Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås följande.

Den tioåriga preskriptionstiden slopas när det gäller byggnadsnämndens rätt att ingripa genom ansökan om handräckning och f öreläggandc om rättelse för att återställa bostadslägenhcter som olovligt kontoriserats eller på atmat sätt fått sin användning väsentligt ändrad. Ändringen rör dock inte sådana omvandlingar där möjligheten att ingripa gått förlorad redan före ikraftträdan- det.

Inom områden med detaljplan skall bygglov kunna vägras för väsentligt ändrat användningssätt av bostadslägenheter, även om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnaders användningssätt.

Lagen (1973: 189) med särskilda hyresbostämmelscr för vissa orter (den s.k. bristortslagen) upphävs.

Vidare föreslås att hyresnämnden i undantagsfall skall kunna meddela beslut om särskild förvaltning av en fastighet enligt bostadsförvalmingslagen (1977: 792), då en fastighetsägare underlåter att hyra ut bostadslägenheter och det med hänsyn till bostadsförsörjningen är uppenbart oförsvarlig att lägenheterna står tomma.

De nu redovisade nya bestämrnelsema föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

I propositionen föreslås också en del ändringar som avser att förenkla för- farandet under planarbetet och i samband med olika beslut enligt plan- och bygglagen (1987: 10). En ytterligare modifiering av bygglovskravet föreslås så att bygglov inte längre skall behövas utanför detaljplan för att uppföra

• Sida 2
•  Original

komplementbyggnader, murar och plank i omedelbar närhet av en- och två- bostadshus som ej ingår i samlad bebyggelse, om inte kommunen bestämmer annat i områdesbestärrunelser. Förslaget innehåller också bestämmelser som innebär att bygglov för nya åtgärder i vissa fall inte längre hindras av att en byggnad avviker från detaljplanen. Vidare föreslås ett antal ändringar som Syftar till att förtydliga en del bestämmelser i lagen.

Dessa lagändringar föreslås träda i kraft den 1 april 1990.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i plan— och bygglagen (1987:]0)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987: 10)1 dels att 5 kap. 9, 10, 24, 25, 27, 30 och 31 55, 6 kap. 8, 9, 12, 13, 24 och 36 åå, 8 kap. 1, 2, 4, 5, 6, 11, 22 och 27 55, 10 kap. 275 samt 14 kap. 7 och 8 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 kap. 18 a 5, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap. 9 5

Detaljplanen består av en plan- karta och en särskild handling med bestämmelser eller, om innehållet framgår tydligt, av endast endera av dessa handlingar.

Detaljplanen består av en plan- karta och en särskild handling med bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om planens innehåll ändå framgår

tydligt.

Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika områden. Planhandlingama skall utformas så att det tydligt framgår hur planen

reglerar miljön.

105

Till detaljplanen skall .fogas en sådan planbeskrivning som anges i 265 och en sådan genomförande- beskrivning som anges i 6kap. 15.

Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 265 och en sådan genomförande- bcskrivning som anges i 6 kap. 1 5. Om detaljplanen består av endast en handling, får dock planbeskriv- ningen redovisas i den handlingen.

245

Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och in- föras i ortstidning. Av kungörelsen skall framgå

1Lagen omtryckt 1987z246.

Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och in- föras i ortstidning. Kungörandet får dock ske senast den dag då utställ- ningstiden börjar, om denna be- stämts till minst fyra veckor. Av kungörelsen skall framgå

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse _ Föreslagen lydelse

1. var planområdet ligger,

2. om förslaget avviker från översiktsplanen,

3. vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av planens an- tagande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 åå,

4. var utställningen äger rum,

5. inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall lämnas,

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 5 & kan förlora rätten att överklaga beslut att anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 å, en genom- förandebeskrivning enligt 6 kap. 1 & och sarnrådsredogörelsen skall, innan förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av för- slaget.

255

Underrättelse om innehållet i Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för kungörelsen skall senast dagen för kungörandet i vanligt brev sändas till kungörandet i brev sändas till

1. kända sakägare,

2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord- ning för en fastighet som berörs av planförslaget eller, om förhandlingsord- ning inte gäller, känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen,

3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse eller annan ut- sedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, får underrättelsen sändas till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare, får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig för alla.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 24 & första stycket 3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

27%

Efter utställningstiden skall kom— Efter utställningstiden skall kom- munen sammanställa de avlämnade munen sammanställa de synpunkter synpunkterna och red0visa sina för- som senast under utställningstiden slag med anledning av dem i ett ut- har framförts skriftligen och redovisa låtande som skall fogas till hand- sina förslag med anledning av demi lingama i ärendet. ett utlåtande som skall fogas till

handlingarna i ärendet.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse

Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i vanligt brev sändas till dem som inte fått sina synpunkter på det utställda förslaget tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall underrättas, får underrättelse i stället ske genom kungörelse på det sätt som anges i 24 &.

Föreslagen lydelse

Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i brev sändas till dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall under- rättas, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 5, eller genom en kun- görelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de bo- ende som berörs av förslaget till detaljplan och brev till sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 25 9 första stycket 2 och som inte fått sina synpunkter

tillgodosedda.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning ske.

30å

Senast dagen efter det att juste- ringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har till- kännagetts på kommunens anslags- tavla skall meddelande om tillkänna- givandet, protokollsutdrag med be- slutet sarnt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i vanligt brev till

Senast dagen efter det att juste- ringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har till— kännagetts på kommunens anslags- tavla skall meddelande om tillkänna- givandet, protokollsutdrag med be— slutet sarnt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i brev till

1. länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av

planen,

2. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt sådan organisation eller förening som avses i 25 & första stycket 2, om de senast under utställningstiden eller under den i 28 å andra stycket an- givna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda eller om de har besvärsrätt på grund av bestämmel- sen i 13 kap. 5 5 andra stycket.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och det skulle innebära större kost- nad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var

2. sakägare, bostadsrättshavare,

- hyresgäster och boende samt sådan

organisation eller förening som avses i 25 & första stycket 2, om de senast under utställningstiden eller under den i 28 å andra stycket an- givna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda eller om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 5 andra stycket första meningen.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och det skulle innebära större kost- nad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

och en av dem, får underrättelse i stället ske genom kungörelse i orts- tidning på det sätt som anges i 24 5. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt 6kap. 17-19 åå skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

och en av dem, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 5 eller genom en kungörelse som anslås på kom- munens anslagstavla, informa- tionsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av beslutet och brev till sådana sakägare och sådan organisation eller förening som avses i första stycket 2. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 55 skall alltid underrättas en- ligt första stycket.

Kungörelse som avses i andra stycket skall införas i ortstidning samma dag som beslutet att anta planen tillkännages på kommunens anslagstavla. Av kungörelsen skall framgå vad beslutet avser, tidpunkten för tillkännagivandet och vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta.

31,5

När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall detta kungöras i ortstidning. I kungörel- sen skall tas in en upplysning om innehållet i 15 kap. 4 &.

Snarast möjligt efter det att be- slutet har vunnit laga kraft och senast en månad därefter skall två exemplar av planen, planbeskrivningcn och genomförandebcskrivningen sändas till länsstyrelsen.

När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall de som till följd av beslutet kan vara berättigade till ersättning enligt 14 kap. 5 eller 8 &? underrättas. l underrättelsen skall också tas in en upplysning om innehållet i 15 kap. 4 &. Kommu— nen bestämmer om underrättelsen skall ske genom brev eller genom kungörande på det sätt som anges i 24 5 .

Snarast möjligt efter det att be- slutet har vunnit laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskriv- ningcn, genomförandebcskrivningen och fastighetsförteckningen sändas till länsstyrelsen, fastighetsregister- myndigheten och fastighetsbild- ningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast under- rättas om innehållet i handlingarna.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller, om inne— hållet framgår tydligt, av endast en- dera av dessa handlingar.

Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 12 5.

85

Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa handlingar eller av en handling som innehåller både plankarta och be— stämmelser, om planens innehåll ändå framgår tydligt.

95

Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeslcrivning som anges i 12 5. Om fastighetsplanen består av endast en handling, får dock planbeskrivningcn redovisas i den handlingen.

12å

Fastig/zetsplanen upprättas i samma ordning som gäller för de- taljplanen. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med detalj- planen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kommuner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dem.

Bestämmelserna i 5 kap. 18-28 och 30 55 skall tillämpas när fastig— hetsplanen upprättas. Om fastighets- planen inte upprättas gemensamt med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kom- muner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dem.

I planbeskrivningcn skall redovisas vilken detaljplan som fastighetsplanen hänför sig till och skälen till den utformning av fastighetsplanen som har valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i beskrivningen.

135

Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har upp- rättats gemensamt med detaljplanen och denna ej skall antas av nämnden, av den som antar detaljplanen.

Snarast möjligt efter det att be- slutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningcn och fas- tighetsförteckningen sändas till fas- tighetsregistermyndigheten och fas— tighetsbildningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast under- rättas om innehållet i handlingarna.

1 de fall detaljplanen enligt 5 25 skall anses ha den utformning som framgår av fastighetsplanen skall länsstyrelsen tillsändas handlingarna respektive underrättas om innehållet i dessa enligt andra och tredje styckena.

245

Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen efter genomförandetidens utgång lösa delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastig- hetsplanen skall utgöra en fastighet.

Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen efter genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fas- tigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomföran— detidens utgång även lösa mark, som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock inte så länge det finns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt, får

rättigheten lösas.

365

Innan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra allmänna plat- ser skall betalas av fastighetsägare enligt 31 eller 32 5, skall kommunen låta utreda frågan och upprätta det förslag som utredningen föranleder. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett väsentligt in- tresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under sam- rådet bör motiven till förslaget, planeringsunderlag av betydelse samt de vik- tigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en sam- rådsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 & skall ställas ut under minst tre veckor efter det att kungörelse om detta har skett på tid och sätt som anges i 5 kap. 24 &. Underrättelse om utställningen av förslaget skall dessutom i vanligt

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 & skall ställas ut under minst tre veckor efter det att kungörande om detta har skett på tid och sätt som anges i 5 kap. 24 &. Underrättelse om utställningen av förslaget skall dessutom i

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt berörs av förslaget. Under- rättelse behöver dock inte sändas till den som skriftligen har godkänt för- slaget. Under utställningstidcn skall förslaget åtföljas av samrådsredo- görelsen. Efter utställningstidens ut- gång får kommunen besluta i ären- det.

Föreslagen lydelse

brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt berörs av förslaget. Under- rättelse behöver dock inte sändas till den som skriftligen har godkänt för— slaget. Under utställningstiden skall förslaget åtföljas av samrådsredo- görelsen. Efter utställningstidens ut- gång får kommunen besluta i ären- det.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 5, skall de fastighetsägare vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget, beredas tillfälle att yttra sig över detta, innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall åtföljas av sam- rådsredogörel sen.

8 kap.

15

Bygglov krävs för att 1. uppföra byggnader, 2. göra tillbyggnader,

3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats,

4. göra sådana ändringar av byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverkar byggnadernas planlösning,

5. i byggnader installera eller vit- sentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation, vattenförsörjning eller avlopp,

5. i byggnader installera eller vä- sentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation,

5 a. i byggnader eller inom tomter installera eller väsentligt ändra anordningar för vattenförsörjning eller avlopp,

6. i byggnader installera eller väsentligt ändra hissar. Kravet på bygglov för de åtgärder som anges i första stycket 4 och 5 gäller inte i fråga om byggnader som tillhör staten eller landstingskommu- ner.

Kravet på bygglov för de åtgärder som anges i första stycket 4, 5 och 5 a gäller inte i fråga om byggnader eller tomter som tillhör staten eller landstingskommuner.

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jäm- förlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.

14 och 10 55 finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5—7 55 kan kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre gående krav.

252

I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att 1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och

Zscnastc lydelse 1988:955.

• Sida 10
•  Original

Nu varande lydelse

golfbanor,

Föreslagen lydelse

2. anordna upplag eller material gårdar, 3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller

gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska pro- dukter. som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller telemaster eller tom,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en

byggnad, 7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser, 10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9. Bygglov för att inrätta eller upp- föra en anläggning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om an- läggningen är avsedd för endast en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 be- hövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostads- hus eller ett tvåbostadshus och par- keringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om par- keringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Bygglov för att inrätta eller upp- föra en anläggning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en mindre anläggning av- sedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett två- bostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i de- taljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 5 får kommunen medge undantag från kravet på bygglov. I 10 å finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar avsedda för totalförsvaret.

4ä

Bestämmelserna i 1-3 åå gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder be- träffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnadcr):

]. installera eller ändra anordningar för vattenförsörjning eller avlopp, om byggnaden skall vara ansluten till en egen anläggning för vattenförsörjning eller avlopp,

2. göra andra invändiga ändringar, som inte innebär att det inreds någon ytterligare bostad eller någon lokal för handel, hantverk eller industri och ej heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar, eldstäder eller rök- kanaler,

3. färga om byggnader inom områden med detaljplan, om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt,

4. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter, inte sträcker sig mer än 3,0 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,

5 . anordna skärmtak över sådana uteplatser som anges i 4 eller över alta- ner, balkonger eller entréer, om skärmtaket inte är större än 12,0 kvadratmeter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter,

6. uppföra högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10,0 kvadratmeter, taknockshöjden inte överstiger 3,0 meter och bygg- naderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

Utanför detaljplan är en- och två- bostadshus och tillhörande komple— mentbyggnader som ej ingår i sam- lad bebyggelse undantagna från be- stämmelserna i 1 och 2 55 även i fråga om följande åtgärder

Utanför detaljplan är en- och två- bostadshus och tillhörande komple- mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse undantagna från bestämmelserna i 1 och 2 åå även i fråga om följande åtgärder

1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare grän- sen än 4,5 meter,

2. utföra sådana åtgärder som avses i 1 5 första stycket 4 och 5.

Om de grannar som berörs med— ger att åtgärder som avses i första stycket 4-6 och i andra stycket 1 ut- förs närmare gränsen än 4,5 meter, krävs inte bygglov.

Enligt 6 5 får kommunen be— stämma att de åtgärder som avses i första stycket 3 och andra stycket 1 kräver bygglov.

Så

2. uppföra komplementbyggna- der eller murar eller plank i ome- delbar närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4 ,5 meter,

3. utföra sådana åtgärder som avses i 1 5 första stycket4, 5. och 5 a.

Om de grannar som berörs mcd- ger att åtgärder som avses i första stycket 4-6 och i andra stycket 1 och 2 utförs närmare gränsen än 4,5 meter, krävs inte bygglov.

Enligt 6 5 får kommunen be— stämma att de åtgärder som avses i första stycket 3 och andra stycket 1 och 2 kräver bygglov.

Kommunen får i detaljplan eller ornrådesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen eller bestämmelscma

1. uppföra komplementbygg- nader,

2. göra mindre tillbyggnader, 3. utföra sådana åtgärder som avsesi ] 5 första stycket 4 och 5,

1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplement- byggnader,

3. utföra sådana åtgärder som avses i l 5 första stycket 4, 5 och 5 a,

4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 5, 5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader, 6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus, koloni-

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse

stugor och liknande byggnader,

Bestämmelser enligt första stycket 1-4 får inte meddelas, om bygglov krävs för att tillvarata grannars in- tressen eller allmänna intressen. Inte heller får sådana bestämmelser meddelas beträffande åtgärder som avser arbetslokaler eller personalrum i andra byggnader än industribygg- nader. Bestänrrnelser enligt första stycket 5 får meddelas endast om yrkesinspektionen samt skydds- ombud, skyddskommitté eller or- ganisation som företräder arbets- tagarna har tillstyrkt bestämmel- serna.

Föreslagen lydelse

7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 & första stycket 2.

Bestämmelser enligt första stycket får inte meddelas, om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller får sådana bestämmelser meddelas beträffande åtgärder som avser arbetslokaler eller personalrum i an- dra byggnader än industribyggnader. Bestämmelser enligt första stycket 5 får meddelas endast om yrkesin- spektionen samt skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna har till- styrkt bestämmelserna.

Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om åt- gärder som avses i första stycket 1 och 2 skall utföras utan bygglov.

6 & Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sådana åtgärder som avses i 3 & första stycket 1,

2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och

komplementbyggnader,

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 &.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områ- den för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 4 å andra stycket 1.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områ- den för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 45 andra stycket 1 och 2.

Komnrunerr får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enli gt första - tredje styckena skall meddelas genom detalj- plan eller områdcsbestämmelser.

I fråga om byggnader som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

1 1 & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse

1. åtgärden inte strider mot de- tal jplanen, varvid det förhållandet att genomförandetiden inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad på vilken åtgärden skall utföras stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för området, och

Föreslagen lydelse

1. åtgärden inte strider mot de- taljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detaljplanen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åt- gärden skall utföras

a) stämmer överens med detalj- planen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygg- lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 ä' första stycket andra me- ningen fastighetsbildningslagen( ] 970.988 ), och

3. åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Om fastigheten inte stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före ut- gången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden före- läggas att inom viss tid visa att ansökan om förrätming gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i f asti ghetsplanen.

Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte stäm- mer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genonrförandetiden för detaljplanen, skall sökanden före- läggas att inom viss tid visa att an- sökan om förrättning gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 5 första stycket 4-6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 skall bygglov länmas även om förutsättningama i första stycket 2 inte är

uppfyllda.

Aven om förutsättningama i första stycket är uppfyllda, får bygglov till åt- gärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ända- mål länmas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen.

Om detaljplanen saknar bestäm- melser om byggnadens användning och ansökningen avser bostadslä— genhet som behövs för bostadsför- sörjningen, får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i I 5 första stycket 3.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. ! fall som avses i

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket 2 b och 17 kap. 18 a 55 skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som tidigare godtagits.

225

Innan lov länmas, skall byggnadsnämnden genom underrättelse bereda kända sakägare och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs samt sådan känd organisation eller förening som anges i 5 kap. 25 5 första stycket 2 tillfälle att yttra sig över ansökningen, om åtgärden

1. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller

2. skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är en kompletteringsåtgärd och inte heller är reglerad i områdesbestäm— melser.

I det fall som avses i 5 kap. 25 & tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning.

[ det fall som avses i 5 kap. 25 & tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörande på det sätt som anges i 5 kap. 24 5. eller genom en kungörelse som an- slås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs och brev till kända sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 5 kap. 25 5 första stycket 2.

Ärenden om lov får inte avgöras utan att sökanden underrättats om det som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett ärende utan att så skett, om det är uppenbart onödigt att sökanden yttrar sig.

275

Sökanden och den som har be- retts tillfälle att yttra sig enligt 22 å och som inte fått sina synpunkter tillgodosedda skall av byggnads- nämnden omedelbart underrättas om innehållet i beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Är det upp- enbart att beslutet går honom emot, skall han även underrättas om vad han har att iaktta vid överklagande av beslutet och om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling. Underrättelse får ske genom delgivning.

Sökanden skall av byggnads- nämnden omedelbart underrättas om innehållet i det beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Underrättelse skall också sändas till sådan i 22 5 första stycket omnämnd person, organisation eller förening som yttrat sig i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet går någon emot, skall han även underrättas om hur han kan överklaga det och om avvikande meningar som har antecknats i ett protokoll eller i någon annan handling.

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse

I det fall som avses i 5 kap. 25 å tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning. Sökanden skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

Underrättelse får ske genom del- givning. Med sökanden får delgiv- ning dock inte ske med tillämpning av 12 eller 15 € delgivningslagen (1970:428).

