om ändring i rättegångsbalken m.m. (underättelser till parterna om dom m.m.)
Regeringens proposition ÖN
BIL
1987/88:7 - ey
om ändring i rättegångsbalken m. m. (underrättelser till parterna om dom m. m.)
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 september 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Sten Wickbom
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de allmänna domstolarna i lag ges skyldighet
att i brottmål underrätta samtliga parter i målet om innehållet i domstolens
avgöranden.
Vidare föreslås ett par ändringar av mer teknisk natur i reglerna om
domstolarnas underrättelseskyldighet, bl. a. mot bakgrund av att den s.k. lösningsskyldigheten i domstolsärenden nyligen har slopats.
1 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 7
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 9 § och 30 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse
17 kap.
9 §!
Innan dom beslutas, skall överläggning hållas.
Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed: domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två
veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hälles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudför-
handlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens med-
delande. | -
Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle ock, då
mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.
Avgöres eljest mål utan huvud- Avgörs I annat fall ett mål utan förhandling, skall, så snart ske kan, huvudförhandling, skall så snart
överläggning hållas samt domen be- som möjligt överläggning hållas slutas, skriftligen avfattas och med- samt domen beslutas, skriftligen delas. Meddelandet skall ske ge- avfattas och meddelas. Meddelannom att domen hålles tillgänglig å det skall ske genom att domen hålls rättens kansli. Underrättelse om ti- tillgänglig på rättens kansli. den för meddelandet skall senast samma dag avsändas till parterna.
Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.
Har skiljaktig mening förekommit. skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.
När mål avgjorts, skall skriftlig När ett mål avgjorts, skall parterunderrättelse om utgången i målet na snarast underrättas skriftligen snarast givas parterna. om utgången i målet.
30 kap.
782 Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Ingå nämndemän i rätten, framställe ordföranden eller, om målet beretts av annan lagfaren domare, denne saken och vad lag stadgar därom.
Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske. dom beslutas och avkunnas.
Finnes rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen er-
forderligt, må rätten besluta anstånd därmed: domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas, då den tilltalade
! Senaste lydelse 1976:567. ? Senaste lydelse 1976:560.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse är häktad, inom en vecka och i annat fall inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den
hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättel-
se givas om tiden och sättet för domens meddelande.
Avgöres mål utan huvudförhand- Avgörs ett mål utan huvudförling, skall, så snart ske kan, Över- handling, skall så snart som möjligt
läggning hållas samt domen beslu- överläggning hållas samt domen betas, skriftligen avfattas och medde- slutas, skriftligen avfattas och med-
las. Meddelandet skall ske genom delas. Meddelandet skall ske geatt domen hålles tillgänglig å rät- nom att domen hålls tillgänglig på
tens kansli. Underrättelse om tiden rättens kansli.
för meddelandet skall senast samma dag avsändas till parterna.
Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen
jämte meddelande av fullföljdshänvisning. Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på
samma tid och sätt som domen.
När mål avgjorts, skall skriftlig När ett mål avgjorts, skall parter-
underrättelse om utgången i målet na snarast underrättas skriftligen
snarast givas den tilltalade. om utgången i målet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1988.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
98 Rättens avgörande av ärende sker genom beslut.
Underrätts slutliga beslut skall, i Tingsrättens slutliga beslut skall,
den mån det erfordras, angiva de i den mån det behövs, ange de skäl
skäl, å vilka beslutet grundas. Be- som beslutet grundas på. Om rätten slutet må, om det finnes lämpligt, finner det lämpligt, får beslutet tecknas å den handling som ligger skrivas på den handling som ligger som ligger till grund för ansökan. till grund för ansökningen. Om be- Avkunnas ej beslutet vid förhand- slutet inte avkunnas vid en förhandling, skall det meddelas genom att ling, skall det meddelas genom att
det hålles tillgängligt å rättens hållas tillgängligt på rättens kansli. kansli; har beslutet gått emot sö-
kanden eller annan som fört talan i
ärendet, skall underrättelse om ti-
den för beslutets meddelande genom rättens försorg genast avsändas till honom. Rätten skall på be-
gäran lämna den som vill föra talan
tl Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse mot beslutet underrättelse om vad han har att iakttaga.
