Handelsändamålet i detaljplan, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 september 1996
Prop.
1996/97:34
Thage G Peterson
Jörgen Andersson
(Inrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att kommunerna skall fa i allt väsentligt sammamöjlighet att i detaljplaner precisera handelsändamålet som gällde före enlagändring år 1992. Det innebär att kommunerna far i detaljplan närmarereglera handelsändamålet genom att särskilja partihandel och detaljhandeloch genom att inom ändamålet detaljhandel särskilja handel medskrymmande varor och handel med livsmedel. Precisering får dock skeendast om det finns skäl av betydande vikt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
1¶Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 34
1¶Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2¶Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10).................................... 4
3¶Ärendet och dess beredning....................... 7
4¶Gällande rätt, m.m.............................. 8
4.1¶Bestämmelser om användning av mark och
byggnader .............................. 8
4.2¶Den tidigare regleringen av handelsändamålet...... 9
5¶Riksdagens tillkännagivande år 1995 ................. 12
6¶Överväganden och förslag........................ 14
7 Expediering av vissa planhandlingar................. 19
8 Konsekvensbedömning .......................... 19
9 Ikraftträdande................................. 19
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Precisering avhandelsändamålet i detaljplan ............ 20
Bilaga 2 Utredningens lagförslag..................... 22
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttratsig över betänkandet Precisering avhandelsändamålet i detaljplan (SOU1996:52)........................... 24
Bilaga 4 Det till lagrådet remitterade lagförslaget.......... 25
Bilaga 5 Lagrådets yttrande......................... 27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 september
1996....................................... 28
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)
1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 34
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § och 6 kap. 13 § plan- och bygglagen(1987:10)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7§2
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen far i planenmeddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första ochtredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytanfar ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj-ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skallske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestämmasandelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra an-läggningar och tomter, varvid far meddelas varsamhetsbestämmelser föratt precisera kraven i 3 kap. 10 §, skyddsbestämmelser för byggnader somavses i 3 kap. 12 § och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk,kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, rivningsförbud förbyggnader som avses i 3 kap. 12 § samt sådana bestämmelser i fråga omandra ändringar av byggnader än tillbyggnader som far utfärdas med stödav föreskrifter enligt 21 § lagen (1994:847) om tekniska egenskapskravpå byggnadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommuneninte skall vara huvudman, varvid far meddelas skyddsbestämmelser försådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att användaviss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordnautrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § förstastycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genastbehöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
1¶Lagen omtryckt 1992:1769.
2 Senaste lydelse 1995:1197.
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samttrafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningenoch, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningargenom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövasenligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande avgemensamhets anläggningar,
13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvud-man och som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Bestämmelser om byggnadersanvändning enligt första stycket 3får inte utformas så att en effektivkonkurrens motverkas.
I detaljplanen far även meddelas bestämmelser om exploateringssam-verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan harvunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligtnämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare intedeltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detalje-rad än som är nödvändigt medhänsyn till syftet med den.
Planen far inte göras mer detalje-rad än som är nödvändigt medhänsyn till syftet med den. Bestäm-melser som närmare reglerar möj-ligheterna att bedriva handel fårmeddelas endast om det finns skälav betydande vikt.
6 kap.
13 §3
Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen harupprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas avnämnden, av den som antar detaljplanen.
Kommunen skall på planhand-lingama anteckna datum då beslutetvunnit laga kraft. Om ett förord-nande enligt 13 kap. 8 § andrastycket har meddelats, skall ävendatum för förordnandet antecknas.Snarast möjligt efter det att beslutetatt anta fastighetsplanen har vunnitlaga kraft skall ett exemplar avplanen, planbeskrivningen och fas-tighetsförteckningen sändas till
Kommunen skall pa planhand-lingama anteckna datum då beslutetvunnit laga kraft. Om ett förord-nande enligt 13 kap. 8 § andrastycket har meddelats, skall ävendatum för förordnandet antecknas.Snarast möjligt efter det att beslutetatt anta fastighetsplanen har vunnitlaga kraft skall ett exemplar avplanen, planbeskrivningen och fas-tighetsförteckningen sändas till
3 Senaste lydelse 1995:1197.
länsstyrelsen samt till lantmäteri-myndigheten, om det inte är upp-enbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändastill myndigheterna inom två veckorfrån det att planen vunnit lagakraft, skall myndigheterna genastunderrättas om innehållet i hand-
lantmäterimyndigheten, om det inteär uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändastill myndigheten inom två veckorfrån det att planen vunnit lagakraft, skall myndigheten genastunderrättas om innehållet i hand-
lingama. lingama.
I de fall detaljplanen enligt 5 § skall anses ha den utformning somframgår av fastighetsplanen skall kommunen ange avvikelsen pådetaljplanen samt sända ett exemplar av detaljplanen och de handlingarsom anges i andra stycket till länsstyrelsen respektive underrättalänsstyrelsen om innehållet i dessa enligt tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Utredningen (M 1992:03) om översyn av plan- och bygglagen (1987:10)m.m., Plan- och byggutredningen, påbörjade sitt arbete i januari 1993.Arbetet har bedrivits i etapper. En utförlig redogörelse för utredningensarbete och behandlingen av de dittills avgivna betänkandena finns i prop.1994/95:230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen,m.m. Förslagen i den propositionen antogs av riksdagen i november 1995(bet. 1995/96:BoUl,rskr. 1995/96:30, SFS 1995:1197 m.fl.). Ändringarnaträdde i kraft den 1 januari 1996.
Genom tilläggsdirektiv fick Plan- och byggutredningen i maj 1995 (dir.1995:90) i uppdrag att utveckla och komplettera tidigare förslag om bl.a.regleringen i detaljplan enligt plan- och bygglagen, PBL, samt att i detsammanhanget också se över lagen (1970:244) om allmänna vatten- ochavloppsanläggningar, m.m.
I samband med behandlingen av den nyss nämnda propositionenbeslutade riksdagen om tillkännagivanden till regeringen i fråga omtillgängligheten i den fysiska miljön och om kvalitetsdeklaration avbostäder samt om möjligheten att i detaljplan närmare reglera handelsän-damålet i huvudsak enligt vad som gällde före den 1 april 1992.
