Specialist i allmänmedicin - en yrkeskvalifikation i allmänpraktik

Regeringens proposition 2011/12:108

Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2012

Fredrik Reinfeldt

Göran Hägglund

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i genomförande i svensk rätt av vissa artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer .

Ändringarna föreslås med anledning av den kritik som Europeiska kommissionen har riktat mot Sverige. Kommissionen har anfört att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om automatiskt erkännande av läkares yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik. Eftersom det enligt direktivet finns en harmoniserad miniminivå för utbildning som allmänpraktiserande läkare, anser kommissionen att direktivet endast tillåter en yrkeskvalifikation inom allmänpraktik i en och samma medlemsstat. Allmänpraktiserande läkare som uppfyller direktivets minimikrav på praktisk tjänstgöring i tre år har rätt till automatiskt erkännande i samtliga EES-länder och Schweiz. I Sverige finns i dag två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) med en utbildningstid på tre år och specialist i allmänmedicin, vars utbildning måste vara minst fem år. Kommissionen har framfört att den svenska regleringen strider mot direktivets bestämmelser på grund av att Sverige har två yrkeskvalifikationer och eftersom svenska myndigheter inte automatiskt erkänner yrkeskvalifikationerna hos läkare som uppfyller direktivets krav på utbildning inom allmänpraktik, som specialister i allmänmedicin, vilken är den vanligaste yrkeskvalifikationen i allmänpraktik i Sverige. Kommissionen anser att de svenska

EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

bestämmelserna hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden för allmänpraktiserande läkare.

I propositionen föreslås att bestämmelsen om kompetens som Europaläkare i patientsäkerhetslagen upphävs och att möjligheten att ansöka om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) avskaffas. Ändringarna innebär att allmänpraktiserande läkare som fullgjort sin utbildning enligt direktivet i en annan EES-stat än Sverige eller utbildat sig i Schweiz, ska kunna erkännas automatiskt som specialist i allmänmedicin i Sverige.

Vidare föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) där formuleringen om Europaläkare stryks.

När författningsändringarna har trätt i kraft kommer regeringen att till kommissionen anmäla en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare. Den nya titeln föreslås bli specialist i allmänmedicin.

Författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

1¶Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2¶Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1¶Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 4 kap. 7 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska utgå, dels att 4 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

4 kap.

10 §

Ansökningar om legitimation, Socialstyrelsen prövar ansök-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

25 kap.

8 a §

kompetens enligt 4 kap. 10 § slagen (2010:659) för uppgift om patientsäkerhetslagen (2010:659) sökandens hälsotillstånd eller

tillstånd eller andra personliga det kan antas att denne eller någon

Sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om klagomål eller i initiativärende enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen eller i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 kap. 30 § samma lag för uppgift om berörd hälso- och sjukvårdspersonals hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 10 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har kommit in före den 1 juli 2012.

1 Senaste lydelse 2010:679.

3¶Ärendet och dess beredning

Europeiska kommissionen har i ett överträdelseärende mot Sverige framfört att den anser att det svenska regelverket strider mot flera bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer . Kommissionen har anfört att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om automatiskt erkännande av läkares yrkeskvalifikationer i allmänpraktik. Eftersom det enligt direktivet finns en harmoniserad miniminivå för utbildning som allmänpraktiserande läkare, som är tre år, anser kommissionen att direktivet endast tillåter en yrkeskvalifikation inom allmänpraktik i en och samma medlemsstat. Allmänpraktiserande läkare som uppfyller direktivets minimikrav har rätt till automatiskt erkännande i samtliga EES-länder och Schweiz. Med EES-länder avses i denna proposition även EU-länder eftersom dessa är anslutna till EESfördraget. I Sverige finns i dag två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) och specialist i allmänmedicin. Specialisttjänstgöringen måste vara minst fem år med handledning. Kommissionen har framfört att den svenska regleringen strider mot direktivets bestämmelser eftersom svenska myndigheter inte automatiskt erkänner yrkeskvalifikationerna hos läkare som uppfyller direktivets krav på utbildning inom allmänpraktik, som specialister i allmänmedicin. Sverige måste enligt kommissionen välja en av de nuvarande två svenska yrkeskvalifikationerna för att den svenska regleringen ska vara i överensstämmelse med direktivet. Sverige måste också anmäla den valda titeln till kommissionen. Kommissionen anser att de svenska bestämmelserna hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden för allmänpraktiserande läkare som har den utbildning direktivet föreskriver. Bakgrunden till ärendet är ett klagomål från en läkare som fått avslag på sin ansökan om att få sin holländska utbildning som allmänpraktiserande läkare automatiskt erkänd i Sverige som specialist i allmänmedicin.

Inledningsvis argumenterade regeringen emot kommissionens klagomål. Under hösten 2011 valde regeringen emellertid efter en samlad bedömning att påbörja en översyn av den svenska regleringen i syfte att följa kommissionens uppfattning. En viktig utgångspunkt i översynen är att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och att värna om patientsäkerheten.

Direktivet finns i bilaga 1. Departementspromemorian ”Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik” har tagits fram av Socialdepartementet med syftet att anpassa det svenska regelverket för behörighet inom allmänpraktik för läkare till EU-rätten. Promemorians sammanfattning finns i bilaga 2. Promemorians författningsförslag finns i bilaga 3. Promemorian remissbehandlades vid ett remissmöte den 15 februari 2012 och remissinstanserna har beretts möjlighet att lämna in skriftliga svar. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning över remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2012/455/FS).

1 EUT L 255, 30.9.2005, s 22 (Celex 32005L0036).

Sedvanlig information har lämnats till och samråd har skett med berört utskott i riksdagen.

Lagrådet

Lagförslagen innebär att 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen (2010:659) om Europaläkarkompetens upphävs och att formuleringen ”bevis om kompetens som Europaläkare” stryks ur bestämmelserna i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen och 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Ändringar av redaktionell karaktär har även gjorts i den aktuella bestämmelsen i patientsäkerhetslagen. Regeringen gör bedömningen att dessa ändringar författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4¶Bakgrund

4.1¶Om behörighet för läkare inom allmänpraktik i Sverige

I Sverige finns två olika yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik för läkare, sedan 1981 specialist i allmänmedicin och sedan 1994 kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare).

Det finns sedan länge en tradition i Sverige att läkare ska specialisera sig. I samband med att Sverige gick med i EU infördes en ny kvalifikation i allmänpraktik, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivets) bestämmelser i artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V. Detta är bakgrunden till att det finns två yrkeskvalifikationer i allmänpraktik i Sverige.

För att uppnå kompetens som specialist i allmänmedicin krävs fem års specialisttjänstgöring under handledning. För att uppnå kompetens som Europaläkare krävs minst tre års tjänstgöring i enlighet med artikel 28.2 i direktivet (se vidare Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23)). Regleringen beskrivs närmare i avsnitt 5.2.

4.2¶Klagomål till Europeiska kommissionen

Bakgrunden till det överträdelseärende som nu föreligger mot Sverige var ett klagomål från en läkare som fått avslag på sin ansökan om att få sin holländska utbildning som allmänpraktiserande läkare automatiskt erkänd i Sverige. Den sökande klagade till Europeiska kommissionen (kommissionen) och anförde att hon inte fått ett automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och att Socialstyrelsen begärt in fler

2 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

handlingar än vad direktivet föreskriver. Kommissionen ställde med anledning av detta ett antal frågor kring den svenska regleringen.

Regeringen svarade kommissionen den 8 februari 2010 och anförde i huvudsak följande. I Sverige bygger den offentligt bedrivna primärvården på ett system där specialister i allmänmedicin har en viktig roll på vårdcentralerna. En specialist i allmänmedicin kan till följd av sin längre utbildning och bredare kompetens behandla patienter i större omfattning än vad en Europaläkare kan, t.ex. i fråga om diabetes eller hjärtsjukdomar. Detta system påverkar resursfördelningen mellan primärvården och slutenvården, eftersom en större andel patienter kan behandlas redan i primärvården. Vidare redogjorde regeringen i svaret för den nationella reglering som gäller för specialister i allmänmedicin respektive Europaläkare.

4.3¶Överträdelseärende mot Sverige

Kommissionen inledde därefter ett överträdelseärende mot Sverige i frågan. Kommissionen framförde i en formell underrättelse från den 30 september 2010 att den inte ansåg de svenska reglerna förenliga med EU-rätten. Den svenska regeringen bestred i svar till kommissionen kritiken, vilket ledde till ett motiverat yttrande den 6 april 2011. Ett motiverat yttrande utgör det sista formella steget före en stämning vid EU-domstolen. I det motiverade yttrandet har kommissionen anfört att Sverige har överträtt

– artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin,

– artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt erkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater,

– artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen i allmänmedicin, och

– artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus av invandrade läkare.

Kommissionen angav i huvudsak följande skäl. Det automatiska erkännandet är avsett för examensbevis från medicinsk grundutbildning och examensbevis från allmänläkarutbildningar, vilket innebär att en innehavare av sådana examensbevis är garanterad att erkännas i alla andra medlemsstater utan att hans eller hennes utbildning kontrolleras och således utan att åläggas kompletteringar. Enligt artikel 29 i direktivet måste en medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare kräva bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4. i bilaga V och dessa formella kvalifikationer måste anmälas enligt artikel 21.7 i direktivet. Sverige har därför inte rätt att ha en kompetens i allmänmedicin som inte finns upptagen i punkt 5.1.4. i bilaga V och tillämpningen av de två olika systemen för erkännande när det gäller yrkeskvalifikationer för allmänmedicin strider således mot artikel 21.2 i direktivet, där det fastställs att alla läkare som omfattas av artikel 29 i direktivet ska erkännas automatiskt. Den svenska regleringen hindrar den fria rörligheten till Sverige för läkare med kortare utbildning än den svenska specialistutbildningen. 10

Artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget) ger inte medlemsstaterna en rätt att inte tillämpa harmoniserade bestämmelser, såsom exempelvis direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande av allmänpraktiserande läkare. Direktivets bestämmelser går således före medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för hälso- och sjukvård enligt artikel 168 i EUFfördraget.

Specialistkompetens i allmänmedicin bör inte betraktas som en kvalifikation som specialist enligt artikel 25. Skälen för det är att de specialistutbildningar som ska förtecknas enligt artikel 25 är frivilliga, medan yrkeskvalifikationen som allmänpraktiserande läkare är obligatorisk för alla medlemsstater. Vidare går minimikraven på allmänläkarutbildningen utöver den längd för specialistutbildning som fastställs i punkt 5.1.3. i bilaga V, eftersom det specificeras på vilka olika avdelningar den praktiska undervisningen ska följas under en minimiperiod.

Att Socialstyrelsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer går också utöver vad som får krävas enligt direktivet. Enligt direktivets bestämmelser, artikel 50 samt punkt 1 d i bilaga VII till direktivet, har medlemsstaterna bara rätt att av sökanden begära in de handlingar som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus. Enligt punkten 1 d i bilaga VII till direktivet kan de behöriga myndigheterna bara kräva att en utländsk sökande ger in ett intyg på att han eller hon inte försatts i konkurs, eller att dennes tillstånd att utöva yrket inte temporärt upphävts eller dragits in i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling. När det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet ska medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat den sökande kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Ett intyg på nuvarande yrkesstatus är mer långtgående eftersom det måste visa att yrkesutövaren har rätt att utöva yrket utan några begränsningar, måste utfärdas av en behörig myndighet, inte får vara äldre än tre månader och måste skickas in i original. Kommissionen anser att dessa krav inte stämmer överens med artikel 50.1 i direktivet och dess bilaga VII och de svenska myndigheterna har således inte rätt att kräva att den sökande lämnar in ett intyg på nuvarande yrkesstatus.

Genom att allmänläkarutbildning som uppfyller direktivets krav och som godkänts i en annan medlemsstat inte automatiskt erkänns i Sverige har Sverige sammanfattningsvis underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 21.2 och 21.7 om automatiskt erkännande och anmälan av titlar som erkänns automatiskt, artikel 29 om yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare och artikel 50.1 om vilka handlingar som får begäras av behöriga myndigheter i samband med ansökan, i direktivet. Den svenska regleringen hindrar den fria rörligheten till Sverige för läkare med kortare utbildning än den svenska specialistutbildningen. Kommissionen uppmanar Sverige att välja en kompetensnivå inom allmänpraktik för läkare och att anmäla den valda titeln till kommissionen.

Den svenska regeringen bestred i svar den 7 juni 2011 kommissionens uppmaning att vidta de åtgärder som kommissionen angett som nödvändiga och som i så fall skulle ha vidtagits inom två månader. Den svenska regeringen anförde i huvudsak följande.

Kommissionen har inte presenterat några egentliga belägg för sitt påstående att yrkeskvalifikationen specialist i allmänmedicin i praktiken motsvarar kvalifikationen för allmänpraktiserande läkare i den mening som avses i artikel 29 i direktivet. En specialist i allmänmedicin har längre utbildning och därmed högre kompetens och kan behandla ett större antal åkommor och patienter. Det är därmed inte fråga om samma arbetsuppgifter och inte möjligt att jämställa en specialist i allmänmedicin med en allmänpraktiserande läkare som har den utbildning som följer av artikel 28 i direktivet. Den svenska specialiseringen i allmänmedicin är att betrakta som en specialistläkarutbildning i enlighet med artikel 25 i direktivet. Det finns en möjlighet enligt direktivet för medlemsstaterna att ha egna specialistkompetenser, utöver de som förtecknas i bilaga V punkt 5.1.3 till direktivet.

Regeringen argumenterade också för medlemsstaternas rätt att organisera sin hälso- och sjukvård och dess resurser enligt artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det svenska systemet är ett nationellt särdrag och ett resultat av organisationen av det svenska sjukvårdssystemet som ligger inom ramen för medlemsstaternas behörighet i enlighet med artikel 168 EUF-fördraget och som i enlighet med artikel 4.2 EUF-fördraget bör respekteras.

Slutligen informerades om att Socialstyrelsen skulle se över informationen på sin hemsida för att tydliggöra att det inte finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkesbehörighet.

Den svenska regeringen har efter en samlad bedömning under hösten 2011 valt att påbörja en översyn av den svenska regleringen. Det finns med den nuvarande nationella regleringen en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns också risk för att Sverige, om de författningsändringar som krävs för att följa domen inte kan träda i kraft tillräckligt snabbt, tilldöms böter. En viktig utgångspunkt i översynen är att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och värna om patientsäkerheten.

I ett brev ställt till generalsekreteraren för kommissionen har regeringen förklarat att den avser att följa kommissionens anvisningar om hur direktivets bestämmelser ska genomföras. Regeringen utfäste också i brevet att en proposition ska överlämnas till riksdagen senast den 22 mars 2012 för att en ändrad lagstiftning ska kunna träda i kraft den 1 juli 2012.

5¶Gällande rätt

5.1 EU-rätt – Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer

5.1.1¶Direktivets bakgrund och syfte

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet) trädde i kraft i oktober 2005 och skulle införlivas i medlemsstaternas författning senast den 20 oktober 2007.

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke som egenföretagare eller som anställd i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i EUF-fördraget föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har också ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren, genom vilka olika ordningar för erkännande införts.

Efter Europeiska rådets möte våren 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftade till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom unionen som inom en medlemsstat. Ett år senare gav Europeiska rådet kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer”. De då gällande rättsakterna ersattes och samlades i en enda text. Utifrån detta beslutades ett nytt direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktiv 2005/36/EG) 2005.

Rörligheten på arbetsmarknaden har under 2010 och 2011 lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft både i kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM (2010) 2020) och i inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (KOM (2011) 206/4).

I syfte att reformera och förenkla systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer har kommissionen sedan 2010 arbetat med att se över direktivet. I juni 2011 presenterade kommissionen en grönbok om modernisering av direktivet. Grönboken har tagits fram av kommissionen efter synpunkter från bl.a. medlemsstaterna. Kommissionen lämnade ett förslag till reviderat direktiv den 19 december 2011. Förhandlingar om förslaget har inletts och kommer att pågå under 2012. Ambitionen är att ett reviderat direktiv ska kunna beslutas före utgången av 2012.

3 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

5.1.2¶Kort om direktivets uppbyggnad

Direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna ska erkänna yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat. Det innebär att om en medlemsstat kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium ska staten erkänna sådana yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat om dessa ger innehavaren av kvalifikationerna rätt att där utöva yrket. Med reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag eller annan författning krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten, se artikel 3. Direktivet gäller medborgare i medlemsstater som, antingen som egenföretagare eller som anställda, vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de fått sina yrkeskvalifikationer, se artikel 2. Bestämmelserna i direktivet omfattar även medborgare i Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz.

Direktivet skiljer på frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet. När det gäller reglerna angående etableringsfrihet, som gäller för det fall en yrkesutövare stadigvarande vill utöva yrket i den mottagande medlemsstaten, finns i direktivet angivet tre ordningar. Dessa är 1) den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis, 2) erkännande av yrkeserfarenhet och 3) erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning (principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken).

Den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis regleras i artiklarna 10–15 i direktivet. Denna ordning tillämpas subsidiärt för alla som inte omfattas av reglerna för erkännande av yrkeserfarenhet, se artiklarna 16–19, eller principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken, se artiklarna 21–49.

Direktivets tredje kapitel, artiklarna 21–49, omfattar arkitekt- och veterinäryrkena samt fem yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn. De är läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska och apotekare. Varje medlemsland ska automatiskt erkänna de utbildningsbevis som ger tillträde till yrkesverksamhet för dessa yrken. Förteckning över deras benämningar återfinns i bilaga V till direktivet. Av bestämmelserna om automatiskt erkännande följer att denna ordning förutsätter en samordning av minimikraven för utbildning till dessa yrken och utbildningsplanerna anges också i bilaga V. Utbildningsplanerna får i vissa fall ändras genom det föreskrivande kommittéförfarandet.

