Propositionens huvudsakliga innehåll

Det statliga filmstödet utgår genom dels lilm- och videoavtalet dels statens di- rekta stöd till filmkulturell verksamhet. Med anledning av att det nu gällande tilm- och videoavtalet löper ut i december 1992 har förhandlingar förts mellan staten. film- och videobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Förhandlingarna ledde fram till att parterna den 3 september 1992 kunde enas om ett nytt avtal.

Till skillnad från tidigare avtal behandlar det nu träffade avtalet endast stöd till svensk filmproduktion. Stödet till den filmkulturella verksamheten övertas helt av staten och regleras utanför avtalets ramar.

Stöd till svensk filmproduktion kommer att utgå genom dels ett förhands- stöd dels ett efterhandsstöd. Förhandsstödet skall fördelas av ett antal konsu- lenter medan efterhandsstödet skall utgå i proportion till hur många besökare filmen erhåller.

Det statliga stödet till lilmkulturell verksamhet skall, tills vidare, i stort be- drivas som tidigare. Den nya styrelsen för Filminstitutet uppmanas dock att se över verksamheten för att återkomma till regeringen med förslag på vilka verksamheter som i framtiden bör ingå i det filmkulturella uppdraget.

• Sida 2
•  Original

Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet

1. Ärendet och dess beredning 1.1 Inledning

När 1982 års film- och videoavtal löpte ut ijuni 1991 valde parterna att, efter vissa korrigeringar, förlänga avtalet med 18 månader. Med anledning av detta tillsatte dåvarande chefen för utbildningsdepartementet i mars 1991 en sär- skild utredare, landshövdingen Jan Rydh, som fick i uppdrag att se över det statliga filmstödet och komma med förslag till en framtida utformning. 1 upp— draget ingick att belysa behovet av ett statligt ansvarstagande inom lilmområ- det. att redovisa och analysera det befintliga filmstödets effektivitet och ratio- nalitet samt att lämna förslag till alternativa modeller för en framtida utform— ning av ett statligt filmstöd inom ramen för oförändrade statliga ekonomiska insatser.

Den särskilde utredaren avlämnade i december 1991 betänkandet (SOU 1991:105) Filmproduktion och filmkulturell verksamhet. En sammanfattning av utredningens överväganden och förslag redovisas i bilaga [. Betänkandet har remissbehandlats.

I utredningen slås fast att staten även fortsättningsvis hör anslå medel för stöd till svensk filmproduktion. Utredaren menar att ett statligt filmstöd garanterar en viss omfattning på den nationella tilmproduktionen, vilket anses nödvändigt för att man på sikt ska kunna upprätthålla en svensk tilmtradition samt kunna behålla yrkeskunniga personer i branschen. En avveckling av det statliga filmstödet skulle, enligt utredaren, innebära att Sverige. som enda land i Europa, inte skulle få en nationell filmproduktion stödd av statliga me- del. I utredningen redovisas två alternativa förslag för ett framtida statligt filmstöd, vilka kortfattat presenteras nedan.

1.2. Filmutredningen Utredningens förstahandsalternativ

Utredningens förstahandsaltcmativ förutsätter att ett nytt film- och videoavtal kan träffas och att Sveriges Television och Nordisk Television därvid inträder som nya parter. Sveriges Television AB föreslås bidra med 20 miljoner kro— nor och Nordisk Television AB med 11) miljoner kronor. För Sveriges Television innebär detta en fördubbling av bidraget jämfört med i dag. Förslaget bygger vidare på att en upphovsrättsligt grundad avgift införs på tomkassetter. Avgiften för videokassetter föreslås bli 18 kr. Avsikten med avgiften är att kompensera upphovsmännen för den privatkopiering som, en- ligt utredaren, äger rum i allt större omfattning och innebär stora ekonomiska

IJ

• Sida 3
•  Original

förluster för upphovsmännen. Den föreslagna avgiften på videokassetter för- väntas enligt utredaren inbringa 158 miljoner kronor. Utredaren bedömer att 60% av de insamlade medlen (63 miljoner kronor) kan fördelas direkt till upphovsmännen och 40% indirekt till dessa genom att de tillförs Filminstitutet, där de skall användas för att stödja produktion av svensk film.

Avsättningen av medel till Filminstitutet bör enligt utredaren ske genom en frivillig överenskommelse mellan de upphovsrättsliga organisationerna.

I förstahandsaltemativet föreslår utredningen vidare en delad finansiering av institutets olika verksamheter. De rent filmkulturella aktiviteterna, såsom arkivering, dokumentering, stöd till barn- och ungdomsvisning m.m. föreslås finansieras med enbart statliga medel medan produktionsstödet samt biograf- och branschstödct föreslås finansieras med de intäkter som avtalet genererar. Utredaren föreslår att Filminstitutet skall erbjuda staten de tilmkulturella tjän- sterna och att det i princip skall stå staten fritt att acceptera eller förkasta för- slagen. Enligt utredarens beräkningar skulle kostnaden för denna filmkultu- rella verksamhet vara lika stor som det totala statliga stöd som i dag utgår till Filminstitutets olika verksamheter.

Utredningens andrahandsalternativ

Utredningens andrahandsaltemativ, som berörs mycket kortfattat av utreda— ren, innebär att biobiljetter och visningsrätter på film beläggs med mervärdes— skatt. Detta innebär, enligt utredaren, att grunden för ett nytt film- och vide- oavtal med medverkan från film- och videobranschema inte längre finns, vil- ket leder till att fihnstödet i sin helhet måste finansieras av staten.

Då det nuvarande avtalet innebär att både film- och videobranschen avsät- ter medel till filmstödet har vissa av de befintliga stödformema karaktären av branschstöd till både film- och videobranschen. I det moms-finansierade al- ternativet har de branschrelaterade stöden tagits bort, antalet stödformer sku- rits ned och endast sådana stödformer som har befunnits kulturpolitiskt angelägna inkluderats.

1.3. Remissynpunkter

Bland remissinstansema kan man urskilja en skiljelinje mellan de statliga myndigheter, som beretts tillfälle att yttra sig, och film- och visningsorgani- sationema. Bland de senare har förslaget om en tomkassettavgift bemötts mycket positivt medan flertalet av de statliga myndigheterna är kritiska till en sådan avgift. Dessa hävdar att en tomkassettavgift i princip skulle innebära ett återinförande av den kassettskatt som riksdagen beslutat avskaffa per den 31 december 1992.

TV-bolagen och videobranschen anser att de av utredningen föreslagna avgifterna till Filminstitutet är för höga och menar att deras behållning av avtalet är för litet. Båda dessa parter deklarerar dock att man är intresserade av att delta i kommande förhandlingar om ett nytt avtal.

• Sida 4
•  Original

Flertalet av remissinstansema har inte kommenterat utredningens andra- handsaltemativ med en momsbeläggning av biografbiljetter. Riksskatteverket är den enda instans som förordar detta alternativ.

Sveriges Television och ett fåtal andra instanser önskar emellertid få effek- tema av en momsbeläggning noggrannare utredd och anser att utredaren har ägnat detta alternativ alltför begränsad uppmärksamhet.

En sammanställning av remissyttrandena presenteras i bilaga 2.

1.4. Regeringskansliets beredning av frågan

Under regeringskansliets beredning av frlmutredningens förslag om en upp- hovsrättslig avgift, alternativt införande av moms på biografbiljetter, befanns att inget av dessa förslag var lämpliga.

Momsförslaget ansågs leda till allt för höga biljettpriser och dessutom hämma verksamheten för de mindre biograferna ute i landet. Den upphovs- rättsliga avgiften kunde befaras inte ligga i linje med de internationella åtagan- den på upphovsrättens område som Sverige gjort. Bl.a. ansågs förfarandet med att låta en del av kollektivt insamlade upphovsrättsliga avgifter avsättas till stöd för svensk film kunna vara diskriminerande mot utländska upphovs- män och därmed strida mot Bemkonventionen.

Då inget av de båda alternativen i tilmutredningen befunnits lämpliga ansåg regeringen att vi under vissa förutsättningar skulle kunna tillskjuta det belopp (63 miljoner kronor) som den särskilde utredaren hade räknat med skulle in- komma från de upphovsrättsliga avgifterna.

Parterna i filmavtalet samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB inbjöds därefter till förhandlingar om ett nytt film- och videoavtal.

1.5. Ett nytt film- och videoavtal

Den 11 augusti 1992 inleddes förhandlingar mellan staten, filmbranschen. vi- deobranschen samt TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB om ett nytt tilm- och videoavtal.

Parterna enades den 3 september 1992 om ett nytt film- och videoavtal. Avtalets innehåll presenteras närmare under avsnitt 5 nedan. Avtalet i sin hel- het bifogas som bilaga 3.

• Sida 5
•  Original

2. Historik och bakgrund

2.1. Besöks- och biografutvecklingen

Under 1930- och l940-talet var filmen det dominerande publiknöjet i Sverige. Antalet svenska spelfilmspremiärer varierade mellan 20 och 40 per år. Det totala antalet biografer uppgick vid 1940-talets slut till ca 2500. Tillförlitlig statistik över biografbesöken i hela riket finns inte för tiden före 1956. Detta år gjordes emellertid nära 80 miljoner biobesök i Sverige Televisionens genombrott från mitten av l950talet innebar att biograffil- mens dominans vad gäller distribution av rörliga bilder bröts. Antalet biobe- sök minskade hastigt. till 40 miljoner år 1963 och till drygt 20 miljoner tio år senare. Budgetåret 1990/91 uppgick det totala antalet biobesök i Sverige till 15,7 miljoner. De minskande besökssiffroma har fått till följd att många bio- grafer lagts ned. År 1963 fanns det nära 2200 biografer i Sverige, år 1991 hade siffran sjunkit till 920 biografer med 1 160 biografsalonger. Även den svenska spelfilmsproduktionen sjönk kraftigt under början av 1960—talet men har därefter hållit sig runt en nivå på 20 premiärer per år. Figur 1 nedan visar utvecklingen av antalet biografbesök i Sverige sedan år 1955. Pilama visar hur introduktionen och utvecklingen av TV-mediet påverkat antalet biobesök.

Milj. besökare

illl||!!!lIllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII '1!liIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

'I. Illl TV-2 ”llllllllllllllllllllIIIIIIII

*"'|Illlllllllllllllliifil __-! 'Illl llllllllllllilllll

'Tillllll'

80

55/56 60/61 65/66 70/71 75/76 80/81

Figur 1. Antalet biobesök :" Sverige [955—199]

65/66 90/91

Det sjunkande besöksantalet har drabbat svensk och utländsk film lika hårt. Det bör understrykas att den kraftiga nedgången av antalet biobesökare har drabbat samtliga västeuropeiska länder; i flertalet länder har nedgången varit kraftigare än i Sverige.

