Prop. 1994/95:230
Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m.
1994/95:23o
Regeringens proposition lå?!
Kommunal översiktsplanering enligt plan— och ProP- _ bygglagen, m.m. 1994/95.230
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 maj 1995
Mona Sahlin
Margareta Winberg (Miljödepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till ändringar i plan— och bygglagen(1987:10), PBL, som innebär krav på ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen. Regeringens utgångspunkt är därvid att den fysiska planeringen skall ses som en integrerad del i en samlad miljöpolitik.
Genom förslagen betonas den kommunala översiktsplaneringens roll i miljöarbetet. Förslag läggs fram som innebär en förstäng av översiktsplaneringen enligt PBL. Medborgarintlytandet föreslås utvidgas. Vidare föreslås att kommunfullmäktige skall en ställning till översikts- planens aktualitet minst en gång per mandatperiod.
Även medborgarinflytandet i detaljplaner-ingen förstärks och kravet på miljökonsekvensbeslu'ivningar utvidgas.
Vidare lämnas vissa förslag som syftar till att ge bättre möjligheter att bevara parker och andra grönområden och till att ta till vara kulturmiljö- värden.
För at1 underlätta återanvändning och återvinning av rivningsmaterial föreslås krav på rivningsplan.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Innehållsförteckning Prop. 1994/95:230
1 Förslag till riksdagsbeslut ..................... 4 2 Lagtext ................................ 5 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) ........................... 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. .......... 26 2.3 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964z822) .......................... 27 3 Ärendet och dess beredning .................... 29 4 Ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen .......... 30 4.1 Den fysiska planeringens uppgifter ........... 31 4.2 Större hänsyn till miljön .................. 32 4.3 Natur- och kultumiiljön .................. 34 4.4 Medborgarintlytande .................... 38 4.5 Gällande rätt ......................... 40 5 Den kommunala planeringen ................... 45 ' 5.1 Kommunal översiktsplanering .............. 45 5.1.1 En förstärkt. översiktsplanering .......... 45 5.1.2 Allmänna intressen ................. 48 5.1.3 Översiktsplanens innehåll ............ 50 5.1.4 Redovisning av riksintressen ........... 54 5.1.5 Översiktsplanens innebörd och konsekvenser . 60 5.1.6 Samråd och medborgariniiytande ........ 62 5.1.7 Översiktsplanens aktualitet ............ 65 5.1.8 Översiktsplanens betydelse vid olika beslut . . 69 5.2 Miljökonsekvensbeslu'ivningar m.m. .......... 71 5.2.1 Program— och samrådsskedena .......... 72 5.2.2 Ökad användning av miljökonsekvensbeskriv— ningar ......................... 75 5.3 Fysisk planering för en bättre miljö ........... 78 5.3.1 Parker och andra grönområden i stadsbyg- den .......................... 79 5.3.2 Kulturmiljön ..................... 83 5.3.3 Tillgänglighet i den offentliga miljön m.m. . . 91 5.3.4 Återanvändning och återvinning av rivnings- material ........................ 98 6 Den regionala planeringen ..................... 103 7 Övriga frågor ............................ 105 7.1 Ordningen för överklagande av kommunens beslut . . 105 2 7.2 Justeringar med anledning av tidigare förslag ..... 107
8 Konsekvensbedömning ............... _ ........ 108
9 llnaftträdande ............................ 109 10 Ändringar i annan lagstiftning ........ - .......... 109 11 Förtatmingskommentar ....................... 109 11.1 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) ........................... 109 11.2 Förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. ............ 124 11.3 Förslaget till åndringinamrvårdslagen (l964:822) . 124 Bilagal Sammanfattning av betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) ......... 125 Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet överprövning av beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994:134) .................. 132 Bilaga 3 Lagförslag i betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) ............. 140 Bilaga 4 lagförslag avseende plan- och bygglagen i betänkandet Överprövning av beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994:134) ...................... 159 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) ............. 166 Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Överprövning av beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994:134) ...................... 168 Bilaga 7 De till Lagrådet remitterade lagförslagen ........ 170 Bilaga 8 Lagrådets yttrande ..................... 195
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 . 198
1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:230
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring iplan- och bygglagen (1987:10), 2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m., 3. lag om ändring i naturvårdslagen (l964:822).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i plan— och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)l dels att 8 kap. 29 a 5 skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3 och 4 55, 2 kap. 1, 2 och 4 55, 3 kap. 14, 17 och 18 55, 4 kap. 1-5 och 8 55, 5 kap. 7, 16, 18, 20, 21 och 31 55, 6 kap. 135,7kap.45,8kap.4och555,9kap.1,2,4,120ch1356,10 kap. 3 och6 55, 11 kap. 5 5, 13 kap. 2—4 och 8 55 och 14 kap. 8 & samt rubriken till 2 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 14 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 5 Varje kommun skall ha en aktuell Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vatten- områden är avsedda att användas och hur bebyggebewvecklingen bör ske. översiktsplanen är inte bind- ande tör myndigheter och enskilda.
översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om an- vändningen av mark- och vatten- områden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enslcilda.
Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.
För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan fär områdesbestdmmeLrer antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till- godoses.
Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj- planer.
För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.
1 lagen omtryckt 1992:1769.
4 52
Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogs- plantering fordras tillstånd i form av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag. Vidare skall den nämnd som avses i 7 5 under- rättas om byggnadsarbeten m.m. genom bygganmälan i den omfatt- ning som följer av denna lag.
Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogs- plantering fordras tillstånd i form av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag. Vidare skall den nämnd som avses i 7 5 under- rättas om olika slags arbeten genom bygganmälan eller minga mm i den omfattning som följer av denna lag.
Beträh'ande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvida byggande kan tillåtas på den avsedda platsen.
2 kap.
Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggel- se
Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggel- se, m.m.
15
Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger förut- sättningar för en Fån social syn- punkt god bostads-, arbets-, trafik— och f'i'itidsmiljä. Hänsyn skall därvid tas till förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
löd som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och förhandsbesked.
2 Senaste lydelse 1994z852.
Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka onu'ådena är mest lämpa- de med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. till-
lämpas.
2 5 Vid planläggning och i ärenden Planläggning skall, med beaktan- om bygglov och förhandsbesked de av natur- och kulturvärden, skall lagen (1987:12) om hushåll- fi'ärnja en ändamålsenlig struktur ning med naturresurser m.m. av bebyggelse, grönområden, tillämpas. komrnunikationsleder och andra anläggningar: Även en Fån social synpunkt god livsmiljö, goda miljö- förhållanden i övrigt samt en lång- siktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och rå- varor skall frärnias. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsan- de kommuner.
llrd som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden
enligt denna lag.
4 53
Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar,
3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. parker och andra grönom- räden, 5 . möjligheter för personer med 6. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga att använda området, förmåga att använda området, 6. förändringar och komplette- 7. förändringar och komplette-
Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.
3 Senaste lydelse 1994:1733.
3 kap. 14 &” I fråga om anläggningar som anges i 8 kap. 2 5 första stycket skall föreskriftemai 1-3 och 10—13 1.59 om byggnader tillämpas.
I fråga om— sådana skyltar och liusanordningar som omfattas av krav på bygglov skall föreskriherna i I och 2 55 om byggnader tilläm- pas.
17 &
Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befmtlig växtlighet skall bevaras.
Ibrnter, som är särskilt värde- fidla från historisk. kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig syn- punkt, för inte förvanskas i de avseenden de orrfattas av skydds— bestärnrneLser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.
Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 & skall hållas i stånd i skälig utsträckning.
Lekplatser och fästa anordningar på lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas.
18 &
I fråga om allmänna platser och I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föreskrivs ' byggnader skall vad som föreskrivs om tomter i 15—17 åå tillämpas i om' tomter i I 7å andra stycket skälig utsträckning. alltid tillämpas samt vad som före-
skrivs i 15 och 16 55 och i 175 första, tredje och färde styckena tillämpas i skälig utsträclming.
4 lap. 1 5 I översiktsplanen stall redovisas Iöversiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som
4 Senaste lydelse 1994:852.
vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.
Av planen slall framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt ifi'åga om tillkomst, förändring och bevaran- de av bebyggelse,
2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen
(1987:12) om hushålhling med naturresurser m.m.
bör beaktas vid beslut om använd- ningen av mark- och vattenom- råden. Vid redovisningen av de allmänna intressena skall riksin- tressen enligt- lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. anges särskilt.
Av planen skall framgå
1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras,
3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintres- sena enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m.
Översiktsplanen innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan svårighet.
25
Översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.
Till planen slall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 5 och länsstyrelsens gransknings- yttrande enligt 9 5.
Till översiktsplanen slall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 & och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 5.
Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, slall det anmärkas i planen.
35
När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplane- organ och kommuner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till sanu'åd.
När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplane- organ och kommuner som berörs av förslaget. De myndigheter samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.
45
Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse och förslagets innebörd redovisas.
Syftet med samrådet är att för- bättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Under samrådet '-bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt förslagets innebörd och konsekvenser redovisas.
Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts slall redovisas i en samrådsredogörelse.
55
Under samrådet åligger det läns- styrelsen särskilt att
1. ge råd om tillämpningen av 2 kap. och verka för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillgodoses,
2. verla för att sådana frågor om användningen av mark— och vatten— områden som angår två eller flera
kommuner samordnas på ett lämp- ligt sätt,
3. ta till vara statens intressen..
Under samrådet skall länsstyrel- sen särskilt ta till vara och sam- ordna statens intressen och därvid
1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i höga om sådana allmänna intressen enligt 2 lap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användning- en av mark- och vattenområden,
2. verla för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillgodoses och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.
8 5 Under utställningstiden slall planförslaget åtföljas av 1. planbeskrivning som avses i andra stycket,
2. samrådsredogörelsen, 3. gällande översiktsplan,
4. sådant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen slall redo- visas planeringsförutsäuningarna, skälen till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för att firllfölja planen.
I planbeskrivningen slall redo- visas planeringsförutsättningarna, skälen till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen. Vidare skall redogöras för planens konsekvenser.
Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kommu- nen, slall ändringens verkningar för andra delar av kommunen redovisas.
145
Komrmuyidlmäktige skall minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens ak- tualitet.
Före ett beslut som avses i första stycket skall länsstyrelsen i en sammanfattande redogörelse redo- visa synpunkter i fi'åga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunktema enligt länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen.
5 lap. 7 & Utöver vad som enligt 3 & slall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 lap. 5 5 första stycket, 6 & försa stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 5 första och tredje styckena samt 9 5 första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och, om det finns särskilda skål med hänsyn till bostadsförsörj- ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet slall ske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader lan be- stämmas andelen lägenheter av olila slag och storlek,
4. placering, utformning och 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 å och rivningsförbud för sådana byggnader samt sådana bestämmel- ser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föresloifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om tekniska egenslapskrav på bygg- nadsverk, m.m.,
5 Senaste lydelse 1994:852.
utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm— meLter för att precisera kraven i 3 kap. 10 5, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefidla Fån historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga
om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som år utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om tekniska egenslapslo'av på byggnadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning
6. användning och utformning
av allmänna platser för villa kom- av allmänna platser för villa kom- munen inte skall vara huvudman, munen inte skall vara huvudman, varvid får meddelas skyddsbestäm- melser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk. miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 lap. 15 5 första stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, slakning, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsin— 12. principerna för fastighetsm- delningen och för inrättande av delningen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar. gemensamhetsanläggningar,
13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla fiån historisk, kultur— historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam— verlan enligt 6 kap. 2 5. Om en detaljplan antas efter det att ett exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, slall det anges i planen om den slall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverlan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.
16 56 För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan lan områdes- bestärmnelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses;"Med områdesbestämmelser Er regleras
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 lap. 5 & andra stycket, 6 5 första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 5, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 & tredje stycket,
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenonu'åden för bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunilationsleder och andra
jämförliga ändamål,
3. största tillåtna byggnads— eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 å och rivningsförbud för sådana byggnader samt sådana bestämmel- ser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om teknisla egenslapskrav på bygg- nadsverk, m.m.,
5. användning och utformning av allmänna platser,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm— melserför att precisera kraven i 3 kap. 10 &, skyddsbestärnmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 och för tomter som är särskilt värdefidla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om teknisla egenslapskrav på byggnadsverk, m.m.,
5. användning och utformning av allmänna platser, varvid får meddelas skyddsbestämmeber för sådana platser som är särskilt värdqitUa Fån historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpwrkt.
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 lap. 9 & tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverla störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 lap. 2 &.
6 Senaste lydelse 1994:852.
185
Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen.
En detaljplan som medger en användning av mark eller av bygg- nader eller andra anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan skall grundas på ett sådant pro- gram som anges i första stycket, om detaljplanen innebär att planområdet får tas i anspråk för
1. industriändamål,
2. ny sammanhållen bebyggelse,
3. skidliftar eller kabinbanor,
4. hotellkomplex eller fritidsbyar eller
5. permanenta tävlings— eller testbanor för bilar eller motor- cyklar.
I de fall som anges i andra styck- et skall en rniljökoruekvensbeskn'v- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. upprättas vid utarbetandet av programmet.
Detaljplanen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. -
En rniljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall upprättas, om detalj- planen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.
205
När förslag till detaljplan upp- rättas, skall kommunen samråda. med länsstyrelsen, fastighetsbild— ningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyres- gäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i Övrigt som har ett väsentligt intres- se av förslaget slall beredas till- fälle till samråd.
När program utarbetas och när förslag till detaljplan upprättas, slall kommunen samråda med länsstyrelsen, fastighetsbildnings- myndigheten och kommuner som berörs av programmet eller för— slaget. Sakägare och de bostads- rättshavare, hyresgäster och boen- de som berörs av programmet eller förslaget samt .de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intres- se av programmet eller förslaget slall beredas tillfälle till samråd.
215
Samrådet syjiar till ett utbyte .av information och synpunkter. Under
Syftet med samråd är att förbätt- ra beslutsunderlaget och att ge
samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det änns ett program eller en miljökonse- kvensbeskrivning för planen, slall också dessa redovisas.
Resultatet av samrådet och för- slag med anledning av de synpunk- ter som har framförts slall redo- visas i en samrådsredogörelse.
möjlighet till insyn och påverkan. Prop. 1994/95z230 Under samrådert bör kommunen redovisa planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följ- derna av förslaget. När det änns program eller miljökonsekvensbe- skrivning, skall även dessa redo- visas. Vid samråd om ett förslag till detaljplan skall motiven till förslaget redovisas.
De synpunkter som har framförts vid samråden samt kommentarer och förslag med anledning av synpunkterna slall redovisas i en gemensam sanu'ådsredogörelse.
31 5
När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, slall de som till följd av beslutet lan vara berättigade till ersättning enligt 14 lap. 5 eller 8 5 underrättas. I underrättelsen slall också tas in en upplysning om innehållet i 15 lap. 4 5. Kommunen bestämmer om underrättelsen slall ske genom brev eller genom kungörande på det sätt som anges i 24 5.
Snarast möjligt efter det att be- Kommunen skall på planhand— slutet har vunnit laga kraft skall ett lingama anteckna datum då be- exemplar av planen, planbeslo'iv- ningen, genomförandebeskrivning- en och lästighetsförteckningen sändas till länsstyrelsen, fastighets- registerrnyndigheten och fastighets- bildningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.
slutet vunnit laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 85 andra stycket har meddelats, skall även dattan för förordnandet an- tecknas. Snarast möjligt efter det att beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft slall ett exemplar av planen, planbeskriv- ningen, genomförandebeskriv- ningen och fastighetsförteclmingen sändas till länsstyrelsen samt till fastighetsregistennyndigheten och fastighetsbildningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte lan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen .vunnit laga kraft, slall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna.
6 lap. 13 5 Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej slall antas av nämnden, av den som antar detaljplanen.
Snarast möjligt efter det att be- slutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft slall ett exemplar av planen, planbeskrivningen och fastighetsförteclmingen sändas till fastighetsregistermyndigheten och fastighetsbildningsmyndigheten,om det inte är uppenbart obehövligt..
Kommunen skall på planhand- lingarna anteckna dattan då be- slutet vunnit laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 85 andra stycket-har meddelats, skall även dattan för förordnandet an- tecknas. Snarast möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft slall ett exemplar av planen, planbeskriv- ningen och fastighetsförteclmingen sändas till länsstyrelsen samt till fasäghetsregistermyndigheten och åstighetsbildningsmyndighetenpm det inte är uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, slall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna.
I de ätll detaljplanen enligt 5 5 skall anses ha den utfomming som framgår av fastighetsplanen skall länsstyrelsen tillsändas handlingar- na respektive underrättas om in- nehållet i dessa enligt andra och tredje styckena.
I de fall detaljplanen enligt 5 & slall anses ha den utfomming som framgår av fästighetsplanen slall kommunen ange avvikelsen på detaljplanen samt sända ett ex- emplar av detaljplanen och de handlingar som anges i andra stycket till länsstyrelsen respektive underrätta länsstyrelsen om in- nehållet i dessa enligt tredje styck- et.
7 lap. 4 &
Regionplanen slall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Planen lan, i den mån det har betydelse för regionen, ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och anläggningar.
Bestänunelser'na i 4 kap. 2 5 om planhandlingar och deras utform- ning sarnt om planbeskrivning skall tillämpas på regionplanen. Någon redovisning av åtgärder för .att fullfölja planen behöver dock inte lämnas.
Bestämmelserna i 4 lap. 15 tredje stycket och 2 5 om plan- handlingar och deras utfomming samt om planbeskrivning slall tillämpas på regionplanen. Någon redovisning av åtgärder för att fullfölja planen behöver dock inte lämnas.
8 lap. 4 57
Bestämmelserna i 1—3 55 gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder beträffande en— eller tvåbosadshus och till dem hörande fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):
1. färga om byggnader inom områden med detaljplan, om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt,
2. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter, inte sträcker sig mer än 3,0 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,
3. anordna skärmak över sådana 3. anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över uteplatser som anges i 2 eller över alaner, balkonger eller entréer, alaner, balkonger eller entréer, om skärmtaket inte är större än om skärmtaket inte är större än 12,0 kvadratmeter och inte sträcker 12,0 kvadratmeter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter, sig närmare gränsen än 4,5 meter,
4. uppföra högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10,0 kvadratmeter, taknockshöjden inte överstiger 3,0 meter och byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.
Utanför detaljplan är en— och tvåbostadshus och tillhörande komple- mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse undanagna från bestämmelserna i 1 och 2 55 även i fråga om följande åtgärder
1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter,
2. uppföra komplementbyggnader eller murar eller plank i omedelbar närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter,
Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i försa stycket 2—4 och i andra stycket utförs närmare gränsen än 4,5 meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 5 får kommunen bestämma att de åtgärder som avses i försa stycket 1 och andra stycket kräver bygglov.
5 5”
Kommunen får i en detaljplan Kommunen får i en dealjplan besluta att bygglov inte krävs för beslua att bygglov inte krävs för att på det sätt och under den tid att på det sätt och under den tid som närmare anges i planen utföra som närmare anges i planen utföra åtgärder som avses i 1 och 2 55. åtgärder som avses i 1—3 55.
7 Senaste lydelse 1994:852.
3 Senaste lydelse 1994:852. 2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 230
Kommunen får i områdesbestämmelser beslua att bygglov inte krävs Prop. 1994/95z230 för att på det Sätt som närmare anges i bestämmelserna
1. uppföra, bygga till eller på. annat sätt ändra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 5,
5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
6. uppföra, bygga till eller på 6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus, annat sätt ändra enklare fritidshus, kolonistugor och lilmande byggna- kolonistugor och liknande byggna- der, der.
7. un'öra sådana åtgärder som avses i 3 5 första stycket 2.
Beslut enligt försa och andra stycket får inte fattas, om bygglov krävs för att tillvaraa grannars intressen eller allmänna intressen.
Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om åtgärder som avses i andra stycket 1 och 2 slall utföras uan bygglov.
9 lap. 1 59 Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller markarbeten (byggherren) slall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Byggherren skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning. Arbetena slall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och egendom inte skadas och så att minsa möjliga obehag uppstår.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 5, skall rivningen ske på ett sådant sätt att olika material kan tas om hand var för sig enligt planen.
2 510
Minst tre veckor innan arbetena påbörjas skall byggherren göra en anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser
1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,
2. åtgärder som anges i 8 lap. 2 5 första stycket,
3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverlar dess planlösning,
4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, röklanaler eller anordningar för ventilation i byggnader,
” Senaste lydelse 1994:852.
18 "' Senaste lydelse 1994:852.
5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för vattenförsörj- ning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,
6. underhåll av sådan bebyggelse med särsldlt bevarandevärde som omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 5 försa stycket 4 eller 16 5 4,
7. rivning som orrtfattas av krav på rivningslov.
6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som omfattas av — skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 lap. 7 5 första stycket 4 eller 16 5 4.
Byggnadsarbetena får påbörjas tidigare än som anges i försa stycket om byggnadsnämnden särskilt medger det.
Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom två år från dagen för anmälan.
Rivning av andra byggnader än komplementbyggnader, sådana ekonomibyggnader som avses i 8 kap. 1 5 andra stycket och sådana byggnader som avses i 8 kap. 10 5 skall anmälas till byggnadsnämn— den (rivningsanmälan). Bestämrnel- serna i första—tredje styckena om när anmälan skall göras, när arbetena får påbörjas och när anmälan upphör att gälla skall tillämpas också ifråga om rivning.
4 åll
Bygganmälan slall vara skriftlig. För enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till anmälan skall fogas en beskrivning av projektets art och omfattning.
Bygganmälningar och rivningsan- mälningar slall vara skriftliga. För enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till en anmälan slall fogas en beskrivning av projektets art och omfattning. Till en rivningsanmälan skall också
fogas en plan över hur rivnings- materialet kanoner att hanteras (rivningsplan). Byggnadsnämnden får i enskilda fall besluta att riv— ningsplan inte behöver ges in.
" Senaste lydelse 1994:852.
Prop. 1994/95 :230
12 år:
Om en sådan försäld-ing för byggnadsarbeten behövs som avses i lagen (l993:320) om byggfelsfö'rsäkring, fär byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen företetts för byggnadsnämnden. Detsamma gäller om ett bem om skyddsrum krävs enligt 6 lap. 8 5 lagen (1994:1720) om civilt försvar.
] de fall en rivningsplan skall
finnas enligt 4 5, får rivningsarbe-
tena inte påbörjas förrän bygg- nadsnämnden godkänt rivnings-
planen.
13 år!
För sådana byggnadsåtgärder som anges i 2 5 försa stycket 1—6 och som kräver bygganmälan skall en kvalitetsansvarig utses av bygg- herren. För skilda delar av ett byggprojekt lan olila kvalitetsan- svariga utses. En av dem slall samordna deras uppgifter. Bygg- herren skall underrätta byggnads- nämnden om vem som är kvalitets- ansvarig.
Den kvalitetsansvarige skall. om det finns sådan kontrollplan som avses i 9 5, se till att planen följs och att annan kontroll som avses i 8 5 försa stycket 2 utförs. ]l-Ian slall vara närvarande vid byggsam- råd enligt 7 5 samt vid besiktm'mg- ar och andra kontroller.
För sådana byggnadsåtgärder som anges i 2 5 försa stycket och som kräver bygganmälan samt för sådana rivningar som skall följa en rivningsplan slall en kvalitetsan- svarig utses av byggherren. För skilda delar av ett projekt kan olika kvalitetsansvariga utses. En av dem slall samordna deras uppgifter. Byggherren slall underrätta bygg- nadsnämnden om vem som är kvalitetsansvarig.
En kvalitetsansvarig slall se till att kontrollplaner som avses i 9 5 och rivningsplaner som avses i 4 5 följs samt att kontroller som avses i 8 5 försa stycket 2 utförs. Han slall vara närvarande vid byggsam- råd enligt 7 5 samt vid besiktning- ar och andra kontroller.
10 kap. 3 514 Byggnadsnämnden får förbjuda att ett visst byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en viss åtgärd fortsätts, om detär uppenbart att arbetet eller åtgärden strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av lagen. Byggnadsnämnden får också, om nämnden änner att byggherren inte följer någon väsentlig del
'2 Senaste lydelse 1994:1733. ” Senaste lydelse 1994:852.. " Senaste lydelse 1994:852..
av en kontrollplan, förbjuda att ett byggnadsarbete fortsätts innan de uppkomna bristerna avhjälpts.
Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i försa stycket äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, slall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts, även om de förutsättningar som anges i försa stycket inte föreligger.
Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Om byggnadsnämnden finner att byggherren i något väsentligt avseende avviker Fån en rivnings— plan, får nämnden förbjuda att rivningen förtsätts till dess att byggherren visar att det finns förutsättningar för att planen korn- rrrer att följas.
Förbud enligt denna paragraf får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.
6 år: Särsldldavgiftslalltasutom,iandrafallänsomavsesi45första
stycket, en överträdelse sker genom att 1. arbete utförs utan att det änns någon kvalitetsansvarig enligt 9 kap.
13 5, 2. någon underlåter att göra bygganmälan när sådan anmälan slall göras eller
2. någon underlåter att göra bygganmälan eller rivningsanmälan när sådan anmälan slall göras eller
3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har meddelat enligt denna lag.
Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000 kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.
11 lap. 5 älö
Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan enligt 9 kap. 25 samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybyggnadslarta, ritningsgransk- ning, besiktning, framsallning av arkivbeständiga handlingar eller
15 Senaste lydelse 1994:852. 16 Senaste lydelse 1994:852.
Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för— handsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan eller rivningsanmälan enligt 9 lap. 2 5 samt i andra ärenden som föran— leder upprättande av nybyggnads- lara, ritningsgranskning, besikt- ning, framställning av arkivbe-
Prop. 1994/95 :230
andra tids- eller kosmadskrävande ständiga handlingar eller andra Prop. l994/95:230 åtgärder. tids— eller kosmadsklävande åt- gärder.
Byggnadsnämnden får dessutom, efter det att bygganmälan som avser åtgärder som anges i 9 kap. 2 5 första stycket -1 eller 2 inkommit avseende uppförande, tillbyggnad eller annan ändring av en byggnad eller annan anläggning, ta ut en plarulvgift för att täcka kostnadema för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upprätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen eller bestämmelser- na. Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.
Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.
13 kap. 2 5" Andra beslut enligt denna lag; av Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäkti ge och kommuna- kommunfullmäkti ge och kommuna- la nämnder än de som anges i 1 & la nämnder än de som anges i 1 5 får överklagas genom besvär has får överklagas hos länsstyrelsen.
länsstyrelsen.
Sådana beslut får dock inte överklagas till den del de avser 1. frågor som redan är avgjiorda genom detaljplan, områdesbestäm- melser eller förhandsbeslmd, 2. behovet av byggsamråd.
3?)
Beslut som anges i 2 5 första stycket överklagas genom att en besvärshandling ges in till länssty- relsen. I besvärshandlingen skall anges vilket beslut som överklagas.
Besvärshandlingen skall ha kom- mit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens an- slagstavla. Ifråga om andra beslut av kommunala nämnder än beslut angående detaljplan, omrädesbe— stämmelser eller fastighetsplan räknas dock besvärstiden här: den
” Senaste lydelse 1994:852.
Bestämmelser om överklagande av beslut som avses i 2 & finns i 23—25 55 förvaltningslagen (1986-223).
Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upp- häva en detaljplan, områdesbe- stämmelser eller en fastighetsplan räknas dock från den dag då juste- ringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När ett sådant beslut har fattats av kommnfidlrnäktige, skall vad som föreskrivs i 23—25 åå
dag då klaganden fick del av be- jörvaltningslagen om den myndig- slutet.
Besvär som inte har anförts i rätt tid jär inte tas upp till prövning. Har besvärshandlingen jöre be- svärstidens utgång kommit in till kommunen, skall besvären ändå tas upp till prövning. Besvären skall också tas upp till prövning, om besvärshandlingen har kommit in för sent till länsstyrelsen och detta beror på att underrättelsen om vad som skall iakttas vid överklagande av beslutet har innehållit en oriktig upng om besvärstid eller besvärs- instans.
het som har meddelat beslutet i stället avse kommunstyrelsen.
4 518 Länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 2 & huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 lap. 4 & första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 4 5 andra stycket att lov eller förhandsbesked inte slall gälla får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första stycket får överklagas genom besvär hos kammarrätten om be- slutet avser
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första stycket får överklagas hos kammarrätten om beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör kom- pletteringsåtgärder enligt 8 lap. 13 &, uppfyller kraven i 3 lap. eller strider mot områdesbestäm- melser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärder- na strider mot en detaljplan eller områdesbestärnmelser,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör kom- pletteringsåtgärder enligt 8 lap. 13 &, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestäm— melser,
3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 lap. 19 5 att avstå eller upplåta mark eller enligt 6 lap. 22 5 om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. fråga enligt 9 lap.,
'” Senaste lydelse 1994:852.
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap., 7. debitering av avgifter som anges i 11 lap. 5 &, hos regeringen i övriga fall.
85
Den myndighet som har att pröva besvär över ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall antingen fast- ställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphäva-s i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande för ändringar av ringa betydelse göras.
På kommunens begäran lan myndigheten förordna att det över- klagade beslutet, utan hinder av att besvären inte har slutligen av- gjorts, får genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte be- rörs av besvären. Sådana förord- nanden får inte överklagas.
Den myndighet som har att pröva överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämrnelser eller en fastighetsplan skall antingen fäst- ställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, är dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande är ändringar av ringa betydelse göras.
På kommunens begäran lan myndigheten förordna att det över- klagade beslutet, utan hinder av att överklagandet inte har slutligen avgjorts, får genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte be- rörs av överklagandet. Sådana förordnanden får inte överklagas.
14 lap. 8 519
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkorntner till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 lap. 16 & 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser för bygg- 3. skyddsbestämmelser medde- nader som avses i 3 kap. 12' & las i en detaljplan enligt 5 kap. 75 meddelas i en detaljplan eller i första stycket 4 eller 6 eller i om- områdesbestämmelser, rådesbestämmelser enligt 5 kap.
16 5 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 lap. 9 & tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,
" Senaste lydelse 1993z559.
5 . marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 & försa stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i försa stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om sladan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om sladan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastig— heten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och tredje styckena slall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 lap. 25 lagen (1988:950) om lmlturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårds- lagen (1964:822), förbud enligt 20 å andra stycket och 21 å andra stycket samma lag och beslut enligt 18 & skogsvårdslagen (1979:429) och 19 kap. 2 & vattenlagen (1983z291), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom slall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 & skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har alan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 lap. 4 & eller motsvarande bestämmelser i lagen om lollturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 65 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i försa stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Beträä'ande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet slall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 &.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m.
Härigenom föresluivs att 2 kap. 6 5 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.' slall ha följande lydelse. .
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 6 5 Mark och vattenområden som har Mark och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet slall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt slada natur- eller kultur— miljön. Behovet av områden för ji'ilufisliv i närheten av tätorter slall särskilt beaktas.
betydelse från allmän synpunkt på gmnd av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet slall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som lan påtagligt slada natur- eller kultur- miljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter slall särsldlt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kultumlinnesvården eller friluftslivet slall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
' Lagen omtryckt 1992:1146.
2.3. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (l964:822)
mrigenom föreskrivs att 225 naturvårdslagen (l964:822)l slall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 &”
Tävla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller lilmande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller satlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.
Vad i försa stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplys- ning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagsavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i försa stycket sölas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidagande av annan erforderlig-åtgärd därmed.
Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål slall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller satlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagsavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom gäller inte anordningar inom vägområde eller för villa bygglov hävs eller har lämnats. Bestärn- melsema gäller inte heller sådana åtgärder avseende skylar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 lap.
1 lagen omtryckt 1991:641. 2 Senaste lydelse 1994:851.
vägområde eller för villa bygglov krävs eller har lämnats. Bestäm- melserna gäller inte heller sådana åtgärder avseende skylar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 lap.
5 & försa stycket eller andra styck- 5 & försa stycket plan- och byggla- Prop. 1994/95z230 et 7 plan- och bygglagen gen (1987:10). (1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
3. Ärendet och dess beredning
Utredningen (M 1992: 03) om översyn av plan— och bygglagen (1987: 10), PBL, m.m., Plan- och byggutredningen, påbörjade sitt arbete 1 januari 1993 (dir. 1992:104). Vissa frågor, som enligt direktiven skulle behandlas i en försa etapp, redovisades i oktober 1993 i betänlandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94). På grundval av betänlandet lämnade den förra regeringen till riksdagen förslag till ändringar i plan- och bygglagen rörande bl.a. systemet för tillsyn och kontroll av byggandet. Bygglovsprövningen inskränks genom förslagen till att avse endast en prövning av lolaliseringen och den närmare placeringen av byggnader m.m. Förslagen antogs av riksdagen i juni 1994 (prop. 1993/94:178, bet. 1993/94zBoU18, rskr. 1993/94:372). De beslutade ändringarna träder ikraft den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:106, bet. 1994/95:BoU8, rskr. 1994/95:91).
Den följande utredningseappen skulle enligt direktiven behandla frågor om bl.a. miljöhänsyn i den fysiska planeringen, detaljplaneprocessen och medborgar'inäytande samt den statliga kontrollen. I december 1993 äck utredningen tilläggsdirektiv rörande bl.a. förutsättningama att skydda parker och grönområden i våra städer och tätorter (dir. 1993:122). I juni 1994 äck utredningen dessutom genom tilläggsdirektiv i uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om plangenomfo'rande (dir. 1994z65).
I mars 1994 överlämnade utredningen sitt andra betänlande Miljö och fysisk planering (SOU 1994: 36) och 1 oktober 1994 ett tredje betänkande Överprövning av beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994: 134). Sammanfattningar av betänlandena änns i bilagorna I och 2. De lagförslag som lagts fram i betänlandet Miljö och fysisk planering änns i bilaga 3. Lagförslag avseende PBL i betänlandet Överprövning av beslut i plan- och byggärenden änns i bilaga 4. Betänlandcna har remissbehandlats. En förteckning över remissinsanserna änns i bilagorna 5 och 6. Sarnmanställningar av remissyttrandena avseende de båda betänkandena änns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M94/903/9 och M94/3791/9).
I detta ärende, som i huvudsak bygger på utredningens andra betänlande, behandlas bl.a. frågor om den kommunala översiktsplane- ringen, skyddet av natur— och kulturvärden i sadsbygden, användningen av miljökonsekvensbeslqivningar samt om medborgarinflyande. Utredningens övriga förslag kommer att övervägas vidare i anslutning bl.a. till såväl Plan- och byggutredningens som Miljöbalksutredningens (M 1993:04) fortsatta arbete.
Regeringen kommer senare denna dag att genom tilläggsdirektiv ge Plan- och byggutredningen i uppdrag att utveckla och komplettera tidigare förslag om bl.a. regleringen i dealjplan enligt PBL samt att i det sammanhanget också se över lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, m.m.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 maj 1995 att Ma Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 7. Lagrådets yttrande änns i bilaga 8. Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har följt lagrådets förslag och synpunkter i allt väsentligt. En smärre avvikelse föreligger beträffande lydelsen av 4 kap. 14 & PBL. Avvikelsen behandlas i avsnitt 5.1.7.
Lagrådet har vidare i två fall, 4- kap. 4 & andra stycket och 5 lap. 22 & PBL, uttalat att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas om inte också dessa bestämmelser bör ändras på motsvarande sätt som 5 kap. 21 5 andra stycket respektive 4 lap. 5 &. När det gäller 4 lap. 4 5 andra stycket anser regeringen att skillnaden mellan de frågor som nomlalt behandlas vid översiktsplanering och de som behandlas under upprättan- det av en detaljplan motiverar ett lägre ställt krav på redovisningen i översiktsplanens samrådsredogörelse. Frågan om en ändring av 5 lap. 22 5 har inte behandlats av utredningen eller av remissinstansema. Regeringen anser att frågan bör bli föremål för vidare överväganden innan en lagändring föreslås.
Efter Lagrådets granskning har en ändring gjorts i 9 kap. 13 å andra stycket PBL, som i gällande lydelse fått en utformning som inte varit avsedd. Ändringens beslaä'enhet är sådan att regeringen anser att Lagrådets hörande i den delen skulle saluta betydelse.
Slutligen har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.1.8
4. Ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen
Villkoren för den fysiska planeringen har förändrats i flera väsentliga avseenden under senare år. Fysisk planering är inte längre främst ett led i genomförandet av ett nödvändigt bosadsbyggande. Andra viktiga frågor som rör exploateringen av mark och vatten gör sig allt mer gällande. Kraven på att miljökonsekvenser analyseras och beskrivs har förstärkts och medborgarnas krav på insyn och inäyande har ölat. Dessa och andra förhållanden har medverkat till att den fysisla planeringens inriktning och innehåll måste förändras och utvecklas. Nya krav ställs också på att bl.a. olila sarnhällssektorer slall a ett eget ansvar för miljön. Den fysiska planeringen slall ses som ett led i en samlad politik för en hållbar utveckling. Natur- och kulturlandskapet och den byggda miljön slall förvalas och utvecklas så att målet om en hållbar utveckling lan nås.
Den byggda miljön - dvs. tätorter och annan bebyggelse, kommunika- tionsleder, anläggningar och teknisk infrastruktur — är en del av grunden för välf'ardssamhället. Den ger inte bara ramarna för utvecklingen av näringslivet och ekonomin. Den utgör också basen för människors vardagsliv. Den är bärare av kulturhistoriska och konstnärliga värden och utgör en del av samhällets identitet och kulturarv. Samtidigt är det uppenbart att användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse
och anläggningar har påtagliga eä'ekter för miljön i både begränsad och Prop. 1994/95:230 vid mening. Miljön utsätts för påfrestningar genom bl.a. ingrepp i mark- och vattenområden och genom förbrukning av naturresurser och energi. Avfall, restprodukter, miljöstörande utsläpp och andra störningar som mark, luft och vatten utsätts för är i hög grad ett resultat av det moderna industrisamhället. Med en framsynt fysisk planering som samordnas med insatser på andra onu'åden änns det emellertid möjligheter att i betydande
utsträckning förebygga - och i många fall också eliminera - olika
miljöproblem.
Insikten om att samhället i många avseenden måste förändras för att uppnå det ekologiskt hållbara industrisamhället har ölat. Det handlar om ett förändrat levnadssätt, ändrade konsumtionsvanor och omställning av produktionsmönster och transportsystem. Den byggda miljön måste utvecklas på ett sätt som är förenligt med kraven på en hållbar ut- veckling. Den fysisla planeringen lan medverla till en positiv sam- hällsutveckling som tar hänsyn till miljön, bl.a. genom de möjligheter den ger att konlu'et påverka hur samhället i stort organiseras.
Hänvisningar till S4
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.1
4.1. Den fysiska planeringens uppgifter
Det hållbara samhället förutsätter insatser på flera områden.
För det första gäller det att utveckla en ändamålsenlig och långsiktigt hållbar bebyggelrestruldur, så att våra mark- och vattenområden utnyttjas och utformas med hänsyn till miljön samt människors välbeännande, hälsa och säkerhet och med kommande generationers behov och önskemål i åtanke.
För det andra måste den tekniska iry'i'astmkturen anpassas till och utvecklas på ett sätt som tar hänsyn till miljökraven och naturens kretslopp. Traäkens infrastruktur måste uppmärksammas särskilt. De växande miljöproblemen i framför allt städer och tätorter ställer ölade krav på nya teknisla lösningar där återvinning, återanvändning och kretsloppslösningar behöver sättas i centrum.
För det tredje handlar det om att skapa en rik och levande vardags- miljö. Tillgång till naturupplevelser och historisk dimension, god byggnadskultur, möjligheter till social samvaro och ett varierat utbud av arbetsplatser, kultur och service är viktiga inslag i en god livsmiljö. Lokalisering och utformning av bebyggelse och anläggningar måste därför ske med stor hänsyn till den byggda miljöns värden och kvaliteter. Förändringar bör sikta mot att slapa en ny god byggnadskultur. Därigenom främjas både särart och mångfald.
För det fjärde handlar det om att förbättra det lokala inflytandet. Kunslaper om lolala förutsättningar, problem och önskemål måste tas till vara när förändringar i den byggda miljön diskuteras. Beslut som rör männislans vardagsmiljö slall utformas med stor hänsyn till önskemål och synpunkter från de märmiskor som främst berörs. Det är därför angeläget att vidareutveckla vårt decentraliserade beslutssystem så att besluten fattas på rätt nivå i en öppen och demokratisk process. 31
När viktiga gemensamma eller nationella värden står på spel måste Prop. 1994/951230 också statens inflytande säkerställas. Innehållet ! och formerna för detta inflytande måste utvecklas.
I en strategi för utveckling av den byggda miljön spelar samhällsplane- ringen — och som en viktig del i denna den fysiska planeringen - en avgörande roll. Redskapen på alla nivåer — bl.a. långsiktiga sektorspla- ner, kommunala översiktsplaner och miljökonsekvensbeskrivningar — behöver utvecklas så att konsekvenserna av olika beslut blir tydliga och så att förutsättningama för beslut som beaktar långsiktiga miljöintr'essen förbättras. Den fysiska planeringen lan medverla genom att ta fram ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt, där — förutom traditionella intressen och anspråk - också rniljöförhållanden, alternativ och konse- kvenser analyseras.
Det är genom kunskaper om bebyggelsens förutsättningar och särart och om konsekvenserna av olika förändringar — för stadsmiljön eller för natrrr— och lurlturlandslapet — som vi kan förstå och rätt behandla natur och landslap, den lolala byggnadstraditionen och andra delar av vårt byggda kulturarv. Tydliga beskrivningar och analyser av värden och kvaliteter lan ge viktig vägledning för förändringar av den byggda miljön. Miljökonsekvensbeskrivningar ger medborgarna möjlighet att i god tid förstå innebörden av de förändringar som aktualiseras.
4.2. Större hänsyn till miljön
Vid FN:s konferens i Rio de Janeiro år 1992 om miljö och utveckling antogs bl.a. den s.k. Agenda 21 , ett handlingsprogram för nationth och internationellt miljöarbete inför det 21 :a århundradet. En grundläggande princip i Agenda 21 är att rniljöhänsynen skall integreras i olika verksamheter och sektorer med tonvikt på lolala insatser. Handlingspro- grammet innehåller mål och riktlinjer för hur miljöfrågorna slall behandlas på olila samhällsområden såsom trafik, skogs- och jordbruk och avfallshantering. Programmet betonar även att en förutseende samhällsplanering har stor betydelse för att främja målet om en hållbar utveckling.
Principerna i Agenda 21 avses omsättas bl.a. i ett lolalt arbete, där olika aktörer - kommuninvånare. företrädare för näringslivet, intresseor- ganisationer m.fl. - involveras aluivt. Kommunerna förutsätts ha påbörjat ett arbete med lokala handlingsprogram för miljöarbetet, s.k. lokala Agenda 21, senast år 1996. Programmen slall grundas på en helhetssyn där miljö, ekonomi och olika. utvecklingsfrågor vävs samman och utformas med hänsyn till lolala problem och förutsättningar. Hänsyn till naturens kretslopp, resurshushållningsaspekter och ett även i övrigt ekologiskt synsätt slall genomsyra arbetet.
Förutsättningar-na för att kunna slapa en långsiktigt god livsmiljö bestäms, som ovan nämnts, i betydande utsträclming av hur den byggda miljön utvecklas och bevaras. ]Det är regeringens uppfattning att den fysiska planeringen, genom att den är sektorsövergripande till sin laraktär, tillsammans med insatser på andra områden lan bidra till en 32
hållbar utveckling. Lila viktigt är emellertid att den fysiska planeringens begränsningar tydliggörs så att inte uppmärksamheten tas från områden där åtgärder många gånger kan vara mer verksamma.
Miljöproblemen bör i huvudsak angripas vid källan. Under senare år har emellertid miljöproblemen ändrat laraktär, från-punktutsläpp till mer diä'usa utsläpp. Miljöförutsättningama är också vitt skilda, om man t.ex. jämför glesbygden i övre Norrlands inland, Stockholmsområdet och det mycket tätbebyggda sydvästra Skåne. De olika lokala förutsättningarna behöver beaktas vid tillämpningen av bl.a. plan- och bygglagstiftningen.
Frågan om hur ölad miljöhänsyn slall uppnås är mångfasetterad. Till en del lan samhället styra mot ökad hänsyn genom lagstiftning. Krav och restriktioner kan få samhälle, människor och företag att ändra beteende. Utsläppsgränser och andra direkta miljökrav lan begränsa miljöskadäg verksamhet. En lämplig lolalisering av bostäder och arbetsplatser lan medverka till att göra samhället effektivt och resurssnålt och därmed mera miljöanpassat. Restriktioner och effektivitetskrav räcker emellertid inte för att uppnå en hållbar utveckling. Det änns också ett behov av en grundläggande attitydförändring, vilket ställer delvis andra krav. Det behövs bättre kunslaper om samband mellan samhällsaktiviteter och miljöeffekter och bättre information som gör kunskaperna tillgängliga för alla människor.
Den fysiska planeringen, med dess uppgift att söka den lolalisering eller den fysisla struktur som är lämpligast för olila anläggningar och verksamheter, har stor betydelse för miljöutvecklingen. Man lan därvid tala om direkta och indirekta styrmedel i den fysisla planeringen. Till de direkta styrmedlen kan rälmas krav på miljökvalitet, skydd av värdefulla områden och en resurseffektiv markanvändningsstruktur. Till de indirekta styrmedlen hör bl.a. insatser för att främja medborgarnas engagemang och tillgång till relevant infomation och att förbättra sarnråds- och beslutsprocessens utformning. Dit hör också att förbättra den kommunala översiktsplanens koppling till annan strategisk planering i kommunen och till den planering som sker hos vissa sektorsmyndigheter. Samtliga dessa inslag änns redan i gällande plan- och bygglagstiftning. Det är emellertid angeläget att styrrnedlen i den fysisla planeringen lan bli effektivare och därmed medverla till större miljöhänsyn.
Med miljöproblemens förändring - från industriella verksamheters punktvisa utsläpp till diffusa utsläpp — ölar behovet av en allmän insikt om sambanden mellan miljöförändringar i stort och lolalt livsmönster i det moderna sandråhet. Det är också motivet för lokalt Agenda 21-arbete. Vad gäller kretsloppstänlande och former för en hållbar sarnhällsutveckling änns enligt regeringens bedömning en ännu out- vecklad potential i den kommunala planeringen och framför allt i den översiktliga samhällsplaneringen som bör kunna beskriva komplexa samband och tydliggöra effekter av olika handlingsaltemativ i ett mer övergripande perspektiv.
Miljöfrågorna i vid mening — och därmed också bevarande och utveckling av de värden som den byggda miljön innehåller — upplättas av de allra flesta som angelägna frågor som bör hanteras genom demolcra- tiskt förankrade offentliga beslut. Regeringen anser det naturligt att den
kommunala översiktsplanen utvecklas till ett av de grundläggande instrumenten i det lolala miljöarbetet. Det är på denna nivå som miljösambanden lan göras mer överblickbara och konkreta vilket gör att en dialog mellan samhällsorgarr och medborgare lan komma till stånd och bli meningsfull. Den föreskrivna samrådsprocessen i arbetet med den kommunala översiktsplanen och efterföljande beslut enligt såväl PBL som annan lagstiftning behöver därför utvecklas så att den kunslap och det engagemang som änns i olika delar av samhället tas till vara.
Grundläggande regler för hushållning med mark, vatten och den fysisla miljön i övrigt änns bl.a. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. I förordningen (1993:191) om tillämpningen av NRL regleras ansvaret för den kunskapsjbrsörjning som är nödvändig för att främja en långsiktig hushållning med våra mark-, vatten— och bebyggelsetillgångar. Detta kunslapsförsörjningssystem kompletterat med ett lolalt medborgerligt inflytande och bekräftat i en kommunal över- siktsplan kan bli en viktig del av arbetet med att säkerställa en hållbar utveckling. Det ligger både i kommunens och olila statliga myndigheters ansvar att utveckla beslutsunderlaget på grundval av såväl nya kunslaper som de värderingstörändringar som successivt gör sig gällande.
Det frarngår emellertid av Boverkets utvärdering av de kommunala översiktsplanema (juni 1992) att det underlag som redovisas iplanerings- arbetet inte har utvecklats på förväntat sätt. Vad som är god hushållning och vad som är hållbart i ett långsiktigt perspektiv måste grundas på bästa möjliga aktuella kunslap. Ökade lu'av på bl.a. den kommunala översiktsplanen och dess innehåll bör kunna ge förutsättningar för en planeringsprocess, där målen kan formuleras för en framtida hållbar samhällsutveckling som vilar på. aktuell kunskap och som tas fram i lokalt förankrade och demokratiska former. I det följande, avsnitt 5.1, redovisar vi vår syn på dessa frågor, bl.a. vad gäller den kommunala översiktsplanens roll.
Hänvisningar till S4-2
4.3. Natur- och kulturmiljön
Som redan framgått utgör natur- och kulturmiljön viktiga värden som måste beaktas i den fysisla planeringen. Vissa natur- och kulturvärden måste bevaras oförändrade på grund av deras särart eller laraktär medan andra kan ingå som delar i förändringen och utvecklingen av den byggda miljön. De senare mer vardagliga miljöerna kräver också hänsyn och omsorg i den fysisla planeringen.
De två allmänna intressena kulturmiljövård och naturvård utgår från värderingar som många gånger skiljer sig åt, men i praktiken visar det sig att natur- och kultumu'ljöintressena till stor del sammanfaller och därmed också förstärker varandra. Idet följande tas först upp tätorternas grönområden, som ofta är bärare av betydelsefulla natur— och kulturvär- den, och därefter kulturmiljön ur ett mer allmänt perspektiv. Inriktningen är att dessa intressen bör få en starkare ställning i den fysiska planering- en.
Tätorter-nas grönområden
Med grönområden i och i anslutning till tätorter avses all mark som inte är bebyggd eller hårdgjord, dvs. skogs— och andra naturområden, parker, alléer, trädgårdar, gårdar till flerbostadshus, kyrkogårdar, vägirnpedirnent m.m. Ibland används grön struktur som samlande begrepp för dessa grönområden.
Med denna deänition av grönområden ingår inte bara det som ryms innanför stadsgränsen utan även tätorternas närmaste omland. Gränszonen mellan bebyggelsen och den omgivande landsbygden är särskilt be- tydelsefull, men även korridorer ut i landslapet och de jordbruks-, skogs- och andra naturområden som lmyter bebyggelsen till dess närmaste omgivning har stor betydelse i sammanhanget. Spridningsvägar för djur- och växtarter, lek-, rekreations- och motionsområden samt områden för lokal dagvatten- och avloppsvattenhantering är exempel på funktioner där det samband mellan bebyggelse och landsbygd som skapas genom tätortsranden är viktigt.
Tillgång till en rik och varierad natur är viktig för människors utveckling och välbeännande. För de boende i tätorterna är tillgången till naturområden av särskilt stor betydelse. Naturområdena utgör ett berikande inslag i vardagsmiljön och tillgodoser behoven av rekreation och friluftsliv. Parker och andra grönområden är ofta bärare av betydande kulturhistorisla värden och bidrar till att ge städerna identitet och karaktär. Vidare har grönområdena betydelse för hälsa och miljö och utgör en förutsättning för att den biologisla mångfalden slall kunna bevaras i och i anslutning till tätorterna.