5.1.3¶Sammanställning av de artiklar i direktivet kommissionen anser att Sverige bryter mot

För att underlätta läsningen av de artiklar i direktivet som kommissionen anser att Sverige bryter emot, redovisas här en sammanställning av dem.

Artikel 29 Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter ska varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom

ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.2

Varje medlemsstat ska inom ramen för sitt eget socialförsäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.7

Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer på det område som omfattas av detta avsnitt. Dessutom ska denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifikationer på det område som avses i kapitel 8.

Kommissionen ska offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 50 Handlingar och formföreskrifter; artikel 50.1

När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer ska behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

BILAGA VII Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1. Handlingar

a) Intyg om medborgarskap. b) Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva

yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar ska de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

c) Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer från.

d) När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, ska denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter ska tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana handlingar som åsyftas i första stycket, ska dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed – eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete – som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie ska utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

e) När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, ska den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfärdar sådana dokument, ska den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

f) När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

– intyg angående sökandens ekonomiska ställning, – bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska

risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning,

ska denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater. 16

Behörigheten som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) finns i Sverige sedan 1994 och infördes i syfte att införliva direktivets bestämmelser om erkännande av utbildningsbevis för läkare inom allmänpraktik, däribland artikel 28.

För den som innehar svensk legitimation som läkare gäller att han eller hon för behörighet som Europaläkare måste ansöka om ett kompetensbevis samt uppfylla de krav som anges i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Kraven innebär i huvudsak att sökanden ska ha fullgjort en praktisk tjänstgöring inom vissa föreskrivna delar av sjukvården för att erhålla kompetensbeviset.

Den som har fullgjort praktisk tjänstgöring i ett annat EES-land än Sverige eller om han eller hon har utbildat sig i Schweiz ska efter ansökan hos Socialstyrelsen få bevis om kompetens som Europaläkare, s.k. automatiskt erkännande.

Sedan tidigare finns också specialiteten allmänmedicin i Sverige, som kräver fem års tjänstgöring under handledning och krav på viss utbildning.

5.2.1¶Regleringen av kompetens som Europaläkare

Sökande med praktisk tjänstgöring i Sverige

Enligt 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legitimerad läkare som har gått igenom viss praktisk utbildning efter ansökan få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Enligt bestämmelsen får en läkare ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har sådan kompetens.

Med stöd av 4 kap. 11 § nämnda lag har regeringen meddelat föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal.

Av 3 kap. 6 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ska fullgöra viss utbildning med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialstyrelsen föreskriver. Socialstyrelsen får enligt bestämmelsen meddela föreskrifter om sådan utbildning och ytterligare krav för att uppnå kompetens som Europaläkare.

Av 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23) framgår att ansökan om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare i ett EESland, dvs. även från Sverige, (Europaläkare) ska göras hos Socialstyrelsen.

Enligt 3 kap. 6 § SOSFS 2007:23 gäller vidare att en läkare som har avlagt svensk läkarexamen och som vill uppnå kompetens som Europaläkare efter godkänd allmäntjänstgöring (AT) i Sverige ska tjänstgöra som legitimerad läkare i minst två år, motsvarande heltid. Tjänstgöringen

ska fullgöras under handledning inom ett valfritt medicinskt område inom den svenska hälso- och sjukvården.

Enligt 3 kap. 7 § SOSFS 2007:23 ska en läkare som har genomgått sin utbildning i ett annat EES-land än Sverige, som har fått svensk legitimation och som vill uppnå en kompetens som Europaläkare, tjänstgöra under handledning inom den svenska hälso- och sjukvården i minst tre år, motsvarande heltid. Minst tre månader av tjänstgöringen ska fullgöras på sjukhus inom någon kirurgisk specialitet. Dessutom ska minst tre månader fullgöras på sjukhus inom såväl någon invärtesmedicinsk som någon barnmedicinsk specialitet. Därutöver ska minst sex månader fullgöras inom primärvården.

Sökande med yrkeskvalifikation som allmänpraktiserande läkare från en

annan EES-stat än Sverige eller med utbildning från Schweiz

Av 5 kap. 4 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en läkare, som efter föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller Schweiz, har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare, efter ansökan ska få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige om han eller hon har svensk legitimation för yrket, s.k. automatiskt erkännande enligt artikel 21.2 i direktivet.

Enligt 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården ska ansökan om kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i ett EES-land göras hos Socialstyrelsen.

Av 3 kap. 8 § SOSFS 2007:23 framgår att läkare från ett annat EESland än Sverige där utbildningstiden till Europaläkare var två år fram till den 1 januari 2001, ska om hans eller hennes medicinska grundutbildning omfattar praktiktjänstgöring

1. på en avdelning för allmänmedicin vid ett godkänt sjukhus, 2. hos en allmänpraktiserande läkare, eller 3. vid en godkänd vårdcentral för primärvård, få tillgodoräkna högst ett år av denna praktik i den tjänstgöring som

enligt 3 kap. 7 § krävs för att en läkare ska få kompetensbevis som Europaläkare.

5.2.2¶Regleringen av kompetensen specialist i allmänmedicin

Specialiteten i allmänmedicin finns som en reglerad specialitet för läkare i Sverige sedan 1981. För den som innehar svensk legitimation som läkare gäller att han eller hon för att bli specialist i allmänmedicin ska uppfylla de krav som anges i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring.

Enligt bestämmelserna ska den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens i Sverige genomgå vidareutbildning under minst fem år i enlighet med vad som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Socialstyrelsen anger i sina föreskrifter närmare vilka specialiteterna är och vad som krävs för att uppnå kompetens inom

respektive specialitet. För specialistkompetens i allmänmedicin finns en egen målbeskrivning.

Den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES-land kan antingen få sitt kompetensbevis automatiskt erkänt i Sverige eller få sin ansökan prövad enligt den s.k. generella ordningen, då mottagarlandet kan ställa krav på kompensationsåtgärder.

Sökande med svensk utbildning

Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legitimerad läkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

Enligt 4 kap. 11 § patientsäkerhetslagen får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonalen.

Enligt 4 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), ska en legitimerad läkare för att uppnå specialistkompetens, förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fem år. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning. Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen.

Socialstyrelsen får enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhetsförordningen meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter där specialistkompetens kan uppnås. Enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhetsförordningen får Socialstyrelsen också meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om tillgodoräknande av sådana meriter. Socialstyrelsen får även meddela ytterligare föreskrifter om vilka övriga krav som ska gälla för bevis om specialistkompetens.

Socialstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring meddelat närmare föreskrifter om specialiseringstjänstgöringen. I denna finns bland annat målbeskrivningen för specialistkompetens i Allmänmedicin.

Sökande med yrkeskvalifikationer från annan EES-stat än Sverige eller

Schweiz

Den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES-land kan få sitt kompetensbevis automatiskt erkänt i Sverige om beviset på specialiteten finns upptagen i förteckningen i punkt 5.1.3. i bilaga V till direktivet. Om så inte är fallet prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den s.k. generella ordningen, jfr avsnitt 5.1.2. Mottagarlandet kan då ställa krav på kompensationsåtgärder.

Personer med yrkeskvalifikationer som specialistläkare inom en specialitet som kan anses motsvara allmänmedicin, t.ex. ”family medicine” kan ansöka om kompetensbevis som specialist i allmän-

medicin i Sverige. Eftersom specialiteten inte finns nämnd i bilaga V till direktivet, prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den generella ordningen. Det innebär att Socialstyrelsen kan ställa krav på kompensationsåtgärder av sökanden så att han eller hon ska uppnå den kompetens som myndigheten ställer upp.

6¶Överväganden och förslag

6.1¶Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Regeringens förslag: Det ska från och med den 1 juli 2012 inte vara möjligt att ansöka om kompetensbevis som Europaläkare i Sverige. Socialstyrelsen ska därför inte pröva ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) från och med detta datum.

Regeringens bedömning: Det är förenligt med EU-rätten att behålla specialistutbildningen i allmänmedicin i Sverige.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. Regeringen gör bedömningen att det är förenligt med EU-rätten att behålla specialistutbildningen i allmänmedicin i Sverige.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig om promemorians förslag tillstyrker eller ställer sig bakom förslaget. De flesta framhåller också att det är bra att den svenska specialistutbildningen behålls. Kommerskollegium ställer sig positivt till förslaget att ta bort kategorin Europaläkare ur det svenska regelverket och bedömer att det inte är något problem från EU-rättslig synpunkt att behålla den svenska utbildningen för specialister i allmänmedicin. Socialstyrelsen anser att förslaget är den bästa lösningen för att följa kommissionens förslag med minsta möjliga risker för patientsäkerheten. En övervägande majoritet av remissinstanserna har uttryckt en oro för att gruppen specialister i allmänmedicin kommer att bestå av läkare med varierande utbildningstid och för de konsekvenser det kan få i frågan om att säkra en god kompetens hos allmänläkarna i den svenska primärvården. Remissinstanserna framhåller hur viktigt det är att vårdgivaren är noggrann med att kontrollera vilken utbildning och kompetens sökande till tjänster inom allmänmedicinen har inför en anställning. Vidare framhåller ett flertal remissinstanser vikten av att det finns möjligheter för läkare som har kortare utbildningstid inom allmänpraktik att komplettera kompetens som saknas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Skälet till den föreslagna ändringen är den kritik kommissionen framställt mot Sverige avseende det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet). En närmare beskrivning av över-

4 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

trädelseärendet redovisas i avsnitt 4. Kommissionen har framfört att Sverige bryter mot direktivets bestämmelser om utbildning inom allmänpraktik och automatiskt erkännande av bevis för denna kompetens. Kommissionen anser att direktivet inte tillåter två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik.

Förslagen syftar till att säkerställa att den svenska regleringen på området är i överensstämmelse med EU-rätten. Mot bakgrund av kommissionens kritik föreslår regeringen att patientsäkerhetslagen (2010:659) ändras så att 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen om kompetens som Europaläkare upphävs och att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen avskaffas. Det innebär att Socialstyrelsen från och med den 1 juli 2012 inte ska handlägga sådana ansökningar. Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens kommer dock även i fortsättningen att prövas av Socialstyrelsen.

I likhet med majoriteteten av remissinstanserna, bl.a. Socialstyrelsen, Svenska läkarförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Dalarnas läns landsting och Gävleborgs läns landsting anser regeringen att det är viktigt att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och att värna om patientsäkerheten. Regeringen föreslår inga ändringar vad gäller den femåriga specialistutbildningen inom allmänmedicin, utan denna behålls oförändrad i Sverige. Regeringen delar Kommerskollegiums bedömning att detta är förenligt med EU-rätten. Förslaget innebär att den som vill vidareutbilda sig inom allmänpraktik i Sverige kommer att få vidareutbilda sig under fem år inom ramen för specialistkompetensutbildningen.

Den legitimerade läkare som fullgjort utbildning i enlighet med direktivets krav för allmänpraktik i ett annat EES-land än Sverige eller som fullgjort utbildning i Schweiz, kommer efter ansökan kunna godkännas automatiskt i Sverige som specialist i allmänmedicin.

Den föreslagna ändringen medför således att Sverige ställer krav på en högre utbildningsnivå för allmänpraktiserande läkare som utbildar sig i Sverige, än den miniminivå som föreskrivs i direktivet. Det är förenligt med EU-rätten att ställa högre krav på landets egna medborgare.

6.2¶Förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Regeringens förslag: Bestämmelsen om sekretess hos Socialstyrelsen i 25 kap 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska upphöra att gälla från och med den 1 juli 2012, såvitt avser ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget

tillstyrker det. De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lydelse av 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller som huvudregel sekretess i ärende om ansökan om bevis om kompetens som Europaläkare enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Sekretessen gäller för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Eftersom det inte kommer att vara möjligt att ansöka om bevis om kompetens som Europaläkare från och med den 1 juli 2012 enligt förslaget till ändring i patientsäkerhetslagen, bör 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen ändras på så vis att hänvisningen till ärenden om sådan kompetens stryks.

Se vidare i avsnitt 7 om övergångsbestämmelsen till lagändringen.

6.3¶Förslagens förenlighet med EU-rätten

Regeringens bedömning: Förslagen och bedömningarna är förenliga med EU-rätten.

En anmälan med begäran om ändring i punkt 5.1.4 i bilaga V till direktiv 2005/36/EG bör göras så snart nödvändiga författningsändringar trätt i kraft.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrker det. De flesta remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt. Kommerskollegium bedömer att förslagen är förenliga med direktivet såväl som fördraget. Det är viktigt att arbetsgivarna ställer krav som är utformade med hänsyn till de arbetsuppgifter som den allmänpraktiserande läkaren har att utföra. Kraven får inte utformas så att de generellt ställer krav på en svensk specialistutbildning, vilket skulle kunna vara diskriminerande.

Skälen för regeringens bedömning: I det överträdelseärende som redogjorts för i avsnitt 4, har kommissionen anfört att Sverige har överträtt

– artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin,

– artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt erkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater,

– artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen i allmänmedicin, och

– artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus av invandrade läkare.

I avsnitt 5.1.3 redogörs för innehållet i artiklarna. I det följande redovisas hur förslagen i denna proposition och kommande övriga föreskrifter på området medför att svensk rätt kommer att uppfylla kraven i dessa artiklar i direktivet.

Artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika

yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin och artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt godkännande för alla

allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater

Förslagen innebär att patientsäkerhetslagen (2010:659) ändras så att 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen om kompetens som Europaläkare upphävs och att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen avskaffas. Förslagen innebär att det från och med den 1 juli 2012 inte längre kommer att vara möjligt att ansöka om kompetensbevis som Europaläkare.

Vidare kommer de allmänpraktiserande läkare från andra EES-länder och Schweiz som ansöker om automatiskt erkännande i Sverige att erkännas som specialister i allmänmedicin. Regeringen har för avsikt att göra följdändringar i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) samt i andra författningar där det bedöms vara nödvändigt. Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att anpassa sina föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården till de ändringar som regeringen föreslår i denna proposition och att ändringarna ska träda ikraft den 1 juli 2012.

Regeringens bedömning är att det genom dessa förändringar inte längre kan ifrågasättas om den svenska regleringen på området uppfyller direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande av läkare inom allmänpraktik. Förslagen är i enlighet med kommissionens önskemål. Allmänpraktiserande läkare med utbildning från annan EES-stat och Schweiz som före den 1 juli 2012 ansökt om automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och fått avslag kommer att få möjlighet att på nytt ansöka om bevis om kompetens som specialist i allmänmedicin. Socialstyrelsen bör informera tydligt om denna möjlighet på sin hemsida.

En konsekvens av ändringarna är att det kommer att ställas högre krav på den som vill utbilda sig i Sverige än den som vill utbilda sig i ett annat EES-land. Regeringens bedömning är att detta är förenligt med EUrätten. Regeringen vill i likhet med Kommerskollegium poängtera vikten av att direktivet tillämpas på ett korrekt sätt och att en yrkestitel som specialist i allmänmedicin för en läkare från EES-området och Schweiz inte i praktiken får en lägre status på grund av att de inte har gått den svenska utbildningen. De krav som ställs måste vara utformade på ett icke-diskriminerande sätt med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompetensen i

allmänmedicin

Så snart nödvändiga författningsändringar trätt ikraft kommer den svenska regeringen anmäla en ändring av punkt 5.1.4 i bilaga V i direktivet till kommissionen. Regeringen har för avsikt att anmäla titeln specialist i allmänmedicin. Genom att anmäla vald titel bedömer regeringen att kravet i artikel 21.7 uppfylls.

Artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus

av invandrade läkare

Socialstyrelsen har på sin hemsida tidigare uppmanat läkare som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer, att till sin ansökan bifoga ett ”intyg om nuvarande yrkesstatus” – "Certificate of Current Professional Status". Av intyget, som inte ska vara äldre än tre månader, ska det framgå att en sökande har rätt att utöva yrket utan några begränsningar. Kommissionen har anfört att detta kan uppfattas som ett krav som går utöver vad som får krävas av sökanden enligt artikel 50.1 i direktivet och dess bilaga VII.

Socialstyrelsen har med anledning av kommissionens påpekande sett över informationen på sin hemsida och tydliggjort för sökanden att det inte längre finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkesbehörighet. Socialstyrelsen kommer fortsättningsvis att vända sig till berörd behörig myndighet i ursprungslandet för att få sådan information.

Regeringens bedömning är att det genom denna förändring inte längre kan ifrågasättas om Socialstyrelsens hantering uppfyller direktivets bestämmelser om vilka handlingar behörig myndighet får begära in.

Tjänstedirektivet

Förslaget måste även vara förenligt med annan sekundärrätt på området, t.ex. det s.k. tjänstedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden . Eftersom det i detta fall handlar om att reglera personer som har reglerade vårdyrken och snarast kan påverka deras tillhandahållande av hälsotjänster bör dock förslagen falla under det s.k. hälso- och sjukvårdsundantaget i artikel 2.2 f i tjänstedirektivet. Undantagen för hälso- och sjukvård omfattar nämligen sådana tjänster inom hälso- och sjukvård och läkemedelstjänster som utförs av yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd, där dessa verksamheter är förbehållna ett reglerat vårdyrke i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls. Med reglerat vårdyrke avses i svensk rätt ett yrke som kräver legitimation. Specialist i allmänmedicin faller in under den kategorin. Till detta kommer att artikel 3 i direktivet anger förhållandet till andra bestämmelser i gemenskapsrätten. Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan gemenskapsrättsakt som reglerar specifika frågor rörande tillträde till och utövande av en tjänsteverksamhet inom särskilda områden eller för särskilda yrken, ska bestämmelsen i den andra gemenskapsrättsakten ges företräde och tillämpas på dessa särskilda områden eller yrken. Detta inbegriper direktiv 2005/36/EG. Någon uttalad konflikt mellan de båda direktiven har inte identifierats här. Tjänstedirektivet bör dock i vart fall inte bli tillämpligt då förslagen faller under hälso- och sjukvårdsundantaget.

