Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar rörande finansieringen av kun- görelsekostnaderna i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna. Det föreslås att den nuvarande ordningen i konkurser och ackordsärenden ersätts av ett system med enhetliga kungörandeavgifter. I vattenmål be- hålls de nuvarande reglerna. I övriga mål och ärenden föreslås att kungö- relsekostnaderna anslagsfmansieras och att staten kompenserar sig för kostnaderna genom en generell höjning av ansökningsavgifterna i tviste- målen och de allmänna domstolsärendena samt genom att de nuvarande expeditionsavgifterna i ärenden enligt boupptecknings- och avhandlings- protokollen ersätts med ansökningsavgifter, vilka räknas upp på samma sätt. Vidare föreslås att den återstående lösningsskyldigheten i fråga om domar, beslut och vissa bevis slopas och att inkomstbortfallet även här kompenseras genom höjda ansökningsavgifter.

Den nuvarande regleringen av avgifter vid de allmänna domstolarna i expeditionskungörelsen (1964: 618) avses bli ersatt av en särskild förord- ning i ämnet. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i rättegångsbal- ken, lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden; lagsöknings- lagen (1946: 808), handräckningslagen (1981: 847) och rättshjälpslagen (1972: 429).

De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1987.

1 Riksdagen 1986/87. [ saml. Nr 26

& ww w

Prop. 1986/87: 26

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 42 kap. 3 och 4 55 samt 47 kap. 3 och 4 åå rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 kap.

Uppfyller stämningsansökan ej föreskrifterna i 2 5 eller är den el- jest ofullständig, skall rätten före- lägga käranden att avhjälpa bristen.

Om stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 5 eller i övrigt är ofullständig, skall rätten förelägga käranden. att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om före- skriven ansökningsavgift inte har betalats.

45'

Följer käranden inte ett föreläg- gande enligt 3 5, skall ansökningen avvisas, om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägen- het kan läggas till grund för en rät- tegång.

Följer käranden inte ett föreläg- gande enligt 3 5. skall ansökningen avvisas, om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägen— het kan läggas till grund för en rät— tegång eller om underlåtenheten avser betalning av ansökningsav- giften.

Ansökningen skall också avvisas, om det är uppenbart att målet på grund av rättegångshinder inte kan tas upp till prövning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 kap.

Uppfyller stämningsansökan ej föreskrifterna i 2 5 eller är den el- jest ofullständig eller har sådant in- tyg, som avses i 2 & tredje stycket, ej företetts, skall rätten förelägga målsäganden att avhjälpa bristen.

Om stämningsansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 5 eller i övrigt är ofullständig eller om så- dant intyg, som avses i 25 tredje stycket, inte företetts, skall rätten förelägga målsäganden att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om före- skriven ansökningsavgift inte har betalats.

452

Följer målsäganden inte ett före- läggande enligt 3 5, skall ansök- ningen avvisas, om den är så ofull- ständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i ansvarsfrågan. Det- samma gäller om något intyg. som avses i 2 % tredje stycket inte har företetts.

Följer målsäganden inte ett före- läggande enligt 3 5, skall ansök- ningen avvisas, om den är så ofull- ständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i ansvarsfrågan. Det- samma gäller om något intyg, som avses i 2 & tredje stycket inte har företetts eller om underlåtenheten avser betalning av ansökningsav-

giften.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1987. ' Senaste lydelse 1984: 131. 2 Senaste lydelse 1984: 131.

h)

• Sida 3
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 3 & lagen (1946: 807) om handläggning av dom- stolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Uppfyller ansökan ej föreskrif- terna i 2 & eller är den eljest ofull- ständig, förelägge rätten sökanden att avhjälpa bristen. Efterkommes ej sådant föreläggande må ansökan avvisas.

Finnes uppenbart, att ansökan ej kan av rätten upptagas, skall den omedelbart avvisas.

