Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag som syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/55/EG av den 18 september 2000 om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör. Direktivet syftar till att främja energibesparing och miljöskydd.

Direktivet är utformat på i huvudsak samma sätt som ett tidigare direktiv om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk (96/57/EG), vilket har genomförts i Sverige genom lagen (1997:867) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar och föreskrifter på regerings- och myndighetsnivå grundade på denna lag.

I propositionen föreslås att det nya direktivet genomförs på motsvarande sätt och den i propositionen föreslagna lagen har utarbetats efter modell av 1997 års lag om kylskåp och frysar. Enligt lagen får förkopplingsdon till lysrörsbelysning släppas ut på marknaden endast om de uppfyller vissa krav beträffande maximal tillförd effekt. Den är i huvudsak en bemyndigandelag och förutsätts bli kompletterad med föreskrifter på regerings- och myndighetsnivå.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. Under en övergångsperiod fram till den 21 maj 2002 skall det dock vara tillåtet att släppa ut förkopplingsdon på marknaden även om de inte uppfyller direktivets krav.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör

Härigenom föreskrivs¹ följande.

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag skall tillämpas på elektriska nätanslutna förkopplingsdon till lysrörsbelysning (förkopplingsdon).

2 § Lagen tillämpas inte på förkopplingsdon som

1. är inbyggda i lampor,

2. är särskilt konstruerade för armatur avsedd att monteras in i möbler och som utgör en icke utbytbar del av armaturen och inte kan provas åtskilt från armaturen, eller

3. skall exporteras från Europeiska gemenskapen, antingen som separata komponenter eller inbyggda i armatur.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om definition och indelning i kategorier av förkopplingsdon.

4 § Förkopplingsdon som omfattas av lagen får släppas ut på marknaden endast om de uppfyller de krav och villkor som ställs i 5 § eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag. De skall även vara CE-märkta. Den som tillverkar eller importerar förkopplingsdon ansvarar för att de uppfyller kraven enligt första stycket.

Elförbrukning

5 § En maximal tillförd effekt för kretsar förkopplingsdon – lampor skall gälla för olika kategorier av förkopplingsdon. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådan maximieffekt för olika kategorier och hur den skall beräknas.

Märkning

6 § Förkopplingsdon får CE-märkas endast om de uppfyller de krav och villkor som ställs upp i 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/55/EG av den 18 september 2000 om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör (EGT nr L 279, 1.11.2000, s. 33, Celex 32000L0055).

• Sida 5
•  Original

bestämmer får meddela närmare föreskrifter om bedömning av överensstämmelse och märkning av förkopplingsdon. För CE-märkning gäller vidare bestämmelserna i lagen (1992:1534) om CE-märkning.

Tillsyn m.m.

7 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall se till att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.

8 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.

9 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover eller liknande som behövs för myndighetens tillsyn enligt denna lag.

10 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov.

Överklagande

12 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2. Förkopplingsdon till lysrör som omfattas av denna lag får släppas ut på marknaden till och med den 21 maj 2002 även om de inte uppfyller de krav som ställs i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

• Sida 6
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 18 september 2000 ett direktiv (2000/55/EG) om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör, i det följande kallat direktivet för förkopplingsdon till lysrör. För att genomföra direktivet föreslår regeringen en lag med grundläggande bestämmelser om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör. Direktivet bifogas som bilaga 1.

Förslaget bygger på en inom Näringsdepartementet upprättad promemoria som har remissbehandlats. Promemorians lagförslag överensstämmer med propositionens. Ett remissmöte hölls på departementet den 6 september 2001. I bilaga 2 finns en förteckning över remissinstanserna samt vilka som deltog vid remissmötet. En sammanställning över av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N 2001/7512/ESB).

Lagrådet

Den i propositionen föreslagna lagen är en bemyndigandelag som i allt väsentligt utformats efter förebild av lagen (1997:867) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar. Den nämnda lagen är granskad av Lagrådet och utformad helt enligt Lagrådets förslag, se prop. 1996/97:174. Det är också frågan om att genomföra ett direktiv av teknisk karaktär där Lagrådets möjligheter att påverka utformningen av bestämmelserna är begränsade. Med hänsyn till dessa omständigheter bedömer regeringen att Lagrådets hörande i detta ärende skulle sakna betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats.