10 kap. 27 5

Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4 5 första Stycket inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med byggnadsnämnden inom tio år från det att överträdelsen begicks, får byggnadsavgift eller tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift. Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 125 1—3 vidtogs, får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller be- sluta om föreläggande enligt 145 första stycket.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 12 5 1—3 vidtogs, får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller be- sluta om föreläggande enligt 145 första stycket. Detta skall dock inte tillämpas när någon utan lov enligt 8 kap. 1 5 första stycket 3 har tagit i anspråk eller inrett en bostads- lägenhet för väsentligen annat ända- mål än bostadsändamål.

14 kap.

75

Om ersättning har betalats för gatukosmader enligt 6 kap. 31 eller 32 5 eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillbaka ersättningen, i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han på grund av att bygglov vägras inte kan använda fastigheten så som förutsattes när ersätmingen togs ut.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 5 räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen.

Om bygglov vägras till att ersätta en genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem årfrån det att byggnaden förstördes, har ägare eller innehavare av särskild rätt till fastigheten rätt till ersättning av kommunen för den skada han lider.

853. Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till crsätming av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

3Senaste lydelse 1988z955.

• Sida 16
•  Original

Nu varande lydelse

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller på annat sätt än genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

Föreslagen lydelse

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstör- des,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 5 tredje stycket meddelas i om- rådesbestämmelser,

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 5 första stycket 2 eller 3. Rätt till ersättning föreligger, i fall som avses i första stycket 1 och 2, om skadan är betydande i för— hållande till värdet av berörd del av fastigheten och, i fall som avses i första stycket 3-5, om skadan med- för att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olycks- händelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och ifall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 19 55 naturvårdslagen (1964:822) och 19 kap. 2 5 vattenlagen (1983z29l), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall be- aktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 5 skogsvårdslagen (1979:429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i la- gen om kulturminnen m. m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m. m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader

lö

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kosmader för ersättning eller inlösen.

17kap. 18 a ?

Byggnadsnämnden får i ett ärende om bygglov förklara att en nybygg- nadsåtgärd eller fastighetsbildning som har utförts i strid mot en stads- plan, byggnadsplan, avstycknings- plan eller tomtindelning med stöd av 34 5, 38 &" tredje stycket eller 110 5 första stycket byggnadslagen (1947:385) eller motsvarande äldre bestämmelser eller 3 kap. 2 5 tredje stycket fastighetsbildningslagen i dess lydelse vid utgången av juni 1987, skall anses utgöra en sådan avvikelse som avses i 8 kap. 11 5 första stycket 2 b. En sådan för- klaring får avse endast mindre avvi- kelser från planen eller tomtindel- ningen vilka är förenliga med syftet med denna. Förklaringen får lämnas endast i beslut om bifall till ansökan om bygglov.

Första stycket skall tillämpas också ifråga om fastighet, byggnad eller annan anläggning i den ut- sträckning den efter ett beslut om fastställelse av en stadsplan, bygg- nadsplan eller tomtindelning avviker från planen eller tomtindelningen.

]. Denna lag träder i kraft, i fråga om det nya 8 kap. 11 5 femte stycket och 10 kap. 27 5 den 1 januari 1990, och i övrigt den 1 april 1990.

2. De nya bestämmelserna i 5 kap. 31 5 andra och tredje styckena och 6 kap. 13 5 andra - fjärde styckena tillämpas på sådana beslut som vunnit laga kraft den 1 april 1990 eller senare.

3. De nya bestämmelsema i 8 kap. 27 5 tillämpas på beslut som meddelats den 1 april 1990 eller senare.

4. Bestämmelscmai 10 kap. 27 5 i sin nya lydelse tillämpas även i de fall den åtgärd som avses i 8 kap. 1 5 första stycket 3 vidtagits före ikraftträdan- det, såvida inte byggnadsnämndens rätt att ansöka om handräckning eller be- sluta om föreläggande gått förlorad före ikraftträdandet enligt äldre be- stämmelser.

• Sida 18
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 225 naturvårdslagen (1964: 822)1 skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

22 52

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propa- ganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.

Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller an- slagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, förenings- sammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndig- heten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anord- ningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade medde- landen som avses i andra stycket.

Bestämmelsema i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom vägom- gäller inte anordningar inom vägom— råde eller för vilka bygglov krävs råde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. eller har lämnats. Bestämmelserna

gäller inte heller sådana åtgärder som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 åförsta stycket 7plan- och bygglagen ( ) 987:1 O ).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

1Lagen omtryckt 1974:1025. 2Senaste lydelse 1987:133.

• Sida 19
•  Original

3. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Härigenom föreskrivs att lagen (1973: 189) med särskilda hyres- bcstämmelser för vissa orter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.

• Sida 20
•  Original

4. Förslag till Lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977: 792)

Härigenom föreskrivs att 1 och 255 bostadsförvaltningslagen (1977: 792) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag äger tillämpning på fastighet där det finns bostadslägen- het som är uthyrd av fastighetens ägare för annat ändamål än fritidsän- damål och som ej utgör del av hans egen bostad. Fastighet som tillhör staten eller kommun kan ej bli före- mål för ingripande enligt 2 5.

Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning på fastighet där det finns bostadslägen— het som är uthyrd eller kan hyras ut av fastighetens ägare för annat ändamål än fritidsändamål och som ej utgör del av hans egen bostad. Fastighet som tillhör staten eller kommun kan ej bli föremål för in- gripande enligt 2 5.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt äger bestämmelserna i denna lag om fastighet motsvarande tillämpning på tomträtten. I fråga om byggnad som annars tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämp- liga delar. Såsom ägare av fastighet anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar fastigheten.

2?

Försummar fastighetsägaren vården av fastigheten eller underlåter han att vidtaga angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten eller framgår det på annat sätt att han icke förvaltar fastigheten på ett för de boende godtagbart sätt, får hyresnämnden besluta om särskild för- valming av fastigheten.

I beslut enlig första stycket skall hyresnämnden ålägga fastighetsäga- ren att överlämna förvaltningen till särskild förvaltare (förvaltnings- åläggandc). Kan det antagas att sådant åläggande ej är tillräckligt för att uppnå en tillfredsställande förvaltning, skall nämnden i stället besluta att ställa fastigheten under förvaltning av särskild förvaltare (tvångsförvaltning).

Beslut om särskild förvaltning får också meddelas om fastighetsägaren underlåter att hyra ut lägenheter för bostadsändamål i fastigheten och det med hänsyn till bostadsförsörjningen är uppenbart oförsvarligt att lägen- heterna står tomma.

I beslut enligt första eller andra stycket skall hyresnämnden ålägga fastighetsägaren att överlämna för- valtningen till särskild förvaltare (förvaltningsåläggandc). Kan det antagas att sådant åläggande ej är tillräckligt för att uppnå en tillfreds- ställande förvaltning, skall nämnden i stället besluta att ställa fastigheten under förvaltning av särskild för- valtare (tvångsförvaltning).

Om möjlighet att i visst fall ställa fastighet under tvångsförvaltning enligt denna lag finns bestämmelser i bostadssaneringslagen (1973: 531).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

• Sida 21
•  Original

1. Inledning

Läget på bostadsmarknaden är ansträngt särskilt i de större städerna. Inte minst ungdomarna har svårt att få tag i bostäder som passar deras behov och medel. Samtidigt finns det undersökningar som visar att många lägenheter inte används för permanentboende. Lägenhetema står tomma eller används endast tillfälligtvis som övemattningsbostädcr eller liknande.

I oktober 1988 tillsatte jag därför en arbetsgrupp med uppgift att utreda och lämna förslag till åtgärder för att göra fler bostäder i bostadsbeståndet till- gängli ga för dem som har behov av en permanent bostad.

Arbetsgruppen, under ledning av dåvarande statssekreteraren Bengt Owe Birgersson, har i promemorian (Ds 1989: 11) Övemattningslägenhcter m. m. lagt fram förslag som syftar till att dels ställa övemattningslägenheter och andra kompletteringsbostäder liksom tomnra lägenheter till bostadsmarkna- dens förfogande, dels förhindra att bostadslägenheter används för kontor och andra "främmande" ändamål.

Promemorian har rcnrissbehandlats. En förteckning över remissinstansema bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 .

Remissyttrandena finns tillgängliga i bostadsdepartementets ärende B 5 20/89.

.Jag kommer i det följande att med utgångspunkt i gruppens promemoria lägga fram förslag som syftar till att hindra olovlig'kontorisering m.m. av bostadslägenheter och att återföra bostadslägenheter som står outhyrda till bostadsmarknaden. Vidare kommer jag att redovisa min bedömning i fråga om kommunernas möjligheter att inom ramen för gällande: lagstiftning verka för att övcmattningslägcnheter ställs till bostadsförmedlingens förfogande (avsnitt 2—4).

• Sida 22
•  Original

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga fogas arbetsgruppens förslag till lagändringar i de delar som rör åtgärder mot olovlig kontorisering m. m. och för att återföra outhyrda lägenheter, bilaga 2.

De förslag som jag avser att lägga fram rör bl. a. plan- och bygglagen (1987: 10), PBL. Denna lag, som trädde i kraft den 1 juli 1987, utgör resultatet. av en genomgripande reform av byggnadslagstiftningen som påbörjades år 1968. Samtidigt med PBL trädde i kraft också lagen (1987: 11) om exploateringssamverkan, ESL, och lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser rn. m., NRL, samt följdändringar i ett 40-tal andra lagar.

Lagrådet påpekade i sitt yttrande över förslaget till PBL att det var nästan ogörligt att fullständigt överblicka konsekvenserna av varje bestämmelse och att man fick räkna med att en översyn av olika detaljer kunde bli nödvändig efter en tids erfarenheter [prop. 1985/86: 1 (PBL-propositionen), bilaga 10 s. 208]. Inte heller riksdagen uteslöt att det kunde visa sig nödvändigt med en översyn av olika detaljer efter en tid (BoU 1986/87: 1 s. 14, rskr. 27).

Ett omfattande arbete med introduktion av det nya författningskomplexet har bedrivits under ledning av en styrgrupp med representanter för bostads- departementet, plan- och bostadsverket, lantmäteriverket och Svenska kommunförbundet. Ca 350 handledare har utbildats och fungerat som lärare vid de kurser som anordnats över hela landet. Handledargruppen består av praktiskt verksamma planerare, bygglovsgranskare, byggnadsinspektörer, lantmätare, jurister och andra tjänstemän i kommunerna och på länssty— relserna. De representerar ca 130 av landets kommuner och samtliga länssty— relser.

Hösten 1987 inleddes också ett treårigt erfarenhetsprojekt avseende tillämpningen av den nya lagstiftningen. Projektet leds av samma styrgrupp, som ansvarar för PBL-introduktionen. Inom detta projekt samlar man in de erfarenheter av den nya lagstiftningen som handledarna gjort i samband med den nyssnämnda introduktionsutbildrringen. Den första etappen i erfaren- hetsinsarnlingen avslutades i september 1988. Handledarnas då redovisade erfarenheter har sedan kompletterats med statistiska uppgifter från plan- och bostadsverket, genomgångar av rättsfall, synpunkter som kommit in till bostadsdepartementet eller verken från intresseorganisationer och andra, enkäter till länsstyrelserna m. m. Styrgruppen har på grundval av detta mate- rial i februari 1989 sammanställt rapporten "Praktikcmas erfarenheter av PBL, NRL och ESL". Styrgruppen gör där också bcdönmingar av behovet av lagändringar, utvecklirrgsarbete och utbildning.

Vintern 1989 inledde plan- och bostadsverket och lantmäteriverket ett samarbete för att med utgångspunkt i styrgruppens rapport ta fram förslag till - erforderliga lagändringar. Verken koncentrerade sig därvid på sådana ändringar som bedömdes både angelägna och möjliga att utreda och genom- föra på kort tid. Övriga frågor som väckts av styrgruppen avser verken att bearbeta senare.

I maj 1989 överlämnade de båda verken gemensamt till mig promemorian; " Förslag till ändringar i plan- och bygglagen och naturvårdslagen".

• Sida 23
•  Original

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Remissyttrandena finns tillgängliga i bostadsdepartementets ärende P 1230/89.

Erfarenheterna visar att den nya lagstiftningen i stort fungerar väl men att det finns ett antal regler som huvudsakligen är av formell karaktär och som på ett relativt enkelt sätt kan göras smidigare. Huvuddelen av verkens förslag gäller sådana regler. De omfattas av mitt nu framlagda förslag till ändringar i PBL m. m. (avsnitt 5). Promemorians lagförslag bör i de nu aktuella delarna fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 . När det gäller verkens övriga förslag behövs närmare överväganden innan ställning kan tas till frågan om behovet av lagändringar. Frågan om ytterligare förslag till ändringar får därför avvakta till ett senare sammanhang.

Genom beslut den 5 oktober 1989 remitterade regeringen till lagrådet de förslag till lagändringar jag då föreladc regeringen. Förslagen överens- stämmer med dem jag nu lägger fram, med undantag för vissa delar i förslaget till ändring i PBL. Det förslaget bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen den 16 oktober 1989. Yttrandet bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 6. Lagrådet lämnar med ett par undantag förslagen utan erinran. Jag återkommer till lagrådets yttrande i avsnitten 5.1.1 och 5.6.2. I övrigt föreslår jag i förhållande till de remitterade förslagen vissa redaktionella ändringar.

5. Övriga ändringar i PBL

5.1. Förfarandereglerna för detaljplan, områdesbestämmel— ser och fastighetsplan

Plan— och bygglagen, PBL, syftar bl. a. till en decentralisering av beslut- anderätten och till ett ökat medborgarinflytande i markanvändningsfrågor av endast lokal betydelse. Lagen innehåller i detta syfte en rad delvis ganska detaljerade bestämmelser om förfarandet vid planläggning och lovgivning.

Erfarenheten har visat att förfarandereglema i vissa situationer — särskilt när det gäller enkla ärenden eller ärenden som berör endast ett fåtal personer — medför ett mer byråkratiskt förfarande och större kosmader än som är nöd- vändigt med hänsyn till de nämnda syftena med PBL och till rättssäkerheten. Reglerna bör därför göras mer flexibla så att förfarandet kan anpassas efter den situation i vilken de skall tillämpas.

Jag föreslår ändringar av detta slag i bestämmelserna om områdesbe- stämmelser, detaljplan och fastighetsplan när det gäller kungörande av utställ- ning och av antagandebesluts laga kraft, när det gäller underrättelse till parter och andra om utställning, om utlåtande över inkomna synpunkter, om antagandebeslut och om antagandebesluts laga kraft samt när det gäller expe- dicring av beslut.

5.1.1 Kungörande om utställning

Mitt förslag: Bestämmelserna om tidpunkten för att ställa ut ett för- slag till detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser ändras så att det inte finns några formella hinder mot att påbörja utställningen redan samma dag som utställningen kungörs. Kungörandet måste dock ske minst fyra veckor före utställningstidens slut.

Nuvarande bestämmelser om kungörelsens innehåll behålls'oför- ändrade.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i stort med mitt förslag i fråga om tidpunkten för utställning. Däremot föreslås det också i promemorian att det skall vara möjligt att i kungörelsen i ortstidning utesluta uppgifterna i 5 kap. 24 5 första stycket 3 om vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av planens antagande kan komma att tas i anspråk för inlösen. För- slaget motiveras av att göra kungörandet i ortstidning billigare för kommun- erna och av att de berörda fastighetsägarna och rättighetsinnehavama enligt gällande bestämmelser ändå underrättas i brev.

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Innan ett förslag till detaljplan ställs ut skall kungörelse om utställningen anslås på kommunens anslagstavla och införas i

• Sida 34
•  Original

ortstidning minst en vecka före utställningstidens början (5 kap. 24 5 första stycket). Enligt huvudregeln skall underrättelse om innehållet i kungörelsen senast samma dag som kungörandet sker sändas till kända sakägare och vissa andra intressenter (5 kap. 25 & första stycket). Dessa bestämmelser gäller också beträffande fastighetsplaner (6 kap. 12 å) och områdesbestämmelser (5 kap. 33 å).

Enligt promemorian har regeln om tidpunkten för kungörandet inneburit problem, eftersom besökare ofta kommer och vill ta del av planförslaget samma dag som kungörandet skett eller någon dag därefter och besökarna då måste uppmanas att komma tillbaka senare.

Jag kan för min del inte se att det finns något hinder mot att kommunen visar ett planförslag eller områdesbestämmelser för besökare som kommer före utställningstidens början, om förslaget då är färdigt och redovisat i en allmän handling. Däremot har jag förståelse för att det kan vara en fördel, om kommunen får möjlighet att låta utställningstiden börja löpa redan från den dag kungörandet sker. Enligt nuvarande bestämmelser skall utställningstiden vara minst tre veckor (5 kap. 23 5) och kungörandet ske minst en vecka före utställningstidens början. Den minsta tid som lagen nu tillförsäkrar den enskilde för att ta del av ett planförslag eller ett förslag till områdesbe- stänmrelser bör inte förkortas. Lagrådet har i sitt yttrande redovisat två alter- nativ för att förenkla förfarandet. Som ett alternativ föreslås att bestämmel— serna utforrnas så att den minsta tiden för utställning bestäms till fyra veckor OCh att kungörandet skall ske senast dagen före utställningstidens början.

Detta förslag innebär onekligen förenklingar. Jag anser dock för min del att det inte är tillräckligt att av förenklingsskäl förlänga den minsta tiden för utställning. Förslaget medger inte heller att utställningen kan börja samma dag kungörandet sker. Jag föreslår därför att kungörandet skall ske senast den dag utställningstiden börjar och minst fyra veckor före dess slut. På så sätt blir det möjligt att låta utställningen börja redan samma dag kungörandet sker, under förutsätming att utställningstiden bestäms till minst fyra veckor. Regleringen överensstämmer med lagrådets andra alternativ.

Kungörelsen om utställning av ett detaljplaneförslag skall bl. a. innehålla uppgift om vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av att planen antas kan komma att tas i anspråk genom inlösen (5 kap. 24 & första stycket 3). Bestämmelsen infördes vid lagens ikraftträdande på förslag av lagrådet, som ansåg det väsentligt från rättssäkerhctssynpunkt att de berörda mark- ägarna och rättighetsinnehavarna uppmärksammades på en plans konsekven- ser för dem i detta hänseende (PBL-propositionen, bil. 10 s. 259 och 269).

En uppgift av det nyssnämnda slaget kan ibland bli mycket utrymmes- krävande och leda till höga annonskostnader för kommunerna. Flera önske- mål har därför enligt promemorian framförts om att det borde räcka med att man på annat sätt bevisligen underrättar dem som kan bli berörda av en tvångsinlösen.

För egen del kan jag ha förståelse för önskemålet att få ned kosmadema för annonseringen. Jag är emellertid inte nu beredd att gå så långt att föreslå ett slopande av den uppgiftsskyldighet som infördes på lagrådets inrådan. För att

• Sida 35
•  Original

godta en sådan ändring skulle det krävas att de berörda fastighetsägarna och rättighetsinnehavama på annat sätt i god tid blev underrättade om de aktuella uppgiftema. Jag anser inte att det finns tillräckliga skäl för att föreslå en sådan ordning, som skulle medföra krav på en särskild reglering för det fall de berörda personerna inte blivit underrättade före utställningstidens slut. Däre- mot anser jag att kungörelsen såvitt gäller uppgifterna enligt 5 kap. 24 5 första stycket 3 många gånger bör kunna utformas mera kortfattad än vad som nu ofta är fallet. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

5.1.2 Underrättelser om utställningen av planförslag m.m.

Mitt förslag: Kommunerna medges större frihet att välja hur under- rättelser om utställning skall sändas i brev.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran, dock har postverket påpekat att ordet "brev" inte är tillräckligt

tydligt, eftersom detta också kan avse t. ex. ekonomibrev som har en lång- . sammare postbefordran.