Grönområdena i och kring våra tätorter är utsatta för betydande hot. Tätortsutbyggnaden, annan exploatering för bebyggelseändamål och utbyggnad av teknisk infrastruktur tar successivt allt större del av grönområden och annan obebyggd mark i anspråk. Denna utveckling utgör alltså ett hot mot stora delar av de resurser som grönområdena utgör och rninslar dessas långsiktiga värde och funktion. Varje enskilt exploateringsföretag kan därvid ofta uppfattas vara av begränsad betydelse. Det syftar också i allmänhet till att tillgodose ett angeläget behov. Sammantaget över en längre period ger emellertid alla enskilda- åtgärder negativa konsekvenser som inte är överblickbara vid en bedömning av det enskilda exploateringsärendet. En helhetsbedömning av grönområdenas nuvarande tillstånd och förändringar är därför av stor betydelse för arbetet med skydd och säkerställande av grönområdena i städer och tätorter. I bl.a. de tre storstadsregionema kan en sådan bedömning behöva göras i ett regionalt sammanhang.
Kännetecknande för tätorternas grönområden är att de samtidigt fyller en rad olika funktioner. En stadspark lan vara kulturhistoriskt värdefull och utgöra en medveten och tidstypisk arkitektonisk och stadsplanemässig slapelse. Den fyller också olika sociala funktioner. Grönområdena lan samtidigt vara viktiga för det lokala klimatet, för naturupplevelser och för biologisk mångfald.
Det är som regel möjligt att röra sig fritt över parker, kyrkogårdar, inslitutionsområden och en stor del av äerbostadsområdena. De
administrativa gränserna mellan mark för allmän plats och kvartersmark Prop. 1994/95:230 upplevs därför ofta inte i praktiken. De kulturella och ekologiska värdena lan oftast inte hänföras till administrativt bestämda enheter. I exempelvis villastäderna är det samspelet mellan grönslan kring gator och i parker samt tomternas planteringar mot gata eller inom kvarteren som slapar den värdefulla helhetsmiljön. Den helhet som de olika delarna utgör bör därför bilda utgångspunkt vid bedömningen och utvecklingen av erforderliga metoder och medel för skyddet av grönområdena.
Grönområdenas miljövärden
Till de ekologiska aspekterna på grönområden i och omluing tätorterna lan hänföras deras betydelse för biologisk mångfald, för omhändertagan- de av dagvatten och för det lokala klimatet. Grönområdenas ekologiska funktioner betingas av samspelet i hela systemet av växter, djur, mark, vatten, klimat och mänsng påverkan. Biologisk månghld har efter Riokonferensen 1992 blivit ett centralt begrepp som också bör omfatta tätorterna. I tätorterna är den biologisla mångäidden en indilator på ett väl fungerande ekologiskt system. Omvänt är en väl fungerande grön struktur en grundförutsättning för ett rikt biologiskt liv. Olika aspekter på biologisk mångfald bör framhävas, nämligen ett så rikt växt- och djurliv som möjligt, ett så stort utbud av biotoper som möjligt, ett skydd för sedan gammalt anpassade arter i parker, trädgårdar, kyrkogårdar och andra planteringar samt möjligheter att bevara hotade växt- och djurarter.
Den biologisla mångfalden i tätorterna har emellertid minskat kontinuerligt sedan 1960—talet. Kontakten med omgivningarna har blivit sämre efterhand som tätorterna vuxit och omgetts av barriärslapande traäkleder. Grönområden har successivt exploaterats, andelen bebyggd och hårdgjord mark i nya bebyggelseområden har blivit större och likriktningen av skötsel och anläggning har blivit alltmer långtgående. Tätorternas ekosystem är mycket litet utforslade och kunslapemaär bristfälliga.
Tillämpningen av kretsloppslprinciper bör självfallet gälla också i tätorten. Regnvattnet eller dagvattnet utgör en belastning på renings- verken och recipienterna. I många städer är en stor del av dagvattennätet fortfarande kombinerat med avloppsnätet. Vid kraftiga regn bräddas på många håll avloppsvatten blandat med dagvatten direkt ut i recipienterna. Det dagvatten som leds bort i separata ledningar är i många fall kraftigt förorenat men går orenat till recipienterna. Grönområdena har ännu inte utnyttjats i någon omfattning för att ta hand om dagvattnet. Här föreligger betydande möjligheter att använda marken antingen för inältration av dagvattnet eller för fördröjning och rening av vattnet innan det när ledningsnätet.
Till de ekologisla aspekterna lan slutligen hänföras växtlighetens väldokumenterade betydelse för att förbättra det lolala klimatet. Träd förbättrar luftkvaliteten och dämpar vinden. Växtligheten bidrar också till temperaturutjämning, .höjer luftfuktigheten och ger den för våra klimatförhållanden behagligaste skuggan. I tätorterna är det terrängför- 36
hållanden i kombination med tillgång till större natur- och skogsområden Prop. 1994/95:230 som reglerar lolalklimatet. Dessa tillgångar bör tas till vara i den fysisla planeringen och stadsbyggandet.
Grönområdenas kulturhistoriska värden
Bevarandet av biologisk mångfald och variationsrikedom är betydelsfullt inte bara för skogs- och odlingslandslapets mångsidigt sammansatta kulturvärden. Lila viktiga för en god livsmiljö är de kulturhistorisla och estetisla egenslaper som är knutna till trädgårdar, parker, kyrkogårdar och andra planteringar i och i anslutning till städer och tätorter.
Att anlägga parker och att hålla andra grönområden i städerna och deras närhet har varit en betydelsefull tanke i den europeiska stads- planeringen alltsedan 1600—talet. Då anlades runt om i Europa städer med rätlinjiga gatunät där den klassicistiska parken var en viktig del för ståndsmässighet, för skönhet och för trevnad. Varje tid har sedan dess utvecklat sin syn på hur parker och grönområden borde utformas. 1700- talets engelska park, 1800-talets stadsparker, de botaniska trädgårdarna liksom det tidiga l900—talets trädgårdsstäder är olila uttryck för detta. Dessa gröna stadselement ingår som en viktig del i ett mångsidigt tätortslandslap.
När skyddet för grönområden slall säkerställas är det särsldlt viktigt att se till helheten. Trädgårdar, parker, kyrkogårdar, alléer och friluftsom- råden ingår som delar i den kulturhistoriska helhet som är staden eller tätorten. Hoten mot de kulturhistoriska och arldtektonisla värdena i grönområdena är många och ökande, t.ex. exploatering för olila ändamål, förändringar av struktur och innehåll i områden till följd av ändrad skötsel eller brist på fömyelse, ökande belastning av föroreningar i luft och mark samt grävningsarbeten i gator och på platser med träd. Dessa hot står oftast i relation till en bristande medvetenhet om de kulturella värdena hos grönområden.
Kultumu'ljön
Varje tid och generation försöker forma bebyggelse och marlanvändning efter sina behov och önskemål. Ingen tid formar emellertid sitt landskap på egen hand utan måste utgå från vad som tidigare byggts upp och investerats. Förändringstrycket på den byggda miljön varierar. Samhället ställs oupphörligt inför avgörandet om den beäntliga bebyggelsen skall bevaras, ändras eller ersättas. Kulturmiljövården lan i det perspektivet sägas representera intresset av att de kvaliteter som änns i den byggda miljön skall beaktas när förändringar är aktuella.
Synen på bebyggelsens värden och vad som skall bevaras ändras från tid till annan. Gränserna för vad bemandeintresset omfattar har nu kommit att vidgas och det har blivit naturligt att tala om vården och förvaltningen av det gemensamma kulturarvet. Känneteclmande för modern kulturmiljövård år att kulturvärdena ses som en viktig resurs för 37 människors välbefinnande som ger historisk identitet och djup.
Det innebär att larlturmiljövårdens uppgift bl.a. är att göra bebyggelse- miljöns kulturvärden ända, förstådda och respekterade av dem som har intressen i och ansvar för markanvändningen. Det innebär också att förändringar i bebyggelsemiljön som går ut över dessa värden på motsvarande sätt måste vara sakligt underbyggda—, dess konsekvenser rimligt förutsebara samt inte minst att tyngden och motiven för önske- målet att förändra måste stå i rimligt förhållande till betydelsen av de kulturvärden som hotas.
Det byggda kulturarvet bör alltså visas en grundläggande hänsyn i bebyggelseplaneringen. Särskilt värdefulla byggnader, stadsmiljöer och landskap måste ges ett långtgående skydd. Intressena i övrigt att bevara reSpektive förändra bebyggelsemiljön får vägas mot varandra i så öppna former som möjligt.
Natur och kultur i samverkan
Naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen har likartade svårigheter att uttrycka sig i planeringstermler, dvs. att överföra kunskaper och mål till ett hanterbart underlag som går att använda i den fysiska planeringen för urbant präglade områden. Det änns därför skäl att utveckla ett nytt synsätt som också bör omfatta en samlad behandling av natur- och kulmrmiljöfrågoma. Betydande vinster änns i att söka gemensamma utgångspunkter för stadsbygdens och kulturlandskapets utveckling och bevarande. Ett exempel på en sådan samverkan är nationalstadsparken Ulriksdal—Haga—Brunnsviken—Djurgården. Det behövs emellertid en mer utvecklad strategi för en samordning, liksom initiativ inom ett brett fält vad avser metoder, beskrivningar m.m. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitr 5.3.
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.3
4.4. Medborgarinäytande
Kraven på ett förstärkt medborgarinäytande över sarnhällsutvecklingen har ökat. Till skillnad mot vad som gäller inom många andra områden finns det inom plan- och bygglagstiftningen en särskild, formaliserad beslutsprocess. Dennas ursprungliga huvudsyfte var att tillgodose behovet av rättssäkerhet för sakägarna, främst ägare av fastigheter. Så småningom har - särskilt genom PBL—reformen — även ett boendeinäytande och ett mera allmänt medborgarinflytande utvecklats inom ramen för denna process. Medborgarnas medverkan är viktig av flera skäl. Beslut som har tillkommit utan att allmänheten. har beretts möjligheter att medverka i beslutsprocessen har ofta svårt att bli allmänt accepterade. Medverkan från allmänheten är nödvändig också för att garantera ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt.
Medborgarinflytandet i planprocessen kan inte ersätta den representativa demokratin, men utgör ett viktigt komplement till denna. I detta sammanhang är det viktigt att beslutsfattare och politiker är öppna för nya former och mönster för medborgarnas engagemang. Detta bidrar till en vidare demokrati. Av den anledningen har regeringen också tillsatt en
kommitté (dir. 199556) som slall utreda och föreslå åtgärder som lan Prop. 1994/95:230 öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Syftet med medborgarinäytandet varierar naturligtvis med hänsyn till den krets av medborgare som man har i blickpunkten. I PBL-propositionen (prop. 1985/86:1) talade den dåvarande departementschefen dels om den hets av intressenter som bör ges en särskilt stark ställning i beslutspro- cessen, dels om kommunmedlemmarna i allmänhet. Med den först— nämnda kretsen torde ha avsetts den genom lagstiftningen väsentligt utvidgade kretsen av dem som är berättigade att överklaga beslut. Denna uppdelning mellan en besvärsberättigad krets och allmänheten är emellertid meningsfull bara i samband med beslut som har rättsverk- ningar och som får överklagas, dvs. beslut om detaljplan, områdesbe- stämmelser och fastighetsplan samt beslut i ärenden om lov. Med rätten att överklaga sådana beslut är i allmänhet förenad en rätt att beredas tillfälle till samråd och att erhålla underrättelse om besluten. Genom dessa regler är det närmast de boende inom ett visst begränsat område vars inäytande har förstärkts. I översiktsplanearbetet är emellertid ett vidare medborgarinäytande önskvärt. Beslut rörande en kommunal översiktsplan överklagas också genom laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Det är enligt regeringens mening angeläget att medborgarinflytandet lan göra sig gällande på samtliga beslutsnivåer. Det är då naturligt att formerna för och syftet med inflytandet varierar med hänsyn till beslutsnivå och typ av beslut. På den översiktliga nivån är information till och allmän debatt inom en vid krets av kommunmedlemmar av framträdande betydelse medan medborgarinäytandet på detaljplanenivån främst syftar till hänsynstagande och sammanvägning av skilda intressen inom mer begränsade områden.
Förändringar i ett område medför alltid konsekvenser för dem som bor och är verksamma där. Dessa har en självklar medborgeräg rättighet att vara med och påverla den egna närmiljön. De sociala, fysiska och miljömässiga konsekvenserna av tänkta förändringar behöver därför analyseras och presenteras i ett tidigt skede så att de inte kommer som en obehaglig överraskning efteråt.
Den naturliga nivån för dem som bor eller är verksamma i ett område ligger emellertid ofta mellan den kommunomfattande översiktsplanen och detaljplanen. Dagens översiktsplaner är inte så detaljerade att människor känner sig berörda medan detaljplanerna ofta avser ett gansla begränsat byggnadsföretag. Någon speciell, formaliserad mellannivå änns inte i PBL. Lösningen på problemet att förstärka medborgarinäytandet bör i första hand ligga i en intensiäering av arbetet med fördjupning av översiktsplanen för viktiga områden och för tätorter. Från många håll har efterlysts en formaliserad plan på denna mellannivå. Det änns emellertid, enligt regeringens upplättning, inte några bärande motiv för ytterligare en planform. Behovet av ett förstärkt medborgarinäytande bör i stället tillgodoses främst inom ramen för översiktsplanearbetet. Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.1.
Hänvisningar till S4-4
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.1.6, 5.2
- SOU 2018:46: Avsnitt En utvecklad översiktsplanering
4.5. Gällande rätt
Som bakgrund till de frågor som behandlas i följande avsnitt änns det anledning att något beröra tillämpliga delar av gällande rätt. Med hänsyn till de behandlade frågornas laraktär inriktas redogörelsen främst på kmvbestämmeLrema och plamystemet i PBL, inklusive beslutsprocessen i samband med antagande av planer, samt på delar av NRL.
I en inskränkt mening går plan- och bygglagstiftningen ut på att reglera vad en fastighetsägare får och inte får göra med sin mark och, om han tillåts ändra marlanvändningen och bygga eller liknande, att se till att lagens krav uppfylls. Samhällets kontroll utövas främst genom att det ställs krav på tillstånd, lov, för att få vidta åtgärder av någon betydelse. I 8 lap. PBL änns en omfattande uppräkning av åtgärder som kräver lov.
Samhället har emellertid inte endast den passiva rollen att tillåta eller vägra lov. Visserligen lan man från samhällets sida bara i undantagsfall framtvinga ett genomförande av åtgärder men genom rättsligt bindande planer lan samhället styra framtida marlanvändning och byggande. Iden mån dessa instrument inte är tillräckliga återstår för samhället att förvärva marken och antingen genomföra åtgärderna i egen regi eller överlåta marken med villkor om genomförande i enlighet med de samhälleliga intentionerna.
Beslut rörande planläggning och lov fattas primärt av konununen. Innehållet i besluten styrs framför allt av de i lagen uppställda materiella kraven i 2 och 3 lap. PBL. Formerna för besluten styrs av regler om förfarandet vid beslut om planer och lov. En viktig sida hos lagstift- ningen är de krav på beslutsunderlag som riktas mot kommunema, framför allt kram på översiktlig fysisk planering. Även staten har ett visst inflytande över beslutsfattandet. Det statliga inflytandet utövas bl.a. genom samråd i olila former och genom vissa möjligheter till ingripande mot eller anspråk på kommunala beslut.
Vid sidan av PBL och NRL ämrs annan lagstiftning som reglerar frågor om markanvändning och miljö från delvis andra utgångspunkter, såsom väglagen (197l:948), naturvårdslagen (l964:822), hälsoskyddslagen (1982: 1080), miljöskyddslagen (1969z387), vattenlagen (1983z291), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1988z950) om kulturminnen m.m.
Det änns samband mellan de olila prövningssystemen. Således skall NRL tillämpas vid prövningen enligt många lagar, bl.a. PBL, och vidare är PBL:s detaljplaner bindande vid prövningen enligt vissa andra lagar. De kommunala översiktsplanerna förutsätts vara ett viktigt besluts- underlag vid beslut enligt flertalet av de lagar som reglerar markan- vändningen.
KmvbestänuneLter
PBL:s materiella regler, som slall ligga till grund för prövningen vid planläggning och i ärenden rörande lov och förhandsbesked, går från allmänna principer (1 kap. l ä och 2 kap. 1 och 2 55) via bestämmelser
om lokaliseringen av bebyggelse och bebyggelsemiljöns utformning (2 lap. 3 och 4 55) ned till byggnaders placering och utformning och krav avseende de enskilda byggnadernas och anläggningamas egenskaper (3 kap.).
I 1 kap. anges lagstiftningens syften. Där föreskrivs också att både allmänna och enskilda intressen slall beaktas vid prövningen av frågor enligt lagen.
Enligt 2 kap. 1 & slall en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö främjas vid beslutsfattandet. Mark- och vattenom- råden slall användas för det eller de ändamål för villa områdena är mest lämpade.
Enligt 2 kap. 2 & PBL slall NRL tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked. Det är närmare bestämt bestämmelserna i 2 och 3 lap. NRL som skall tillämpas. I 2 lap. NRL änns grundläggande hushållningsbestämmelser för mark- och vattenan- vändningen och i 3 lap. anges områden som direkt i lagen utpelas som områden av riksintresse för vissa ändamål. Reglerna i NRL lan således betraktas som en integrerad del av kravbestämmelsema i 2 kap. PBL.
De nu redovisade reglerna i NRL lan alltså sägas inrymmas i 2 lap. 2 5 PBL genom den hänvisning som förekommer där. Efter de mera övergripande laav som nu berörts följer i 2 lap. 3 & PBL krav avseende lokaliseringen av bebyggelse. Den grundläggande förut- sättningen för att mark slall få användas för bebyggelse änns emellertid angiven i 1 lap. 6 5. Enligt denna bestämmelse slall mark för att få användas för bebyggelse vara från allmän synpunkt lämplig för ända- målet. En precisering av lämplighetskravet sker i 2 kap. 3 &. Där anges vissa omständigheter som slall beaktas vid bedömningen av markens lämplighet för bebyggelse. Till dessa omständigheter hör bl.a. de boendes hälsa, markförhållanden, möjligheterna att ordna tr'aäk m.m. och att förebygga negativa miljöeffekter. 12 lap. 4 & följer slutligen bestämmel- ser om utformningen av bebyggelsemiljön inom områden med samman- hållen bebyggelse. Där änns lcrav avseende säkerhet, hushållning med energi m.m., klimatiska och hygieniska förhållanden, traäk, tillgänglig- het, tillgång till platser för utevistelse samt anordnande av samhälls- service och kommersiell service.
I 3 kap. 1 och 2 55 ställs krav på hur byggnader slall placeras och utformas. Hänsyn skall därvid tas till bl.a. stads— och landslapsbilden, natur- och kulturvärden, trafiksäkerheten och annan omgivningspåverkan. Bestämmelserna är även tillämpliga på andra anläggningar än byggnader (14 5). I 3 kap. 15—18 55 ställs krav på tomter och allmänna platser m.m.
Plamystemet
PBL:s planforrner redovisas i l lap. 3 5. Varje kommun slall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Planen är inte bindande för myndigheter och enskilda. Den rättsliga regleringen av markens användning och bebyggelse sker genom detaljplaner. För
'41
begränsade områden som inte omfattas av detaljplan får områdesbe- stämmelser antas. För att underlätta genomförandet av detaljplaner får fastighetsplaner antas. Slutligen får regionplaner antas för samordning av flera kommuners planläggning.
Regler om översiktsplanen änns i 4 lap. Enligt -1 & slall i översikts- planen redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Av planen slall framgå grunddragen i fråga om den avsedda markanvändningen samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse. Vidare slall framgå hur konununen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL.
Översiktsplanen utgör ett viktigt beslutsunderlag och får därmed en betydande styrande verlan. Hur stark denna styrning är beror på planens aktualitet och på om den har en sådan kvalitet att den är ändamålsenlig som beslutsunderlag. Planen skall i försa hand läggas till grund för efterföljande beslut enligt PBL. Den skall emellertid även utnyttjas vid tillämpningen av vissa andra lagar. I 5 5 förordningen (1993:191) om tillämpning av NRL föreskrivs således att den myndighet som slall tillämpa NRL i sitt beslut slall ange om den prövade anläggningen eller åtgärden går att förena med den för området gällande översiktsplanen.
Trots att planen inte är bindande har den i vissa fall en direkt betydelse för efterföljande beslut. Således får områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås. Vidare är en förut- sättning för utnyttjande av s.k. enlalt planförfarande att förslaget till detaljplan är förenligt med översiktsplanen.
Regler om områdesbestänuneth-er änns i 5 lap. 16 och 17 55. Som nämnts har översiktsplanen inte: några rättsverkningar. För begränsade områden lan emellertid områdesbestämmelser antas som ett komplement till översiktsplanen. Genom bestämmelserna lan ställningstaganden i översiktsplanen ges bindande verkan mot myndigheter och enskilda. Områdesbestämmelser kan alltså antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås. Dessutom lan sådana bestämmelser antas för att säkerställa att ett riksintresse enligt NRL tillgodoses. 15 lap. 16 Ganges uttömmande i villa avseenden områdesbestämmelser lan meddelas för att reglera användningen av mark— och vattenområden för bebyggelse.
Regler om detaljplan änns :i 5 lap. Detaljplanen används för att närmare reglera rättigheter och skyldigheter dels mellan markägare och sandråhet, dels markägare emellan. Syftena med detaljplan framgår av bestämmelsen om det s.k. detaljplanekravet. Enligt 5 lap. 1 & slall prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ske genom detaljplan i vissa angivna fall. Det rör sig dels om tillkomsten av ny sammanhållen bebyggelse och under vissa förutsättningar även ny ensala byggnad, dels om bebyggelse som slall förändras eller bevaras. Detta krav är primärt riktat till kommunen. Dealjplanekravet innebär emellertid också att kommunen kan avslå en ansölan om bygglov med hänvisning till att bygglovspröv- ningen måste föregås av detaljplaneläggning. Någon möjlighet för den enskilde att framtvinga en sådan detaljplaneläggning änns dock inte. Dealjplanekravet utgör således ett verksamt instrument för kommunerna att kunna styra bebyggelseutvecldingen i tid och rum.
Vid detaljplaneläggningen slall de tidigare redovisade kraven i 2 lap. Prop. 1994/95:230 iakttas. Beroende på hur långt man går i detaljeringsgrad slall även vissa regler i 3 lap. tillämpas.
En detaljplan måste ha ett visst minsta innehåll. Enligt 5 lap. 3 & skall de olika områdenas huvudändarnål redovisas och deras gränser anges. I 5 lap. 7 & anges därefter vad som härutöver får regleras i planen. Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.
Bestämmelser om regionplanering änns i 7 lap. PBL. Vid behov av kommunal samordning får regeringen utse ett regionplaneorgan som slall ha hand om regionplaneringen. Ett sådant organ slall inte utses, om kommunerna allmänt motsätter sig det. Regionplaneorganet kan, men behöver inte, anta en regionplan för regionen. En sådan plan slall enligt 7 lap. 4 & tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser, men den är i likhet med översiktsplanen inte bindande för myndigheter eller enskilda. Enligt NRL—förordningen åligger det andra myndigheter som slall tillämpa NRL att beakta regionplanen.
Förfarandet vid beslut om planer
Regler om förfarandet vid beslut om översiktsplan änns i 4 lap. 3—13 55. Dessa regler skiljer sig väsentligt från förfarandereglema beträffande andra beslut enligt PBL beroende på att översiktsplanen inte har några direkta rättsverkningar. Av väsentlig betydelse är de samråd ' med företrädare för staten som slall förekomma. Det gäller ju att i översiktsplanen redovisa riksintressen, att tydliggöra hur de skall tillgodoses och att över huvud aget uppnå samförstånd mellan stat och kommun. Även samråd med andra berörda kommuner och eventuellt förekommande regionplaneorgan slall ske. Härutöver sägs i 4 lap. 3 5 att andra som har ett väsentligt intresse av förslaget slall beredas tillfälle till samråd.
Planförslaget skall ställas ut under minst två månader och utställningen av förslaget skall kungöras minst en vecla före utställningstidens början. Översiktsplanen och ändringar av den skall anas av kommunfullmäktige.
Vad som föreskrivs om förfarandet vid antagande av översiktsplan gäller i huvudsak även regionplan. Utställningstiden för regionplan slall dock vara minst tre månader.
Bestämmelser om förfarandet vid antagande av detaljplaner och områdesbestämmelser änns i 5 lap. 18—36 55. Detaljplanen bör grundas på ett program (18 5). I vissa all är ett sådant obligatoriskt. En detaljplan som innebär att planområdet får tas i anspråk för industriända- mål, ny samlad bebyggelse och vissa anläggningar slall alltid grundas på ett program, om ianspråktagandet innebär betydande miljöpåverlan. I dessa fall skall även en miljökonsekvensbeskrivning enligt NRL upprättas. Miljökonsekvensbeskrivningar behandlas kortfattat i 5 kap. NRL. En miljökonsekvensbeslqivning slall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds 43
inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Den Prop. 1994/952230 slall bekosas av den som ansvarar för verksamheten eller som slall vidta åtgärden i fråga.
När förslag till detaljplan upprättas slall samråd ske med länsstyrelsen, fastighetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Dessutom skall vissa intressenter beredas tillfälle till samråd. Till dessa hör sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget (5 kap. 20 å). Planförslaget slall ställas ut under minst tre veckor och härom slall kungörelse ske. Dealjplaner som är av begränsad betydelse och saknar intresse för allmänheten kan få antas efter ett s.k. enkelt planförfarande, varvid någon utställning inte behöver ske (28 5)-
Detaljplanen antas av kommunfullmäktige. För vissa all lan dock ärllrnäktige uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer (29 5).
I princip samma förfarande slall tillämpas vid ändring och upphävande av detaljplaner.
Vid antagande av områdesbestärmnelser krävs inte program eller miljökonsekvensbeskrivning. I övrigt gäller i huvudsak samma be— stämmelser som vid anagande av dealjplan.
Statlig kontroll
I 12 kap. regleras satens möjligheter att på eget initiativ gransla och i vissa fall upphäva kommunala beslut om planer och tillstånd. Saten uppträder här som bevalare av vissa särslcilt angivna statliga intressen men också av mellankommunala intressen.
Grunderna för statligt ingripande anges i 12 kap. l &. Ingripande kan således ske om ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses, om den mellankommunala samordningen inte har skett på ett lämpligt sätt eller om tillräcklig hänsyn inte har tagits till de boendes och övrigas hälsa och säkerhet. Det är i försa hand länsstyrelsen som har att bevala att olila satliga intressen tillgodoses.
Ingripande mot regionplan kan bara sla av regeringen och endast på den grunden att planen inte tillgodoser riksintressen (12 lap. S 5).
I 12 kap. 6 och 7 && änns bestämmelser om planföreläggande. De innebär att regeringen kan förelägga kommunen att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det behövs för att tillgodose riksintressen eller av hänsyn till hälsa och säkerhet.
I det följande redovisas under respektive avsnitt närmare den lagstift- ning som är tillämplig, bl.a. beträffande säkerställande m.m. av natur- och lurlturmiljöintressen.
5. Den kommunala planeringen
Hänvisningar till S5
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1
5.1. Kommunal översiktsplanering
Den fysiska planeringen är i huvudsak en kommunal uppgift. Genom 1987 års reform av plan- och bygglagstiftrringen har satens inflyande kraftigt begränsats. Kommunerna har således, inom ramen för be- stämmelserna i plan— och bygglagen (PBL), i allt väsentligt ansvaret för planläggning av mark och vatten och har i övrigt att verka för en önskvärd utveckling inom kommunen.
I föregående avsnitt redovisades de ölade och delvis nya kraven på bl.a. miljöhänsyn, aktsarnhet om lmlturvärden och resurshushållning i den fysiska planeringen och stadsbyggandet. Det innebär givetvis nya förutsättningar också för kommunerna.
Som framgått av det föregående, avsnitt 4, är det regeringens ut- gångspunkt att den fysiska planeringen skall ses som en integrerad del i en samlad miljöpolitik, som också innefattar natur- och kulturvärdena. Den kommunala översiktsplaneringen erbjuder därvid goda möjligheter att på lolal nivå bättre och mer samordnat ta om hand miljöfrågorna liksom andra angelägna framtidsfrågor. Förslagen i det följande syftar således till att höja ambitionsnivån i den översiktliga planeringen så att den fysisla planeringen effektivt kan medverka till att lösa angelägna uppgifter och i övrigt möta de anspråk och förväntningar som ställs, inte minst i det framtida miljöarbetet. Betoningen av den fysiska planeringens roll i miljöarbetet — och då särskilt den kommunala översiktsplaneringen — innebär delvis nya anspråk på kommunerna, men också möjligheter till utveckling av det lolala arbetet och ölad rationalitet i den kommunala beslutsprocessen i frågor om användning av mark och vatten.
På många håll förekommer redan ett ambitiöst och framåtsyftande arbete med lokala Agenda 21. Regeringen har också erfarit att många kommuner, på grund av nya anspråk och ändrade förhållanden, redan överväger att omarbeta sina översiktsplaner. Beträffande konsekvensema i övrigt återkommer vi längre fram, avsnitt 8.
5.1.1. En förstärkt översiktsplanering
Regeringens bedömning: Den kommunala översiktsplaneringen bör utvecklas som ett led i kommunernas arbete för en hållbar utveckling. Anspråken på en ölad miljöhänsyn bör tillgodoses inom
ramen för översiktsplanens olika ärnktioner - som ett styrinstru- ment för bebyggelseutveckling, ett samlat beslutsunderlag för lokaliseringsprövning och ett stöd för det lokala miljöarbetet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering- ens.
Remissinstansema: Fleralet remissinstanser instämmer i den bild av översiktsplaneringens roll och uppgifter som tecknas av utredningen.
Boverket anser att förutsättningama för en utveckling av översiktsplane- ringen som ett redskap i arbetet för ett kretsloppssamhälle ökar genom utredningens förslag, och pekar på behovet av samordning med förslaget till en miljöbalk. Svea hovrätt anser att utredningens förslag kan skapa förutsättningar för en utveckling av översiktsplanen så att den fullt ut kan fylla funktionen att utgöra en kunskapskälla vid tillämpningen av NRL. Statens naturvårdsverk är positivt till f'orstärlmingen av översiktsplanens strategiska roll, men anser att de motstridiga kraven på översiktsplanen är delvis oförenliga och motverkar en tydlig utformning av planens olika delar.
Ett stort antal kommuner stöder i huvudsak utredningens förslag att stärka översiktsplanen. Svenska kommunförbundet vill emellertid inte acceptera förändringar i bestänunelserna om översiktsplaneringen innan konsekvenserna i fråga om möjligheterna till statligt ingripande har klarlagts. Förbundet menar att man i stället för att öka de formella kraven bör utveckla incitament för att öka kommunernas intresse för översiktsplaneringen. Några kommuner, däribland Enköpings, Helsing— borgs och Vänersborgs kommmer, anser att förslagen innebär en arnbitionshöjning för den kommunala planeringen, som kommer att ställa krav på en omställning av arbetssätt, förskjutning av arbetsinsatser och ökade resurser. Också fiera statliga myndigheter och institutioner, bl.a. Uppsala universitet och länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län, pekar på behoven av kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling för att utredningens förslag skall få avsedd effekt. Flera remissinstanser ifrågasätter emellertid om översiktsplaneringen kan utvecklas med stöd av ändringar i lagstiftningen. Glesbygdsverket anser att delar av förslagen har inslag av en ökad centralstyrning som kan hämma det lokala miljöarbetet i stället för tvärtom..
Skälen för regeringens bedömning: Översiktsplanens olika uppgifter
Regeringen delar utredningens bedömning att kraven på ökad miljöhän- syn i samhällsutvecklingen också innebär nya krav på översiktsplanering- en. Det är därför viktigt att diskutera behovet av en förstäng av översiktsplanen med utgångspunkt från de olika funktioner och uppgifter som översiktsplanen bör ha.
Översiktsplanens huvuduppgift är att ge stöd och utgångspunkter för kommunens beslut om bebyggelse och andra åtgärder som prövas enligt PBL. Översiktsplanens helhetssyn och överblick ger möjligheter att styra bebyggelseutvecklingen. Genom samråd med kommuninvånare, myndigheter m.fl. kan efterföljande planläggning och tillståndsbeslut underlättas. Översiktsplanen förutsätts vidare vara vägledande för andra myndigheters beslut enligt de lagar, som är knutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. Denna uppgift hos översiktsplanen är således en möjlighet för kommunen att påverka andra myndigheters beslut genom att i planen ta ställning till de allmänna intressen som bör beaktas. Planens uppgift att ge vägledning för olika
beslut bidrar också till att kommuninvånare, sakägare och andra Prop. 1994/95:230 intressenter kan få en upphttning om den avsedda utvecklingen av bebyggelse och om kommunens inställning till olika anspråk som riktas mot mark- och vattenområden. Den överblick över olika kunskaper och fakta — t.ex. om miljöförhållanden, utbud av service och boendeför- hållanden — som redovisas i översiktsplanens olika delar kan naturligtvis utnyttjas också på annat sätt i det lokala miljöarbetet. Planeringen ger möjligheter att redovisa samband mellan miljöförhållanden och olika verksamheter inom kommunen. Översiktsplanen kan därmed ge underlag för diskussioner om hur instrumenten i PBL och i andra lagar kan utnyttjas och hur de kan samspela med andra styrmedel för att förebygga miljöproblem eller för att ta till vara och utveckla miljövärden.
Regeringen anser således — i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser — att hittillsvarande erfarenheter och de sldlda anspråken på planeringen talar för att översiktsplaneringen bör utvecklas för att uppfylla dagens krav på miljöhänsyn i samhällsplaneringen. Den starkaste drivkraften i en sådan utveckling är, som framförs av Svenska kommun- förbundet m.fl. , "självfallet den enskilda kommunens egen viljeinriktning. Om kommunen vill att planläggning och byggande skall medverka till en långsiktigt hållbar utveckling, bör miljöförhållanden och miljöhänsyn ingå i översiktsplanens bedömningar om en lämplig bebyggelseutveckling. Kommuninvånamas ökade engagemang i miljöfrågor kommer troligen att skynda på en successiv miljöanpassning av planeringen. Bättre kunskaper om miljöproblemens karaktär och nya planeringsmetoder bör också kunna medverka till en successiv utveckling av översiktsplaneringen i riktning mot ökad miljöhänsyn. Det är vidare uppenbart att kommunens möjlig- heter att påverka olika beslut, som fattas med stöd av NRL, ökar om miljöförhållanden beaktas vid utformningen av översiktsplanen. I detta sammanhang bör även arbetet med en miljöbalk framhållas (dir. 1994:134). En ny miljöbalk, som omfattar bestämmelserna i NRL, kommer att medverka till att kraven på redovisning av miljöhänsyn i översiktsplaneringen blir starkare.
Behovet av lagändringar till stöd för en förstärkning av översikts- planen
Nuvarande bestämmelser ger stort utrymme för att utveckla metoder och arbetssätt i översiktsplaneringen mot en ökad miljöhänsyn. Det är dock av flera skäl önskvärt att bestämmelserna om översiktsplanen görs tydligare och utvidgas för att svara mot bl.a. kraven på ökad miljöhänsyn och ökat medborgarinflytande. PBL:s bestämmelser om översiktsplane- ring reglerar främst förfarande och redovisning. Som framhålls i PBL—propositionen (prop. 1985/86:1 s. 12) syftar reglerna i PBL främst till att garantera möjligheter till insyn och inflytande för kommunin- vånare, myndigheter m.fl. Planeringens innehåll och inriktning bestäms av kommunen. PBL anger samtidigt vissa materiella grunder för planeringen genom bestämmelserna om allmänna intressen i 2 kap. Översiktsplanens funktion som ett led i en dialog mellan stat och 47
kommun förutsätter att frågor om riksintressen, mellankommunala frågor samt frågor om hälsa och säkerhet diskuteras under planeringsprocessen och att ställningstaganden med anledning av dessa redovisas tydligt i översiktsplanen. Även planens betydelse som vägledande underlag för beslut enligt andra lagar motiverar att vissa grundläggande regler för former och redovisning ställs upp.
Mot den angivna bakgrtmden anser regeringen att de bestämmelser som ligger till grund för översiktsplaneringen bör utvecklas och ändras i flera avseenden. Bestämmelsema bör bl.a. spegla de mål som ställs upp i den nationella miljöpolitiken och ge ramar för vilket underlag som behövs som grund för den översiktliga planeringen. Önskemålet om ett ökat medborgarinllytande behöver säkerställas genom regler för förfarandet då översiktsplanen upprättas eller ändras. Översiktsplaneringens syfte att åstadkomma en dialog mellan kommunen och staten om gemensamma intressen bör också stärkas. I motsats till Hera remissinstanser anser regeringen att bestämmelserna kan göras tydligare och utvidgas utan att kommunens utrymme att välja inriktning och innehåll för planeringen begränsas.
Regeringen finner att flertalet av utredningens förslag om översikts- planeringen i stort sett är väl avvägda. Regeringen föreslår därför i det följande vissa förändringar i fråga om de materiella grunderna för den fysiska planeringen, översiktsplanens redovisning, förfarandet samt länsstyrelsens roll och uppgifter.
5.1.2. Allmänna intressen
Regeringens förslag: En grundläggande utgångspunkt skall vara att planläggning enligt PBL, med beaktande av natur- och kulturvär- den, skall främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Vidare skall goda miljöförhållanden, en från social synpunkt god livsmiljö samt en långsiktigt god hushållning främjas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Utredningen föreslår emellertid att kravet på en miljöanpassad utveckling skall uttryckas på ett annat sätt.
Remissinstanserna: Utredningens förslag att i PBL förtydliga kraven på en lämplig samhällsutveckling har i stort sett bemötts positivt av flertalet remissinstanser. Flera myndigheter har emellertid invändningar mot den föreslagna utformningen av bestämmelsen. Stockholms universi- tet anser att begreppen ändamålsenlig samhällsstruktur, livsmiljö och befintliga värden är vaga och mångtydiga samt att lagtexten tydligt bör ge uttryck för vad som åsyftas. Uppsala universitet menar att be- stämmelsen inte ger uttryck för de mål — bl.a. en hållbar utveckling från ekologisk synpunkt — som används i dagens miljöpolitik. Statens naturvårdsverk, Boverket m.fl. anser att bestämmelsen behöver tyd- liggöras och samordnas med hushållningsreglerna i en framtida miljöbalk.
Svea hovrätt anser att den föreslagna bestämmelsen bör omarbetas och Prop. 1994/95:230 i stället tas in i NRL.
Skälen för regeringens förslag: Genom en ändring i 1 kap. 1 & PBL, som trädde i kraft den 1 juli 1993, klargjordes att planläggning och byggande syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Ändringen motiverades av kraven på en miljöanpassad samhällsutveck- lins
De allmänna intressen som anges i 2 kap. PBL, som även innefattar bestämmelserna i NRL, slall ligga till grund för planläggning och för beslut om lov och förhandsbesked. Bestämmelserna ger allmänna principer och utgångspunkter för såväl lokalisering av bebyggelse som bebyggelsemiljöns utformning. Översiktsplanen skall precisera och konkretisera dessa allmänna intressen. Ölade krav på miljöhänsyn vid beslut enligt PBL lan därför i hög grad tillgodoses genom att bestämmelserna om allmänna intressen preciseras. Bestämmelsen i 2 lap. 1 & PBL anger att planläggning slall främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling och en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Regeringen delar utredningens bedömning att målen för en miljöanpassad fysisk planering behöver framgå av de inledande bestämmelserna om allmänna intressen.
Bestämmelserna bör så långt möjligt tydliggöra den fysiska planeringens roll och räckvidd i förhållande till övriga styrmedel i miljöpolitiken. Beslut enligt PBL avser framför allt lokalisering, uppförande och utformning av bebyggelse och andra anläggningar samt bebyggelsemlate- rade åtgärder. Planer enligt PBL slall även ligga till grund för beslut om andra anläggningar, t.ex. kommunilationsleder eller industrianlägg- ningar. Planläggningens primära och långsiktiga syfte att medverla till en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, kommunikationsleder och andra anläggningar bör därför återspeglas i de inledande bestämmelserna i 2 kap. PBL. Det bör därvid tydligt bl.a. framgå att olika typer av grönområden är grundläggande komponenter i denna struktur.
Regeringen delar utredningens bedömning att det bör preciseras att en lämplig bebyggelsestruktur skall utvecklas inom ramen för miljömålen. Kraven på att främja goda miljöförhållanden och en långsiktigt god hushållning med mark- och vattenområden samt med energi och råvaror bör enligt regeringens mening uttryckligen framgå av bestämmelsen. Därigenom ges utgångspunkter för att exempelvis diskutera hur bebyggelse och anläggningar lan lolaliseras så att transportbehov minimeras eller hur obebyggda mark- och vattenområden kan utnyttjas som en del i teknisla försörjningssystem.
Som framhålls i utredningen är det sannolikt att utvecklingen under överskådlig tid inte innebär några större förändringar av bebyggelsestruk— turen, utan i hög grad inriktas mot att komplettera, förvalta och underhålla den byggda miljön. En sådan inriktning förutsätter ett större hänsynstagande till befintliga värden i miljön. Regeringen anser därför, i likhet med flera remissinstanser, att bestämmelserna i PBL bör ställa tydligare krav på att planeringen skall ske med utgångspunkt i de natur- och kulturvärden som finns i den byggda miljön och i landslapet. Detta 49
innebär bl.a. krav på att dessa värden slall beakas särskilt vid föränd- ringar i bebyggelsestrukturen.
De grundläggande bestämmelserna om syftet med planläggning bör även fortsättningsvis lyfa fram de sociala aspekterna. Utredningens förslag, som för in begreppet en från social synpunkt god livsmiljö, är därför enligt regeringens mening väl avvägt.
5.1.3. Översiktsplanens innehåll
Regeringens förslag: Översiktsplanen slall redovisa allmänna intressen enligt PBL samt de miljö- och riskfaktorer som kommu—
nen anser bör beakas vid beslut om användningen av mark— och vattenområden.
Utredningens förslag: Regeringens förslag till preciseringar av kraven på översiktsplanens innehåll stämmer endast delvis överens med utredningens förslag. Utredningen föreslår att översiktsplanen slall redovisa allmänna intressen samt övriga miljömrhållanden i kommunen. För att tydliggöra önskemålet att i översiktsplaneringen tidigt analysera miljökonsekvenser föreslår utredningen att konsekvenserna av avsedda större förändringar i användningen av mark- och vattenområden slall redovisas.
Remissinstansema: Ett stort anal remissinstanser - framför allt statliga myndigheter och intresseorganisationer men även flera kommuner — är positiva till förslagen om utvidgning och precisering av bestämmel- serna om översiktsplanens innehåll och syfte. Boverket och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att översiktsplanens funktion som be- slutsunderlag vid tillämpningen av lagar knutna till NRL ställer krav på översiktsplanens form och redovisning. Statens naturvårdsverk, Länssty- relsen i Malmöhus län m.fl. tillstyrker utredningens förslag till tydligare och utvidgade redovisningskrav i PBL, bl.a. mot bakgrund av hittills- varande erfarenheter, men har synpunkter och förslag i fråga om hur kraven slall formuleras. Naturskyddsföreningen m.fl. intresseorganisatio— ner efterlyser ytterligare preciseringar av kraven på översiktsplanens redovisning av miljöfrågor, bl.a. en ekologisk plan med mål för grönområden.
Ett stort anal kommuner motsätter sig emellertid utredningens förslag att utvidga kraven på översiktsplanens innehåll och menar att bestämmel- serna måste ge handlingsfrihet att utveckla översiktsplanen till ett kommunalt instrument med hänsyn till olika lolala förutsättningar. Bl.a. Kalmar och Östersunds kommuner menar att en utveckling av över- siktsplaneringens innehåll och redovisning i stället bör ske genom forsknings- och metodutvecklingsarbete. Svenska kommunförbundet, Halmstads kommun m.fl. ifrågasätter särskilt utredningens förslag att översiktsplanen skall redovisa miljöförhållanden och konsekvensanalyser och anser att den oklara innebörden i de utvidgade kraven ger utrymme för satliga myndigheter att ställa långtgående redovisningskrav.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens bedömning att översiktsplanens olika syften och funktioner motiverar en viss skärpning av kraven på översiktsplanens innehåll och redovisning. Som redovisats ovan är ett av planens huvudsyften att fungera som ett styrinstrument för utvecklingen av bebyggelsen. En väl utvecklad översiktsplan bör tydligt redovisa kommunens ställningstaganden till markanvändning, bebyggelseutveckling och allmänna intressen till vägledning för efterföljande beslut enligt bl.a. PBL. Om översiktsplanen slall kunna ge vägledning för beslut enligt andra lagar som är knutna till NRL behöver ställningstaganden till olika anspråk och avvägningar mellan motstående intressen redovisas. Önskemålet att översiktsplanen slall utgöra ett led i det lokala miljöarbetet förutsätter att översiktsplanen redovisar bl.a. utgångspunkter för hur miljösitrrationen i olila områden slall åtgärdas. De erfarenheter som beskrivs i utredningen visar att redovisningsformer behöver utvecklas för att översiktsplanen slall kunna fungera i sina olika funktioner.
Sarnmanaget innebär således såväl erfarenheterna av det hittillsvarande arbetet som kraven på ölad miljöhänsyn att nya krav bör ställas på att översiktsplaneringen tydligare redovisar ställningstaganden i olila frågor. Som framhålls i flera remissyttranden är det angeläget att översiktsplane- ringen utvecklas stegvis med utgångspunkt i lolala förhållanden och behov. Bestämmelser om översiktsplanens obligatoriska innehåll finns i 4 kap. l &. Syftet med bestämmelserna är att ange de grundläggande kraven på vad som slall redovisas. Bestämmelserna bör ändras och preciseras för att dels underlätta förståelsen av planen, dels öla miljöhänsynen. Enligt regeringens bedömning innebär mer preciserade krav på vad som slall redovisas inte att kommunernas handlingsutrymme i fråga om innehållet i översiktsplanen begränsas.
Översiktsplanens redovisning av allmänna intressen m.m. enligt 2 kap. som bör beaktas vid beslut om mork- och vattenområden
Översiktsplanen slall precisera och konkretisera de allmänna intressen som anges i 2 kap. PBL, som genom en hänvisning i 2 5, även lan sägas innefatta bestämmelserna i 2 och 3 lap. NRL. De erfarenheter som beskrivs av utredningen visar att kommunerna i regel redovisar ett brett underlag om allmänna intressen. Mera sällan lan emellertid kommunens slutsatser eller ställningsaganden till de allmänna intressena utläsas tydligt i översiktsplanen. Många översiktsplaner skiljer inte tydligt nog redovisningen av underlaget om olika allmänna intressen från kommu- nens egna bedömningar och ställningstaganden. Detta förhållande bidrar enligt utredningen till att översiktsplanen är svår att tillämpa vid olika beslut.
Regeringen anser att bestämmelsen om redovisning av allmänna intressen i översiktsplanen också fortsättningsvis slall vara en över- gripande bestämmelse till de mer preciserade kraven på innehåll. Därmed görs tydligt att översiktsplanens olila ställningstaganden — vare sig det handlar om den avsedda mark- och vattenanvändningen eller om
utvecklingen av bebyggelse — slall ske med beakande av de allmänna Prop. 1994/95:230 intressena. De påtalade bristema i fråga om redovisningen av de allmänna intressena bör främst lösas genom att redovisningsmetodema utvecklas. Därvid bör bl.a. betonas skillnaden mellan å ena sidan det underlag om olika allmänna intressen, som ligger- till grund för över- siktsplaneringen, och å andra sidan konununens bedömningar vad gäller
dessa intressen.
Miljö— och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden
Som framhålls i utredningen är det viktigt att planeringen grundas på kunslaper och underlag om miliösituationen. De samlade erfarenheterna av de första översiktsplanerna visar att det i regel varit svårt att åsadkomma ett samspel mellan kommunens miljö- och hälsoskyddsarbete och arbetet med översiktsplaneringen. Många kommuner anser det naturligt att grundläggande uppgifter om miljösituationen ingår i underlaget för översiktsplaneringen — såsom uppgifter om luftkvalitet och buller, miljöstörande anläggningar och andra frågor som normalt redovisas i miljöprogram. Mera sällan redovisas emellertid tydliga slutsatser i form av ställningstaganden för den framtida utvecklingen av markanvändningen eller av bebyggelsen. Endast ett fåtal kommuner har enligt utredningen integrerat miljöfrågorna i den kommunala översikts- planeringen.
Bestämmelserna om allmänna intressen i PBL ger stöd för att grund- läggande miljöhänsyn tas vid planläggning och byggande. Bestärnmel— serna innebär bl.a. att bebyggelsemiljön skall utformas med hänsyn till de boendes hälsa och säkerhet. Genom bestämmelserna i NRL hävs bl.a. hänsyn till ekologiskt särskilt känsliga områden. Det tidigare redovisade förslaget till ändring av bestämmelsen om en ändamålsenlig struktur av bebyggelse m.m., avsnitt 5.1.2, kommer att innebära att underlaget om miljöfrågor utvecklas i samband med översiktsplaneringen. Bestämmelserna om översiktsplanens innehåll bör emellertid tydligt ge uttryck för önskemålen att skydda människorna, naturen och miljön i övrigt mot störningar och att förbättra miljötillståndet i vid mening. Regeringen anser därför att översiktsplanen skall redovisa sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om mark- och vattenanvänd- ningen.
Redovisningen av miljöfaktoner i översiktsplanen lan avse områden med särskilda miljöproblem som behöver beaktas vid planeringen, t.ex. bullerstörda områden, områden med höga halter av luftföroreningar, områden med föroreningar i marken eller områden som är särskilt känsliga för olika störningar eller påverlan. Även förhållanden och faktorer som kan ha betydelse för att åstadkomma kretsloppslösningar kan redovisas. Riskfaktorer lan behöva redovisas för sådana områden som kräver särskild uppmärksamhet, t.ex. områden med skredrisk, översvämningshotade områden eller områden med anläggningar och verksamheter som innebär särskilda risker för omgivningen. 52
Översiktsplanens redovisning av miljö- och riskfaktorer för olika Prop. 1994/95:230 områden kan ge vägledning för beslut som rör den framtida använd— ningen, antingen det handlar om att förebygga miljöproblem, åtgärda miljöhot eller ta till vara miljövärden. Det kan handla om riktlinjer för lokalisering och utformning av bebyggelse och andra anläggningar med hänsyn till störningar, krav på åtgärder för att förebygga problem, förslag till åtgärder för att säkerställa miljökvaliteter eller utgångspunkter för miljökonsekvensbeslo'ivningar.
Med anledning av de farhågor som förs fram av flera remissinstanser bör påpekas att regeringens förslag inte ger utrymme för statliga myndigheter att ställa krav på vilka olika miljöfrågor som skall redovisas i översiktsplanen. Däremot är det naturligt att kommuninvånare, intresseorganisationer och statliga myndigheter under arbetet med översiktsplanen redovisar underlag och synpunkter om olika miljöför- hållanden av betydelse. Vidare kan länsstyrelsen med stöd av bl.a. de utvecklade regionala miljöanalyserna bidra med underlag om miljöfrågor av betydelse för den fysiska planeringen. En redovisning av nriljö— och riskfaktorer i översiktsplanen kan även medverka till tidiga besked från länsstyrelsen om kommunens olika ställningstaganden kan accepteras med hänsyn till bestämmelserna om hälsa och säkerhet enligt 12 kap. 1 & PBL.
Grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden
Kommunen skall i översiktsplanen redovisa den huvudsakliga an- vändningen av mark- och vattenområden och bebyggelseutvecklingen i stort. Tyngdpunkten i de första översiktsplanerna ligger enligt ut- redningen vid att redovisa grunddragen i fråga om markanvändning och bebyggelse i sådana frågor som kan läggas till grund för planläggning och beslut enligt PBL. Däremot saknas ofta strategiska överväganden eller ställningstaganden i fråga om t.ex. kommunikationsleder, stormark- nader eller större sammanhängande grönområden av betydelse.