Mot underrätts beslut i fråga Mot tingsrättens beslut i frågor som avses i 4 § tredje stycket skall som avses i 4 § tredje stycket skall
talan föras särskilt. Beslutet skall talan föras särskilt. Beslutet skall lända till efterrättelse utan hinder gälla även om det inte har vunnit
uv utt det icke äger laga kraft. Mot laga kraft. Mot hovrättens beslut i
hovrättens beslut i fråga som nu frågor som nu nämnts får talan inte
nämnts må talan ej föras. föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition om ändring i rättegångsbalken m. m. (underrättelser till parterna om dom m. m.)
1 Inledning
Vår rättegångsordning uppfyller högt ställda anspråk på rättssäkerhet.
Härvidlag är möjligheten att överklaga ett avgörande av stor betydelse. Bl.a. därför är det viktigt att parterna i ett mål blir underrättade om
innehållet i domstolens avgörande av målet. Under senare år har i olika
sammanhang väckts frågan om vårt regelsystem i detta hänseende är till alla delar tillfredsställande utformat.
Regleringen av domstolarnas underrättelseskyldighet kan även i fortsättningen i väsentliga delar ske i författningar av förordningsnatur. De grundläggande reglerna bör dock liksom hittills ges i lag.
Jag avser att i det följande ta upp ett par frågor om ändringar i reglerna
om underrättelseskyldighet i rättegångsbalken (RB) och lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Om mina förslag godtas, kommer jag att senare för regeringen anmäla frågan om behövliga förordningsändringar, bl. a. i expeditionskungörelsen (1964:618).
2 Gällande rätt, reformkrav m. m.
Brottmål
Enligt 30 kap. 7 § sjätte stycket RB skall den tilltalade skriftligen underrättas om utgången i ett brottmål. Hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras regleras närmare i förordningen (1978:373) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i brottmål m. m. Enligt förordningen skall underrättelse till den tilltalade ske genom att avskrift av domen, i vad den innehåller uppgift om domstolens namn,
domens dag, domens och målets nummer, parterna och domslutet, sänds
till den tilltalade i vanligt brev. Reglerna innebär således att den tilltalade
inte behöver underrättas om skälen för rättens avgörande.
till en målsägande som för talan om enskilt anspråk. Denna underrättelseskyldighet skall fullgöras genom att hela domen eller beslutet sänds till målsäganden. Däremot finns det inga regler angående underrättelseskyldighet till målsägande som endast för ansvarstalan eller som inte är part. Det finns i lag eller annan författning inte heller någon föreskrift om skyldighet för domstolen att underrätta åklagaren eller försvararen om målets utgång. .
Stämpelskatteutredningen föreslog i delbetänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsrätt m. m. bl. a. att domstol i förordning skulle ges skyldighet att sända en kopia av domen i brottmål till parterna. Förslaget remissbehandlades och fick i denna del ett i huvudsak positivt mottagande.
I delbetänkandet (SOU 1982:25 och 26) Översyn av rättegångsbalken I Processen i tingsrätt har rättegångsutredningen behandlat frågan om domstols skyldighet att underrätta part om dom och beslut. Utredningen föreslog därvid för brottmålens del bl. a. att det i RB skulle föreskrivas dels att den tilltalade skall tillställas en kopia av domen, dels att åklagare samt målsägande som fört talan om ansvar skall få en kopia av en dom som inte har avkunnats. Utredningens förslag har remissbehandlats och har såvitt nu är i fråga bemötts huvudsakligen positivt.
Vidare har domstolsverket i rapport 1984:5 Expediering av domar och beslut i brottmål föreslagit bl.a. att åklagarens rätt till expedition bör framgå av författning.
I rapport 1985:2 Kungörelsekostnader och ansökningsavgifter m. m. i domstol har domstolsverket föreslagit bl. a. att domstol genom bestämmelser i förordning skall åläggas att sända parterna i brottmål en kopia av domen. En målsägande som fört talan om enskilt anspråk i brottmål skall dock enligt förslaget inte automatiskt få del av domskälen.' Vid remissbehandling av rapporten har förslaget bemötts positivt såvitt gäller att samtliga parter skall få del av utgången i ett mål. Viss kritik har däremot riktats mot förslaget om att en målsägande i vissa fall inte skall få del av hela domen. .