Skälen för mitt förslag: Underrättelser i samband med utställning av planförslag skall sändas i vanligt brev till kända sakägare och vissa andra intressenter (5 kap. 25 å). Lagtextcn har enligt promemorian uppfattats så att alternativ till vanligt brev inte skulle vara tillåtna. Detta har givetvis inte varit meningen. Till undvikande av missförstånd föreslår jag att uttrycket "vanligt brev" ersätts med "brev" i de bestämmelser i PBL där uttrycket förekommer.

Mitt förslag: Möjlighet införs för kommunema att i vissa fall ersätta kungörande i ortstidning med en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende och brev till sakägare och hyrcsgästenras organisationer eller föreningar. Denna möjlighet kan under särskilda förutsättningar komma till användning när kommunen skall redovisa sitt förslag efter utställ- ningstidens slut och när kommunen antagit en plan eller områdes- bestämmelser.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Något förslag om kungörande på kommunens anslagstavla finns dock inte med. J promemorian föreslås också att den i 5 kap. 30 & föreskrivna skyl— di gheten att underrätta sakägare och andra särskilt angivna intressenter som

• Sida 36
•  Original

inte fått sina synpunkter i ärendet tillgodosedda utvidgas att generellt gälla dessa intressenter, om det inte är uppenbart obehövli gt.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker promemorieförslaget eller läm- nar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall har dock ställt sig tveksam till förslaget med motiveringen att det kan vara svårt att nå alla berörda. Även hovrätten för Västra Sverige framför viss tvekan och anser att förslaget inrymmer betydande risker att många berörda inte får del av informationen. Justitieombudsmanncn (JO) har påpekat att hyresgästemas organisationer och föreningar för det mesta saknar adress inom planområdet och föreslagit att också dessa skall underrättas på annat sätt. Vidare har länsstyrelsen i Jämt- lands län framhållit att en del av dem som kan beröras i vissa fall inte är per- manent bosatta på orten.

Skälen för mitt förslag: Kommunen skall efter det att ett förslag till detalj- eller fastighetsplan eller områdesbestämmelser varit utställt ställa sam- man de synpunkter som har avlärnnats och redovisa sina förslag med anled- ning av de avlämnade synpunkterna i ett särskilt utlåtande. Detta utlåtande eller ett meddelande om var utlåtandet finns tillgängligt skall snarast möjligt sändas i vanligt brev till dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Om det är ett stort antal personer som skall underrättas, får underrättelse i stället ske genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla och införs i ortstidning (5 kap. 27 5 första och andra styckena resp. 33 å och 6 kap. 12 5 första stycket). En motsvarande underrättelseskyldighct har kommunen sedan den beslutat anta planen eller områdesbestärnmclsema. Kungörande i ortstidning får dock i dessa fall komma i fråga som crsätming för vanligt brev endast om detär ett stort antal personer som skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända underrättelsen till var och en av dem. Om underrättelse sker genom kungörande i ortstidning, skall dock alltid underrättelse genom vanligt brev sändas till ägare av sådan mark och inne- havare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk genom inlösen enligt särskilt angivna bestämmelser (5 kap. 30 och 33 åå samt 6 kap. 12 5 första stycket).

Ett stort antal kommuner har enligt vad som uppgetts i promemorian efter- lyst billigare och effektivare altemativ än kungörande i ortstidning. Man anser att kosmadcma för annonsering inte står i rimlig proportion till informations- effekten.

I likhet med vad som förordas i promemorieförslaget anser jag att det bör ges ett alternativ till underrättelse genom kungörande i ortstidning när ett stort antal personer skall nås av informationen. Jag föreslår därför att 5 kap. 27 och 30 55 ändras så att underrättelse — under de förutsättningar i övrigt som nu gäller —i stället får ske genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla och informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av kommunens förslag eller antagandebeslut. I likhet med vad som förordas i promemorieförslaget anser jag dock att sakägare i sådant fall även i fortsättningen skall tillsändas underrättelse i brev. Vidare anser jag, med hänvisning till vad JO anfört, att även hyresgästernas organisationer och

• Sida 37
•  Original

föreningar då bör underrättas på samma sätt som sakägarna. Likaså bör de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 30 & stå kvar om underrättelse till de markägare och rättighetshavare som kan komma att få mark inlöst.

Enligt promemorieförslaget bör underrättelseskyldigheten till de i 5 kap. 30 & särskilt angivna intressenter som inte fått sina synpunkter i ärendet till- godosedda ändras så att underrättelseskyldigheten generellt omfattar in— tressenterna "om det inte är uppenbart obehövligt". Dämred skulle det enligt promemorian bli klarare att det finns en underrättelseskyldighet i sådana tvek- samma fall där byggnadsnämnden har svårt att avgöra om de som yttrat sig fått sina synpunkter tillgodosedda eller ej. För egen del är jag emellertid inte beredd att stödja förslaget. De gällande bestämmelsema korresponderar med bestämmelsema i 13 kap. 5 5 första stycket om rätten att överklaga ett beslut av aktuellt slag. Regleringen i 5 kap. 30% bör även i fortsättningen vara samordnad med dessa bestämmelser. Till detta kommer att flertalet kommuner — för att undvika feltolkningar — redan i dag torde göra en generös bedömning i fråga om vilka som skall underrättas. Jag anser att en sådan ordning är att föredra framför att ålägga kommunerna en underrättelseskyldighet som går längre än vad överklagandereglema kräver.

Mitt förslag: Det utlåtande över synpunkter på ett planförslag som skall upprättas efter utställningen skall även redovisa skriftliga syn- punkter som kommit in före utställningen.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss nämnde (avsnitt 5.1.3) skall kommunen efter utställningstiden sammanställa de avlämnade synpunkterna och redovisa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall sändas till dem som inte fått sina synpunkter på det utställda förslaget till- godosedda (5 kap. 27 5 första och andra styckena). Ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan får överklagas av dem som senast under utställningstiden skriftligen framfört synpunkter (13 kap. 5 5 första stycket). Även skriftliga synpunkter före utställningstidens början kan alltså grunda en rätt att överklaga.

Enligt promemorian tolkas och tillämpas bestämmelsema i 5 kap. 27 5 olika i skilda kommuner. En del redovisar även synpunkter som kommit in före utställningen, medan andra endast tar med sådana som framförts under utställningstiden. Utlåtandet skickas i sistnämnda fall inte till dem som har framfört sina synpunkter före utställningen. Det är då också risk för att de blir bortglömda när underrättelse om antagandet sänds ut enligt 30 &.

• Sida 38
•  Original

Regeringsrätten har i ett fall där underrättelse inte sänts ut beslutat att åter- ställa försutten tid för en klagande som kom in för sent med sitt överklagande (beslut den 19 april 1989, mål nr 5128— 1988).

Jag föreslår mot denna bakgrund att bestämmelserna ändras så att även synpunkter som framförts skriftligen före utställningen skall behandlas i ut- låtandet och ligga till grund för underrättelser till dem som inte fått sina syn- punkter tillgodosedda.

5.1.5 Kungörande av att en plan m. m. vunnit laga kraft

Mitt förslag: Det blir inte längre obligatoriskt att i ortstidning kungöra att ett beslut att anta en detaljplan eller områdesbestämmelser vunnit laga kraft. Kommunen får välja att i stället sända brev till dem som kan vara berättigade till ersättning enligt bestämmelserna i 14 kap.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Det stora flertalet tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall har emellertid pekat på att det kan vara svårt att avgöra vilka som är ersätmingsberättigade. Vidare har länsstyrelsen i Skaraborgs län efterlyst ett klargörande av huruvida en ersättningsberättigad markägare förlorar sin rätt till crsätming efter två år om han på grund av brister i underrättelseförfarandet inte är medveten om sin skadesituation. Slutligen har länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasatt om det inte finns anledning att överväga en generell inforrnationsskyldighet till sakägama om att en plan vunnit laga kraft.

Skälen för mitt förslag: När ett beslut att anta en detaljplan har vunnit laga kraft skall detta kungöras i ortstidning (5 kap. 31 5 första stycket). 1 kungörelsen skall tas in en upplysning om bestämmelserna i 15 kap. 4 5 att talan om eventuella ersättningsanspråk skall väckas inom två år från det att beslutet vann laga kraft. Motsvarande bestämmelser tillämpas när en fastig- hetsplan eller områdesbestämmelser antas (6 kap. 12 5 första stycket resp. 5 kap. 33 å).

lPBL-propositionen angavs att huvudsyftet med bestämmelsen om kun- görande i 5 kap. 31 & är att de fastighetsägare, som till följd av planen kan vara berättigade till ersättning enligt 14 kap., inte skall försitta den angivna tvåårsfristcn (5.628). Bestämmelsen har dock utformats som ett generellt krav på kungörande av lagakraftvunna beslut, oavsett om någon grund för ersättningsyrkande kan tänkas föreligga eller ej.

Enligt promemorian har många kommuner ifrågasatt behovet av att i dags- pressen införa dyrbara annonser om planer eller områdesbestämmelser när det inte finns någon grund för ersättningsanspråk. Som skäl har de vidare anfört att de flesta planer omfattar små områden och att i de fall ersättning enligt PBL skulle kunna bli aktuell, det vore billigare för kommunen och säkrare för markägarna med personliga underrättelser.

• Sida 39
•  Original

Enligt min mening kan det finnas anledning att först överväga om det finns andra skäl för kungörande utöver det angivna huvudmotivet. Ett sådant skäl kan vara att kommunmedlemmama bör informeras om när större och viktigare planbeslut eller beslut om områdesbestämmelser vunnit laga kraft. Kravet på kungörande skulle i sådant fall kvarstå för sådana beslut. I de allra flesta fall torde dock information om viktiga sådana beslut ändå spridas till en större allmänhet genom bl. a. dagspressen. Jag anser därför att det inte av denna anledning finns skäl att behålla kravet på ett dyrbart kungörandeförfarande. Ytterligare en anledning till information är att sakägama inom detaljplane- område skall få veta att planens genomförandetid börjat löpa. Det kan emellertid hållas för visst att den som är på detta sätt berörd av en plan själv håller sig underrättad, särskilt som han inte kan vara ovetande om planarbetet. Mot denna bakgrund saknas det enligt min mening anledning att på grund av behovet av information till sakägama och andra behålla kravet på obligatoriskt kun görande om när ett beslut att anta en plan eller områdesbestämmelser vun- nit laga kraft.

Behovet av underrättelse till de ersättningsberättigade står dock kvar. Om bedömningen av vilka som kan tänkas vara berättigade till ersättning görs generöst, torde det enligt min mening inte finnas något att erinra mot att kommunen som alternativ till det obligatoriska kungörandet i ortstidning får möjlighet att genom brev underrätta dem som kan vara berättigade till ersätt- ning.

Av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 första och tredje styckena följer att den som inte väcker talan inom två år från det att beslutet vann laga kraft förlorar sin rätt att begära ersättning, såvida inte förhållandena är sådana att skadan inte rimligen kunde förutses inom denna tid. Om kommunen försummar sin underrättelseskyldighet enligt de nu föreslagna bestämmelserna i fall då skadan rimligen kunde förutses och den ersättningsberättigade därför försuttit tiden för att väcka talan om ersättning, får frågan om ersätmingsskyldighet för kommunen prövas enligt bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen (1972: 207).

5.1.6 Kommunernas expediering av planhandlingar

Mitt förslag: Bestämmelserna om expediering av lagakraftvunna detaljplaner, områdesbestämmelser och fastighetsplaner ändras så att kommunen skall skicka handlingarna direkt till fastighetsregistennyndi-

gheten och fastighetsbildningsmyndigheten, om det inte är uppenbart obehövligt. Om handlingarna inte kan sändas inom två veckor, skall myndigheterna underrättas om innehållet i handlingarna.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Det stora flertalet tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

• Sida 40
•  Original

Skälen för mitt förslag: Snarast möjligt och senast en månad efter det att ett beslut att anta en detaljplan har vunnit laga kraft skall kommunen sända två omgångar planhandlingar lämpliga för arkivering till länsstyrelsen [(5 kap. 31 & PBL och 13 5 plan- och byggförordningen (1987: 383)]. Motsvarande bestämmelser gäller för beslut om områdesbestämmelser (5 kap. 33 å) och fastighetsplaner (6 kap. 12 å).

Länsstyrelsen skall se till att berörda statliga myndigheter och organ på lämpligt sätt får del av planen. Det ankommer således på länsstyrelsen att förse de verkställande organen fastighetsregistermyndigheten (FRM) och fas- tighetsbildningsmyndigheten (FEM) med kopior av planen (PBL-proposi- tionen, s. 628). Detta innebär i allmänhet att länsstyrelsen på egen hand får ta fram ytterligare kopior av planhandlingarna, utöver de två uppsättningar som kommunen skall sända till länsstyrelsen.

F RM och FBM har viktiga funktioner vid genomförandet av planer. De har så gott som alltid behov av en uppsättning planhandlingar. För att underlätta handläggningen föreslår jag — trots att huvudprincipen i PBL är att länsstyrel- sen svarar för kontakten med övriga statliga myndigheter — att kommunen får skyldighet att sända en omgång handlingar direkt till dessa båda myndigheter. Således behöver endast en omgång handlingar sändas till länsstyrelsen. Det är självklart att det i vissa situationer är obehövli gt att skicka planhandlingar. Till den frågan återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt promemorian har framför allt FRM klagat över att informationen kommer för sent och att man skulle vilja ha informationen om en plan direkt efter det att planen har vunnit laga kraft. Fördröjningen beror bl. a. på att den tekniska produktionen av planhandlingar som är lämpliga för arkivering kan ta lång tid — ibland flera månader. Sammanfattningsvis konstateras, att den nu gällande ordningen inte fungerar tillfredsställande och att det i allmänhet finns små möjligheter för kommunerna att leva upp till PBL:s krav på att expediera handlingama inom en månad.

I de fall där det inte är möjligt att snabbt sända handlingar som är lämpliga för arkivering, föreslår jag att länsstyrelsen, FRM och FBM underrättas om innehållet i planhandlingarna, om det inte är uppenbart obehövligt. En lämplig ordning för detta är enligt min mening, att kommunen genast efter det att en plan vunnit laga kraft sänder enklare kopior av planhandlingama. Jag anser emellertid att ett sådant förfarande inte behöver lagregleras i detalj, som före- slagits i promemorian.

Jag är medveten om att det föreslagna förfarandet innebär vissa ökade kosmader för kommunema. Det ligger emellertid även för kommunema ett stort värde i att FRM och FBM snabbt får tillgång till den aktuella informa- tronen.

• Sida 41
•  Original

Mitt förslag: Förfarandereglema för upprättande av fastighetsplan nyanseras och hänvisningen till detaljplaneförfarandet preciseras.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Det stora flertalet tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: En fastighetsplan upprättas i samma ordning som en detaljplan (6 kap. 12 5). Detta innebär bl. a. att bestämmelserna om kungörande i ortstidning skall tillämpas regelmässigt, trots att fastighetsplaner oftast är av ringa intresse för andra än de direkt inblandade fastighetsägarna. Enligt promemorian har särskilt kravet på kungörande om att en fastighetsplan har vunnit laga kraft upplevts som onödigt, eftersom huvudsyftet med det kravet angetts vara att motverka att fastighetsägare m. fl. skall försitta den i 15 kap. 4 & angivna tvåårsfristen för att väcka talan om ersättning och den fristen inte i något fall grundas på när en fastighetsplan vinner laga kraft. Eftersom det inte finns något behov av underrättelse föreslår jag att förfaran- dereglema för upprättande av fastighetsplan ändras så att bestämmelsen i 5 kap. 31 5 inte omfattas av hänvisningen till de regler som gäller för detalj- plan (6 kap. 12 5). På grund av den nuvarande hänvisningen till reglerna om detaljplan skall, även beträffande fastighetsplaner, två omgångar planhand- lingar som är lämpliga för arkivering sändas till länsstyrelsen. I en handbok med allmänna råd om länsstyrelsens arbetsuppgifter enligt PBL och NRL som givits ut av länsstyrelsernas organisationsnärnnd anges att länsstyrelsen inte bör behålla någon sådan omgång utan bara sända handlingarna vidare till fas- tighetsregistermyndigheten, FRM, och fastighetsbildningsmyndighcten, FBM. Eftersom länsstyrelserna uppenbarligen i de flesta fall saknar eget behov av dessa planhandlingar, är det enligt min mening lämpligare att kommunema sänder dessa handlingar direkt till de nämnda myndigheterna, som — i enlighet med vad jag nyss har sagt i fråga om detaljplaner (avsnitt 5.1.6) — har behov av att få denna information så snabbt som möjligt. Läns- styrelsen behöver emellertid ha tillgång till sådana f asti ghetsplaner som itme- här att en detaljplan skall anses ha den utformning som framgår av fastighets- planen (6 kap. 5 & tredje meningen). Jag föreslår därför att reglerna om expediering av fastighetsplaner ändras så att en omgång planhandlingar skall sändas till vardera FRM och FBM samt att ytterligare en omgång skall sändas till länsstyrelsen i de fall där fastighetsplanen avviker från detaljplanen.

För de fall det inte är möjligt att snabbt sända handlingar som är lämpliga för arkivering, föreslår jag att samma ordning får gälla som jag nyss föreslagit beträffande detaljplaner (avsnitt 5 . 1 .6).

• Sida 42
•  Original

5.2. Detaljplanens och fastighetsplanens olika delar på samma handling

Mitt förslag: Detaljplaner och fastighetsplaner får bestå av en hand- ling som innehåller både plankarta och bestämmelser. 1 en sådan hand- ling får även planbeskrivningcn redovisas. Genomförandebeskriv- ningen skall även i fortsätmingen redovisas i en särskild handling.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. Ett stort antal remissinstanser har därtill föreslagit att genom- förandebcskrivningen inte skall behöva upprättas som särskild handling.

Skälen för mitt förslag: En detaljplan eller fastighetsplan skall bestå av plankarta och en särskild handling med bestämmelser eller, om innehållet framgår tydligt, av endast endera av dessa handlingar (5 kap. 9 5 första stycket och 6 kap. 8 å). En planbeskrivning skall fogas till planen (5 kap. 10 å och 6 kap. 9 5). Vid upprättandet av ett förslag till detaljplan skall i en särskild handling (genomförandebcskrivning) redovisas de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och även i övrigt ändamålsenligt genomförande av planen (6 kap. 1 å). Genomförandebeskrivningen skall fogas till detaljplanen (5 kap. 10 5).

Enligt promemorian tas i allmänhet planbestämmelsema in på samma handling som plankartan. Detta redovisningssätt har även rekommenderats av dåvarande statens planverk. Det anses dock inte helt klart om ett sådant för- farande är förenligt med bestämmelsen i 5 kap. 9 5.