[:| Utl. mm ' Svensk film

• Sida 6
•  Original

Som framgår av figur 1 kan man härleda den tidiga nedgången av antalet biografbesökare till televisionens införande. Konkurrensen från TV-utbudet har i Sverige varit tämligen konstant under 1980-talet. En normal vecka har Sveriges Television sänt ungefär 5 spelfilmer. Under de senaste åren har emellertid denna konkurrens skärpts betydligt i och med att allt fler hushåll fått tillgång till både reklam- och betalfinansierade TV-kanaler. Under våren 1992 hade de fyra svenska kanalerna ett sammanlagt utbud på ca 30 filmer per vecka, lägger man därtill de olika betal-TV kanalerna kommer man upp i över 100 filmer per vecka. Denna kraftiga utbudsökning har emellertid inte ökat TV-tittandet mer än marginellt. I stället har TV-publiken fördelats över fler kanaler än tidigare. Jämfört med introduktionen av TV2 och video har påverkan på antalet biografbesökare också varit tämligen måttlig. Det finns emellertid fog för att tro att de senaste två årens minskning av antalet biobe- sök delvis kan härledas från den ökade tillgängligheten till reklam- och betal- finansierade kanaler.

2.2. Tillkomsten av film- och videoavtalet

Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmproduktion. I stället var biografverksamheten belagd med nöjesskatt. Under större delen av 1950- talet uppgick skattesatsen till nära 40% av biljettpriset. De stödformer som ut- vecklades under 1950- och 1960-talet hade formen av återbäring av erlagd nöjesskatt till svenska filmer. Stödet hade delvis en inriktning som skulle främja produktion av kvalitetsfilmer.

Det kraftigt sjunkande besöksantalet och den minskade filmproduktionen under slutet av 1950-talet ledde till krav på en ändrad filmpolitik. En åtgärd i den riktningen var att biografnöjesskatten sänktes till 25% fr.o.m. år 1960.

År 1963 träffades det första filmavtalet mellan staten och filmbranschen vilket i grunden ändrade förutsättningarna för svensk filmproduktion. Avtalet innebar att den 25-procentiga nöjesskatten avskaffades samt att biografer med mer än fem föreställningar i veckan skulle erlägga 10 % av bruttobiljettintäk- terna till den genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet. Stiftelsens ändamål var bl.a. att främja den svenska filmproduktionen, att sprida kunskap om filmen samt att bevara filmer och material av filmhistoriskt intresse.

Avgiftsintäktema fördelades till olika ändamål enligt procentsatser som an- gavs i filmavtaler. Huvudprincipen var att 65 % av intäkterna skulle användas för produktionsstöd i olika former och återstoden för övriga ändamål.

1963 års filmavtal ändrades vid några tillfällen under 1970-talet Den vik- tigaste ändringen var att Filminstitutet fick särskilda resurser för att bedriva en egen produktion av film.

År 1982 omförhandlades filmavtalet vilket ledde till att videobranschen kom in som ny avtalspart; avtalets benämning är sedan dess film- och vide- oavtalet. Videobranschen accepterade att betala en avgift till Filminstitutet för varje hyr- respektive köpkassett som var i omlopp.

• Sida 7
•  Original

Staten tillät i gengäld videobranschen att reducera kassettskatten med de belopp som man betalade in till Filminstitutetf Kassettavgiften är för närva- rande 4() kr per hyrkassett och 15 kr per köpkassett.

En av de bärande idéerna med film- och videoavtalet är att alla filmer via biobiljettavgiften och videoavgiften ska medverka till att finansiera produktion av svensk film och att man härigenom skall få ett brett och kvalificerat utbud av svenska filmer. Biljettavgiften och videoavgiften förväntas för budgetåret 1991/92 inbringa 75 respektive 33 miljoner kronor.

Sveriges Television har aldrig tidigare varit part i film- och videoavtalet men har sedan 1975 haft ett separat avtal med Filminstitutet som inneburit att bolaget lämnat ett årligt bidrag på ca 10 miljoner kronor, i 1991 års penning- värde, till institutet. Detta har ansetts rimligt med tanke på att det ligger i tele- visionens intresse att det vidmakthålls en levande filmkultur i landet.

Från och med år 1973 har staten bidragit med direkt stöd till Filminstitutet. För budgetåret 1991/92 uppgår statens sammanlagda stöd till 62 miljoner kronor, varav ungefär hälften går till film- och videoavtalets ändamål och hälften till filmkulturell verksamhet.

Filminstitutets externa intäkter har under de senaste fyra åren minskat med 50 miljoner kronor i fast penningvärde vilket motsvarar en 20 % nedgång av intäkterna från 1988. Minskningen beror främst på videomarknadens tillba- kagång och de minskade videoavgifter som detta inneburit för institutet.

3. Nuläge

3.1. Filminstitutets verksamhet

Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk filmpolitik. Institutets huvudsakliga verksamhet består i att stödja produktion av svensk film genom att förmedla produktionsstöd. Denna del av verksamheten står i dag för knappt 60% av institutets totala kostnader.

Huvuddelen av institutets stödinsatser för filmproduktion utgår som stöd till externa filmproducenter. Institutet medverkar också som medfinansiär till filmprojekt samt bedriver viss egen produktion av kort- och dokumentärfilm.

Den resterande delen av Filminstitutets verksamhet utgörs dels av biograf- och branschstöd dels av s.k. filmkulturella aktiviteter. Biografstödet innefat- tar stöd till upprustning av biografer på landsorten samt stöd till s.k. paral- lelldistribution. Det senare innebär att extra kopior bekostas av Filminstitutet och distribueras till biografer på mindre och medelstora orter parallellt med att filmen visas på premiärbiografema i storstäderna. Den filmkulturella verk- samheten består bl.a av en omfattande dokumentations- och arkivverksarnhet, stöd till import och visning av bam- och kvalitetsfilm samt utgivning av tid- skifter och andra publikationer. Filminstitutet bedriver också ett viktigt arbete för att sprida kännedom om svensk film utomlands.

Filminstitutet var från början tänkt att fylla en rent stödjande funktion. Den viktigaste uppgiften skulle vara att fördela bidrag till externa lilrnproducenter. Med tiden har emellertid institutets roll som finansiär och egen filmproducent

• Sida 8
•  Original

Med tiden har emellertid institutets roll som finansiär och egen filmproducent blivit allt viktigare. Förskjutningen i rollfördelningen mellan institutet och filmproducentema bör ses mot bakgrund av att det numera endast finns några få filmproduktionsföretag som kan satsa det riskkapital som behövs i filmpro- jekt.

Med hjälp av det produktionsstöd som Filminstitutet fördelar till svensk film har i Sverige kunnat produceras både långfilmer och kortfilmer som vunnit stort internationellt erkännande och fått mottaga en mängd priser vid internationella filmfestivaler.

Det har emellertid förekommit kritik mot fördelningen av produktionsstö- det. Fördelningssystemet med nämnder som fördelar stödet har liknats vid ett kollegialt kösystem där filmare med jämna mellanrum kunnat dela ut stöd till varandra.

3.2. Svensk filmproduktion

Under den senaste tjugå års perioden har Sverige producerat mellan femton och tjugo biograffilmer per år. En svensk långfilm kostar i dag mellan tio och femton miljoner kronor att producera och behöver runt 600 000 besökare för att producenten skall få igen sin insats. Under de senaste två åren har endast fyra svenska filmer — Jönssonligan, Macken, Den ofrivillige golfaren och Änglagård — kommit upp i sådana publiksiffror. Flertalet svenska filmer har publiksiffror mellan 5 000 och 100 000 besökare och skulle således inte kunna produceras utan stöd från Filminstitutet.

Antalet biografbesökare på de svenska filmerna är mycket ojämnt förde- lade. Ett fåtal filmer, oftast komedier, står för huvuddelen av den totala pu- bliksiffran.

Figur 2 nedan visar hur publiken var fördelad på de sexton svenska filmer som hade premiär under spelåret 1990/91. vilket väl representerar hur fördel- ningen har sett ut under de senast tio åren. Figuren visar att den samlade publi- kandelen för de fjorton minst populära filmerna var något över 15 procent medan de två resterande filmerna stod för drygt 80 procent av det totala be- söksantalet.

• Sida 9
•  Original

1 00 Prop. 1992/93: 10

€ 90 5 :a 80 0 .a

. 70 å

> 60 N

7; 50 v = '.' 40 se

ai 30 2

20

10

O

O 2 4 6 8 1 O 1 2 1 4 1 6 Minst Premiär-satta filmer Mest populära populära

Figur 2. Publik-koncentrationen för svensk film I 990191

3.3. Förutsättningama för ett nytt filmavtal

Film- och videoavtalets konstruktion. där kommersiella aktörer tillsammans med staten tar ett gemensamt ansvar för ett kulturområde är unik såväl inom som utanför Sverige. Avtalet har inneburit att större bidrag har kunnat kanali- seras till Filminstitutet än vad som varit möjligt med enbart kulturpolitiskt motiverade statliga anslag. För film- och videobranschen har avtalet inneburit att man kunnat sprida riskerna för kommersiellt osäkra projekt på flera parter vilket gynnat en bred produktion av svensk film.

Avtalets parter har under större delen av avtalsperioden varit nöjda med denna överenskommelse. Under senare år har dock avtalets avgiftsnivåer ifrågasatts av flera parter.

Biografbranschen har anfört att den breddade momsen slagit hårt mot den integrerade film- och biografindustrin i och med att man inte har någon utgå- ende moms. Krav har därför framförts om en sänkt biografavgift, förslagsvis runt sju procent. Videobranschen har konstaterat att kassettskatten tas bort den 1 januari 1993 och att möjligheten till skattereduktion för de avgifter man betalar till Filminstitutet inte längre utgör ett incitament för branschen att med- verka i avtalet. Dessutom har man framhållit att den sjunkande lönsamheten inom branschen gjort det svårare att motivera branschens aktörer att delta i avtalet. Det har också ifrågasatts vilken egentlig nytta branschen har av att vara part i avtalet

Sveriges Television och Nordisk Television har, liksom videobranschen, ifrågasatt vilken nytta bolagen har av Filminstitutets verksamhet. Bolagen har deklarerat att de avgiftsnivåer som den särskilde utredaren föreslagit är oac- ceptabelt höga för TV-bolagen. Nordisk Television har vidare framhållit det faktum att bolaget befinner sig i ett uppbyggnadsskede och långt ifrån har

• Sida 10
•  Original

samma relativa kapacitet som Sveriges Television vilket gör att man inte anser sig kunna delta annat än i mycket begränsad omfattning.