Det tidigare redovisade förslaget i fråga om en ändamålsenlig struktur av bebyggelse m.m. ger tydligare utgångspunkter för redovisningen av grunddragen i mark- och vattenanvändningen i översiktsplanen. Med stöd av bestämmelsen om en ändamålsean och miljöanpassad struktur i fråga om bebyggelse m.m. blir det naturligt att behandla lokaliseringen av bostads- och arbetsområden samt andra strukturbildande anläggningar i ett långsiktigt och strategiskt perspektiv. Om översiktsplanen redovisar ställningstaganden i sådana övergripande frågor kan den även läggas till grund för markreservationer eller för riktlinjer för efterföljande planering och lokaliseringsprövning. Också större sammanhängande grön- och naturområden är naturliga att behandla och redovisa i översiktsplanen.
Utveckling och bevarande av den byggda miljön
Av översiktsplanen skall vidare enligt bestämmelserna framgå grund- dragen i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse. Utredningen har föreslagit vissa smärre ändringar i denna bestämmelse. Regeringen anser i likhet med utredningen att utveckling och bevarande bör ersätta uttrycket tillkomst, förändring och bevarande. Begreppet den byggda miljön bör ersätta begreppet bebyggelse. Därmed ges uttryck för ett vidare synsätt där den byggda miljön ses som en helhet i vilken, förutom bebyggelsen, även anläggningar samt vegetation, parker och andra grönområden ingår.
Översiktsplanens ställningstaganden till utvecklingen av den byggda miljön är i regel av en annan karaktär än i fråga om mark- och vattenan- vändningen. Normalt anger översiktsplanen utgångspunkter för lokalise- ring och utformning av bebyggelse och andra anläggningar till stöd för efterföljande planläggning och tillståndsprövning enligt PBL. Planen ger därmed information till kommuninvånare, fastighetsägare och andra in- tresssenter om kommunens syn på hur den byggda miljön bör utvecklas och bevaras. PBL:s bestämmelser bör tydligare ge uttryck för denna funktion.
Hänvisningar till S5-1-3
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1
5.1.4. Redovisning av riksintressen
Regeringens förslag: I översiktsplanens redovisning av allmänna intressen skall områden av riksintresse särskilt anges. Av planen skall framgå hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena.
Utredningens förslag: Utredningen ser inga skäl till förändringar i fråga om kraven på redovisning av riksintressen.
Remissinstanserna: Utredningens bedömning har inte berörts i remissyttrandena över betänkandet Miljö och fysisk planering. Däremot berör flera myndigheter i sina yttranden över utredningens senaste betänkande Överprövning av beslut i plan- och byggärenden frågor som rör översiktsplaneringen och riksintressenas behandling. Bl.a. önskar Statens naturvårdsverk, Bergs kommun samt Länsstyrelsen i Kronobergs län klarlägganden i fråga om hur områden av riksintressen enligt NRL skall avgränsas och behandlas.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om hushållning med naturresurser, m.m.
NRL:s syfte är att mark- och vattenområden samt den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhälls- ekonomisk synpunkt god hushållning främjas. Lagen ger gemensamma utgångspunkter för tillståndsprövning enligt de lagar som är knutna till
NRL. I NRL finns bl.a. bestämmelser om de allmänna intressen som Prop. 1994/951230 alltid skall beaktas vid beslut som rör användningen av marken och vattnet. Bestämmelserna syftar till att skydda mark- och vattenområden som inrymmer resurser, värden eller företeelser som har betydelse för en långsiktigt god hushållning. Bestämmelserna om- riksintressen avser områden med sådana resurser och värden som är särskilt betydelsefulla i ett nationth perspektiv. Avsikten är att områden som är av särskilt värde för en viss användning inte skall tas i anspråk för andra ändamål utan att frågan om en långsiktigt lämplig mark- och vattenanvändning har
klarlagts.
Såväl de generella bestämmelsema som bestämmelserna om riks— intressen skall beaktas vid beslut enligt de lagar som är knutna till NRL, däribland väglagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och PBL. Den beslutande myndigheten skall därvid göra avvägningar mellan olika allmänna intressen samt bedömningar av om den åtgärd som prövas kan innebära att områdenas värden och resurser skadas påtagligt. Områden av riksintresse slall därvid skyddas mot åtgärder och ingrepp som innebär påtaglig skada. För kommunens beslut enligt PBL innebär bestämmelserna om områden av riksintresse dessutom att staten genom bestämmelserna i 12 lap. PBL har ett inflytande över besluten.
Riksintressen enligt 2 kap. NRL
Bestämmelsema i 2 kap. NRL ger skydd åt områden med värden och kvaliteter som bör bevaras, men även åt områden som inrymmer lägesbundna resurser eller egenskaper som är lämpliga att nyttja eller att exploatera för vissa specifika ändamål.
Till den första kategorin hör områden av riksintresse för naturvård och kulturmiljövård. För sådana bevarandeområden innebär bestämmelserna ett långsiktigt anspråk att skydda värdena. Vid prövning enligt någon av de lagar som är kopplade till NRL slall bedömas om åtgärden innebär påtaglig slada på områdets värden eller om den kan förenas med dessa. För att få ett rättsverkande skydd för värdena behövs emellertid beslut enligt tillämpliga speciallagar, dvs. i första hand naturvårdslagen eller kultumrinneslagen.
Till den senare kategorin av områden av riksintresse — där avsikten är att exploatera eller använda områdets resurser och värden — hör bl.a. områden som är särslcilt lämpliga för framtida vägar av större betydelse eller områden som har särskilt lämpliga egenslaper för en djuphamn. I fråga om sådana områden innebär bestämmelserna ett skydd i avvaktan på att tillåtligheten skall prövas slutligt enligt t.ex. väglagen eller PBL. Vid denna prövning slall avgöras om området lan tas i anspråk för redovisat ändamål eller om det finns motstående allmänna intressen som bör beaktas.
Riksintressen enligt 3 kap NRL
I 3 kap. NRL anges de olika geograäsla områden i landet som på grund av sina samlade natur- och kulturvärden i sin helhet av riksdagen bedömts vara av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det inte'möter hinder enligt bestämmelserna eller om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt sladar områdets natur- och kulturvärden. I bestämmelserna anges sådana åtgärder som lan innebära påtaglig slada på områdets värden. Områdena anges översiktligt i bestämmelserna. Avsikten är att kommunerna i sin översiktsplanering slall studera en mer detaljerad avgränsning och redovisa sin syn på den framtida användningen av dessa områden.
Erfarenheter av tillämpningen
Boverket har i sin samlade utvärdering av översiktsplanema redovisat några erfarenheter av tillämpningen av NRL. Verket anser att hus- hållningsbestämmelsema i NRL inte fått genomslag i de första över- siktsplanema. Bl.a. framhålls att det i vissa fall saknas kunslaper och underlag för att tillämpa de grundläggande hushållningsbestämmelsema. Det gäller bl.a. frågor om vattenförsörjning, industrianläggningar samt energiförsörjning. Vidare anses att både statliga myndigheter och kommuner i hög grad har fokuserat intresset på områden av riksintresse. Planerna lan ändock inte alltid ses som ett resultat av den avsedda dialogen mellan stat och kommun, utan har tenderat att bli enbart sammanställningar av centrala statliga myndigheters anspråk. Boverket pekar i sin utvärdering av översiktsplanearbetet på att områden av riksintresse enligt 3 kap. NRL har behandlats summariskt i de flesta översiktsplaner. Tänkbara orsaker är enligt verket brister i fråga om underlaget samt att det saknas en ansvarig central myndighet för kunskapsförsörjning osv. Både Boverket och flera av de remissinstanser som har yttrat sig över rapporten anser att det änns stora oklarheter i fråga om formerna för hur riksintressen läggs fast och hanteras. I skrivelse till regeringen den 10 mars 1995 anser Boverket att Banverkets sarnrådsunderlag om riksintressen för järnvägsändamål inte går att förena med NRL:s intentioner. Verket pekar framför allt på att Banverket betecknar befintliga anläggningar som områden av riksintresse.
Myndigheternas underlag om områden av riksintresse
Genom förordningen (l993:19l) om tillämpningen av NRL, NRL—förordningen, regleras bl.a. olika statliga myndigheters uppgifter när det gäller att tillhandahålla underlag om områden av riksintresse. De centrala förvaltningsmyndigheterna skall var och en inom sitt verksam- hetsområde lämna underlag till länsstyrelserna om de områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 lap. NRL.
Underlag för bedömningar om mark- och vattenområden av riksintresse har utvecklats successivt med utgångspunkt från det material som togs
fram i samband med den s.k. fysisla riksplaneringen under 1970—talet. Vissa grundläggande kriterier för myndigheternas bedömning inom olika sektorer och verksamhetsområden lades fast i samband med NRL:s tillkomst (se t.ex. prop. 1985/86z3 s. 116—119). Det är naturligt att myndigheternas kunskapsmaterial om områden av riksintresse successivt utvecklas och kompletteras med anledning av nya kunslaper och värderingar. Detta gäller inte minst i fråga om områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och friluftslivet, där kunslaper och synsätt delvis har förändrats sedan arbetet med den fysiska riksplanering- en avslutades. Ett viktigt led i myndigheternas arbete är att utveckla beskrivningarna av de olika områden som bedöms vara av riksintresse och att därvid utveckla motiven för sina bedömningar. Sådana beskriv- ningar underlättar de efterföljande diskussionerna mellan länsstyrelsen och kommunen då områdena slall redovisas och intressena tillgodoses i översiktsplanen.
Frågan om villa områden som slall anges som riksintresse enligt 2 lap. NRL är vidare, som beskrivits ovan, nära förknippad med prövning enligt de berörda speciallagama. Då området har getts ett rättsverkande skydd eller tagits i anspråk för ändamålet, t.ex. genom förordnande enligt naturvårdslagen eller beslut enligt väglagen, saknas normalt anledning att i fortsättningen hävda området som riksintresse enligt NRL. De bestämmelser som säkerställer syftet med riksintresset, t.ex. föreskrifter enligt naturvårdslagen eller väglagens bestämmelser, ger i regel ett tillräckligt skydd. En väsentlig del av myndigheternas översyn lan därför bestå i att avgränsa de områden är ett starkt skydd enligt NRL är nödvändigt i avvaktan på ett slutligt ställrringstagande enligt speciallagar. Myndigheternas urval bör i hög grad inriktas mot områden som är av intresse för olika ändamål av nationell, eller i vissa fäll regional, betydelse. Som en följd härav bör övervägas om de områden som bedöms vara av riksintresse lan begränsas och preciseras. Om alltför omfattande områden anges som riksintressen i översiktsplanen änns det risk för att planens betydelse som vägledning för efterföljande beslut försvagas.
Det ankommer på de berörda verken att i enlighet med dessa riktlinjer och i samråd med Boverket successivt utveckla sina bedömningar om vilka mark— och vattenområden som slall anses vara av riksintresse enligt NRL.
I fråga om de geograäskt angivna områdena i 3 kap. NRL bör påpekas att Boverket enligt NRL—förordningen anges som ansvarig myndighet. Verket har fått regeringens uppdrag att redovisa utvecklingen i dessa områden. I ett första steg har utvecklingen i kustområdena studerats. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 juni 1995.
Genom NRL—förordningen klargörs att länsstyrelsen slall ges möjlighet att påverla de centrala myndigheternas bedömning av riksintressen. Länsstyrelsen lan med stöd av ett regionalt underlag eller kunslaper från den kommunala översiktsplaneringen ha synpunkter som kan påverla både urvalet och avgränsningen av områdena. Det kan handla om att tillföra sådana uppgifter från länsvisa inventeringar eller utredningar eller
om att relatera myndigheternas bedömningar till förhållandena i länet, t.ex. i fråga om bebyggelsetryck och konlarrrenssituation.
Behandlingen i äversilasplaneringen
Det är länsstyrelsens ansvar att löpande förmedla underlag om riks- intressen till kommunen. Ett samlat underlag bör överlämnas bl.a. då kommunen inleder ett arbete med att upprätta eller ändra översiktsplanen. Under hela planeringsprocessen är det länsstyrelsens uppgift att ta de initiativ som behövs för att oklarheter eller brister i fråga om underlaget om riksintressen slall klaras ut, att särskilt verla för att riksintressena tillgodoses och att företräda de statliga myndigheterna i kontakterna med kommunen.
I tidiga skeden av planeringsprocessen är det naturligt att dislmtera kommunens bedömning av myndigheternas underlag om områden av riksintresse. Olika förändringar, t.ex. jordbrukslandskapets omvandling eller vägutbyggnader, kan ge nytt underlag för bedömningar av ett områdes värden. Vidare lan fördjupade studier av ett områdes egenskap- er eller av motstående lokala intressen innebära att kommunen vill aktrralisera alternativ till områden som utpekats som riksintresse för kommunikationsleder eller för andra anläggningar. Kommunen lan även genom lolalt genomförda inventeringar medverla till att besluivningar av vården, motstående hot osv. utvecklas. Diskussionerna kan således aktualisera förslag till ändringar i fråga om avgränsningen eller precise— ringar i fråga om innebörden av myndighetens bedömning. Om länssty- relsen är beredd att acceptera mer omfattande förändringar i förhållande till det underlag som länmats av en myndighet slall den berörda myndigheten underrättas.
Normalt kan man utgå ifrån att kommunen delar myndighetens bedömning i fråga om områden av riksintresse och att underlaget utan större kompletteringar eller ändringar lan läggas till grund för kommu- nens översiktsplaneförslag. Tyngdpunkten vid utarbetandet av planför- slaget kommer i dessa avseenden att ligga vid frågan om hur de redovisade riksintressena kan tillgodoses. De ställningstaganden som förutsätts ske vid utarbetandet av planförslaget består främst i att bedöma om motstående anspråk kan innebära påtaglig skada på de värden som föranlett att området anges som riksintresse. Ibland krävs att avvägningar görs mellan olika riksintressen i översiktsplanen. Det lan också bli fråga om att i översiktsplanen ta ställning till om redovisade områden av riksintresse skall säkerställas genom rättsverkande bestämmelser eller beslut.
Det är lämpligt att kommunen senast genom länsstyrelsens sam- rådsyttrande får besked om statens syn på planförslagets behandling av de onu'åden som anses vara av riksintresse. Kommunen har då möjlighet att överväga om planförslaget slall anpassas i förhållande till statens synpunkter. länsstyrelsen skall i granslmingsyttrandet i samband med utställningen ge ett samlat besked om statens syn på översiktsplanens redovisning av riksintressen. I yttrandet behandlas både eventuella förslag
till ändringar eller preciseringar av avgränsningen av området och förslag till ställningstaganden till grunddragen i fråga om mark- och vattenan- vändningen. Av yttrandet framgår normalt även om sektorsmyndigheten inte delar Ensstyrelsens uppfattning i dessa delar. Det bör här noteras att ju högre grad av samstämmighet som råder mellan myndighetens, länsstyrelsens och kommunens uppfattning om översiktsplanens redovis— ning av riksintressena, desto större tyngd får planens ställningstaganden vid beslut enligt de lagar som är knutna till NRL.
Redovisning av riksintressena i översiktsplanen
Den form för samverlan mellan de centrala myndigheterna, länsstyrelsen och kommunen som beskrivits följer således av bestämmelserna i både NRL, PBL och NRL-förordningen. Sammanfattrringsvis fönrtsätter dessa bestämmelser dels en dialog mellan ansvariga sektorsmyndigheter och länsstyrelsen, dels en dialog mellan stat och kommun i samband med översiktsplaneringen enligt PBL.
Underlag om nya anspråk och bedömningar av områden av riksintresse från en central myndighet bör således förmedlas av länsstyrelsen och behandlas i den kommunala översiktsplaneringen. På motsvarande sätt bör Ensstyrelsen underrätta myndigheten i de fall kommunen i sin planering redovisar en ändrad uppfattning i fråga om ett berört riks- intresse. Självfallet blir det inte alltid möjligt att initiera en översikts- planeprocess kring nya anspråk. Nya anspråk lan aktualiseras vid tillämpningen av någon av de NRL—anknutna lagarna. I dessa planerings- och beslutsprocesser bereds kommunen och länsstyrelsen normalt tillfälle att avge yttranden. I dessa fall blir det naturligt med samverlan mellan centrala myndigheter, länsstyrelsen och kommunen. Enligt 6 lap. 2 & NRL kan regeringen begära att kommunen redovisar hur man i sin planering avser att tillgodose ett avgränsat intresse enligt 2 kap. Denna möjlighet kan användas för att initiera en dialog mellan kommunen och berörda myndigheter. Regeringens förslag i avsnitt 5.1.7 om åter- kommande ställningstaganden till översiktsplanens aktualitet ger kommunen tillfälle att inleda en översiktsplaneprocess kring nytt underlag och nya bedömningar om riksintressen.
Sammanfattningsvis anser regeringen att översiktsplaneringens roll i samband med redovisningen av de områden som skall anses vara av riksintresse bör komma till uttryck på ett tydligare sätt i PBL. Det bör klargöras att de områden som slall anses vara av riksintresse särskilt skall anges i översiktsplanen. Det slall vidare av planen särsldlt framgå hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena. Därmed görs tydligt att dialogen om riksintressena i översiktsplaneringen slall avse såväl områdenas avgränsning och riksintressets innebörd som hur områdenas värden skall tillgodoses.
Hänvisningar till S5-1-4
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.1.6
5.1.5. Översiktsplanens innebörd och konsekvenser
Regeringens förslag: Översiktsplanens innebörd och konsekvenser slall kunna utläsas utan svårighet. Konsekvenserna av planförslaget skall redovisas vid samrådet och i planbeskrivningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Utredningen föreslår emellertid bestämmelser om att såväl innebörden som syftet med planens skilda delar skall kunna utläsas. Vidare föreslår utredningen att det skall ställas uttryckliga krav på att översiktsplanen slall redovisa konsekvenserna av avsedda större förändringar i an- vändningen av mark- och vattenområden.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har konunenterat utredningens förslag i fråga om redovisning av översiktsplanens syfte och innebörd. Stockholms universitet anser att bestämmelserna om planbe- skrivning tillgodoser utredningens förslag att syftet med planens skilda delar slall redovisas. Länsstyrelsen i Jönköpings län instämmer i att utredningens förslag är angeläget. Norrköpings kommun befarar att utredningens förslag lan leda till omfattande redovisningar och föreslår att bestämmelsen ges en annan utformning. Ett par kommuner framhåller att översiktsplanens innehåll och detaljeringsgrad behöver kunna varieras bl.a. vid ändring av planen inom ett geografiskt område eller för att tillgodose ett specieut intresse.
Skälen för regeringens förslag: Översiktsplanens innebörd
Översiktsplanens huvuduppgifter är att ge vägledning för beslut om dels användningen av mark- och vattenområden, dels utveckling och bevarande av den byggda miljön. Som framhålls av utredningen är det sannolikt att många kommuner i det fortsatta arbetet konuner att stegvis utveckla planens olika funktioner. De erfarenheter av de första över- siktsplaner-na som redovisas av utredningen visar att de delvis motstridiga funktionema hos översiktsplanen ibland har lett till otydliga dokument, som inte gett tillräckliga utgångspunkter för olila beslut.
Bestämmelserna i PBL ställer krav på att översiktsplanen skall utformas så att dess innebörd kan utläsas utan svårighet. Enligt regeringens mening innebär dessa bestämmelser att även planens huvudsakliga uppgifter slall framgå på ett tydligt sätt. Det får varken för kommuninvånare eller för beslutande myndigheter som slall tillämpa planen råda någon tveksamhet om vilka uppgifter skilda delar av översiktsplanen har.
Kravet på att tydligt redovisa planens innebörd aktualiseras framför allt vid successiva ändringar av den kommunomfattande översiktsplanen. Som utredningen redovisar kommer de närmaste årens översiktsplanering i stor omfattning att avse s.k. fördjupningar för olika delområden i kommunen, bl.a. i fråga om tätortsområden och andra mark— och vattenområden med stark konkurrens mellan olika intressen och anspråk,
t.ex. kustområden. Upprättande och antagande av en översiktsplan för ett Prop. 1994/95:230 avgränsat område innebär att den kommunomfattande översiktsplanen ändras för det aktuella området. Däremot kan kommuntäckande planer eller program, som endast behandlar enstaka innessen eller verksam- heter, såsom grusförsörjning eller naturvård, inte utgöra en översiktsplan enligt PBL. Vid ändring av översiktsplanen för delområden innebär PBL:s regler om tydlighet bl.a. att sambanden med den kommunom- fattande planen analyseras och redovisas. Kravet på tydlighet vid sådana successiva ändringar av översiktsplanen kommer emellertid efter hand att leda till att den kommunomfattande planen som helhet behöver ses över i ett sammanhang.
Konsekvensema av planförslaget
I avsnitt 5.2 nedan redovisas regeringens förslag i fråga om miljökonse- kvensbeskrivningar vid upprättande av en detaljplan. Regeringen delar utredningens bedömning att översiktsplaneringen bör utnyttjas för att tidigt belysa konsekvenser av förslag till förändringar i fråga om mark- OCh vattenanvändningen eller vad gäller den byggda miljön. Den kommunala översiktsplaneringen ger uppenbara fördelar i detta avseende — både i förhållande till detaljplaneringen och till planeringen för olika sektorer eller verksamheter. Genom att översiktsplaneringen i regel grundas på ett underlag om olika allmänna intressen underlättas analyser av konsekvenserna för miljön, hälsan och hushållningen med naturresur- ser. Kopplingen till bebyggelseutvecklingen och till sociala frågor ger möjligheter till breda konsekvensanalyser. I översiktsplaneringen kan vidare belysas samband mellan olika geografiska områden i kommunen samt mellan mark— och vattenanvändningen och miljösituationen i olika områden.
Redovisningar av konsekvenserna fyller viktiga funktioner under hela planeringsprocessen. Berörda myndigheter, kommuninvånare m.fl. kan lättare förstå innebörden av olika förslag om konsekvenserna redovisas tidigt under samrådet. Konsekvensbeskrivningar bör utvecklas stegvis under planeringen och redovisas i underlaget för fullmäktiges beslut att anta översiktsplanen. En tydlig beskrivning av konsekvenserna av översiktsplanens ställningstaganden kan även underlätta tillämpningen och öka förståelsen för kommunens bedömningar.
Behovet av att redovisa konsekvenserna är naturligtvis i hög grad beroende av olika åtgärders karaktär och omfattning. Vid mer omfattande förslag till förändringar av mark- och vattenanvändningen, såsom ny sammanhållen bebyggelse eller trafikleder, är det uppenbart att konse- kvensbeskrivningar bör ingå i beslutsunderlaget. Även små förändringar kan emellertid medföra en betydande påverkan på miljön i vid mening och inte minst medföra betydande sociala och samhällsekonomiska konsekvenser. Områdets förutsättningar och värden är därför också av betydelse vid bedömningar av behovet av konsekvensbeslu'ivningar. Vidare bör framhållas att successiva förändringar, t.ex. i fråga om bebyggelseutvecklingen, sammantagna kan medföra betydande ingrepp 61
eller påverkan på sikt. I vissa en — t.ex. i fråga om översiktsplaner för utvecklingen av en tätort - lan det vara önskvärt att göra en samlad, översiktlig analys av konsekvenserna av planförslaget som helhet. I andra fall, t.ex. då översiktsplaneringen skall ge vägledning för detaljplanering enligt PBL, lan kommunen anpassa innehållet till de krav som följer av bestämmelserna om miljökonsekvensbeslo'ivningar, MKB, enligt NRL och låta översiktsplanens beskrivning utgöra ett led i arbetet med en sådan MKB. Därigenom förbättras möjligheterna att tidigt och på ett avgörande sätt påverla beslutsprocessen vid förändringar med betydande påverlan på miljön, samtidigt som efterföljande detaljplanering lan underlättas. I fråga om åtgärder som skall prövas enligt andra lagar knutna till NRL kan en övergripande konsekvensanalys i beskrivningen till översiktsplanen vara ett stöd för kommunen att påverka andra myndigheters beslut. Kommunen kan även i översiktsplanen ta ställning till utgångspunkter och önskemål för den miljökonsekvensbeskrivning som skall upprättas med stöd av "bestämmelserna i NRL eller andra lagar enligt förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeslcrivningar.
Konsekvensbeskrivningar i översiktsplaneringen kan således både medverka till att kommunfullmäktige får kunslaper om konsekvenserna av planen som helhet och ingå i förutsättningama för miljökonse- kvensbeskrivningar vid efterföljande beslut enligt olila lagar. Detta förutsätter att det utvecklas metoder för att beskriva konsekvenser av övergripande politiska beslut. Ett sådant utvecklingsarbete sker bl.a. inom ramen för EU-kommissionens arbete.
Regeringen anser därför att det i PBL bör införas ett grundläggande krav på att översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan svårighet. Kravet bör följas upp och preciseras i bestämmel- serna om samrådet och om den planbeskrivning som slall fogas till planen. Därmed görs tydligt att konsekvensbeskrivningar bör utvecklas stegvis under hela planeringsprocessen. Kravet bör uttryckas så att kommunen skall kunna välja inriktning och omfattning i varje särskilt fall.
Hänvisningar till S5-1-5
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1
5.1.6. Samråd och medborgarinflytande
Regeringens förslag: Samråd om översiktsplanen slall syfta till att förbättra beslutsunderlaget och att ge myndigheter samt sammanslutningar och enskilda möjligheter till insyn och påverkan. Länsstyrelsen skall vid samrådet företräda och samordna statens intressen och därvid särskilt förmedla underlag och ge råd.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Utredningen föreslår därutöver att den lagstadgade tiden för utställning slall förkortas till en månad med hänsyn till att samrådet förstärks och fördjupas. .
Remissinstanserna: Utredningens förslag att vidga kretsen vid samråd tillstyrks av flera remissinstanser. Bl.a. Statskontoret och flera kommuner
ifrågasätter dock om medborgarinflytandet i praktiken kammar att förstärkas genom förslaget. Svea hovrätt menar att utredningens förslag snarare ger intryck av att samrådskretsen begränsas. Några kommuner ifrågasätter om samråd skall ske med enskilda och anser att innebörden i detta förslag bör utvecklas. Riksrevisiansverket ifrågasätter om direkt medborgarinflytande i översiktsplaneringen i stället bör utövas genom demokratiskt valda ombud.
Utredningens förslag att tydliggöra kraven på länsstyrelsens uppgifter vid samrådet tillstyrks av de remissinstanser som har berört förslaget. Statens naturvårdsverk och Boverket anser dock att den föreslagna formuleringen bör ses över, så att länsstyrelsens uppgift att även ge råd i frågor av lolalt intresse framgår. Flera remissinstanser berör behovet av kompetensutveckling och svårigheterna för länsstyrelsen att samordna olila statliga myndigheters intressen. Några länsstyrelser anser att kritiken mot länsstyrelserna är oberättigad och menar att svårigheterna beror på en oklar ansvarsfördelning mellan länsstyrelsen och statliga verk.
Förslaget att förkorta minimitiden för utställning av ett förslag till översiktsplan avstyrks av ett stort antal länsstyrelser och statliga myndigheter, främst med tanke på önskemålen om ett ölat medborgarin— flytande och tidsåtgången för länsstyrelsens samordning av statens intressen.
Skälen för regeringens förslag: Ett stärkt medborgarinjiytande
I avsnitt 4.4 utvecklas motiven för att stärla medborgarinflytandet vid olila beslut enligt PBL. Med hänsyn till översiktsplanens betydelse för att tidigt belysa olika förslag som påverlar mark— och vattenanvänd- ningen bör formerna för insyn och intiytande säkerställas i tidiga skeden av översiktsplaneprocessen.
Utredningen redovisar att det ofta är svårt att väcla intresse för arbetet med den kommunomfattande översiktsplanen. På sikt lan möjligen de positiva erfarenheterna från ett antal kommuner, som genomfört olika försök för att öla intresset för planeringen, bidra till att det utvecklas generellt användbara metoder för detta. Önskemålen om ett aktivare medborgarinflytande vid översiktsplaneringen aktualiseras emellertid framför allt vid planeringen för kommundelar eller tätorter. Möjlig- heterna att diskutera problem och skapa engagemang är naturligtvis större när det gäller den egna närmiljön. Översiktsplaneringen kan här bl.a. bidra till att ge en överblick och visa samband mellan olika delområden eller stadsdelar.
Samrådet syftar enligt gällande bestämmelse till ett utbyte av in- formation och synpunkter. Som utredningen har föreslagit bör samrådets skilda syften tydliggöras. Det bör därvid betonas att samrådet syftar både till att fördjupa kommunens beslutsunderlag och till att ge dem som berörs av översiktsplanen möjlighet att få insyn i planarbetet och att påverla planens utformning. För att underlätta förståelsen av innebörden
av förslaget till översiktsplan bör även konsekvenserna av förslaget redovisas redan under samrådet. För att säkerställa syftet med samrådet, bör samråd hållas med en vid krets av berörda. Enligt gällande be- stämmelse skall samråd hållas med länsstyrelsen, regionplaneorgan, kommuner som berörs av förslaget samt andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Bestämmelsen bör enligt regeringens mening förtydligas så att det framgår att samråd även slall hållas med myndig- heter, sammanslutningar och enskilda som har ett väsentligt intresse av förslaget.
Länsstyrelsens uppgijter vid samrådet
Statens inflytande och påverlan i den kommunala översiktsplaneringen skall främst utövas under samrådet. Enligt bestämmelserna i PBL skall länsstyrelsen bl.a. ge råd om tillämpningen av 2 kap., verka för att rilaintressen tillgodoses och ta till vara statens intressen. Länsstyrelsens uppgifter vid samrådet följer även av bestämmelserna i NRL och av förordningen om tillämpningen av NRL. Statliga myndigheter förutsätts medverka genom att ta fram underlag till den kommunala planeringen. Även de centrala myndigheternas ansvar för olika verksamhetsområden framgår av NRL och förordningen om tillämpningen av NRL samt av verksinstruktioner. Länsstyrelsen har uppgiften att förmedla underlag från de centrala myndigheterna till kommunernas översiktsplanering.
I utredningen redovisas några erfarenheter av länsstyrelsernas arbete i samband med översiktsplaneringen. Länsstyrelserna anses i hög grad ha fungerat som förmedlare av statligt underlag, medan det funnits osäkerheter i fråga om ansvaret för att även tolka underlaget och för att samordna olika intressen. Vidare anses att länsstyrelserna ibland har haft svårigheter att med tillräcklig tyngd ifrågasätta anspråken från de olika sektorsmyndigheterna och att göra de sarnmanvägningar som krävs.
Regeringen delar utredningens bedömning att förutsättningama för att länsstyrelsen slall kunna vara mer aktiv i den fysisla planeringen har förbättrats, bl.a. genom förordningen om tillämpningen av NRL. länsstyrelsens övergripande uppgift vid sanu'ådet är att verka för att de olika nationella mål som statsmakterna har ställt upp inom olika verksamheter anpassas och fullföljs i den kommunala planeringen. Tyngdpunkten ligger naturligtvis vid sådana intressen och verksamheter som har relevans för den fysiska planeringen, dvs. de allmänna intressen som anges i PBL och NRL. Vidare kan länsstyrelsen bidra med underlag och kunslaper om hur nationella mål och riktlinjer för miljöpolitiken kan omsättas i ett regionalt och lokalt perspektiv. Också inom andra områden, där statsmakterna har uttalat tydliga mål för den nationella politiken som bör beaktas i planeringen, ingår det i länsstyrelsens ansvar att företräda och samordna statens intressen. Ett viktigt led i länsstyrel— sens uppgift att företräda statens intressen är att löpande förmedla underlag och att aktivt ge råd om vilka allmänna intressen enligt 2 lap. PBL som bör beaktas vid beslut: om mark— och vattenanvändningen. Därvid slall länsstyrelsen särskilt verla för att områden som bedöms
vara av riksintresse tillgodoses samt att mellankommunala angelägenheter samordnas på ett lämpligt sätt. Denna uppgift har behandlats närmare i avsnitt 5.1.4.
Regeringen anser att länsstyrelsens huvudsakliga uppgift att ta till vara och samordna statens intressen ytterligare bör betonas i bestärrunelsema om länsstyrelsens uppgifter vid samrådet. Det bör tydliggöras att länsstyrelsen därvid skall förmedla underlag och ge råd om sådana miljöfaktorer och andra allmänna intressen som bör beaktas vid beslut som rör mark- och vattenområden. Uppgiften att inom ramen för detta "övergripande ansvar verla för att riksintressen enligt NRL tillgodoses och för en mellankommunal samordning bör särskilt framgå.
Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att en kortare utställningstid motverkar önskemålet om att stärka medborgarinflytandet i översiktsplaneringen. Nuvarande bestämmelser om att översiktsplanen slall ställas ut under minst två månader bör således inte ändras.
5.1.7. Översiktsplanens aktualitet
Regeringens Rirslag: Kommunfullmäktige skall ta ställning till översiktsplanens aktualitet minst en gång under mandattiden. Inför ställningstagandet slall länsstyrelsen redovisa sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunen.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att fullmäktige slall ta ställning till översiktsplanens aktualitet varje år.
Remissinstansema: Den övervägande delen av remissinstansema, särskilt kommunerna, men även flera länsstyrelser och myndigheter, motsätter sig förslaget. Svenska komunförbundet och ett stort antal kommuner menar att ett enhetligt aktualitetskrav är olämpligt med hänsyn till kommunernas skilda förutsättningar och behov. lagens generella krav på en aktuell översiktsplan anses tillräckligt, medan en lagreglering anses medföra oacceptabla begränsningar av handlingsutrymmet för kommunen. Andra kommuner och flera länsstyrelser samt myndigheter är mer positiva till förslaget, men föreslår - främst mot bakgrund av den arbetsinsats som lan komma att krävas - ett längre tidsintervall för ställningstagandet. Några remissinstanser tar i sina yttranden upp den rättsliga innebörden av ett ställningstagande till aktualiteten. Svea hovrätt anser att kommunfullmäktiges ställningstagande till aktualiteten från formell synpunkt förefaller innebära en ändring av översiktsplanen, utan tillämpning av det föreskrivna förfarandet vid planändring. Boverket menar att förslaget bör kompletteras så att ett uteblivet beslut får vissa konsekvenser, t.ex. i fråga om möjligheterna att använda enkelt planförfarande och områdesbestämmelser. Några länsstyrelser och statliga myndigheter berör frågan om statliga myndigheters roll i samband med ställningstagandet. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att de löpande kontakterna med kommunerna ger tillräckliga möjligheter för länsstyrel- sen att förmedla underlag m.m.
Skälen för regeringens förslag:: Kravet på en aktuell översiktsplan
Varje kommun slall ha en aktuell översiktsplan. Kravet på aktualitet motiverades i PBL—propositionen bl.a. av de skilda uppgifter som översiktsplanen har enligt PBL och NRL. Som även framhölls (s. 462) bör det ligga i varje kommuns intresse att hålla planen aktuell. Till följd av aktualitetskravet ansågs det överflödigt att införa bestämmelser om giltighetstid eller omprövning av översiktsplanen.
Det grundläggande kravet på en aktuell översiktsplan bör fortfarande vara vägledande för lagregleringen av den kommunala översiktsplane- ringen. Samhällsutvecklingen, nya kunslaper, förändrade värderingar kommer successivt att ge nya förutsättningar för kommunens planering och medverla till att översiktsplanen fortlöpande behöver ses över. Avgörande vid kommunens bedömning av om planen behöver ändras är bl.a. den nytta planen kan ha som underlag för olila beslut. Ett naturligt led i den kontinuerligt bedrivna översiktsplaneringen är därför att löpande följa upp och utvärdera översiktsplanens effekter i olila avseenden. I en sådan uppföljning ingår t.ex. att utvärdera översiktsplanens värde som styrinstrument för efterföljande: beslut om detaljplaner eller bygglov. Vidare bör kommunen ha ett eget intresse av att följa upp och analysera statliga myndigheters beslut enligt andra lagar knutna till NRL. Det är naturligt att sådana uppföljningar tillsammans med analyser av nya förutsättningar regelbundet ställs samman och tas upp löpande till politisk diskussion i lämpliga former. Dessa leder givetvis inte alltid till revideringar av översiktsplanen, men ger underlag för stegvisa ställnings— taganden i fråga om inriktning och innehåll för översyn och ändring av översiktsplanen.
Denna kontinuerliga uppföljning lan ske på det sätt som kommunen timer lämpligt, utan att detta behöver regleras. Däremot bör bestämmelserna i PBL medverla till att det sker återkommande politiska ställningstaganden till översiktsplanens aktualitet.
Behov av återkommande ställningstaganden till översiktsplanens aktualitet
Att översiktsplanen regelbundet blir föremål för en politisk helhetsbe- dömning lan bl.a. öla möjligheterna till insyn i arbetet med översikts- planeringen. Det är angeläget att kommuninvånare, intresseorganisationer m.fl. får klarlagt om översiktsplanen fortfarande är ett uttryck för de övergripande politiska målen i kommunen. Sakägare och andra ensldlda intressenter har intresse av att: veta om planen speglar den aktuella politiska inställningen till bebyggelseutvecklingen i olila delar av kommunen eller om översiktsplanens ställningstaganden kan komma att ändras.
Också översiktsplanens funktion i dialogen mellan stat och kommun om bl.a. riksintressena motiverar regler som säkerställer att översiktsplanens aktualitet regelbundet tas upp till en politisk helhetsbedömning. Visserli-
gen följer av bestämmelserna i NRL och i förordningen om tillämpningen av derma lag att länsstyrelsen kontinuerligt skall förmedla nytt underlag och nya bedömningar som avser områden av riksintresse. Det är emellertid angeläget att de statliga myndigheternas underlag och anspråk regelbundet blir föremål för breda politiska överväganden i kommunen, särskilt om översiktsplanens ställningstaganden strider mot underlaget. Kommunens politiker lan med anledning härav vilja inleda en översyn av planen för att diskutera innebörden av olika riksintressen eller för att påverla avvägningen av riksintressen mot andra allmänna intressen. På motsvarande sätt har länsstyrelsen och andra statliga myndigheter intresse av att regelbundet få besked om i vilken utsträckning översiktsplanen är ett uttryck för kommunens aktuella uppfattning eller om förutsättningama ändrats i väsentliga avseenden på sådant sätt att planen kan komma att ändras. Inte minst önskemålet att åstadkomma en bättre samordning med statliga myndigheters sektorsplanering, t.ex. i fråga om vägar och järnvägar, motiverar att sådan möjligheter slapas. Också för de myndigheter som vid sina beslut slall bedöma om åtgärder är förenliga med översiktsplanen är det särskilt angeläget att få en överblick över om översiktsplanens skilda delar är aktuella eller om planen lan konuna att ändras i väsentliga avseenden.
Regeringen föreslår därför att det införs bestämmelser om återkomman- de ställningstaganden till översiktsplanens aktualitet. Med hänsyn till den politiska innebörden i ett sådant ställningstagande bör beslutet regel- bundet fattas av kommunfullmäktige minst en gång per mandattid. Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att formerna för kommunens avgörande bör anpassas till kommunens förutsättningar och behov. Bestämmelsen bör därför inte reglera det närmare innehållet i eller underlaget för fullmäktiges ställningstagande.
Fullmäla'iges ställningstagande
Bl.a. med anledning av vad Svea hovrätt anfört vill regeringen utveckla innebörden i fullmäktiges ställningstagande. Det bör understrykas att det inte är fråga om en revidering av översiktsplanen eller ens av delar av den. Ställningstagandet avser enbart översiktsplanens aktualitet, dvs. i vilken utsträclming översiktsplanens intentioner fortfarande är aktuella med hänsyn till nya förutsättningar m.m. Innehållet i planen ändras således inte i något avseende genom beslutet. Översiktsplanens av- vägningar av olika allmänna intressen är vägledande för olila beslut om mark— och vattenanvändningen till dess att planen ändras. För ändring av planen gäller de särskilda reglerna för samråd, utställning och antagande. Om fullmäktige vid sin behandling finner att planen helt eller delvis inte längre är aktuell, är det naturligt att fullmäktige tar ställning till att inleda en översyn av planen.
Med hänsyn till innebörden i ställningstagandet behöver enligt rege- ringens mening inga sanktioner knytas till bestämmelsen. Ett ställnings- tagande till aktualiteten kommer att medverka till att tillämpningen av översiktsplanen underlättas. Om det är osäkert i vilken mån planen är
aktuell, finns risk för att planen förlorar sin vägledande verkan vid olika Prop. 1994/95:230 beslut. Kommunen kommer således att ha ett eget intresse av att regelbundet pröva aktualiteten i översiktsplanen.
Länsstyrelsens uppgifter
Kommunens egna bedömningar och uppgifter från den löpande ut- värderingen av översiktsplaneringen är självfallet grunden för fullmäkti- ges beslut angående översiktsplanens aktualitet. Därutöver är det ett viktigt motiv för återkommande ställningstaganden till aktualiteten att fullmäktige slall ha möjligheter att bedöma om nytt underlag från staten påverlar ställningstagandena i översiktsplanen. Fönrtom ny lagstiftning eller nya nationella mål kan nytt underlag och nya analyser i fråga om miljösituationen, långsiktiga plzmer för utbyggnad av kommunilations- leder eller nya bedömningar av områden av riksintresse enligt NRL innebära att översiktsplanen i väsentliga avseenden inte längre är aktuell.
Enligt bestämmelserna i NRlL. slall länsstyrelsen löpande förmedla underlag från statliga myndigheter till kommunen och samordna statens intressen. Av detta följer att länsstyrelsen bör ha en aktuell upphttning om hur uppgifter och underlag från statliga myndigheter förhåller sig till översiktsplanen. Mot denna bakgrund bör det ställas krav på att länsstyrelsen inför fullmäktiges ställningstagande till översiktsplanens aktualitet i en sammanfattande redogörelse slall redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som lan vara av betydelse för kommunens beslut. Det får förutsättas att länsstyrelsen — om det behövs — på lämpligt sätt underrättar berörda statliga myndigheter och inhämtar deras synpunkter. Det är vidare angeläget att Husstyrelsen redovisar sin bedömning av hur synpunkterna påverlar den gällande översiktsplanen. Detta bör framgå av bestämmelsen. Det bör dock understrykas att länsstyrelsens redovisning inte i detta skede avses innefatta några slutliga avvägningar mellan motstående intressen. I den mån kommunen inleder ett arbete med översyn av översiktsplanen med anledning av bl.a. länsstyrelsens redovisning, ankommer det på länsstyrelsen att, i enlighet med reglerna i PBL, företräda och samordna statens intressen och i samråds- och granslmingsyttrantlen ge närmare besked om statens syn på kommunens planförslag.
Regeringen har vid utformningen av bestämmelsen något frångått den av Lagrådet föreslagna lydelsen. Enligt Lagrådets förslag skulle länssty- relsen i en sammanfattande redogörelse redovisa statliga myndigheters synpunkter, som är kända för länsstyrelsen, i fråga om sådana statliga intressen som kan var av betydelse för kommunens beslut. Regeringen anser att preciseringen till att det slall vara statliga myndigheters synpunkter som är kända för länsstyrelsen lan tollas så att det endast avser andra statliga myndigheters synpunkter. Regeringen föreslår därför att det i bestämmelsen endast anges att det i redogörelsen slall redovisas synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som lan vara av betydelse för kommunens beslut. 68
5.1.8. Översiktsplanens betydelse vid olila beslut
Regeringens förslag: Översiktsplanens uppgifter att ge vägledning för olika beslut om användningen av mark- och vattenområden görs tydligare i lagstiftningen. Sambanden mellan översiktsplanen och efterföljande beslut utreds vidare.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstansema: Endast några remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Byggforskningsrädet tillstyrker att översiktsplanens vägledande funktion konuner till tydligare utryck i lagstiftningen. Uppsala universitet anser att uttrycket "vägledning" lan ge upphov till missförstånd. LänsstyreLten i Västerbottens län anser att förslaget innebär en fokusering på den byggda miljön.
Skälen för regeringens förslag: Samtidigt som de formella kraven på översiktsplaneringen ändras och görs tydligare bör åtgärder vidtas för att stärla och utvidga översiktsplanens uppgifter och för att tydliggöra planens betydelse vid olila beslut. Utredningen och flera remissinstanser pelar på flera brister i dessa avseenden, som inte enbart hänger samman med översiktsplaneringens former och redovisning. Bl.a. anses att översiktsplanerna har fått dåligt genomslag vid såväl kommunens beslut enligt PBL som vid beslut enligt andra lagar knutna till NRL.
Översiktsplanens betydelse vid beslut enligt PBL
Enligt utredningen har översiktsplanens möjligheter att styra bebyggel- seutvecklingen och rationalisera efterföljande beslut inte alltid utnyttjats. Kopplingen mellan översiktsplanen och bygglovsprövningen är ofta svag och områdesbestämmelser har hittills utnyttjats i liten omfattning. Som framhålls av utredningen är det i viss mån naturligt att de olika möjlig- heter till förenklingar som översiktsplanen lan ge inte utnyttjats fullt ut i ett inledande skede av översiktsplaneringen. Det finns också anledning förmoda att många kommuner i den fortsatta planeringen i ökad utsträckning kommer att utnyttja översiktsplanen för att styra efter- följande beslut enligt PBL. Bl.a. har flertalet konununer aviserat att man avser att ändra översiktsplanen för olika delområden, framför allt i tätortsområdena. Syftet med sådana ändringar är bl.a. att ange inriktning och program för detaljplaneläggning, att förenkla förfarandet vid efterföljande beslut, att lägga grunden för områdesbestärnmelser eller att ge tydliga utgångspunkter för prövningen av lov.
Regeringen delar bedömningen- att översiktsplaneringens uppgift att styra bebyggelseutvecklingen successivt kommer att utvecklas i takt med kommunens vilja att utnyttja de fördelar som ges genom ställnings- taganden till bl.a. olika allmänna intressen i översiktsplanen. Regeringen anser dock att sambanden mellan översiktsplanen och detaljplaneringen behöver utvecklas ytterligare, så att de bedömningar som görs på den översiktliga nivån också får genomslag genom de successiva preciseringar
som sker via detaljplanen fram till beslut om bygglov. Analyser och Prop. 1994/95:230 förslag i dessa avseenden ingår i de tilläggsdirektiv till Plan- och byggutredningen som redovisats i avsnitt 3.
Översiktsplanen som underlag för beslut enligt övriga lagar knutna till NRL
Bestämmelserna i NRL syftar till att de angivna allmänna intressena slall beaktas på ett lilartat sätt vid prövning av åtgärder som rör mark- och vattenanvändningen enligt de lagar som är knutna till NRL. Således tillgodoses genom bestänunelserna såväl önskemål att utnyttja olika naturresurser som att bevara och. säkerställa områden och företeelser som är värdefulla från olika synpunkter. Den gmndläggande utgångspunkten är att mark- och vattenområden skall användas för de ändamål för vilka de är mest lämpade med hänsyn till beslaffenhet och läge samt före- liggande behov. Företräde slall. ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.
Vid prövning av olila tillståndlspliktiga åtgärder enligt de lagar som är knutna till NRL skall således främst göras en bedömning av och avvägning mellan de olika allmänna intressen som gör sig gällande i området. Vidare slall prövas om åtgärden utgör den på sikt mest Ernpade användningen i förhållande till dessa intressen eller i förhållande till andra anspråk som riktas mot området. Till grund för bedömningarna behövs underlag som visar vilka allmänna intressen som finns i området samt vilka andra anspråk som rikas mot området. Det underlag som förutsätts finnas tillgängligt vid myndigheternas prövning är i första hand den kommunala översiktsplanen. Enligt 6 lap. l 5 NRL slall således de myndigheter som slall tillämpa .lagen se till att sådana planer enligt PBL och sådant planeringsunderlag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga. En utgångspunkt för denna bestämmelse är att översikts- planen skall spela en viktig roll för de avvägningar som olila "myndig- heter har att göra. Kommunens starla ställning i sådana markanvänd- ningsfrågor som kan styras med. PBL bör enligt den dåvarande departe- mentschefen inte utan vidare få brytas genom tillstånd till verksamheter som är oförenliga med kommunens planering.
Boverket m.fl. myndigheter har bl.a. vid sin utvärdering av över- siktsplanema påtalat att planerna inte har beaktats tillräckligt vid tillämpningen av lagar som är knutna till NRL. Genom förordningen om tillämpningen av NRL har klargjorts att myndigheter i sina beslut slall ange om den prövade åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenområden samt med den gällande översiktsplanen. Därmed bekräftas översiktsplanens betydelse som bedömningsunderlag i enlighet med de grundläggande intentioner som redovisats ovan. Det slall således av en myndighets beslut alltid framgå om beslutet stänuner överens med översiktsplanens ställnings- taganden. Om myndighetens beslut avviker från planen bör motiven för denna avvikelse framgå av beslutet. Översiktsplanen bör beaktas, även om den inte ger något direkt besked om exploteringsföretag eller åtgärder 70
är förenliga med planen eller inte. Planen och dess underlag lan ge en Prop. 1994/95:230 samlad bild av olika intressen och anspråk som riktas mot ett område. Ställningstagandena i översiktsplanen ger främst besked om kommunens syn på den på lång sikt mest lämpade användningen av mark- och vattenområden med hänsyn till olika allmänna- intressen. Det får förutsättas att kommunen i sitt yttrande i ett ärende enligt någon av de berörda lagarna normalt ger sin syn på om åtgärden är förenlig med den gällande översiktsplanen.
Nya anspråk och behov kommer successivt att behandlas i översiktspla- neringen, vilket kan leda till ändringar med varierande inriktning och syfte. Det lan t.ex. handla om att belysa hur önskemål om kommunila- tionsleder lan tillgodoses i förhållande till andra allmänna intressen. Syftet med en ändring av översiktsplanen lan därvid vara att påverla olila myndigheters beslut.
I detta sammanhang lan också nämnas översiktsplanens möjligheter att utnyttjas vid prövningen av lämpliga lägen för anläggningar för vindkraft. Regering och riksdag har tidigare uttalat att de närmare förutsättningama för lolalisering av storskalig vindkraft får bedömas i kommunernas fysiska planering (prop. l990/91:90, bet. 1990/9lzNU40, rskr. l990/9l:373 och 374). Kommunen lan i sin översiktsplan redovisa lämpliga områden för energiproduktion enligt 2 lap. 8 & NRL. Sådana ställningstaganden bör grundas på awägningar mot andra motstående allmänna intressen, t.ex. natur- och kulturmiljövård. Om vindkraftsan- läggningar behandlas i översiktsplanen ökas förutsättningama för samordning mellan olila myndigheter, samtidigt som olika aktörer får information om konununens syn på de grundläggande förutsättningama för utbyggnad i olika områden.
Tydliga bestämmelser om översiktsplanens vägledande uppgifter
NRL—förordningen syftar sammanfattningsvis till att tydliggöra kraven på hänsynstagande till översiktsplanen vid olila beslut. De ovan föreslagna förändringarna vad gäller översiktsplanen syftar till att stärka planens möjligheter att fungera i sina olika uppgifter att ge vägledning för beslut dels om användningen av mark- och vattenområden, dels hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Regeringen föreslår därför att dessa huvuduppgifter tydliggörs i PBL.