• Sida 7
•  Original

4. EG:s direktiv om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon

4.1. Allmänt

Europeiska gemenskapens tre mål för energipolitiken är försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljöskydd. En förbättring av energieffektiviteten bidrar till samtliga tre mål och kan samtidigt medföra stora ekonomiska vinster på sikt. En effektivare energianvändning kan därför förbättra industrins och handelns konkurrenskraft i gemenskapen, eftersom man förbrukar en mindre energimängd för en viss produktion. Den viktigaste aspekten på energieffektivitet är det minskade koldioxidutsläppet som är ytterligare ett av gemenskapens mål. Direktivet om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör syftar till att främja energibesparing och miljöskydd.

Lysrörsbelysning står för en ansenlig del av gemenskapens elförbrukning och därmed av dess totala energiförbrukning. Varje lysrör har ett förkopplingsdon. De olika modeller av förkopplingsdon som finns tillgängliga på gemenskapsmarknaden uppvisar mycket olika elförbrukning för en och samma lysrörstyp. För att effektivisera energianvändningen på den inre marknaden finns det skäl att uppställa krav på den energiförbrukande utrustning som säljs inom gemenskapen. För att förebygga potentiella handelshinder har det ansetts nödvändigt att harmonisera dessa krav på gemenskapsnivå.

Direktivet för förkopplingsdon till lysrör syftar till att förebygga handelshinder på den inre marknaden samt främja användningen av högeffektiva förkopplingsdon genom att ställa upp minimikrav inom EU och i förhållande till tredje land för att härigenom undvika import och produktion av billigare lågeffektiva förkopplingsdon.

Kommissionen har gjort undersökningar av energieffektivitetsförbättringar till ett prioritetsområde och funnit att ett ”skapande av prestandanormer, särskilt för förkopplingsdon till lysrör, tycks vara en av de mest effektiva åtgärder som Europeiska gemenskapen kan vidta för att minska energiförbrukningen för belysning i kommersiella byggnader och därför förtjänar ytterligare övervägande och utveckling”.

Den europeiska sammanslutningen av belysningstillverkare - CELMA - införde 1997 ett system för energiklassificering. Systemet har i hög grad antagits av tillverkare i hela gemenskapen. Systemet är indelat i sju klasser: klass D utgörs av förkopplingsdon med hög energiförlust, klass C av ”konventionella” förkopplingsdon. Förkopplingsdon med låga energiförluster finns i klasserna B1 och B2. Elektroniska förkopplingsdon finns i klasserna A1, A2 och A3.

• Sida 8
•  Original

Innan direktivet tillkom diskuterade kommissionen möjligheten att sluta ett frivilligt avtal med CELMA för att fasa ut lågeffektiva förkopplingsdon. CELMA förklarade dock att ett frivilligt avtal inte var ett alternativ på grund av den stora importen av förkopplingsdon till gemenskapen. Om europeiska tillverkare frivilligt skulle förbinda sig att fasa ut lågeffektiva förkopplingsdon skulle de frigöra ett marknadssegment som snabbt skulle fyllas av icke deltagande tillverkare.

Kommissionen genomförde 1996 en nyttokostnadsanalys för att utvärdera minimieffektivitetskravens effekter. För att ge tillverkarna av förkopplingsdon tid att anpassa sig samtidigt som man vill säkerställa utvecklingen mot en realistisk och ekonomisk effektivitetsnivå rekommenderades i studien att man skulle anta minimikrav i tre steg. Branschen accepterade vid denna tidpunkt stegen i detta förslag och CELMA uttalade i december år 1998 att tillverkarna var nöjda med de föreslagna nivåerna.

Det vanligaste förkopplingsdonet utgörs av drosslar. Drosslar med hög energiförlust görs vanligen av material av dålig kvalitet och är i allmänhet billiga (D). ”Konventionella” drosslar (C) är gjorda av material med högre kvalitet, varför drosslarnas energiförluster minskar, men kostnaden blir högre. För drosslar med låg energiförlust (B) används kopparlindningar och dessa drosslar med låg energiförlust är relativt dyra. Elektroniska förkopplingsdon har relativt låga förluster i likhet med de bästa drosslarna, men är för närvarande avsevärt dyrare än drosslar.