4. Utgångspunkter för regeringens förslag

Den svenska filmpolitiken syftar till att inom vårt begränsade språkområde uppehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en egen filmidentitet. Förekomsten av ett brett svensk filmutbud har under senare år blivit än viktigare som ett komplement till det massiva utbud av utländsk film som erbjuds allmänheten genom de växande antalet TV-kanaler och genom en utbyggd videodistribution. De filmpolitiska åtgärderna syftar också till att främja en aktiv filmkultur samt bevara och levandegöra det svenska filmkultu- rella arvet.

Regeringen delar filmutredningens uppfattning om nödvändigheten av ett intäktstillskott till Filminstitutet. Institutets intäkter har under en följd av år minskat samtidigt som kostnadsökningen för filmproduktion överstigit den allmänna prisutvecklingen, främst beroende på den breddade momsen som slagit hårt mot filmbranschen. De minskade intäkterna har lett till en nedgång av filmproduktionen i Sverige och till en mindre filmkulturell verksamhet vil- ket sammantaget försämrat det allmänna filmklimatet i landet

Sveriges har som ett litet land relativt begränsade resurser inom det audio- visuella området. Med tanke på de höga kostnader som ofta är förknippade med projekt inom detta område har det varit regeringens inriktning att ett nytt film- och videoavtal bör träffas för att därigenom stimulera till samverkan mellan de svenska audiovisuella aktörerna. En sådan samverkan torde öka möjligheten för Sverige att kunna producera ett stort och intressant utbud av inhemsk film. Det har vidare varit regeringens förhoppning att ett nytt avtal ska underlätta för de filmer som produceras att nå en stor publik genom att dessa bereds möjlighet till distribution inom såväl biografledct som genom uthyrning och försäljning av videogram samt genom TV-visning.

När regeringen inledde förhandlingar med parterna om ett nytt film- och videoavtal deklarerades att den under vissa förutsättningar var beredd att för- dubbla det statliga bidraget till filmavtalet och samtidigt ta hela ansvaret för institutets filmkulturella verksamhet. Förutsättningama för denna statliga för- stärkning var att de andra parterna sammantaget skulle kvarstå med sina insat- ser samt att det nya filmavtalet kunde få en sådan utformning att det stimulerar till en svensk filmproduktion som vänder sig till en bredare publik än vad som hittills varit fallet och dessutom främjar en visning av de producerade filmerna på såväl biograf och video som TV.

Filmavtalets konstruktion, med ett beroende till film- och videobranscher- nas omsättning gör att Filminstitutets intäkter har varierat över tiden. Regeringen anser det inte skäligt att institutets filmkulturella verksamhet be- drivs under sådana instabila finansiella premisser. Vi anser det därför lämpli- gare att den filmkulturella verksamheten behandlas utanför avtalet och att sta- ten tar hela det finansiella ansvaret för denna verksamhet.

Prop. 1992/93: lO

• Sida 11
•  Original

5. Det nya filmavtalet m.m.

5.1. Statens stöd till svensk filmproduktion

Regeringens forslag: Staten lämnar ett årligt bidrag om 61,5 miljo- ner kronor till stöd för svensk filmproduktion m.m. Bidraget skall räk- nas upp enligt de regler som gäller för statlig bidragsverksamhet.

Utredningens förslag: Filmutredningen föreslår att ett nytt filmavtal tecknas och att Sveriges Television och Nordisk Television därvid inträder som nya avtalsparter. Utredningen föreslår vidare att en upphovsrättslig av- gift införs på tomkassetter och att intäkterna från denna avgift, uppskatt- ningsvis 63 miljoner kronor, tillförs filmavtalet. Utredningen menar att det är nödvändigt med en finansiell förstärkning av avtalet för att det fortsättnings- vis skall vara attraktivt för övriga parter att delta

Remissinstanserna: De flesta remissinstansema är positiva till ett nytt filmavtal. Flertalet instanser anser emellertid att staten bör öka sin andel i avtalet och därmed ta ett större filmpolitiskt ansvar.

Skälen till regeringens förslag: Utifrån de förutsättningar som re- dogjorts för ovan anser regeringen att det är nödvändigt med ett kraftigt fi— nansiellt tillskott till avtalet för att därmed bibehålla intresset hos de övriga parterna för att delta. Vi föreslår därför att staten fördubblar sitt bidrag för stöd till svensk filmproduktion m.m. genom att årligen bidra med 61, 5 mil- joner kronor till film- och videoavtalets ändamål. Sveriges Television AB och Nordisk Television AB, som bidrar till stöd för svensk filmproduktion ge- nom i avtalet fastställda belopp, har accepterat att deras bidrag årligen räknas upp med ett index. Staten bör göra motsvarande åtagande. Regeringen anser därför att statens bidrag för stöd till svensk filmproduktion skall räknas upp enligt de regler som gäller för statlig bidragsverksamhet. Vi återkommer till anslagsberäkningen för tiden den 1 januari - den 31 juni 1993 i avsnitt 7.

Nedan redogörs översiktligt för övriga delar av film- och videoavtalets in- nehåll.

5.2. Övrig finansiering och ändamålen i det nya filmavtalet

Det nya avtalet behandlar finansieringen av Filminstitutets stöd till svensk filmproduktion samt visst stöd till biograf— och branschfrämjande verksamhe- ter. Institutets filmkulturella verksamhet berörs inte i avtalet utan kommer att finansieras helt av staten utanför avtalets ramar.

För filmbranschen innebär avtalet att den tio-procentiga biografavgiften kvarstår och att man sammantaget kommer att bidra med ca 75 miljoner kro- nor per år. För videobranschen sänks avgifterna för köp- respektive hyrvide- ogram från 15 respektive 40 kr till 5 respektive 30 kr. Fr.o.m. den 1 januari 1994 ändras avgifterna för köp- respektive hyrvideogram till 2,50 respektive

• Sida 12
•  Original

32,5 kr. Totalt kommer videobranschens årliga bidrag, förutsatt oförändrad omsättning, att uppgå till 25 miljoner kronor.

Avtalet innebär vidare att TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB ingår som nya avtalsparter. Företagen bidrar med to- talt 20 miljoner kronor, vilket är en fördubbling jämfört med det avtal som Sveriges Television i dag har med Filminstitutet. Nordisk Television bidrar med 5 miljoner kronor och Sveriges Television ökar sitt bidrag från 10 till 15 miljoner kronor. Förutom ett årligt bidrag till institutet har TV-företagen ga- ranterat att årligen avsätta 22,5 miljoner kronor för samproduktioner, medfi- nansiering och köp av visningsrätter för film som erhåller stöd genom avtaleL

Sammantaget kommer det nya filmavtalet att generera uppskattningsvis 190 miljoner kronor för verksamhetsåret 1993/94. Hur mycket som avtalet därefter kommer att inbringa till institutet beror dels på hur film- och video- branschen utvecklas dels på hur mycket produktionsstöd som återbetalas till Filminstitutet. De medel som tillförs Filminstitutet genom det nya avtalet skall fördelas till fyra ändamål enligt nedan:

1. 4 % skall användas för stöd till biograf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter. 2. 3 % skall användas för stöd till samarbete mellan film- och

videobranschen samt Sveriges Television AB och Nordisk Television AB.

5.3. Fördelning av produktionsstödet

Stödet till svensk filmproduktion fördelas på två stödformer - ett förhands- stöd och ett efterhandsstöd. Stiftelsens styrelse har helhetsansvaret för att stöd utgår till såväl lång- som kortfilm samt för att behovet av dokumentär- film och film riktad till barn och ungdom tillgodoses.

Styrelsen skall också ansvara för att filmer som erhåller stöd från institutet och som ges ut som videogram görs tillgängliga på gängse kommersiella vill- kor för alla medlemmar i de branschorganisationer som är parter i avtalet.

Förhandsstödet

Enligt avtalet skall 75 % av det tillgängliga produktionsstödet avsättas till för- handsstöd. Stödet får täcka högst 70 % av en films produktionskostnad, dock inte utgå med mer än 8 miljoner kronor per film. Avser stödet en kortfilm får stödandelen överstiga 70 % av produktionskostnaden men stödet får då inte utgå med mer än 1 miljoner kronor per film. De maximala belopp som kan utgå per film får årligen justeras av stiftelsens styrelse.

• Sida 13
•  Original

Förhandsstöd får endast utgå till sökande som kan visa upp en ambitiös plan för spridning och visning i olika visningsforrner.

Förhandsstödet är återbetalningspliktigt Återbetalningen skall påbörjas när filmen har haft över 110 000 biografbesökare. Av de producentintäkter som härrör från biografbesök därutöver till dess att producenterna återfått sina in- satser skall till Filminstitutet betalas ett belopp som motsvarar ersättningen för en producentinsats som uppgår till 50 % procent av stödbeloppet. För intäkter från biografbesök därutöver skall till stiftelsen återbetalas normal producen- tandel till dess att stödet är återbetalt. Avräkning av förhandsstödets återbe- talning skall ske tolv månader efter att filmen har haft biografpremiär.

Fördelning av förhandsstödet

Beslut om förhandsstöd fattas av styrelsen efter förslag från ett antal. av sty- relsen utnämnda, konsulenter. Konsulenterna skall ges en ekonomisk ram inom vilken de skall ha en stor personlig frihet att rekommendera stöd till olika filmprojekt. Om styrelsen inte vill stödja ett projekt som rekommende- rats av en konsulent skall detta särskilt motiveras. De projekt som konsulen- terna kan stödja kan vara såväl produktion av film som stöd för olika former av utvecklingsarbete inför en filmproduktion.

Ansvarsfördelningen mellan konsulentema skall vara sådan att den främjar en effektiv användning av tillgängliga produktionsstödsmedel men också ger de sökande en möjlighet att presentera samma projekt för flera konsulenter.

Kostnaden för eventuell administrativ eller konstnärlig assistans som en konsulent kan anse sig behöva skall rymmas inom den ekonomiska ram kon— sulenten tilldelats.

Efterhandsstödet

Enligt avtalet skall 25 % av de medel som är tillgängliga för produktionsstöd avsättas till efterhandsstöd. Efterhandsstöd skall utgå med 4 miljoner kronor till filmer som haft 30 000 biografbesökare. Stödet ökar sedan successivt i proportion till antalet besökare till maximalt 8 miljoner kronor vid 110 000 biografbesökare. Har en film erhållit förhandsstöd kan filmen endast få efter- handsstöd om filmen därigenom kan få ett högre stödbelopp. Stödet skall då utgå som mellanskillnaden mellan förhandsstödet och efterhandsstödet. Efterhandsstödet är inte återbetalningspliktigt.

