om åtgärder mot miljöfarliga blybatterier
Prop.
1990/91:36
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag urregeringsprotokollet den 4 oktober 1990 för den åtgärd och de ändamålsom framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Birgitta Dahl
I propositionen redovisas ett åtgärdsprogram mot föroreningar i miljönfrån blybatterier. I programmet ingår en övergång till alternativa batterity-per och alternativa startsystem för bilar, insamling och omhändertagandeav miljöfarliga blybatterier samt informationskampanjer. För att finansi-era åtgärdsprogrammet föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen ellerden myndighet som regeringen bestämmer att ålägga batterileverantöreroch andra företag, som yrkesmässigt hanterar, eller importerar miljöfarligabatterier att betala samhällets kostnader för insamling och oskadliggörandeav uttjänta sådana samt för informationskampanjer som är nödvändiga föratt förebygga skador på hälsan eller i miljön till följd av användningen avmiljöfarliga batterier.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 36
Förslag till
Lag om avgifter för miljöfarliga batterier
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller avgifter for hantering och import av sådana miljö-farliga batterier som innehåller kvicksilver, kadmium eller bly.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-dela de föreskrifter om avgifter som behövs for att täcka samhällets kost-nader för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade ellersom av någon anledning inte längre används.
Avgiften får tas ut endast av den som yrkesmässigt hanterar eller impor-terar batterier.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Grandin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson,Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wall-ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin
Föredragande: statsrådet Dahl
Regeringen har i en skrivelse (skr. 1986/87:157) till riksdagen redovisatsina ställningstaganden till vissa avfallsfrågor. Regeringens principiellainställning är att både mängden avfall och avfallets farlighet bör minskasgenom åtgärder i såväl produktionen som konsumtionsledet. Ämnen ochprodukter som kan förorsaka särskilda miljöstörningar bör hanteras försig.
1 samband med riksdagens beslut år 1988 (prop. 1987/88:85, JoU23,rskr. 373) om miljöpolitiken inför 1990-talet angavs att ett mål för kemika-liekontrollen är att skadliga ämnen och produkter så långt som möjligtskall ersättas med sådana som är mindre farliga och helst ofarliga.
Med skrivelser den 21 och den 28 mars 1988 har statens naturvårdsverkanmält att det ur miljösynpunkt är viktigt att insamlingen av blybatterierhålls på en hög nivå. I skrivelserna lämnar naturvårdsverket förslag bl. a.om att en särskild avgift skall tas ut på alla blybatterier som importeraseller som tillverkas i landet. Avgiften föreslås finansiera en ökad ersättningtill de företag som tar emot, förvarar och transporterar blybatterier förslutligt omhändertagande. Vidare hemställer naturvårdsverket om vissaändringar i renhållningsförordningen (1979:904) och förordningen(1985:841) om miljöfarligt avfall.
Naturvårdsverkets förslag har remissbehandlats. Till protokollet i dettaärende bör fogas dels naturvårdsverkets förslag, bilaga 1, dels en förteck-ning över de instanser som avgett remissyttrande och en sammanställningav remissyttrandena, bilaga 2.
Utöver detta har ett antal framställningar från kommuner, organisatio-ner och företag rörande blybatterier kommit in till miljödepartementet.
Regeringen beslutade den 2 februari 1989 om en särskild förordning(1989:40) om försöksverksamhet med insamling och bortforsling av för-brukade blyackumulatorer. Förordningen trädde i kraft den 1 april 1989och gällde till utgången av år 1989. Därefter har förordningen förlängts tillutgången av år 1990. Förordningen innebär att blybatterier undantas frånbestämmelsena enligt renhållningsförordningen (1979:904) och förord-
ningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Därmed har det kommunala Prop. 1990/91:36insamlingsmonopolet upphävts för samma tid för blybatterier. Tillståndfrån länsstyrelsen for transport av miljöfarliga blybatterier krävs inte hel-ler under denna tid. Regeringen har även beviljat bidrag ur bilskrotnings-fonden enligt 7§ 3 bilskrotningslagen (1975:343) för insamlingskam-panjer, bortforsling och återvinning av förbrukade batterier under åren1989 och 1990.
1 riksdagens beslut år 1990 om avfallsfrågor (prop. 1989/90:100 bil. 16,JoU16, rskr. 241) betonas producentens ansvar för det avfall som uppstårtill följd av såväl tillverkning och användning av varor som varornasslutbehandling i avfallsledet. Detta ansvar inkluderar även ett kostnadsan-svar. Enligt beslutet skall åtgärder också vidtas för att kraftigt begränsaoch, där så är nödvändigt från miljösynpunkt, helt upphöra med använd-ningen av bl. a. tungmetaller och deras föreningar.
Regeringen gav den 21 december 1989 kemikalieinspektionen och sta-tens naturvårdsverk i uppdrag att redovisa förslag till åtgärder för attbegränsa användningen av sådana ämnen som kan ha särskilt skadliginverkan på miljön. I juni 1990 överlämnades rapporten Begränsnings-uppdraget — Redovisning av ett regeringsuppdrag. I rapporten föreslåsbl. a. att användningen av blybatterier på sikt skall upphöra och att rege-ringen bör ge styrelsen för teknisk utveckling (STU) i uppdrag att tainitiativ till teknikutvecklingsprojekt för alternativa batterityper och alter-nativa startsystem för bilar. På kort sikt föreslås att ett system medmiljöavgifter på blybatterier införs.
Efter utvärdering av den pågående försöksverksamheten med insamlingoch bortforsling av förbrukade blybatterier och efter överläggningar medberörda parter om vilka åtgärder som behövs för att komma till rätta medföroreningarna i miljön från blybatterier redovisar jag nu ett åtgärdspro-gram mot miljöfarliga blybatterier.
Redan här vill jag betona att programmet inte i alla delar kräver riksda-gens ställningstagande. De flesta åtgärderna kan beslutas av regeringenmed stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter och renhållnings-lagen (1979:596). Jag avser att senare föreslå regeringen att besluta före-skrifter om miljöfarliga blybatterier. Sådana föreskrifter kan regeringen be-sluta med stöd av bemyndigande i de båda nyss nämnda lagarna. Beslut avriksdagen krävs dock när det gäller finansiering av vissa av de åtgärder somingår i programmet.
2.1¶Allmänna utgångspunkter
Bly och blyföreningar förekommer i en mängd olika varor och kemiskaprodukter. Den totala årliga blyanvändningen i Sverige är ca 30000 ton.Blyanvändningen ger upphov till blyhaltigt avfall som förr eller senaresprids i naturen. Såsom grundämne bryts bly inte ner. Bly bioackumulerasoch är toxiskt. Hanteringen av bly ger också upphov till arbetsmiljöpro-
blem. Hela 73 % av den totala årliga blyanvändningen avser batteritillverk- Prop. 1990/91: 36ning. Drygt 1 miljon startbatterier för bilar, båtar m. m. förbrukas årligen iSverige. Härav tillgodoses ca 75% genom inhemsk produktion och återstå-ende ca 25% genom import. Antalet importörer uppgår till ca 20. Ävenbatteriernas innehåll av svavelsyra kan vid felaktig hantering vålla pro-blem i miljön.
Dessa faktorer innebär sammantaget att det är angeläget att begränsablyanvändningen. Något från teknisk/ekonomisk eller från miljösynpunktrealistiskt alternativ till blybatterier finns inte för närvarande. Blyinnehål-let i batterierna har dock successivt minskat, och en utveckling pågår föratt minska de potentiellt skadliga effekterna av batteriernas syrainnehåll.På sikt måste användningen av blybatterier upphöra.
Den genomsnittliga livslängden hos ett startbatteri är ca fyra år. Förbru-kade batterier insamlas i dag av kommunerna och skrothandeln och leve-reras till blyåtervinningsanläggningen. Det ur batterierna utvunna blyetlevereras till helt övervägande del till batteritillverkarna i Sverige ochövriga nordiska länder. Blyet i ett nytillverkat batteri består till ca 50% avåtervunnet bly. Enligt batteribranschen är Boliden Bergsöe numera detenda återvinningsverket för blybatterier i Norden, sedan tidigare befint-liga anläggningar i Danmark och Finland lagts ned.
Under stora delar av 1980-talet har de internationella blypriserna sjun-kit. Samtidigt har kostnaderna för behandling av uttjänta batterier ochåtervinning av bly stigit, bl. a. till följd av åtgärder till skydd för arbetsmil-jö och yttre miljö. Strängare föreskrifter, som av samma skäl har införts förhantering och transporter av förbrukade batterier, har vidare ökat kostna-derna för insamlingen av batterierna. Vid återvinning utvunna metallvär-den kan numera nätt och jämt balansera återvinningskedjans totala kost-nad.
Som jag tidigare har nämnt har regeringen beviljat bidrag ur bilskrot-ningsfonden för insamlingskampanjer, bortforsling och återvinning avförbrukade batterier under åren 1989 och 1990. Under denna period haräven en särskild förordning om försöksverksamhet med insamling ochbortforsling av förbrukade blyackumulatorer varit i kraft. Under försöks-perioden april-december 1989 kom 23 455 ton svenskt batteriskrot tillBoliden Bergsöe. Det motsvarar 1296000 batterier. Tillsammans medleveranserna under januari-mars 1989 blir mängden för hela året1457000 batterier. Det finns ingen helt säker statistik över antalet nyabatterier som tillförts marknaden men uppgifter från batteribranschenpekar på högst 750000 utbytesbatterier under år 1989. Om man härtilllägger batteriavfallet ur skrotade bilar, som till sitt antal var ca 175000,blir antalet nytillgängliga uttjänta batterier år 1989 omkring 900000. In-samlingsvolymen år 1989 översteg denna siffra med mer än en halv mil-jon. Det rör sig då om batterier som funnits kvar hos konsumenten, igarage, båthus, lador etc. Även under år 1990 visar insamlingsverksamhe-ten på ett gott resultat. De finns således mycket som talar för att insam-lingsresultatet har ett direkt samband med informationskampanjen ochinsamlingsföretagens ekonomiska incitament.