För att minimera effekterna hos tillverkarna införs direktivets effektivitetskrav i etapper med långa övergångsperioder innan ett nytt steg för minimieffektivitetskraven träder i kraft. Det första steget innebär att förkopplingsdon av klass D skall fasas ut. Steg 1 träder i kraft 18 månader efter det att direktivet har trätt i kraft. En sådan övergångsperiod anses vara förenlig med de små investeringar och anpassningar som krävs för att uppfylla det första stegets krav. Efter ytterligare tre och ett halvt år skall i steg 2 ”konventionella” don av klass C fasas ut. Ett eventuellt tredje steg kan bli aktuellt beroende på vilka resultat som uppnåtts. Eftersom marknaden kan utvecklas avsevärt till följd av de två första stegen skall kommissionen genomföra en utvärdering som skall vara avslutad senast vid utgången av 2005.

I direktivet finns lämpliga nivåer för energieffektiviteten uppställda. För att bevara konkurrenskraften hos tillverkarna i gemenskapen skall förkopplingsdon som exporteras inte omfattas av direktivet.

Direktivet är i princip utformat enligt den normala metoden för produktdirektiv. Enligt denna metod anges i direktiven de väsentliga egenskapskrav som skall vara uppfyllda för att produkterna skall få släppas ut på marknaden och tas i bruk. Detta kompletteras sedan med att de produkter som uppfyller kraven i vissa s.k. harmoniserade standarder förutsätts uppfylla kraven. I sak innebär detta att man under kommissionens kontroll överlåter till de europeiska standardiseringsorganen att närmare utarbeta tekniska specifikationer för

• Sida 9
•  Original

produkterna samtidigt som möjligheten hålls öppen för andra tekniska lösningar som uppfyller de väsentliga kraven. Direktiven innehåller vidare bl.a. bestämmelser om hur bedömning av överensstämmelse skall ske, dvs. hur tillverkaren eller den som släpper ut produkten på marknaden skall visa att de väsentliga kraven är uppfyllda. Genom att anbringa ett CE-märke garanterar han att direktivets bestämmelser är uppfyllda.

Det aktuella direktivet presenteras närmare i det följande. Det har stora likheter med ett tidigare direktiv om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk (96/57/EG), som har genomförts i svensk rätt genom lagen (1997:867) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar och därtill anslutande författningar på regerings- och myndighetsnivå. Ett tidigare direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande och gasformigt bränsle (92/42/EG) har en liknande struktur. Detta har i Sverige genomförts i huvudsak genom föreskrifter från Boverket, grundade på bemyndiganden i byggnadslagstiftningen.

4.2. Direktivets närmare innehåll

Enligt artikel 1 skall direktivet tillämpas på elektriska nätanslutna förkopplingsdon till lysrörsbelysning enligt definitionen i Europastandard EN50294 från december 1998, punkt 3.4. En kategoriindelning av förkopplingsdon görs i en bilaga. För varje kategori gäller bestämmelser om maximal tillförd effekt för kretsar förkopplingsdon-lampa. Olika bestämmelser gäller enligt två andra bilagor under en första fas som omfattar de första fem åren av direktivets giltighetstid och under en andra fas för tiden därefter. I ett särskilt uttalande klargörs att det kan bli nödvändigt med en tredje fas om inte förväntade resultat uppnås. I ytterligare en bilaga anges hur den tillförda effekten skall beräknas. Vissa typer av förkopplingsdon undantas från direktivet: - förkopplingsdon som är inbyggda i lampor, - förkopplingsdon som är särskilt konstruerade för armatur avsedd att monteras in i möbler och som utgör en icke utbytbar del av armaturen och inte kan provas åtskilt från armaturen (enligt Europastandard EN 60920, klausul 2.1.3), - förkopplingsdon som skall exporteras från gemenskapen, antingen som separata komponenter eller inbyggda i armatur.