5.4. Avtalets allmänna bestämmelser

Det nya filmavtalet skall gälla från den 1 januari 1993 till den 31 december 1998. Var part kan påkalla förhandlingar om förändringar i avtalet sedan avta- let varit i kraft i två år. Samtliga parter måste emellertid vara överens om en eventuell förändring för att den skall kunna genomföras.

• Sida 14
•  Original

Staten utser stiftelsens styrelse. Till ledamöter skall väljas personer med integritet och som sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är relevant för stiftelsens verksamhet

5.5. Bildandet av en stiftelse

Regeringens förslag: Parterna i gällande filmavtal och TV-företa— gen bildar en stiftelse, Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Staten anslår

till stiftelsen - förutom bidraget enligt det nya filmavtalet - den egen- dom som staten äger genom konsortiet Filminstitutet

Skälen för regeringens förslag: Under beredningen av frågan om ett nytt filmavtal har Filminstitutets juridiska status granskats inom regerings- kansliet. Detta har skett bl. a. mot bakgrund av att det inom justitiedeparte- mentet pågår ett arbete med en ny lag om stiftelser. I samband härmed har framkommit att det kan ifrågasättas om Filminstitutet rättsligt sett är en stif- telse.

Filminstitutet bildades år 1963 genom ett avtal mellan staten och film- branschen. Ett nytt filmavtal träffades år 1982, vilket förlängdes 1990. I de senare avtalen var, som ovan nämnts. även videobranschen avtalspart. Avtalen har reglerat Filminstitutets finansiering, men även dess ändamål och organisation. Ändamålet har angetts på olika sätt i avtalen. Enligt filmavtalen skall, om ett nytt avtal inte träffas, Filminstitutet träda i likvidation om staten bestämmer det och vid en likvidation skall egendomen tillskiftas staten att an- vändas för institutets allmänna ändamål.

Det finns inte ännu någon allmän lagstiftning om stiftelser i Sverige. Därför saknas en legaldefinition av begreppet stiftelse i svensk rätt. Det när- maste man kommer en sådan är den definition av begreppet som finns i lagen (19291116) om tillsyn över stiftelser. Enligt tillsynslagen föreligger en stif- telse om "någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortva- rande tjäna ett bestämt ändamål". Det innebär att det krävs två olika rättshand- lingar för uppkomsten av en stiftelse i tillsynslagens mening: ett stiftelseför- ordnande och en förmögenhetsdisposition som sker i enlighet med förord- nandet

De ovan nämnda filmavtalen innehåller inte något åtagande från avtalspar- ternas sida att skjuta till egendom till den avsedda stiftelsen. Avgifter till Filminstitutet har enligt det första filmavtalet betalats av anordnare av biograf- föreställningar och enligt de senare avtalen även av de som hyr ut eller säljer videogram. Dessa har inte varit parter i de olika filmavtalen. Det har i stället varit bl.a. branschorganisationer för dem som betalar avgifter. De andra or- gansationer som varit avtalsparter har inte skjutit till någon egendom. Inte heller staten har genom avtalen åtagit sig att skjuta till medel till Filminstitutet Mot bakgrund härav torde Filminstitutet inte vara att betrakta som en stiftelse

• Sida 15
•  Original

utan snarare som ett konsortium av sådant slag som rättsligt sett är ett enkelt bolag.

Ett enkelt bolag är inte en juridisk person. Om ett enkelt bolag vid ingå- ende av avtal använder en benämning varmed bolagsmännen samfällt beteck- nas och det i denna benämning ingår ordet "stiftelse" svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har skett enligt 4 kap. 6 5 lagen (1980:11()2) om handelsbolag och enkla bolag solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha insett att benämningen avsåg ett enkelt bolag. Detta innebär att samtliga nuvarande delägare i konsortiet Filminstitutet. dvs. filmavtalets parter enligt det nu gällande filmavtalet, juridiskt sett ansvarar för institutets skulder och andra förbindelser.

Filminstitutets verksamhet bör bedrivas av en juridisk person. Stiftelsen framstår som den mest ändamålsenliga organisationsforrnen. Därför har sta- ten och övriga parter i det nya filmavtalet träffat ett principavtal om att bilda en stiftelse. se bilaga 4. Enligt avtalet skall stiftelsen bildas av det nu gällande filmavtalets parter och TV—företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. De förstnämnda anslår till stiftelsen de tillgångar som finns i konsoniet Filminstitutet. Staten anslår dessutom. liksom TV-företagen. medel till stiftelsen enligt det nya filmavtalet

Enligt avtalet skall stiftelsens syfte vara att främja värdefull svensk film- produktion. spridning och visning av värdefull film och bevarandet av filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse samt att verka för interna- tionellt samarbete i dessa avseenden. Avtalet innebär vidare att stiftelsen - un- der förutsättning av erforderliga samtycken - skall överta ansvaret för de för- bindelser som konsortiet Filminstitutet ingått.

Avtalet är träffat bl.a. under förbehåll av riksdagens godkännande. Först när erforderliga godkännanden av avtalet föreligger kan stiftelscbildningen komma till stånd. Detta sker bl.a. genom att avtalsparterna upprättar ett stiftel- scförordnande i vilket ytterligare preciseras stiftelsens organisation och verk- samhet.

6. Stöd till den filmkulturella verksamheten

Regeringens bedömning: Utformningen av filminstitutets filmkul- turella verksamhet bör i framtiden vara ett resultat av de uppdrag som regeringen lämnar åt Filminstitutet inom det filmkulturella området.

Utredningens förslag: Filmutredningen föreslår att Filminstitutets filmkulturella verksamhet särskiljs från filmavtalet och att verksamheten i stället finansieras genom att staten upphandlar de filmkulturella tjänster som man anser värdefulla. Utredaren anser att ett sådant förslag skulle skapa en bättre ansvarsfördelning mellan panema och dessutom lägga en grund för en effektivare styrning av institutet.

• Sida 16
•  Original

Filmutredningen konstaterar att man inte har haft möjlighet att, inom de givna tidsramama, göra en djupare organisatorisk och ekonomisk utvärdering av Filminstitutets filmkulturella verksamhet utan har istället valt att kommen- tera vissa delar av verksamheten. Utredarens allmänna uppfattning är dock att det finns möjlighet att bedriva Filminstitutets verksamheten på ett mer ratio- nellt sätt och att den nya styrelsen därför bör se över den nuvarande organisa- tionen.

Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstansema är positiva till att staten tar över ansvaret för Filminstitutets filmkulturella verk- samhet. Man menar att detta skulle tydliggöra ansvarsfördelning mellan avtal- sparterna och staten. Filminstitutet självt avvisar emellertid tanken på en delad finansiering och menar att staten och branschen bör ta ett delat ansvar för så- väl filmproduktion som den filmkulturella verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen instämmer i stort i de argument för ett statligt ensarnansvar som anförts av utredningen och ett stort antal remissinstanser. Vi vill särskilt poängtera vikten av att det filmkul- turella området, liksom andra jämförbara verksamheter, garanteras en konti- nuitet och en säkrare intäktsutveckling än vad ett inordnande under ett mark- nadsberoende avtalsförhållande medger.

Regeringen anser att stödet till den filmkulturella verksamheten bör för- stärkas vilket framkommer i nedanstående avsnitt. Vi återkommer i avsnitt 7 till anslagsberäkningen för tiden 1 januari - 30 juni 1993, alltså det inneva- rande budgetåret.

Vi vill i detta sammanhang översiktligt ta upp frågan om hur det statliga filmkulturella ansvaret bör definieras och utvecklas.

Den verksamhet inom Filminstitutet som utgör grunden för detta ansvar har byggts upp och utvecklats under snart tre decennier. Utvecklingen har skett inom två olika finansieringsmiljöer; dels inom ramen för ett avtal. dels genom tillförsel av specialdestinerade statliga medel. De verksamheter som har byggts upp inom ramen för avtalet har inte bara bestämts av staten, utan hänsyn har också tagits till branschemas särskilda önskemål.

Dessa verksamheter skall nu samordnas och bör i detta sammanhang bli föremål för en samlad översyn vars slutresultat bör bli en precisering av det statliga filmkulturella ansvaret. Innan en sådan översyn har gjorts vill rege- ringen inte defrniera det filmkulturella uppdrag vi har för avsikt att ge åt Filminstitutet.

De riktlinjer som i det följande anges för Filminstitutets filmkulturella upp— drag under perioden den 1 januari 1993 - den 30 juni 1994 är därför allmänt hållna och bör senare preciseras. Regeringen har för avsikt att ge styrelsen uppdraget att i en fördjupad anslagsframställning inför budgetåret 1994/95 utvärdera den nuvarande verksamheten och mot bakgrund av en sådan analys lämna förslag till hur en framtida verksamhet skall definieras, utformas och finansieras.

Nedan redovisas tre utgångspunkter som vi anser bör ligga till grund för en sådan analys. Dessa utgångspunkter bör även kunna ligga till grund för styrelsens val av inriktning under perioden fram till den 1 juli 1994.

• Sida 17
•  Original

A. Verksamhetens inriktning bör bestämmas av vad som från statlig film- politisk utgångspunkt är motiverat. Som vi tidigare har anfört är en betydande del av den nuvarande verksamheten framvuxen inom ramen för avtalet och därvid bl.a. definierad utifrån branschintressen. I detta sammanhang bör också noteras att vissa verksamheter tangerar och ibland går in på områden som ansvarsmässigt hör hemma hos andra statliga myndigheter. Vi tänker därvid bl.a. på den verksamhet som bedrivs inom Arkivet för Ljud och Bild samt Stockholms universitet.

I samtliga nu anförda fall är det viktigt att styrelsen anger vilka verksamhe- ter som kan anses ligga utanför statens kulturpolitiska ansvar. Det bör emel- lenid vara möjligt för Filminstitutet att även i en framtid bedriva verksamheter som inte är direkt hänförbara till ett sådant ansvar under förutsättning att mot- svarande finansiella resurser tillförs utifrån.