5 EUT L 376, 27.12.2006 s 36, Celex 32006L0123.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Förslagen måste även utöver sekundärrätt vara förenliga med övriga relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Förslagen syftar till att ta bort hinder för den fria rörligheten av personer. Därmed borde det inte komma i konflikt med EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet av personer.

Kommissionen har vidare endast ifrågasatt den svenska regleringen utifrån direktiv 2005/36/EG. Förslagen i denna proposition är i enlighet med kommissionens önskemål. Någon närmare motivering av förslagens förenlighet med EUF-fördraget bedöms därför inte nödvändig.

Viktigt att poängtera är att förslaget innebär högre krav på den som vill vidareutbilda sig inom allmänmedicin i Sverige i förhållande till t.ex. den som vill bli allmänläkare i t.ex. Storbritannien. Det diskrimineringsförbud som finns i artikel 18.1 i EUF-fördraget är emellertid knutet till medborgarskap. Eftersom kravet på en femårig utbildning i allmänmedicin i Sverige gäller såväl för svenska som utländska medborgare som vill utbilda sig i Sverige kan emellertid någon diskriminering enligt artikel 18 inte anses föreligga. För detta talar även att direktivet endast föreskriver en miniminivå på tre år för allmänläkare utöver grundutbildning. Direktivet har sin rättsliga grund i fördraget och bör därför rimligen falla inom fördragets ramar.

7¶Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) och förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska träda i kraft den 1 juli 2012.

En övergångsbestämmelse till lagen om ändring i offentlighets- och sekretesslagen ska införas för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare, där ansökan har kommit in före den 1 juli 2012. För dessa ärenden ska sekretess gälla.

Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens. I

promemorian föreslogs övergångsbestämmelser i förslaget till patientsäkerhetslagen (2010:659) med innebörden att ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som kommit in före den 1 juli 2012 skulle prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser och att dessa bevis även skulle gälla efter 1 juli 2012.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen har gjort en tolkning av förslaget om övergångsbestämmelse till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), men i övrigt har remissinstanserna inte kommenterat förslagen särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft senast den 1 juli 2012. Skälet till detta är att det bedöms nödvändigt med en snabb förändring för att undvika en stämning vid EUdomstolen.

Enligt förslaget till ändring i patientsäkerhetslagen, se avsnitt 6.1. ska Socialstyrelsen inte längre pröva ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) efter den 1 juli 2012. När författningsändringarna har trätt i kraft kommer regeringen att till kommissionen anmäla en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare, specialist i allmänmedicin. Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) kommer att strykas ur förteckningen över benämningar på utbildningar för allmänpraktik i bilaga 5.1.4 till direktivet. Detta innebär att Europaläkarkompetensbeviset därefter inte kan användas för att styrka den behörighet som krävs enligt direktivet. Något behov av övergångsbestämmelser av de slag som föreslogs i promemorian behövs därför inte.

Enligt förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen, se avsnitt 6.2, ska hänvisningen i 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen till ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare utgå från och med den 1 juli 2012. För redan avgjorda ärenden och ärenden som kommer in till Socialstyrelsen före den tidpunkten föreligger dock alltjämt ett behov av sekretesskydd. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas.

Regeringen har för avsikt att göra följdändringar i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) samt i andra författningar där det bedöms vara nödvändigt.

Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att anpassa sina föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården till de lagändringar regeringen föreslår i denna proposition, och att också de ändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2012.

8¶Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen innebär att det svenska regel-

verket för behörighet inom allmänpraktik anpassas till EU-rätten.

Förslagen bedöms få försumbara ekonomiska konsekvenser för

statsbudgeten. Kostnaderna ryms inom ramen för Socialstyrelsens

befintliga anslag.

Förslagen bedöms få begränsade effekter för företag.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om konsekvenserna delar regeringens bedömningar och betonar vikten av att Socialstyrelsen informerar om förändringarna samt att arbetsgivare noggrant kontrollerar utbildningstid och bakgrund hos de allmänläkare de anställer.

Skälen för regeringens bedömning:

Anpassning av det svenska regelverket till EU-rätten

I propositionen föreslås att bestämmelsen om Europaläkarkompetens samt möjligheten att ansöka om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ska avskaffas. När de nya bestämmelserna träder i kraft kommer den enda behörighet som är möjlig att få som läkare i allmänpraktik att vara specialist i allmänmedicin. De läkare från andra EES-länder som har fått kompetensbeviset som Europaläkare kommer att bli godkända som specialister i allmänmedicin efter ansökan. Detta innebär inte att någon förnyad prövning ska ske. Ansökningsförfarandet för dessa läkare är till för att identifiera vilka som ska automtiskt erkännas som specialist i allmänmedicin. Läkare med tjänstgöring i Sverige kan inte bli godkända som specialister i allmänmedicin utan att ha genomfört den svenska specialistutbildningen, eftersom Sverige har valt att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin. För läkare som uppfyller kraven i direktivet med tre års tjänstgöring och som ännu inte har fått sitt specialistkompetensbevis i allmänmedicin, kan Socialstyrelsen utfärda intyg som visar att läkaren har den behörighet som krävs för att arbeta inom EES. Det kan således inte bli fråga om ett automatiskt godkännande för dessa läkare utan de kommer att bli prövade enligt den generella ordningen.

Huvudsyftet med ändringarna är att anpassa det svenska regelverket för behörighet inom allmänpraktik till EU-rätten. Kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige på grund av den anser att svensk författning strider mot yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om behörighet inom allmänpraktik. Om den svenska regleringen inte ändras, kommer kommissionen att lämna in en stämning i ärendet till EU-domstolen. Bedömningen är att med den nuvarande nationella regleringen finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även en risk för att Sverige åläggs höga böter.

Regeringens bedömning är att genom de föreslagna ändringarna uppfyller den svenska regleringen på området behörighet för läkare inom allmänpraktik direktivets krav.

Patientsäkerhetsrisker

Socialstyrelsen har gjort bedömningen att de ändringar som föreslås i propositionen inte ska kunna innebära några patientsäkerhetsrisker. Också en majoritet av remissinstanserna, bl.a. Sveriges läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet och Stockholms läns landsting, lyfter fram att förslagen inte behöver innebära några sådana risker, men att det förutsätter att arbetsgivarna noggrant kontrollerar utbildningstid och kompetens hos de läkare de vill anställa inom allmänpraktik. Ansvaret för att göra en sådan kontroll finns i och för sig redan i dag. I praktiken har det dock i många fall varit tillräckligt för att få anställning att ha ett specialistkompetensbevis i allmänmedicin utfärdat av Socialstyrelsen.

Det finns flera specialiteter i direktivet för vilka det anges en minimiutbildningstid på tre år med utbildningstid som är olika lång i medlemsstaterna. Ett exempel är specialist i ögonsjukdomar som enligt direktivet har en angiven minimiutbildningstid på tre år. I Sverige krävs fem års handledd specialisttjänstgöring för specialistkompetens i ögonsjukdomar. 27

Socialstyrelsen handlägger ansökningar om behörighet i dessa ärenden redan i dag. Varken Socialstyrelsen eller landstingen som arbetsgivare har uppgett att denna situation orsakat svårigheter eller patientsäkerhetsrisker. De har dock framhållit att det är viktigt att det finns tydlig information från Socialstyrelsen om vad som gäller för behörigheten inom allmänpraktik. Det är också viktigt att de som ansvarar för rekrytering av läkare inom dessa specialiteter är medvetna om att det kan finnas skillnader i utbildningstid, trots samma benämning på titeln.

Länder som redan infört liknande regleringar, t.ex. Danmark och Tyskland, har inte heller kunnat påvisa några patientsäkerhetsrisker till följd av denna reglering.

Regeringen anser i likhet med remissinstanserna att en förutsättning för att det inte ska uppstå några patientsäkerhetsrisker är att arbetsgivarna noggrant kontrollerar utbildningstid och erfarenhet hos dem man vill anställa och prövar uppgifterna mot den kompetens det finns ett behov av. De krav som ställs får inte vara diskriminerande. Socialstyrelsen har uppgett att de kommer att informera om förändringarna. Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att förslagen inte medför några risker från patientsäkerhetssynpunkt.

Statsfinansiella konsekvenser

För Socialstyrelsens del medför förslagen enligt regeringens bedömning inte annat än marginellt ökade kostnader. De kostnader som kan uppstå hos Socialstyrelsen ryms inom ramen för befintliga anslag. Några konsekvenser för statsbudgeten bedöms därför inte föreligga.

Konsekvenser för Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är den myndighet som främst berörs av de nya förslagen. Som behörig myndighet för hälso- och sjukvårdsyrken enligt direktivet och enligt svensk författning, är det Socialstyrelsen som handlägger och beslutar i dessa ärenden. Bedömningen är att förslagen inte kommer medföra att Socialstyrelsen kommer att få någon ökning av antalet ärenden, annat än möjligen mycket tillfällig och då inte av någon större omfattning. Handläggningen av de ärenden som i dag finns hos myndigheten när de nya bestämmelserna träder i kraft, bedöms dessutom bli förenklad. Förklaringen till det är att flera av de som i dag måste komplettera sin utbildning för att få specialistkompetens, efter ansökan kommer att kunna erkännas som specialister i allmänmedicin utan ytterligare kompletteringar.

Socialstyrelsen bedöms kunna behandla ansökningar från personer utbildade i annat land än Sverige om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare), som inkommer efter den 1 juli 2012, som en ansökan om specialistkompetens i allmänmedicin.

En nödvändig åtgärd som behöver vidtas är att Socialstyrelsen informerar på sin hemsida om de nya bestämmelserna och om vilken betydelse de får för enskilda som vill ansöka om behörighet som allmänpraktiserande läkare i Sverige och för arbetsgivare som anställer läkare inom allmänmedicin. Det är viktigt att Socialstyrelsen också

informerar om att en allmänpraktiserande läkare med utbildning från annan EES-stat än Sverige, eller från Schweiz, som tidigare beviljats bevis om kompetens som Europaläkare har möjlighet att ansöka om specialistkompetensbevis hos Socialstyrelsen efter den 1 juli 2012.

Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att se över berörda föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälsooch sjukvården, så att ändringarna kan träda ikraft den 1 juli 2012.

Eftersom bestämmelserna måste träda i kraft snabbt för att undvika en domstolsprocess, är det viktigt att samtliga som berörs av förslagen planerar för vilka åtgärder de måste vidta.

Konsekvenser för företag

Regeringen bedömer att förslagen inte medför någon ökad administrativ börda för mindre företag.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte heller ha några miljö- eller jämställdhetsmässiga konsekvenser.

9¶Författningskommentar

9.1¶Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

4 kap. 10 §

9.2¶Förslaget till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

25 kap. 8 a §

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den första punkten anger att denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

Enligt andra punkten gäller dock sekretessen enligt 25 kap. 8 a § i ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har kommit in före den 1 juli 2012.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.

Bilaga 1

L 255/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (3) Den garanti som detta direktiv ger personer som har ANTAGIT DETTA DIREKTIV erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få

tillträde till samma yrke och utöva det i en annan

medlemsstat med samma rättigheter som dess medbor-

gare utesluter inte att den som invandrat och utövar med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som gemenskapen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första uppställs av den senare staten, under förutsättning att och tredje meningarna samt artikel 55, villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

med beaktande av kommissionens förslag (1),

(4) För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör

särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- utöva yrkesverksamhet under hemlandets yrkestitel. För téns yttrande (2),

informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller

även bestämmelserna i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa

rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster,

3 4 i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ), och särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ( ).

av följande skäl:

(5) Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena

sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gräns- (1) Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens överskridande tjänster och å andra sidan etablering bör

mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtyd-

och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemssta- ligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst

ternas medborgare innebär detta bland annat rätten att flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium. utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra

behörighetsbevis. (6) Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av

tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för

folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda

bestämmelser bör därför införas för reglerade yrken som (2) Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23—24 mars har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, och som

2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En stra- tillfälligt eller temporärt tillhandahåller gränsöverskri-

tegi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt dande tjänster. syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars

2001 kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets (7) De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i

möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav

mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkän- på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en opro-

nande av kvalifikationer”. portionerlig börda för tjänsteleverantörer och hindra

utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra (1) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183. det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses (2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67. över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs (3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, med att upprätta en gemenskapsram för administrativt

22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den samarbete mellan medlemsstaterna. 21 december 2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni 2005. (4) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/23

(8) Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder erkännande bör under alla omständigheter göras med

som tillämpas i den mottagande medlemsstaten och som beaktande av de minimivillkor för utbildningen som

har direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikatio- gäller för vissa yrken. nerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reserverad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(11) För de yrken som omfattas av den generella ordningen

för erkännande av kvalifikationer, nedan kallad ”den

generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten

att fastställa en lägsta kvalifikationsnivå i syfte att garan- (9) Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande tera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom

principer och garantier som ligger till grund för de olika deras respektive territorium. Enligt artiklarna 10, 39 och

systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en medborgare

förbättras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts. från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer som de

Dessutom har berörda direktiv ändrats vid flera tillfällen vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de

och bestämmelserna i dem bör omarbetas och förenklas examensbevis som utfärdas inom deras eget utbildnings-

genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. system, när den berörda personen redan har skaffat sig

Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas alla eller en del av dessa kvalifikationer i en annan

i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (1) och

2 medlemsstat. Det bör följaktligen föreskrivas att varje

92/51/EEG ( ) samt Europaparlamentets och rådets mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är reglerat är

direktiv 1999/42/EG (3) om införande av en ordning för

skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har

erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om

77/452/EEG (4), 77/453/EEG (5), 78/686/EEG (6),

7 8 9 dessa motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta

78/687/EEG ( ), 78/1026/EEG ( ), 78/1027/EEG ( ), allmänna system för erkännande hindrar emellertid inte

80/154/EEG (10), 80/155/EEG (11), 85/384/EEG (12),

13 14 15 att en medlemsstat ålägger en person som där utövar ett

85/432/EEG ( ), 85/433/EEG ( ) och 93/16/EEG ( ) om yrke särskilda krav på grund av att landet tillämpar

yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och yrkesbestämmelser som motiveras av allmänintresset.

sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets orga-

farmaceut och läkare. nisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn

och ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta

på medlemsstaternas berättigade intresse att hindra att

vissa medborgare försöker kringgå den nationella

lagstiftning som gäller för olika yrken. (10) Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i

enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkes-

kvalifikationer som medborgare från tredjeland har

erhållit utanför Europeiska unionens territorium. Varje

(1) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparla-

(12) Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av

mentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001,

s. 1). yrkeskvalifikationer som förvärvats i andra medlems- (2) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom stater. Direktivet omfattar dock inte medlemsstaters

kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15). erkännande av beslut om erkännande i enlighet med (3) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77. 4 detta direktiv som tagits av andra medlemsstater. En ( ) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med

års anslutningsakt. 5 detta direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkän- ( ) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG. nande för att i sitt ursprungsland åtnjuta andra rättig- 6 heter än de som följer av de yrkeskvalifikationer som ( ) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003

års anslutningsakt. erhållits i denna medlemsstat, såvida personen i fråga ( ) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytterligare

års anslutningsakt. yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten. ( ) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom

direktiv 2001/19/EG. ( ) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom

direktiv 2001/19/EG. (10) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003

års anslutningsakt. (11) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG. (12) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 (13) För att fastställa systemet för erkännande inom den gene-

års anslutningsakt. rella ordningen är det nödvändigt att indela de olika (13) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i

2001/19/EG. olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättas för att (14) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003

den generella ordningen skall fungera, påverkar inte alls

års anslutningsakt. (15) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europa- de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta

31.10.2003, s. 1). område.

Bilaga 1

L 255/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

(14) Den ordning för erkännande som upprättas genom utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av som innehar ett examensbevis för postgymnasial yrkes- dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas utbildning på minst ett år bör således ges tillträde till ett av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl reglerat yrke i en medlemsstat där tillträdet är betingat inte uppfyller kraven för att omfattas av detta. av att sökanden innehar ett examensbevis för fyraårig universitets- eller högskoleutbildning, oavsett nivån på det examensbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten. Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av avslutad universitets- eller högskole- (18) Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, utbildning på mer än fyra år bör detta tillträde beviljas handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de enbart för den som innehar ett examensbevis för univer- medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksamsitets- eller högskoleutbildning på minst tre år. heten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under

en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i

tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verksamheter ett

system med automatiskt erkännande grundat på yrkeser-

farenhet.

(15) I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. (19) Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjuksköhänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten visar terska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandatt ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, läkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt bör varvid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garan- bygga på den grundläggande principen om automatiskt tier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket erkännande av bevis på formella kvalifikationer på innebär att varje undantag från denna rätt i varje enskilt grundval av en samordning av minimikraven för utbildfall bör vara motiverat av tvingande hänsyn till allmänin- ningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som tresset. läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farma-

ceut bör det dessutom krävas bevis på vissa formella

kvalifikationer som garanterar att den berörda personen

har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda

minimikraven. Detta system bör kompletteras med en (16) För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkessamtidigt säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör utövarna åtnjuter på vissa villkor. yrkessammanslutningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anledning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behörighet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för (20) För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och utövande av ett yrke på deras respektive territorium och tandläkarnas utbildningssystem och gemenskapens regelinnehållet i och organisationen av utbildnings- och yrke- verk för ömsesidigt erkännande på detta område är det sutbildningssystem samt med beaktande av gemenskaps- för alla specialistkompetenser som är erkända vid detta rätten, i synnerhet gemenskapens konkurrensrätt, ta direktivs ikraftträdande motiverat att bibehålla principen hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid om automatiskt erkännande av de specialistkompetenser främja att erkännanden under den generella ordningen för läkare och tandläkare som är gemensamma för minst sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar två medlemsstater. För att förenkla systemet bör dock som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara principen om automatiskt erkännande, efter detta representativa på nationell och europeisk nivå. En direktivs ikraftträdande, begränsas till de nya specialistgemensam plattform är en samling kriterier som gör det kompetenser för läkare som är gemensamma för åtminmöjligt att kompensera för största möjliga antal av de stone två femtedelar av medlemsstaterna. Vidare inverkar väsentliga skillnader som har konstaterats i utbildnings- detta direktiv inte på medlemsstaternas möjlighet att kraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu- sinsemellan komma överens om ett automatiskt erkänsive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriteri- nande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa specialisterna kan till exempel omfatta krav på kompletterande kompetenser för läkare och tandläkare som är gemenutbildning, en handledd anpassningsperiod, lämplighets- samma för dem och som inte omfattas av något automaprov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, tiskt erkännande enligt detta direktiv. eller kombinationer av dessa.