Hänvisningar till S5-1-8
5.2. Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Ett viktigt syfte med PBL—reformen var att stärka medborgarinfiytandet. Som ett led i detta infördes i lagen bestänunelsen att detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen. I PBL—propositionen anfördes att det kunde vara lämpligt att detaljplane- arbetet inleddes med ett program i de fall översiktsplanen inte helt uppfyllde haven på aktualitet eller kritiserades i länsstyrelsens gransk- ningsyttrande eller i övrigt gav föga vägledning för fortsatt planläggning. 71 I fråga om innehåll anfördes att programmet kunde ange principiella
riktlinjer för utformandet och bevarandet av miljön inom planområdet och den standard i stort som planområdets miljö avsågs få.
Avsikten med programmet var således redan från början att ställa krav på ett planeringsunderlag som skulle visa planens konsekvenser för miljön. Programmet har naturligen fått sin största betydelse vid be- skrivningen av exploateringstönetag och andra projektanknutna föränd- ringar av marlanvändningen.
I samband med införandet av bestämmelser om miljökonsekvensbe- skrivningar i NRL och i olika NRL—anknutna lagar övervägdes om sådana bestämmelser skulle införas även i PBL. Den dåvarande regeringen angav dock i 1990 års miljöpolitiska proposition En god livsmiljö (prop. 1990/91:90 s.17'3) att det inte var nödvändigt med någon ändring i PBL eftersom kommunerna redan i många fall arbetade med miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för sin planläggning.
När frågan om miljökonsekvensbeslu'ivningar i PBL aktualiserades på nytt i samband med iluafurådandet av EES-avtalet (prop. 1992/93: 60 Ändring i miljöskyddslagen [1969: 387] m.m.) skedde detta med utgångspunkten att beskrivningarna skulle upprättas i programskedet. Förutom vikten av att miljökonsekvensbeskrivningen upprättades på ett tidigt stadium i beslutsprocessen, var avsikten att den gällande planpro- cessen på ett smidigt sätt skulle kunna anpassas till de nya kraven. Ändringen i PBL, som trädde ikraft den 1 januari 1994, innebär bl.a. att program för detaljplan är obligatoriskt vid vissa slag av projekt, om de innebär betydande miljöpåverlan. Idessa fall skall programmet innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.
Plan- och byggutredningen har haft i uppdrag att överväga möjligheten att stärka medborgarintlytandet och öka användningen av miljökonse- kvensbeslcivningar. Den inriktning mot ett ökat medborgarinflytande som tidigare redovisats i avsnitt 4.4 och 5.1.6 samt behovet av miljökon- sekvensbeskrivningen som ett grundläggande beslutsunderlag, innebär enligt regeringens mening att det finns anledning att fortsätta den utveckling som påbörjades i samband med PBL-reformen.
5 .2.1 Program- och samrådsskedena
Regeringens förslag: Detaljplan slall grundas på ett program, om det inte är onödigt. Innehållet i en översiktsplan slall i vissa fall kunna ersätta program för detaljplan. Vid utarbetandet av program slall samråd hållas. Syftet med samrådet är att förbättra besluts- underlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Resultatet av samråd under programskede och vid upprättande av förslag till detaljplan slall redovisas i en samrådsredogörelse.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag innebär dock att ett program slall utarbetas i fler fall än vad som åsyftas med regeringens förslag.
Remissinstansema: Av dem som yttrat sig över förslaget anser de flesta att det är värdefullt att medborgarinflytandet förskjuts till ett tidigare skede i beslutsprocessen. Bland de statliga myndigheterna, som annars överlag är positiva, anser Statens naturvårdsverk att utredningen inte har klargjort att den sammantagna effekten av förslagen i realiteten leder till att medborgarinllytandet förstärks. Liknande synpunkter framförs av Statskontoret och Riksrevisionsverket. Även Glesbygdsverket och Föreningen för samhällsplanering ifrågasätter om medborgarin- llytandet gynnas genom att utöla de formella kraven på planeringsproces- sen. I stället bör det lolala engagemanget betonas. Många kommuner, däribland Järfälla, Värnamo och Borås kommuner, anser att det är först i senare skeden av detaljplaneprocessen, när konlueta förslag utarbetats, som olila intressekonflikter blir tydliga och väclmr medborgarnas intresse.
Nästan alla remissinstanser utom kommunerna tillstyrker utredningens förslag beträffande program- och samrådsskedena i samband med detaljplan. Många kommuner riktar stark kritik mot förslaget. Man menar att förslaget strider mot principen att förenkla planprocessen samt att den lan komma att förlängas och ta ölade resurser i anspråk. Vissa kommuner, däribland Ibllentuna och Umeå kommun anser att ett samråd är tillräckligt, alternativt att sarnrådslcretsen begränsas. Flera kommuner, bl.a. Stockholms och Norrköpings kommuner, anser att prograrnskedet är onödigt i mindre komplicerade planärenden och att de flesta planer också är av denna karaktär. Vidare anser bl.a. Mariestads och Orust kommuner att kravet på program endast bör gälla när miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas. Ett antal kommuner, däribland Enköpings, Gävle, Luleå och Karlstads kommuner, anser dock förslaget värt att pröva, eftersom man lan få en vinst genom färre överklaganden och mindre risk för förseningar.
Skälen för regeringens förslag: Program
Utredningens förslag innebär att kravet på program utvidgas. Detalj- planen slall grundas på ett program, om det inte är onödigt. Syftet med förslaget är att dialogen mellan kommunen och de kommuninvånare som berörs av ett planärende slall komma till stånd tidigare. Härigenom uppnås dels att kommunens beslutsunderlag i ett tidigt skede breddas med de berördas erfarenheter och synpunkter, dels att berörda sakägare och boende m.fl. ges möjligheter till insyn och påverlan innan kommunens ställningstaganden är låsta. Utredningens förslag om utvidgat krav på program är också, som framgår av det följande, avsnitt 5.2.2, kopplat till förslaget om ett utölat krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
De invändningar som framförts, främst från kommunalt håll, grundas i huvudsak på att de utvidgade kraven på program riskerar att göra processen mer komplicerad och därmed också mer kostsam. Som utvecklas närmare nedan om samråd medför enligt regeringens mening fördelarna med ett ökat medborgarinflytande och ett förbättrat
beslutsunderlag i det tidiga skedet av processen att kravet på program Prop. 1994/95:230 ändå bör utvidgas. Regeringen anser dock att utarbetandet av ett program lan anses onödigt i något fler fall än vad som avses i utredningens förslag. Ett program bör som huvudregel kunna undvaras i de fall detaljplanen är av sådan beskaffenhet att den kan behandlas enligt reglerna om enkelt planförfarande. Det bör i vissa fall vara möjligt att undvara program även om detaljplanen är sådan att det krävs ett ordinärt förlamade. Tanken är här att översiktsplanen skall kunna ersätta programmet. I ett sådant au bör översiktsplanen vara aktuell och detaljplanen ha stöd i översiktsplanen. Vidare bör förslaget till detaljplan vara förenligt med det granskningsyttrande som länsstyrelsen lämnat angående översiktsplanen.
Samråd
Ett samråd vid upprättandet av detaljplanen syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Regeringen har i samband med den tidigare behandlingen av översiktsplanen. i avsnitt 5.1.6 föreslagit att syftet med samrådet slall uttryclas på ett något annorlunda sätt. Detta bör gälla även för detaljplaneförfarandet. Samrådet slall således syfta till att förbättra beslutsunderlaget och att ge myndigheter, sammanslutningar och enskilda möjlighet till insyn och påverlan.
När det gäller tidpunkten för samråd anför utredningen att erfaren- heterna visar att kontakterna mellan kommunen och de enskilda i många fall kommer till stånd för sent. Ofta har kommunens ställningstaganden varit låsta när sakägarna och boende m.fl. beretts tillfälle till samråd. De enskilda har därmed gått miste om möjligheten att påverla utgångs- punkterna för planarbetet. Kontakter med berörda enskilda bör enligt regeringens mening tas innan detaljplanen har fått ett alltför konkret innehåll, således redan under programskedet. Kravet på upprättande av program för detaljplan bör därför kompletteras med en skyldighet för kommunen att hålla samråd redan under programskedet.
Utredningen föreslår att kravet på samråd under programskedet kan begränsas till enskilda personer och sammanslutningar eftersom det inte framkommit något som tyder på att kommunernas kontakter med de obligatorisla samrådsparterna inte har fungerat. Med hänvisning till bl.a. vad som tidigare anförts, avsnitt 5.1.6, om länsstyrelsens roll i planering— en änns det emellertid enligt regeringens mening inget skäl att begränsa samrådskretsen. Samrådet under programskedet bör omfatta samma krets som omfattas av samrådet om förslag till detaljplan. Som uttalades i PBL—propositionen (s. 536) lan denna krets omfatta även villaägarföre- ningar, fackföreningar och handilapporganisationer samt andra grupper som har ett väsentligt intresse av planförslaget.
Formerna för samråd vid upprättande av förslag till detaljplan är inte reglerade. Det änns enligt regeringens mening inte heller skäl att reglera formerna för samråd under programskedet. Det är däremot lämpligt att Boverket, som hittills, i handböcker och i annan rådgivande information länmar goda exempel på hur samråd kan bedrivas och hur samråds- 74
redogörelser bör upprättas för att ge en rättvisande information.
Resultatet av samrådet om förslaget till detaljplan skall enligt gällande regler redovisas i en samrådsredogörelse. Samrådsredogörelsen bör behandla i princip alla förslag och synpunkter som framförts. Det gäller även sådana förslag och synpunkter som inte har en-omedelbar betydelse för detaljplanen men som har betydelse för kommunens fortsatta planering, t.ex. för angränsande områden. I redogörelse över samrådet bör redovisas kommunens ställningstaganden med anledning av framförda förslag och synpunkter. Regeringen anser det emellertid inte behövligt att en samrådsredogörelse upprättas särskilt över samrådet under program- skedet. De synpunkter som framförts vid samrådet bör kunna behandlas i en gemensam samrådsredogörelse.
Som tidigare nämnts har flera remissinstanser påtalat risken för att det utökade samrådet konuner att medföra förseningar och ölade kostnader. Kravet på samråd både i programskedet och när detaljplaneförslaget upprättas behöver allmänt sett dock inte leda till dubbla arbetsinsatser från kommunernas sida. Samråden bör i stället ses som en sammanhållen process under vilken de ändrar laraktär från ett samråd om ett princip- förslag till ett samråd om den närmare utformningen av planförslaget. Det innebär att medborgarinäytandet i vid mening bör få sin tyngdpunkt i programskedet. Genom att kretsen av sakägare och de med dem likställda lan få sina möjligheter till insyn och påverlan tillgodosedda under det tidiga samrådet, lan samrådet i det senare skedet och den fortsatta planprocessen underlättas och rationaliseras.
De utölade kraven på program och samråd kan visserligen i enstaka fall leda till ett visst merarbete och därmed något ölade kostnader för kommunerna. Detta måste dock vägas mot de vinster man lan göra genom att det sannolikt blir färre överklaganden och därmed mindre risk för förseningar. Till vinsterna får anses höra bl.a. att de kommunala besluten står i bättre samklang med kommuninvånarnas önskemål och att de boende m.fl. ges reella möjligheter att vara med och påverka besluten.
5.2.2. Ökad användning av miljökonsekvensbeslaivningar
Regeringens förslag: En miljökonsekvensbeskrivning slall upprättas om en detaljplan medger åtgärder som innebär betydande påverlan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering- ens förslag.
Remissinstansema: Den alldeles övervägande delen av renrissinstanser- na, innefattande bl.a. Boverket, Statens naturvårdsverk samt ller-talet länsstyrelser och kommuner, tillstyrker förslaget om en utvidgning av kravet på upprättandet av en miljökonsekvensbeskrivning och att kravet _ på upprättandet slall vara generellt uttryckt. Ett antal av instanserna, t.ex. Statens Lantmäteriverk, Kalmar kommun och Sveriges Fastig-
hetsägarqbrbund, efterlyser dock förtydliganden av begreppet "betydan- de inverkan".
Några, bl.a. Västerås kommun och Svenska Naturskyddsföreningen, anser att en miljökonsekvensbeskrivning slall vara närmast obligatorisk vid utarbetande av detaljplan. Uppsala universitet föreslår att en särskild, utföng lag om miljökonsekvensbesluivning snarast bör införas. Kammarrätten i Göteborg anser däremot att det ännu är för tidigt att ge bestämmelserna om miljökonsekvensbeslaivning en ny utformning, innan några direkta erfarenheter vunnits av de gällande reglerna.
Från flera håll har lämnats synpunkter om krav på innehåll i en miljökonsekvensbesluivning. Överstyrelsen för civil beredskap betonar beredskapshänsynen och Statens räddningsverk anser att en miljökonse- kvensbeskrivning bör innefatta såväl normala förhållanden som driftstör- ningar och möjliga olyckor med följder för omgivningen. Sveriges geologiska undersökning anser att inältration av dagvatten inom tätorternas grönområden inte bör tillåtas utan en miljökonsekvensbe- skrivning.
Skälen för regeringens förslag: Bakgrund
Bestämmelser om krav på miljökonsekvensbeskrivningar infördes i PBL år 1994. Som redan nämnts utformades kravet så att program för detaljplan är obligatoriskt vid vissa slag av projekt som innebär be- tydande miljöpåverlan. I dessa fall skall vid utarbetandet av programmet upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL. I för- arbetena (prop. 1992/93:60 s. Zl.) angavs att införandet av miljökonse- kvensbeskrivningar i PBL avsåg; att tillgodose kravet i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverlan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L 175 av 5.7.1985, s. 40).
I rådets direktiv anges bl.a. krav på upprättande av en miljökonsekvens- beskrivning, bedömningens omfattning och innehåll. Beträffande krav på upprättande anges att det vid vissa slag av projekt, villa som regel skall anses medföra en betydande påverlan på miljön, slall göras en systema- tisk bedömning av projektets konsekvenser, dvs. en miljökonsekvensbe- skrivning. I bilaga 1 till direktiven anges de projekt där en systematisk bedömning är närmast obligatorisk. Som exempel kan nämnas kärnkraft- verk och större vännekraftverk, motorvägar, järnvägslinjer för äärrtraäk och stora miljöstörande industrianläggningar. I en andra grupp anges sådana projekt som inte alltid medför en betydande påverlan i varje enskilt fall. En bedömning av effekterna av sådana projekt bör göras när det är nödvändigt med hänsyn till respektive projekts karaktär. I bilaga 2 till direktiven redovisas de projekt som kan komma i fråga för en be- dömning. Denna lista innefattar ett brett spektrum av projekt, alltifrån infrastrukturprojekt till anläggningar för reglering av vattenflöden till glasindustrier.
I fråga om bedömningens omfattning anges i direktiven att ett projekts Prop. 1994/95:230 miljöpåverkan bör bedömas med hänsyn till behovet att skydda männi- skors hälsa och bidra till livskvaliteten genom en förbättrad miljö samt för att säkerställa bevarandet av arternas mångfald och bibehålla ekosystemets fömyelseförmåga som en grundläggande resurs för allt liv.
KommiSSionen lämnade år 1994 förslag till ändringar av rådets direktiv. Enligt förslaget slall kravet på upprättande av miljökonsekvensbe- skrivningar utvidgas till att omfatta ytterligare olika slag av projekt. Vidare lämnas förslag till urvalskriterier angående när ett projekt skall anses ha en betydande miljöpåverlan.
I samband med införande av miljökonsekvensbeslu'ivningar i PBL framfördes från olika håll att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar borde uttryclas generellt. Den förra regeringen fann inte skäl att införa kravet i vidare mån än som krävdes för att uppfylla direktivets krav. Det innebar att kravet knöts till viss i direktivet angiven användning av mark eller byggnader eller andra anläggningar, t.ex. för industriändamål, ny sammanhållen bebyggelse, labinbana, hotellkomplex eller fritidsbyar. Regeringen angav dock att ett allmänt krav i PBL på miljökonsekvensbe- skrivningar borde utredas i ett vidare sammanhang, där vunna erfaren- heter av tillämpningen av de föreslagna reglerna kunde vara ett värdefullt underlagsmaterial.
Regeringens överväganden
Enligt regeringens mening är det nu tid att i PBL införa ett mer generellt krav på miljökonsekvensbesluivningar. För detta talar också att i huvudsak enhetliga regler därmed kommer att gälla för samtliga NRL—anknutna lagar.
En utgångspunkt för ett generellt uttryckt luav på miljökonsekvensbe- skrivningar i PBL bör vara att det tillgodoser de ändamål som omfattas av EG:s direktiv 85/337/EEG. Uppräkningen i direktivet är emellertid inte statisk utan det måste fömtsättas att den med tiden kommer att kompletteras. Kravet måste därför formuleras så att en beskrivning skall upprättas vid en viss grad av omgivningspåverkan oavsett ändamålet med planen. Denna förutsättning bör i PBL uttryclas så att det slall vara fråga om betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med namnesurSer. I utredningens betänkande används begreppet betydande inverkan. Någon skillnad i sak avses inte. Det av regeringen föreslagna begreppet överensstämmer däremot bättre med det begrepp som i EG:s direktiv används för att uttrycka kravet på när en miljökonsekvensbe- slcrivning skall upprättas.
I den gällande bestämmelsen i PBL används uttrycket betydande miljöpåverlan. Den föreslagna kvaliälationsgränsen betydande påverlan avses vara densamma, dvs. hänsyn slall tas till både projektets karaktär och områdets känslighet. Genom ändringen tydliggörs emellertid att objektet för påverlan inte bara avser miljön utan även hälsan och hushållningen med naturresurser. En sådan formulering står också i saklig överensstämmelse med 5 lap. NRL angående syftet med miljökon- 77
sekvensbeskrivningen. Begreppet hälsan innefattar också säkerhet (jfr Prop. 1994/95:230prop. 1990/91:90 s. 457)
Regeringen timer i likhet med utredningen inte skäl att nu föreslå några direkta ändringar beträffande miljökonsekvensbeskrivningens innehåll. De brister i kommunernas redovisning m.m. som utredningen pekat på kan enligt regeringens bedömning inte hänföras till brister i regelsystemet. Genom hänvisningen att miljökonsekvensbeskrivningen skall upprättas enligt 5 kap. NRL ges fömtsätmingar för att beskriv- ningen skall innehålla en allsidig redovisning av planens påverkan på omgivningen. Som ovan nämnts pågår en översyn av EG:s direktiv, vilken bl.a. behandlar frågan om. krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Om översynen leder fram till en ändring av direktivet, kan det finnas anledning att återkomma i saken..
Med anledning av de frågor som uppmärksamnmts i Hot- och riskutred- ningens betänkande Ett säkrare samhälle (SOU 1995 :19) vill regeringen dock betona att den beskrivning av konsekvenserna för säkerheten som ingår i miljökonsekvensbeskrivningen bör omfatta en riskanalys och en bedömning av vilka åtgärder myndigheter eller de som bedriver verksamheten kan vidta för att minska riskerna.
En miljökonsekvensbeskrivning bör även fortsättningsvis upprättas i samband med programmet för detaljplanen. Beskrivningen kommer i programskedet att avse konsekvenserna av de i programmet skisserade åtgärderna. När programmet efter samrådet bearbetas till ett förslag till detaljplan skall miljökonsekvensbeskrivningen utvecklas vidare till- sammans med detaljplanen. Den slutliga versionen av miljökonsekvensbe- skrivningen skall således avse det planförslag som läggs fram för antagande.
En miljökonsekvensbeskrivning är en del av underlaget för ett beslut om antagande av detaljplan. Vid prövningen av ett sådant beslut kan brister i beslutsunderlaget leda till att beslutet upphävs. En utebliven eller alltför bristfällig miljökonsekvensbeslo'ivning kan därvid vara skäl för att anse att beslutet att anta detaljplanen inte kan godtas. Det är knappast möjligt att generellt ange när en miljökonsekvensbeslu'ivning skall anses så briställig att detaljplanebeslutet bör upphävas. Detta måste bedömas från lirll till fall, med utgångspunkt i de frågor som miljökonsekvensbe- skrivningen i det enskilda fallet skall belysa.
5.3. Fysisk planering för en bättre miljö
Plan- och byggutredningen har "bl.a. haft i uppdrag att överväga och precisera vissa allmänna intressen. Hälsa och säkerhet är väsentliga allmänna intressen som alltid skall beaktas i den fysiska planeringen. Därutöver är bl.a. miljöhänsyn, liksom hänsyn till natur- och lorltur- miljön viktiga allmänna intressen.Tillgängligheten i den byggda miljön för personer med nedsatt rörelse-- eller orienteringsförrnåga är också ett viktigt allmänt intresse. Som tidigare framgått, avsnitt 4.3, har tätorternas grönområden och kulturmiljöer stor betydelse i sig. De har också ekologiska och sociala 78
värden. Tätortsutbyggnaden utgör emellertid många gånger ett allvarligt hot mot dessa viktiga områden. Skyddet av grönområden och kulturmiljö- er förutsätter en samlad bild av dem och deras värden. Detta kan uppnås genom att deras betydelse uppmärksammas mer i planeringen. Vidare behöver särskilda insatser göras för att stärka hänsynen till samlade natur- och kulturvärden. Dessa frågor behandlas i det följande i avsnitt 5.3.1 och 5.3.2.
Tillgängligheten i den byggda miljön är också ett viktigt allmänt intresse. Om målet om ett samhälle för alla skall nås måste framför allt hinder i den offentliga miljön undanröjas. Tillgängligheten i den offentliga miljön behandlas i avsnitt 5.3.3.
Med kretslopp i byggandet avses ofta återvinning av material ur rivningsmassor. Regeringen anser att detta, i vart fall i ett långt tidsperspektiv, är ett alltför snävt synsätt. I första hand måste eftersträvas att bebyggelsen som sådan kan användas länge — dvs. att bebyggelsen kan underhållas, repareras och byggas om för andra ändamål. I andra hand bör byggnadsdelarna kunna återanvändas och först därefter bör det vara aktuellt med återvinning av materialet i förbrukade delar. Vidare är det angeläget att miljöfarligt avåll tas om hand under betryggande former. Någon från miljösynpunkt genomtänkt reglering av rivningar finns ännu inte i vårt land. I avsnitt 5.3.4 utvecklar regeringen sin syn på dessa frågor.
Hänvisningar till S5-3
5.3.1. Parker och andra grönområden i stadsbygden
Regeringens förslag: Krav ställs på att områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden. Kommunen ges möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter och allmänna platser. Kravs ställs på att sådana tomter och allmänna platser inte får förvanskas i de avseenden de
omfattas av skyddsbestämmelser.
Regeringens bedömning: Kunskaperna om betydelsen av natur- och grönområden i vardagsmiljön bör ökas. Behovet av att skydda särskilt värdefulla områden som nationalstadsparker enligt NRL bör utredas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstansema: Så gott som alla remissinstanser är positiva till att skyddet för tätorternas grönområden stärks. Boverket anser att förslaget att områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden är ett viktigt genombrott för grönområdesplaneringen. Genom att den samlade grönstrukturen synliggörs i översiktsplanen ökar förutsättningama för allmänheten att i tidiga skeden reagera på planerade förändringar. Byggforskningsrådet anser att ändringarna får effekt i planeringen först när en förändring sker av auityder och värderingar. Förslagen till direkt skydd av grönområden
och parker är ytterst begränsade. Länsstyrelserna i Kristianstads, Prop. 1994/95:230 Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Naturskyddsföreningen och flera kommuner anser att utredningen saknar förslag till ett efektivt säkerställande. Sveriges Köpmarrnaförbund anför att det inte bara krävs grönytor i centrumområdet utan också en god tillgänglighet för dem som bor utanför stadskärnan. I planeringen måste man därför beakta behovet av bra trafikleder och parkeringsmöjligheter. Ett centrumområde med grönytor utan besökare är, enligt förbundet, knappast en lyckad satsning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Med grönområden i och i anslutning till tätorter avses all mark som inte är bebyggd eller hårdgjord. Grönområdena fyller flera olika funktioner. För boende i tätorter är tillgången till natur— och grönområden av stor betydelse både som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv. Vissa grönområden, bl.a. parker och träd- gårdar, är ofta bärare av betydande kulturhistoriska värden. Naturligtvis kan även ekologiska aspekter läggas på grönområdena. De har betydelse för den biologiska mångfalden, för omhändertagande av dagvatten och avhll samt för det lokala klimatet.
Dagens bebyggelseutveckling består till stor del av förtätningar i tätorterna. Det gäller såväl de centrala delarna som randzonen mellan tätbebyggelse och den omgivande landsbygden. Investeringar i trafikan- läggningar, vägar och järnvägar innebär ofta, framför allt i storstads- regionema, att tidigare sammanhängande gröna onu'åden styckas upp. Naturområden och till viss del även parker betraktas inte sällan som reservan för exploatering.
Regeringen anser att ökade möjligheter nu bör skapas för att slå vakt om tätorternas parker och andra grönområden. Särskilt viktigt är att sammanhängande stråk av grönområden, t.ex. s.k. korridorer eller kilar, inte bryts. För att skyddet för dessa områden skall kunna stärkas är det viktigt att deras betydelse ldarläggs och uppmärksammas samt att de legala grunderna för deras skydd stärks. Först då finns förutsätmingar att på ett bättre sätt hävda grönomuådena vid avvägningen mellan olika motstående intressen i samband med beslut som innebär förändringar av markanvändningen.
Gällande rätt
Möjligheter till Skydd av parker och andra grönområden i tätorterna ges i skiftande utsträclming i NRL, PBL, naturvårdslagen (1964:822) och lagen (l988:950) om kulturminnen m.m.
12 kap. 6 5 första stycket NRL anges att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Enligt paragrafens andra styclc skall områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. 80
PBL ger möjlighet att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela Prop. 1994/95:230 bestämmelser om vegetation. Om skada uppkommer till följd av sådana bestämmelser kan fastighetsägaren ha rätt till ersättning av kommunen. I 3 kap. PBL ställs bl.a. krav på skötsel och underhåll av tomter. Dessa krav skall i skälig utsträclming tillämpas på allmänna platser. Det änns dock inget krav på att varsamhet skall iakttas vid utförande av åtgärder som innebär ändring eller omdisponering av en tomt eller en allmän plats. Inte heller änns något förbud mot förvanskning av särskilt värdefulla tomter och allmänna platser.
Med stöd av kulturrninneslagen kan parker, trädgårdar eller andra anläggningar av kulturhistoriskt värde förklaras som byggnadsminnen av länsstyrelsen. Rätt till ersättning föreligger bl.a. om de skyddsföreskrifter som Ensstyrelsen utfärdar innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Kyrkotomter och begravnings- platser har ett generellt skydd enligt kulturminneslagen.
I naturvårdslagen änns bl.a. bestämmelser om nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Naturvårdslagens skyddsformer har i viss utsträckning använts för att skydda värdefulla områden för friluftslivet i anslutning till tätorter. När det gäller säkerställandet av mindre grönområden i tätorter, t.ex. parker, är det dock tveksamt om naturvårdslagens skyddsformer överhuvudtaget är lämpliga. Syftet med skyddsformer-na har inte heller varit att skydda eller säkerställa denna typ av objekt.
Komplettering av 2 kap. PBL och 2 kap. NRL.
Den tidigare föreslagna ändringen i 2 kap. 2 & PBL, avsnitt 5.1.2, innebär att grönområdena skall beaktas vid planläggning m.m. För att ytterligare understryka betydelsen av grönområdena i tätorterna bör de krav som ställs på bebyggelsemiljöns utformning (2 kap. 4 5) komplette- ras med krav på att hänsyn även skall tas till behovet av parker och andra grönområden.
För att ge bevarandet av tätorternas grönområden ett tillräckligt starkt materith stöd i lagstiftningen när det blir fråga om avvägning mellan motstående intressen, bl.a. vid utbyggnad av infrastrukturer i och i anslutning till tätorter, bör de grundläggande hushållningsbestämmelsema i 2 kap. NRL ändras på så sätt att också behovet av grönområden i tätorter särskilt skall beaktas. Särsldlt i storstadsområden bör denna vidgning av bestämmelsen bli verkningsfull.
Redovisning av parker och andra grönområden i översiktsplanen
Varje ensldlt exploateringsföretag som tar grönområden i anspråk kan, taget för sig självt, förefalla obetydligt. Sammantaget över en längre period ger dock alla enskilda åtgärder negativa konsekvenser. Dessa är inte alltid överblickbara när ställning skall tas till det enskilda ärendet. En helhetsbedömning av grönområdena är därför av stor betydelse för 81 arbetet med skydd och säkerställande av dessa områden i städer och
tätorter. En samlad kunskap behövs i varje kommun. Denna kunskap bör kunna sammanställas inom ramen för den föreslagna förstärkta översikt- liga planeringen, avsnitt 5.1. Härigenom kommer parker och andra grönområden att kunna uppmärksammas på ett bättre sätt än i dag i den översiktliga planeringen. Genom kommunens återkommande ställnings- taganden till översiktsplanens aktualitet konuner även behovet av skydd för grönområdena att få en fortlöpande belysning som bör leda till ett större hänsynstagande.
Säkerställande av grönområden: mot exploatering
Säkerställande av grönområden kan bl.a. ske i detaljplan. När ett område skall exploateras i en tätort krävs normalt detaljplan. Det kommunala planmonopolet är därför ett effektivt instrument till skydd för grönom- råden som inte är i kommunal ägo, förutsatt att kommunen vill utnyttja det. Kommunen kan även upphäva äldre planer vars genomförande skulle få icke önskvärda konsekvenser för grönområdena. I de fall kommunen vill ta i anspråk egna grönområden krävs också i allmänhet detaljplan. Genom att miljökonsekvensbeskrivningar föreslås upprättas i större utsuäclming kommer konsekvenserna för grönområdena att redovisas. I planbeskrivningen skall vidare redovisas om planförslaget avviker från översiktsplanen och, i så fall, skälen därför. På detta sätt ges med- borgarna goda möjligheter till kontroll av att ställningstagandena i översiktsplanen fullföljs.
Skyddsbestämmelser för tomter och albndnna platser
För tomter och allmänna platser änns inte någon bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i 3 kap. 10 & PBL om att ändringar på en byggnad skall utföras varsamt. Inte heller bestämmelsen i 3 kap. 12 5 om att särskilt värdefulla byggnader inte får förvanskas har någon motsvarig- het när det gäller tomter och alimänna platser.
Något allmänt varsamhetskrav torde inte kunna uppställas för tomter och allmänna platser. Förhållandena är alltför skiftande och en sådan regel skulle medföra en alltför dålig förutsebarhet för fastighetsägaren.
På många håll i våra tätorter änns emellertid parker och trädgårdar av mycket stort värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig, konstnär- lig eller ekologisk synpunkt. Dessa bör i likhet med värdefulla byggnader kunna skyddas mot förvanskning genom skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Fastighetsägaren får då kunskap om vilka värden som skall beaktas och vilka åtgärder som skulle medföra att området förvanskas. Om fastighetsägaren lider skada till följd av att skyddsbestämmelser för tomter och allmänna platser meddelas bör kommunen vara skyldig att utge ersättning under samma förutsättningar som gäller för skyddsbestämmelser för byggnader.
Regeringen föreslår således att: bestämmelser införs med innebörden att värdefulla tomter och allmänna platser inte får förvanskas och att
kommunerna ges möjligheter att i detaljplan eller områdesbestämmelser meddela skyddsbestämmelser härom.
lbrrlagsnaturen
Särskilda insatser måste också göras för att förbättra kunskaperna om naturen i människors vardagsmiljö och att öka förståelsen för dess värden. Vardagsnaturen innefattar grönskan i närmiljön, anlagda parker, grönområden och andra obebyggda områden i och i anslutning till den byggda miljön. Regeringen anser att betydelsen av vardagsnatrrr för människors välbeännande och för en rik och levande miljö i städer och tätorter behöver uppmärksammas ytterligare. Även om kommunerna har huvudansvaret för vardagsnaturen, berörs även vissa statliga myndigheter på olika beslutsnivåer.
Särskilt vördqidla parker och grönområden
Även om det redan nu änns möjligheter att slå vakt om natur- och kulturvärden, bör lagstiftningen successivt förbättras och utvecklas. Det bör särskilt övervägas om skyddet i fråga om särsldlt värdefulla parker och grönområden i landets tätortsregioner behöver förstärkas. Området Ulriksdal—Haga—Brunnsviken—Djurgården har genom ändring i NRL förklarats som landets första nationalstadspark. Regeringen kommer senare denna dag att ge en särskild utredare i uppgift att undersöka om det änns ytterligare sådana områden i och i anslutning till städer och tätorter som i ett nationellt perspektiv bedöms ha särskilda natur- och kulturvärden och att överväga om dessa behöver ges ett särskilt skydd enligt NRL.
Hänvisningar till S5-3-1
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1, 5.3, 8, Författningskommentar till om hushållning med naturresurser m.m.
5.3.2. Kulturmiljön
Regeringens förslag: För att kulturmiljövårdena skall kunna ges en ökad uppmärksamhet ställs högre krav på kommunernas översiktsplaner. Kraven avser dels inventering och redovisning av kulturrniljövärdena, dels ställningstaganden till dessa värden vid planläggning och tillständsprövning. Kommunen ges möjligheter att i detaljplan eller områdesbestärnmelser meddela särskilda varsarn— hetsbestämmelser för att precisera de krav som gäller vid ändring av byggnad.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Förslagen har överlag fått ett positivt mottagande från remissinstansema. Så gott som alla instanser är positiva till att kulturmiljövårdena lyfts fram och ges ett starkare skydd.
När det gäller kunskapsuppbyggnaden och redovisningen av lmltur- miljövärdena i översiktsplanen tillstyrker de flesta remissinstansema
utredningens förslag. Borlänge komun anför att ett förbättrat lurnskaps— underlag som tas fram i samverkan med kommunen är nödvändigt och värdefullt för den fysiska planeringen. Den bästa krrlturmiljövården uppnås om ägarna till de skyddsvärda objekten får saklig information, förstår kulturvärdet och upplever att samhället- uppskattar en god omvårdnad. Några, t.ex. Nyköpings, Skövde och Östersunds kommuner samt Svenska kommurytörbundet befarar dock att skyddet för kulturmiljön . blir svagare om förslaget får till följd att det alltid kommer att hävas ett visst redovisningssätt av inventerings- och kunslapsunderlaget för att kunna ställa krav på hänsyn till kulturmiljön i samband med planer och lovprövning.
Möjligheten att i detaljplan eller områdesbestärnmelser meddela särskilda varsamhetsbestämmelser för att tillgodose hänsynsreglerna i 3 kap. 10 & vid ändring av byggnad tillstyrks av flertalet remissinstanser. Uppsala universitet, lönsstyrelsema iBIekinge samt Göteborgs och Bohus län liksom Malmö kommun betonar vikten av att gränsdragningen mot skyddsbestämmelser blir tydlig. Umeå kommun anser att möjligheten att omsätta den generella varsamhetsregeln i 3 lap. 10 & PBL i begripliga termer via detaljplan är ett steg framåt, men känner en principiell tveksamhet i fråga om statusen hos en bestämmelse som egentligen bara är en precisering av vad som redan gäller enligt lag. Villaägama anser att förslaget innebär begränsade möjligheter för den enskilde fastighets- ägaren att överklaga en varsamhetsbestämmelse som enligt ägarens uppfattning är för långtgående. Villaägama anser att varsamhetsbe- stämmelsema bör vara ersättningsgrundande på samma sätt som skyddsbestämmelser är i dag. Sveriges fastighetsägare/örbund avstyrker förslaget i denna del och anser att behovet av ytterligare ett maktmedel som påverkar fastighetsägarens förvaltning inte motiverats tillräckligt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län betonar att det inte får råda någon osäkerhet om huruvida en bestämmelse är en skyddsbestämmelse eller en varsamhetsbestämmelse.
Skälen för regeringens förslag: För att kulturmiljövårdens intressen skall kunna hävdas i samhällsplaneringen är det viktigt att tydliga motiveringar och rationella intresseavvägningar görs vid avgöranden om bebyggelsemiljöns förändringar. En av förutsättningama för att detta slall kunna ske är att bebyggelsemiljöns kulttrrmiljövärden är kända och respekterade av dem som har intressen i och ansvar för markanvänd- ningen. Generella regler om hänsyn till kulturvärdena änns främst i NRL och PBL. Bestämmelserna i NRL rör bl.a. lokaliseringsprövningen i särskilt känsliga kulturmiljöer. PBL ger kommunerna ett stort ansvar när det gäller att ta till vara beäntliga. kultur- och natrrrrniljövärden. För detta krävs att kommunerna har tillräckliga kunskaper och kompetens inom området och att erforderligt underlag tas fram. När det gäller urvalet och bevarandet av objekt och områden som är värdefulla i ett nationellt perspektiv är det staten som har huvudansvaret för kunskapsförsörj- ningen. Denna fråga samt översiktsplaneringens roll vid bedömningen av områden av riksintresse enligt NRL behandlas i avsnitt 5.1. Även den enslcilde fastighetsägaren har ett ansvar för att bevara kulturvärdena
genom att bl.a. beakta de grundläggande kraven i PBL på varsamhet och Prop. 1994/95:230 hänsyn.
PBL:s regler om hänsynstagande
PBL ger kommunerna möjlighet att såväl i ett enskilt lovärende som genom bestämmelser i detaljplan och områdesbestämmelser hävda kulturmiljövärdena. I 3 kap. PBL anges att nya byggnader slall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landslapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Vid ändring av byggnader ställs krav på varsamhet så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggnadstelmisla, historiska, kulturhistorisla, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara (3 kap. 10 5). Vissa byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, krrlturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär får inte förvanskas (3 kap. 12 5).
Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick och underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär (3 lap. 13 5). De särskilt värdefulla byggnaderna skall dessutom underhållas så att deras särart bevaras. Detta gäller såväl deras yttre som inre. För att kraven på ett mer aktivt underhåll av sådana byggnader skall kunna hävdas måste dock skyddsbestämmelser ha meddelats i detaljplan eller områdesbestämmelser. Fastighetsägaren är skyldig att följa skyddsbestäm- melsema. Sköts inte underhållet kan ingripande med stöd av 10 lap. PBL bli aktuellt.
Ett områdes kulturrniljövärden lan inte hänföras enbart till bebyggel- sen. Generella krav på hänsyn till dessa värden ställs därför även på tomter som tas i anspråk för bebyggelse, allmänna platser samt områden för andra anläggningar än byggnader.
De grundläggande kraven på varsamhet kan hävdas av kommunen utan att fastighetsägaren har rätt till ersättning. I de fall kommunen önskar ett starlare skydd lan skyddsbestämmelser och rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för särskilt värdefulla byggnader och miljöer. I dessa fall, liksom då rivningslov vägras utan att det änns någon bestämmelse om rivningsförbud, har fastighetsägaren under vissa förutsättningar rätt till ersättning. När fastighetsägaren genom skyddsbe- stämmelser åläggs att underhålla en byggnad på visst sätt föreligger också i vissa en rätt till ersättning.
I detta sammanhang lan erinras om att länsstyrelsen med stöd av bestämmelserna i 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. lan förklara en byggnad som byggnadsminne. Förutsättningen härför är att byggnaden är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller att den ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelse- område. Rätt till ersättning föreligger bl.a. om de skyddsföreskrifter som länsstyrelsen kan utfärda innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. 85
Erfarenheterna av PBL
I de olika studier som .orts i syfte att analysera PBL:s bevarandemgler har det framkommit att det i den praktiska tillämpningen förekommer olika tolkningar av innebörden av det nuvarande regelsystemet.
Erlärenhetema visar att kommunernas underlag vad gäller kulturmiljön har redovisats i växlande former. Det underlag som änns, bl.a. i form av kommunala kulturrniljöprognun eller byggnadsinventeringar, kommer inte alltid till användning i kommunens tillämpning av PBL. I regel innehåller inte heller översiktsplanema några ställningstaganden från kommunens sida till hur olila kulturmiljöer slall behandlas.
Erfarenheterna visar också att tveksamhet råder om villa krav kommunen — med åberopande av enbart de grundläggande varsamhets- och hänsynsreglerna — kan ställa. vid tillständsprövningen enligt PBL.
Från kommunhåll har uppgetts. att det största problemet med att hävda kulturmiljöintressena är de svårtolkade reglerna om ersättning och om rättegångskostnader. '
Redovisning av kulturmiljön i översiktsplanen
Erfarenheterna från tillämpningen av plan— och bygglagens bestämmelser om hänsynstagande till kulturella värden i den byggda miljön visar att konununemas ansvar för att ta fram och redovisa erforderligt underlag om kulturmiljön behöver tydliggöras. Tidigare har redovisats förslag till ändringar i 2 kap. PBL som medför att tydligare utgångspunkter ges för att planläggning och byggande skall ske med beaktande av natur- och kulturvärden, avsnitt 5.1. Därigenom lan den fysiska planeringen medverla till att dessa värden i den byggda miljön förvaltas på ett bättre sätt. Förslaget innebär ett förstärkt krav på att kommunernas planerings- underlag skall visa olika värden och kvaliteter som änns i den beäntliga miljön. I översiktsplanens redovisning av de allmänna intressen som bör beaktas vid beslut som rör användningen av mark- och vattenområden samt bebyggelse bör normalt ingå en redovisning av kulturmiljövården. Dessutom skall planen ge en samlad bild av hur den byggda miljön som helhet skall utvecklas och bevaras. Den redovisning av konsekvenserna av översiktsplanen som slall tas fram under planprocessen och framgå av planbeskrivningen bör omfatta också planens effekter för kulturmiljön.
Idag kan kulturrniljövärdena hävdas i det enskilda fallet med stöd av bl.a. bestämmdserna i 3 kap. PBL och det underlag som nu änns tillgängligt om dessa värden. Genom den förbättrade redovisningen av kulturmiljöintressena i översiktsplanen som regeringens förslag syftar till kommer kommunerna att på ett kraftfullare sätt kunna slå vakt om dessa värden. I avvaktan på att konununema hinner komplettera sina över- siktsplaner i nu berört avseende fär kulturmiljöintressena i de enskilda ärenden som aktualiseras hävdas med stöd av tillgängligt underlag på samma sätt som i dag.
Det är kommunerna själva som har ansvaret för att beslutsunderlaget om bl.a. kulturmiljön byggs upp. Länsstyrelsen har därvid en viktig uppgift att ta fram och förmedla kunslap till kommunerna. Länsstyrelsen
kan också bidra till att kunslaperna om kulturmiljön utvecklas och att grundläggande marlanvändningsfrågor får en mer likartad behandling i kommunerna. Genom att länsstyrelsens uppgifter och ansvar i över- ' siktsplaner-ingen förtydligas kommer länsstyrelsen i större utsträclming att kunna verka för att översiktsplanen grundas på nödvändig kunskap om kulturmiljöns innehåll. Den statliga kultumriljövården är uppbyggd så att länsstyrelsen i frågor om kunslapsuppbyggnad bör kunna stödja sig på länsmuseernas insatser. Vidare förutsätter regeringen att staten, i första hand genom Riksantikvarieämbetet, tar ansvar för metod- och telmik— utvecklingen för inventeringsarbetet. Det är också viktigt att länsmuseer- na utvecklar sin kompetens så att de lan tillgodose det rådgivningsbehov och tillhandahålla de tjänster som kommunerna efterfrågar i dessa avseenden.
lbrsamhetsbestdmmeLrer
Ett grundläggande krav vid ändring av byggnader är att ändringar skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggnadstek— nisla, historisla, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara (3 lap. 10 å). Redan i dag lan sådana krav uttryckas genom bindande bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser. Regeringen anser att denna möjlighet uttryckligen slall framgå av PBL:s bestämmelser om vad som får regleras i detaljplan och områdesbe- stämmelser (5 lap. 7 och 16 55). Införandet av varsamhetsbestämmel— serna innebär inte i sig ökade möjligheter att hävda kulmrmiljövärdena, men lan medföra att dessa värden för alla parter tydliggörs på ett sätt som är ägnat att öka respekten och förståelsen för dem. Av det sagda följer vidare att de varsamhetsbestämmelser som meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser inte kan medföra längre gående luav på fastighetsägaren än vad som gäller enligt 3 lap. 10 &. Varsamhetsbestärn— melserna är således inte ersättningsgrundande.
Om en fastighetsägare anser att varsamhetsbestärnmelsema är alltför långtgående kan han" 1 likhet med vad som gäller 1 dag överklaga beslutet att anta planen eller områdesbestämmelserna. Överprövande mstanser har då att göra en avvägning mellan det allmänna intressetav varsamhetsbe- stämmelserna och det enskilda intresset. Om kommunen vill ställa högre krav än vad som kan ställas med stöd av 3kap. IOå skall skydds- bestämmelser användas, om byggnadens värde motiverar det.
Eftersom varsamhetsbestämmelser endast kan meddelas för att precisera vad som annars gäller enligt 3 lap. 105 får de inte innebära sådan rådighetsinskränkning för den enskilde fastighetsägaren att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. De föreslagna lagändringama konuner därmed inte heller att strida mot egendomsskyddet i 2 lap. 18 & regeringsformen i dess nya lydelse eftersom varsamhetsbestämmelsema inte lan medföra längre gående inskränkningar för den enskilde än vad som följer redan av de grund- läggande varsamhetskraven i PBL.
Skillnaden mellan varsamhetsbestämmelser och skyddsbestämmelser
När det gäller gränsdragningen mellan varsamhetsbestämmelser och skyddsbestämmelser lan först och främst pekas på att kravet på varsamhet i 3 lap. 10 & PBL gäller för alla byggnader och att varsam- hetsbestämmelser således även lan meddelas för sådana särskilt värdefulla byggnader som avses i 3 lap. 12 5. De speciella skyddsbe- stämmelser som lan meddelas för dessa byggnader är att betrakta som en annan och mera långtgående reglering, varav bl.a. följer att de kan grunda rätt till ersättning. Införandet av möjligheten att meddela särskilda varsamhetsbestämmelser kräver att det klart lan utläsas av detaljplan eller onn'ådesbestämmelser huruvida en viss bestämmelse är en varsamhetsbestämmelse eller en skyddsbestämmelse. För att det inte slall råda någon tvekan i detta avseende måste det därför uttryckligen anges i detaljplanen eller områdesbestämmelsema om en planbestämmelse är en skyddsbestämmelse eller en varsamhetsbestämmelse.
Allmänna råd
Regeringens bedömning: Riksantikvarieämbetet och Boverket bör ges i uppgift att utarbeta allmänna råd om vad beslutsunderlaget rörande kulturmiljön bör innehålla.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens be— dömning.
Remissinstansema: De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga ställer sig positiva till att allmämra råd utarbetas.
Skälen för regeringens bedönming: För att undvila alltför stora skillnader i olika kommuners hantering av kulturmiljöfrågoma och tillämpning av bestämmelser som rör kulturmiljön har regeringen för avsikt att uppdra åt Riksantikvarieämbetet att tillsammans med Boverket utarbeta allmänna råd. I detta arbete bör erfarenheter och synpunkter från kommunerna tas till vara.
Samverkan mellan natur- och kulturvärden
Som redovisats i föregående avsnitt utgör natur- och kulturvärdena en gmndläggande förutsättning för en rik och levande vardagsmiljö i våra städer och tätorter samt i landsbygdsområden. l980-talets omfattande exploatering för bebyggelse har ersatts av förtätning och förnyelse av den byggda miljön. Samtidigt utsätts stadsbygden och omgivande landskap för nya storskaliga förändringar, främst genom utbyggnad av kommunika- tionsleder och en omfattande förändring av odlingslandslapet genom den pågående omvandlingen inom jordbruket. Detta påverkar på olika sätt natur- och kulturvärden i den byggda miljön och i landslapet. Föränd- ringstrycket riktas inte enbart mot städer och tätorter. Också mindre
samhällen och glesbygdsområden är utsatta för en successiv omvandling Prop. 1994/95:230 som riskerar att försämra livsmiljön socialt och kulturellt.
Det främsta sättet att skydda natur- och kulturvärden är som nämnts genom en ökad hänsyn till värdena vid planering och genomförande av olika åtgärder och ingrepp i den byggda miljön ochi landslapet. För att få ett rättsverlande skydd måste emellertid bestämmelserna i PBL, naturvårdslagen (l964:822) samt lagen (19881950) om kultumrinnen m.m. användas.
Det grundläggande ansvaret för omsorgen om natur- och kulturvärdena i stadsbygden ligger på kommunerna. Ett betydande ansvar för den byggda miljöns utformning vilar även på vissa sektorsmyndigheter, framför allt traäkverken som svarar för planering och byggande av kommunilationsleder och tillhörande anläggningar. Naturvårdsverket, Riksantikvarieärnbetet och Boverket har bl.a. uppgiften att medverka till att utveckla metoder för skydd och säkerställande av natur- och kultur- värden. Länsstyrelserna har ett särskilt ansvar att förmedla kunskaper och underlag från statliga myndigheter och att ge råd till kommunerna.
Regeringens förslag i det föregående syftar bl.a. till att genom lagstiftning förbättra möjligheterna att slå vakt om natur- och lmlturvär- den i den byggda miljön och i landslapet. Det behövs emellertid ytterligare åtgärder för att öla hänsynen till natur- och kulturvärdena vid olila planerings- och beslutsprocesser.
Samlade insatser bör' nu göras för att ytterligare uppmärksamma natur- och kulturvärdenas betydelse och att öla hänsynen till dessa värden i samhällsplaneringen. I första hand bör arbetet inriktas mot att utveckla metoder och arbetssätt som lan medverla till att natur- och kulturmiljö- frågorna bättre integreras i planering och beslut som rör den byggda miljön och landskapet. De möjligheter som finns att med stöd av gällande lagstiftning säkerställa värdefulla områden och miljöer bör enligt regeringens mening utnyttjas bättre.
Ett viktigt led i utvecklingsarbetet är att åstadkomma en bättre samverlan mellan natur- och kulturmiljövården. Det är troligt att utvecklade analyser av de samlade natur- och kulmrmiljövärdena i många läll ger ölade möjligheter till hänsynstagande i olika beslutssituationer. Berörda centrala myndigheter, dvs. främst Riksantikvarieärnbetet och Naturvårdsverket, bör i samverlan med Boverket svara för ett ut- vecklingsarbete med en sådan inriktning.
Emdttningsbestdrmnelrema
Regeringens bedömning: Ersättningsbestämmelsema bör bli föremål för ytterligare utredning.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit vissa ändringar i syfte att förenkla ersättningsreglema. Förslaget innebär bl.a. att skyddsbestämmelser alltid innebär också ett rivningsförbud och att 89 fastighetsägaren slall ha rätt till ersättning, om den sammanlagda sladan
till följd härav innebär att den pågående marlanvändningen avsevärt Prop. 1994/95:230 försvåras inom berörd del av fastigheten. Ersättning till följd av
meddelade skyddsbestämmelser slall enbart betalas ut för den del av sladan som går utöver den angivna kvaliäkationsgränsen.
Remissinstansema: De äesta remissinstansema är positiva till utredningens förslag. Förslaget att skyddsbestämmelser alltid slall innebära rivningsförbud tillstyrks av bl.a. Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Enköpings kommun. Några kommuner, däribland Linköpings och Norrtälje kommuner, anser att rivningsförbud som fristående planbestämmelse bör bibehållas. Bland dem som särskilt kommenterat ersättningsreglerna har flera länsstyrelser och kommuner uppgett att det i första hand är rättegångskostnadsreglema som bör ses över. Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Falu, Värnamo och Gotlands kommuner anser att anledningen till att många kommuner varit restriktiva med att genomföra planer som lan leda till ersättningsanspråk främst är den osäkerhet som råder om kostnaderna för att processa om ersättningen. Eskilstuna kommun anser att förslaget lan få till följd att många byggnader rivs innan en plan med skyddsbestämmelser vunnit laga. kraft. Villaägama tycker att det är bra att ersättningsreglema blir enhetliga men vill att dagens regler om ersättning för skyddsbestämmelser skall tillämpas, dvs. inget avdrag för s.k. självrisk.