Enligt artikel 2 får förkopplingsdon som omfattas av direktivet släppas ut på marknaden endast om de uppfyller direktivets krav. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren eller den som släpper ut produkten på marknaden. Bedömning av överensstämmelse enligt de krav som fastställs i direktivet vad gäller CE-märkning skall ske då de släpps ut på marknaden (artikel 5). CE-märkningen skall vara väl synlig, läsbar och outplånligt anbringad på förkopplingsdonen och på deras förpackningar. Medlemsstaterna får

• Sida 10
•  Original

inte förbjuda, begränsa eller förhindra att förkopplingsdon försedda med CE-märkning släpps ut på marknaden (artikel 3.1). Vidare skall medlemsstaterna, om det inte finns bevis om motsatsen, utgå från att förkopplingsdon med CE-märkning överensstämmer med samtliga bestämmelser i detta direktiv. Om en medlemsstat konstaterar att CEmärkningen använts på ett oriktigt sätt är tillverkaren, eller dennes i gemenskapen etablerade ombud, skyldig att anpassa produkten till bestämmelserna och upphöra med överträdelsen på de villkor som medlemsstaten föreskriver (artikel 6). I varje beslut som fattas enligt förkopplingsdonsdirektivet och som innehåller inskränkningar av villkoren mot utsläppandet på marknaden eller försäljning av förkopplingsdon skall grunderna för beslutet noga anges. Den som berörs av beslutet skall underrättas om hur och inom vilken tidsfrist ett överklagande skall ske (artikel 7).

Direktivet träder enligt artikel 10 i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i EGT. Offentliggörandet skedde den 1 november 2000 och direktivet trädde alltså i kraft den 21 november 2000. Medlemsstaterna skall anta de lagar som är nödvändiga för att uppfylla direktivet inom ett år efter ikraftträdandet (artikel 8). Detta krav gäller alltså från den 21 november 2001. Direktivets bestämmelser skall gälla efter utgången av en period på 18 månader efter det att direktivet trätt i kraft, alltså från den 21 maj 2002. Under tiden fram till dess skall medlemsstaterna tillåta att sådana förkopplingsdon som var godkända i respektive medlemsstat vid den tidpunkt då direktivet antogs släpps ut på marknaden (artikel 8.3).

Fem år efter ikraftträdandet, alltså den 21 november 2006, skall den andra fasen inträda med skärpta krav (artikel 9.1). Senast den 31 december 2005 skall kommissionen överlämna en utvärdering av de resultat som uppnåtts i förhållande till de förväntade resultaten. I samråd med berörda parter skall kommissionen undersöka om det finns behov av att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra energieffektiviteten för förkopplingsdon (artikel 9.2).

• Sida 11
•  Original

5. Den svenska regleringen

5.1. Nuvarande regler

Det finns i dag inga tvingande regler vad gäller energieffektivitet för förkopplingsdon till lysrör.

5.2. Utformningen av svenska regler

Promemorians förslag: Promemorians lagförslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Statens energimyndighet och Ljuskultur ser positivt på lagförslaget och framhåller att det finns en stor besparingpotential i en energieffektivare belysning. Ljuskultur framhåller att Sverige är långt framme vad gäller energieffektiv belysning.

Ljuskultur menar även att det finns en stor besparingspotential i energieffektivare belysning. Surahammars Bruks AB, som tillverkar elektroplåt som bl.a. används som kärna i magnetiska förkopplingsdon, stödjer lagförslaget och ser inga problem med genomförandet av detta.

Elsäkerhetsverket framhåller att om de får i uppgift att ha hand om tillsynen av de föreslagna energieffektivitetskraven bör verket ha en möjlighet att ta ut en kostnad för detta hos företagen, i likhet med tillsynen enligt lågspänningsdirektivet. Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att det i promemorian inte lämnas någon närmare beskrivning av vilka konsekvenser förslaget kan komma att innebära för tillsynsmyndigheten. RRV menar att det hade varit värdefullt med en redogörelse för kostnader och eventuella problem i samband med Konsumentverkets tillsyn enligt förordningen om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (1998:110). Stor-Stockholms Energi AB (Stoseb) menar att EG-direktivet bör kunna genomföras i Sverige på ett juridiskt enklare sätt. Stoseb menar även att lagförslaget ur energieffektivitetssynpunkt kommer ha en liten effekt för Sveriges del.

Svenska Elektriska Kommissionen (SEK) ifrågasätter förslaget om att ställa särskilda krav på en ingående komponent i en ljusarmatur som endast i ringa omfattning, och då som reservdel, säljs till konsumenter. SEK menar att det vore mer relevant med motsvarande krav på kompletta armaturer, t.ex. ljusutbyte mot belyst yta per tillförd energienhet. SEK

Regeringens förslag: Direktivet om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör införlivas i svensk rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I en särskild lag om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör meddelas de bemyndiganden som behövs.