(21) Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifika-

tioner som läkare med grundutbildning bör inte inverka (17) För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida inte finns någon bestämmelse om erkännande av detta bevis på formella kvalifikationer ger rätt till yrkesyrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen utövning eller inte.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/25

(22) Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som (27) Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell smälter in i omgivningen, respekt för naturliga landskap specialisering i odonto-stomatologi. Medlemsstaterna bör och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför som krävs för att utöva alla former av verksamhet som bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer innebär förebyggande, diagnos och behandling av grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt personer som innehar det bevis på formella kvalifika- enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters tioner som tandläkare som anges i detta direktiv. behov i fråga om fysisk planering, utformning, projek-

tering och uppförande av byggnader, bevarande och till-

varatagande av det arkitektoniska arvet och bevarande

av jämvikt i naturen.

(23) Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildningsväg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning. (28) De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och

om tillträde till och utövande av yrkesverksamhet som

arkitekt har mycket varierad räckvidd. I de flesta

medlemsstater utövas verksamheten på arkitekturom-

rådet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln

arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan

titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva (24) För enkelhetens skull bör beteckningen ”farmaceut” denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet verksamhet eller en del av den kan också utövas av för bestämmelserna om automatiskt erkännande av bevis andra yrkeskategorier, särskilt av ingenjörer som fått på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de särskild utbildning i byggande eller byggnadskonst. För specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” användas för verksamheter. att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel-

serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på

arkitekturområdet, utan att det påverkar de specifika

nationella bestämmelser som reglerar dessa verksam-

heter.

(25) Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i farmaci är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verksamhetsområde fastställs i detta direktiv bör varken inne- (29) Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller bära någon begränsning av de former av verksamhet yrkessammanslutning för ett reglerat yrke inkommer som farmaceuter har tillgång till i medlemsstaterna, med en rimlig begäran om särskilda bestämmelser om bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller erkännande av kvalifikationer på grundval av en samordatt dessa yrkesutövare beviljas monopol, eftersom detta ning av minimikraven för utbildningarna, bör kommisfortfarande tillhör medlemsstaternas behörighetsområde. sionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram ett Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlems- förslag om ändring av detta direktiv. staternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande medlemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automa- (30) För att säkerställa att ordningen för erkännande av tiskt uppfyller dessa villkor. yrkeskvalifikationer blir effektiv bör enhetliga formföre-

skrifter och handläggningsregler fastställas för genomfö-

randet samt vissa närmare bestämmelser för utövandet

av yrket.

(26) Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli (31) Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfylmedlemsstaternas ensak. Detta direktiv påverkar inte landet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaternas lagar och andra författningar som medlemsstaterna samarbetar sinsemellan och med förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens kommissionen, bör närmare bestämmelser fastställas för utövande av viss farmaceutisk verksamhet. ett sådant samarbete.

Bilaga 1

L 255/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

(32) Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer kan ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer. man underlätta yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa (37) Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfälkarriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika liga åtgärder, om tillämpningen av en bestämmelse i medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier medlemsstat. vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i samband med yrkesutövandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgif-

(38) Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsterna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om

staternas rätt att själva utforma sina nationella system uppgiftsskydd.

för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet

som måste utövas inom ramen för detta system.

(33) Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med (39) Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort uppgift att lämna information och bistånd till medlems- antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskapstaternas medborgare kommer att göra det möjligt att liga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på säkerställa att systemet med erkännande är klart och medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare lämplig fortbildning håller sig underrättade om de som så begär och kommissionen all information och alla tekniska och vetenskapliga framstegen. adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk påverkar inte organisationen av befogenheter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget

(40) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationalihinder för att på nationell nivå utse flera kontor,

sera, förenkla och förbättra reglerna om erkännande av eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda

yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor

uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås och för att vid behov informera medborgaren om

på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i

samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(34) Administrationen av de olika system för erkännande som har införts genom sektorsdirektiven och den generella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. (41) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 Administrationen och uppdateringen av detta direktiv och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör publicus. därför förenklas, särskilt när minimikraven för utbildningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkännande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta

(42) I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av ändamål och det bör finnas garantier för lämplig

tjänster åsidosätter detta direktiv inte andra särskilda medverkan av yrkesorganisationerna, även på EU-nivå.

rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifika-

tioner, till exempel gällande bestämmelser för transport-

området, försäkringsförmedlare och lagstadgade revi-

sorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av

rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om (35) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta underlättande för advokater att effektivt begagna sig av direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut friheten att tillhandahålla tjänster () eller Europaparla- 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden mentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av genomförandebefogenheter (1). advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken

auktorisationen erhölls (3). Erkännande av juristers

yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket

under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten

omfattas av det här direktivet.

(36) Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk 2 rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av ( ) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003

års anslutningsakt.

(3) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års (1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. anslutningsakt.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/27

(43) I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även nande ske i överensstämmelse med de minimikrav på utbild-

fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en ning som anges i det kapitlet. som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer personligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhetens och uppdrags-

givarens intresse. Yrkesutövningen är i medlemsstaterna 3. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda

regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat

vanligen, i överensstämmelse med fördraget, underkastad

instrument i gemenskapslagstiftningen, skall motsvarande

särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio-

bestämmelser i det här direktivet inte gälla. nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftningens ramar fastställs under självständiga former av respektive representativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säkerställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhållandet mellan den som utför tjänsten och uppdragsgivaren. Artikel 3

(44) Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvän-

diga för att garantera hög hälso- och konsumentskydds- Definitioner nivå.

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de

betydelser som här anges:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. a) reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det

genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt

krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller

utövande av verksamheten eller någon form av denna; i

AVDELNING I synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom

bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får

användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER utgöra en form av utövande. När första meningen inte är

tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2

betraktas som ett reglerat yrke.

Artikel 1

b) yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på

Syfte formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11

a i och/eller yrkeserfarenhet. I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller c) bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvud- ”mottagande medlemsstat”) för tillträde till och utövandet av

sakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i detta yrke skall erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvär- en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats vats i en eller flera andra medlemsstater (nedan kallad lagar och andra författningar. När första meningen inte är ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger innehavaren av dessa tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer kvalifikationer rätt att där utöva yrket. som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella kvalifi-

kationer.

Artikel 2 d) behörig myndighet: varje myndighet eller organ som

medlemsstaterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbild-

ningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att

Räckvidd ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta

direktiv.

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat, inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett e) reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvali- behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstfikationer. göring eller yrkesutövning.

2. Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, provegen lagstiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med tjänstgöringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den yrkeskvalifikationer som inte erhållits i en medlemsstat att berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkän- myndigheten.

Bilaga 1

L 255/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

f) yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av ifrågava- 2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan rande yrke i en medlemsstat. sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall

betraktas som ett reglerat yrke.

g) anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den motta- De sammanslutningar eller organisationer som avses i första gande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmel- föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och serna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser status för en migrerande praktikant skall fastställas av den till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppföbehöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. rande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en

titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning

som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer. Den status som personen får i den mottagande medlemsstaten, särskilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldig-

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller heter, sociala rättigheter och förmåner, ersättningar och

organisation som avses i första stycket, skall den underrätta arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i

kommissionen som skall offentliggöra informationen i Europenämnda medlemsstat i enlighet med tillämplig gemenskapslagstiftning. iska unionens officiella tidning.

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas h) lämplighetsprov: ett prov som endast gäller sökandens yrkes- varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjekunnighet och som utarbetas av de behöriga myndigheterna land, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma sökan- berörda yrket på den medlemsstats territorium där beviset på dens förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlems- formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och stat. För att bevilja genomförande av detta prov skall de detta har intygats av den medlemsstaten. behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behö- Artikel 4 righetsbevis som sökanden har.

Verkan av erkännandet

Lämplighetsprovet skall utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlems- 1. Den mottagande medlemsstatens erkännande av yrkeskvastaten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Det skall lifikationerna skall ge förmånstagaren möjlighet att på samma omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap villkor som medborgarna i denna medlemsstat utöva det yrke är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande som personen i fråga är behörig för i ursprungsmedlemsstaten. medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten. 2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva

i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden

är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om

jämförbara verksamheter. De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet skall fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

AVDELNING II

i) företagsledare: varje person som har varit verksam i ett FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER företag inom ifrågavarande yrkesgren

Artikel 5

i) som företagsledare eller chef för en filial, eller

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

ii) som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en 1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemens-

företagsledare, om befattningen innebär att han/hon har kapslagstiftningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i

ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör

eller yrkeskvalifikationerna inskränka friheten att tillhandahålla

tjänster i en annan medlemsstat

iii) i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärs- a) om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlems-

mässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller stat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etablerings-

flera avdelningar inom företaget. medlemsstaten”) och

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/29

b) om tjänsteleverantören förflyttar sig och om han/hon har från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga-

utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas

under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, som en automatisk tillfällig registrering eller ett proforma-

om yrket inte är reglerat i den medlemsstaten. Kravet på medlemskap, två års yrkespraktik skall inte tillämpas om yrket eller utbildningen för yrket är reglerad.

b) anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en

försäkringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhan- 2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart dahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäkom tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemssta- ringssystem. tens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i bråds-

kande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i

b om de tjänster som tillhandahålls.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

Artikel 7

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar

exempel yrkesdefinitionen, användningen av titlar och allvarlig

sig

försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den 1. Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som medlemsstaten. för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en

annan för att tillhandahålla tjänster på förhand skriftligen skall

underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande

medlemsstaten, inklusive uppgifter om eventuellt försäkrings-

skydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande

yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om

året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla

temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det

Artikel 6

året. Tjänsteleverantören får lämna underrättelsen på valfritt

sätt.

Undantag

2. Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de

faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får

medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten handlingar: medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens terri- a) Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet. torium i fråga om

b) Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en

medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga och att a) tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorgani-

det när intyget utfärdas inte finns något förbud, ens tillfäl-

sation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämp- ligt, för innehavaren att utöva sitt yrke. ningen av disciplinära bestämmelser som gäller på territoriet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller c) Bevis på yrkeskvalifikationer. proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på

något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på

medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga

underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande under minst två av de föregående tio åren. fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana konsekvenser för folkhälsa och säkerhet

som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt e) För yrkesutövare i säkerhetsbranschen: intyg om att veder-

erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en börande inte har dömts för något brott, om medlemssta-

kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas terna kräver ett sådant intyg av sina egna medborgare.

Bilaga 1

L 255/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som Artikel 8 används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens Administrativt samarbete officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten undviks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlemsstaten, 1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsskall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på staten får av de behöriga myndigheterna denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undan- i etableringsmedlemsstaten för varje tillhandahållande av tagsvis skall, i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänster begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den är lagligen etablerad i denna medlemsstat, följer god sed och mottagande medlemsstaten. inte har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga

påföljder. De behöriga myndigheterna i etableringsmedlems-

staten skall lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 56.

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte 4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de

av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottareglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller

gares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III

korrekt sätt. Tjänstemottagaren skall informeras om resultatet kapitel III, kan den behöriga myndigheten i den mottagande

av klagomålet. medlemsstaten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll skall vara möjlig endast om ändamålet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet på grund av tjänsteleverantörens

Artikel 9

bristande yrkeskvalifikationer och om detta inte går utöver vad som är nödvändigt för det ändamålet.

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlems- Inom högst en månad efter det att underrättelsen och åtföljande statens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på handlingar inkommit skall den behöriga myndigheten efter- formella kvalifikationer, får de behöriga myndigheterna i den sträva att informera tjänsteleverantören om antingen sitt beslut mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver att inte kontrollera hans/hennes kvalifikationer eller om resul- andra informationskrav som fastställs i gemenskapsrätten, tatet av denna kontroll. Om det uppstår problem som medför meddelar tjänstemottagaren vissa eller samtliga av följande försening, skall den behöriga myndigheten senast efter en uppgifter: månad meddela tjänsteleverantören om orsaken till förseningen och tidsplanen för beslutet som skall fattas senast två månader a) Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister efter det att myndigheten mottagit de fullständiga handlingarna. eller annat liknande offentligt register: vilket register det

gäller samt registreringsnummer eller motsvarande identifi-

kationsuppgifter som finns i detta register.

b) Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etable- Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens ringsmedlemsstaten: namn och adress till den behöriga tillyrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den motta- synsmyndigheten. gande medlemsstaten skall, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, den mottagande medlemsstaten erbjuda tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han eller c) Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänste-

leverantören är medlem. hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom lämplighetsprov. Under alla omständigheter skall tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att d) Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantöbeslutet fattats i enlighet med föregående stycke. rens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat

där tjänsteleverantören tilldelades denna titel.

e) Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet:

det momsregistreringsnummer som avses i artikel 22.1 i Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om tidsfrister som fastställs i föregående stycken får tjänsten tillhan- harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande dahållas. omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt:

enhetlig beräkningsgrund (1).

f) Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat person-

ligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. I de fall då kvalifikationer har kontrollerats enligt denna punkt skall tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlems- (1) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv statens yrkestitel. 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/31

AVDELNING III sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specia-

listsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som

berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

ETABLERINGSFRIHET

g) För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer

Artikel 11

Artikel 10 Kvalifikationsnivåer

För tillämpningen av artikel 13 indelas yrkeskvalifikationerna i

Räckvidd

de nivåer som anges nedan:

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen a) ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på de kapitlen: grundval av

a) För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invand- i) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildningsraren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19. eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett

särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller

av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid b) För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjukskö- under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- under de senaste tio åren, eller kare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, farmaceuter och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för faktiskt och ii) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå lagligt utövande av yrket. som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

c) För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis b) ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

i) allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildd) För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barn- ning än den som avses i led c och/eller med den provmorskor, farmaceuter och arkitekter med bevis på specialist- tjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna behörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel utbildning, eller enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiseringen i fråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och ii) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekom- 27 åsidosätts. mande fall kompletterats med allmän utbildning eller

yrkesutbildning enligt led i och/eller med den provtjänst-

göring eller yrkesutövning som krävs utöver denna e) För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk- utbildning. vård samt specialistsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i en c) ett examensbevis över avslutad annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård. i) annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d

och e på minst ett år eller på deltid under motsvarande

tid, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en f) För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker krävs för behörighet till universitetsstudier eller högskoleom erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksam- studier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den heten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna postoch sjukvård, specialistsjuksköterskor utan utbildning till gymnasiala utbildning, eller

Bilaga 1

L 255/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

ii) i fråga om ett reglerat yrke, utbildning med särskild Artikel 13 uppläggning motsvarande den utbildningsnivå som anges i led i, som ingår i bilaga II och som ger jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet. Förteckningen i Villkor för erkännande bilaga II kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 för att ta hänsyn till utbildning som

uppfyller de krav som anges i föregående mening. 1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda

yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett

reglerat yrke, skall den behöriga myndigheten i den medlemsd) ett examensbevis över avslutad utbildning på postgymnasial staten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på

nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om

motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller annan sökandena innehar det kompetensbevis eller bevis på formella

utbildningsanstalt på motsvarande nivå samt den yrkesut- kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet

bildning som eventuellt krävs utöver den postgymnasiala till eller utövandet av yrket inom dess territorium. utbildningen.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer skall e) ett bevis över att innehavaren har avlagt examen från en uppfylla följande krav:

postgymnasial utbildning på minst fyra år, eller på deltid

under motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller en

annan likvärdig utbildningsanstalt, samt vid behov den a) De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en

yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver den postgymna- medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar

siala utbildningen. och andra författningar.

b) De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst

motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som

den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med

artikel 11.

Artikel 12

2. Tillträde till yrket och rätten att utöva det enligt punkt 1

skall också beviljas om sökanden utövat det yrke som avses i

den punkten på heltid under minst två år under de senaste tio

åren i en medlemsstat som inte reglerar detta yrke och

Jämställda utbildningar personen i fråga har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på

formella kvalifikationer.

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer skall på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig uppfylla följande krav: myndighet i en medlemsstat skall, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning

a) De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbild-

medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar ning som erhållits i gemenskapen och som är erkänd som

och andra författningar. likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke. b) De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst

motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som

den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med

artikel 11.