B. Vidare bör frågan om verksamheter som redan nu bedrivs av Filminstitutet, men som inte uttryckligen motsvarar ett uppdrag, vare sig inom avtalets ram eller via statens filmkulturella uppdragsgivning tas upp. Vi tänker därvid bl.a. på ateljeverksamhet, viss filmlaboratorieverksamhet samt biografverksamhet. Styrelsen bör analysera om sådan verksamhet är kultur- politiskt motiverad och fortsättningsvis skall bedrivas inom institutets ram. Om styrelsen kommer fram till att sådana verksamheter även fortsättningsvis bör ligga under institutets ansvar, bör detta ekonomiskt vara klart separerat från övrig verksamhet och kravet bör vara att varje område skall täcka sina egna kostnader. För fastighetsförvaltningen bör liknande principer gälla.

C. Avslutningsvis bör tas upp problem som sammanhänger med att Filminstitutet bedriver egen verksamhet på filmens område och fördelar bi- drag till aktörer inom olika delar av f ilmsektom samt att detta ibland har inne— burit intressekollisioner. Som en huvudregel bör gälla att Filminstitutet inte bör ägna sig åt aktiviteter som branschen eller organisationer på filmens om- råde kan göra. Om detta av särskilda skäl blir nödvändigt — vi tänker främst på import av barnfilm — bör institutet sträva efter en situation där den egna aktiviteten inte gynnas framför aktörer som konkurrerar med institutet. I de följande avsnitten presenterar regeringen kortfattat Filminstitutets och Konstnärsnämndens filmkulturella verksamhetsområden. Områden samman- faller med de anslagsposter som regeringen förutsätter utgår från anslaget Stöd till filmkulturell verksamhet.

6.1. Arkivverksamhet

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutets arkivverksamhet.

Utredningens förslag: Utredaren har berört denna verksamhet endast genom att konstaterar att arkivering av rörliga bilder i dag sker på två ställen,

1.7

• Sida 18
•  Original

dels på Filminstitutet dels på Arkivet för Ljud och Bild (ALB). Utredningen anser att den nya styrelsen bör se över institutets arkivverksamhet för att klar- göra om ett närmare samarbete med ALB skulle kunna effektivisera verksam- heten.

Remissinstanserna: ALB väljer att inte i detalj kommentera utredarens förslag utan avvaktar resultatet av pliktleveransutredningen som beräknas vara klar under hösten.

Filminstitutet konstaterar att ALB inte arkiverar någon film på filmbas utan endast film överförd till videoband enligt pliktexemplarslagen. Filminstitutet påpekar att dess arkivverksamhet, till skillnad från ALst, huvudsakligen syftar till att bevara filmen i sin originalversion för att därmed kunna åter- skapa en autentisk visningssituation på biograf.

Skälen för regeringens förslag: Filmarkivets huvuduppgift är att be- vara det svenska filmarvet åt eftervärlden. Förutom ett rent filmhistoriskt in- tresse speglar filmen miljöer, samhällsliv och värderingar från en gången tid som är av stort historiskt intresse. Filmarkivet bygger sin verksamhet på dels arkivering och dels restaurering av äldre filmer. Arkivet innehåller i dag över 13 000 titlar och mottar årligen mellan 200 till 400 nya filmer för deposition. Under året har totalt 2 500 titlar lånats ut. Användare av arkivet är främst for— skare från institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms uni- versitet och Dramatiska Institutet samt Filminstitutets egen cinemateks- verksamhet.

Restaurering av äldre filmer är nödvändig då dessa är gjorda på en nitrat- bas som är både självförstörande och dessutom mycket brandfarlig.

Som en naturlig del av arkivverksamheten finns Filminstitutets egen film- klubb - Cinemateket. Hälften av Cinematekets utbud under det gångna året utgjordes av filmer från arkivet som på detta sätt gjorts tillgängliga för en större allmänhet. Cinemateket visar också annan modem och klassisk film som inte när de svenska biograferna via den normala distributionen. Cinemateket har filialer i både Göteborg och Malmö och totalt 10 000 med— lemmar. Undcr 1991/92 hade man 60 000 besökare fördelade på I 200 före- ställningar. . Som komplement till såväl filmarkivet som cinemateksverksamheten finns inom institutet en väl utbyggd dokumentationsavdelning. Avdelningen inbe- griper ett bibliotek. ett bild- och affischarkiv samt ett klipparkiv. Biblioteket är huvudbibliotek för filmlitteratur i Sverige och omfattar 36 000 böcker och 1 200 tidskrifter samt manuskript och textlistor till 9 000 svenska och utländ- ska filmer.

Institutets arkivverksamhet inkluderar även ett videotek som svarar för ar- kivering av videofilmer samt ansvarar för den allmänna videobevakningen.

Regeringen anser att det är av stor vikt att den film och det filmmaterial som produceras i landet kan bevaras ät eftervärlden. Ett bidrag på 9 miljoner kronor bör utgå för tiden den 1 januari - den 30 juni 1993 till den verksamhet som beskrivits ovan. En sådan bidragsstorlek innebär på halvårsbasis en för- stärkning på 0,75 miljoner kronor vilket garanterar att verksamheten kan fortleva och utvecklas på ett gynnsamt sätt.

• Sida 19
•  Original

Regeringen finner att vissa delar av Filminstitutets arkivverksamhet ligger mycket nära det arbete som ALB utför. Den nya styrelsen bör därför få i upp- drag att se över verksamheten för att klargöra om denna verksamhet på ett ef- fektivt sätt kan samordnas med den som ALB bedriver.

6.2. Publikationer och information

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutets publikations— och informationsverksamhet.

Utredningens förslag: Utredaren har inom detta område endast kom- menterat den internationella verksamheten. Han anser att stora delar av Filminstitutets internationella verksamhet har sin motsvarighet i Svenska Institutet och menar att det föreligger en risk för dubbelarbete.

Remissinstanserna: Filminstitutet hävdar att det finns en klar uppdel- ning av arbetsinsatser mellan Svenska Institutet och Filminstitutet. Filminstitutet svarar för försäljning och presentation av filmer vid de större festivalerna medan Svenska Institutet ansvarar för övrig representation.

Skälen för regeringens förslag: Filminstitutets informations- och förlagsavdelning har det övergripande ansvaret för att sprida kunskap om institutets verksamhet såväl externt som intemt inom branschen. Utöver detta bedriver avdelningen en mindre förlagsverksamhet där den varje år utger Filmårsboken samt har en kontinuerlig utgivning av uppslagsverket Svensk Filmografi.

Avdelningen Teknisk information och utveckling har ansvar för att stödja och sprida kunskap om den tekniska utvecklingen inom video-, TV-. och fil- mområdet. Verksamheten bedrivs främst genom utgivning av tidningen TM med fem nummer om året samt genom ett årligen återkommande seminarium som behandlar de senaste nyheterna inom det tekniska medieområdet.

Tidskriften Chaplin utkommer med 6 nummer per år och är med sin upp- laga på drygt 5 000 exemplar per är Nordens största filmtidning.

Utlandsavdelningen representerar Sverige vid internationella festivaler och andra filmmanifestationer. Avdelningen har dels ansvaret för att sprida infor- mation om svensk film och dess aktörer, dels för att sälja rättigheter för svensk film. Avdelningen samarbetar vid vissa tillfällen med Svenska Institutet

Regeringen anser att Filminstitutets publiceringsverksamhet samt dess na- tionella och internationella verksarnhet vad det gäller att sprida kunskap om svensk film bör, under tiden fram till den fördjupade anslagsframställningen, bedrivas i en omfattning som motsvarar det som i dag gäller för verksamhe- ten. Det innebär att ett bidrag på 4,25 miljoner kronor bör utgå till verksamhe- ten för tiden 1 januari till 30 juni 1993. Filminstitutet har i årets anslagsfram- ställning begärt 500 000 kr för täckande av de kostnader som kommer att

• Sida 20
•  Original

uppstå vid firandet av filmens 100-års jubileum. Regeringen anser att de eventuella merkostnader som kan uppstå på grund av detta firande bör täckas inom ramen för den befintliga verksamheten.

Regeringen vill avslutningsvis betona att vad som ovan nämnts under av- snitt 6 punkt A särskilt bör beaktas inom denna verksamhet.

6.3. Verksamhet riktad till barn och ungdom

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutets verksamhet riktad till barn och ungdom.

Utredningen har inte särskilt behandlat detta område. Skälen för regeringens förslag: Filminstitutets verksamhet riktad till barn och ungdom kan uppdelas på en extern och en intern del. Inom den ex- terna delen fördelas stöd till verksamheter som bedrivs utanför Filminstitutets regi medan den interna verksamheten bedrivs av institutet självt

Inom den externa delen bedriver Filminstitutet sedan ett par år tillbaka stödprogram som syftar till att dels stimulera tillkomsten och driften av regio- nala medieverkstäder för barn och ungdom. dels utvidga det lokala utbudet av film genom att stödja en omfattande barn- och skolbioverksamhet.

Visningsstöd och repertoarbreddningsstöd är andra former av externt stöd som utgår från avdelningen. Visningsstödet går i stor utsträckning till organi— sationer som själva har filmverksamhet riktad till barn och ungdom medan re— pertoarbreddningsstödct kan sökas direkt av den lokale biografägaren som stöd till satsningar på värdefull film.

För att främja ett stort utbud av film riktad till barn och ungdom stödjer institutet externa rättighetsinnehavare för att dessa under en längre tid än vad som annars skulle varit kommersiellt försvarbart skall kunna behålla sina rät- tigheter. På detta sätt upprätthåller man ett basbestånd av filmklassiker för barn och ungdom i landet.

Institutet bedriver en omfattande egen filmpedagogisk verksamhet riktad till barn och ungdom. Verksamheten består dels av en uppsökande verk-sam- het. dels av produktion av filmpedagogiskt material samt utgivning av tid— ningen "Tusen och en film". Tidningen är en filmpedagogisk tidskrift för barn och ungdom som distribueras till fasta prenumeranter samt via externa visningsorganisationer. Tidningen har en prenumererad upplaga på 2 600 exemplar.

Filminstitutet bedriver vidare en egen import av barnfilm som ett led i sin strävan att bredda utbudet av bam— och ungdomsfilm i Sverige.

Intresset för film bland barn och ungdom är i dag större än det någonsin varit tidigare. Utbudet av film för dessa grupper har också ökat i och med de reklam- och betalfinansierade TV-kanalemas stora utbud av lilm.

• Sida 21
•  Original

Det är regeringens uppfattning att barn och ungdomar bör beredas möjlig- het att, dels ta del av ett brett utbud av svensk och utländsk film, dels själva ges möjlighet att prova på att producera film.