Skälen för regeringens bedömning: Ersättningsreglerna har av många uppfattats som svårtollade. Kritik har framförts mot att logiken i tillstånds- och ersättningssysternet brister i vissa stycken. I de nu skyddsbestämmelser införts är det oklart i vad mån de innefattar sådana krav som, med stöd av bestänunelsema i 3 lap. 12 & PBL, lan ställas utan att rätt till ersättning uppkommer. Systemet med skilda kvaliäka- tionsgränser lan ge upphov till problem vid tillämpningen, särskilt som fastighetsägaren kan åberopa olila slador som kan ha inträffat under den senaste tioårsperioden. Från kommunhåll har kritik ämst riktats mot rättegångskostnadsreglema.
Utredningens förslag till förenkling av ersättningsreglerna verlar' 1 olika riktningar. Å ena sidan föreslår: utredningen en s.k. självrisk även vid ersättning för slada till följd av skyddsbestämmelser, vilket innebär ett lägre ersättningsbelopp till den enskilde fastighetsägaren. Å andra sidan sänks ersättningströskeln för fall där det tidigare krävts att sladan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten, vilket innebär att antalet ersättningsgilla sladefall ökar.
Regeringen anser att ersättningsfrågorna bör bli föremål för ytterligare överväganden i samband med Plan- och byggutredningens fortsatta arbete, bl.a. vad avser de ekonomiska effekterna av ändringar av ersättningssystemet. Några förslag till lagändringar i denna del läggs därför inte fram nu.
5.3.3. Tillgänglighet i den offentliga miljön m.m.
Regeringens bedömning: Boverket ges i uppdrag att närmare analysera Plan- och byggutredningens förslag, bl.a. med avseende på kostnadskonsekvenserna, vad gäller insatser för att förbättra tillgängligheten i beäntliga offentliga lolaler och på allmänna platser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att mer precisa krav bör ställas på tillgänglighetsslapande åtgärder i samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader. Bemyndigande skall därför ges för tillämpningsföreskrifter med krav på sådana åtgärder.
Krav införs på att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse— eller orienterings- förmåga slall vara åtgärdade före år 2000 i beäntliga publila lolaler och på beäntliga allmänna platser.
Tillämpningsföreskriftema till PBL rörande tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse— eller orienterings- förmåga bör göras tydligare så att det klart framgår vad som är samhällets minimikrav.
Remissinstanserna: Remissinstansema är i princip positiva till grundtanken att förbättra tillgängligheten i den byggda miljön. De flesta instanserna har inte heller något att invända mot att kravet på tillgänglig- het även slall gälla allmänna platser och andra anläggningar än byggna- der. Många remissinstanser, främst kommuner, motsätter sig förslaget om krav på tillgänglighet även i beäntliga lolaler. De ifrågasätter bl.a. vem som har ansvaret för kostnader och åtgärder, vad som är ett enkelt avhjälpt hinder och vem som avgör det. Vidare påpelas att sanktions- möjligheter salmas och att tiden är för kort. Rikrantikvarieämbetet befarar att det i vissa fall lan bli svårt att hävda kulturminneslagens krav på kulturhistoriska hänsyn. Borås kommun anser att ett retroaktivt förslag bör vara kopplat till statliga bidrag eller i annat fall vara en rekommenda— tion till kommunerna som alltefter råd och lägenhet får vidta åtgärder.
Riksdagens ombudsmän (IO) framhåller att i PBL-propositionen (prop. l985/86:1) uttalades att byggnadslagstifmingen vilar på den grunden att bestämmelser med lcrav som gäller byggnader inte slall ha tillbakaverkande loaft.
Remissinstanserna är i huvudsak överens om att det behövs tillämp- ningsföreskrifter med bl.a. samhällets minirnilcrav. Dessa bör ännas när lagen träder i kraft. Halmstads kommun ifrågasätter dock det lämpliga i att ett statligt verk får i uppdrag att utfärda tillämpningsföreskrifter eftersom en väsentlig del av lagstiftningens innehåll då inte blir föremål för en parlamentarisk prövning.
Skälen för regeringens bedömning: Sedan år 1966 har den svensla lagsliftningen uppmärksammat de handilappades behov av tillgänglighet i bebyggelsemiljön. Successivt har bestämmelserna utölats till de krav som i dag ställs i PBL samt i lagen (1994:852) om tekniska egenskaps-
krav på byggnadsverk, m.m. och förordningen (1994:1215) om teknisla Prop. 1994/95:230 egenslapskrav på byggnadsverk, m.m., byggnadsverkslagen resp. byggnadsverksförordningen. PBL:s krav innebär att alla nya tomter för permanent bebyggelse och allmänna platser slall vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller .orienteringsförmåga. I byggnadsverkslagen och byggnadsverksförordningen ställs motsvarande krav på byggnadsverk. Vissa undantag gäller dock för en- eller tvåbo- stadshus, för bostadshus som har färre än tre våningsplan och för arbetslokaler med hänsyn till verksamhetens art.
Vid ändring av byggnader skall i princip samma krav ställas, om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och ändringens omfattning. Möjligheter för kommunen att anlägga en s.k. områdessyn änns också i byggnadsverkslagen. l detaljplan eller områdesbestärnmelser kan således lägre krav ställas, om bebyggelsen inom området ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper.
Jämfört med andra länder bars verige högt ställda krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förrnåga - lanske t.o.m. de högsta i världen när det gäller bostäder. I andra europeisla länder änns i allmänhet krav på tillgänglighet, men det saknas generella krav på att bostäder slall vara tillgängliga. Man lan också kräva att enbart vissa bostäder i ett område eller en byggnad, t.ex. de i bottenvåningen, slall vara tillgängliga och användbara. Detta gäller också i USA där äerbostadshus utan hiss slall ha handikappanpassade lägenheter på bottenvåningen. '.l byggnader med hiss och äer än tre lägenheter gäller handilappkraven inom lägenheterna. Nya allmänna lolaler slall vara tillgängliga. Även ombyggda lolaler slall vara tillgängliga, med hänsyn till vad som är rimligt och möjligt att genomföra i den beäntliga byggnaden. Det. änns i USA också krav på åtgärder i beäntliga publika byggnader. Dels skall dessa, om det inte är oskäligt, förses med hjälpmedel (t.ex. blindskrift) eller service för att den handilappade slall lemna utnyttja utbudet i lolalen, dels slall byggnads- teknisla hinder tas bort där detta är lätt att åstadkomma och inte orimligt betungande för fastighetsägaren. Krav på åtgärder i beäntlig bebyggelse är heller inte helt främmande för svensk byggnadslagstiftning. Bestämmelser av i huvudsak arbetarskyddslaraktär änns i 17 lap. 20 & PBL. I 21 & ställs vissa krav på handilappanpassning av temtinalbyggnader. Den paragrafen skall tillämpas också på beäntliga byggnader.
Lägesbedämning
De undersökningar som har gjorts, bl.a. av Plan— och byggutredningen, visar att det beäntliga byggnadsbeståndet ofta uppvisar brister, medan nya byggnader i princip uppfyller de tillgänglighetskrav som kan ställas. Men även i nya byggnader är det vanligt att det änns brister när det gäller detaljutforrnningen. Det lan gälla exempelvis placeringen av hissknappar, dörröppnare, toalettstolar och hjälphandtag. Färgsättningen kan vara illa vald med hänsyn till synsladades behov och belysningen 92
lan vara bristfällig. Det händer också att tillgängligheten i och för sig är Prop. 1994/95:230 tillgodosedd, men att det skett på ett krångligt sätt.
De långa och ibland komplicerade rörelsemönster som krävs i vårt samhälle skapar i sig problem för många, bl.a. för människor med funktionshinder. Den fysiska ansträngningen föranledd av de långa avstånden samt att de handilappade ofta hänvisas till särskilda entréer, gör att människor med funktionshinder inte lan använda den byggda miljön på samma villkor som övriga. Det uppfattas också som besvärande för människor med handikapp att även om tillgängligheten är tillgodosedd så kan den vara det på ett ovärdigt sätt. Det förekommer också att dörrar, entréer och hissar som i och för sig är anpassade för handilappa- de hålls låsta, vilket är ytterligare ett exempel på att det som är tillgängligt i teorin inte behöver vara det i praktiken.
I samband med ombyggnad händer det vidare att tillgängligheten inte blir helt tillgodosedd. I utemiljön ställer trottoarlanter till problem.
Samarbetet mellan kommunerna och handilapporganisationema förefaller enligt Plan- och byggutredningen i många fall vara bristfälligt. Överlag borde enligt utredningen informationen om förestående byggnadsprojekt från kommunens sida vara bättre, samtidigt som handilappförbunden lanske skulle kunna hålla sig bättre underrättade om aktuella byggprojekt.
Enligt regeringens mening måste arbetet med att förbättra tillgänglig- heten ske i hela plan- och byggprocessen — från den översiktliga planeringen, via detaljplaneringen till bygglov, samråd och kontrollplan. Socialtjänsten, med sin särskilda kunslap om de behov som änns i kommunen, har ett stort ansvar i denna process, från det strukturinriktade översiktliga arbetet till den individinriktade bostadsanpassningen.
Tillsyn och kontroll
Det nya systemet för tillsyn och kontroll har förutsättningar att kunna förena möjligheterna att säkerställa de grundläggande tillgänglighetskra- ven i ett tidigt skede av byggprocessen med en förbättrad uppföljning av kraven under byggtiden. Därmed säkerställs att byggnaden när den är färdig helt igenom uppfyller kraven på tillgänglighet.
Nödvändiga förutsättningar för detta är att kraven är formulerade så att de är förutsebara, tydliga och entydiga. Vikten av detta har struldts under av flera remissinstanser. Kravet på förutsebarhet innebär att byggherren under projektering och i de inledande skedena av byggprocessen slall veta vilka krav som gäller. Kraven på tydlighet och entydighet innebär att det inte slall kunna råda några olila uppfattningar om hur kraven skall tillgodoses.
I tillärnpningsföreskrifter är det nödvändigt att arbeta med funktionskrav i stället för teknisla lösningar, eftersom föreskriften inte bör styra byggverksamheten mot en viss teknisk lösning, förhindra vissa ätbrikat etc. Det har emellertid under en tid funnits en osäkerhet om vad som är skillnaden mellan funktionskrav och teknisla lösningar och det har understundom ansetts att de senare uttrycker i måttangivelser vad de 93
förra uttrycker i allmänna ordalag. Detta är emellertid en missupp- Prop. 1994/95:230 lättning. Ett funktionskrav kan mycket väl anges som ett mått, t.ex. det mått som krävs för att man skall kunna komma igenom en dörr med rullstol eller det decibeltal som ger godtagbar bullerfrihet. Teknisla lösningar handlar det om när man i stället för att exempelvis ange dörrens passagemått anger dörrens karmyttermått eller i stället för att ange väggens decibeltal anger vilken tjocklek som ljudisoleringen slall ha.
Enligt regeringens upplättning; måste byggreglerna vara så tydliga att det är odiskutabelt vad som är samhällets minimikrav. Regeringen har nyligen gett Boverket i uppdrag att utvärdera de nya byggreglerna samt det nya tillsyns- och kontrollsystem som träder i kraft den 1 juli 1995 . I uppgiften ingår att undersöla om tillgänglighetslcraven är ändarnålsen- ligt utformade. Vidare måste förnyade ansträngningar göras när det gäller att arbeta fram standards m.m. för att tillfredsställa kraven på tillgänglig- het för personer med nedsatt orienteringsförmåga. Det gäller därvid både personer med nedsatt syn och hörsel och personer med förståndshandi— lapp. Det är en uppgift för ansvariga myndigheter att verka för att sådana standards m.m. kommer fram i erforderlig omfattning.
För att öla kunslapen inom byggsektom om de handikappades behov och hur dessa lan tillgodoses behövs intensiäerade utbildningsinsatser. Det ankommer på berörda myndigheter att i samråd med handikapprörel- sen utöla infomtations- och utbildningsinsatserna.
Krav vid nybyggnad, tillbyggnad och ändring av byggnad
Utöver behovet av att förbättra möjligheterna till uppföljning av föreskriftema med hjälp av ett effektivare kontrollsystem, visar inte utredningens analys att det föreligger några stora behov av att förändra byggnadsverksförordningen i syfte att förbättra tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga vid nybyggnad, tillbyggnad och ändring av byggnad. Men det änns å andra sidan mycket annat som kan göras för att bebyggelsemiljön slall bli bättre tillgänglig. Tillgängligheten och användbarheten i byggnadsbeståndet för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsförmåga har successivt förbättrats under de senaste decennierna i enlighet med den uttalade målsättningen att alla slall kunna delta på lila. villkor i samhällslivet. Detta har kunnat ske i samband med den gradvisa förnyelsen av byggnadsbeståndet genom rivning, ny-, om- och tillbyggnad och med hjälp av bostadssubventioner. Detta förbättringsarbete kan förväntas fortsätta också i framtiden och medföra att byggnadsbeståndet successivt blir allt tillgängligare.
Tillgänglighet ett allmänt intresse
Plan- och byggutredningen har haft i uppdrag att lämna förslag på vad som lan anses vara väsentliga allmänna intressen och som slall väntas särsldlt genom samhällsåtgärder. Otvetydigt är möjligheten att delta i 94 samhällslivet, oberoende av funktionshinder, ett sådant väsentligt allmänt
intresse. Det betyder att utan slall kunna delta i arbetsliv och lmlturliv Prop. 1994/95:230 och kunna tillgodogöra sig undervisning och samhällelig och kommersiell service oberoende av funktionshinder. Det betyder också att det slall ännas ett sådant utbud av bostäder så att man i rimlig utsträckning lan välja bostad och bostadsort utan begränsningar med hänsyn till eventuella handilapp och att man skall kunna bo kvar i sin invanda miljö, om utan skulle drabbas av sjukdom eller frmktionsnedsättning.
Bland remissinstansema anser bl.a. Socialstyrelsen och De Handilappa— des Riksförbund att besökstillgängligheten slall betraktas som ett väsentligt allmänt intresse, dvs. att i princip alla bostadslägenheter slall kunna besökas av en person med funktionshinder. Regeringen delar i det avseendet utredningens tveksamhet till om tillgänglighet till samtliga bostäder skall betraktas som ett väsentligt allmänt intresse. Det hindrar dock inte att det bör vara en målsättning på sikt att samtliga bostäder slall vara tillgängliga. Som ovan nämnts sker ju också en successiv förbättring av beäntliga bostäder. Det änns i sammanhanget anledning att erinra om att både bostadssektom och den offentliga sektorn i dag brottas med stora svårigheter att skära ner kostnader. Det betyder att de insatser som görs framöver måste göras så att de kommer till bäst nytta. Det gäller då också att hitta en rimlig avvägning mellan kravnivå och kostnader, så att inte kraven är så höga att de förhindrar önskvärda och nödvändiga åtgärder. Det innebär inte att kortsiktiga ekonomiska förhållanden alltid slall styra vad som är möjligt och önskvärt i fråga om bättre tillgänglighet. När det gäller offentliga lolaler och de vanligaste arbetsplatserna är det enligt regeringens uppfattning en självklarhet att dessa i samband med ändring slall bli tillgängliga för alla oberoende av funktionsnedsättning. Det ligger givetvis i sakens natur att sådana krav inte omfattar anläggningar som exempelvis ingår i Försvarsmaktens krigsorganisation.
Det kommunala ansvaret både för äldre- och handilappomsorg och för bostadsanpassning innebär att kommunerna måste ha möjlighet att göra rimliga avvägningar mellan generella och riktade åtgärder, så att tillgängliga resurser lan användas effektivt, t.ex. med hjälp av kommu- nala tillgänglighetsprogram och eget utvecklingsarbete. Idet kommunala tillgänglighetsprogrammet, som bör ingå som en del av översiktsplanen, lan riktlinjer ges för hur de handilappades villkor i kommunen skall förbättras. Regeringen anser att sådana tillgänglighetsprogram bör upprättas i varje kommun. Programmen bör kopplas till översiktsplanen som en viktig social aspekt, men bör också kunna utgöra separata program. Som framgår av avsnitt 5.2.1 föreslår regeringen att i princip alla detaljplaner skall grundas på program. Ett sådant program bör också behandla frågor om tillgänglighet. Handilapporganisationerna bör självfallet vara en aktiv samrådspart vid utarbetandet och uppföljningen av sådana program. En aktiv medverkan från handilapporganisationerrras sida torde vara den viktigaste garantin för att de tillgänglighetskrav som ställs verkligen blir uppfyllda.
Sanrrrranfattningsvis är det alltså regeringens uppfattning att det nu inte änns anledning att ytterligare skärpa kraven på tillgänglighet i bostadsbe- 95 ståndet. Aktiva insatser från bl.a. handilapporganisationemas sida,
tillsammans med kommunala tillgänglighetsprogram och det ovan ställda Prop. 1994/95:230 kravet på ett obligatoriskt program i samband med detaljplan, bör dock medföra att den successiva förbättringen av bostadsbeståndet och den byggda miljön i övrigt lan påskyndas.
Begreppet jimktionshinder
Handilapputredningen har i betänkandet Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) föreslagit att handilappbegreppet i PBL och i byggnads- verksförordningen vidgas från "nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga" till "funktionshinder" för att därmed inbegripa överkänslighet/allergier. Bland remissinstansema delar bl.a. Socialstyrelsen, Statens handilappråd och Riksförbundet mot Astma-Allergi denna bedönming. Handilapputred— ningens avsikt att utöla personkretsen för tillgänglighetsluaven till att också omfatta personer med överkänslighet/allergier innebär emellertid ingen egentlig materiell förändring i PBL och byggnadsverksförord- ningen. Förslaget skulle dock kunna få betydande och delvis oöverskåd- liga konsekvenser för bebyggelselolalisering och planering av den yttre miljön. Med hänsyn därtill anser sig regeringen inte nu kunna förorda en ändring i lagstiftningen i enlighet med Handilapputredningens förslag.
Allmänna platser m.m.
Den analys av tillgängligheten i bebyggelsen som Plan- och byggutred- ningen låtit utföra visar att det ofta är i gatumiljön som det änns hinder för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Handikapput- redningen har tidigare kommit till samma slutsats. Hindren består både av svårigheter för rörelsehindrade att klara nivåskillnader, markbe- läggning och trottoarkanter och av svårigheter för personer med nedsatt orienteringsförmåga att hitta rätt. PBL kräver i dag enbart att allmänna platser, dvs. torg, gator och parker m.m., handilappanpassas i skälig utsträckning och någon närmare precisering av kraven lämnas inte i förordning eller tillämpningsföreslu'ifter. Enligt regeringens mening är det ett väsentligt allmänt intresse att den gemensamrrra miljön i rimlig ut- sträckning lan användas av alla på lila villkor och att ingen slall vara utestängd från deltagande i samhällslivet på grund av nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Starka skäl talar för att förbättringen av den gemensamma miljön behöver intensifieras. Innan mer precisa krav lan ställas på tillgänglighetsslapande åtgärder i samband med nybyggnad och förändring av allmänna platser och i områden för andra anläggningar än byggnader behöver bl.a. kostnadskonsekvensema analyseras närmare. Handikapputredningen har föreslagit att all gatumiljö och alla lokaler dit allmänheten äger tillträde slall göras tillgängliga inom 15 år. För mindre näringsidlare skall undantag kunna medges, om konsekvenserna för verksamheten skulle bli orimliga och leda till nedläggning eller flyttning. Då slall i stället näringsidkaren göra sin verksamhet tillgänglig på annat sätt. Regeringen delar Handilapputredningens och Plan- och 96 byggutredningens gemensamma uppåttning att tillgängligheten till
offentliga lokaler och allmänna platser bör förbättras utöver den takt som Prop. 1994/95:230 betingas av ny— och ombyggnadsverksamheten för att det slall bli möjligt för handilappade att delta i samhällslivet på samma villkor som andra.
Konsekvenserna av Handikapputredningens förslag berörs enbart summariskt i betänkandet Ett samhälle för alla (SOU 199252). Det har inte heller inom Plan- och byggutredningen varit möjligt att göra en noggrann analys av villa ombyggnadsåtgärder som är erforderliga eller de företags— och samhällsekonomisla konsekvenserna av detta förslag.
Resultaten i den analys av tillgängligheten som Plan- och byggutred- ningen låtit utföra visar emellertid att bristande tillgänglighet ofta beror på olämplig detaljutformning som ibland uppstått genom slarv eller okunslap i byggprocessen. Att rätta till sådana brister skulle medföra en betydligt bättre tillgänglighet för rörelsehindrade och personer med nedsatt orienteringsförmåga.
En möjlig väg med rimliga insatser vore enligt Plan- och byggutred- ningen att såsom i USA ställa krav på att enkelt åtgärdade hinder slall ha undanröjts inom en viss tidsrymd i offentliga lolaler och på allmänna platser. Sådana enkla åtgärder lan vara att öka orienterbarheten genom målning i kontrastf'arger, skyltning och belysning samt att ta bort mindre barriärer för personer i rullstol, t.ex. genom att ta bort trösklar, flytta dörröppnare som kommit fel, skaffa enkla lösa ramper för att överbrygga mindre nivåskillnader, ta bort trottoarstenar vid övergångställen och sätta upp tydliga anvisningar för tillgänglig väg. Många av dessa åtgärder kan göras som en del av det löpande underhållet och ingå i förvaltningen av lokaler och allmänna platser. De bör därmed inte medföra några egentliga kostnader. I en undersökning som Neurologiskt Handikappades Riksförbund låtit utföra — och som redovisas i Plan— och byggutredningen — av tillgängligheten till offentliga lolaler i en mindre stad i Mellan— sverige framkommer vid en preliminär bearbetning att endast 12 procent av entréerna till dessa lokaler uppfyller byggreglernas krav på tillgänglig— het, men samtidigt att 65 procent bedöms möjliga att åtgärda med mycket måttliga insatser.
Flera remissinstanser, främst kommuner, har efterlyst närmare analyser av kostnadskonsekvenser och förtydliganden av vad som avses med enkla åtgärder och vem som skall utöva tillsyn och kontroll.
Plan— och byggutredningen har som nämnts inte redovisat kostnadskon- sekvensema av sina förslag. Regeringen har alltså för närvarande inget underlag för att bedöma konsekvenserna för bl.a. kommuner och landsting för en anpassning av befintliga lokaler och allmänna platser. En tillförlitlig kostnadsanalys lan endast göras när aktuella åtgärder preciserats mer i detalj genom en fortsatt inventering och analys. Regeringen avser därför att inhämta ett underlag från Boverket avseende beräknade kosmadskonsekvenser. Först därefter lan ställning tas till utredningens förslag. I uppdraget till Boverket bör ingå att änna en lämplig avvägning mellan tillgänglighetskraven, de samhällsekonomiska vinsterna av en ölad grad av oberoende för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och de kostnader som uppstår för berörda fastighetsägare för att åstadkomma anpassningsåtgärderna. 97
Regeringen vill i sammanhanget erinra om de investeringssatsningar Prop. 1994/95:230 som riksdagen redan beslutat om bl.a. i syfte att öla tillgängligheten (prop. 1994/95:25).
Hänvisningar till S5-3-3
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.3
5.3.4. Återanvändning och återvinning av rivningsmaterial
Regeringens förslag: Genom ett krav på rivningsplan säkerställs att rivningar av vissa byggnader genomförs på ett sätt som ger förutsättning för återanvändning och återvinning av rivnings- material sarnt för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Kravet avser andra byggnader än komplementbyggnader, bygglovsfria ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförbar näring och totalförsvarets hemliga byggnader. Byggnadsnämnden får i enskilda fall besluta att rivningsplan inte behövs.
När rivningsplan krävs slall det på samma sätt som vid bygg- nadsarbeten finnas en kvalitetsansvarig som slall se till att planen följs. Vidare slall inte rivningsarbetena få påbörjas förrän bygg- nadsnämnden godkänt rivningsplanen. Om rivningsplanen inte följs i någon väsentlig del slall byggnadsnämnden kunna stoppa vidare rivning till dess byggherren visar att det finns förutsättningar för att rivningsplanen fortsättningsvis skall följas.
Utredningens förslag: Utredningens förslag är begränsat till de fall rivningen omfattas av krav på rivningslov. I övrigt överensstämmer förslaget i sak med regeringens förslag, dock att utredningens förslag inte innehåller något krav på kvalitetsansvarig eller på att byggnadsnämnden slall godänna rivningsplanen för att rivningsarbetena slall fä påbörjas.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över detta förslag har nästan undantagslöst; tillstyrkt det. Konkurrensverket har dock uttalat farhågor för att återanvändning och återvinning av rivnings- material förhindras om kommunerna i alltför hög grad detaljreglerar vilka material som slall tas om hand och eventuellt styr hur rivningen slall genomföras. Verket har därför avstyrkt förslaget. Sveriges fastig- hetsägareförbund anser att en rimligare ordning än den föreslagna vore att byggnadsnämnden i ett rivningslovsärende skulle få rätt att begära rivningsplan när den finner behovet pålallat och när det finns ett fungerande system för omhändertagande av sorterat avfall. Flera remissinstanser, bl.a. Statens naturvårdsverk och Stockholms kommun, anser att även större ombyggnader bör omfattas av krav på rivningsplan för det som rivs ut. Bl.a. Helsingborgs och Borlänge kommuner har föreslagit att ett generellt krav på rivningsanmälan införs så att även byggnader utanför områden med detaljplan omfattas av kravet. Malmö komun har pekat på att det lan finnas behov av kvalitetsansvarig och ett förfarande liknande byggsamrådet i samband med rivningsarbeten av viss omfattning. Västerås kommun har anfört att det för återanvändning och återvinning inte alltid krävs att olika material tas om hand var för sig 98 och att bestämmelsen riskerar bli ”tidsbunden” med den föreslagna
regleringen. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Göteborgs och Prop. 1994/95:230 Bohus län och Gotlands kommun önskar tydligare regler med avseende på återanvändning och återvinning samt omhändertagande av miljöfarligt avfall. En del remissinstanser, bl.a. Kammarrätten! Göteborg, har pelat på att det av förslaget inte framgår vilken reaktion som kan bli följden
av att rivningsplanen inte följs och om det slall ställas några kvali- tetskrav på rivningsplanen. Skövde kommun har framhållit att ett omhändertagande av rivningsavfall inte skall kunna krävas, om kost-
naderna beräknas bli orimligt höga.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Statistiska centralbyrån lämnades år 1990 1,2 miljoner ton bygg— och rivningsavfall till kommu— nernas deponier. Av detta var ca 800 000 ton rivningsavfall och 400 000 ton byggavfall. Uppslattningar av den totala mängden bygg- och rivningsavläll varierar mellan 1,5 och 3 miljoner ton per år. Byggvaror omsätts för 50—60 miljarder lo per år. Av detta beräknas ca 10 procent bli spill. Som framgår av betänlandet Miljö och fysisk planering pågår en mängd olila projekt för att få till stånd ett kretslopp i byggandet. Vidare har regeringen erfarit att Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har för avsikt att i oktober månad i år överlämna en rapport om omhän- dertagande av rivningsmaterial och vid ny- eller ombyggnad överblivet byggnadsmaterial. Regeringen har därför övervägt om det vore lärnpliga- re att avvakta med ett förslag i denna del till dess att rapporten färdig- ställts. Regeringen ser det emellertid som angeläget att redan nu förbättra förutsättningama för att bl.a. tillvarata sådant material vid rivningar som kan användas vid renoveringar av andra byggnader. Det är också väsentligt att snarast förbättra förutsättningama för all hantering av rivningsmaterial. Regeringen vill därför redan nu lägga ett förslag grundat på det som utredningen föreslagit.
I likhet med utredningen anser regeringen att omhändertagandet av rivningsmaterialet, sedan det sorterats på marken, inte bör regleras i PBL. Det vidare omhändertagandet av avfall lan t.ex. regleras av kommunfullmäktige enligt 6 & renhållningsförordningen (1990:984). Regeringen utgår från att Kretsloppsdelegationen kommer att överväga- om någon ytterligare reglering av omhändertagandet av rivningsmaterial erfordras.
Krav på rivningsplan
Regeringen anser att från miljösynpunkt änns så mycket att vinna genom att ställa krav på rivningsplan att kravet i princip bör utsträckas till alla rivningar av byggnader. Undantag bör dock göras för komplement- byggnader, bygglovsfria ekonomibyggnader, dvs. de byggnader som undantagits från bygglovsplikt i 8 kap. 1 & andra stycket PBL, och totalförsvarets byggnader som är av hemlig natur.
I likhet med Naturvårdsverket och Stockholms kommun anser regering- en att det kan ännas skäl att häva rivningsplan vid s.k. utrivningar i samband med ändringar av en byggnad. Den frågan kräver dock vidare överväganden. 99
Regeringen anser till sldllnad från Fastighetsägareförbundet att krav på Prop. 1994/95:230 rivningsplan bör vara huvudregel. Med denna utgångspunkt föreslår regeringen att kravet på rivningsplan utformas generellt och att kommu- nen lär möjlighet att dispensera från det i enskilda läll.
Rivningsplanens innehåll
Syftet med kravet på en rivningsplan är att främja ett miljömässigt och ekonomiskt rimligt omhändertagande av rivningsmaterial och avfall från rivningen och att därmed hushålla med naturresurserna. Ett minimikrav slall vara att omhändertagande av eventuellt miljöfarligt avfall sälaas. Detta torde i många en förutsätta en inventering av byggnaden för lokalisering av sådant avfall. Syftet med rivningsplanen bör vara att rivningen skall ske så att olika material kan tas om hand var för sig på ett ändamålsenligt sätt. Detta innebär dock inte att allt måste fraktioneras till minsta beståndsdel. Med en sådan tolkning blir bestämmelsens innehåll inte heller bundet till dagens teknik. Kravet på att olila material slall kunna omhändertas var för sig slall således tollas bl.a. med beaktande av förutsättningama för återanvändning och återvinning vid tidpunkten för rivningen.
Kvalitetsansvarig vid rivning, m.m.
Regeringen anser i likhet med ett flertal remissinstanser att det i de fall det krävs rivningsplan också bör ännas en kvalitetsansvarig vid rivning och föreslår därför att bestämmelsen i 9 lap. 13 5 om loav på kvali- tetsansvarig utvidgas till att omfatta även sådana rivningar som slall följa en rivningsplan. Däremot anser regeringen att det inte änns skäl att ställa luav på intyg från fristående sakkunniga. Rivningsplanen bör således inte jämställas med kontrollplanen. Det änns heller inte något behov av ett intyg liknande slutbeviset. Däremot lan man på goda grunder argumen- tera för att det i vissa fall kan ännas behov av ett förfarande som liknar byggsamrådet. Regeringen bedömer det emellertid inte möjligt att i bestämmelser ange när samråd slall ske. Eftersom behovet inte torde vara så stort att sarru'åd bör föreskrivas som huvudregel och förfarandet är sådant att det inbjuder till en dialog mellan kommunen och bygg- herren, lan frågan lämnas oreglerad. Regeringen utgår därvid från att byggnadsnämndema uppfyller sina åligganden enligt 11 kap. l & PBL att lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet.
Omfattningen av kraven på byggherren
Bestämmelsen i 1 lap. 5 & PlBL om att både allmänna och enskilda intressen slall beaktas i ärenden enligt PBL gäller även ärenden som föranleds av en rivningsanmälan. En avvägning måste därför ske mellan det allmännas intresse av en så god hantering av rivningsmaterialet som möjligt och kostnaden för den enskilde. Detta medför inte någon skillnad 100
i fråga om kravet på en godtagbar hantering av miljöfarligt avfall. Prop. 1994/95:230 Ansvaret för det har ägaren, oavsett kostnaden. Det måste emellertid förutsättas att ett från miljösynpunkt bättre omhändertagande av rivningsmaterial ofta medför ökade kostnader för byggherren, även om det sanerade materialet har ett visst ekonomiskt värde. Denna kostnad måste således vägas mot den önslade effekten. Blir kostnaden för hög, måste ambitionsnivån sänlas något.
Förfarandet hos byggnadsnämnden, m.m.
Byggherren bör, som föreslagits av utredningen, presentera en rivnings- plan i samband med rivningsanmälan. Enligt regeringens mening bör sedan byggnadsnämnden fatta ett beslut i frågan om planen kan godtas. Byggnadsnämnden slall då avgöra om det änns förutsättningar att hantera rivningsmaterialet på det sätt som framgår av planen. Detta beslut torde vanligtvis lättas av en tjänsteman efter delegation. För- farandet lan därför förutsättas vara tämligen snabbt.
Ett vägrat godkännande bör kunna överklagas i den ordning som gäller för frågor enligt 3 lap. Regeringen föreslår att frågan om godkännande regleras i 9 lap. PBL. Av bestämmelsen i 13 kap. 4 & andra stycket 5 PBL följer att länsstyrelsens beslut i ett dit överklagat ärende slall överklagas till kammarrätten.
Sanktioner
Sanktionen för utebliven rivningsanmälan föreslås bli densamma som gäller för bygganmälan. Om byggherren i något väsentligt avseende avviker från rivningsplanen bör det vara möjligt för byggnadsnämnden att stoppa vidare timing på samma sätt som gäller när en kontrollplan inte följs. Regeringen föreslår därför att 10 lap. 3 & PBL kompletteras så att detta blir möjligt. När det gäller kontrollplan får byggnadsarbetena förbjudas till dess uppkomna brister avhjälpts. Motsvarande bestämmelse för rivningsplan måste ha ett annat kriterium. I de fall en rivningsplan inte följs torde detta visa sig i att det brister i omhändertagandet, t.ex. genom att materialet inte fraktioneras på angivet sätt. Arbetet bör därför få åtenrpptas när byggherren lan visa att det änns förutsättningar för att planen skall följas.
Har den kvalitetsansvarige varit försumlig lan byggnadsnämnden enligt 9 kap. 15 å PBL besluta att en annan kvalitetsansvarig slall utses. Är det fråga om en kvalitetsansvarig med riksbehörighet, slall ett sådant beslut anmälas till det organ som meddelat riksbehörigheten.
Ett exempel
För att visa hur systemet med rivningsplan lan fungera i praktiken vill vi använda följande exempel. 101
Byggnadsföretaget HUSAB har förvärvat en tomt med ett sanerings— moget fyravåningshus byggt 1923 i ett område som omfattas av en detaljplan. Huset har varit utsatt: för några hårdhänta ombyggnader under åren. Under hand tar bolaget kontakt med stadsbyggnadskontoret och får besked att kommunen alltid kräver rivningsplan för ett projekt som det aktuella. HUSAB vänder sig då till rivningsentrepenören RIVAB och begär en offert på en rivning av huset, inneåttande upprättande av en rivningsplan, omhändertagande och försäljning av användbart material och omhändertagande av allt avfall. På RIVAB känner man till att det pågår ett vägbygge där det går att få avsättning för hossad mursten som fyllning i bullervallar. Kommunens värmeverk köper in spillvirke. Vidare änns på orten ett dotterbolag till RIVAB som köper in bl.a. begagnade fönster, köksinredningar, dörrar och sanitetsporsän för återförsäljning.
Vid en inventering av byggnaden, som görs av en arbetsledare hos RIVAB, konstateras att det inte finns annat miljöfarligt avfall än ett antal strömbrytare som innehåller kvicksilver. Det förekommer också golvmattor av PVC. Vidare änner man att elledningarna i huset har stort kopparinnehåll och att takstolar och tegelpannor är i bra skick, men att snickeriema blivit utbytta vid någon ombyggnad så att de inte håller den höga kvalitet man kunde förvänta sig. När HUSAB får del av in- venteringen, förklarar man att man själv har användning för takstolama och takpannoma för en om- och tillbyggnad av ett annat hus på orten. Härefter upprättar RIVAB ett förslag till rivningsplan som innebär att fönster, dörrblad, värmeelement, sanitetsporsän och vattenkranar samt elledningar omhändertas för sig före rivningen. Även PVC—mattoma skall rivas ut och omhändertas för sig, liksom de miljöfarliga ström- brytama. Vidare slall takpannorna tas om hand och takstolarna lyftas av, varefter huset rivs med traditionell telmik och det återstående rivnings- materialet sorteras i fraktioner för sten, metall, trä och övrigt.
På grundval av rivningsplanen upprättas offerten, enligt vilken HUSAB debiteras kostnaden för rivningsarbetet, deponiavgiften för posten övrigt och kostnaden för omhändertagandet av PVC—mattorna och ström- brytama samt krediteras nettot från försäljningen av fönster m.m., metallskrotet, fyllnadsmassoma. och trävirket.
HUSAB tecknar avtal om entreprenad för rivningen och allt omhän- dertagande av rivningsmaterialet med RIVAB. Därefter inger HUSAB ansölan om rivningslov samt rivningsanmälan i vilken bolaget anger att rivningsarbetena kommer att påbörjas tre veckor efter beviljat rivningslov och bifogar rivningsplanen till rivningsanmälan. Samtidigt anmäler man en kvalitetsansvarig. En tjänsteman på stadsbyggnadskontoret som har delegation att fatta beslut konstaterar att det enligt 8 lap. 16 & PBL änns fömtsättningar att bevilja lovet och bifaller ansölan, går igenom rivningsplanen, änner att den kan godtas och meddelar ett godkännande. Slutligen konstaterar han att den som föreslagits som kvalitetsansvarig tidigare haft motsvarande uppdrag och att denne har tillräcklig kompe- tens. Han beslutar därför enligt 9 kap. 14 5 att godkänna den av byggherren utsedde kvalitetsansvarige för rivningen.
6. Den regionala planeringen
Regeringens bedömning: Inga ändringar föreslås nu i bestämmel- serna om regionplanering i 7 kap. PBL.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att, om det änns synnerliga sla'l, slall regeringen ha möjlighet att utse ett särskilt regionplaneorgan med representanter från staten och berörda kommuner. Ett sådant regionplaneorgan slall ta fram underlag och Emna förslag till en regionplan, som antas av regeringen. Som en förutsättning för ett sådant förordnande bör gälla att en frivillig mellankommunal samordning inte kan förutses eller visat sig inte kunna komma till stånd och att det rör sig om viktiga regionala intressen, där en mellankommunal samordning är en förutsättning för en ändamålsenlig samhällsstruktur, t.ex. stora infrastruktursatsningar eller allvarliga miljöproblem.
Remissinstanserna: De statliga myndigheterna är över lag positiva till eller tillstyrker helt utredningens förslag. Bl.a. Riksrevisionsverket anser dock att frågan behöver analyseras ytterligare. Flertalet kommuner avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget. Järfälla kommun menar exempelvis att besvärliga konflikter inte hanteras bättre genom att konununema tvingas in i en särskild organisationsform. Mellankommunal samordning slall bygga på frivillig samverlan utan statlig inblandning. Svenska kommunförbundet anser att dagens PBL innehåller ett genom- tänkt och fungerande system för att hantera frågor som berör flera kommuner eller frågor som är av nationellt intresse.
Skälen för regeringens bedömning: PBL erbjuder ett system för regionplanering som ett fastare alternativ till mellankommunal plansam— verlan i andra former. Härigenom kan planarbetet få större stadga och långsiktighet. Regeringen lan således besluta att inrätta ett regionplaneor- gan, om inte berörda kommuner mera allmänt motsätter sig det. I Stockholms län ansvarar landstinget för regionplaneringen med stöd av lagen (1987:147) om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.
Erfarenheterna under senare år visar att det mellan kommuner med uppenbara samordningsbehov inte kommit till stånd någon tillfredsställan- de samordning. För att ge den fysiska planeringen möjlighet att medverla till en ändamålsenlig samhällsstruktur från hushållningssynpunkt samt begränsa och på sikt lösa vissa miljöproblem, lcrävs en utveckling av den mellankommunala och regionala samordningen. Det är också uppenbart att den planerade utbyggnaden av den tekniska infrastrukturen under det närmaste decenniet inte bör hanteras enbart inom ramen för de statliga traiikverkens sektorsplanen'ng.
Behovet av regional samordning rörande infrastrukturinvesteringar och miljöfrågor i övrigt har kommit till uttryck i en rad propositionsut— talanden och regeringsuppdrag under senare år. I den förra regeringens prop. 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling ställs krav på att samtliga länsstyrelser slall ha väl förankrade regionala miljöprogram senast under år 1994 och att de bör svara för att på regional nivå
utveckla ett samarbete med kommunerna såvitt avser internationella Prop. 1994/95:230 överenskommelser och nationella miljömål. Vidare har den förra regeringen gett samtliga länsstyrelser i uppdrag att senast den 1 april 1995 utarbeta en regional trafik- och miljöanalys. Länsstyrelserna i storstadsområdena har också. haft i uppdrag att analysera hur den planerade marlanvändningen rnedverlar till att nå miljömålen inom områdena luftkvalitet och buller, kulmrmiljövård och grönstruktur. Detta uppdrag har redovisats under våren 1995 . För närvarande bedrivs alltså ett omfattande utredningsarbete som i äera avseenden berör den regionala planeringen. Förutom nyss nämnda aktiviteter bör bl.a. nämnas Boverkets rapport Sverige 2009, som för närvarande remissbehandlas, arbetet med Östersjövisionen, Traäk— och klimatkommitténs (K 1993: 01) och Kommunilationskommitténs (K 1995: 01)arbete samt samarbetet med Danmark om ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen. Regering- en har erfarit att centrala frågor som behandlas i arbetet bl. a. rör utveckling av samverlansmönster för urban utveckling och former för samordning av kommunal planering, transporthuvudmännens planering samt lolalisering av offentliga och privata investeringar och investeringar i infrastruktur. Resultatet av pågående utredningsarbete kommer i de äesta fall att redovisas inom det närmaste året. Sammantaget ställs således mycket höga förväntningar på att en regional samordning lan mobiliseras i syfte att uppnå en hållbar utveckling.
Det är uppenbart att olila former av regional planering behöver utvecklas. Flera sådana initiativ har också tagits och nya samverlans— former utvecklas. Mellankommunalt samarbete sker redan nu på många områden, bl.a. med stöd av konununalförbundslagen. Regionberedningen (C 1992:06) har haft i uppdrag. att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Beredningen har i mars 1995 överlämnat sitt slutbetänkande Regional framtid (SOU 199527). I betänlandet föreslår beredningen bl.a. att landstingen i nybildade län i Skåne och Västsverige får samma uppgifter i fråga om regionplanering som Stockholms läns landsting har idag. Förslaget remissbehandlas för närvarande.
Även Delegationen (M 1994: 01) för en miljöinriktad regionplanering i Skåne (Slanedelegationen) konuner inom kort att redovisa resulatet av Sitt arbete.
I sammanhanget änns det anledning att erinra om den regionala planeringens roll i andra EU-länder. Regionplanering och regionplaner spelar i många EU-länder en betydligt större roll i sarnhällsplaneringen än den för närvarande gör i Sverige. En viktig anledning till ökad regional samverlan har varit och är EU:s regionalpolitik och de villkor som är förknippade bl.a. med stöd från EU:s strukturfonder.
I förordningen (1994:578) om ändring i förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete framgår vilken roll länsstyrelsen har vid framtagande av regionala strategier för länens utveckling. I detta arbete skall länsstyrelsen beakta kommunernas översiktliga planering.
Regeringen delar utredningens upplättning att en förstärkning av det regionala perspektivet iden fysisla planeringen är nödvändig. Det änns 104 ett flertal skäl till detta. Den administrativa geograäsla indelningen
medför behov av samordning mellan kommuner med gemensam bostads- och arbetsmarknad, särskilt i storstadsområdena. De dominerande miljöproblemen som berör luft och vatten känner inte några kommunala gränser utan måste ofta lösas i ett vidare perspektiv. Till detta kommer investeringarna i tralikanläggningar som ofta berör flera kommuner. Om staten skall investera i avsedd omfattning är det - vid sidan av miljö- aspekterna — mycket angeläget att dessa investeringar följs av en byggelseutveckling i övrigt som medverkar till en hållbar utveckling. Detta förutsätter i sin tur en samordning på samtliga nivåer; centralt, regionalt och kommunalt.
Regeringen konstaterar att, trots det starkt splittrade remissutfallet på utredningens förslag, det helt övervägande antalet remissinstanser delar bedömningen att mellankommunal samordning är helt nödvändig i många frågor, inte minst när det gäller investeringarna på trafikområdet. Många, även kommuner, anser en sådan samordning närmast tvingande. Svenska kommunförbundet påpekar samtidigt att planeringssystemet i hög grad bygger på redovisningen av riksintressen enligt NRL och länsstyrelsens bevakning av dessa vid samrådet kring kommunens planer. Kommunför- bundet erinrar därvid om länsstyrelsernas roll i fråga om samordningen av nationella statliga intressen i planeringen på regional och kommunal nivå.
Enligt regeringens bedömning måste stor uppmärksamhet ägnas åt de avvägningsproblem som trots allt gör sig gällande. Stabila regler för samspelet mellan stat och kommun och tydliga krav från statens sida i fråga om nationella intressen är en nödvändighet för att kommunal och regional planering skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt och nå ändamålsenliga resultat.
Det är regeringens uppfattning att PBL:s nuvarande system för regionplanering och annan samverkan mellan kommuner som i ett eller flera avseenden önskar driva en gemensam fysisk planering tills vidare bör behållas. Regionplaneorgan bör alltså även fortsättningsvis normalt bildas genom en friving överenskommelse. Som framgått ovan behöver sådana regionplaneorgan komma till stånd i ökad omfattning.
7. Övriga frågor
7.1. Ordningen för överklagande av kommunens beslut
Regeringens förslag: PBL:s regler om hur vissa beslut skall överklagas anpassas till vad som gäller enligt förvaltningslagen
(1986z223).
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, dock att utredningens förslag inte omfattar befogenhet för kommunstyrel- sen att rätta uppenbara skrivfel o.d. i stället för fullmäktige.
Remissinstanserna: Har nästan undantagslöst tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förvaltningslagen (1986:223) skall skrivelser med överklaganden ges in till den myndighet som lättat det beslut som skall överklagas. Slutfasen av det lagstiftningsarbete som ledde fram till PBL löpte parallellt med arbetet med den nya förvaltnings- lagen. PBL:s regler om överklagande blev därför inte anpassade till förvaltningslagens regler. Under riksdagsbehandlingen av PBL observera- des olikheter mellan PBL och den nya förvaltningslagen vad gäller ordningen för ingivande av skrivelser med överklaganden. Bostadsutskot— tet pekade på att det i propositionen (prop. 1985/86180) om en ny förvaltningslag uttalas att goda skäl talar för att även kommunalbesvärs- reglerna anpassas till den nya ordningen i förvaltningslagen. Utskottet anförde vidare (1986/87:BOUl s:. 125 f.):
”Om detta arbete slarlle leda fram till att även kommunalbesvär skall ges in till det organ som fattat det överklagade beslutet, framstår den nu föreslagna ordningen för ingivande av besvär över kommunens beslut enligt PBL som en isolerad företeelse.
Mot den angivna bakgrunden kan det förefalla lämpligt att redan nu anpassa PBL:s besvärsordning till den nya ordningen i förvaltningslagen och förvaltrringsprocesslagen. Detta skulle dock innebära att kommun— fullmäktige skall pröva om besvär över fullmäktiges beslut kommit in i rätt tid. Utskottet anser sig inte nu kunna tillräckligt överväga lämplig- heten av en sådan ordning. Frågan bör lösas inom ramen för den aviserade följdlagstiftningen till förvaltningslagen. Riksdagen bör dock ge regeringen till känna vad utskottet anfört om vidare överväganden.”
Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. l986/87:27). Ikommunallagen (1991:900) föreskrivs från och med den 1 april 1995 att skrivelser med överklaganden skall ges in till länsrätten.
Den gällande ordningen i PBL är förenad med vissa nackdelar. Enligt 27 & förvaltningslagen är beslutsmyndigheten skyldig att under vissa förutsättningar själv ompröva uppenbart oriktiga beslut. Denna skyldighet föreligger dock inte om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre instans. Visserligen är utrymmet för omprövning i PBL—ärenden begränsat eftersom omprövning i allmänhet bara kan ske i enpartsärenden, men de möjligheter som ändå finns kan sällan utnyttjas med den nuvarande ordningen.
Inte sällan innefattar byggnadsnämndens beslut också prövning av frågor enligt naturvårdslagen (1964:822), t.ex. om strandskyddsdispens. I ett sådant fall skall enligt nuvarande ordning en skrivelse med överklagande sändas till länsstyrelsen såvitt gäller bygglovet, men till byggnadsnämnden såvitt gäller strandskyddsdispensen. Detta måste för den som överklagar framstå som. onödigt komplicerat.
Regeringen föreslår därför att: förvaltningslagens bestämmelser skall tillämpas på de överklaganden enligt PBL som skall prövas av länsstyrel- sen. För en ändamålsenlig hantering inom kommunen bör dock pröv— ningen om ett överklagande av ett beslut av kommunfullmäktige kommit in i rätt tid m.m. göras av kommunstyrelsen. Befogenheter-na kan då delegeras till tjänstemän. Regeringen föreslår ärför att sär-regleringen om var ett överklagande av ett förvaltningsärende enligt PBL skall ges in upphävs, men att bestämmelserna i förvaltningslagen om den
myndighet som har meddelat beslutet i stället skall avse kommunstyrelsen Prop. 1994/95:230 ide fall det överklagade beslutet fattats av fullmäktige.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1
7.2. Justeringar med anledning av tidigare förslag
Regeringens förslag: Skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav på bygglov slall prövas mot bestämmelserna om lokalisering och placering i 3 lap. 1 och 2 55 PBL.
Bestämmelsen i 8 kap. 5 5 första stycket kompletteras med en hänvisning som gör det möjligt att genom beslut i detaljplan också bygglovsbefria de åtgärder som är lovpliktiga endast inom områden som omfattas av en detaljplan.
Bestämmelsen i 8 kap. 5 & andra stycket 7, som innebär att skyltar och ljusanordningar lan befrias från krav på bygglov i områdesbestämmelser, upphävs, eftersom åtgärder med sådana nomralt är bygglovsfria utanför områden med detaljplan. En följdändring görs i naturvårdslagen.
Den tidsbegränsade bestämmelsen om att i andra nordisla länder godkända byggprodukter slall godtas också i Sverige upphävs.
En bestämmelse införs som uttryckligen föresluiver att en bygganmälan förfaller efter två år.
En hänvisning i 8 lap. 4 & rättas.
Skälen för regeringens förslag: Under den tid som förflutit sedan den tidigare regeringens förslag i prop. 1993/94:178 lades har det fram- kommit behov av några justeringar. Således behövs en hänvisning till bestämmelserna i 3 lap. 1 och 2 55 för att lolaliseringen av skyltar och ljusanordningar skall kunna prövas mot bestämmelser om lämplig lokalisering och placering. Regeringen föreslår därför att det i 3 lap. 14 & PBL införs en bestämmelse om att föreskriftema om byggnader i 3 lap. 1 och 2 && slall tillämpas för sådana skyltar och ljusanordningar som omfattas av laav på bygglov.
I 8 lap. 5 5 första stycket saknas en hänvisning till 3 5 för att det slall vara möjligt att i planen också bygglovsbefria åtgärder som är lovpliktiga endast inom ett område som omfattas av en detaljplan. Regeringen föreslår att bestämmelsen kompletteras med en sådan hänvisning.