Föreslagen lydelse

Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 5 eller i övrigt är ofullständig, skall rätten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Följer sökanden inte ett sådant fö- reläggande får ansökningen avvi- sas.

Har föreskriven ansökningsav- gift inte betalats, skall rätten före- lägga sökanden att betala avgiften. Följer sökanden inte ett sådant fö- reläggande skall ansökningen avvi- sas.

Är det uppenbart att ansökningen inte kan tas upp av rätten, skall den omedelbart avvisas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1946: 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag)

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 19 och 21 55 lagen ( 1946: 808) om lagsök- ning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 ä'

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 & rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 & andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av före- tagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller före- tagshypotek har upplåtits.

' Senaste lydelse 1985: 270.

'l'l Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 26

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Ar endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

Har föreskriven ansökningsav- gift inte betalats skall rätten före- lägga borgenären att betala avgif- ten.

352

Finner rätten att de handlingar som har åberopats ej utgör bevis om fordran eller rätt till betalning ur den egendom som har angivits eller finner rätten annars att hinder föreligger mot att ta upp en ansökan enligt 1 5 första, andra eller tredje stycket. skall den avvisas. Bevis om avvisning skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett före- läggande enligt 2 5 tredje stycket föreligger hinder mot att ta upp an- sökningen.

19 53

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munt- ligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om par- terna i den utsträckning som anges i 33 kap. l & rättegångsbalken. Dessut- om skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullstän- digt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntli- ' gen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav

ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som origi- nal. '

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endast ett exemplar. skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erfor- derlig avskrift.

Har föreskriven ansökningsav— gift inte betalats, skall rätten före- lägga borgenären att betala avgif- ten.

215

Prövar rätten hinder möta för Finner rätten att hinder förelig- upptagande av ansökningen, skall ger mot att ta upp ansökningen den avvisas; bevis därom skall skall den avvisas. Bevis om avvis- tecknas å ena exemplaret av ansök- ningen skall tecknas på det ena ex- ningcn. emplaret av ansökningen.

2 Senaste lydelse l981z740. 3 Senaste lydelse 1985: 269.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Följer borgenären inte ett före- läggande enligt 19 å fjärde stycket föreligger hinder mot att ta upp an- sökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

4. Förslag till Lag om ändring i handräckningslagen (1981: 847)

Härigenom föreskrivs att 45 handräckningslagen (1981z847) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

45. Är ansökningen så bristfällig att Nuvarande lydelse

Är ansökningen så bristfällig att

den inte kan läggas till grund för prövning i sak och efterkommer sö- kanden inte föreläggande att avhjäl- pa bristen, skall ansökningen avvi- sas. Möter annat hinder att ta upp ansökningen, skall den omedelbart avvisas.

den inte kan läggas till grund för prövning i sak eller harföreskriven ansökningsavgift inte betalats och följer sökanden inte ett föreläggan- de att avhjälpa bristen, skall ansök- ningen avvisas. Möter annat hinder mot att ta upp ansökningen, skall den omedelbart avvisas.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

5. Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs att 9 och 9 a 55 rättshjälpslagen (1972: 429)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelä- genhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomsto- len, arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i angelägen- het, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

' Lagen omtryckt 1983: 487.

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva- ratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe- ten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet. om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersök- ning enligt 21 kap. 11 åföräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista. avdelning 11, samt särskild avgift som skall

5. ansökningsavgift enligt förord- ningen (I987:000) om avgifter vid de allmänna domstolarna samt sär- skild avgift som skall betalas enligt

betalas enligt förordningen förordningen (1981: 1185) om ut- (1981: 1185) om utsökningsavgifter. sökningsavgifter,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 & lagen (1958: 642) om blodundersökning m.m. = vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 & första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 %& rättegångsbalken. Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssö- kandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958: 642) om blodunder- sökning m.m. vid utredning av faderskap.

