1

Regeringens proposition

2009/10:193

Tillgängliga elektroniska kommunikationer

Prop.

2009/10:193

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 31 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Åsa

Torstensson

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet, inom

det IT-politiska målet, upphävs och ersätts med målet att Sverige ska ha

bredband i världsklass och att alla hushåll och företag bör ha goda

möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service

via bredband. Målet ska i första hand uppnås genom väl fungerande

marknader.

Vidare föreslås en modernisering och effektivisering av reglerna för

tillstånd att använda radiosändare i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation.

Tillstånd att använda radiosändare ska kunna avse inte bara rätt att

använda en viss radiosändare, utan också en generell rätt att använda

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. Den som har ett sådant

tillstånd ska inte behöva något särskilt tillstånd för varje enskild radio-

sändare. När efterfrågan på tillstånd att använda radiosändare överstiger

utbudet, ska tillstånd som utgångspunkt alltid fördelas efter allmän

inbjudan till ansökan.

Giltighetstiden för tillstånd att använda en viss radiosändare ska som

huvudregel utan särskild ansökan förlängas med maximalt fem år när

giltighetstiden går ut. Tillståndsmyndigheten ska under vissa angivna

förutsättningar kunna besluta att inte förlänga giltighetstiden eller att

medge förlängning med en kortare tid eller på ändrade villkor. Giltig-

hetstiden för tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensut-

rymme ska inte kunna förlängas.

Tillstånd att använda radiosändare ska kunna hyras ut efter medgivan-

de av tillståndsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från

Prop. 2009/10:193

2

kravet på medgivande vid uthyrning som avser en kortare period eller

annars är av begränsad omfattning.

Sekretess ska gälla i ärenden om meddelande av tillstånd att använda

radiosändare efter allmän inbjudan till ansökan för uppgifter i ansök-

ningar och bud eller som i övrigt hänför sig till ärendet, om det kan antas

att syftet med förfarandet motverkas om uppgiften röjs.

Det särskilda tvistlösningsförfarandet i lagen om elektronisk kom-

munikation ska omfatta alla tvister som rör villkor för samtrafik eller

andra former av tillträde.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:193

3

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 5

2

Förslag till lagtext ............................................................................ 6

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

^{elektronisk kommunikation ............................................... 6}

^2.2

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ............................................... 20

³

^{Ärendet och dess beredning ........................................................... 21}

4

Bakgrund och utgångspunkter........................................................ 22

^4.1

^{Inledning.......................................................................... 22}

4.2

Utgångspunkter för IT-politiken...................................... 22

4.3

Exempel på genomförda insatser som bidrar till ökad

^{tillgänglighet till elektroniska kommunikationer............. 23}

^4.4

^{Regeringens arbete med IT inom några områden............ 25}

5

Användning av IT och tillgång till bredband ................................. 27

^5.1

^{Sverige har en stark position ........................................... 27}

5.2

Användningen av IT........................................................ 28

5.3

Tillgång till bredband ...................................................... 30

6

Trender och framtida utveckling.................................................... 31

6.1

Bredbandstjänster ............................................................ 31

^6.2

^{Infrastruktur för bredband ............................................... 33}

7

Mål för tillgänglighet ..................................................................... 34

8

Insatser för ökad tillgänglighet....................................................... 38

⁹

^{Ändrade regler för tillstånd att använda radiosändare.................... 50}

9.1

Gällande rätt .................................................................... 50

9.1.1

Lagen (2003:389) om elektronisk

^{kommunikation............................................... 50}

^9.1.2

^{Tillämpliga EU-direktiv ................................. 55}

9.2

Behovet av reformer........................................................ 57

9.3

Tillstånd att använda radiosändare inom ett visst

frekvensutrymme............................................................. 60

^9.4

Förfarandet med allmän inbjudan till ansökan om

tillstånd ............................................................................ 62

9.4.1

Ett utvidgat tillämpningsområde..................... 62

9.4.2

En ny bestämmelse om sekretess.................... 66

^9.5

Giltighetstiden för tillstånd att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme ...................................... 70

9.6

Giltighetstiden för tillstånd att använda en viss

^{radiosändare..................................................................... 73}

^9.7

^{Överlåtelse och uthyrning av tillstånd ............................. 75}

9.8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................... 78

¹⁰

^{Tvistlösning.................................................................................... 81}

11

Lissabonfördraget........................................................................... 82

12

Samhällsomfattande tjänster .......................................................... 83

Prop. 2009/10:193

4

12.1

Finansiering av samhällsomfattande tjänster vid en

^{eventuell upphandling ......................................................83}

^12.2

^{Funktionellt tillträde till Internet......................................85}

¹³

^{Konsekvenser..................................................................................89}

^13.1

Ändrade regler för tillstånd att använda radiosändare

och tvistlösning ................................................................89

13.2

Samhällsomfattande tjänster ............................................91

14

Författningskommentar...................................................................92

14.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om

^{elektronisk kommunikation..............................................92}

^14.2

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)................................................98

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Effektivare signaler

(SOU 2008:72) .....................................................................99

^{Bilaga 2 Betänkandets lagförslag......................................................104}

^{Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ...................................113}

Bilaga 4 Promemorians lagförslag....................................................114

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna ...................................125

^{Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...............................................126}

^{Bilaga 7 Lagrådets yttrande ..............................................................141}

Bilaga 8 Lagförslaget i promemorian Samhällsomfattande

teletjänster: finansieringen vid upphandling och

^{höjning av nivån för funktionellt tillträde till Internet ........144}

Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser (promemorian

Samhällsomfattande teletjänster: finansieringen vid

upphandling och höjning av nivån för funktionellt

tillträde till Internet.............................................................145

Bilaga 10 Förteckning över deltagare vid Näringsdepartementets

remissmöte den 12 januari 2010 .........................................146

Bilaga 11 Sammanfattning av regeringens bredbandsstrategi ............147

^{Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 2010.......148}

Rättsdatablad ........................................................................................149

Prop. 2009/10:193

5

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

dels godkänner vad regeringen föreslår om delmål 3 för politiken för

informationssamhället (avsnitt 7).

Prop. 2009/10:193

6

2

Förslag till lagtext

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation

dels att 2 kap. 3 §, 3 kap. 1, 2, 4, 6, 8–11 och 23 §§, 4 kap. 4 och 13 §§,

5 kap. 14 §, 7 kap. 6 och 10 §§ och 8 kap. 1, 2, 5, 6, 10–13, 14 a och

17 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 23 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 3 kap. 11 a, 12 a,

12 b och 24 §§ och 7 kap. 6 a §, samt närmast före 3 kap. 6, 10 och 11 §§

och närmast efter 3 kap. 11 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Den som bedriver verksamhet

som är anmälningspliktig enligt

1 § skall tillämpa sådana standar-

der som Europeiska gemenskaper-

nas kommission angivit som

obligatoriska i en förteckning som

offentliggjorts i Europeiska

gemenskapernas officiella tidning.

Den som bedriver verksamhet

som är anmälningspliktig enligt

1 § ska tillämpa sådana standarder

som Europeiska kommissionen

angivit som obligatoriska i en

förteckning som offentliggjorts i

Europeiska unionens officiella

tidning.

3 kap.

1 §

För att här i landet eller på ett

svenskt fartyg eller luftfartyg

utomlands få använda en radio-

sändare krävs tillstånd enligt

bestämmelserna i detta kapitel.

För att här i landet eller på ett

svenskt fartyg eller luftfartyg

utomlands få använda radio-

sändare krävs tillstånd enligt detta

kapitel. Ett tillstånd att använda

radiosändare ska avse rätt att

använda en viss radiosändare

eller att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme.

2 §

Om användningen av frekvensut-

rymme samt villkoren och för-

farandet för beviljande av tillstånd

att använda radiosändare har

harmoniserats i enlighet med

internationella avtal som Sverige

har anslutit sig till eller bestäm-

melser antagna med stöd av För-

draget om upprättandet av Euro-

peiska gemenskapen, skall den

Om användningen av frekvensut-

rymme samt villkoren och för-

farandet för beviljande av tillstånd

att använda radiosändare har

harmoniserats i enlighet med

internationella avtal som Sverige

har anslutit sig till eller bestäm-

melser antagna med stöd av för-

draget om Europeiska unionens

funktionssätt, ska den som har

Prop. 2009/10:193

7

som har beviljats sådant tillstånd

anses ha tillstånd enligt 1 §.

beviljats sådant tillstånd anses ha

tillstånd enligt 1 §.

4 §

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om undantag

från tillståndsplikt enligt 1 §. Där-

vid får föreskrivas villkor om att

den radioanläggning där sändaren

ingår skall uppfylla bestämda

tekniska krav samt i övrigt sådana

villkor som anges i 11 § 1–5, 7–10

och 12.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om undantag

från tillståndsplikt enligt 1 §. Där-

vid får det föreskrivas villkor om

att den radioanläggning där sända-

ren ingår ska uppfylla bestämda

tekniska krav samt i övrigt sådana

villkor som anges i 11 § 1–7 och 9

samt 11 a § 1, 2 och 4.

Undantag enligt första stycket får tidsbegränsas, varvid 12 § andra

stycket har motsvarande tillämpning.

Tillståndsförfarandet

6 §

Tillstånd att använda radio-

sändare skall beviljas, om

1.

det kan antas att radio-

sändaren kommer att användas på

ett sådant sätt att risk för otillåten

skadlig störning inte uppkommer,

2. radiosändaren, tillsammans

med avsedd radiomottagare, är så

beskaffad i tekniskt hänseende att

den uppfyller rimliga krav på en

effektiv frekvensanvändning och

på möjligheten att verka i en miljö

som den är avsedd för,

3. radioanvändningen utgör en

effektiv användning av frekvensut-

rymmet,

4. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att hindra

sådan radiokommunikation som är

särskilt viktig med hänsyn till den

fria åsiktsbildningen,

5. radioanvändningen

inte

kommer att ta i anspråk frekvens-

utrymme som behövs för att upp-

rätthålla en rimlig beredskap för

utveckling av befintliga och nya

radioanvändningar eller frekvens-

utrymme för vilket radioanvänd-

ningen har harmoniserats i enlig-

het med internationella avtal som

Sverige har anslutit sig till eller

Tillstånd att använda radio-

sändare ska beviljas, om

1.

det kan antas att radio-

frekvenserna kommer att användas

på ett sådant sätt att risk för

otillåten skadlig störning inte

uppkommer,

2. radioanvändningen utgör en

effektiv användning av frekvens-

utrymmet,

3. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att hindra

sådan radiokommunikation som är

särskilt viktig med hänsyn till den

fria åsiktsbildningen,

4. radioanvändningen

inte

kommer att ta i anspråk frekvens-

utrymme som behövs för att upp-

rätthålla en rimlig beredskap för

utveckling av befintliga och nya

radioanvändningar eller frekvens-

utrymme för vilket radioanvänd-

ningen har harmoniserats i enlig-

het med internationella avtal som

Sverige har anslutit sig till eller

Prop. 2009/10:193

8

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen,

6. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att inkräkta på

det frekvensutrymme som behövs

för verksamhet som avses i 3 §,

och

7. det inte med hänsyn till att

sökanden tidigare har fått tillstånd

återkallat eller något annat lik-

nande förhållande finns skälig

anledning att anta att radiosända-

ren kommer att användas i strid

med tillståndsvillkoren.

Tillstånd att använda radio-

sändare för utsändningar som

kräver tillstånd enligt annan lag

eller enligt bestämmelser med-

delade med stöd av annan lag, får

meddelas endast om sådant till-

stånd föreligger.

bestämmelser antagna med stöd av

fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt,

5. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att inkräkta på

det frekvensutrymme som behövs

för verksamhet som avses i 3 §,

och

6. det inte med hänsyn till att

sökanden tidigare har fått tillstånd

återkallat eller något annat lik-

nande förhållande finns skälig

anledning att anta att radio-

användningen kommer att ske i

strid med tillståndsvillkoren.

Tillstånd att använda radio-

sändare för utsändningar som

kräver tillstånd enligt annan lag

eller enligt bestämmelser med-

delade med stöd av annan lag, får

meddelas endast om sådant till-

stånd finns.

Om tillståndet avser en viss

radiosändare ska denna, till-

sammans med avsedd radiomot-

tagare, vara så beskaffad i tekniskt

hänseende att den uppfyller rim-

liga krav på en effektiv frekvens-

användning och på möjligheten att

verka i den miljö som den är

avsedd för.

8 §

1

När det uppkommer fråga om att

meddela tillstånd att använda

radiosändare för nya eller väsent-

ligt ändrade radioanvändningar

och det kan antas att det frekvens-

utrymme som kan avsättas för

verksamheten inte är tillräckligt

för att ge tillstånd åt alla som vill

och skulle kunna bedriva sådan

verksamhet, skall prövning ske

efter allmän inbjudan till ansökan,

om inte särskilda skäl föranleder

annat. Detsamma gäller när det

frekvensutrymme som avsatts för

en viss radioanvändning utökas

När antalet tillstånd har

begränsats enligt 7 §, ska till-

ståndsprövningen ske efter allmän

inbjudan till ansökan, om inte

särskilda skäl föranleder annat.

¹ Senaste lydelse 2006:636.

Prop. 2009/10:193

9

eller på annat sätt medger att

ytterligare tillstånd meddelas.

Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som

1. huvudsakligen avser utsändning till allmänheten av program i ljud-

radio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihets-

grundlagen,

2. är avsedd för privat bruk, eller

3. behövs för verksamhet som bedrivs i syfte att tillgodose allmän ord-

ning, säkerhet eller hälsa.

Prövning enligt första stycket

skall ske efter ett jämförande

urvalsförfarande, efter ett anbuds-

förfarande där det pris sökanden är

villig att betala för tillståndet skall

vara utslagsgivande eller efter en

kombination av dessa förfaranden.

Prövning enligt första stycket

ska ske efter ett jämförande

urvalsförfarande, efter ett anbuds-

förfarande där det pris sökanden är

villig att betala för tillståndet ska

vara utslagsgivande eller efter en

kombination av dessa förfaranden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan enligt första

stycket, vilken radioanvändning som omfattas av undantaget i andra

stycket 3 och om förfarande enligt tredje stycket.

9 §

Tillstånd att använda radio-

sändare skall avse en viss radio-

användning. Tillstånd att använda

radiosändare för viss radio-

användning och tillstånd att

använda enskilda radiosändare

inom denna användning får

meddelas vid skilda tillfällen.

Tillstånd att använda radio-

sändare ska avse en viss radio-

användning.

Digital utsändning till allmän-

heten av program i ljudradio m.m.

Lydelse enligt prop. 2009/10:115

Föreslagen lydelse

10 §

2

Ett tillstånd som avser digital

utsändning till allmänheten av

program i ljudradio eller annat

som anges i 1 kap. 1 § tredje

stycket yttrandefrihetsgrundlagen

får förenas med rätt att använda

radiosändaren för annan använd-

ning, motsvarande högst tjugo

procent av den digitala kapaciteten

i frekvensutrymmet. Detta gäller

Ett tillstånd som avser digital

utsändning till allmänheten av

program i ljudradio eller annat

som anges i 1 kap. 1 § tredje

stycket yttrandefrihetsgrundlagen

får förenas med rätt att använda

radiosändare för annan använd-

ning, motsvarande högst tjugo

procent av den digitala kapaciteten

i frekvensutrymmet. Detta gäller

² Senaste lydelse 2007:1284.

Prop. 2009/10:193

10

dock endast om villkor enligt

4 kap. 9 § 9 eller 11 kap. 3 § 8

radio- och tv-lagen (2010:000) inte

uppställts för motsvarande sänd-

ningstillstånd och det i övrigt inte

inverkar menligt på konkurrensen.

dock endast om villkor enligt

4 kap. 9 § 9 eller 11 kap. 3 § 8

radio- och tv-lagen (2010:000) inte

uppställts för motsvarande sänd-

ningstillstånd och det i övrigt inte

inverkar menligt på konkurrensen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Villkor

11 §

Tillstånd att använda radiosändare får förenas med villkor om

1. det frekvensutrymme som tillståndet avser,

2. vilken eller vilka elektroniska kommunikationstjänster eller slag av

elektroniska kommunikationsnät eller tekniker som tillståndet avser,

3. täckning och utbyggnad inom landet,

4. antennens och i övrigt radio-

sändarens beskaffenhet,

5. det geografiska område inom

vilket en mobil radiosändare får

användas,

6.

var antennen till en fast

radiosändare skall vara belägen,

7. kompetenskrav för den som

skall handha radioanläggningen,

8. skyldighet för sökanden att

dela frekvensutrymme med annan,

9. sådant som i enlighet med

beslut om en harmoniserad an-

vändning av radiofrekvenser skall

uppställas som villkor när den som

skall tilldelas radiofrekvens har

utsetts i enlighet med

internationella avtal eller bestäm-

melser antagna med stöd av För-

draget om upprättandet av Euro-

peiska gemenskapen,

10. skyldigheter som följer av

tillämpliga internationella avtal i

fråga om användning av frekven-

ser,

11. åtaganden som har gjorts i

samband med beviljande av till-

stånd enligt 8 §, samt

12.

annat som krävs för att

säkerställa ett faktiskt och effektivt

frekvensutnyttjande.

4. det geografiska område som

tillståndet avser,

5. skyldighet för sökanden att

dela frekvensutrymme med annan,

6. sådant som i enlighet med

beslut om en harmoniserad an-

vändning av radiofrekvenser ska

uppställas som villkor när den som

ska tilldelas radiofrekvens har

utsetts i enlighet med inter-

nationella avtal eller bestämmelser

antagna med stöd av fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt,

7.

skyldigheter som följer av

tillämpliga internationella avtal i

fråga om användning av frekven-

ser,

8. åtaganden som har gjorts i

samband med beviljande av till-

stånd enligt 8 §, samt

9. tekniska krav och annat som

krävs för att säkerställa ett faktiskt

och effektivt frekvensutnyttjande.

Prop. 2009/10:193

11

11 a §

Ett tillstånd att använda en viss

radiosändare får, utöver det som

anges i 11 §, förenas med villkor

om

1. antennens och i övrigt radio-

sändarens beskaffenhet,

2. det geografiska område där

en mobil radiosändare får

användas,

3.

var antennen till en fast

radiosändare ska vara belägen,

samt

4. kompetenskrav för den som

ska handha radioanläggningen.

Tillståndstid

12 a §

Tillstånd att använda en viss

radiosändare ska vid giltighets-

tidens utgång förlängas med

samma tid som tillståndet senast

har gällt, dock längst med fem år

vid varje tillfälle, om de förutsätt-

ningar för att meddela tillstånd

som anges i 6 § är uppfyllda.

Förlängning får ske endast om

giltighetstiden för tillståndet över-

stiger sex månader.

Förlängning ska ske med en

kortare tid än som anges i första

stycket första meningen eller på

ändrade villkor, om de förutsätt-

ningar för att meddela tillstånd

som anges i 6 § därigenom kan

uppfyllas eller om tillstånds-

havaren begär det.

Om tillståndshavaren begär det

ska giltighetstiden inte förlängas.

12 b §

Giltighetstiden för ett tillstånd

att använda radiosändare inom ett

visst frekvensutrymme får inte

förlängas.

Prop. 2009/10:193

12

Överlåtelse av tillstånd

Överlåtelse och uthyrning av

tillstånd

23 §

Tillstånd eller del av tillstånd att

använda radiosändare eller num-

mer får överlåtas efter medgivande

från den myndighet som meddelat

tillståndet. Sådant medgivande

skall lämnas, om

Tillstånd eller del av tillstånd att

använda radiosändare eller num-

mer får överlåtas efter medgivande

från den myndighet som meddelat

tillståndet. Sådant medgivande ska

lämnas, om

1. förvärvaren uppfyller de krav som ställts på sökanden i samband

med att tillståndet meddelades,

2. det inte finns skäl att anta att överlåtelsen inverkar menligt på

konkurrensen,

3.

överlåtelsen inte leder till

ändrad användning av radio-

frekvenserna, om denna är

harmoniserad enligt bestämmelser

antagna med stöd av Fördraget

om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, och

3.

överlåtelsen inte leder till

ändrad användning av radio-

frekvenserna, om denna är

harmoniserad enligt bestämmelser

antagna med stöd av fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt,

och

4. det inte finns något annat särskilt skäl mot det.

Förvärvaren övertar överlåtarens

rättigheter och skyldigheter enligt

denna lag för tiden efter med-

givandet. Vid överlåtelse av del av

tillstånd skall den överlåtna delen

anses som ett nytt tillstånd.

Förvärvaren övertar överlåtarens

rättigheter och skyldigheter enligt

denna lag för tiden efter med-

givandet. Vid överlåtelse av del av

tillstånd ska den överlåtna delen

anses som ett nytt tillstånd.

Vid medgivandet får myndigheten meddela de nya eller ändrade villkor

som överlåtelsen föranleder.

En överlåtelse i strid med denna paragraf är utan verkan.

24 §

Bestämmelserna om överlåtelse

av tillstånd eller del av tillstånd i

23 § första stycket, andra stycket

första meningen och fjärde stycket

ska också tillämpas på uthyrning

av tillstånd eller del av tillstånd att

använda radiosändare.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om undantag

från kravet på medgivande vid

uthyrning som avser en kortare

period eller annars är av begrän-

sad omfattning.

Prop. 2009/10:193

13

4 kap.

4 § ³

En operatör som enligt 8 kap. 7 § har ett betydande inflytande på en

viss marknad, ska i enlighet med 8 kap. 6 § åläggas en eller flera av de

skyldigheter som anges i 5–12 §§. Operatören får också åläggas en

skyldighet enligt 12 a §. Av 12 c § följer att en operatör frivilligt kan åta

sig en förpliktelse enligt 12 a § och att detta är att likställa med en

skyldighet. Förpliktelser enligt detta kapitel ska syfta till att skapa effek-

tiv konkurrens.

En sådan operatör får även i

andra fall än som anges i detta

kapitel åläggas en skyldighet om

tillträde, om det finns synnerliga

skäl för det och åtgärden godkänns

av Europeiska gemenskapernas

kommission.

En sådan operatör får även i

andra fall än som anges i detta

kapitel åläggas en skyldighet om

tillträde, om det finns synnerliga

skäl för det och åtgärden godkänns

av Europeiska kommissionen.

13 §

En operatör får inte förpliktas att tillämpa olika villkor för likvärdiga

tjänster.

En skyldighet som gäller till-

träde skall vara knuten till de

tjänster som faktiskt tillhandahålls,

om inte annat följer av villkor som

beslutats enligt 3 kap. 11 §.

En skyldighet som gäller till-

träde ska vara knuten till de

tjänster som faktiskt tillhandahålls,

om inte annat följer av villkor som

beslutats enligt 3 kap. 11 eller

11 a §.

5 kap.

14 § ⁴

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska gemenskapernas offi-

ciella tidning, får den som enligt 8

kap. 7 § har ett betydande in-

flytande på den marknaden i hela

eller delar av landet förpliktas att

tillhandahålla ett minimiutbud

samt att

Om en marknadsanalys enligt

8 kap. 6 § visar att det inte råder

effektiv konkurrens på marknaden

för tillhandahållandet av hela eller

delar av det minimiutbud av hyrda

förbindelser som fastställts i en

förteckning över standarder i

Europeiska unionens officiella tid-

ning, får den som enligt 8 kap. 7 §

har ett betydande inflytande på

den marknaden i hela eller delar av

landet förpliktas att tillhandahålla

ett minimiutbud samt att

1. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot

andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster,

³ Senaste lydelse 2008:473.

⁴ Senaste lydelse 2006:26.

Prop. 2009/10:193

14

2. tillhandahålla hyrda förbindelser till andra på samma villkor och

med samma kvalitet som gäller för operatörens egna tjänster eller för

dotterbolags eller samarbetspartners tjänster,

2 a. tillämpa kostnadsorienterad prissättning,

3. utforma och använda en lämplig kostnadsredovisningsmetod,

4. offentliggöra tekniska egenskaper,

5. offentliggöra taxor, periodiska hyresavgifter och övriga kostnader

samt ange om dessa är differentierade, eller

6. offentliggöra leveransvillkor.

Avvikelse från taxor och leveransvillkor som offentliggjorts enligt

första stycket 5 eller 6 får inte göras utan tillstånd från den myndighet

som regeringen bestämmer.

7 kap.

6 §

Ett tillstånd får återkallas och tillståndsvillkor ändras omedelbart, om

1. ett sådant tillstånd som avses i 3 kap. 6 § andra stycket har upphört

att gälla, om inte särskilda skäl talar mot en återkallelse,

2. den som har sökt tillståndet har lämnat oriktiga uppgifter eller inte

lämnat uppgifter av betydelse för tillståndet,

3. förändringar inom radiotek-

niken eller ändringar i radioan-

vändningen på grund av interna-

tionella överenskommelser som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen har

medfört att ett nytt tillstånd med

samma villkor inte skulle kunna

meddelas,

3. förändringar inom radiotek-

niken eller ändringar i radioan-

vändningen på grund av interna-

tionella överenskommelser som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt har medfört att ett

nytt tillstånd med samma villkor

inte skulle kunna meddelas,

4. tillståndshavaren trots påminnelse inte betalar avgift enligt 8 kap. 17

eller 18 §, eller

5. tillståndshavaren begär att

tillståndet skall återkallas.

5. tillståndshavaren begär att

tillståndet ska återkallas.

Tillståndsvillkor får också ändras omedelbart i fall som avses i 3 kap.

23 §.

Ett tillstånd får återkallas enligt första stycket 1–3 endast om ända-

målet med återkallelsen inte lika väl kan tillgodoses genom att tillstånds-

villkoren ändras.

6 a §

Vid uthyrning av tillstånd att

använda radiosändare enligt

3 kap. 24 § ska, när det finns skäl

att återkalla ett tillstånd enligt 5

eller 6 § på grund av omständig-

heter som hänför sig till hyres-

tagaren, återkallelsen i stället avse

medgivandet till uthyrning.

Prop. 2009/10:193

15

10 § ⁵

Uppkommer det en tvist mellan

dem som tillhandahåller elek-

troniska kommunikationsnät eller

kommunikationstjänster eller till-

hörande tjänster och tvisten har

samband med skyldigheter som

följer av denna lag eller av före-

skrifter, tillståndsvillkor eller be-

slut om förpliktelser som med-

delats med stöd av lagen eller som

följer av Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr

717/2007, får en part hänskjuta

tvisten för avgörande av tillsyns-

myndigheten.

Uppkommer det en tvist mellan

dem som tillhandahåller elek-

troniska kommunikationsnät eller

kommunikationstjänster eller till-

hörande tjänster får en part hän-

skjuta tvisten för avgörande av

tillsynsmyndigheten, om

1.

tvisten har samband med

skyldigheter som följer av denna

lag eller av föreskrifter, tillstånds-

villkor eller beslut om förpliktelser

som meddelats med stöd av lagen

eller som följer av Europaparla-

mentets och rådets förordning

(EG) nr 717/2007, eller

2. tvisten i övrigt rör villkor för

samtrafik eller andra former av

tillträde.

Myndigheten ska så snart som möjligt besluta i de frågor som tvisten

gäller. Beslutet ska meddelas senast fyra månader från det att begäran

kom in till myndigheten, om längre tid inte är nödvändig med hänsyn till

tvistens omfattning eller andra särskilda omständigheter.

8 kap.

1 §

Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen är skyldig att på

begäran tillhandahålla en myndighet upplysningar och handlingar som

behövs för

1. förfaranden för eller bedöm-

ning av framställningar om bevil-

jande av tillstånd eller medgivande

enligt 3 kap. 1, 19 och 23 §§,

1. förfaranden för eller bedöm-

ning av framställningar om bevil-

jande av tillstånd eller medgivande

enligt 3 kap. 1, 19, 23 och 24 §§,

2. offentliggörande av jämförande kvalitets- och prisöversikter över

tjänster till gagn för konsumenterna enligt 5 kap.,

3. klart definierade statistiska ändamål,

4. marknadsanalys enligt 5 och 6 §§, eller

5. beslut om skyldigheter enligt 4 och 5 kap.

Uppgifter som avses i första stycket 2–5 får inte begäras in före ett

marknadstillträde eller som villkor för detta.

2 §

Den information som har er-

hållits av en myndighet enligt

bestämmelser i denna lag får på

motiverad begäran lämnas till

Europeiska

gemenskapernas

kommission eller andra behöriga

Den information som har er-

hållits av en myndighet enligt

bestämmelser i denna lag får på

motiverad begäran lämnas till

Europeiska kommissionen eller

andra behöriga myndigheter inom

⁵ Senaste lydelse 2009:546.

Prop. 2009/10:193

16

myndigheter inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet,

om det är nödvändigt för att dessa

myndigheter eller den svenska

myndigheten skall kunna fullgöra

sina uppgifter.

Europeiska ekonomiska sam-

arbetsområdet, om det är nöd-

vändigt för att dessa myndigheter

eller den svenska myndigheten ska

kunna fullgöra sina uppgifter.

5 §

Den myndighet som regeringen

bestämmer skall fortlöpande fast-

ställa vilka produkt- och tjänste-

marknader som har sådana särdrag

att det kan vara motiverat att

införa skyldigheter enligt denna

lag. Marknadernas geografiska

omfattning skall därvid definieras.

Vid fastställandet skall Europeiska

gemenskapernas kommissions

rekommendation om relevanta

produkt- och tjänstemarknader

samt riktlinjer för marknadsanalys

och bedömning av ett företags

betydande inflytande på mark-

naden beaktas.

Den myndighet som regeringen

bestämmer ska fortlöpande fast-

ställa vilka produkt- och tjänste-

marknader som har sådana särdrag

att det kan vara motiverat att

införa skyldigheter enligt denna

lag. Marknadernas geografiska

omfattning ska därvid definieras.

Vid fastställandet ska Europeiska

kommissionens rekommendation

om relevanta produkt- och

tjänstemarknader samt riktlinjer

för marknadsanalys och bedöm-

ning av ett företags betydande

inflytande på marknaden beaktas.

6 §

Den myndighet som regeringen

bestämmer skall fortlöpande ana-

lysera de relevanta marknader som

har fastställts enligt 5 §. Därvid

skall Europeiska gemenskapernas

kommissions riktlinjer för mark-

nadsanalys och bedömning av ett

företags betydande inflytande på

marknaden beaktas. För varje

marknad skall det fastställas om

det råder effektiv konkurrens.

Om det vid en bedömning enligt

första stycket konstateras att det

inte råder effektiv konkurrens på

en fastställd marknad, skall företag

med betydande inflytande på den

marknaden identifieras och beslut

meddelas om skyldigheter enligt 4

kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§.

Om det vid en bedömning enligt

första stycket konstateras att det

råder effektiv konkurrens på en

fastställd marknad, skall skyldig-

heter som har beslutats med stöd

av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och

Den myndighet som regeringen

bestämmer ska fortlöpande ana-

lysera de relevanta marknader som

har fastställts enligt 5 §. Därvid

ska Europeiska kommissionens

riktlinjer för marknadsanalys och

bedömning av ett företags be-

tydande inflytande på marknaden

beaktas. För varje marknad ska det

fastställas om det råder effektiv

konkurrens.

Om det vid en bedömning enligt

första stycket konstateras att det

inte råder effektiv konkurrens på

en fastställd marknad, ska företag

med betydande inflytande på den

marknaden identifieras och beslut

meddelas om skyldigheter enligt

4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§.

Om det vid en bedömning enligt

första stycket konstateras att det

råder effektiv konkurrens på en

fastställd marknad, ska skyldig-

heter som har beslutats med stöd

av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och

Prop. 2009/10:193

17

14 §§ upphävas. Tidpunkten för

upphävande av en skyldighet skall

bestämmas med hänsyn till

berörda parters intressen.

För gränsöverskridande mark-

nader som fastställts enligt beslut

av Europeiska gemenskapernas

kommission skall åtgärder enligt

första–tredje styckena beslutas

efter samråd med behöriga

myndigheter i berörda länder.

14 §§ upphävas. Tidpunkten för

upphävande av en skyldighet ska

bestämmas med hänsyn till

berörda parters intressen.

För gränsöverskridande mark-

nader som fastställts enligt beslut

av Europeiska kommissionen ska

åtgärder enligt första–tredje

styckena beslutas efter samråd

med behöriga myndigheter i

berörda länder.

10 §

När en myndighet avser att

enligt 5 § fastställa en marknad

som skiljer sig från dem som

framgår av Europeiska gemen-

skapernas kommissions rekom-

mendation eller meddela beslut

enligt 6 § andra eller tredje stycket

eller 3 kap. 7 § eller vidta andra

åtgärder som har betydande

inverkan på en enligt 5 § fastställd

marknad, skall den upprätta ett

förslag till åtgärd och ge berörda

parter tillfälle att yttra sig över

förslaget inom skälig tid.

Första stycket gäller inte tvist

som har hänskjutits till prövning

enligt 7 kap. 10 §.

När en myndighet avser att

enligt 5 § fastställa en marknad

som skiljer sig från dem som

framgår av Europeiska kom-

missionens rekommendation eller

meddela beslut enligt 6 § andra

eller tredje stycket eller 3 kap. 7 §

eller vidta andra åtgärder som har

betydande inverkan på en enligt

5 § fastställd marknad, ska den

upprätta ett förslag till åtgärd och

ge berörda parter tillfälle att yttra

sig över förslaget inom skälig tid.

Första stycket gäller inte en tvist

som har hänskjutits till prövning

enligt 7 kap. 10 §.

11 §

Om ett beslut enligt 5 §, 6 §

andra eller tredje stycket, 4 kap. 3

eller 4 § eller 5 kap. 13 eller 14 §

skulle kunna påverka handeln

mellan staterna inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet,

skall ett motiverat förslag till

beslut tillställas behöriga myndig-

heter i övriga stater och Euro-

peiska

gemenskapernas

kommission.

Underrättelse till kommissionen

enligt första stycket skall även

lämnas om en myndighet i enlig-

het med internationella avtal avser

att införa, ändra eller upphäva en

skyldighet som beslutats enligt

denna lag.

Om ett beslut enligt 5 §, 6 §

andra eller tredje stycket, 4 kap. 3

eller 4 § eller 5 kap. 13 eller 14 §

skulle kunna påverka handeln

mellan staterna inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet,

ska ett motiverat förslag till beslut

tillställas behöriga myndigheter i

övriga stater och Europeiska

kommissionen.

Underrättelse till kommissionen

enligt första stycket ska även

lämnas om en myndighet i enlig-

het med internationella avtal avser

att införa, ändra eller upphäva en

skyldighet som beslutats enligt

denna lag.

Prop. 2009/10:193

18

12 §

Beslut i fall som avses i 11 § får meddelas tidigast en månad efter det

att underrättelse har skett. Infaller den tidpunkt som bestämts enligt 10 §

senare får beslutet meddelas tidigast då.

Ett beslut får dock meddelas

tidigast två månader efter ut-

gången av den tid som anges i

första stycket, om Europeiska

gemenskapernas kommission inom

den tiden meddelat myndigheten

att den överväger att inte godta ett

förslag till beslut som

1. innebär att en marknad som

skall fastställas enligt 5 § avviker

från kommissionens rekommen-

dation, eller

2. avser identifiering av företag

enligt 6 § andra stycket.

Ett beslut får dock meddelas

tidigast två månader efter ut-

gången av den tid som anges i

första stycket, om Europeiska

kommissionen inom den tiden

meddelat myndigheten att den

överväger att inte godta ett förslag

till beslut som

1. innebär att en marknad som

ska fastställas enligt 5 § avviker

från kommissionens rekommen-

dation, eller

2. avser identifiering av företag

enligt 6 § andra stycket.

Om kommissionen inom den tid som anges i andra stycket beslutar att

inte godta ett sådant förslag som avses där, får beslut inte meddelas.

13 §

Om det behövs för att säkerställa

konkurrensen på en marknad som

fastställts enligt 5 § eller för att

skydda användarnas intressen, och

ett beslut om åtgärd inte kan

skjutas upp, får beslut, utan iakt-

tagande av samrådsskyldigheten i

10–12 §§, meddelas att gälla i

högst sex månader. I sådant fall

skall behöriga myndigheter och

Europeiska gemenskapernas kom-

mission utan dröjsmål underrättas

om beslutet och skälen för detta.

Om det behövs för att säkerställa

konkurrensen på en marknad som

fastställts enligt 5 § eller för att

skydda användarnas intressen, och

ett beslut om åtgärd inte kan

skjutas upp, får beslut, utan iakt-

tagande av samrådsskyldigheten i

10–12 §§, meddelas att gälla i

högst sex månader. I sådant fall

ska behöriga myndigheter och

Europeiska kommissionen utan

dröjsmål underrättas om beslutet

och skälen för detta.

Ett beslut om en åtgärd enligt första stycket får inte förlängas utan

iakttagande av samrådsskyldigheten i 10–12 §§.

14 a § ⁶

Ett beslut enligt 4 kap. 12 a eller

12 c § får inte fattas utan att ett

förslag till beslutet först har god-

känts av Europeiska gemen-

skapernas kommission.

Ett beslut enligt 4 kap. 12 a eller

12 c § får inte fattas utan att ett

förslag till beslutet först har god-

känts av Europeiska kommissio-

nen.

⁶ Senaste lydelse 2008:473.

Prop. 2009/10:193

19

17 §

En handläggningsavgift får tas ut av den som

1. anmäler verksamhet enligt 2 kap. 1 §, eller

2.

ansöker om tillstånd eller

medgivande enligt 3 kap. 1, 19

eller 23 §.

En årlig avgift skall betalas av

den som

2.

ansöker om tillstånd eller

medgivande enligt 3 kap. 1, 19, 23

eller 24 §.

En årlig avgift ska betalas av

den som

1. bedriver verksamhet som är anmäld enligt 2 kap. 1 §, eller

2. innehar tillstånd enligt 3 kap. 1 eller 19 §.

