Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i kommunalskattelagens (1928z370) regler för värdering av lager.

Förslaget innebär att den värdering av lagret som gjorts i räkenska- perna skall godtas skattemässigt om värderingen inte understiger det lägsta av anskaffningsvärdet eller verkliga värdet. Den nya bestämmelsen är avsedd att tillämpas redan fr.o.m. 1992 års taxering.

] Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 86

% rg;

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs att punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 24 &; kommunalskattelagen (1928z370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 24 ä

1.1 För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvis- ningspunkt. Vid inkomstberäkning- en tas hänsyn till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel— och halv- fabrikat m.m., till pågående arbet— en samt till fordrings— och skuld- poster.

Värdet av utgående lager, pågåen- de arbeten samt fordrings- och skuldposter bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskatt- ningsårets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings— och skuldposter tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter.

1. För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvis- ningspunkt. Vid inkomstberäkning- en tas hänsyn till in— och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halv- fabrikat m.m., till pågående arbet- en samt till fordrings- och skuld— poster. Reserv i lager o.d. får beaktas endast vid tillämpning av punkt 2 tredje och fjärde styckena. Värdet av utgående lager, pågåen— de arbeten samt fordrings- och skuldposter bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskatt- ningsårets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings— och skuldposter tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter.

Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen enligt denna lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller fordringspost har tagits upp med för lågt belopp eller skuldpost med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne — i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag —— genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett eller större avsättning enligt lagen (l990:654) om skatteutjänmingsreserv än som gjorts skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen.

1Senaste lydelse 1991: 1912.

lx)

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t.ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstpostema tillämpas också i fråga om utgiftspostema. [ fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer, och att räntor hänförs till inkomsten för det år. på vilket de belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats.

Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet av avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år.

I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 5.

Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstberäkningen för det följande år. då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.

Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en förlust. som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomst- beräkningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskatt- ningsmyndighet i annat fall visst är frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning.

Har intäkter eller. utgifter avseende viss egendom vid den närmast föregående taxeringen till statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget kapital och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget näringsverksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående tillgångs- och skuldposter som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte skall beskattas två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomstslag.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse

3 5 7-1 1 mom. lagen (l947:576) om statlig inkomstskatt har motsvaran— de tillämpning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet tillämpas 24 5 1—5 mom., 27 & 1-4 mom., 28 5, 29 ä 1 mom., 30 5 1 mom. och 31 & nämnda lag.

2.2 Tillgångar avsedda för om- sättning eller förbrukning (lager) får inte tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet enligt bestämtmflserna i 14 5 första och andra styckena bokfiringsla '— en ( I 976.'125).

2. Tillgångar avsedda för omsätt— ning eller förbrukning (lager) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskajfhzingsvänlet och verkliga värdet. Begreppen anskaf- ningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 13 å andra stycket och 14 å andra styc- ket bokjöringslagen (1976:125). Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än lager av fastigheter och liknande tillgångar och lager av aktier, obliga- tioner, lånefordringar och liknande tillgångar tas upp till lägst 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet.

Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktions- kostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna. saluvärdet.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skatt— skyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt

:Scnastc lydelse 1991 :41 l .

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och särskilt värde för honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skatt- skyldige av medel, vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp, inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger rum, inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaff— ningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

[ fråga om aktier som utgör lager gäller vidare följande. Har aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 5 7 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådan mottagare som avses i 3 5 7 mom. femte stycket lagen om statlig inkomstskatt skall, om vederlag erlagts för rätten till utdelning, veder- laget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade aktierna anses anskaffade utan kostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Om den skattskyldige yrkar det skall dock lagret vid 1992 och 1993 års taxeringar värderas med tillämpning av äldre bestäm- melser.