Regeringen anser att Filminstitutets verksamhet inom detta område bör ha samma omfattning som den hittills haft. vilket innebär att den bör erhålla ett bidrag på 11 miljoner kronor för tiden 1 januari - 30 juni 1993. Vi vill under- stryka att det naturliga engagemanget hos barn och ungdomar skall utgöra grunden för dessa insatser.

Storstadsregionema erbjuder i dag ett relativt sett stort utbud av film- och videoaktiviteter. Det är därför av vikt att en stor del av tillgängliga medel an- vänds till externa stödinsatser för barn och ungdom ute i landet

Regeringen anser att minst 9 miljoner kronor av bidraget som utgår till verksamhet för barn och ungdom bör avsättas för stöd till externa verksamhe- ter.

6.4. Främjande av spridning och visning av värdefull film

Regeringens förslag: Staten tar över ansvaret för finansieringen av Filminstitutets verksamhet för främjande av spridning och visning av värdefull film.

Utredarens förslag: Inom detta område har utredaren endast berört Filminstitutets importverksamhet av film. Utredaren konstaterar att Filminstitutet bedriver egen import av film samtidigt som man stödjer externa importörer av film och därmed konkurrerar med sina egna bidragsmottagare. Utredningen anser inte att institutet skall importera film utan att man i stället skall inrikta sig på att stimulera andra fria importörer att utveckla sin verk- samhet.

Remissinstanserna: Filminstitutet, Filmstudiorörelsen och Svenska Teaterförbundet motsätter sig utredningens förslag om att avveckla institutets filmimportverksamhet. Instansema menar att institutets verksamhet inte kon- kurrerar med andra im portörers verksamhet utan i stället kompletterar dessa.

OFF. Göteborgs Filmfestival, Folkets Bio, Filchntrum, Föreningen för animerad film. Sveriges Filmuthyrareförcning m.fI. anser att institutets im- port av vuxenfilm bör avvecklas och att de medel som går till denna verksam- het i stället skall kanaliseras som stöd till fria importörer av kvalitetsfilm.

Folkets Bio och Filmuthyrareföreningen, som båda representerar externa filmimportörer, anser dessutom att institutets importverksamhet inte bedrivs på konkurrensneutrala villkor.

Skälen för regeringens förslag: Liksom verksamheten riktad till barn och ungdom kan denna verksamhet också indelas i en intern och en ex- tern del.

De externa stöd som utgår från avdelningen är import- och lanseringsstöd, visningsstöd samt repertoarbreddningsstöd. Samtliga dessa externa stödpro-

• Sida 22
•  Original

gram har presenterats under föregående avsnitt och har samma form och syfte här frånsett att de här avser vuxenfilm. Utöver dessa stöd finns inom denna del ett stöd till återkommande kortfilmsmanifestationer.

Filminstitutet bedriver ett omfattande eget regionalt f ilmutvecklingsarbete för att stödja filmens roll i det lokala kulturlivet. Arbetet är rikstäckande och syftar till att stärka samspelet mellan biografer, föreningar och kommuner och till att hitta metoder för att öka publiken på biografema samt att bredda utbu- det av film.

För att bredda utbudet av film bedriver institutet också en egen distribu— tionsverksamhet för såväl lång- som kortfilm. Verksamheten bedrivs på så sätt att man köper in rättigheter för nyproducerade filmer, dels övertar rättig- heter för äldre filmer när andra distributörer på kommersiella villkor inte är villiga att förlänga rättigheterna. Verksamheten har lett till att institutet har kunnat bygga upp en bank av filmer som man kan erbjuda biografer, skolor och institutioner att hyra.

Främjandet av visning och spridning av värdefull film utgör en central del i Filminstitutets filmkulturella verksamhet. Regeringen anser att verksamheten bör fortsätta i samma omfattning som tidigare, vilket innebär att den bör er- hålla ett bidrag på 6 miljoner kronor för tiden den 1 januari - den 30 juni 1993.

Filminstitutet begär i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 en förstärkning på 2,5 miljoner kronor för införandet av ett nytt stödprogram för att stödja uppkomsten av regionala filmverkstäder ute i landet. Regeringen anser inte att det i dagsläget finns en tillräckligt genomarbetad behovsanalys för att införa ett sådant nytt stödprogram.

Filminstitutet har tidigare bedrivit en egen import av vuxenfilm. Denna im- portverksamhet är exempel på sådan verksamhet som bedrivs såväl av institu- tet som av andra externa aktörer. Som framgår under avsnitt 6 punkt C anser regeringen att Filminstitutet inte skall bedriva sådana verksamheter som be- ' drivs eller kan bedrivas av andra visningsorganisationer eller företag. Vad gäller institutets filmimport har denna problematik accentuerats genom att flera fria filmimportörer hävdar att Filminstitutets verksamhet har bedrivits på ett sätt som inte ansetts vara konkurrensneutralt gentemot övriga importörer.

Mot bakgrund av vad som framkommit ovan anser regeringen att Filminstitutets importverksamhet av vuxenfilm bör avvecklas. Det medel som härigenom frigörs bör i stället förstärka stödet till externa filmimportörer.

Sammantaget bör Filminstitutets avsätta minst 2 miljoner kronor för im- port- och lanseringsstöd för tiden 1 januari till 30 juni 1993. vilket innebär en kraftig förstärkning av stödet jämfört med dess nuvarande omfattning. Övrig extern verksamhet bör bedrivas i samma omfattning som tidigare.

• Sida 23
•  Original

6.5. Styrelse och ledning

Regeringens Förslag: Staten lämnar bidrag till finansieringen av Filminstitutets ledning och styrelse motsvarande den del av institutets totala verksamhet som avser det filmkulturella uppdraget.

Skälen till regeringens förslag: Den dagliga ledningen för institutet sköts av en verkställande direktör. Till sin hjälp har denne en vice verkstäl- lande direktör som också fungerar som administrativ chef för verksamheten. Institutets ledning utses av dess styrelse.

Som rådgivande organ har institutets ledning och styrelse förvaltningsrådet som består av representanter för olika intressegrupper inom film, TV, och vi- deobranschen.

I avvaktan på den fördjupade anslagsframställningen inför budgetåret 1994/95 beräknar regeringen att 2 miljoner kronor bör utgå till ledning och styrelse vad gäller den filmkulturella verksamheten.

6.6. Administrativ service

Regeringens förslag: Staten lämnar bidrag till finansieringen av Filminstitutets administrativa service motsvarande den del av institutets totala verksamhet som avser det f ilrnkulturella uppdraget.

Skälen till regeringens förslag: Verksamheten innefattar en perso- nal- och en ekonomiavdelning som bedriver normala för sådana avdelningar förekommande arbetsuppgifter.

Till verksamheten hör också reception, vaktmästeri. transport och Filmhusets egna biografer. Kostnaderna för dessa avdelningar belastar dock inte denna verksamhet utan fördelas ut på institutets övriga verksamheter.

Regeringen anser att institutets administrativa service i stort bör ha samma omfattning som tidigare. Till verksamheten bör därför utgå ett bidrag på 785 000 kronor för tiden 1 januari - 30 juni 1993. Regeringen utgår vidare ifrån att verksamheten tillskjuts medel från de områden som nedan presenteras under avsnitt 6.7. Regeringen bedömer att den administrativa servicen på detta sätt kan tillskjutas ytterligare 1,75 miljoner kronor för tiden den 1 januari - den 30 juni 1993.

Inför kommande verksamhetsår bör den nya styrelsen se över institutets administrativa service för att klargöra hur verksamheten bör utformas för att bäst tjäna sitt syfte.

• Sida 24
•  Original

6.7. Affärsdrivande verksamheter m.m.

Inom Filminstitutet finns det ett antal verksamheter som bedrivs under näst intill kommersiella villkor. Dessa verksamheter är filmhusateljéerna, Rotebrolaboratoriet, fastighetsavdelningen samt institutets externa biografer i Stockholm. Göteborg och Malmö.

Gemensamt för dessa verksamheter är att de får betydande intäkter från privatkunder, företag eller institutioner som nyttjar deras tjänster. Sammantaget beräknas dessa verksamheter ge en vinst med 3.5 miljoner kro- nor för verksamhetsåret 199'3/94. Som berörts ovan anser regeringen att dessa medel bör tillföras avdelningen för administrativ service.

Filmhusateljéema är sedan år 1991 ett dotterbolag som ägs till fullo av Filminstitutet. Verksamheten är förlagd till Filmhuset där man bedriver ut- hyrning av ateljéer, teknisk utrustning samt biträder med ateljépersonal. Verksamheten bedrivs på fullt kommersiella villkor.

Rotebrolaboratoriet renoverar skadad film men bedriver också en verk- samhet som syftar till att förebygga skador och slitage på filmer. Vidare er— bjuder man muséer och andra institutioner reprofotografering.

Filminstitutets fastighetsavdelning är den avdelning inom institutet som ger störst överskott, ca 4.5 miljoner kronor per år. Överskottet beror på det fak- tu'm att man hyr ut nästan halva Filmhuset till andra verksamheter; största hy- resgästen är Dramatiska Institutet. Filminstitutet har meddelat att avgiften för tomträttsavgälden kommer att höjas med ca 2.5 miljoner kronor och att man som kompensation för detta har för avsikt att kräva höjda anslag.

Regeringen anser att en eventuell höjning av tomträttsavgälden skall. lik— som alla icke förväntade merkostnader, bemötas med allmänna besparingar av institutets verksamhet inom ramen för de prioriteringar som satts upp.

Filminstitutets externa biografverksamhet i Stockholm, Göteborg och Malmö har delvis tillkommit som ett led i den egna distributions-verksamhe- ten. Genom att vara både distributör och biografägare kan institutet garantera visning av filmer man köpt in. En annan orsak till institutets biografverksam- heten är att man inte äger visningsrättighetema till alla de äldre filmer som man har i sitt arkiv. Dessa filmer kan därför endast visas för slutna sällskap i egna biografer.

6.8. Bidrag till konstnärsnärnndens filmstöd

Regeringens bedömning: Staten bibehåller ansvaret för finansie- ringen av Konstnärsnämndens stöd till kortfilmsproduktion m.m.

Utredarens förslag: Filmutredningen anser att staten stöd till filmpro- duktion utnyttjas bäst om det koncentreras till Filminstitutet och menar därför att det statliga stödet till konstnärsnärnndens kortfilrnsstöd bör avvecklas.

Prop. 1992/93: 10

• Sida 25
•  Original

Remissinstansema: Remissinstansema är övervägande positiva till ett fortsatt statligt bidrag till Konstnärsnämndens stöd till kortfilmsproduktion.

Skälen för regeringens bedömning: Konstnärsnämndens filmstöd är ett projektstöd som främst inriktas mot stöd för produktion av kortfilm. Under hösten 1992 fördelades stödet på 19 olika projekt.