Innan försöksverksamheten trädde i kraft låg återtagningen av förbruka-
de startbatterier vid endast ca 60%. Detta innebar att årligen mer än Prop. 1990/91:36400000 batterier, innehållande ca 5 000 ton bly, kom på villovägar. Ge-nomförda undersökningar indikerar att en betydande del av de förbrukadebatterierna hamnade på avfallsupplagen, där såväl bly- som syrainnehålletvållade miljöproblem. Vissa blyföreningar är utomordentligt giftiga förlevande organismer. Metallers reaktioner i ett avfallsupplag är dåligtundersökta. Sett i ett långt tidsperspektiv hamnar blyet så småningom inaturen. Därför bör blyinnehållet i avfallet begränsas så mycket sommöjligt. Det är också samhällsekonomiskt tveksamt att stora mängder blyhamnar på avfallsupplagen.
Frågan om åtgärder mot tungmetaller och deras föreningar har vid olikatillfällen behandlats av riksdagen. Senast var frågan föremål för riksdagensprövning i samband med behandling av 1990 års budgetproposition (prop.1989/90:100 bil. 16). I propositionen anförde jag att åtgärder skall vidtasför att kraftigt begränsa och, där så är nödvändigt från miljösynpunkt, heltupphöra med användningen av bl. a. vissa tungmetaller och deras för-eningar. Riksdagen anslöt sig till övervägandena i propositionen (JoU1989/90:16, rskr. 241).
För att det skall vara möjligt att nå de utsatta målen för utsläppsbegräns-ningar är i första hand följande åtgärder nu nödvändiga.
— En övergång måste ske till alternativa batterier och alternativa startsy-stem.
— Ett permanent insamlingssystem för de miljöfarliga blybatterierna be-höver byggas upp.
— Riksomfattande informationskampanjer måste genomföras.
— Ett system införs för att finansiera vissa av de åtgärder som ingår i pro-grammet. Härför krävs ett bemyndigande av riksdagen.
Jag skall nu närmare redogöra för de åtgärder som ingår i programmet.
Jag vill därvid betona vikten av att åtgärderna noga följs upp.
2.2¶Ett åtgärdsprogram mot miljöfarliga blybatterier
Mitt ställningstagande: Åtgärder skall vidtas för att användningen avmiljöfarliga blybatterier på sikt skall kunna upphöra.
Naturvårdsverkets och kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer
med mitt ställningstagande.
Skälen för mitt ställningstagande: En övergång till alternativa batterity-per och startsystem är nödvändig från miljösynpunkt. Jag avser att i annatsammanhang begära regeringens bemyndigande att tillsätta en utredningför att följa upp och utvärdera teknikutvecklingen för alternativa batterity-per och alternativa startsystem för bilar, båtar etc.
Mitt ställningstagande: Ett permanent insamlingssystem för miljöfarligablybatterier behöver byggas upp.
Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer med mitt ställningstagande. Prop. 1990/91: 36Remissinstanserna: Överenstämmer i huvudsak med mitt ställningsta-
gande.
Skälen för mitt ställningstagande: Förutom en övergång till alternativabatterityper och startsystem behövs omedelbara åtgärder för att den avstatsmakterna angivna minskningen av blyutsläpp skall kunna uppnås. Demiljöfarliga blybatterierna måste därför hållas avskilda från annat avfalloch samlas in och hanteras i särskild ordning.
Det generellt starkt ökade miljömedvetandet i samhället gör att det finnsförståelse för nödvändigheten av specifika åtgärder för att skydda miljön.Betydelsen av återvinning, från både miljö- och resurssynpunkt, har ocksågått in i det allmänna medvetandet. Det är emellertid viktigt att underlättaför konsumenten att lämna tillbaka sitt batteri och att informera om vardet finns inlämningsställen. Naturliga inlämningsställen kan vara bilverk-städer, bensinstationer och övriga försäljningställen för startbatterier.
Jag anser att ansvaret för hantering av miljöfarliga blybatterier skallförbli en kommunal angelägenhet även när batteriinsamlingen permanen-tas. Riktlinjerna för kommunernas roll inom avfallsområdet har lagts fastgenom riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:10C bil 16 s. 65 f.,JoU16, rskr. 241). Från och med den 1 januari 1991 gäller krav påkommunal planering och inventering av alla typer av avfall. På sikt kom-mer även kommunernas ansvar för olika typer av hanteringskapacitet attutvidgas. Enligt min mening skall dessutom ett företag som säljer ettmiljöfarligt blybatteri vara skyldigt att återta batteriet när det är förbrukat.Jag avser därför att föreslå regeringen att införa en skyldighet för den somsäljer miljöfarliga blybatterier att återta förbrukade sådana. Möjlighetentill en sådan reglering framhölls såväl i den s. k. kemikaliepropositionen(prop. 1984/85:118) som i jordbruksutskottets betänkande med anledningav propositionen (JoU 1984/85:30). Det bör bli en uppgift för naturvårds-verket att utfärda riktlinjer för hanteringen vid återtagningen av deförbrukade batterierna.
För att förbrukade batterier inte skall ge upphov till miljöstörningar fårde inte sammanblandas med annat avfall utan bör samlas in och hanterassärskilt. Företag och enskilda skall därför inte lägga utnyttjade miljöfarligablybatterier tillsammans med industri- eller hushållsavfall. Även småmängder miljöfarligt avfall kan spoliera en i övrigt miljömässigt god av-fallshantering. Därför förutsätts att källsortering av sådant avfall sker hosalla avfallsproducenter. Jag vill i sammanhanget framhålla att det mestverksamma medlet för att uppnå en god genomslagskraft i konsumentledetgivetvis är en information som på ett enkelt sätt ger konsumenterna deupplysningar som de behöver för att hantera varan, och senare avfallet,rätt. Jag återkommer till hur en sådan informationskampanj bör läggasupp.
Även innan försöksverksamheten trädde i kraft skedde insamlingen avförbrukade batterier väsentligen genom den svenska skrotbranschens för-sorg. Inom skrotbranschen finns lång erfarenhet av att samla och hanterasådant material. Investeringar har genomförts i successiv anpassning till
miljökraven vad beträffar lagring och transport av startbatterier. Härige- Prop. 1990/91: 36nom har emellertid också insamlings- och transportkostnadena ökat.
Vid de ersättningsnivåer, som följer av de låga metallpriserna, är insam-lingsverksamheten på en hög ambitionsnivå i dag inte lönsam.
Enligt naturvårdsverket har skrotbranschen dock förklarat sig villig attmedverka till att åstadkomma en hög insamlingsgrad om möjligheter tillen rimlig kostnadstäckning föreligger och om i övrigt förutsättningar ska-pas för en rationell hantering.
Förbrukade blybatterier klassas som miljöfarligt avfall. Kommunernahar därför, med undantag för nu pågående försöksverksamhet, monopolpå insamling och transport av blybatterier. Enligt förordningen (1985:841)om miljöfarligt avfall behövs också länsstyrelsernas tillstånd för att trans-portera blybatterier. Det kommunala monopolet och det särskilda till-ståndskravet för transport av förbrukade batterier försvårar enligt na-turvårdsverket ytterligare en rationell hantering av batterierna. Jag anserdärför att det kommunala monopolet bör slopas för blybatterier. Då trans-port av förbrukade blybatterier även regleras i statens räddningsverksriktlinjer beträffande farligt gods bör även kravet på särskilt transport-tillstånd enligt 7§ förordningen om miljöfarligt avfall kunna utgå såvittgäller blybatterier. Förbrukade blybatterier bör dock även i framtidenklassas som miljöfarligt avfall, med hänvisning till sitt innehåll av svavel-syra och blyslam.
När det gäller det slutliga omhändertagandet av batterierna skall, ienlighet med 5§ lagen (1985:426) om kemiska produkter, den som hante-rar eller importerar en kemisk produkt vidta de åtgärder och iaktta deförsiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på män-niskor eller i miljön. För planeringen av det slutliga omhändertagandetskall utgångspunkten enligt min mening vara att blyet som finns i batteri-erna återvinns. För närvarande finns vid Boliden Bergsöes anläggning iLandskrona ett blyomarbetningsverk för återvinning av bly ur bl. a. batte-rier.
Kravet på blybatteribranschen bör vara att inom en tvåårsperiod efterdet att systemet trätt i kraft nå en kontinuerlig insamlingsnivå överstigan-de 95%. Om inte detta mål uppfylls bör ytterligare åtgärder, t. ex. ettsystem med återlämningspremier övervägas.
Mitt ställningstagande: Riksomfattande informationskampanjer måste ge-nomföras.
Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer med mitt ställningstagande.
Remissinstanserna: Överenstämmer i huvudsak med mitt ställningsta-gande.
Skälen for mitt ställningstagande: För ett tillfredsställande resultat ifråga om insamlingen av batterier behöver såväl landsomfattande somregionala informationskampanjer genomföras. Informationen skall upply-sa allmänheten om blybatteriernas miljöfarlighet, om varför förbrukadebatterier måste samlas in, om inlämningsställen och om hur hanteringen i
praktiken är organiserad. Informationen bör enligt min mening koncentre- Prop. 1990/91: 36ras på sådana punkter som är viktiga för ett högt insamlingsresultat.Informationskampanjerna behöver vara särskilt omfattande i inlednings-skedet av det nya systemets genomförande och bör rikta sig till försälj-ningsställen, skrotbranschen, arbetsplatser, hushåll m.fl. Det bör bli enuppgift för naturvårdsverket att med berörda parter närmare diskuteraformerna för informationsverksamheten.
2.3¶Åtgärdsprogrammets finansiering
Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfår föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar, tillverkar eller importe-rar miljöfarliga blybatterier skall betala samhällets kostnader för insamlingoch slutligt omhändertagande av uttjänta sådana samt för informations-kampanjer som är nödvändiga för att förebygga skador på hälsan eller imiljön till följd av användningen av miljöfarliga blybatterier.
Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inget att erinra motförslaget.
Skälen för mitt förslag: I samband med riksdagsbeslutet år 1985 omsamhällets kemikaliekontroll betonades att ansvaret för att de uppsattamålen på detta område nås i första hand måste ligga hos de företag somyrkesmässigt producerar, importerar, eljest levererar eller använder kemi-ska produkter. Av detta följer att de företag som inte själva ombesörjer attmiljöfarliga ämnen avlägsnas från produkterna eller på annat sätt vidtaråtgärder för att minska miljöfarliga utsläpp måste vara beredda att betalasamhällets kostnader för sådana åtgärder. Av mitt tidigare anförandeframgår att åtgärdsprogrammet mot miljöfarliga blybatterier medför kost-nader i första hand för information samt insamling och slutligt omhänder-tagande.
Riksdagsbeslutet år 1985 om samhällets kemikaliekontroll innebär så-vitt gäller blybatterier att ett direkt kostnadsansvar har lagts på blybatte-ribranschen. Vid överläggningar som företrädare för miljödepartementethar haft med representanter för batteribranschen har dessa också förklaratsig införstådda med att stå för kostnaderna för information, insamling ochslutligt omhändertagande av de miljöfarliga blybatterierna.
Enligt 18 § lagen om kemiska produkter får regeringen eller den myndig-het som regeringen bestämmer föreskriva om avgift för myndighets verk-samhet enligt lagen. Bestämmelsen innebär bl. a. att de företag som genomsin verksamhet föranleder en produktkontroll på kemikalieområdet, ocksåfår betala de kostnader som samhällskontrollen medför. Regeln är i över-ensstämmelse med principen om att producenten skall ta ansvar för att,avfall som omedelbart eller på sikt uppkommer till följd av en produktion,kan tas hand om på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt. Bestäm-melsen gör det dock inte möjligt att ta ut kostnader för annat än renmyndighetsutövning.
Bestämmelser om finansiering av kommunernas avfallshantering finns i 9
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 36
renhållningslagen. Dessa bestämmelser medger dock endast att avgift tas Prop. 1990/91:36ut för avfall som hanteras av kommunen.
Bilskrotningslagen medger numera att bidrag ur bilskrotningsfondenkan beviljas för materialåtervinning av delar av fordon som kan bedömasvara angelägen från främst miljösynpunkt. Ett bidrag är emellertid maxi-merat vad gäller storlek och utgår endast i inledningsskedet.
De regler som jag nu nämnt passar alltså inte för de åtgärder som äraktuella för att förhindra skador på hälsa och i miljön genom miljöfarligablybatterier. Det behövs därför ytterligare föreskrifter för att kunna tilläm-pa principen om producentens ansvar. Regeringen bör alltså hos riksdagenbegära ett bemyndigande att utkräva avgift från den som yrkesmässigthanterar eller importerar miljöfarliga blybatterier. Ett sådant bemyndig-ande i fråga om ett avgiftssystem finns redan när det gäller miljöfarligabatterier som innehåller kadmium och kvicksilver (prop. 1986/87:55, JoU8, rskr. 70).
Under riksdagsbehandlingen av regeringens proposition om åtgärdermot miljöfarliga batterier prövades frågan huruvida en batteriavgift skallbedömas som skatt eller avgift. Jordbruksutskottet (JoU 1986/87:8 s 130konstaterade i anledning av en motion, att det efter regeringsformensikraftträdande tillkommit en rad olika avgiftstyper där riksdagens medver-kan inskränkt sig till ett bemyndigande enligt 8 kap. 9§ andra stycketregeringsformen. Utskottet ansåg att den i propositionen föreslagna påla-gan på de miljöfarliga batterierna inte innebar något avsteg från den praxissom utvecklats i fråga om avgiftsmaktens tillämpning och att pålagansålunda rymdes inom ramen för avgiftsbegreppet enligt regeringsformen.Föreskrifterna om avgift på miljöfarliga batterier återfinns numera i för-ordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier.
Den nu föreslagna avgiften bygger liksom avgiften på de miljöfarligakadmium- och kvicksilverbatterierna på tidigare riksdagsbeslut om kemi-kaliekontrollen (prop. 1984/85:118, JoU 30, rskr. 340) jämte den avriksdagen antagna inriktningen i fråga om avfallsfrågorna (prop.1989/90:100 bil. 16, JoU 16, rskr. 241). Avgiften är avsedd att vara utfor-mad på motsvarande sätt som gäller för de miljöfarliga kadmium- ochkvicksilverbatterierna.
Enligt min mening bör det bemyndigande som begärs nu omfatta samtli-ga de batterityper som jag nu har omnämnt. Det bemyndigandet bör gesformen av en särskild lag om avgifter för miljöfarliga batterier. Avgiftenbör kunna tas ut av den som yrkesmässigt hanterar eller importerar miljö-farliga batterier. Hanteringsbegreppet bör i den nya lagen ha samma inne-börd som i lagen om kemiska produkter. Med yrkesmässig import avbatterier bör även avses batterier som är monterade i en bil vid importtill-fället och liknande förfarande med andra fordon etc. Avgifterna bör täckasamhällets kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som ärförbrukade eller som av någon anledning inte längre används. Avgifternakan därmed täcka kostnaderna för insamling, slutligt omhändertagandesamt nödvändig information om blybatteriers miljöfarligt. Liksom enligtlagen om kemiska produkter omfattas också återvinning av slutligtomhändertaganden.
10 De föreskrifter som behövs för avgiftsdebiteringen bör beslutas av rege- Prop. 1990/91:36ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Jag vill här förriksdagens information kortfattat ange något om hur denna debitering börutformas.
Utgångspunkten bör vara att kostnaderna skall belasta de miljöfarligaprodukter som föranleder ingripanden från samhällets sida. Den somyrkesmässigt hanterar eller importerar miljöfarliga blybatterier skall tillnaturvårdsverket lämna uppgifter om överlåten mängd sådana batterier.Erforderliga bestämmelser om uppgiftsskyldighet kan meddelas med stödav lagen om kemiska produkter. Den uppgiftsskyldige skall betala en avgiftsom motsvarar kostnaderna för, insamling, slutligt omhändertagande samtför informationskampanjer som är nödvändiga för att förebygga skador påhälsan eller i miljön till följd av användningen av miljöfarliga blybatterier.Avgiften skall betalas efter debitering från statens naturvårdsverk. Betal-ningen bör uppbäras och redovisas av naturvårdsverket. Avgiftssystemetbör konstrueras så att det dels kan inbegripa framtida hanteringskostna-der, dels fortlöpande kan justeras allteftersom de internationella blypriser-na förändras samt man får erfarenheter av kostnadsutvecklingen. Avgiftenbör placeras i batterifonden hos riksgäldskontoret. Batterifonden skalldisponeras av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerför att betala kostnader för information, insamling och slutligt omhänder-tagande. Frågan om ekonomisk ersättning för insamling och slutligt omhän-dertagande skall vara avhängig kostnadernas storlek, i första hand i förhål-lande till det internationella blypriset.
Jag avser att efter ytterligare överläggningar bl. a. med företrädare förblybatteribranschen återkomma till regeringen med förslag om avgiftensstorlek.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom miljödepartementet upprät-tats förslag till lag om avgifter för miljöfarliga batterier.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringendels föreslår riksdagen att
1. anta förslaget till lag om avgifter för miljöfarliga batterier,dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
2. en övergång till alternativa batterier och alternativa startsystem(avsnitt 2.2.1),
3. insamling och omhändertagande av miljöfarliga blybatterier (avsnitt2.2.2),
4. behovet av informationskampanjer (avsnitt 2.2.3),
5. åtgärdsprogrammets finansiering (avsnitt 2.3).
11 Prop. 1990/91:36
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom propositionen förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört förden åtgärd och de ändamål som föredraganden har hemställt om.
1988-03-21 562-4382-86 Ta
Regeringen
Miljö- och energidepartementet
103 33 STOCKHOLM
Hemställan om åtgärder for att minska miljöstörningarna från blybatteriervad beträffar insamling, ansvar och lagstiftning.
Naturvårdsverket har sedan 1986 arbetat med ett projekt i syfte att väsent-ligt öka insamlingsgraden av uttjänta blybatterier och därvid också främjaen miljövänlig hantering av batterierna. Projektet har drivits i nära samar-bete med tillverkare, skrotbranschen, Boliden Bergsöe AB, Svenska kom-munförbundet, Svenska Renhållningsverks-Föreningen m. fl.
Bakgrund
Mellan 1.0 och 1.2 miljoner startbatterier for bilar, båtar m.m. förbrukasårligen i landet. Något från teknisk/ekonomisk eller från miljösynpunktrealistiskt alternativ till blybatterier finns inte för närvarande och förutsesinte bli tillgängligt under överskådlig tid. Blyinnehållet i batterierna hardock successivt minskat och utveckling pågår för att minska de potentielltskadliga effekterna av batteriernas syrainnehåll.
Bilbatterier, truckbatterier och industribatterier tillverkas i Sverige avNOACK AB i Hultsfred och AB Tudor i Nol. Den årliga förbrukningen ilandet av startbatterier för fordon uppgår, som ovan nämnts, till mer än1 miljon enheter. Härav tillgodoses ca 75% från inhemsk produktion ochåterstående ca 25 % genom import. Antalet importörer uppgår till ca 20.
Den genomsnittliga livslängden hos ett startbatteri är cirka fyra år.Förbrukade batterier insamlas idag av kommunerna och skrothandeln ochlevereras till Boliden Bergsöe i Landskrona för behandling och återvinningav batteriernas blyinnehåll. I batteriframställningen kasserade batterier,liksom blyavfall i övrigt från batteritillverkningen, levereras av batterifa-brikerna direkt till Boliden Bergsöe. Det ur batterierna utvunna blyetlevereras till helt övervägande del till batteritillverkarna i Sverige ochövriga nordiska länder. Blyet i ett nytill verkat batteri består till ca 50% avåtervunnet bly.