Handläggningsavgiften

skall

motsvara myndighetens kostnader

för handläggningen av ärendet. De

årliga avgifterna skall samman-

taget motsvara de kostnader som

en myndighet i övrigt har för sin

verksamhet enligt denna lag.

Avgifterna skall fördelas med

skälig andel på dem som bedriver

anmäld verksamhet eller innehar

tillstånd.

Handläggningsavgiften ska mot-

svara myndighetens kostnader för

handläggningen av ärendet. De

årliga avgifterna ska sammantaget

motsvara de kostnader som en

myndighet i övrigt har för sin

verksamhet enligt denna lag. Av-

gifterna ska fördelas med skälig

andel på dem som bedriver anmäld

verksamhet eller innehar tillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2. I fråga om ärenden som har avgjorts av tillsynsmyndigheten före

ikraftträdandet, och som efter överklagande ska prövas av allmän för-

valtningsdomstol efter ikraftträdandet, gäller 7 kap. 10 § i sin äldre

lydelse.

3. Den som vid ikraftträdandet har ett tillstånd att använda radio-

sändare för viss radioanvändning ska anses ha ett tillstånd att använda

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. Giltighetstiden för ett

sådant tillstånd ska anses förlängd med tio år, om tillståndet gäller längst

till och med den 31 december 2015 och inte tidigare har förlängts eller

förnyats.

4. Äldre föreskrifter om krav på tillstånd för att använda enskilda

radiosändare inom ramen för ett tillstånd att använda radiosändare för

viss radioanvändning, gäller fortfarande om tillståndet meddelats före

ikraftträdandet.

Prop. 2009/10:193

20

2.2

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400) ska införas en ny paragraf, 17 kap. 4 a §, samt närmast före

17 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 kap.

Tillstånd att använda radio-

sändare

4 a §

Sekretess gäller för uppgift som

hänför sig till ärende om prövning

enligt 3 kap. 8 § lagen (2003:389)

om elektronisk kommunikation av

fråga om tillstånd att använda

radiosändare efter allmän in-

bjudan till ansökan, om det kan

antas att syftet med förfarandet

motverkas om uppgiften röjs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:193

21

3

Ärendet och dess beredning

Riksdagen fattade under 2000 beslut om mål för IT-politiken (prop.

1999/2000:85, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). Under 2005

fattade riksdagen beslut om ett särskilt delmål avseende tillgänglighet

och säkerhet (prop. 2004/05:175, bet. 2005/06:TU4, rskr. 2005/06:142).

Tillstånd att använda radiosändare

Den 19 juli 2007 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att bl.a. undersöka behovet av vissa ändrade regler för till-

ståndsgivning enligt 3 kap. lagen (2003:389) om elektronisk kommuni-

kation, förkortad LEK. Utredaren skulle också undersöka behovet av

sekretesskydd för uppgifter i ansökningar och bud vid inbjudningsför-

faranden för tillstånd. Utredningen fick namnet Frekvensutredningen.

Den 31 juli 2008 överlämnade utredaren betänkandet Effektivare signaler

(SOU 2008:72). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.

Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbe-

handlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En

sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet

(N2008/4773/ITP).

Härefter utarbetades inom Näringsdepartementet en promemoria som

innehöll en komplettering och bearbetning av de förslag som lämnats av

Frekvensutredningen. I vissa avseenden lämnades förslag på alternativa

lösningar av de frågor som utredningen behandlat. I promemorian före-

slogs också en utvidgning av omfånget av det särskilda tvistlösnings-

förfarandet i LEK. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Prome-

morian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna

finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i

Näringsdepartementet (N2008/4773/ITP).

I lagrådsremissen lämnades också förslag till konsekvensändringar

med anledning av att Lissabonfördraget har trätt i kraft den 1 december

2009.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 4 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande

över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i

bilaga 7. Regeringen har följt Lagrådets förslag, se avsnitt 9.7 och

författningskommentaren.

Samhällsomfattande tjänster

Inom Näringsdepartementet har utarbetats promemorian Samhällsom-

fattande teletjänster: finansieringen vid upphandling och höjning av

nivån för funktionellt tillträde till Internet. I promemorian föreslås en

möjlighet att ta ut en avgift för att finansiera vissa samhällsomfattande

tjänster samt en höjning av nivån för vad som utgör funktionellt tillträde

till Internet. Avgiften skulle kunna tas ut om åliggandet att tillhandahålla

Prop. 2009/10:193

22

samhällsomfattande tjänster upphandlas. Promemorians lagförslag finns i

bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över

remissinstanserna finns i bilaga 9. Promemorians förslag behandlades

vid ett remissmöte den 12 januari 2009. En förteckning över deltagarna

vid remissmötet finns i bilaga 10. Sammanställningar av remissyttran-

dena och av de synpunkter som lämnades vid remissmötet finns tillgäng-

liga i Näringsdepartementet (dnr N2009/9769/ITP).

Regeringens bredbandsstrategi

Regeringen presenterade den 3 november 2009 en bredbandsstrategi (dnr

N2009/8317/ITP). En sammanfattning av strategin finns i bilaga 11.

4

Bakgrund och utgångspunkter

4.1

Inledning

IT och särskilt Internet är sammantagna troligen vår tids mest revolutio-

nerande innovation. IT och Internet är av stor betydelse för samhället och

det kan tyckas som om integreringen av tekniken i det dagliga livet nått

långt. Förändringsprocessen har dock bara inletts och kommer att fortgå i

decennier. Oavsett vilka nya tjänster och användningsområden som

kommer att skapas är det viktigt att skapa de allra bästa förutsättningarna

för att utvecklingen ska komma hela landet till godo. Med hjälp av IT,

Internet och bredband kan arbetsmetoder förändras, nya tjänster och

affärsmodeller utvecklas och ändrade beteendemönster växa fram. En

utbredd användning i alla delar av samhället bidrar till utvecklingen av

kunskapssamhället. IT och funktionella elektroniska kommunikationer är

grundläggande förutsättningar för företagande, sysselsättning och en

effektiv förvaltning samt för att förenkla tillvaron för boende och

besökande i alla landsbygder. En mer utbredd användning av IT är också

en förutsättning för förverkligandet av regeringens handlingsplan för e-

förvaltning. Avgörande för användningen är att det finns ett förtroende

för IT i allmänhet och Internet i synnerhet. För att möjligheterna ska

kunna tillvaratas måste företag, organisationer och privatpersoner i

Sverige kunna lita på att näten fungerar och att den information och de

tjänster som tillhandahålls är tillgängliga och tillförlitliga.

4.2

Utgångspunkter för IT-politiken

Utgångspunkten för regeringens IT-politik är att det är aktörerna på

marknaden som har till uppgift att göra investeringar i infrastruktur.

Regeringen har i sin bredbandsstrategi slagit fast att utvecklingen ska

vara marknadsdriven. Med detta avses att elektroniska kommunikations-

tjänster och bredband i första hand tillhandahålls genom effektivt funge-

rande marknader. Det ska finnas ett stort utbud av tjänster som under-

lättar vardagen för hushåll och företag i hela landet. Statens ansvar är att

se till att marknaden fungerar effektivt och att genom lämplig reglering

Prop. 2009/10:193

23

verka för att marknadsaktörerna ges rätt förutsättningar för sin verksam-

het. I målet för politiken för informationssamhället lyfts betydelsen av

väl fungerande marknader fram (se även prop. 2008/09:1, utg. omr. 22).

Marknaden tillhandahåller infrastruktur och tjänster. Staten bör överväga

ytterligare åtgärder i situationer då det är samhällsekonomiskt motiverat.

Det offentliga har ett ansvar när marknaden av olika anledningar inte

fungerar tillfredsställande och där allmänna intressen inte tillgodoses,

t.ex. för vissa samhällstjänster. Huvudprincipen är att offentliga aktörer

inte ska bedriva kommersiell verksamhet i konkurrens med privata

aktörer.

De elektroniska kommunikationerna ska ge största möjliga utbyte när

det gäller urval av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet. Detta

ska uppnås genom de åtgärder som grundas på lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation, förkortad LEK. LEK bygger i sin tur på ett

EU-rättsligt regelverk i form av fem direktiv. Dessa är Europaparlamen-

tets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till

och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande

faciliteter (tillträdesdirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska

kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirek-

tivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars

2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät

och kommunikationstjänster (ramdirektivet), Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande

tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunika-

tionsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande

tjänster) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den

12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom

sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och

elektronisk kommunikation).

Den 25 november 2009 beslutades omfattande ändringar i nämnda

direktiv. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG

ändrades direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om

integritet och elektronisk kommunikation (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11,

Celex 32009L0136). Genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/140/EG ändrades ramdirektivet, tillträdesdirektivet och auktorisa-

tionsdirektivet (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37, Celex 32009L0140).

Ändringarna i direktiven ska ha genomförts i svensk rätt senast den

25 maj 2011.

4.3

Exempel på genomförda insatser som bidrar till ökad

tillgänglighet till elektroniska kommunikationer

I det följande ges exempel på olika åtgärder som regeringen vidtagit för

att bidra till en ökad tillgänglighet till elektroniska kommunikationer. Det

handlar om en översyn av aktuellt regelverk samt övriga åtgärder för att

stimulera till en utbyggnad av infrastruktur i marknadens regi.

Prop. 2009/10:193

24

Effektivare överklagandeprocess

För att effektivisera processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna i

mål som rör LEK, har riksdagen efter förslag från regeringen beslutat om

åtgärder som ska korta handläggningstiden och leda till ökad rättsäker-

het. Det innebär bl.a. att Kammarrätten i Stockholm är sista instans för

prövning och att särskilda ekonomiska experter deltar i avgörandet av

målen (prop. 2006/07:119, bet. 2007/08:TU2, rskr. 2007/08:8). Vidare

gäller numera att beslut enligt LEK får överklagas av den som är part i

ärendet, om beslutet har gått parten emot, och även av annan vars rättig-

heter påverkas negativt av beslutet (prop. 2008/09:159, bet.

2008/09:TU17, rskr. 2008/09:239)

Funktionell separation

LEK har ändrats så att Post- och telestyrelsen (PTS) har fått möjlighet att

ålägga en operatör med betydande inflytande på marknaden om funktio-

nell separation av kopparaccessnätet (prop. 2007/08:73, bet.

2007/08:TU13, rskr. 2007/08:228). Detta innebär att om andra åtgärder

anses otillräckliga för att skapa en väl fungerande konkurrens på mark-

naden, är det möjligt för myndigheten att organisationsmässigt separera

infrastruktur och återförsäljning av bredband. Meningen är att de

konkurrenter som använder dominantens nät ska få mer likartade

konkurrensförutsättningar gentemot den del av dominanten som sysslar

med försäljning av tjänster till konsumenter.

Ökad precision i konkurrensfrämjande beslut

PTS fick under hösten 2007 i uppdrag av regeringen att beskriva hur

myndigheten ska arbeta för att öka precisionen i de konkurrensfrämjande

skyldighetsbesluten. Ökad precision i skyldighetsbesluten minskar

antalet överklaganden och osäkerheten på marknaden. Snabbare laga-

kraftvunna beslut och minskad osäkerhet bidrar i sin tur till ett bättre

investeringsklimat. PTS redovisade sitt uppdrag genom rapporten

Precision i beslut i juni 2008 (dnr N2008/4570/ITP).

Konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet på marknaden m.m.

Infrastruktur för bredband tillhandahålls till inte obetydliga delar av

offentliga aktörer, t.ex. i form av kommunala stadsnät. I syfte att uppnå

en effektiv marknad och en väl fungerande konkurrens i samband med att

offentliga aktörer bedriver säljverksamhet har konkurrenslagen kom-

pletterats med regler som innebär att Stockholms tingsrätt på talan av

Konkurrensverket får förbjuda staten, en kommun eller ett landsting att i

sin säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande (prop. 2008/09:231, bet.

2009/10:NU8, rskr. 2009/10:84). En kommun eller ett landsting får även

förbjudas att bedriva konkurrenssnedvridande verksamhet som sådan

under förutsättning att det inte är förenlig med den kommunala kom-

petensen. Syftet med konfliktlösningsregeln är att komma till rätta med

konkurrenssnedvridningar som kan uppstå när offentliga aktörer bedriver

Prop. 2009/10:193

25

säljverksamhet i konkurrens med privata aktörer. För att ett förbud ska få

meddelas krävs att verksamheten eller förfarandet snedvrider konkurren-

sen eller är ägnat att snedvrida förutsättningarna för en effektiv

konkurrens. Det krävs även att det inte är försvarbart från allmän

synpunkt.

Nya radiofrekvenser för elektronisk kommunikation

Regeringen fattade i december 2007 beslut om att delar av det frekvens-

utrymme som tidigare använts för marksänd tv ska användas för andra

ändamål. Den del av bandet som regeringen på detta sätt pekade ut var

frekvensområdet 790–862 MHz (det s k 800-bandet). Beslutet var

möjligt eftersom digitaliseringen av tv-sändningarna i marknätet innebar

en väsentligt mer effektiv frekvensanvändning än tidigare. När beslutet

fattades gjorde regeringen en avvägning mellan behovet av frekvensut-

rymme för marksänd tv respektive behovet av frekvensutrymme för

annan användning. Frekvensbandet är väl lämpat för att användas för

mobila bredbandstjänster eftersom det har goda yttäckningsegenskaper,

vilket ökar möjligheten till täckning även i glest bebyggda områden. PTS

planerar att under 2011 inleda ett inbjudningsförfarande av tillstånd i

frekvensbandet.

Stöd till bredbandsutbyggnad

Ett stöd till att bygga ut bredband har funnits under åren 2001–2007,

varvid 5,25 miljarder kronor av statliga medel avsattes. När den här

regeringen tillträdde förlängdes stödperioden med ett år. I syfte att

utvärdera bredbandsstödet tillsatte regeringen i juli 2007 en utredning

som fick namnet Bredband 2013 (SOU 2008:40). Regeringen har bedömt

att det statliga stöd för att stimulera infrastrukturutbyggnad som föreslås i

betänkandet inte är aktuellt. Risken är att det föreslagna stödet kan störa

marknaden och leda till konkurrenssnedvridning under pågående teknik-

skifte.

4.4

Regeringens arbete med IT inom några områden

Regeringen arbetar med IT-frågor inom flera samhällsområden där

användningen av IT och tillgången till bredband spelar en betydande roll.

Regeringen arbetar med att utveckla den statliga förvaltningen i syfte att

förbättra myndigheternas service till medborgare och företag. Målet är att

det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva

sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av den offent-

liga förvaltningens service. En delegation för e-förvaltning har tillsatts

som driver arbetet.

Inom området regional tillväxt presenterade regeringen i mars 2009 en

strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder (skr.

2008/09:167). För att uppnå regional konkurrenskraft, entreprenörskap

och sysselsättning är ökad tillgänglighet något som bör eftersträvas.

Tillgång till samhällsservice och väl fungerande bredband över hela

Prop. 2009/10:193

26

landet är viktigt för att uppnå detta. OECD presenterade i februari 2010

en territoriell studie av Sverige där bl. a. förutsättningar för regional

tillväxt diskuteras. Där konstateras att en av utmaningarna för Sverige är

att kunna erbjuda tillgänglighet till samhällsservice även i glest befolkade

delar av landet. För att kunna utveckla innovativa lösningar av olika slag

finns det behov av en väl utbyggd infrastruktur för elektroniska kom-

munikationerna.

Effektiva kommunikationssystem gör det möjligt för allt fler med-

borgare att delta i den demokratiska dialogen. Användning av Internet för

kommunikation från medborgare till politiker blir allt viktigare. Alla

medborgare bör ha denna möjlighet till demokratiskt deltagande. För att

uppnå detta mål stöder regeringen bl.a. sedan 2007 Sveriges Kommuner

och Landsting i ett IT-utvecklingsprojekt som har som syfte att utveckla

IT-metoder och verktyg som underlättar medborgarnas deltagande i de

politiska beslutsprocesserna.

Tillgänglighet till IT ökar förutsättningarna för personer med funk-

tionsnedsättning att studera, arbeta och självständigt klara det dagliga

livet. IT-utvecklingen skapar goda möjligheter att förbättra servicen för

personer som är i behov av anpassade lösningar och utvecklade nya

tjänster. I augusti 2009 lämnade Myndigheten för handikappolitisk sam-

ordning, på regeringens uppdrag, ett underlag till handlingsplan gällande

e-inkludering.

På området för vård och omsorg har regeringen tillsammans med

kommuner och landsting utarbetat en nationell IT-strategi. Tanken med

de insatser som presenteras i strategin är att vård och omsorg kan för-

bättras genom ökade satsningar på e-hälsa. Med e-hälsa avses informa-

tions- och kommunikationsverktyg som används till förebyggande

åtgärder, diagnos, behandling samt övervakning och styrning av hälsa

och livsstil. Med e-hälsotjänster kan utmaningen med en växande och

åldrande befolkning som efterfrågar mer vård mötas samtidigt som

kvaliteten och effektiviteten i vården kan förbättras.

När det gäller satsningar på företagande vill regeringen stärka den

svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för jobb i fler och

växande företag. Härigenom kan utanförskapet på arbetsmarknaden

brytas. En väl fungerande infrastruktur, såväl inom transport- som IT-

området är viktiga för att nå målen. Att använda modern informations-

teknik och bredband på ett strategiskt sätt ger både konkurrensfördelar

och effektivitetsvinster.

På skolans område har IT påverkat utvecklingen inom det pedagogiska

området och ny teknik öppnar för nya former av lärande. Den svenska

skolan styrs genom de mål staten anger i skollagstiftningen, läroplaner,

kursplaner m.m. Staten anger däremot inte hur dessa mål ska nås, utan

det bestämmer huvudmännen och skolorna själva över. Skollagen

(1985:1100) anger däremot att eleverna i grundskolan och gymnasie-

skolan utan kostnad ska ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och

andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I läroplanen för

grundskolan anges dessutom att varje elev efter genomgången skolgång

ska kunna använda IT som ett verktyg för kunskapssökande och lärande.

Som ett stöd i huvudmännens arbete med IT har Statens skolverk i upp-

drag att främja utvecklingen och användningen av IT i förskolor, skolor

och verksamheter samt hos skolhuvudmän. Statens skolverk ska också

Prop. 2009/10:193

27

kontinuerligt följa upp barns, elevers och lärares IT-användning och IT-

kompetens. De ökade möjligheterna för kommunikation bidrar även till

att universitet och högskolor kan erbjuda distansundervisning. Antalet

studenter som helt eller delvis studerar på distans har på 10 år ökat från

omkring 30 000 till omkring 100 000 och utgör i dag ca 25 procent av

alla studenter. En viktig faktor är möjligheten att nyttja geografiskt

spridda resurser, såväl tekniska som mänskliga. Här har Swedish

University Computer Network (SUNET) en betydande roll genom att

koppla upp svenska universitet med europeiska och amerikanska univer-

sitetsnät. För att underlätta vetenskapliga samarbeten är ambitionen att

alla världens forskningsintensiva universitet ska vara uppkopplade med

höghastighetsförbindelser.

5

Användning av IT och tillgång till bredband

5.1

Sverige har en stark position

Sverige har nått en stark position vad gäller IT-användning och bred-

band. Användningen är utbredd och Sverige toppar flera rankinglistor där

IT-utvecklingen i olika länder jämförs. I 2010 års Connectivity Scorecard

(www.connectivityscorecard.org) ligger Sverige på första plats, och har

sedan förra mätningen gått om USA. Framgångsfaktorn är Sveriges

styrka inom både infrastruktur och användning och att denna är spridd

inom samtliga sektorer: konsumenter, företag och offentlig sektor. Andra

styrkor som lyfts fram är användningen av e-förvaltning, företagens

investeringar i hårdvara, mjukvara och i IT-relaterad forskning samt att

Sverige ligger i framkant vad gäller utbyggnad av fjärde generationens

mobilteknik. Även i World Economic Forums senaste rankning hamnar

Sverige på första plats. Sverige ligger också främst i såväl International

Telecommunication Unions (ITU) rankning av olika länders IT-utveck-

ling som i EU:s Broadband Perfomance Index, som jämför medlems-

staternas bredbandsutveckling i fråga om bl.a. hastighet, pris, gles-

bygdstäckning, innovationer och andra socioekonomiska faktorer.

Sverige har en stark IT- och telekomsektor och en tradition av forsk-

ning och innovation vilket har resulterat i framväxten av nya tjänster,

produkter och framstående företag. Det var exempelvis i Sverige som

den moderna mobiltelefonin, NMT och GSM, uppfanns och utvecklades.

En hög andel av arbetskraften är anställd i IT-sektorn eller i IT-relaterade

yrken i andra sektorer. Sektorn förstärker också andra svenska nyckel-

branscher, såsom fordonsindustrin, läkemedelsindustrin och verkstads-

industrin. I Sverige finns i dag framstående företag inom t.ex.

kommunikationssystem, mjukvara till mobiltelefoner, industriell IT,

positionering och visualisering. Flera företag med Internetrelaterade

tjänster och nya affärsmodeller har också sitt ursprung i Sverige. Även

internationella IT- och telekomföretag använder Sverige som utveck-

lings- och testmarknad för nya produkter och tjänster. Det som bidragit

till detta är att Sverige har en hög utbildningsnivå, en hög användning av

IT och ett intresse för ny teknik samt överlag en god tillgång till bred-

band.

Prop. 2009/10:193

28

5.2

Användningen av IT

Användningen av IT är utbredd i Sverige. Exempelvis hade 89 procent

av befolkningen tillgång till Internet i hemmet våren 2009, varav 83

procent hade bredband. En stor andel av företagen, 90 procent, använde

Internet och hade en bredbandsuppkoppling. Småföretagen (1–9

anställda) använde Internet i mindre utsträckning, omkring 85 procent

och av dessa hade 74 procent bredband.

Enskilda använder i dag Internet och bredband främst för att söka

information, ta del av nyheter och göra ärenden. Kommunikationen är i

huvudsak enkelriktad och knyter samman företag med kunder och

myndigheter med medborgare. Trenden går dock mot ett ökat inslag av

tvåvägskommunikation, med användare som både konsumerar och

producerar innehåll i interaktiva nätverk. Här domineras användningen

av nätgemenskaper, bloggar, fildelning och andra sociala medier. En

annan trend är en ökad konsumtion av digitala media och underhållning

som musik, tv, videoklipp och olika strömmande tjänster.

Företagens användning av Internet och bredband varierar beroende på

bransch. Förutom att skicka och ta emot dokument och arbeta i virtuella

nätverk sköter företagen sin administration och har delar av sin verksam-

het online. Omfattningen av e-handel har ökat kraftigt de senaste åren.

Många företag väljer att lagra information och ha tillgång till program

via Internet för att kunna komma åt dem oavsett var medarbetarna är.

Behovet av mobilitet och tillgång till olika tjänster är något som ökar.

Utöver de företag som använder IT och Internet i sin verksamhet finns

också företag vars affärsidé bygger på Internet. När nya nätbaserade

tjänster och affärsmodeller utvecklas bidrar det i sin tur till att öka

användningen ytterligare.

I den offentliga sektorn har användningen av Internet ökat som ett led i

att erbjuda bättre och effektivare tjänster till medborgarna. De allra flesta

myndigheter har i dag webbtjänster som vänder sig till medborgare och

företag. Några exempel är Skattemyndighetens och Försäkringskassans

elektroniska tjänster för skattedeklarationer, begäran om sjukpenning

m.m. Hos många kommuner kan medborgarna via Internet välja förskola,

skola eller gymnasium, ha kontakt med vården, ansöka om ekonomiskt

bistånd eller bygglov. Betydelsen av IT och bredband kommer att öka.

Inte minst i skolan där undervisningen i allt högre grad blir beroende av

IT och Internet. Samtidigt kommer en åldrande befolkning att ställa krav

på att IT-baserade tjänster för vård i hemmet utvecklas.

Användningen av IT är inte bara en del av vardagen för de flesta före-

tag, organisationer och medborgare utan har också en stor påverkan på

tillväxten, företagens konkurrenskraft och utvecklingen av ett hållbart

samhälle. Användningen av IT påverkar alla delar av samhället och kan

bidra till att nå politiska mål inom flera samhällsområden.

IT:s betydelse för tillväxt och konkurrenskraft

Flera studier visar att investeringar i IT och bredband har varit positiva

för samhällsutvecklingen och att de länder som investerat mycket också

har haft en hög produktivitetstillväxt. Statistik från Eurostat

Prop. 2009/10:193

29

(www.euklems.net) visar att IT-sektorn i EU har stått för 40 procent av

den samlade tillväxten under perioden 1995 till 2004, varav telekom-

sektorn har bidragit med 27 procent. En god infrastruktur stimulerar

tillkomsten av andra ny- och ersättningsinvesteringar. Företagens

konkurrenskraft och produktivitet kan därigenom öka genom en effek-

tivare produktion av varor och tjänster, logistik och nya affärsprocesser.

Samverkan underlättas och det är möjligt att ha tätare kund- och

leverantörskontakter.

Med bredband kan företag och offentlig sektor i alla delar av landet ge

medborgarna en högre servicenivå. Sveriges samlade nationella tillväxt

är beroende av den tillväxt som skapas lokalt och regionalt. Konkurrens-

kraftiga regioner och individer är en förutsättning för ett konkurrens-

kraftigt Sverige. En effektiv och säker infrastruktur för bredband främjar

regional utveckling och bidrar till att skapa förutsättningar för hållbar

tillväxt i hela landet.

IT:s betydelse för miljön

Regeringen har satt upp som mål om att de svenska koldioxidutsläppen

ska minska med 40 procent till år 2020. IT har visat sig ha potential till

energibesparingar. Exempelvis visar undersökningar att övervakning och

styrning med hjälp av IT kan minska energianvändningen i byggnader

med upp till 17 procent och minska koldioxidutsläppen inom transport-

logistiken med upp till 27 procent (KOM[2008] 0241). Med s.k. smarta

elnät kan elförbrukningen styras dynamiskt vilket ger energibesparingar

och effektivare investeringar. S.k. smarta elmätare som ger konsumen-

terna information om energianvändningen kan minska förbrukningen

liksom nätoperatörernas förluster av energi. Tillgång till bredband ökar

också möjligheten att arbeta på distans och skapar gynnsammare förut-

sättningar för att starta och driva företag i alla delar av landet. Detta

minskar resandet och gör att människor kan arbeta där de bor i stället för

att behöva bo där de arbetar. Ett annat exempel på energibesparing med

hjälp av IT är den ökade användningen av s.k. molntjänster. Det innebär

att företag och organisationer hyr in sig hos tjänsteleverantörer i stället

för att ha egna servrar och applikationer. Genom att på detta sätt samköra

applikationer över nätet minskas den totala energiåtgången samtidigt som

tillgängligheten till tjänsterna ökar.

IT:s betydelse för demokratin

Tillgången till IT och Internet kan även ha positiva effekter ur ett demo-

kratiskt perspektiv genom att vidga demokratiskt deltagande och ge

större transparens och tillförlitlighet till demokratiska institutioner och

processer. Exempel på hur detta kan ske praktiskt är t.ex. genom dialog

med medborgarna på nätet, IT-plattformar, e-petitioner och medborgar-

förslag. E-demokrati inklusive vidgade möjligheter för medborgarna att

delta i politiska beslutsprocesser kan leda till att förebygga och minska

utanförskap. Om alla ges möjlighet att delta kan det leda till en känsla av

tillhörighet och delaktighet i den demokratiska processen. Respekten för

det demokratiska samhället kan därmed stärkas. Olika förutsättningar att

Prop. 2009/10:193

30

praktiskt ta del av möjligheterna med den nya tekniken skapar dock även

behov av stöd för vissa grupper. Tillgången till bredband i glesbygder är

en sådan viktig fråga.

5.3

Tillgång till bredband

Post- och telestyrelsen (PTS) har på uppdrag av regeringen gjort en kart-

läggning av tillgången till IT-infrastruktur. Kartläggningen redovisas i

rapporten Bredbandskartläggning 2009 (PTS:ER 2010:5).

Rapporten visar att tillgången till bredband överlag är god i Sverige.

Med bredband avses här en anslutning till Internet som har en över-

föringskapacitet som uppgår till minst 2 Mbit/s nedströms eller som kan

uppgraderas till denna kapacitet. Anslutningen kan vara trådbunden och

levereras då via det fasta telenätet, ett kabel-tv-nät eller ett fiberbaserat

nät, eller så kan den levereras trådlöst, t.ex. via ett mobilnät. Med olika

accesstekniker är det möjligt att erbjuda bredbandstjänster med

varierande innehåll och egenskaper. Hur bredband ska definieras är inget

vedertaget begrepp utan varierar mellan länder och organisationer.

Exempelvis definierar PTS amerikanska motsvarighet Federal

Communications Commission (FCC) bredband till 200 kbit/s, OECD har

valt 256 kbit/s som nedre gräns, ITU anger ett spann från 1,5–2 Mbit/s

och inom EU används 144 kbit/s som nedre gräns.

Enligt PTS hade drygt 98 procent av hushållen och nästan 96 procent

av arbetsställena bredbandstäckning via trådbundna accesstekniker i

oktober 2009. Vad beträffar trådlösa nät (som t.ex. mobilnäten) kan det

konstateras att täckningen i princip är fullständig då över 99 procent av

hushållen och arbetsställena finns i områden där operatörerna uppgett att

det är möjligt att leverera bredband med hjälp av trådlösa alternativ.

Kartläggningen visar att de nät som har högst täckning är det fasta

telenätet och mobilnäten, medan kabel-tv-näten och de fiberbaserade

näten framförallt finns i tätorter. Ungefär 20–22 procent av hushållen och

företagen har tillgång till en fiberanslutning, men det finns lokala

variationer. Glesbefolkade län som Västerbotten och Norrbotten

utmärker sig som jämförelsevis fibertäta medan fibertäckningen är

betydligt lägre i t.ex. det mer tätbefolkade Kalmar län. Sverige har i

internationella jämförelser en hög andel fiberbaserade nät, vilket är en

förutsättning för utbyggnaden av både trådbundna nät och fjärde genera-

tionens mobilnät. När det gäller täckning av kabel-tv-nät har ca 30–33

procent av hushåll och företag tillgång till bredband via denna teknik.

Enligt kartläggningen är det cirka 1 500 hushåll och 1 300 arbetsställen

som är belägna i områden som helt saknar bredbandstäckning. Men i

områden som t.ex. ligger i kanten av mobilnätens täckningsområde, i

radioskugga eller ligger för långt bort från en telestation, kan det i prak-

tiken vara omöjligt att få ett fungerande bredband.

Sverige har specifika geografiska förutsättningar, eftersom det är ett till

ytan stort land med en relativt liten befolkning som i huvudsak bor i

tätorter. Cirka 15 procent av Sveriges befolkning bor på landsbygden

eller i småorter. Investeringar i infrastruktur är kostsamma och kräver ett

visst kundunderlag för att vara lönsamma. Den geografiska strukturen

gör att förutsättningarna för investeringar i bredband är sämre i mer glest

Prop. 2009/10:193

31

bebyggda områden. Behovet av bredband är dock lika stort i dessa

områden som i övriga delar av landet. Enligt kartläggningen återfinns

flest områden som alltjämt saknar bredbandstäckning i norra Sverige (i

Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län). I avsnitt

8 beskrivs vilka insatser som görs för att öka tillgången till bredband i

hela landet.

6

Trender och framtida utveckling

6.1

Bredbandstjänster

Tillgång till en väl utbyggd och fungerande infrastruktur för bredband är

en förutsättning för att konsumenter, företag och offentlig sektor ska

kunna använda tjänster och service på Internet. Det är också en förutsätt-

ning för utvecklingen av nya, smarta tjänster som förenklar vardagen för

enskilda och skapar tillväxtmöjligheter för företag.

Hur kommer användning och utveckling av olika tjänster se ut de

kommande åren? I följande avsnitt förs en diskussion utifrån tre olika

områden: kommunikationshantering, underhållning och samhällsservice,

och vilka krav utvecklingen ställer på bredbandsinfrastrukturen (se också

PTS rapport Bredbandskartläggning 2009 [PTS:ER 2010:5]).

Kommunikationshantering

Ett område som bedöms öka trafikvolymen i näten är kommunikations-

hantering som t.ex. webbsurfning, e-post, videosamtal och sociala

nätverk.

Informationssökning är fortfarande en av de primära aktiviteterna på

Internet och förväntas vara det även de kommande fem åren. Att tyngre

grafik, som ljud och bild, i ännu större utsträckning blir en del av

traditionella webbsidor talar för att kapacitetsbehovet successivt kommer

att öka.

Även användningen av e-post bedöms vara fortsatt hög. På global basis

skickas i dag ca 270 miljarder e-postmeddelanden per dag, och

utvecklingen går mot att alla förutsätts vara kontaktbara via e-post och att

allt större filer kan bifogas. Eftersom e-post lämpar sig mindre bra för

löpande konversationer i skriftlig form finns det fortfarande stor potential

att utveckla användningen av direktmeddelanden, som bara används av

ca 25 procent av alla Internetanvändare. Ett exempel på utvecklingen av

direktmeddelanden är tjänster som integrerar flera kommunikationssätt

och t.ex. möjliggör virtuellt samarbete i realtid.

En annan form av kommunikationshantering är så kallad fildelning,

dvs. material som görs tillgängligt för andra. Fildelning som inte åsido-

sätter immateriella rättigheter kan bidra till att skapa snabbare kanaler för

att sprida information och bidra till att ett varierat och aktuellt informa-

tionsutbud alltid finns tillgängligt.

En stor del av den förväntade tjänsteutvecklingen finns sannolikt också

inom specifika mobila kommunikationstillämpningar. Mervärdet i att

erbjuda en geografisk koppling genom positionsbaserade tjänster före-

Prop. 2009/10:193

32

faller stor. Det kan exempelvis handla om att ge information om

restauranger och evenemang eller reklamerbjudanden kopplade till

butiker i närheten av där användaren befinner sig. I dess enklaste form

rör det sig om rent textbaserad information, men potentialen att inkludera

ljud och rörliga bilder är stor. Sistnämnda har också en koppling till

augmented reality (AR) vilket innebär att virtuell mervärdesinformation

visas ”ovanpå” den fysiska verkligheten. AR förväntas få en kraftig

tillväxt under de kommande fem åren. Hur integritetsaspekterna hanteras

när användarna delar med sig av sin position kommer att vara avgörande

för tjänsternas genomslag på marknaden.

Underhållning

Det andra området där det finns goda skäl att förvänta sig en omfattande

tjänsteutveckling är underhållningsområdet, t.ex. musik, film och spel.

Till exempel har effektiva komprimeringstekniker och andra tekniska

lösningar medfört att ljud och bild kan strömmas med relativt hög

kvalitet trots begränsad bandbredd.

Vid sidan av konsumtion av digital musik och andra ljudupptagningar

har andelen av den totala trafiken som utgörs av strömmande video ökat.

Filmklipp eller distribution av hela filmer via olika tjänster har redan

medfört att behovet av bandbredd har ökat. En ökad digital distribution

av film kommer innebära en kraftig ökning i den mängd data som måste

skickas över Internet, vilket kan leda till ett kommande kapacitets-

underskott – något som förstärks av att utvecklingen av strömmande

video går mot kontinuerligt högre upplösning. Mest aktuellt i dag är en

ökad användning av strömmande video med s.k. HD-kvalitet (high

definition).

Utvecklingen av spel, som i dag endast nyttjas av 10 procent av de

svenska Internetanvändarna, är ett tjänsteområde i omvandling. Dataspel

har fått en stor spridning genom den nya generationens konsoler, vilket

gjort spelen anpassade för en större målgrupp samt ökat möjligheten att

spela mot andra över Internet. Det finns goda skäl att tro att den starka

ökningen av spel kommer att fortsätta, inte minst genom att användar-

basen breddas och att spelen görs tillgängliga på flera olika sätt (det vill

säga genom flera olika terminaler) och att frekvensen av spelande

kommer att öka. I dag ställer onlinespelen, trots att de är mycket grafik-

tunga, relativt modesta krav på kapacitet. Däremot fordras korta svars-

tider och att anslutningen är stabil.

Samhällsservice

Det tredje området där det sannolikt kommer att ske en tydlig utveckling

är inom samhällsservice. Denna kategori omfattar bland annat myndig-

hetsinformation som i dag används av 25–45 procent av Internet-

användarna. Att göra information tillgängligt i en form som levereras när

den efterfrågas är en utmaning men likväl en huvudfråga i det pågående

arbetet med e-förvaltning och e-demokrati.

Telemedicin har stor potential att kunna erbjuda mer kundanpassad

vård som dessutom är resurseffektiv. Dessa tjänster ställer varierande

Prop. 2009/10:193

33

tekniska krav på bredbandsanslutningen, från relativt låga kapacitetskrav

(exempelvis för överföring av mätvärden) till extremt höga (exempelvis

distansstöd för kirurgi och överföring av röntgenbilder). Digitalisering

har redan kommit långt inom den reguljära vården, men ännu har inte

digitaliseringen av hemsjukvården slagit igenom. Något som bland annat

kan förklaras med utmaningar kring integriteten och hantering av säker-

hetsfrågor, inte minst patientsäkerhet.

En annan typ av tjänster är sakernas Internet eller ”Internet of Things

(IoT)”. IoT innebär att allt fler apparater och maskiner kopplas upp mot

nätet. Denna utveckling har stor potential att underlätta styrning av

exempelvis el- och vattennät, och kan bidra till att ge automatisk upp-

lysning och service när driftstörningar uppstår. Den har också stor

potential att underlätta arbetet för så kallade blåljusmyndigheter, efter-

som dessa snabbare kan få information om status vid en olycksplats eller

skyddsvärda platser. Ren kommunikation mellan olika elektroniska

maskiner förväntas växa med ca 25 procent per år de närmsta åren.