Det aktuella ärendet
I en motion (1994/95:Bo511) med anledning av den inledningsvis nämndapropositionen yrkade Sonia Karlsson att riksdagen som sin mening skullege regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av att iPBL skapa möjligheter att i detaljplan skilja mellan olika slag av handel.I samband med behandlingen uttalade utskottet (bet. 1995/96 :BoUl s. 41)att det i PBL snarast borde införas bestämmelser som gör det möjligt förkommunerna att i detaljplan reglera handelsändamålet i huvudsak enligtvad som gällde före den 1 april 1992 och att det sålunda borde uppdrasåt regeringen att skyndsamt lämna riksdagen förslag med denna innebörd.Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.1995/96:30).
Regeringen beslutade därför den 1 februari 1996 att överlämnariksdagens skrivelse till Plan- och byggutredningen och uppdra åtutredningen att, med beaktande av vad bostadsutskottet anfört, redovisasina överväganden i fråga om möjligheterna att i detaljplan preciserahandelsändamålet.
Den 9 april 1996 överlämnade utredningen betänkandet Precisering avhandelsändamålet i detaljplan (SOU 1996:52). En sammanfattning avbetänkandet och betänkandets lagförslag finns i bilagorna 1 och 2.Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansernafinns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Inrikesdepartementet(dnr In96/1184/PL).
1** Riksdagen 1996/97. I saml. Nr34
Lagrådet Prop. 1996/97:34
Regeringen beslutade den 5 september 1996 att inhämta Lagrådetsyttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finnsi bilaga 5. Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget utan erinran.
Efter Lagrådets granskning har regeringen upprättat ett förslag tilländring i 6 kap. 13 § PBL. Ändringen behandlas i avsnitt 7. Ändringensbeskaffenhet är sådan att regeringen anser att Lagrådets hörande i dendelen skulle sakna betydelse.
4.1¶Bestämmelser om användning av mark och byggnader
I 2 kap. PBL anges de allmänna intressen som skall beaktas vid planlägg-ning och vid lokalisering av bebyggelse m.m. I 2 kap. 4 § andra stycketanges att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållenbebyggelse skall finnas möjligheter att anordna kommersiell service. Enprecisering av kravet på planläggning för kommersiell service görs sedani 5 kap., som innehåller bestämmelser om detaljplan.
Enligt 5 kap. 3 § PBL skall man i detaljplan redovisa bl.a. kvartersmarkför bebyggelse. Användningen skall då anges.
I propositionen 1985/86:1 med förslag till ny plan- och bygglag (PBL-propositionen) anfördes (s. 564) att användningssättet bör anges genomatt man i stort sett särskiljer de huvudkategorier som användes i detidigare detaljplanerna (stadsplaner), nämligen bostad, handel, sam-lingslokal, kontor, garage, industri, allmänt ändamål, areell näring ochupplag. Det påpekas att det i praxis förekom vissa ytterligare preciseringarinom kategorierna, men enligt departementschefen borde markensanvändning inte preciseras mer än som i varje särskilt fall behövs för attsyftet med detaljplanen skall nås.
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen, får enligt 5kap. 7 § första stycket 3 i planen meddelas bestämmelser om byggnadersanvändning.
Byggnaders användningssätt skall enligt PBL-propositionen (s. 575) iprincip vara identiskt med det användningssätt som har bestämts förmarken. I vissa fall anses det dock finnas behov av att specificera vissabyggnaders användningssätt. Genom en lagändring år 1992 (prop.1991/92:51, bet. 1991/92:BoU10, rskr. 1991/92:112, SFS 1992:75)infördes emellertid i 5 kap. 7 § ett nytt andra stycke enligt vilketbestämmelser om byggnaders användning inte far utformas så att eneffektiv konkurrens motverkas. Slutligen föreskrivs i 5 kap. 7 § fjärdestycket att detaljplanen inte far göras mer detaljerad än som är nödvändigtmed hänsyn till syftet med den.
När det gäller kommunens möjligheter att med stöd av 5 kap. 7 § förstastycket 3 precisera handelsändamålet framgår av förarbetena till lagänd-ringen år 1992 (bet. 1991/92:BoU10 s. 7) att skillnad skall kunna göras g
mellan detaljhandel och partihandel, varvid partihandel skall kunna
hänföras till områden för industriändamål, men att någon ytterligare Prop. 1996/97:34precisering av handelsändamålet till en viss form av handel inte skallkunna göras.
Lagändringen år 1992 är tillämplig när detaljplaner antas efterikraftträdandet. Tidigare antagna detaljplaner berörs alltså inte. I dessa kanhandelsändamålet ha preciserats i överensstämmelse med då gällanderegler, vilket innebär att en övergång till ett annat ändamål i allmänhetkräver ändring av planen.
4.2¶Den tidigare regleringen av handelsändamålet
Vad som gällde före lagändringen år 1992 i fråga om kommunernasmöjligheter att precisera handelsändamålet framgår av PBL-propositionenoch bostadsutskottets betänkande 1986/87:BoUl om en ny plan- ochbygglag m.m. samt av de uttalanden som gjordes i prop. 1990/91:146 omändring i plan- och bygglagen, m.m.
PBL-propositionen
I PBL-propositionen behandlades frågan om precisering av handelsända-målet genom bestämmelser om byggnaders användning i specialmotive-ringen till 5 kap. 7 §. Där anfördes inledningsvis (s. 576):
”Konsumenterna bör ha tillgång till ett allsidigt sammansatt utbud avvaror och tjänster och kunna prioritera mellan t.ex. låga priser, närhet tillbutiken och hög servicegrad. Kommunen har ett ansvar för att markensanvändning planeras så att denna valfrihet så långt möjligt skall kunnaupprätthållas. En hel del kommuner anger riktlinjer i dessa frågor i formav s.k. varuförsörjningsplaner. I PBL:s inledande bestämmelser har angettsatt den fysiska planläggningen skall beakta behovet av mark bl.a. förkommersiell service. Kommunen ansvarar också för att den fysiska miljönfar en lämplig utformning.
Inom ramen för planeringen bör konkurrensen ges ett så fritt spelrumsom möjligt för att hålla priserna nere och öka företagens effektivitet tillkonsumenternas fördel. De långsiktiga aspekterna är i detta sammanhangväsentliga och bör komma till uttryck i översiktsplanen. Detaljplanenmåste utformas så att den möjliggör förändring och förnyelse, t.ex.etablering av nya butiksformer. Detta är en förutsättning för en rationellutveckling av handeln. Från dessa utgångspunkter bör handelsändamåletinte preciseras ytterligare i detaljplan, om det inte finns särskilda skäl.Sådana skäl kan enligt min mening bl.a. vara att möjliggöra en förkonsumenterna lämplig butiksstruktur, hänsyn till omgivningen samtkvartersmarkens och bebyggelsens lämpliga utformning i det aktuellafallet.”
