Prop. 1996/97:82

Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt konkurrenslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 februari 1997

Göran Persson

Anders Sundström

(Närings- och handelsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt 37 § konkurrenslagen (1993:20) skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket för prövning, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

I propositionen föreslås att skyldigheten enligt 37 § att anmäla ett företagsförvärv när omsättningen för de berörda företagen överstiger fyra miljarder kronor avskaffas beträffande sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. Konkurrensverket skall dock kunna ålägga en part i ett förvärvsavtal att, trots att förvärvsobjektets omsättning understiger detta belopp, anmäla förvärvet till verket, när detta är påkallat av särskilda skäl. Vidare föreslås att en part alltid skall ha rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.

Syftet med ändringen är att Konkurrensverket och företagen inte skall belastas i onödan.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs att 34 och 37 §§konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.

Stockholms tingsrätt får på

talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälnings-skyldighet enligt 37 § eller som har

anmälts frivilligt enligt vad som anges där.

Förvärvet skall

förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

37 §

Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

Skyldighet att anmäla ett

företagsförvärv föreligger inte om det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. Trots att omsättningen understiger detta belopp, får Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. En part i ett förvärvsavtal har dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.

Ärendet och dess beredning

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i kraft (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Lagen innehåller bl.a. regler för prövning av företagsförvärv. Enligt 34 § får Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet. Enligt 37 § skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet om de berörda företagen tillsammans har en viss omsättning.

Regeringen beslöt den 9 november 1995 att bemyndiga chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och sammanställa erfarenheterna av den nya konkurrenslagen (dir. 1995:136). Enligt direktiven skall utredningen, som antagit namnet Konkurrenslagsutredningen (N 1995:11), bl.a. kartlägga erfarenheter av och synpunkter på hur reglerna för prövning av företagsförvärv har fungerat och särskilt överväga om gränsen för skyldighet att anmäla förvärv är väl avvägd och lämpligt utformad.

Utredningen har funnit det så angeläget att ändra reglerna i fråga om anmälningsskyldigheten att den föreslagit förändringar beträffande dessa regler redan nu, i avvaktan på utredningens slutliga ställningstaganden.

En sammanfattning av förslaget finns i bilaga 1. Utredningens förslag till lagändring framgår av bilaga 2. Utredningens förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet (N96/2693).

Härefter har förslaget beretts i Närings- och handelsdepartementet, vilket lett fram till utarbetandet av en promemoria. Promemorians lagförslag framgår av bilaga 4. Ett

antal myndigheter och organisationer har fått tillfälle att framföra synpunkter på promemorian vid ett remissmöte den 30 januari 1997. Dessa är desamma som framgår av bilaga 3. Vad som härvid framkommit redovisas i ett protokoll från mötet. Promemorian och protokollet finns tillgängliga i Näringsoch handelsdepartementet (N96/2693).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Gällande ordning

Enligt 37 § konkurrenslagen skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, förutsatt att de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor. När så är fallet följer av bestämmelsen att samtliga förvärv skall anmälas, oberoende av förvärvets storlek, och att anmälan skall göras på parts eget initiativ, utan särskild anmodan. I den meningen är anmälningsskyldigheten generell. Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

Enligt 34 § får Stockholms tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §. Förvärvet skall förbjudas om det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden eller på en avsevärd del av den och detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 § åläggas att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse, eller att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd (36§). En anmälan av detta slag medför att Konkurrensverket enligt 38 § får besluta om att genomföra en särskild undersökning av företagsförvärvet. Ett sådant beslut skall meddelas inom 30

dagar från det anmälan kom in till verket. Av 39 § följer att en talan hos Stockholms tingsrätt om ingripande mot förvärvet får väckas bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 §.

Enligt 3 § avses med företag en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag.

I 4 § anges att med företagsförvärv avses förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en rörelse samt fusion. Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv bara om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörelsen.

