot om påföljd för det
fall den kallade inte infinner sig. Även om kallelsen skulle innehålla sådant hot får den kallade inte därför utsättas för påföljder. Föreskriften ger uttryck för en allmän rättsgrundsats om att myndigheter i en stat inte bör vara skyldiga att medverka till att en person som vistas där genom straffhot
tvingas inställa sig inför ett annat lands domstolar. I enlighet härmed bör
kallelser därför inte innehålla någon erinran om påföljd för utevaro (jämför
1986 års cirkulär såvitt gäller rättshjälpskonventionen). I artikel 12, punkt I, föreskrivs att om ett vittnes eller sakkunnigs närvaro anses synnerligen
nödvändig detta skall anges i delgivningsframställningen jämte den ersättning vittnet kan påräkna. Enligt artikel 13 skall den ansökande staten utge ersättning till vittnen och sakkunniga. Vittne eller sakkunnig får inte lagföras eller underkastas inskränkningar i
sin personliga frihet när han på kallelse inställer sig inför domstol i det
anmodade landet på grund av gärning som han begått före inresan i den ansökande staten (artikel 14, punkt 1). Detsamma gäller enligt punkt 2 för tilltalad beträffande gärning som inte angivits i kallelsen. Immuniteten
upphör i princip IS dagar efter der att den delgivne underrättats om att Prop. 1986/87: 96
hans närvaro inte längre påfordras. Dessa föreskrifter är i äöverensstämmelse med bestämmelserna i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m. fl.
3.3¶Bevisupptagning
Bevisupptagning vid domstol regleras i artiklarna 15-17 under det att rättshjälp under förundersökningsstadiet regleras 1 artikel 18. Tillämpningsområdet motsvarar regleringen I rättshjälpskonventionen.
Förfarandet vid bevisupptagning vid eller åt utländsk domstol regleras i 1946 års lagar i ämnet. Begränsningarna enligt lagen om bevisupptagning ät utländsk domstol, nämligen att det inte får röra sig om gärning som inte motsvarar brott enligt svensk lag eller som har karaktär av politiskt brott,
täcks av föreskrifterna i artikel 9 om i vilka fall en framställning får avslås.
I artikel I5 upptas de uppgifter som skall framgå i framställningen, bl. a. brottsrubricering och en beskrivning av den straffbara handlingen. Enligt överenskommelsens allmänna bestämmelser (artikel 2, punkt 2) skall bevisupptagningen verkställas i enlighet med lagstiftningen i det anmodade landet. Enligt artikel l6 skall en begäran om att ett särskilt förfarande skall tillämpas tillmötesgås, om det inte strider mot den anmodade partens lag.
Om den ansökande parten önskar att ett vittne eller sakkunnig skall höras
under ed. skall den göra en uttrycklig framställning härom. En motsvarande bestämmelse återfinns i rättshjälpskonventionens artikel 3.2.
I artikel I7 föreskrivs bl. a. att den anmodade parten på begäran i god tid
skall meddela tid och plats för bevisupptagningen. När bevisupptagningen
ägt rum skall handlingarna återsändas. Om bevisupptagning inte kunnat
villfaras, skall den ansökande parten genast underrättas om skälen härför.
Enligt artikel 17, punkt 5, får den anmodade parten skjuta upp överlämnandet av bevis när dessa behövs i samband med ett pågående brottmålsförfa-
rande,
Överenskommelsen med Tyska Demokratiska Republiken innehåller
inte några bestämmelser om beslag eller husrannsakan. Om den aktuella
gärningen enligt svensk lag kan medföra utlämning och verkställigheten är
förenlig med svensk lagstiftning, kan emellertid sådan rättshjälp ändock beviljas enligt bestämmelserna i 1975 års tvångsmedelslag.
3.4¶Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid
förundersökning
Rättshjälp under förundersökningsstadiet, som alltså inte avser bevisupptagning vid domstol, kan enligt artikel 18 ges av åklagarmyndighet i den
anmodade staten på begäran av åklagarmyndighet i den andra staten.
Enligt artikel 18, punkt 3, kan tvångsåtgärder användas endast om sådana
är förutsatta i det anmodade landets lagstiftning. För svensk del kan enligt gällande lagstiftning tvångsåtgärder inte tillgripas — det finns inga bestäm-
melser som reglerar i vad mån förhör kan äga rum med någon i Sverige
med anledning av utländsk förundersökning — varför förhör på begäran av
åklagarmyndighet i Tyska Demokratiska Republiken endast kan efterkom- Prop. 1986/87: 96 mas, om den som skall höras frivilligt kommer till förhöret.
3.5¶Överförande av lagföring
Enligt artikel 19 kan en stat begära att en medborgare i den anmodade staten lagförs där för ett brott som begåtts i den ansökande staten. Förutsättningarna för lagföring prövas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning och innebär alltså inte en förpliktelse att åtala eller inleda annat domstolsförfarande. Detta överensstämmer med reglerna i rättshjälpskonventionen, artikel 21.1. Till en framställning om lagföring skall enligt artikel 20 fogas upplysningar om bl.a. den misstänktes person, gärningsbeskrivning och brottsrubricering. Den ansökande staten skall underrättas om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av framställningen, artikel
21.