Enligt min mening bör det inte finnas något hinder mot att ta in bestämmelsema på en gemensam handling tillsammans med plankartan, om det kan ske utan att kravet på tydlighet eftersätts. Även planbeskrivningcn kan, om så befinns lämpligt, redovisas på samma handling. Jag föreslår där- för att bestämmelserna utformas så att detta blir möjligt.

Med anledning av kravet på att genomförandebcskrivningen skall utgöra en särskild handling har man i promemorian diskuterat att även genomförande- bcskrivningen skall kunna redovisas på en gemensam handling. Många remissinstanser har också föreslagit att detta borde vara möjligt. Syftet med kravet på att genomförandefrågorna skulle redovisas i en särskild handling är enligt PBL-propositionen att åstadkomma en belysning av genomförande- frågorna också i sådana fall där dessa frågor tidigare inte hade brukat beaktas i tillräcklig utsträckning. Det påpekades också'att behovet av beskrivning av genomförandeskedet generellt skulle bli större än vad som dittills hade gällt. Kravet på en särskild genomförandebcskrivning ansågs därför fylla en viktig funktion (s. 202 f.).

Jag är medveten om att genomförandebcskrivningen i vissa fall utan olägenhet skulle kunna föras in på samma handling som kartan, planbe- stämmelsema och planbeskrivningcn. Den tid PBL varit i kraft är emellertid

• Sida 43
•  Original

enligt min mening för kort för att det skall vara möjligt att bedöma om genomförandefrågoma verkligen får en så allsidig belysning som avsågs vid lagens tillkomst om genomförandebcskrivningen tillåts bli redovisad på en gemensam handling. Jag föreslår därför ingen förändring i fråga om redovis- ningen av genomförandebcskrivningen.

5.3. Genomförande och ersättningsreglerna

Ett väsentligt syfte med PBL-reformen var som jag nyss nämnt att ge ökad uppmärksamhet åt plangenomförandet. Rent allmänt visar erfarenheterna hit- tills att genomförandefrågorna har lyfts fram i planeringsarbetet, vilket i sin tur har lett till en bättre koppling mellan planering och plangenomförande. Lagen har varit i kraft för kort tid för att det skall vara möjligt att redan nu avgöra om syftet nåtts eller om ytterligare lagstifmingsåtgärder behövs. Jag vill emellertid i detta sammanhang ta upp en särskild fråga som gäller kommunens rätt att lösa in fastigheter.

Det är även för tidigt att göra någon samlad bedömning av hur ersättnings- reglema svarat mot förväntningarna. I ett avseende vill jag dock redan nu föreslå ändring, nämligen beträffande en fastighetsägares rätt till kompensa- tion vid vägrat bygglov för en byggnad avsedd att uppföras i stället för en byggnad som förstörts genom en olyckshändelse.

5.3.1 Genomförande av en fastighetsplan

Mitt förslag: Kommunens rätt till inlösen inom fastighetsplan efter genomförandetidens slut förtydligas, så att det av lagtexten framgår att även en hel fastighet får lösas in för att ingå i en fastighet som skall bildas där marken tillhör olika ägare.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Om genomförandetiden för en detaljplan löpt ut och en inom planen gällande fastighetsplan inte har genomförts, har kommunen — om den är huvudman för allmänna platser — rätt att lösa delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet (6 kap. 24 5 första stycket).

Formuleringen har skapat osäkerhet om huruvida en hel fastighet — belägen som en del av en i en fastighetsplan föreslagen lott där övriga delar ägs av annan eller andra — kan lösas med stöd av bestämmelsen.

I ett rättsfall har bestämmelsen tolkats så att det inte är möjligt att lösa in en hel fastighet (Svea Hovrätts, avd. 14, dom den 18 juli 1989, DT 60; pröv- ningstillstånd ej meddelat av högsta domstolen).

• Sida 44
•  Original

Bestämmelsen är avsedd som ett påtryckningsmedel för att få en plan genomförd när fastighetsägarna själva inte vidtar åtgärder för att bringa fas- tighetsindelningen i överensstämmelse med fastighetsplanen. En fastighet, som utgör del av en enligt fastighetsplanen tillärnnad större fastighet, måste därför omfattas av lösenrätten för att bestämmelsen skall vara meningsfull.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att bestämmelsen utformas så att något hinder inte kan anses föreligga mot att även en hel fastighet får lösas.

5.3.2 Rätt till inlösen när en byggnad förstörts genom olyckshändelse

Mitt förslag: Om synnerligt men uppkommer till följd av att bygglov vägras till att ersätta en genom olyckshändelse förstörd byggnad, skall kommunen på ägarens begäran vara skyldig att lösa fastigheten.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Om en byggnad rivs eller förstörs genom olyckshändelse, skall fastighetsägaren normalt kunna påräkna att få återupp— föra en i huvudsak likadan byggnad. Ett återuppförande måste emellertid ske såväl planenligt som enligt de krav som kan ställas med stöd av 3 kap. Dessa krav kan innebära att fastighetsägaren inte får uppföra ett precis likadant hus som det tidigare. I vissa fall kanske han inte alls får återuppföra det (PBL- propositionen s. 394).

Uppstår ekonomisk skada till följd av att återuppförande vägrats, har fas- tighetsägaren rätt till ersättning av kommunen. Detta gäller alltid beträffande byggnad som förstörts genom olyckshändelse och i andra fall, om skadan är betydande (14 kap. 7 & tredje stycket samt 8 5 första stycket 1 och andra stycket).

I PBL-propositionen gjordes ingen åtskillnad mellan dessa båda ersätt— ningsfall (14 kap. 8 5). För att ersättning skulle utgå krävdes alltid att skadan var betydande. Uppkom synnerligt men skulle kommunen vara skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Bostadsutskottet, vars förslag antogs av riksdagen, ansåg att någon kvali- fikationsgräns för ersättningen inte borde gälla för det fallet att en byggnad förstörts genom olyckshändelse (BoU 1986/87: 1 s. 141 f., rskr. 27). Denna del av föreskriften om ersättningsskyldighet flyttades därför till 14 kap. 7 5. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 14 kap. 8 5 tredje stycket om skyldighet att lösa fastigheten infördes dock inte. '

Syftet bakom riksdagens beslut var att förbättra ersättningsmöjligheten för den som drabbats av en olyckshändelse. Att en fastighetsägare inte skulle kunna kräva inlösen vid syrmerligt men var uppenbarligen inte avsikten.

• Sida 45
•  Original

Mot bakgrund av vad jag nu sagt, föreslår jag att kommunen skall vara skyldig att lösa in fastigheten om ägaren begär det i de fall där syrmerligt men uppkommer som följd av ett beslut att vägra bygglov till att ersätta en bygg— nad som förstörts genom olyckshändelse.

5.4. Bygglovsplikten och dess variationsmöjligheter

PBL ger kommunen möjlighet att anpassa bygglovskravet efter de erfaren- hetsmässiga behoven. Erfarenheterna av reglerna om lovplikten och dess variationsmöjligheter ger mig anledning att föreslå vissa ändringar. I några fall är det endast fråga om förtydliganden, t. ex. när det gäller bygglovsplik- ten för att inom en tomt installera eller väsentligt ändra anordningar för vattenförsörjning eller avlopp och bygglovsfriheten för cisterner, master, torn m. m., avsedda för endast en viss fastighets behov.

I fråga om en- och tvåbostadshus innebär mitt förslag att bygglovsfriheten utanför samlad bebyggelse utvidgas till att avse även komplementbyggnader, murar och plank.

Jag anser vidare att det bör finnas möjlighet att införa bygglovsbefrielse för skyltar och ljusanordningar inom detaljplanelagt område.

Mitt förslag: Kravet på bygglov för installation och väsentlig ändring

av anordningar för vattenförsörjning eller avlopp på tomten utanför en byggnad förtydligas.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Bygglov krävs för att i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation, vattenförsörjning eller avlopp (8 kap. 1 5 första stycket 5). Enligt äldre bestämmelser krävdes byggnadslov för sådan ändring som innebar att ledning för vattenförsörjning eller avlopp samt anordningar som är förbundna med sådana ledningar installerades eller väsentligt ändrades [54 5 1 mom. första stycket 3 byggnadsstadgan (1959: 612)J. Det var således uppenbart att byggnadslovsplikten avsåg installationen i dess helhet. PBL:s fomiulering har skapat oklarhet om bygglovsplikten endast avser åtgärder i byggnaden eller även installationen på tomten.

Frågan har behandlats av riksdagen i betänkandet BoU 1987/88: 14, i vilket uttalades (s. 12) att det inte fanns tillräcklig grund att hävda att tillfogandet av orden " i byggnader" i den nu gällande bestämmelsen ges den begränsade innebörden att bygglov inte skulle kunna krävas för sådana delar

• Sida 46
•  Original

av en va-anordning som ligger utanför en byggnad. Enligt bostadsutskottet får bygglovsplikten för vat-anordningar för byggnader tvärtom anses omfatta anordningarna i deras helhet. Utskottet anförde vidare att om anordningen skulle vara ansluten till allmän va-anläggning, bygglovsplikten kom att omfatta den del av anordningen som i va-lagen (1970: 244) benämns va— installation och som alltså är den del av ledningssystemet som dragits för en viss fastighet fram till förbindelsepunktcn. Slutligen anförde utskottet att lydelsen av den aktuella bestämmelsen kunde ge upphov till missförstånd och att formuleringsfrågan borde lösas vid kommande överväganden om PBL:s avfattning.

Mot den bakgrunden föreslår jag nu ett förtydligande så att det av bestäm- melserna klan framgår att bygglovsplikten omfattar va-installationer i deras helhet, dvs. inte bara i byggnader utan också inom tomter. '

Mitt förslag: Endast mindre anläggningar, avsedda för endast en viss fastighets behov, skall vara bygglovsfria.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet förslaget eller lämnar det utan erinran. En del remissinstanser anser bestämmelsen otydlig och önskar mätbara begränsningar.

Skälen för mitt förslag: Bygglov krävs för att inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändel- ser samt för att uppföra radio- eller telemaster eller tom (8 kap. 2 & första stycket 4 och 5). Bygglov krävs också för att väsentligt ändra dessa an- läggningar (punkt 10). Bygglov krävs däremot inte för att inrätta eller uppföra en sådan anläggning eller för att ändra anläggningen, om den är avsedd för endast en viss fastighets behov (andra stycket).

Enligt promemorian har det uppkommit problem vid tillämpningen av dessa bestämmelser när det gäller uttrycket "en viss fastighets behov", efter- som en fastighets behov kan avse en anläggning för att förvara stora mängder 01 ja och bensin. Vidare påpekas att telemaster och torn kan vara av ansenlig storlek och ändå bedömas tillgodose bara en enda fastighets behov.

Enligt den tidigare gällande byggnadsstadgan gällde byggnadslovsplikt för inrättande av en fast cistern eller annan fast anordning för hantering eller för- varing av brännbara vätskor, om inte anordningen skulle tillgodose endast en viss fastighets husbehov (54 ä 1 mom. första stycket 8). Någon lovplikt var inte föreskriven för vare sig master eller antemier. I fråga om tom var rättsläget oklart. Ibland hänfördes de till byggnader, men lika ofta skedde ingen lovprövning alls.

• Sida 47
•  Original

I PBL-propositionen (s. 688 f.) anges att bygglovsplikten omfattar både större oljelager och mindre behållare för bensin, olja rn. m. liksom bensin- pumpar o. d., under förutsättning att de är fast anbringade i marken eller i en byggnad. Som undantagna från bygglovsplikt anges däremot t. ex. anord- ningar som behövs för oljeeldning i bostadshus eller andra byggnader samt bensin- och oljeförråd för jordbruk eller liknande näringar liksom mindre antenner och master på huStak. Även torn, som är avsedda för endast en viss fastighets behov, undantogs från bygglovsplikten.

Från allmän synpunkt och med hänsyn till de närboende har cistemens storlek eller mastens eller tornets höjd ofta en avgörande betydelse. An- läggningens storlek är också av väsentlig betydelse för konstruktionen och den arkitektoniska utformningen. Med hänsyn härtill och till att det knappast har varit avsikten att bygglovsbefria stora anordningar föreslår jag att bestämmelsen preciseras så att endast mindre anläggningar, avsedda för endast en viss fastighets behov, får uppföras utan bygglov. Det torde vara en omöjlighet att på det av vissa remissinstanser önskade sättet i mätbara enheter ange vilka anläggningar som inte kräver lov. Saken måste bedömas från fall till fall med hänsyn till anläggningens påverkan på omgivningen m. m.

5.4.3 Komplementbyggnader m.m. till en- och tvåbostadshus utanför samlad bebyggelse

Mitt förslag: Utanför detaljplan skall bygglov inte behövas för att uppföra komplementbyggnader, murar eller plank i omedelbar närhet av en- och tvåfamiljshus som ej ingår i samlad bebyggelse. Om byggna- den, muren eller planket uppförs närmare tomtgränsen än 4,5 m, krävs medgivande från berörd granne. Kommunen skall genom områdes- bestämmelser kunna besluta att bygglov skall krävas.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran beträffande murar och plank. Däremot uppvisar remissinstansema en splittrad bild såvitt avser komplementbyggnader. Således har en del remiss- instanser framfört farhågor för att stora och olämpligt placerade komplement- byggnader kan störa landskapsbilden och kulturmiljön eller inverka menligt på t. ex. trafiksäkerheten samt att komplementbyggnader kan användas för uthyrning till sommargäster eller som skäl för att begära avstyckning. Statens naturvårdsverk och en del kommuner godtar i princip förslaget, men anser det vara en brist att det inte anges någon begränsning. i antal eller storlek. Natur- vårdsverket har också f ramhållit att det är viktigt att en fastighetsägare inte kan utöka sin hemfridszon genom att bygga komplementbyggnader. Åter andra remissinstanser, däribland riksantikvarieämbetet, tillstyrker uttryckligen för- slaget.

• Sida 48
•  Original

Skälen för mitt Förslag: Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader som ej ingår i samlad bebyggelse bygglovsbefriade såvitt avser mindre tillbyggnader (8 kap. 4 5 andra stycket 1). Däremot krävs det bygglov för att uppföra fristående byggnader, om det inte rör sig om s. k. friggebodar.

Med komplementbyggnader avses i PBL fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (8 kap. 4 5 första stycket).

Bestämmelsen om bygglovsbefrielse för mindre tillbyggnader tillkom under riksdagsbehandlingen av PBL-propositionen. Enligt propositionen (s. 261—263) skulle kommunerna genom områdesbestämmelser kunna medge befrielse från skyldigheten att söka bygglov för mindre tillbyggnader och komplementbyggnader. Riksdagen (BoU 1986/87: 1, s. 99 f.) ansåg det möjligt att medge ytterligare lättnader när varken granneintressen eller all- männa intressen påfordrar någon kontroll från samhällets sida. Utskottet ansåg mot bl. a. denna bakgrund att det var möjligt att bygglovsbefria mindre om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse genom ett direkt stadgande i PBL, med en möjlighet för kommunen att införa bygglovsplikt genom om- rådesbestämmelser.

Denna ordning har enligt promemorian lett till att tillbyggnader stimuleras på ett olyckligt sätt. I vissa fall kan uppförandet av en fristående komplementbyggnad stämma bättre överens med bl. a. det lokala byggnads- skicket än en tillbyggnad. Bestämmelsen kan också uppfattas så att samhället ser mera restriktivt på nya komplementbyggnader än på tillbyggnader. Detta har naturligtvis inte varit avsikten. Nya komplementbyggnader och mindre tillbyggnader bör enligt min mening bedömas utifrån samma förutsättningar när det gäller rätten till bygglovsfrihct utanför detaljplan.

Byggande i glesbygden saknar naturligtvis inte allmänintresse. Bebyggel- sen på landsbygden är ofta uppförd i enlighet med en lokal tradition. Den består ofta av en grupp hus av varierande storlek, som sammanhålls väl i en skala anpassad till omgivningen. I många fall upplevs denna typ av bebygg- else mer positivt än enstaka större hus avskilda från andra byggnader. Jag anser att det är viktigt att kompletteringar i sådan miljö sker på ett lämpligt sätt så att dessa värden inte spolieras. Detta gäller naturligtvis även i sådana miljöer som inte direkt är att anse som särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt och som därför inte åtnjuter det skydd som tillkommer sådana miljöer.

Även om grannama inte är många så berör kompletteringar utanför samlad bebyggelse ofta också granneintressen. Ett enskilt grarmeintrcsse kan vara väl så starkt även om det bara finns två fastigheter på platsen.

Jag har viss förståelse för de kritiska synpunkter som vissa remissinstan- ser framfört. I begreppet komplementbyggnad ligger att byggnaden skall fylla ett behov som komplement till huvudbyggnaden på fastigheten. Farhågorna för att bygglovsbefrielsen skulle kunna innebära ett ohämmat byggande av diverse hus för olika ändamål finner jag därför ogrundade. För att vara bygglovsbefriade skall komplementbyggnaderna enligt förslaget uppföras i omedelbar närhet av bostadshuset , vilket innebär att det inte är möjligt att i

• Sida 49
•  Original

någon nämnvärd utsträckning utöka hemfridszonen genom att uppföra sådana. Bygglovsbefrielsen innebär inte att tillståndsplikt enligt annan lag- stifming som tillvaratar allmänna intressen upphör. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Med beaktande av vad jag nu sagt, anser jag att komplementbyggnader bör bygglovsbefrias under samma förutsättningar som gäller för mindre tillbygg- nader. Enligt min mening är förhållandena alltför skiftande för att det skall vara lämpligt att införa några kvantifterande regler för antal eller storlek. Jag föreslår således att 8 kap. 4 5 andra stycket kompletteras så att även komplementbyggnader under vissa förutsättningar får uppföras utan lov utanför samlad bebyggelse. Det förtjänar att här påpekas att detta lägger ett något större ansvar på kommunema att se till att lämpliga områdesbestämmel- ser utfärdas för känsliga områden.

Staket och grindar av sedvanlig beskaffenhet omfattas inte av lovplikt. För murar och plank behövs däremot bygglov (8 kap. 2 & första stycket 7). Undantagna är endast murar eller plank för anordnande av uteplatser i anslut- ning till ett en- eller tvåbostadshus. om muren eller planket inte är högre än 1, 8 m och inte sträcker sig mer än 3, 0 m ut från huset och inte heller placeras närmare gränsen än 4, 5 m (8 kap. 4 5 första stycket 4). Kommu— nen kan dock i detaljplan eller områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs för sådana murar och plank som annars är bygglovspliktiga (8 kap. 5 5 första stycket 4). Murar och plank påverkar inte omgivningen i högre utsträckning än cistcmcr och torn som ofta är undantagna från lovplikt. Det är då enligt min mening inte konsekvent att som huvudregel kräva bygglov för murar och plank.

Som ett led i en ytterligare förenkling i reglema om bygglov föreslår jag därför att även murar och plank kan bygglovsbefrias, om de uppförs i omedelbar närhet av en- och tvåbostadshus utanför samlad bebyggelse.

Givetvis skall det vara möjligt för kommunen att införa bygglovsplikt för komplementbyggnader, murar och plank under samma förutsättningar som nu gäller för mindre tillbyggnader.