• Sida 6
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1955z257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen

Härigenom föreskrivs att l & lagen (19551257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringenl skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Skattskyldig som är bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) skall inventera varje i lagret ingående post av tillgångar avsedda för omsättning eller för— brukning. Vid inventeringen skall upprättas en förteckning som för varje post anger det högsta vände som är tillåtet enligt 14 & första och andra styckena bokförings- lagen. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertill- gångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskatt- ningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Om den skattskyldige yrkar att lagret skall värderas i enlighet med punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 24 å kommu- nalskattelagen (1928z370) skall anskaffningsvärdet på varje post anges i förteckningen.

Föreslagen lydelse

,,

lå"

Skattskyldig som är bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) skall inventera varjei lagret ingående post av tillgångar avsedda för omsättning eller för— brukning. Vid inventeringen skall upprättas en förteckning som för varje post anger det lägsta av anskajj51ingsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskajfhzings- värde och verkligt värde har den innebörd som anges i 13 å andra stycket och 14 å andra stycket boltfr'iringslagen. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid be- skattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Om den skattskyl- dige yrkar att lagret skall värderas i enlighet med punkt 2 tredje styc- ket av anvisningarna till 24 & kom- munalskattelagen (1928z370) skall anskaffningsvärdet på varje post anges i förteckningen.

Om inventeringen sker före balansdagen skall värdet på lagertillgångar- na vid inventeringstillfället kunna korrigeras på ett tillfredsställande sätt med hänsyn till lagerutvecklingen fram till och med balansdagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. De äldre föreskrifterna får tillämpas vid 1992 och 1993 års taxeringar om den skattskyldige vid samma taxering yrkar i enlighet med ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1992:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928z370) att lagret skall värderas med tillämpning av äldre bestämmelser.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 144. 2Senaste lydelse 1990: 1432.

• Sida 7
•  Original

Finansdepartementet Prop. 1991/92:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester— berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble. Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om ändring i reglerna för lagervärdering

3. Ändring i reglerna för lagervärdering

Mitt förslag: Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på ett lager skall användas vid beskattningen. Lager får dock enligt huvudregeln inte värderas till lägre värde än det lägsta av anskaff- ningsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskaf'fningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 13 å andra stycket och 14 å andra stycket BFL.

Hänsyn skall inte tas till lagerreserv i vidare mån än vad som kan följa av att lagret värderas till 97 % av det samlade anskaffnings- värdet eller, såvitt gäller djur ijordbruk och renskötsel, 85 % av produktionskostnaden eller annat tillåtet värde.

De nya bestämmelserna skall gälla fr.o.m. 1992 års taxering. Om den skattskyldige yrkar det skall dock lagret värderas med tillämp- ning av äldre föreskrifter vid 1992 och 1993 års taxeringar.

Lagen om inventering av varulager för inkomsttaxeringen anpassas till de nya bestämmelserna om lagervärdering.

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstimsernaz Remissinstansema tillstyrker RSV:s förslag.

Skälen för mitt förslag: Med lager avses i skattesammanhang till- gångar som är avsedda för omsättning eller förbrukning. Lager beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. Vinst på lagret tas fram till beskattning när de inköpta tillgångarna eller de förädlade produkterna säljs. Vinsten utgörs av skillnaden mellan vad som erhållits vid försäljningen och lager- värdet av de sålda varorna.

Av punkt 1 första stycket av anvisningarna till 24 & KL följer att för skattskyldig som haft ordnad bokföring det bokförda värdet på lagret i princip skall användas vid beskattningen. Enligt punkt 2 får lagret dock inte tas upp till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet enligt bestämmelserna i 14 5 första och andra styckena BFL.

1 en skrivelse till finansdepartementet har RSV redovisat sin uppfatt- ning om hur regeln i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 24 & KL skall tolkas. Samtidigt har verket framhållit att effekterna av en sådan tolkning blir olämpliga både från civilrättslig och skatterättslig synpunkt. Enligt RSV skall utgifter som civilrättsligt får räknas in i anskaffnings- värdet räknas in i det lägsta skatterättsligt tillåtna värdet. En konsekvens av detta synsätt blir att ett företag skatterättsligt måste redovisa det civilrättsligt maximala värdet även om företaget i sin redovisning — i enlighet med civilrättsliga regler — har angett ett lägre värde.