Enligt bestämmelsen i 8 kap. 5 5 andra stycket 7 PBL lan kommunen i områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar. Skyltar och ljusanord- ningar är bygglovspliktr'ga utanför områden med detaljplan endast om bygglovsplikt införts genom områdesbestärnmelser enligt 8 lap. 7 & PBL. Bestämmelsen i 8 lap. 5 & PBL är således onödig. Regeringen föreslår därför att den upphävs. I 225 naturvårdslagen (l964:822) finns en hänvisning till bestämmelsen i 8 lap. 5 & PBL. Regeringen föreslår att också 22 & naturvårdslagen ändras i konsekvens med ändringen i PBL.
Enligt 8 lap. 29 a & slall vissa byggprodukter som godkänts i annat 107 nordiskt land likställas med i Sverige typgodkända produkter. Be-
stämmelsen är tidsbegränsad till utgången av år 1992. Den har av uppenbart förbiseende inte blivit upphävd. Regeringen föreslår att den upphävs.
I PBL—utredningens betänkande Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94) föreslogs att bygganmälan skulle förfalla efter två år. Den tidigare regeringen uttalade i prop. 1993/94:178 att tidsfristen i stället borde kopplas till beslutet om kontrollplan. Det förhållandet att det salmas en uttrycklig bestämmelse om att bygganmälan förfaller har förorsakat osäkerhet. Regeringen föreslår därför att det i 9 kap. 2 & införs en bestämmelse om att bygganmälan föråller om arbetena inte påbörjats inom två år från dagen för anmälan.
Regeringen föreslår slutligen att den uppenbart felaktiga hänvisningen i 8 lap. 4 5 första stycket 3 rättas.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 11.1
8. Konsekvensbedömning
Plan— och byggutredningen har haft i uppdrag att pröva på vilket sätt regelsystemet för fysisk planering bör ändras och förtydligas i syfte att på ett effektivare sätt främja en hållbar utveckling. I uppgiften ingick att stat och kommun med i vart fall oförändrade resurser slall lösa större uppgifter och svårhanterliga prob-lem på miljöområdet. Detta kan enligt utredningen endast åstadkommas om insatserna inom den fysiska planeringen koncentreras till verkligt väsentliga frågor. Regeringen delar den uppfattningen. Förutom att den fysisla planeringen och miljöarbetet koncentreras till de viktigaste uppgifterna handlar det om att utveckla kunskaper och beslutsunderlag liksom engagemanget hos olika aktörer på lolal, regional och central nivå. Tyngdpunkten i regeringens förslag ligger också på bättre utvecklat beslutsunderlag och kunslapsf'orsörjning. Enligt regeringens bedömning lan ölade insatser på dessa områden ske genom effektivisering och ompricriteringar inom den statliga sektorn.
Regeringen har i det föregående redovisat förslag om en förstärkt översiktlig planering och om tidigare bedömningar av olika utbyggnadsal— temativs påverlan på miljön, på kulturmiljön och på hushållningen med mark- och vattenresurserna, avsnitt 5.1. De ölade anspråk som ställs på den översiktliga planeringen bör enligt regeringens bedömning kunna rymmas inom ramen för oförändrade resurser. Detta förutsätter dock att formerna för att hålla samman, bearbeta och analysera ett allt mer sammansatt underlagsmaterial utvecklas. Mot den bakgrunden synes det i framtiden helt nödvändigt att använda ADB-teknik för systematisering av underlaget och av den samlade översiktsplanen. Under senare år har också en betydande metodutveckling inom infomiatr'onstekniken ägt rum. Regeringen förutsätter att kommunerna här lan påräkna stöd från länsstyrelserna och berörda centrala myndigheter.
Vad gäller mer specifika miljöfrågor redovisas förslag som syftar till att bättre än i dag värna parker och grönområden i våra tätorter samt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer, avsnitt 5.3.1 och 5.3.2. De förslag som lämnas beräknas inte leda till några kostnadsökningar.
Prop. 1994/95 :230
Vidare redovisas förslag som innebär att medborgarnas insyn och Prop. 1994/95:230 inflytande stärks, avsnitt 5.2. Krav på program och på samråd både i programskedet och i samband med upprättande av förslag till detaljplan behöver generellt inte leda till ökade arbetsinsatser från kommunernas sida. Samrådet bör enligt regeringens mening ses- som en kontinuerlig process under vilken samrådet kommer att ändra karaktär från ett mer principith meningsutbyte till samråd rörande den närmare utformningen av planförslaget. Det innebär alltså att medborgarinllytandet i vidare mening får sin tyngdpunkt i programskedet. Även den snävare laetsen av intressenter lan ofta antas få sina krav på möjligheter till insyn och påverkan tillgodosedda genom samrådet under programskedet och därmed lan samrådet i det senare skedet underlättas och rationaliseras.
De utölade kraven på program och samråd lan visserligen i enstaka fall leda till ett visst merarbete och därmed något ölade kostnader för kommunerna. Detta måste dock vägas mot de vinster man lan göra genom att det sannolikt blir färre överklaganden och därmed mindre risk för förseningar.
Hänvisningar till S8
- Prop. 1994/95:230: Avsnitt 5.1
9. Ikraftträdande
lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet föreslås att äldre bestämmelser slall tillämpas. Bestämmelsen i 3 lap. 14 & bör dock omfatta även sådana ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet.
10. Ändringar i annan lagstiftning
Den föreslagna ändringen i 8 lap. 5 & andra stycket föranleder en följdändring i naturvårdslagen (l964:822).
11. Författningskommentar
11.1. Förslaget till lag om ändring i plan— och bygglagen (1987:10)
1kap.35
Paragrafen, som presenterar planer enligt PBL, har preciserats i fråga om översiktsplanen. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1. 8. Den har av utredningen behandlats r betänkandet Miljö och fysisk planering. Preciseringen av det angivna syftet med översiktsplanen har gjorts för
att tydliggöra översiktsplanens olika funktioner dels som ett samlat 109
beslutsunderlag för lokaliseringsprövningar och en kunskapsöversikt för miljöarbetet, dels som ett styrinstrument för bebyggelseutvecklingen.
1kap.4å
Paragrafen, som presenterar de olika tillståndsbesluten enligt PBL och bygganmälan, har kompletterats genom ett tillägg i första stycket avseende rivningsarunälan. Genom prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BOU18, rskr. 1993/94:372, SFS 1994:852 infördes begreppet bygganmälan i PBL. Bygganmälan skulle göras också för rivning som omfattades av ett krav på rivningslov. Tillägget är föranlett av att anmälan avseende rivning slall benämnas rivningsanmälan. Rivningsan- mälan behandlas i 9 lap. 2 5.
2 kap. 1 5 Första stycket
Ändringen innebär att bestämmelserna om vad som slall främjas med planläggning och om att hänsyn slall tas till förhållanden i angränsande kommuner utgår ur paragrafen. Dessa bestämmelser har i samband med ändringar av innehållet av systematisla skäl flyttats till 2 5.
Den kvarvarande bestämmelsen - att mark- och vattenområden slall användas för det eller de ändamål för villa områdena är mest lämpade med hänsyn till beslaffenhet och läge samt föreliggande behov — blir därmed en portalbestämmelse för lapitlet.
Andra stycket
Bestämmelsen i hittillsvarande 2 5 — att NRL slall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked — har flyttats och utgör ett nytt andra stycke. Detta förstärker paragrafens karaktär av portalparagraf för de allmänna intressena.
Hittillsvarande andra stycket har flyttats till 2 %.
2kap.2å
Ändringen, som behandlats i avsnitt 5.1.2, innebär att paragrafen fått ett helt nytt innehåll genom att de allmänna bestämmelserna om syftet med planläggning och att hänsyn skall tas till förhållanden i angränsande kammuner samt att dessa bestämmelser också skall tillämpas i andra ärenden enligt PBL samlats i denna paragraf. Det hittillsvarande innehållet i paragrafen, att NRL slall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked, har flyttats och utgör ett nytt andra stycke till 1 &.
Första stycket
Stycket utgörs av första ledet av hittillsvarande 1 5 första stycket, som ändrats och flyttats. Ändringen innebär en precisering av syftet och ändamålet med planering. Utredningen har behandlat motsvarande bestämmelse, utan att flytta den, i betänkandet Miljö och fysisk planering.
Andra stycket
Bestämmelsen har ändrats och flyttats från hittillsvarande l 5. Enligt bestämmelsen skall det som anges i första stycket om planläggning också beaktas i andra ärenden enligt PBL. Ändringen irmebär en utvidgning av tillämpningen såtillvida att den hittillsvarande lydelsen endast avser ärenden om bygglov och förhandsbesked. Denna ändring, som är motive- rad i huvudsak av ökade krav på resurshushållning i allmänhet, får genomslag i PBL bl.a. genom de krav som uppställs på rivningsplan i den nya lydelsen av 9 kap. 1 och 4 åå. Givetvis är det inte aktuellt att tillämpa bestämmelserna i första stycket i ärenden där de nämnda intressena saknar betydelse för bedömningen, t.ex. beslut enligt 8 kap. 23 5 om bordläggning och beslut enligt 10 kap. om påföljder och ingripanden vid överträdelser. Utvidgningen föranleder också ändringen av kapitelmbriken.
2kap.4å
Ändringen innebär att det införs en ny punkt 5 och att efterföljande punkter omnumreras. Den har behandlats i avsnitt 5.3.1. Utredningen, som betecknat den nya punkten 4 a, har behandlat motsvarande ändring i betänkandet Miljö och fysisk planering.
Den nya punkten innehåller en uttrycklig bestämmelse om att be- byggelsemiljön inom områden med sammanhållen bebyggelse skall utformas också med hänsyn till behovet av parker och andra grönom- råden. Detta lcrav skall beaktas både vid nyexploatering och vid ändring och förnyelse.
3kap.14å
Det nya andra stycket anger att bestämmelserna om lokalisering och placering av byggnader slall tillämpas på uppsättande och ändring av sådana skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav på bygglov. Hänvisningen behövs för att en prövning mot bestämmelsema om lämplig lolalisering och placering slall kunna göras. Ändringen har behandlats i avsnitt 7.2.
Krav på bygglov för uppsättande eller väsentlig ändring av skyltar och ljusanordningar gäller som huvudregel inom områden med detaljplan. Undantag kan medges genom beslut i detaljplanen. Vidare kan enligt 8 kap. 7 & bygglovsplikt införas genom beslut i områdesbestämmelser.
3kap.l7å
Paragrafen har tillförts ett nytt andra stycke. Bestämmelsen har behand- lats i avsnitt 5.3.1. Det motsvaras av bestämmelsen i 3 lap. 17 aå i utredningens betänkande Miljö och fysisk planering.
Bestämmelsen innehåller den. materiella regleringen för skyddsbe- stämmelser avseende särskilt värdefulla tomter. Genom ändringar i 5 lap. 7 5 första stycket och 5 kap. 16 & lär kommunerna möjligheter att införa sådana skyddsbestämmelser genom beslut i detaljplan eller områdesbestämmelser. Till skillnad från motsvarande bestämmelse för byggnader i 12 5, är den nu aktuella bestämmelsen inte tillämplig på andra tomter än dem som omfättas av sådana skyddsbestämmelser. Genom en hänvisning i 185 blir bestämmelsen tillämplig också på allmänna platser.
3kap.185
Paragrafen innehåller i sin hittillsvarande lydelse en bestämmelse om att de bestämmelser i lapitlet som avser tomter slall tillämpas i skälig utsträckning också på bl.a. allmänna platser. Ändringen innebär att det nya andra stycket i 17 & slall tillämpas fullt ut på allmänna platser. Det innebär att sådana värdefulla allmänna platser som omfattas av skyddsbe- stämmelser inte får förvanskas ide avseenden som skyddsbestämmelsema avser. Det kan anmärkas att skyddsbestämmelser inte lan utfärdas för områden för andra anläggningar än byggnader.
4kap.lå
Bestämmelsen innehåller kraven på översiktsplanens innehåll. Ändringar- na, som behandlats i avsnitt 5.1.3, innebär både en tydligare systematise- ring av kraven och en viss utvidgning med nya krav på innehållet. Motsvarande ändringar behandlades av utredningen i betänlandet Miljö och fysisk planering.
Första stycket
I första stycket änns en uttömmande bestämmelse om vad som skall redovisas i planen. I översiktsplanen slall således redovisas de allmänna intressen enligt 2 lap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Med miljöfaktorer avses sådant som buller, markförsurning och lufdöroreningar som har betydelse för vad ett mark- eller vattenområde lan användas för. Riskfäktorer lan avse skred eller översvämningar och sådant som utsläpp av farliga gaser och kemikalier vid olyckshändelser under transporter eller från anläggningar. Redcvvisningskravet avseende miljö- och riskfaktorer slall ses mot kravet på länsstyrelsen att i gransknings- yttrandet enligt 9 & ange om bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshän- delser. Genom en tydlig redovisning av miljö- och riskfaktorer har
kommunen möjlighet att få statens syn på frågor om hälsa och säkerhet i ett tidigt skede.
Vidare slall riksintressen enligt NRL anges särskilt vid redovisningen av de allmänna intressena enligt 2 lap. PBL. Med detta krav understryks att riksintresseområdena skall behandlas i den dialog mellan staten — genom länsstyrelsen - och kommunen som är förutsättningen för att översiktsplanen slall fylla sin funktion att göra det möjligt för kommunen att förutse eventuella ingripanden från statens sida under senare skeden av planeringsprocessen. I sammanhanget finns skäl att framhålla att avgränsningen av ett riksintresseområde inte är avgörande för om skyddet för riksintresset slall anses vara tillgodosett, se prop. 1985/86z3 s. 117 f. Av bestämmelsen i andra stycket 3 framgår att det av planen slall framgå hur de redovisade riksintressena slall tillgodoses.
Andra stycket
Stycket innehåller ett tydlighetskrav avseende översiktsplanens materiella innehåll. Ändringen i första punken är föranledd av att bestämmelsen i punktens sista led flyttats till en egen punkt och fått ett delvis nytt innehåll.
Andra punken är ny. Enligt den skall det av översiktsplanen framgå kommunens syn på utvecklingen och bevarandet av den byggda miljön. Bestämmelsen innebär ett förtydligande av innehållet i hittillsvarande sista ledet av första punkten.
Tredje punken har ändrats redaktioneut för att det tydligt slall framgå att skyddet för de redovisade riksintressena skall vara föremål för en reell behandling i planen och att dialogen med länsstyrelsen skall omfatta både avgränsningen av riksintresseområdena och skyddet för dem.
Tredje stycket
Stycket är nytt. Det motsvarar hittillsvarande 2 5 första stycket. Bestämmelsen har flyttats eftersom den innehåller ett tydlighetskrav avseende planhandlingarna. Den har utvidgats något och ändrats redaktio- nellt. Bestämrnelsen har behandlats i avsnitt 5.1.5. Utredningen behandlade motsvarande bestämmelse — 2 5 första stycket — i betänlandet Miljö och fysisk planering.
Utvidgningen är avsedd som ett högre generellt luav på tydliga planhandlingar. Det följs upp genom krav på redovisning vid samrådet och i planbeskrivningen.
Genom en hänvisning i 7 kap. 4 5 blir bestämmelsen tillämplig också på regionplaner.
4kap.25
Paragrafens hittillsvarande första stycke innehåller en bestämmelse som ställer krav på översiktsplanens tydlighet. Av systematisla skäl har bestämmelsen flyttats till 1 5 som ett nytt tredje stycke. Ändringen i hittillsvarande andra stycket är redaktionell.
Prop. 1994/95 :230
4kap.35
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kommunen slall samråda med vid arbete med översiktsplanen. Ändringen, som behandlats i avsnitt 5.1.6, innebär en precisering och utvidgning av den krets som skall beredas tillfälle till samråd. Motsvarande ändring behandlades av utredningen i betänkandet Miljö och fysisk planering. Utvidgningen irmebär att också enskilda — dvs. bl.a. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende - som har ett väsentligt intresse av förslaget slall beredas tillfälle till samråd.
Några forrnkrav för samrådet uppställs inte. Det anges inte heller hur samrådskretsen slall begränsas. Gränsdragningen måste göras från fall till fall beroende på om det är fråga om en ny översiktsplan för hela kommunen eller om det är fråga om en fördjupning för en begränsad del, t. ex. en mindre tätort.
Genom en hänvisning i 7 lap. 5 5 blir ändringen tillämplig också på förfarandet avseende regionplan.. -
(man
Ändringarna, som innebär dels ett förtydligande av syftet med samrådet, dels att ett uttryckligt krav på att förslagets konsekvenser slall redovisas vid samrådet, har behandlats i avsnitt 5.1.5. Utredningen har behandlat motsvarande ändringar i betänkandet Miljö och fysisk planering.
När det gäller syftet med samrådet framhålls i bestämmelsen dess funktioner att förbättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverlan. Kravet på att förslagets konsekvenser slall redovisas innebär att inverlan på miljön, betydelsen för hälsa och säkerhet och för hushållningen med naturresurser skall belysas. Härutöver lan det bli fråga om olika analyser av sociala och ekonomiska effekter.
Genom en hänvisning i 7 kap. 5 & blir ändringarna tillämpliga också på förfarandet avseende regionplan-..
4kap.5å
Paragrafen reglerar länsstyrelsens roll vid samrådet avseende översikts- planen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.1.6. Utredningen har behandlat motsvarande ändringar i betänlandet Miljö och fysisk planering.
Länsstyrelsens åligganden att ta till vara och samordna statens intressen i vid mening — dvs. att företräda den nationella politiken på olila områden - understryks genom tillägget om detta i paragrafens ingress. Därigenom lan hittillsvarande punkten 3 upphävas.
Genom ändringen av första punken klargörs att det åligger länsstyrel- sen att tillhandahålla underlagsmaterial för och ge råd i de delar av arbetet med översiktsplanen där staten ställer krav på redovisningen och innehållet i planen. Bestämmelsen skall således ses mot bakgrund av
bestämmelserna i 4 lap. 1 5. Kravet på att länsstyrelsen slall verka för att riksintressen enligt NRL slall tillgodoses har flyttats till punkten 2.
Bestämmelsen om att länsstyrelsen slall verla för att riksintressen enligt NRL slall tillgodoses har i andra punken sammanförts med bestämmelsen om att länsstyrelsen slall verla för en lämplig mellankom- munal samordning.
Ändringarna i paragrafen innebär att denna fått en tydligare struktur. I första punkten har samlats de bestämmelser som avser länsstyrelsens rådgivande roll och i andra de som har direkt bäring på Ensstyrelsens möjligheter att hävda statliga intressen genom ingripanden enligt 12 lap.
Genom en hänvisning i 7 lap. 5 5 blir ändringarna tillämpliga också på förfarandet avseende regionplan.
4kap.85
Ändringen i andra stycket - att det i planbeskrivningen slall lämnas en redogörelse för planens konsekvenser — innebär ett ölat luav på tydlighet. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.5. Utredningen har behandlat motsvarande bestämmelse i betänkandet Miljö och fysisk planering. Vad som avses med planens konsekvenser har också berörts i kommentaren till 4 &.
4kap.14å
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 5.1.7. Utredningen har behandlat motsvarande bestämmelse i betänkandet Miljö och fysisk planering.
Första stycket
Enligt bestämmelsen skall kommunfullmäktige minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens aktualitet. Det innebär att fullmäktige slall ta ställning till om planens intentioner fortfarande är giltiga. Bestämmelsen innebär således inte något krav på revidering av planen eller ens ett krav på ett ställningstagande till i villa avseenden den behöver revideras.
Andra stycket
Bestämmelsen innebär att länsstyrelsen inför fullmäktiges beslut slall redovisa synpunkter i fråga om statliga intressen som lan vara av betydelse för kommunens beslut. Länsstyrelsen skall också ange hur synpunkterna enligt länsstyrelsens mening förhåller sig till översikts- planen. Syftet är att både staten och kommunen slall ha ett aktuellt underlagsmaterial. Det ankommer på kommunen att hos länsstyrelsen begära den aktuella redovisningen. Det har inte ansetts möjligt att ange någon tidpunkt för när redovisningen slall göras, eftersom kommunen bör ha frihet att själv organisera sitt arbete. Kommunen måste således beakta att länsstyrelsen får tillräcklig tid för sammanställningen. Det
ligger också i kommunens eget intresse att länsstyrelsen har möjlighet att sammanställa ett bra underlag för kommunens beslut.
De synpunkter länsstyrelsen slall förmedla till kommunen är dels sådana som härrör från underlag från andra statliga myndigheter, dels länsstyrelsens egna. Länsstyrelsen slall också självständigt bedöma hur de synpunkter som redovisas förhåller sig till den gällande översikts- planen.
Bestämmelsens utfomming har ändrats på inrådan av Lagrådet. Den motsvarar i allt väsentligt Lagrådets förslag.
5kap.7å
Paragrafen har kompletterats så att det dels klart framgår att bestämmel- sen i 3 lap. 10 5 om varsamhet vid ändring av en byggnad lan precise- ras genom bestämmelser i en detaljplan, dels blir möjligt att i en detaljplan meddela skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter och allmänna platser. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.1 och 5.3.2. Motsvarande ändringar har av utredningen behandlats i betänkandet Miljö och fysisk planering.
För att skyddsbestämmelser slall kunna beslutas måste tomten eller den allmänna platsen ha motsvarande kvaliteter som de byggnader som avses i 3 lap. 12 5, dvs. den måste vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Den materiella grunden för skyddsbestämmelserna återfinns i det nya andra stycket i 3 kap. 17 5. Enligt den bestänrrnelsen får en värdefull tomt inte förvanslas i de avseenden den omfattas av skyddsbestämmelser. Bestämmelsen är genom en hänvisning också tillämplig på allmänna platser. Frågan om ersättning för skada som uppkommer genom att skyddsbestämmelser utfärdas regleras i 14 lap. 8 5. Den nu aktuella paragrafen är så uppbyggd att slqddsbestämmelsema måste behandlas i flera olika punkter beroende på det objekt som slall skyddas.
Första stycket 4
Punkten har kompletterats med dels en bestämmelse som innebär att det är möjligt att i en detaljplan precisera loavet på varsamhet vid ändring av byggnad, dels blir möjligt att meddela skyddsbestämmelser för tomter.
Enligt 3 lap. 10 & slall vid ändring av en byggnad beaktas att dess byggnadsteknisla, historisla, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. I varsamhetsbestämmelser lan en byggnads värden i dessa avseenden pelas ut och regleras hur de slall tas till vara.
Med hänsyn till de olika rättsverkningarna om beslutet avser varsam- hetsbestämmelser eller skyddsbestämmelser måste det, som det fram- hållits under rubriken Skillnaden mellan varsamhetsbestämmelser och skyddsbestämmelser i avsnitt 5.3.2, tydligt framgå om det är fråga om en varsarnhetsbestämrnelse eller om det är en skyddsbestämmelse för en sådan byggnad som avses i 3 kap. 12 &.
Första stycket 6
Enligt punkten får bestämmelser meddelas om användning och ut- formning av allmärula platser för vilka kommunen inte slall vara huvudman. Ändringen innebär att dessa bestämmelser också lan innefatta skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla allmänna platser.
Första stycket 13
Punkten är ny. Enligt 5 kap. 3 5 andra stycket slall i detaljplan anges användningen och utformningen av sådana platser för villa kommunen är huvudman. När det gäller andra allmänna platser får motsvarande bestämmelser meddelas enligt den nu aktuella paragrafen försa stycket 6. I den nu aktuella punkten ges kommunen möjlighet att utfärda bestämmelser om skydd för värdefulla allmänna platser för vilka kommunen är huvudman.
Skap.16å
Ändringarna i punken 4 motsvarar ändringarna i 7 & första stycket 4. Andringen i punken 5 motsvarar ändringarm i 7 5 första stycket 6 och 13.
5 kap. 18 5 Första stycket
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2.1. Motsvarande bestämmelse har av utredningen behandlats i betänlandet Miljö och fysisk planering.
Ändringen innebär att program för detaljplan i princip slall vara obligatoriskt. Undantag görs endast för de fall programmet är onödigt. Detta avser huvudsakligen de fall där detaljplanen är av sådan beslaffen- het att den skulle kunna behandlats enligt reglerna om enkelt planför- farande. I vissa fall bör det dock vara möjligt att undvara program även om förutsättningama för enkelt planförfarande inte är uppfyllda. Så lan vara fallet om kommunen i översiktsplan har dragit upp sådana riktlinjer för detaljplanearbetet att innebörd och konsekvenser lan utläsas tillräckligt tydligt. För att ett program slall kunna ersättas av en översiktsplan får det också förutsättas att förslaget till detaljplan har stöd i översiktsplanen och att det är förenligt med länsstyrelsens granslmings— yttrande över översiktsplanen. '
Andra stycket Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.2.2. Motsvarande bestämmelse har av utredningen behandlats i betänlandet Miljö och fysisk planering.
l stycket ställs krav på upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan bör upprättas om planen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.
I de hittillsvarande bestämmelserna används uttrycket betydande Prop. 1994/95:230 miljöpåverkan. Den föreslagna kvalifikationsgränsen avses vara densamma, men objektet för påverkan vidgas till att avse inte bara miljön utan även hälsan, och hushållningen med naturresurser. Detta överens- stämmer med uppräkningen i. 5 kap. 35 NRL. Begreppet hälsan innefattar också säkerhet (jfr prop. 1990/91:90 s. 457).
Begreppet betydande påverlan överensstämmer med det motsvarande begrepp som används i rådets direktiv 85/337/EEG. Med hänsyn till Sveriges åtaganden gentemot EU får inte betydelsen av det svensla begreppet ges en snävare tolkning än motsvarande begrepp i rådets direktiv. I övrigt kan översiktsplanen vara till ledning för bedömningen om den medgivna användningen enligt detaljplanen innebär betydande påverkan. Inom områden som i översiktsplanen har redovisats som känsliga för störningar lan således begränsade åtgärder På betydande påverlan, medan samma åtgärd inom andra områden inte får sådan påverlan.
5kap.206
Ändringarna behandlas i avsnitt 5.2.1. Motsvarande bestämmelse har av utredningen behandlats i betänkandet Miljö och fysisk planering.
Ändringen innebär att kommunen slall hålla samråd även i program- skedet. Den krets som kommunen bör samråda med motsvarar den krets som omfattas av samrådet om förslag till detaljplan. Formerna för samrådet skall även fortsättningsvis vara oreglerade.
Skanzlt
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.2.1. Motsvarande bestämmelser har av utredningen behandlats i betänkandet Miljö och fysisk planering.
Första stycket Ändringen i första meningen ilmebär, i likhet med vad som föreslås beträffande samråd om översiktsplan, att syftet med samrådet uttrycks något tydligare. Detta lan uttryclas så att syftet med samrådet är att kommunens beslutsunderlag slall förbättras och att medborgarna slall ges möjlighet till insyn och påverlan.
Till följd av ändringen i 5 kap. 205 omfattar beståmmelsema i förevarande paragraf två olika samråd. På Lagrådets inrådan har andra och tredje meningen omarbetats för att klarare uttrycka de nya förut- sättningama.
Andra stycket Ändringen innebär att samrådsredogörelsen även slall innefatta det samråd som har hållits under programskedet. Samrådsredogörelsen skall enligt ändringen också innehålla de synpunkter som framförts samt 118 förslag eller kommentarer med anledning av synpunkterna. Härigenom
understryks att redogörelsen slall vara fullständig, dvs. att den även slall behandla synpunkter som inte lett till ändringar av förslaget. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
5kap.315
Ändringarna är föranledda av att skrivelser med överklagande av kommunens beslut i fråga om detaljplaner och områdesbestämmelser slall ges in till kommunen i stället för till länsstyrelsen. Den frågan har behandlats i avsnitt 7.1. Enligt 12 5 plan- och byggförordningen (1987z383) skall länsstyrelsen utfärda ett bevis om laga kraft för beslut om planer och områdesbestärnmelser samt anteckna datum för när beslutet vunnit laga kraft på planhandlingarna. Genom ändringarna åläggs kommunen att göra motsvarande anteckning på planhandlingarna och att alltid sända en uppsättning planhandlingar till länsstyrelsen. 12 5 plan- och byggförordningen kommer att upphävas i samband med att dessa ändringar träder i kraft.
6kap.135
Ändringarna i andra stycket motsvarar ändringarna i 5 kap. 31 5. Tillägget i färde stycket är föranlett av samma ändring av förfarandet vid överklagande av kommunens beslut. Den nya bestämmelsen motsvarar länsstyrelsens åligganden enligt 12 & tredje stycket plan- och byggför- ordningen. När fästighetsplanen avviker från detaljplanen, och detalj- planen därför slall anses ha den utformning som framgår av astig- hetsplanen, slall kommunen sedan awikelsen angivits på detaljplanen också sända ett exemplar av detaljplanen till länsstyrelsen.
7kap.4å
Ändringen är en följdändring på grund av att bestämmelsen i 4 kap. 2 5 första stycket flyttats till 4 lap. 1 & tredje stycket.
8 kap. 4 6 Första stycket 3
Ändringen innebär att hänvisningen i fråga om uteplatser rättas. Av uppenbart förbiseende ändrades inte hänvisningen när punkterna i stycket omnumrerades i samband med den senaste ändringen av paragrafens lydelse. Ändringen har behandlats i avsnitt 7.2.
8 kap. 5 & Första stycket
Stycket reglerar kommunens möjligheter att genom beslut i detaljplan befria vissa åtgärder från krav på bygglov. Bestämmelsen kompletteras med de åtgärder som avses i- '%5. Den innebär att kommunen genom beslut i detaljplan helt lan befria åtgärder inom planområdet från bygglovsplikt. Ändringen har behandlats 1 avsnitt 7 2.
Andra stycket 7
Punkten har upphävts eftersom den hänvisar till en bestämmelse som endast är tillämplig inom områdlen med detaljplan.
9 kap. 1 & Tredje stycket
Stycket är nytt. Det har behandlats i avsnitt 5.3.4. Utredningen har behandlat bestämmelsen i betänlandet Miljö och fysisk planering.
Bestämmelsen avser de fall då. rivningsplan skall finnas enligt den nya bestämmelsen i 4 5 och innebär att rivningen slall utföras så att olika material kan tas omhand var för sig enligt planen.
9 kap. 2 5 Första stycket Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.4. Den innebär att punkten 7 upphävs. Ändringen är föranledd av att anmälan om rivning slall benämnas rivningsannrälan. Bestämmelsen om anmälningsplikt för rivning har därför flyttats till det nya fjärde stycket i paragrafen.
Tredje stycket
Stycket är nytt. Det har behandlats i avsnitt 7.2.
Den nya beslärnmelsen enligt vilken bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjas inom två år från dagen för anmälan kan närmast ses som ett förtydligande. Enligt: 11 & upphör byggnadsnämndens beslut om byggsamråd och kontrollplan att gälla om byggnadsarbetena inte påbörjats inom två år från dagen för bygganmälan. För att få till stånd nya beslut i dessa frågor måste en ny bygganmälan göras.
Fjärde stycket
Stycket är nytt. Det har behandlats i avsnitt 5 .3.4. Bestämmelsen innebär att bygganmälan avseende rivning, som tidigare behandlades i första stycket 7, slall benämnas rivningsanmälan. Vidare utvidgas kravet på rivningsanmälan från att ha avsett rivningar för vilka hävs rivningslov till att omfatta alla byggnader utom komplementbyggnader, bygglovsfria
ekonomibyggnader och totalförsvarets hemliga byggnader. Kravet på Prop. 1994/952230 rivningsanmälan innebär enligt huvudregeln i 45 också ett krav på rivningsplan. Genom en hänvisning till övriga stycken i paragrafen blir motsvarande bestämmelser för bygganmälan om vem som slall göra anmälan, när den skall göras och när den upphör att gälla, tillämpliga också i fråga om rivning.
9kap.4å
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.4. De motsvarar ändringen i 9 lap. 3 5 i utredningens betänkande Miljö och fysisk planering.
Paragrafen, som kompletterats med anledning av att begreppet rivningsanmälan införs i 2 & fjärde stycket, innehåller de laav som ställs på en bygg- eller rivningsanmälan. Genom ett tillägg införs ett krav på rivningsplan vid rivningsarbeten, som innebär att det skall redovisas hur arbetena slall utföras för att rivningsmaterialet slall kunna omhändertas. En ändring i 1 & uppställer krav på att rivning, ide fall rivningsplan slall finnas, slalluttörassåattolilamaterialslallkunnalasomhandvarför sig.
Byggnadsnämnden får i ensldlda fall besluta att rivningsplan inte behöver ges in. Beslut om undantag lan gälla t.ex. mindre objekt, men kan — i vart fall under en övergångsperiod - också grundas på att kommunen känner till att det inte finns möjlighet att på ett tillfreds- ställande sätt omhänderta sorterat material.
9kap.125
Ändringen, som innebär att det till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke, har behandlats i avsnitt 5.3.4.
Det nya stycket innehåller en bestämmelse som innebär att rivnings- arbete som omfattas av ett krav på rivningsplan inte får påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt planen. Bedömningen av planen slall således mynna ut i ett beslut. Ett sådant beslut lan överklagas av byggherren.
Beslut om rivningsplan kan vara föremål för delegation till tjänsteman. Bestämmelsen i 1 lap. 5 & om att både allmänna och enskilda intressen skall beaktas vid prövning av frågor enligt PBL gäller även bedömningen av en rivningsplan. Detta innebär att också kostnaden för att genomföra rivningsplanen måste beaktas. Frågan har utförligare behandlats i det nyss nämnda avsnittet.
9kap.135
Ändringen, som behandlats i avsnitt 5.3.4, innebär att kravet på kvalitetsansvarig har utsträckts till att också omfatta sådana rivningar som slall följa en rivningsplan. Den kvalitetsansvarige skall då se till att 121
planen följs på samma sätt som en kvalitetsansvarig vid byggnadsarbeten Prop. 1994/95:230 slall se till att kontrollplanen följs.
Andra stycket har ändrats efter lagförslagens behandling i Lagrådet, eftersom det uppmärksammats att den ursprungliga lydelsen .fått en utformning som inte varit avsedd. Den kvalitetsansvarige skall se till att kontroller som avses i 8 5 första stycket 2 utförs oavsett om det änns kontrollplan eller inte. I avsnitt 3 har framhållits att ändringens be- slaä'enhet är sådan att lagrådets hörande skulle salma betydelse.
10kap.3å
Ändringen, som innebär att det har förts in ett nytt tredje stycke, har behandlats i avsnitt 5.3.4.
Det nya stycket innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för byggnadsnämnden att stoppa en rivning, om byggherren i något väsentligt avseende avviker från en rivningsplan. Rivningen får fortsättas först sedan byggherren visat att det änns förutsättningar för att rivningsplanen följs i fortsättningen. Detta lan visas t. ex. genom att platser anvisas för de olika material som slall tas om hand var för sig. Genom ändringen av hänvisningen i det stycke som nu blir färde stycket, blir det möjligt att förena förbudet att fortsätta rivningen med vite.
10kap.65
Paragrafen innehåller bestämmelser om särskild avgift för vissa överträdelser av bestämmelser i PBL. Första stycket 2 har kompletterats så att avgift också skall tas ut om någon underlåter att inkomma med rivningsanmälan. Ändringen är således föranledd av ändringar i 9 kap. 2 5.
11kap.55
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter som byggnadsnämnden får ta ut för sitt arbete. Ändringen innebär att första stycket kompletterats med anledning av att rivningsanmälan införts som ett begrepp i 9 kap. 2 5.
13 kap. 2 & Ändringen är föranledd av att beteckningen besvär utmönstrats.
13kap.3å
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid överklagande av kommunens beslut i förvaltningsärenden till länsstyrelsen. Den har av utredningen behandlats i betänlandet Overprövning av beslut i plan- och 122
byggärenden. Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 7.1, innebär en anpassning till bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223).
Första stycket
En erinran om bestämmelserna i förvaltningslagen om överklagande av beslut ersätter de hittillsvarande bestämmelserna. Bestämmelserna om överklagande i förvaltningslagen blir således tillämpliga på förvaltnings- ärenden enligt PBL, med de undantag som anges i andra stycket.
Andra stycket
Stycket innehåller undantag från förvaltningslagens bestämmelser om hur beslut överklagas. Det första undantaget gäller tiden för överklagande av beslut enligt 25 första stycket avseende planer. Den ändringen är närmast av redaktionell art. Tiden slall således för dessa beslut även i fortsättningen räknas från den dag då justeringen av protokollet till- kännagetts på kommunens anslagstavla.
I enlighet med huvudregeln slall beslut enligt PBL fortsättningsvis överklagas genom att skrivelsen med överklagandet ges in till den som meddelat beslutet. Eftersom uppgiften att företa prövningen av om överklagandet kommit in i rätt tid inte lämpar sig för behandling i kommunfullmäktige, har uppgiften i stället lagts på kommunstyrelsen. Denna har i motsats till fullmäktige möjlighet att delegera sina befogen- heter till en tjänsteman.
13 kap. 4 & Ändringarna är föranledda av att beteckningen besvär utmönstrats.
13 kap. 8 & Ändringarna är föranledda av att beteckningen besvär utmönstrats.
14kap.8å
Ändringen är en följd av att skyddsbestämmelser enligt tilläggen i 5 kap. 76 och 5 lap. 165 samt ändringen i 3 lap. 1715 också lan omfatta tomter och allmänna platser. Ändringen innebär således inte att det skulle vara möjligt att utfärda skyddsbestämmelser för andra byggnader än sådana som omfattas av bestämmelsen i 3 lap. 12 5. Detta framgår också direkt av bestämmelserna om utfärdande av skyddsbestämmelser i 5 lap. 7 och 16 95.
Hänvisningar till S11-1
11.2. Förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
2kap.65
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.1. Utredningen har behandlat motsvarande ändring i betänkandet Miljö och fysisk planering.
I den hittillsvarande lydelsen av första stycket stadgas att behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter särskilt slall beaktas. Bestämmelsen ändras så att behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter särskilt skall beaktas. Bestämmelsen innebär inte någon ändring vad gäller dess inverlan på områden av betydelse för friluftslivet. Syftet med ändringen är att vidga bestämmelsen till att omfatta s.k. gröna bälten och gröna kilar kring och i bebyggelsekon— centrationer. Sådana områden får anses vara av stort allmänintresse.
11.3. Förslaget till ändring :i naturvårdslagen (1964:822) 22 &
Ändringen är en följdändring på. grund av att bestämmelsen i 8 lap. 5 5 andra stycket 7 PBL upphävs.
Bilaga 1
Sammanfattning av betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36)
Enligt direktiven är min uppgift att göra en bred översyn av plan- och bygglagstiftningen mot bakgrund av vunna erfarenheter av 1987 års PBL-reform och de nya förutsättningar som samhällsutvecklingen inneburit för planeringen av mark- och vattenområden och byggandet.
I ett första delbetänkande den 8 oktober 1993 (SOU 1993:94) Anpassad kontroll av byggandet behandlade jag frågor om bygglov och bygg- nadsteknisk kontroll, inklusive samordningen med den nya bygg- produktlagen som är en följd av EES—avtalet.
I detta delbetänkande lämnar jag förslag som rör ökad miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i detaljplaner och detaljplane- processen, medborgarinflytandet i fysisk planering samt tillgängligheten i den fysiska miljön för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga.
Ökad miljöhänsyn i planering och byggande
I mina direktiv pekas på att det inom den fysisla planeringen och stadsbyggandet nu ställs nya och ökade krav på miljöhänsyn, på aktsamhet med kulturvärden och på resurshushållning. I tilläggsdirektiv har särskilt pelats på behovet av att skydda park- och grönområdena i våra städer och tätorter (den s.k. grönstrukturen).
Vid FN:s konferens i Rio de Janeiro år 1992 om miljö och utveckling antogs bl.a. den s.k. Agenda 21, ett handlingsprogram för nationellt och internationellt miljöarbete för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. En grundläggande princip i Agenda 21 är att miljöhänsynen slall integreras i olika verksamheter och sektorer, med tonvikt på lokala insatser. Programmet betonar även att en förutseende samhällsplanering har stor betydelse för att främja målet om en långsiktigt hållbar ' utveckling. Hänsyn till naturens kretslopp, resurshushållningsaspekter och ett även i övrigt ekologiskt synsätt bör genomsyra arbetet. Principerna i Agenda 21 förutsätts som nämnts omsättas bl.a. i ett lokalt arbete. Sveriges kommuner förutsätts ha påbörjat ett arbete med lolala hand- lingsprogram för miljöarbetet, s.k. lokala Agenda 21, senast år 1996. Förutsättningama för att kunna skapa en långsiktigt hållbar livsmiljö bestäms givetvis i hög grad av hur den byggda miljön — bebyggelse, trafilanläggningar, övrig teknisk infrastruktur samt den s.k. grönstruk— turen - utvecklas och bevaras. Kommunerna har genom PBL fått det huvud- sakliga ansvaret för denna fysiska planering. I betänkandet lämnas en rad förslag till ändringar och kompletteringar av PBL:s regelsystem för att stärla miljöhänsynen i den fysisla planeringen.
En förstärkt och aktuell översiktsplanering Prop. 1994/95:230 Om kommunernas beslut enligt PBL skall medverla till en god och Bilagal långsiktigt hållbar livsmiljö, bör ölad vikt läggas vid översiktsplanen. Översiktsplanen ger möjlighet till en helhetssyn som inte är möjlig vid prövning av en enskild detaljplan eller bygglovsansölan. Härigenom lan den bidra till att styra bebyggelseutvecklingen i mer hållbar riktning, men också rationalisera efterföljande planläggning och tillståndsprövning.
Mot denna bakgrund föreslår jag att det i bestärmnelsema om de allmänna intressen som skall beaktas vid bl.a. planläggning enligt PBL, införs krav på att planläggningen med beaktande av befintliga värden slall främja en ändamålsenlig samhällsstruktur från hushållnings- synpunkt. Härigenom klargörs att den fysiska planeringen bör under- ordnas kraven på en miljöanpassad utveckling. Vidare betonas att de befintliga förutsättningar som finns bl.a. i den byggda miljön utgör värden som bör tas tillvara i den fysiska planeringen.
I syfte att få till stånd en ölad miljöhänsyn i den förebyggande fysiska planeringen föreslås vidare en förstärkning av översiktsplaneringen genom bl.a. — tydligare och utvidgade krav på översiktsplanens innehåll, bl.a. såvitt avser de allmänna intressena och övriga miljöförhållanden av betydelse samt konsekvenserna av större förändringar i mark- och vattenan- vändningen, — tydligare krav på redovisning av översiktsplanens syfte och innebörd, — en förstärkning av medborgarlnflytandet under samrådet, — krav på årlig uppföljning av översiktsplanens aktualitet, och — tydligare krav på länsstyrelsen att ta tillvara och samordna statens intressen samt att ge råd och förse kommunerna med relevant och aktuell kunskap för översiktsplaneringen.
För att miljöfrågorna på ett framgångsrikt sätt slall kunna tas om hand i den översiktliga planeringen kommer att krävas betydande insatser på kunslapsuppbyggnad, forskning samt metod- och kompetensutveckling. Därvid föreslås bl.a. att Boverket och Lantmäteriverket ges i uppdrag att i ett gemensamt projekt utarbeta standards och metoder för ett ADB—stöd i fysisk planering.
Den regionala planeringen
I områden med flerfunktionella samband är det nödvändigt med en god mellankommunal samordning för att vi slall kunna uppnå en långsiktigt hållbar livsmiljö. Detta gäller i särskilt hög grad i storstadsområden, men även i andra områden, där komplexa miljöproblem och lolalisering av verksamheter som kräver samordning och följdinvesteringar i flera kommuner, t.ex. vägar, järnvägar och kollektivtrafik, är det nödvändigt med en tydlig samordning för att uppnå rationella lösningar.
Jag föreslår att regeringen — om det finns synnerliga skäl — skall ha möjlighet att utse ett särsldlt regionplaneorgan med representanter från staten och berörda kommuner. Ett sådant regionplaneorgan slall ta fram 126 underlag och lämna förslag till en regionplan, som antas av regeringen.
Som en förutsättning för ett sådant förordnande bör gälla att en friving Prop. 1994/95:230 mellankommunal samordning inte kan förutses eller visat sig inte kunna Bilaga 1 komma till stånd och att det rör sig om viktiga regionala intressen, där en samordning är en förutsättning för en ändamålsenhg samhällsstruktur, t.ex. stora infrastruktursatsningar eller allvarliga miljöproblem.
Miy'ökonsekvensbeskrivningar
Krav på miljökonsekvensbeskrivningar enligt NRL har införts i alla s.k. NRL-anslutna lagar. När det gäller PBL har uttryckliga krav emellertid begränsats till vad som erfordras för uppfyllande av våra förpliktelser enligt EES-avtalet. Krav på konsekvensbeskrivningar finns nämligen ändå inbyggda i PBL.
För uppnående av en systematisk förenkling och enhetlighet och en bättre integrering av NRL i PBL:s prövningssystem föreslås att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar slall utvidgas till att gälla mer generellt. En miljökonsekvensbeslo'ivning skall således upprättas så snart en detaljplan medger åtgärder som innebär betydande inverlan på miljön, hälsan och säkerheten eller hushållningen med naturresurser. Miljökonse- kvensbeslm'vningen slall upprättas i samband med utarbetandet av programmet för detaljplan för att därefter utvecklas under det fortsatta planarbetet. Konsekvensbeskrivningar i översiktsplanen skall kunna utgöra en miljökonsekvensbeslu'ivning på samma sätt som innehållet i översiktsplanen slall kunna anses utgöra ett program för detaljplan.
Tätortemas grönområden
Tätortemas grönområden eller grönstruktur har betydelse från i huvudsak ekologisla, kulturella och sociala synpunkter. Tätortsutbyggnaden utgör emellertid ett allvarligt hot mot dessa viktiga områden. På utredningens uppdrag har experten i utredningen Eivor Bucht redovisat en bild av kunskapsläget rörande tätorternas grönstruktur. På grundval härav lägger jag fram följande förslag för att behovet av skyddet av grönområdena slall kunna tillgodoses.
Skyddet av grönstrukturen kräver i första hand att kommunerna får en samlad bild av den så att dess betydelse uppmärksammas. Detta förutsätts kunna åstadkommas främst genom den föreslagna förstärkta översiktliga planeringen. Genom vissa ändringar i PBL:s och NRL:s kravbestämmel- ser poängteras betydelsen av tätorternas grönområden. I speciella fall skall också en regionplanering kunna framtvingas.
Det framhålls som angeläget att kommunerna genom detaljplanelägg- ning av grönområden fullföljer översiktsplanens intentioner.
För särskilt värdefulla tomter och allmänna platser skall kommunen kunna meddela skyddsbestämmelser i detaljplan på samma sätt som för värdefulla byggnader.
Avslutningsvis understryks behovet av forskning och utbildning rörande tätorternas grönområden. 127
Kulturmiljön Prop. 1994/95 :230 Mina förslag ovan rörande den översiktliga planeringen innebär förstärkta Bilaga 1 krav på kunslapsunderlag och redovisning i översiktsplanen av kultur- miljövärdena i kommunen. Vidare ges länsstyrelserna i uppgift att mer aktivt verla för att översiktsplanema grundas på erforderlig kunslap om kulturmiljöns innehåll.
Det är önskvärt att det slapas en allmänt accepterad norm i fråga om vad kunskapsunderlaget rörande kulturmiljön bör innehålla. Jag föreslår därför att Riksantikvarieämbetet tillsammans med Boverket i dialog med kommunerna utarbetar allmänna råd i detta avseende. Vidare föreslås staten stödja den kommunala lurnskapsuppbyggnaden genom att ta ansvar för metod- och telmikutvecklingcn för inventeringsarbetet.
Kommunerna föreslås få möjlighet att i detaljplan eller områdesbe- stämmelser meddela särskilda varsamhetsbestämmelser som preciserar hänsynsreglerna för ändring av byggnad.
I syfte att förenkla PBL:s regler om ersättning till fastighetsägare föreslås
att skyddsbestämmelser alltid slall innebära också ett rivningsförbud, att en enhetlig kvalifikationsgräns för ersättning införs, och att såväl vid skyddsbestämmelser som vid vägrat rivningstillstånd ersättning slall utgå enbart för den skada som går utöver kvalililations- gränsen.
Återanvändning och återvinning av byggnadsmaterial
Kommunen föreslås få möjlighet att säkerställa att rivning av byggnader sker på ett sätt som ger förutsättningar för återanvändning och åter- vinning sarnt omhändertagande av miljöfarligt avfall. Bl.a. slall kommunen kunna kräva en rivningsplan som beskriver hur arbetet skall utföras med avseende på omhändertagandet av rivningsavfall.
Reglering i detaljplaner och detaljplaneproeesseu, m.m.
I uppdraget ingår också att se över detaljplaneprocessen från olila synpunkter. Dels slall jag till övervägande ta upp vissa konkreta frågor, dels skall jag mera allmänt se över möjligheterna till avregleringar, förenklingar och ökad effektivitet i planprocessen. Samtidigt slall jag också överväga möjligheterna att stärka medborgarinflytandet utan att planeringsprocessen byråkratiseras och blir ineffektiv.
Strävandena mot ölad effektivitet i planeringsprocessen och en förstärkning av medborgarinflytandet är delvis motstridiga. Kravet på medborgarinflytande sätter således gränser för hur långt man lan gå i en förenkling av beslutsprocessen. Genom en förskjutning av planeringsin— satserna och beslutsfattandet mot den översiktliga nivån lan emellertid vinster göras i båda dessa hänseenden. Detaljplaneprocessen hänger intimt samman med den översiktliga planeringen. Den förstärkning av den översiktliga planeringen som. föreslås ger möjligheter till att delvis 128
väva samman detaljplaneprocessen med den översiktliga planeringen. De Prop. 1994/95:230 insatser som görs i den översiktliga planeringen lan ofta läggas till grund Bilaga 1 för detaljplaneringen och medborgarna ges möjligheter till insyn och påverkan i ett tidigt skede. För den enslu'lde fastighetsägaren ges därmed också möjligheter till större förutsebarhet och dennes ställning lan i någon mån förstärkas genom den ölade kommunala planberedskapen. De följande förslagen har i stor utsträclming sin utgångspunkt i denna förskjutning mot den översiktliga nivån.
Detaljplanekravet
I PBL ställs krav på att prövningen av frågor om förändring av markan- vändningen och byggande i stor utsträckning skall ske genom detaljplan. Bl.a krävs detaljplan för uppförande av en ny enstala byggnad under vissa förutsättningar. Undantag från kravet gäller dock, om prövningen lan ske i samband med bygglov eller förhandsbesked. Om det be- träffande en sökt åtgärd krävs detaljplan och undantaget inte är till- ämpligt, slall ansölan om bygglov avslås. Den enskilde lan härefter inte framtvinga en detaljplan, utan det ligger helt i kommunens hand att bestämma om och när en detaljplan slall upprättas.
Denna ordning är när det gäller uppförande av en ny enstaka byggnad inte tillfredsställande och det föreslås att kommunens möjligheter att åberopa detaljplanekravet som grund för att vägra bygglov slall begränsas. Om en ansökan om bygglov har avslagits på grund av att det hävs detaljplan och en ny ansökan kommer in efter tre år, får denna ansölan avslås på grund av detaljplanekravet bara om det änns synner- liga skäl.
Funkttonsuppdelning i planer m.m.
Den ofta alltför långtgående funktionsuppdelningen i våra tätorter beror i första hand inte på sättet att detaljplanelägga. Genom ensidigt utformade användningsbestämmelser lan emellertid detaljplanerna låsa användnings— sättet i onödan. För att underlätta funktionsblandning i särsldlt bostads- områden föreslås att det i bestämmelsen om mindre avvikelser görs ett tillägg som öppnar möjligheter att betrakta något fler avvikelser än för närvarande som förenliga med planens syfte.