935

Den som beviljats allmän rätts- hjälp är i målet eller ärendet befriad från avgift för expedition enligt ex- peditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelningarna I och [1 samt avdelning III under rubriken Utsökning m.m. Avgiftsfriheten för expedition gäller endast i den mån expeditionen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller ej i fråga om sådan expedi- tion som utfärdas endast på särskild begäran, om icke expeditionen be- gäres innan avgörandet i huvudsa- ken vunnit laga kraft.

Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad från expeditionsavgifter en- ligt förordningen (1987: 000) om av— gifter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditions- kungörelsens (1964:618) anifts- lista, avdelning 1 samt avdelning II under rubriken Utsökning m.m. Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är er- forderlig för den rättssökande. Av- giftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handling- en begärs innan avgörandet i hu- vudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ- bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt förordningen (1981: 1 185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 26

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol. bostads- domstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt skall. såvitt de belastar den som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1987.

T2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 26

• Sida 8
•  Original

F inansdepartementet PrOP- 1986/87: 26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Lund- kvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om avgifter vid de allmänna domstolarna

2.2. Reformbehovet

Bestämmelser om att kungörelse skall ske finns i ett stort antal författning- ar, såsom konkurslagen (1921: 225), lagen (1927: 85) om dödande av för- kommen handling och lagen ( 1981: 131) om kallelse på okända borgenärer. Kungörandet är i de flesta fall en förutsättning för att en rättsverkan skall inträda.

Bestämmelser om hur kungörandet skall gå till finns i lagen (1977: 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. (kungörandelagen) och i kungörandeförordningen (1977: 827).

I de författningar som innehåller bestämmelser om kungörande före- skrivs i fråga om mål och domstolsärenden att kungörande i samtliga fall skall ske i P()St- och Inrikes Tidningar. Vidare anges när kungörande i ortstidning är obligatoriskt. När så är fallet skall kungörelse föras in i alla lokala dagstidningar som är spridda till en viss procentandel av hushållen i orten.

Det är domstolarna som ombesörjer kungörandet. På domstolarna an- kommer alltså att skriva annonsorder och manus samt sända dessa till tidningarna, ta emot annonsfakturorna från tidningarna och betala dessa, fördela annonsfakturorna på de berörda målen Och ärendena, fakturera sökanden, bevaka att betalning flyter in, vid behov utfärda betalnings— påminnelser samt stämma av kontot för kungörelsekostnader.

Kungörelsekostnaderna redovisas av domstolarna i tre olika rutiner. För flertalet mål och ärenden — i praktiken alla mål och ärenden utom vatten-

• Sida 10
•  Original

mål och mindre konkurser — används ett särskilt ADB-system, kungörel- sekostnadssystemet. för fakturering, bevakning och påminnelse. Kungö- relser i vattenmål finanSieras via partsmedel som är deponerade på post— girokonto. Bokföringen sköts manuellt. Kungörelsekostnader i mindre konkurser betalas av statsverket. I den mån det finns tillgångar i konkur- sen eller om det finns någon betalningsskyldig borgenär inlevererar förval- taren medel till statsverket högst motsvarande kungörelsekostnaderna och tillsynsavgiften. Kungörelsekostnaderna för tillkännagivande av utdel- ningsförslag i konkurser ombesörjs och betalas av förvaltaren med medel ur konkursboet.

De totala kostnaderna för kungörelser som ombesörjs av domstolarna — exkl. kungörelsekostnaderna i vattenmål och mindre konkurser —- uppgick budgetåret 1983/84 till 4,9 milj. kr.

Som jag redan antytt varierar kostnaden för kungörandet starkt mellan olika regioner. Sökandena i helt jämförbara ärenden får betala olika myc- ket beroende på variationer i annonspriserna och i annonseringens omfatt- ning. Det är för Sökandena nära nog omöjligt att på förhand beräkna hur stor kungörelsekostnaden kommer att bli.