Härefter utvecklades synen på vilka bestämmelser som skall kunnameddelas i syfte att särskilja olika ändamål.
Till en början konstaterades att det skulle vara möjligt att i detaljplandra en skarp gräns mellan haydelsområden och industriområden. När detgäller reglering av olika former av handel angavs det att planläggningen— vid en avvägning mellan å ena sidan kraven på konkurrens och å andra
sidan styrning enligt PBL mot en lämplig samhällsutveckling - skulle Prop. 1996/97:34kunna ange en huvudsaklig användning av kvartersmark för partihandeleller detaljhandel. Partihandel borde i planläggningssammanhang normalthänföras till industriändamål.
Även inom gruppen detaljhandel borde enligt departementschefensuttalanden viss reglering vara möjlig, men också här underströks att detäven är ett samhällsintresse att inte onödigtvis begränsa konkurrensmöjlig-heterna. Enligt propositionen skulle det vara möjligt att genom be-stämmelser i detaljplan skilja ut områden där handeln far avse respektiveinte far avse skrymmande varuslag inom detaljhandeln. Härmed avsågsvaruslag som möbler och inredning, bilar, husvagnar, båtar, byggmaterialoch trädgårdsartiklar, dvs. framför allt varor som levereras med tungatransportmedel och säljs i mycket stora byggnader, t.ex. kallager varifrånkunden ofta hämtar varan med bil, vilket bl.a. medför krav på storaparkeringsplatser. Det framhölls att byggnadsnämnden vid prövningen avlov inom en sådan detaljplan - alltså en detaljplan med särskildabestämmelser om handel med skrymmande varor - inte skall ha att taställning vare sig till behovet av verksamheten i fråga eller till frågan omolika företag skall ges likvärdiga förutsättningar inom området.
Slutligen anfördes i fråga om livsmedelshandeln (s. 577 f.):
”Inom kategorin detaljhandel kan livsmedelshandeln i vissa lägenbehöva begränsas eller helt förbjudas med hänsyn till kravet på en lämpligsamhällsutveckling. Som exempel kan nämnas stormarknader ellerbensinstationer. I enlighet med praxis bör det kunna ske genom enbestämmelse i detaljplan som anger maximal yta som sammantaget faranvändas för handel med livsmedel. En sådan begränsning bör givetvisinte göras så snäv att rimliga anspråk på rationalisering inte kan till-godoses i ett senare skede. Jag förutsätter vidare att sådana begränsningarmeddelas endast om kommunen har gjort en utredning om serviceför-hållandena i berörda områden och utredningen visar att begränsningarnaär nödvändiga för en totalt sett ändamålsenlig handelsstruktur. Sådanautredningar ingår normalt i kommunala varuförsörjningsplaner.”
Avslutningsvis framhölls att någon ytterligare precisering elleravgränsning inte får läggas till grund för prövningen av bygglov närkommunen i detaljplan har preciserat handelsändamålet i något angivethänseende.
Bostadsutskottets betänkande 1986/87:BoUl
Bostadsutskottet behandlade frågan om reglering av handeln i detaljplani betänkandet 1986/87:BoUl s. 77 ff. Vid ärendets behandling i utskottetavgavs yttrande från näringsutskottet, 1985/86:NU3y (bostadsutskottetsbet. s. 386 ff.).
Vad särskilt gäller handeln med livsmedel ansåg näringsutskottet(s. 402) det vara rimligt att kommuner skall kunna begränsa eller heltförbjuda etableringar som antas kunna få från plansynpunkt starkt npgativaeffekter på butiksstrukturen. Enligt utskottet borde, som anförts ipropositionen, åtgärderna grundas på en utredning om serviceförhållande-
na i berörda områden, t.ex. i en kommunal varuforsörjningsplan. Enligt Prop. 1996/97:34näringsutskottet var det också naturligt att en kommun när detaljplanupprättas eller ändras skall kunna meddela bestämmelser som reglerarförsäljning av livsmedel även i bensinstationer m.m. Det kan här bli frågaom att begränsa försäljningen till en viss maximal yta. Näringsutskottetkunde alltså ansluta sig till motivuttalandet i propositionen angåendemöjlighet for kommunerna att begränsa livsmedelsförsäljning i vissa fall.Enligt bostadsutskottet var uttalandet, med de förtydliganden somnäringsutskottet hade gjort, väl ägnat att skapa klarhet i den framtidarättstillämpningen. Utskottet underströk i sammanhanget vad som hadesagts i propositionen om förutsättningarna for att en kommun skall fåbegränsa rätten att sälja livsmedel. Sådana begränsningar skall i normal-fallet inte förekomma.
Enligt bostadsutskottet (s. 79) borde man godta vad som sagts ipropositionen om precisering i detaljplan av byggnaders användning bl.a.for handelsändamål med de ytterligare synpunkter som framförts avnäringsutskottet. Bostadsutskottet hade heller inga invändningar mot vadsom anförts i propositionen om möjligheterna att genom detaljplan dra engräns mellan handelsändamål och industriändamål eller när det gällde vissreglering inom gruppen detaljhandel. Bostadsutskottet framhöll också, ilikhet med vad som gjorts i propositionen, vikten av att konkurrensmöjlig-heterna inte onödigtvis begränsas.
Propositionen 1990/91:146
I propositionen 1990/91:146 om ändring i plan- och bygglagen, m.m.(s. 22 ff.) redovisade dåvarande chefen för Bostadsdepartementet sin synpå konkurrensfrågor och handelsetableringar i samband med kommunalplanering. Bakgrunden var bl.a. att Konkurrenskommittén i betänkandetKonkurrensen i livsmedelssektorn (SOU 1990:25) hade konstaterat attprövningen av handelns etableringar har konkurrensaspekter och lagt framförslag om att konkurrens borde ingå i den avvägning mellan olikaallmänna intressen som skall göras enligt PBL.
Departementschefen ansåg att en reglering av handeln genom be-stämmelser i detaljplan måste kunna ske även i framtiden. Möjligheternatill begränsningar i fråga om livsmedelshandel borde dock användasmycket restriktivt. Vid prövningen skulle behovet av att konkurrensenförstärktes beaktas noga. Ökad konkurrens inom handeln utgjorde enligtdepartementschefen ett naturligt inslag i vad som allmänt torde avses meden lämplig samhällsutveckling.