6.2

Infrastruktur för bredband

Även om tillgången till bredband är relativt god i dag är marknaden i

ständig förändring. De närmaste åren kommer tekniken att utvecklas

snabbt. Denna utveckling drivs av en ökad efterfrågan på bredband med

högre överföringshastigheter för att kunna ta del av mer krävande bred-

bandstjänster samt ökade trafikvolymer då vi tillbringar allt mer tid på

nätet. Andra drivkrafter är ett ökat behov av mobilitet och tillförlitliga

Internetanslutningar för att möjliggöra tillgång till tjänster när som helst

och var som helst, samt möjlighet för operatörerna att göra kostnads-

besparingar då ny teknik är mer resurseffektiv.

För att möta kundernas efterfrågan samt krav på bredband med hög

kvalitet finns behov av stora investeringar i ny infrastruktur och effek-

tivare teknik. Den pågående teknikutvecklingen kommer att kräva en

betydande utbyggnad av fibernät, och att både trådbundna och trådlösa

nät uppgraderas med ny teknik. Även mobilt bredband ställer krav på en

väl utbyggd trådbunden infrastruktur eller kraftfull radiolänk för att

kunna ge höga kapaciteter till användarna. Teknikutvecklingen aktualise-

rar frågan om förutsättningarna för att göra omfattande investeringar i

infrastruktur. När marknadens aktörer gör investeringarna i infrastruktur

och teknik är det i huvudsak kundernas efterfrågan, betalningsvilja och

konkurrenssituationen som kommer att påverka när och var investe-

ringarna görs. Utmaningen är att få till en väl fungerande konkurrens

samtidigt som marknadsaktörerna ges förutsättningar att investera i hela

landet.

En annan fråga som aktualiseras är den s.k. digitala klyftan. Intresset

för att göra investeringar är större i tätbebyggda områden medan

utmaningen är större i de glest befolkade delarna av landet där förutsätt-

ningarna för att bygga ut ny infrastruktur och att uppgradera tekniken är

sämre. På landsbygden dominerar bredband via det fasta telenätet. Detta

nät håller delvis på att avvecklas eftersom gamla och uttjänta delar av

nätet ger alltför höga driftskostnader. De allra flesta kommer att kunna få

mobilt bredband genom marknadens försorg, men då radiotekniken

Prop. 2009/10:193

34

fungerar sämre under vissa geografiska förhållanden, finns det risk att

antalet företag och hushåll som saknar tillgång till bredband med god

kapacitet och kvalitet kan växa. En annan utmaning är att skillnaden kan

öka mellan en majoritet som har tillgång till snabbt bredband och hushåll

och företag i andra områden som får hålla till godo med betydligt lång-

sammare bredband. Andelen tjänster på Internet som inte kan utnyttjas av

dem med långsammare bredband riskerar därmed att öka.

7

Mål för tillgänglighet

Regeringens bedömning: Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet, inom

det IT-politiska målet, bör upphävas och ersättas med ett nytt mål som

omfattar både användarnas behov och betydelsen av en väl fungerande

infrastruktur för bredband. Målet ska i första hand uppnås genom väl

fungerande marknader.

Regeringens förslag: Som nytt delmål 3 inom det IT-politiska målet

ska följande gälla: Sverige ska ha bredband i världsklass. Alla hushåll

och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska

samhällstjänster och service via bredband.

Skälen för regeringens bedömning och förslag

Bakgrund

Politiken som styr tillgänglighet till IT-infrastruktur omfattas av målet

för politiken för informationssamhället, vilket redovisas i budgetproposi-

tionen.

Målet för politiken för informationssamhället är säkra, robusta och

lättillgängliga kommunikationer som i första hand tillhandahålls genom

effektivt fungerande marknader. Det ska finnas ett stort utbud av tjänster

som underlättar vardagen för hushåll och företag i hela landet (prop.

2008/09:100, bet. 2008/09:TU1, rksr. 2008/09:154). Utöver detta över-

gripande mål har riksdagen beslutat om mål för IT-politiken och för

sektorn elektronisk kommunikation.

Målet för IT-politiken är att Sverige ska vara ett hållbart informations-

samhälle för alla (prop. 2004/05:175, bet. 2005/06:TU4, rskr.

2005/06:142).

Det IT-politiska målet preciserades i de tre delmålen:

-

Delmål 1 Kvalitet anger att IT ska bidra till att förbättra livskvalitet

och till att förbättra och förenkla vardagen för människor och företag.

-

Delmål 2 Hållbar tillväxt anger att IT ska användas för att främja

hållbar tillväxt.

-

Delmål 3 Tillgänglighet och säkerhet anger att en effektiv och säker

IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i

alla delar av landet, bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva

offentliga e-tjänster.

För sektorn elektronisk kommunikation har riksdagen beslutat följande

mål (prop. 2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228): Enskilda,

företag och myndigheter ska få tillgång till effektiva och säkra elek-

Prop. 2009/10:193

35

troniska kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna ska ge

största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster samt

deras pris och kvalitet. Sverige ska i ett internationellt perspektiv ligga i

framkant i dessa avseenden. De elektroniska kommunikationerna ska

vara hållbara, användbara och tillgodose framtidens behov. De främsta

medlen för att uppnå detta ska vara att skapa förutsättningar för en

effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar samt att

främja internationell harmonisering. Staten ska ha ett ansvar på områden

där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.

Delmålet för Tillgänglighet och säkerhet bör ersättas med ett nytt mål för

tillgänglighet

Sverige har som ett av få länder i världen haft en politik med riksdags-

bundna mål för tillgänglighet sedan slutet av 1990-talet.

De senaste åren har präglats av en snabb utveckling av nya tekniker, en

ökad efterfrågan på bandbredd och ökad konkurrens mellan olika aktörer

på marknaden. Genom den bredbandsstrategi som regeringen beslutade i

november 2009 har bredbandspolitiken fått en ny inriktning. Utveck-

lingen inom området är i första hand marknadsdriven. Utgångspunkten är

att marknaden tillhandahåller och utvecklar infrastruktur och tjänster.

Statens huvudsakliga roll är att bidra till att skapa goda förutsättningar

för väl fungerande marknader.

Sverige och övriga länder i Europa står inför en teknikutveckling som

kommer att medföra fortsatt stora investeringar. Utvecklingen av bred-

band drivs av en ökad efterfrågan på bandbredd och av konkurrensen

mellan olika aktörer på marknaden. Utgångspunkten är att det är mark-

naden som kommer att göra nödvändiga investeringar i infrastruktur.

Statens roll är att verka för att marknaden fungerar effektivt och att

marknadsaktörerna ges rätt förutsättningar för sin verksamhet genom

bl.a. ändamålsenlig reglering.

Ett nytt övergripande mål för bredbandspolitiken bör utformas i enlig-

het med den nya bredbandspolitik och de mål som regeringen beslutat

om genom bredbandstrategin. Bredbandsmålen bygger på en marknads-

mässig utbyggnad och strategin syftar till att möjliggöra för marknaden

att uppnå en sådan tillgänglighetsgrad till bredband. Måluppfyllelsen

baseras i hög grad på de verktyg och åtgärder som är möjliga att vidta

med stöd av bestämmelserna i lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation, förkortad LEK.

När det gäller frågan om tjänster kan konstateras att allt fler tjänster i

samhället blir åtkomliga via Internet vilket i sin tur kräver att företag och

hushåll kan ta del av dessa. Det kan vara fråga om att kunna ta del av

information, uträtta ärenden, göra affärer, hålla kontakt med vänner och

familj eller uttrycka sin åsikt . För personer med funktionsnedsättning ger

en bredbandsuppkoppling mot Internet ökade möjligheter att

kommunicera genom olika tjänster t.ex. för teckenspråkskommunikation.

När det gäller företag kan det vara fråga om att kunna driva och utveckla

sin verksamhet i alla delar av landet och att kunna nå kunder oberoende

av var de finns och delta i globala samarbeten och nätverk. Det kan också

Prop. 2009/10:193

36

gälla att underlätta administration t.ex. orderhantering, redovisning och

bankärenden.

Utvecklingen av e-förvaltning och e-demokrati ger också större

möjligheter för medborgare och företag att på ett enklare och effektivare

sätt använda sig av offentliga tjänster, ta del av offentlig information och

delta i den demokratiska dialogen. En förutsättning för detta är att det

finns tillgång till bredband som gör det möjligt att koppla upp sig mot

Internet på ett tillförlitligt sätt. Detta kräver både driftsäkra och robusta

nät likväl som att tjänsterna i sig måste uppfylla den säkerhet som

förväntas.

För att alla ska få möjlighet att använda bredband kommer uppgrade-

ringen av mobila nät med ny teknik att spela en betydande roll i de

glesare befolkade delarna av landet.

I bredbandsstrategin föreslås åtgärder som syftar till att möjliggöra för

marknaden att åstadkomma viss tillgänglighetsgrad för bredband. År

2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband

om minst 100 Mbit/s. År 2015 bör 40 procent av alla hushåll och företag

ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Regeringens bedömning är

att dessa mål är mätbara och operativa. Med hänsyn till den snabba

tekniska och kommersiella utvecklingen bör dessa mål fortsatt beslutas

av regeringen som löpande kan utvärdera och vid behov omformulera

målen.

Kundernas efterfrågan, utvecklingen av nya tjänster och konkurrens-

situationen kommer att driva på investeringar i kommunikationsnät som

medger högre överföringshastigheter. Detta är en utveckling som pågår

och som förväntas fortsätta. I bredbandsstrategin antas att det stora

genomslaget för mobila tekniker med höga överföringshastigheter

kommer att ske omkring år 2015. Utvecklingen går mot en ökad efter-

frågan på höga överföringshastigheter för att kunna ta del av mer band-

breddskrävande tjänster såsom t.ex. digitala media, molntjänster och

videobaserad kommunikation med god kvalitet. Det ställs också allt

oftare krav på att kunna använda flera olika tjänster parallellt, samt ett

ökat behov att kunna koppla upp sig på olika sätt, både på en viss plats

och mobilt, beroende på var man befinner sig, vilka situationer man är i

och vilka tjänster man avser att använda. I bredbandsstrategin görs

bedömningen att efterfrågan generellt kan uppgå till 100 Mbit/s år 2020.

Denna bedömning baseras på de förutsättningar som redovisas i bred-

bandsstrategin om t.ex. teknikutveckling, användning av frekvenser och

marknadsmässig utbyggnad och efterfrågan. De angivna bredbandsmålen

bygger på att marknadsmässiga investeringar görs i både trådbundna nät

(fiberbaserade nät och kabel-TV-nät) och i trådlösa nät (mobilnät). För

att nå den angivna tillgången till bredband kommer en utbyggnad av

mobilnäten med ny teknik att vara avgörande. Här kommer bland annat

operatörernas tillgång till radiofrekvenser att spela en betydande roll. För

att mobilnäten ska kunna leverera höga överföringshastigheter krävs att

operatörerna har tillgång till tillräckligt breda och sammanhängande

frekvensblock i lämpliga frekvensband. Förutom användning av redan

tilldelade frekvensband kommer planerade nytilldelningar i flera band ha

betydelse.

Mot bakgrund av det ovan anförda gör regeringen bedömningen att det

finns skäl att ersätta det riksdagsbundna delmålet för Tillgänglighet och

Prop. 2009/10:193

37

säkerhet med ett nytt delmål som ligger i linje med regeringens nya poli-

tiska inriktning. Målet ska spegla såväl användarnas behov som betydel-

sen av en väl fungerande marknad. Delmålet ska vara: Sverige ska ha

bredband i världsklass. Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter

att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bred-

band.

IT och Internet har en stor och växande betydelse för många sektorer i

samhället och den förändringsprocess som inletts kommer sannolikt att

fortgå i decennier. Genom det föreslagna delmålet kommer en stabil,

långsiktig och förutsägbar politik för området att utformas.

Enligt regeringens bedömning ligger det nya delmålet väl i linje med

de tidigare beslutade IT-politiska målen och kommer att bidra till mål-

uppfyllelsen av dessa mål. Övriga mål som beslutats bör inte ändras.

Då delmålet som upphävs inte enbart omfattar tillgänglighet utan även

säkerhet, så berörs även informationssäkerhetspolitiken. Regeringen

anser emellertid att denna del av IT-politiken omfattas av målet för

politiken för informationssamhället.

För att uppnå det nya delmålet och ge marknaden förutsättningar för att

driva verksamhet och investera i bredband i hela landet har regeringen

fattat beslut om åtgärder inom flera områden. Åtgärderna innefattar bland

annat en ändrad modell för tillståndsgivning enligt LEK (se avsnitt 9), att

det s.k. telekompaketets bestämmelser genomförs i svensk rätt samt att

goda förutsättningar ges för en väl fungerande konkurrens och främjande

av investeringar i bredband i mer glesbebyggda områden. En förutsätt-

ning för en utbredd användning av Internet och andra tjänster är tillgång

till bredband med god kapacitet som tillförsäkrar robust och tillförlitlig

åtkomst till tjänsterna i hela landet. Hur bredband i världsklass ska

definieras kommer naturligen förändras i takt med användarnas efter-

frågan samt teknik- och tjänsteutvecklingen. Utgångspunkten är att det

ska vara ett teknikneutralt begrepp men att det i övrigt är dynamiskt och

föränderligt över tiden.

Arbetet på EU-nivå

Inom EU sker det IT-politiska samarbetet inom ramen för strategin i2010

– Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning. I

denna IT-politiska strategi beskrivs den allmänna inriktningen för IT-

politiken inom EU under perioden 2005 till 2010. Syftet är att främja en

öppen och konkurrenskraftig digital ekonomi i EU. Europeiska

kommissionen presenterade i augusti 2009 meddelandet Europeisk

rapport om digital konkurrenskraft − De största landvinningarna för

strategin i2010 under 2005−2009 (KOM[2009] 390). Kommissionen

redogjorde för hur strategin genomförts i medlemsstaterna, t.ex. vad

avser utbyggnaden av bredbandsteknik. Samtidigt uppmanade

kommissionen alla intressenter att bidra till att utarbeta en ny digital

strategi för EU. I det syftet anordnade det svenska ordförandeskapet i EU

en konferens om informationssamhället "Visby agenda − Creating

Impact for an eUnion 2015" i november 2009 och publicerade ord-

förandeskapsslutsatser ”the Visby Declaration”. Europeiska unionens råd

antog den 18 december 2009 rådsslutsatser med titeln ”Post i2010-

Prop. 2009/10:193

38

strategin − mot ett öppet, grönt och konkurrenskraftigt kunskaps-

samhälle” (17107/09) som ett bidrag till kommissionens arbete att

formulera en ny europeisk digital strategi. I slutsatserna understryks

vikten av tillgång till bredband, däribland tillgång till mobilt bredband.

Tillgången till bredband ska medföra en utveckling av Internetbaserade

tjänster som bidrar till produktivitetsvinster för företag inom EU. Därut-

över uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder för att nå målet på

100 procents bredbandstäckning före 2013 i alla medlemsstaterna genom

konkurrensstimulerande och marknadsbaserade mekanismer samt att

utveckla strategier för nästa generations nät. Parallellt med att på EU-

nivå ta fram en ny IT-politik pågår arbetet med att utveckla den svenska

IT-politiken. Förutom en ökad tillgänglighet vilket står i fokus i denna

proposition finns ett behov av en ny nationell IT-politisk ansats som

stödjer samhällets sociala, ekonomiska och miljömässiga mål. Det finns

därför möjlighet att se över det IT-politiska målet samt delmålen och vid

behov anpassa dem.

8

Insatser för ökad tillgänglighet

Regeringens bedömning: Det är en uppgift för aktörerna på mark-

naden att bygga ut infrastruktur för bredband och tillhandahålla

tjänster för elektronisk kommunikation. Statens huvudsakliga uppgift

är se till att marknaden fungerar effektivt och att marknadsaktörerna

ges rätt förutsättningar för att driva sin verksamhet. Alla aktörer på

marknaden har ett ansvar för att Sverige ska ha bredband i världsklass,

och att alla hushåll och företag ges goda möjligheter att använda sig

av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.

Skälen för regeringens bedömning

För att Sverige ska ha bredband i världsklass har alla aktörer på mark-

naden ett ansvar. Den dynamik och innovationskraft som finns på mark-

naden ska tas till vara och stimuleras. Det krävs insatser från såväl

enskilda och företag som offentliga aktörer om målet ska nås. Samtidigt

är det viktigt att poängtera att rollerna är olika. Staten ska inte styra

marknaden eller den tekniska utvecklingen. Statens huvudsakliga uppgift

är att skapa goda förutsättningar för marknaden och undanröja hinder för

utvecklingen. Detta sker bland annat genom att verka för att det finns en

relevant reglering som ger alla aktörer en möjlighet att agera på lika

villkor. Staten har också ett ansvar för den miniminivå av så kallade

samhällsomfattande tjänster som medborgare och företag har rätt till.

Härutöver har Post- och telestyrelsen (PTS) bl.a. i uppdrag att främja

tillgång till elektroniska kommunikationer och infrastruktur för bred-

band.

Det offentliga har en betydande roll som stor beställare av tjänster men

har också ett ansvar för att stimulera utvecklingen av nya tjänster och

etableringen av infrastruktur. Det långsiktiga behovet av infrastruktur för

bredband ska ingå som en naturlig del i kommunernas utvecklings- och

Prop. 2009/10:193

39

planeringsarbete och i det regionala tillväxtarbetet. I de fall offentliga

aktörer agerar på marknaden ska det ske utan att störa konkurrensen.

Myndigheter och kommuner har dessutom ett särskilt ansvar för att vara

förebilder och pådrivande i arbetet med att alla på lika villkor ska kunna

tillgodogöra sig IT-tjänster och att en funktionsnedsättning inte ska vara

ett hinder för bredbandsanvändning i Sverige.

Det är marknadsaktörerna som driver den tekniska utvecklingen,

utvecklingen av nya tjänster och affärsmodeller samt gör investeringar i

infrastruktur för bredband. Utgångspunkten är att elektroniska kommuni-

kationstjänster och bredband tillhandahålls av marknaden. Hur mark-

naden kommer att utvecklas vad gäller behov och efterfrågan samt

utveckling av teknik och tjänster kommer att vara avgörande för målupp-

fyllelsen. Trenden är en tydligt ökad efterfrågan på höga överförings-

hastigheter men det är svårt att förutse med hur mycket och hur snabbt

detta kommer att ske. En annan fråga är om nya kapacitetskrävande

tjänster kommer att få ett brett genomslag på marknaden. En annan faktor

är den snabba tekniska innovationstakten och om de nya teknikerna i

praktiken kan leverera de utlovade hastigheterna till användarna. Hur väl

sektorn kan hantera de utmaningar och krav som kommer att ställas ur

miljö och energisynpunkt påverkar också utvecklingen.

Forskarvärlden med bl.a. universitet och högskolor samt institut har en

viktig roll för att generera kunskap som kan förnya, förbättra och under-

stödja utvecklingen av en konkurrenskraftig bredbandsteknik. Forsk-

ningen behövs dessutom för att lösa de utmaningar som utbyggnaden av

bredband ger upphov till och de socioekonomiska implikationer detta får,

inte minst vad gäller säkerhet och personlig integritet. Därtill har

universitet och högskolor också ett ansvar för att säkerställa att det finns

en kompetensbas som möter näringslivets och samhällets behov av IT på

kort och lång sikt.

Det civila samhället – enskilda, företag och organisationer – som

använder IT har en viktig roll. Användningen av IT och bredband

utvecklas i samspel mellan marknadsaktörer och användare. Organisa-

tioners och enskildas engagemang kan spela en betydande roll för

tillgången till bredband i hela landet. Lokala drivkrafter är av stor

betydelse inte minst i gles- och landsbygder. Enskilda, företag och

organisationer måste kunna lita på att näten fungerar och att den

information och de tjänster som tillhandahålls är tillgängliga. Det är

vidare viktigt att hushåll och företag tar till sig den nya tekniken och att

alla grupper i samhället utvecklar en förmåga att använda tekniken på

bästa sätt. Hushållens och företagens vilja att betala för bredbandstjänster

i dag och i framtiden kommer att ha stor betydelse för investeringar i

infrastruktur. En avgörande fråga är om viljan att spendera inkomsten på

kraftfullt bredband och elektroniska tjänster kommer att öka eller

minska. Utvecklingen kommer att påverka investeringsviljan hos mark-

nadens aktörer, framförallt i vilka områden som investeringarna kommer

att göras.

Prop. 2009/10:193

40

Fungerande konkurrens

Dynamiska och effektiva marknader bidrar till ekonomisk tillväxt,

innovation, teknisk utveckling och en ökad tillgång till tjänster. Sådana

väl fungerande marknader gynnar såväl företag som konsumenter då det

ökar utbudet av och kvaliteten på tjänster samt pressar priserna. Det

viktigaste medlet för att uppnå effektiva marknader är en väl fungerande

konkurrens mellan marknadens aktörer.

Sektorn elektronisk kommunikation har bedömts ha behov av särskilda

regler, som anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, i

syfte att skapa en effektiv konkurrens. En del av regleringen är inriktad

mot att med hjälp av särskilda skyldigheter komma till rätta med s.k.

flaskhalsar i infrastrukturer, dvs. sådana delar av infrastrukturen som av

kostnadsskäl eller av annan anledning inte kan väntas bli konkurrens-

utsatt inom överskådlig tid.

Regleringen ska så långt möjligt främja infrastrukturbaserad

konkurrens vilket innebär anläggning av parallell infrastruktur där så är

möjligt. I de fall det inte är möjligt och då det finns skäl att bevilja

tillträde till ett dominerande företags infrastruktur ska tillträdet ske på så

oförädlad nivå som möjligt. Oförädlade grossisttjänster ställer tydliga

krav på operatörerna att göra egna investeringar samtidigt som kontrollen

över det egna tjänsteutbudet är större vilket ger möjlighet att differentiera

tjänsterna vad gäller innehåll, kvalitet och pris. Dessutom innebär

tillträde på en oförädlad nivå att det ingrepp som en reglering innebär

gentemot det dominerande företaget inte blir onödigt stor.

Den sektorspecifika tillträdesregleringen ska på sikt fasas ut för att helt

upphöra när det finns förutsättningar för en effektiv konkurrens.

Regleringen bör därför anpassas för att uppnå detta. Anpassningar bör

ske i takt med att marknaden utvecklas och när nya förutsättningar upp-

står. Det är viktigt att uppnå en effektiv konkurrens till nytta för företag

och konsumenter, samtidigt som incitamenten att göra investeringar i ny

infrastruktur inte hämmas.

-

En högt prioriterad fråga är genomförandet i svensk lagstiftning av de

ändrade EU-direktiven inom området för elektronisk kommunikation

det s.k. telekompaketet, se avsnitt 4.2. Genom det nya regelverket

kommer konkurrensen och konsumentskyddet att stärkas i Europa. En

bättre fungerande konkurrens leder till lägre priser och fler och bättre

tjänster. De nya reglerna minskar dessutom osäkerheten hos företagen

vilket gör att investeringar lättare kan komma till stånd. Genom

förändringarna förtydligas bl.a. vilka överväganden som PTS ska

göra när myndigheten fastställer tillträdesskyldigheter till nya nät,

t.ex. nya fiberbaserade nät.

-

I syfte att ge marknadens aktörer ökad förutsägbarhet vad gäller den

långsiktiga tillämpningen av gällande regelverk gav regeringen PTS

under hösten 2007 i uppdrag att, ur ett strategiskt perspektiv, beskriva

och analysera utvecklingen inom området elektronisk kommunikation

i ett femårsperspektiv. Slutrapporten Bred och långsiktig analys för

området elektronisk kommunikation presenterades i mars 2009. För

att skapa en långsiktighet och förutsägbarhet för marknadens aktörer

Prop. 2009/10:193

41

och därmed minska den osäkerhet som regleringen kan utgöra är

avsikten att i PTS instruktion ge myndigheten i uppgift att på regel-

bunden basis göra strategiska analyser. Analyserna ska vara framåt-

blickande och utifrån analysen bör slutsatser dras om den långsiktiga

inriktningen för regleringen. Arbetet ska ske i samråd med den

myndighet som ger tillstånd enligt radio- och TV-lagen (1996:844).

Offentliga aktörer på marknaden

Offentliga aktörer har en betydande roll på bredbandsmarknaden. Både

som ägare till infrastruktur för bredband, användare av IT och bred-

bandstjänster, och som ansvariga för regionala utvecklingsplaner och

lokal planering.

Anläggning av infrastruktur för bredband kräver ofta tillgång till någon

annans fastighet samt kan avse både mark och byggnader. Kommunerna

spelar en nyckelroll när det gäller att kontrollera tillträdet till kommunal

mark och ge tillstånd för operatörer att anlägga nät. Men även andra

offentliga och privata fastighetsägare är av betydelse. Fastighetsägaren

har en stark ställning och åtkomsten är därför en viktig fråga i ett tidigt

skede av planeringen. Vanligtvis tecknas arrendeavtal mellan fastighets-

ägaren och projektören eller framtida ägare av nätet. Genom ledningsrätt

är det också möjligt att få tillgång till marken. Det är viktigt att avtalet

reglerar alla relevanta frågor såsom t.ex. avtalstidens längd, rätt till

överlåtelse av avtal samt antal aktörer som får tillgång till nätet för att

undvika eventuella olägenheter i framtiden. Offentliga fastighetsägare

omfattas av EU:s regler om statligt stöd vilket innebär att all fast egen-

dom vid försäljning eller upplåtelse ska ske på marknadsmässiga villkor.

Många kommunala stadsnät och bostadsbolag aktiva på marknaden för

bredbandstjänster. Bostadsbolagen anlägger fibernät i allmännyttan för

att kunna erbjuda de boende mer avancerade tjänster, höja värdet på

fastigheten och få kontroll över infrastrukturen. Att kommunerna som

ägare till kommunal mark ger operatörer och andra aktörer ökade möjlig-

heter att anlägga fiber eller hyra kanalisation är önskvärt både ur ett

konkurrens- och tillgänglighetsperspektiv och något som bör upp-

muntras. Det är dock viktigt att samtliga aktörer på marknaden ges lika

möjligheter och tillgång till samma information om t.ex. planerade gräv-

ningar så att ingen diskriminering sker till förmån för en eller ett fåtal

aktörer.

Det är viktigt att de nät som ägs av offentliga aktörer är tillgängliga för

alla aktörer på marknaden enligt konkurrensneutrala och icke-

diskriminerande villkor. Genom att erbjuda oförädlade grossisttjänster,

såsom kanalisation och s.k. svart fiber, kan näten bidra till en ökad

konkurrens vilket i sin tur ger förutsättningar för lägre priser och bättre

tjänster. Ett ökat samarbete mellan offentliga nätägare och andra

infrastrukturägare, vad gäller t.ex. produktvillkor, standarder och

processer, är också viktigt då det underlättar för operatörerna att sluta

avtal.

-

Plan- och bygglagstiftningen spelar en viktig roll i arbetet för ett

hållbart samhällsbyggande. Regeringen har nyligen lämnat förslag till

Prop. 2009/10:193

42

en ny plan- och bygglag (prop. 2009/10:170). Enligt förslaget ska

kopplingen till infrastruktur för elektroniska kommunikationer stärkas

både vad gäller allmänna och enskilda intressen samt reglering med

detaljplan och områdesbestämmelser.

-

PTS har inom ramen för regleringsbrevet 2010 fått i uppdrag att se

över nuvarande former för planering av grävarbeten samt lämna

förslag på förbättrad samordning, informationshantering och

koordinering. Syftet är att underlätta samverkan mellan olika aktörer

vid utbyggnad av infrastruktur och att öka konkurrensmöjligheterna

på fysisk infrastrukturnivå i elektronisk kommunikation i samband

med utbyggnad av nät för hög överföringshastighet.

-

PTS ska inom ramen för sitt uppdrag genomföra informationsinsatser

riktade till kommuner. Insatserna bör göras i samarbete med Sveriges

Kommuner och Landsting. Syftet är att minimera de svårigheter som

operatörerna upplever vad gäller att sluta avtal med kommunerna och

få erforderliga tillstånd för utbyggnad av infrastruktur för bredband.

-

Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att, i samråd med PTS,

lämna ett förslag till en modell för prövning av anläggning av

kanalisation för IT-infrastruktur vid arbeten inom vägområde för det

fall kanalisation för IT-infrastruktur saknas. Myndigheten ska lämna

förslag till hur sådan kanalisation ska göras tillgänglig för mark-

nadens aktörer på skäliga och icke-diskriminerande villkor.

Anledningen är att tillgång till kanalisation är en viktig förutsättning

för att underlätta och stimulera en fortsatt utbyggnad av bredband.

Användning av radiofrekvenser

Teknik- och marknadsutvecklingen har förändrat förutsättningarna för

trådlös kommunikation och förvaltningen av den begränsade resursen

radiofrekvenser. Förbättrad teknik ger större kommunikationsmöjligheter

och leder till en ökad efterfrågan på trådlösa tjänster vilket i sin tur gör

frekvenser alltmer ekonomiskt värdefulla. Värdet av frekvensanvänd-

ningen uppskattas till 2,2 procent av BNP inom EU. Detta ökar efter-

frågan på radiofrekvenser och ställer nya krav på frekvensförvaltningen.

Radiofrekvenser är en begränsad resurs i samhället. Efterfrågan på

delar av frekvensutrymmet är betydligt större än utbudet och då radio-

frekvenser är en nödvändig förutsättning för trådlösa tjänster är till-

gången till radiofrekvenser ett exempel på en flaskhalsresurs. I och med

att en stor och snabbt växande del av alla elektroniska kommunikations-

tjänster är just trådlösa så är tillgången till radiofrekvenser en nyckelfråga

för hela samhällets utveckling.

För att möta de krav som utvecklingen ställer på en effektiv hantering

av radiofrekvenser måste lagstiftningen vara modern och utformad på ett

sådant sätt att den främjar inte bara konkurrensen utan även ökad sam-

hällsnytta i stort, genom investeringar, utveckling och innovation. Dess-

utom gäller att det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenser tas i

Prop. 2009/10:193

43

anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrande- och informa-

tionsfrihet.

Regeringen föreslår därför i denna proposition (se vidare avsnitt 9) att

det görs en rad förenklingar av tillståndsförfarandet som ska underlätta

för både myndigheten och användare av tillståndspliktiga radiosändare.

Det handlar bl.a. om ändrade bestämmelser för att skapa ett så

konkurrensfrämjande och förutsebart system som möjligt.

Systemet som helhet bör så långt som möjligt främja en mångfald av,

och konkurrens mellan, olika tekniker, tjänster och aktörer. Detta för att

skapa bästa möjliga utbud för alla användare. Ett bra konkurrenstryck är

viktigt för att både pressa priser och få fram bättre tjänster för alla

konsumenter i hela landet.

Driftsäkra elektroniska kommunikationsnät

I takt med det ökade beroendet av elektroniska kommunikationer ökar

också sårbarheten. Toleransen för avbrott i näten minskar då allt fler

vitala system, tjänster och arbetsuppgifter kräver ständig uppkoppling.

Många funktioner i dagens samhälle bygger sin verksamhet på

fungerande elektronisk kommunikation, t.ex. produktionssystem i före-

tag, ekonomiska transaktioner i finanssektorn och dagligvaruhandeln,

sjukvården, larmnumret 112, elförsörjningen, polisen, försvaret och

andra viktiga delar av den offentliga förvaltningen. Ett kvalificerat

avbrott i näten kan få stora konsekvenser för det svenska samhället, såväl

ekonomiska som mänskliga.

Samtidigt som samhällets behov av robust elektronisk kommunikation

och bredband ökar verkar aktörerna inom sektorn för elektronisk

kommunikation på en alltmer konkurrensutsatt marknad. Dessa aktörer

ska i första hand uppfylla de krav som deras kunder och ägare ställer.

Men samhället har i ökad utsträckning behov av robust bredband i en

nivå som är högre än den som marknaden genom enskilda aktörer till-

godoser. Sverige måste möta de ökade krav på driftsäker och kvalitativ

elektronisk kommunikation som ställs från andra sektorer i samhället.

För detta krävs kontinuerliga och långsiktiga insatser i samverkan mellan

privata och offentliga aktörer.

-

PTS driver tillsammans med aktörerna inom sektorn ett offentlig-

privat samarbete för robusta elektroniska kommunikationer. Arbetet

finansieras dels av operatörerna genom den s.k. beredskapsavgiften

som går till PTS, dels av staten genom anslag för samhällets kris-

hanteringsförmåga. Beredskapsavgiften, som står till PTS förfogande

för att finansiera åtgärder inom området, uppgår 2010 till

100 miljoner kronor.

-

Sveriges IT-incidentcentrum, Sitic, är en organisation som på rege-

ringens uppdrag stödjer samhället vid hot mot IT-säkerheten. Det gör

organisationen genom att löpande bedöma och informera om IT-

säkerhetshot som riskerar att drabba myndigheter, landsting,

kommuner och företag. Sitic är för närvarande en del av PTS. I

november 2009 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att

Prop. 2009/10:193

44

utreda formerna och konsekvenserna av att flytta ansvaret för Sitic

från PTS. I den rapport som lämnades i februari 2010 föreslår

utredaren att personalen och verksamheten vid Sitic inordnas i

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) från och med

den 1 januari 2011. Utredarens bedömning är att förslaget skulle få

positiva konsekvenser både för arbetet med informationssäkerhet

samt för arbetet med samhällets krisberedskap i stort. Ärendet bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

Bredband i hela landet

Tillgången till bredband är överlag god i Sverige, men det finns skill-

nader. I mer tätbebyggda områden är tillgången och valfriheten större

medan valmöjligheterna i småorter och på landsbygden är mer

begränsade. Det finns också områden som saknar tillgång till bredband

eller har bredband med låg kapacitet och kvalitet.

Det är av största vikt att skapa goda förutsättningar för investeringar i

infrastruktur för bredband i hela landet. Statens huvudsakliga roll är att få

marknaden att fungera effektivt och undanröja eventuella hinder som kan

försvåra utvecklingen. Samtidigt är förutsättningarna för att bygga ut

infrastruktur sämre i de glest befolkade delarna av Sverige.

För att företag och boende i glesbefolkade delar av landet ska få

möjligheter liknande de som finns i tätbefolkade områden finns det

behov av riktade insatser. Det handlar om att stimulera de drivkrafter

som finns, stödja det engagemang och den kompetens som finns i landet

hos enskilda, företag, lokala organisationer och kommuner att få tillgång

till bredband. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2010 före-

slagit satsningar på infrastruktur för bredband omfattande 625 miljoner

kr under perioden 2010–2012 (prop. 2009/10:1, utgiftsområde 22, s. 106,

och utgiftsområde 23, s. 81).

-

Grävkostnader utgör i allmänhet en mycket stor del av investeringen

vid bredbandsutbyggnad. Det är därför kostnadseffektivt om bred-

band samförläggs eller kanalisation för bredband (exempelvis tomrör)

grävs ner när elnät, vatten och avlopp, fjärrvärme eller annan

infrastruktur byggs ut eller rustas upp. Trots detta är det inte regel-

mässigt så att kanalisation läggs ned. Mot bakgrund av de möjligheter

till kostnadseffektiv utbyggnad av bredband som kanalisation innebär

finns skäl att främja kanalisation. Regeringen har därför inrättat ett

stöd som kan användas för att anlägga kanalisation samtidigt som

annan infrastruktur byggs, se förordning (2008:81) om stöd till

samtidig anläggning av kanalisation vid utbyggnad eller ombyggnad

av annan infrastruktur.

-

Regeringen har infört möjlighet till skattereduktion för hushållsarbete

och för arbete med reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad av

vissa bostäder. Det huvudsakliga syftet med reformen är att minska

svartarbete och öka arbetskraftsutbudet. Möjlighet till HUS-avdrag

finns för vissa markarbeten bl.a. för arbete med ledningar för

elektricitet eller elektronisk kommunikation i direkt anslutning till

Prop. 2009/10:193

45

byggnaden. Möjligheten till avdrag minskar kostnaden för och

främjar uppgradering av accessnät för elektronisk kommunikation.

-

Regeringen har beslutat om satsningar på bredband inom ramen för

Landsbygdsprogrammet som en del av den europeiska ekonomiska

återhämtningsplanen. Totalt omfattar stödet 250 miljoner kronor med

beräknad start år 2010 med beslut fram till och med år 2013 och

utbetalningar fram till och med år 2015. Syftet är att med utgångs-

punkt i lokala behov öka tillgängligheten på bredband i landets gles-

befolkade områden så att alla får möjlighet att delta i informations-

samhället och få del av kommersiell och offentlig service. Insatserna

kompletterar befintliga insatser t.ex. inom strukturfonderna.

-

PTS har sedan flera år i uppdrag att följa bredbandsutbyggnaden i

Sverige och årligen rapportera resultatet till regeringen. Fokus i upp-

draget är att beskriva och analysera bredbandstillgången, och omfattar

bl.a. en geografisk kartläggning av de områden där det finns respek-

tive saknas förutsättningar för tillgång till bredband. Syftet med upp-

draget är att regeringen ska kunna följa utvecklingen på marknaden

och vidta åtgärder vid behov.

-

Regeringen har gett PTS i uppdrag att, i samråd med relevanta

myndigheter, utreda och ge förslag på hur tillgången till bredband kan

säkerställas i alla delar av landet. Förslaget ska syfta till att främja

uppfyllelsen av målet om att alla hushåll och företag bör ha goda

möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och

service via bredband. Uppdraget ska fokusera på hur lämpliga

frekvensband för elektroniska kommunikationer, med goda

yttäckande egenskaper, kan användas för ökad tillgänglighet i

områden som saknar tillgång till bredband eller har bredband med låg

kapacitet och kvalitet. Uppdraget ska inte omfatta de frekvensband

som i dag används för radio- och tv-sändningar eller andra offentliga

användningar.