Av förarbetena till konkurrenslagen (prop. 1992/93:56 s. 40) framgår att man bör se kontrollen av företagsförvärv som en undantagsåtgärd. Bara vissa större företagsförvärv bör kunna bli föremål för samhällets prövning överhuvudtaget. Ett ingripande med förbud bör ske endast när sådana förvärv får antas leda till mer påtagliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Det avgörande för prövningen bör vara om ett förvärv leder till väsentligt minskat konkurrenstryck eller om konkurrensen sätts ur spel. Ytterligare framhålls att det är angeläget att uppnå ett system med fasta och korta tidsfrister för prövningen av förvärvsärenden, då det är viktigt för företagens planering att det inte under för lång tid råder osäkerhet om ett företagsförvärv kommer att godkännas eller inte. För att uppnå en objektiv utgångspunkt för när första tidsfristen börjar löpa, bör det finnas en skyldighet att till Konkurrensverket anmäla sådana förvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen. Vidare anförs att en ytterligare fördel som man uppnår med en anmälningsskyldighet är att det ökar effektiviteten i förvärvskontrollen. Det förvärvande företaget kan inte överraska konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvade företaget i sin egen verksamhet på så sätt att det verkar avhållande mot att förbjuda förvärvet på grund av de stora skador en uppbrytning kan åstadkomma.

Under tiden 1 juli 1993 - 30 juni 1996 anmäldes enligt uppgift från Konkurrensverket 659 företagsförvärv enligt 37 § till verket. I 625 av dessa ärenden avslutades handläggningen under den angivna tiden. 579 förvärv lämnades efter prövning i sak utan åtgärd av verket. Återstoden avskrevs t.ex. efter återkallelse. I 30 av de anmälda ärendena fattade verket beslut om särskild undersökning enligt 38 §. I 7 fall gjorde förvärvsparterna s.k. frivilliga åtaganden, vilka i flertalet fall förenats med vite med stöd av 57 §.

Konkurrensverket har härutöver lämnat närmare uppgifter i fråga om de ärenden om företagsförvärv som verket avslutade under tiden 1 mars -30 juni 1996. Under den perioden

avslutades 98 ärenden. 93 förvärv lämnades efter prövning utan åtgärd. I 68 av dessa ärenden hade det förvärvade företaget en omsättning som inte uppgick till 200 miljoner kronor. I 58 av dessa uppgick omsättningen inte till 100 miljoner kronor.

I två ärenden har Konkurrensverket väckt talan vid Stockholms tingsrätt med yrkande att tingsrätten skall förbjuda förvärvet med stöd av 34 §. I båda fallen har det förvärvade företaget en omsättning under 100 miljoner kronor.

Ändrade regler för anmälan av

företagsförvärv

Regeringens förslag: Den generella skyldigheten enligt 37 § att utan åläggande anmäla ett företagsförvärv när omsättningen för de berörda företagen överstiger fyra miljarder kronor avskaffas beträffande sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. I dessa fall ersätts den nuvarande ordningen av att Konkurrensverket i ett enskilt fall kan ålägga en part i ett förvärvsavtal att, trots att förvärvsobjektets omsättning understiger detta belopp, anmäla förvärvet till verket, när detta är påkallat av särskilda skäl. En part i ett förvärvsavtal har dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.

Utredningens förslag: Omfattningen av skyldigheten att anmäla företagsförvärv enligt 37 § begränsas. Skyldigheten att anmäla ett företagsförvärv gäller inte för sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår uppgår till högst 100 miljoner kronor. Denna begränsning skall dock inte gälla om förvärvet medför att förvärvaren eller, om denne ingår i sådan grupp som anges i paragrafens andra stycket, gruppen av företag skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en avsevärd del av den. Utredningen uttalar bl.a. att det är sannolikt att dessa förvärv oftare än andra kan hämma konkurrensen på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt och att bestämmelsen innebär att förvärv som saknar betydelse för marknadsdominansen inte behöver anmälas. Remissinstanserna:

Det övervägande antalet

remissinstanser är positiva till att en inskränkning av den generella anmälningsskyldigheten sker i någon form. Anmälningsskyldigheten i nuvarande omfattning anses bl.a. som betungande, omfattande, resurskrävande och kostsam. De flesta har dock varit kritiska till att - under en viss beloppsgräns - en anmälningsskyldighet skulle knytas till att ett dominanskriterium uppfylls i det enskilda fallet. Det har bl.a.