Från en del håll hade det framförts önskemål om att konkurrensenskulle införas som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL. Departementschefenfann emellertid en sådan ändring inte behövlig och heller inte lämplig,eftersom ett allmänt främjande av konkurrensen skulle komma att stridamot lagstiftningens grundläggande syfte, nämligen att på saklig grundväga olika intressen i samhället mot varandra och där intressen som engod social och fysisk miljö fått en särskild tyngd.
11 Lagstiftningsärendet år 1991 Prop. 1996/97:34
I propositionen 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik uttalade dendåvarande regeringen (s. 20) att motivuttalandena i prop. 1990/91:146 intevar tillräckligt klarläggande och att det därför behövdes ytterligare förtyd-liganden och tillägg vad gäller konkurrens och handelsetableringar i denkommunala planeringen. Enligt den dåvarande regeringen torde skillnader-na i omgivningspåverkan mellan de olika former av handel som varaktuella i sammanhanget sakna betydelse, eftersom olika verksamheternaturligt kunde antas söka sig till för verksamheten ändamålsenligaplatser. De i förarbetena till PBL angivna möjligheterna till regleringgenom en precisering av handelsändamålet borde därför inte längre stå tillbuds. Den dåvarande regeringen fann att konkurrensen som ett särskiltintresse borde föras in i PBL. Den omständigheten att konkurrens kundevara såväl ett allmänt intresse som ett beaktansvärt enskilt intresse ansågstala för att en sådan bestämmelse fördes in i 1 kap. PBL. I propositionenföreslogs därför att 1 kap. 5 § PBL skulle kompletteras med följandemening. ”Näringsfrihet och en effektiv konkurrens skall främjas.”
Bostadsutskottet behandlade frågan i betänkandet 1991/92:BoU10.Utskottet delade därvid den dåvarande regeringens bedömning att handelnborde ges friare etableringsmöjligheter och att konkurrensen inom handelnborde tillmätas större betydelse i den kommunala planeringsprocessen.Utskottet ville emellertid i stället för en ändring i 1 kap. 5 § föreslå enändring som mera direkt gav uttryck för syftet med lagändringen. I enlagrådsremiss föreslog därför utskottet att ändringen skulle göras i 5 kap.7 § tredje stycket och utformas som en begränsning i kommunensmöjlighet att meddela sådana bestämmelser om byggnaders användningsom kan motverka en effektiv konkurrens. Lagrådet ansåg att regleringenskulle bli tydligare och systematiskt riktigare om föreskriften i ställetplacerades som ett fristående andra stycke i 5 kap. 7 §. Utskottet deladelagrådets uppfattning och utformade sitt slutliga förslag i enlighet därmed.
Beträffande innebörden av lagändringen framhöll bostadsutskottet attkommunerna inte längre skulle ha möjlighet att i detaljplan preciserahandelsändamålet till en viss form av handel. Den dittillsvarandemöjligheten att i detaljplan särskilt reglera detaljhandel med livsmedel ochdetaljhandel med skrymmande varor skulle således inte finnas kvar.Utskottet påpekade dock att någon ändring inte avsågs vad gällermöjligheten att hänföra partihandel till industriändamål.
I den motion som låg bakom riksdagens tillkännagivande år 1995 (seavsnitt 3) anfördes sammanfattningsvis följande skäl för yrkandet.
- En medveten styrning av bebyggelseutveckling och infrastruktur kanminska vägtrafiken och bidra till minskade koldioxidutsläpp. Trafik-och klimatkommittén konstaterar i delbetänkandet Trafiken och
koldioxiden (SOU 1994:91) att 1992 års lagändring kan leda till Prop. 1996/97:34oönskade effekter på miljön.
- Om en större del av dagligvaruhandeln lokaliseras till externastormarknader och industriområden leder detta till ökade kostnader förkommunal hemtjänst, risk för isolering och påskyndat psykisktåldrande hos ensamboende pensionärer.
- Lagändringen år 1992 innebär också nackdelar för handeln. Kommu-nerna måste nu vara mycket försiktiga med att i detaljplaner överhuvud taget lägga ut handelstomter, eftersom vilket slag av handelsom helst kan komma att lokaliseras dit.
- Lagändringen innebär vidare sämre förutsättningar för att blandabostäder och närservice.
- Om en reglering av handeln innebär att företagare utanför derikstäckande kedjorna far svårt att etablera sig, bör detta problemangripas direkt genom att upplåtelse av mark för viss verksamhet skerså att alla intressenter i branschen far chans att konkurrera på likavillkor.
Bostadsutskottet (bet. 1995/96:BoUl s. 41) framhöll för sin del attmiljöfrågorna har fatt en allt större betydelse under senare år, vilket bl.a.kommit till uttryck genom den år 1993 beslutade ändringen i PBL sominnebar att det i lagens portalparagraf infördes en bestämmelse om attplanläggning skall främja en långsiktigt hållbar livsmiljö (prop.1992/93:180, bet. 1992/93 :JoU 14, rskr. 1992/93:344, SFS 1993:419).Även den aktuella propositionens (prop. 1994/95:230) förslag omändringar i fråga om den kommunala översiktsplaneringen gav enligtutskottet uttryck för den ökade vikt som enligt utskottets mening måstefästas vid att den framtida markanvändningen sker i former som tryggaren långsiktigt hållbar utveckling.
Efter att ha konstaterat att det inte längre är möjligt att i detaljplanprecisera handelsändamålet till en viss form av handel anförde utskottet:
”Detta förhållande riskerar enligt utskottets mening att motverkasträvandena att ge plansystemet en utformning som medverkar till enlångsiktigt hållbar utveckling av våra samhällen. Som framhålls i motion1994/95:Bo511 (s) bör lagstiftningen möjliggöra en prövning av vad somär lämplig lokalisering för olika verksamheter. Denna prövning bör utgåfrån resp, verksamhets omgivnings- och miljöpåverkan. Starka skäl talarenligt utskottets mening för att möjligheterna att i detaljplan närmarereglera handelsändamålet bör återinföras. Detta förhållande har ocksåkommit till uttryck i de tilläggsdirektiv till Plan- och byggutredningensom regeringen utfärdade i maj 1995.”