Konstnärsnämnden konstaterar i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 att efterfrågan på filmstödet vida överstiger dess storlek och begär därför en förstärkning av stödet med 2.1 miljoner kronor

Regeringen anser det värdefullt att det finns en miljö utanför Filminstitutet till vilken filmare kan vända sig för att söka stöd för sina kortfilmsprojekt. Vi anser därför att det statliga stödet till Konstnärsnämnden bör kvarstå i samma omfattning som hittills varit fallet. Medel för för verksamheten vad avser för- sta halvåret 1993 finns budgeterade under anslaget Filrnstöd.

7. Anslagsfrågor

Regeringen förslag: Anslaget till Filmstöd ersätts fr.o.m. nästa budgetår av två nya anslag, Stöd till svensk filmproduktion mm. samt Stöd tillfilmkulturell verksamhet . För dessa ändamål under tiden 1 januari till 30 juni 1993 anslås två mot- svarande anslag på tilläggsbudget om 30 750 000 kr respektive 16 035 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: 1 statsbudgeten för budgetåret 1992/93 finns under elfte huvudtitelns uppfört ett reservationsanslag, Filmstöd, på 65 513 000 kr. Då det nya filmavtalet väsentligen förändrar det statliga filmstödets utformning bör stödet i fortsättningen. dvs. från och med nästa statsbudget, delas upp på två olika anslag. kallade Stöd till svensk film- produktion m.m. samt Stöd till filmkulturell verksamhet.

I avvaktan på ett nytt film- och videoavtal har utbetalningar från det nuva- rande anslaget skett endast för perioden den 1 juli - den 31 december 1992. Anslaget har därvid belastats med sammanlagt 33 399 000 kr för de olika stödfonnema varför det nu återstår 32 114 000 kr att disponera under resten av budgetåret 1992/93. Ändamålet med vissa anslagsposter under anslaget kommer att finnas kvar i det nya bidragssystemet. Detta gäller anslagspos- tema Främjande och spridning av värdefull film, Filmkulturella insatser för barn och ungdom samt Bidrag till projekt på filmområdet, den sistnämnda posten disponeras av Konstnärsnämnden. De ifrågavarande anslagspostema bör därför kunna användas för sådana ändamål under resten av innevarande budgetår. Även om ändamålet för anslagspostema tre och fem kvarstår, avser posterna delvis andra verksamheter för resterande del av budgetåret, vilket förklarar skillnaden i anslagspostemas storlek mellan första och andra delen av budgetåret.

• Sida 26
•  Original

För övriga delar av det nya filmstödet finns däremot inte direkta motsva- Prop. 1992/93: 10 righeter på det nuvarande anslaget Filmstöd. Därför bör medel för dessa tas upp på de två nya anslag som fr.o.m. nästa budgetår skall inrymma hela filmstödet. På det sättet kommer eventuella anslagsbehållningar att direkt flyta in i på rätt anslag vid det kommande budgetårsskiftet.

Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställ- ning. Det är att märka att anslaget Filmstöd kommer att belastas med endast 51 513 000 kr under innevarande budgetår och att det följaktligen uppkom- mer en besparing på 14 000 000 kr i förhållande till det belopp med vilket det anslaget finns uppfört i statsbudgeten. Denna besparing bör dras ifrån be- gärda anslagsbelopp på tilläggsbudget när merkostnaden för det nya filmavta- let under innevarande budgetår räknas fram.

Budgetåret 1992/93

1992 1993 juli—december januari—juni Regeringens förslag Bidrag från anslaget F ilmstöd

1. Bidrag till Filmfonden 15 080 000 — 2. Produktionsgarantier till svensk koniilm 1 828 O(X) — 3. Främjande och spridning av värdefull film 5 538 000 6 000 000 4. Bidrag till filmkulturella ändamål 3 586 000 — 5. Filmkulturella insatser för barn och ungdom 3 653 000 11 000 000 6. Stöd till biografer 2 600 000 — 7. Bidrag till projekt på filmområdet. ] 114 000 1 1 14 000

Beräknade bidrag från anslaget Stöd till svensk filmproduktion m.m.

Statsbidrag till lilm- och videoavtalet 30 750 000

Beräknade bidrag från anslaget Stöd till film- kulturell verksamhet

Arkivverksamhet 9 ()()0 ()()0 Publikationer och information 4 250 000 Styrelse och ledning 2 000 000 Administrativ service 785 000 Summa 33 399 000 64 899 000

Det nya filmavtalet leder till en helårskostnad för staten på 129 798 000 kr, vilket innebär en ökning med 63 000 000 kr i förhållande till det tidigare. Regeringen återkommer i 1993 års budgetproposition när det gäller medels- behovet för budgetåret 1993/94.

• Sida 27
•  Original

8. Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de ekonomiska förpliktelser som följer av det nya film- och videoavtalet (avsnitt 5.1)

bemyndigar regeringen att medverka vid bildandet av stiftelsen Svenska Filminstitutet i enlighet med särskilt avtal (avsnitt 5.5).

godkänner att staten övertar ansvaret för finansieringen av olika filmkulturella verksamheter hos Filminstitutet (avsnitt 6.1 - 6.4).

godkänner grunderna för bidragsgivning till finansieringen av Filminstitutets styrelse och ledning samt administrativa service (avsnitt 6.5 och 6.6).

till Stöd till svensk filmproduktion mm. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 30 75( ) 000 kr (avsnitt 7).

till Stöd till filmkulturell verksamhet på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 16035 000 kr (avsnitt 7).

• Sida 28
•  Original

Sammanfattning av remissinstansemas reaktioner

Förslaget om en tomkassettavgift bemöts positivt av de flesta remissinstan- sema. Flertalet statliga myndigheter är dock kritiska till avgiften. Dessa häv- dar att förslaget i princip handlar om att återinföra kassettskatten, vilket man inte anser att det finns skäl att göra.

Vad det gäller den övriga finansieringen av filmstödet anser huvuddelen av film- och visningsorganisationerna att staten kraftigt bör höja sitt anslag. Flertalet av dessa remissinstanser jämför filmstödet med det mångdubbelt större teaterstödet. 90 miljoner kronor nämns av många som en rimlig nivå för det direkta statliga stödet. Vidare anser dessa instanser att staten på ett tydligare sätt än i dag bör ta ett helhetsansvar för såväl filmproduktionen som för den filmkulturella verksamheten. På detta sätt hoppas man att filmstödet i framtiden ska bli mindre beroende av film- och videoavtalet än det är i dag.

TV-bolagen och videoorganisationema tycker alla att de föreslagna avgif- terna till Filminstitutet är för höga och menar att deras behållning av avtalet är för litet. Samtliga deklarerar emellertid att de är intresserade av att delta i de kommande förhandlingama om ett nytt avtal.

• Sida 35
•  Original

Bilaga 2

Riksskatteverket är den enda remissinstans som förordar utredningens an- dra altemativ, med mervärdesskatt på biobiljetter. SVT, Folkets Bio och Sveriges F ilmuthyrarejörening anser att alternativet är värt att närmare utreda och är kritiska till att utredaren ägnat detta så lite tid.

De flestajilm- och visningsorganisationerna kan tänka sig ett system med för- och efterhandsstöd. Flertalet vill dock att efterhandsstödet ska vara relate- rat till någon form av kvalitetskrav samt att även besökare vid slutna före- ställningar ska inräknas i besöksantalet. I linje med detta anser man att även biografstödet skall vara förenat med ett krav på att visa kvalitetsfilm.

Utredningens förslag att Konstnärsnämndens kortfilmsstöd ska dras in och att stödet istället ska koncentreras till Filminstitutet möts av kraftig kritik från såväl Konstnärsnämnden och fria filmare som av Filminstitutet. Man betonar vikten av det finns flera "adresser" att söka stöd hos för att därigenom garantera ett mångskiftande utbud av kortfilmer.

Förslaget om att dela upp Filminstitutet i en produktionsdel och en del för de filmkulturella aktiviteterna där staten endast finansierar den senare kritise- ras kraftigt av Filminstitutet självt. Man betonar vikten att staten tar sin del av ansvaret inom båda dessa områden. Oberoende av strukturen hos verksamhe- ten anser institutet att dess styrelse ska ha ett helhetsansvar för den totala verksamheten. Utanför institutet är man emellertid positiv till en tudelning av dess verksamhet. Många av film- och visningsorganisationerna anser att det skulle leda till en klarare ansvarsfördelning och dessutom menar man att en statlig finansiering av filmkulturen skulle garantera ett jämnare inkomstflöde till denna verksamhet. Även SPK förordar en delning av verksamheten.

Utredningens förslag Om att knyta Visningsnämnden närmare Filminsti- tutet stöds endast av Visningsnämnden och institutet självt. Alla mottagare av Visningsnämndens stöd förordar en så självständig visningsnämnd som möj- ligt. helst helt utan koppling till Filminstitutet

Endast ett fåtal instanser har kommenterat utredningens förslag om konsu- lenter för fördelning av förhandsstödet. Filminstitutet. OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Sveriges Filmuthyrareförcning, Svenska Teaterjiär- bundet. S VT och KLYS uttalar sig dock alla för någon form av konsulentsys- tem.

Samtliga filmimportörer utanför Filminstitutet är positiva till utredningens förslag om att lägga ner importverksamheten vid institutet som man anser är både ineffektiv och skapar en ojämn konkurrenssituation. Filminstitutet och filmstudiorörelsen vill att importverksamheten fortlever som i dag.

• Sida 36
•  Original

Bilaga 2

Disposition

För att på ett överskådligt sätt kunna presentera remissinstansemas reaktioner på utredningen har denna sammanställning indelats i tre olika avsnitt:

1. Finansiering av filmstödet 2. De olika stödinsatsernas storlek och form 3. SFI:s struktur och funktion

Punkt ett indelas i två huvudområden. I första delen presenteras reaktio- nerna på förslaget om en tomkassettavgift och i den andra reaktionerna på förslagen om bibehållna biograf— och videoavgifter samt TV-kanalemas bi- drag. Här behandlas också remissinstansemas kommentarer till det statliga stödets utformning och storlek.

Under punkt två presenteras remissinstansemas reaktioner på utred- ningens förslag om vad som ska stödjas, hur stort stödet skall vara samt un- der vilka förutsättningar de olika stödåtgärdema skall utgå

Under punkt tre behandlas slutligen alla reaktioner som har att göra med utredningens förslag om en uppdelning av Filminstitutets verksamhet i en produktionsdel och en filmkulturell del samt övriga förslag som berör Filminstitutets organisation och funktion.