En undersökning av användningen av bestämmelser beträffande utformningen av byggnader visar att sådana bestämmelser förekommer ganska sparsamt. Det änns alltså inte anledning att ingripa mot sättet att utforma planer i den delen.
Livsmedelshandel i äldre detaljplaner
Före den 1 april 1992 kunde handelsändamålet i en detaljplan preciseras till en viss form av detaljhandel och därvid kunde livsmedelshandeln begränsas eller förbjudas. Övergång från ett detaljhandelsändamål till ett 129
Bilaga 1
annat inom ett detaljplaneområde med en preciserad bestämmelse rörande handelsändamålet kräver planändring. Jag hyser tveksamhet till att kommunernas planbeslut slall fråntas sin verlan i efterhand. Om sådant ingripande ändå slall göras, föreslår jag en regel som innebär att en ansölan om bygglov för övergång från ett detaljhandelsändamål till ett annat inte får avslås på grund av att åtgärden strider mot detaljplan.
Förutsättningar för enkelt plaryörfamnde
s.k. enkelt planförfarande, som är tidsbesparande, får i dag tillämpas under förutsättning att detaljplaneförslaget är av begränsad betydelse, saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granslmingsyttran—de. Det föreslås att möjligheterna att använda enkelt planförfarande vidgas. Sådant förfarande slall få tillämpas, om förslaget överensstämmer med översiktsplanen och konsekvenserna av förslaget framgår av denna. Härutöver lu'ävs att förslaget är förenligt med länsstyrelsens granskningsyttrande.
Program och samrådsskedena
Enligt PBL bör detaljplanen grundas på ett program. För vissa åtgärder är ett sådant program obligatoriskt. Det föreslås att detta obligatorium utvidgas till att omfatta i princip alla detaljplaner. Vid utarbetandet av programmet skall berörda sakägare och vissa andra enskilda beredas tillfalle till samråd. Resultatet av samrådet slall redovisas i en samråds- redogörelse. Innehållet i översiktsplanen slall i vissa fall kunna utgöra en program för detaljplan. En förutsättning härför är att havet på samråd är uppfyllt.
Vissa andra frågor
För att kommunernas utgifter för kungörelsekostnader slall nedbringas föreslås att innehållet i den kungörelse om utställningen av ett detalj- planeförslaget som slall publiceras i ortstidning får begränsas.
Enligt PBL slall detaljplanen antas av kommunfullmäktige, som under vissa förutsättningar får delegera beslutanderätten till kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden. Det föreslås att denna bestämmelse upphävs. Därigenom blir reglerna i kommunallagen(1991 :900) tillämpliga i stället. Det kommer då inte att finnas något lagligt hinder mot att enklare detaljplanebeslut delegeras till en tjänsteman.
Särsla'lt om medborgariry'lytande
Strävan att förstärla medborgarinllytandet genomsyrar många av de i betänkandet presenterade förslagen. Av särskild betydelse är den förskjutning av beslutsfattandet till ett tidigare skede av planeringsproces- sen som förslagen leder till. Ökade krav på samråd ställs i en förstärkt
översiktlig planering. Samråd rörande detaljplaner slall inledas redan i Prop. 1994/95 :230 programskedet och i samband därmed får sarnrådskretsen del av en Bilaga 1 påbörjad miljökonsekvensbeskrivning, när en sådan erfordras. Syftet med samråden på alla nivåer anges på ett tydligare sätt och större krav ställs på utformningen av samrådsredogörelser. Boverket föreslås få i uppgift att utveckla och sprida information kring metoder för samråd och upprättande av samrådsredogörelser.
PBL:s bestämmelser om tillgänglighet för rörelsehindrade m.fl.
I direktiven för utredningen slås fast att tillgängligheten i den byggda miljön för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är ett viktigt allmänt intresse att värna om.
I den analys av tillgängligheten som utredningen låtit utföra har framkommit att det ofta är i den offentliga miljön som det änns hinder för personer med nedsatt rörelse— eller orienteringsförmåga.
Mer precisa krav bör ställas på tillgänglighetsslapande åtgärder i samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser m.m. Bemyndigande skall därför ges för tillämpningsföreslu'ifter med krav på sådana åtgärder.
Krav föreslås också på att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten för rörelsehindrade m.fl. slall vara åtgärdade före år 2000 i befintliga publila lokaler och på beäntliga allmänna platser.
Vidare bör tillämpningsföreskrifterna till PBL rörande tillgängligheten och användbarheten för rörelsehindrade m.fl. göras tydligare så att det klart framgår vad som är samhällets minimikrav. Därutöver hävs intensiäerade informations- och utbildningsinsatser för att öla kunskapen inom byggsektorn om tillgänglighetsluaven.
Sammanfattning av betänkandet Överprövning av Prop. 1994/95:230 beslut i plan- och byggärenden (SOU 1994:134) Bilaga 7-
Min uppgift enligt direktiven är att göra en bred översyn av plan- och bygglagstiftningen mot bakgrund av vunna erfarenheter av 1987 års PBL-reforrn och de nya förutsättningar som samhällsutvecklingen inneburit för planeringen av mark— och vattenområden och för byggandet.
I ett första delbetänlande den 8 oktober 1993 (SOU 1993 :94) Anpassad kontroll av byggandet behandlade jag frågor om bygglov och bygg- nadsteknisk kontroll, inklusive samordningen med den nya byggprodukt— lagen som är en följd av EES—avtalet
I ett andra delbetänkande den 3 mars 1994 (SOU 1994:36) Miljö och fysisk planering behandlade jag frågor om ölad miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i detaljplaner och detaljplaneproces- sen, medborgarinflytandet i fysisk planering samt tillgängligheten i den fysisla miljön för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga. I detta delbetänkande lämnar jag förslag som rör instansordningen för överklagande, vissa med överklagandet sammanhängande frågor samt den statliga kontrollen inom plan- och byggområdet. Dessutom lämnas ett par förslag som rör planavgift och bygglovsavgift.
Instansordningen för överklagande m.m.
I mina direktiv påpekas att arbete länge har bedrivits med att avlasta regeringen löpande ärenden och att förslag vad gäller sådan avlastning beträffande PBL—ärenden har redovisats i departementspromemorian (Ds l991:84) Plan- och byggnämnd. Dessa frågor bör dock enligt direktiven övervägas ytterligare, varvid detär viktigt att den svensla lagstiftningen anpassas till vad som krävs för att Sverige slall uppfylla sina åtaganden enligt Europakonventionen. I det syftet bör bl.a. den nuvarande gränsdragningen mellan regeringen och förvaltningsdomstolarna prövas. Vidare betonas de särskilda krav på snabbhet och effektivitet i förfarandet som bör ställas inom plan- och byggområdet.
Överprövning av de kommunala besluten kan i dag komma till stånd på två sätt, genom ofäcialingripande från staten enligt 12 lap. PBL och besvär av enskilda. I det skikt som ligger mellan dessa två former för ingripande mot kommunala beslut lan sägas att kommunen har den oinskränkta beslutanderätten
Reglerna om överklagande änns i 13 kap. PBL. Kommunala beslut enligt lagen får överklagas antingen genom kommunalbesvär eller förvaltningsbesvär. Kommunalbesvär skall i huvudsak användas mot beslut som inte har några direk1a rättsverlmingar mot enskilda. I övrigt skall förvaltningsbesvär användas. Överklagandet sker därvid till länsstyrelsen, vars beslut får överklagas till lammarrätt r vissa angivna fall och i övrigt till regeringen. Mina överväganden och förslag rör i huvudsak instansordning m.m. avseende förvaltningsbesvär. 132
Bilaga 2
Det har länge varit en strävan att avlasta regeringen ärenden av löpande art så att statsråd och departement är mer tid för större och övergripande frågor. PBL-ärendena hos Miljö- och namnesursdepartementet utgör i dag nära hälften av regeringskansliets besvärsärenden och det är angeläget att dessa ärenden i största möjliga utsträckning förs bort från regeringen.
Förutom hänsynen till regeringens arbetsbelastning utgör Europakon- ventionens krav på rätt till domstolsprövning av beslut som rör civila rättigheter och skyldigheter ett starkt skäl för att instansordningen ändras. Visserligen kan domstolsprövning av regeringens beslut komma till stånd genom rättsprövningslagen, men det bedöms angeläget att domstolspröv- ning skall lmnna ske inom den normala besvärsprocessen. För att detta skall lmnna uppnås måste regeringsärendena föras över till domstolspröv- ning i åtminstone sista instans.
För en bedömning av möjligheterna och lämpligheten av att be- svärsprövningen förs bort från regeringen tar jag först upp frågan om villa skäl det lan ännas för att besvärsärenden slall förbehållas regeringen. Därvid änner jag i enlighet med riktlinjerna i propositionen 1983/84:120 om regeringens befattning med besvärsärenden att rege- ringen inte bör vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. Något behov av sådan styrning med avseende på PBL—ärendena änns det enligt min mening inte.
Trots att det således inte änns något direkt behov av praxisbildning av regeringen i PBL—ärenden kan dock ifrågasättas om inte be- svärsprövningen ändå måste ligga kvar hos regeringen av andra skäl. Prövningen avser kommunala beslut — i många fall lättade av fullmäktige — som i stor utsträckning grundar sig på lärnplighetsavvägningar. Om överprövningen skall avse både det överklagade beslutets laglighet och dess lämplighet, kan göras gällande att prövningen bör ske i politisk ordning och inte vid domstol. Den tveksamhet inför domstolsprövning som således lan ännas har gett mig anledning att gå närmare in på överprövningens art och omfattning vid besvär över PBL—beslut.
Besvärsprövningen art och orrfatmlng
Besvär får anföras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Huvudprincipen vid förvaltningsbesvär är att prövningen, inom ramen för klagandens yrlanden och åberopanden, omfattar både det överklagade beslutets laglighet och dess lämplighet.
Besvärsprövningen skall i första hand riktas in på avvägningen mellan den klagandes intressen och motstående intressen, både allmänna och ensldlda. En sådan prövning torde ligga väl i linje med normal dom- stolsprövning. Av ett par avgöranden av Regeringsrätten torde emellertid följa att besvärsprövningen är något mera omfattande. Således har en klagande rätt att i samband med ett överklagande få till stånd en prövning även av ett påstått intrång i ett motstående allmänt intresse. Visserligen blir denna prövning enligt Regeringsrätten begränsad med hänsyn till PBL:s princip om decentralisering av beslutsfattandet och kommunal
självbestämmanderätt, men kvar står ändå att besvärsmyndigheten kan Prop. 1994/95:230 tvingas in på en prövning av kommunala avvägningar mellan allmänin- Bilaga 2 tressen. En sådan prövning är mindre lämplig för en domstol.
Det änns dock enligt min mening inga skäl för en så omfattande besvärsprövning. Hela PBL genomsyras av tanlen att avvägningen mellan allmänintressen är en kommunal angelägenhet utom i de fall då staten kan ingripa på de särskilda grunder som anges i lagens 12 kap. Klara gränser bör enligt min mening dras mellan besvärsprövningen och den statliga ofäcialprövningen och jag föreslår därför att det i över- klagandereglema i 13 lap. tas in en uttrycklig bestämmelse som hindrar besvärsmyndigheten från att gå in på en prövning av lämplighetsavväg- ningar mellan skilda allmänna intressen. Därmed tydliggörs det kommala ansvarsområdet i förhållande till det statliga i enlighet med grundtanlama i PBL—reforrnen och besvärsprövningen renodlas till en prövning av intrång i enskilda intressen, således en prövning av traditionell dom- stolslaraktär. Någon tvelan bör därför inte längre föreligga om möjligheten och lämpligheten att föra över samtliga ärenden rörande besvär till domstolsprövning.
Rätten att överklaga
Den besvärsberättigade kretsen utvidgades väsentligt genom PBL. Tidigare var det bara sakägare som hade besvärsrätt. Genom PBL äck emellertid hyresgäster och boende samt hyresgästorganisationer samma ställning som sakägarna i beslutsprocessen. Enligt direktiven tyder erfarenheterna på att överklagandeinstitutet inte sällan har kommit att användas som ett medel för nreborgarinflytande i stället för som en yttersta rättssäkerhetsventil. Det bör därför övervägas i vad mån rätten att överklaga kan avgränsas och göras tydligare.
De boende har enligt min bedömning förhållandevis begränsade möjligheter att vinna framgång med en besvärstalan rörande det sakliga innehållet i ett kommunalt beslut:. Av uppgifter som inhämtats från några länsstyrelser framgår emellertid att antalet beslut som har överklagats av enbart besvärsberätligade utanför sakägarkretsen är förhållandevis begränsat. Utvidgningen av den besvärsberättigade kretsen tycks således inte har medfört några påtagliga effektivitetsförluster.
De boende har emellertid även möjlighet att överklaga beslut på formella grunder. Till skillnad mot vad som antyds i direktiven änner jag att betydelsen av besvärsrätten för de boende främst ligger i att de därmed ges möjligheter till en bevakning av att de regler som skall garantera ett medborgarinäytande iakttas. Jag föreslår därför inte någon begränsning i besvärsrätten.
I anslutning till den nu behandlade frågan föreslår jag att Vägverket ges en uttrycklig rätt att överklaga beslut om bygglov och förhandsbesked för byggnader och andra anläggningar samt skyltar och ljusanordningar invid allmän väg.
I sammanhanget tar jag slutligen också upp ett problem rörande avgränsningen av den besvärsberättigade kretsen som ett regerings— 134
rättsavgörande har gett upphov till. Enligt Regeringsrätten har den rätt Prop. 1994/95:230 att överklaga ett detaljpanebeslut som har fått underrättelse om beslutet Bilaga 2 och besvärshänvisning. Jag föreslår att det i stället slall vara för- valtningslagens huvudregel om vem som är besvärsberättigad som slall gälla.
Principiell utformning av ett nytt överklagandesystem
En utgångspunkt vid utformningen av ett nytt överklagandesystem är att åtminstone den sista instansen slall vara en domstol. I övrigt skall prövningssystemet utformas så att det ger möjlighet till en så effektiv handläggning som möjligt. Den nuvarande uppdelningen mellan lammarrättema och regeringen bör därför enligt min mening ersättas av en enhetlig instanskedja, vars längd bör begränsas till två instanser och där det skall ännas tillgång till bl.a. expertis iplan- och byggfrågor. Det är också angeläget att få till stånd en samordning av överprövningen av PBL—ärenden och miljöskydds— och naturvårdsärenden.
Inledningsvis tar jag till bedömning upp frågan om länsstyrelsens roll i det framtida prövningssystemet. Till förmån för länsstyrelsen som besvärsinstans brular anföras att länsstyrelsen besitter saklig kompetens och att besvärsförfarandet där är snabbt och billigt. Mot länsstyrelsen som besvärsinstans talar framför allt principiella rättssäkerhetsaspekter - särsldlt de dubbla rollerna som besvärsinstans och tillsynsmyndighet — och den omständigheten att Europakonventionens krav avseende muntlig förhandling inte lan tillgodoses där. Vid en avvägning mellan för- och nackdelarna med länsstyrelsen som besvärsinstans änner jag att över- vägande skäl talar för att besvärsprövningen förs över till domstol redan i första instans under förutsättning att det änns någon domstol som är lämplig för ändamålet eller det eventuellt lan tillskapas en sådan domstol. .
Den domstol som ligger närmast till hands för överprövning av PBL—beslut är länsrätten som är första instans inom den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. Länsrättema handlägger emellertid frågor av en helt annan art och det änns risk att handläggningstiderna blir för långa. Dessutom lan det bli svårt att tillgodose behovet av erforderhg expertis på plan- och byggområdet. Iänsrättsaltemativet är därför enligt min mening inte godtagbart. Med hänsyn bl.a. till behovet av en lämplig processordning är inte heller allmän domstol ett rimligt alternativ för PBL—ärendena.
I stället änns det anledning att överväga inrättandet av någon form av regionala specialinstanser för besvärsprövningen. PBL-ärendena kan visserligen inte ensamma bära upp sådana instanser, men tillsammans med framför allt miljöskydds- och naturvårdsärendena skulle underlaget bli tillräckligt stort.
Miljöorganisationsutredningen har i uppdrag att lämna förslag till sådana organisationsförändringar som behöver vidtas med anledning av att en miljöbalk träder i kraft. Jag har under utredningsarbetet samrått med utredningen och jag har därvid inhämtat att utredningen kommer att 135
föreslå att i stort sett all tillståndsprövning i miljöbalksärenden slall ske Prop. 1994/95:230 hos länsstyrelserna och att besluten slall kunna överklagas till Bilaga 2 Koncessionsnämnden för miljöskydd, som därvid slall organiseras om till en miljödomstol. Från utredningen har emellertid samtidigt uppgetts att det på sikt kan visa sig vara Ernpligt att föra över-all tillståndsprövning till domstol, varvid den mest rationella ordningen bedöms vara att det inrättas ett antal regionala miljödomstolar. Eftersom det för Miljöorgani— sationsutredningen bara är fråga. om ett tänlcbart framtidsperspektiv med regionala domstolar och sådana inte kan iruättas för bara PBL—ärenden, lägger jag inte fram konkreta förslag i den delen. Jag pelar emellertid på de möjligheter som änns att till sådana regionala domstolar föra över även vissa andra målgrupper, t.ex. ärenden enligt va—lagen, vattenlagen och lästighetsbildningslagen. Härigenom skulle kunna skapas en domstolsorgarrisation som i stort sett hanterar samtliga ärenden rörande mark och vatten.
Om statsmakterna skulle änna att inrättande av regionala domstolar inte är en lämplig lösning, förordar jag att länsstyrelserna såsom det näst bästa alternativet behålls som första instans.
När det gäller den andra och sista besvärsinstansen slall denm vara en domstol. Som nämnts avser Miliöorganisationsutredningen att föreslå att Koncessionsnämnden omvandlas. till en miljödomstol. Eftersom ett sådant förslag ligger vä i linje med strävandena att reformera instansordningen för PBL—ärendena, har samarbetet mellan utredningarna fördjupats i den delen, vilket har resulterat i ett gemensamt förslag till en lag om Miljödomstol.
Miljödorrrs'tolens sammansättning och arbetsfrnner
Miljödomstolen slall vara en central självständig domstol för över- prövning av dels miljöbalksärenden i enlighet med Miljöorganisa- tionsutredningens förslag, dels samtliga PBL—ärenden. För PBL—ärendena blir domstolen sista instans. Enligt Miljöorganisationsutredningens förslag slall däremot avgöranden i ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksam- het kunna överklagas till Högsta domstolen.
På den nivå som Miljödomstolen kommer att beänna sig i in- stansordnirrgen måste domstolen självfallet ges en sådan sammansättning att högt ställda krav på rättsliga kvaliäkationer och på sakkunskap tillgodoses. Något lekmannadeltagande föreslås inte utan domstolen bör vara sammansatt av juristledamö-ter och sakkunniga.
Det förslag till lag om Miljödomstol som jag lägger fram har, som nämnts, utarbetats i samråd med Miljöorganisationsutredningen. Det innebär bl.a. att domförhetsreglerna har utfomtats så att de även slall passa för miljöbalksärendena. Miljödomstolen slall i ordinär samman- sättning vara domför med minst tre ledamöter, varav en sakkunnig. Domstolen slall som tidigare nämts vara sista instans beträffande PBL-ärendena och vissa- miljöbalksärenden. I sådana ärenden bör det krävas deltagande av ytterligare en juristledamot. Eftersom det i vissa fall 136
lan ännas behov av olika slags specialistkompetens, slall ytterligare en Prop. 1994/95:230 sakkunnig kunna ingå i domstolen. Bilaga 2
Vid avgöranden av enklare beslaä'enhet föreslås Miljödomstolen vara domför med enbart två ledamöter. Principith viktiga mål i vilka Miljödomstolen är slutinstans skall å andra sidan kunna prövas av domstolen i utökad sammansättning.
Domstolens organisation föreslås & en med hänsyn till variationer i arbetsbördan flexibel utformning. Således skall domstolen ha dels fäst anställda juristledamöter, lallade miljödomare, och sakkunniga, dels ett antal andra juristledarnöter och ytterligare saklmnniga som tjänstgör vid behov.
Det föreslås att förvaltningsprocesslagen slall vara tillämplig på rättskipningen i Miljödomstolen. Den regel om muntlig förhandling som gäller för kammarrätt och länsrätt föreslås bli tillämplig även på Miljödomstolen.
När det gäller Miljödomstolens dimensionering har jag begränsat mig till en bedömning av behovet av ledamöter i domstolen. För hand- läggningen av PBL-ärendena torde det krävas tio juristdomare och fyra sakkunniga. Enligt Miljöorganisationsutredningen krävs för hand- läggningen av miljöbalksärendena sju juristdomare och tre sakkunniga.
Ordningen för överklagande av kommunens beslut
Enligt förvaltningslagen slall skrivelser med överklaganden ges in till den myndighet som har fattat det beslut som har överklagats. Enligt 13 kap. 3 & PBL däremot slall skrivelser med överklaganden av kommunala beslut ges in till länsstyrelsen. En sådan ordning medför vissa nackdelar och jag föreslår att regeln ändras så att bättre överensstämmelse uppnås med vad som gäller enligt förvaltningslagen.
Ärenden enligt vissa andra lagar
I fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen änns bestänunelser som ger kommunen ett avgörande inäytande i vissa hänseenden i samband med tillåtlighetsprövningen enligt dessa lagar. Den kommunala nämndens beslut &r idag överklagas till Ensstyrelsen, vars beslut får överklagas till regeringen. Jag föreslår att länsstyrelsens beslut i stället slall överklagas till Miljödomstolen.
I den nyligen antagna lagen om teknisla egenslapskrav på bygg- nadsverk, m.m. föreskrivs att ett visst slag av tillsynsbeslut av en kommunal nämnd slall överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Jag föreslår att lagen ändras så att beslutet i likhet med motsvarande tillsynsbeslut enligt PBL skall överklagas till länsstyrelsen och därefter till Miljödomstolen.
I anslutning till de nu behandlade förslagen tar jag också upp frågan hur ett kommunalt beslut att inte anta, ändra eller upphäva en fastighetsplan skall överklagas. För närvarande slall ett sådant beslut överklagas genom 137
kommunalbesvär. Jag föreslår att beslutet i stället slall överklagas genom Prop. 1994/95:230 förvaltningsbesvär. Bilaga 2
Den statliga kontrollen
Enligt direktiven bör formerna för den statliga kontrollen, bl.a. rege- ringens möjlighet till prövning, ses över i syfte att effektivisera den.
I mitt föregående betänlande Miljö och fysisk planering lämnade jag flera förslag till lagändringar för att förstärka miljöhänsynen i fysisk planering och byggande. Vidare har Miljöskyddskommittén i sitt slutbetänlande (SOU 1994:96) föreslagit viss komplettering av över- prövningsgrunderna i 12 lap. Dessa förslag bör enligt nrin mening utvärderas innan ytterligare ingripandemöjligheter på miljöområdet övervägs.
I direktiven ifrågasätts om formerna för den statliga kontrollen har varit eäektiv. I mitt föregående betänkande lämnade jag bl.a. i anledning härav vissa förslag som slall stärka länsstyrelserna i deras roll som bevakare av de statliga intressena. Jag har nu vänt mig till ett antal centrala statliga myndigheter med en förfrågan om deras erfarenheter av den statliga kontrollen. Vad som därvid har framkommit ger inte anledning att överväga en annan. ordning.
Sammantaget änner jag alltså att nuvarande bestämmelser rörande den statliga kontrollen är i stort sett väl ägnade att tillvarata väsentliga statliga intressen. Vissa lagändringar är dock motiverade.
I 2 lap. 6 & NRL (3 lap. 7 55 förslaget till miljöbalk) föreskrivs om skydd för områden med kulturvärden och sådana områden lan i vissa fall vara av riksintresse. Utanför bestämmelsens tillämpningsområde faller dock vissa enskilda objekt som kan vara skyddsvärda. Jag föreslår därför att bestämmelsen ändras så att den även innefattar ett skydd mot åtgärder som innebär förvanskning av byggnader eller andra anläggningar med särskilt stora kulturvärden, även om de inte är belägna inom områden som är av särskilt intresse för lmltmmiljövården.
Fel och brister i det kommunala beslutsförfarandet lan i dag bara påtalas genom förvaltningsbesvär. Jag föreslår att denna kontroll av kommunernas handläggning kompletteras med en möjlighet för staten att upphäva ett kommunalt beslut, om PBL:s förfaranderegler har åsidosatts eller beslutet annars inte har tillkommit i laga ordning.
Statens beslutsfattande enligt 12 kap. PBL
Beslut enligt PBL fattas primärt av kommunen. Dessa beslut kan angripas på två sätt, antingen genom besvär av enskilda eller genom att staten ingriper enligt reglerna i 12 kap. Inom ramen för det statliga besluts- fattandet änns ytterligare ett besvärsförfarande. Beslut om ingripande från staten fattas i första hand av länsstyrelsen, vars beslut kan över- klagas till regeringen. Hos regeringen som slutinstans möts alltså i dag
besvär av enskilda över kommunala beslut och besvär över beslut av
länsstyrelsen enligt 12 lap. Bådla dessa former av besvär regleras i 13 133 kap.
Mina förslag innebär att besvär över kommunala beslut i stället slall Prop. 1994/95:230 prövas slutligt av Miljödomstolen. Jag anser vidare att även vissa beslut Bilaga 2 av staten måste kunna överklagas till domstol. Detta medför att ordningen för det statliga beslutslattandet enligt 12 lap. bör ändras.
Även i fortsättningen bör det vara länsstyrelsen som företar den inledande prövningen av frågan om ett kommunalt beslut bör upphävas eller inte. Den slutliga prövningen föreslås dock ankomma på regeringen. Om länsstyrelsen anser att ett kommunalt planbeslut bör upphävas på sakliga grunder, slall således ärendet överlämnas till regeringen, varefter det &: bli regeringens sak att väga in eventuella politiska hänsyns- taganden i bedömningen. En sådan ordning bör enligt min mening renodla och stärka länsstyrelsens roll i den statliga kontrollen av väsentliga allmänintressen. Beslut om upphävande av ett planbeslut på grund av formella fel slall dock fattas av länsstyrelsen. Överprövningen av beslut om lov och förhandsbesked slall följa samma regler som planbesluten. Även i dessa fall slall alltså beslut om upphävande fattas av regeringen.
Vissa beslut av staten måste kunna bli föremål för domstolsprövning enligt Europakonventionen. Det gäller regeringens beslut att upphäva beslut om lov och förhandsbesked samt beslut enligt 12 kap. 7 5 att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser. Med hänsyn till enhetligheten i rättstillämpningen, föreslås att sådana regeringsbeslut slall kunna överklagas till Miljödomstolen. Av övriga beslut enligt 12 lap. är det bara länsstyrelsens beslut att upphäva ett planbeslut på formella grunder som skall kunna överklagas.
Övriga frågor
Jag tar avslutningsvis upp några frågor rörande avgifter.
I 11 lap. 5 & PBL änns regler om bl.a. bygglovs- och planavgifter. Sådana avgifter &r tas ut med högst det belopp som motsvarar kom- munens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Jag föreslår att be- stämmelsen ändras så att avgifter &r tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens självkostnad för åtgärderna. Vidare föreslår jag ett tillägg till bestämmelsen som ger kommunen rätt att ta ut planavgift för kostnader för arbete med upprättande av miljökonsekvensbeskrivning.
Avgifter i ärenden angående bl.a. lov och förhandsbesked får tas ut i förskott. Det änns emellertid ingen möjlighet att framtvinga förskotts- betalning. Jag föreslår en bestämmelse som ger kommunen möjlighet att avvisa en ansölan, om ett föreläggande om förskottsbetalning inte följs.
Lagförslag i betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36)
1 Förslag till lag om ändring i plan— och bygglagen (1987:10) '
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)l dels att 5 kap. 29 & slall upphöra att gälla, deLr att 1 kap. 3 5, 2 kap. 1 och 4 55, 3 lap. 18 5, 4 lap. 1-6 55, 5 lap. 7, 16, 18, 21, 24, 25 och. 28 55, 6 kap. 12 5, 8 kap. 14—16 och 22 55, 9 lap. 1 och 3 55, 11 lap. 3 5, 14 kap. 8 och 10 åå samt 17 lap. 20 5 skall ha följande lydelse,
deLr att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 17 a 5, 4 kap. 14åoch7kap.95samtnärmastföre7lap.9åennyrubrikav följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 52 Varje kommun slall ha en aktuell Varje kommun slall ha en aktuell
översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen slall i stort ange hur mark- och vatten- områden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. I översiktsplanen &r regleras huruvida åtgärder kräver tillstånd
översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om an— vändningen av mark— och vatten- områden sarnt om utveckling och bevarande av den byggda miljön. I översiktsplanen &r regleras huru-
enligt den—na lag. I övrigt är över- vida åtgärder kräver tillstånd enligt siktsplanen inte bindande för myn- denna lag. I övrigt är över- digheter och enskilda. siktsplanen inte bindande för myn- digheter och enskilda.
Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.
För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelter antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen slall uppnås elller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till- godoses.
Fastighetsplaner &r antas för att underlätta genomförandet av detalj- planer.
' Lagen omtryckt 1992:1769. 1 Lydelse enligt SOU 1993:94.
Bilaga 3
För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.
2 kap. 1 53
Planläggning skall ske så att den jrärry'ar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger tömt- sättningar för en från social syn- punkt god bostads-, arbets-, trdik— och fritidsmiljö. Hänsyn slall därvid tas till förhållandena i an- gränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskafenhet och läge samt föreliggande behov.
Planläggningskallmed beaktande av bq'intliga värden tämja en ändamålsenlig samhällsstruktur från hushållningssynpunkt och ge förutsättningar för en från social synpunkt god livsmiljö. Hänsyn slall därvid tas till förhållandena i angränsande kommuner.
Vad som anges i första stycket slall beaktas även i ärenden om
byggtillstånd.
45. Inom områden med sammanhållen bebyggelse slall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser,
2. skyddsåtgärder för civilförsvaret, 3. hushållning med energi och vatten samt goda klimau'ska och hygieniska förhållanden,
4. tratikförsörjning och god trafikmiljö,
4 a. parker och andra grönom- råden,
5. möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga att använda området,
6. förändringar och kompletteringar. Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse slall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell
SCI'VICC.
3 Lydelse enligt SOU 1993:94.
Bilaga 3
3lap. 17aå
Ibmter, som är särskilt värde- jitllajkån historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig syn- punld, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skydds— bestämmelser i en detaljplan eller områdesbestämmelser.
185
I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader slall vad som föreskrivs om tomter i 15—17 && tillämpas i skälig utsträckning.
I fråga om allmärma platser och områden för andra anläggningar än byggnader slall vad som föreskrivs om tomter i 15-17a && tillämpas i skälig utsträclming.
Sådana platser och områden som avses i första stycket skall uppfylla kmvet enligt 15 5 första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt rörelse— eller orienterings- fömråga i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
4kap. 15
I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör be- aktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.
Av planen skall framgå
]. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt ifråga om tillkomst. förändring och bevaran- de av bebyggelse,
2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
I översiktsplanen slall redovisas
I. allmänna intressen enligt 2 kap. som bör beaktas vid beslut om mark- och vattenområden samt bebyggelse, '
2. sådana övriga miljöförhål- landen som har betydelse för en långsildigt god hushållning med naturresursema,
3. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt om ut- veckling och bevarande av den byggda miljön,
Bilaga 3
4. konsekvenserna av avsedda stöne förändringar i användningen av mark- och vattenområden,
5. hur kommunen avser att till- godose
a) riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
b) grunddrag och riktlinjer i regionplan enligt 7kap.
25
Översiktsplanen slall utformas så, att dess innebörd lan utläsas utan svårighet.
Översiktsplanen slall utformas så, att innebörden och s_yytet med
planens skilda delar lan utläsas utan svårighet.
Till planen slall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 5 och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 &. Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, slall det an- märkas i planen. 3 5 När förslag till översiktsplan eller När förslag till översiktsplan eller ändring av planen upprättas, slall kommunen samråda med länssty- relsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av försla— get. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget slall beredas tillfälle till samråd.
ändring av planen upprättas, slall konununen samråda med länssty- relsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av försla- get. Andra myndigheter och sam- manslutningar samt enskilda som har ett väsentligt intresse av för- slaget skall beredas tillfälle till samråd.
45
Samrådet syftar till ett utbyte av iry'bnnation och synpunkter. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse och förslagets innebörd redovisas.
Syftet med samrådet är att för- djupa kunskapsunderlaget och att ge myndigheter, sammanslutningar och enskilda möjlighet till insyn och påverkan. Under samrådet bör motiven till förslaget, planerings- underlag av betydelse och försla- gets innebörd redovisas.
Bilaga 3
Resultatet av samrådet och för- Resultatet av samrådet slall re- slag med anledning av de synpunk— dovisas i en samrådsredogörelse. I ter som har frany'örts skall redlo- denna skall anges de synpunkter visas i en samrådsredogörelse. som har fiangförts samt kommen- tarer eller förslag med anledning av synpunkterna. 5 5
Under samrådet åligger det läns- styrelsen särskilt att
1. ge råd om tillämpningen av 2 lap. och verka för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillgodoses,
2. verla för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt,
3. ta till vara statens intressen.
Under samrådet åligger det läns- styrelsen att ta till vara och samordna statens intressen och därvid
1. ge underlag och råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 lap. och sådana övriga miljöförhållanden som bör beaktas vid beslutomanvändningenavmark- och vattenområden,
2. verla för att sådana frågor som anges i 1 5 5 tillgodoses samt även i övrigt verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett Empligt sätt.
65
Innan översiktsplanen eller en ändring av den antas, skall kom- munen ställa ut planförslaget under minst två månader. Den som vill
Innan översiktsplanen eller en ändring av den antas, slall kom- munen ställa ut planförslaget under minst en månad. Den som vill
lämna synpunkter på förslaget skall lämna synpunkter på förslaget skall göra detta slo'iftligen under utställ- göra detta skriftligen under utställ- ningstiden. ningstiden. 14 & Konmuuyidlmäktige skall varje år ta ställning till översiktsplanens aktualitet. Därvid skall redovisas huruvida
1. planens intentioner följts i efterföljande beslut om använd- ningen av mark- och vattenområ- den,
2. förutsättningama för planen ändrats i väsentliga avseenden.
Inför ett beslut enligt första styck- et skall Iänsstyrelsen beredas till- fälle att redovisa statens intressen och i övrigt ge sin syn på över- siktsplanens aktualitet.
5 lap. 7 54
Utöver vad som enligt 3 5 skall redovisas i detaljplanen år i planen meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver tillstånd enligt 8 lap. 4 och 555.115 första och tredje styckena samt 12 5 första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj- ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet slall ske, 3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan be- stämmas andelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid bestämmelser i fråga om ändring av byggnader och andra anlägg- ningar, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 och rivningsförbud för sådana byggnader får meddelas,
anläggningar och tomter, varvid bestämmelser i fråga om ändring av byggnader och andra anlägg- ningar, varsamhetsbestämmelser enligt 3 kap. 10 5 första stycket, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 &, skyddsbe- stämmelser. för tomter som avses i 3 kap. 17aå ochför allmänna platser som omfattas av den be- stämmelsen,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge, 6. användning och utformning av allmänna platser för villa kommunen inte skall vara huvudman,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna ut- rymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 lap. 15 5 första stycket 6, .
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast be- höver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, 10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar,
' Lydelse enligt SOU 1993:94. 10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 230
ll. skyddsanordningar för att motverla störningar från omgivningen OCh, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, slakning, ljus eller annat sådant som prö- vas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fästighetsindelningen och för inrättande av ge- mensamhetsanläggningar.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam— verlan enligt 6 kap. 2 5. Om en detaljplan antas efter det att ett exploa- teringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverlan har vunnit laga kraft, slall det anges i planen om den slall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverlan, slall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.
16 55
För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områ- desbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får reg- letas
1. har föreslagits upphävd i SOU 1993:94
2. grunddragen för användningen av mark och vattenområden för be- byggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,
3. största tillåtna byggnads— eller bruksarean för fritidshus och storle- ken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid bestämmelser i fråga om ändring av byggnader och andra anlägg— ningar, skyddsbestärnrnelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 å och rivningsförbud för sådana byggnader får meddelas,
anläggningar och tomter, varvid bestämmelser i fråga om ändring av byggnader och andra anlägg- ningar, varsamhetsbestämmelser enligt 3 kap. 10 5 första stycket, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 &, skydds- bestämmelser för tomter som avses i3kap. I7aåochförallmänna platser som omfattas av den be-
stämmelsen,
5. användning och utformning av allmänna platser, 6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 lap. 12 & tredje stycket,
5 Lydelse enligt sou 1993:94.
Bilaga 3
7. skyddsanordningar för att motverla störningar från omgivningen, 8. exploateringssamverlan enligt 6 lap. 2 &.
185
Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen.
En detaljplan som medger en användning av mark eller av bygg- nader eller andra anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan skall grundas på ett sådant pro- gram som anges i första stycket, om detaljplanen innebär att plan— området får tas i anspråk för
1. industriändamål,
2. ny sammanhållen bebyggelse,
3. skidliftar eller kabinbanor,
4. hotell/complex eller fritidsbyar eller
5. permanenta tävlings— eller testbanor för bilar eller motor- cyklar.
I de fall som anges i andra styck- et skall en miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. upprättas vid utarbetandet av programmet.
Detaljplanen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt.
I de fall en detaljplan medger en användning av mark eller av bygg- nader eller andra anläggningar som innebär betydande inverkan på miljön, hälsan och säkerheten eller hushållningen med naturresurser skall en miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. upprättas vid utarbetandet av programmet.
Vid utarbetandet av programmet skall sakägare och de bostads- rättshavare, hyresgäster och boen- de som berörs av detaljplanearbe- tet samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av detta beredas tillfälle till samråd. Syftet med samrådet är att fördjupa kunskaps- underlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan.
215
Samrådet syftar till ett utbyte av infomration och syrtpunkter. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av för- slaget redovisas. Om det finns ett program eller en miljökonsekvens- beskrivning för planen, slall också dessa redovisas.
Syftet med samrådet är att för- djupa kunskapsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och på- verkan. Under samrådet bör moti- ven till förslaget, planeringsunder- lag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett program eller en miljökonsekvensbeskrivning för
planen, skall också dessa redovi- sas. Resultatet av samråden enligt 18 och 20 55 slall redovisas i en samrådsredogörelse. I denna skall anges de synpunkter som har-fram— förts samt kommentarer eller för— slag med anledning av synpunkter- na.
Resultatet av samrådet och för- slag med anledning av de synpunk- ter som har fi'arrgf'örts slall redovi- sas i en samrådsredogörelse.
24 &
Kungörelse om utställningen av planförslaget slall minst en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och införas i ortstidning. Kungörandet får dock ske senast den dag då utställ- ningstiden börjar, om denna bestämts till minst fyra veckor. Av kungö- relsen skall framgå
1. var planområdet ligger,
2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av planens anagande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17—19 $&,
4. var utställningen äger rum,.
5. inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget slall lämnas,
6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 lap. 5 & lan förlora rätten att överklaga beslutet att anta planen.
Innehållet i kungörelsen får i ortstidning, utom i fall som avses i 25 & tredje stycket, begränsas så att de uppgifter som anges i första stycket 2, 5 och 6 utelämnas.
För kungörandet slall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.
Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 &, en genomförandebeskrivning enligt 6 kap. 1 5 och samrådsredogörelsen slall, innan förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen och kommuner 143 som berörs av förslaget.
Prop. 1994/95:230 25 & Bilaga 3
Underrättelse om innehållet i kungöreLren skall senast dagen för kungörandet i brev sändas till
Underrättelse om innehållet i den kungörelse som anslås på konunu- nens anslagstavla skall senast dagen för kungörandet i brev sändas till
1. kända sakägare,
2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlings- ordning för en fastighet som berörs av planförslaget eller, om förhand- lingsordning inte gäller, känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen,
3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Om förslaget berör en samfällighet för vilken det änns en styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, får under- rättelsen sändas till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Salmas styrelse eller förvaltare, får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig för alla.
Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med under- rättelsen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 24 5 första stycket 3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket. Detsamma gäller den som har meddelats föreläggande enligt 28 a 5.
285
I stället för vad som föreskrivs i 18 &, 20 5, 21 5 andra stycket samt 22—27 55 får bestämmelserna andra stycket tillämpas (enkelt planförfarande), om förslaget till detaljplan är av begränsad betydel- se, salmar intresse för allmänheten samt är förenligt med översikts- planen och länsstyrelsens gransk-
ningsyttrande enligt 4 kap. 9 5.
I stället för vad som föreskrivs i 18 5, 20 5, 21 5 andra stycket samt 22—27 55 fär bestämmelserna andra stycket tillämpas (enkelt planförfarande), om förslaget till detaljplan är av begränsad betydel- se, saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översikts- planen och länsstyrelsens gransk- ningsyttrande enligt 4 kap. 9 5. I de fall jörslaget överensstämmer med översiktsplanen och år fören— ligt med gmnskningsyttrandet för enkelt planförfarande alltid tilläm- pas om konsekvenserna av för- slaget framgår av översiktsplanen.
Bilaga 3
Vid enkelt planförfarande skall länsstyrelsen och de som anges i 25 5 första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detalj- plan föreligger skall de underrättas om detta och, om de inte godkän- ner förslaget, under minst två veckor ha tillfälle att sluiftligen lämna synpunkter på förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En sam- manställning av inkomna synpunkt- er och förslag med anledning av dem skall redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till hand- lingarna i ärendet.
Vid enkelt planförfarande skall Prop. 1994/95:230 Ensstyrelsen och de som anges i 25 5 första stycket beredas tillfälle till samråd. När förslag till detalj- plan därejier föreligger skall de underrättas om detta och, om de inte godkänner förslaget, under minst två veckor ha tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på förslaget. Denna tid kan förkortas om alla berörda är ense om det. En sammanställning av inkomna synpunkter och förslag med an- ledning av dem skall redovisas i ett särskilt utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.
6 kap. 12 &
Bestämmelserna i 5 kap. 18—28 och 30 55 skall tillämpas när fas- tighetsplanen upprättas. Om fas— tighetsplanen inte upprättas ge- mensamt med detaljplanen behöver dock inte samråd ske med länssty- relsen och kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dem.
Bestämmelserna i 5 kap. 19—28 och3055skalltillämpasnärfas— tighetsplanen upprättas. Om fäs- tighetsplanen inte upprättas ge- mensamt med detaljplanen behöver dock inte samråd ske med länssty— relsen och kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dem.
I planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fästighets- planen hänför sig till och skälen till den utformning av lästighetsplanen som har valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikel- sen och skälen till denna redovisas i beskrivningen.
7kap
Regionplanering i särskilda fall
95
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen utse ett särskilt region- planeorgan med representanter från staten och de berörda kommu- nerna. I beslutet skall riktlinjer lämnas för regionplaneorganets arbete.
Regionplaneorganet skall ta fram Prop. 1994/95:230 undeng för och lämna förslag till Bilaga 3 regionplan för regionen eller en del av den. Därvid skall 4 5 andra stycket och 5 & tillämpas.
Regionplanen antas av regering- en. För en sådan regionplan skall 8 5 tillämpas.
8 kap. 14 56 _ Ansökningar om byggtillstånd för åtgärder inom områden med de- taljplan slall bifallas om 1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detaljplanen inte har börjat löpa utgör hinder mot att byggtillstånd läm- nas, 2. den &stighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åt- gärden slall utföras a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för området eller b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en till- ståndsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 lap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), och 3. åtgärden uppfyller kraven i 3 lap. 1, 2, 10, 12, 14—16 och 18 55. Ansökningar om byggtillstånd inom ett område som får användas för detaljhandeLcändamål för åt- gärder som avses i 1 5 första stycket 3 skall bifallas, om kraven i första stycket 2 och 3 är upp- fyllda och det nya ändamålet är att hänföra till detaljhandel.
15 57 Om fastigheten i annat fall än som avses i 14 & 2 b inte stämmer över- ens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.
6 Lydelse enligt SOU 1993:94.
151 7 Lydelse enligt sou 1993:94.
Beträäande sådana åtgärder på byggnader som anges i 1 5 första Prop. 1994/95:230 stycket 4 slall byggtillstånd länmas även om förutsättningar-na i 14 5 2 Bilaga 3 inte är uppfyllda.
Även om förutsättningama i 14 5 är uppfyllda, fär byggtillstånd till åt- gärder på mark som enligt detaljplanen utgör kmrtersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.
Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen, får byggtillstånd inte lämnas för sådana åtgärder som anges i l 5 första
stycket 3.
Byggtillstånd får lämnas till åt— gärder som innebär mindre avvi- kelser från detaljplanen eller äts- tighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. I fallsomavsesil452bochl7 lap. lSaå slall en samlad be- dömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som ti- digare godtagits.
Byggtillstånd får lämnas till åt- gärder som innebär mindre avvi- kelser från detaljplanen eller tas- tighetsplanen, om avvikelsema med hänsyn till åtgärdens påverkan på omgivningen är förenliga med syftet med planen. 1 fall som avses il452boch17lap.18a5slall en samlad bedömning göras av de avvilande åtgärder som söla och de som tidigare godtagits.
16 5' Ansökningar om byggtillstånd för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden
] . uppfyller kraven i 2 lap.
2. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2, 10, 12, 14—16 och 18 55,
3. inte skall föregås av detalj— planeläggning på grund av bestäm- melserna i 5 lap. 1 5 och
4. inte strider mot områdesbe- stämmelser.
' Lydelse enligt SOU 1993:94.
1.- inte strider mot områdesbe- stämmelser,
2. uppfyller kraven i 2 lap. och 3 kap. 1, 2, 10, 12, 14—16 och 18 55 och
3. inte slall föregås av detalj— planeläggning på grund av bestäm- melserna i 5 kap. l 5.
Om det har förflutit tre år fiån Prop. 1994/95:230 det att en ansökan om uppförande Bilaga 3
av en ny enstaka byggnad har
avslagits med hänvisning till kmvet på detaljplan- enligt första stycket 3, skall den omständigheten att
detta krav inte är uppfyllt vid en ny ansökan om samma åtgärd utgöra
hinderför bifall till ansökan endast om det finns synnerliga skäl.
22 5”
Ansökningar om rivningstr'llstånd slall bifallas, om inte byggnaden eller byggnadsdelen
1. omfattas av rivningsförbud i 1. omfattas av skyddsbestäm- detaljplan eller områdesbestäm— melser enligt 5 kap. 7 5 första melser, stycket 4 eller 16 5 4,
2. behövs för bostadsförsörjningen eller
3. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historisla, kulturhistoriska, miljömässiga eller konsmärlr'ga värde.
9 lap. 1 glo Den som för egen rälming utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller marlarbeten (byggherren) slall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Han slall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning. Arbetena slall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och egendom inte sladas och så att minsta möjliga obehag uppkommer.
I de fall en rivningsplan erfbrdms enligt 3 5 första stycket, skall rivningen ske på ett sådant sätt att olika material kan tas omhand var
för sig.
” Lydelse enligt SOU 1993:94.
153 "' Lydelse enligt SOU 1993:94.
3 511
Bygganmälan slall vara skriftlig. Till anmälan slall fogas en be— slcrivning av projektets art och omfattning. Beträä'ande enkla åt- gärder får anmälan göras muntli-
Bygganmälan slall vara skriftlig. Till anmälan slall fogas en be- skrivning av projektets art och omfattning. Beträffande enkla åt- gärder fär anmälan göras muntli-
gen. gen. Till en anmälan om rivning skall ocksåfbgas en beskrivning av hur arbetet skall utföras med av- seende på omhändertagande av rivningsmaterialet (rivningsplan). Byggnadsnämnden får besluta att rivningsplan inte erfordras. Byggnadsnämnden slall utan dröjsmål i brev underrätta grannar om innehållet i anmälan om den avser sådana åtgärder som anges i 2 & första stycket ]. Sådan underrättelse behöver inte ske om åtgärden omfattas av ett byggtillstånd eller om grannarna eljest bevisligen på annat sätt underrättats om byggnadsåtgärderna.
11 lap.
3 5 För en byggnadsnämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).
Delegationsuppdrag enligt 6 kap. 33 & kommunallagen får inte omfatta befogenhet att
]. avgöra ärenden som är av principiell natur eller i övrigt av större vikt,
2. meddela förelägganden eller förbud vid vite utom i sådana fall som avses i 10 lap. 3 5 och 165 andra stycket eller meddela före- lägganden med föreskrift att en åt- gärd lan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad eller
3. avgöra frågor om avgift en- ligt 10 lap.
" Lydelse enligt sou 1993:94.
I. meddela förelägganden eller förbud vid vite utom i sådana fall som avsesi 10 lap. 3 5 och 165 andra stycket eller meddela före- lägganden med föreskrift att en åt- gärd lan komma att utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad eller
2. avgöra frågor om avgift enligt 10 lap.
Bilaga 3
14 kap 8 512 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till er- sättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att 1. byggtillstånd vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshän- delse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansölan om byggtillstånd har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestäm- melser eller rivningstillstånd vägras med stöd av 8 kap. 22 & 2-eller 3,
3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 & meddelas i en detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. rivningstillstånd vägras med stöd av 8 lap. 22 5 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser med- delas i en detaljplan eller om- rådesbestämmelser enligt 5 kap. 7 5 första stycket 4 respektive 16 5 4
4. om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 lap. 125 tredje stycket meddelas i områ-
desbestämmelser,
5 . marktillstånd vägras med stöd av 8 kap. 23 & första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörs genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 före- ligger rätt till ersättning, om skadan är betydande :" förhållande till värdet av berörd del av fastig- heten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om sladan medför att pågående marlanvändning av- sevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörs genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket föreligger rätt till ersättning, om sladan medför att pågående marlanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fas- tigheten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och tredje styckena slall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 25 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårds- lagen (1964:822), förbud enligt 20 å andra stycket och 21 å andra stycket samma lag och beslut enligt 18 & skogsvårdslagen (1979:429) och 19 kap. 2 & vattenlagen (1983z291), under förutsättning att besluten
" Lydelse enligt SOU 1993:94.
meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom slall beaktas Prop. 1994/95:230 sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 5 skogsvårdslagen som i Bilaga 3 särskilda fall har inträtt inom srunma tid. Har talan eller rätt till ersätt- ning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 lap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i lagen om kulmmrinnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hindler mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläg- gande enligt 12 lap. 65 beslutat om rivningsförbud eller skydds- bestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyl- dig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller :in- lösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller in-
Har kommunen efter föreläg- gande enligt 12 lap. 65 beslutat om skyddsbestämmelser som avses i första stycket 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyl- dig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlö- sen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlö- sen.
lösen.
10 5
Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i 511 som avses i 3 5, 4 5,5 5 första stycket eller 8 5 första stycket slall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens nurrlmadsvärde före och efter beslutet eller den åtgärd som avses i 4 5. Härvid skall bortses från förväntningar om ändring i markanvändningen.
Ersättning för slada som avses i Ersättning för slada som avses i 8 5 första stycket 1 och 2 slall 8 5 första stycket 1-3 slall mins- minslas med ett belopp som mot- las med ett belopp som motsvarar svararvadsompågrundav 85 vadsompågrund av 85 andra andra stycket skall tålas utan er- stycket slall tålas utan ersättning. sättning. 17 lap. 20 5
Byggnader som har uppförts före den 1 juli 1960 eller för villa bygg- nadslov har beviljats före nämnda dag skall, om det behövs, vara för- sedda med anordningar för uppstigning på taket och anordningar till skydd mot olycksfall genom nedstörtning från taket. I fråga om byggnader som uppförts före den 1 juli 1974 eller för villa byggnadslov har sökts före nämnda dag slall portar och lilmande an— 155 ordningar vara utförda så att risk för olycksfall inte uppkonuner.