RSV:s bedömning är att en sammankoppling av de civilrättsliga och skatterättsliga reglerna fungerar bäst om skattereglerna utformas så att det värde som åsätts en tillgång enligt BFL:s principer normalt skall kunna användas vid beskattningen. Verket föreslår att den värdesättning som görs i bokföringen med iakttagande av god redovisningssed bör godtas.

• Sida 11
•  Original

Andra har hävdat att skatteregeln inte syftar längre än till att markera att den skattemässiga värderingen skall knyta an till lägsta värdets princip enligt BFL. Enligt den tolkningen är det fråga om att vid beskattningen välja mellan två värden och inte om att maximera ett värde.

För egen del vill jag anföra följande. Den nya företagsbeskattningen bygger på principen en låg skattesats och begränsade reserveringsmöj- ligheter. Ett viktigt led i begränsningen av reserveringsmöjlighetema var ändringen av lagervärderingsreglema. Den fråga som nu har aktualiserats gäller den närmare utformningen av lagervärderingsregeln i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 24 & KL.

Genom skattereformen har i KL:s lagervärderingsregel gjorts en direkt knytning till BFL:s regler. Den förändringen gjordes utan att man när- mare övervägde den större frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning (jfr prop. 1989/9011 10 s. 517). Därefter har regeringen be- slutat tillkalla en kommitté som skall göra en översyn av redovisnings- lagstiftningen (Dir. 1991:71). Enligt direktiven skall kommittén bl.a. utreda om det finns anledning att ompröva sambandet mellan redovisning och beskattning. Det arbetet kommer alltså även att omfatta lagervärde- ringsreglema.

Den tekniska utformning som lagervärderingsregeln i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 24 & KL har fått genom skattereformen har kritiserats av RSV från bl.a. praktiska utgångspunkter. Tillämpningen kommer enligt verkets uppfattning att bli onödigt komplicerad. En ut- veckling kan förutses där skattemyndigheter och företag i många fall skulle vara oense om vilken värdering som borde godtas skattemässigt. RSV har därför föreslagit att lagervärderingsregeln ändras. Förslaget har tillstyrkts av remissinstansema.

Av det anförda framgår att lagervärderingsregelns nuvarande utform- ning sannolikt skulle komma att leda till tillämpningsproblem i en om- fattning som inte är acceptabel. Enligt min mening är det därför rimligt att — i avvaktan på översynen av sambandet mellan redovisning och be- skattning — försöka begränsa dessa svårigheter. En ändring av lagervär— deringsregeln bör därför göras på grundval av RSV:s förslag. Bestäm- melserna bör i enlighet härmed knyta an till lägsta värdets princip på så sätt att Värderingen av lagret i redovisningen godtas vid beskattningen om värdet inte är lägre än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet.

Lagrådet har inte haft något att erinra mot en sådan lösning. Enligt lagrådet väcker förslaget emellertid vissa ytterligare frågor. Det bör bl.a. klart framgå i vad mån den skattemässiga bedömningen påverkas av det sätt varpå lagret redovisas i den skattskyldiges bokföring.

[ den delen vill jag anföra följande. Av punkt 1 första stycket av anvisningarna till 24 å KL följer, som tidigare nämnts, att den skatt- skyldiges bokföring i princip är utgångspunkt vid inkomstberäkningen. Detta gäller även vid lagervärdering enligt punkt 2 av anvisningama. Förslaget att anknyta bestämmelserna i första stycket till lägsta värdets princip innebär att man vid beskattningen skulle godta det värde som lagret åsatts i räkenskaperna så länge värdet inte understiger en värdering

• Sida 12
•  Original

i enlighet med lägsta värdets princip. Om — för att använda exemplet i lagrådets yttrande — värdet på den skattskyldiges lager beräknat enligt lägsta värdets princip ligger inom intervallet 90—100 skulle varje värde som uppgår till minst 90 kunna accepteras vid taxeringen. Det skulle där- emot inte vara tillåtet att ta upp lagret till 100 i bokföringen men till ett lägre belopp vid taxeringen.