-

Regeringen har gett PTS i uppdrag att inom ramen för den ordinarie

verksamheten bistå de myndigheter som har i uppdrag att hantera stöd

för utbyggnad av bredband. Satsningarna på ett utvecklat informa-

tionssamhälle med bidrag från strukturfonderna har svarat för en

begränsad del av finansierade projekt. Regeringen har därför också

gett Tillväxtverket i uppdrag att undersöka och återrapportera om det

finns hinder i regelverk eller finansiering inom området.

Samverkan mellan aktörer

Alla har ett ansvar för att samverka, där så är möjligt, för att Sverige ska

ha bredband i världsklass. Investeringar i infrastruktur är kostsamma och

den pågående teknikutvecklingen kommer att ställa krav på stora

investeringar. I vissa områden är lönsamheten att göra investeringar i

bredband låg. Här finns ett behov av samverkan mellan samtliga aktörer

för att få till stånd investeringar. Det kan handla om att operatörer gör

Prop. 2009/10:193

46

gemensamma investeringar i infrastruktur och sedan konkurrerar med

varandra på tjänstenivå. Det kan också handla om att den offentliga

sektorn, t.ex. genom PTS, kommuner, länsstyrelser och organ med

ansvar för regionala tillväxtfrågor identifierar var bredband saknas och

kartlägger efterfrågan för att ge operatörerna en samlad bild av behoven,

eller att t.ex. ett byalag tar initiativet att bygga infrastruktur när ett

energibolag eller en operatör anlägger infrastruktur i ett område.

-

Tillgången till infrastruktur för bredband påverkas till stor del av

geografiska och regionala förutsättningar. I dag finns flera exempel

på regionala och lokala initiativ samt offentlig-privat samverkan som

främjar utbyggnaden av infrastruktur. Det finns ett behov av att samla

erfarenheterna och beskriva sådana exempel på samverkan. Syftet är

att sprida erfarenheter från dessa projekt till andra delar i landet.

Regeringen har därför gett PTS i uppdrag att beskriva exempel på

regionala och lokala initiativ samt privatoffentlig samverkan som

främjar utbyggnaden av bredband. Avsikten är också att PTS ska

lämna förslag på hur sådana initiativ kan främjas.

-

Regeringen beslutade i mars 2010 att tillsätta ett Bredbandsforum

inom Regeringskansliet i syfte att främja utbyggnaden av bredband i

hela landet. Bredbandsforum ska vara en mötesplats för dialog och

samverkan mellan regeringen, myndigheter, organisationer och före-

tag som verkar på den svenska bredbandsmarknaden. Syftet är att

hitta konstruktiva lösningar som bidrar till en ökad samverkan om

utbyggnad av bredband, för att nå målen som anges i bredbands-

strategin. För att stödja Bredbandsforums arbete inrättas ett admi-

nistrativt kansli hos PTS. För 2010 avsätter regeringen 4 miljoner

kronor till PTS för genomförande av uppdraget.

Samhällsomfattande tjänster

Samhällsomfattande tjänster är enligt LEK benämningen på det minimi-

utbud av elektroniska kommunikationstjänster som alla användare har

rätt att ta del av. I dag omfattar det att rimliga krav på bl.a. telefoni och

ett funktionellt tillträde till Internet ska tillgodoses. Tjänsterna ska till-

handahållas till överkomliga priser för användaren. Inom ramen för

USO-direktivet finns möjligheter att anpassa krav på överföringshastig-

heter/tjänster utifrån nationella förutsättningar för vad ett funktionellt

tillträde verkligen innebär. Nivån för ett funktionellt tillträde till Internet

är sedan 2004 definierat till 20 kbit/sek.

Utgångspunkten är att samhällsomfattande tjänster ska tillhandahållas

av marknadens aktörer till ett överkomligt pris. Statens ansvar tar vid

först när det kan konstateras att marknaden har misslyckats. Det statliga

ingripandet kan syfta till att göra en tjänst tillgänglig i hela landet, men

det kan också syfta till att personer med funktionsnedsättning ska få

möjlighet att ta del av ny teknik på lika villkor som övriga i samhället.

Om ett marknadsmisslyckande kan konstateras är det möjligt att förplikta

en eller flera lämpliga operatörer att uppfylla rimliga krav på tillhanda-

hållandet av tjänsten. Tjänsten ska tillhandahållas till ett överkomligt

Prop. 2009/10:193

47

pris. I de fall kostnaden bedöms oskäligt betungande för operatören ska

staten upphandla tjänsten. Enligt USO-direktivet kan samhällsomfattande

tjänster som upphandlas finansieras antingen med statliga medel eller

med en operatörsfinansierad fond.

När inte marknaden når fram är samhällsomfattande tjänster det

skyddsnät av elektroniska kommunikationstjänster som medborgare och

företag har rätt att ta del av. Det är statens ansvar att se till att det finns

någon som tillhandahåller sådana tjänster. I avsnitt 12 redogörs för

regeringens insatser på området.

Öppna nät

Öppenhet i elektronisk infrastruktur skapar förutsättningar för innovation

och konkurrenskraft och främjas genom att säkerställa icke-

diskriminering och en effektiv konkurrens. Öppenhet är betydelsefull på

infrastruktur-, Internet- och tjänstenivå och viktig såväl ur ett medborgar-

och konsumentperspektiv som ett entreprenörs- och innovationsperspek-

tiv.

Många tjänsteinnovationer inom Internetsektorn härstammar från

mindre företag och enskilda entreprenörer. Det är viktigt att dessa utan

hinder kan nå alla användare med nya innovativa tjänster, inte minst för

att skapa säkerhet för investeringar i innovativa tjänsteföretag.

När gränsen mellan producent och konsument på Internet suddas ut blir

det viktigare ur ett medborgar- och yttrandefrihetsperspektiv att

användare har möjligheter att både kunna ta del av, skapa och erbjuda

innovativa tjänster och innehåll. Möjligheten för medborgare att få

tillgång till elektroniska tjänster är också viktig ur ett e-förvaltnings-

perspektiv. De elektroniska tjänster som utvecklas av myndigheter måste

kunna nås av alla.

Regeringen gav den 4 juni 2009 PTS i uppdrag att utreda betydelsen av

öppenhet på olika nivåer i värdekedjan. Rapporten överlämnades den

30 november 2009 och har remissbehandlats (dnr N/2009/4830/ITP).

Regeringen avser att följa upp förslagen i PTS rapport för att öka

transparensen och rörligheten på marknaden samtidigt som investerings-

incitament och nätsäkerhetsfrågor beaktas.

IT i småföretag

Regeringen vill bryta utanförskapet, stärka den svenska konkurrens-

kraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag.

En viktig förutsättning för att nå målen är att företag i hela landet har

tillgång till bredband och att de använder de Internettjänster som finns

tillgängliga. Det gör det möjligt att förenkla vardagen, effektivisera

verksamheten, marknadsföra sig och kommunicera med omvärlden samt

utveckla nya tjänster och produkter. Med en ökad användning av IT och

bredband kan både företaget, regionen och Sverige stärkas vad gäller

konkurrenskraft, arbetsmarknad och tillväxt.

Som tidigare nämnts har Sverige överlag en god tillgång till

infrastruktur för bredband vilket också PTS senaste kartläggning visar, se

avsnitt 5. Men det finns skillnader. I tätorter kan företagen välja mellan

Prop. 2009/10:193

48

olika leverantörer och överföringshastigheter på bredbandet medan

valmöjligheterna i småorter och landsbygd är mer begränsade. När det

gäller användningen av IT är den generellt god bland svenska företag,

men undersökningar visar att små företag använder Internet i mindre

utsträckning och har färre bredbandsanslutningar än större företag.

Företagens tillgång till och kostnader för olika slag av infrastruktur

återspeglar skilda förutsättningar. Beroende på hur tillgången till bred-

band ser ut har företagen olika möjligheter att ta emot och sprida

information, söka i kataloger och göra beställningar, möjliggöra

uppkoppling mot externa databaser, kommunicera produkter, bedriva

fjärrövervakning, videokonferenser etc. För många småföretag t.ex. inom

besöksnäringen är tillgången till en god bredbandsuppkoppling

nödvändig för att marknadsföra företaget i ett internationellt samman-

hang, ta emot bokningar och för att gästerna på plats ska kunna förmedla

sig med omvärlden.

Generellt kan konstateras att användningen av IT och bredband hos

småföretagen bör öka så att den fulla potentialen av dessa verktyg kan

realiseras. Det är därför viktigt att, i ett första steg, skapa sig en

fördjupad bild av hur situationen ser ut i olika typer av landsbygder och

hur utvecklingen kan följas via tillgänglig statistik.

-

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser

(Tillväxtanalys) har av regeringen fått i uppdrag att göra en kartlägg-

ning av IT-användning och behovet av accesskapacitet hos småföre-

tag i olika branscher och i olika typer av landsbygder. Syftet är att

kunna följa hur småföretag på landsbygden utnyttjar det pågående

teknikskiftet, dvs. övergången till bredband med allt högre kapacite-

ter, och vilken typ av tjänster företagen använder med de olika

accesskapaciteter man har tillgång till. Vidare ingår i uppdraget att

myndigheten ska bedöma behovet av statistik för att följa i vilken

utsträckning småföretag i olika typer av landsbygder är uppkopplade

till IT-kapacitet av olika slag.

-

Regeringen har också gett Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i

uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för att stimulera

småföretagens IT-användning. Uppdraget innebär att göra en

nulägesanalys och att lämna förslag till insatsområden som bör

prioriteras. I uppdraget ingår även att sammanställa en översikt av

relevant forskning inom området samt en redogörelse för hur en ökad

IT-användning i småföretag kan påverka deras konkurrenskraft och

utvecklingsförmåga.

E-förvaltning

Det pågår ett arbete med att utveckla morgondagens förvaltning för att

förbättra myndigheternas service till medborgare och företag. Målet är att

det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt att utöva

sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter samt ta del av den offent-

liga förvaltningens service. En viktig faktor för måluppfyllelsen är att det

finns tillgång till en god infrastruktur för bredband i hela landet.

Prop. 2009/10:193

49

Som en del av handlingsplanen för e-förvaltning tillsatte regeringen

våren 2009 en delegation med uppdrag att leda och samordna arbetet

med att utveckla IT-baserade tjänster och lösningar i staten (dir.

2009:19). Delegationens första uppgift var att utforma ett förslag till

strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Förslaget redo-

visades till regeringen den 19 oktober 2009. Därefter ska delegationen

koordinera de statliga myndigheternas IT-baserade utvecklingsprojekt

samt följa upp dess effekter för medborgare, företagare och medarbetare.

Delegationen ska vidare koordinera vissa IT-standardiseringsfrågor samt

bistå regeringen i det internationella arbetet på området. Delegationen

ska årligen lämna delrapporter med underlag och förslag till regeringen.

En slutrapport ska lämnas senast den 31 december 2014.

E-inkludering

Frågan om hur alla medborgare utifrån olika förutsättningar ska kunna ta

del i informationssamhället, s.k. e-inkludering, har de senaste åren varit

mycket debatterad både inom EU och nationellt. Denna viktiga fråga

inbegriper flera olika aspekter och involverar därmed många olika

departement, myndigheter och aktörer på marknaden. Regeringens fort-

satta arbete med att möjliggöra för alla att ta del av informationssam-

hället kommer bl.a. att utgå från det förslag till handlingsplan för e-

inkludering som Myndigheten för handikappolitisk samordning över-

lämnade till regeringen i augusti 2009.

Att alla medborgare, utifrån olika förutsättningar och olika behov, kan

ta del av informationssamhället gagnar samhällsutvecklingen i stort.

Utifrån ett demokratiskt perspektiv är det inte acceptabelt att medborgare

exkluderas från de fördelar som ges. För e-inkludering krävs för det

första att varor, tjänster och system som baseras på IT från början

utformas med hänsyn tagen till människors olikheter och där använd-

barhet och tillgänglighet utgör kvalitetsmål i utvecklingsprocesserna. För

det andra krävs insatser av skilda slag inom många samhällssektorer för

att driva på tillgången till och användningen av IT. Dessa insatser hänger

också tätt samman med det pågående arbetet inom ramen för handikapp-

politiken där regeringen under 2010 kommer att följa upp den nationella

politiken på området som ett led i utarbetandet av en ny strategi. Ytter-

ligare utgångspunkter är FN:s konvention om rättigheter för personer

med funktionsnedsättning och ett mångfaldsperspektiv. Självklart är

tillgången till tillförlitlig bredbandsuppkoppling en avgörande förutsätt-

ning för samtliga av dessa insatser och målsättningar.

Prop. 2009/10:193

50

9

Ändrade regler för tillstånd att använda

radiosändare

9.1

Gällande rätt

9.1.1

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Allmänt om lagen om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, förkortad LEK, syftar

till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva

elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte när det gäller

urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och

kvalitet. Syftet ska uppnås främst genom att konkurrensen och den

internationella harmoniseringen främjas. Samhällsomfattande tjänster ska

dock alltid finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet

till överkomliga priser. Vid lagens tillämpning ska särskilt beaktas

elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informa-

tionsfrihet.

Åtgärder som vidtas med stöd av LEK får inte vara mer ingripande än

som framstår som rimligt och ska vara proportionella med hänsyn till

lagens syfte och de övriga intressen som lagen ska skydda.

LEK gäller elektroniska kommunikationsnät och kommunikations-

tjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radio-

användning. Bestämmelserna i LEK ersätter inte föreskrifter om

prövning enligt annan lag.

Med elektroniska kommunikationsnät avses system för överföring och

i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra

resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på

optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier

oberoende av vilken typ av information som överförs. Exempel på nät är

telenät och kabel-TV-nät. Med elektroniska kommunikationstjänster

avses tjänster som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt

eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska

kommunikationsnät.

Post- och telestyrelsen (PTS) är den myndighet som tar emot

anmälningar, prövar ansökningar, handlägger ärenden, prövar tvister

samt utövar tillsyn enligt lagen och enligt föreskrifter meddelade med

stöd av lagen m.m. I ärenden om bl.a. ändring av tillstånd eller villkor för

att använda radiosändare ska myndigheten ge berörda parter och andra

som kan ha intresse i saken skälig tid, som regel minst fyra veckor, att

yttra sig innan beslut fattas.

Rätten att använda radiofrekvenser regleras i 3 kap. LEK.

Allmänt om tillstånd att använda radiofrekvenser

Rätten att använda radiofrekvenser för elektronisk kommunikation är

kopplad till rätten att använda radiosändare. För att här i landet eller på

ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en radiosändare

krävs tillstånd enligt 3 kap. LEK. Tillstånd att använda radiosändare ska

avse en viss radioanvändning. Tillstånd att använda radiosändare för viss

Prop. 2009/10:193

51

radioanvändning och tillstånd att använda enskilda radiosändare inom

denna användning får meddelas vid skilda tillfällen.

Om användningen av frekvensutrymme samt villkoren och förfarandet

för beviljande av tillstånd att använda radiosändare har harmoniserats i

enligt med internationella avtal eller EU-rätten ska den som har beviljat

sådant tillstånd anses ha tillstånd att använda radiosändare i Sverige eller

på svenskt fartyg eller luftfartyg.

Krav på tillstånd att använda radiosändare gäller inte för Polisen,

Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt eller för viss verksamhet hos

Försvarets materielverk. Om tilldelning av radiofrekvenser för dessa

instanser beslutar PTS efter att ha hört Försvarsmakten respektive

Rikspolisstyrelsen.

PTS har bemyndigats att meddela föreskrifter om undantag från

tillståndsplikten rörande radiosändare. Samtidigt får villkor föreskrivas

om att den radioanläggning där sändaren ingår ska uppfylla bestämda

tekniska krav samt i övrigt sådana villkor som närmare anges i lagen. Ett

sådant undantag får tidsbegränsas. Vid ett tidsbegränsat undantag ska

bl.a. den tekniska utveckling som kan väntas samt den tid som krävs för

att uppnå ett rimligt ekonomiskt utbyte av utrustningen beaktas. Den som

undantagits från tillståndsplikt eller som inte omfattas av kravet på

tillstånd ska vid tillämpningen av LEK anses ha tillstånd enligt lagen.

Utgångspunkten är att tillstånd att använda radiosändare ska beviljas

under vissa förutsättningar

Tillstånd att använda radiosändare ska enligt 3 kap. 6 § LEK beviljas om

ett antal förutsättningar är uppfyllda. På radiosändaren uppställs kraven

att det ska kunna antas att den kommer att användas på ett sådant sätt att

risk för otillåten skadlig störning inte uppkommer samt att den,

tillsammans med avsedd radiomottagare, är så beskaffad i tekniskt

hänseende att den uppfyller rimliga krav på en effektiv frekvensanvänd-

ning och på möjligheten att verka i den miljö som den är avsedd för.

Radioanvändningen ska utgöra en effektiv användning av frekvensut-

rymmet för att tillstånd ska beviljas. Detta innebär att hänsyn också kan

tas till samhällsekonomiska aspekter samt övergripande samhällsnytta av

en viss radioanvändning. Vidare ska det kunna antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som är särskilt

viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen.

Tillstånd förutsätter vidare att radioanvändningen inte kommer att ta

frekvensutrymme i anspråk som behövs för att upprätthålla en rimlig

beredskap för utveckling av befintliga och nya radioanvändningar eller

frekvensutrymme för vilket radioanvändningen har harmoniserats i

enlighet med internationella avtal eller EU-rätten. Det ska heller inte

kunna antas att radioanvändningen kommer att inkräkta på det frekvens-

utrymme som behövs för verksamhet som bedrivs av polisen eller för-

svaret. Slutligen anges att det inte ska finnas skälig anledning att anta att

radiosändaren kommer att användas i strid med tillståndsvillkoren med

hänsyn till att sökanden tidigare har fått tillstånd återkallat eller något

annat liknande förhållande.

Prop. 2009/10:193

52

Tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver till-

stånd enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av

annan lag, får meddelas endast om sådant tillstånd föreligger.

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § LEK har utformats så att den ska uttrycka

att inriktningen vid bedömningen av en tillståndsansökan ska vara

positiv, dvs. som regel ska tillstånd beviljas efter ansökan. Inriktningen

har sitt ursprung i att radioanvändning historiskt sett ansetts ha särskild

betydelse ur yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. I lagens

förarbeten (prop. 2002/03:110, s. 136) anges emellertid att det samtidigt

måste vara möjligt för tillståndsmyndigheten att ta hänsyn till olika

intressen vid frekvenstilldelningen, utöver dem som följer av intresset av

den fria åsiktsbildningen. Det kan röra t.ex. samhällsekonomiska

aspekter eller den övergripande samhällsnyttan av en viss radioanvänd-

ning.

Vidare anges i propositionen att det är viktigt att behoven hos olika

sektorer och intressen i samhället, med tillhörande behov av radio-

frekvenser, kan tillgodoses i rimlig omfattning. Detta kan ge upphov till

svåra avvägningar, men i en situation där det uppkommer frekvensbrist i

framtiden är det inte tillfredställande att bara förlita sig till principen att

den som ansöker om ett tillstånd som avser ett ledigt frekvensutrymme

ska beviljas detta, utan avseende på vilket behov som finns i samhället av

ifrågavarande radioanvändningar. Den nya lagen avspeglar tydligare än

tidigare behovet av balansen mellan olika sektorer och intressen i

samhället. Detta möjliggörs genom införandet av bedömningsgrunden att

tillstånd ska beviljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning

av frekvensutrymmet. Regeringen ansåg att det bör vara tillstånds-

myndigheten som liksom tidigare får göra de rimlighetsöverväganden

som erfordras mellan samhällsnyttan och nödvändigheten av olika

konkurrerande radioanvändningar. I propositionen anges vidare att de

rimlighetsöverväganden som avses i första hand torde gälla mellan olika

slags radioanvändningar, t.ex. mobil kontra fast radio eller satellitradio

kontra terrester radio, och inte mellan olika aktörer för samma slag av

radioanvändning. Det påpekas också att bedömningsgrunden bör kunna

användas för att inte bevilja ett tillstånd även om det för tillfället inte

finns några andra sökande, om det kan antas att frekvensutrymmet i en

överblickbar framtid kan behövas för annan radioanvändning som enligt

tillståndsmyndighetens bedömning utifrån samhällsnyttan utgör en mera

effektiv användning av frekvensutrymmet än den för tillfället aktuella

sökandens användning skulle göra. En viktig grundprincip är dock att det

bör krävas starka skäl för att neka tillstånd för verksamhet som avses i

1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), dvs. program i

ljudradio och television samt innehållet i vissa andra överföringar av

ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.

Begränsning av antalet tillstånd och allmän inbjudan till ansökan i vissa

fall

Antalet tillstånd som beviljas inom ett frekvensutrymme får enligt 3 kap.

7 § LEK begränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv

Prop. 2009/10:193

53

användning av radiofrekvenser. Ett beslut att begränsa antalet tillstånd

ska omprövas så snart det finns anledning till det.

När det uppkommer fråga om att meddela tillstånd att använda radio-

sändare för nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan

antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är

tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill och skulle kunna bedriva

sådan verksamhet, ska enligt 3 kap. 8 § LEK prövning ske efter allmän

inbjudan till ansökan, om inte särskilda skäl föranleder annat. I

förarbetena till paragrafen anges att särskilda skäl att inte tillämpa ett

inbjudningsförfarande t.ex. skulle kunna vara att kostnaderna för ett

sådant förfarande inte skulle vara försvarliga med hänsyn till den aktuella

radioanvändningen (prop. 2002/03:110, s. 140).

Allmän inbjudan till ansökan ska också ske när det frekvensutrymme

som avsatts för en viss radioanvändning utökas eller på annat sätt medger

att ytterligare tillstånd meddelas. Prövning efter allmän inbjudan till

ansökan gäller dock inte sådan radioanvändning som huvudsakligen

avser utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som

anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL, är avsedd för privat bruk, eller

behövs för verksamhet som bedrivs i syfte att tillgodose allmän ordning,

säkerhet eller hälsa.

Tillståndsprövningen ska enligt bestämmelsen ske efter ett jämförande

urvalsförfarande, efter ett anbudsförfarande där det pris sökanden är

villig att betala för tillståndet ska vara utslagsgivande eller efter en

kombination av dessa förfaranden. Med jämförande urvalsförfarande

avses det som allmänt benämns skönhetstävlan och anbudsförfarande

med angivande av pris för tillståndet ska förstås som auktion (a. prop.,

s. 368). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan, vilken radio-

användning som omfattas av de undantagna användningarna och om

förfarandet vid prövningen.

Frågan vad som avses med ny eller väsentligt ändrad radioanvändning

behandlas inte särskilt i förarbetena till paragrafen, som utformades för

att ersätta motsvarande bestämmelser i 14 § telelagen (1993:597) och

9 a § lagen (1993:599) om radiokommunikation. Uttrycket ny eller

väsentligt ändrad radioanvändning förekommer även i de tidigare

bestämmelserna. I författningskommentaren till bestämmelsen i LEK (a.

prop., s. 368) hänvisas också till motiven till 14 § telelagen och 9 a §

lagen om radiokommunikation i relevanta delar.

I propositionen rörande telelagen (prop. 1992/93:200, s. 107) anges att

när det ska introduceras nya radiotjänster eller så väsentligt ändrade

tjänster att de kan jämställas med nya kan det komma att uppstå situa-

tioner då en prövning av varje ansökan för sig efter hand inte är en

lämplig ordning med hänsyn dels till frekvenseffektivitet, dels till

intresset av att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar. Om det kan

förväntas intresse från flera håll att driva den nya tjänsten – det kan

exempelvis röra sig om ett nytt mobiltelefonsystem – och det kan antas

att det inte är möjligt att med bibehållande av rimlig frekvenseffektivitet

låta alla få plats i frekvensspektrum föreligger omständigheter som pekar

på att det kan finnas anledning att tillgripa en ordning med offentlig

inbjudan till ansökan. Ett ytterligare förtydligande görs i det att det anges

att ett inbjudningsförfarande bör användas när befintlig verksamhet med

Prop. 2009/10:193

54

mobila teletjänster på grund av väsentligt ändrade förutsättningar i

tekniskt eller annat hänseende bör prövas på nytt samt att dessa

förändringar då bör vara så påtagliga att det närmast kan anses vara fråga

om att det kommer att tillhandahållas en ny tjänst eller i vart fall en

väsentligt ändrad tillämpning av en tjänst (a prop., s. 109). När

motsvarande bestämmelse infördes i lagen om radiokommunikation

upprepades hänvisningen till konkurrenssynpunkten och intresset av

högsta möjliga frekvenseffektivitet samt tillades att ett inbjudningsför-

farande bör användas även när en redan etablerad radioanvändning får

ökat frekvensutrymme eller tar mindre frekvensutrymme i anspråk

genom att effektiviteten i frekvensutnyttjandet höjs (prop. 1994/95:127,

s. 6 f och 1997/98:167, s. 10 f). Däremot nämndes inget om hur bedöm-

ningen bör göras av om det är fråga om ny eller väsentligt ändrad radio-

användning.

Villkor för tillståndet

Tillstånd att använda radiosändare får enligt 3 kap. 11 § LEK förenas

med villkor om det frekvensutrymme som tillståndet avser, täckning och

utbyggnad inom landet, antennens samt i övrigt radiosändarens

beskaffenhet. Villkor får också uppställas beträffande det geografiska

område inom vilket en mobil radiosändare får användas och var antennen

till en fast radiosändare ska vara belägen, kompetenskrav för den som ska

handha radioanläggningen och skyldighet för sökanden att dela

frekvensutrymme med annan. Villkoren får även innefatta sådant som i

enlighet med beslut om en harmoniserad användning av radiofrekvenser

ska uppställas som villkor när den som ska tilldelas radiofrekvens har

utsetts i enlighet med internationella avtal eller EU-rätten. Villkor i form

av skyldigheter som följer av tillämpliga internationella avtal får också

uppställas. Slutligen får ett tillstånd förenas med villkor om åtaganden

som har gjorts i samband med beviljande av tillstånd efter allmän

inbjudan till ansökan samt om annat som krävs för att säkerställa ett

faktiskt och effektivt frekvensutnyttjande.

Giltighetstid för tillstånd och tillståndsvillkor

Tillstånd att använda radiosändare och tillstånd till radioanvändning ska

beviljas för en bestämd tid. Det finns ingen automatisk rätt till

förlängning av tillståndet efter tillståndstidens utgång (prop.

2002/03:110, s. 151). Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare

än tillståndstiden. När tillståndstiden för tillstånd och tillståndsvillkor

bestäms ska särskilt framtida förändringar i radioanvändningen, den tid

som sändaren är avsedd att användas, den tekniska utveckling som kan

väntas och tiden som krävs för att uppnå rimligt ekonomiskt utbyte av

utrustningen beaktas. Vidare ska i förekommande fall sådant tillstånd för

utsändningar som krävs enligt annan lag eller föreskrifter beaktas vid

bestämmande av tillståndstiden.

Prop. 2009/10:193

55

Överlåtelse av tillstånd

Tillstånd eller del av tillstånd att använda radiosändare får överlåtas efter

medgivande av PTS. Sådant medgivande ska lämnas om förvärvaren

uppfyller de krav som ställts på sökanden i samband med att tillståndet

meddelades, det inte finns skäl att anta att överlåtelsen inverkar menligt

på konkurrensen, överlåtelsen inte leder till ändrad användning av radio-

frekvenserna om användningen är harmoniserad inom EU och inte andra

skäl talar emot. I förarbetena anges att särskilda skäl mot att lämna

medgivande till överlåtelse kan vara att myndigheten vid sin prövning

finner att störning på tjänster i angränsande frekvensband ökar jämfört

med den ursprungliga användningen. Beträffande överlåtelse av en del av

ett tillstånd att använda radiosändare kan särskilda skäl vara att en över-

låtelse skulle medföra ett ineffektivt nyttjande av frekvenserna (prop.

2002/03:110, s. 164).

En förvärvare övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt

LEK för tiden efter myndighetens medgivande. Vid överlåtelse av del av

tillstånd ska den överlåtna delen anses som ett nytt tillstånd. Vid med-

givandet får myndigheten meddela de nya eller ändrade villkor som

överlåtelsen föranleder. En överlåtelse i strid med LEK är utan verkan.

9.1.2

Tillämpliga EU-direktiv

Inledning

Genom LEK har i huvudsak det EU-rättsliga regelverket för elektronisk

kommunikation genomförts. Som nämnts i avsnitt 4.2 består regelverket

av fem harmoniseringsdirektiv: tillträdesdirektivet (2002/19/EG),

auktorisationsdirektivet (2002/20/EG), ramdirektivet (2002/21/EG),

direktivet om samhällsomfattande tjänster (2002/22/EG) och direktivet

om integritet och elektronisk kommunikation (2002/58/EG).

Den 25 november 2009 beslutades omfattande ändringar i direktiven.

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG ändrades

direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om integritet

och elektronisk kommunikation¹. Genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/140/EG ändrades ramdirektivet, tillträdesdirektivet och

auktorisationsdirektivet². Ändringarna i direktiven ska ha genomförts i

svensk rätt senast den 25 maj 2011. Genomförandet av ändringarna

kommer att ske i särskild ordning. Redogörelsen nedan utgår därför från

direktiven i deras tidigare lydelse.

Närmare om direktivens innehåll

I ramdirektivet och auktorisationsdirektivet finns vissa bestämmelser om

förvaltningen av radiofrekvenser.

Artikel 9.1 i ramdirektivet föreskriver att medlemsstaterna ska säker-

ställa en effektiv förvaltning av radiofrekvenserna för elektroniska

¹ EUT L 337, 18.12.2009, s. 11 (Celex 32009L0136).

² EUT L 337, 18.12.2009, s. 37 (Celex 32009L0140).

Prop. 2009/10:193

56

kommunikationstjänster inom sitt territorium i enlighet med artikel 8

samma direktiv om de allmänna målen och regleringsprinciperna.

Syftet med auktorisationsdirektivet är att ge en rättslig ram för att

säkerställa friheten att tillhandahålla elektronisk kommunikation och

elektroniska tjänster och begränsa de administrativa hindren för inträde

på marknaden till ett minimum. Förbehåll får därför endast göras i

enlighet med de villkor som fastställs i direktivet och eventuella

begränsningar i enlighet med fördraget (artikel 52.1 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt [tidigare artikel 46.1 i Fördraget om

upprättandet av Europeiska gemenskapen]).

Särskilda tillstånd att bedriva verksamhet inom området för elektronisk

kommunikation ska inte längre få förekomma. En medlemsstat kan dock

införa anmälningsplikt (artikel 3.2). Vidare gäller enligt direktivet att

särskilda nyttjanderätter, dvs. tillstånd till radiofrekvenser och till

nummer, inte ska krävas om det är möjligt att avstå från det (artikel 5).

Om särskilda tillstånd till radiofrekvenser eller nummer ändå ska

beviljas, ska det ske genom ett öppet och icke-diskriminerande

förfarande med god insyn.

Enligt artikel 5.2 i auktorisationsdirektivet ska medlemsstaterna, om

individuella rättigheter måste beviljas för användningen av radio-

frekvenser och nummer, på begäran bevilja företag som tillhandahåller

eller nyttjar nät eller tjänster enligt den allmänna auktorisationen sådana

rättigheter. Det gäller dock inte om det skulle strida mot bestämmelserna

om villkor som är fogade till den allmänna auktorisationen och till

nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer eller andra särskilda

skyldigheter. Direktivet lämnar också öppet för att det kan finnas behov

av att begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas. Tillstånds-

prövningen ska vidare ske med beaktande av intresset av att säkerställa

att resurserna används på ett effektivt sätt.

I andra stycket i artikel 5.2 anges att sådana nyttjanderätter ska beviljas

genom ett öppet och icke-diskriminerande förfarande med god insyn.

Samtidigt anges att detta inte påverkar de särskilda kriterier och förfaran-

den som medlemsstaterna antagit för att bevilja nyttjanderätter till radio-

frekvenser för leverantörer av innehåll i radio- och TV-sändningar för att

verka för de mål som avser allmänintressena i enlighet med unionslag-

stiftningen.

Vilka villkor som får uppställas för nyttjanderätter för radiofrekvenser

anges i del B i bilagan till direktivet genom en uttömmande uppräkning.

Till sådana villkor hör bl.a. villkor om maximal giltighetstid i enlighet

med artikel 5 i direktivet, med förbehåll för eventuella ändringar i den

nationella frekvensplanen, och överlåtelse av rättigheter på rättsinne-

havarens initiativ och villkor för detta i enlighet med ramdirektivet. I

fråga om giltighetstiden anges i artikel 5.2 i auktorisationsdirektivet att

den ska vara skälig för den ifrågavarande tjänsten.

I artikel 7 i auktorisationsdirektivet finns regler om förfarandet för att

begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas till radiofrekvenser.

Enligt artikeln ska en medlemsstat, om den överväger om den ska

begränsa det antal nyttjanderätter som ska beviljas till radiofrekvenser,

bl.a. fästa vederbörlig vikt vid behovet av att ge användarna så stort

utbyte som möjligt och underlätta utvecklingen av konkurrens, ge alla

berörda parter, inbegripet användare och konsumenter, tillfälle att lägga

Prop. 2009/10:193

57

fram synpunkter på alla begränsningar i enlighet med artikel 6 om

förfarande för samråd och insyn i ramdirektivet, offentliggöra alla beslut

om att begränsa beviljandet av nyttjanderätter och ange skälen för detta,

efter att ha fastställt förfarandet inbjuda till ansökningar om nyttjande-

rätter, och se över begränsningarna med rimliga intervall eller på skälig

begäran av berörda företag.

Vidare anges i artikel 7.2 i auktorisationsdirektivet att om en medlems-

stat konstaterar att ytterligare nyttjanderätter till radiofrekvenser kan

beviljas ska den offentliggöra detta och inbjuda till ansökningar om

sådana rättigheter.

Enligt punkt 3 i samma artikel ska medlemsstaterna, om beviljandet av

nyttjanderätter till radiofrekvenser måste begränsas, bevilja sådana

rättigheter på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-

diskriminerande och proportionella urvalskriterier. För urvalskriterierna

ska vederbörlig vikt fästas vid huruvida målen i artikel 8 i ramdirektivet

har uppnåtts.

Enligt artikel 14 i auktorisationsdirektivet ska medlemsstaterna

garantera att rättigheter, villkor och förfaranden avseende bl.a. tillstånd

endast ändras i sakligt motiverade fall och på ett proportionellt sätt.

I ingressen till auktorisationsdirektivet anges att om efterfrågan på

radiofrekvenser i ett särskilt frekvensområde överstiger tillgången, bör

lämpliga och öppna förfaranden följas vid frekvenstilldelningen, för att

diskriminering ska kunna undvikas och för att de knappa resurserna ska

kunna användas på ett optimalt sätt. När nationella regleringsmyndig-

heter fastställer kriterier för urvalsförfaranden som grundat sig på

konkurrens eller jämförelse bör, anges vidare, de säkerställa att målen i

artikel 8 i ramdirektivet uppfylls. Det skulle därför inte strida mot

auktorisationsdirektivet om tillämpningen av objektiva, icke-

diskriminerande och proportionella urvalskriterier i syfte att främja

konkurrensen skulle leda till att vissa företag utesluts från ett konkurrens-

förfarande eller ett jämförande urvalsförfarande för en särskild radio-

frekvens. Det får anses som relativt vanligt att den konkurrenssituation

som råder på marknader som är fullständigt konkurrensutsatta är svår att

uppbringa när begränsade resurser, som frekvenser, hanteras. Att bidra

till att fler aktörer erbjuds möjligheter för att öka konkurrensen är således

något som bör eftersträvas.

9.2

Behovet av reformer

Regeringens bedömning: Det finns behov av en moderniserad och

mer ändamålsenlig lagstiftning om tillstånd att använda radiosändare.

Förvaltningen av radiofrekvenser bör bli effektivare och mer förutse-

bar för att kunna möta de utmaningar som teknik- och marknadsut-

vecklingen för med sig och för att bättre kunna bidra till samhälls-

nyttan.

Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens

förslag. Utredningen anser dessutom att lagstiftning bör övervägas för en

nationell radiospektrumpolicy. Utredningen ser ett behov bl.a. av att

Prop. 2009/10:193

58

staten ställer så få krav som möjligt på tillstånden. Tyngdpunkten bör i

möjligaste mån flyttas från staten till användare av radiofrekvenser så att

dessa själva kan bestämma formerna för sin användning.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna anser att det

finns ett behov av att reformera reglerna om frekvensanvändning.

Reglerna för tillståndsgivning uppfattas som både otidsenliga och ibland

motsägelsefulla. PTS framför att både myndigheten och branschen under

en tid har pekat på att det finns ett behov av att se över den reglering som

rör frekvensförvaltning. Generic Mobile Systems Sweden AB välkomnar

tydligare regler såvitt avser förutsättningar och villkor vid bl.a.

tillståndsgivning. Intel Sweden AB stöder syftet med utredningen att den

ska leda fram till en nationell trådlös bredbandsinfrastruktur som till en

rimlig kostnad ska kunna nås av alla medborgare på lika villkor. IT och

Telekomföretagen anser att det är angeläget att lagstiftningen om radio-

frekvenser moderniseras. Krisberedskapsmyndigheten anser att det är

angeläget att det skapas nya framtidssäkra spelregler på frekvensområdet

som ger ett effektivt utnyttjande av radiofrekvenser. Radio- och TV-

verket anser att frekvensförvaltningen bör grundas på en process där den

politiska nivån först avsätter ett visst utrymme för ljudradio- och TV-

sändningar. Stockholms Handelskammare välkomnar utredningens över-

gripande inriktning att gå mot mer marknadsbaserade metoder för att

hantera frekvensutrymmet i Sverige. Sveriges Kommuner och Landsting

instämmer i att det behövs nya framtidssäkra spelregler på frekvens-

området. Tele2 Sverige AB välkomnar att den nuvarande frekvens-

regleringen ses över eftersom den i väsentliga delar inte är anpassad till

den snabba teknikutveckling som sker på bl.a. mobiltelesidan. Telenor

Sverige AB menar att det är av största betydelse att det skapas ett lång-

siktigt, förutsägbart och rättssäkert system för såväl befintliga som

presumtiva tillståndshavare, men att utredningen inte lyckats föreslå ett

system som helt uppfyller dessa krav. TeliaSonera AB välkomnar att den

nuvarande regleringen för första gången sedan början av 1990-talet blivit

föremål för en genomgripande utvärdering. Teracom AB anser att den

nuvarande frekvensförvaltningen har vissa brister och kan effektiviseras.