hänvisats till svårigheterna att bedöma marknadsandel och den osäkerhet regleringen därmed medför. Några har yttrat att skyldigheten helt borde upphöra om förvärvsobjektets omsättning understiger 100 miljoner. En del vill därvid ha en högre beloppsgräns. Andra har sett det som i någon mån bättre än ett dominanskriterium om en anmälningsskyldighet i stället vore knuten till en viss marknadsandel. Två remissinstanser har varit kritiska till att det överhuvudtaget görs en temporär reglering och menar, att man bör avvakta utredningens slutliga ställningsstagande beträffande anmälningsskyldigheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är alltjämt positiva till att en inskränkning av den generella anmälningsskyldigheten sker. Åtskilliga är i princip positiva till promemorieförslaget. Flera remissinstanser har dock ansett att Konkurrensverket endast bör kunna ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet när det är påkallat av synnerliga skäl och att beslut om åläggande skall kunna överklagas. Några remissinstanser har ansett att en tidsgräns bör införas för när Konkurrensverket kan ålägga ett företag att anmäla ett förvärv. Vidare har framförts att det bör förtydligas hur det förvärvade företagets omsättning skall beräknas.

Skälen för regeringens förslag:

Allmänna överväganden

Den nuvarande anmälningsplikten vid företagsförvärv har medfört att ett stort antal företagsförvärv anmäls till Konkurrensverket för prövning. Det är nu väsentligt fler förvärvsärenden som granskas än vad som var fallet när 1982 års lagstiftning gällde. I bara två fall av de anmälda förvärven har Konkurrensverket hittills väckt talan om att förvärvet skall förbjudas. Av de anmälda förvärven har endast ett fåtal gett upphov till några konkurrensrättsliga anmärkningar eller invändningar från verkets sida. Enligt Konkurrensverket har företagsförvärven i många fall lett till att konkurrensen på marknaden skärpts. Som exempel nämns att utländska företag gått in på den svenska marknaden genom förvärv av mindre och medelstora företag. De senare har därmed kunnat få ökad finansiell styrka eller teknisk kompetens och därigenom en starkare ställning på marknaden.

De första årens erfarenheter av den nya konkurrenslagen leder därför till slutsatsen att ett mycket stort antal företagsförvärv som inte medför några negativa effekter från konkurrenssynpunkt trots detta underkastas prövning enligt lagen.

Den nuvarande ordningen medför således att

Konkurrensverkets resurser tas i anspråk för ärenden som saknar egentlig betydelse för konkurrensen. Den medför också att företagen i många av dessa ärenden tvingas till omfattande arbete med att ta fram uppgifter som krävs för verkets prövning och kan få betydande kostnader för juridiska ombud m.m.

Konkurrenslagsutredningen har inte slutfört sitt arbete och har därmed inte tagit slutlig ställning till regelsystemet för företagsförvärv. Utredningen har dock redovisat att den anser en ändring av anmälningsskyldigheten så angelägen att den funnit anledning att lämna ett förslag i den delen i avvaktan på utredningens slutliga överväganden. De nyss redovisade starka olägenheterna av nuvarande ordning ger fullgod anledning för regeringen att ansluta sig till utredningens synsätt. Slutsatsen blir därmed den att nuvarande ordning i fråga om den generella anmälningsskyldigheten har sådana följder, att förändringar i regelsystemet i denna del nu bör övervägas särskilt, i syfte att begränsa denna skyldighet.

Några remissinstanser har vid båda remissomgångarna ansett att anmälningsskyldigheten bör upphöra vid gränsen 200 miljoner kronor. Man pekar därvid på att detta belopp motsvarar Konkurrensverkets uppfattning om hur stora företag kan vara utan att deras eventuellt konkurrensbegränsande avtal påverkar konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt, enligt vad som föreskrivs i 6 §, förutsatt att inte heller marknadsandelen överstiger en viss gräns (jfr KKVFS 1993:2). Häremot får invändas att det är fråga om två skilda prövningar. Gränsen 200 miljoner kronor avser förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande avtal. Vad det rör sig om i det nu aktuella lagstiftningsärendet är förvärv av företag som därmed upphör att vara fristående aktörer på marknaden. De rättsliga förutsättningarna för ingripande enligt förbudsbestämmelserna i 6 respektive 34 § är inte desamma. Regeringen bedömer, med hänsyn till erfarenheterna i rättstillämpningen, det lämpliga valet vara att följa utredningens förslag, vilket överensstämmer med promemorians förslag. Detta innebär att den generella anmälningsskyldigheten slopas beträffande förvärv där det förvärvade företagets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor.