Boliden Bergsöe är numera det enda återvinningsverket för blybatterier iNorden, sedan tidigare befintliga anläggningar i Finland och Danmarklagts ned.
Tidigare tog Boliden Bergsöe endast emot batterier, som tömts på sittsyrainnehåll. Detta är fortfarande praxis vid många utomnordiskasmältverk. Sedan 1985 tar emellertid Boliden Bergsöe emot batteriernamed deras syrainnehåll. Syran binds under smältprocessen till järnslagg,som därefter exporteras till kontinenten.
Bilaga 1
13 Medan återtagningen av förbrukade industribatterier torde vara i det Prop. 1990/91:36närmaste hundraprocentig, ligger återtagningen av förbrukade startbatteri- Bilaga 1er vid ca 60%. Detta innebär att årligen mer än 400000 batterier innehål-lande ca 5000 ton bly kommer på villovägar. På motsvarande sätt ”för-svinner” mellan 1500 och 2000 ton batterisyra. Genomförda undersök-ningar indikerar att en betydande del av de förbrukade batterierna hamnarpå avfallsupplagen, där såväl bly- som syrainnehållet kan vålla miljöpro-blem. Vissa blyföreningar är för levande organismer utomordentligt gifti-ga. Metallens reaktioner i ett avfallsupplag är dåligt undersökta. Sett i etttillräckligt långt tidsperspektiv hamnar blyet så småningom i naturen.Därför bör blyinnehållet i avfallet begränsas så mycket som möjligt. Det ärockså samhällsekonomiskt tveksamt att stora mängder bly hamnar påavfallsupplagen.
I viss utsträckning torde batterierna finnas kvar hos konsumenten, igarage, lador, båthus etc. Av en nyligen genomförd sifoundersökning fram-går att ca 800000 batterier ”förvaras” på detta sätt.
Under senare år har blypriserna sjunkit. Samtidigt har kostnaderna förbehandling och återvinning stigit, bl. a. till följd av åtgärder till skydd förarbetsmiljö och yttre miljö. Strängare föreskrifter, som av samma skälreglerar hantering och transporter av förbrukade batterier, har vidare ökatkostnaderna för insamlingen av batterierna. Vid återvinningen utvunnametallvärden kan numera nätt och jämnt balansera den totala kostnaden iåtervinningskedjan.
Den svenska batteribranschen, företrädd av NOACK och Tudor samtBoliden Bergsöe, i sin egenskap av återvinningsföretag för blybatterier, harförklarat sig beredda att vidta, respektive stödja åtgärder för finansieringav en effektivare insamling av förbrukade startbatterier.
I flertalet länder i västvärlden går insamlingen till på likartat sätt som iSverige. Det är svårt att få tillförlitliga uppgifter om insamlingsgraden,men grovt kan konstateras att insamlingsgraden i Sverige är högre än iFinland och Norge, men lägre än i Danmark och i flertalet andra EG-länder. Ett tydligt samband kan spåras mellan insamlingsgrad och befolk-ningstäthet och urbanisering. Det är således inte förvånande att insam-lingsgraden är lägst i länder som Finland och Norge med gles befolknings-struktur och långa avstånd.
Genomgående kan också konstateras dels att insamlingsgraden sjunkitrelativt kraftigt i utomnordiska länder parallellt med de fallande blypriser-na under de senaste åren, dels att sekundärsmältverken under sammaperiod haft stora lönsamhetsproblem. I USA uppges insamlingen ha sjun-kit från över 90% till ca 60% och ett antal sekundärsmältverk har lagtsned. Inom EG överväger sekundärindustrin att begära stödåtgärder, inklu-sive exportförbud för förbrukade startbatterier.
På få ställen har hittills införts pant- eller avgiftssystem. I Nya Zeelandfinns dock ett pantsystem infört, som administreras av batteritillverkareoch smältindustri och i Österrike planerar samma branscher ett pantsy- 14
stem. I Danmark studeras förutsättningarna för ett avgifts- och/eller pant-system. Även i Norge och Finland övervägs nu framtida former för batteri-insamling. Nordiska ämbetsmannakommittén arbetar också med dessafrågor.
Några undersökningar, som medger säkra slutsatser om vilka faktorer somär mest avgörande för en hög insamlingsgrad, finns inte. Nedan följernågra faktorer som påverkar insamlingsgraden.
a) Miljömedvetande hos konsumenten
Det generellt starkt ökade miljömedvetandet i samhället gör att det finnsförståelse för nödvändigheten av specifika åtgärder för att skydda miljön.Betydelsen av återvinning, både från miljö- och resurssynpunkt har ocksågått in i ailmänhetens medvetande. Detta allmänna medvetande måstedock aktiveras med information om miljöeffekterna av att förbrukadestartbatterier hamnar på fel ställe, om den för närvarande låga insamlings-graden (resurshushållning) och om var man ska lämna sitt batteri.
b) Tillgängligheten av mottagningsställen
Det är viktigt att det är lätt för konsumenten att lämna tillbaka sitt batterioch att han vet var det finns inlämningsställen. Naturliga inlämningsstäl-len är bilverkstäder, bensinstationer och övriga försäljningsställen förstartbatterier, liksom den lokale skrothandlaren.
c) Ändamålsenliga insamlings- och transportregler
Blybatterier klassas som miljöfarligt avfall. (Se naturvårdsverkets allmän-na råd 1985:7, punkt 8.3.8.). Kommunerna har därför monopol på insam-ling och transport av blybatterier. Enligt förordningen om miljöfarligtavfall behövs också länsstyrelsernas tillstånd för att transportera blybatte-rier. Dessa regler upplevs av skrotbranschen som onödiga och betungande.
d) Sjunkande blyskrotpriser
Blypriset är för närvarande lågt. Av detta följer också att skrotpriset ärlågt. Det är inte längre tillräckligt lönsamt att samla in batterier ochåtervinna blyet ur dem, vilket får till följd att insamlingsgraden sjunker.Exportförbudet, tillsammans med återvinningsföretagets monopolställ-ning, kan också bidra till att hålla blyskrotpriserna nere.
Bilaga 1
e) Ekonomiskt incitament
Såsom tidigare nämnts finns, respektive övervägs i några länder ett pant-system för startbatterier. Systemet bygger på det incitament att återlämnabatterier, som ligger i återbetalningen av panten. Ett sådant system hardock flera nackdelar jämfört med ett system med en miljöavgift, somföreslås nedan. Ett pantsystem kräver en betydande administration. Omett pantsystem för bilbatterier infördes skulle dubbel avräkning/redovis-ning behöva ske i ett flertal led. Antalet försäljningsställen uppgår till ca6000.
En pant måste vidare sättas till ett relativt högt belopp för att den ocksåskall kunna finansiera (intäkter för ej återlämnade batterier samt räntor)återvinningen. Ett högt pantbelopp skapar emellertid risk för tillgrepp avinsamlade batterier och andra ogentligheter och kräver speciella övervak-nings- och kontrollåtgärder, som i sin tur ökar administrationskostnader-na. Den långa omloppstiden för bilbatterier, ca fyra år, tunnar ut denincitamenteffekt, som panten avses vara.
En stor del av de batterier som idag lämnas in eller uppkommer i olikaverksamheter kastas med annat grovavfall och hamnar så småningom påavfallsupplagen. Detta är en följd av att skrotbranschen inte finner dettillräckligt lönsamt att samla in batterierna. Ett pantsystem ger konsumen-ten ett incitament att lämna tillbaka sitt förbrukade batteri, men löser iförsta hand inte problemet med den dåliga lönsamheten i insamlingsledet.
Ett system med en miljöavgift kan på ett effektivare sätt finansierainsamlingen av batterier. Ökad lönsamhet i insamlingsledet, informations-insatser och tillräcklig tillgång på inlämningsställen bör kunna bidra till attöka återvinningen av blybatterier väsentligt.
En ytterligare omständighet, som kan anses tala för att pröva vägen meden miljöavgift, är att man för småbatterier just infört ett system med avgiftoch utan pant, där man gentemot konsumenten i stället satsar på informa-tion och miljömedvetande. Det kan vara naturligt att pröva samma prin-cip även för startbatterierna. Det är också angeläget att snarast samordnainformationen beträffande småbatterier och bilbatterier och önskvärt attsystemen för konsumenten är likartade.
Naturvårdsverkets förslag till åtgärder
Förbrukade blybatterier bör även i framtiden klassas som miljöfarligtavfall. Orsaken till detta är batteriernas innehåll av svavelsyra och blyslamsom vid felaktig hantering kan vålla problem i avfallshanteringen och imiljön.
Nuvarande insamling av förbrukade startbatterier sker väsentligen genomden svenska skrotbranschens försorg. Inom skrotbranschen finns långvarigerfarenhet av insamling och hantering. Investeringar har genomförts i en
Bilaga 1
successiv anpassning till miljökraven vad beträffar lagring och transportav startbatterier. Härigenom har emellertid också insamlings- och trans-portkostnaderna ökat. Vid de ersättningsnivåer, som följer av de lågametallpriserna, är insamlingsverksamheten knappast lönsam. Skrotbran-schen har förklarat sig villig att åstadkomma en väsentligt högre insam-lingsgrad om en rimlig ersättningsnivå garanteras och om i övrigt förut-sättningar skapas för en rationell hantering. Det kommunala monopoletoch det särskilda tillståndskravet för transport av förbrukade batterierförsvårar enligt skrotbranschen ytterligare en rationell hantering av batte-rierna. Naturvårdsverket har i olika sammanhang föreslagit att föreskrif-terna om transporttillstånd enligt 7 § förordningen om miljöfarligt avfallupphävs.