3.6¶Upplysningar om gällande rätt
Parterna skall enligt artikel 22 ge varandra relevanta upplysningar om innehållet i straff- och straffprocessrätten, som erfordras vid ett domstolsförfarande.
3.7¶Slutbestämmelser
I artikel 23 föreskrivs att överenskommelsen skall ratificeras och att ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Berlin. Överenskommelsen träder i kraft den trettionde dagen efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Uppsägning av överenskommelsen skall ske genom meddelande på diplomatisk väg och träder i kraft sex månader därefter.
4¶Överväganden
Av hävd lämnar Sverige, som nämnts i det föregående, andra länder
rättshjälp i brottmål, i den mån vår lagstiftning tillåter det, utan att avtal träffats om rättshjälp. En del stater förutsätter dock att avtal föreligger för att kunna lämna eller begära rättshjälp. Genom avtal klargörs också förut-
sättningarna för rättshjälp och det praktiska förfarandet underlättas.
Sverige har sedan länge intagit en restriktiv hållning till att sluta bilaterala avtal och har föredragit en multilateral reglering. Sverige anslöt sig
således år 1968 till 1959 ärs europeiska konvention om inbördes rättshjälp i
brottmål. Den svenska inställningen grundar sig främst på att bilaterala regleringar med flera stater är svåra att tillämpa för de administrativa och
judiciella myndigheterna. De ökade internationella kontakterna ställer likväl krav på att utveckla
även de bilaterala förutsättningarna för samarbete. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet konstaterade således i skrivelse den 27 april 1983 att ett bilateralt avtal om rättshjälp kan förbilliga och förenkla förfarandet
mellan berörda länder. Det är mot den bakgrunden som Sverige under det Prop. 1986/87: 96 senaste decenniet i viss utsträckning börjat tillmötesgå förslag om att inleda förhandlingar om avtal rörande inbördes rättshjälp i brottmål. Ett
avtal med Ungern har sålunda trätt i kraft under är 1986.
De former av rättshjälp som regleras genom föreliggande överenskom-
melse med Tyska Demokratiska Republiken har sin motsvarighet i den
europeiska rättshjälpskonventionen. Sveriges ätaganden och villkoren i övrigt för att rättshjälp skall lämnas och erhållas är utformade på sådant sätt att de faller inom ramen för de åtaganden Sverige gjort och för vad
Sverige kan erhålla genom anslutningen till rättshjälpskonventionen, med gjorda förbehåll och förklaringar. Överenskommelsen avviker heller inte på några avgörande punkter från avtalet med Ungern. Överenskommelsen kommer inte att medföra några ändrade rutiner för de tillämpande myndig-
heterna.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört och till att det från flera synpunkter
får betecknas som tillfredsställande att en överenskommelse på området
med Tyska Demokratiska Republiken kommer till stånd, förordar jag att Sverige ratificerar överenskommelsen.
Jag har inhämtat att chefen för justitiedepartementet senare för regeringen kommer att anmäla frågan om ändringar i de författningar som avtalet föranleder.
5¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Tyska De-
mokratiska Republiken om inbördes rättshjälp i brottmål.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Bilaga I
Fördrag Vertrag mellan Konungariket Sverige och Tyska zwischen dem Königreich Schweden und Demokratiska Republiken om rättshjälp i der Deutschen Demokratischen Republik brottmål äber Rechtshilfe in Strafsachen
Konungariket Sverige och Tyska Demo- Das Königreich Schweden und dice kratiska Republiken, Deutsche Demokratische Republik sind, som vägleds av önskan att befästa de vän- geleitet von dem Wunsch, die freund-
skapliga förbindelserna mellan de båda sta- schaftlichen Bezichungen Zzwischen beiden
terna på grundval av folkrättens principer, Staaten auf der Grundlage der Prinzipien des sådana dessa också nedlagts i slutakten från Völkerrechts, wie sie auch in der Schlussakte konferensen om säkerhet och samarbete i der Konferenz öber Sicherheit und Zusam- Europa, menarbeit in Europa aufgefährt wurden, zu festigen. som eftersträvar en ömsesidig avtalsregle- in dem Bestreben, die gegenseitige Rechtsring om rättshjälp i brottmål, hilfe in Strafsachen vertraglich zu regeln.
har överenskommit som följer: wie folgt öbereingekommen:
Del I Teil I Allmänna bestämmelser Allgemeine Bestimmungen Artikel I Artikel I Rättsskydd Rechtsschutz
(1) Medborgare i cn av de fördragsslutande (1) Staatsbäörger des einen Vertragsstaates staterna åtnjuter för sin person på den andra geniessen för ihre Person auf dem Hoheitsge-
statens territorium i brottmål samma rätts- biet des anderen Vertragsstaates in Strafskydd som egna medborgare. För detta ända- sachen den gleichen Rechtsschutz wie eigene
mål kan de i brottmål kräva bistånd av de Staatsbörger. Sic können zu diesem Zweck
behöriga organen. die Hilfe der zuständigen Organe in Strafsachen in Anspruch nehmen.