• Sida 12
•  Original

framhåller vidare att till följd av EG:s EMC-direktiv ställs krav på begränsning av störningar från ljusarmaturer. Eftersom förkopplingsdon inte marknadsförs som en egen apparat med egen funktion saknas EMCkrav för dessa enligt gällande standard. Detta kan få till följd att armaturer med effektiva förkopplingsdon behöver kompletteras med energiförbrukande filter för att armaturen skall få marknadsföras, vilket i så fall skulle motverka syftet med direktivet.

Konkurrensverket har inget att erinra mot redovisat förslag.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet har som framgår av det tidigare stor likhet med direktivet om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (96/57/EG) och bör genomföras i Sverige på motsvarande sätt. Det betyder att i en särskild ny lag bör tas in grundläggande bestämmelser om bl.a. tillämpningsområde, märkning och tillsyn. I övrigt bör direktivets bestämmelser, som till stor del avser detaljerade tekniska regler, genomföras på myndighetsnivå och lagen bör därför innehålla behövliga bemyndiganden för regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer.

Vad gäller de invändningar som förts fram av Stoseb kan sägas att direktivet kräver lagstöd som nu inte finns, eftersom direktivet förutsätter ett förbud att släppa ut på marknaden produkter som inte uppfyller direktivets krav på energieffektivitet. Om det skulle visa sig komma ytterligare direktiv av samma karaktär med krav på speciella produkters energieffektivitet bör övervägas behovet av en mer generell bemyndigandelag i stället för lagar för varje produkt. SEK:s synpunkter om direktivets utformning och tillämpning saknar betydelse för lagens utformning. Det har heller inte visat sig vara möjligt att ta fram rättvisande mätmetoder för den kompletta armaturen.

Enligt förordningen (1998:110) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar har Konsumentverket myndighetsansvar för föreskrifter och tillsyn beträffande vad som gäller enligt EG-direktivet om detta. En myndighet bör få motsvarande ansvar när det gäller det nu aktuella direktivet. Det bör dock i detta sammanhang påpekas att förkopplingsdonen till skillnad från kylar och frysar inte är sådana produkter som når konsumenten som enskild produkt. Regeringen bedömer att i detta fall Elsäkerhetsverket är den lämpligaste myndigheten, även om energieffektivisering normalt ej är myndighetens område.

• Sida 13
•  Original

6. Ikraftträdande

Promemorians förslag: Promemorians förslag till bestämmelser om ikraftträdande överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall behövligt regelverk för nationellt genomförande sättas i kraft senast den 21 november 2001. För svensk del har det visat sig svårt att uppfylla detta genom att det svenska ordförandeskapet krävt en hård resursprioritering, som medfört förseningar i den ursprungliga tidplanen. Regeringen har därför gjort bedömningen att 1 januari är den tidigast möjliga tidpunkten för ikraftträdande av lagen. Som framgår av det tidigare är det enligt direktivet tillåtet att fram till den 21 maj släppa ut på marknaden produkter som inte uppfyller direktivets krav.

Regeringens förslag: Lagen om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör skall träda i kraft den 1 januari 2002.

Förkopplingsdon får dock släppas ut på marknaden fram till den 21 maj 2002 även om de inte uppfyller de krav som ställs i lagen.

• Sida 14
•  Original

7. Kostnadskonsekvenser

I fråga om kostnadskonsekvenser för domstolarna bedöms antalet ärenden som grundar sig på den föreslagna lagen komma att bli ytterst begränsat och kostnaderna därför försumbara. Några särskilda konsekvenser för småföretagen till följd av det nya regelverket bedöms inte uppkomma. Endast ett tillverkningsföretag och ett antal armaturtillverkare bedöms påverkas av lagförslaget. Några omställningskostnader bedöms heller inte föreligga då de förkopplingsdon som saluförs i Sverige idag utgörs av sådana som uppfyller de föreslagna lagkraven. Såväl belysningsbranschen som tillverkare av material till förkopplingsdon stödjer även föreliggande lagförslag.