Kommunförbundet har uttalat, att man inte har någon erinran mot attinsamlingen av förbrukade startbatterier även framdeles handhas avskrotbranschen, under förutsättning att kommunerna befrias från det for-mella ansvaret för insamlingen. Svenska Renhållningsverks-Föreningenhar å sin sida framhållit, att man av principiella skäl ej vill tillstyrka attstartbatterier undantages från det kommunala insamlingsmonopolet.Svenska Renhållningsverks-Föreningen vill dock inte motsätta sig ett ge-nomförande av ett sådant förslag.
Naturvårdsverket föreslår att det kommunala monopolet slopas för bly-batterier genom en ändring i 4 § renhållningsförordningen (1979:904).
Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen om miljöfarligt avfall,krävs särskilt tillstånd för transport av förbrukade blybatterier. Transportav förbrukade blybatterier regleras även i statens räddningsverks anvis-ningar beträffande farligt gods. Det är önskvärt, att berörda transportfö-reskrifter koncentreras till en författning. Naturvårdsverket anser att deanvisningar, som meddelats av räddningsverket är tillfyllest även frånmiljösynpunkt. Kravet på särskilt transporttillstånd enligt 7 § förordningenom miljöfarligt avfall bör därför kunna utgå.
Naturvårdsverket föreslår att en särskild avgift tas ut på alla startbatteriersom importeras eller tillverkas i landet för förbrukning här. Avgiftenföreslås finansiera en ökad ersättning till de företag som tar emot, förvararoch transporterar batterier för slutligt omhändertagande. Avgiften gerockså, eftersom lönsamheten förbättras, skrotbranschen möjlighet att yt-terligare investera i miljöskydd, t. ex. genom inköp av syrafasta containrarför insamling och transport av batterier. En mindre del av avgiften föreslåsfinansiera administrationen av systemet samt täcka kostnaderna för därtillhörande informationskampanjer. Systemet föreslås administreras av ettsärskilt bolag — Returbatt.
Intäkter på i storleksordningen 20 miljoner kronor bör, under nuvaran-de omständigheter, kunna täcka kostnaderna för det föreslagna systemet.
Bilaga 1
17 Något mer än 1 miljon batterier kommer årligen ut på den svenska mark- Prop. 1990/91: 36naden. Det innebär att en avgift på i runda tal 20 kronor per batteri skulle Bilaga 1kunna bli aktuell. Avgiftens storlek bör bestämmas genom avtal mellanregeringen och Returbatt. Den bör bl. a. regleras efter rådande världsmark-nadspris på bly. Insamlingen bör så långt det är möjligt bära sig själv.Avgiftens storlek bestäms också av hur hög insamlingsnivå man vill upp-nå.
Avgiften föreslås, som tidigare nämnts, att till största delen betalas utsom en extra ersättning i insamlingsledet. Detta kan ske på så sätt att deföretag (för närvarande ett 20-tal, av vilka Gotthards och Stena Metall ABtillsammans levererar mer än 50% av batterierna) som levererar batteriertill återvinningsföretaget får ett kostnadsbidrag från de medel som kom-mer in via avgiften. Returbatt, som administrerar avgiften, kan betala utdetta kostnadsbidrag. Återvinningsföretagets leverantörer kan sedan i sintur betala ut en högre ersättning till sina underleverantörer osv.
Kostnadsbidragets storlek kan på olika sätt påverka prisbildningen påbly och blyskrot. Sådana faktorer måste också beaktas när avgiftens storlekbestäms (se ovan).
Hur avgiften i detalj används kan bestämmas av Returbatt. Naturvårds-verket anser dock att ersättningen för insamlingen bör differentieras regio-nalt. Högre ersättning bör utgå för batterier insamlade i norrlandsregionenmed hänsyn till längre transportavstånd till återvinningsföretaget. Likasåbör en högre ersättning utgå för batterier insamlade i glesbygdsområdeneftersom lönsamheten där också är sämre. Annars finns risk att endast”gräddan” av batterierna samlas in, dvs. batterier från tätbefolkade områ-den och storstäder.
Det föreslagna systemet innebär att mer än 90% av alla förbrukade start-batterier bör kunna samlas in och återvinnas. Kravet på Returbatt börvara att inom en tvåårsperiod efter det att systemet trätt i kraft nå enkontinuerlig insamlingsnivå överstigande 90%.
Ett pantsystem, som komplement till det föreslagna avgiftssystemet, börutredas om det visar sig att avgiftssystemet inte får avsedd effekt. Tyderinsamlingsnivån ett år efter att avgiftssystemet trätt i kraft på att Returbattinte klarar kravet på en mer än en 90-procentig återvinning bör ett pant-system utredas omgående.
För att garantera en hög insamlingsgrad är det angeläget att underlätta förkonsumenten att återlämna förbrukade startbatterier. Det är naturligt attåterlämna det förbrukade batteriet vid köp av ett nytt batteri. Av tidigareomnämnda sifoundersökning framgår att flertalet förbrukare helst vill
lämna tillbaka sitt förbrukade batteri där man köper ett nytt. Det bördärför, liksom fallet är för de miljöfarliga småbatterierna, föreskrivas, attenvar, som yrkesmässigt säljer startbatterier, också är skyldig att ta emotoch på lämpligt sätt förvara förbrukade startbatterier. Även batterier, somstått hemma hos allmänheten, kan på så sätt återlämnas för återvinning.Det ingår därefter i skrotbranschens åtaganden, att ta emot batteriernafrån olika inlämningsställen eller biträda dessa vid fortsatt hantering förvidare transport till slutligt omhändertagande.
Naturvårdsverket finner det angeläget, att blybatterier förses med återvin-ningssymbol. Denna symbol bör om möjligt präglas i batterikärlet. Märk-ningen bör även omfatta uppgift om att batterierna innehåller bly och syra.
Batteritillverkama i Sverige säger sig vara beredda att prägla en återvin-ningssymbol i batterikärlet. En av de större importörerna uppger att det ärfullt möjligt att märka importerade batterier med någon form av klister-lapp med återvinningssymbolen. Detsamma bör kunna ske med batterierimporterade i fordon, maskiner eller båtar. Någon notifiering skulle såle-des inte behövas.
Det är angeläget, att såväl landsomfattande som regionala informations-kampanjer genomfördes för att upplysa allmänheten om blybatteriernasmiljöfarlighet, om skyldigheten att återlämna förbrukade batterier, ominsamlingsställen m.m. Informationskampanjerna behöver vara särskiltomfattande i ledningsskedet av det nya systemets genomförande. Informa-tionen bör därefter upprepas årligen. Den bör snarast samordnas medmotsvarande kampanjer för miljöfarliga småbatterier för att ge konsumen-ten en samlad bild av hur olika typer av batterier skall hanteras. Informa-tionskampanjerna bör bekostas ur miljöavgiften.
Ett för ändamålet särskilt bildat bolag — Returbatt — föreslås administre-ra systemet samt svara för erforderliga informationskampanjer. Kravet påReturbatts verksamhet bör vara att inom en tvåårsperiod från det attsystemet trätt i kraft nå en kontinuerlig insamlingsnivå överstigande 90%.
I Returbatt bör ingå de branscher som berörs av förslaget dvs. batteri-tillverkare, batteriimportörer, skrotbranschen, återvinningsföretag m. fl.
Insamlingsmål, miljöavgiftens storlek m. m. bör regleras i avtal mellanregeringen och Returbatt.
Bilaga 1
19 Det är ur miljösynpunkt viktigt att kunna kontrollera, att insamlingenhålles på en hög nivå. Man måste också kunna följa upp hur insamlingsgra-den varierar mellan tätbefolkade områden, medelbefolkade områden ochglesbygdsområden, som exempelvis större delen av Norrland.
För att möjliggöra en uppföljning, bör tillverkare och importörer avblybatterier registreras. Batteriproducenter och -importörer bör till Retur-batt periodiskt rapportera försäljningen av startbatterier i Sverige. BolidenBergsöe, såsom slutlig mottagare av förbrukade batterier, bör till Returbattlikaså årligen rapportera den från Sverige mottagna kvantiteten förbruka-de startbatterier. På grundval härav rapporterar Returbatt insamlingsgra-den till naturvårdsverket. Om naturvårdsverket finner att återtagningen ärotillfredsställande bör verket ta upp frågan om erforderliga åtgärder medReturbatt.
Bilaga 1
De senaste årens låga blypriser och därav följande låga ersättningar förförbrukade startbatterier har medfört, att insamlingsgraden minskat. Fleroch fler batterier hamnar på avfallsupplagen. För att så snabbt som möjligtfå igång en effektiv insamling bör i ett inledningsskede medel ur bilskrot-ningsfonden kunna finansiera återtagningen. Bidragets storlek bör bestäm-mas med utgångspunkt från den miljöavgift som tas ut och bör utgå tilldess att miljöavgiften helt kan finansiera återtagningen av batterierna.Medel ur bilskrotningsfonden bör i ett inledningsskede utgå även föradministrationen av det föreslagna systemet samt för de informationsin-satser som erfordras.
Naturvårdsverket föreslår:
1) att en särskild förordning om blybatterier utfärdas
2) att blybatterier undantages vid tillämpning av renhållningsförordning-en 4 § genom tillägg till nämnda paragraf
3) att 7 § förordningen om miljöfarligt avfall upphäves eller, om detta intekan ske i förevarande sammanhang, att blybatterier undantages i 7 §samma förordning
4) att en instruktion utfärdas för Returbatt AB avseende redovisning ochkontroll av insamlingsgraden för blybatterier samt för bolagets verksam-het i övrigt.