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkeskvalifikation som, även om den inte uppfyller de krav som c) De skall visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket. fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar innehavaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser Den yrkeserfarenhet på två år som avses i första stycket får jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer. Detta dock inte krävas, när det eller de bevis på formella kvalifikagäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten höjer de utbild- tioner som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbildningskrav som är en förutsättning för tillträde till och utövande ning enligt artikel 3.1 d på de kvalifikationsnivåer som anges i av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild- artikel 11 b, c, d eller e. Som reglerade utbildningar på den ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter nivå som anges i artikel 11 c betraktas de utbildningar som förvärvade rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag avses i bilaga III. Förteckningen i bilaga III kan ändras enligt eller andra författningar. I detta fall betraktar den mottagande förfarandet i artikel 58.2, för att beakta reglerad utbildning som medlemsstaten, för tillämpningen av artikel 13, denna tidigare ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den utbildning som motsvarande nivån på den nya utbildningen. studerande för jämförbart ansvar och verksamhet.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/33

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 b och den mottagande medlemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 b skall den mottagande medlemsstaten tillåta tillträde punkt 2 enligt vilken sökanden har rätt att välja, föreskriva till och utövande av ett reglerat yrke, när det för tillträde till antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov. detta yrke inom dess territorium krävs bevis på formella kvalifikationer över en avslutad utbildning på högskole- eller universitetsnivå på fyra år och sökanden har bevis på de formella kvalifikationer som avses i artikel 11 c. Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d

beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker

om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten

i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjuk-

vård eller specialistsjuksköterskor med bevis på formell specia-

listbehörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel

Artikel 14 enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

Kompensationsåtgärder

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande

medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov

om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföre- 1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande tagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och medlemsstaten kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, som inte överskrider tre år eller genomgår lämplighetsprov i ett under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den mottaav följande fall: gande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av

dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till a) När omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd sådan verksamhet.

för ansökan i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 är minst

ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlems-

staten.

4. För tillämpning av punkt 1 b och 1 c avses med ”utbild-

ningsinnehåll som väsentligt avviker”, områden som är av b) När innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker största vikt för utövandet av yrket och som i invandrarens

från dem som omfattas av det bevis på formella kvalifika- utbildning uppvisar väsentliga avvikelser när det gäller längd

tioner som krävs i den mottagande medlemsstaten. eller innehåll i förhållande till den utbildning som krävs i den

mottagande medlemsstaten.

c) När det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket

omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte

ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlems- 5. Punkt 1 skall tillämpas med hänsyn till proportionalitets-

stat, i enlighet med artikel 4.2, och denna skillnad motsvaras principen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att

av en särskild utbildning som krävs i den mottagande sökanden slutför en anpassningsperiod eller genomgår lämplig-

medlemsstaten och utbildningen väsentligt avviker från dem hetsprov, skall den mottagande medlemsstaten först kontrollera

som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig genom sin

kvalifikationer som sökanden stöder sig på. yrkesverksamhet, i en medlemsstat eller i tredjeland, är sådana

att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses 2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den i punkt 4. möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden Artikel 15 rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat. Befrielse från kompensationsåtgärder på grundval av

gemensamma plattformar

Om kommissionen efter att ha mottagit alla nödvändiga uppgifter anser att det undantag som avses i andra stycket inte 1. I denna artikel definieras ”gemensamma plattformar” som är berättigat eller strider mot gemenskapslagstiftningen, skall en samling kriterier för yrkeskvalifikationer som kan kompenden inom tre månader anmoda medlemsstaten att inte vidta sera för väsentliga skillnader som har konstaterats mellan de den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom olika medlemsstaternas utbildningskrav för ett visst yrke Dessa denna tidsfrist får undantaget tillämpas. väsentliga skillnader skall fastställas genom att utbildningarna

jämförs med avseende på varaktighet och innehåll i minst två

tredjedelar av medlemsstaterna inklusive alla medlemsstater 3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt som reglerar detta yrke. Skillnaderna i utbildningens innehåll och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i kan bero på väsentliga skillnader i räckvidden för yrkesverkatt lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får samheten.

Bilaga 1

L 255/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

2. Gemensamma plattformar enligt definitionen i punkt 1 a) under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, får läggas fram för kommissionen av medlemsstaterna eller av eller yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som är representativa på nationell och europeisk nivå. Om kommissionen efter samråd med medlemsstaterna anser att ett utkast till b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, gemensam plattform underlättar ömsesidigt erkännande av om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga yrkeskvalifikationer kan den lägga fram utkast till åtgärder som har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2. av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som

fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

3. När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställs i en åtgärd som antagits enligt punkt 2, skall den c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, mottagande medlemsstaten ge dispens från tillämpning av om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i kompensationsåtgärder enligt artikel 14. fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i

ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som

fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller 4. Punkterna 1-3 skall inte påverka medlemsstaternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och inne- d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, hållet i och organisationen av deras utbildnings- och yrkesut- om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i bildningssystem. fråga som anställd under minst fem år, eller

5. Om en medlemsstat anser att de kriterier som fastställs i e) under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år en åtgärd som antas enligt punkt 2 inte längre ger tillräckliga med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelgarantier för yrkeskvalifikationerna, skall den underrätta ning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för kommissionen, som i förekommande fall skall lägga fram ett verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre utkast till åtgärder enligt det förfarande som avses i artikel 58.2. år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som

bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

6. Kommissionen skall senast den 20 oktober 2010 till Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om denna 2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha artikels användning och vid behov lämpliga ändringsförslag. upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta

ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i

artikel 56.

KAPITEL II

3. Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i

Erkännande av yrkeserfarenhet

grupp Ex 855 enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Artikel 18

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövandet skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19. 1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i

bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare,

Artikel 17 eller

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare,

om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga

har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett 1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/35

c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i artikel 56. fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, Artikel 20 om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

Ändringar i förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

e) under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig Förteckningarna över de verksamhetsformer i bilaga IV som yrkesorganisation, eller omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16

får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 i syfte

att uppdatera eller förtydliga nomenklaturen under förutsättf) under sex på varandra följande år som anställd, om ning att detta inte medför en ändring av verksamheten inom de förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga enskilda verksamhetsslagen. genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

KAPITEL III

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i utbildning artikel 56.

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 19

Artikel 21

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

Principen om automatiskt erkännande

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella

kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet a) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare,

som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som eller

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som

tandläkare, som specialisttandläkare, som veterinär, som farmab) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, ceut och som arkitekt, vilka avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlems- som uppfyller minimikraven för utbildning som avses staten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att behörig yrkesorganisation, eller ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde

till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare

av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna c) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, medlemsstat. om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av

medlemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de d) under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan

bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbild-

5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V bifogas. ning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de 2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta och 49.

Bilaga 1

L 255/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget social- omfattas av detta kapitel. Dessutom skall denna anmälan göras försäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifisom allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kationer på det område som avses i avsnitt 8. kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande i Europeiska

unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som

medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på rättigheter som avses i artikel 30. formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis

samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2,

5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i

bilaga V. 3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifika- Artikel 22 tioner tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar Gemensamma bestämmelser om utbildning inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 4. Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att godta de bevis 44 och 46 skall följande gälla: på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För a) Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor tillämpningen av denna punkt skall också de apotek som som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek. Dessa myndigheter skall se till att den totala utbildningstiden

och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider

motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning. 5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med b) Genom fortbildning skall det, enligt varje medlemsstats punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under specifika förfaranden, säkerställas att de som har avslutat det referensläsår som avses i nämnda bilaga. sina studier kan hålla sig à jour med utvecklingen inom

yrket i den mån som är nödvändig för att yrkesinsatserna

skall bibehållas på säker och effektiv nivå.

6. Varje medlemsstat skall för tillträde till och rätt att utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut kräva innehav av något av de bevis på formella kvali-

Artikel 23

fikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka garanterar att personen i fråga under hela sin utbildning har förvärvat de kunskaper och färdigheter som avses i artiklar- Förvärvade rättigheter na 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som

ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild- De kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 och 44.3 får ändras enligt det förfarande som ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dem till den vetenskap- för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialist-

tandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som liga och tekniska utvecklingen.

innehas av medborgare i medlemsstaterna inte uppfyller alla de

utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38,

40 och 44, skall varje medlemsstat — utan att detta påverkar Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat de förvärvade rättigheterna för dessa yrken — som tillräckligt ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som

påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1,

5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och

åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på 7. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de lagar formella kvalifikationer under den femårsperiod som föregår och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten av bevis på formella kvalifikationer på det område som i fråga under minst tre år i följd.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/37

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmabevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstayrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som terna och som har utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän utbildningen har påbörjats hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium, även om de a) för Estlands del före den 20 augusti 1991, inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbildning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och b) för Lettlands del före den 21 augusti 1991, påbörjats före

c) för Litauens del före den 11 mars 1990, a) den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuk-

sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand-

läkare med grundutbildning, specialisttandläkare, veterinärer, om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemssta-

barnmorskor och farmaceuter, och terna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma

lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för

arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i b) den 3 april 1992 för specialistläkare. bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som

läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk-

sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket kare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territo- det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som rium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifika- arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 tioner som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som samt rätt att utöva yrket. anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av

samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt

och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under 3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på

intyget. formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före Estlands del har påbörjats före den 20 augusti 1991, skall det den 1 januari 1993, om myndigheterna i en av de ovan intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, nämnda staterna intygar att dessa bevis på formella kvalifika- som utfärdats av de estniska myndigheterna och som visar att tioner på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad som föregick utfärdandet av intyget. gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som 5. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet samt rätt att utöva yrket. som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som

tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farma-

ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta-

terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av

utbildningen när det gäller Slovenien har påbörjats före den samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt

25 juni 1991, om myndigheterna i den ovan nämnda medlemsoch lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas terri-

staten intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma torium under minst tre år i följd under de fem år som föregick

lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för utfärdandet av intyget.

arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges

för dessa medlemsstater i punkt 6.1 i bilaga VI vad gäller

tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning

och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för 4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Bilaga 1

L 255/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av miljö. intyget.

c) Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar,

som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska 6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de

sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk medlemsstater som har bevis på formella kvalifikationer som

och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning. läkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut som inte motsvarar de benämningar d) Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handsom gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, ledning. 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Artikel 25

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på

Specialistläkarutbildning

avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 1. För tillträde till specialistläkarutbildning krävs sex års full- 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V. gjorda studier med godkända resultat inom den utbildning som

avses i artikel 24, där den studerande har förvärvat de nödvän-

diga baskunskaperna i medicin.

Avsnitt 2

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och

praktisk utbildning vid universitet, universitetssjukhus eller i

Läkare förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av

behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Artikel 24

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan

specialistläkarutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte

Medicinsk grundutbildning är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall

ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den

förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den

blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i 1. För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en

fråga. betygshandling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

3. Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar 2. Den medicinska grundutbildningen skall sammanlagt som erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter omfatta minst sex års studier eller 5 500 timmars teoretisk och medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den ett universitet. blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt

denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbets-

veckan och under hela året på de villkor som fastställs av de Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders avlönas med lämpligt belopp. praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella

kvalifikationer för specialistläkare krävs bevis på formella kvali- 3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att fikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdig- 5.1.1 i bilaga V. heter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen 5. De minimikrav på utbildningens omfattning som avses i

bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive punkt 5.1.3 i bilaga V får ändras i enlighet med förfarandet i

principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvär- artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom

dering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data. vetenskap och teknik.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/39

Artikel 26 övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om

dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det

datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda

sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som 5.1.3 i bilaga V. avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemsstaterna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna får läggas till i punkt 5.1.3 i Särskild allmänläkarutbildning bilaga V i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att uppdatera direktivet mot bakgrund av ändringar i nationell lagstiftning.

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning

krävs avslutade och godkända studier under sex år inom den

utbildningsgång som avses i artikel 24.

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på

Artikel 27 formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall

omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvali-

fikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst

tre års studier på heltid.

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktik- 1. Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbild- tjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelning på deltid reglerades av de lagar och andra författningar ningar för allmänmedicin, hos en godkänd allmänpraktiserande som gällde den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialist- läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får utbildning senast den 31 december 1983 kan den mottagande denna praktik inräknas, dock högst ett år, i den utbildningstid medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har som utfärdas från och med den 1 januari 2006. utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara

för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda 2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella allmänläkarutbildningen var två år den 1 januari 2001. kvalifikationer för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har fullgjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifi- 3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid kationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har skall snarare vara praktisk än teoretisk. blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåtgärderna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fast- Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst ställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med sex månader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelde läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer ningar för allmänmedicin, dels under minst sex månader hos för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punk- godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vårdterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V. central för primärvård.

3. Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimisom specialistläkare enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V perioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

Bilaga 1

L 255/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på ansvarstagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverk- begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt samheten som hos dem han arbetar tillsammans med. att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom

ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det

bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i 4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt kvalifikationer för särskild utbildning i allmänmedicin krävs första stycket. bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i 5. Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifi- punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat kationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikaavslutat en annan kompletterande utbildning för vilken de tioner som medlemsstaten själv utfärdar och som ger rätt att behöriga myndigheterna i en medlemsstat har utfärdat bevis på utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på för det egna socialförsäkringssystemet. formella kvalifikationer om detta gäller en kunskapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den Avsnitt 3 kompletterande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel. Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmän- Artikel 31 praktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälsooch sjukvård

Artikel 29

1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs tio års allmän skol-

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare utbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat

behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller

organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträdesprov Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter

på motsvarande nivå till sjuksköterskeskola. skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V. 2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst

den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V. Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

De i punkt 5.2.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i

enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att

anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Artikel 30

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det

gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. 1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättigheterna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen 3. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på hälso- och sjukvård skall omfatta minst tre års utbildning eller formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som teoretiska undervisningen skall utgöra minst en tredjedel och avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket tillämpliga den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är dispens för personer som genomgått en del av denna utbildning etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23. inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/41

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar d) Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälsosjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan och kliniska undervisningen under hela utbildningen. personal.

e) Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken

inom hälso- och sjukvårdssektorn. 4. Med den teoretiska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande tillägnar sig de yrkesmässiga kunskaper, insikter och färdigheter som krävs för att planera, utföra och bedöma allmän hälso- och sjukvård. Denna utbildning skall äga rum på sjuksköterskeskolor och andra utbildningsanstalter som utbildningsinstitutionen utser och ges Artikel 32 av personal som undervisar i sjukvård och andra kompetenta personer.

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

5. Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköterskeutbildningen där den studerande, som medlem i ett

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda

ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en

som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt sjuksköterskas samlade vårduppgifter på grundval av förvärvade

5.2.2 i bilaga V. kunskaper och färdigheter. De sjuksköterskestuderande skall inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas samlade vårduppgifter, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.

Artikel 33

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i samhället under de undervisande Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av allmän hälso- och sjukvård andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättig-

heter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdel- i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation ningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och administration av patientvård. och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

2. När det gäller de polska utbildningsbevisen för sjukskö-

terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall endast

bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter. För de 6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis för sjukhälso- och sjukvård skall garantera att den blivande sjukskö- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård har utfärterskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter: dats av Polen eller vars utbildning i denna stat har påbörjats

före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller minimikraven

gällande utbildning i artikel 31 skall medlemsstaterna erkänna a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som den allmänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som sjuk-

hälso- och sjukvården bygger på inklusive tillräcklig insikt i sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, om de

friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och

och beteende samt sambandet mellan människans hälsotill- lagligen i Polen har utövat verksamhet som sjuksköterska och

stånd och hennes fysiska och sociala miljö. gett allmän hälso- och sjukvård under den nedan angivna peri-

oden:

b) Tillräckliga kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt

a) bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - (dyplom

de allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

licencjata pielęgniarstwa) — minst tre år i följd under de fem

år som föregick utfärdandet av intyget,

c) Tillräcklig klinisk erfarenhet; denna erfarenhet, som bör

väljas med avseende på dess utbildningsvärde, skall förvärvas b) bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska -

under tillsyn av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns avslutad postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom

tillräckligt med utbildad personal och utrustning som pielęgniarki albo pielęgniarki dyplomowanej) - minst fem år i

uppfyller kraven på patientvård. följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

Bilaga 1

L 255/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Denna verksamhet skall ha omfattat fullt ansvar för planering, 3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera organisering och administration av patientvård. att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper

och färdigheter:

3. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali- a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkarfikationer som sjuksköterska som utfärdats i Polen till sjukskö- verksamheten bygger på och god insikt i vetenskapliga terskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 31, och som funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett och analys av data. särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterskeoch barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors (Republiken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, kroppskonstitution, fysiologi och beteende samt den fysiska nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten. sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg — studentexamen) och som har

c) Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vård-

och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i skolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republi-

såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till ken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110,

patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en

välbefinnande. kunskaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.2.2 i bilaga V. d) Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder

som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier,

skador och sjukdomar i tänderna, munnen, käkarna och

omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk

och terapeutisk tandläkarverksamhet.

Avsnitt 4

e) Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Tandläkare

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter

som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär

förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjuk-

Artikel 34 domar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

Grundläggande tandläkarutbildning

Artikel 35

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till Utbildning till specialisttandläkare den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

1. För att bli antagen till utbildning till specialisttandläkare

krävs att sökanden har fullgjort fem års teoretisk och praktisk 2. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall omfatta utbildning med godkända resultat inom ramen för den utbildminst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk ning som avses i artikel 34, eller innehar de handlingar som undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som avses i artiklarna 23 och 37. anges i punkt 5.3.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teore-

tisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum

för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan De i punkt 5.3.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att organ i detta syfte. anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Utbildning till specialisttandläkare på heltid skall omfatta minst Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat tre år under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det skall innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. blivande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/43

De minimikrav på utbildningen som avses i andra stycket får b) Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att på samma villkor som innehavare av de bevis på formella anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik. kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i

punkt 5.3.2 i bilaga V.

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för specialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V. minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den

berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbild-

ning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre

års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

Artikel 36

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av

erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis

på formella kvalifikationer och på samma villkor som angivits i

de föregående styckena. 1. I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella

kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien för personer

som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan 2. Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbild-

den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa ning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från

bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverk-

myndigheterna. samhet som tandläkare förutsätter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifikationer.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha tillträde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos a) Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsoch behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, prov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien

i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b) Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen

har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under

Artikel 37

minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår

utfärdandet av intyget.