Mitt förslag: Kommunen ges rätt att i detaljplan eller områdes- bestämmelser besluta att bygglov inte krävs för att sätta upp eller vä- sentli gt ändra skyltar eller l jusanordningar

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Bygglov krävs för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar eller ljusanordningar inom områden med detaljplan (8 kap. 3 & första stycket 2). Kommunen har inte någon möjlighet att besluta om bygg-

• Sida 50
•  Original

lovsbefrielse för dessa åtgärder. Enligt promemorian har det framförts önskemål om att kommunerna skall ges en möjlighet att bygglovsbefria skyltar och ljusanordningar.

Det framstår som praktiskt och i linje med PBL:s syfte till förenklingar att ge kommunen en sådan möjlighet. Jag föreslår därför att en ny bestämmelse införs som gör det möjligt för kommunen att besluta om bygglovsbefrielse för skyltar och ljusanordningar.

En kommun får i detaljplan eller områdesbestämmelser medge vissa lätt- nader i den generella bygglovsplikten (8 kap. 5 & första stycket). Kommunen kan bl. a. besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen eller bestämmelserna uppföra komplementbyggnader, göra mindre tillbyggnader eller bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader. Enligt promemorian anses kommunens rätt härvidlag vara alltför begränsad. Det har framförts önskemål om att mindre byggnader såsom förråd och lik- nande samt mindre tillbyggnader inom t.ex. industri-, idrotts-, järnvägs-, harnn- och militärområden skall kunna bygglovsbefrias.

Bestämmelsen att tillbyggnader och andra ändringar av industribyggnadcr kan befrias från bygglovsplikt har viss motsvarighet i den möjlighet som länsstyrelsen hade enligt äldre lagstiftning att undanta industriområden från tillståndsplikt (54 5 3 mom. byggnadsstadgan).-

Med komplementbyggnader avses i PBL fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (8 kap. 4 & första stycket). Av uttalanden i PBL- propositionen (s. 261 f. och 700) framgår att komplementbyggnader kan bygglovsbefrias både på fastigheter med cn- och tvåbostadshus och på andra fastigheter .

Med tillbyggnad avses i PBL åtgärder som syftar till att öka en byggnads volym, oavsett i vilken riktning det sker.

Enligt min mening framgår det av vad jag nu sagt att en kommun redan i dag har möjlighet att med stöd av 8 kap. 5 5 första stycket 1 bygglovsbefria uppförandet av förråd o. (1. inom industriområden och liknande områden, eftersom ett sådant tillskott ofta kan betecknas som komplementbyggnad. Det är även möjligt för kommunen att bygglovsbefria mindre tillbyggnader i sådana områden. Någon lagändring i detta avseende erfordras således inte Det ankommer på kommunen att i planen eller områdesbestärnmclsema närmare precisera bygglovsbefrielsen.

• Sida 51
•  Original

5.5. Bygglov vid mindre avvikelser från gällande plan

Mitt förslag: Gällande bestämmelser behålls oförändrade i fråga om förutsättningar för bygglov eller marklov när en sökt åtgärd awiker från planen eller områdesbestämmelsema.

Att en fastighet, byggnad eller annan anläggning awiker från en plan eller en tomtindelning skall inte hindra bygglov för nya åtgärder, om avvikelserna är endast mindre och förenliga med planens syfte. Om bygglov söks för en åtgärd på en sådan fastighet, byggnad eller annan anläggning, skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder för vilka lov söks och de som tidigare godtagits.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Godtar i princip promemorieförslaget. Några remissinstanser föreslår dock att lagen ändras så att begreppet "mindre av- vikelser" vidgas.

Skälen för mitt förslag: Bygglov när den sökta åtgärden avviker från planen

Enligt gällande bestämmelser får bygglov inte ges till åtgärder som strider mot en detaljplan annat än om åtgärden innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen och avvikelserna är förenliga med syftet med planen (8 kap. 11 5 första stycket 1 och nuvarande femte stycket). Motsvarande bestämmelser gäller inom områden med områdesbestämmelser (8 kap. 12 5 första stycket 3 och fjärde stycket). För marklov gäller i detta avseende samma bestämmelser som för bygglov (8 kap. 18 & första stycket 1 och andra stycket).

Med utgångspunkt i de erfarenheter som kommit fram sedan PBL trädde i kraft har företrädarna för plan- och bostadsverket och lantmäteriverket i promemorian redovisat sin uppfattning om innebörden av dessa bestämmelser och behovet av en lagändring. Sammanfattningsvis anser man att bestämmel- serna inte behöver ändras.

För egen del anser jag att det är för tidigt att ta ställning till behovet av en ändring av bestämmelserna. PBL har ännu inte varit i kraft så länge att det kommit fram några principiellt viktiga domstolsavgöranden i fråga om tolk- ningen av begreppen "mindre avvikelser" och "förenliga med syftet med pla- nen". Inte heller i övrigt pekar erfarenheterna hittills på att någon ändring behövs.

Jag vill tillägga att en av de bärande principerna i PBL är att väma om och öka medborgarinflytandet i fråga om närrnil jöns utfomming. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att den enligt tidigare praxis vida möjligheten att ge dispens från planbestämmelser i princip avskaffades genom PBL och ersattes med en möjlighet att ändra detaljplaner genom 5. k. enkelt planförfarande. Det är

• Sida 52
•  Original

enligt min mening av väsentlig betydelse att denna grundval för PBL inte urholkas. Enligt min mening kan en stor del av de problem som anses följa med att dispensmöjlighetcn slopats lösas genom att bestämmelsema om enkelt planförfarande tillämpas på avsett sätt. Jag avser därför att noga följa utvecklingen både vad gäller myndigheternas tillämpning av bestämmelserna om mindre avvikelser från plan och användningen av enkelt planförfarande. Jag är beredd att vid behov återkomma till dessa båda frågor.

Bygglov för åtgärder på en fastighet eller byggnad som inte stämmer överens med planen

Inom områden med detaljplan får bygglov inte ges om den fastighet eller den byggnad på vilken åtgärden skall utföras avviker från detaljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området (8 kap. 11 5 första stycket 2). För vissa inre och yttre åtgärder skall bygglov emellertid ges (tredje stycket).

Kravet på att en fastighet eller byggnad skall vara planenlig för att byggl0v skall få lämnas för mer betydelsefulla yttre åtgärder på den innebär att bl. a. tillbyggnader hindras om avvikelser från'planen medgetts i samband med tidigare lov eller fastighetsbildningar.

Det kan ifrågasättas om det är rimligt att en fastighetsägare skall drabbas av ett förbud mot att vidta åtgärder på en fastighet, byggnad eller annan an— läggning som avviker från detaljplanen eller fastighetsplanen ide fall avvikel- serna godtagits av myndigheterna vid en tidigare bygglovsprövning enligt PBL eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 & fastighetsbildningslagen (1970: 988) i dess nuvarande lydelse. Syftet med bestämmelserna att fastig- heten och byggnaden skall stämma överens med planen är bl. a. att tvinga fram ett genomförande av planen. Om avvikelserna har prövats och godtagits, bör fastighetsägaren därefter ha möjlighet att utnyttja den byggrätt som planen ger. Jag föreslår därför att ansökningar om bygglov skall bifallas även om fastigheten, byggnaden eller anläggningen avviker från en plan men avvikel- sen godtagits vid en bygglovsprövning enligt PBL eller vid en fastighetsbild- ning enligt den nuvarande lydelsen av 3 kap. 2 & fastighetsbildningslagen.

Byggnader som uppförts enligt äldre byggnadslagstiftning och som strider mot sådana äldre planer som enligt PBL: s övergångsbestämrnelser skall gälla som detaljplaner utgör i detta sammanhang också ett problem. Även före PBL:s ikraftträdande var det möjligt att ge byggnadslov till åtgärder som var planstridiga [se t. ex. 34 å och 110 5 första stycket byggnadslagen (1947: 385) och motsvarande äldre bestämmelser]. Även om den tidigare lagstiftningen inte syftade till omfattande dispenser, blev dock sådana dispenser alltmer vanliga i många kommuner. Enligt promemorian blev dispensema särskilt vidlyftiga och talrika inför övergången till PBL.

Genom ikraftträdandet av f astighetsbildningslagen blev det år 1972 möjligt att bilda fastigheter utan föregående tomtindelning samt att medge dispens från tomtindelningen eller planen. Samtidigt med ikraftträdandet av PBL änd- rades bestämmelsema i fastighetsbildningslagen så att de nu motsvarar de

• Sida 53
•  Original

bestärrtrnelser i PBL som jag nyss redovisat om möjligheten att vid bygglov medge avvikelser från plan [se 3 kap. 2å tredje stycket fastighetsbild- ningslagen i dess lydelse vid utgången av juni 1987 resp. 3 kap. 2 & första stycket andra meningen samma lag i nuvarande lydelse]. Från år 1972 har enligt promemorian nästan all f astighetsbildning i äldre områden skett på dis- pens, bl.a. av det skälet att formella ändringar av tomtindelningcn var resurskrävande och opåkallade. Enligt promemorian överensstämmer därför en stor del av fastigheterna i våra tätorter inte med gällande detaljplaner och tomtindelningar, vilket i sin tur innebär att bygglov inte kan beviljas för annat än vissa begränsade åtgärder på sådana fastigheter.

Det är givet att i de fall sådana dispenser medgetts enligt äldre lagstiftning som går utöver vad som är möjligt att godta enligt PBL, bygglov inte bör få lämnas för nya åtgärder på en i sådan omfattning planstridig fastighet eller byggnad. En sådan ordning skulle ju motverka syftet med PBL-reformen. Om avvikelserna däremot är endast mindre och förenliga med syftet med planen bör även i de fall dispenser medgetts enligt äldre lagstiftning fastig- hetens eller byggnadens planstridighet inte vara något hinder mot att bygglov ges. Jag föreslår därför att byggnadsnämnden skall få möjlighet att i dessa fall förklara att en nybyggnadsåtgärd eller fastighetsbildning som utförts i strid mot en gammal plan med stöd av en dispens enligt äldre bestämmelser skall anses utgöra en sådan avvikelse som godtagits enligt bestämmelserna i PBL eller fastighetsbildningslagcn. Möjligheten att meddela en sådan förklaring bör begränsas till de fall då förklaringen krävs för att bygglov skall kunna meddelas. Förklaringen bör därför få ges endast i beslut om bifall till en ansökan om bygglov och alltså utgöra en del av lovbeslutet. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen.

Ett likartat problem utgör de fastigheter, byggnader och andra anläggningar som blivit planstridiga i samband med att en plan eller tomtindelning upp- rättats eller ändrats. En sådan situation kan i princip ha uppkommit antingen avsiktligt — dvs. avsikten är att fastighetsindelningcn skall ändras eller att byggnaden eller anläggningen skall ändras eller rivas i samband med plan- genomförandet — eller av vad som kan kallas planestetiska skäl. Den förra gruppen bör naturligtvis inte i efterhand kumra jämställas med mindre av- vikelser enligt PBL. Med den senare gruppen förhåller det sig emellertid annorlunda. De planer som utarbetades under den äldre lagstiftningen om- fattade i allmänhet större områden än vad de flesta PBL-planer gör. Med nöd- vändighet blev då precisionen sämre än vad PBL-systemet förutsätter. Det var inte ovanligt att t. ex. en förgårdslinje på kartan drogs över en befintlig veranda eller att ett hörn av en byggnad kom att ligga på s. k. prickmark när raka gränser drogs upp på plankartan, utan att det därför var tänkt att byggna- den eller anläggningen skulle rivas eller åtgärdas. Denna typ av mindre av- vikelser bör enligt min mening betraktas på samma sätt som mindre avvikelser enligt PBL. Jag föreslår därför att sådana mindre avvikelser som inte strider mot planens eller tomtindelningens syfte också skall kunna omfattas av en sådan förklaring av byggnadsnämnden som jag nyss föreslagit för vissa dis- penser.

• Sida 54
•  Original

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att ansökningar om bygg10v för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas även i de fall den fastig- het, byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras avviker från detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna godtagits vid en bygglovsprövning enligt 8 kap. 11 & sista stycket eller vid en fastighetsbild- ning enligt 3 kap. 2 & första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970: 988). Bestämmelsema bör tas in i 8 kap. 11 5 första stycket 2. Vidare föreslår jag att det i 17 kap. tas in en ny bestämmelse, 18 a 5, i vilken föreskrivs att byggnadsnämnden får meddela en förklaring med det innehåll och på det sätt jag nyss förordat. Till frågan om den närmare innebörden av mitt förslag återkommer jag strax.

Om bygglov söks för en åtgärd som också den innebär en avvikelse från planen, bör nämnden vid sin prövning beakta både de avvikelser som tidigare godtagits och de nya avvikelsema'för att bedöma om avvikelserna totalt sett kan anses "mindre" och "förenliga med syftet med planen". Jag föreslår att ett tillägg med detta innehåll tas in i 8 kap. 11 & sista stycket. Till frågan om successiva åtgärder återkommer jag i specialmotiveringen.

Närmare om bygglov vid mindre avvikelser från plan, m. m.

Mina förslag i det föregående innebär att byggnadsnämnden i fortsätmingen kan komma att pröva frågan huruvida en avvikelse är mindre och förenlig med en plan inte bara när en sökande vill få lov att bygga i strid mot en detalj- plan eller områdesbestämmelser utan också trär den fastighet, byggnad eller annan anläggning som åtgärden skall utföras på strider mot en plan eller en tomtindelning.

Jag anser det därför lämpligt att här i korthet redovisa bakgrunden till de nuvarande bestämmelserna och innebörden av mina förslag. Redovisningen följer i stort dispositionen i promemorian s. 56 ff.

Den nuvarande möjligheten att vid bygglov eller marklov_medge mindre avvikelser har sin grund i att det i praktiken ofta inträffar att en detaljplan eller fastighetsplan inte kunnat utarbetas med ett sådant förutseende att det inte på någon punkt uppstår behov av en avvikelse när de olika projekt som planen avser kommer till lovstadiet.Vid projekteringen kommer-det många gånger fram önskemål om ändrade lösningar på grundläggnings-, tillgänglighets- och säkerhetsfrågor, tekniska anläggningar m. m. beroende på att kunskaperna i olika avseenden växer under tiden arbetet fortskrider. Därav föranledda för- skjutningar av byggnadskroppar, till- eller nybyggnader för sophantering, trappor, hissar och transformatorer m. m. är ofta inte förenliga med en strikt tillämpning av planen. Komplexa och stora projekt innebär ofta större av- vikelser än små projekt. Härtill kommer att den befintliga bebyggelsen konti- nuerli gt behöver kompletteras med nya funktioner eller kvaliteter beroende av sarnlrällsutvecklingen. Det är bl. a. mot denna bakgrund bestämmelsen om mindre awikelser som är förenliga med planens syfte skall ses.

• Sida 55
•  Original

Som framgått av vad jag tidigare sagt har befogenheten att medge avvikel- ser från planer och områdesbestämmelser enligt PBL-propositionen sina klara gränser, vilket motiveras främst med tanke på medborgarinflytandet (s. 713 f.). Avsteg som inte ligger i linje med planens syfte får således inte medges. I sådana fall krävs det en planändring. Detsamma gäller alla avsteg som inte är att anse som "mindre", även om de skulle vara förenliga med pla- nens syfte. Ordet mindre har vid tillämpningen ibland uppfattats som syno- nymt med ordet liten i absolut mening. Detta har då lett till en diskussion om t. ex. hur många kvadratmeter en avvikelse skall få omfatta för att vara "mindre". Detta har givetvis inte varit avsikten vid bestämmelsens utform- ning. Uttryckssättet anger ju att avvikelsen skall vara "mindre", dvs. avvikel- sen skall bedömas relativt i förhållande till omständigheterna i varje enskilt fall.

När en ansökan om bygglov prövas måste man först ta ställning till om byggnadsföretaget eller den fastighet som åtgärden skall utföras på över huvud taget avviker från planen. Givetvis kan man då inte beakta andra för- hållanden som helt planenliga än dem som avsetts med planbeslutet och som framgår av handlingarna. För att man skall kurma tala om avvikelser krävs det att byggnadsföretaget otvetydigt skiljer sig från planens innehåll. Själva rit- noggrannheten kan t. ex. ge utrymme för tolkningar när mätningar görs från plankartan. Jag delar därför den uppfattning som kommit till uttryck i prome- morian att t. ex. en byggnadshöjd mot denna bakgrund måste anses planenlig inom en marginal på några decimeter. Normalt bör samma tolkningsmån gälla för vanliga utskjutande byggnadsdelar såsom burspråk, ventilationsan- ordningar och små takkupor fört. ex. ledljus till vind. Det ligger emellertid i sakens natur att det är angeläget att tillämpa en snäv tolkning i sådana avseen- den av planen antingen detär frågan om att pröva innehållet i en ansökan om lov eller att pröva frågan om behovet av en förklaring om planavvikelsen, eftersom ingen motpart till sökanden kommer till tals i ett ärende där den sökta åtgärden bedöms som planenlig.

Byggnadsåtgärder som inte kan anses planenli ga utgör "avvikelser". Innan lov för sådana åtgärder lämnas skall kända sakägare, berörda bostadsrätts— havare, hyresgäster och boende samt hyresgästemas organisationer eller föreningar beredas tillfälle att yttra sig innan eventuellt bygglov lämnas (8 kap. 22 5). Så som uttalats i promemorian ligger det i syftet med PBL:s regler om medborgarinllytande att ingen åtgärd bör kunna rymmas inom begreppen "mindre avvikelser" eller "förenliga med syftet med planen", om åtgärden har intresse för en bredare allmänhet eller en vidare krets än den som i enlighet med vad jag nyss nämnde skall beredas tillfälle att yttra sig. Någon numerär gräns för hur stor kretsen berörda kan få vara, kan knappast sättas men åtgärden bör vara av sådan art att det inte uppstår svårigheter att avgränsa kretsen.

Myndigheter uppräknas inte bland dem som skall underrättas. Därför bör den sökta åtgärden inte heller beröra allmänna intressen utöver dem som bevakas vid bygglovsprövningen, t.ex. brand- och hälsoskydd samt arbets- miljö.

• Sida 56
•  Original

Smärre avsteg — t. ex. att placera en byggnad någon meter in på s.k. punktprickad mark — skall enligt PBL-propositionen kunna medges såsom mindre awikelser och följaktligen också kunna motivera en förklaring om godtagen avvikelse. Detsamma gäller ett sådant överskridande av högsta tillåtna byggnadshöjd som påkallats av byggnadstclmiska skäl eller ett över- skridande av tillåten byggnadsarea som medgetts för att en bättre planlösning skall kunna uppnås. Däremot bör det inte vara möjligt att godta sådana avvi- kelser som innebär att marken skall användas för ett i planen icke avsett ända- mål.

I sakens natur ligger att en godtagbar avvikelse endast har en så lokal påverkan att en planändring inte fordras på saklig grund. Den får således inte medföra inskränkningar i grannars möjligheter att framgent utnyttja sin mark. Vid prövningen bör särskilt övervägas i vilken män och på vad sätt godtagan- det av planavvikande åtgärder kan få prejudicerande effekter och om detta påverkar kretsen av berörda. En åtgärd som i och för sig är "mindre" på en fastighet kan t. ex. leda till en oacceptabel miljöförändring, om åtgärden upprepas på alla fastigheter. inom ett helt grupphusområde.