Verket för innovationssystem ser ett stort behov av tydligare politiska

ramar för frekvensförvaltningen. Kungliga tekniska högskolan (Centrum

för Trådlösa System) menar att om betydande effektivitetsvinster ska nås

på längre sikt så är de föreslagna åtgärderna inte tillräckliga, men man

välkomnar utredningens förslag som ger mer marginella vinster i

frekvensutnyttjande. Ericsson menar att behovet av reformering är över-

skattat.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig i frågan

instämmer i att det finns ett behov av att reformera reglerna om tillstånd

att använda radiosändare.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna i 3 kap. LEK

om rätt att använda radiosändare härstammar från telelagen (1993:597)

och lagen (1993:599) om radiokommunikation. Bestämmelserna har i

huvudsak förts över oförändrade till LEK trots att det skett en enorm

teknisk och marknadsmässig utveckling sedan deras tillkomst. Mot

Prop. 2009/10:193

59

bakgrund av denna utveckling kan det ifrågasättas om bestämmelserna är

ändamålsenligt utformade i alla delar.

Området för elektronisk kommunikation kännetecknas av en snabb

teknisk utveckling och kontinuerlig marknadsutveckling. För att möta de

krav som detta ställer på en effektiv hantering av radiofrekvenser måste

lagstiftningen vara modern och utformad på ett sådant sätt att den främjar

inte bara konkurrensen utan även ökad samhällsnytta i stort, genom

investeringar, utveckling och innovation.

De allt snabbare tekniska landvinningarna och konvergensen inom

sektorn gör att man i allt högre utsträckning kan använda olika typer av

tekniker för att leverera samma typ av innehåll. I vissa bestämmelser i

LEK görs en skillnad mellan befintlig och ny eller väsentligt ändrad

radioanvändning. Det gäller särskilt bestämmelsen i 3 kap. 8 § LEK om

när tillstånd ska fördelas efter allmän inbjudan till ansökan. En sådan

distinktion har med tiden blivit allt svårare att göra. Det kan också ifråga-

sättas vilken funktion detta rekvisit fyller i dagens läge.

Det är angeläget att regelsystemet är utformat så att det bidrar till ett så

effektivt resursutnyttjande som möjligt. I dagens situation, med alltmer

ökad efterfrågan på radiofrekvenser, finns det anledning att vidta åtgärder

för att undanröja eventuella hinder. Ett led i en sådan utveckling är att se

till att tillstånd så långt som möjligt fördelas i konkurrens när efterfrågan

på radiofrekvenser överstiger utbudet. Det är också viktigt att tillstånds-

processen understöder utvecklingen mot konkurrens även i slutkunds-

ledet. Konkurrenstrycket är ett kraftfullt medel för att såväl företag som

hushåll ska kunna erbjudas nya och bättre tjänster till rimliga priser. Låga

inträdeshinder på marknaden bidrar till en fungerande konkurrens, vilket

skapar en marknad som präglas av mångfald. Vidare finns det skäl att

vidta åtgärder för att skapa en bättre andrahandsmarknad för tillstånd att

använda radiosändare.

Det råder i dag viss oklarhet i fråga om vad som gäller när giltighets-

tiden för ett tillstånd löper ut. Det är viktigt med klara och tydliga regler

för hur en sådan situation ska hanteras, inte minst mot bakgrund av de

stora investeringar som en tillståndshavare förmodas göra under till-

ståndstiden. Tydliga regler i detta avseende skapar förutsebarhet för alla

aktörer på marknaden.

Sammanfattningsvis finns det ett behov av en moderniserad och mer

ändamålsenlig lagstiftning som är anpassad till dagens behov. Det bör

därför vidtas åtgärder för att effektivisera tillståndsgivningen och göra

den mer förutsebar och rättssäker.

Prop. 2009/10:193

60

9.3

Tillstånd att använda radiosändare inom ett visst

frekvensutrymme

Regeringens förslag: Tillstånd att använda radiosändare ska kunna

avse rätt att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme.

Sådana tillstånd ska kunna förenas med villkor i enlighet med vad som

gäller i dag för tillstånd att använda enskilda radiosändare, med

undantag för sådana villkor som avser själva radiosändarens

beskaffenhet. Dessutom ska villkor kunna meddelas om vilket

geografiskt område som tillståndet omfattar och om tekniska krav som

ska uppfyllas. Tillståndshavaren ska, inom ramen för ett tillstånd att

använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme, inte behöva

tillstånd för att få använda enskilda radiosändare.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

lämnar det utan erinran. Ericsson menar att förslaget ryms inom befintlig

lagstiftning. Försvarets radioanstalt anser att förslaget måste knytas till

ett förbättrat skydd mot störning vid radiokommunikation. Intel Sweden

AB framhåller att tillstånden inte bör avse alltför små frekvensblock.

Generic Mobile Systems Sweden menar att det bör klargöras vilka

kriterier som ska gälla för geografiska begränsningar samt pekar på att en

alltför långtgående geografisk begränsning utan särskilda skäl står i

motsats till ett effektivt frekvensutnyttjande.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig tillstyrker

förslaget eller lämnar det utan erinran. TeliaSonera AB ifrågasätter om

inte 3 kap. 9 § LEK kan upphävas helt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 1 § LEK krävs tillstånd

för att här i landet använda en radiosändare. Tillståndsmyndigheten ska

meddela tillstånd om sökanden uppfyller de krav som anges i 3 kap. 6 §

LEK. Tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver

tillstånd enligt annan lag, eller enligt bestämmelser meddelade med stöd

av annan lag, får dock meddelas endast om sådant tillstånd föreligger.

Tillstånd som meddelas ska enligt 3 kap. 9 § LEK avse en viss radio-

användning. Tillstånd att använda radiosändare för viss radioanvändning

och tillstånd att använda enskilda radiosändare inom denna användning

får meddelas vid skilda tillfällen. Ett tillstånd får vidare förenas med de

villkor som anges i 3 kap. 11 § LEK och ska enligt 3 kap. 12 § LEK

beviljas för en viss tid.

Utvecklingen inom området för elektronisk kommunikation är

dynamisk och ställer krav på kontinuerlig omvärldsbevakning inom PTS

verksamhetsplanering och frekvensplanering. Det enskilda frekvens-

bandets egenskaper, kravet på att tillgodose vidaste möjliga yttrande- och

informationsfrihet samt de internationella intentioner som finns för

frekvensbandet är avgörande för frekvensplaneringen och för hela

frekvensförvaltningen. Kunskap om detta finns naturligtvis hos mark-

nadens aktörer, men också hos PTS som har ansvar för att bl.a. delta i

nationellt och internationellt samarbete inom området. Härigenom får

Prop. 2009/10:193

61

myndigheten förutsättas ha den kompetens och framförhållning i sin

radioplanering som fordras för en ändamålsenlig radiofrekvensförvalt-

ning.

När det gäller utbyggnad av radiobaserade nät, t.ex. mobilnät eller nät

för trådlöst bredband, så krävs ett stort antal radiosändare inom samman-

hängande block av radiofrekvenser. De frekvenser som används måste

som regel ligga i närheten av varandra. Samtidigt är antalet sådana

sammanhängande frekvensblock ytterst begränsat, eftersom det råder stor

efterfrågan på radiofrekvenser för att kunna driva radiobaserade

kommunikationsnät. När det gäller nätinfrastruktur skulle det således

vara ohållbart att meddela tillstånd annat än för sammanhängande

frekvensutrymmen. Inom dessa frekvensutrymmen planerar operatörerna

själva de enskilda radiosändarnas placering, till skillnad från när det

gäller tillstånd att använda enskilda radiosändare där radioplaneringen

görs av PTS.

Med tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme

kan tillståndshavaren själv kontrollera alla sändare inom det tilldelade

frekvensutrymmet. Det är då dessutom möjligt att planera användningen

av de enskilda radiosändarna på ett sådant sätt att fler sändare kan

placeras ut. Härigenom uppnås en effektivare frekvensanvändning. Om

radioplaneringen i stället görs av PTS och det finns radiosändare som

tillhör olika tillståndshavare inom frekvensutrymmet, måste myndigheten

ta hänsyn till alla tillståndshavare och planera för de olika sändarna med

större marginal för att skadlig störning ska undvikas.

PTS fattar i dag i vissa fall beslut om att en operatör får använda radio-

sändare inom ett visst frekvensutrymme, s.k. blocktillstånd. Det finns i

emellertid i dagsläget inte någon uttrycklig möjlighet i lagen att meddela

tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. För

att kunna åstadkomma en så enkel och effektiv frekvensanvändning som

möjligt bör en sådan möjlighet införas i LEK.

Innan blocktilldelning görs krävs att PTS noggrant utreder förut-

sättningarna för att tilldelningen ska bli så effektiv som möjligt. Myndig-

heten måste ta ställning till bl.a. tillståndens frekvensmässiga och

geografiska omfattning, men även koordinera tillståndsgivningen med

grannländer. Ett tillstånd behöver inte nödvändigtvis ge tillståndshavaren

en exklusiv rätt att utnyttja det tilldelade frekvensutrymmet. PTS kan i

tillståndsvillkor föreskriva att tillståndshavaren ska dela frekvens-

utrymmet med andra, t.ex. genom undantag från tillståndsplikt för låg-

effektradioanvändning, om en sådan delning är förenlig med principen

om en effektiv användning av frekvensutrymmet. Det behövs ingen

specifik analys av skadlig störning inom det tilldelade frekvensutrymmet.

Däremot krävs att man hanterar eventuella kompatibilitetsproblem. Detta

kan exempelvis göras genom att skapa s.k. skyddsband i form av ett

frekvensintervall som ingen tillståndshavare tillåts använda. Dessutom

kan s.k. spektrummasker användas, dvs. tekniska krav som anger hur

mycket utsändning tillståndshavaren får åstadkomma på angränsande

frekvensband respektive hur mycket inkommande utsändningar som

denne får acceptera från angränsande användare.

Det krävs för närvarande att den som har fått ett sådant blocktillstånd

som beskrivits ovan även ansöker om tillstånd för varje radiosändare som

ska användas inom ramen för detta tillstånd. Det kan röra sig om

Prop. 2009/10:193

62

tusentals sändare, som var för sig också måste prövas formellt enligt de

förutsättningar som anges i 3 kap. 6 § LEK. Eftersom tillståndshavaren

själv planerar frekvensanvändningen inom det tilldelade frekvens-

utrymmet, och placerar sändare så att skadlig störning undviks, gör PTS i

dag endast en summarisk prövning i ärenden om tillstånd att använda

radiosändare i dessa fall. Det finns inget starkt allmänt skäl att ha ett

sådant dubbelt förfarande. Tvärtom skapar det onödig administration för

såväl tillståndshavarna som för PTS. För den som har fått tillstånd att

använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme bör det därför inte

gälla något tillståndskrav för att använda enskilda radiosändare inom

ramen för detta tillstånd. Däremot bör tillståndskravet gälla om någon

annan vill använda radiosändare inom ett sådant frekvensutrymme.

Tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme bör

kunna förenas med villkor i enlighet med vad som gäller för tillstånd att

använda en viss radiosändare, naturligtvis med undantag för sådana

villkor som avser själva radiosändarens beskaffenhet. Det måste också

säkerställas att skadlig störning inte uppstår på angränsande frekvens-

band eller i angränsande geografiska områden. De tekniska krav som

behövs för att säkerställa detta, t.ex. i form av s.k. spektrummasker, har

tidigare meddelats i villkoren för tillstånd att använda radiosändare. I och

med att sådana tillstånd inte ska krävas inom ramen för tillstånd att

använda ett visst frekvensutrymme bör dessa tillstånd uttryckligen kunna

förenas med de tekniska krav som behövs för att säkerställa ett faktiskt

och effektivt frekvensutnyttjande.

Det finns i vissa fall anledning att geografiskt begränsa tillstånd att

använda radiosändare inom ett visst frekvensområde. Detta är redan i dag

möjligt med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 11 § 5 LEK om upp-

ställande av villkor om var en mobil radiosändare får användas och

3 kap. 11 § 12 LEK om uppställande av villkor som krävs för att säker-

ställa ett faktiskt och effektivt frekvensutnyttjande. Av tydlighetsskäl bör

det dock uttryckligen anges i lagen att sådana geografiska begränsningar

kan uppställas avseende tillstånd att använda radiosändare inom ett visst

frekvensutrymme.

9.4

Förfarandet med allmän inbjudan till ansökan om

tillstånd

9.4.1

Ett utvidgat tillämpningsområde

Regeringens förslag: När efterfrågan på tillstånd att använda radio-

sändare överstiger utbudet, ska tillstånd som utgångspunkt alltid

fördelas efter allmän inbjudan till ansökan.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

lämnar det utan erinran. TeliaSonera AB anser dock att allmän inbjudan

till ansökan bara ska ske när det finns utrymme att dela ut ytterligare

tillstånd och det samtidigt är så att efterfrågan inte kan tillgodoses.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.

Prop. 2009/10:193

63

PTS anser att det inte bör krävas något antagande om att det saknas

tillgängligt frekvensutrymme för att ge tillstånd åt alla som vill och

skulle kunna bedriva verksamhet för att ett urvalsförfarande ska få

användas. Myndigheten anser vidare att bestämmelsen i 3 kap. 8 § första

stycket andra meningen kan strykas om utredningens förslag genomförs.

Justitiekanslern menar att utredningen borde ha belyst frågan huruvida

förfarandet med allmän inbjudan till ansökan tillgodoser kravet i YGL på

att tilldelning av frekvenser ska ske på ett sätt som leder till vidaste

möjliga yttrandefrihet. Vidare menar Justitiekanslern att det behövs mer

utredning i frågan om det förhållandet att TV- och radioprogram i allt

större omfattning sänds över mobilnätet gör att huvudsaklighetsrekvisitet

i 3 kap. 8 § andra stycket LEK kan skapa gränsdragningsproblem när det

gäller om tilldelning av frekvenser ska prövas enligt 3 kap. 8 § första

stycket eller 3 kap. 6 § samma lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

lämnar det utan erinran. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.

Tele2 Sverige AB avstyrker förslaget om det inte råder en stark

presumtion för förlängning av tillstånd att använda radiosändare inom ett

visst frekvensutrymme. Stiftelsen Den nya välfärden menar att rekvisitet

särskilda skäl måste tolkas restriktivt. Svenska stadsnätsföreningen

menar att hänsyn måste tas till glesbygdens förutsättningar vid tillstånds-

givningen. TeliaSonera AB menar att förslaget inte innebär någon nämn-

värd förändring i sak.

Justitiekanslern påpekar att bestämmelsen i 3 kap. 2 § YGL bör

beaktas även då tilldelning av radiofrekvenser sker enligt 3 kap. 8 § LEK

och frekvensanvändningen delvis avser utsändning till allmänheten av

program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket

YGL. Radio- och TV-verket och Sveriges Television AB framför liknande

synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: En ansökan om tillstånd att använda

radiosändare ska alltid prövas enligt de bedömningsgrunder som finns i

3 kap. 6 § LEK. Sedan lång tid tillbaka gäller att prövningen ska ha en

positiv inriktning, dvs. göras med utgångspunkt från att ansökan normalt

ska beviljas (se prop. 2002/03:110, s. 134 ff och prop. 1992/93:200,

s. 105 och 193). I vissa fall ska dock tillståndsprövningen enligt 3 kap.

6 § LEK ske efter en allmän inbjudan till ansökan. Så är enligt 3 kap. 8 §

första stycket LEK fallet när det uppkommer fråga om att meddela

tillstånd att använda radiosändare för nya eller väsentligt ändrade radio-

användningar och det kan antas att det frekvensutrymme som kan

avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla

som vill och skulle kunna bedriva sådan verksamhet, om inte särskilda

skäl föranleder annat. Detsamma gäller när det frekvensutrymme som

kan avsättas för en viss radioanvändning utökas eller på annat sätt

medger att ytterligare tillstånd meddelas.

Rekvisitet ny eller väsentligt ändrad radioanvändning har överförts

oförändrat till LEK från 14 § telelagen (1993:597) och 9 a § lagen

(1993:599) om radiokommunikation (se prop. 2002/03:110, s. 140 och

367 f). I förarbetena till 14 § telelagen anförs att det kan vara fråga om ny

eller väsentligt ändrad radioanvändning vid införandet av ett nytt

mobiltelefonsystem (se prop. 1992/93:200, s. 107). I övrigt saknas

Prop. 2009/10:193

64

uttalanden om den närmare innebörden av kravet (jfr a. prop. s. 210 ff

och prop. 1997/98:167, s. 10 f).

Den pågående teknikutvecklingen och en mer marknadsbaserad syn på

användningen av radiofrekvenser gör att man i allt lägre grad bör tilldela

radiofrekvenser för särskilda tekniker eller typer av tjänster. Området

kännetecknas av en tydlig konvergens mellan olika typer av elektroniska

kommunikationstjänster, -nät och -tekniker. Det betyder att man i allt

högre utsträckning kan använda olika typer av tekniker för att leverera

samma typ av innehåll. Det är numera t.ex. möjligt att se på TV i en

mobiltelefon och ”tala i telefon” med hjälp av en dator. Möjligheten att

definiera vad som är ny eller väsentligt ändrad radioanvändning blir som

en följd av denna utveckling allt svårare. Tjänsteutvecklingen handlar

inte heller bara om nya tjänster utan även om kvalitetsförbättringar av

existerande tillämpningar som inte nödvändigtvis behöver innebära ny

eller väsentligt ändrad användning.

Syftet med förfarandet i 3 kap. 8 § LEK är att på ett effektivt sätt skilja

sökande åt i en bristsituation. Kan man inte klart avgöra om en tilltänkt

användning är ny eller väsentligt ändrad, och det inte är en sådan situa-

tion där ytterligare tillstånd för en viss radioanvändning kan meddelas,

kan ett inbjudningsförfarande inte användas, även om det är uppenbart att

det finns fler intressenter än som kan beredas plats i systemet. Detta

skulle kunna vara fallet i en situation där den användning som de

sökande planerar endast innebär en vidareutveckling eller kvalitets-

förbättring som inte är tillräckligt unik eller nyskapande att använd-

ningen kan sägas vara ny eller väsentligt ändrad. Enligt nuvarande regler

ska tilldelning av frekvenser då ske direkt med tillämpning av 3 kap. 6 §

LEK. Den bestämmelsen ger dock inte någon ledning för hur ett urval

mellan flera sökande ska göras. I en situation där ett sådant urval ändå

måste göras är detta inte en acceptabel ordning från allmän synpunkt.

Man kan inte utgå från att konkurrens endast uppstår inom vad som

kan betecknas ny eller väsentligt ändrad radioanvändning. I dagens läge,

med den teknik- och marknadsutveckling som har ägt rum, saknas skäl

att ha olika regler för hur urvalet ska gå till när det finns fler intressenter

än som kan beredas plats i systemet beroende på vilken radioanvändning

som avses. I stället bör utgångspunkten vara att tillstånd att använda

radiosändare i sådana fall alltid ska fördelas efter allmän inbjudan till

ansökan.

Mot bakgrund av det nu sagda bör 3 kap. 8 § första stycket LEK ändras

så att utgångspunkten är att tillståndsgivning alltid ska ske efter allmän

inbjudan till ansökan i en situation där det råder brist på antalet tillstånd

som kan meddelas.

Med anledning av vad bl.a. Sveriges advokatsamfund har anfört om

vad som gäller för förlängning av tillstånd och den ovan angivna

lösningens förenlighet med skyddet för äganderätten kan följande sägas.

Radiofrekvenser är en statlig resurs, vars användning är förenad med ett

krav på tillstånd enligt reglerna i 3 kap. LEK. Tillstånd gäller enligt

3 kap. 12 § LEK alltid för en bestämd tid. Det finns inte någon rätt till

förlängning av ett tillstånd vid tillståndstidens utgång (se prop.

2002/03:110, s. 151). Någon sådan rätt fanns inte heller enligt lagen om

radiokommunikation (se prop. 1992/93:200, s. 219 ff). Förslaget innebär

alltså inte att någon drabbas av ett sådant tvångsövertagande som avses i

Prop. 2009/10:193

65

2 kap. 18 § regeringsformen. Det innebär inte heller någon inskränkning

av enskildas användning av mark eller byggnad. Förslaget får mot denna

bakgrund anses förenligt med skyddet för äganderätten i regerings-

formen. Även vid bedömningen av regleringens förenlighet med egen-

domsskyddet enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till den

europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (Europakonventionen), som gäller som svensk

lag, måste det beaktas att giltighetstiden för ett tillstånd inte är

obegränsad. Eftersom tillståndshavaren inte har någon rätt till

förlängning av ett tillstånd, kan ett beslut som innebär att en begärd

förlängning inte medges normalt inte anses utgöra ett ingrepp i egen-

domsskyddet enligt Europakonventionen. Förslaget bedöms således

förenligt även med skyddet för äganderätten i Europakonventionen.

Regeln om att tillstånd ska fördelas efter allmän inbjudan till ansökan

när efterfrågan på tillstånd överstiger tillgången behöver förses med vissa

undantag.

Till en början bör, liksom tidigare, ett urvalsförfarande inte äga rum

om det finns särskilda skäl mot det.

Urvalsförfarandet får enligt 3 kap. 8 § andra stycket 1 LEK inte heller

användas för radioanvändning som huvudsakligen avser utsändning till

allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 §

tredje stycket YGL. Utvecklingen har inneburit att audiovisuellt innehåll,

såsom mobil-TV, ljudradio och överföring av ljud, bilder och texter,

blivit ett vanligt förekommande inslag i utbudet i de mobila tele- och

bredbandsnäten och att sådant innehåll åtminstone delvis måste anses

riktat till allmänheten enligt vad som sägs i 1 kap. 6 § YGL.

Genom de senaste årens konvergensutveckling är det på ett helt annat

sätt än tidigare möjligt att sprida innehåll som utgör TV-sändningar eller

ljudradiosändningar via andra former av elektroniska kommunikationsnät

än traditionella rundradionät. Borttagandet av kravet på att det ska vara

fråga om ny eller väsentligt ändrad radioanvändning för att urvals-

förfaranden ska kunna tillämpas kan antas leda till jämförelsevis fler

urvalsförfaranden i framtiden.

Huvudsaklighetsrekvisitet i 3 kap. 8 § andra stycket 1 LEK infördes för

att sändare för digital-TV och digitalradio skulle omfattas av undantaget

även om viss andel av den digitala kapaciteten används för annat än

utsändning till allmänheten av radioprogram som anges i 1 kap. 1 § tredje

stycket YGL (se prop. 2002/03:110, s. 140 f). Det finns i dagsläget inte

skäl att överge principen att ett inbjudningsförfarande inte är lämpligt för

denna typ av radioanvändning. De gränsdragningsproblem som kan upp-

stå torde, trots den utveckling som varit, inte vara vanligt förekommande.

Om det uppstår någon tvekan åligger det dock PTS att noggrant pröva

om huvudsaklighetsrekvisitet är uppfyllt. Någon ändring i denna del

torde därför inte behövas.

Inte heller i övrigt finns det skäl att ändra de undantag från

inbjudningsförfarandet som finns i 3 kap. 8 § andra stycket LEK.

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket YGL gäller att det allmänna ska efter-

sträva att radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste

möjliga yttrande- och informationsfrihet. Vidare gäller enligt 1 kap. 1 §

tredje stycket LEK att elektroniska kommunikationers betydelse för

yttrande- och informationsfriheten särskilt ska beaktas vid lagens

Prop. 2009/10:193

66

tillämpning. Att fördelningen av frekvenser i ökande utsträckning kan

antas ske efter ett inbjudningsförfarande innebär därför inte i sig att de

intressen som skyddas genom bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket

YGL åsidosätts.

Det förtjänar vidare att påpekas att tillgång till Internet för alla med-

borgare är av stor betydelse för yttrande- och informationsfriheten.

Tillgång till Internet främjar friheten att meddela upplysningar samt

uttrycka tankar, åsikter och känslor respektive friheten att inhämta och

motta upplysningar och att i övrigt ta del av andras yttranden. Inte minst

den snabba tillväxten av användarskapat innehåll som bloggar m.m. är ett

tecken på att medborgarnas efterfrågan på att presentera och ta del av

olika typer av budskap till allmänheten via Internet är mycket stor. Inter-

nettjänster och annan dataöverföring sker i allt större utsträckning över

trådlösa nät. Antalet trådlösa bredbandsuppkopplingar har ökat lavinartat

de senaste åren. Detta har bidragit till ökad konkurrens och ökad till-

gänglighet genom att fler operatörer har tillkommit, att fler tjänster har

utvecklats och att priserna har sjunkit. Datatrafiken i mobilnäten har mer

än tiodubblats sedan 2006. Denna utveckling innebär att det i dag finns

ett ökande antal kommunikationskanaler där människor har möjlighet att

hävda sin grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet. Förslaget

får mot denna bakgrund anses förenligt med 3 kap. 2 § andra stycket

YGL.

Som bl.a. Justitiekanslern har påpekat innebär dock det nu sagda inte

att 3 kap. 2 § andra stycket YGL inte ska beaktas vid urvalsförfaranden

enligt 3 kap. 8 § LEK.

9.4.2

En ny bestämmelse om sekretess

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i ärende om meddelande av

tillstånd att använda radiosändare efter allmän inbjudan till ansökan

för uppgifter i ansökningar och bud eller som i övrigt hänför sig till

ärendet, om det kan antas att syftet med förfarandet motverkas om

uppgiften röjs. För uppgifter i en allmän handling ska sekretess gälla i

högst 20 år.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. Utredningen föreslog att sekretess skulle gälla för uppgifter i

ansökningar och bud eller som i övrigt hänför sig till ärendet, om det kan

antas att intresset av konkurrens i auktionen motverkas om uppgiften

röjs.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-

nar det utan erinran. PTS menar dock att förslaget enbart bör avse auk-

tioner. Kammarrätten i Stockholm förordar vissa lagtekniska justeringar.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-

nar det utan erinran. Stiftelsen Den nya välfärden anser dock att sekretess

bara ska gälla till dess att tillstånd meddelas.

Prop. 2009/10:193

67

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om sekretess vid inbjudningsförfaranden

Som nämnts tidigare är ett av huvudsyftena med LEK att främja

konkurrensen på området för elektroniska kommunikationer. Vid lagens

tillämpning ska särskilt beaktas elektroniska kommunikationers

betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten. Samhälls-

ekonomiska aspekter och den övergripande samhällsnyttan av en viss

radioanvändning ska beaktas när frågor om tillstånd att använda radio-

sändare prövas. När frågor om tillstånd att använda radiosändare ska

prövas efter allmän inbjudan till ansökan enligt 3 kap. 8 § LEK ska

prövningen ske efter ett jämförande urvalsförfarande (skönhetstävling),

efter ett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att betala ska

vara utslagsgivande (auktion) eller efter en kombination av dessa

förfaranden.

Ansökningar, eller bud i en auktion, som lämnas under förfarandet blir

allmänna handlingar när de anses inkomna till PTS. I de ansökningar

eller bud som lämnas kan det, särskilt om inbjudningsförfarandet helt

eller delvis är utformat som en skönhetstävling, finnas omfattande

information om anbudsgivarens ekonomiska förhållanden. I den mån det

finns uppgifter i bud som avser budgivarens affärs- och driftsförhållan-

den gäller sekretess om det kan antas att denne lider skada om uppgiften

röjs, se 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL,

jämfört med 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och

punkt 99 i bilagan till samma förordning. Exempel på sådana uppgifter

kan vara t.ex. strategiska handlingsplaner och antaganden om kostnader,

intäkter och investeringsbehov.

Uppgifter om vem som deltar i en auktion eller skönhetstävling eller

vilka bud som har lagts torde dock normalt inte kunna sekretessbeläggas

med stöd av dessa bestämmelser. Utredningen har ansett att eftersom det

inte är fråga om ett upphandlings- eller entreprenadärende så torde inte

heller sådana uppgifter kunna sekretessbeläggas med stöd av bestämmel-

serna om s.k. upphandlingssekretess i 19 kap. 3 § OSL.

Enligt 19 kap. 3 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift som

hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning

av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det

allmänna lider skada om uppgiften röjs.

Enligt förarbetena tar bestämmelsen främst sikte på upphandlings- och

entreprenadärenden (se prop. 1979/80:2 Del A, s. 148). Enligt sin orda-

lydelse är dock bestämmelsens tillämpningsområde vidare. Bestämmel-

sen omfattar således även upplåtelse eller användning av egendom eller

annan nyttighet.

Radiofrekvenser är en naturresurs som förvaltas av staten och vars

användning i regel omfattas av ett tillståndskrav. Upplåtelse av radio-

frekvenser torde därmed utgöra en sådan upplåtelse eller användning av

egendom eller annan nyttighet som omfattas av 19 kap. 3 § OSL.

En ytterligare förutsättning för att sekretess ska kunna gälla enligt

denna bestämmelse är att det kan antas att det allmänna lider skada om

uppgiften röjs. Med skada avses ekonomisk skada.

Prop. 2009/10:193

68

När det gäller auktioner torde skaderekvisitet vara uppfyllt om ett

utlämnande skulle riskera att leda till att budgivningen sker så, att bästa

resultat för det allmänna inte kan uppnås. Samma bedömning torde

kunna göras när det gäller förfaranden med en kombination av auktion

och skönhetstävling.

Om det finns sådana risker som nu nämnts om uppgifter i ärendet

lämnas ut, bör uppgifterna alltså redan i dag kunna omfattas av sekretess

enligt 19 kap. 3 § OSL, under förutsättning att inbjudningsförfarandet

avser en auktion eller en kombination av auktion och skönhetstävling.

Särskilt om skönhetstävlingar

I fråga om skönhetstävlingar är rättsläget mer osäkert. I dessa fall

konkurrerar deltagarna med varandra, inte genom det pris de är beredda

att betala utan på annat sätt, t.ex. med utfästelser om täckning eller om

utbud av tjänster. Om t.ex. uppgifter om inkomna utfästelser lämnas ut i

sådana fall är det inte tydligt att det allmänna kan anses lida sådan direkt

ekonomisk skada som krävs för att bestämmelsen i 19 kap. 3 § OSL ska

vara tillämplig.

Inbjudningsförfarandet är ett medel för att på ett objektivt, öppet och

icke-diskriminerande sätt skilja sökande åt i en situation där det finns fler

intressenter än som kan erbjudas plats inom ett visst avsatt frekvens-

utrymme. Utgångspunkten är att deltagarna i såväl auktioner som

skönhetstävlingar inte ska kunna sluta sig till vilka andra deltagare som

finns och hur dessa har agerat eller avser att agera. Ett optimalt urval

förutsätter att var och en av sökandena så långt som möjligt agerar själv-

ständigt utifrån sina egna bedömningar och förutsättningar, oberoende av

hur konkurrenterna agerar. I vissa fall utformas dock förfarandet så att

total öppenhet råder i budgivningen, men då är detta en avsiktlig åtgärd

som är en viktig del i processen. Mot bakgrund av syftet med inbjud-

ningsförfarandet är det angeläget att upprätthålla förtroendet för urvals-

processen och att säkerställa att deltagarna agerar under samma förutsätt-

ningar. I annat fall undermineras förtroendet för själva inbjudningsför-

farandet, även för framtiden. Förfarandet blir då inte längre ett effektivt

sätt att skilja sökande åt, oavsett om urvalet sker genom en skönhets-

tävling eller auktion eller genom en kombination av dessa förfaranden.

Detta får ytterst negativa konsekvenser för de intressen som ska beaktas

vid frekvenstilldelningen.

Mot den nu angivna bakgrunden bör det enligt regeringens mening, vid

skönhetstävlingar i ärenden om meddelande av tillstånd att använda

radiosändare efter allmän inbjudan till ansökan, gälla sekretess för upp-

gifter som hänför sig till ärendet, om det kan antas att syftet med för-

farandet motverkas om uppgiften röjs.

I fråga om den föreslagna bestämmelsens placering i OSL görs

följande bedömning.

Som har konstaterats ovan är både skönhetstävlingar och auktioner

urvalsinstrument inom förfarandet för att meddela tillstånd att använda

radiosändare. Det finns således ett starkt sakligt samband mellan dem.

Det kan därför tyckas naturligt att regleringen av sekretess vid skönhets-

tävlingar sker i anslutning till regleringen av sekretess vid auktioner i

Prop. 2009/10:193

69

19 kap. 3 § OSL. Bestämmelserna i 19 kap. OSL tar sikte på sekretess till

skydd för det allmännas ekonomiska intresse. Detta innebär inte att alla

skaderekvisit i 19 kap. har formulerats så att de uppställer krav på

ekonomisk skada. Det finns bestämmelser i kapitlet där skaderekvisitet

har formulerats annorlunda, t.ex. i 4 § där det anges att sekretess gäller

för uppgift som hänför sig till en myndighetsverksamhet för upplåning,

om det kan antas att det allmännas ställning som låntagare försämras om

uppgiften röjs och i 7 § där det anges att sekretess gäller för uppgift som

har tillkommit eller inhämtats för att användas bl.a. vid facklig förhand-

ling inom den offentliga sektorn, om det kan antas att det allmännas eller

ett statligt eller kommunalt företags ställning som förhandlingspart för-

sämras om uppgiften röjs. Gemensamt för skaderekvisiten i de olika

bestämmelserna i 19 kap. OSL är dock att de har en mer direkt koppling

till det allmännas ekonomiska ställning än det som nu föreslås.

I 17 kap. OSL finns bestämmelser om sekretess till skydd för myndig-

heters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn, jfr 2 kap.

2 § första stycket 3 tryckfrihetsförordningen (TF). Begreppet tillsyn ska i

detta sammanhang anses omfatta alla de fall där en myndighet har en

övervakande eller styrande roll i förhållande till näringslivet. Begreppet

har därmed en vidare betydelse här än vad det med utvecklingen har

kommit att få inom förvaltningsområdet (jfr prop. 2008/09:150, s. 355 f).

Det nu aktuella inbjudningsförfarandet ingår som ett led i ett tillstånds-

förfarande. Om man i förfarandet använder sig av en skönhetstävling bör

detta kunna anses utgöra en verksamhet som avser kontroll eller tillsyn i

OSL:s mening.

Det bör också beaktas att eftersom det är ett tillståndsförfarande prövas

som nämnts ovan frågor om sekretess för uppgifter till skydd för enskilda

enligt 30 kap. 23 § OSL, 9 § offentlighets- och sekretessförordningen och

punkt 99 i bilagan till den förordningen. I 30 kap. OSL finns bestäm-

melser om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn

m.m. i fråga om näringslivet.

Mot den nu angivna bakgrunden framstår det som mest ändamålsenligt

att sekretessbestämmelsen placeras i 17 kap. OSL. Bestämmelsen bör

omfatta alla ärenden om tillstånd att använda radiosändare efter allmän

inbjudan till ansökan. Den blir därmed också tillämplig på auktioner och

kombinationer av auktion och skönhetstävling. Om sådana förfaranden

används kan, som ovan nämnts, även 19 kap. 3 § OSL bli tillämplig. Om

flera sekretessbestämmelser kan tillämpas på en uppgift och en prövning

i ett enskilt fall resulterar i att uppgiften ska lämnas ut enligt en eller flera

bestämmelser samtidigt som uppgiften är sekretessbelagd enligt en eller

flera andra sekretessbestämmelser följer det av 7 kap. 3 § OSL att det är

de senare bestämmelserna som ska ha företräde.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, m.m.

I 1 kap. 1 § tredje stycket TF och 1 kap. 1 och 2 §§ YGL uttrycks

principen att var och en har rätt att meddela och offentliggöra uppgifter i

vilket ämne som helst till de personkategorier och organ som uppräknas

där för publicering i de medier som grundlagarna omfattar. Av 3 kap. 1 §

OSL följer att sekretess innebär såväl handlingssekretess som tystnads-

Prop. 2009/10:193

70

plikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av TF

och YGL har som huvudregel företräde framför tystnadsplikten, men har

aldrig företräde framför handlingssekretessen (se 7 kap. 3 § första stycket

2 och 5 § 1 TF och 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 2

YGL).

I vissa fall har bestämmelser om tystnadsplikt företräde framför rätten

att meddela och offentliggöra uppgifter. Rätten att meddela och offent-

liggöra uppgifter är då helt inskränkt. Vissa av dessa situationer är

reglerade direkt i TF och YGL. I 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 TF

och 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 YGL anges vidare

att det inte är tillåtet att med stöd av rätten att meddela och offentliggöra

uppgifter uppsåtligen åsidosätta en tystnadsplikt som anges i en särskild

lag. Den särskilda lag som avses är OSL (se 13 kap. OSL, slutet av varje

kapitel i lagens fjärde–sjätte avdelningar samt lagens sjunde avdelning).