Förvärvade rättigheter för tandläkare

c) Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och

huvudsakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverk- på samma villkor som innehavare av de bevis på formella samhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V. 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien och Slovakien för personer som påbörjat sin läkarutbildning

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar senast det referensdatum som anges i den bilagan för den

minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifika-

vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall tioner åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndighe-

undantas från skyldigheten att avlägga ett sådant lämplighetsterna i den medlemsstaten. prov som avses i andra stycket led a.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå a) Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt

huvudsakligen har utövat den verksamhet som avses i som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under

artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december

som föregår utfärdandet av intyget. 1994.

Bilaga 1

L 255/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Avsnitt 5 g) Tillräckliga kunskaper om lagar och andra författningar som

rör de områden som finns uppräknade ovan.

Veterinär

h) Tillräcklig klinisk och praktisk erfarenhet under lämplig

handledning.

Artikel 38

Artikel 39

Veterinärutbildning

Förvärvade rättigheter för veterinärer

1. Den samlade utbildningen för veterinärer skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som kvalifikationer som veterinär har utfärdats av Estland eller vars tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett univer- utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall sitet. medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 23.4 — erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer

som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa De i punkt 5.4.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. föregick utfärdandet av intyget.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det Avsnitt 6 gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Barnmorska

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den

Artikel 40

aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

Barnmorskeutbildning

3. Utbildningen skall garantera att den blivande veterinären

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

utbildningar:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinär- a) En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre

verksamheten bygger på. års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och

minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V. b) Tillräckliga kunskaper om friska djurs anatomi och funk-

tioner, djurhållning och reproduktion, husdjurshygien i b) En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18

allmänhet samt djurens utfodring inklusive framställnings- månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbild-

och lagringsmetoder för foder som svarar mot deras behov. ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte

ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjukc) Tillräckliga kunskaper om djurs beteende och djurskydd. sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

d) Tillräckliga kunskaper om orsaker, art, förlopp, följder, Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar

diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, vare sig det barnmorskor är ansvarig för samordningen av teori och prak-

gäller enskilda djur eller besättningar, inklusive särskilda tiktjänstgöring under hela utbildningen. kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

De i punkt 5.5.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i

enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att e) Tillräckliga kunskaper om förebyggande medicin. anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

f) Tillräckliga kunskaper om hygien och metoder vid produk-

tion och framställning av samt handel med animaliska livs- Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat

medel eller livsmedel av animaliskt ursprung avsedda för ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det

människoföda. gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/45

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ett av följande villkor uppfylls: ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i

bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken

ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2. a) Minst tio års fullföljd allmän skolutbildning för utbild-

ningsväg I.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de b) Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjukskö- behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget

terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på

punkt 5.2.2 i bilaga V för utbildningsväg II. formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsstäl-

lande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under

motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som 3. Utbildningen skall garantera att den blivande barn-

erkänts för detta ändamål. morskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorske-

verksamheten bygger på, särskilt obstetrik och gynekologi.

b) Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som rör Artikel 42

yrket.

c) Ingående kunskaper om biologiska funktioner, obstetrisk Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

och neonatal anatomi och fysiologi samt kunskaper om

sambandet mellan människans hälsotillstånd, hennes fysiska

och sociala miljö och hennes beteende.

1. Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verk-

samhet som barnmorska så som denna definieras av varje d) Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats på godkända medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas

institutioner under handledning av personal med behörighet under de yrkestitlar som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V. som barnmorska och på obstetrikens område.

e) Tillräcklig insikt i utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal

och erfarenhet av samarbete med sådan personal. 2. Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtmin-

stone får tillträde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a) Ge korrekt information och användbara råd om familjepla-

Artikel 41 nering.

b) Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifika- utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en

tioner som barnmorska

normal graviditetsutveckling.

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som c) Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är anges i punkt 5.5.2 i bilaga V skall erkännas automatiskt i nödvändiga för att så tidigt som möjligt diagnostisera riskenlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande graviditeter. villkor:

d) Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse a) Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, som inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets

födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

i) förutsätter innehav av examens-, utbildnings- eller annat

behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till

studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, e) Ta hand om och bistå modern under förlossningen och

som styrker motsvarande kunskapsnivå, eller övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga

kliniska och tekniska medel.

ii) åtföljs av tvåårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfär-

dats i enlighet med punkt 2. f) Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi

samt i brådskande fall assistera vid sätesförlossning. b) Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år eller

3 600 timmar som förutsätter innehav av bevis på formella

g) Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos

kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän

modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid

hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare

inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av c) Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 placenta, eventuellt följt av manuell undersökning av livmo-

månader eller 3 000 timmar som förutsätter innehav av dern.

Bilaga 1

L 255/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

h) Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initi- a) bevis på formella kvalifikationer som barnmorska på univer-

ativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar åter- sitetsnivå - (dyplom licencjata położnictwa) — minst tre år i

upplivning. följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

i) Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter b) bevis på formella kvalifikationer som barnmorska med intyg

förlossningen och ge modern all nödvändig information om om postgymnasial utbildning på vårdhögskola - (dyplom

spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa położnej) - minst fem år i följd under de sju år som föregick

möjliga utveckling. utfärdandet av intyget.

j) Utföra behandling som ordinerats av läkare. 4. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali-

fikationer som barnmorska som utfärdats i Polen till barn-

morskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan k) Föra de journaler som behövs. att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 40, och som

bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett

särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen

av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske-

och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republi-

ken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt

Artikel 43 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj

2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö-

terskor och barnmorskor som har examensbevis från sekundär-

skola (avgångsbetyg — studentexamen) och har avslutat utbild-

Förvärvade rättigheter för barnmorskor ning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjukskö-

terske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella

tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att

kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetens- 1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på

nivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de formella kvalifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbild-

kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.5.2 i ningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av

bilaga V. artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlemsstater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medbor- Avsnitt 7 gare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet Farmaceut av intyget.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i Artikel 44 medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium och som uppfyller alla de Farmaceututbildning minimikrav som fastställs för utbildningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1. För att bli antagen till farmaceututbildning skall sökanden 1990. inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som

berättigar honom/henne eller henne att bli antagen till den

aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som

tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat. 3. När det gäller de polska bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter.

2. Av bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter skall

det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, som

omfattar minst För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska har utfärdats av Polen eller vars a) fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 och universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller som inte uppfyller de minimikrav för utbildning som avses i under tillsyn av ett universitet, artikel 40 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och b) sex månaders praktiktjänstgöring på ett apotek som är lagligen i Polen har utövat verksamhet som barnmorska under öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av den period som anges nedan: sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/47

Utbildningen skall omfatta minst den utbildningsplan som e) Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. De i punkt 5.6.1 i bilaga V apotek som är öppna för allmänheten. angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskap-

f) Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på liga och tekniska utvecklingen.

sjukhus.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat g) Information och rådgivning om läkemedel. ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på

formella kvalifikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i

bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verk- 3. Utbildningen skall garantera att den blivande farmaceuten

samhet som farmaceut, utan även kompletterande yrkeserfahar förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

renhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna

intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmeda) Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som lemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda

används vid läkemedelstillverkning. verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlems-

staten. b) Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt

fysisk, kemisk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av

läkemedel. 4. Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara

tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storherc) Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (meta- tigdömet Luxemburg för beviljande av statligt tillstånd att driva

bolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och apotek som är öppna för allmänheten. användningen av läkemedel.

d) Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data 5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns

om läkemedel för att på denna grund kunna ge upplys- ett urvalssystem för att bland de farmaceuter som avses i punkt

ningar. 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall

öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelnings-

system, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, e) Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i

villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet. medlemsstaterna som innehar något av de bevis på formella

kvalifikationer för farmaceuter som anges i punkt 5.6.2 i

bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i

detta.

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som farmaceut

Avsnitt 8

1. I detta direktiv avses med verksamhet som farmaceut Arkitekt sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkeskvalifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifika- Artikel 46 tioner som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V.

Arkitektutbildning

2. Medlemsstaterna skall se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå och som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksamhet, 1. Arkitektutbildning skall omfatta antingen minst fyra års med förbehåll för eventuella krav på kompletterande yrkeserfa- studier på heltid eller sex års studier, varav minst tre år på renhet: heltid, vid universitet eller jämförbar läroanstalt. Denna utbild-

ning skall avslutas med godkänd examen på universitetsnivå.

a) Galenisk utveckling av läkemedel.

Utbildningen, som skall ges på universitetsnivå och i huvudsak b) Framställning och kontroll av läkemedel. omfatta arkitektur, skall till lämpliga delar bestå av teoretisk

och praktisk arkitektutbildning och skall garantera att de studec) Laboratoriekontroll av läkemedel. rande tillägnar sig följande kunskaper och färdigheter:

d) Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihan- a) Förmåga att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller

delsledet. både estetiska och tekniska krav.

Bilaga 1

L 255/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

b) Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och Förbundsrepubliken Tyskland som existerade den 5 augusti besläktade konstarter, teknik och humaniora. 1985 och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46 och

ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna

medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsättc) Kunskap om de konstens inflytande på arkitektonisk form- ning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet givning. i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som

utfärdats av den yrkessammanslutning, där den arkitekt som

önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad. d) Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de kunskaper som krävs för planeringsprocessen.

e) Insikter i förhållandet mellan människor och byggnader och mellan byggnader och deras omgivning, och i behovet av

Yrkessammanslutningen skall i förväg ha fastställt att det arbete att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter

som arkitekten i fråga utfört på arkitekturområdet utgör övertymänskliga behov och ge dem rätta proportioner.

gande prov på alla kunskaper och färdigheter som avses i 46.1.

Intyget skall utfärdas enligt samma förfarande som gäller för f) Insikter i arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i registrering i yrkessammanslutningens medlemsförteckning. synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag, som tar hänsyn till sociala faktorer.

g) Insikter i utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i ett konstruktionsprojekt. 2. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21

och inom ramen för bättre befordringsmöjligheter eller deltids-

studier på universitetsnivå, erkännas den utbildning som h) Insikter i de strukturella och byggnadstekniska problem som motsvarar kraven i artikel 46 samt leder till att personer som är förbundna med byggnadskonstruktion. varit anställda på arkitekturområdet minst sju år under överin-

seende av en arkitekt eller arkitektbyrå avlägger godkänd

examen i arkitektur. Denna examen skall vara på universitetsi) Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och nivå och vara likvärdig med den examen som avses i byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och artikel 46.1 första stycket. ger skydd mot olika väderförhållanden.

j) De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla de boendes krav inom ramen för begränsningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k) Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att Artikel 48 detaljplanera hela projekt.

2. De i punkt 1 angivna kunskaperna och färdigheterna får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det 1. Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. den verksamhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arki-

tekt.

Artikel 47 2. De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära

titeln arkitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga

myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt

medborgare i medlemsstaterna som utmärkt sig särskilt genom

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav

som fastställts för att få utöva arkitektverksamhet under yrkesti-

teln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt 1. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21, skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungsmederkännas den treåriga utbildningen vid ”Fachhochschulen” i lemsstat.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/49

Artikel 49 De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII

får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Förvärvade rättigheter som arkitekt

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall

behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt. 1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som arkitekt som anges i punkt 6.1 i bilaga VI vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den 2. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt medlemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som andra behörighetsbevis som utfärdats i den andra medlemsarkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella staten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat. yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de

minimikrav på utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 28,

31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46. Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifikationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokratiska republiken 3. Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfärerkännas. dats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar

utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som

etablerats lagligt i en annan medlemsstat, skall den mottagande

medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den 2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje

medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera medlemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medbor-

a) huruvida utbildningskursen vid den institution som gav gare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och

utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstå-

den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats, ende datum och ge dessa intyg samma ställning på sitt territorium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

b) huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är a) Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige. detsamma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt

och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfär-

dats, b) Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland,

Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

c) huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma c) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater. yrkesrättigheter i den medlemsstat där examensbeviset har

utfärdats.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum 4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestäm- kräver edsavläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till melser under minst tre år i följd under den femårsperiod som ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring föregick utfärdandet av intyget. inte kan användas av medborgare i de andra medlemsstaterna,

skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda

passande och likvärdiga formuleringar.

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 51

Artikel 50

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande 1. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsmedlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att staten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, från och med mottagandet och underrätta sökanden om handkan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII. lingar eventuellt saknas.

Bilaga 1

L 255/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

2. En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall ursprungsmedlemsstatens språk. Den mottagande medlemsbehandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den staten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter akademiska titel som används i ursprungsmedlemsstaten kan det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte kapitlen I och II i denna avdelning. har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande

använder den akademiska titeln från ursprungsmedlemsstaten i

en lämplig form som den mottagande medlemsstaten anger. 3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Artikel 55 Artikel 52

Anslutning till försäkringskassa Användande av yrkestitel

1. Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamhe- Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 terna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de övriga medlemsstaternas medborgare vilka har tillstånd att personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer på deras terriutöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den torium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/ yrkestitel som i den mottagande medlemsstaten motsvarar detta eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkringsyrke och använda eventuell förkortning. kassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och

tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dispens från

detta krav. 2. Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den förkortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör samman- AVDELNING V slutningen eller organisationen.

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEBEFO-

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är GENHETER förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga medlemsstaternas medborgare som innehar yrkeskvalifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i Artikel 56 detta direktiv.

Behöriga myndigheter

AVDELNING IV

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

staten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta

tillämpningen av detta direktiv. De skall garantera att de

Artikel 53 upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

Språkkunskaper 2. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

staten och ursprungsmedlemsstaten skall utbyta information

om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidta- Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända skall ha

gits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i

följder för utövandet av verksamheten enligt detta direktiv, med den mottagande medlemsstaten.

iakttagande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter

enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avse-

ende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet

Artikel 54 av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av

Användande av akademisk titel personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektro-

nisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk

kommunikation) (2). Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna (1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning har rätt att använda akademiska titlar från ursprungsmedlems- (EG) nr 1882/2003. staten, och den eventuella förkortningen av denna, på (2) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/51

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelundersökningar som skall göras och meddela den mottagande serna i artikel 8 i det beslutet. medlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara

två månader. 3. Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. handlingar eller upplysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Artikel 59

4. Varje medlemsstat skall utse en samordnare för verksamheten för de myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta Samråd övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Kommissionen skall säkerställa att experter från de berörda Samordnarna skall ha följande uppgifter: yrkesgrupperna på lämpligt sätt rådfrågas, särskilt i anslutning

till arbetet i den kommitté som avses i artikel 58, och kommisa) Att främja enhetlig tillämpning av direktivet. sionen skall för denna kommitté lägga fram en rapport om

dessa samråd.

b) Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpningen av

direktivet, bland annat uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlemsstaterna….

AVDELNING VI

För att utföra det som avses i b kan samordnarna vända sig till de kontaktpunkter som avses i artikel 57.

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60 Artikel 57

Rapportering Kontaktpunkter

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna Varje medlemsstat skall senast den 20 oktober 2007 utse en vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämpkontaktpunkt som skall ha följande uppgifter: ningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommen-

tarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de a) Att ge medborgarna och kontaktpunkterna i övriga beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste

medlemsstater all nödvändig information om erkännandet problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig. av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, i synnerhet information om nationell lagstiftning som reglerar dessa

yrken och utövandet av dessa, inklusive sociallagstiftning 2. Efter den 20 oktober 2007 skall kommissionen

och eventuella yrkesetiska regler. vart femte år utarbeta en rapport om genomförandet av detta

direktiv. b) Att bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter

enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med övriga kontaktpunkter och behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten.

Artikel 61

På begäran av kommissionen skall kontaktpunkterna underrätta kommissionen om resultatet av ärenden som de handlagt i Undantagsklausul enlighet med b senast två månader efter det att de mottagits.

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för

en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet,

skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete

Artikel 58

med medlemsstaten i fråga.

Kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer

I förekommande fall skall kommissionen enligt det förfarande

som avses i artikel 58.2 medge undantag för ifrågavarande 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för erkän- medlemsstat vad gäller tillämpningen av bestämmelsen under nande av yrkeskvalifikationer, nedan kallad ”kommittén”. en begränsad tidsperiod.

Bilaga 1

L 255/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Artikel 62 Artikel 64

Upphävande Ikraftträdande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar Artikel 65 till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet. Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta Utfärdat i Strasbourg den 7 september 2005. direktiv senast den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

På Europaparlamentets När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla vägnar På rådets vägnar en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

J. BORRELL FONTELLES C. CLARKE hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. Ordförande Ordförande

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/53

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (1) 1. The Institute of Chartered Accountants in Ireland (2) 2. The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (2) 3. The Association of Certified Accountants (2) 4. Institution of Engineers of Ireland 5. Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET 1. Institute of Chartered Accountants in England and Wales 2. Institute of Chartered Accountants of Scotland 3. Institute of Chartered Accountants in Ireland 4. Chartered Association of Certified Accountants 5. Chartered Institute of Loss Adjusters 6. Chartered Institute of Management Accountants 7. Institute of Chartered Secretaries and Administrators 8. Chartered Insurance Institute 9. Institute of Actuaries 10. Faculty of Actuaries 11. Chartered Institute of Bankers 12. Institute of Bankers in Scotland 13. Royal Institution of Chartered Surveyors 14. Royal Town Planning Institute 15. Chartered Society of Physiotherapy 16. Royal Society of Chemistry 17. British Psychological Society 18. Library Association 19. Institute of Chartered Foresters 20. Chartered Institute of Building 21. Engineering Council 22. Institute of Energy 23. Institution of Structural Engineers 24. Institution of Civil Engineers 25. Institution of Mining Engineers (1) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisationer i Förenade kungariket:

Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

Institute of Chartered Accountants of Scotland.

Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators.

Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors.

Chartered Institute of Building. (2) Endast för revisionsverksamhet.