Av förarbetena till PBL kan utläsas att prövningen av om en avvikelse kan medges i första hand skall göras mot syftet med planen. En tydlig planbe— skrivning kan härvid underlätta bedömningen. Ett uttalat syfte med en plan måste alltid beaktas. I ett område avsett för både friytor och parkering kan man därför t.ex. inte genom bygglov låta parkfunktionen trängas ut av det förhållandet att bilplatsbehovet vuxit med åren. En sådan förändring måste beslutas som en planfråga. Syftena med en plan kan även finnas underför- stådda. Detaljer, som exempelvis förgårdsområdens bredd eller andelen tomt- yta som får bebyggas, bör bedömas mot bakgrund av sedvanan vid tiden för planläggningen. Ibland kan planens syfte framgå av handlingarna i en annan plan. Det kan gälla t. ex. trafikbehov och kundunderlag till en bensinstation eller en butik, som måste bedömas mot alla planer för området.

Bakom PBL-reformen ligger en önskan att göra det möjligt med lokala variationer och anpassningar. Frågan huruvida avvikelser skall betraktas som mindre bör därför inte bedömas i absolut bemärkelse. Avvikelsens art och storlek måste bl. a. relateras till skalan och karaktären hos miljön. Miljöns karaktär får inte förändras. En mindre förskjutning av en fasad i en känslig gatubild kan sålunda innebära en större planavvikelse än en betydligt större förskjutning av byggrätten i ett storskaligt industri- eller hamnområde. Utpla- cering av byggnader för att tillgodose den allmänna nyttan (t. ex. transfor- matorer och toaletter) eller trevnaden (t. ex. kiosker och uteserveringar), bör i många fall kunna bedömas som mindre avvikelser, såvida inte läget är så känsligt att en planändring behövs.

Frågan om en avvikelse skall godtas måste alltid bedömas från fall till fall. Sålunda kan en större ökning av byggnadsytan godtas inom ett villaområde med stora tomter medan en betydligt mindre ökning i ett område för fritidshus inte är godtagbar, om den ökar möjligheterna till permanentboende inom om- rådet. Vissa verksamhetcr som inte är störande och som kan betraktas som bostadskomplement kan godtas i områden för bostadsändamål. Vidare kan

• Sida 57
•  Original

t. ex. en relativt stor utvidgning av handelsytan inom ett citykvartcr i vissa fall betraktas som en mindre awikelse, medan en blygsam ökning av säljytan för livsmedel i en bensinstation kan äventyra dagligvaruförsörjningen i ett närbeläget bostadsområde och därför böra beslutas i plan.

Det kan vidare vara så att utbyggnaden av ett kvarter eller ett område före PBL:s ikraftträdande skett genom systematiskt medgivna dispenser av samma slag för flertalet fastigheter. Den omfattande dispensgivningen kan leda till att samma avvikelser när det gäller återstående fastigheter skall anses vara "mindre" och därför godtas, om den är förenlig med planens syfte.

Den tekniska utvecklingen och liknande omständigheter kan leda till att vissa planbestämmelser minskar i betydelse. Också detta torde kunna influera på bedömningen av hur en awikelse skall bedömas.

Vad jag nu har sagt om prövningen av en planavvikelse bör tillämpas också i de fall det i ett ärende om lov kommer upp fråga om att godta avvikel- ser som gjorts vid en fastighetsbildning och vice versa, oavsett om avvikelsen medgetts enligt äldre eller nuvarande bestämmelser. Samma prövning bör göras också när lov söks för åtgärder på en fastighet, byggnad eller annan anläggning som efter en planfastställelse eller en tomtindelning awiker från planen eller tomtindelningen.

5.6. Handläggning av ärenden om lov

Reglerna för handläggning av ärenden om bygglov, rivningslov och marklov föreslås bli bättre anpassade till de behov som finns i byggprocessen.

PBL utgår från att berörda personer, t. ex. grannar, inte behöver beredas tillfälle att yttra sig över planenliga åtgärder. Någon ändring av denna princip, föreslår jag inte. Däremot anser jag att den krets som byggnadsnämnden skall sända underrättelse till när lov ges bör utvidgas.

Mitt förslag: Vid underrättelser som skall ske innan lov lämnas får byggnadsnämnden möjlighet att alternativt använda antingen kun— görande på kommunens anslagstavla och i ortstidning eller en kun- görelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen till de boende som berörs av lovansökan och brev till kända sakägare och hyresgästorganisationer eller föreningar.

Promemorieförslaget: Överensstämmer till viss del med mitt förslag, se närmare promemorians förslag till 8 kap. 22 &, bilaga 4.

Remissinstanserna: Tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. JO har dock föreslagit att, förutom sakägare, hyresgästemas organisationer och föreningar skall underrättas särskilt genom brev.

• Sida 58
•  Original

Skälen för mitt förslag: Innan lov lämnas, skall byggnadsnämnden i vissa fall bereda kända sakägare och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs samt hyresgästemas organisationer eller föreningar tillfälle att yttra sig över ansökningen. Det gäller om åtgärden innebär en av- vikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är kompletterings- åtgärd och inte heller är reglerad i områdesbestämmelser. Om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än vad som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem, får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning (8 kap. 22 å). PBL-propositionen utformades i denna sist- nämnda del i enlighet med lagrådets förslag, vilket innebar en förenkling i förhållande till regeringens lagrådsremiss där det bl. a. föreslogs att sakv ägarna skulle underrättas genom rekommenderade brev.

Enligt promemorian anser man från kommunalt håll att reglerna ändå är alltför kategoriskt utformade och medför stora kosmader för kommunerna. Att vid varje liten awikelse från detaljplan alltid vara tvungen att höra 'samtliga boende i grannfastighetema anses som onödig byråkrati.

Enligt min mening fyller reglerna om underrättelser en viktig funktion för att bereda de berörda möjlighet till inflytande. De möjligheter till inflytande som PBL-reformen har inneburit bör därför inte minskas.

För att underlätta kommunernas hantering av ärenden om lov bör kom- munerna dock ges möjlighet till alternativa underrättelseformer. Jag föreslår att kommunerna även i dessa ärenden får välja mellan de alternativ som jag tidigare föreslagit beträffande underrättelser i planärenden, avsnitt 5.1.3.

5.6.2 Underrättelse om lovbeslut

Mitt förslag: Bestämmelserna ändras så att byggnadsnämnden skall sända underrättelse till samtliga sakägare och andra berörda som fram- fört synpunkter i ett lovärendc om innehållet i lovbeslutet, om det inte är uppenbart obehövli gt. Nuvarande bestämmelser om kommunens skyl- dighet att underrätta sökanden och den som beslutet går emot behålls oförändrade. Kungörelsedelgivning får inte användas för att delge sökanden. Inte heller får surrogatdelgivning användas om sökanden är en enskild person.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, utom beträffande förfarandet när ett stort antal personer skall underrättas, se närmare promemorians förslag till 8 kap. 27 &, bilaga 4.

Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. JO har föreslagit att kungörelsedclgivning skall kunna komma i fråga i de fall som avses i 5 kap. 25 & tredje stycket första meningen utom såvitt gäller sökanden.

• Sida 59
•  Original

Skälen för mitt förslag: Enligt 8 kap. 27 & är byggnadsnämnden skyldig att omedelbart underrätta sökanden och den som har beretts tillfälle att yttra sig enligt 22 5 och som inte fått sina synpunkter tillgodosedda om inne- hållet i beslut genom vilket ett lovärendc avgörs. Om det är uppenbart att beslutet går honom emot, skall han också underrättas om vad han har att iaktta vid överklagande av beslutet och om skil jakti g mening. Underrättelse får ske genom delgivning. '

Om det är ett stort antal personer som skall underrättas och det skulle inne- bära större kosmad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ända— målet med underrättelsen att sända den till var och en av dem, får underrättelse ske genom kungörelse i ortstidning. Sökanden får dock inte underrättas på detta sätt. I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som också JO anslutit sig till bör kommunens underrättelseskyldighet utvidgas att gälla alla de i 8 kap. 22 & angivna personerna och organen, oavsett om de fått sina synpunkter i ärendet tillgodosedda eller inte. Underrättelse skall dock inte krävas, om det är uppenbart obehövli gt. En redogörelse för vilka de i 22 & angivna personerna och organen är finns i avsnitt 5.6.1. Till frågan när det är uppenbart obehövligt att sända underrättelser återkommer jag i specialmoti- veringen. .

J 0 har i sitt remissyttrande påpekat att det med nu gällande regler kan vara svårt att få en säker utgångspunkt för beräkning av tiden för överklagande när underrättelse sker genom kungörelse, eftersom detta förfarande inte gäller som delgivning. Han har därför föreslagit att en möjlighet till kungörelsedcl- givning införs.

Enligt gällande bestämmelser avgör byggnadsnämnden själv om delgiv- ning skall ske. Denna ordning bör i princip behållas. Som JO uttalat bör kungörelsedclgivning dock inte få användas för underrättelse till sökanden. I det till lagrådet remitterade förslaget förordade jag att kungörelsedclgivning skulle begränsas till de fall som avses i 5 kap. 25 å tredje stycket första meningen, dvs. till de fall då det är ett stort antal personer som skall under- rättas och det skulle innebära större kosmad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. Lagrådet har ansett denna begränsning överflödig, eftersom den i stort sett svarar mot gällande bestämmelser i 16 & delgivningslagen (1970: 428). Vidare anser lagrådet att ett förbud bör införas mot surrogatdelgivnirrg i fråga om sökande som är enskild person. Jag delar lagrådets uppfattning. Sammanfattningsvis föreslår jag därför att underrättelse får ske genom del- givning, men att delgivning med sökanden inte bör få ske med tillämpning av 12 eller 15 & delgivningslagen. Mitt förslag innebär att de nuvarande bestäm- melserna i 8 kap. 22 45 om att underrättelse i vissa fall får ske genom kun- görelse i ortstidning utgår, eftersom de skulle sakna betydelse som ett alter- nativ till kungörelsedclgivning. Det innebär också att det inte finns anledning att överväga det alternativ till kungörande i ortstidning som promemorieför- slaget innehåller.

• Sida 60
•  Original

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har det inom bostadsdepartemcntet upprättats för- slag till

1. lag om ändring i plan— och bygglagen (1987: 10),

2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

3. lag om upphävande av lagen (1973: 189) med särskilda hyresbe- stämmelser för vissa orter och

4. lag om ändring i bostadsförvalmingslagen (1977: 792).

Förslaget under 2 har upprättats efter samråd med chefen för miljö— och energidepartementet.

7. Specialmotivering

7.1. Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10)

5 kap. 9 5 Detaljplanen består av en plankarta och en särskild handling nred bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa hand- lingar eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om planens innehåll ändå framgår tydligt. _

Av en plankarta skall framgå hur planområdet delas upp på mark för skilda ändamål och vilka bestämmelser som gäller för olika orrtråden.

Planhandlingama skall utformas så att det tydligt framgår hur planen reglerar miljön.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2. Första stycket har utformats så att det inte finns något hinder mot att låta detaljplanen bestå av en handling som innehåller både plankartan och bestämmelserna.

5 kap. 10 5 Till detaljplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 265 och en sådan genomförandebcskrivning som anges i 6 kap.. 1 5. Om detaljplanen består av endast en handling, får dock planbeskriv— ningcn redovisas i den handlingen.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2. Paragrafen har utformats så att det inte finns något hinder mot att redovisa planbeskrivningcn tillsammans med plankartan och bestämmelserna i en gemensam handling. I sådana fall är det av stor vikt att man tydligt redovisar att endast plankartan och bestämmelserna är bindande.

5 kap. 24 & Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och införas i ortstidning. K ungörandet får dock ske senast den dag då utställ-

• Sida 61
•  Original

ningstiden börjar, om denna bestämts till minst fyra veckor. Av kungörelsen skall framgå

1. var planområdet ligger,

2. om förslaget avviker från översiktsplanen,

3. vilken mark eller särskild rätt till mark som till följd av planens antag- ande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17—19 55,

4. var utställningen äger rum, 5 . inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall lämnas,

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på förslaget enligt 13 kap. 5 5 kan förlora rätten att överklaga beslut att anta planen.

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977: 654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 å, en genom— förandebcskrivning enligt 6 kap. 1 & och sarnrådsredogörelsen skall, innan förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av för- slaget.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.1. Tidsangivelsen i första stycket för när kun görandet skall ske har ändrats så att det blir möjligt att låta utställningen börja samma dag som kungörandet sker. Bestämmelsen har redaktionellt utforrnast i enlighet med ett av lagrådets alternativ.

Många kommuner har önskemål om att hålla nere kostnaderna för att införa kungörelser i ortstidning. Såvitt gäller uppgifterna enligt första stycket 3 bör det många gånger vara möjligt att koncentrera uppgiftslämnandet. I ett förslag till detaljplan finns ett icke obetydligt tolkningsutrymme och många gånger kan mindre justeringar sedermera bli aktuella. Det är därför knappast möjligt att göra detaljerade redovisningar av vilka delar av fastigheter som kan bli aktuella för inlösen. Det tolkningsutrymme som finns i plankartan måste också åter- finnas i den skriftliga informationen. Vid en gatubreddning bör det därför vara till fyllest att t. ex. använda följande typ av formulering: "Långvägen avses breddas från 6 till 9 m. Breddnirrgerr innebär för fastighetenra Almen ], 3, 5, 7, 9 och 13 ett intrång på tomtmarken växlande mellan 1 och 3 m. Inlösen av marken kan komma i fråga."

Ett annat godtagbart sätt kan vara att i kungörelsen endast ange vilka fastig- heter som blir berörda och därvid hänvisa till plankartan, [. ex. med följande typ av formulering: "Delar av fastigheterna Almen ], 3, 5, 7, 9 och 13, Lönnen 2, 4, 6, 8, 12 och 14, Asken 17 och Boken 4 sanrt hela fastigheterna stg 7142 och 7143 kan komma att bli irrlösta för att genomföra planen. Se plankartan." Denna typ av formulering förutsätter att fastighetsägare och rättiglretsinnehavare, som inte har möjli glret att besöka utställningen, ändå kan få tillgång till informationen på plankartan. I många kommuner tillämpas redan det förfarandet att en kopia av plankartan skickas ut till de berörda tillsammans nred kungörelsen Om utställning. Självfallet bör de berörda också på begäran kunna få närmare upplysningar av konrmunerrs tjänstemän om planförslagets verkningar.

• Sida 62
•  Original

5 kap. 25 & Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för kungörandet i brev sändas till

1. kända sakägare,

2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord- ning för en fastighet som berörs av planförslaget eller, om förhandlingsord- ning inte gäller, känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisation och inom vars verksamhetsområde f astighetcn är belägen,

3 andra som har ett väsentligt intresse av förslaget. Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, får underrättelsen sändas till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller för- valtare, får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig för alla.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett stort antal personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som avses i 24 5 första stycket 3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.2. 1 första stycket har uttrycket "vanligt brev" ersatts med "brev". Kommunen har alltså möjlighet att vid behov använda t. ex. rekommenderat brev eller brev med mottagningsbcvis som alternativ till ett vanligt brev. Ändringen innebär att även ckonomibrev eller liknande försändelser med långsam post- befordran kan komma till användning. Givetvis skall en sådan postbefordran väljas att underrättelsen når mottagaren i sådan tid att han har minst tre veckor på sig för att ta del av utställningsförslaget.

5 kap. 27 & Efter utställningstiden skall kommunen sammanställa de syn- punkter som senast under utställningstiden har framförts skriftligen och redo- visa sina förslag med anledning av dem i ett utlåtande som skall fogas till handlingarna i ärendet.

Utlåtandet eller ett meddelande om var utlåtandet hålls tillgängligt skall för kännedom snarast möjligt i brev sändas till dem som inte fått sina synpunkter tillgodosedda. Om ett stort antal personer skall underrättas, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 5, eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av förslaget till detaljplan och brev till sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 25 5 första stycket 2 och som inte fått sina synpunkter tillgodosedda.

Om förslaget ändras väsentligt efter utställningen, skall ny utställning ske.

Första stycket

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.4. Innebörden av ändringen i första stycket och föl jdändringen i andra stycket är att även synpunkter som framförts före utställningen skall behandlas i ut- låtandet och att den som inte fått sina synpunkter tillgodosedda skall få del av utlåtandet eller ett meddelande om var det hålls tillgängligt. Syftet är att stärka

• Sida 63
•  Original

rättssäkerheten för sakägama och övriga intressenter samt att de förtroende- valda i ett enda dokument skall få en redovisning av de kvarstående syn- punkter som kan leda till ett överklagande. Att synpunkterna på det utställda förslaget skall framföras skriftligt framgår av lagtexten (jämför också 13 kap. 5 5 första stycket första meningen).

I de fall synpunkterna har behandlats utförligt i samrådsredogörclsen är det naturligtvis möjligt att. som det föreslagits i promemorian, hänvisa till denna. I sådana fall måste emellertid redogörelsen eller utdrag ur den bifogas ut- låtandet.

Andra stycket

Även i denna paragraf har föreskriften om att "vanli gt brev" skall användas ändrats, se specialmotiveringerr till 25 &.

Ändringarna i övrigt har behandlats i den allmänna motiveringen, av- snitt 5.1.3. Ändringarna innebär att ett alternativ till kungörande enligt 24 & skapats som gör det möjligt att använda informationsblad när ett stort antal personer skall underrättas. Ett sådant förfarande kan vara lämpligare än kun- görande i ortstidning, [. ex. vid en planändring i ett område med flerbostads- hus, där många boende kan ha haft synpunkter på planförslaget. I sådana fall kan flygblad, någon typ av massbrev eller liknande vara effektivare och även billigare än kungörande i ortstidning. Kommunen bör naturligtvis dokumentera hur underrättelse sker och vilka man avser att nå med den. Detta kan göras t. ex. genom anteckning på en karta som biläggs akten om när, på vilket sätt och inom vilket onrråde infomrationsbladet spritts.

I huvudsakligt syfte att göra förfarandet vid kungörande enhetligt — men också för att underlätta för hyresgäster och bostadsrättshavare som bor på annat håll att hålla sig underrättade — har det ställts upp ett krav på att kun- görelsen skall anslås på kommunens anslagstavla även när alternativet med informationsblad används.

Någon särskild tid för anslaget eller för spridningen av informationsbladet har inte föreskrivits, men givetvis bör åtgärderna vidtas snarast möjligt.

Genom bestämmelsen att sakägare skall underrättas i brev är dessa tillför- säkrade att få underrättelse, även om de saknar adress eller brevlåda inom det område där informationsbladet spritts. Det torde vara ovanligt att sådana hyresgästorganisationer som är likställda med sakägare har adress inom ett sådant område. Sådana organisationer skall därför underrättas på samma sätt som sakägarna. Självfallet skall informationsbladet och brevet innehålla samma information som kungörelsen.

5 kap. 305 Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens an- slagstavla skall meddelande om tillkännagivandet, protokollsutdrag med beslutet samt uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i brev till

• Sida 64
•  Original

1. länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av planen,

2. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt sådan organisation eller förening som avses i 25 & första stycket 2, om de senast under utställningstiden eller under den i 28 å andra stycket angivna tiden skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda eller om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 5 andra stycket första meningen.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2 och det skulle innebära större kosmad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända den till var och en av dem, får underrättelse i stället ske genom kungörande på det sätt som anges i 24 5 eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, informa- tionsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs av beslutet och brev till sådana sakägare och sådan organisation eller förening som avses i första stycket 2. Ägare av sådan mark och innehavare av sådan särskild rätt till mark som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17—19 åå skall alltid underrättas enligt första stycket.