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter har sin grund i att de

vanliga sekretessbestämmelserna ger uttryck för ganska allmänna

avvägningar mellan insyns- och sekretessintressena på de berörda

områdena. Detta innebär att önskemålet om insyn i ett särskilt fall kan

vara starkare än det sekretessintresse som har föranlett den aktuella

sekretessregeln. I förarbetena till sekretesslagen (1980:100) angavs att

grundprincipen bör vara att stor återhållsamhet bör iakttas vid prövning

av om undantag från meddelarfriheten ska göras i ett särskilt fall och att

det inte är möjligt att dra upp några fasta riktlinjer för när en begränsning

bör ske. I fråga om uppgifter som hänför sig till myndighetsutövning

ansågs dock att meddelarfrihet oftast borde föreligga (se prop. 1979/80:2

Del A, s. 111 f).

Enligt den bedömning som gjorts ovan kan uppgifter som lämnas vid

en auktion eller en kombination av auktion och skönhetstävling vara

sekretessbelagda enligt 19 kap. 3 § OSL. I dessa fall finns det inte någon

inskränkning i rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det finns

inte heller några inskränkningar i rätten att meddela och offentliggöra

uppgifter som är sekretessbelagda enligt bestämmelserna i 17 kap. OSL.

Det framstår som naturligt att samma regler om rätt att meddela och

offentliggöra uppgifter gäller oavsett vilken typ av urvalsmetod som

används. Någon inskränkning i rätten att meddela eller offentliggöra

uppgifter bör därför inte införas.

Sekretessen för uppgifter i en allmän handling i den nu föreslagna

bestämmelsen bör, i likhet med vad som gäller för sekretess enligt

19 kap. 3 § OSL, gälla i högst 20 år.

9.5

Giltighetstiden för tillstånd att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme

Regeringens förslag: Giltighetstiden för ett tillstånd att använda

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme får inte förlängas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Utredningens bedömning: Det bör på sikt införas ett system med

rullande tillståndstider för tillstånd som fördelats efter allmän inbjudan

Prop. 2009/10:193

71

till ansökan. Detta bör dock ske först när det kan kombineras med

incitamentsskapande avgifter (s.k. AIP) för att motverka risken för

konkurrenshämmande strategiskt agerande.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna framför att det

viktigaste är att det bringas klarhet i vilka regler som gäller för

tillståndstider. Konkurrensverket, Intel Sweden AB och Stockholms

handelskammare tillstyrker förslaget. Konkurrensverket menar vidare att

förslaget om rullande tillståndstider inte bör genomföras om det inte

framkommer ytterligare underlag som ger starkt stöd för ett AIP-system,

eftersom de internationella erfarenheterna är ytterst begränsade och det

underlag som presenteras i utredningen inte är tillräckligt. Intel Sweden

AB tillstyrker förslaget. Telenor Sverige AB och Tele2 Sverige AB

välkomnar en övergång till rullande tillståndstider, men menar att

nuvarande tillstånd bör förlängas med minst 15 år. Även PTS förespråkar

rullande tillståndstider men är kritiskt till AIP och anser att de risker för

konkurrenshämmande agerande som rullande tillståndstider kan medföra,

kan motverkas med andra verktyg. Hi3G Accsess AB tillstyrker

utredningens bedömning om rullande tillståndstider, men understryker

samtidigt vikten av att alla tillstånd meddelas med en minimitid.

Glesbygdsverket och Verket för innovationssystem, IT & Telekom-

företagen, Näringslivets telekomförening, Svenska Stadsnätsföreningen

och Konsumentverket instämmer i bedömningen att det på sikt bör

införas rullande tillståndstider och att AIP bör utredas. Swedish Network

Users’ Society anser att rullande tillstånd förefaller vara en bra balans

mellan investeringsvilja och möjligheter för nya aktörer och teknologier

förutsatt att uppsägningstiden tar hänsyn till dessa faktorer. Teracom AB

anför att det är viktigt att tillståndstider generellt är så pass långa att

investeringar kan motiveras ekonomiskt. TeliaSonera AB anser att

nuvarande praxis när det gäller förnyelse av tillstånd ska fortsätta att

gälla till dess att ett långsiktigt system med rullande tillståndstider kan

införas. Generic Mobile Systems AB menar att utredningens förslag ökar

risken för omfattande domstolsprocesser. Ericsson ifrågasätter

utredningens antagande om samband mellan låga inträdeshinder och

innovation och teknikutveckling.

Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens

förslag. I promemorian föreslogs att tillstånd skulle förlängas om det

kunde antas att en förlängning skulle leda till ett väsentligt förbättrat

utbud av elektroniska kommunikationstjänster. Förlängning skulle dock

inte få ske om det skulle hämma, eller vara ägnat att hämma utvecklingen

av en effektiv konkurrens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna avstyrker

förslaget. Länsstyrelsen i Uppsala län, Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap, Näringslivets telekomförening, Svenska stadsnäts-

föreningen och Tillväxtverket tillstyrker förslaget. Hi3G Access AB har

inga synpunkter på förslaget för det fall övergångsbestämmelser införs.

Svenska stadsnätsföreningen menar att tillståndet måste utnyttjas under

tillståndstiden. Stockholms handelskammare och Konkurrensverket

menar att utredningens förslag bör genomföras i stället. Telenor Sverige

AB menar att det måste råda en klar presumtion för att tillståndstiden ska

förlängas. Tele2 Sverige AB framför liknande synpunkter.

IT & Telekomföretagen anser att s.k. rullande tillståndstider bör

Prop. 2009/10:193

72

tillämpas. Flera remissinstanser, såsom Telenor Sverige AB, TeliaSonera

AB, PTS och Kammarrätten i Stockholm, ifrågasätter förslagets förenlig-

het med den pågående utvecklingen mot alltmer teknik- och tjänste-

neutrala tillstånd. Många remissinstanser, bland dem Telenor Sverige

AB, Tele2 Sverige AB, TeliaSonera AB, PTS, Konkurrensverket och

Stockholms handelskammare, anser att förslaget ökar osäkerheten om

tillståndens faktiska giltighetstid och kommer att leda till minskade

investeringsincitament. Vissa av dem menar även att förslaget motverkar

konkurrensintresset på marknaden. Det har från bl.a. Ventelo Sverige AB

framförts att förslaget inte är förenligt med de bakomliggande EU-direk-

tiven.

Ett flertal remissinstanser menar att prövningskriterierna inte ger

tillräcklig vägledning eller har andra brister och kommer att leda till

många överklaganden och svåra och omfattande mål. Till denna grupp

hör bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, PTS,

Konkurrensverket, Stockholms handelskammare, TeliaSonera AB och

Tele2 Sverige AB. Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i

Stockholm menar att frågornas komplexitet gör att det bör övervägas att

låta ekonomiska experter delta vid avgörandet av mål om förlängning av

tillstånd.

Skälen för regeringens förslag: Radiofrekvenser är en begränsad,

värdefull naturresurs i samhället. Efterfrågan på vissa delar av frekvens-

spektrum är större än utbudet. Tillgången till radiofrekvenser är dock

avgörande för att kunna driva trådlösa elektroniska kommunikationsnät

och kommunikationstjänster. Radiofrekvenser är därför en s.k. flaskhals-

resurs. Det är främst bland kommande tillstånd att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme som efterfrågan kan komma att överstiga

utbudet. En stor och snabbt växande andel av alla elektroniska

kommunikationstjänster är trådlösa. Tillgången till radiofrekvenser är

därför en nyckelfråga för hela sektorns och samhällets utveckling. Som

huvudregel krävs tillstånd för att få använda radiosändare här i landet.

Tillståndsgivningen blir därmed central för möjligheten att träda in på

marknaden.

Ett regelsystem som främjar konkurrensen är till nytta för såväl

konsumenter som andra slutanvändare. Målsättningen bör vara att

reglerna skapar incitament för tillståndshavare att bidra till framväxten av

kommunikationstjänster som kommer hela samhället till godo.

Bestämmelserna i LEK syftar till att enskilda och myndigheter ska få

tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största

möjliga utbyte vad gäller urvalet av dessa samt deras pris och kvalitet.

Det främsta medlet för att uppnå målen i LEK är att skapa förutsättningar

för konkurrens. Reglerna om tillstånd att använda radiosändare är en

integrerad del av det område som LEK omfattar.

För att undvika osäkerhet för såväl befintliga och potentiella tillstånds-

havare som för tillståndsmyndigheten om vad som gäller måste reglerna

om tillståndstider vara tydliga. Bristande förutsägbarhet om vad som

gäller vid tillståndstidens utgång försvårar marknadsaktörernas planering

och riskerar att hämma deras investeringsvilja.

Användningen av radiofrekvenser för elektronisk kommunikation bör i

hög grad vara efterfrågestyrd. Det är efterfrågan på tjänster och tekniska

lösningar som bör prägla vad frekvensutrymmet används för. Enligt

Prop. 2009/10:193

73

regeringens bedömning stöder återkommande urvalsförfaranden en

rättvisande och aktuell värdering av frekvensutrymmet, vilken måste

antas vara baserad på en bedömning av marknadens efterfrågan och dess

potential.

En flexibel användning av frekvensspektrum, som anpassas efter

rådande marknadsförutsättningar, bidrar till en mer dynamisk marknad.

Systemet som helhet bör därför så långt som möjligt främja en mångfald

av, och konkurrens mellan, olika tekniker, tjänster och aktörer. Aktörer

som redan befinner sig på marknaden har stora fördelar gentemot nya

aktörer, vilket kan leda till att få eller inga nya aktörer kan träda in på

marknaden. Det pågående marknadsutvecklingen gör att gränserna

mellan olika medier och kommunikationsaktörer luckras upp (s.k. mark-

nadskonvergens). Till följd av denna utveckling har det blivit allt svårare

att på förhand bedöma hur och av vem ett visst frekvensutrymme ska

användas. Det är därför viktigt att ha så låga inträdeshinder och ett så

öppet system som möjligt. Detta kan uppnås bl.a. genom att tillstånd

återkommande fördelas på nytt efter allmän inbjudan till ansökan i de

situationer där efterfrågan på tillstånd överstiger utbudet och det inte är

fråga om någon av de undantagssituationer som beskrivs i 3 kap. 8 §

LEK.

Det finns därför i dagsläget inte anledning att frångå den gällande

principen att tillstånd ska vara tidsbegränsade och att det inte ska finnas

någon automatisk rätt till förlängning (jfr prop. 2002/03:110, s. 151).

Ingen tillståndshavare ska heller ges förtur genom att få ett tillstånd

omprövat och tillståndstiden förlängd utan att frekvensutrymmet först

gjorts tillgängligt på marknaden. Regeringen föreslår därför att det införs

en särskild bestämmelse om att giltighetstiden för ett tillstånd att använda

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme inte får förlängas.

Det kan inte uteslutas att det finns en viss risk för att investerings-

benägenheten sjunker mot slutet av en tillståndsperiod. För att motverka

denna risk är det lämpligt att PTS genomför ett inbjudningsförfarande i

god tid före det att tillståndet löper ut.

9.6

Giltighetstiden för tillstånd att använda en viss

radiosändare

Regeringens förslag: Tillstånd att använda en viss radiosändare ska

vid giltighetstidens utgång förlängas med samma tid som tillståndet

senast har gällt, dock längst med fem år vid varje tillfälle. Förlängning

ska dock bara kunna ske om giltighetstiden för tillståndet överstiger

sex månader.

Förlängning ska ske med en kortare tid eller på ändrade villkor, om

tillståndshavaren begär det eller om de förutsättningar för att meddela

tillstånd som anges i 3 kap. 6 § lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation, förkortad LEK, därigenom kan uppfyllas.

Om tillståndshavaren begär det ska giltighetstiden inte förlängas.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.

Utredningen föreslog att tillstånd som huvudregel skulle gälla tills vidare

Prop. 2009/10:193

74

med möjlighet till uppsägning efter viss uppsägningstid under vissa

angivna förutsättningar. Tidsbegränsade tillstånd skulle dock kunna

meddelas.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har motsatt sig utredningens

förslag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-

slaget eller lämnar det utan erinran. TeliaSonera AB anser att utred-

ningens förslag bör genomföras i stället. Ericsson menar att förslaget

försvårar en möjlig framtida omfördelning av frekvensutrymmen. PTS

och Telenor Sverige AB menar att det bör finnas möjlighet att förlänga

tillståndet med en kortare tid i vissa fall. Svenska stadsnätsföreningen

menar att tillståndet måste utnyttjas under tillståndstiden.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 12 § LEK beviljas till-

stånd för en viss tid. De villkor som kan anges i tillstånden framgår av

3 kap. 11 § LEK. Till sådana villkor hör bl.a. det frekvensutrymme som

tillståndet avser.

Som regel råder det inte konkurrens om tillstånd att använda en viss

radiosändare. När giltighetstiden för ett tillstånd löper ut och tillstånds-

havaren vill ha ett nytt tillstånd prövas en ansökan endast enligt 3 kap.

6 § LEK. Vid prövningen har PTS möjlighet att styra var i det aktuella

frekvensbandet som radiosändaren får användas. Detta påverkar inte

själva användningen. Prövningen av sådana ansökningar är i dag mer av

en formalitet förutsatt att användningen inom ramen för det tidigare till-

ståndet inte ändras. Varje år hanteras tusentals sådana tillstånd. Som

regel behöver innehavaren av radiosändaren inte göra några förändringar

utan avser att fortsätta verksamheten som tidigare. Normalt sett behöver

därför inte heller tillståndsvillkoren ändras.

Enligt regeringens bedömning kan denna tillståndshantering rationali-

seras betydligt. Målet bör vara att systemet ska vara så enkelt som

möjligt för den enskilda tillståndshavaren. Det föreslås därför att

utgångspunkten ska vara att tillstånd att använda en viss radiosändare ska

förlängas vid tillståndstidens utgång, utan att det behövs någon särskild

ansökan om detta, om de förutsättningar för att meddela tillstånd som

anges i 3 kap. 6 § LEK är uppfyllda. Härigenom kan den administrativa

bördan lättas för majoriteten av tillståndshavare, inte minst för många

små företag.

Det finns ett behov av flexibilitet i systemet för att med rimliga inter-

vall kunna göra nödvändiga omdisponeringar med hänsyn till intresset av

en effektiv frekvensanvändning eller kunna frigöra frekvenser där radio-

användningen har harmoniserats internationellt. Regeringen instämmer

därför i promemorians bedömning att tillstånden bör förlängas med en

bestämd tid. En rimlig utgångspunkt är att tillståndstiden bör förlängas

med samma tid som tillståndet tidigare gällt. Med tanke på den snabba

teknikutvecklingen bör dock inte förlängning kunna ske med mer än fem

år i taget.

Det nu angivna förfarandet bör inte vara helt undantagslöst. När det

t.ex. gäller tillstånd att använda radiosändare vid festivaler, sportevene-

mang och andra tillfälliga arrangemang är det redan från början förutsatt

att tillståndet endast ska gälla en bestämd, kortare tid. Sådana tillstånd

Prop. 2009/10:193

75

bör naturligtvis inte förlängas automatiskt. Även när det gäller andra

typer av tillstånd för en kortare tid bör någon automatisk förlängning inte

ske. Det kan t.ex. röra sig om tillstånd för vetenskaplig eller annan test-

verksamhet. Giltighetstiden för sådana tillstånd är normalt några

månader. Det är därför lämpligt att det nya förlängningsförfarandet

endast är tillämpligt om tillståndstiden överstiger sex månader.

Giltighetstiden bör naturligtvis inte heller förlängas mot tillstånds-

havarens vilja. Om tillståndshavaren i god tid före tillståndstidens utgång

meddelar PTS detta, ska alltså förlängning inte ske.

Även om det i och för sig brister i någon av förutsättningarna för att

meddela tillstånd finns det situationer där det ändå inte är nödvändigt att

tillståndet upphör. Om PTS finner att ett tillstånd kan förlängas under

förutsättning att förlängning sker med en kortare tid eller att tillstånds-

villkoren ändras, bör det finnas möjlighet att medge detta. Om det t.ex. är

så att användningen av radiofrekvenser har harmoniserats genom beslut

inom EU, och Sverige därför måste avsätta vissa frekvensband för andra

ändamål, kan det befintliga tillståndet på sikt behöva omplaceras till

andra frekvenser. En sådan omplacering påverkar vanligtvis inte

tillståndshavarens verksamhet men ändringen måste anpassas till

tillståndshavarens tekniska förutsättningar. Omplaceringar kan också

behöva göras till följd av att PTS i syfte att effektivisera frekvens-

användningen avser att bereda plats för fler användare inom samma

frekvensutrymme. För att tillgodose sådana önskemål kan det vara

tillräckligt att förlängning först sker med en kortare tid och att tillstånds-

villkoren ändras vid nästkommande förlängning. Regeringen föreslår

därför att förlängning ska ske med en kortare tid än den tid som

tillståndet senast gällt eller på ändrade villkor, om förutsättningarna för

att meddela tillstånd enligt 3 kap. 6 § LEK därigenom kan uppfyllas.

I de två sistnämnda fallen följer det av 8 kap. 8 § LEK att tillstånds-

havaren ska få skälig tid att yttra sig innan beslut fattas. Detta bör ske i så

god tid att tillståndshavaren har möjlighet att vidta de åtgärder som krävs

för att förbereda eventuella åtgärder som kan röra utrustning eller annat.

9.7

Överlåtelse och uthyrning av tillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelserna om överlåtelse av tillstånd att

använda radiosändare ska också tillämpas på uthyrning av tillstånd.

Vid medgivande till uthyrning ska dock inte nya eller ändrade villkor

kunna meddelas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

meddela föreskrifter om undantag från kravet på medgivande för

uthyrning som avser en kortare period eller annars är av begränsad

omfattning.

Regeringens bedömning: Kriterierna för när medgivande till över-

låtelse ska ske bör inte ändras.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. Utredningen föreslog att tillståndshavarens ansvar för användningen

av radiosändare eller nummer skulle kvarstå efter det att uthyrning skett.

Prop. 2009/10:193

76

Vidare föreslog utredningen att kraven på att medgivande inte får lämnas

om det skulle leda till en ändrad radioanvändning om denna är harmoni-

serad med stöd av EG-fördraget (numera Fördraget om Europeiska

unionens funktionssätt), eller om det finns något särskilt skäl mot det,

skulle tas bort. Utredningen föreslog även att tillstånd att använda

nummer skulle kunna hyras ut.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är i

huvudsak positiva till förslaget. PTS föreslår att det införs en möjlighet

att föreskriva om undantag från kravet på medgivande i upplåtelse-

ärenden. Konkurrensverket anser att det enda prövningskriteriet bör vara

om transaktionen inverkar menligt på konkurrensen. Tele2 Sverige AB

och TeliaSonera AB framför liknande synpunkter. SES Sirius AB menar

att förslaget riskerar att snedvrida bilden av den efterfrågan på spektrum

som finns och bidra till att skapa en prisnivå som inte motsvarar behoven

hos de företag som erbjuder konkurrenskraftiga och efterfrågade

kommunikationstjänster. Ericsson föreslår att det bör tydliggöras att det

är tillåtet med s.k. outsourcing eller managed service-avtal. PTS menar

att det bör finnas en möjlighet att inte medge en ansökan om det finns en

risk för en ineffektiv uppsplittring av spektrum. TeliaSonera AB anser att

andrahandshandel som leder till samma ojämna fördelning av frekvenser

som kan bli följden av ett urvalsförfarande bör kunna tillåtas utan att

handeln anses medföra menlig inverkan på konkurrensen.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med

regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget om att

uthyrning ska tillåtas eller lämnar förslaget utan erinran. Tele2 Sverige

AB anser att möjligheten att vägra medgivande om det finns särskilda

skäl ska slopas. TeliaSonera AB anser att utrymmet för undantag från

kravet på medgivande bör vara större, att avslagsgrunderna ska begränsas

och att ansvaret för tillståndet bör kvarstå på tillståndshavaren under

uthyrningstiden. Telenor Sverige AB motsätter sig möjligheten att ändra

tillståndsvillkor i samband med en överlåtelse eller en uthyrning. PTS

menar att det behövs en bestämmelse som ger rätt att vid behov begära in

uppgifter om vilka tillstånd som är föremål för uthyrning, i de fall

uthyrning har skett i enlighet med en undantagsföreskrift. Enligt

Konkurrensverket bör det övervägas om det bör införas ett krav på

medgivande vid ägarförändringar i bolag som har tillstånd.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Överlåtelse

Enligt 3 kap. 23 § LEK får tillstånd eller del av tillstånd att använda

radiosändare eller nummer överlåtas efter medgivande av den myndighet

som meddelat tillståndet. Sådant medgivande ska meddelas om förvärva-

ren uppfyller de krav som ställts på sökanden i samband med att till-

ståndet meddelades, det inte finns att skäl att anta att överlåtelsen

inverkar menligt på konkurrensen, det inte skulle leda till en ändrad

användning av radiofrekvenser vars användning har harmoniserats med

stöd av EG-fördraget, och det inte finns något annat särskilt skäl mot det.

Förvärvaren övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt LEK

Prop. 2009/10:193

77

för tiden efter medgivandet. I fråga om överlåtelse av en del av ett

tillstånd anses den överlåtna delen som ett nytt tillstånd. Vid med-

givandet får myndigheten meddela de nya eller ändrade villkor som

överlåtelsen föranleder. En överlåtelse i strid med paragrafen är utan

verkan.

Bestämmelsen i 3 kap. 23 § LEK kommer utan ändring att omfatta

även tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme.

Utredningen har föreslagit att de kriterier att lämna medgivande som

finns i 3 kap. 23 § första stycket 3 och 4 LEK ska tas bort. Bestämmelsen

i 3 kap. 23 § första stycket 3 ska förhindra att radiofrekvenser efter en

överlåtelse används i strid med harmoniseringsåtgärder som har vidtagits.

Genom bestämmelsen genomförs delvis artikel 9.4 i det s.k. ramdirek-

tivet (2002/21/EG). Bestämmelsen bör därför inte ändras. Det har inte

framkommit något som ger anledning att ta bort bestämmelsen i 3 kap.

23 § första stycket 4 om att medgivande inte ska lämnas om det finns

särskilda skäl mot det. Förutsättningarna för att medgivande till över-

låtelse av tillstånd eller del av tillstånd ska få lämnas, bör således enligt

regeringens mening behållas oförändrade.

Uthyrning

Bestämmelsen i 3 kap. 23 § LEK har tolkats som att det inte är möjligt

att hyra ut ett tillstånd helt eller delvis.

Tillgången till radiofrekvenser är en allt viktigare förutsättning för

elektronisk kommunikation och efterfrågan på radiofrekvenser ökar

ständigt. Det är därför angeläget att radiofrekvenser utnyttjas effektivt.

Så är inte fallet t.ex. i de situationer där en tillståndshavare av någon

anledning inte fullt utnyttjar sitt tillstånd. En viktig åtgärd för att åstad-

komma ett effektivt frekvensutnyttjande är därför att skapa förutsätt-

ningar för en fungerande andrahandsmarknad. En utökad möjlighet till

överlåtelse och uthyrning av radiofrekvenser kan bidra till att förbättra

konkurrensen och dynamiken på marknaden för elektronisk kommunika-

tion. Om uthyrning tillåts kan radiofrekvenser utnyttjas av fler användare

för att erbjuda olika elektroniska kommunikationstjänster. Därmed

underlättas också inträdet för nya aktörer på marknaden. Med ett större

utbud av frekvenser och fler aktörer på marknaden kommer pris-

bildningen att fungera bättre. Detta kan i sin tur leda till en mer effektiv

fördelning av radiofrekvenser. Nya affärsmöjligheter för både nya och

befintliga aktörer kan komma att skapas, vilket är till nytta för mark-

nadsutvecklingen och ytterst även för slutanvändarna.

Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att det bör införas en

möjlighet för tillståndshavare att hyra ut tillstånd att använda radio-

sändare eller delar av sådana tillstånd.

Kriterierna för när uthyrning av tillstånd ska medges bör vara desamma

som gäller för medgivande till överlåtelse av tillstånd. Vidare bör

reglerna om skyldighet att tillhandahålla upplysningar och handlingar i

8 kap. 1 § LEK och om uttag av handläggningsavgift i 8 kap. 17 § LEK

vara tillämpliga vid uthyrning. Däremot saknas det vid uthyrning skäl att

kunna meddela nya eller ändrade tillståndsvillkor.

Prop. 2009/10:193

78

Utredningen har för uthyrningsfallet föreslagit att ansvaret för att

användningen av radiosändare överensstämmer med tillståndsvillkor och

de krav som ställs i LEK ska kvarstå hos tillståndshavaren även efter

uthyrningen. Skälet har angetts vara önskemål om att tillsynsmyndig-

heten ska kunna bedriva en effektiv tillsyn. Bestämmelserna om tillsyn i

7 kap. LEK utgår dock från att tillsyn ska riktas mot den som bedriver

verksamhet som omfattas av lagen. I uthyrningsfallen ligger det närmast

till hands att anse att det är den som hyr tillståndet som bedriver verk-

samheten. Det förefaller också kunna bli problem med att rikta verk-

ställighetsåtgärder mot tillståndshavaren om tillståndet har hyrts ut.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1985:206) om viten får t.ex. vite inte

föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet

att följa föreläggandet. Det förefaller därför mest ändamålsenligt att

ansvaret, i likhet med vad som gäller vid överlåtelse av tillstånd, övergår

till den som hyr tillståndet. Regeringen instämmer dock i Lagrådets

bedömning att om hyrestagaren missköter sig i sådan omfattning att det

utgör grund för återkallelse av tillståndet så bör endast medgivandet till

uthyrning återkallas och inte tillståndet att använda radiosändare i sig.

Som vissa remissinstanser har varit inne på finns det fall där det inte

framstår som motiverat med ett krav på medgivande i varje särskilt fall

för att uthyrning ska få ske. Det är typiskt sett fråga om uthyrning som

sker under en kortare tid eller annars är av begränsad omfattning, som

inte har någon påverkan på konkurrensen och där man normalt kan utgå

från att det inte kommer att behöva vidtas några tillsynsåtgärder. Det kan

t.ex. röra sig om uthyrning för en kortare period i samband med evene-

mang av olika slag, uthyrning av tillstånd för privat mobilradio eller

uthyrning för användning av enstaka radiosändare inom ramen för ett

tillstånd att använda ett visst frekvensutrymme. För sådana fall bör

generella undantag kunna beslutas. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om

undantag från kravet på medgivande för att uthyrning ska få ske.

9.8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1

juli 2010.

Äldre föreskrifter om krav på tillstånd för att använda radiosändare

inom sådan radioanvändning som omfattas av ett tillstånd att använda

radiosändare för viss radioanvändning gäller fortfarande för sådana

tillstånd som meddelats före ikraftträdandet.

Tillstånd att använda radiosändare för viss radioanvändning som

meddelats före ikraftträdandet, och som gäller längst till och med den

31 december 2015 samt inte tidigare har förlängts eller förnyats, ska

anses förlängda med tio år.

Utredningens förslag: Utredningen ansåg att det saknades behov av

övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser anser att utredningens för-

slag om tillståndstider bör förenas med övergångsbestämmelser. PTS

Prop. 2009/10:193

79

anser att utredningens förslag om tillståndstider bör göras tillämpliga

även på befintliga tillstånd att använda ett visst frekvensutrymme inom

ett geografiskt område. Generic Mobile Systems AB anser att tillstånd

som meddelats före ikraftträdandet av de nya reglerna och där det då

konstaterades att efterfrågan på radiofrekvenser inte översteg tillgången

ska anses beviljade på obestämd tid. Tele2 Sverige AB och Telenor

Sverige AB anser att de nya reglerna bara ska tillämpas på tillstånd som

meddelats efter ikraftträdandet. För att skydda gjorda investeringar och

konsumenternas intressen bör det råda en presumtion för att tillstånd som

meddelats före ikraftträdandet ska förlängas. Även TeliaSonera AB före-

språkar att det införs övergångsregler.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-

slag. I promemorian föreslogs inte någon övergångsbestämmelse

avseende tillstånd att använda radiosändare för viss radioanvändning som

meddelats före ikraftträdandet.

Remissinstanserna: ICE.net AB, Länsstyrelsen i Uppsala län,

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Svenska stadsnäts-

föreningen, Tillväxtverket och Ventelo Sverige AB tillstyrker förslaget.

Tele2 Sverige AB anser att det ska råda en presumtion för att tillstånd

som meddelats före ikraftträdandet ska förlängas och att ikraftträdandet

bör skjutas upp. Hi3G Access AB anser att de föreslagna reglerna bara

ska gälla för tillstånd som meddelats eller förlängts efter ikraftträdandet.

PTS och TeliaSonera AB efterlyser övergångsbestämmelser för de till-

stånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme som löper

ut inom två år från ikraftträdandet. TeliaSonera AB menar att det saknas

ytterligare övergångsregler när det gäller förlängning av tillstånd att

använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme samt att det saknas

regler om en entydig uppdelning av befintliga tillstånd på de föreslagna

kategorierna.

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i LEK bör

träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

juli 2010.

Utredningen ansåg att det saknades behov av övergångsbestämmelser

mot bakgrund av utformningen av de förslag som lämnades.

I avsnitt 9.3 föreslås att tillstånd att använda radiosändare ska kunna

avse ett visst frekvensutrymme eller en viss radiosändare. Detta ersätter

den tidigare möjligheten att dela upp tillstånd i ett huvudtillstånd för viss

radioanvändning och flera tillstånd för radiosändare inom ramen för

denna användning. Vidare föreslås det i avsnitt 9.3 att det inom ramen

för ett tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme

inte ska behövas tillstånd för att använda enskilda radiosändare.

Bestämmelsen i 3 kap. 9 § andra meningen LEK om att tillstånd att

använda radiosändare för viss radioanvändning och tillstånd att använda

enskilda radiosändare inom denna användning får meddelas vid olika

tillfällen har därför tagits bort. Det förekommer dock i vissa fall att det

meddelas tekniska villkor i de enskilda sändartillstånden som inte har

någon motsvarighet i huvudtillstånden. I sådana fall måste tekniska

villkor som angetts i tidigare tillstånd för enskilda radiosändare upp-

ställas också i nya tillstånd, om de tekniska villkoren ska gälla för samt-

liga sändare i nätet. Möjligheterna att mot tillståndshavarens vilja införa

eller ändra tillståndsvillkor under ett tillstånds giltighetstid är enligt

Prop. 2009/10:193

80

7 kap. 6 § LEK mycket begränsade. Det behövs därför en övergångs-

bestämmelse som innebär att äldre föreskrifter om krav på tillstånd för att

använda enskilda radiosändare fortfarande ska gälla för de fall där ett

tillstånd för viss radioanvändning har meddelats före ikraftträdandet.

Vissa remissinstanser har framfört behov av övergångsbestämmelser

för det fall utredningens förslag om tillståndstider genomförs.

Som anförs i avsnitt 9.5 finns det inte någon lagstadgad rätt till

förlängning av ett tillstånd. Samtidigt går det inte att bortse från att PTS i

avsaknad av särskilda lagregler om tillståndstidens längd har kommit att

utveckla en praxis som inneburit att tillståndstiden har förlängts i flera

fall. Som framgår av flera remissvar har många tillståndshavare inrättat

sig efter detta. Även om intresset av att de nya reglerna börjar gälla så

snart som möjligt är starkt, finns det en risk för att vissa tillståndshavare

skulle kunna drabbas hårt av de nya reglerna. Det gäller särskilt i de fall

tillståndstiden närmar sig slutet och tillståndshavaren haft fog för att anta

att tillståndstiden kommer att förlängas eller förnyas och anpassat sin

verksamhet efter detta. Sådana tröskeleffekter bör undvikas. Mot denna

bakgrund föreslår regeringen att alla tillstånd att använda radiosändare

för viss radioanvändning som meddelats före ikraftträdandet, som gäller

längst till och med utgången av år 2015 och som inte tidigare har vare sig

förlängts eller förnyats, ska anses förlängda med tio år.

I avsnitt 9.6 föreslås att tillstånd att använda en viss radiosändare utan

särskild ansökan ska förlängas med maximalt fem år i taget, om inte

tillståndsmyndigheten i vissa särskilt angivna fall beslutar att tillstånds-

tiden inte ska förlängas eller ska förlängas med kortare tid. Dessa

bestämmelser bör gälla även för tillstånd som meddelats före ikraft-

trädandet. Någon särskild övergångsbestämmelse behövs inte i anslut-

ning till detta.

Under en övergångsperiod kommer det inom ramen för tillstånd att

använda radiosändare för viss radioanvändning, vilka inte kan förlängas,

att finnas ett krav på tillstånd att använda enskilda radiosändare, vilka

som huvudregel ska förlängas. Det kan således uppstå en diskrepans

mellan giltighetstiden för de olika typerna av tillstånd. De särskilda

anpassningar av tillståndstiden för tillstånd att använda enskilda radio-

sändare som detta ger upphov till kan lösas genom tillämpning av den

nya bestämmelsen i 3 kap. 12 a § andra stycket LEK.

Det är angeläget att övriga förslag får genomslag i tillämpningen så

snart som möjligt. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte i

dessa delar.

Prop. 2009/10:193

81

10

Tvistlösning

Regeringens förslag: Det särskilda tvistlösningsförfarandet i 7 kap.

10 § LEK ska utvidgas så att det omfattar alla tvister som rör villkor

för samtrafik eller andra former av tillträde.

Äldre föreskrifter ska fortsätta att gälla för tvister som har avgjorts

av tillsynsmyndigheten före ikraftträdandet och som, efter över-

klagande, ska prövas av förvaltningsdomstol efter ikraftträdandet.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att bestämmelsen

skulle omfatta tvister om samtrafik eller andra former av tillträde.

Remissinstanserna: Svenska stadsnätsföreningen, Tele2 Sverige AB

och Tillväxtverket tillstyrker förslaget.

Kammarrätten i Stockholm, Post- och telestyrelsen (PTS), TeliaSonera

AB, Telenor Sverige AB och Ventelo Sverige AB avstyrker förslaget eller

menar att förslaget har fått en allt för vidsträckt innebörd. Det anförs att

förslaget omfattar bl.a. renodlat civilrättsliga tvister såsom skadestånds-

mål och fordringsmål liksom konkurrensrättsliga, arrenderättsliga och

ledningsrättsliga mål kommer att omfattas av tvistlösningsförfarandet,

vilket kommer att leda till svåra gränsdragningsproblem i förhållande till

behörigheten för allmän domstol och dessutom inte är förenligt med den

kompetens som PTS och förvaltningsdomstolarna besitter.

Flera remissinstanser anför att förhandlingsskyldigheten enligt direk-

tiven endast omfattar samtrafik och inte andra former av tillträde.

Skälen för regeringens förslag: Europeiska kommissionen har inlett

ett överträdelseärende mot Sverige och i en formell underrättelse anfört

att Sverige har brustit i sina skyldigheter enligt artikel 20 i ramdirektivet

genom att begränsa den nationella regleringsmyndighetens möjligheter

att pröva tvister mellan operatörer. Med anledning av överträdelseärendet

ändrades bestämmelsen i 7 kap. 10 § LEK så att den skulle täcka den

situation som kommissionen tagit upp i den formella underrättelsen.

Ändringen trädde i kraft den 1 juli 2009.

Enligt 7 kap. 10 § första stycket LEK i dess nya lydelse har PTS

behörighet att pröva tvister mellan dem som tillhandahåller elektroniska

kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande

tjänster om tvisten har samband med skyldigheter som följer av lagen

eller av föreskrifter, tillståndsvillkor eller beslut om förpliktelser som

meddelats med stöd av lagen. Genom bestämmelsen genomförs artikel

20 i ramdirektivet (2002/21/EG) och artikel 5.4 i tillträdesdirektivet

(2002/19/EG). Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse gällde den

tvister i fråga om skyldigheter som följer av lagen etc.

Enligt rådande nationell rättspraxis gäller att om det vid förhandlingar

om samtrafik mellan en operatör som ålagts skyldighet att tillhandahålla

samtrafik på vissa villkor och en operatör som inte har ålagts en sådan

skyldighet, uppstår tvist om priset för samtrafik i den senare operatörens

nät, så anses PTS inte kunna pröva denna tvist (se Kammarrättens i

Stockholm dom den 2 juli 2008 i mål nr 461-08). I förarbetena till

lagändringen anfördes att ändringen inte var avsedd att ändra denna

rättspraxis (se prop. 2008/09:159, s. 17).

Prop. 2009/10:193

82

I skäl 5 i ingressen till tillträdesdirektivet anges att den som får en

begäran om tillträde eller samtrafik i princip bör ingå avtal på kommer-

siell basis och förhandla med god vilja. I skäl 6 anges vidare att om

kommersiella förhandlingar misslyckas så bör de nationella reglerings-

myndigheterna ha befogenhet att i slutanvändarnas intresse säkerställa

tillfredsställande tillträde, samtrafik och samverkan mellan tjänster. Det

anges också i artikel 5.4 i tillträdesdirektivet att när det gäller tillträde

och samtrafik ska den nationella regleringsmyndigheten ha möjlighet att

ingripa på eget initiativ när det är motiverat eller, om det saknas avtal

mellan företag, på begäran av någon av de berörda parterna bl.a. i enlig-

het med förfarandet i artikel 20 i ramdirektivet.

I skäl 32 i ingressen till ramdirektivet anges att om en tvist uppstår

mellan företag inom ett område som omfattas av ramdirektivet eller

särdirektiven, t.ex. i samband med skyldigheter i samband med tillträde

och samtrafik, bör en förfördelad part som har förhandlat i god tro, men

misslyckats med att nå en överenskommelse, kunna vända sig till den

nationella regleringsmyndigheten för att lösa tvisten.