Bilaga 1

L 255/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

26. Institution of Mining and Metallurgy 27. Institution of Electrical Engineers 28. Institution of Gas Engineers 29. Institution of Mechanical Engineers 30. Institution of Chemical Engineers 31. Institution of Production Engineers 32. Institution of Marine Engineers 33. Royal Institution of Naval Architects 34. Royal Aeronautical Society 35. Institute of Metals 36. Chartered Institution of Building Services Engineers 37. Institute of Measurement and Control 38. British Computer Society

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/55

BILAGA II

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 11c ii

1. Utbildning i paramedicin och barnomsorg Utbildning till: I Tyskland: — Barnsjuksköterska (”Kinderkrankenschwester/Kinderkrankenpfleger”). — Sjukgymnast (”Krankengymnast[in]/Physiotherapeut[in]”) ( ). — Arbetsterapeut/ergoterapeut (”Beschäftigungs und Arbeitstherapeut/Ergotherapeut”). — Logoped (”Logopäde/Logopädin”). — Ortoptist (”Orthoptist[in]”). — Godkänd barnpedagog (”Staatlich anerkannte[r] Erzieher[in]”). — Godkänd speciallärare (”Staatlich anerkannte[r] Heilpädagoge[in]”). — Medicinsk laboratorieassistent (”medizinischtechnische[r] Laboratoriums Assistent[in]”). — Röntgentekniker (”medizinischtechnische[r] RadiologieAssistent[in]”). — Teknisk assistent — funktionsdiagnostik (”medizinischtechnische[r] Assistent[in] für Funktionsdiagnostik”). — Veterinärtekniker (”veterinärmedizinischtechnische[r] Assistent[in]”). — Dietist (”Diätassistent[in]”). — Apotekstekniker (”Pharmazieingenieur”) med examen före den 31mars 1994 i f.d. DDR eller i de nya tyska delsta-

terna. — Mentalskötare (”Psychiatrische[r] Krankenschwester/Krankenpfleger”). — Talpedagog (”Sprachtherapeut[in]”). I Tjeckien: — Vårdbiträde (”zdravotnický asistent”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åttaårs grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” - examen. — Nutritionist (”nutriční asistent”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åtta års grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” examen. I Italien: — Tandtekniker (”odontotecnico”). — Optiker (”ottico”). (1) Från och med den 1juni 1994 ersattes yrkestiteln ”Krankengymnast(in)” med ”Physiotherapeut(in)”. De utövare av yrket som fick sin examen före detta datum kan dock, om de så önskar, fortsätta att använda sig av den tidigare titeln ”Krankengymnast(in)”.

Bilaga 1

L 255/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

I Cypern: — Tandtekniker (”οδοντοτεχνίτης”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial yrkesutbildning, följd av ettårs yrkeserfarenhet. — Optiker (”τεχνικός oπτικός”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial utbildning, följt av ett års yrkeserfarenhet. I Lettland: — Tandsköterska (”zobārstniecības māsa”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesutbildning på vårdlinje, följt av treårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat. — Biomedicinsk laboratorieassistent (”biomedicīnas laborants”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesutbildning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat. — Tandtekniker (”zobu tehniķis”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesutbildning på vårdlinje, följt av tvåårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat. — Biträdande sjukgymnast (”fizioterapeita asistents”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och tre års yrkesutbildning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialistcertifikat. I Luxemburg: — Röntgentekniker (”assistant[e] technique médical[e] en radiologie”). — Medicinsk laboratorieassistent (”assistant[e] technique médical[e] de laboratoire”). — Mentalskötare (”infirmier/ière psychiatrique”). — Sjukhustekniker — kirurgi (”assistant[e] technique médical[e] en chirurgie”). — Barnsjuksköterska (”infirmier/ière puériculteur/trice”). — Narkossköterska (”infirmier/ière anesthésiste”). — Examinerad massör/massös (”masseur/euse diplômé[e]”). — Barnpedagog (”éducateur/trice”). I Nederländerna: — Veterinärassistent (”dierenartsassistent”).

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/57

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, bestående av i) minst tre års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, i vissa fall kompletterad med ett eller två års

specialiserad utbildning avslutad med examen, eller ii) minst två och ett halvt års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst sex

månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller iii) minst två års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst ett års yrkespraktik

eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller iv) för veterinärassistent (”dierenartsassistent”): tre års yrkesutbildning i specialskola (”MBO” - program) eller alterna-

tivt tre års yrkesutbildning inom lärlingssystemet (”LLW”), båda avslutade med examen. I Österrike: — Särskild grundutbildning för sköterskor i barn och ungdomsvård (”spezielle Grundausbildung in der Kinder und

Jugendlichenpflege”). — Särskild grundutbildning för sköterskor i psykiatrisk sjuk och hälsovård (”spezielle Grundausbildung in der

psychiatrischen Gesundheits und Krankenpflege”). — Kontaktlinsoptiker (”Kontaktlinsenoptiker”). — Pedikyrist (”Fusspfleger”). — Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräteakustiker”). — Försäljare av medicinska och kemiska produkter (”Drogist”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktikantutbildning, omfattande utbildning på en arbetsplats och vid en yrkesskola, och en period av yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter. — Massör (”Masseur”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst två års praktikantutbildning, två års praktisk yrkesverksamhet och en ettårig utbildning som avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter. — Förskollärare (”Kindergärtner/in”). — Barnskötare (”Erzieher”). Var och en av dess utbildningar omfattar sammanlagt 13 år, varav fem års yrkesutbildning vid yrkesskola, och avslutas med examen. I Slovakien: — Lärare på dansområdet i konstskolor på grundstadiet (”učiteľ vtanečnom odbore na základných umeleckých

školách”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14,5 år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med specialinriktning samt en femterminerskurs i danspedagogik. — Utbildare vid särskilda utbildningsanstalter och vid socialtjänstanstalter (”vychovávatel' v špeciálnych výchovných

zariadeniach a v zariadeniach sociálnych sluieb”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav åtta/nio års grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med pedagogisk inriktning eller annan inriktning och tvåårskompletterande deltidsstudier i pedagogik.

Bilaga 1

L 255/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

2. Under rubriken hantverksmästare (”Mester/Meister/Maître”) med en annan utbildning än den som omfattas av avdelningIII, kapi-

telII i detta direktiv

Utbildning till: I Danmark: — Optiker (”optometrist”). Denna utbildning omfattar sammanlagt 14 år, varav fem års yrkesutbildning fördelad på två och ett halvtårsteoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en examen som ger behörighet att använda titeln ”Mester”. — Ortopedtekniker (”ortopædimekaniker”). Denna utbildning omfattar sammanlagt tolv och ett halvt år, varav tre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på sexmånaders teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och tre års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”. — Ortopedskomakare (”ortopaediskomager”). Denna utbildning omfattar sammanlagt 13,5 år, varav fyre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på tvåårsteoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”. I Tyskland: — Optiker (”Augenoptiker”). — Tandtekniker (”Zahntechniker”). — Bandagist (”Bandagist”). — Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräte - Akustiker”). — Ortopedtekniker (”Orthopädiemechaniker”). — Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”). I Luxemburg: — Optiker (”opticien”). — Tandtekniker (”mécanicien dentaire”). — Tekniker för hörselhjälpmedel (”audioprothésiste”). — Ortopedtekniker/bandagist (”mécanicien orthopédiste/bandagiste”). — Ortopedskomakare (”orthopédiste - cordonnier”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och avslutas med examen som ger behörighet att utöva någon som kvalificerad betraktad verksamhet i yrket antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd på jämförbar ansvarsnivå. I Österrike: — Bandagist (”Bandagist”). — Korsettmakare (”Miederwarenerzeuger”).

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/59

— Optiker (”Optiker”). — Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”). — Ortopedtekniker (”Orthopädietechniker”). — Tandtekniker (”Zahntechniker”). — Trädgårdsmästare (”Gärtner”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst tre års praktiktjänstgöring, dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och med minst två års praktisk yrkesverksamhet som avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”. Följande utbildningar till mästare inom jord och skogsbruk: — Lantmästare (”Meister in der Landwirtschaft”). — Mästare i lanthushållning (”Meister in der ländlichen Hauswirtschaft”). — Mästare i trädgårdsodling (”Meister im Gartenbau”). — Mästare i grönsaksodling (”Meister im Feldgemüsebau”). — Mästare i fruktodling och framställning av fruktprodukter (”Meister im Obstbau und in der Obstverwertung”). — Mästare i vinodling och vinframställning (”Meister im Weinbau und in der Kellerwirtschaft”). — Mejerimästare (”Meister in der Molkerei und Käsereiwirtschaft”). — Mästare i hästhållning (”Meister in der Pferdewirtschaft”). — Fiskerimästare (”Meister in der Fischereiwirtschaft”). — Mästare i fjäderfähållning (”Meister in der Geflügelwirtschaft”). — Mästare i biodling (”Meister in der Bienenwirtschaft”). — Skogmästare (”Meister in der Forstwirtschaft”). — Mästare i skogsplantering och skogsvård (”Meister in der Forstgarten und Forstpflegewirtschaft”). — Mästare i lagring av jordbruksprodukter (”Meister in der landwirtschaftlichen Lagerhaltung”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav minst sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktiktjänstgöring, med utbildning dels på ett företag, dels vid en yrkesskola, och treårspraktisk yrkesverksamhet och avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”. I Polen: — lärare för praktisk yrkesutbildning (”Nauczyciel praktycznej nauki zawodu”). Denna utbildning omfattar i) åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning eller likvärdig gymnasieutbildning inom ett

relevant område, följt av kurs i pedagogik på totalt minst150timmar, kurs i säkerhet i arbetet och arbetshygien

och tvåårsyrkeserfarenhet inom det yrke som vederbörande skall undervisai eller ii) åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning samt avgångsdiplom från en postgymnasial

teknisk lärarutbildning eller

Bilaga 1

L 255/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

iii) åtta års grundutbildning och två till tre årsgrundläggande yrkesinriktad gymnasieutbildning samt minst treårsyrke-

serfarenhet bestyrkt av ett mästarbrev för yrket i fråga följt av en kurs i pedagogik på totalt minst 150timmar. I Slovakien: — lärare för yrkesutbildning (”majster odbornej výchovy”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsyrkesutbildning (avslutad yrkesinriktad gymnasieutbildning och/eller lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs), minst treårs yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid och kompletterande studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten eller vid teknisk högskola, eller avslutad gymnasieutbildning och lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs, minst tre års yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid, och därutöver studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten, eller från och med den1september 2005 specialutbildning på specialpedagogikens område som bedrivs vid metodikcentra för lärare för yrkesutbildning vid specialskolor utan kompletterande pedagogiska studier.

3. Utbildning i sjömansyrken a) Sjöfart Utbildning till: I Tjeckien: — Däcksmatros (”palubní asistent”). — Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”námořní poručík”). — Överstyrman (”první palubní důstojník”). — Sjökapten (”kapitán”). — Maskinbiträde (”strojní asistent”). — Vakthavande maskinbefäl (”strojní důstojník”). — Förste maskinist (”druhý strojní důstojník”). — Maskinchef (”první strojní důstojník”). — Elektriker (”elektrotechnik”). — Elektroteknisk chef (”elektrodůstojník”). I Danmark: — Skeppare (”skibsfœrer”). — Förstestyrman (”overstyrmand”). — Kvartermästare, däcksbefäl (”enestyrmand, vagthavende styrmand”). — Däcksbefäl (”vagthavende styrmand”). — Maskinchef (”maskinchef”). — Förste maskinchef (”l. maskinmester”). — Förste maskinchef/vakthavande maskinchef (”l. maskinmester/vagthavende maskinmester”). I Tyskland: — Kustskeppare, större fartyg (”Kapitän AM”). — Kustskeppare, mindre fartyg (”Kapitän AK”). — Däcksbefäl, större kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AMW”).

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/61

— Däcksbefäl, mindre kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AKW”). — Maskinchef, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CT - Leiter von Maschinenanlagen”). — Maskinist, grad C (”Schiffsmaschinist CMa - Leiter von Maschinenanlagen”). — Skeppstekniker, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CTW”). — Maskintekniker, grad C - ensammaskinist (”Schiffsmaschinist CMaW - Technischer Alleinoffizier”). I Italien: — Däcksbefäl (”ufficiale di coperta”). — Maskinbefäl (”ufficiale di macchina”). I Lettland: — Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kuģu elektromehāniķis”). — Kylmaskinsoperatör (”kuģa saldēšanas iekārtu mašīnists”). I Nederländerna: — Förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvulling]”). — Examinerad maskinist på kustfartyg (”diploma motordrijver”). — VTSfunktionär (”VTS - functionaris”). Detta motsvarar följande utbildningar: — I Tjeckien:

i) Däcksmatros (”palubní asistent”).

1. Undre åldersgräns 20 år.

2. a) Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för navigation, båda kurserna måste avslutas med

”maturitnízkouška” - examen, och godkänd tjänstgöring till sjöss iminst sex månader under studie-

tiden, eller

b) godkänd tjänstgöring till sjöss omfattande minst två år som vaktmanskap på underhållsnivå på fartyg

och avslutad kurs anordnad av en sjöfartsakademi eller sjöfartsskola hos en part i den internationella

konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCWkonven-

tionen), med godkänt resultat som uppfyller den norm för behörighet som anges i avsnittAII/1 i

STCWkoden, och avläggande av examen inför en examenskommitté som är erkänd av MTC

(Tjeckienssjöfartskommitté).

ii) Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”Námořní poručík”).

1. Godkänd tjänstgöring till sjöss som däcksmatros på fartyg på över500bruttoregisterton omfattande minst

sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartsakademi, eller ett år för dem som genomgått

en godkänd kurs, inklusive minst sex månader i egenskap av vaktmanskap.

2. Vederbörligen ifylld och godkänd utbildningsjournal för däckskadetter.

iii) Överstyrman (”První palubní důstojník”).

Certifikat för behörighet för vakthavande befäl på fartyg på över 500bruttoregisterton och minst tolvmåna-

ders godkänd tjänstgöring till sjöss i denna befattning.

Bilaga 1

L 255/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

iv) Sjökapten (”Kapitán”). = Certifikat för tjänstgöring som sjökapten på fartyg på mellan 500 och 3 000bruttoregisterton. = Certifikat för behörighet för överstyrman på fartyg på över 3 000bruttoregisterton och minstsexmånaders

godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över500bruttoregisterton och

minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över 3 000

bruttoregisterton. v) Maskinbiträde (”Strojní asistent”). 1. Undre åldersgräns 20 år. 2. Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för maritim teknik - och godkänd tjänstgöring till sjöss

i minst sex månader under studietiden. vi) Vakthavande maskinbefäl (”Strojní důstojník”). Godkänd tjänstgöring till sjöss som maskinbiträde i minst sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola. vii) Förste maskinist (”Druhý strojní důstojník”). Godkänd tjänstgöring till sjöss i minst tolv månader i en befattning som andremaskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 750kWmaskineffekt. viii) Maskinchef (”První strojní důstojník”). Vederbörligt certifikat för tjänstgöring som förste maskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 3 000kW maskineffekt och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i den befattningen. ix) Elektriker (”Elektrotechnik”). 1. Undre åldersgräns 18 år. 2. Sjöfartshögskola eller annan högskola, fakultet för elingenjörsutbildning eller teknisk skola eller högskola

för elektroteknisk ingenjörsutbildning, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitní zkouška” - examen,

och godkänd tjänstgöring på det elektrotekniska området i minst tolv månader. x) Elektroteknisk chef (”Elektrodůstojník”). 1. Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola, fakultet för maritim elektroteknik, eller annan högskola eller gymna-

sieutbildning på området för elektroteknik, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitnízkouška” -

examen eller statsexamen. 2. Godkänd tjänstgöring till sjöss som elektriker i minst tolv månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller

sjöfartshögskola, eller 24månader för dem som genomgått gymnasieutbildning. — I Danmark: nio års grundskola följd av grundutbildning och/eller tjänstgöring ombord mellan 17 och 36 månader, kompletterad med i) ettårig specialiserad yrkesutbildning för däcksbefäl, ii) treårig specialiserad yrkesutbildning för övriga. — I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ett års ombordtjänstgöring, följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, i förekommande fall kompletterad med två års yrkeserfarenhet av navigering.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/63

— I Lettland:

i) Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”kuģu elektromehāniķis”).

1. Undre åldersgräns 18 år.

2. Omfattar utbildning i sammanlagt minst tolv år och sex månader, varav minstnioårsgrundutbildning och

minst tre års yrkesutbildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst sex månader som skeppselek-

triker eller biträdande elektroingenjör på skepp med en generatorkraft högre än 750kW. Yrkesutbildningen

avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av transportministeriet

godkända utbildningsprogrammet.

ii) Kylmaskinsoperatör (”kuģa saldēšanas iekārtu mašīnists”).

1. Undre åldersgräns 18 år.

2. Omfattar utbildning i sammanlagt minst 13 år, varav minstnioårsgrundutbildning och minst treårs yrkesut-

bildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst tolv månader som biträdande kylingenjör. Yrke-

sutbildningen avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av trans-

portministeriet godkända utbildningsprogrammet. — I Italien: Sammanlagt 13 års utbildning, varav minst fem års yrkesutbildning med avslutande examen, vid behov

kompletterad med praktiktjänstgöring. — I Nederländerna:

i) För förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvul-

ling]”) och examinerad maskinist på kustfartyg (”diplomamotordrijver”): 14 års utbildning, varav minst två år

vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med tolv månaders praktik.

ii) För VTSfunktionär (”VTSfunctionaris”): sammanlagt minst 15 års utbildning, varav minst tre års högre yrkesut-

bildning (”HBO”) eller yrkesutbildning (”MBO”) följd av nationella och regionala specialistkurser, var och en

bestående av minst tolv veckors teoriutbildning och avslutad med examen.