För domstolarnas del vållar debitering och uppbörd av kostnaderna mycket arbete. Tidningsfakturorna skall konteras på olika sätt. De nuva- rande rutinerna fordrar stor noggrannhet. Flera kontroller i datalistor etc. krävs för att stämma av bokföringen av tidningsfakturor och kostnader i målet eller ärendet i fråga. Att utreda felaktigheter är mycket resurskrä- vande.

Det finns alltså påtagliga nackdelar i det nuvarande systemet för finansi- ering av kungörelsekostnader vid de allmänna domstolarna. Det skall emellertid framhållas att de här angivna nackdelarna inte är allmängiltiga. Således fungerar de rutiner som tillämpas i vattenmålen bra. Detsamma kan sägas vara fallet i de mindre konkurserna. När det gäller övriga mål och ärenden är dock enligt min mening förhållandena sådana att det be- hövs ett nytt system för kostnadsfrnansieringen. Jag delar alltså DV:s uppfattning att det finns ett reformbehov. Även remissinstansema har den inställningen.

DV har i sin rapport redovisat några alternativa finansieringsmodeller. Samtliga bygger på att kungörelsekostnaderna i konkurs- och ackordsären- den finansieras enligt en särskild ordning. På skäl som jag strax skall återkomma till finner också jag det vara den lämpligaste lösningen. Även remissinstansema delar i allt väsentligt den uppfattningen. I konsekvens härmed kommer jag därför att först uppehålla mig vid hur ett nytt system för finansiering av kungörelsekostnader i konkurs- och ackordsärenden bör utformas och därefter gå in på finansieringsmodellen för kungörelse- kostnaderna i övriga mål och ärenden.

Vidare skall jag behandla frågan om den återstående lösningsskyldighe- ten för domar och beslut i de allmänna domstolarna. Eftersom den nuva- rande ordningen är opraktisk för både parterna och domstolarna föreligger ett reformbehov även i detta avseende.

Prop. 1986/87: 26

• Sida 11
•  Original

2.3. Kungörelsekostnaderi konkurs- och ackordsärenden

Mitt förslag: I konkurser och ackordsärenden skall tas ut en enhetlig kungörandeavgift. Likaså skall vid efterbevakning Sökandena betala en enhetlig kungörandeavgift.

DV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag, när det gäller de ordi— nära konkurserna och ackordsärendena. För de mindre konkurserna före— slår DV att det nuvarande systemet skall behållas oförändrat.

Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker eller lämnar utan erinran DV:s förslag till finansiering av kungörelsekostnaderna i de ordinära konkur— serna och ackordsärendena. Riksskatteverket (RSV). Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt och Uppsala tingsrätt samt Sveriges domareförbund utta— lar att samma system bör tillämpas även i de mindre konkurserna. Som skäl härför anförs bl. a. rättviseargument samt att konkursdomarens bok- föring av kungörelsekostnaderna och konkursförvaltarens redovisning skulle förenklas.

Skälen för mitt förslag: Ansökningsavgiften i ett konkurs- eller ackords— ärende är 160 kr., såvida inte sökanden begär sig själv i konkurs. I det fallet är ansökningen avgiftsfri. Som jag tidigare har nämnt tillämpas olika sy— stem för finansiering, fakturering och debitering av kungörelsekostnaderna i ordinära och mindre konkurser. I ordinära konkurser fakturerar tingsrät— ten konkursboet kostnaderna för de kungörelser som tingsrätten har beta— lat. Motsvarande rutiner tillämpas vid efterbevakning, fastän det då är den efterbevakande borgenären som faktureras kostnaden. 1 mindre konkurser betalar staten kungörelsekostnaderna. Om det efter det att förvaltaren tagit ut sitt arvode finns tillgångar kvar i boet eller om det finns krav på någon betalningsskyldig borgenär levererar förvaltaren överskottet till domstolen via DV, dock högst ett belopp som motsvarar de totala konkurskostna— derna exkl. förvaltararvodet, dVS. summan av tillsynsavgiften och kungö— relsekostnaderna i ärendet.