EU-domstolen har nyligen uttalat att det enligt artikel 5.4 i tillträdes-

direktivet – som avser såväl samtrafik som andra former av tillträde – är

tillåtet för nationella regleringsmyndigheter att ingripa om det saknas

avtal, för att säkerställa de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet.

Domstolen uttalade vidare att bestämmelsen ger regleringsmyndig-

heterna en viss frihet att ingripa utan att formerna för ett sådant

ingripande definieras eller begränsas.³

Med hänsyn till EU-domstolens uttalanden står det inte klart att det

rådande rättsläget är förenligt med EU-direktiven. Bestämmelsen i 7 kap.

10 § LEK bör därför enligt regeringens mening ändras så att den omfattar

alla tvister som rör villkor för samtrafik och andra former av tillträde.

Den nya regleringen är av sådan natur att den endast bör tillämpas i

ärenden som inte har avgjorts av PTS vid ikraftträdandet. Det bör införas

en särskild övergångsbestämmelse som reglerar detta.

Det kan tilläggas att om tvekan uppstår om den närmare gräns-

dragningen av vilka tvister som faller inom direktivens tillämpnings-

område, så finns alltid möjlighet att hänskjuta frågor om direktivens

innebörd till EU-domstolen.

11

Lissabonfördraget

Regeringens förslag: Bestämmelserna i LEK anpassas till Lissabon-

fördraget.

Skälen för regeringens förslag: Lissabonfördraget om ändring av

fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen (Lissabonfördraget) trädde i kraft den 1

december 2009. Lissabonfördraget innehåller ändringar i och tillägg till

³ Se mål C-192/08 TeliaSonera Finland Oyj mot iMEZ Ab, dom av den 12 november 2009,

p. 52 och 60.

Prop. 2009/10:193

83

de grundläggande fördragen och vissa protokoll som hör till dem.

Fördraget om Europeiska unionen kvarstår i modifierad form medan

fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget)

byter namn till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

I Lissabonfördraget anges bl.a. att Europeiska unionen ersätter och

efterträder Europeiska gemenskapen som juridisk person samt att

Europeiska gemenskapernas kommission byter namn till Europeiska

kommissionen. Redan genom Nicefördraget bytte Europeiska gemen-

skapernas officiella tidning namn till Europeiska unionens officiella

tidning.

I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns det bestäm-

melser som hänvisar till EG-fördraget, Europeiska gemenskapernas

kommission och Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Dessa

bestämmelser bör anpassas till Lissabonfördraget.

12

Samhällsomfattande tjänster

12.1

Finansiering av samhällsomfattande tjänster vid en

eventuell upphandling

Regeringens bedömning: Promemorians förslag om hur den sam-

hällsomfattande teletjänsten ska finansieras vid en upphandling bör

inte genomföras. Frågan om finansiering bör analyseras vidare.

Promemorians förslag: I lagen (2003:389) om elektronisk kommuni-

kation, förkortad LEK, ska det införas en möjlighet att ta ut en avgift av

dem som bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt lagen. Avgifterna

ska användas för att vid upphandling finansiera den samhällsomfattande

teletjänsten att uppfylla rimliga krav på anslutning till det allmänna tele-

fonnätet till en fast anslutningspunkt i stadigvarande bostad eller fast

verksamhetsställe åt var och en som begär det.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) tillstyrker förslaget.

Länsstyrelserna i Gävleborgs, Kronobergs, Jämtlands, Kalmar, Väster-

bottens, Uppsala, Västra Götalands, Östergötlands, Dalarnas, Värm-

lands, Västmanlands, Jönköpings, Skåne, Västernorrlands, Norrbottens,

Örebro och Stockholms län samt Västra Götalands läns landsting stöder

förslaget. De påpekar att det är angeläget att denna möjlighet verkligen

används för att ge människor som bor och arbetar i glest befolkade delar

av landet en rimlig tillgång till Internet. LRF tillstyrker förslaget och

menar att det skapar en nödvändig drivkraft för marknaden. Risken är

annars att områden med mindre lönsamhet inte byggs ut på frivillig väg

och att kostnaden för dessa områden istället tas via samhällsomfattande

tjänster och med en finansiering via allmänna skattemedel. Sveriges

Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget men anser att möjligheten

att skapa en fond som består av en kombination av statliga medel och

avgifter från operatörerna bör övervägas. Ekonomistyrningsverket har

inga principiella invändningar mot att en generell statlig pålaga finan-

sierar specifika statliga åtaganden. Däremot ifrågasätts klassificeringen

Prop. 2009/10:193

84

av pålagan som en avgift därmed även regleringen av pålagan.

Konkurrensverket påpekar att det finns skäl som talar för att en

finansiering av samhällsomfattande tjänster bör ske med allmänna

skattemedel snarare än genom avgifter från operatörer eller användare då

det riskerar att snedvrida konkurrensen. De avstyrker förslaget då de

anser det svårt att överblicka konsekvenserna av det redovisade förslaget.

IT&Telekomföretagen avstyrker förslaget och menar att en finansiering

via avgifter från operatörerna innebär att ytterligare kostnader läggs på

branschen. Svenska Stadsnätsföreningen anser att funktionellt tillträde till

Internet till största delen är en vinst för den offentliga sektorn. De anser

därför att det inte bara är de anmälningspliktiga operatörerna som ska

bekosta detta utan att största delen ska finansieras via skattemedel.

Stokab avstyrker förslaget och menar att det innebär att aktörer som

väljer att hyra grundläggande IT-infrastruktur missgynnas i förhållande

till aktörer som äger sin egen infrastruktur. TDC Sverige AB avstyrker

förslaget och menar att en sådan lösning skulle snedvrida konkurrensen

på marknaden genom att redan i dag dominerande aktörer skulle få

möjlighet att ytterligare öka sin dominans via finansiering från

konkurrenterna. Tele2 Sverige AB menar att det saknas stöd i gällande

reglering för en operatörsfinansierad lösning som finansierar den

höjningen av funktionellt tillträde till Internet som föreslås. TeliaSonera

AB avstyrker förslaget och menar att samtliga hushåll i dag har tillgång

till telefoni och att nästan alla hushåll har möjlighet att få en Internet-

anslutning med rimlig bredbandskapacitet.

Skälen för regeringens bedömning: I promemorian föreslås, förutom

en höjning av nivån för funktionellt tillträde till Internet, att det i LEK

införs en kompletterande möjlighet att finansiera den samhällsomfattande

teletjänsten vid en upphandling. Förslaget innebär att om tjänsten

upphandlas, får regeringen bestämma att en avgift tas ut från den som

bedriver anmälningspliktig verksamhet enligt LEK för att finansiera den

samhällsomfattande teletjänsten. I dagsläget kan den samhällsomfattande

tjänsten endast finansieras genom allmänna skattemedel.

Enligt gällande regelverk är det i första hand marknadens aktörer som

ska tillgodose behovet av samhällsomfattande tjänster. När marknaden

inte förmår göra detta kan PTS med stöd av 5 kap. 1 § LEK förplikta det

företag som anses lämpligt att tillhandahålla en samhällsomfattande

tjänst. Om PTS kan konstatera att kostnaderna för att tillhandahålla

tjänsten är oskäligt betungande för ett företag ska dock tjänsten

upphandlas och kostnaden för att tillhandahålla tjänsten finansieras av

allmänna medel. För att beräkna den ekonomiska bördan av att tillhanda-

hålla en samhällsomfattande tjänst för ett visst företag bör en netto-

kostnadskalkyl upprättas. Hänsyn ska tas till såväl kostnader och intäkter

som immateriella förmåner som härrör från tillhandahållandet av

tjänsten.

I direktivet om samhällsomfattande tjänster finns möjlighet att finan-

siera nettokostnaden för att tillhandahålla de samhällsomfattande

tjänsterna antingen via offentliga medel eller genom att fördela netto-

kostnaden för skyldigheten mellan leverantörer av elektroniska

kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Inom EU har samtliga

länder infört denna finansieringsmöjlighet utom Sverige, Finland och

Prop. 2009/10:193

85

Storbritannien. För närvarande använder sig sex länder aktivt av

metoden: Österrike, Tjeckien, Frankrike, Italien, Rumänien och Spanien.

Frågan om en kompletterande finansieringslösning ska ses mot

bakgrund av de pågående förändringarna på marknaden för elektronisk

kommunikation. Det har skett en teknisk utveckling av både kommuni-

kationsnät samt tjänster och konkurrensen på marknaden har ökat, vilket

fått positiva effekter såsom exempelvis lägre priser. Det kopparbaserade

telefonnätet har fått konkurrens av andra kommunikationsnät och

accesstekniker samtidigt som delar av nätet börjar bli uttjänta och håller

på att fasas ut. I början av år 2008 presenterade TeliaSonera AB en

avvecklingsplan för delar av kopparnätet som innebär att abonnenter som

i dag har tillgång till tjänster i det fasta kopparnätet kommer att sägas

upp. De allra flesta hushåll och företag, som i framtiden inte längre

förbinds med det fasta telenätet, kommer att kunna få tillgång till telefoni

och Internetanslutning via något av mobilnäten. Men då Sverige är ett till

ytan stort land med en låg befolkningstäthet kommer det att finnas

områden, i framförallt gles- och landsbygder, där det är olönsamt för

kommersiella aktörer att erbjuda tjänster.

Det finns därför en risk för att antalet hushåll och företag som saknar

tillgång till elektroniska kommunikationer, jämfört med dagens situation,

ökar. En sådan utveckling kan öka behovet av att upphandla den del av

den samhällsomfattande teletjänsten som kommer att vara oskäligt

betungande för aktörerna att tillhandahålla. Det aktualiserar frågan om

hur en tjänst som upphandlas ska finansieras.

Remissutfallet visar att det finns svårigheter med att införa en

kompletterande möjlighet att finansiera den samhällsomfattande

teletjänsten med avgifter från operatörerna i LEK. Det handlar framför-

allt om pålagan statsrättsligt kan anses utgöra en skatt eller en avgift. Det

som talar emot att pålagan utgör en avgift är att den motprestation som

operatörerna får i förhållande till avgiften som betalas är mycket liten.

Det är snarare de anslutna hushållen och företagen som får motpresta-

tioner i form av billigare anslutningar eller anslutningar överhuvudtaget.

Vidare är det statens ansvar att se till att det finns någon som tillhanda-

håller samhällsomfattande teletjänster. Åtaganden om sådana basfunk-

tioner i samhället finansieras i regel via statsbudgeten med skattemedel,

vilket i detta fall skulle kunna ske genom de allmänna skatterna eller

eventuellt via en punktskatt.

Promemorians förslag bör därför inte genomföras. Frågan om hur den

samhällsomfattande teletjänsten istället ska finansieras vid en upp-

handling kommer därför att analyseras vidare inom Regeringskansliet.

12.2

Funktionellt tillträde till Internet

Regeringens bedömning: Nivån för ett funktionellt tillträde till Internet

bör uppgraderas.

Promemorians bedömning: I promemorian föreslås att nivån för ett

funktionellt tillträde till Internet inom den samhällsomfattande tjänsten

att tillhandahålla en anslutning till det allmänna telefonnätet i en fast

Prop. 2009/10:193

86

anslutningspunkt bör höjas. Den nya nivån bör ligga mellan 0,5 och 2

Mbit/s.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna är

positiva till en höjning av nivån för funktionellt tillträde till Internet. PTS

anser att nivån bör ligga på 2 Mbit/s i nedlänk (mottagande av informa-

tion). Konkurrensverket ser positivt på att promemorian utgår från vilka

tjänster på Internet som medborgare bör ha tillgång till vid bedömningen

av nivån för funktionellt tillträde. Myndigheten för handikappolitisk

samordning gör bedömningen att 0,5 Mbit/s kan vara för lågt för att vara

funktionellt och förordar därför att den undre gränsen i det spann som

föreslås höjs och att den funktionella nivån ska sättas till minst 1 Mbit/s.

Länsstyrelserna i Örebro, Hallands, Kronobergs, Västerbottens, Upp-

sala, Gotlands, Jönköping, Stockholms och Västra Götalands län menar

att mininivån för elektronisk kommunikation och därmed ett funktionellt

tillträde till Internet i dagsläget i Sverige bör vara 2 Mbit/s. Flera

länsstyrelser pekar på betydelsen av IT-infrastruktur för den enskildes

säkerhet och även för dennes tillgång till vård, skola eller andra viktiga

samhällsfunktioner. Länsstyrelsen i Skåne län föreslår att den höjda

nivån fastställs till lägst 1 Mbit/s. Lantbrukarnas riksförbund menar att

ett funktionellt tillträde till Internet bör uppgå till 2 Mbit/s, men att det

viktigaste är att tekniken är möjlig att uppgradera över tiden. Svenska

Stadsnätsföreningen ifrågasätter den lägsta nivån på 0,5 Mbit/s och

menar att det funktionella tillträdet till Internet bör vara minst 2 Mbit/s

och symmetrisk (ha samma hastighet vid sändande som vid mottagande

av information). Orsaken är bland annat utvecklingen av en alltmer

avancerad sjukvård i offentlig regi som i större omfattning bedrivs i

patientens hem. IT&Telekomföretagen anser att det, givet att uteslutande

dagens behov beaktas, bör vara en nivå på minst 512 kbit/s. IT

Norrbotten AB anser att den absolut lägsta hastigheten bör vara minst

1Mbit/s, symmetrisk, men med hänsyn till att nya tekniker och

applikationer utvecklas som har behov av mera bandbredd bör gränsen

sättas vid 2 Mbit/s. TDC Sverige AB menar att nivån för funktionellt

tillträde till Internet på längre sikt ska höjas till 0,5 Mbit/s nedströms,

men att innan det görs bör regeringen genomföra en noggrann analys av

hur marknaden och aktörerna kommer att utvecklas beroende på val av

nivå och andra yttre omständigheter. Telenor Sverige AB anser att nivån i

dagsläget inte behöver överstiga 0,5 Mbit/s. Tele2 Sverige AB anser att

0,5 Mbit/s nedströms räcker mer än väl som miniminivå, och pekar på att

regleringen måste vara teknikneutral. TeliaSonera AB anser att 1 Mbit/s

är en lämplig nivå för närvarande, men menar att det vore olyckligt om

beslut skulle fattas om högre överföringshastigheter innan frekvenserna i

800 MHz-bandet finns tillgängliga för att erbjuda mobilt bredband, efter-

som det kommer att påverka omfattningen av de samhällsomfattande

tjänsterna.

Prop. 2009/10:193

87

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Marknaden för elektronisk kommunikation öppnades för konkurrens i

början av 1990-talet. Televerket (numera TeliaSonera AB) hade då sedan

lång tid tillbaka haft ett nationellt (de facto) monopol på telenät och tele-

tjänster. Som ende aktör erbjöd verket hushåll och företag i hela landet

anslutning till det kopparbaserade telefonnätet via en fast nätanslutnings-

punkt. Vid telelagens (1993:597) ikraftträdande 1993 var det endast

Televerket som kunde erbjuda denna tjänst. När verket bolagiserades till

Telia AB ålades bolaget genom tillståndsvillkor att tillhandahålla tjänsten

på likartade villkor. Tillståndsvillkoren kom att gälla till den 24 april

2004.

Genom direktivet om samhällsomfattande tjänster ändrades modellen

för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster och ett skyddsnät

skapades för att garantera medborgare och företag tillgång till ett antal

bastjänster. Enligt LEK har hushåll och företag rätt att få tillgång till

samhällsomfattande tjänster till ett överkomligt pris, förutsatt att kravet

är rimligt. Vad som är ett överkomligt pris för slutanvändarna preciseras

inte närmare. Beroende på om ett hushåll eller företag blir av med sin

anslutning eller om det är fråga om en nyanslutning bör prisnivån rim-

ligen kunna variera.

De samhällsomfattande tjänsterna omfattar bl.a. en anslutning till det

allmänna telefonnätet till en fast nätanslutningspunkt i stadigvarande

bostad eller fast verksamhetsställe. Anslutningen ska vara utformad så att

en slutanvändare kan utföra och ta emot lokala, nationella och inter-

nationella samtal, telefax och datakommunikation med en viss angiven

lägsta datahastighet som medger funktionellt tillträde till Internet. Inom

ramen för direktivet finns möjligheter att anpassa krav på överförings-

hastigheter och/eller tjänster utifrån nationella förutsättningar, bland

annat vad gäller funktionellt tillträde till Internet. I den revidering av

direktivet om samhällsomfattande tjänster som beslutades i november

2009 (2009/136/EG) förs vikten av flexibilitet fram. Medlemsstaterna

ska kunna sätta nivån för ett funktionellt tillträde till Internet som åter-

speglar vad majoriteten av abonnenter använder i landet.

I Sverige definierades år 2004 nivån för ett funktionellt tillträde till

Internet till 20 kbit/sek, se 29 a förordningen (2003:396) om elektronisk

kommunikation. Andra länder har gjort andra bedömningar. Exempelvis

höjde den finska regeringen nivån till 1 Mbit/s i oktober 2009. Parallellt

pågår en diskussion i flera europeiska länder om att ge bredbandstäck-

ning åt samtliga medborgare, exempelvis föreslår Frankrike en över-

föringshastighet om 512 kbit/s och Storbritannien en hastighet om 2

Mbit/s.

Höjning av nivån för funktionellt tillträde till Internet

Såväl den tekniska utvecklingen som användningen och efterfrågan på

tjänster förändrar förutsättningarna för användarna. Det finns därför

behov av att kontinuerligt ompröva vad som ska anses utgöra ett funk-

tionellt tillträde till Internet. Dagens nivå för funktionellt tillträde till

Prop. 2009/10:193

88

Internet fastställdes 2004 då en uppringd förbindelse via det koppar-

baserade telenätet utgjorde normen. I dag är flertalet kopparförbindelser i

landet uppgraderade och medger betydande överföringshastigheter på

åtskilliga Mbit/s. Det finns dessutom alternativa accessformer via bl.a.

mobilnät, kabel-TV-nät och fiber-LAN-nät. De accessformer som

existerar och som används av det stora flertalet abonnenter tillåter också

betydligt högre hastigheter än tidigare. I dag använder uppskattningsvis

cirka 80 procent av alla Internetanvändare i Sverige en anslutning som

medger minst 1 Mbit/s. De webbtjänster som finns är anpassade efter

detta. En hastighet på 20 kbit/s kan därför inte längre anses tillräcklig för

att tillgodose behovet av elektroniska bastjänster i samhället. Nuvarande

reglerade nivå för vad som utgör funktionellt tillträde till Internet har

överlevt sig själv och behöver anpassas till dagens förhållanden.

Avsikten med att ange en överföringshastighet för vad som är funk-

tionellt tillträde till Internet, är att säkerställa en viss kvalitetsnivå på

Internetanslutningen så att tillträdet kan anses som tillfredställande och

fylla sin funktion. Det är då viktigt att ta hänsyn till att exempelvis

svarstider inte är alltför långa men också till att många tjänster kräver en

viss överföringshastighet för att över huvud taget vara möjliga att

använda.

Det pågår en utveckling där allt fler tjänster i samhället blir digitala

och det ställer krav på att företag och hushåll kan ta del av dessa. Det

handlar om att ha en fungerande vardag. Det ska vara möjligt att utföra

ärenden, göra affärer, hålla kontakt med kunder, leverantörer, vänner och

familj, se på videoklipp eller uttrycka sina åsikter. En förutsättning för

allt detta är att det finns tillgång till en Internetanslutning som gör det

möjligt att nå Internet på ett funktionellt och säkert sätt.

Vilken överföringshastighet är då rimlig för att hushåll och företag ska

kunna använda bastjänster på Internet? Utvecklingen går snabbt och både

tjänster, teknik och hur man använder Internet förändras kontinuerligt.

Det gör att vad som kan anses som en funktionell anslutning till Internet

förändras över tiden. I promemorian redovisas en studie från PTS av hur

många sekunder det tar att använda olika tjänster på Internet beroende på

vilken överföringshastighet som anslutningen har. PTS bedömning är att

svarstider på mer än 10 sekunder inte är rimliga för att ta del av bas-

tjänster på Internet på ett funktionellt sätt. Med utgångspunkt i ett sådant

resonemang bör en användare ha en Internetanslutning som medger

minst 0,5 Mbit/s.

Flera remissinstanser påpekar dock att en överföringshastighet på 0,5

Mbit/s sannolikt inte är tillräcklig för att ta del av grundläggande tjänster

på Internet. Det handlar inte minst om de behov som företag har av att

sköta sin administration, göra beställningar och bokningar samt ha

kontakt med kunder via nätet. Även utvecklingen av e-förvaltningen där

fysiska servicekontor i allt högre grad ersätts med e-tjänster ställer krav

på en funktionell Internetanslutning. Detsamma gör e-tjänster som

vänder sig till personer med funktionsnedsättning, i behov av vård i

hemmet eller vill delta i distansutbildning. Tillgång till en god

infrastruktur som medger en funktionell anslutning till Internet gör det

möjligt att leva, bo och driva verksamhet i alla delar av landet. Det gör

att avstånd och eventuella brister i fysisk framkomlighet i många fall kan

Prop. 2009/10:193

89

kompenseras av säkra, snabba och heltäckande elektroniska

kommunikationsmöjligheter.

Det finns därför skäl som talar för en höjning av funktionellt tillträde

till Internet till 1 Mbit/s. Regeringen avser att återkomma med förslag i

frågan och hur höjningen ska finansieras.

13

Konsekvenser

13.1

Ändrade regler för tillstånd att använda radiosändare

och tvistlösning

I propositionen lämnas förslag till ändrade regleringsverktyg för till-

synsmyndigheten enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunika-

tion, förkortad LEK. Det övergripande syftet är att öka samhällsnyttan

genom att göra reglerna om tillstånd att använda radiofrekvenser effek-

tivare samt anpassa dem till dagens tekniska och marknadsmässiga förut-

sättningar.

De som i huvudsak berörs av regleringen är de företag på marknaden

för elektronisk kommunikation som omfattas av LEK. Förslagen berör

samtliga ca 50 000 innehavare av tillstånd att använda radiosändare. Det

gäller alltifrån verksamheter med hundratusentals anställda till enmans-

företag. Det är operatörer som tillhandahåller elektroniska kommunika-

tionsnät och elektroniska kommunikationstjänster, t.ex. telefoni, mobil-

telefoni, mobilt bredband och annan datakommunikation. De små och

medelstora företag som berörs är bland annat Internetleverantörer.

Berörda är också enskilda näringsidkare som använder radiosändare i sin

verksamhet, t.ex. i taxirörelser. Ytterst berörs också samtliga med-

borgare, företag och organisationer såsom användare av elektroniska

kommunikationstjänster.

Klara spelregler på marknaden innebär att företagens incitament att

investera för att möta konsumenternas efterfrågan ökar. Förslaget om att

tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme inte

ska kunna förlängas åtgärdar problemet med att reglerna om tillstånds-

tider har uppfattats som oklara av såväl tillämpande myndighet som

operatörer. Genom detta förslag i kombination med förslaget i 3 kap. 8 §

LEK åtnjuts de fördelar som en marknadsmässig fördelning av tillstånd

innebär, såsom låga inträdesbarriärer på marknaden och bättre förut-

sättningar för konkurrens. Följden kan också bli att fler urvalsförfaranden

kan komma att äga rum.

Med en uttrycklig möjlighet att godkänna uthyrning av tillstånd skapas

möjligheter för en mer effektiv resursanvändning. Utan en sådan ändring

uteblir denna effektiviseringspotential. Den konkurrensprövning som i

dag sker vid ansökan om överlåtelse av tillstånd enligt 3 kap. 23 § LEK,

kommer att vara gällande även för prövning av ansökan om uthyrning av

tillstånd. Möjligheten att hyra ut tillstånd skapar flexibilitet i frekvens-

användningen och leder till ökad rörlighet på marknaden, vilket kommer

att främja även små operatörer. Det underlättar också inträdet för nya

aktörer på marknaden. Av detta följer att marknaden får ett större

inflytande på användningen av radiofrekvenser vilket i sin tur leder till en

Prop. 2009/10:193

90

bättre fungerande prisbildning och en mer effektiv fördelning av radio-

frekvenser.

Den administrativa bördan kommer att minska för majoriteten av till-

ståndshavare. Det nya systemet för förlängning av tillstånd att använda

radiosändare underlättar för många små företag. Förslaget innebär att de

administrativa kostnaderna för företagen kommer att minska.

Beräkningar som gjorts visar att företagens administrativa kostnader för

att söka tillstånd uppgår till totalt ca 2,4 miljoner kr per år. Regeringens

bedömning är att förslaget kan halvera denna kostnad. Den årliga

besparingen för företagen uppgår därmed till ca 1,2 miljoner kr.

Även förslaget att det inte ska krävas särskilda tillstånd för enskilda

radiosändare inom ramen för ett tillstånd att använda radiosändare inom

ett visst frekvensutrymme kommer att minska de administrativa kost-

naderna för företag. Dessutom kommer det att väsentligt rationalisera

förfarandet för tillsynsmyndigheten. PTS har i dagsläget meddelat ca

1 200 tillstånd att använda radiosändare för viss radioanvändning. Varje

sådant tillstånd innehåller uppgifter om enskilda radiosändare, som

rapporterats in av tillståndshavarna. För närvarande hanterar PTS ca

120 000 sådana sändaruppgifter. Förslaget innebär att kostnaderna för

detta försvinner för såväl tillståndshavarna som för myndigheten.

Förslaget till utvidgning av tvistlösningsförfarandet innebär att ytter-

ligare tvister kan komma att överklagas till förvaltningsdomstolarna.

Ändringen är dock sakligt sett av marginell art. Den typ av tvister som

förslaget avser att reglera är ovanligt förekommande. Bedömningen är

därför att antalet mål i förvaltningsdomstol kan komma att öka med

endast ett fåtal mål per år. Arbetsbördan bedöms därför kunna rymmas

inom ramen för domstolarnas befintliga resurser.

Sammantaget bedöms att de samhällsekonomiska effekterna av för-

slagen blir positiva. Den långsiktiga samhällsnyttan av de investerings-

incitament som skapas för marknaden består i att elektroniska kommu-

nikationsnät kommer att såväl byggas ut som uppgraderas, vilket ytterst

skapar större tillgänglighet till elektroniska kommunikationstjänster för

konsumenterna. Tillgänglighet till bl.a. bredband genom trådlös kommu-

nikation är viktigt för det regionala utvecklingsarbetet. Förbättrade

kommunikationsmöjligheter underlättar både att driva företag och att

tillhandahålla offentlig service. I många fall är tillgång till högkvalitativa

kommunikationsmöjligheter en förutsättning för att företag ska etablera

sig i glest bebyggda delar av Sverige. Även offentlig service, t.ex. mobil

sjukvård och omsorg av olika slag, är beroende av trådlös elektronisk

kommunikation för att fungera och kunna utveckla sin verksamhet.

Bedömningen är att förslagen inte har några effekter för den kommu-

nala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet,

jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att uppnå de

integrationspolitiska målen. Inte heller från miljösynpunkt har förslagen

några konsekvenser.

Förslagen får sammantaget inte några ekonomiska konsekvenser för

staten som behöver finansieras i särskild ordning.

Prop. 2009/10:193

91

13.2

Samhällsomfattande tjänster

Nyttan för den enskilde användaren av att ha tillgång till telefoni och en

Internetanslutning med god kapacitet är stor. Det gör det möjligt att delta

i samhället på liknande villkor som majoriteten av medborgarna. Detta

gäller inte minst för de hushåll och företag som har haft tillgång till t.ex.

telefoni och som sedan blir av med denna på grund av utvecklingen på

marknaden när inga operatörer vill erbjuda tjänster på kommersiella

villkor. Tillgång till telefoni och Internet är också en förutsättning för att

kunna ta del av olika samhällstjänster och service. Utvecklingen av en

modern och effektiv förvaltning förutsätter också att medborgarna har

tillgång till elektroniska kommunikationer för att kunna ta del av

tjänsterna.

Nyttan för samhället av att alla hushåll och företag har tillgång till tele-

foni och en Internetanslutning med god kapacitet är stor. Det är betydel-

sefullt ur flera aspekter.

Förvaltning: Det pågår en omvandling av den svenska förvaltningen.

Allt mer tjänster blir digitala och tillgängliga för medborgarna via Inter-

net. För att så många medborgare som möjligt ska kunna ta del av den

offentliga förvaltningens service är det viktigt att man har tillgång till

telefoni och en Internetanslutning med god kapacitet.

Hälsa: Med en växande och åldrande befolkning ökar kraven på vård

och omsorg. Allt fler äldre vårdas i hemmet och då är tillgången till

elektroniska kommunikationstjänster viktiga. På sikt kommer behovet av

en Internetanslutning att öka för t.ex. övervakning, larm m.m.

Regional tillväxt: För att uppnå regional konkurrenskraft, entrepre-

nörskap och sysselsättning i alla delar av landet bör en ökad tillgång till

elektroniska kommunikationer eftersträvas. Det är viktigt för att skapa en

miljö där det är attraktivt att såväl bo som att starta och driva företag. Det

gör det också möjligt att utveckla nya samverkanslösningar mellan

kommersiell och offentlig service. En god tillgång till infrastruktur för

elektroniska kommunikationer skapar möjligheter för entreprenörer i hela

landet och är viktigt för att medborgare i alla delar av landet ska få till-

gång till offentligt finansierad service oavsett bostadsort. Även möjlighet

till distansutbildning kan vara en avgörande faktor för en regions tillväxt.

Inflytande: Tillgång till elektroniska kommunikationer gör det möjligt

för medborgarna att delta i den demokratiska dialogen. Allt mer av

kommunikationen mellan t.ex. politiker och medborgare görs via Inter-

net, då är det viktigt att alla ges möjlighet att delta i den demokratiska

processen.

Prop. 2009/10:193

92

14

Författningskommentar

14.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation

2 kap. 3 §

Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11. Dessutom

har en språklig justering gjorts.

3 kap. 1 §

I paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om krav på tillstånd

för att använda radiosändare. Genom ändringen, som behandlas i avsnitt

9.3, införs en uttrycklig möjlighet att meddela tillstånd att generellt

använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. Det får ankomma

på tillståndsmyndigheten att avgöra när det är motiverat att meddela

denna typ av tillstånd. Tillståndshavaren ska inom ramen för ett sådant

tillstånd inte behöva något särskilt tillstånd att använda enskilda radio-

sändare. Paragrafen har dessutom justerats språkligt.

3 kap. 2 §

Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11. Dessutom

har en språklig justering gjorts.

3 kap. 4 §

Paragrafen har justerats med anledning av att tillståndsvillkor som avser

en viss radiosändares beskaffenhet har flyttats från 3 kap. 11 § till den

nya 3 kap. 11 a §. Hänvisningen till den nya bestämmelsen i 3 kap.

11 § 4 innebär att föreskrifter om undantag från tillståndsplikten kan avse

ett visst geografiskt område. Dessutom har paragrafen justerats språkligt.

3 kap. 6 §

Paragrafen har anpassats till att tillstånd kan avse rätt att använda radio-

sändare inom ett visst frekvensutrymme eller rätt att använda en viss

radiosändare, se 3 kap. 1 §. Bestämmelsen i första stycket 2, som endast

är tillämplig på tillstånd att använda en viss radiosändare, har flyttats till

det nya tredje stycket. Paragrafen har även anpassats till Lissabon-

fördraget, se avsnitt 11, samt justerats språkligt.

3 kap. 8 §

Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

Ändringen i första stycket, som behandlas i avsnitt 9.4.1, innebär en

utvidgning av paragrafens tillämpningsområde. Användningen av för-

farandet med prövning efter allmän inbjudan till ansökan är inte längre

begränsad till fall där det är fråga om ny eller väsentligt ändrad radio-

Prop. 2009/10:193

93

användning. I stället ska detta förfarande som utgångspunkt alltid

användas när efterfrågan på tillstånd att använda radiosändare överstiger

utbudet. I en sådan bristsituation fattas beslut enligt 3 kap. 7 § att

begränsa antalet tillstånd som beviljas (jfr prop. 2002/03:110, s. 367).

Paragrafen är tillämplig på såväl tillstånd att använda radiosändare inom

ett visst frekvensutrymme som tillstånd att använda enskilda radio-

sändare. Liksom tidigare ska dock inbjudningsförfarandet inte användas

om det finns särskilda skäl mot det. Sådana skäl kan t.ex. vara att kost-

naderna för förfarandet inte skulle vara försvarliga med hänsyn till den

aktuella radioanvändningen, se prop. 2002/03:110, s. 140. Ytterligare

undantag framgår av andra stycket.

Tredje stycket har endast justerats språkligt.

3 kap. 9 §

Ändringen innebär att andra meningen upphävs eftersom det inte längre

görs någon uppdelning mellan tillstånd att använda radiosändare för viss

radioanvändning och tillstånd att använda radiosändare inom denna

användning. Som anges i 3 kap. 1 § gäller i stället att tillstånd ska avse

rätten att använda en viss radiosändare eller en generell rätt att använda

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. Den som har ett tillstånd

att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme ska, som fram-

går av avsnitt 9.3, inte inom ramen för det tillståndet behöva något

särskilt tillstånd att använda enskilda radiosändare.

Paragrafen har även justerats språkligt.

3 kap. 10 §

Paragrafen har ändrats så att den blir tillämplig på såväl tillstånd att

använda en viss radiosändare som tillstånd att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme.

3 kap. 11 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.3. I paragrafen anges de villkor som

kan ställas upp oavsett vilken typ av tillstånd det är fråga om. De villkor

som avser radiosändares beskaffenhet och alltså är specifika för tillstånd

att använda en viss radiosändare har flyttats till den nya 3 kap. 11 a §.

I den nya punkten 4 har det klargjorts att tillstånd att använda radio-

sändare inom ett visst frekvensutrymme kan begränsas geografiskt.

Punkt 6 har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11, och dess-

utom justerats språkligt.

I punkt 9 har det införts en uttrycklig möjlighet att meddela villkor om

tekniska krav som tillståndshavaren ska följa för att undvika skadlig

störning på angränsande frekvensband eller i angränsande geografiska

områden.

Prop. 2009/10:193

94

3 kap. 11 a §

Paragrafen är ny. Den motsvarar tidigare 3 kap. 11 § 4–7. I paragrafen

anges de villkor som avser radiosändares beskaffenhet och alltså är

specifika för tillstånd att använda en viss radiosändare.

3 kap. 12 a §

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.6 och har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Genom första stycket införs ett system för förlängning av tillstånd att

använda en viss radiosändare. Tillståndsmyndigheten ska självmant fatta

sådana beslut, vilket förenklar administrationen för de enskilda till-

ståndshavarna. Förlängning sker med den tid som senast bestämts för

tillståndet. Förlängningstiden får dock aldrig överstiga fem år vid varje

förlängningstillfälle. En förutsättning för att förlängning ska ske är att de

allmänna förutsättningarna i 6 § för att kunna meddela tillstånd är upp-

fyllda. Förlängning ska således inte ske om myndigheten t.ex. finner att

den befintliga användningen inte längre utgör en effektiv användning av

frekvensutrymmet, se 3 kap. 6 § första stycket 3.

Tillstånd som gäller högst sex månader kan inte förlängas. I fråga om

tillstånd med så korta giltighetstider, vilka typiskt sett meddelas för till-

fälliga arrangemang som t.ex. festivaler och sportevenemang eller för

vetenskaplig eller annan testverksamhet, uppstår normalt inte några

frågor om förlängning av tillståndstiden. Att förlängning inte kan ske

hindrar dock inte tillståndshavaren att vid behov ansöka om ett nytt

tillstånd. Ansökan prövas då som vanligt enligt de förutsättningar för att

meddela tillstånd som anges i 3 kap. 6 §.

Enligt andra stycket kan förlängning ske med en kortare tid än vad som

följer av första stycket eller på ändrade villkor. Detta ska ske om till-

ståndshavaren själv begär det. Det kan också komma i fråga t.ex. i sådana

fall där ett frekvensband ska utrymmas på grund av att användningen av

radiofrekvenser har harmoniserats inom EU och Sverige därför vid en

viss framtida tidpunkt måste avsätta frekvensbandet för andra ändamål.

Om en förlängning enligt första stycket då inte kan ske på grund av

bestämmelsen i 3 kap. 6 § första stycket 5, ska tillståndstiden anpassas

efter den tid som frekvensutrymmet är tillgängligt. I andra fall kan det

vara så att verksamheten kan fortsätta genom användande av andra radio-

frekvenser. Det finns då möjlighet att förlänga tillståndstiden enligt första

stycket och ändra tillståndsvillkoren så att de avser de nya radiofrekven-

serna.

I tredje stycket anges att förlängning inte får ske mot tillståndshavarens

vilja. En tillståndshavare som ändrar uppfattning efter det att förlängning

har skett eller som av någon annan anledning inte vill behålla sitt till-

stånd har alltid möjlighet att få tillståndet återkallat omedelbart, se 7 kap.

6 § första stycket 5.

Eftersom ett förlängningsbeslut innebär en ändring av tillståndet eller

villkoren för detta ska enligt 8 kap. 8 § berörda parter och andra som kan

ha intresse i saken ges skälig tid att yttra sig innan beslutet fattas.

Prop. 2009/10:193

95

3 kap. 12 b §

Paragrafen är ny. Den behandlas i avsnitt 9.5. Bestämmelsen innebär att

det inte finns någon möjlighet att förlänga den giltighetstid som

ursprungligen bestämts för tillståndet. Om ett nytt tillstånd kan meddelas

vid tillståndstidens slut och efterfrågan på tillstånd kan antas överstiga

utbudet, ska fördelning av tillståndet ske efter allmän inbjudan till

ansökan enligt 3 kap. 8 §, utom i vissa i den paragrafen särskilt angivna

fall. I annat fall gäller enbart de prövningskriterier som finns i 3 kap. 6 §.