13 Efter en redogörelse för innehållet i tilläggsdirektiven i de delar som rör Prop. 1996/97:34regleringen i detaljplan anförde utskottet:
”Det är enligt utskottets mening värdefullt att ett utredningsarbete medden ovan redovisade inriktningen nu har initierats. Samtidigt finns detenligt utskottets mening redan i dag tydliga tecken på att 1992 årslagändring har fatt de negativa effekter som motionen ger uttryck för.Liknande synpunkter har också framförts från bl.a. olika kommunalaföreträdare. Sammantaget motiverar detta enligt utskottets mening att deti plan- och bygglagen snarast bör införas bestämmelser som gör detmöjligt för kommunerna att i detaljplan reglera handelsändamålet ihuvudsak enligt vad som gällt före den 1 april 1992. Det bör sålundauppdras åt regeringen att skyndsamt förelägga riksdagen förslag meddenna innebörd.”
Regeringens förslag: Kommunerna ges åter möjlighet att idetaljplan närmare reglera handelsändamålet genom att särskiljapartihandel och detaljhandel och genom att inom ändamåletdetaljhandel särskilja handel med skrymmande varor och handelmed livsmedel. Precisering far dock ske endast om det finns skäl avbetydande vikt.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens, men haren annan lagteknisk utformning.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna har i saktillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran - däriblandsamtliga kommuner och länsstyrelser, med undantag för Kävlingekommun.
Konsumentverket och ytterligare några remissinstanser har dockframhållit att det bör ställas tydliga krav på kommunernas tillämpning.Konsumentverket framhåller särskilt behovet av sådant underlag somstudier av detaljhandelsstruktur samt lokala och regionala konkurrensför-hållanden och föreslår att Boverket ges i uppdrag att samordna arbetetmed att ta fram ny kunskap och nya arbetssätt, varvid Konsumentverketär berett att medverka. En del av de remissinstanser som tillstyrktutredningens förslag har ifrågasatt om de angivna syftena med ändringenår 1992 har uppnåtts. Boverket har därvid pekat på Konkurrenskommitténsslutsats i delbetänkandet Konkurrensen inom livsmedelssektorn(SOU 1990:25) att det inte är detaljplanering utan en rad institutionellafaktorer som utgör grunden för att de stora butikskedjorna systematisktgynnas.
Kävlinge kommun har avstyrkt en lagändring och pekat på att möjlig-heten till reglering öppnar för påverkan från grannkommuner ochlänsstyrelsen. Riksrevisionsverket har avstyrkt förslaget med hänvisningtill att avsaknaden av regleringsmöjligheter inte visats ha haft över-
vägande negativa effekter, att det inte visats att utökade regleringsmöjlig- Prop. 1996/97:34heter är ett verksamt medel att nå de uppställda målen och att utredningom effekterna for konkurrensen saknas. Enligt Konkurrensverket börsådana delar av plan- och bygglagstiftningen som inverkar på handelnsetableringsmöjligheter utformas så att förutsättningarna för ett långsiktigthögt konkurrenstryck upprätthålls. Ett sådant mål underlättas enligt verketav att lagen inte ger kommunerna möjligheter att ytterligare hindraetableringar. Konkurrensverket anser att sådana nackdelar med lagänd-ringen år 1992 som sakligt sett föranleder en återgång till tidigarelagregler inte framkommit. Utredningen (N 1995:12) om ökad konkurrensi handeln med livsmedel har framhållit att det finns skäl att avvakta denvidare utvecklingen och att i första hand försöka angripa problemen medandra, mer konkurrensneutrala, åtgärder än de föreslagna. Utredningen harvidare anfört att dess kommande förslag syftar till att begränsa in-trädeskostnader och etableringshinder och att det är möjligt att de åtgärderde kommer att föreslå bättre kan uppnå de effekter som eftersträvas, utanatt begränsa konkurrensen. Byggentreprenörerna har anfört att denföreslagna lagändringen inte bör genomföras förrän den nuvarandelagstiftningen utvärderats under ytterligare någon tid. Kooperativaförbundet, KF, anser att utredningen inte klart redovisat skälen för ettsärskiljande av olika former av detaljhandel och att detta kan leda tilloklarheter och godtycke i tillämpningen. KF anser att konkurrensintressetbör ha en avgörande betydelse och framhåller att det finns risk för attkonkurrensen på dagligvaruområdet hämmas av ytterligare reglering.
Sveriges fastighetsägareförbund har anfört att kommunerna inte är bättrelämpade än andra aktörer att bedöma hur en 'lämplig' handelsstruktur serut. Sveriges livsmedelshandlareförbund anser att det är för tidigt att dranågra slutsatser av den lagändring som genomfördes i mitten av år 1992.Förbundet anser vidare att kommunernas eventuella önskemål om attytterligare kunna styra etableringar borde kunna lösas på annat sätt ängenom lagändring. Om det skulle bli tal om lagändring anser Förbundetatt det är viktigt att det inrättas möjligheter att snabbt kunna överklagaetableringsärenden och att dessa överklaganden behandlas med förtur.Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, tar bestämt avstånd från förslageti betänkandet och anser att det saknas såväl teoretisk som erfaren-hetsmässig underbyggnad för den allmänt utbredda uppfattningen att enmindre regelstyrd utveckling av strukturen i svensk detaljhandel skullemedföra nackdelar för konsumentkollektivet som helhet.
Några remissinstanser har haft invändningar mot den lagstiftningsteknikutredningen föreslagit. Svea hovrätt har anfört att det blir fråga omrenodlad lagstiftning genom motiv och att man bör låta ändringen kommatill uttryck i lagtexten. Kammarrätten i Jönköping har ifrågasatt omlagstiftning skall ske motivledes på det sätt som föreslagits. Stockholmsuniversitet har framhållit att ändringen borde komma till uttryck ilagtexten. Uppsala universitet har också ifrågasatt om det inte blir frågaom lagstiftning genom motiv samt framhållit att tillämparen kan varatvungen att korsläsa äldre och nyare förarbeten för att intentionerna medlagändringen skall framgå. Enligt Länsstyrelsen i Stockholms län bör man 15
överväga att ge principen om hänsynstagande till en effektiv konkurrens
stöd i lagen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framfört motsvarande Prop. 1996/97:34synpunkter. Byggentrepenörerna har uttalat farhågor för att en lagändringsom endast innebär att den nuvarande begränsningsregeln upphävskommer att uppfattas som en signal till kommunerna att konkurrensaspek-ten inte längre behöver tillmätas någon betydelse.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med det uttalande avbostadsutskottet (1995/96:BoUl s. 41) som riksdagen ställt sig bakom,talar starka skäl för att kommunerna nu åter ges möjligheter att idetaljplan närmare reglera handelsändamålet. Regeringens avsikt är därvidatt i huvudsak samma restriktivitet som före lagändringen år 1992 skalliakttas. Det finns därför anledning att nu kort redogöra för de ursprungligaförarbetena i denna del.