Kungörelse som avses i andra stycket skall införas i ortstidning samma dag som beslutet att anta planen tillkännages på kommunens anslagstavla. Av kungörelsen skall framgå vad beslutet avser, tidpunkten för tillkännagivandet och vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta.

Första stycket

Den ändring som innebär att uttrycket "vanli gt brev" ersatts med "brev" mot— svarar den i 25 5 första stycket, se specialmotiveringcn till denna paragraf. Ändringarna i punkten 2 är av enbart redaktionell art.

Andra stycket

Ändringen motsvarar det som gjorts 27 å andra stycket, se specialmotive- ringen till denna paragraf.

5 kap. 31 5 När beslutet att anta detaljplanen har vunnit laga kraft, skall de som till följd av beslutet kan vara berättigade till ersättning enligt 14 kap. 5 eller 8 5 underrättas. I underrättelsen skall också tas in en upplysning om innehållet i 15 kap. 4 &. Kommunen bestämmer om underrättelsen skall ske genom brev eller genom kungörande på det sätt som anges i 24 å .

Snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningcn, genomförandebcskrivningen och fastighets- förteckningen sändas till länsstyrelsen, fastighetsregistermyndighetcn och fastighetsbildningsmymiigheten, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna.

Första stycket

Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.5.

• Sida 65
•  Original

Ändringen innebär att kommunen får möjlighet att välja mellan under- rättelse i brev till dem som kan vara berättigade till ersättning på grund av beslutet och kungörande på det sätt som anges i 24 5. Om kommunen väljer alternativet kungörande skall således — till skillnad från vad som nu gäller — kungörelsen också anslås. Detta förfarande har valts för att nå en större enhetlighet i förfarandet. Om kommunen väljer att underrätta genom brev, bör bedömningen av vilka sakägare som kan tänkas bli berättigade till crsätming göras generöst. Normalt skall några överväganden inte ske i frågan huruvida kvalifikationsgränsema i 14 kap. 8 5 är uppfyllda eller inte. Innehåller planen t. ex. skyddsbestämmelser eller bestämmelser om rivningsförbud, bör samtliga sakägare som berörs underrättas, oavsett om deras möjligheter att få crsätming bedöms som mycket ringa.

Om det är uppenbart att det inte finns några sakägare som kan tänkas vara berättigade till ersättning, behöver naturligtvis inte någon underrättelse alls

lämnas.

Andra stycket

Ändringarna har behandlats iden allmänna motiveringen, avsnitt 5 .1.6.

Bestämmelsen om expediering har ändrats så att endast en uppsättning av planhandlingarna skall sändas till länsstyrelsen efter det att planen vunnit laga kraft. Vidare skall samtidigt en uppsättning sändas direkt till vardera fastig- hetsregistermyndigheten och fastighetsbildnirrgsmyndigheten. Någon senaste tidpunkt för när handlingarna skall sändas är knappast möjlig att ange mot bakgrund av att det kan ta lång tid att producera dessa. Eftersom fastighets- registermyndigheten och fastighetsbildningsmyrrdiglreten har behov också av fastighetsförteckningen, har bestämmelsen kompletterats så att denna skall sändas med de övriga planhandlingama. Några handlingar behöver dock inte sändas, om det är uppenbart obehövligt. Härmed avses främst de fall när fastighetsregistermyndigheten och fastighetsbildnirrgsmyndigheten är kom- munala, eftersom de då har tillgång till erforderliga handlingar hos byggnads- nämnden. Vidare är det uppenbart onödigt att skicka handlingar när den mot- tagande myndigheten inte har behov av dem, t. ex. därför att myndigheten lrar tillgång till fullgott material från en tidigare fas i plarrärendet. Behovet av handlingarna avgör i sådant fall den mottagande myndigheten.

Tredje stycket

Stycket är nytt. Syftet med det angivna förfarandet är att tillgodose både myn- di ghetemas krav på snabbhet och kommunens krav på rimlig tid för att ta fram planhandlingar som är lämpliga för arkivering. Att handlingarna som sänds enligt andra stycket skall vara lämpliga för arkivering framgår av 13 5 plan- och byggförordningen (1987: 383). Självfallet behöver underrättelse inte ske, om det är uppenbart obehövli gt att sända planhandlingarna. Det naturliga sättet att fullgöra underrättelseskyldigheten är att sända enklare kopior av planhand-

• Sida 66
•  Original

lingarna. Även om underrättelse sker enligt detta stycke kvarstår givetvis skyldigheten enligt andra stycket att snarast möjligt sända planhandlingarna.

6 kap. 8 & Fastighetsplanen består av en plankarta och en särskild handling med bestämmelser. Planen får dock bestå av endast endera av dessa hand- lingar eller av en handling som innehåller både plankarta och bestämmelser, om planens innehåll anda framgår tydligt.

Ändringen motsvarar den som gjorts i 5 kap. 9 5, se specialmotiveringen till denna paragraf.

6 kap. 9 5 Till fastighetsplanen skall fogas en sådan planbeskrivning som anges i 12 5. Om fastighetsplanen består av endast en handling, får dock planbeskrivningcn redovisas i den handlingen.

Ändringen motsvarar den som gjorts i 5 kap. 105, se specialmotive- ringen till denna paragraf.

6 kap. 12 & Bestämmelserna i 5 kap. 18—28 och 30 55 skall tillämpas när fastighetsplanen upprättas. Om fastighetsplanen inte upprättas gemensamt med detaljplanen behöver dock samråd inte ske med länsstyrelsen och kom- muner som berörs av förslaget. Inte heller behöver planförslaget sändas till dem.

I planbeskrivningen skall redovisas vilken detaljplan som fastighetsplanen hänför sig till och skälen till den utforrrurirrg av fastighetsplanen som lrar valts. Om planförslaget avviker från detaljplanen, skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i beskrivningen.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.7. Ändringen innebär en precisering av vilka bestämmelser för detaljplan som skall tillämpas även beträffande fastighetsplaner. Bl.a. har den ändringen gjorts att det inte längre krävs kungörande i ortstidning eller underrättelse i annan form om att f astighetsplanen vunnit laga kraft. Bestämmelser om expe- dieringar i samband med antagande av fastighetsplaner har förts in i 6 kap. 13 ä.

6 kap. 1.3 & Fastighetsplanen antas av byggnadsnämnden eller, om planen har upprättats gemensamt med detaljplanen och derma ej skall antas av nämn- den, av den som antar detaljplanen.

S narart möjligt efter det att beslutet att anta fastighetsplanen har vunnit laga kraft skall ett exemplar av planen, planbeskrivningcn och fastighetsförteck— ningen sändas till fastighetsregistermyndigheten och fastighetsbildningsmyn- dig/teten, om det inte är uppenbart obehövligt.

• Sida 67
•  Original

Om handlingarna inte kan sändas till myndigheterna inom två veckor från det att planen vunnit laga kraft, skall myndigheterna genast underrättas om innehållet i handlingarna,

1 de fall detaljplanen enligt 5 5 skall anses ha den utformning som framgår av fastighetsplanen skall länsstyrelsen tillsändas handlingarna respektive underrättas om innehållet i dessa enligt andra och tredje styckena.

Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.1.6.

Andra stycket

Stycket är nytt. Det motsvarar 5 kap. 31 å andra stycket. De nya bestämmel- serna är föranledda av ändringen i 12 &. De innebär att planhandlingarna skall sändas till fastighetsregisterrnyndigheten och fastighetsbildningsmyndigheten i stället för till länsstyrelsen. Det är således inte längre nödvändigt att sända fastighetsplaner till länsstyrelsen i andra fall än det som anges i det nya fjärde Stycket.

Tredje stycket

Stycket är nytt. Det motsvarar 5 kap. 31 & tredje stycket, se specialmotive- ringen till det stycket.

Fjärde stycket

Stycket är nytt. Bestämmelsema är föranledda av att det inte längre är obliga- toriskt att sända fastighetsplaner till länsstyrelsen. Syftet med bestämmelsen är att länsstyrelsen skall få tillgång till planhandlingarna när en fastighetsplan innebär att en detaljplan skall anses ha en annan utfomming.

6 kap. 24 5 Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen efter genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fastigheter som tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomföran- detidens utgång även lösa mark, som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Löserrrätt föreligger dock inte så länge det finns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark som avses i första och andra styckena av särskild rätt, får rättigheten lösas.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.1. Paragrafens första stycke har ändrats så att även en hel fastighet kan lösas under de angivna förutsättningama.

6 kap. 36 5 Innan kommunen beslutar att kostnader för gator och andra allmänna platser skall betalas av fastighetsägare enligt 31 eller 32 5, skall kommunen låta utreda frågan och upprätta det förslag som utredningen för-

• Sida 68
•  Original

anleder. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som kan ha ett väsentligt intresse av förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

Samrådet syftar till ett utbyte av information och synpunkter. Under sam- rådet bör motiven till förslaget, planeringsundcrlag av betydelse samt de vik- tigaste följderna av förslaget redovisas. Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som har framförts skall redovisas i en sam- rådsredogörelse.

Förslag i fråga om betalning av kostnader som avses i 31 5 skall ställas ut under minst tre veckor efter det att kungörande om detta har skett på tid och sätt som anges i 5 kap. 24 &. Underrättelse om utställningen av förslaget skall dessutom i brev sändas till kända fastighetsägare vars rätt berörs av för- slaget. Underrättelse behöver dock inte sändas till den som skriftligen har godkänt förslaget. Under utställningstiden skall förslaget åtföljas av samråds— redogörelsen. Efter utställningstidens utgång får kommunen besluta i ärendet.

Avser förslaget ersättningsskyldighet enligt 32 &, skall de fastighetsägare vars rätt berörs och som inte har godkänt förslaget, beredas tillfälle att yttra sig över detta, innan beslut i ärendet fattas. Förslaget skall åtföljas av sam- rådsredogörelsen.

En ändring har gjorts i tredje stycket som motsvarar den i 5 kap. 25 5 första stycket, se specialmotiveringen till denna paragraf.

8 kap. 1 & Bygglov krävs för att

1. uppföra byggnader,

2. göra tillbyggnader,

3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har länmats,

4. göra sådana ändringar av byggnader som berör konstruktionen av de bärande delarna eller som avsevärt påverkar byggnadernas planlösning,

5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation.

5 a. i byggnader eller inom tomter installera eller väsentligt ändra anord- ningar för vattenförsörjning eller avlopp,

6. i byggnader installera eller väsentligt ändra hissar. Kravet på bygglov för de åtgärder som anges i första stycket 4, 5 och 5 a gäller inte i fråga om byggnader eller tomter som tillhör staten eller lands- tingskommuner.

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jäm- förlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.

l 4 och 10 55 finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5—7 55 kan kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre gående krav.

Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.4.1.

• Sida 69
•  Original

Första stycket

Ändringen innebär att den nuvarande punkten 5 delats upp i två punkter. Syf- tet är att det tydligare skall framgå att bygglovskravet för va—anordningar om- fattar hela va-installationen.

Andra stycket

Ändringen är en följdändring till ändringen i första stycket. Naturligtvis skall denna bestänrrnelse inte tillämpas på sådana fastigheter som staten eller en landstingskommun upplåtit med tomträtt.

8 kap. 2 & I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att

1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska pro- dukter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio— eller telemaster eller tom,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser, 10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1—9. Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971: 948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 & får kommunen medge undantag från kravet på bygglov. I 10 5 finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar avsedda för totalförsvaret.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.4.2.

Andra stycket

Genom ändringen har förtydligats att endast anläggningar som är mindre och avsedda endast för en viss fastighets "husbehov" eller liknande är undantagna

• Sida 70
•  Original

från bygglovsplikt. Som exempel på sådana anläggningar kan nämnas en Prop. 1989/903 37 oljetank till ett bostadshus, en bensin- eller oljetank på en jordbruksfastiglret och en centralantenn på ett bostadshus.

8 kap. 4 5 Bestätnmelsema i 1—3 55 gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder beträffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus, garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):

1. installera eller ändra anordningar för vattenförsörjning eller avlopp, om byggnaden skall vara ansluten till en egen anläggning för vattenförsörjning eller avlopp,

2. göra andra invändiga ändringar, som inte innebär att det inreds någon ytterligare bostad eller någon lokal för handel, hantverk eller industri och ej heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar, eldstäder eller rök- kanaler,

3. färga om byggnader inom områden med detaljplan, om byggnadens karaktär därigenom inte ändras väsentligt,

4. med mur eller plank anordna skyddade uteplatser i anslutning till bostadshuset, om muren eller planket inte är högre än 1,8 meter, inte sträcker sig mer än 3,0 meter ut från huset och inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter,

5. anordna skärmtak över sådana uteplatser 'som anges i 4 eller över altaner, balkonger eller entréer, om skärmtaket inte är större än 12,0 kvadratmeter och inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter, '

6. uppföra högst två komplementbyggnader i omedelbar närhet av bostadshuset, om byggnadernas sammanlagda byggnadsarea inte är större än 10,0 kvadratmeter, taknockshöjden inte överstiger 3,0 meter och bygg- naderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 meter.

Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komplement- byggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse undantagna från bestämmelserna i 1 och 2 åå även i fråga om följande åtgärder

]. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare grän- sen än 4,5 meter,

2. uppföra komplementbyggnader eller murar eller plank i omedelbar när- het av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4 ,5 meter,

3. utföra sådana åtgärder som avses i 1 5 första stycket 4, 5 och 5 a. Om de grannar som berörs medger att åtgärder som avses i första stycket 4—6 och i andra stycket 1 och 2 utförs närmare gränsen än 4,5 meter, krävs inte bygglov.

Enligt 6 5 får kommunen bestämma att de åtgärder som avses i första stycket 3 och andra stycket 1 och 2 kräver bygglov.

Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.4.3.

Andra stycket 2

Punkten är ny. Den innebär att komplementbyggnader, murar och plank i omedelbar närhet av bostadshuset är bygglovsfria under samma förutsätt— ningar som gäller för mindre tillbyggnader. Vad som avses med komplement-

• Sida 71
•  Original

byggnader framgår av paragrafens första stycke (se också PBL-proposi- tionen, s. 276).

Rätten att göra mindre tillbyggnader och uppföra komplementbyggnader, murar och plank är inte oinskränkt. Genom områdesbestämmelser kan exem- pelvis den högsta tillåtna arean för fritidshus begränsas. Områdesbestämmel- ser kan också ha föreskrifter om utformningen eller om krav på bygglov för t. ex. åtgärder inom värdefull miljö. Även kraven i 3 kap., t. ex. på att byggnader skall placeras och utfomms på ett lämpligt sätt med hänsyn till landskapsbilden och till de natur- och kulturvärden som kan finnas på platsen, är tillämpliga. När bygglov inte krävs, kan t. ex. tillstånd enligt 45 & väg- lagen ( 1971: 948) erfordras. Vidare kan strandskyddsdispens enligt 16 5 eller tillstånd enligt 19 & naturvårdslagen (1964: 822) erfordras.

Andra stycket 3

Punkten motsvarar punkten 2 i paragrafens tidigare lydelse. Tillägget är för- anlett av ändringen i 1 5 första stycket. .

Tredje och fjärde styckena. Tilläggen utgör föl jdändringar till första stycket.

8 kap. 5 & Kommunen får i detaljplan eller områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt som närmare anges i planen eller bestämmelserna

1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,

2. göra mindre tillbyggnader, -

3. utföra sådana åtgärder som avses i 1 5 första stycket 4, 5 och 5 a, 4 utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 &,

5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,

6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus, koloni- stugor och liknande byggnader,

7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 & första stycket 2. Bestämmelser enligt första stycket får inte meddelas, om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. Inte heller får sådana bestämmelser meddelas beträffande åtgärder som avser arbetslokaler eller personalrum i andra byggnader än industribyggnader. Bestämmelser enligt första stycket 5 får meddelas endast om yrkesinspektionen samt skyddsom- bud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna har till- styrkt bestämmelserna.

lnom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om åtgärder som avses i första stycket 1 och 2 skall utföras utan bygglov.

Första stycket I

Ändringen är endast redaktionell. Syftet är att förtydliga bestämmelsen så att det klart framgår att den avser även tillbyggnader och ändringar.

• Sida 72
•  Original

Första stycket 3

Ändringen är endast redaktionell. Den är föranledd av ändringen i 1 5 första stycket.

Första stycket 7

Punkten är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen, av- snitt 5.4.4.

Genom införandet av denna punkt får kommunen möjlighet att besluta att bygglov inte krävs för uppsättning och väsentlig ändring av skyltar eller ljusanordningar. Befrielse från kravet på bygglov bör bl. a. kunna införas inom industriområden eller liknande. Kommunen skall på grund av ändringen i andra stycket beakta grannars och det allmännas intressen i samband med beslutet. Det är lämpligt att man så långt möjligt i planen preciserar eventuella krav på placering, utformning och utförande.

Ändringen har medfört en följdändring i 22% naturvårdslagen (1964: 822), se avsnitt 7.2.

Andra stycket

Granneintrcssen och allmänna intressen kan göra sig gällande beträffande samtliga de åtgärder som avses i första stycket. Bestämmelsen har därför ändrats så att de omständigheter som anges i första meningen i detta stycke blir tillämpliga på samtliga punkter i första stycket.

8 kap. 6 & Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att

1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sådana åtgärder

. som avses i 3 å första stycket 1, -

2. inom områden med detaljplan färga om en— eller tvåbostadshus och komplementbyggnader,

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 5.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områden för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 4 & andra stycket 1 och 2.

Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enligt första — tredje styckena skall meddelas genom detalj-

. plan eller områdesbestämmelser. I fråga om byggnader som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

• Sida 73
•  Original

Andra stycket

Ändringen är en föl jdändring till den i 4 5 andra stycket. Den innebär att löv- plikt kan införas för sådana komplementbyggnader, murar och plank som är lovfria utanför samlad bebyggelse. Lovplikten kan dock aldrig införas. för sådana åtgärder som avses i 4 & första stycket 4—6, dvs. för att anordna små uteplatser och skärmtak samt för att uppföra s. k. friggebodar.

8 kap. 11 & Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om _

1.åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetidenför detalj- planen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgär- den skall utföras

a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för anträdet, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygglovs— prövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen faslighetsbildningslagen (1970: 988), och

3. åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte stämmer överens med f astighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan'om förrättning gjorts för att genomföra den fastig- hetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 & första stycket 4—6 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 skall bygglov lämnas även om förutsättningama i första stycket 2 inte är uppfyllda.

Även om förutsättningama i första stycket är uppfyllda, får bygglov till - åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen, får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i I 5 första stycket 3.

. Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avs ikclser från detalj- planen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. Ifall som avses iförsta stycket 2 back 17 kap. 18 a 5 skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som tidigare godlagiLs.

Första stycket I

Genom tillägget — som får ses som ett tillrättaläggande (jfr sjätte stycket) — har det markerats att bygglov inte får ges till en åtgärd som strider mot en fastig- hetsplan, även om åtgärden är förenlig med detaljplanen. Detta gäller själv- fallet även sådana delar av planen som reglerar samfälligheter och rättigheter.

• Sida 74
•  Original

Första stycket 2

Ändringarna har i huvudsak behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.

I punkten har ett förtydligande gjorts som innebär att bestämmelsen blir tillämplig också på andra anläggningar än byggnader.