(2) I brottmål mot medborgare i den andra (2) In Strafverfahren gegen Staatsbärger
fördragsslutande staten skall den misstänkte des anderen Vertragsstaates wird dem Beeller tilltalade ha samma rätt till försvar, där- schuldigten und dem Angeklagten das Recht ibland rätt till försvarare, som egna medbor- auf Verteidigung, einschliesslich der Bestelgare. lung eines Verteidigers, wie eigenen Staatsbörgern gewährt. (3) I detta fördrag avses med medborgare i (3) Staatsbörger eines Vertragsstaates im en fördragsslutande stat de personer, som en- Sinne dieses Vertrages sind die Personen, die
ligt reglerna i den staten innehar dess med- nach den Rechtsvorschriften dieses Vertragsborgarskap. staates dessen Staatsbiärgerschaft besitzen.
Artikel 2 Artikel 2
Beviljande av rättshjälp Gewährung von Rechtshilfe
(1) De fördragsslutande staterna förbinder (1) Die Vertragsstaaten verpflichten sich,
sig att i enlighet med bestämmelserna i detta nach den Bestimmungen dieses Vertrages
fördrag på begäran lämna varandra rättshjälp einander auf Ersuchen Rechtshilfe zu leisten
i förfarande på grund av straffbara handling- in Verfahren wegen strafbarer Handlungen.
ar, för vilkas lagföring den ansökande staten för deren Verfolgung der ersuchende Ver-
vid tidpunkten för begäran är behörig. tragsstaat zum Zeitpunkt des Ersuchens zu-
ständig ist.
(2) Efterkommande av begäran om rätts- (2) Die Erledigung von Ersuchen um hjälp sker i enlighet med lagstiftningen i den Rechtshilfe erfolgt nach den Gesetzen des anmodade fördragsslutande staten, såvida ersuchten Vertragsstaales, soweit in diesem
annat inte överenskommits i detta fördag. Vertrag keine andere Regelung vereinbart
wurde.
Artikel 3 Artikel 3 Omfattning av rättshjälpen Umfang der Rechtshilfe
Rättshjälp omfattar i synnerhet verkstäl- Rechtshilfe umfasst insbesondere die
Jande av utrednings- och processåtgärder för Durchfährung von Umtersuchungs- und
införskaffande och förmedlande av bevis, för Prozesshandlungen zur Beschaffung und hörande av misstänkta och tilltalade, vittnen Ubermittilung von Beweismitteln, zur Versamt sakkunniga liksom för delgivning av nehmung von Beschuldigten und Angeklag-
handlingar. ten, Zeugen und Sachverständigen sowic die
Zustellung von Schriftstäcken.
Artikel 4 Artikel 4 Uppgifter ur straffregistret Auskunft aus dem Strafregister
På i artikel 5 överenskommen väg delger de Auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege
fördragsslutande staterna varandra på begä- erteilen die Vertragsstaaten eimander auf Er-
ran i pågående brottmälsförfaranden upp- suchen zu anhängigen Strafverfahren Aus-
gifter ur straffregistret. kunft aus dem Strafregister.
Artikel 5 Artikel 5
Kommunikationsväg Art des Verkehrs
Ansökan om rättshjälp överlämnas på dip- Ersuchen um Rechtshilfe werden auf diplolomatisk väg. matischem Wege Öbermittelt.
Artikel 6 Artikel 6 Språk och översättningar Sprachen und Ubersetzungen
Ansökan om rättshjälp liksom bifogade Ersuchen um Rechtshilfe sowie die anhandlingar skall avfattas på den ansökande geschlossenen Schriftstöcke sind in der fördragsslutande statens språk och förses Sprache des ersuchenden Vertragsstaates abmed en bestyrkt översättning till den anmo- zufassen und mit einer beglaubigten Öbersetdade statens språk. zung in der Sprache des ersuchten Vertrags-
staates zu versehen.
Artikel 7 Artikel 7
Befrielse från legalisering Befreiung von der Legalisation
Ansökan om rättshjälp liksom bifogade Ersuchen um Rechtshilfe sowie die an-
handlingar kräver ingen legalisering. geschlossenen Schriftstöcke bedärfen keiner
Legalisation.
Artikel 8 Artikel 8 Rättshjälpskostnader Kosten der Rechtshilfe
(1) Den anmodade fördragsslutande staten (1) Die durch die Erledigung von Ersuchen svarar för de kostnader. med undantag för entstandenen Kosten. mit Ausnahme der ersättningar till sakkunniga, som uppstår i Entschädigungen von - Sachverständigen, samband med etterkommande av ansökan trägt der ersuchte Vertragsstaat. om rättshjälp.
(2) Den anmodade fördragsslutande staten (2) Der ersuchte Vertragsstaat hat dem erskall på begäran meddela den ansökande sta- suchenden Vertragsstaat auf Verlangen Art ten typ och storlek av de uppkomna kostna- und Höhe der entstandenen Kosten mitzuteiderna. Ien.