Till byggnader som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för villa Prop. 1994/95:230 byggnadslov har beviljats före nänmda dag slall höra sådana anordningar Bilaga 3 som skäligen kan fordras för att åstadkomma godtagbara arbetsförhållan- den för dem som hämtar avfall från byggnaden.
Krav enligt första-tredje styckena får inte påtagligt avvila från vad som lan krävas enligt motsvarande äldre bestämmelser.
Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbar— heten för personer med nedsatt röreLse- eller orienteringsfömråga skall i lokaler till viUca allmänheten har tillträde samt på allmänna platser vara undanröjda före år 2 mm den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Bilaga 3
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.;
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 5 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.1 slall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21ap. 65
Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärd- en eller kulturvärden eller med hänsyn till äiluftslivet slall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som lan påtagligt slada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för fiilujhliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas..
Mark— och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärd— en eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som lan påtagligt slada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i och i närheten av tätorter slall särskilt beaktas.
Onu'åden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet slall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
' Lagen omtryckt 1987:247.
Lagförslag avseende plan— och bygglagen i betän- Prop. 1994/95:230 kandet Overprövning av beslut i plan- och bygg- Bilaga 4 ärenden (SOU 1994:134)
1 Förslag till lag om ändring i plan— och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)l dels att 8 lap. 20 5, 11 lap. 55,12 kap. 1-3 55 samt 13 lap. 1, 3, 4 och 7 55 slall ha följande lydelse,
dels att det i lagen slall införas tre nya paragrafer, 5 lap. 30 a 5 samt 13 kap. 4 a och 7 a 55, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
$ lap. 30a5
Utan hinder av vad som stadgas i 30 5 skall bestämmelsen i 22 5 förvaltningslagen (1986:223) till- lämpas vid överklagande.
8 lap. 20 5
När ansölan görs, slall de ritningar, beskrivningar och uppgifter i övrigt lämnas in som behövs för prövningen.
Är ansökningshandlingarna ofullständiga, får byggnadsnämnden förelägga sölanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, får ärendet avgöras i befintligt sldck eller ansökningen avvisas.
Följs inte ett föreläggande enligt 11 5 andra stycket, får ärendet avgöras ibeäntligt skick.
Om byggnadsnämnden enligt 11 kap. 5 5 fjärde stycket har beslutat att sökanden skall betala förskott på avgiften i lovärendet, kan sökanden också föreläggas att fullgöra denna skyldighet inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, för ansökningen avvisas.
159 ' lagen omtryckt 1992:1769.
Bilaga 4
Förelägganden som avses i andra Förelägganden som avses i andra och tredje styckena slall innehålla — färde styckena slall innehålla en en upplysning om verkan av att upplysning om verlan av att före— föreläggandet inte följs. läggandet inte följs.
11 lap. S 52
Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan enligt 9 kap. 2 5 samt i andra ärenden som föranleder upprättande av ny- byggnadskarta, ritningsgranskning, besiktning, framställning av arkiv- beständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.
Byggnadsnämnden får dessutom, efter det att bygganmälan som avser åtgärder som anges i 9 lap. 2 5 första stycket 1 eller 2 inkom- mit avseende uppförande, tillbygg- nad eller annan ändring av en byggnad eller annan anläggning, ta ut en planavgift för att täcka kost- naderna för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upprätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastig- hetsplaner. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har
nytta av planen eller bestämmelser- na.
Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kom- munens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för ber—fik- ning av avgifterna slall anges i en taxa som beslutas av kommun- fullmäktige.
Byggnadsnämnden fär dessutom, efter det att bygganmälan som avser åtgärder som anges i 9 lap. 2 5 första stycket 1 eller 2 inkom- mit avseende uppförande, tillbygg- nad eller annan ändring av en byggnad eller annan anläggning, ta ut en planavgift för att täcka kost- naderna för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upprätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastig- hetsplaner. I ji'åga om åtgärder enligt 5 kap. 18 5 för :" planav- gihen endast inräknas kostnader för upprättande av mil- jökonsekvensbeskrivning. Planavgift får tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av pla- nen eller bestämmelserna.
Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kom- munens självkostnad för åtgärder- na. Grunderna för beräkning av avgifterna slall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäk- lige.
Avgifterna tas ut av sökanden och år tas ut i förskott.
2 Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 4
12 kap. l &
Länsstyrelsen skall pröva kom- munens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att
Kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser skall upphävas, om beslutet innebär att
1. ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med namr— resurser m.m. inte tillgodoses,
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark— och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller
3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.
2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,
3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser eller
4. förfarandereglema enligt denna lag har åsidosatts eller att beslutet annars inte har tillkommit i laga ordning.
Om kommunen har medgett det, för beslutet upphävas i en viss del.
25
Länsstyrelsen skall inom tre veckor från den dag då kommu- nens beslut kom in till länsstyrel- sen besluta huruvida prövning enligt 1 5 skall ske eller ej.
Om det finns anledning att upp- häva ett kommunalt beslut enligt 1 5 , skall länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då kommu- nens beslut kom in till länsstyrel- sen beslula att särskild prövning av frågan skall ske.
35
Länsstyrelsen skall upphäva kommunens beslut i dess helhet, om något förhållande som avses i 1 5 föreligger. Om kommunen har
Har länsstyrelsen fattat ett beslut om prövning enligt 2 5, skall läns- styrelsen med eget yttrande över- lämna ärendet till regeringen för
medgett det, för beslutet upphävas prövning, om länsstyrelsen finner
i en viss del.
att kommunens beslut bör upphävas enligt 1 5 första stycket 1—3.
Beslut om upphävande enligt 1 5 första stycket 4 fattas av läns- styrelsen.
13 lap. Prop. 1994/95:230 1 5 Bilaga 4
Följande beslut enligt denna lag är överklagas i den ordning som föreslmvs för laglighetsprövning enligt 10 lap. kommunallagen (1991: 900), nämligen
1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,
2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt en kommunal nämnd att anta, ändra eller upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser eller att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,
3. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan,
3. kommunfullmäktiges och kommunala nämnders beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestäm- melser,
4. kommunfullmäkti ges och kommunala nämnders beslut om grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser och om generella villkor för sådan betalning,
S . kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnads- nämnden samt
6. kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut om
regionplan.
35
Beslut som anges i 2 5 första stycket överklagas genom att en besvärshandling ges in till läns- styrelsen. I besvärshandlingen skall anges vilket beslut som överklagas.
Besvärshandlingen skall ha kom- mit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens an- slagstavla. Ifråga om andra beslut av kommunala nämnder än beslut angående detaljplan, områdesbe- stämmelser eller fastighetsplan räknas dock besvärstiden från den dag då klaganden jick del av be— slutet.
Vid överklagande enligt 2 5 första stycket skall bestämmelserna i 23—25 55 förvaltningslagen (1986:223) tillämpas med de undantag som anges i andra stycket.
Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upp- häva en detaljplan, områdesbe- stämmelser eller en fastighetsplan räknas från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När ett sådant beslut har fattats av konununjitlbnäktige, skall vad som föreskrivs i 23—25 55 förvaltningslagen (1986:223) om den myndighet som har meddelat beslutet i stället avse kommunsty— relsen.
Bilaga 4
Besvär som inte har anförts i rätt tid får inte tas upp till prövning. Har besvärshandlingen före be- svärstidens utgång kommit in till kammaren, skall besvären ändå tas upp till prövning. Besvären skall också tas upp till prövning, om besvärshandlingen har kommit in för sent till länsstyrelsen och detta beror på att underrättelsen om vad som skall iakttas vid överklagande av beslutet har innehållit en oriktig uppgift om besvärstid eller besvärsinstans.
453
länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 25 huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 45 första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 45 andra stycket att lov eller förhandsbesked inte slall gälla får inte över-klagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första stycket får överklagas ge- nom besvär hos kammarrätten om beslutet avser
]. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och besvären avser Fågan om åtgärderna utgör kom- pletteringsätgärder enligt 8 kap. 13 5, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestäm- melser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser ji'ågan om åt- gärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
” Senaste lydelse 1994:852.
länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 2 5 om särskild prövning och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 45 första stycket samt länsstyrelsens beslut enligt 12 lap. 4 5 andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklaps.
Länsstyrelsens beslut i dit över- klagat ärende och andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får överklagas genom besvär hos Miljödomstolen.
Miljödomstolens beslut för inte överklagas.
4. förordnanden enligt 6 kap. Prop. 1994/95:230 195 att avstå eller upplåta mark Bilaga 4 eller enligt 6 kap. 22 5 om skyl- dighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattery'örsörning och avlopp,
5. fråga enligt 9 kap. ,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap. ,
7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 5, hos regeringen i övriga fall.
4 a 5
Regeringens beslut enligt 12 kap. 4 5 att upphäva ett beslut om lov eller förhandsbesked eller enligt 12 kap. 75 att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om- rådesbestärnmelser för överklagas genom besvär hos Miljödomstolen. Miljödomstolens beslut för inte överklagas.
Andra beslut av regeringen enligt denna lag än de som avses i första stycket får inte överklagas.
75
Ett beslut i fråga om lov eller förhandsbesked inorn sådana skydds- eller säkerhetsområden som avses i 8 lap. 9 5 tredje stycket får överklagas av Luftfartsverket, om beslutet berör en civil flygplats, av tillsynsmyndigheten, om beslutet berör en änueaktor eller annan kärnenergianläggning, och i övriga fall av Överbefälhavaren, Över- styrelsen för civil beredslap eller Statens räddningsverk eller de myndigheter de bestämmer.
Avser ett beslut om bygglov eller förhandsbesked sådana arbetslolaler eller personalrum som avses i 8 lap. 30 5, får beslutet överklagas av huvudskyddsombud eller, om sådant ombud inte finns, annat skyddsom- bud inom verksamheten. Finns inget skyddsombud, får beslutet i stället överklagas av den eller de arbetstagamrganisationer som har yttrat sig över ansökningen.
Avser ett beslut om bygglov eller Prop. 1994/95:230 förhandsbesked byggnader och Bilaga 4 andra anläggningar samt skyltar och ljusanordningar invid allmän väg, för beslutet överklagas av Vägverket.
7a5
Vid prövningen av besvär av enskild klagande över beslut att anta eller ändra en detaljplan, fastighetsplan eller områdesbe- stärnmelser eller att bevilja lov eller ge tillstånd genom förhands— besked skall besvärsmyndigheten inte beakta mot beslutet åberopade allmänna intressen.
1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1995.
2. I fråga om beslut som länsstyrelsen har meddelat före ilcraft- trädandet gäller 12 kap. 4 5 andra stycket i sin äldre lydelse, om inte annat följer av punkt 3.
3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen eller till en lammarrätt som har överlärnmt målet till regeringens prövrring och regeringen inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får det departement i vilket ärendet handläggs eller regeringen överlämna ärendet till Miljödomstolen för avgörande.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över be- Prop. 1994/95:230 tänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) Bilaga 5
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea Hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddnings- verk, Socialstyrelsen, Statens handilappråd, Statens fastighetsverk, Boverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Banverket, Luftfartsverket, Vägverket, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Universi- tetet i Lund, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Arbetarskyddsstyrelsen, Glesbygdsmyndig- heten, Riksantikvarieämbetet, Närings- och telmikutvecklingsverket, Telia AB, Sveriges geologiska undersökning, Konkurrensverket, Bygg- forskningsrådet, Konsumentverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteri- och inslu'ivningsutredningen, (M 1993:01), Miljöorganisationsutredningen (M 1993:03), Länsstyrelsen i Stockholms län, Hnsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrel- sen i Gotlands län, länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kristianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen iHallands län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Slaraborgs län, länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen iVästmanlands län, Länsstyrel- sen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Vallentuna kommun, Järfälla kommun, Stockholms kommun, Södertälje kommun, Norrtälje kommun, Uppsala kommun, Enköpings kommun, Nyköpings kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Värnamo kommun, Tingsryds kommun, Växjö kommun, Mörbylånga kommun,. Kalmar kommun, Gotlands kommun, Ronneby kommun, Sölvesborgs kommun, Båstads kommun, Kristianstads kommun, Kävlinge kommun, Malmö kommun, Helsingborgs kommun, Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Orusts kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla kommun, Vänersborgs kommun, Borås kommun, Mariestads kommun, Skövde kommun, Karlstads kommun, Arvila kommun, Hällefors kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Sala kommun, Malungs kommun, Falu kommun, Borlänge kommun, Rättviks kommun, Gävle kommun, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls kommun, Ömsköldsviks kommun, Bergs kommun, Östersunds kommun, Umeå kommun, Lycksele kommun, Arvidsjaurs kommun, Luleå kommun, Svensla kommunförbundet, Arldtektförbundet, Byggentreprenörerna, Sveriges akademikers centralorganisation, De Handikappades riksför- bund, Handilappförbundens samarbetsorgan, Föreningen för sam- hällsplanering, Industrins Byggmaterialgrupp, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, landstingsförbundet, Namrskyddsföreningen, Riksbyggen, 166
Villaägama, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska arbetsgivareäre— Prop. 1994/95:230 ningen, Svenska arkitekters riksförbund, Svenska tömningen för Bilaga 5 byggnadsvård, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastig- hetsägareförbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Lantbrukarnas riksförbund,- Riksförbundet mot Asuna-Allergi, Synskadades riksförbund, Neurologiskt Handikappades riksförbund, Folkrörelserädet hela Sverige skall leva, Svenska förbundet för Koloniträdgårdar och fritidsbyar, Sveriges Hembygdsförbund, Stockholms läns landsting, Sjöfartsverket, Handikappinstitutet, Stor- Stockholms planeringsnämnd, Sveriges Arldtekt— och Ingenjörsföretag förening, länsarlcitektföreningen i Jönköpings län, Föreningen för Ekologi och Planering, Linköpings kommun, Föreningen Sveriges bygglovgranskare och Byggnadsnämnds sekreterare, Vasakronan, FritidsOdlingens Riksorganisation, Sveriges Stadsträdgårdsmästare, Regionplane- och trafiknämnden, Friluftsfrämjandet, AB Köplusten, Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Nordiska förbundet för kulturland- skap.
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över be- prop 1994/95:230 tänkandet Overprövning av beslut 1 plan- och byggärenden Bilaga 6 (SOU 1994: 134)
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea Hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kamman'ätten i Jönköping, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddnings- verk, Socialstyrelsen, Handikappombudsrnannen, Post- och telestyrelsen, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Statens fastighetsverk, Riksrevisionsverket, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Fiskeriverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Riks- antikvarieämbetet, Boverket, Statens råd för byggrladsforslming, Sveriges geologiska undersökning, Skogsstyrelsen, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens lant- nräteriverk, Centralnämnden för fastighetsdata, Miljöbalksutredningen (M 1993:04), Delegationen för en miljöinriktad regionplanering i Skåne (M l994:01), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Gävleborgs län.. länsstyrelsen i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Järfälla kommun, Norrtälje kommun, Stockholms kommun, Södertälje kommun, Vallentuna kommun, Värmdö kommun, Enköpings kommun, Nyköpings kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Värnamo kommun, T'mgsryds konrmun, Kalmar kommun, Mörbylånga kommun, Gotlands kommun, Ronneby kommun, Sölvesborgs kommun, Kristianstads kommun, Helsingborgs kommun, Malmö kommun, Halmstads komun, Kungsbacka kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla konrmun, Borås kommun, Lilla Edets kommun, Mariestads kommun, Skövde kommun, Arvika kommun, Hällefors kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Borlänge kommun, Falu kommun, Rättviks kommun, Gävle kommun, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls kommun, Örnsköldsviks kommun, Bergs kommun, Östersunds kommun, Umeå kommun, Arvidsjaurs kommun, Luleå kommun, Arkitektförbundet, Byggentreprenörema, Handikappförbundens samarbetsorgan, De Handikappades riksförbund, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Kooperativa förbundet, Landskapsarkitektemas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige Lantbrukamas rilsförbund, Medborgar- rättsrörelsen i Sverige, Nordiska förbundet för lnllturlandskap, Riks- byggen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges allmännyttiga 168
bostadsföretag, Sveriges arkitekt- och ingenjörsföretags förening, Prop. 1994/952230 Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges köpmannaförbund, Synskada- Bilaga 6 des riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Villaägama, Sveriges Trähustäbrikers riksförbund, Fortifikationsverket, Industriför- bundet, Per Björkman.
De till Lagrådet remitterade lagförslagen Prop. 1994/95:230
_ _ _ _ Bilaga 7 1 Forslag tlll lag om ändrrrlg 1 plan— och bygglagen
(1987:10)
lär-igenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)l dels att 8 kap. 29 a & slall upphöra att gälla, deLs' att 1 lap. 3 och4 åå, 21ap. l, 2 och4 55, 3 kap. 14, 17 och 18 55, 4 kap. 1—5 och 8 55, 5 kap. 7, 16, 18, 20, 21 och 31 55, 6 kap. 13 5, 7 kap. 4 5, 8 lap. 4 och 5 55, 9 lap. 1, 2, 4,12 och 13 åå, 10 lap. 3 och 6 55, 11 lap. 5 5, 13 kap. 2-4 och 8 åå 14 kap. 8 5 och 17 lap. 22 5 samt rubriken till 2 kap. skall ha följande lydelse,
deLs' att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 4 lap. 14 5 och 17 kap. 21 a &, av följande lydelse.
Nuvamnde lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 5 Varje kommun skall ha en aktuell Varje kommun slall ha en aktuell
översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark— och vatten- områden är avsedda att användas och hur bebyggelseldvecklingen bör
översildsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om an- vändningen av mark- och vatten- områden samt om hur den byggda
ske. Översiktsrplanen är inte bind- miljön skall utvecklas och bevaras. ande för myndigheter och enskilda. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enslcilda.
Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.
För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelrer antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till- godoses.
Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj- planer.
För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.
170 ' Lagen omtryckt 1992:1769.
Bilaga 7
4 52
Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogs- plantering fordras tillstånd i form av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag. Vidare slall den nämnd som avses i 7 & under- rättas om byggnadsarbeten m.m. genom bygganmälan i den omfatt- ning som följer av denna lag.
Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogs- plantering fordras tillstånd i form av bygglov, rivningslov respektive marklov i den omfattning som följer av denna lag. Vidare slall den nämnd som avses i 7 5 under- rättas om olika slags arbeten m.m. genom bygganmälan eller Mgs; (H&M i den omfattning som följer av denna lag.
Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvida byggande kan tillåtas på den avsedda platsen.
2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid plan— läggning och vid lokalisering av bebyggelse
2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid plan- läggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.
2kap. 15
Planläggning skall ske så att den fräny'ar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger föna- sättningar för en Fån social syn— punkt god bostads-, arbets-, trafik- och jiritidmiliä. Hänsyn skall därvid tas till förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Vid som anges i första stycket skall beaktas även i ärenden om bygglov och jörhandsbesked.
2 Senaste lydelse 1994:852.
Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål
för villa områdena är mest lärnpa- de med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. till-
lämpas.
2 & Prop. 1994/95:230 Vid planläggning och i ärenden Planläggning skall, med beaktan- Bilaga 7 om bygglov och förhandsbesked de av natur- och kulturvärden, skall lagen (1987:12) om hushåll— främja en ändamålsenlig struktur ning med naturresurser m.m. av bebyggelse, grönområden, tillämpas. kommunikationsleder och andra anläggningar: En från social syn- punkt god livsmiljö, goda rniljöför- hållanden samt en långsiktigt god hushållning med mark- och vatten— områden och med energi och rå- varor skall härry'as. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsan- de kommuner. Wzd som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärenden enligt denna lag.
4 &”
Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av
1. skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot u'aiikolyckor och andra olyckshändelser,
2. åtgärder för att skydda befolkningen mot och begränsa verkningama av stridshandlingar
3. hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden,
4. trafikförsörjning och god trafikmiljö,
5. parker och andra grönom- råden.
5. möjligheter för personer med 6. möjligheter för personer med nedsatt rörelse— eller orientering;s- nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga att använda området, förmåga att använda området, 6. förändringar och komplette- 7. förändringar och komplette-
Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.
172 ' Senaste lydelse 1994:1733.
3 lap. Prop. 1994/95:230 14 54 Bilaga 7 I fråga om anläggningar som anges i 8 lap. 2 & första stycket slall föreskrifterna i 1—3 och 10—13 55 om byggnader tillämpas. I fråga om- sådana skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav på bygglov skall föreskn'ftema i 1 och 2 55 om byggnader tillärn— pas.
17 &
Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De slall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden lan besluta att plantering slall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.
Tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig syn- punkt får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skydds- bestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.
Anordningar som har tillkommit för att uppfylla kraven i 15 5 skall hållas i stånd i skälig utsträckning.
Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser slall underhållas så att risken för olycksfall begränsas.
173 ' Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
185
I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader slall vad som föreskrivs om tomter i 15—17 55 tillämpas i sälig utsträckning.
I fråga om allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vad som föresluivs om tomter i- 175 andra stycket alltid tillämpas samt vad som före- skrivs i 15 och 16 åå och i 175 första, tredje och fiärde styckena tillämpas i skälig utsträckning.
Sådana platser och områden skall dock alltid uppfylla kravet i 155 första stycket 5 på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsjönnåga i den utsträckning som följer av före— skrl/ler meddelade med stöd av denna lag.
4 kap.
1 översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden.
Av planen skall framgå l. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevaran- de av bebyggelse,
2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
15
I översiktsplanen slall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. samt de miljö- och risk,-fakto- rer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark— och vatten- områden. Vid redovisningen av de allmänna intressena skall riksin- tressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. anges särskilt.
Av planen slall framgå l. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden,
2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras,
3. hur konununen avser att tillgodose de redovisade riksintres- sena enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan svårighet.
Bilaga 7
25
Översiktsplanen skall utformas så, att dess innebörd kan utläsas utan svårighet.
Till planen slall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 5 och länsstyrelsens gransknings- yttrande enligt 9 &.
Till översiktsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som avses i 8 5 och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 9 &.
Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, skall det anmärkas i planen.
35
När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplane- organ och kommuner som berörs av förslaget. Andra som har ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.
När förslag till översiktsplan eller till ändring av planen upprättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen samt regionplane- organ och kommuner som berörs av förslaget. De myndigheter samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget slall beredas tillfälle till samråd.
45
Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter: Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse och förslagets innebörd redovisas.
Syftet med samrådet är att för- djupa kunskapsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverk- an. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt förslagets innebörd och konsekvenser redovisas.
Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts slall redovisas i en samrådsredogörelse.
55
Under samrådet åligger det läns- styrelsen särskilt att
1. ge råd om tillämpningen av 2 kap. och verka för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillgodoses,
Under samrådet skall länsstyrel- sen särskilt ta till vara och sam- ordna statens intressen och därvid
1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användning- en av mark— och vattenområden,
Bilaga 7
2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämp- ligt sätt.
3. ta till vara statens intressen.
2. verla för att riksintressen Prop. 1994/95:230 enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillgodoses och att sådana frågor om användningen av nnrk- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.
8 % Under utställningstiden slall planförslaget åtföljas av ]. planbeskrivning som avses il andra stycket,
2. samrådsredogörelsen, 3. gällande översiktsplan,
4. sådant planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen slall redo- visas planeringsfömtsättningarna, skälen till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen.
I planbeskrivningen slall en redogörelse lämnas för planens konsekvenser: Vidare skall redo- visas planeringsförutsättningama, skälen till planens utformning och de åtgärder som kommunen avser att vidta för att fullfölja planen.
Avser förslaget ändring av översiktsplanen för en viss del av kommu- nen, skall ändringens verkningar för andra delar av kommunen redovisas.
145
Kommryidbrläldige skall minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens ak- tualitet.
[rl/ör ett sådant beslut skall läns- styrelsen samlat redovisa sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut.
5 kap. 7 55 Utöver vad som enligt 3 & slall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
5 Senaste lydelse 1994:852.
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 lap. 5 5 första stycket, 6 & Prop. 1994/95:230 första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 5 försa och Bilaga 7 tredje styckena samt 9 5 första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan får ske och, om det finns särskilda skål med hänsyn till bostadsförsörj- ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet slall ske
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader lan be- stämmas andelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 lap. 12 5 och rivningsförbud för sådana byggnader samt sådana bestämmel- ser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om teknisla egenslapskrav på bygg- nadsverk, m.m.,
4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 5, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla Fån historisk, kultur-
historisk, miljömässig eller konst— .
närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om teknisla egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., .
5. vegetation samt nrarkytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för villa kom- munen inte slall vara huvudman,
6. användning och utformning av allmänna platser för villa kom- munen inte slall vara huvudman, varvid får meddelas skyddsbestärn- melser för sådana platser som är särskilt värdefulla fiån historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser, 8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 lap. 15 5 första
stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, 10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luhförorening, buller, slakrring, ljus eller annat sådant som Prop. 1994/95:230 prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387), Bilaga 7
12. principerna för fastighetsin— 12. principerna för fastighetskr- delningen och för inrättande av dehringen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar. gemensamhetsanläggrringar,
13. skydd för sådana allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig syn- punkt och för vilka kommunen är huvudman.
Bestänunelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte utformas så att en ed'ektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam- verkan enligt 6 kap. 2 &. Om en detaljplan antas efter det att ett uploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverlan har vunnit laga kraft, slall det anges i planen om den slall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark: tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverkan, slall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den.
16 56
För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan lan områdes- bestänunelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får regleras
]. i vad mån åtgärder kräver: lov enligt 8 lap. 5 5 andra stycket, 6 5 första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 5, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 & tredje stycket,
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,
3. största tillåtna byggnads— eller bnrksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid anläggningar och tomter, varvid får meddelas skyddsbestämmelser får meddelas varsamhetsbestäm- för byggnader som avses i 3 lap. melser för att precisera kraven i 3 12 åoch rivningsförbud för sådana kap. 10 &, skyddsbestämmelser för byggnader samt sådana bestämmel- byggnader som avses i 3 lap. 12 & ser i fråga om andra ändringar av och för tomter som är särskilt byggnaderän tillbyggnader som ar värdqillla från historisk, kultur-
178 ” Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
utärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på bygg- nadsverk, m.m.,
5. användning och utformning av allmänna platser,
historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggmder som är utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 5 lagen (1994:847) om tekniska egenslapskrav på byggnadsverk, m.m.,
5 . användning och utformning av allmänna platser, varvid får meddelas skyddsbestämmelser för sådana platser som är särskilt värdqillla fiån historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt.
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 & tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverla störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverlan enligt 6 kap. 2 5.
185
Detaljplanen bör gnrndas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen.
En detaljplan som medger en användning av mark eller av bygg- nader eller andra anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan skall grundas på ett sådant prv- gram som anges i första stycket. om detaljplanen innebär att planområdet får tas i anspråk för
1. industriändamål,
2. ny sammanhållen bebyggelse,
3. skidliftar eller kabinbanor,
4. hotellkomplex eller fiitidtbyar eller
5. permanenta tävlings- eller testbanor för bilar eller motor- cyklar.
I de fall som anges i andra styck- et skall en miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med natunesurser
Detaljplanen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt.
En miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall upprättas om detalj- planen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med natunesurser.
Bilaga 7
m.m. upprättas vid utarbetandet av programmet.
205
När förslag till detaljplan upp- rättas, skall kommunen samråda med länsstyrelsen, fastighetsbild- ningsmyndigheten och kommuner som berörs av förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyres- gäster och boende som berörs av förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intres- se av förslaget skall beredas till- falle till samråd.
Vid utarbetandet av pmgrarn samt vid upprättandet av förslag till detaljplan skall kommunen samråda med länsstyrelsen, fastig- hetsbildningsmyndigheten och kommuner som berörs av program- met eller förslaget till detaljplan. Sakägare .och de bostadsrättsha— vare, hyresgäster och boende som berörs av programmet eller för- slaget till detaljplan samt de myn- digheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av programmet eller förslaget till detaljplan skall beredas tillfälle till samråd.
215
Samrådet syftar till ett utbyte av iryonnation och synpunkter. Under samrådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett program eller en miljökonse- kvensbeskrivning för planen, skall också dessa redovisas.
Resultatet av samrådet och för- slag med anledning av de synpunk- ter som har framförts skall redo- visas i en samrådsredogörelse.
Met med samrådet är att för- djupa kunskapsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och på- verkan. Under samrådet bör moti- ven till förslaget, planeringsunder- lag av betydelse samt de viktigaste följderna av förslaget redovisas. Om det finns ett program eller en miljökonsekvensbeskrivning för planen, skall också dessa redo- visas.
Resultatet av samråden vid ut- arbetandet av programmet och vid upprättandet av förslaget till detalj- plan skall redovisas i en sarru-åds-
redogörelse. I denna skall anges de synpunkter som har fram/öns samt kommentarer eller förslag med anledning av synpunkterna.
31 5 När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall de som till följd av beslutet kan vara berättigade till ersättning enligt 14 kap. 5 eller 8 & underrättas. I underrättelsen skall också tas in en upplysning om
Bilaga 7
innehållet i 15 kap. 4 &. Kommunen bestämmt om underrättelsen skall Prop. 1994/951230 ske genom brev eller genom kungörande på det sätt som anges i 24 &.
Snarast möjligt efter det att be- Kommunen skall på planhand- slutet har vunnit laga kraft skall ett lingarna anteckna dattan då be- exemplar av planen, planbeskriv- ningen, genomförandebeskrivning- en och fastighetsförteclmingen sändas till länsstyrelsen, fastighets- registermyndigheten och fastighets— bildningsrnyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.
slutet vunnit- laga kraft. Om ett förordnande enligt 13 kap. 85 andra stycket har meddelats, skall även dattan jär förordnandet an- tecknas. Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga haft skall ett exemplar av planen, plan- beskrivningen, genomförandebe- skrivningen och fastighetsförteck— ningen sändas till länsstyrelsen samt till fastighetsregistermyndig- heten och &stighetsbildningsmyn- digheten, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna.
6 kap. 13 & Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av nämnden, av den som antar detaljplanen.
Snarast möjligt efter det att be- slutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft skall ett exemplar
Kommunen skall på planhand- lingarna anteckna datum då be- slutet vunnit laga kraft Om ett
av planen, planbeskrivningen och förordnande enligt 13 kap. 85 fastighelsförteclmingen sändas till fästighetsregistermyndigheten och fastighetsbildningsmyndighetenmm det inte är uppenbart obehövligt.
andra stycket har meddelats, skall även dattan jär förordnandet an- tecknas. Snarast möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeslaiv- ningen och fastighetsförteclmingen sändas till länsstyrelsen samt till fastighetsregisterrnyndigheten och fästighetsbildningsmyndighetenpm det inte är uppenbart obehövligt.
Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna.
I de fall detaljplanen enligt 5 5 skall anses ha den utformning som framgår av fastighetsplanen skall länsstyrelsen tillsändas handlingar- na respektive underrättas om in- nehållet i dessa enligt andra och tredje styckena.
I de fall detaljplanen enligt 5 & Prop. 1994/95:230 skall anses ha den utformning som Bilaga 7 framgår av fastighetsplanen skall kommunen ange avvikelsen på detaljplanen samt sända ett ex— emplar av detaljplanen och de handlingar som anges i andra stycket till länsstyrelsen respektive underrätta länsstyrelsen om in- nehållet i dessa enligt tredje styck- et.
7 kap. 4 &
Regionplanen skall tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Planen lan, i den mån det har betydelse för regionen, ange gnurddragen för användningen av mark— och vattenområden samt riktlinjer för lolalisering av bebyggelse och anläggningar.
Bestämmelserna i 4 lap. 2 5 om Bestämmelsema i 4 lap. I & planhandlingar och deras utform- ning samt om planbeskrivning slall tillämpas på regionplanen. Någon redovisning av åtgärder för att
tredje stycket och 2 5 om plan- handlingar och deras utformning samt om planbeskrivning slall tillämpas på regionplanen. Någon
fullfölja planen behöver dock inte redovisning av åtgärder för att lämnas. fullfölja planen behöver dock inte lämnas.
8 lap. 4 57
Bestämmelserna i 1-3 && gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder beträffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):
l. färga om byggnader inom oinu'åden med detaljplan, om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt,
2. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter, inte sträcker sig mer än 3,0 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,
3 . anordna Mnnak över sådana 3 . anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över uteplatser som anges i 2 eller över altaner, balkonger eller entréer, altaner, balkonger eller entréer, om skärmtaket inte är större än om skärmtaket inte är större än
182 7 Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
12,0 kvadratmeter och inte sträcker 12,0 kvadratmeter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter, sig närmare gränsen än 4,5 meter,
4. uppföra högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10,0 kvadratmeter, taknockshöjden inte överstiger 3,0 meter och byggnaderna inte placeras nämrare gränsen än 4,5 meter.
Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komple- mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse undantagna från bestämmelserna r 1 och 2 55 även i fråga om följande åtgärder
1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig nämnare gränsen än 4,5 meter,
2. uppföra komplementbyggrader eller murar eller plank i omedelbar närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter,
Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i första stycket 2—4 och i andra stycket utförs nämrare gränsen än 4,5 meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 5 år kommunen bestämma att de åtgärder som avses i första stycket 1 och andra stycket kräver bygglov.
5 &”
Kommunen får i en detaljplan Kommunen får i en detaljplan besluta att bygglov inte krävs för besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt och under den tid att på det sätt och under den tid som närmare anges i planen utföra som nämrare anges i planen utföra åtgärder som avses i 1 och 2 55. åtgärder som avses i 1-3 %.
Kommunen får 1 områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i bestämmelserna
1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 &, 5 . bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
' Senaste lydelse 1994:852.
6. uppföra,-bygga till eller på 6. uppföra, bygga till eller på Prop. 1994/95:230 annat sätt ändra enklare fritidshus, annat sätt ändra enklare fritidshus, Bilaga 7 kolonistugor och liknande byggrna— kolonistugor och liknande byggna- der. der.
7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 & första stycket 2.
Beslut enligt forsta och andra stycket är inte &ttas, om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen.
Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om åtgärder som avses i andra stycket 1 och 2 skall utföras utan bygglov.
9 kap. 1 59
Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller marlarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt föresluifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Byggherren slall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning.
Arbetena slall planeras och utföras med aktsamhet så att personer och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppstår.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 5, skall rivningen skepåettsådantsättattolika material kan tas omhand var för sig. .
2 510 .
Minst tre veckor innan arbetena påbörjas skall byggherren göra en anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser
1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad,
2. åtgärder som anges i 8 lap. 2 & försa stycket,
3. sådana ändringar av en byggnad som berör-konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverlar dess planlösning,
4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation i byggnader,
5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för vattenförsörj- ning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,
6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 lap. 7 5 första stycket 4 eller 16 ä 4,
7. rivning som omfattas av krav på rivningslov.
9 Senaste lydelse 1994:852.
184 "' Senaste lydelse 1994:852.
Byggnadsarbetena får påbörjas tidigare än som anges i första stycket om byggnadsnämnden särskilt medger det.
Bygganmälan upphör att gälla om arbetena inte påbörjats inom två årji'ån dagen för anmälan.
Rivning av andra byggnader än komplementbyggnader, sådana ekonomibyggnader som avses 18 kap. 1 5 andra stycket-och sådana byggnader som avses i 8 kap. 10 5 skall anmälas till byggnadsnämn- den (rivningsanmälan). Bestärnmel- serna i första—tredje styckena om när anmälan skall göms, när arbetena får påbörjas och när anrrrälan upphör att gälla skall tillämpas också på rivningsan- mälan.
4 5"
Bygganmälan skall vara skriftlig. För enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till anmälan slall fogas en beskrivning av
Bygganmälningar och rivningsan- rnälningar slall vara skriftliga. För enkla åtgärder räcker det med muntlig anmälan. Till en anmälan
projektets art och omfattning. slall fogas en beskrivning av projektets art och omfattning. Illl en rivningsanmälan skall också fogas en plan över hur rivnings- materialet kommer att hanteras (rivningsplan). Byggnadsnämnden får i enskilda fall besluta att riv- ningsplan inte behövs.
12 år:
Om en sådan försäkring för byggnadsarbeten behövs som avses i lagen (1993z320) om byggfelsförsäkring, är byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen företetts för byggnadsnämnden. Detsamma gäller om ett besked om skyddsrum krävs enligt 6 kap. 8 5 lagen (1994:1720) om civilt försvar.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 5, för rivningsarbe- tena inte påbörjas förrän bygg-
" Senaste lydelse 1994:852.
185 ** Senaste lydelse 1994:1733.
Bilaga 7
nadsnämnden godkänt rivnings- planen.
13 513
För sådana byggnadsåtgärder som anges i 2 5 första stycket 1-6 och som kräver byggarunälan slall en kvalitetsansvarig utses av bygg- herren. För sldlda delar av ett byggprojekt kan olika kvalitetsan- svariga utses. En av dem slall samordna deras uppgifter. Bygg— herren slall underrätta byggnads- nämnden om vem som är kvalitets- ansvarig.
Den kvalitetsansvarige skall, om det finns sådan kontrollplan som avses i 9 &, se till att planen följs och att annan kontroll som avses i 8 5 första stycket 2 utförs. Han skall vara närvarande vid byggsam- råd enligt 7 5 samt vid besiktning- ar och andra kontroller.
För sådana byggnadsåtgärder som anges i 2 & försa stycket och som kräver bygganmälan samt för sådana rivningar som skall följa en rivningsplan slall en kvalitetsan- svarig utses av byggherren. För skilda delar av ett projekt kan olika kvalitetsansvariga utses. En av dem slall samordna deras uppgifter. Byggherren slall underrätta bygg- nadsnämnden om vem som är kvalitetsansvarig.
Om det finns en sådan kontroll- plansomavsesi9 åellerensådan rivningsplan som avses i 4 5, skall den kvalitetsansvarige se till att planen följs och att annan kontroll som avses i 8 5 första stycket 2 utförs vid byggnadsarbeten. Han slall vara närvarande vid byggsam- råd enligt 7 5 samt vid besiktning- ar och andra kontroller.
10 kap. 3 gro Byggnadsnämnden får förbjuda att ett visst byggnads-, rivnings- eller markarbete eller en viss åtgärd fortsätts, om detär uppenbart att arbetet eller åtgärden strider mot denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats medl stöd av lagen. Byggnadsnämnden får också, om nämnden finner att byggherren inte följer någon väsentlig del av en kontrollplan, förbjuda att ett byggnadsarbete fortsätts innan de uppkomna bristerna avhjälpts.
Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första stycket äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv
" Senaste lydelse 1994:852. " Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
eller hälsa, slall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts, Prop. 1994/95:230 även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.
Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Om byggnadsnämnden finner att byggherren i något väsentligt avseende avviker från en rivnings- plan, för nämnden förbjuda att rivningen förtsätts till dess att byggherren kan visa att det finns förutsättningar för att planen kom- mer att följas. Förbud enligt första, andra eller tredje stycket får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.
6513. Särsldldavgiftslalltasutom, iandrafallänsomavsesi45första stycket, en överträdelse sker genom att
1. arbete utförs utan att det finns någon kvalitetsansvarig enligt 9 kap. 13 5,
2. någon underlåter att göra bygganmälan när sådan anmälan slall göras eller
2. någon underlåter att göra bygganmälan eller rivningsanmälan när sådan anmälan slall göras eller
3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har meddelat enligt denna lag.
Den säfslo'lda avgiften slall bestämms till minst 200 och högst 1 000 kronor. Ar överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.
11 lap. s 516
Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan enligt 9 kap. 25 sarntiandraärenden som föranleder upprättande av nybyggnadskarta, ritningsgransk- ning, besiktning, framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder.
Byggnadsnämnden är ta ut avgift i ärenden angående lov och för- handsbesked och i ärenden som föranleds av en bygganmälan eller rivningsanmälan enligt 9 kap. 2 5 samt i andra ärenden som föran- leder upprättande av nybyggnads- larta, ritningsgranslming, besikt- ning, framställning av arkivbe- ständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadslnävande åtgärder.
Byggnadsnämnden får dessutom, efter det att bygganmälan som avser åtgärder som anges i 9 lap. 25 första stycket 1 eller 2 inkommit
” Senaste lydelse 1994:852. " Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
avseende uppförande, tillbyggnad eller annan ändring av en byggnad eller annan anläggning, la ut en planavgift för att täcka kostnaderna för sådana åtgärder som erfordras för att enligt denna lag upprätta eller ändra detaljplaner, områdesbestämmelser och fastighetsplaner. Planavgift år tas ut endast om fastighetsägaren har nytta av planen eller bestämmelser- na. Avgifterna är tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad Er åtgärderna. Grunderna för berälming av avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.
13 kap. 2 517 Andra beslut enligt denna lag av Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommuna- kommunfullmäktige och kommuna- lanämnderändesomangesilå lanämnderändesomangesilå får överklagas mma: hos länsstyrelsen.
får överklagas hos länsstyrelsen.
Sådana beslut får dock inte överklagas till den del de avser 1. frågor som redan är avgjorda genom detaljplan, områdesbestäm- melser eller förhandsbesked, 2. behovet av byggsamråd.
35
Beslut som anges i 2 5 första stycket överklagas genom att en besvärshandling ges in till länssty- relsen. I besvärshandlingen skall anges vilket beslut som överklagas.
Besvärshandllngen skall ha korn- mit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens an- slagstavla. I fråga om andra beslut av kommunala nämnder än beslut angående detaljplan, områdesbe- stämmelser eller fastighetsplan räknas dock besvärstiden från den dag då klaganden fick del av be- slutet.
" Senaste lydelse 1994:852.
BestämmeLser om hur beslut enligt 25 överklagas jinns i 23-25 && förvaltningslagen (1986:223).
Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upp- häva en detaljplan, områdesbe- stämmelser eller en fastighetsplan rälmas från den dag då justeringen av protokollet med beslutet har tillkännagetts på kommunens an- slagstavla. När ett sådant beslut har fattats av kornnuayidlmäkrige, skall vad som jöreskrivs i 23-25 55 förvaltningslagen (1986:223) om den myndighet som har meddelat beslutet i stallet avse kommunsty- relsen.
Bilaga 7
Besvär som inte har arybrts i rätt tid jar inte tas upp till prövning. Har besvärshandlingen före be- svärstidens utgång kommit in till kommunen, skall besvären ändå tas upp till prövning. Besvären skall också tas upp till prövning, om besvärshandlingen har kommit in för sent till länsstyrelsen och detta beror på att underrätteLsen om vad som skall iakttas vid överklagande av beslutet har innehållit en oriktig upng om besvärstid eller besvärs- instans.
4 510 Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 & huruvida prövning skall ske eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 & första stycket samt Ensstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 5 andra stycket att lov eller förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i
första stycketfåröverklagasggmm första stycket får överklagas hos
besvär hos kammarrätten om be- slutet avser
kammarrätten om beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom onuåde med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör kom- pletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 5, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestäm- melser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärder- na strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan och överklagandena avser frågan om åtgärderna utgör kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 &, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbe- stämmelser,
3. rivningslov eller marklov och överklagandena avser frågan om åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestännnelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 5 att avstå eller upplåta mark eller enligt 6 kap. 22 5 om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. fråga enligt 9 kap.,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap., 7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 &, hos regeringen i övriga hll.
" Senaste lydelse 1994:852.
Bilaga 7
85
Den myndighet som har att pröva besvär över ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan slall antingen fast- ställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa betydelse göras.
På kommunens begäran lan myndigheten förordna att det över- klagade beslutet, utan hinder av att besvären inte har slutligen av- gjorts, år genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte be- rörs av besvären. Sådana förord- nanden får inte överklagas.
Den myndighet som har att pröva överklaganden över ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detalj- plan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande är ändringar av ringa betydelse göras.
På kommunens begäran lan myndigheten förordna att det över- klagade beslutet, utan hinder av att överklagandena inte har slutligen avgjorts, får genomföras i sådana delar som uppenbarligen inte be- rörs av överklagandena. Sådana förordnanden får inte överklagas.
14 lap. 8 519 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om slada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelserjör bygg- nader som avses i 3 kap. 125 meddelas i en detaljplan eller i onu'ådesbestämmelser,
3. skyddsbestämmelsermeddelas i en detaljplan eller i områdesbe- stämmelser enligt 5 kap. 75 4 eller 6 respelctive 5 kap. 165 4 eller 5,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 & tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,
5 . marklov vägras med stöd av 8 lap. 18 5 första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger.-rätt till
"' Senaste lydelse 1993z559.
Bilaga 7
ersättning, om sladan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av lästigheten. I fäll som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastig- heten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och tredje styckena slall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kultumrinnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårds- lagen (1964z822), förbud enligt 20 å andra stycket och 21 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 & skogsvårdslagen (1979:429) och 19 lap. 2 & vattenlagen (1983z291), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom slall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 & skogsvårdslagen som i särskildafallharinträttinomsammatid.l—lartalanellerrätttill ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på gmnd av bestämmelserna i 15 lap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i lagen om biltur-minnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 65 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
17 kap. 21 a 5 [ lokaler där allmänheten har till- träde och på allmänna platser skall före år 2005 enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förrnåga vara undanröjda i den utsträckning som följer av före- skrifier meddelade med stöd av denna lag.
22 & Prop. 1994/95:230
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet Bilaga 7 som regeringen bestämmer år, i som regeringen bestämmer är, i de avseenden som anges i 20 och de avseenden som anges i 21 55, meddela de ytterligare 20—21 a 55, meddela de ytterligare bestämmelser som behövs bestämmelser som behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar samt tomter och allmänna platser.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 &.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 5 lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2kap.
6
Mark och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av onuådenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet slall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som lan påtagligt slada natur- eller kultur- miljön. Behovet av områden för fiilrgflsliv i närheten av tätorter slall särskilt beaktas.
Mark och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möj- ligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt slada natur- eller kultur- miljön. Behovet av grönområden i och i närheten av tätorter slall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1992:1146.
Bilaga7
3 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (l964:822) pmp_ 1994/95230
Härigenom föreskrivs att 225 naturvårdslagen (1964:822)' slall ha 31138” 7 följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse
22 52
Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämföng anordning för reklam, pmpaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.
Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplys- ning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, f'oreningssammanuäden, auktioner eller dylikt. Dock är hos myndighet som avses i första stycket sölas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, år myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidagande av annan erfordeng åtgärd därmed.
Anisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller lilmande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelturden som avses i andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov vägområde eller för vilka bygglov lu'ävs eller har lämnats. Bestäm- krävs eller har lämnats. Bestäm- melserna gäller inte heller sådtula melserna gäller inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte kräver ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt bygglov efter beslut enligt 8 lap. 5 5 första stycket eller 8 lap. 5 5 första stycket plan- och andra stycket 7 plan- och bygg- bygglagen (1987:10). lagen (1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
' lagen omtryckt 1991:641.
194 2 Senaste lydelse 1994:851.
lagrådet Prop. 1994/95:230
Bilaga 8 Utdrag ur protokoll vid sanunanträde 1995-05-18
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman och regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 4 maj 1995 (Miljödepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring iplan- och bygglagen (1987:10),
2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
3. lag om ändring i naturvårdslagen (l964:822).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Henrik
Lagergren. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
4kap. 55
I denna paragraf finns en bestämmelse om vad länsstyrelsen har att göra under det samråd som slall förekonuna i samband med att förslag till översiktsplan eller till ändring i en sådan plan upprättas. Lagrådet har ingen invändning mot förslaget men vill erinra om att det i 5 lap. 22 & finns en motsvarande bestämmelse som rör upprättande av förslag till detaljplan. Enligt lagrådets mening bör det under det fortsatta lagstift- ningsarbetet övervägas om inte 5 lap. 22 & bör ändras samtidigt" och på motsvarande sätt som förevarande paragraf.
14;
I denna paragraf, som är ny, föreslås vissa ytterligare bestämmelser rörande översiktsplaner. Enligt första stycket slall kommunfullmäktige minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens aktualitet. I andra stycket anges att länsstyrelsen inför ett sådant beslut slall samlat redovisa sådana statliga intressen som lan vara av betydelse för kommunens beslut.
Det framstår som oklart vad som åsyftas med föreskriften att länssty- relsen skall ”samlat redovisa” angivna ”statliga intressen”. Iförfattnings- kommentaren anges att länsstyrelsen slall sammanställa ett underlag för kommunens beslut och enligt den allmänna motiveringen bör det ges en samlad bild av statens intressen. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att med bestämmelsen avses att länsstyrelsen slall dels redovisa en sammanfattning av uppgifter från olila statliga myndigheter, dels 195
redovisa en bedömning av hur de statliga anspråken förhåller sig till Prop. 1994/95:230 översiktsplanen. Bilaga 8 lagrådet, som inte har någon erinran mot att en bestämmelse med den ' sålunda angivna innebörden tas upp i paragrafen, förordar att andra stycket med några jämkningar även i övrigt ges följande lydelse:
”Före ett beslut som avses i första stycket skall länsstyrelsen i en sammanfattande redogörelse redovisa statliga myndigheters synpunkter, som är kända för länsstyrelsen, i. fråga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunkterna enligt länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen.”
Skap. 215
Paragrafens första stycke innehåller för närvarande i första meningen en bestämmelse om syftet med samråd vid upprättandet av förslag till detaljplan. I andra och tredje meningarna anges vad som bör redovisas under samrådet. I lagrådsremissen föreslås att första meningen ändras så att syftet med samråd uttrycks något tydligare. Ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 4 lap. 4 5 första stycket i fråga om översiktsplan. Andra och tredje meningarna lämnas i förslaget oförändrade.
Till följd av en ändring i 5 kap. 205 kommer bestämmelserna i förevarande paragraf att omfatta två olila samråd, ett vid utarbetandet av programmet för detaljplan och ett vid uppräuandet av förslaget till sådan plan. I remissen har inte beaktats att detta bör föranleda en viss omarbetning av andra och tredje meningarna i första stycket i före- varande paragraf. Lagrådet fönrtsätter att en sådan omarbetning sker under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse föreskriver att resulatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts slall redovisas i en samrådsredogörelse. I lagrådsremissen föreslås att stycket ändras så att även resulatet av samrådet vid ut- arbetandet av programmet skall redovisas i en samrådsredogörelse. Vidare föreslås att det närmare preciseras vad samrådsredogörelsen skall innehålla. Som lagtexten utformats ger den intryck av att ettvart av de nämnda sanu'åden skall avslutas med en resultatredovisning i en samrådsredogörelse. Så har emellertid inte varit avsikten. Av motive- ringen till förslaget framgår att. resultaten från båda samråden skall redovisas i en gemensam redogörelse. lagtexten bör därför ändras så att detta tydliggörs. Stycket bör även i övrigt omarbetas i förtydligande syfte.
Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att andra stycket i paragrafen ges följande lydelse:
”De synpunkter som har framförts vid samråden samt kommentarer och förslag med anledning av synpunkterna skall redovisas i en gemensam samrådsredogörelse.”
Lagrådet vill tillägga att andra stycket har sin motsvarighet i fråga om 196 översiktsplan i 4 kap. 4 5 andra styclct. Någon ändring av den
bestämmelsen diskuteras inte i remissen. Enligt lagrådets mening bör Prop. 1994/95:230 under det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas, om det inte även när Bilaga 8 det gäller översiktsplan bör införas en precisering av vad samråds- redogörelsen bör innehålla. Lagrådet vill i förevarande sammanhang också pela på att förslaget om tillskapandet av två olika samråd bör föranleda en viss justering även i 5 kap. 22 5.
Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran.
Miljödepartementet Prop. 1994/95:230
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjem—Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Winberg
Regeringen beslutar proposition 1994/95:230 Kommunal översiktsplane- ring enligt plan- och bygglagen, m.m.