Utredningen har vidare föreslagit att en anmälningsskyldighet trots detta skall gälla under den nyss nämnda gränsen, om förvärvaren genom förvärvet skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en avsevärd del av den. I fråga om gränsdragningen för anmälningsskyldighet genom begreppen marknadsdominans respektive marknadsandel har kritikerna pekat på bl.a. svårigheter att avgränsa vad som är relevant marknad, risken för felbedömningar respektive att anmälan sker för säkerhets skull samt osäkerhet från rättssäkerhetssynpunkt om när anmälningsskyldighet inträder. Regeringen finner denna kritik

tungt vägande. I första hand bör därför en annan väg prövas.

Att som föreslagits i vissa remissyttranden över utredningens förslag, slopa kontrollen helt beträffande förvärvsobjekt vilkas årsomsättning understiger viss gräns framstår emellertid inte som den nu framkomliga eller lämpliga vägen. I dag prövas alla förvärv oberoende av storlek, när gränsen fyra miljarder kronor har passerats. Det saknas i nuläget beredningsunderlag som visar att det är lämpligt att reducera det nuvarande kontrollområdet i fråga om förvärvsobjekt av viss minsta storlek på så sätt att dessa avskärs från varje kontrollmöjlighet. Inte heller finns det något underlag som gör det möjligt att bedöma var gränsen i så fall skulle dras.

Samtidigt bör uppmärksammas att de fall där ingripande är påkallat säkerligen blir alltmer sällsynta ju mindre förvärvsobjektets årsomsättning är. Detta får anses följa av att förvärv av mindre företag mera sällan får sådana samhällsekonomiska och andra konsekvenser som utgör de rättsliga förutsättningarna för ingripanden på företagsförvärvsområdet vid prövningen enligt konkurrenslagen.

Såsom framgår av promemorians förslag kan dock i mer sällsynta fall även sådana mindre förvärv vara nog viktiga för att kvalificera för prövning, sett utifrån de samhällsekonomiska och konsumentpolitiska intressen som konkurrenslagen skall slå vakt om.

En sådan undantagssituation är s.k. successiva förvärv, där ett redan starkt företag har som strategi att undan för undan köpa upp mindre konkurrenter eller även utan en sådan strategi rent faktiskt gör sådana förvärv vid olika tillfällen. På mer koncentrerade marknader, med marknadsdominans för ett eller flera företag tillsammans eller med fåtalskonkurrens, kan detta i vissa fall få särskilt negativa effekter från allmän synpunkt. Varje sådant förvärv kan visserligen i sig vara av mindre betydelse, sett uteslutande ur synvinkeln att det förvärvade företaget har en liten omsättning. Förvärv av detta slag utsläcker dock konkurrenter som kan ha en potential för tillväxt som skulle ha kunnat höja konkurrenstrycket i ett kortare eller längre perspektiv. Samtidigt tillväxer förvärvaren i storlek, om än långsamt. Om marknaden är så koncentrerad att det vid sidan om företaget med marknadsdominans, eller i ett läge med duopol eller liknande, endast finns få små konkurrenter, kan ett visst förvärv av ett litet företag vara starkt negativt från konkurrenssynpunkt.

Ett annat exempel är att ett starkt företag på en mer koncentrerad marknad, med mycket få små företag, förvärvar en enstaka liten nyetablerare, för att hindra att denne i framtiden kan komma att utmana förvärvarens ställning. Detta kan inverka mycket negativt på andra presumtiva nyetablerares vilja att våga sig in på marknaden, vilket kan över tid allvarligt skada konkurrenstrycket.

Om man - med inriktning på dessa mer sällsynta situationer under nivån 100 miljoner kronor slopar den generella anmälningsskyldigheten men samtidigt, och under vissa förutsättningar, tillåter en prövningsmöjlighet i enskilt fall, tillgodoses skyddsbehovet för de berörda allmänna intressena. Samtidigt kan man i troligen betydande omfattning undvika de problem som dagens system skapar.