Artikel 9 Artikel 9 Avslag Ablehnung der Rechtshilfe
(1) Rättshjälp kan vägras, om ansökan (D Dic Gewährung von Rechtshilfe kann avser en handling, abgelehnt werden, wenn das Ersuchken eine
Handlung betrifft,
1. som enligt den anmodade fördragsslu- 1. die nach den Gesetzen des ersuchten tande statens lagstiftning inte är straffbar, Vertragsstaates nicht strafbar ist;
2. om mot den misstänkte eller tilltalade i 2. wegen der gegen den Beschuldigten oder
den anmodade fördragsslutande staten eller i Angeklagten im ersuchten Vertragsstaat oder
tredje stat ett straffrättsligt förfarande redan in cinem Drittstaat cin Strafverfahren bereits
inletts eller rättskraftigt avgjorts, eingeleitet oder endgöltig abgeschlossen
wurde;
3. rörande vilken lagföring är utesluten i 3. deren Verfolgung nach den Gesetzen des den anmodade fördragsslutande staten på ersuchten Vertragsstaales verjährt ist; grund av preskription,
4. som enligt lagstiftningen i den anmodade 4. die nach den Gesetzen des ersuchten fördragsslutande staten uteslutande utgör ett Vertragsstaates ausschliesslich eine Militärmilitärt brott. straftat darstellt.
(2) Rättshjälp kan också vägras, om den (2) Die Gewährung von Rechtshilfe kann person, som avses med det straffrättsliga för- auch abgelehnt werden, wenn die Person, auf
farandet, är medborgare i den anmodade för- die sich das Strafverfahren bezieht, Staatsdragsslutande staten. börger des ersuchten Vertragsstaates ist.
(3) Rättshjälp kan vidare vägras, om efter- (3) Die Gewährung von Rechtshilfe kann kommande av framställningen skulle kränka ferner abgelehnt werden, wenn die Erledi-
den anmodade fördragsslutande statens su- gung des Ersuchens die Souveränität, Sicher-
veränitet, medföra fara för dess säkerhet, el- heit, Grundprinzipien der Staats- und Rechts-
ler strida mot grundläggande principer för ordnung oder wesentliche Interessen des erstats- och rättsordningen eller andra väsent- suchten = Vertragsstaates becinträchtigen liga intressen. könnte.
Del II Teil II Framställning om delgivning av handlingar Ersuchen um Zustellung von Schriftstäcken Artikel 10 Artikel 10 Framställningarnas innehåll och form Inhalt und Form der Ersuchen (1) Framställning om delgivning av hand- (1) Ein Ersuchen um Zustellung von lingar skall göras skriftligen. Den skall inne- Schriftstäöcken wird schriftlich gestellt: es hat hålla följande uppgifter: folgende Angaben zu enthalten:
I. namnet på den ansökande judiciella 1. die Bezeichnung des ersuchenden myndigheten, Justizorgans.
2. namn, adress och medborgarskap på den 2. Name, Anschrift und Staatsbäörgerschaft person, som skall delges, der Person, an die zugestellt werden soll,
3. det slag av handling, som skall delges, 3. die Art der zuzustellenden Schrift-
stäcke.
4. beskrivning av den gärning, som fram- 4. eine Beschreibung der Straftat, die dem ställningen avser, samt tid och plats för gär- Verfahren zugrunde liegt, sowie Zeit und Ort ningen. der Straftat.
(2) Den handling som skall delges, skall (2) Das zuzustellende Schriftstöck ist in översändas i två exemplar. En översättning doppelter Ausfertigung zu öbersenden. Es ist
till den anmodade fördragsslutande statens eine Ubersetzung in der Sprache des ersuch-
språk skall bifogas. ten Vertragsstaates beizufägen.
(3) I del II av detta fördrag avses med ”ju- (3) Im Sinne des Teils II dieses Vertrages
diciell myndighet” domstolar och åklagar- bedeutet der Begriff , Justizorgane'"' die Gemyndighet. richte und die Staatsanwaltschaft.
Artikel 11 Artikel 11
Efterkommande av framställning Erledigung von Ersuchen
(1) Vid efterkommande av en framställning (1) Bei der Erledigung eines Ersuchens um om delgivning av handlingar enligt artikel 2, Zustellung von Schriftstäcken gemäss Artiandra punkten, i detta fördrag kan på den kel 2 Absatz 2 dieses Vertrages können auf ansökande fördragsslutande statens begäran Verlangen des ersuchenden Vertragsstaates ett särskilt förfarande tillämpas, såvida detta von den Verfahrensvorschriften abweiinte strider mot den anmodade statens lag- chende Formen angewandt werden, soweit
stiftning eller grundläggande principer för diese den Rechtsvorschriften oder Grund-
dess stats- och rättsordning. prinzipien der Staats- und Rechtsordnung des
ersuchten Vertragsstaates nicht widerspre-
chen.