3 kap. 23 §

Bestämmelsen i första stycket 3 har anpassats till Lissabonfördraget, se

avsnitt 11. I övrigt har paragrafen endast justerats språkligt.

3 kap. 24 §

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.7 och har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Bestämmelsen i första stycket gör det möjligt att hyra ut tillstånd eller

del av tillstånd att använda radiosändare. Det gäller samma kriterier för

när medgivande ska lämnas både vid uthyrning och överlåtelse. Vidare

övertar hyrestagaren uthyrarens rättigheter och skyldigheter enligt lagen

för tiden efter medgivandet. Eventuella tillsynsåtgärder under hyrestiden

ska därför riktas mot hyrestagaren och inte mot uthyraren. Om uthyrarens

tillstånd återkallas, så upphör hyrestagarens rätt att använda radiosändare

enligt tillståndet. Det är också hyrestagaren som blir skyldig att betala

årlig avgift enligt 8 kap. 17 § andra stycket under hyrestiden. Den situa-

tionen att hyrestagaren missköter sig i sådan grad att det utgör grund för

återkallelse av tillståndet behandlas i 7 kap. 6 a §.

Till skillnad från vad som gäller vid överlåtelse har det inte införts

någon möjlighet att meddela nya eller ändrade villkor vid medgivande

till uthyrning. Vid uthyrning av en del av ett tillstånd ska inte heller den

uthyrda delen anses som ett nytt tillstånd.

När det gäller paragrafens tillämpning i övrigt får de uttalanden som

gjorts i fråga om överlåtelse av tillstånd anses tillämpliga även på

uthyrning av tillstånd, se prop. 2002/03:110, s. 164 f och 373 f.

Genom bestämmelsen i andra stycket blir det möjligt att besluta om

generella undantag från kravet på medgivande för uthyrning av tillstånd

eller del av tillstånd att använda radiosändare. Sådana undantag torde

kunna avse t.ex. uthyrning för en kortare period i samband med evene-

mang av olika slag, uthyrning av tillstånd för privat mobilradio eller

uthyrning för användning av enstaka radiosändare inom ramen för ett

tillstånd att använda ett visst frekvensutrymme.

4 kap. 4 §

Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11.

Prop. 2009/10:193

96

4 kap. 13 §

Paragrafen har följdändrats med anledning av att vissa bestämmelser i

3 kap. 11 § har flyttats till den nya 3 kap. 11 a §.

5 kap. 14 §

Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11.

7 kap. 6 §

Paragrafen har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11, och juste-

rats språkligt.

7 kap. 6 a §

Paragrafen, som är ny, har införts på Lagrådets initiativ. Den behandlas i

avsnitt 9.7.

Enligt 3 kap. 24 § gäller att den som hyr ett tillstånd att använda radio-

sändare övertar tillståndshavarens rättigheter och skyldigheter enligt

lagen. Om det uppkommer skäl att återkalla ett sådant tillstånd på grund

av omständigheter på hyrestagarens sida, ska dock endast medgivandet

till uthyrning återkallas. Tillståndshavaren har då kvar sin rätt att förfoga

över tillståndet under resterande tillståndstid.

7 kap. 10 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 10. Ändringen innebär en utvidgning av

tvistlösningsförfarandets omfång. Syftet är att säkerställa ett korrekt

genomförande av artikel 20.1 i det s.k. ramdirektivet (2002/21/EG) och

artikel 5.4 i det s.k. tillträdesdirektivet (2002/19/EG). Genom ändringen

blir det tydligt att tillsynsmyndigheten är behörig att pröva alla tvister om

villkor för samtrafik och andra former av tillträde. Användningen av

uttrycket villkor för samtrafik eller andra former av tillträde avser att

avgränsa tillämpningsområdet så att det inte omfattar sådana tvister som

kan prövas i annan ordning, t.ex. skadestånds-, fordrings- eller lednings-

rättstvister eller konkurrensrättsliga eller arrenderättsliga tvister. Vad

som avses med samtrafik framgår av 1 kap. 7 §. I likhet med vad som

gäller för andra bestämmelser i LEK som handlar om tillträde får den

termen tolkas mot bakgrund av definitionen av tillträde i artikel 2 i

auktorisationsdirektivet, jfr prop. 2002/03:110, s. 165 f.

8 kap. 1 §

Paragrafen har följdändrats med anledning av den nya bestämmelsen om

uthyrning av tillstånd i 3 kap. 24 §.

8 kap. 2, 5, 6, 10–13 och 14 a §§

Paragraferna har anpassats till Lissabonfördraget, se avsnitt 11. Vissa

språkliga justeringar har dessutom gjorts i 8 kap. 2, 5, 6 och 10–13 §§.

Prop. 2009/10:193

97

8 kap. 17 §

Paragrafen har följdändrats med anledning av den nya bestämmelsen om

uthyrning av tillstånd i 3 kap. 24 §. Dessutom har vissa språkliga juste-

ringar gjorts.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 9.8 och 10.

Övergångsbestämmelsen i punkt 2 har utformats på sådant sätt att den

nya bestämmelsen i 7 kap. 10 § blir tillämplig endast i ärenden som ännu

inte avgjorts av Post- och telestyrelsen vid ikraftträdandet. Bestämmelsen

har med en mindre språklig justering utformats enligt Lagrådets förslag.

I punkt 3 anges att den som enligt äldre bestämmelser fått ett tillstånd

att använda radiosändare för viss radioanvändning ska anses ha tillstånd

att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme. Detta får störst

praktisk betydelse när det gäller förlängning av tillståndstiden. Sådana

tillstånd kan inte förlängas eller förnyas enligt de nya reglerna. Det anges

dock att tillstånd som gäller längst till och med den 31 december 2015

och som inte tidigare har förlängts eller förnyats, ska anses förlängda

med tio år. Därefter gäller de nya reglerna fullt ut. Bestämmelsen har

utformats enligt Lagrådets förslag.

Punkt 4 innebär att de som före ikraftträdandet har fått tillstånd att

använda radiosändare för viss radioanvändning även fortsättningsvis

måste ha tillstånd att använda enskilda radiosändare inom denna använd-

ning. De tekniska villkor som behövs kan då, liksom tidigare, meddelas i

tillstånden att använda enskilda radiosändare. De eventuella problem som

i dessa fall under en övergångsperiod kan uppstå genom att tillstånd att

använda en viss radiosändare som huvudregel ska förlängas med viss tid

vid tillståndstidens utgång, medan tillstånd att använda radiosändare

inom ett visst frekvensutrymme inte kan förlängas, kan lösas genom

tillämpning av bestämmelsen i 3 kap. 12 a § andra stycket.

Prop. 2009/10:193

98

14.2

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)

17 kap. 4 a §

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.4.2 och har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Genom paragrafen införs en särskild sekretessbestämmelse för ärenden

om meddelande av tillstånd att använda radiosändare i sådana fall där

tillstånd fördelas efter allmän inbjudan till ansökan. Enligt 3 kap. 8 §

tredje stycket LEK sker då prövningen efter ett jämförande urvalsför-

farande, efter ett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att

betala ska vara utslagsgivande eller efter en kombination av dessa båda

förfaranden. Den föreslagna sekretessbestämmelsen är tillämplig på alla

dessa förfaranden. Om ett anbudsförfarande eller en kombination av ett

jämförande urvalsförfarande och ett anbudsförfarande används kan även

19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL,

bli tillämplig. Om flera sekretessbestämmelser kan tillämpas på en upp-

gift och en prövning i ett enskilt fall resulterar i att uppgiften ska lämnas

ut enligt en eller flera bestämmelser, samtidigt som uppgiften är

sekretessbelagd enligt en eller flera andra sekretessbestämmelser, följer

det av 7 kap. 3 § OSL att det är de senare bestämmelserna som ska ha

företräde.

Paragrafen är utformad med ett rakt skaderekvisit. Det innebär att

utgångspunkten är att uppgifter i ärendet är offentliga. Sekretess torde

framför allt komma i fråga för uppgifter om vem eller vilka som deltar i

förfarandet och om innehållet i ingivna anbud.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 1

99

Sammanfattning av betänkandet Effektivare signaler

(SOU 2008:72)

Teknik- och marknadsutvecklingen har avsevärt ändrat förutsättningarna

för trådlös kommunikation och radiospektrumförvaltning. Det behövs

nya, framtidssäkra spelregler på radiospektrumområdet som kan ta

tillvara och främja en positiv utveckling som är av stor betydelse för

samhället. Det krävs också tydligare politiska ramar både för radio-

spektrumförvaltningen och för tillgängligheten till mobil och annan

trådlös kommunikation. Nedan sammanfattas mina förslag och de skäl

som framgår av kapitel 4. Här sammanfattas också den konceptuella

spektrumförvaltningsmodell som framgår av kapitel 3 och som utgör en

gemensam principiell grund för alla mina förslag.

Det ska gå att ringa och nå Internet överallt när som helst

Förslag: Målsättningen ska för det första vara att det alltid ska gå att

använda mobil taltelefoni och en grundläggande datakommunika-

tionstjänst till överkomliga priser där man befinner sig inom Sveriges

gränser. För det andra bör hela Sveriges befolkning ha möjlighet att

använda trådlöst bredband i sin bostad och på fasta arbetsställen

senast år 2013. Regeringen bör vid utgången av 2013 utvärdera i

vilken utsträckning målen har uppnåtts.

Användningen av telefoni och datakommunikation begränsar sig i allt

mindre utsträckning till bostäder och fasta arbetsställen. Sverige ska

enligt de politiska målen ligga i framkant när det gäller tillgång till

elektroniska kommunikationer. Ett bredare perspektiv bör anläggas på

frågan om tillgänglighet utan begränsning av den nuvarande rättsliga

ramen för samhällsomfattande tjänster. Ett svenskt mål bör därför vara

att användares behov av kommunikation inom Sverige tillgodoses

oavsett tid, plats och förflyttning. Fullständig yttäckning är inte praktiskt

möjlig. Utgångspunkten bör därför vara användarens upplevelse av

tillgång till taltelefoni och en grundläggande datakommunikationstjänst

som bibehålls oberoende av tid, plats och förflyttning inom Sverige.

Priset för kommunikationen bör vara oberoende av platsen.

Det är osannolikt att någon marknadsdriven uppgradering eller ny-

anläggning av trådbunden infrastruktur sker i någon större utsträckning i

eftersatta områden utanför tätorter, inklusive småorter, fram till och med

2013. Fasta, i betydelsen stationära, bredbandsanslutningar tillhandahålls

i dag i första hand genom tråd. Trådlöst bredband har dock en mycket

viktig roll att spela i situationer där det under en överskådlig tid saknas

ekonomiska förutsättningar för trådbunden anslutning. De bostäder och

fasta arbetsställen som i dagsläget inte kan få bredband bör därför till

2013 tillförsäkras möjlighet till trådlös bredbandsanslutning. Detta bör

vara en anslutning med betydligt högre kapacitet än den grundläggande

mobila kommunikationstjänst som beskrivs i det föregående stycket.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 1

100

Upphandling är bättre än täckningskrav

Förslag: I de fall riksdag och regering anser att det är viktigt att

mobil eller annan trådlös kommunikation erbjuds även i delar av

landet där det inte finns incitament att erbjuda sådana tjänster på

kommersiell basis bör det i första hand prövas om detta kan ske via

en upphandling som finansieras via offentliga medel, eller genom en

fond som exempelvis byggs upp med auktionsintäkter. Om täckning

ska ställas som villkor för tillstånd bör i framtiden sådana beslut

fattas av regeringen.

Både auktioner och upphandling leder till en fungerande prisbildning och

därmed en effektiv fördelning och användning av radiospektrum. Upp-

handling är framförallt lämpligt när en infrastruktur, vilken det inte finns

något kommersiellt intresse att bygga ut ytterligare, behöver komplette-

ras med ytterligare täckning. I ett typfall dröjer det troligen flera år från

det att en utbyggnad inleds till att sådan kompletterande täckning kan

ske. Om en snabb utbyggnad, även i delar av landet där någon utbyggnad

inte kommer ske utifrån kommersiella överväganden, är av vikt bör

istället auktioner där tillstånd är villkorade med täckningskrav användas

som verktyg. Mot bakgrund av mobil och annan trådlös kommunikations

stora betydelse för privatpersoner, företag och myndigheter, bör framtida

beslut om sådana täckningskrav fattas på politisk nivå.

Försvaret bör också betala för sin användning

Förslag: Försvarsmakten bör betala avgifter för sin användning av

radiofrekvenser i syfte att skapa en god resurshushållning. Avgifterna

ska vara så höga att de fungerar som ett ekonomiskt styrmedel.

Processen som leder fram till den s.k. frekvensupplåtelseplan där PTS

beslutar om frekvenstilldelningen för Försvarsmakten, bör regleras.

PTS ska också årligen återrapportera till regeringen hur mycket

frekvensutrymme som frigjorts för annan användning respektive hur

mycket som upplåtits för militärt bruk och bakgrunden till fattade

beslut.

Radiospektrum är begränsat. Försvarsmakten disponerar en ansenlig del

av denna värdefulla resurs. Mot denna bakgrund är det viktigt att så långt

möjligt tillse att det frekvensutrymme som Försvarsmakten disponerar

utnyttjas samhällsekonomiskt effektivt, och att radiofrekvenser frigörs

där så inte är fallet. Det finns därmed behov av incitament som tydliggör

radiospektrums värde i förhållande till andra resurser. För att säkerställa

att Försvarsmakten tilldelas de frekvensband de har behov av, och att

frekvensband som inte utnyttjas för militära ändamål frigörs för andra

ändamål, är det nödvändigt att tillståndsmyndighetens beslut om

frekvenstilldelning står på en solid grund. Av rättssäkerhetsskäl bör

denna tilldelningsprocess regleras tydligt och regelbundet följas upp.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 1

101

Effektiviteten bör styra tillståndsprövningen

Förslag: Tillstånd ska kunna ges för definierade delar av radiospekt-

rum. En ny tillståndstyp, blocktillstånd, som avser hela eller delar av

sammanhängande frekvensblock, införs. Kravet på ny eller väsentligt

ändrad radioanvändning som förutsättning för att tillämpa ett urvals-

förfarande där efterfrågan på frekvenser överstiger tillgången tas bort.

Effektivitet ska i första hand vara styrande vid tillståndsgivning. Väg-

ledande för all frekvenstilldelning, oavsett tilltänkt användningsområde,

bör vara ett effektivt utnyttjande av den begränsade resurs som radio-

spektrum utgör. En av tillståndsmyndighetens viktigaste uppgifter är att

verka för att radiospektrum används effektivt genom att bl.a. ge utrymme

för rimligt störningsfri kommunikation, och att tillgodose användares

intressen genom att möjliggöra ett varierat utbud av teknik och tjänster.

Mina förslag är avsedda att säkerställa att så kan ske.

Det bör bli lättare att köpa och hyra radiofrekvenser

Förslag: Uthyrning av tillstånd bör uttryckligen tillåtas på samma

grunder som överlåtelse. Utöver vad som följer av den dubbla till-

ståndsplikten för rundradiosändningar ska annan prövning än huru-

vida det finns skäl att anta att transaktionen inverkar menligt på

konkurrensen inte ske vid överlåtelse eller uthyrning.

Radiospektrum är en allt viktigare förutsättning för elektronisk

kommunikation. Efterfrågan på radiospektrum ökar, vilket gör det allt

viktigare att fördela radiofrekvenser på effektivt möjligast sätt. Över-

låtelse och uthyrning är ett sätt att öka utbudet av radiospektrum. Om det

finns möjlighet att överlåta och hyra ut radiofrekvenser underlättas också

inträdet för nya aktörer på marknader för elektronisk kommunikation.

Med ett större utbud och fler aktörer på marknaden för radiospektrum

kommer prisbildningen att fungera bättre vilket i sin tur kommer leda till

en mer effektiv fördelning av frekvensutrymmet.

Tillståndstider bör medföra ett effektivt resursutnyttjande

Förslag: Tillstånd som tilldelats enligt 3 kap. 8 § LEK, dvs. där efter-

frågan är större än utbudet, ska tas tillbaka vid tillståndstidens utgång.

Huvudregeln bör dock vara rullande tillståndstider. När ett

incitamentsskapande avgiftssystem tagits fram bör rullande till-

ståndstider gälla även för tillstånd där efterfrågan är större än utbudet.

Lagen bör ändras så att kravet på viss tillståndstid tas bort, uppsäg-

ning medges och det blir tydligt att ingen presumtion för förlängning

ska föreligga. Särskilda grunder bör anges för uppsägning av till-

stånd.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 1

102

Den osäkerhet om förlängning som råder i dag ger hög risk vid investe-

ringar, osäkerhet på andrahandsmarknaden, otydlighet och intransparens

vid slutet av tillståndstiden och höjda inträdeströsklar vid omprövnings-

tillfället. Rullande tillståndstider maximerar däremot förutsebarhet,

minimerar risk, ökar värdet på tillstånden och medför ett minimum av

administrativ kostnad. Samtidigt medför rullande tillståndstider en risk

för att befintliga tillståndshavare kontrollerar frekvenstillgången på ett

sätt som missgynnar konkurrensen. Tillstånd som tilldelas enligt 3 kap. 8

§ LEK – där efterfrågan är större än utbudet – bör därför tas tillbaka vid

tillståndstidens utgång Detta ger transparens och gör att nya aktörer kan

få tillgång till attraktiva frekvenser samtidigt som en senare övergång till

rullande tillståndstider möjliggörs då ett system med incitamentss-

kapande avgifter tagits fram. De närmare formerna för ett sådant system

bör utredas i särskild ordning.

Ökat sekretesskydd behövs vid auktioner

Förslag: Lagen bör ändras så att sekretess gäller i ärende om

meddelande av tillstånd att använda radiofrekvenser efter allmän

inbjudan till ansökan för uppgifter i ansökningar och bud eller som i

övrigt hänför sig till ärendet, om det kan antas att intresset av

konkurrens i auktionen motverkas om uppgiften röjs.

Intresset av konkurrens som ett medel för att uppnå effektivitet i radio-

spektrumanvändningen är det grundläggande skälet för att tillämpa ett

inbjudningsförfarande. En förutsättning för att åstadkomma ett tillfreds-

ställande sekretesskydd för uppgifter i samband med inbjudningsför-

farande enligt 3 kap. 8 § LEK är en mycket extensiv tolkning av

nuvarande 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) på så sätt att den

enskilde skulle kunna bedömas lida skada vid ett utlämnande av upp-

gifter (därför att förfarandet inte sker på ett sätt som främjar

konkurrensen). En ytterligare brist är att beslut inte kan beläggas med

sekretess. Eftersom konkurrens är ett medel för att uppnå effektivitet i

radiospektrumanvändningen torde det också betraktas som ett allmänt

ekonomiskt intresse. Syftet med de nya bestämmelser jag föreslår är att

möjliggöra sekretess under hela inbjudningsförfarandets gång.

Principiella grunder

Radiospektrum är ett samhällskritiskt område som ökar i betydelse. Det

saknas dock enligt min mening en tydligt formulerad politisk inriktning

för området. En övergripande modell för en effektiv och framtidssäker

radiospektrumförvaltning bör följa nedanstående principer, som utgör

grunder för de förslag i enskilda frågor som jag redovisat ovan. Dessa

principer utgör inte förslag i sig. Jag anser samtidigt att lagstiftning om

en nationell radiospektrumpolicy bör övervägas.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 1

103

1.

Spektrumförvaltning behövs då utrymmet för användning av

frekvenser är begränsat i förhållande till efterfrågan och det utan

reglering finns risk för skadliga störningar.

2. Målet med spektrumförvaltningen bör ytterst vara en så samhälls-

ekonomiskt effektiv användning som möjligt på lång sikt. Andra

politiska mål bör åstadkommas med andra medel.

3. Utgångspunkten bör fortsatt vara att – inom ramarna för 1. och 2. – i

största möjliga mån tillgodose var och ens efterfrågan på radiospektrum.

4. Det huvudsakliga instrumentet för spektrumförvaltning är tillstånd.

Detta kan avse användning av ett visst frekvensutrymme eller av en

radiosändare.

5. Undantag från tillståndsplikt ska ges i de fall det är möjligt.

6. Om efterfrågan på användning av ett visst frekvensutrymme överstiger

utbudet (i form av det tillgängliga utrymmet), bör marknadsmekanismer

användas för att fördela tillstånden.

7. För att maximera användares frihet att utnyttja spektrum och under-

lätta handel med frekvenser bör tillstånden vara utformade så att de är så

teknik- och tjänsteneutrala som möjligt.

8. Tillståndsgivningen bör präglas av maximal transparens, objektivitet,

förutsägbarhet, långsiktighet, icke-diskriminering och ett minimum av

administrativa kostnader så att effektiv användning och konkurrens

främjas.

9. Internationell samordning ska i tillämpliga fall stödja dessa principer.

10. Flera metoder behövs för att uppnå målet. Ambitionen bör vara att

öka användningen av marknadsmekanismer och undantag från tillstånds-

plikt.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

104

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändringar i LEK

Härigenom föreskrivs i fråga om lag (2003:389) om elektronisk

kommunikation

att 3 kap. 1, 6−8, 11, 12 och 23 §§ ska ha följande lydelse,

att det i 3 kap. ska införas 3 nya paragrafer, 11 a, 12 a och 24 §§,

att 7 kap. 6−7 §§ ska ha följande lydelse,

att det i 7 kap. ska införas 1 ny paragraf, 6 a §,

samt att underrubrikerna till 3 kap. ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. Rätt att använda radiofrekvenser och nummer

Radiosändare

Tillstånd att använda

radiosändare

Tillstånd att använda

radiofrekvenser eller

radiosändare

1 §

För att här i landet eller på ett

svenskt fartyg eller luftfartyg

utomlands få använda radio-

sändare krävs tillstånd enligt

bestämmelserna i detta kapitel.

För att här i landet eller på ett

svenskt fartyg eller luftfartyg

utomlands få använda radio-

sändare eller radiofrekvenser utan

särskilt tillstånd för radiosändare

(blocktillstånd) krävs tillstånd

enligt bestämmelserna i detta

kapitel.

6 §

Tillstånd att använda radiosändare

skall beviljas, om

Tillstånd att använda radiosändare

ska beviljas, om användningen

utgör en samhällsekonomiskt

effektiv användning av radio-

spektrum, och

1. det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant

sätt att risk för otillåten skadlig störning inte uppkommer,

2. radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomottagare, är så

beskaffad i tekniskt hänseende att den uppfyller rimliga krav på en

effektiv frekvensanvändning och på möjligheten att verka i en miljö som

den är avsedd för,

3. radioanvändningen utgör en

effektiv användning av frekvens-

utrymmet,

4. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att hindra

sådan radiokommunikation som är

3. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att hindra

sådan radiokommunikation som är

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

105

särskilt viktig med hänsyn till den

fria åsiktsbildningen,

5. radioanvändningen inte

kommer att ta i anspråk frekvens-

utrymme som behövs för att upp-

rätthålla en rimlig beredskap för

utveckling av befintliga och nya

radioanvändningar eller frekvens-

utrymme för vilket radioanvänd-

ningen har harmoniserats i enlig-

het med internationella avtal som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen,

6. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att inkräkta på

det frekvensutrymme som behövs

för verksamhet som avses i 3 §,

och

7. det inte med hänsyn till att

sökanden tidigare har fått tillstånd

återkallat eller något annat lik-

nande förhållande finns skälig

anledning att anta att radio-

sändaren kommer att användas i

strid med tillståndsvillkoren.

särskilt viktig med hänsyn till den

fria åsiktsbildningen,

4. radioanvändningen inte

kommer att ta i anspråk frekvens-

utrymme som behövs för att upp-

rätthålla en rimlig beredskap för

utveckling av befintliga och nya

radioanvändningar eller frekvens-

utrymme för vilket radioanvänd-

ningen har harmoniserats i enlig-

het med internationella avtal som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen,

5. det kan antas att radioanvänd-

ningen inte kommer att inkräkta på

det frekvensutrymme som behövs

för verksamhet som avses i 3 §,

och

6. det inte med hänsyn till att

sökanden tidigare har fått tillstånd

återkallat eller något annat lik-

nande förhållande finns skälig

anledning att anta att radio-

sändaren kommer att användas i

strid med tillståndsvillkoren.

Tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver till-

stånd enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av

annan lag, får meddelas endast om sådant tillstånd föreligger.

7 §

Antalet tillstånd som beviljas inom ett frekvensutrymme får begränsas,

om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radio-

frekvenser.

Ett beslut att begränsa antalet

tillstånd skall omprövas så snart

det finns anledning till det.

Antalet tillstånd som beviljas

inom ett frekvensutrymme får

begränsas om det är nödvändigt

för att garantera en effektiv

användning av radiofrekvenser.

När antalet tillstånd begränsas får

tillstånd att använda radiofrekven-

ser för ett visst frekvensutrymme i

visst geografiskt område meddelas

utan krav på särskilt tillstånd att

använda radiosändare (blocktill-

stånd) om förutsättningarna enligt

6 § i övrigt är uppfyllda.

Ett beslut att begränsa antalet

tillstånd ska omprövas så snart det

finns anledning till det.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

106

8 §

När det uppkommer fråga om att

meddela tillstånd att använda

radiosändare för nya eller väsent-

ligt ändrade radioanvändningar

och det kan antas att det frekvens-

utrymme som kan avsättas för

verksamheten inte är tillräckligt

för att ge tillstånd åt alla som vill

och skulle kunna bedriva sådan

verksamhet, skall prövning ske

efter allmän inbjudan till ansökan,

om inte särskilda skäl föranleder

annat. Detsamma gäller när det

frekvensutrymme som avsatts för

en viss radioanvändning utökas

eller på annat sätt medger att

ytterligare tillstånd meddelas.

När antalet tillstånd har

begränsats enligt 7 § och det kan

antas att det tillgängliga frekvens-

utrymmet inte är tillräckligt för att

ge tillstånd åt alla som vill och

skulle kunna använda frekvens-

utrymmet, ska prövning ske efter

allmän inbjudan till ansökan, om

inte särskilda skäl föranleder

annat. Detsamma gäller när det

frekvensutrymme som avsatts för

en viss radioanvändning utökas

eller på annat sätt medger att

ytterligare tillstånd meddelas.

Första stycket gäller inte sådan radioanvändning som

1. huvudsakligen avser utsändning till allmänheten av program i ljud-

radio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihets-

grundlagen,

2. är avsedd för privat bruk, eller

3. behövs för verksamhet som bedrivs i syfte att tillgodose allmän

ordning, säkerhet eller hälsa.

Prövning enligt första stycket

skall ske efter ett jämförande

urvalsförfarande, efter ett anbuds-

förfarande där det pris sökanden är

villig att betala för tillståndet skall

vara utslagsgivande eller efter en

kombination av dessa förfaranden.

Prövning enligt första stycket

ska ske efter ett jämförande

urvalsförfarande, efter ett anbuds-

förfarande där det pris sökanden är

villig att betala för tillståndet ska

vara utslagsgivande eller efter en

kombination av dessa förfaranden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan enligt första

stycket, vilken radioanvändning som omfattas av undantaget i andra

stycket 3 och om förfarande enligt tredje stycket.

11 §

Tillstånd att använda radiosändare får förenas med villkor om

1. det frekvensutrymme som tillståndet avser,

2. vilken eller vilka elektroniska kommunikationstjänster eller slag av

elektroniska kommunikationsnät eller tekniker som tillståndet avser,

3. täckning och utbyggnad inom

landet,

4. antennens och i övrigt radio-

sändarens beskaffenhet,

5. det geografiska område inom

vilket en mobil radiosändare får

användas,

3. antennens och i övrigt radio-

sändarens beskaffenhet,

4. det geografiska område inom

vilket en mobil radiosändare får

användas,

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

107

6. var antennen till en fast radio-

sändare skall vara belägen,

7. kompetenskrav för den som

skall handha radioanläggningen,

8. skyldighet för sökanden att

dela frekvensutrymme med annan,

9. sådant som i enlighet med

beslut om en harmoniserad

användning av radiofrekvenser

skall uppställas som villkor när

den som skall tilldelas radio-

frekvens har utsetts i enlighet med

internationella avtal eller bestäm-

melser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen,

10. skyldigheter som följer av

tillämpliga internationella avtal i

fråga om användning av frekven-

ser,

11. åtaganden som har gjorts i

samband med beviljande av till-

stånd enligt 8 §, samt

12. annat som krävs för att

säkerställa ett faktiskt och effektivt

frekvensutnyttjande.

5. var antennen till en fast radio-

sändare ska vara belägen,

6. kompetenskrav för den som

ska handha radioanläggningen,

7. skyldighet för sökanden att

dela frekvensutrymme med annan,

8. sådant som i enlighet med

beslut om en harmoniserad

användning av radiofrekvenser ska

uppställas som villkor när den som

ska tilldelas radiofrekvens har

utsetts i enlighet med inter-

nationella avtal eller bestämmelser

antagna med stöd av Fördraget om

upprättandet av Europeiska

gemenskapen,

9. skyldigheter som följer av

tillämpliga internationella avtal i

fråga om användning av frekven-

ser samt

10. annat som krävs för att

säkerställa ett faktiskt och effektivt

frekvensutnyttjande.

11 a §

Blocktillstånd får förenas med

villkor om

1. vilken eller vilka elektroniska

kommunikationstjänster eller slag

av elektroniska kommunikations-

nät eller tekniker som tillståndet

avser,

2. skyldighet för sökanden att

dela frekvensutrymme med annan,

3. sådant som i enlighet med

beslut om en harmoniserad

användning av radiofrekvenser

ska uppställas som villkor när den

som ska tilldelas radiofrekvens har

utsetts i enlighet med inter-

nationella avtal eller bestäm-

melser antagna med stöd av För-

draget om upprättandet av Euro-

peiska gemenskapen,

4. skyldigheter som följer av

tilllämpliga internationella avtal i

fråga om användning av frekven-

ser,

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

108

5. åtaganden som har gjorts i

samband med beviljande av till-

stånd enligt 8 §,

6. tekniska villkor, t.ex. i form av

radiogränssnitt, och annat som

krävs för att säkerställa ett faktiskt

och effektivt frekvensutnyttjande

samt

7. täckning och utbyggnad inom

landet.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer

beslutar om villkor enligt andra

stycket 7.

12 §

Tillstånd skall beviljas för en

bestämd tid. Giltighetstiden för

tillståndsvillkor får vara kortare än

tillståndstiden.

När giltighetstiden för tillstånd

och tillståndsvillkor bestäms skall

särskilt beaktas

1. framtida förändringar i

radioanvändningen,

2. den tid som sändaren är

avsedd att användas,

3. den tekniska utveckling som

kan väntas,

4. den tid som krävs för att

uppnå ett rimligt ekonomiskt

utbyte av utrustningen, och

5. sådant tillstånd som enligt 6 §

andra stycket utgör förutsättning

för tillstånd att använda radio-

sändare.

Tillstånd som meddelats med

stöd av 3 kap. 8 § ska beviljas för

en bestämd tid. Även annat till-

stånd får tidsbestämmas. Giltig-

hetstiden för tillståndsvillkor får

vara kortare än tillståndstiden.

Tillstånd som meddelats på

obestämd tid ska förenas med en

uppsägningstid. För sådana till-

stånd får också en inledande tids-

period bestämmas inom vilket

tillståndet inte får sägas upp.

Vid uppsägningstidens eller

giltighetstidens utgång ska till-

ståndet återgå.

12 a §

När uppsägningstiden eller

giltighetstiden för tillstånd och

tillståndsvillkor bestäms ska

särskilt beaktas

1. framtida förändringar i

radioanvändningen,

2. den tid som sändaren är

avsedd att användas,

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

109

3. den tekniska utveckling som

kan väntas,

4. den tid som krävs för att

uppnå ett rimligt ekonomiskt

utbyte av utrustningen, och

5. sådant tillstånd som enligt 6 §

andra stycket utgör förutsättning

för tillstånd att använda radio-

sändare.

Överlåtelser av tillstånd

Överlåtelse och uthyrning av

tillstånd

23 §

Tillstånd eller del av tillstånd att

använda radiosändare eller

nummer får överlåtas efter med-

givande från den myndighet som

meddelat tillståndet. Sådant med-

givande skall lämnas, om

1. förvärvaren uppfyller de krav

som ställts på sökanden i samband

med att tillståndet meddelades,

2. det inte finns skäl att anta att

överlåtelsen inverkar menligt på

konkurrensen,

3. överlåtelsen inte leder till

ändrad användning av radio-

frekvenserna, om denna är

harmoniserad enligt bestämmelser

antagna med stöd av Fördraget

om upprättandet av Europeiska

gemenskapen, och

4. det inte finns något annat

särskilt skäl mot det.

Förvärvaren övertar överlåtarens

rättigheter och skyldigheter enligt

denna lag för tiden efter med-

givandet. Vid överlåtelse av del av

tillstånd skall den överlåtna delen

anses som ett nytt tillstånd.

Tillstånd eller del av tillstånd att

använda radiosändare, nummer

eller frekvenser får överlåtas eller

hyras ut efter medgivande från den

myndighet som meddelat till-

ståndet. Sådant medgivande ska

lämnas, om det inte finns skäl att

anta att överlåtelsen eller uthyr-

ningen inverkar menligt på

konkurrensen. Vid överlåtelse

gäller dessutom att medgivande

får lämnas endast om förvärvaren

uppfyller de krav som ställts på

sökanden i samband med att till-

stånd meddelades.

Förvärvaren övertar överlåtarens

rättigheter och skyldigheter enligt

denna lag för tiden efter med-

givandet. Vid överlåtelse av del av

tillstånd ska den överlåtna delen

anses som ett nytt tillstånd.

Vid uthyrning kvarstår ansvaret

för användningen av radio-

sändaren eller nummer och övriga

skyldigheter enligt denna lag på

tillståndshavaren.

Vid medgivandet får myndigheten meddela de nya eller ändrade villkor

som överlåtelsen föranleder.

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

110

En överlåtelse i strid med

denna paragraf är utan verkan.

En överlåtelse eller uthyrning

i strid med denna paragraf är

ogiltig.

Närmare föreskrifter

24 §

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter om

att särskild avgift får tas ut av den

som med stöd av 3 kap. 3 §

använder frekvenser eller radio-

sändare.

7 kap.

6 §

Ett tillstånd får återkallas och tillståndsvillkor ändras omedelbart, om

1. ett sådant tillstånd som avses i 3 kap. 6 § andra stycket har upphört

att gälla, om inte särskilda skäl talar mot en återkallelse,

2. den som har sökt tillståndet har lämnat oriktiga uppgifter eller inte

lämnat uppgifter av betydelse för tillståndet,

3. förändringar inom radio-

tekniken eller ändringar i radio-

användningen på grund av inter-

nationella överenskommelser som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen har

medfört att ett nytt tillstånd med

samma villkor inte skulle kunna

meddelas,

3. ändringar i radio-

användningen på grund av inter-

nationella överenskommelser som

Sverige har anslutit sig till eller

bestämmelser antagna med stöd av

Fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen har

medfört att ett nytt tillstånd med

samma villkor inte skulle kunna

meddelas,

4. tillståndshavaren trots påminnelse inte betalar avgift enligt 8 kap. 17

eller 18 §, eller

5. tillståndshavaren begär att

tillståndet skall återkallas.

5. tillståndshavaren begär att

tillståndet ska återkallas.

Tillståndsvillkor får också ändras omedelbart i fall som avses i 3 kap.

23 §.

Ett tillstånd får återkallas enligt första stycket 1−3 endast om ända-

målet med återkallelsen inte lika väl kan tillgodoses genom att tillstånds-

villkoren ändras.

6 a §

Ett tillstånd får sägas upp om

1. ändringar i radioanvänd-

ningen på grund av internationella

överenskommelser som Sverige

har anslutit sig till eller bestäm-

melser antagna med stöd av För-

draget om upprättandet av Euro-

Prop. 2009/10:193

Bilaga 2

111

peiska gemenskapen har medfört

att ett nytt tillstånd med samma

villkor inte skulle kunna meddelas,

2. användningen medför en

ineffektiv fragmentering av radio-

spektrum till följd av frekvens-

handel,

3. förändringar inom radio-

tekniken medför att ett nytt till-

stånd med samma villkor inte

skulle kunna meddelas och det

finns särskilda skäl med hänsyn

till intresset av en effektiv använd-

ning av radiofrekvenser eller

4. det finns särskilda skäl med

hänsyn till behovet av att säker-

ställa lagens övergripande mål.

7 §

Ändring av frekvenstilldelning

för rundradiosändning får beslutas,

om det är nödvändig för att nya

användare skall få möjlighet att

bedriva sådan verksamhet.

En återkallelse av tillstånd eller

ändring av tillståndsvillkor på

grund av förändringar inom

radiotekniken får beslutas endast

om det finns synnerliga skäl med

hänsyn till intresset av en effektiv

användning av radiofrekvenser. I

detta sammanhang skall det

särskilt beaktas i vilken utsträck-

ning rimligt ekonomiskt utbyte av

utrustningen uppnåtts och vilka

effekterna blir på tillstånds-

havarens verksamhet av en åter-

kallelse eller ändring av tillstånds-

villkoren.

Ändring av frekvenstilldelning

för rundradiosändning får beslutas,

om det är nödvändig för att nya

användare ska få möjlighet att

bedriva sådan verksamhet.

Ändring av tillståndsvillkor på

grund av förändringar inom

radiotekniken får beslutas om det

finns särskilda skäl med hänsyn

till intresset av en effektiv

användning av radiofrekvenser. I

detta sammanhang ska det särskilt

beaktas i vilken utsträckning

rimligt ekonomiskt utbyte av

utrustningen uppnåtts och vilka

effekterna blir på tillstånds-

havarens verksamhet av en åter-

kallelse eller ändring av tillstånds-

villkoren.