En sådan prövningsmöjlighet kan skapas efter viss förebild av hur den tidigare konkurrenslagen var utformad. Någon formell gräns för att undanta företag under viss storlek från prövning infördes inte i 1982 års konkurrenslag. Inte heller infördes regler om obligatorisk anmälan av företagsförvärv inom lagens kontrollområde. I stället gällde att dåvarande Näringsfrihetsombudsmannen (NO) snarast skulle besluta om att undersöka ett företagsförvärv, så snart han fann anledning till detta. Om part i avtal om företagsförvärv anmält förvärvet till NO för prövning av fråga om förbud m.m., skulle ombudsmannen snarast besluta antingen att undersöka förvärvet eller att lämna det utan åtgärd såvitt avsåg sådant förbud m.m. Om NO beslutat att undersöka förvärvet, och ville begära prövning av frågan om förbud m.m., skulle han senast inom tre månader från beslutet göra detta hos Marknadsdomstolen, om inte parterna i avtalet om förvärvet samtyckte till en förlängning av denna frist.

Närmare om den lagtekniska utformningen

Vid en samlad bedömning framstår som lämpligast att, såsom föreslagits i promemorian, avskaffa den generella anmälningsskyldigheten under nivån 100 miljoner kronor och att ersätta den med en föreskrift om att Konkurrensverket under viss förutsättning kan ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla ett visst individuellt förvärv, när det förvärvade företagets omsättning understiger 100 miljoner kronor. Ett sådant system bör av bl.a. rättssäkerhetsskäl vara kopplat med en möjlighet att anmäla ett förvärv av detta slag frivilligt, så att nu gällande ordning med en frist för Konkurrensverket m.m. aktiveras. Denna möjlighet bör finnas för att det skall gå att få rättslig visshet om ingripande kommer att ske eller inte, i de mycket speciella situationer där ett företag, som är part i fråga om ett litet förvärv av det aktuella slaget, kan känna en befogad tveksamhet i frågan om huruvida förvärvet klarar en prövning enligt konkurrenslagen. Systemet måste, i konsekvens därmed, medge, att tingsrätten, på talan av Konkurrensverket, kan förbjuda också ett förvärv som har anmälts frivilligt.

Systemet med anmälan och prövning i fråga om företagsförvärv under gränsen för den generella anmälningsskyldigheten har en alldeles särskild undantagskaraktär, på grund av de ekonomiska förhållandena som redovisats i det föregående. Denna karaktär bör framgå av

författningstexten.

Flera remissinstanser har, beträffande promemorieförslaget, i det avseendet framfört som sin uppfattning att undantagskaraktären bör markeras genom att verket ges befogenhet att ålägga part att anmäla ett förvärv endast när detta är påkallat av synnerliga skäl. Regeringen anser att en så snävt utformad regel skulle leda till att konkurrenslagens skyddsintressen eftersattes opåkallat. Vad som bör få ett uttryck i själva bestämmelsen är bara det förhållandet att anmälningsskyldigheten under den aktuella gränsen har en alldeles särskild undantagskaraktär. Om det väl föreligger indikationer av viss styrka som talar för att ett mindre förvärv vid närmare undersökning kan visa sig vara av sådan angelägenhetsgrad som redovisats ovan, bör detta vara tillräckligt för att ingripa med ett åläggande att anmäla förvärvet. Det anförda uppnås genom att det i bestämmelsen anges att åläggande får meddelas endast när det är påkallat av särskilda skäl.

Det förslag regeringen därmed stannat för kommer inte helt att undanröja resursåtgång för de prövande allmänna organen. En del förvärv kommer att anmälas frivilligt. Särskilt om undantagskaraktären markeras tydligt, måste det dock antas att dagens problem reduceras påtagligt, samtidigt som de befintliga resurserna kan användas på ett sätt som är mer ändamålsenligt.

Frågor om överklagande, uppgiftsskyldighet och vite m.m.