Överensstämmelse mellan bokföringen och beskattningen skulle före- ligga även om den skattskyldige väljer att redovisa skillnaden mellan det absolut högsta värdet på lagret som är förenligt med lägsta värdets princip (i exemplet 100) och motsvarande lägsta värde (i exemplet 90) som en lagerreserv. ] ett sådant fall måste ställning tas till om beskatt- ningen bör baseras på den skattskyldiges egentliga värdering av lagret (100) eller på det värde varmed lagret faktiskt tagits upp i bokföringen (90).

Syftet med den föreslagna ändringen av lagervärderingsregeln är att undvika en utveckling där skattemyndigheter och företag i många fall är oense om vilken värdering av lagret som bör godtas skattemässigt. Det skulle — som lagrådet framhållit — vålla problem i det praktiska tax— eringsarbetet om hänsyn behöver tas till lagerreserver vid den skatte- mässiga värderingen. Bl.a. med hänsyn härtill bör man vid beskattningen bortse från eventuella lagerreserver. En ändring bör därför göras i punkt 1 av anvisningarna till 24 & KL. Förslaget innebär alltså — så långt — att man vid den skattemässiga värderingen av lager inte skall ta hänsyn till lagerreserv.

En fråga som uppkommer är om förslaget att inte ta hänsyn till lager— reserv bör få genomslag i annat fall än vid tillämpning av anvisnings- punktens första stycke. Vad bör gälla i fråga om den schablonmässiga värderingsregeln i tredje stycket (altemativregeln) och bestämmelserna om värdering av lager av djur ijordbruk och renskötsel i fjärde stycket.

Enligt altemativregeln får — utan hinder av vad som sägs i första stycket — annat varulager än bl.a. fastigheter och värdepapper tas upp till lägst 97 % av det samlade anskaffningsvärdet. Det torde innebära att ett lager skattemässigt kan värderas till 97 % av ett anskaffningsvärde — be- räknat enligt vad som godtas i redovisningen — på exempelvis 100, dvs. 97, även om det lägsta värdet är 98 och skillnaden 1 tagits upp som en lagerreserv.

Förslaget att inte ta hänsyn till lagerreserver skulle leda till att den schablonmässiga värderingen enligt altemativregeln skulle godtas endast om värdet inte är lägre än vad som följer av en värdering enligt lägsta värdets princip. I exemplet skulle 98 godtas vid beskattningen (men inte något lägre värde).

En sådan lösning skulle ansluta till uppfattningen i skattereformen att reserver i lager i princip inte bör tillåtas. En konsekvens skulle vara att möjligheten att utnyttja altemativregeln förloras om företaget på till- gångssidan i redovisningen tar upp lagret till ett högre värde än 97 % av anskaffningsvärdet. Detta skulle kunna ge ett från redovisningssyn- punkt diskutabelt incitament att i vissa situationer inte öppet på skuld- sidan redovisa en lagerreserv.

• Sida 13
•  Original

Ett annan möjlighet skulle kunna vara att utforma altemativregeln som en särskild skattemässig värderingsregel. Innebörden skulle vara att man vid beskattningen godtar 97 % av det samlade anskaffningsvärdet även om lagret tagits upp till ett högre värde i bokföringen. Inte heller ett sådant förslag är invändningsfritt. Bl.a. kommer man in på den större frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning. Som tidigare nämnts ingår den frågan i redovisningskommitténs uppdrag.