Enligt PBL-propositionen (s. 576 ff.) skulle, som framgår av avsnitt 4,handelsändamålet kunna fa preciseras inom vissa gränser, om det fannssärskilda skäl. Således skulle bestämmelser kunna meddelas i syfte attsärskilja partihandel och detaljhandel samt, inom kategorin detaljhandel,handel med skrymmande varor och handel med livsmedel. Enligtregeringens mening föreligger inte nu något behov av att i detaljplansärskilja ytterligare former av handel.
De särskilda skälen för en närmare reglering kunde bl.a. vara att göradet möjligt att åstadkomma en för konsumenterna lämplig butiksstruktur,hänsyn till omgivningen samt kvartersmarkens och bebyggelsens lämpligautformning i det aktuella fallet. Beträffande handel med skrymmandevaror framhölls kravet på stora parkeringsplatser och att man genom attsärskilja sådan form av handel kunde åstadkomma en lämplig lokaliseringoch miljö för handeln. Som skäl för möjligheten att begränsa eller heltförbjuda livsmedelshandel anfördes kravet på en lämplig samhällsutveck-ling och som exempel nämndes stormarknader eller bensinstationer. Deredovisade skälen äger enligt regeringens mening fortfarande giltighet.
I de äldre förarbetena nämndes inte miljöhänsyn särskilt. Sådan hänsynfar emellertid också anses innefattas i kravet på en lämplig samhälls-utveckling. Mot bakgrund av samhällsutvecklingen sedan PBL-proposi-tionen skrevs finns det således anledning att nu särskilt understrykabetydelsen av att handeln lokaliseras så att den totala vägtrafikenbegränsas och utvecklingen i övrigt mot en god och långsiktigt hållbarlivsmiljö främjas. En fysisk planering med sådan inriktning ligger i linjemed de i avsnitt 3 nämnda ändringarna i PBL som trädde i kraft den 1januari 1996 (SFS 1995:1197) och som utarbetades på grundval av PBL-utredningens betänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36).Behovet av en sådan planering understryks också av de forskningsresultatsom utredningen refererat under avsnitt 3 i betänkandet.
Konkurrensfrågorna berördes inte uttryckligen i PBL-propositionen isamband med behandlingen av lagens inledande kapitel. Regeringen anserdock - i likhet med vad dåvarande chefen för Bostadsdepartementetanförde i prop. 1990/91:146 (s. 24) - att en ökad konkurrens inomhandeln utgör ett naturligt inslag i vad som allmänt torde avses med enlämplig samhällsutveckling. Även i fortsättningen skall självfallet intressetav en effektiv konkurrens beaktas. Detta intresse skall emellertid inte
utgöra ett absolut hinder mot att en kommun närmare reglerar handelsän-damålet i en detaljplan.
En viss begränsning i möjligheterna att precisera bl.a. handelsändamåletligger också i den bestämmelse enligt vilken detaljplanen inte far görasmer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den. Närden bestämmelsen läses i belysning av bestämmelserna i 1 och 2 kap.framgår tydligt att syftet med planen inte far vara att hindra en effektivkonkurrens.
I PBL-propositionen sammanfattades de omständigheter som kundemedföra ett behov av att närmare reglera handelsändamålet underbeteckningen särskilda skäl. Avsikten härmed var att betona restriktivite-ten när det gäller att precisera handelsändamålet, men begreppet är, somutredningen påpekat, inte särskilt väl valt. För att handelsändamålet skallfa begränsas bör det därför inte räcka med att skälen konstateras föreligga,skälen måste också ha en viss tyngd. Ett exempel på tungt vägande skälär att övergripande miljömål kan uppnås genom en närmare reglering avhandelsändamålet i enskilda fall. Enligt regeringens uppfattning bör kravetpå restriktivitet nu uttryckas så att det för precisering av handelsändamåletskall krävas skäl av betydande vikt.
Regeringen föreslår således att det - om det finns skäl av betydandevikt - i detaljplaner skall vara möjligt att precisera handelsändamåletgenom att särskilja partihandel och detaljhandel och att inom ändamåletdetaljhandel särskilja handel med skrymmande varor och handel medlivsmedel. I sammanhanget finns det dock skäl att - i likhet med vad somuttalats av några remissinstanser - framhålla att PBL inte ensam kan hanågon avgörande inverkan på handelns struktur och konkurrensförhållan-den. Som utredningen om ökad konkurrens i handeln med livsmedelframhållit, kan andra åtgärder vara mera effektiva i dessa avseenden.
Det måste ankomma på kommunen att visa att det föreligger sådanaskäl av betydande vikt som avses. I PBL-propositionen förutsattes, för attbegränsningar skulle fa meddelas, att de - genom utredningar omserviceförhållandena, vanligtvis s.k. varuförsörjningsplaner - visats varanödvändiga för en totalt sett ändamålsenlig handelsstruktur i berördaområden. Sådana varuförsörjningsplaner upprättas normalt inte förområden inom tätorter, men någon form av utredning som tydligtredovisar behovet och konsekvenserna av den reglering som detaljplaneninnehåller bör enligt regeringens mening ändå krävas i detaljplaneärendet.
Ett lämpligt sätt att ta upp frågorna om eventuella begränsningar genomprecisering av handelsändamålet kan vara att behandla dem inom ramenför den översiktliga planeringen, varvid det bör finnas goda möjligheteratt belysa och beakta både konsument- och miljöintressen. Boverket harpåbörjat ett arbete med att analysera vilket underlagsmaterial som behövsför att bedöma effekterna av en närmare reglering av handelsändamåleti det enskilda fallet. I det arbetet medverkar Konsumentverket.
17 Lagstiftningstekniken Prop. 1996/97:34
Det finns, som utredningen påpekat, olika sätt att genom lagändringåstadkomma en återgång till vad som i huvudsak gällde före lagändringenår 1992. Huvudalternativen bedömdes av utredningen vara att antingenändra den år 1992 insatta bestämmelsen eller att upphäva den. Ut-redningen stannade därvid för att upphäva den. Svea hovrätt haremellertid i sitt remissyttrande föreslagit att sista stycket i 5 kap. 7 §- som innehåller bestämmelsen om att en detaljplan inte far göras merdetaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den -kompletteras med ett tillägg att bestämmelser som närmare reglerarmöjligheterna att bedriva handel far meddelas endast om det finnssärskilda skäl, samtidigt som den bestämmelse som infördes år 1992upphävs. Enligt hovrätten kan sedan det gängse begreppet särskilda skälutvecklas i motiven på det sätt utredningen gjort.