20 Sammanställning av remissyttrandena över statensnaturvårdsverks hemställan om åtgärder för attminska miljöstörningarna från blybatterier vadbeträffar insamling, ansvar och lagstiftning
1¶Förteckning av remissinstanser
Kommerskollegium, statens räddningsverk, generaltullstyrelsen, riks-skatteverket, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, kemikaliein-spektionen, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelsen i Malmöhuslän, riksrevisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen, Svenska kom-munförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund,Sveriges industriförbund, Svenska petroleuminstitutet, TjänstemännensCentralorganisation, Landsorganisationen, TUDOR AB, NOACK AB,Chloride Batteri AB, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, SvenskaÅtervinningsföreningen, Svenska Järn- och Metallskrothandlareförening-en, Sveriges Bilskrotares Riksförbund, Bilindustriföreningen — AB Bilsta-tistik, Petroleumhandelns Riksförbund, Bildelsgrossisterna Sveriges Bil-delsgrossisters Förening, SAKAB, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Täby,Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborg, Nordcar Batterier AB, Stiftel-sen Håll Sverige Rent, Motorbranschens riksförbund
Bilaga 2
2¶Allmänna synpunkter
Kommerskollegium: Kommerskollegium har vissa invändningar mot för-slaget. Det gäller framfor allt konkurrens- och marknadsaspekterna där vianser att hänsyn måste tas till Sveriges internationella åtaganden då syste-met för insamlingen och återvinningen utformas. Vissa punkter i förslagetkommenteras särskilt.
Statens räddningsverk: Verket har i sitt arbete med att utveckla reglerför transporter av farligt gods kommit i kontakt med frågor angåendeinsamling och transport av kasserade bilbatterier. Verket anser det angelä-get att effektiva former för insamling av dessa skapas. Erfarenheten visaratt verksamheten är kostnadskänslig. Verket saknar dock underlag för attredovisa en ståndpunkt i frågan om införande av pantsystem och praktiskaoch ekonomiska konsekvenser som följer av de av naturvårdsverket före-slagna åtgärderna.
Generaltullstyrelsen: Generaltullstyrelsen anser sig inte ha anledning attnärmare kommentera den föreslagna förordningstexten.
Riksskatteverket: RSV begränsar sitt yttrande till att avse frågan om denföreslagna avgiften på blybatterier och avstyrker det framlagda förslaget.RSV anser att den föreslagna pålagan är att anse som en skatt som kräverlagreglering. Införs en sådan skatt bör beskattningsförfarandet direkt an-knytas till vad som gäller ifråga om andra punktskatter.
Konsumentverket: Verket ser i huvudsak positivt på de förslag somredovisas i hemställan från naturvårdsverket om olika åtgärder för att öka
insamlingsgraden av blybatterier och för att främja en miljövänlig hante-ring av blybatterier. Konsumentverket anser dock att ett pantsystem san-nolikt blir nödvändigt för att uppnå den uppsatta insamlingsgraden. Ver-ket förordar därför att frågan om ett pantsystem för blybatterier snarastutreds.
Arbetarskyddsstyrelsen: Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar att na-turvårdsverkets förslag bara indirekt berör arbetsmiljön. Styrelsen har i entidigare remiss från naturvårdsverket anfört att något omedelbart behovav översyn av de arbetsmiljöregler som berör insamlingen av uttjäntablybatterier knappast finns. Styrelsens föreskrifter om bly (AFS 1984:12)gäller i den omfattning som framgår av föreskrifterna. Viss apparatursåsom syrafasta containrar för syrafyllda batterier torde erfordra varsel-märkning och skötselinstruktioner enligt styrelsens kungörelse om farligaämnen (AFS 1985:17).
Kemikalieinspektionen-. Kemi tillstyrker naturvårdsverkets hemställan.
Kammarrätten i Jönköping: Kammarrätten finner att det nu föreliggan-de förslaget till miljöavgift m. m. kan vara en framkomlig väg av flera isyfte att åstadkomma en ökad insamlingsgrad av kaserade blybatterier —tillstyrker att detta system införs; dock under en begränsad prövotid.Samtidigt bör man emellertid utreda nackdelarna och fördelarna med ettpantsystem jämfört med systemet med en miljöavgift.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker de förslag tilländringar i renhållningsförordningen och förordningen om miljöfarligtavfall liksom förslaget till ny förordning om blybatterier eftersom de är enförutsättning för att få fram ett smidigt återvinningsförfarande.
Riksrevisionsverket: RRV har vissa principiella invändningar mot attöverlåta myndighets- eller myndighetsliknande uppgifter på ett privatföretag, även om staten har viss insyn i verksamheten. Verket anseremellertid att den av statens naturvårdsverk föreslagna konstruktionen medett särskilt bolag av praktiska skäl bör övervägas i detta fall.
Näringsfrihetsombudsmannen: Enligt NOs mening har statens natur-vårdsverk anfört beaktansvärda skäl för att öka insamlingsgraden beträf-fande uttjänta blybatterier. Den föreslagna ordningen är mycket skissartatantydd och väcker en rad frågor beträffande vad som skall gälla materielltsamt i fråga om administrationen och organisationen. Vad gäller märk-ningen förordar NO att ansvaret för denna åläggs tillverkarna respektiveimportörerna och att märkningen får göras medelst påklistring av etiket-ter. Någon kontroll av märkningen behöver således ej göras i den svenskatullen.
Svenska kommunförbundet: Enligt styrelsens uppfattning är det av ut-omordentlig vikt att blyinnehållet i avfallet begränsas i så stor utsträckningsom möjligt. När det däremot gäller förslaget att blybatterier skall undan-tas från det kommunala monopolet menar styrelsen att ett sådant förslagär oförenligt med ett allt kraftfullare kommunalt/regionalt engagemang förkontroll och styrning av det miljöfarliga avfallet i övrigt. Enligt styrelsensuppfattning kan en rationell hantering av batterierna tillskapas även medett bibehållande av monopolet.
Bilaga 2
22 Sveriges Bildelsgrossisters Förening, Sveriges grossistförbund, Sverigesindustriförbund:
Organisationerna delar naturvårdsverkets uppfattning att förbrukade bly-batterier bör insamlas för att undvika miljöstörningar. Insamlingsmålet,90 procent, är mycket högt och det kan ifrågasättas om det är realistiskt.Sannolikt är steget från 80 till 90 procent relativt kostsamt. Förutsatt attavgiftsberäkningen sker under beaktande härav vill organisationerna dockinte motsätta sig det av naturvårdsverket uppsatta insamlingsmålet.
Sveriges Köpmannaförbund: SKFB delar naturvårdsverkets uppfattningatt förbrukade blybatterier bör insamlas för att undvika miljöstörningar.
Svenska Petroleuminstitutet: Institutet har efter samråd med medlems-företagen ej funnit anledning till kommentarer utöver vad som framgår avyttrande från Petroleumhandelns Riksförbund, till vilket Institutet sålun-da ansluter sig.
Tjänstemännens centralorganisation: TCO tillstyrker förslagen somsyftar till att öka andelen bilbatterier som återtages.
Landsorganisationen: LO anser att det är batteritillverkarna som genomegen insats eller avtal med återvinningsföretag ska ansvara för en 90-procentig återvinning. För att nå detta mål är ett pantsystem att föredra.
TUDOR AB: Tuder AB instämmer i huvudsak i statens naturvårds-verks framställning av sakläget och tillstyrker att föreslagna åtgärder infö-res.
NOACK: Noack är en av initiativtagarna till och stiftarna av ReturbattAB som av statens naturvårdsverk föreslås administrera och ansvara fördet av naturvårdsverket förordade avgifts- och insamlingssystemet.NOACK vill därmed såsom tillverkare ta sin del av ansvaret för att dessprodukter inte vållar miljöproblem.
Chloride Batteri AB: Såsom dotterbolag i Chloridekoncernen, världensstörsta tillverkare av laddningsbara industribatterier och som en av dedominerande leverantörerna av startbatterier till den svenska marknadenvill Chloride medverka till ett system som skapar en hög insamlingsgradför förbrukade blybatterier och som undanröjer potentiell miljöskada.
Svenska Renhållningsverks-Föreningen: Föreningen tillstyrker förslagetom införandet av en miljöavgift för att öka insamlingen av blybatterier.Någon form av ekonomiskt incitament erfordras uppenbarligen för en höginsamlingsnivå.
Svenska Återvinningsföreningen: Föreningen stöder generellt åtgärds-hemställan som naturvårdsverket framställt. Några saker bör emellertidspeciellt poängteras. Därest systemet inrymmer möjligheter för skrotgros-sisterna att renderas en särställning innebärande ensamrätt på inleveransertill återvinningsföretaget, vill vi bestämt vända oss mot ett sådant arrange-mang. Föreningen anser det — med andra ord — betydelsefullt och nöd-vändigt att såväl miljöavgiftsflödet som flödet av förbrukade batterier kanske direkt mellan den mindre skrothandeln och återvinningsföretaget, låtvara att mindre kvantiteter — liksom sker idag — bör kunna levereras viaskrotgrossisterna.
Järn- och Metallskrothandlareföreningen: Föreningen tillstyrker na-turvårdsverkets förslag till insamlings- och avgiftssystem för blybatterier.
Bilaga 2
23 Förslaget skapar förutsättningar för en enkel och effektiv insamling och Prop. 1990/91:36
finansiering av densamma och därmed för att till låg kostnad nå det Bilaga 2
uppsatta insamlingsmålet. Förslaget bör av miljöpolitiska skäl genomförassnarast möjligt.
Sveriges Bilskrotares Riksförbund: För att uppnå en 90-procentig insam-lingsnivå är det, enligt SBR:s uppfattning, nödvändigt att miljöavgiftenblir så hög att batteriägaren får en rejäl slant i handen när han lämnar sittuttjänta bilbatteri. Även om miljömedvetandet i dag har ökat, kommerändå mängder av kasserade bilbatterier att lämnas kvar på olämpligaplatser, om den ekonomiska ersättningen inte är intressant.
Bilindustriföreningen — AB Bilstatistik: Vi instämmer i naturvårdsver-kets uppfattning att det ur miljösynpunkt bör vidtas åtgärder för att ökainsamlingen av förbrukade blybatterier. Ett avgiftsfinansierat insamlings-system enligt naturvårdsverkets förslag bör prövas.
Petroleumhandelns Riksförbund: PRF stöder i huvudsak detta natur-vårdsverkets initiativ för att undvika miljöstörningar och skulle välkomnamotsvarande initiativ vad avser spillolja inom branschen, vilket torde varaminst lika angeläget, och möjligen skulle kunna samordnas i några avseen-den, t. ex. administration.