(2) Bevis om delgivning skall utfärdas i en- (2) Der Zustellungsnachweis wird in Uber-
lighet med den anmodade fördragsslutande einstimmung mit dem Recht des ersuchten
statens lagstiftning. Ett exemplar av delgiv- Vertragsstaates erteilt. Ein Exemplar des zuningshandlingen liksom beviset om delgiv- gestellten Schriftstäickes und der Zustel-
ning skall ofördröjligen återsändas till den an- lungsnachweis werden unverzöglich dem er-
sökande staten på i artikel 5 överenskommen suchenden Vertragsstaat auf dem in Artikel 5
väg. vereinbarten Wege zuröckgesandt. (3) Anträffas den i framställningen avsedda (3) Ist die im Ersuchen bezeichnete Person personen inte under uppgiven adress, skall unter der angegebenen Anschrift nicht auf-
den anmodade fördragsslutande staten vid- findbar, so trifft der ersuchte Vertragsstaat taga nödvändiga åtgärder för att fastställa die notwendigen Massnahmen zur Feststeldennes vistelseort. lung des Aufenthalts.
(4) Kan delgivning inte ske, skall skälen (4) Können die Schriftstäcke nicht zugehärför ofördröjligen meddelas den ansökande stellt werden, so sind die Grände dafäör un-
fördragsslutande staten på i artikel 5 överens- verzäglich dem ersuchenden Vertragsstaat
kommen väg. auf dem in Artikel 5 vereinbarten Wege mit-
zuteilen.
(5) Framställning om delgivning av kallelse (5) Ein Ersuchen um Zustellung der Lamed en misstänkt eller tilltalad person, som dung eines Beschuldigten oder Angeklagten, uppehåller sig på den anmodade fördragsslu- der sich auf dem Hoheitsgebiet des ersuchten tande statens territorium, skall tillställas den- Vertragsstaates aufhält, ist diesem nicht ne inte senare än 30 dagar för angiven instäl- später als 30 Tage vor dem zum Erscheinen lelsedag. festgesetzten Zeitpunkt zu ibermitteln.
Artikel 12 Artikel 12 Kallelse av vittnen och sakkunniga Ladung von Zeugen und Sachverständigen
(1) Om den ansökande fördragsslutande (1) Hält der ersuchende Vertragsstaat das staten anser, att ett vittnes eller en sakkun- persönliche Erscheinen eines Zeugen oder nigs personliga inställelse inför dess judiciella Sachverständigen vor scinen Justizorganen
myndigheter är synnerligen nödvändig, skall fär unbedingt erforderlich, so ist dies im Er-
detta anges i delgivningsframställningen. Den suchen um Zustellung der Ladung zu erwähanmodade staten skall uppmana vederböran- nen. Der ersuchte Verragsstaat fordert den
de att inställa sig och underrätta den ansö- Zeugen oder Sachverständigen auf, der La-
kande staten om vittnets och den sakkun- dung nachzukommen und teilt dem ersuchenniges svar. I kallelsen skall anges. vilken er- den Vertragsstaat die Antwort des Zeugen sättning vittnet eller den sakkunnige kan på- oder Sachverständigen mit. In der Ladung ist
räkna. anzugeben, auf welche Entschädigung der
Zeuge oder Sachverständige Anspruch hat.
(2) Kallelsen får inte innehålla hot om på- (2) Eine Ladung soll keine Androhung von
följder för den händelse vittnet eller den sak- Zwangsmassnahmen fär den Fall des Nichtkunnige inte inställer sig. Framställningen erscheinens des Zeugen oder Sachverständiskall dock efterkommas, även om kallelsen gen enthalten. Das Ersuchen wird auch dann
innehåller hot om påföljder. Vittne eller sak- erledigt, wenn die Ladung eine Androhung
kunnig, som inte hörsammar en sådan kallel- von Zwangsmassnahmen enthält. Der Zeuge se, får av det skälet varken straffas eller ut- oder Sachverständige, der ciner solchen La-
sättas för andra påföljder. dung keine Folge leistet, darf aber aus diesem
Grund weder bestraft noch anderen Zwangs-
massnahmen unterworfen werden.
Artikel 13 Artikel 13 Rese- och uppehållskostnader Reise- und Aufenthaltskosten Den ansökande fördragsslutande staten Der ersuchende Vertragsstaat ist verpflich-
skall ersätta ett vittne eller en sakkunnig för tet, emem Zeugen oder Sachverständigen
dennes rese- och uppehållskostnader liksom Reise- und Aufenthaltskosten sowie Ver-
förlorad arbetsförtjänst; en sakkunnig skall dienstausfall zu erstatten und einem Sachver-
också beviljas ett arvode. ständigen ein Honorar zu gewähren.
Artikel I4 Artikel 14 Fri lejd Freies Geleit
(1) Vittne eller sakkunnig, som på kallelse (1) Ein Zeuge oder Sachverständiger, inställer sig inför judiciell myndighet i den welche Staatsbörgerschaft er auch besitzt, ansökande fördragsslutande staten må inte, der auf Ladung vor den Justizorganen des oavsett medborgarskap, lagföras eller fängs- ersuchenden Vertragsstaates erscheint. darf las eller på annat sätt underkastas inskränk- weder strafrechtlich verfolgt oder in Haft ning i sin personliga frihet på grund av gär- genommen, noch einer anderen Beschrän-
ning, som han begått redan före inresan i den kung seiner persönlichen Freiheit unterworansökande staten. Han må vidare inte straf- fen werden wegen einer Straftat. die er be-
fas på grund av en tidigare avkunnad dom. reits vor Uberschreiten der Grenze des ersu-
chenden Vertragsstaates begangen hat. Er
darf ferner nicht aufgrund eines fräöher ergan-
genen Gerichtsurteils ciner Bestrafung zuge-
föhrt werden.