Som jag redan omtalat är de rutiner som tillämpas i de ordinära konkur— serna förenade med flera nackdelar både för domstolarna och de betal— ningsskyldiga. Motsvarande praktiska problem finns inte vad gäller de mindre konkurserna.

För att slippa de nuvarande nackdelarna i de ordinära konkurserna bör man frångå systemet med att fakturera konkursboet de kungörelsekost— nader som domstolen betalar. I stället bör i likhet med vad som gäller för de mindre konkurserna staten betala kungörelsekostnaderna och därefter på lämpligt sätt skaffa sig täckning för utläggen. Ett sätt att få kostnaderna täckta vore att höja ansökningsavgiften i konkursärendena. En sådan höjd ansökningsavgift skulle med nödvändighet gälla alla konkursärenden, dvs. både mindre och ordinära konkurser, eftersom konkursdomaren först efter det att ansökningsavgiften har betalats avgör om konkursen skall behand- las som mindre eller ordinär. Av flera skäl vore detta enligt min mening en mindre lämplig lösning. Bl.a. skulle den medföra att kungörelsekostna- derna upphör att vara konkurskostnader.

• Sida 12
•  Original

I stället bör det alternativet väljas att konkursbona betalar enhetliga kungörandeavgifter som är beräknade så, att staten totalt sett får täckning för sina utlägg för de kungörelser som konkursdomaren utfärdar i samband med konkurser bortsett från kungörelser om efterbevakning. Samma prin- cip bör också tillämpas vid efterbevakning. Därmed uppnås att de betal- ningsansvariga i förväg vet hur mycket de skall betala samtidigt som domstolarna slipper de nuvarande besvärliga rutinerna.

I likhet med flera remissinstanser anserjag att enhetliga kungörandeav- gifter bör införas även i fråga om de mindre konkurserna. Förutom att det ligger ett värde i sig i att ha enhetliga regler talar rättviseskäl för det. Det ger också praktiska vinster genom att domstolarna inte behöver bokföra kungörelsekostnaderna och förvaltarna inte behöver kontakta domstolarna för att veta hur stort belopp som skall betalas till staten.

Till dessa praktiska skäl kommer att det förslag till ny konkurslag, som för närvarande är föremål för lagrådets granskning innehåller endast en handläggningsform för konkurser. En ny konkurslagstiftning kan tänkas träda i kraft vid årsskiftet 1987—1988. Även av dessa skäl bör systemet med enhetliga kungörandeavgifter tillämpas på samtliga konkurser.

Mot bakgrund av en stickprovsundersökning av kungörelsekostnaderna i ordinära konkurser år 1984 har DV räknat fram att den kungörandeavgift som konkursboet skulle betala i 1984 års penningvärde borde vara 1 400 kr. och att den cfterbevakande borgenärens kungörandeavgift borde uppgå till 500 kr.

Vad som här har sagts om konkurser är även tillämpligt på ackordsären- den. För att förenkla administrationen bör samma kungörandeavgifter tas ut i konkurs- och ackordsärenden.

2.4. Kungörelsekostnader i mål och andra ärenden än konkurs- och ackordsärenden

Mitt förslag: Rutinerna ändras så att domstolarna betalar kungörel- sekostnaderna genom att belasta ett anslag. Staten kompenserar sig för dessa kostnader genom att ansökningsavgifterna i tvistemål och allmänna domstolsärenden höjs generellt samt genom att de nuva- rande expeditionsavgifterna i ärenden enligt boupptecknings— och avhandlingsprotokollen ersätts med ansökningsavgifter. som räknas upp på samma sätt.

I fråga om kungörelsekostnader i vattenmål behålls nuvarande rutiner.