Frågan om den tilltalades rätt att utan särskild begäran få hela domen sig . tillsänd har flera gånger behandlats i riksdagen. Senast uttalade justiticutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1986/87:25 s. 16) bl.a. följande.
Utskottet anser att frågan om den tilltalades rätt att få del av de skriftliga skäl på vilka han har dömts till ansvar inte skall behöva kräva särskilt långvariga överväganden. Med nutidens kopieringsutrustningar kan det inte innebära någon allvarligare tidsutdräkt eller arbetsbelastning för domstolarna att kopiera hela domen även till den tilltalade. Tvärtom borde det enligt utskottets mening underlätta expedieringsrutinerna, om samma regler gällde i fråga om expedition av domar till samtliga parter. Utskottet, som vidhåller att det här är en fråga om rättssäkerhet, utgår ifrån att regeringen skyndsamt vidtar den ändring som krävs för att åstadkomma en bättre ordning. Ändringen kan enligt utskottets uppfattning vidtas av regeringen genom föreskrifter i förordning, Utskottet utgår ifrån att detta kommer att ske utan särskilt tillkännagivande från riksdagen.
I 17 kap. 9 § sista stycket RB föreskrivs att parterna i ett tvistemål snarast skall skriftligen underrättas om innehållet i rättens avgörande av målet. De närmare bestämmelserna om expedieringsskyldigheten i tvistemål finns i förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m. m. Enligt denna förordning skall den i RB stadgade underrättelseskyldigheten fullgöras genom att avskrift av domen, således även domskälen, sänds till parterna i vanligt brev. |
Före den 1 juli 1987 gällde i fråga om domstolsärenden en annan ordning än i tvistemål i förevarande hänseende. Sökanden i ett ärende var alltid skyldig att mot avgift lösa ut rättens beslut. Han fick på så sätt alltid underrättelse om innehållet i beslutet. I övrigt var rätten endast skyldig att underrätta den som beslutet gått emot om tiden för beslutets meddelande, 9 § ärendelagen. Denna underrättelseskyldighet skall enligt 2 § andra stycket i förordningen om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m. m. fullgöras genom att den som beslutet gått emot tillsänds ett exemplar av beslutet.
Fr.o.m. den 1 juli 1987 har lösningsskyldigheten 1 domstolsärenden avskaffats (prop. 1986/87:26, JuU 13, rskr. 89, SFS 1987:452). En följd av att sökanden inte längre är skyldig att lösa rättens beslut i ett domstolsärende har blivit att det formellt sett inte längre föreligger någon skyldighet för domstolarna att i domstolsärenden underrätta sökanden om att det har fattats ett beslut med bifall till hans talan. I de fall där ett beslut gått någon part emot följer däremot av den nyssnämnda förordningsbestämmelsen att parten skall automatiskt tillsändas ett exemplar av beslutet.
Beslutet att slopa lösningsskyldigheten i domstolsärenden grundade sig på ett förslag av stämpelskatteutredningen i betänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsrätt m.m. Utredningen behandlade i betänkandet också bl. a. frågan om domstolarnas skyldighet att underrätta parterna om utgången i domstolsärenden och föreslog att särreglerna om underrättelseskyldighet i ärendelagen skulle upphävas och att denna skyldighet i stället skulle regleras i samma förordning som skyldigheten att underrätta om utgången i tvistemål och bli i princip lika omfattande. Förslaget fick i denna del ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen.
3 Föredragandens överväganden
Tvistemål och brottmål
Såsom framgått av vad jag anfört inledningsvis omfattar domstols skyldighet enligt lag att underrätta om utgången i ett mål en vidare krets av personer i tvistemål än i brottmål. Enligt 17 kap 9 & RB skall domstolen underrätta samtliga parter i ett tvistemål om utgången i målet, medan nuvarande regler för brottmål (30 kap. 7 §) stadgar underrättelseskyldighet bara såvitt avser den tilltalade. Gentemot en del av övriga parter i ett brottmål, bl. a. sådana målsägande som för skadeståndstalan, har domsto-
len visserligen därutöver en i förordning reglerad underrättelseskyldighet.