SAKAB: För att motverka skador på människor eller i miljön till följd avhantering av läckande blybatterier, bör dessa hanteras som miljöfarligtavfall under transport och lagring och förvaras i täta syratåliga emballage.Batteriernas innehåll av svavelsyra och blyslam kan vid felaktig hanteringvålla problem i miljön, varför system och information avseende insamlingmåste utformas så att denna risk blir till fullo uppfattad och återtagande avdessa beståndsdelar i batterierna säkerställes.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Täby: Nämnden är i stort positivt tillde av statens naturvårdsverk föreslagna åtgärderna för att minska miljö-störningarna från blybatterier vad beträffar insamling, ansvar och lagstift-ning, Kommunernas nuvarande insatser måste dock fortsättningsvis ingå isystemet och den ekonomiska del som ingår i miljöavgifter för insamlingoch transport återföras till kommunerna.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborg: Från miljösynpunkt ochmed hänsyn till resurshushållningen är det angeläget att uppnå en högåtervinningsgrad när det gäller bly från startbatterier. Det är därför mycketpositivt att naturvårdsverket lagt fram ett förslag med detta syfte. Ettsystem med pant har som syfte att öka allmänhetens villighet att lämnabatterierna till insamlingsställena. Det kapital som blir över från ej åter-lämnade batterier och räntor bör i första hand användas för administra-tion av pantsystemet och information till allmänheten. Miljöavgift ärdärför ett lämpligt verktyg för att få bidrag till finansieringen av t. ex.återtagningen av blybatterier. Om konsumenternas inlämning av batteriertrots information inte är tillfredsställande bör pant införas som ett kom-plement till miljöavgiften.
Nordcar Batteri AB: 1 huvudsak vill Nordcar tillstyrka naturvårdsver-kets förslag. Vi bedömmer det som omöjligt att vid nuvarande blypriserupprätthålla en lönsam återvinning. Ett finansiellt bidrag är därför nöd-vändigt för att uppnå naturvårdsverkets insamlingsmål.
24 Stiftelsen Håll Sverige Rent'. HSR tillstyrker naturvårdsverkets förslagmed följande tillägg och preciseringar. 1. Miljöavgiften fastställs i avtaletmellan regeringen och Returbatt AB till 25 kr/ batteri. 2.1 avtalet regleras attav miljöavgiften avsätts 1 kr/batteri till kampanjer mot nedskräpning i lik-het med vad som föreskrivits i tillståndsvillkoren för AB Svenska Returpackatt driva ett återvinningssystem för aluminiumburkar. 3.1 avtalet reglerasvidare att av miljöavgiften 4 kr/batteri skall disponeras för åtgärder för attstimulera konsumenterna att återlämna förbrukade batterier.
4. Bidrag beviljas ur bilskrotningsfonden för insamlingskampanjer redanunder 1988.
Motorbranschens Riksförbund: MRF anser i likhet med naturvårdsver-ket m. fl. att det är angeläget att förbrukade batterier insamlas för destruk-tion. Insamlingen kan ske på det sätt som utredarna förordar. Men enmiljöavgift på t. ex. 20 kr är inte tillräckligt stor för att vare sig kostnader-na skall täckas eller incitamentet att återlämna förbrukade batterier skallvara tillräckligt.
Enligt naturvårdsverkets förslag bör blybatterier med syra även i framti-den klassas som miljöfarligt avfall. Några invändningar mot detta har inteframförts.
Naturvårdsverket har föreslagit att det kommunala monopolet beträffandeinsamling och transport av blybatterier avskaffas. Endast Renhållningsver-ks-Föreningen och Svenska kommunförbundet motsätter sig detta. Ren-hållningsverks-Föreningen menar att ett slopande av det kommunala an-svaret skall vägas mot ett allt kraftfullare kommunalt/regionalt engage-mang för kontroll och styrning av det miljöfarliga avfallet i sin helhet.Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborgs kommun anser att en särskildinformation/rapportering skall ske till kommunerna om hur hanteringenav förbrukade blybatterier sker och vilka mängder som omhändertas.
Alla remissinstanser utom Renhållningsverks-Föreningen är positiva tillnaturvårdsverkets förslag att systemet med transporttillstånd för blybatte-rier enligt 7§ förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall upphävs.Som skäl anför Renhållningsverks-Föreningen att detta skulle innebära attkommunerna fråntas möjligheten att fullfölja sitt juridiska ansvar för alltdet miljöfarliga avfallet.
Bilaga 2
25 Kommerskollegium: Kollegiet anser rent allmänt att ett system med pantför ett inköpt batteri som återbetalas då batteriet återlämnas är att föredraframför ett avgiftssystem. Ett avgiftssystem kommer att kräva betydandeinsatser när det gäller information till allmänheten för att uppnå deninsamlingsgrad som eftersträvas. Med hänsyn till vad som i naturvårdsver-kets framställning anförts beträffande nackdelarna med ett pantsystem fårförslaget om miljöavgift ändå anses godtagbart.
Riksskatteverket: Den av naturvårdsverket föreslagna pålagan tordevara att anse som en skatt. Att intäkterna från pålagan skall tillföras ettaktiebolag och inte staten torde inte ändra detta förhållande — tvånget förtillverkaren eller importören att erlägga avgiften har ju reglerats av staten.Om man utgår från att den föreslagna pålagan är att anse som skatt kan detstarkt ifrågasättas om en pålaga som ger en inkomst av endast 20 miljonerkr per år bör införas. Ett införande av från intäktssynpunkt små skatter fårockså anses innebära ett avsteg från principen att förenkla skatteadmini-strationen. En mångfald av sådana punktskatter gör vidare att skatteområ-det blir svåröverskådligt.
Konsumentverket: Enligt konsumentverkets mening är detta en rimligavgift under förutsättningen att den avsedda effekten uppnås.
Konsumentverket hyser dock vissa tvivel mot att de föreslagna åtgärder-na är tillräckliga för att uppnå den angivna insamlingsnivån. Av olikaanledningar har tanken på ett pantsystem avvisats. Enligt Konsumentver-kets uppfattning finns dock behov av någon form av ytterligare incitamenttill återlämning av uttjänta batterier. Konsumentverket föreslår attfrågan om ett eventuellt pantsystem utreds snarast. Pantsystemet kan omdet visar sig nödvändigt i så fall införas omgående och man slipper dentidsförlust som blir följden av att frågan börjar utredas först sedan deföreslagna åtgärderna visat sig otillräckliga.
Kemikalieinspektionen: Det är angeläget att även för startbatterier prö-va miljöavgifter som ett medel att uppnå en hög insamlingsgrad.
Kammarrätten i Jönköping: Grundtanken i förslaget är således att för-må batterikonsumenterna att i väsentligt ökad omfattning inlämna kasse-rade startbatterier till särskilt anvisade uppsamlingsställen. Någon ersätt-ning för hanteringen avses inte utgå i det ledet till skillnad från ett systemmed pant direkt till batterikonsumenten. Kammarrätten ifrågasätter omman med det föreslagna systemet med bl. a. miljöavgift kan uppnå enkontinuerlig insamlingsnivå överstigande 90 procent som angetts sommålsättning i förslaget.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Särskilt med hänsyn till att ett pantsy-stem för blybatterier skulle medföra en avsevärd administration och där-med sammanhängande kostnader för alla led i hanteringskedjan är läns-styrelsen beredd att biträda föreslaget avgiftsystem. Avgiften skulle endastbehöva utgå för att kompensera de skrotningsföretag, som står för insam-lingen — ett väsentligt mindre antal än alla de bensinstationer m. fl. somberörs av ett pantsystem.
Riksrevisionsverket: RRV vill påpeka att det föreslagna avgiftssystemet
Bilaga 2
inte kommer att bidra till att insamlingsmålen uppnås. Eftersom denföreslagna miljöavgiften är knuten till antalet tillverkade och importeradebatterier och föreslås direkt tillföras Returbatt AB medan kostnaderna ärberoende av hanteringsaktiviteterna, kommer bolagets resultat att bli säm-re ju större ansträngningar som görs för att samla in förbrukade batterier.För att undvika detta bör bolagets inkomster i stället knytas till insam-lingsresultatet. För att ge erforderligt incitament till att uppnå de uppställ-da insamlingsmålen bör staten därför i avtal med Returbatt AB fastställabolagets ersättning i relation till antalet återtagna batterier. Om systemetkan utformas med progressiva marginalintäkter kan bolaget få ytterligareincitament till att insamla så många batterier som möjligt. RRV kan äventänka sig ett avgiftssystem där ingen ersättning utges för exempelvis deförst insamlade 500000 batterierna årligen men blir desto större för debatterier som därutöver återtas. RRV vill inte förorda ett pantsystem förstartbatterier och instämmer därvid i SNV:s invändningar. RRV anseröverhuvudtaget inte att ett pantsystem skulle få avsedd effekt på insam-lingsnivån. Problemet är inte av den art att det kan lösas med ett pantsy-stem.
Näringsfrihetsombudsmannen: Vid valet av ett avgiftssystem i stället förpantförfarande får detta uppmärksammas så att inte avgiftsbeläggningsker också i ett läge då en stabilt högre prisnivå på blyskrot i sig ärtillräcklig drivkraft för en effektiv insamling. I annat fall kommer viaavgiftssystemt medel att tillföras branscherna ifråga utan något behov avdetta från allmän synpunkt. Ett miljöavgiftssystem kan således föra medsig vissa risker vad gäller anpassningen av avgiftens nivå. Sådana riskertorde i stort sett kunna undvikas i ett pantsystem.