Den genomgång av olika metoder för att anpassa altemativregeln till den föreslagna ändringen av första stycket som varit möjlig i lagstift- ningsärendet visar svårigheterna att finna en alltigenom tillfredsställande lösning. Övervägande skäl talar enligt min mening för att även i fråga om tredje stycket upprätthålla en överensstämmelse mellan redovisning— en och beskattningen med den skillnaden att hänsyn tas till lagerreserv.

Det innebär bl.a. att om anskaffningsvärdet för en tillgångspost ligger inom intervallet 90—100 kan varje värde som uppgår till lägst 97 % av något av värdena i detta intervall accepteras vid beskattningen. Själv- fallet får inte en lagerreserv grundas på ett lägre värde i intervallet än det värde som legat till grund för beräkningen av lägsta värdet i redovis- ningen. Uppgift om anskaffningsvärdet för varje tillgångspost skall anges i den skattskyldiges inventarieförteckning om denne yrkar att lagret skall värderas enligt altemativregeln (1 5 första stycket lagen om inventering av varulager för inkomsttaxeringen).

I fjärde stycket anges att ett lager av djur ijordbruk och renskötsel inte får tas upp till lägre belopp än 85 % av den genomsnittliga produktions- kostnaden eller, om föreskrifter för beräkning av produktionskostnad inte har fastställts, av anskaffhingsvärdet eller allmänna saluvärdet. Även vid tillämpning av denna bestämmelse bör ett undantag från avdragsför- budet för lagerreserver göras. I detta fall kan alltså den skattskyldige värdera lagret till exempelvis 100 på tillgångssidan och ta upp en lager— reserv på 15. Det bokförda värdet, 85, bör därvid accepteras vid beskatt- ningen.

Den nuvarande lagervärderingsregeln i punkt 2 första stycket av anvis- ningarna till 24 & KL skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Enligt min mening bör de föreslagna ändringarna få tillämpas redan vid denna taxering. Inte minst starka praktiska skäl talar för en sådan åtgärd. Jag vill erinra om att de föreslagna ändringarna inte annat än i undan- tagsfall bör kunna leda till högre skatteuttag för de skattskyldiga. Det kan dock, med hänsyn till de föreslagna reglerna om lagerreserv, inte uteslutas att ett högre skatteuttag kan komma i fråga. Om en skattskyldig yrkar det bör därför nu gällande regler få tillämpas. Ett sådant förfarings- sätt har tillämpats flera gånger tidigare, senast i SFS l99l:1855 (prop. 1991/92:54, SkU9).

De föreslagna ändringarna föranleder en konsekvensändring i lagen om inventering av varulager för inkomsttaxeringen.

• Sida 14
•  Original

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370),

2. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen.

Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande förslaget under punkten 1. Lagförslaget under punkten 2 är av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

5. Författningskommentar 5.1 'Kommunalskattelagen Anvisningar

till 24 5

punkt 1

För att klargöra att vid taxeringen lagerreserver inte beaktas i vidare mån än vad som behövs för att tillämpa punkt 2 tredje och fjärde styckena har en ändring gjorts i anvisningspunktens första stycke. Ändringen har kommenterats 1 avsnitt 3.

punkt 2

Anvisningspunktens första stycke har ändrats. Enligt förslaget knyts den skatterättsliga lagervärderingsregeln till det värde som den skattskyldige redovisar i räkenskaperna. Härmed avses i princip det värde som anges vid posten för varulager i balansräkningen. Lagret får dock vid beskatt- ningen inte värderas till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Under förutsättning att ett företag har beräknat värdet på sitt lager i enlighet med BF L:s bestämmelser och med beaktan- de av god redovisningssed skall således värdet godtas vid beskattningen. Skattemyndigheten är självfallet oförhindrad att frångå ett lagervärde som inte beräknats enligt BFL och god redovisningssed.

5.2 lagen om inventering av varulager för inkomsttaxeringen

Andringen är en konsekvens av ändringarna i KL.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370).

2. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen.

• Sida 15
•  Original

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den lagt fram.

• Sida 16
•  Original