DV:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget. Riksrevisionsverket (RRV) och stämpelskatteutredningen avstyrker dock. De förordar i stället en lösning som innebär att kungörelsekostnaderna finansieras genom en schabloniserad avgiftsbestämning för varje ärendegrupp för sig med beak- tande av den genomsnittliga kungörelsekostnaden för ärendegruppen i fråga.

• Sida 13
•  Original

Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt tidigare finansieras kungörel- sekostnaderna i vattenmålen enligt ett särskilt system. utformat med hän- syn till de speciella förhållanden som ofta råder i dessa mål. Detta finansi- eringssystem fungerar bra och bör inte ändras. Jag bortser därför i det följande från vattenmålen.

Ansökningsavgiften i tvistemål är 210 kr. Kungörande förekommer i mål om boskillnad och omyndighets— eller myndighetsförklaring.

I de allmänna domstolsärendena är ansökningsavgiften 105 kr. Vidare tas i dessa ärenden ut en expeditionsavgift för slutliga beslut med 50 kr.

Kungörande sker bl.a. i ärenden om dödning av förkomna handlingar, likvidationer och fusioner. I ärenden enligt boupptecknings- och avhand- lingsprotokollen tas inte ut någon ansökningsavgift. I stället tas ut en expeditionsavgift på 160 kr. för vissa beslut och bevis. Kungörande sker i bl.a. ärenden om kallelse på okända borgenärer. bodelning och äkten- skapsförord.

De totala kungörelsekostnaderna i andra mål och ärenden än konkurs- och ackordsärenden samt lagfartssammanträden har för år 1984 beräknats till 2680 000 kr. Det sammanlagda antalet mål och ärenden i vilka ansök- nings- eller expeditionsavgifter för beslut eller bevis togs ut har för samma tid angetts till ca 120000.

När det gäller utformningen av ett nytt finansieringssystem för kungörel- sekostnader i dessa mål och ärenden kan man tänka sig flera olika mo— deller. Till skillnad från de ordinära konkurserna och ackordsärendena finns det i dessa fall ingen anledning att ta ut särskilda kungörandeavgifter. Det mest ändamålsenliga och praktiska är därför att finansiera kungörelse- kostnaderna genom ansökningsavgifterna. Detta innebär att ansökningsav- gift skulle tas ut även i de ärenden enligt avhandlings- och boupptecknings- protokollen. där det nu endast tas ut expeditionsavgift.

En möjlighet vore att höja ansökningsavgiften i ett mål eller ärende med den genomsnittliga kungörelsekostnaden för målet eller ärendet i fråga. Exempelvis skulle ansökningsavgifter i ett boskillnadsmål enligt denna modell höjas från nuvarande 210 kr. till 860 kr., om man utgår från den beräkning som DV har gjort, nämligen att den genomsnittliga kungörelse- kostnaden i boskillnadsmål är 650 kr.

Ett annat alternativ vore att bestämma ansökningsavgiftens storlek med beaktande av kungörelsekostnaderna inte för det speciella ärendet utan för en större grupp av ärenden. Exempelvis skulle ansökningsavgiften för tvistemål täcka kungörelsekostnaderna i mål om boskillnad och omyndig- hets- eller myndighetsförklaring. Enligt DV:s beräkning skulle i detta fall ansökningsavgifterna för mål behöva höjas med 11 kr.. för domstolsären- dena med 65 kr. och för ärenden enligt avhandlings- eller boupptecknings- protokollen med 27 kr.

Ytterligare ett alternativ vore att finansiera samtliga kungörelsekost- nader som det nu är fråga om genom en beloppsmässigt likformig höjning av ansökningsavgifterna för alla mål och ärenden. Med denna modell skulle ansökningsavgifterna behöva höjas med 22 kr. enligt DV:s beräk- ning.

• Sida 14
•  Original

Ju mer schabloniserad en modell är. desto enklare blir den att hantera. Samtidigt kan dock också hävdas att systemet blir mindre rättvist.