(2) Den som i egenskap av tilltalad inställer (2) Eine Person, welche Staatsbörgerschaft sig inför judiciell myndighet i den ansökande sie auch besitzt, die auf Ladung vor den Jufördragsslutande staten må inte, oavsett med- stizorganen des ersuchenden Vertragsstaates borgarskap, lagföras eller fängslas eller på erscheint, um sich wegen einer ihr zur Last annat sätt underkastas inskränkning i sin per- gelegten Handlung strafrechtlich zu ver-
sonliga frihet på grund av i kallelsen inte om- antworten, darf dort wegen nicht in der La-
nämnd gärning eller dom, hänförlig till tiden dung angeföhrter Handlungen oder erganföre inresan i den ansökande staten. gener Urteile aus der Zeit vor Uberschreiten
der Grenze des ersuchenden Vertragsstaates
weder verfolgt, in Haft gehalten, noch einer
anderen Beschränkung ihrer persönlichen
Freiheit unterworfen werden.
(3) Vittne, sakkunnig. misstänkt eller tillta- (3) Ein Zeuge, Sachverständiger, Beschul-
lad mister det It denna artikel avsedda skyd- digter oder Angeklagter verliert den in diedet, om han inte inom 15 dagar efter det att sem Artikel vorgesehenen Schutz, wenn er
han underrättats om att hans närvaro inte das Hoheitsgebiet des ersuchenden Vertrags-
längre påfordras lämnat den ansökande för- staates nicht binnen 15 Tagen, von dem Tage dragsslutande statens territorium, oaktat han an gerechnet, an dem ihm mitgeteilt wurde, haft möjlighet att göra det, eller om han frivil- dass seine Anwesenheit nicht mehr erforder-
ligt återvänder till detta territorium. lich ist, verlassen hat, obwohl er dazu die Möseglichkeit batte oder wenn er freiwillig auf
das Hoheitsgebiet des ersuchenden Vertrags-
staates zuräckkehrt.
Del III Teil III
Framställning om bevisupptagning Ersuchen um Beweiserhebung
Artikel 15 Artikel 15 Framställningarnas innehåll och form Inhalt und Form der Ersuchen
Framställning om bevisupptagning vid Ein Ersuchen um Beweiserhebung durch domstol skall göras skriftligen. Den skall in- ein Gericht ist schriftlich zu stellen: es hat nehålla följande uppgifter: folgende Angaben zu enthalten:
1. namnet på den ansökande domstolen, 1. die Bezeichnung des ersuchenden Gc-
richts,
2, den åtgärd, som skall vidtagas och grun- 2. die Handlungen, die vorgenommen werden för framställningen. den sollen, und den Grund des Ersuchens,
3. en kortfattad beskrivning av den straff- 3. eine kurze Darstellung der strafbaren bara handlingen med uppgift om plats och tid Handlung mit Angabe von Ort und Zeit der för gärningen, Tat,
4. brottsrubriceringen, 4. die rechtliche Wärdigung der strafbaren
Handlung,
5, så precisa uppgifter som möjligt om den 5. möglichst genaue Angaben öber die be-
misstänkte personen, dennes medborgarskap schuldigte Person, ihre Staatsbäörgerschaft
samt bosättnings- eller uppchållsort, und ihren Wohn- oder Aufenthaltsort,
6. vid förhör med personer, deras adress 6. bei Vernehmung von Personen deren liksom de frågor som skall ställas till dem. Anschrift sowie die an sic zu richtenden Fra-
gen.
Artikel 16 Artikel 16
Verkställande av framställningen Erledigung von Ersuchen
(1) Vid verkställandet av en framställning (1) Bei der Erledigung eines Ersuchens um om bevisupplagning enligt artikel 2, andra Beweiserhebung gemäss Artikel 2 Absatz 2 punkten, i detta fördrag kan på begäran av dieses Vertrages können auf Verlangen des den ansökande fördragsslutande staten ett ersuchenden Vertragsstaates von den Ver-
särskilt förfarande tillämpas, om detta inte fahrensvorschriften abweichende Formen
strider mot den anmodade statens lagstiftning angewandt werden, sowceit diese den Rechtseller grundläggande principer för dess stats- vorschriften oder Grundprinzipien der
och rättsordning. Staats- und Rechtsordnung des ersuchten Vertragsstaates nicht widersprechen.
(2) Vittnen och sakkunniga kan på uttryck- (2) Zeugen und Sachverständige können
lig begäran av den ansökande fördragsslu- auf ausdröckliches Verlangen des ersuchen-
tande staten höras på ed, om lagstiftningen i den Vertragsstaates vereidigt werden, wenn den anmodade staten medger detta. es nach den Gesetzen des ersuchten Ver-
tragsstaates zulässig ist.