Övriga stödåtgärder

OFF och Göta film anser att mindre producenter ska ha möjlighet att söka projektstöd som inte skall behöva vara knutet till en speciell film. Detta för att stärka de mindre producentemas möjlighet att kunna lägga resurser på manus- arbete och andra produktionsförberedelser.

Remissinstansema: OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund och FilmCentrum önskar att mer kraft kunde läggas ned på att försöka sälja och lansera svensk oberoende film i utlandet, inkluderande både kort- och lång- film.

Svenska Kvinnors Filmförbund konstaterar att det i dag finns endast 9% kvinnliga producenter i Sverige och anser, med bakgrund av detta, att ett sär- skilt stöd bör riktas till åtgärder som främjar en ökning av antalet kvinnliga producenter i landet.

Visningsnämnden, Bygdegårdarnas Riksförbund, Sveriges Förenade Filmstudios och Folkets Bio betonar vikten av att visningsorganisationema erhåller ett ökat stöd. Visningsnämnden anser att minst 11 miljoner kr bör gå till visningsstödet. Nämnden understryker också vikten av att svenskproduce- rad film erhåller särskilt stöd för marknadsföring och lansering.

Videouthyramas Samarbetsorganisation anser att videostödet bör höjas.

Prop. 1992/93: 10

• Sida 49
•  Original

Bilaga 2

Visningsnämnden och Sveriges Förenade Filmstudios efterlyser åtgärder som förhindrar att fraktkostnaderna för film inte stiger i och med att Biografägarförbundets avtal med SJ/posten går ut den 1 juli 1992.

Visningsnämnden

Utredaren föreslår att Visningsnämnden i framtiden sorterar direkt under Filminstitutets styrelse och att nämndens ledamöter därför också utses direkt av institutets styrelse i stället för, som i dag, av regeringen.

Remissinstansema: Filminstitutet, Visningsnämnden och Göteborg filmfestival ställer sig positiva till utredarens förslag. Filminstitutet anser att förslaget ligger i linje med den önskan man har om att öka styrelsens infly- tande över den totala verksamheten.

Filmcentrum, Folkets Bio, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Bygdegårdamas Riksförbund, Svenska Kvinnors Filmförbund. Unga Örnars Riksförbund och Svenska Teaterförbundet anser att Visningsnämnden ska vara helt obunden av Filminstitutet så som tanken var när nämnden skapades. Folkets Bio går så långt att man förordar en nämnd som fördelar samtliga medel som staten stöder filmen med. inklusive de till Filminstitutet. Folkets Bio, Biografägarförbundet och Våra Gårdar anser vidare att Filminstitutet ge- nerellt i allt för liten omfattning utnyttjar de kunskaper och erfarenheter som finns hos oberoende aktörer utanför institutet. Svenska Teaterförbundet anser att Visningsnämndens roll ska regleras i film- och videoavtalet och att dess fi- nansiering bör prövas i särskilda förhandlingar tillsammans med mottagarna av nämndens stöd.

Konsulenter

Utredningen föreslår att ett antal konsulenter anställs vid Filminstitutet för att ansvara för den konstnärliga bedömningen av filmprojekt och därmed också fördelningen av förhandsstödet.

Remissinstansema: Filminstitutet anser förslaget med konstnärligt an- svariga konsulenter intressant och värt att prova. Man betonar dock vikten av att det måste finnas produktionskunnig personal att tillgå inom institutet i de fall konsulentema inte tidigare har erfarenhet av filmproduktion. Dessutom anser man att produktionskompetens inom institutet är viktig för att kunna bistå marknadens fria producenter.

• Sida 51
•  Original

Bilaga 2

OFF, Svenska Kvinnors Filmförbund, Svenska Filmuthyrarföreningen, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, SVT och KLYS utta— lar sig alla positivt till någon form av konsulentsystem. Vad gäller fördel- ningen av stödet till kortfilm anser OFF emellertid att hälften av medlen bör fördelas av en kortfilmsgrupp om tre personer. Svenska Kvinnors Filmförbund förutsätter att jämstäldhetslagen från 1992 följs vid tillsättandet av konsulenter. Folkets Bio hänvisar i denna fråga till de remissvar som läm- nats av OFF.

Filminstitutets importverksamhet

Utredningen föreslår att Filminstitutets import av kvalitetsfilm bör av- vecklas då man anser att den konkun'erar med de fria importörer som erhåller importstöd från institutet. Utredaren anser det lämpligare att allt stöd för im- port av kvalitetsfilm till Sverige kanaliseras genom Visningsnämndens im- portstöd.

Remissinstansema: Filminstitutet, Sveriges Förenade F ilmstudios, Sveriges Förenade Barn- och Ungdomsfilmstudios, Svenska Teaterförbundet och Visningsnämnden motsätter sig utredarens förslag. De anser inte att insti- tutets verksamhet konkurrerar med de fria importörerna utan tvärt om kom- pletterar dessa. Filminstitutet anser att det är Visningsavdelningens verksam- het som ger kontinuitet och stabilitet åt importen av små] kvalitetsfilm i Sverige. Man betonar vidare att avdelningen under årens lopp byggt upp en filmbank som i dag innehåller ca 1 200 filmer vilka distribueras till Bio Kontrast, Filmstudiorörelsen m.fl. Skulle importverksamheten läggas ned hävdar man att denna filmbank på sikt skulle tappa sin attraktionskraft efter- som inga nya filmer då skulle komma in. Sveriges Förenade Barn- och Ungdomsfilmstudios är medveten om att det i dag finns ett antal fria importö- rer av kvalitetsfilm för vuxna men menar att dessa inte under överskådlig tid kan nå upp till den volym och kapacitet som Filminstitutet i dag besitter. Vad gäller import av bam- och ungdomsfilmer menar samtliga ovan nämnda in- stanser att denna är än viktigare än vuxenimporten att behålla inom institutet då det inom detta område inte finns någon annan större importör. Med hän— visning till utvecklingen i Danmark där Filminstitutet, utan framgång, försökt locka fier att importera kvalitetsfilm anser man det osannolikt att nya importö- rer skulle uppstå om institutet lade ner sin importverksamhet och i stället skulle "lägga ut beställningar". Visningsnämnden anser att institutets import- stöd bör vara lägst 4 miljoner kronor och dess lanseringsstöd lägst 4 miljoner kronor Även Sveriges Förenade Filmstudios förespråkar en ökad anslagstill- delning till lanserings- och importstöden.

OFF, Bygdegårdarnas Riksförbund, Föreningen för animerad film och Göteborg filmfestival anser att institutets import av bam- och ungdomsfilm bör bibehållas då det inom detta området finns allt för få fristående aktörer. Vad gäller institutets import av kvalitetsfilm för vuxna anser man att den skulle kunna upphöra förutsatt att Visningsavdelningens medel för import

• Sida 52
•  Original

Bilaga 2

överförs till Visningsnämnden så att medlen kan kanaliseras ut till de fria im- portörerna. Man vill emellertid understryka att den filmbank som byggts upp inom institutet på något sätt bör få fortleva och utvecklas även om import— verksamheten läggs ned.

Folkets Bio och Sveriges Filmuthyrareföreningen är positiva till att Filminstitutets importverksamhet läggs ned. Folkets Bio "instämmer till fullo" i utredningens förslag om att institutets importverksamhet bör läggas ned. Folkets Bio anför att "Medan Filminstitutets visningsavdelning tillåts gå med miljontals kronor i förlust varje år utan att dess effektivitet blivit föremål för utomståendes granskning. måste en förening som Folket Bio anhålla om im- portstöd för varje film, med utförliga motivering för varför just denna titel bör importeras, med månaders fördröjning under tiden ärendet behandlas och med krav på att i efterhand redovisa utfallet och när vi lyckas särskilt bra och filmen gett vinst. återbetala stödet". Folkets Bio anser det självklart att im- portverksamheten även i fortsättningen behöver stöd och anser därför att vis- ningsavdelningens resurser borde omfördelas till Visningsnämndens import- och lanseringsstöd. Sveriges Filmuthyrareförcning menar att om importverk- samhet vid Filminstitutet skall fortsätta så måste det ske under konkurrens- neutrala former i förhållande till övriga importörer.

Förvaltningsrådet och SFI:s styrelse

Utredaren föreslår att Filminstitutets styrelseledamöter utnämns utifrån professionell kompetens och erfarenhet inom filmområdet och inte som i dag utifrån partstillhörighet. Styrelsen föreslås få ett större ansvar för verksam- heten vilket gör att utredaren inte anser att det finns något behov av ett för- valtningsråd.

Remissinstansema: Svenska Teaterförbundet och Sveriges Dramatikerförbund stöder ut-redningens förslag om att avveckla förvalmings- rådet.

Filminstitutet anser att Förvaltningsrådet fungerat bra som informations- kanal mellan institutet och film- och videobranschen. Huruvida förvaltnings- rådet skall kvarstå eller inte anser man blir något parterna får diskutera i de kommande förhandlingarna. Institutet anser emellertid. liksom Riksförening- en Våra Gårdar, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Svenska Teaterförbundet och Sveriges Biografägarförbund, det angeläget att det även i framtiden finns ett organ som garanterar en löpande dialog med branschens olika intressenter.

OFF, Videouthyrarnas Samarbetsorganisation och Folkets Bio motsätter sig utredningens förslag. OFF anser att ett effektiviserat förvaltningsråd kan få en viktig roll att spela i tid då styrelsen för institutet i mindre utsträckning representerar avtalets parter. Folkets Bio konstaterar att institutets ledning re- dan i dag kritiseras "för en viss maktfullkomlighet". Om ett nytt avtal kommer att ge stiftelsens ledning och dess styrelse än mer ansvar anser man att det är av mycket stor vikt att stiftelsen verksamhet kontinuerligt utvärderas och

• Sida 53
•  Original

granskas av andra än institutet själva. Videouthyramas Samarbetsorganisation Prop. 1992/93: 10 anser att en nära samverkan mellan institutet och film- och videobranschen är Bilaga 2 nödvändigt, även i framtiden, bl.a. för att främja filmproduktion och filmkul- turell verksamheti Sverige. Filminstitutet och Svenska Teaterförbundet stöder utredningens förslag att styrelsens ledamöter ska tillsättas utifrån kompetens och erfarenhet inom rele- vanta områden istället för att vara partsrepresentanter. Teaterförbundet menar att det är viktigt att styrelsen härvidlag består av personer som lägger störst vikt vid konstnärliga och filmpolitiska frågor.

• Sida 54
•  Original