En fördelning av kungörelsekostnaderna enligt de olika modeller somjag nu har redovisat innebär i vissa fall en påtaglig förändring av totalkostna- derna för en sökande eller kärande. Man kan fråga sig vilken inverkan en sådan omfördelning kan få på den framtida mål- och ärendetillströmning- en. En allmän höjning av ansökningsavgifterna enligt det sistnämnda alter- nativet innebär en fördyring när det gäller mål och ärenden i vilka kungö- rande inte förekommer. Fördyringen är emellertid så måttlig att den inte torde ha någon som helst inverkan på mål- och ärendetillströmningen.

I de mål och ärenden i vilka kungörande sker blir i stället totalkostnaden lägre. i vissa fall. såsom beträffande boskillnad och registrering av äkten— skapsförord, avsevärt lägre. Det finns emellertid ingen anledning befara att målen om boskillnad och ärendena om inregistrering av äktenskapsförord skulle öka eller minska i antal till följd av en förändring av kostnaderna enligt någon av de modeller som här har diskuterats. Den som överväger så ingripande åtgärder som boskillnad och registrering av äktenskapsförord låter sig rimligen inte påverkas av sådana skillnaderi kostnaderna som det här är fråga om. Dessa synpunkter gäller också merparten av övriga fall där kungörande förekommer. .

Vid val av system bör i stället stor vikt läggas vid att det skall vara lätt-administrerat. Ett detaljerat avgiftssystem skapar problem inte bara i domstolarna utan även för allmänheten. En vanlig kompletteringsanled- ning i domstolsärendena är för närvarande att felaktiga avgiftsbelopp har betalats in. Avgifterna bör därför så långt som möjligt vara enhetliga. Mot bakgrund härav anserjag att kungörelsekostnaderna i dessa mål och ären- den bör finansieras genom en beloppsmässigt likformig uppräkning av ansökningsavgifterna enligt det sistnämnda alternativet.

Det förhållandet att denna finansieringsmetod leder till en måttlig höj- ning av ansökningsavgifterna även i mål och ärenden, i vilka något kungö- rande inte sker och därför kan uppfattas som något orättvis, uppvägs enligt min mening väl av att den samtidigt innebär praktiska fördelar för alla kategorier.

2.5. Lösningsskyldigheten i fråga om domar och beslut

Mitt förslag: Den återstående lösningsskyldigheten i fråga om domar och beslut samt vissa bevis som utfärdas av domstolarna slopas. lnkomstbortfallet kompenseras genom höjda ansökningsavgifter.

DV:s förslag: Samma som mitt.

Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Parter i mål och ärenden vid de allmänna domsto- larna skall underrättas om utgången i målet eller ärendet. Som regel sker detta genom att en fotokopia av domen eller beslutet sänds till parterna i vanligt brev. Någon avgift för en sådan expedition tas inte ut.

• Sida 15
•  Original

I vissa fall är en part också skyldig att lösa dom, beslut eller bevis. Bestämmelser om lösningsskyldighet finns i 11—13 5.5 expeditionskungö- relsen. De avgifter som den lösningsskyldige skall betala framgår av expe- ditionskungörelsens avgiftslista, avdelning 11. I tingsrätt gäller lösnings- skyldigheten dels i vissa ärenden som hör till boupptecknings- och avhand- lingsprotokollen, såsom bevis om testamentsbevakning och beslut om kallelse på okända borgenärer, dels slutliga beslut i allmänna domstolsär- enden samt protokoll och bevis om testamentsvittnesförhör. För ärendena enligt boupptecknings- och avhandlingsprotokollen är avgiften 160 kr. och för de allmänna domstolsärendena 50 kr. I överrätterna tas ut avgift för dom i förenklad form med 40 kr. för dom i annat fall med 105 kr. samt för slutliga beslut med 50 kr. I expeditionskungörelsen föreskrivs också om vissa undantag från lösningsskyldigheten.