Artikel 17 Artikel 17
(1) Anträffas den person, som avses med (1) Ist die im Ersuchen bezeichnete Perframställningen inte på uppgiven adress, skall son, die vernommen werden soll. unter der den anmodade fördragsslutande staten vid- angegebenen Anschnrift nicht auffindbar, so taga nödvändiga åtgärder för att fastställa trifft der ersuchte Vertragsstaat die notwendennes vistelseort. digen Massnahmen zur Feststellung des Auf-
enthalts. (2) Den anmodade fördragsslutande staten (2) Der ersuchte Vertragsstaat teilt auf meddelar på begäran den ansökande staten i Verlangen dem ersuchenden Vertragsstaat god tid i förväg tid och plats för bevisupptag- rechtzeitig den Zeitpunkt und den Ort der
ningen. Detta meddelande kan också lämnas Erledigung des Rechtshilfeersuchens mit.
direkt av den domstol, som verkställer bevis- Diese Mitteilung kann auch unmittelbar upptagningen. durch das för die Erledigung zuständige Ge-
richt erfolgen.
Prop. 19826/87: 96
(3) Efter bevisupptagningens genomföran- (3) Nach der Erledigung des Ersuchens um
de skall alla handlingar återsändas till den Bewceiserhebung werden die entsprechenden ansökande staten på i artikel 5 överenskom- Schriftstäcke auf dem in Artikel 5 vereinbar-
men väg. ten Wege dem ersuchenden Vertragsstaat
zurlickgesandt.
(4) Kan framställningen inte villfaras, skall (4) Kann das Ersuchen nicht erledigt werskälen härför ofördröjligen meddelas den an- den, so sind die Grände daför unverzöglich
sökande fördragsslutande staten på i artikel 5 dem ersuchenden Vertragsstaat auf dem in
överenskommen väg. Arukel 5 vereinbarten Wege mitzuteilen.
(5) Den anmodade fördragsslutande staten (5) Der ersuchte Vertragsstaat kann die kan avvakta med översändandet av bevis, Ubersendung von Beweismitteln aufschicnär dess domstolar har användning för dessa i ben, wenn seine Gerichte diese Beweismittel ett pågående broumälsförfarande. för cin anhängiges Strafverfahren benötigen.
(6) Original av protokoll eller andra hand- (6) Originale von Protokollen oder anderen lingar, som överlämnats efter bevisupplag- Schrnriftstucken, die in Erledigung cines Ersuningen, skall av den ansökande fördragsslu- chens um Beweiserhebung ubermittelt wor-
tande staten så snart som möjligt återställas den sind. werden vom ersuchenden Vertrags-
till den anmodade staten på i artikel 5 över- staat so bald als möglich dem ersuchten Verenskommen väg, såvida denna inte avstär tragsstaat auf dem in Artikel 5 vereinbarten därifrån. Wege zuröckgegeben, sofern dicser nicht
darauf verzichtet.
Del IV Teil IV
Särskilda bestämmelser om rättshjälp vid för- Besonderheiten bei Rechtshilfe im Ermitt-
undersökning lungsverfahren
Artikel 18 Artikel 18
(1) Vid förundersökning kan åklagarmyn- (MIn einem Ermittlungsverfahren kann die
dighet i den ena fördragsslutande staten hos Staatsanwaltschaft des emmen Vertragsstaates
åklagarmyndighet i den andra staten göra die Staatsanwaltschaft des anderen Vertrags-
framställning om rättshjälp, såvida denna inte staates um Rechtshilfe ersuchen. soweit sie
avser bevisupptagning vid domstol. sich nicht auf Beweiserhebung durch ein Ge-
richt bezieht.
(2) Vid ansökan enligt första punkten skall (2) Bet Ersuchen nach Absatz I sind die
bestämmelserna i del IH i detta fördrag erhål- Bestimmungen des Teils Il dieses Vertrages
la motsvarande tillämpning, dock med un- entsprechend anzuwenden. mit Ausnahme dantag för artiklarna 16. (2) och 17. (2). der Artikel 16 Absatz 2 und 17 Absatz 2.
(3) Vid efterkommande av framställning (3) Bei der Erledigung von Ersuchen nach enligt (1) punkten kan vid förhör med vittne, Absatz I können bei der Vernehmung eines
sakkunnig eller misstänkt tvångsåtgärder an- Zeugen, Sachverständigen oder Beschuldigvändas, såvida sådana är förutsedda enligt ten Zwangsmassnahmen angewendet wer-
lagstiftningen I den anmodade staten. den, soweit sie nach den Rechtsvorschriften
des ersuchten Vertragsstaates vorgesehen
sind.
Del V Teil V Överförande av lagföring Ubernahme der Strafverfolgung
Artikel 19 Artikel 19
Ansökan om överförande av lagföring Ersuchen um Ubernahme der Strafverfol-
gung
(1) De fördragsslutande staterna kan hos (1) Die Vertragsstaaten können einander varandra begära överförande av lagföringen ersuchen, die Strafverfolgung gegen Staatsav medborgare i den andra fördragsslutande bärger des anderen Vertragsstaates, die auf staten, som begått ett brott på den ansökande dem Hoheitsgebiet des ersuckenden Verstatens territorium. tragsstaates eine Straftat begangen haben, zu öbernehmen.
(2) Den anmodade fördragsslutande staten (2) Der ersuchte Vertragsstaat pröft auf der
prövar mot bakgrund av sin lagstiftning förut- Grundlage seiner Rechtsvorschriften die sättningarna för lagföringen. Voraussetzungen fär die Strafverfolgung.