Tillsynsuppgifterna bedöms kräva resurser avseende dels handläggning av ärenden dels provning av produkter. Enligt den föreslagna lagen kan en avgift tas ut för att finansiera provtagning och undersökning av prov och som beslutas med stöd av nämnda lag. En sådan avgift skall levereras till inkomsttitel. Erfarenhet från tillsynen enligt lagen om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar visar att små arbetsinsatser krävs. Under åren 2000 och 2001 har Konsumentverket vid två tillfällen per år begärt in uppgifter om samtliga kyl- och frysprodukter på marknaden, vilka sammanställts i marknadsöversikter för konsumenterna. I samband därmed har myndigheten granskat om produkter med otillåtet hög energiförbrukning funnits med bland rapporterade uppgifter. Några sådana har inte visat sig finnas och det har därför inte uppkommit något behov av ingripanden. Konsumentverkets insatser har därmed varit begränsade. Även i detta fall bedöms tillsynskostnaderna bli begränsade.

• Sida 15
•  Original

8. Författningskommentarer

1 §

Enligt paragrafen är lagen tillämplig på elektriska nätanslutna förkopplingsdon till lysrörsbelysning. I direktivets artikel 1.1 finns en hänvisning till en Europastandard, där en närmare precisering görs. Nödvändiga bestämmelser i detta hänseende förutsätts kunna intas i myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndigandet i 3 §.

2 §

I paragrafen sker en inskränkning i förhållande till 1 § som motsvaras av föreskrifter i direktivets artikel 1.2.

3 §

I paragrafen lämnas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som gör det möjligt att ta in vissa mera detaljerade bestämmelser i direktivet på lämplig författningsnivå.

4 §

Enligt artikel 3 i direktivet skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de förkopplingsdon som släpps ut på marknaden uppfyller direktivets krav. I paragrafen slås fast att de förkopplingsdon som släpps ut på marknaden måste uppfylla vissa energieffektivitetskrav. Av paragrafen framgår vidare att de skall vara CE-märkta och att den som tillverkar eller importerar produkten svarar för att den uppfyller ställda krav. Om en utländsk tillverkare har en representant i Sverige torde det oftast vara denne som är att anse som importör.

5 §

I paragrafen anges att en högsta tillåten tillförd effekt skall gälla beträffande förkopplingsdon av olika kategorier såvitt avser kretsar förkopplingsdon-lampor. Vidare ges ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådan maximieffekt för olika kategorier av förkopplingsdon och hur den skall beräknas. I direktivet återfinns bestämmelser i dessa avseenden i fyra bilagor till huvudtexten.

6 §

Av 4 § framgår att förkopplingsdon skall vara CE-märkta när de släpps ut på marknaden. Av 6 § framgår att produkterna får CE-märkas endast om de uppfyller de krav som ställs i lagen eller i föreskrifter grundade på lagen. Vidare bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om denna

• Sida 16
•  Original

märkning. I paragrafen görs också en hänvisning till den särskilda lagen om CE-märkning.

7 §

I paragrafen lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om tillsynsmyndighet.

8 §

Tillsynsmyndigheten ges befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och föreskrifter grundade på lagen skall åtlydas. Alla sådana förelägganden och förbud får förenas med vite. Som allmän princip i sådana sammanhang gäller att tillsynsmyndigheten inte skall vidta mer ingripande åtgärder än som är nödvändigt för att syftet skall uppnås. Tillsynsmyndigheten bör således i första hand genom information om reglernas innebörd och råd till tillverkare och importörer försöka nå rättelse på frivillig väg. Förelägganden och förbud bör tillgripas först om rättelse på frivillig väg inte kan nås. Bestämmelsen ger myndigheten möjlighet att ingripa mot att en produkt som inte uppfyller kraven släpps ut på marknaden. Ett föreläggande kan även innebära att tillverkaren eller importören åläggs att från försäljare återkalla produkter som inte uppfyller kraven. I fråga om produkter som felaktigt har CEmärkts finns bestämmelser i lagen (1992:1534 ) om CE-märkning.

9 §

I paragrafen ges tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar m.m. den behöver för att utföra tillsynen.

10 §

I paragrafen ges tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till lokaler m.m. i den mån det behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter.

11 §

I paragrafen lämnas bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prov.

12 §

I paragrafen anges ordningen för överklagande av tillsynsmyndighetens beslut.

• Sida 17
•  Original

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. Under en övergångstid fram till den 21 maj 2002 får dock produkter som omfattas av direktivet släppas ut på marknaden även om de inte uppfyller de krav och villkor som uppställs i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

• Sida 18
•  Original