Det finns dock ingen författningsreglerad underrättelseskyldighet gent-
emot åklagaren eller sådana målsägande som endast för ansvarstalan. Domstolarna torde dock 1 praktiken regelmässigt underrätta även dessa
parter om utgången. Som jag antydde inledningsvis är det med hänsyn till rättssäkerheten rimligt att samtliga parter i ett mål automatiskt och utan särskild begäran skriftligen underrättas om innehållet i domstolens avgörande. Detta gäller givetvis såväl tvistemål som brottmål. Även om det i praktiken oftast är så
att domstolen underrättar samtliga parter i brottmål utan direkt författningsstöd, är det från formell synpunkt inte alldeles lyckat att tvistemåls-
och brottmålsreglerna är så olika. Enligt min mening är principen om underrättelseskyldighet till parterna så viktig att den bör framgå av lag. Reglerna i 30 kap. 7 § sjätte stycket RB bör ändras i enlighet med vad jag
har sagt nu. I samband därmed bör 17 kap. 9 § sjunde stycket RB ändras så att det språkligt överensstämmer med den nya lydelsen av det nyssnämnda lagrummet.
De närmare bestämmelserna rörande underrättelseskyldigheten bör liksom hittills ges i förordning. Som jag tidigare nämnde avser jag att senare för regeringen anmäla frågan om behövliga förordningsändringar med hän-
syn till de reformer som aktualiserats i enlighet med vad jag nyss redovisa-
de. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang säga att jag delar den uppfattning som riksdagen nyligen gett uttryck åt (JuU 1986/87:25 s. 16) i
fråga om den tilltalades rätt att utan särskild begäran få en fullständig domsutskrift.
I samband med den nyss föreslagna lagändringen bör även en annan
justering göras i reglerna om underrättelseskyldighet i 17 kap. 9 § och 30
kap. 7 § RB. Det gäller domstolens skyldighet att skicka underrättelse om tidpunkten för meddelande av s.k. kanslidom (fjärde stycket sista mening-
en resp. tredje stycket sista meningen). Skyldigheten enligt dessa lagrum torde regelmässigt fullgöras genom att själva domen skickas samma dag
som den meddelas. Det följer nämligen av förordningsbestämmelser om expediering av dom att kanslidomar skall sändas till parterna samma dag som de meddelas. Förevarande lagregler, som i sig för övrigt har förordningskaraktär. har därför numera ingen självständig betydelse. Jag förordar att de upphävs.
Jag vill avslutningsvis nämna att frågan om expedicring av dom m. m. till
sådana målsägande som inte för någon talan och som således inte är parter
i målet har tagits upp i en proposition (prop. 1987/88:1).
Domstolsärenden
Som jag tidigare nämnde slopades den s.k. lösningsskyldigheten i domstolsärenden från den I juli 1987. Den reformen ställer ett ökat krav på att
domstolarna på eget initiativ underrättar parterna om utgången i ärendet.
På samma sätt som it. ex. tvistemål är det givetvis rimligt att sökanden och
hans eventuella motpart får underrättelse om innehållet i avgörandet,
oavsett om detta innebär bifall till eller avslag på sökandens framställning.
Underrättelsen bör i likhet med vad som gäller i tvistemål i allmänhet avse en fullständig kopia av avgörandet med en redogörelse för eventuella skiljaktiga meningar. Vad nu sagts bör gälla även när ärendet avslutats på annat sätt än genom ett slutligt beslut, t.ex. I ärenden angående 1esta-
mentsvittnesförhör.
Den närmare regleringen av frågan om domstolarnas skyldighet att underrätta parterna i domstolsärenden om domstolens avgörande bör liksom hittills kunna ske i förordning. Som jag nyss antydde bör i princip samma
regler gälla som för tvistemål. För att förordningsbestämmelserna om underrättelse till parterna i tvistemål skall bli tillämpliga även i domstolsärenden bör de särskilda bestämmelserna om underrättelseskyldighet i 9 §
andra stycket ärendelagen upphävas. I samband därmed bör en språklig modernisering av paragrafen göras.
4 Lagrådets hörande
Med hänsyn till lagstiftningsåtgärdernas beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-
den.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987