Artikel 20 Artikel 20
Förfarande vid överförande av lagföring Verfahren zur Ubernahme der Strafverfolgung (1) Till framställningen skall fogas (1) Dem Ersuchen um Ubernahme sind beizufögen:
1. uppgifter rörande den misstänktes eller 1. Angaben zur Person und Staatsbörger-
tilltalades person och medborgarskap, schaft des Beschuldigten oder Angeklagten, 2. en reaogörelse för omständigheterna i 2. eine Darstellung des Sachverhalts,
målet, 3. brottsrubriceringen, 3. die rechtliche Wärdigung der strafbaren
Handlung,
4. alla tillgängliga bevis om den straffbara 4, alle Beweismittel, die uber die strafbare gärningen, Handlung zur Verfögung stehen, 5. en avskrift av de bestämmelser, som 5. eine Abschnift der Bestimmungen, die enligt den på gärningsorten gällande lagstift- nach dem am Tatort geltenden Recht auf die ningen är tillämpliga på gärningen, Tat anwendbar sind,
6. vid brott mot vägtrafikbestämmelserna 6. bei Verstössen gegen die Strassenverdessutom en avskrift av de på gärningsorten kehrsvorschriften ausserdem eine Abschrift gällande trafikreglerna. der am Tatort geltenden Verkehrsregeln. (2) Framställningen och bilagorna till den- (2) Ersuchen um Ubernahme und die Anla-
na skall avfattas på den ansökande fördrags- gen sind in der Sprache des ersuchenden Ver-
slutande statens språk. Framställningen, re- tragsstaates abzufassen. Das Ersuchen, die
dogörelsen för omständigheterna i målet, Darstellung des Sachverhalts, Angaben der uppgifterna om bevis liksom brottsrubricerin- wesentlichen Beweismittel sowie die rechtgen skall förses med en bestyrkt översättning liche Wärdigung der Handlung sind mit einer till den anmodade statens språk. beglaubigten Ubersetzung in der Sprache des
ersuchten Vertragsstaates zu versehen.
(3) För framställningens överlämnande gäl- (3) För die Ubermittlung der Ersuchen fin-
ler artikel 5. det Artikel 5 Anwendung.
N
Artikel 21 Artikel 21
Meddelande om utgången av förfarandet Mitteilung öber den Ausgang des Verfahrens
Den anmodade fördragsslutande staten un- Der ersuchte Vertragsstaat unterrichtet
derrättar den ansökande staten om utgången den ersuchenden Vertragsstaat Öber den av förfarandet. Ausgang des Verfahrens.
Del VI Teil VI Upplysning om gällande rätt Auskunft öber das geltende Recht
Artikel 22 Artikel 22
De fördragsslutande staterna meddelar Die Vertragsstaaten erteilen einander auf varandra upplysning om innehållet i straff- Ersuchen Auskunft öber das Straf- und Straf-
och straffprocessrätten, om detta krävs för prozessrecht, soweit das för die Durchföhgenomförande av domstolsförfarandet. rung von gerichtlichen Verfahren erforder-
lich ist.
Del VII Teil VII Slutbestämmelser Schlussbestimmungen
Artikel 23 Artikel 23
(1) Detta fördrag skall ratificeras. Ratifika- (1) Dieser Vertrag bedarf der Ratifikation. tionsinstrumenten skall utväxlas t Berlin. Der Austausch der Ratifikationsurkunden er-
folgt in Berlin.
(2) Fördraget träder i kraft på den tret- (2) Der Vertrag tritt am dreissigsten Tag tionde dagen efter utväxlingen av ratifika- nach Austausch der Ratifikationsurkunden in
tionsinstrumenten. Det kan uppsägas av en- Kraft. Er kann von jedem Vertragsstaat
dera fördragsslutande staten genom medde- durch Notifizierung des anderen Vertragslande på diplomatisk väg till den andra sta- staates auf diplomatischem Wege gekäöndigt
ten. Fördraget upphör att gälla sex månader werden. Die Kändigung wird sechs Monate
efter meddelandet till den andra staten. nach Notifikation an den anderen Vertrags-
staat wirksam.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har befull- ZU URKUND DESSEN haben die Bevoll-
mäktigade ombud för de fördragsslutande mächtigten der Vertragsstaaten den Vertrag staterna undertecknat detta fördrag och för- unterzeichnet und gesiegelt. sett det med sina sigill.
SOM SKEDDE I Stockholm den 26 juni 1986 GESCHEHEN in Stockholm am 26. Juni
i två originalexemplar, vardera på svenska 1986 in zwei Originalen, jedes in schwe-
och tyska språken. Båda texterna äger lika discher und deutscher Sprache, wobei beide giltighet. Texte die gleiche Gältigkeit besitzen.
För Konungariket Sverige För das Königreich Schweden
Sten Andersson Sten Andersson Utrikesminister Aussenminister
För Tyska Demokratiska Republiken För die Deutsche Demokratische Republik
Oskar Fischer Oskar Fischer Utrikesminister Minister för Auswärtige
Angelegenheiten