Det tidigare nämnda uttalandet om konkurrensen av dåvarande chefenför Bostadsdepartementet i prop. 1990/91:146 gjordes med anledning avatt det då från en del håll hade framförts önskemål om att konkurrensenskulle införas som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL. En sådan ändringansågs då inte behövlig och heller inte lämplig, eftersom ett allmäntfrämjande av konkurrensen skulle komma att strida mot lagstiftningensgrundläggande syfte, nämligen att på saklig grund väga olika intressen isamhället mot varandra och där intressen som en god social och fysiskmiljö fatt en särskild tyngd. Enligt regeringens uppfattning finns skäl attfortfarande hålla fast vid denna bedömning. Konkurrensintresset är ett avmånga allmänna intressen rörande en ändamålsenlig samhällsstruktur somenligt bestämmelserna i 2 kap. skall beaktas vid såväl planläggning somlovprövning m.m. Att komplettera de allmänna utgångspunkterna förplanering m.m. i PBL:s inledande kapitel med konkurrensintresset skulleenligt regeringens mening endast medföra krav på ytterligare komplette-ringar rörande andra intressen, vilket sammantaget skulle medföra en mersvåröverskådlig lagstiftning utan att vägledningen för tillämpningen skulleöka. Regeringen anser således att en sådan komplettering varken ärbehövlig eller lämplig och att principen om hänsynstagande till en effektivkonkurrens gäller utan uttryckligt lagstöd.
Vad gäller den av Svea hovrätt föreslagna lösningen kan konstateras attPBL inte nu innehåller någon bestämmelse på en sådan detaljeringsnivåoch att den aktuella lagändringen i huvudsak innebär en återgång till entidigare gällande ordning. Emellertid har förutsättningarna för att reglerahandelsändamålet nu varit föremål för överväganden vid så mångatillfallen att motivuttalandena blivit svåröverskådliga. Mot denna bakgrundanser regeringen att fördelarna med att ändringarna kommer till uttrycki lagtexten överväger. Den av Svea hovrätt föreslagna utformningen är dåi allt väsentligt ändamålsenlig. Regeringen anser dock, som framgår avdet tidigare anförda, att uttrycket ”skäl av betydande vikt” bättre speglarde överväganden som skall göras, än det av Svea hovrätt föreslagna”särskilda skäl”. Regeringen föreslår därför att den år 1992 infördabestämmelsen upphävs och att 5 kap. 7 § sista stycket kompletteras med
att bestämmelser som närmare reglerar möjligheterna att bedriva handel Prop. 1996/97:34far meddelas endast om det finns skäl av betydande vikt.
Regeringens förslag: Kommunerna skall inte alltid behöva sändafastighetsplaner till länsstyrelsen.
Skälen för regeringens förslag: I samband med den ändring av 6 kap.13 § som föranleddes av anpassningen av PBL till förvaltningslagensregler om hur beslut skall överklagas fick paragrafen en lydelse sominnebär att kommunerna - förutom till lantmäterimyndigheten - ocksåalltid skall sända ett exemplar av fastighetsplanen till länsstyrelsen isamband med att planen vinner laga kraft (prop. 1994/95:230,1995/96:BoUl, rskr. 1995/96:30 SFS 1995:1197). En sådan skyldighethade kommunerna fram till en lagändring år 1990 (prop. 1989/90:37,1989/90:BoU6, rskr. 1989/90:85, SFS 1989:1049). Regeringen anser dockatt denna ordning inte är ändamålsenlig och föreslår därför att 6 kap. 13 §ändras så att planhandlingar inte skall sändas till länsstyrelsen i andra fallän när en detaljplan skall anses ha den utformning som framgår avfastighetsplanen.
Som framgår under rubriken Lagrådet i avsnitt 3, har förslaget i dennadel tillkommit efter lagrådsremissen.
Förslagen bedöms inte förorsaka några kostnader för det allmänna ellerför enskilda.
Lagförslaget föreslås träda ikraft den 1 januari 1997. Några övergångsbe-stämmelser bedöms inte erforderliga. Det innebär att planer som antas avkommunen efter ikraftträdandet far innehålla preciseringar av handelsän-damålet i enlighet med vad som föreslås i propositionen. Detta förslag kanockså undantagsvis bli tillämpligt på sådana beslut om detaljplaner somvid ikraftträdandet inte vunnit laga kraft.
19 Inledning och bakgrund m.m.
Enligt 5 kap. 7 § första stycket 3 plan- och bygglagen (1987:10), PBL, farkommunen i detaljplan meddela bestämmelser om byggnaders an-vändning. Härvid kan en precisering ske till handelsändamål. Enligtförarbetena till PBL borde handelsändamålet med hänsyn till konkurren-sen inte preciseras ytterligare, om det inte fanns särskilda skäl. Före-komsten av sådana skäl ansågs göra det möjligt för kommunerna att skiljamellan partihandel och detaljhandel samt att inom den senare urskiljahandel med skrymmande varor och handel med livsmedel.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 april 1992 infördes i 5kap. 7 § ett nytt andra stycke enligt vilket bestämmelser om byggnadersanvändning inte far utformas så att en effektiv konkurrens motverkas. Avförarbetena till lagändringen, bostadsutskottets betänkande1991/92:BoU10, framgår att denna innebar att kommunernas möjlighet attsärskilja partihandel och detaljhandel kvarstår, men att möjligheten att idetaljplan särskilt reglera detaljhandel med livsmedel och detaljhandelmed skrymmande varor inte längre skall finnas kvar.
Genom beslut den 23 november 1995 har riksdagen på hemställan avbostadsutskottet uppdragit åt regeringen att skyndsamt förelägga riksdagenförslag till sådana ändringar i PBL som gör det möjligt för kommunernaatt i detaljplan reglera handelsändamålet i huvudsak enligt vad som gälltföre den 1 april 1992. Regeringen har härefter åt Plan- och byggutred-ningen uppdragit att, med beaktande av vad bostadsutskottet anfört,redovisa sina överväganden i frågan.
Som bakgrund lämnas en förhållandevis utförlig redovisning för fråganstidigare behandling av regering och riksdag (avsnitt 2). Vidare redovisasresultatet av några forskningsprojekt rörande framför allt effekterna avexterna affarsetableringar (avsnitt 3) och en särskild undersökning som hargenomförts av Svenska Kommunförbundet beträffande bl.a. erfarenheternaav 1992 års lagändring (avsnitt 4).