Ett slopande av den återstående lösningsskyldigheten i fråga om beslut och bevis av tingsrätterna innebär naturligtvis en förenkling för dessa. Det torde också vara en fördel även för parterna att inte behöva lösa ett beslut vars innehåll de ofta redan känner till. Ett slopande av lösningsskyldighe- ten innebär också att samma regler kommer att gälla för domstolsärenden som för tvistemål. Inkomstbortfallet i de allmänna domstolsärendena bör på samma sätt som tidigare genomförts i tvistemålen kompenseras genom att ansökningsavgifterna höjs med ett belopp som motsvarar expeditions- avgiften i dessa ärenden. När det gäller ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprotokollen ersätts, som jag tidigare nämnt, expeditions- avgiften med en ansökningsavgift.

Även när det gäller överrätternas avgöranden skulle ett bontagande av lösningsskyldigheten innebära fördelar för både domstolar och parter. Enligt DV:s beräkningar skulle en sådan reform innebära ett årligt in- komstbortfall på ca 250 000 kr. avseende hovrättsavgörandena och om— kring 15 000 kr. i fråga om högsta domstolens avgöranden. Finansieringen av detta bortfall kan lämpligen ske genom att underlaget för beräkningen av ansökningsavgifterna i samtliga tvistemål, allmänna domstolsärenden och ärenden enligt boupptecknings- och avhandlingsprotokollen räknas upp något. Kostnadsökningen torde komma att bli nära nog försumbar. Även i denna del bör lösningsskyldigheten därför avskaffas.

2.6. Författningstekniska frågor

Mitt förslag: Bestämmelser om att avvisning skall ske när föreskri- ven ansökningsavgift inte har betalats förs in i de lagar som reglerar förfarandet vid de allmänna domstolarna. Även 9 och 9 a 55 rättshjälpslagen (1972:429-) anpassas till den nya författningsregleringen av avgifter vid de allmänna domstolarna.

DV:s förslag: DV, som inte har utarbetat något förslag i dessa avseen- den, har i utredningsrapporten förklarat sig dela uppfattningen att avvis- ningsfrågan skall vara reglerad i lag och att 9 aå rättshjälpslagen bör anpassas till den nya ordningen.

• Sida 16
•  Original

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i avvisnings- frågan förordar en lösning i enlighet med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: För att göra bestämmelserna om avgifter vid de allmänna domstolarna mer överskådliga och lättare att tillämpa avser chefen för finansdepartementet att så snart som möjligt lägga fram förslag om en särskild förordning om avgifter vid de allmänna domstolarna. Detta kommer att leda till att expeditionskungörelsens avgiftsbestämmelser inte längre blir tillämpliga på de allmänna domstolarna och att förordningen (1975: 1129) om expeditionsavgift vid centralnämnden för fastighetsdata kan upphävas.

I expeditionskungörelsen föreskrivs att en ansökan skall avvisas om ansökningsavgiften inte betalas (22 5 första stycket). Någon ändring i sak bör inte ske i detta avseende. Bristande betalning bör alltså även i fortsätt- ningen utgöra en grund för avvisning. På grund av den nya författningsreg— lering som kommer att föreslås för avgifter vid de allmänna domstolarna, och med hänsyn till bestämmelsen i 11 kap. 4 & regeringsformen om att rättegångsförfarandet skall regleras genom lag, bör dock avvisningsbe- stämmelserna tas in i rättegångsbalken, lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden, lagsökningslagen ( 1946: 808) och handräckningslagen (1981: 847). Genom hänvisningar till rättegångsbalken blir avvisningsreg- lcrna också tillämpliga i tvistemål om mindre värden, fastighetsmål och vattenmål. Se 4 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. 2 & lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål och 13 kap. 2 & vattenlagen (1983: 291). '

En ny författningsreglering rörande avgifter vid de allmänna domstolar- na föranleder också vissa ändringar i 9 och 9 a 55 rättshjälpslagen.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 18
•  Original