När det gäller frågan om huruvida ett åläggande av Konkurrensverket att anmäla ett visst företagsförvärv skall få överklagas gör regeringen följande bedömning, som ansluter till promemorians förslag. Beslut av Konkurrensverket enligt 38 § om att genomföra en särskild undersökning av ett företagsförvärv, som har anmälts enligt de obligatoriska reglerna i 37 § får, på sätt som följer av 62 §, jämfört med 60 och 61 §§, inte överklagas. Enligt 1982 års konkurrenslag gällde en liknande ordning. Visserligen kunde dåvarande NO enligt 27 § den lagen ålägga viss näringsidkare att göra anmälan innan denne slöt avtal om företagsförvärv. Ett sådant beslut kunde överklagas särskilt. Det rörde sig dock därvid i grunden om vad som var en informationsskyldighet avseende framtida förvärv. Skyldigheten i fråga kunde åläggas i bred omfattning och fick avse exempelvis vissa slags företagsförvärv eller eventuella förvärv av vissa angivna företag.

Den skyldighet som det nu handlar om saknar, till skillnad mot de äldre reglerna, samband med information som skall säkerställa att vissa förvärv inte undgår prövning. I stället rör det sig här om att Konkurrensverket beträffande ett för verket känt företagsförvärv skall kunna framtvinga en sådan anmälan

enligt 37 § som utgör den nödvändiga startpunkten för den enda rättsliga process som kan leda till förbud m.m. mot ett visst företagsförvärv. Har väl en anmälan skett enligt 37 §, ges nämligen verket, som berörts tidigare, enligt 38 § den formella möjligheten att inom viss frist besluta om att genomföra en särskild undersökning av det anmälda förvärvet. Ett sådant beslut är i sin tur en förutsättning för att verket skall få väcka talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 eller 36 § om förbud eller om annan i sistnämnda bestämmelse angiven åtgärd. Ett beslut som har den beskrivna funktionen är inte något som påkallar överklagbarhet. Samtidigt måste i sammanhanget framhållas att ett överklagande av ett åläggandebeslut skulle kunna medföra betydande tidsförluster för Konkurrensverket. En risk skulle då uppstå för att ett förvärv undandras prövning på grund av den förut redovisade tvåårsregeln i 42 §.

Med hänsyn till den speciella karaktär och funktion som den nu aktuella bestämmelsen får i systemet bedömer regeringen att det saknas tillräckliga skäl för att göra Konkurrensverkets beslut om åläggande att anmäla visst företagsförvärv överklagbart.

I sammanhanget kan tillfogas att det framdeles kan visa sig behövas en liknande möjlighet som enligt den äldre konkurrenslagen att i generell omfattning framtvinga information om eventuella framtida förvärv av vissa slag eller avseende vissa företag. I detta lagstiftningsärende saknas dock det erforderliga underlaget för att nu införa föreskrifter om en sådan befogenhet för Konkurrensverket.

Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt konkurrenslagen, får verket enligt 45 § ålägga företag eller annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Särskilda föreskrifter finns vidare om förhör m.m. Om Konkurrensverket behöver material m.m. av detta slag som underlag för att pröva frågan om huruvida i ett visst fall åläggande att anmäla ett företagsförvärv skall meddelas eller inte, får det enligt regeringens mening anses uppenbart, att verket är i behov av materialet m.m. just för att det skall kunna fullgöra uppgift enligt konkurrenslagen. Vid denna bedömning krävs inte lagändring för att tillgodose detta behov.

Av 58 § framgår att verket får förelägga vite för fullgörande av skyldigheter enligt 37 § att anmäla företagsförvärv. I den här föreslagna nyordningen, där själva anmälningsskyldigheten beträffande ett visst företagsförvärv under gränsen 100 miljoner kronor uppstår först efter det att verket ålagt parten, har verket samma möjlighet att förelägga vite i samband med ett åläggande som beträffande ett förvärv som omfattas av den generella anmälningsskyldigheten.

För den händelse att ett förvärv inte anmäls gäller en yttersta gräns för när ett förbud eller åläggande får meddelas beträffande ett visst förvärv. Som berörts inträder denna gräns

två år efter det att förvärvsavtalet ingicks. Detta följer av 42 §. Det finns vissa skäl som talar för att det kan vara till fördel att införa en kortare tidsfrist, efter vilken Konkurrensverket inte får ålägga part att anmäla ett förvärv. I detta sammanhang saknas ett tillräckligt beredningsunderlag för att införa en sådan frist. En lagteknisk förändring behöver dock göras redan nu för att minska dagens problem, och det är inte nödvändigt att från början införa en kortare frist.

I författningskommentaren till 34 och 37 §§ redovisas förslaget närmare i tekniska avseenden.