Överväganden och förslag
Uppdraget innebär således att utredningen skall lägga fram förslag tillsådana ändringar som leder till en återgång till vad som i huvudsak gälldeföre lagändringen 1992 i fråga om möjligheterna att i detaljplan preciserahandelsändamålet.
Efter övervägande av olika alternativa lagtekniska lösningar harutredningen stannat för att föreslå att bestämmelsen i 5 kap. 7 § andrastycket upphävs. Detta innebär att i fortsättningen följande skall gällabeträffande kommunernas möjligheter att i detaljplan precisera handelsän-damålet.
Kommunerna skall ha möjlighet att i användningsbestämmelser förkvartersmark (5 kap. 3 §) och för byggnader (5 kap. 7 § första stycket 3)
Bilaga 1
precisera handelsändamålet genom att särskilja partihandel och detalj-handel och att inom detaljhandeln särskilja handel med skrymmande varoroch handel med livsmedel.
Helt allmänt och oavsett hänsynen till konkurrensintresset gäller attkommunernas planer inte i onödan bör ges en sådan detaljeringsgrad attdet förhindrar en vitaliserande nyetablering av handeln (5 kap. 7 § sistastycket).
Hänsynen till en effektiv konkurrens motiverar att möjligheten attprecisera handelsändamålet används restriktivt. För en sådan uppdelningskall krävas sådana skäl som beskrivs i förarbetena till PBL (prop.1986/87:1 s. 576 ff.). Dessa skäl skall dock inte vara att betrakta somsärskilda skäl som automatiskt berättigar till en precisering av handelsän-damålet utan skälen skall vara välgrundade och av betydande vikt.
Utöver de i propositionen angivna skälen tillkommer miljöhänsynen ividare bemärkelse. Tillräckligt skäl för precisering av handelsändamåletskall således vara ambitionen att begränsa den totala vägtrafiken.
Bilaga 1
21 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10)'skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7§
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen far i planenmeddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första ochtredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytanfar ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj-ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skallske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestämmasandelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra an-läggningar och tomter, varvid far meddelas varsamhetsbestämmelser föratt precisera kraven i 3 kap. 10 §, skyddsbestämmelser för byggnader somavses i 3 kap. 12 § och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk,kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, rivningsförbud förbyggnader som avses i 3 kap. 12 § samt sådana bestämmelser i fråga omandra ändringar av byggnader än tillbyggnader som far utfärdas med stödav föreskrifter enligt 21 § lagen (1994:847) om tekniska egenskapskravpå byggnadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommuneninte skall vara huvudman, varvid far meddelas skyddsbestämmelser försådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig och konstnärlig synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att användaviss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordnautrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § förstastycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genastbehöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samttrafik- och väganordningar,
Bilaga 2
'Lagen omtryckt 1992:1769.
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningenoch, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningargenom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövasenligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande avgemensamhetsanläggningar,
13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvud-man och som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Bestämmelser om byggnadersanvändning enligt första stycket 3far inte utformas så att en effektivkonkurrens motverkas
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam-verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan harvunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligtnämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare intedeltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyntill syftet med den.
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
23 Riksdagens ombudsmän (JO), Svea Hovrätt, Hovrätten for NedreNorrland, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping,Socialstyrelsen, Vägverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Stockholmsuniversitet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Konsumentberedningen(Jo 1991:A), Konkurrensverket, Boverket, Statens råd for byggnadsforsk-ning, Utredningen om ökad konkurrens i handeln med livsmedel(N 1995:12), Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen iStockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen iJönköpings län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgsoch Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Väst-manlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stockholms kommun,Norrtälje kommun, Enköpings kommun, Linköpings kommun, Norrkö-pings kommun, Jönköpings kommun, Mörbylånga kommun, Ronnebykommun, Kävlinge kommun, Malmö kommun, Helsingborgs kommun,Kungsbacka kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla kommun, Väners-borgs kommun, Mariestads kommun, Karlstads kommun, Örebrokommun, Västerås kommun, Falu kommun, Borlänge kommun, Gävlekommun, Sundsvalls kommun, Ömsköldsviks kommun, Östersundskommun, Umeå kommun, Luleå kommun, Stockholms läns landsting,Byggentreprenörerna, Folkrörelserådet hela Sverige skall leva, Föreningenför samhällsplanering, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund,Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenskaarkitekters riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges allmännyt-tigabostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriför-bund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund,Synskadades riksförbund.
Bilaga 3
24 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10)' skallha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §2
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen far i planenmeddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första ochtredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytanfår ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj-ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skallske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestämmasandelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra an-läggningar och tomter, varvid far meddelas varsamhetsbestämmelser föratt precisera kraven i 3 kap. 10 §, skyddsbestämmelser för byggnader somavses i 3 kap. 12 § och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk,kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, rivningsförbud förbyggnader som avses i 3 kap. 12 § samt sådana bestämmelser i fråga omandra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stödav föreskrifter enligt 21 § lagen (1994:847) om tekniska egenskapskravpå byggnadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommuneninte skall vara huvudman, varvid far meddelas skyddsbestämmelser försådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att användaviss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordnautrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § förstastycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genastbehöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
Bilaga 4
'Lagen omtryckt 1992:1769.
2Senaste lydelse 1995:1197.
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samttrafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningenoch, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningargenom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövasenligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande avgemensamhetsanläggningar,
13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvud-man och som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Bestämmelser om byggnadersanvändning enligt första stycket 3får inte utformas så att en effektivkonkurrens motverkas.
I detaljplanen far även meddelas bestämmelser om exploateringssam-verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan harvunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligtnämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare intedeltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detalje- Planen får inte göras mer detalje-rad än som är nödvändigt med rad än som är nödvändigt medhänsyn till syftet med den. hänsyn till syftet med den. Bestäm-
melser som närmare reglerar möj-ligheterna att bedriva handel fårmeddelas endast om det finns skålav betydande vikt.
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
26 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-11
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,justitierådet Bengt Lambe .
Enligt en lagrådsremiss den 5 september 1996 (Inrikesdepartementet) harregeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag omändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn HenrikLagergren.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Bilaga 5
27 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 september 1996.
Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Wallström,Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,Messing
Föredragande: statsrådet Andersson
Regeringen beslutar proposition 1996/97:34 Handelsändamålet i detalj-plan, m.m.
gotab 52102, Stockholm 1996