Svenska kommunförbundet: Styrelsen tillstyrker att en särskild miljöav-gift på startbatterier införs och att administrationen ombesörjs av Retur-batt. Styrelsen förutsätter härvid att den ersättning som föreslås utgå till desom tar emot, förvarar och transporterar batterierna för slutligt omhänder-tagande också skall kunna komma kommuner och regionala bolag tillgodo. Styrelsen förutsätter också att kommunerna blir representerade iReturbatts styrelse. Styrelsen ser ingen anledning till varför avgiftssyste-met först måste prövas innan ett pantsystem kan utredas. Pantsystemet gerkonsumenten ett incitament att lämna tillbaka sina förbrukade batterier.Styrelsen anser därför att ett pantsystem för startbatterier bör införas.
Sveriges Bildelsgrossisters-Förening, Sveriges Grossistförbund, SverigesIndustriförbund: Organisationerna finner det i detta fall befogat att kost-naderna för den av miljöskäl betingade insamlingen finansieras genom enavgift, då avgiften kan knytas direkt till produkten på ena sidan ochanvändas direkt för kostnaden på den andra. I fråga om pant eller avgiftfinner organisationerna att de skäl som anförts mot ett pantsystem ärövertygande. Ett pantsystem kräver mer administration och blir av fleraskäl dyrare än ett avgiftssystem.
Sveriges Köpmannaförbund: I fråga om avgift kontra pant delar SKFBnaturvårdsverkets uppfattning att det föreslagna systemet är att föredraframför ett pantsystem. Det senare kräver mer administration och blirdärmed dyrare.
Bilaga 2
Landsorganisationen: LO delar inte naturvårdsverkets uppfattning att Prop. 1990/91:36
en miljöavgift är att föredra framfor ett pantsystem på startbatterier. Bilaga 2
Däremot är det rimligt att kommunernas monopol på transport av batteri-er utgår. I förslaget om miljöavgift finns inbyggt ännu en ny organisation,”Returbatt”, som är tänkt att administrera insamlingen.
TUDOR AB. TUDOR AB delar Naturvårdsverkets uppfattning att enavgift är att föredra framför ett pantsystem. Det är angeläget att en höginsamlingsgrad nås med en minimerad kostnadsinsats. Detta uppnås iförsta hand genom att man såsom naturvårdsverket förordar, bygger in-samlingen på att utnyttja redan befintliga resurser och erfarenheter. Ettpantsystem kräver en betydande redovisning och administration i flera ledoch inte oväsentliga kapitalkostnader under penningflödenas gång. Enförutsättning för ett fungerande pantsystem är att man kan särskilja panta-de och inte pantade batterier, vilket enligt vår uppfattning är helt omöjligti slutet av insamlingskedjan. Ett pantsystem ger vidare de förbrukadebatterierna ett värde, som ställer särskilda krav och vållar ytterligare kost-nader vid mellanlagring. Sammantaget blir ett pantsystem väsentligt dyrareän ett avgiftssystem.
NOACK: Noack stödjer naturvårdsverkets förslag att batteriinsamling-en finansieras genom en avgift. De skäl som naturvårdsverket anför motett pantsystem är övertygande. Väsentliga fördelar med ett avgiftssystemär också, att ett avgiftssystem möjliggör omedelbara åtgärder, medan i ettpantsystem endast den successivt växande räntan kan tillgodogöras. Den-na ränta är samtidigt en kostnad för konsumenten. För att en pant skall getillräckligt bidrag till insamlingskostnaden måste den sättas till 75—100kronor. Räntekostnaden för konsumenten under batteriets normala livs-längd, 4 år, är då vid 10% ränta 35 — 45 kronor. En viktig punkt i naturvård-sverkets förslag är att de som yrkesmässigt säljer startbatterier till förbrukare— detaljisterna — är skyldiga att ta emot förbrukade batterier. Det synesorimligt, att detaljisterna skulle åta sig att administrera ett pantsystem meduppkommande räntekostnader, kontroll- och bevakningsåtgärder etc utanatt erhålla någon ersättning. Detta skulle ytterligare fördyra insamlingen.
Chloride Batteri AB: Chloride stödjer Naturvårdsverkets förslag attbatteriinsamlingen finansieras genom en avgift. Skälen som naturvårds-verket anför mot ett pantsystem är övertygande.
Svenska Renhållningsverks Föreningen: Troligen kommer en relativtstor mängd batterier att även i framtiden hamna på kommunala mottag-ningsstationer. Föreningen förutsätter att den ersättning som föreslås utgåtill de som tar emot, förvarar och transporterar batterierna för slutligtomhändertagande därmed också skall kunna utgå till kommuner/regionalakommunbolag.
Svenska Järn- och Metallskrothandlareföreningen. Den föreslagna avgif-ten utgör helt klart minimum för att nå uppställt insamlingsmål. Vadangår frågan om pant instämmer föreningen i vad som uttalats av na-turvårdsverket. Föreningen motsätter sig naturvårdsverkets förslag att ettpantsystem skall kunna utredas redan ett år efter systemets ikraftträdande.Denna ståndpunkt från naturvårdsverkets sida är inkonsekvent eftersommålet 90% skall nås inom två år, vilket i sig enligt föreningens uppfattning
är en för kort tid för en realistisk utvärdering. I vaije fall är det — Prop. 1990/91:36
oberoende av om trenden är positiv eller negativ — omöjligt att dra några Bilaga 2
representativa slutsatser redan efter ett år.
Bilindustriföreningen — AB Bilstatistik: I Naturvårdsverkets förslagutvecklas inte närmare hur uppbörden av avgiften på ca 20 kronor perbatteri praktiskt skall gå till. Det är väsentligt att uppbörden sker på ett forföretagen praktiskt och ändamålsenligt sätt utan onödigt byråkratisktkrångel. En samordning bör ske med andra rapporteringssystem som före-tagen har.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Täby. Miljö- och hälsoskyddskontorettillstyrker att ett system med miljöavgift på batterier prövas for att få igången insamling som kan fungera for hela landet. Systemet bör kunna använ-das oberoende av om pant kan komma att införas på småbatterier ellerinte.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborg: Ett pantsystem, som kom-plement till det föreslagna avgiftssystemet, bör utredas om det visar sig attavgiftssystemet inte får avsedd effekt. Tyder insamlingsnivån ett år efteratt avgiftssystemet trätt i kraft på att Returbatt inte klarar kravet på en merän 90-procentig återvinning bör ett pantsystem utredas omgående.
Nordcar Batteri AB: Att finansieringen sker via en avgift och inte ettpantsystem anser vi minimera de merkostnader som i slutändan drabbarkonsumenten. Vad vi anser är viktigt är att avgiften är av en sådan storlekatt den möjliggör att ett positivt värde av betydelse kan åsättas produktenfritt ”skrotgården”.
Motorbranschens riksförbund: MRF förordar att batterier förutommiljöavgift, också beläggs med en pantavgift på förslagsvis 100 kr (i varjefall ej mindre än 50 kr) som tillfaller den som lämnar in sitt gamla batteriför destruktion. Då är incitamentet tillräckligt stort för att även ”gör-det-självare” — vars medvetande och kunnade i miljöfrågor i allmänhettorde vara dålig — skall returnera äldre batterier i stället for att som nuspara dem i garage, uthus och andra förråd. Alla kostnader, alltså såvälmiljöavgift som pant, skall således uttas vid forsäljningstillfället.
Naturvårdsverket har föreslagit ett insamlingsmål på minst 90%. Ingenremissinstans motsätter sig det uppsatta målet.
Bl. a. Sveriges industriförbund och Svensk Järn- och metallskrothandlare-förening framhåller dock att avgiften måste anpassas så att den täckerkostnaderna for en så hög ambitionsnivå.
Riksrevisionsverket anser att insamlingsföretagens inkomster från miljö-avgiften bör knytas till insamlingsresultatet vilket skulle främja en högreinsamlingsnivå.
Ett hävande av exportförbudet, vilket Nordcar Batterier AB och NOföreslår, skulle enligt dem kunna skapa förutsättningar för en ökad insam-ling.
29 Naturvårdsverket föreslår att alla försäljningsställen skall bli skyldiga attta emot uttjänta blybatterier.
Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan anser att ett tillräckligt stortantal mottagningsställen måste finnas för att bära upp systemet. Petroleum-handelns Riksförbund anser att detaljhandelsledet inte skall åläggas skyl-dighet att mottaga skrotbatterier men väl utbytesbatterier.
De remissinstanser som yttrat sig i frågan är positiva till att någon form avmärkning genomförs. NO förordar att ansvaret för märkningen åläggstillverkarna respektive importörerna och att märkningen får göras medelstpåklistring av etiketter samt att någon kontroll av märkningen i densvenska tullen ej görs. Praktiskt skulle denna märkning kunna göras genomatt det redan användna vådlighetsmärket konstrueras om så att det äveninnefattar återgångssymbolen, fortsätter NO.
Att informationsinsatser är nödvändiga för att det föreslagna systemetskall fungera ifrågasätts inte av någon remissinstans som yttrat sig i frågan.
Remissinstanserna är överlag positiva till att återvinningssystemet admi-nistreras av Returbatt. Anser att också en representant för detaljhandelsle-det bör ingå i Returbatts styrelse.
Några invändningar mot naturvårdsverkets förslag har ej framkommit.
Alla remissinstanserna utom Motorbranschens Riksförbund anser i likhetmed naturvårdsverket att medel ur bilskrotningsfonden bör tas i anspråk iinledningsskedet av återvinningssystemets införande.
Några remissinstanser, bl. a. Svenska Järn- och Metallskrothandlareföre-ningen, Chloride Batteri AB och NOACK, anser att medel bör tas i anspråkför att insamla icke utbytesbatterier i någon slags förkampanj innan
Bilaga 2
huvudsystemet införs. Detta har också naturvårdsverket tidigare ställt sig Prop. 1990/91: 36positiv till. Bilaga 2
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Täby kommun ställer sig tveksam tillen sådan kampanj. Man bör redan från början anvisa de platser dit folkäven fortsättningsvis kan gå för att bli av med sina blybatterier. I enstorstadsregion är det näst intill omöjligt att hänvisa folk till de lokalaskrotfirmorna för att citera nämnden vidare.