Ikraftträdande och

övergångsbestämmelser

De nya reglerna bör komma i tillämpning så snart som möjligt. Därför föreslås att de träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla i fråga om företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.

Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

34 §

Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av att möjligheten att förbjuda ett företagsförvärv är knuten till anmälningsskyldigheten enligt 37 §. Såsom tidigare föreligger enligt 37 § första stycket en generell anmälningsskyldighet för samtliga förvärv där de berörda företagens gemensamma omsättning överstiger fyra miljarder kronor. Enligt den ändrade lydelsen av 37 § i form av ett nytt, tredje stycke, föreligger inte längre en sådan generell skyldighet om det förvärvade objektets omsättning understiger 100 miljoner kronor. Konkurrensverket får dock, trots att omsättningen understiger detta belopp, i ett enskilt fall ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. Därmed uppkommer en anmälningsskyldighet för den parten. Därvid är det även möjligt för Konkurrensverket att, såsom i fråga om den generella anmälningsskyldigheten, väcka talan hos Stockholms tingsrätt om att tingsrätten skall förbjuda förvärvet enligt 34 §. Mot bakgrund härav behövs ingen ändring av 34 § enbart av det skälet att Konkurrensverket ges en möjlighet enligt 37 § att ålägga en part att anmäla ett förvärv.

Däremot är situationen annorlunda när det gäller en parts möjlighet att frivilligt anmäla ett förvärv. Utan en ändring i 34 § skulle Konkurrensverket sakna möjlighet att väcka en förbudstalan beträffande frivilliga anmälningar. Mot bakgrund härav görs ett tillägg i den nuvarande förbudsbestämmelsen i 34 §. Härigenom får tingsrätten möjlighet att, på talan av Konkurrensverket, förbjuda även ett förvärv som inte omfattas av anmälningsplikt men som har anmälts frivilligt till verket.

37 §

Allmänt hänvisas till avsnitt 5. Här kan följande anföras.

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar skyldigheten att anmäla företagsförvärv. Sådan skyldighet föreligger enligt första och andra styckena om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor. Ingår förvärvaren i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens omsättning.

Genom föreskrifterna i det nya tredje stycket begränsas den generella anmälningsskyldigheten på så sätt, att denna inte gäller förvärv där förvärvsobjektets omsättning föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner. Konkurrensverket får dock, trots att omsättningen understiger detta belopp, i ett enskilt fall ålägga part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. Angående den närmare innebörden härav hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 5.

När det gäller frågan om hur omsättningen skall beräknas kan anföras följande. Beträffande omsättningskriteriet i första stycket framgår i specialmotiveringen i prop 1992/93:56 s. 102 att omsättningen skall i fråga om "de berörda företagen" beräknas på deras totala omsättning i hela världen för samtliga varor och tjänster. Av andra stycket följer att, om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, gruppens sammanlagda årsomsättning skall anses som förvärvarens årsomsättning. I specialmotiveringen anges att det på säljsidan däremot bara är det "säljande" företagets omsättning som skall medräknas. Detta har av bl.a. Konkurrensverket tolkats som att endast det sålda företagets omsättning skall medräknas på säljsidan.

I andra stycket preciseras således att hela gruppens omsättning skall medräknas på köpsidan. Så har emellertid inte skett författningsmässigt såvitt avser säljsidan. Vidare får det anses följa av det berörda uttalandet i specialmotiveringen att en sådan medräkning inte skall ske beträffande det sålda, dvs. beträffande det förvärvade företaget. Det anförda är tillämpligt

också på omsättningsgränsen i det nya, tredje stycket. På det sättet följs således systematiken i förhållande till paragrafens första och andra stycken samt specialmotiveringen till dessa. I konsekvens med vad som följer av det anförda beräknas vidare omsättningen enligt tredje stycket på det förvärvade företagets totala omsättning för samtliga varor och tjänster i hela världen. Det saknas i detta lagstiftningsärende beredningsunderlag för att överväga en annan ordning.

Mot bakgrund av den statistik beträffande anmälda förvärv som föreligger, samt vad som är känt i övrigt, torde det mycket sällan finnas något allmänt intresse av att ålägga en part att anmäla ett förvärv där objektets omsättning inte uppgår till mer än 25-30 miljoner kronor.