Bestämmelsen i den nuvarande punkten 2 har förts in under punkten 2 a. Ändringen innebär i övrigt att en fastighet, byggnad eller anläggning inom ett detaljplanelagt område på vilken en bygglovskrävande åtgärd skall utföras inte nödvändigtvis måste stämma överens med de planer som gäller för området för att bygglov skall kunna lämnas. Förutsättningama för att bygglov skall lämnas i dessa fall följer av bestämmelserna i 2 b. I fråga om sådana avvikel- ser som hänför sig till den tidigare byggnadslagstiftningen och den tidigare ' lydelsen av 3 kap. 2 & fastighetsbildningslagen (1970: 988) finns bestäm- melser i 17 kap. 18 a 5. För att bygglov skall lämnas måste givetvis förut- sättningama i övrigt enligt bestämmelserna i paragrafen vara uppfyllda.

Andra stycket

Ändringen är föranledd av den nya punkten 2 b i första stycket.

Femte stycket

Stycket är nytt. Det har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.

I 8 kap. finns bestämmelser bl. a. om vilka åtgärder som kräver bygglov och under vilka förutsätmingar bygglov kan lämnas. Av 1 5 första stycket 3 följer att det krävs bygglov för att ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats. Genom det nya femte stycket blir det möjligt att hindra att bostadslägenheter som behövs för bostadsför- sörjningen omvandlas till något sådant annat ändamål, t. ex. kontor, trots att detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning. Saknar en detaljplan bestämmelser om användningssätt, får man alltså i dessa fall samma effekt som om planen innehöll bestämmelser om att byggnaden skall användas för bostadsändamål.

Sjätte stycket

Tillägget utgör en följdändring med anledning av den nya punkten 2 b i första stycket. Tillägget innebär att om ett bygglov tidigare har lämnats eller en fas- tighetsbildning har medgetts vilken inneburit mindre avvikelser från planen och en ny ansökan görs om åtgärder på samma fastighet, byggnad eller anläggning som även de innebär avvikelser från planen, byggnadsnämnden skall göra en samlad bedömning av samtliga åtgärder. Bara om åtgärderna sammantagna innebär mindre avvikelser från planen kan bygglov komma i fråga och då endast om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. Be- stämmelserna innebär alltså att successiva åtgärder som avviker från planen kan komma att godtas vid skilda prövningstillfällen, men också att den situa-

• Sida 75
•  Original

tionen kan uppkomma där man vid en samlad bedömning finner att den sökta PTOP- 1989/903 37 åtgärden med beaktande av tidigare avvikande åtgärder inte kan godtas. Pröv- ningen kornrner att ha likheter med den prövning som äger rum vid bedöm- ningen av vad som skall anses vara kompletteringsåtgärdcr enligt 8 kap. 13 5. Den frågan har behandlats i PBL-propositionen, s. 721.

8 kap. 22 & Innan lov lämnas, skall byggnadsnämnden genom under- rättelse bereda kända sakägare och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs samt sådan känd organisation eller förening som anges i 5 kap. 25 5 första stycket 2 tillfälle att yttra sig över ansökningen, om åtgärden

1. innebär en avvikelse från detaljplan eller områdesbestämmelser eller

2. skall utföras i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är en kompletteringsåtgärd och inte heller är reglerad i områdesbe- stämmelser.

I det fall som avses i 5 kap. 25 & tredje stycket första meningen får underrättelse ske genom kungörande på det sätt som anges i 5 kap. 24 5, eller genom en kungörelse som anslås på kommunens anslagstavla, irJorma- tionsblad om kungörelsen som sprids till de boende som berörs och brev till kända sakägare och sådan organisation eller förening som avses i 5 kap. 25 5 första stycket 2.

Ärenden om lov får inte avgöras utan att sökanden underrättats om det som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Byggnadsnämnden får dock avgöra ett ärende utan att så skett, om det är uppenbart onödigt att sökanden yttrar sig.

Andra stycket

Ändringen innebär att kommunen kan välja alternativa former i de fall under- rättelse får ske genom kungörande. Alternativen har behandlats i specialmoti- veringen till 5 kap. 27 5 andra stycket, se specialmotiveringen till denna paragraf. [ båda fallen skall kungörelsen anslås på kommunens anslagstavla.

8 kap. 27 å Sökanden skall av byggnadsnämnden omedelbart underrättas om innehållet i det beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Underrättelse skall också sändas till sådan i 22 5 första stycket omnämnd person, organisation eller förening som yttrat sig i ärendet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet går någon emot, skall han även underrättas om hur han kan överklaga det och om avvikande meningar som har antecknats i ett protokoll eller i någon annan handling.

Underrättelse får ske genom delgivning. Med sökanden får delgivning dock inte ske med tillämpning av 12 eller 15 ?: delgivningslagen(1970: 428).

Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.6.2.

• Sida 76
•  Original

Första stycket

Ändringen innebär att alla de som beretts tillfälle att yttra sig och som kommit in med yttranden skall få en underrättelse sänd till sig av byggnadsnämnden, om det inte är uppenbart obehövli gt. Uttrycket "inte är uppenbart obehövli gt" har valts för att klargöra att skyldigheten att sända underrättelse föreligger även i sådana fall då byggnadsnämnden har svårt att avgöra om den som yttrat sig vcrkli gen fått sina synpunkter tillgodosedda eller då förslaget ändrats efter det att t.ex. en granne yttrat sig. Vidare har bestämmelsen om underrättelse utvidgats att omfatta också dem som motsatt sig den åtgärd som ansökan avser när byggnadsnämnden inte lämnar lov, eftersom den som motsatt sig en sådan ansökan blir motpart i de fall byggnadsnämndens beslut överklagas av sökanden. Det torde således vara uppenbart onödigt att sända underrättelse endast till sådana som obetingat tillstyrkt den åtgärd till vilken lov lämnats.

Bestämmelsen har vidare anpassats till 21 & förvaltningslagen ( 1986: 223).

Medgivandet för byggnadsnämnden att använda delgivning, som i gällande bestämmelser finns i första stycket, har flyttats till andra stycket.

Andra stycket

Medgivandet för byggnadsnämnden att använda delgivning vid fullgörandet av dess underrättelseskyldighet har begränsats så att kungörelsedclgivning inte får användas för att delge sökanden. Inte heller får surrogatdelgivning användas för att delge en sökande som är enskild person. Denne skall alltså alltid nås med en personlig underrättelse.

Bestämmelsen har utformast i enlighet med lagrådets förslag. Förfarandet med kungörande i ortstidning har slopats eftersom det torde saknas behov av ett sådant förfarande som inte gäller som delgivning.

10 kap. 27 5 Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4 5 första stycket inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med bygg- nadsnämnden inom tio år från det att överträdelsen begicks, får byggnadsav- gift eller tilläggsavgif t inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift. Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har förflutit från det att en åtgärd som avses i 125 1—3 vidtogs, får byggnadsnämnden inte ansöka om handräckning eller besluta om föreläggande enligt 14 & första stycket. Detta skall dock inte tillämpas när ' någon utan [av enligt 8 kap. I 5 första stycket 3 har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägeth för väsentligen annat ändamål än bostadsändamål.

Ändringen, som innebär att en ny mening tillagts i andra stycket, har behandlats i den allmänna motiveringen, se avsnitt 3.1.

Ändringen innebär att byggnadsnämndema utan hinder av preskription kan begära handräckning eller utfärda förelägganden så länge en olovlig använd- ning av en bostadslägenhet pågår. I likhet med vad som gäller enligt nu- varande bestämmelser kan handräckning enligt 10 kap. 125 1 komma i fråga endast gentemot den som vidtagit den olovliga åtgärden, medan före-

• Sida 77
•  Original

läggande enligt 10 kap. 14 5 första stycket riktar sig mot fastighetsägaren, oavsett om det är denne som vidtagit åtgärden eller ej. Ändringen rör endast ingripanden för att återställa omvandlade bostadslägenheter. Övriga fall som regleras i paragrafen berörs inte av den slopade preskriptionsregleringen. Av övergångsbestärnmelsema till denna paragraf följer att ingripande inte kan ske enligt de nya reglerna, om möjligheten att ingripa redan före lagens ikraft- trädande upphört på grund av preskription.

14 kap. 7 & Om ersättning har betalats för gatukostnader enligt 6 kap. 31 eller 32 & eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillbaka ersättningen, i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han på grund av att bygglov vägras inte kan använda fastigheten så som förutsattes när ersättningen togs ut.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 & räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen.

Ändringen innebär att att tredje stycket upphävts. Bestärmnelsen i det stycket har flyttats till 14 kap. 8 &.

14 kap. 8 5 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att

1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse för- störd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,

2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 ä 2 eller 3,

3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 & meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 & tredje stycket meddelas i om- rådesbestämrnelser,

5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 & första stycket 2 eller 3. Rätt till crsätming föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket I och ifall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3—5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988: 950) om kulturminnen m.m., 8, 9, 11 och 19 55 naturvårdslagen (1964: 822) och 19 kap. 2 & vattenlagen (1983: 291), under förutsätming att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 & skogsvårdslagcn (1979: 429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller

• Sida 78
•  Original

rätt till crsätming eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i lagen om kulturminnen m. m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 & beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersätming eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kosmader för crsätming eller inlösen.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.2. Ändringen innebär att kommunen inte bara, liksom hittills, är skyldig att ersätta skada som uppkommer genom att bygglov vägras för att ersätta en byggnad som förstörts genom olyckshändelse (se nuvarande 14 kap. 7 & tredje stycket). Kommunen är också, om ägaren begär det, skyldig att lösa hela fastigheten, om synnerligt men uppkommer när återuppförande av en sådan byggnad vägras (se tredje stycket).

17 kap. 1.8 a & Byggnadsnämnden får i ett ärende om bygglov förklara att en nybyggnadsåtgärd eller fastighetsbildning som har utförts i strid mot en stadsplan, byggnadsplan, avstyckningsplan eller tomtindelning med stöd av 34 5, 38 å tredje stycket eller 110 5 första stycket byggnadslagen (1947: 385) eller motsvarande äldre bestämmelser eller 3 kap. 2 5 tredje stycket fastighetsbildningslagen i dess lydelse vid utgången av juni 1987, skall anses utgöra en sådan avvikelse som avses i 8 kap. 1] 15 första stycket 2 b. En sådan förklaring får avse endast mindre avvikelser från planen eller tomtindelningen vilka är förenliga med syftet med denna. Förklaringen får lämnas endast i beslut om bifall till ansökan om bygglov.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om fastighet, byggnad eller annan anläggning i den utsträckning den efter ett beslut om fastställelse av en stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning avviker från planen eller tomtin- delningen.

Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.

Första stycket

Bestämmelserna innebär att vissa avvikelser från äldre planer eller tomtindel- ningar som medgetts genom dispens enligt den äldre byggnadslagstifmingcn eller den äldre lydelsen av 3 kap. 2 & tredje stycket f asti ghetsbildningslagen (1970: 988) genom en förklaring av byggnadsnämnden kan likställas med mindre avvikelser som godtagits enligt 8 kap. 11 & sista stycket PBL eller 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen. En sådan förklaring innebär genom hänvisningen till den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 11 & första stycket 2 b att avvikelsen därefter inte utgör ett hinder mot

• Sida 79
•  Original

bygglov. Den skall däremot vägas in om också en prövning enligt den föreslagna nya andra meningen i 8 kap. 11 % sista stycket blir aktuell.

För att en förklaring skall kunna ges måste det vara fråga om mindre awi- kelser som är förenliga med syftet med planen eller tomtindelningen. I fråga om innebörden av dessa begrepp hänvisas till avsnitt 5.5.

En förklaring kan ges endast i ett beslut i vilket bygglov lämnas. Frågan om förklaring kan alltså inte prövas särskilt. Inte heller är det möjligt att överklaga förklaringen skilt från lovbeslutet. Lovbeslutet kan emellertid överklagas både av den som berörs av förklaringen och den som berörs av den åtgärd för vilken lov lämnats.

Andra stycket

Stycket behandlar de fall där en fastighet, byggnad eller annan anläggning avviker från en äldre plan eller en tomtindelning och avvikelsen uppkommit genom ett beslut om fastställelse av planen eller tomtindelningen. Även dessa avvikelser kan genom en förklaring godtas vid en bygglovsprövning enligt PBL under samma förutsättningar som gäller enligt första stycket.

7.2. Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

22 & Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som rege- ringen bestämmer.

Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej hel- ler anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anord- ningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller statli g eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade med- delanden som avses i andra stycket.

Bestämrnelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärder som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 5 första stycket 7 plan- och bygglagen (1987: I 0).

Tillägget ifjärde stycket är en följdändring till 8 kap. 5 5 första stycket 7. Tillägget är nödvändigt för att inte tillståndsplikt enligt naturvårdslagen skall

• Sida 80
•  Original

träda i stället för den befrielse från kravet på bygglov som kan medges enligt den nämnda punkten.

7.3. Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen ( 1977: 792)

1 5 Denna lag äger tillämpning på fastighet där det finns bostadslägenhet som är uthyrd eller kan hyras ut av fastighetens ägare för annat ändamål än fritidsändamål och som ej utgör del av hans egen bostad. Fastighet som tillhör staten eller kommun kan ej bli föremål för ingripande enligt 2 5.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger bestämmelserna i denna lag om fastighet motsvarande tillämpning på tomträtten. ] fråga om byggnad som annars tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämp- liga dclar. Såsom ägare av fastighet anses, när omständighetema föranleder det, annan som innehar fastigheten.

Ändringen innebär att bostadsförval mingslagens tillämpningsornråde vid- gas.

De nuvarande reglerna innebär att det måste finnas minst en bostadslägen- het i huset som är uthyrd för att lagen skall kunna tillämpas. 1 första stycket första meningen har lagens tillämpningsområde utvidgats att gälla även i de fall det inte finns någon lägenhet i fastigheten som är uthyrd, dvs. när huset är tomt på hyresgäster men en uthyrning för bostadsändamål kan komma i fråga. De närmare förutsättningama för att en tillämpning av lagen skall bli aktuell framgår av 2 5.

2 & Försummar fastighetsägaren vården av fastigheten eller underlåter han att vidtaga angelägna åtgärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten eller framgår det på annat sätt att han icke förvaltar fastigheten på ett för de boende godtagbart sätt, får hyresnärrmden besluta om särskild för- valming av fastigheten.

Beslut om särskild förvaltning får också meddelas om fastighetsägaren underlåter att hyra ut lägenheter för bostadsändamål i fastigheten och det med hänsyn till bostadsförsörjningen är uppenbart oförsvarligt att lägenheterna står tomma.

1 beslut enligt första eller andra stycket skall hyresnämnden ålägga fastig- hetsägaren att överlämna förvaltningen till särskild förvaltare (förvaltnings— åläggande). Kan det antagas att sådant åläggande ej är tillräckligt för att uppnå en tillfredsställande förvaltning, skall nämnden i stället besluta att ställa fastigheten under förvaltning av särskild förvaltare (tvångsförvaltning).

Om möjlighet att i visst fall ställa fastighet under tvångsförvaltning enligt denna lag finns bestämmelser i bostadssaneringslagen ( 1973: 531).

Det nya andra stycket i paragrafen har behandlats i avsnitt 4. Som framgår av den allmänna motiveringen ger paragrafen endast begrän- sade möjligheter till ingripanden. Bestämmelsema riktar sig i första hand mot fastighetsägare som av spekulativa skäl låter lägenheterna stå tomma.

• Sida 81
•  Original

En nyhet är att ett in gripande enligt denna paragraf kan komma i fråga inte bara när de kvarboendes intressen motiverar det. Även i det fall huset inte alls är bebott kan ett ingripande ske.

Av 1 & följer att det för ett ingripande fordras att det är fråga om hyres- upplåtelse som fastighetens ägare kan göra. Vid en ombildning av hyresrätt till bostadsrätt kommer fastigheten i något skede att förvärvas av en bostads- rättsförening. Om det saknas hyresgäster är det oftast fastighetsägaren själv som tillsammans med andra personer bildar föreningen. Bostadsförvalt- ningslagen är inte primärt avsedd att omfatta fastigheter som ägs av en bostadsrättsförening. Men när föreningen hyr ut lägenheter är det dock inget som hindrar att lagen tillämpas (jfr 1 5 samt prop. 1976/77: 151 s. 48 f). Med den nu vidtagna lagändringen kan lagen tillämpas också i de fall när någon lägenhet över huvud taget inte är upplåten i föreningen.

För att ett ingripande skall kunna ske krävs det att det finns outhyrda bostadslägenheter i fastigheten. Att bestämt ange något visst antal eller någon viss andel lägenheter har inte ansetts lämpligt. Lagen sätter inte upp något krav på att lägenheterna endast tillfälligtvis är outhyrda. Även lägenheterna i en rivningsfastighet kan alltså omfattas av lagen under förutsätming dock att lägenheterna är i det skick att de utan större omgång kan ställas i ordning (se nedan).

Lagen ger möjlighet till ingripande endast i de fall då det är uppenbart oförsvarlig med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden att lägenheterna står tomma. Det krävs alltså att det finns en efterfrågan på de lägenheter som står tomma och att denna efterfrågan också avser den hyrestid som kan bli aktuell (i fråga om tidsbegränsade hyreskontrakt, jfr 3 och 45 55 hyres- lagen). I praktiken kan förväntas att ingripanden blir aktuella endast i de fall lägenheterna kommer att stå tomma under någon längre tid.

Som inledningsvis sagts riktar sig bestämmelserna i första hand mot fastighetsägare som låter tömma sina lägenheter av spekulativa skäl, t. ex. inför en ombyggnad, en försäljning eller ombildning till en bostadsrättsföre- ning. Men även om spekulativa inslag saknas kan det ibland vara uppenbart oförsvarligt om en fastighetsägare låter sina lägenheter stå tomma. Som exempel kan nämnas att planerade ombyggnadsåtgärder blivit starkt försenade eller att en rivning av huset blivit uppskjuten. Om lägenheterna är i sådant skick att de fortfarande är lämpliga som bostäder eller i vart fall kan sättas i fullt brukbart skick utan större insatser (jfr 12 kap. 9 5 första stycket jorda- balken), kan ett ingripande enligt lagen bli aktuellt.

Frågan huruvida det är oförsvarligt att underlåta hyra ut lägenheterna blir givetvis ytterst beroende på de skäl som fastighetsägaren har för att låta lägenheterna stå tonrrna. Om det finns fullt godtagbara skäl för att inte hyra ut, kan något ingripande naturligtvis inte ske. Det är bara i uppenbart oförsvar- bara fall som lagen får någon betydelse. Av lagen följer att skälen för fastig- hetsägarens underlåtenhet att hyra ut måste vägas mot situationen på bostads- marknaden. Om det inte finns något intresse över huvud taget från bostads- försörjningssynpunkt att få tillgång till lägenheterna, saknar det givetvis betydelse vilka skäl fastighetsägaren har för att låta lägenheterna stå tomrrra.

• Sida 82
•  Original

Ett beslut enligt de nya bestämmelsema medför att en förvaltning enligt lagens bcstärrrrnclser kan konrma till stånd antingen efter ett särskilt förvalt- ningsåläggande eller genom tvångsförvalming. Den särskilde förvaltarens behörighet följer av samma bestämmelser som gäller för närvarande.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10),

2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

3. lag om upphävande av lagen (1973: 189) med särskilda hyres- bestämmelser för vissa orter och

4. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977: 792).

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 83
•  Original