Enligt den sista meningen kan en part i ett förvärv frivilligt anmäla förvärvet till Konkurrensverket.

Konkurrenslagsutredningens sammanfattning av sitt förslag

Enligt 37 § KL skall ett företagsförvärv anmälas till Konkurrensverket för prövning om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Genom vår kartläggning av anmälda företagsförvärv har framkommit att Konkurrensverket med nuvarande ordning prövar ett stort antal företagsförvärv som saknar egentlig betydelse från konkurrenssynpunkt. Lagens regel om anmälningsskyldighet bör snarast möjligt ändras i syfte att begränsa denna prövning, som onödigt belastar verket och företagen.

Vi föreslår därför att omfattningen av skyldigheten att anmäla företagsförvärv enligt 37 § KL begränsas till att avse sådana förvärv där det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår överstiger 100 miljoner kronor. Denna begränsning skall dock inte gälla om förvärvet medför att förvärvaren eller, om denne ingår i en grupp av företag, gruppen av företag skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en avsevärd del av den.

Konkurrenslagsutredningens lagförslag

Härigenom föreskrivs att 37 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett företagsförvärv skall

anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

Skyldighet att anmäla ett

företagsförvärv föreligger inte om det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår uppgår till högst 100 miljoner kronor. Denna begränsning av anmälningsskyldigheten gäller dock inte om förvärvet medför att förvärvaren eller, om denne ingår i en sådan grupp som anges i andra stycket, gruppen av företag skapar eller förstärker en dominerande ställning på den svenska marknaden eller en avsevärd del av den.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Förteckning över remissinstanserna i fråga om Konkurrenslagsutredningens förslag till ändring av anmälningsskyldigheten vid företagsförvärv enligt 37 § konkurrenslagen (1993:20)

1. Stockholms Tingsrätt

2. Marknadsdomstolen

3. Konkurrensverket

4. Närings- och teknikutvecklingsverket

5. Länsstyrelsen i Skaraborgs län

6. Sveriges Industriförbund

7. Grossistförbundet Svensk Handel

8. Sveriges Köpmannaförbund

9. Företagarnas Riksorganisation 10. Svenska Bankföreningen 11. Sveriges Försäkringsförbund 12. Lantbrukarnas Riksförbund 13. Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet 14. Sveriges Advokatsamfund 15. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå 16. Advokatfirman Vinge 17. Mannheimer Swartling Advokatbyrå 18. Advokatfirman Delphi 19. Sveriges Akademikers Centralorganisation 20. Tjänstemännens Centralorganisation 21. Landsorganisationen i Sverige

Promemorians lagförslag

Nuvarande lydelse

34 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.

Föreslagen lydelse

34 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 § eller som har anmälts frivilligt enligt vad

som anges där.

Förvärvet skall förbjudas,

om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

37 § Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

Skyldighet att anmäla ett företagsförvärv föreligger inte om det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. Konkurrensverket får dock, trots att omsättningen understiger

detta belopp, i ett enskilt fall ålägga part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. Vidare har parten rätt att frivilligt anmäla förvärvet till Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.

Lagrådsremissens lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs att 34 och 37 §§konkurrenslagen (1993:20) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.

Stockholms tingsrätt får på

talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälnings-skyldighet enligt 37 § eller som har

anmälts frivilligt enligt vad som anges där.

Förvärvet skall

förbjudas, om

1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, och

2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

37 §

Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsättning.

Skyldighet att anmäla ett

företagsförvärv föreligger inte om det förvärvade företagets omsättning för föregående räkenskapsår understiger 100 miljoner kronor. Trots att omsättningen understiger detta belopp, får Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga en part i ett förvärvsavtal att anmäla förvärvet, när detta är påkallat av särskilda skäl. En part i ett förvärvsavtal har dessutom alltid rätt att frivilligt anmäla ett förvärv till Konkurrensverket.

____________________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om företagsförvärv som har skett före ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-17

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet

Stig von Bahr, justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Närings- och handelsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Hänvisningar till PS2

Närings- och handelsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Östros

Föredragande: statsrådet Sundström

________

Regeringen beslutar proposition 1996/97:82 Ändrade regler för anmälan av företagsförvärv enligt konkurrenslagen.