Dessa utbildningar har erkänts enligt den internationella STCWkonventionen (1978årsinternationella konvention

angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning). b) Fiske: Utbildning till: I Tyskland: — Skeppare, djuphavsfiske (”Kapitän BG/Fischerei”). — Skeppare, kustfiske (”Kapitän BLK/Fischerei”). — Däcksbefäl, djuphavsfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BGW/Fischerei”). — Däcksbefäl, kustfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BK/Fischerei”). I Nederländerna: — Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige V”). — Maskinist (fiskefartyg) (”werktuigkundige IV visvaart”). — Förstestyrman (fiskefartyg) (”stuurman IV visvaart”). — Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige VI”).

Bilaga 1

L 255/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Detta motsvarar följande utbildningar: — I Tyskland: Mellan 14 och 18 års utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ettårs ombordtjänst-

göring följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, iförekommande fall kompletterad med två års

yrkeserfarenhet av navigering. — I Nederländerna: Mellan 13 och 15 års utbildning, varav minst två år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt,

kompletterad med tolv månaders yrkespraktik. Dessa utbildningar är erkända enligt Torremolinoskonventionen (1977 års internationella konvention om säkerhet för fiskefartyg).

4. Tekniska yrken Utbildning till: I Tjeckien: — Auktoriserad tekniker, auktoriserad byggmästare (”autorizovaný technik, autorizovaný stavitel”). Denna utbildning omfattar yrkesutbildning i minst nio år, innefattande fyraårsgymnasial teknisk utbildning, avslutad med ”maturitnízkouška” (examen från tekniskt gymnasium), femårs yrkeserfarenhet och avslutad med prov i yrkeskvalifikationer för att kunna ägna sig åt den valda yrkesverksamheten inom byggnadsbranschen (enligt lag nr50/ 1976 Sb. [byggnadslagen] och lag nr360/1992 Sb.). — Förare av spårbundna fordon (”fyzická osobařídící drání vozidlo”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning, och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen och därefter statsexamen i fordonsmotorlära. — Banbyggnadstekniker (”drání revizní technik”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åtta årsgrundutbildning, och minst fyra års yrkesutbildning på maskin eller elektrotekniskt gymnasium som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen. — Körskollärare (”učitel autoškoly”). Undre åldersgräns 24 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning med inriktning på trafik eller maskinlära som avslutas med ”maturitnízkouška” - examen. — Statlig tekniker för bilprovning (”kontrolní technik STK”). Undre åldersgräns 21 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, följd av minst tvåårs teknisk praktik. Vederbörande måste ha körkort och vara utan några anteckningar i kriminalregistret samt måste ha avslutat specialutbildning till statlig tekniker omfattande minst 120timmar samt avlagt examen. — Mekaniker för kontroll av bilutsläpp (”mechanik měření emisí”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen. Vidare måste sökanden genomgå minst treårs teknisk praktik och specialutbildning till mekaniker för kontroll av utsläpp från fordon omfattande åttatimmar samt avläggande av examen. — Skeppare klass I (”kapitán I. třídy”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 15år, varav åttaårs grundutbildning och treårsyrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen, och avslutas med examen som bekräftas genom lämplighetsintyg. Denna yrkesutbildning skall följas av fyraårsyrkespraktik avslutad med en examen.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/65

— Restaurator av monument som är att betrakta som konsthantverk (”restaurátor památek, které jsou díly

uměleckých řemesel”). Denna utbildning omfattar tolvår om den innebär fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restaurering, eller tio till tolv årsstudier i en kurs som har anknytning till detta, plus fem års yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, eller åttaårsyrkeserfarenhet vid teknisk gymnasieutbildning som avslutas med lärlingsexamen. — Restaurator av konstverk som inte är monument och som förvaras i samlingarna hos museer och konstgallerier,

och av andra föremål av kulturellt värde (”restaurátor děl výtvarných umění, která nejsou památkami a jsou

uloena ve sbírkách muzeí a galerií, aostatních předmětů kulturní hodnoty”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, plus femårs yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restaurering som avslutas med ”maturitnízkouška” - examen. — Avfallshanterare (”odpadový hospodář”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års yrkesinriktad gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen och minst fem års yrkeserfarenhet inom avfallshanteringssektorn under de senaste tioåren. — Sprängteknisk chef (”technický vedoucí odstřelů”). Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyraårs gymnasieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, följt av två år som sprängare under marknivå (för verksamhet under jord) eller ettår på ytan (förverksamhet ovan jord), varav sex månader som biträdande sprängare, kurs omfattande 100timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför vederbörande gruvdistriktsmyndighet, yrkeserfarenhet i sex månader eller längre med planering och genomförande av sprängarbeten av större omfattning, kurs omfattande 32 timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför Tjeckiens gruvmyndighet. I Italien: — Byggnadsingenjör (”geometra”). — Lantmätare (”perito agrario”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års teknisk utbildning, varav minståtta års grundskola följd av fem års gymnasieskola vari ingår tre års yrkesutbildning med avslutande teknisk studentexamen, kompletterad med i) för byggnadsingenjör, minst två års praktik på en byrå med professionell kompetens eller fem års yrkespraktik, ii) för lantmätare, minst två års praktik, samt därefter statsexamen. I Lettland: — Lokförarbiträde (”vilces līdzekļa vadītāja [mašīnista] palīgs”). Undre åldersgräns 18 år. Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minståttaårgrundutbildning och minst fyra år yrkesutbildning. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examen anordnad av en arbetsgivare. Certifikat för behörighet utfärdas av behörig myndighet för en tid av femår.

Bilaga 1

L 255/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

I Nederländerna: — Utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”), — Protestekniker (”tandprotheticus”), som omfattar i) för utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”) sammanlagt 19 års utbildning, varav åttaårsgrundskola följd av åtta

års gymnasieskola, vari ingår fyra års yrkesutbildning med avslutande statsexamen och kompletterad med tre års

teoretisk och praktisk yrkesutbildning, ii) för protestekniker (”tandprotheticus”) sammanlagt minst 15 års utbildning på heltid och treårs utbildning på

deltid, varav åtta års grundskola, fyra års gymnasieutbildning, treårsteoretisk och praktisk yrkesutbildning som

tandtekniker, kompletterad med treårsdeltidsutbildning som protestekniker, som avslutas med examen. I Österrike: — Skogvaktare (”Förster”). — Teknisk rådgivare (”Technisches Büro”). — Uthyrare av arbetskraft (”Überlassung von Arbeitskräften — Arbeitsleihe”). — Arbetsförmedlare (”Arbeitsvermittlung”). — Ekonomisk rådgivare (”Vermögensberater”). — Privatdetektiv (”Berufsdetektiv”). — Väktare (”Bewachungsgewerbe”). — Fastighetsmäklare (”Immobilienmakler”). — Fastighetsförvaltare (”Immobilienverwalter”). — Byggprojektadministratör (”Bauträger, Bauorganisator, Baubetreuer”). — Inkassoagent (”Inkassobüro/Inkassoinstitut”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav åttaårsgrundskoleutbildning, följd av minst fem års gymnasieutbildning med teknisk eller ekonomisk examen och därefter minst två års praktik, och avslutas med yrkesexamen. — Försäkringskonsulent (”Berater in Versicherungsangelegenheiten”). Denna utbildning omfattar sammanlagt 15 år, varav sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av tre års praktiktjänstgöring och tre års praktisk yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med examen. — Byggmästare (”Planender Baumeister”). — Mästare i träbyggande (”Planender Zimmermeister”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 18 år, varav minst nioårsyrkesutbildning uppdelad på fyra års tekniska studier på gymnasienivå och fem års praktik och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda lärlingar i konsten att planera byggen, göra tekniska beräkningar och övervaka byggnadsarbeten (dets.k.MariaTheresiaprivilegiet). — Redovisningsekonom (”Gewerblicher Buchhalter”) enligt 1994 års arbetslagstiftning (lag från 1994 om handel,

hantverk och industri). — Redovisningskonsult (”Selbständiger Buchhalter”) enligt 1999 års förbundslag om förvaltningsyrken (lag från

1999 om yrken inom offentlig redovisning).

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/67

I Polen: — Statlig tekniker för grundläggande motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta przepro-

wadzający badania techniczne w stacji kontroli pojazdów o podstawowym zakresie badań”). Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, treårs praktik på fordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundläggande utbildning i bilprovning — 51timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen. — Statlig tekniker för motorfordonsprovning vid distriktfordonsprovningsanläggning (”diagnosta przeprowadzający

badania techniczne pojazdu w okręgowej stacji kontroli pojazdów”). Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, fyraårs praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundkurs i motorfordonsprovning — 51 timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen. — Tekniker för motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta wykonujący badania techniczne

pojazdów w stacji kontroli pojazdów”). Denna utbildning omfattar i) åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon samt

fyraårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad eller ii) åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med annan inriktning än motorfordon och

åttaårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller bilverkstad, och fullständig utbildning,

med grundutbildning och specialiserad utbildning på sammanlagt 113 timmar och prov efter varje stadium. Utbildningens längd i timmar och den allmänna omfattningen av de särskilda utbildningarna inom ramen för teknikerns fullständiga utbildning anges separat i infrastrukturministeriets förordning av den 28november 2002 om detaljerade utbildningskrav för tekniker (Officiella tidningen, 2002, nr208, punkt 1769). — Tågledare (”dyżurny ruchu”). Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och fyra års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt förberedande kurs för tågledare om 45 dagar med avläggande av behörighetsexamen, eller åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt en förberedande kurs för tågledare om 63dagar och avläggande av behörighetsexamen.

5. Utbildning i Förenade kungariket som godkänns som nationell yrkeskompetens (National Vocational Qualifications) eller skotsk

yrkeskompetens (Scottish Vocational Qualifications)

Utbildning till: — Godkänd djurskötare (”listed veterinary nurse”). — Gruvelektroingenjör (”mine electrical engineer”). — Gruvmaskiningenjör (”mine mechanical engineer”). — Tandterapeut (”dental therapist”). — Tandhygienist (”dental hygienist”). — Optiker (”dispensing optician”). — Gruvförman (”mine deputy”). — Konkursförvaltare (”insolvency practitioner”). — Mäklare (”licensed conveyancer”). — Förstestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”first mate — freight/passenger ships — unrest-

ricted”).

Bilaga 1

L 255/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

— Andrestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”second mate — freight/passenger ships —

unrestricted”). — Tredjestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”third mate — freight passenger ships unrest-

ricted”). — Däcksbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”deck officer — freight/passenger ships — unrest-

ricted”). — Maskinbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”engineer officer — freight/passenger ships —

unlimited trading area”). — Auktoriserad driftsledare för avfallshantering (”certified technically competent person in waste management”). Utbildningen ger kompetens som godkänns som National Vocational Qualifications (NVQ) eller i Skottland godkänns som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications. Dessa nivåer definieras på följande sätt: — Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet

komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta

handledning och övervakning av andra. — Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald

olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och

fördelning av resurser ingår ofta.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/69

BILAGA III

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 13.2 tredje stycket

I Förenade kungariket:

Reglerade utbildningar som ger kompetens som National Vocational Qualifications (NVQs) eller i Skottland räknas som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

— Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet

komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta hand-

ledning och övervakning av andra.

— Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika

situationer och med hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av

resurser ingår ofta.

I Tyskland:

Följande reglerade utbildningar:

— Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som teknisk assistent (”technische[r] Assistent[in]”), affärsassistent

(”kaufmännische[r] Assistent[in]”), yrken inom sociala sektorn (”soziale Berufe”) och statligt godkänd andnings-, tal-

och röstpedagog (”staatlich geprüfte[r] Atem-, Sprech- und Stimmlehrer[in]”). Var och en av dessa utbildningar

omfattar sammanlagt minst 13 års utbildning, vari ingår gymnasieutbildning (”mittlerer Bildungsabschluss”) och

omfattar

i) minst tre års (1) praktik vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och i förekommande fall komplet-

terad med ett eller två års specialkurs också avslutad med examen, eller

ii) minst två och ett halvt års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen, kompletterad med

minst sex månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii) minst två års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och kompletterad med minst ett års

yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning.

— Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som statligt godkänd (”staatlich geprüfte[r]”) tekniker (”Techniker[in]”),

affärsekonom (”Betriebswirt[in]”), formgivare (”Gestalter[in]”) och familjevårdare (”Familienpfleger[in]”) under

sammanlagt minst 16 år som omfattar grundskoleutbildning eller motsvarande (minst nio års utbildning) och minst

tre års utbildning vid yrkesskola (”Berufsschule”) och som efter minst två års yrkespraktik omfattar heltidsundervis-

ning under minst två år eller deltidsundervisning under motsvarande tid.

— Reglerad utbildning eller internutbildning omfattande sammanlagt minst 15 års utbildning som generellt kräver full-

gjord grundskoleutbildning (omfattande minst nio år) och yrkesutbildning (normalt tre år) och som vanligtvis

omfattar minst två års yrkespraktik (i de flesta fall tre år) och examen i samband med internutbildningen som

normalt består av utbildning som antingen sker parallellt med yrkespraktiken (minst 1 000 timmar) eller på heltid

(under minst ett år).

De tyska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

(1) Minimiutbildningstiden kan minskas från tre till två år om den berörda personen har de kvalifikationer som krävs för universitetsstu-

dier (”Abitur”), dvs. 13 års utbildning, eller de kvalifikationer som krävs för en yrkeshögskola (”Fachhochschulreife”), dvs. tolv års

utbildning och praktik.

Bilaga 1

L 255/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

I Nederländerna: — Reglerad utbildning under sammanlagt minst 15 år, varav åtta års grundskola plus fyra års gymnasieutbildning

(”MAVO”) eller förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande tre eller fyra års

utbildning vid en yrkesmedelskola (”MBO”) avslutad med examen. — Reglerad utbildning under sammanlagt minst 16 år, varav åtta års grundskola plus fyra års åtminstone förberedande

yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande minst fyra års praktiktjänstgöring med minst en

dags teoretisk utbildning vid en skola varje vecka och praktik vid en yrkesutbildningsanstalt eller på en arbetsplats

under veckans övriga dagar, avslutad med examen på medelnivå eller högre nivå. De nederländska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

I Österrike: — Utbildning vid högre yrkeshögskolor (”Berufsbildende Höhere Schulen”) och högre utbildningsanstalt för jordbruk

och skogsbruk (”Höhere Land- und Forstwirtschaftliche Lehranstalten”) inklusive specialutbildningar (”einschließlich

der Sonderformen”) vilkas uppläggning och utbildningsnivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav fem års yrkesutbildning med avslutande

examen som bevis på yrkesbehörighet. — Utbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschulen”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola

(”Werkmeisterschulen”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschulen”), vilkas uppläggning och utbildnings-

nivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav nio års grundskola följd av antingen minst

tre års yrkesutbildning i specialskola eller minst tre års praktik på en arbetsplats parallellt med utbildning vid en

yrkesskola (”Berufsschule”) och vilka båda avslutas med examen och kompletteras med minst ett års yrkesutbildning

vid en hantverksmästarskola (”Meisterschule”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeis-

terschule”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschule”). I de flesta fall är den sammanlagda utbildningstiden

minst 15 år vari ingår praktikperioder som antingen sker före utbildningen vid dessa utbildningsanstalter eller samti-

digt med en deltidsutbildning (minst 960 timmar). De österrikiska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/71

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

1

Direktiv 64/427/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40) Huvud- 23 Tillverkning av textilier grupp

232 Tillverkning och beredning av textilmaterial på maskiner för ull

233 Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för bomull

234 Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för silke

235 Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för lin och hampa

236 Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslagning 237 Tillverkning av stickade och virkade varor 238 Slutbehandling av textilier 239 Andra textilindustrier

Huvud- 24 Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad samt bäddutrustning grupp

241 Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi eller trä) 242 Handtillverkning av skor och skoreparationer 243 Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk) 244 Tillverkning av madrasser och bäddutrustning 245 Skinn- och pälsindustri

Huvud- 25 Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning) grupp

251 Sågning och övrig träindustri 252 Tillverkning av halvfabrikat av trä 253 Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive golvbeklädnad 254 Tillverkning av träbehållare 255 Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)

259 Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och rottingartiklar; borsttillverkning Huvud- 26 260 Tillverkning av trämöbler grupp Huvud- 27 Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter grupp

271 Tillverkning av pappersmassa, papper och papp

272 Bearbetning av papper och papp och tillverkning av pappersmasseprodukter Huvud- 28 280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verksamhet grupp

Bilaga 1

L 255/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Huvud- 29 Läderindustri grupp

291 Färgning och garvning

292 Tillverkning av lädervaror Ex huvud- 30 Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter grupp

301 Bearbetning av gummi och asbest

302 Bearbetning av plast

303 Tillverkning av konstfibrer Ex huvud- 31 Kemisk industri grupp

311 Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbetning av sådana ämnen

312 Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för industriella ändamål och

jordbruksändamål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och animaliska industriella fetter

och oljor som ingår i ISIC-grupp 312)

313 Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för privat konsumtion och

förvaltning (här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp 319]) Huvud- 32 320 Petroleumindustri grupp Huvud- 33 Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter grupp

331 Tillverkning av byggnadssten 332 Tillverkning av glas och glasprodukter

333 Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eldfasta keramiska produkter

334 Tillverkning av cement, kalk och puts 335 Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement och puts

339 Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter Huvud- 34 Produktion och primärreduktion av järnhaltig och icke-järnhaltig metall grupp

341 Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-avtalet, inklusive integrerade stålverksägda

koksverk) 342 Tillverkning av stålrör 343 Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band, kallformning 344 Produktion och primäromvandling av icke-järnmetaller 345 Gjuterier för järn och icke-järnmetaller

Huvud- 35 Tillverkning av metallvaror utom maskiner och transportutrustning grupp

351 Smide, hejarsmide och excenterpressning

352 Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterpressning och dragning, sekundärreduktion

och ytbehandling 353 Tillverkning och montering av konstruktioner av järn eller metall 354 Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin

355 Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga föremål av järn och metall (utom elektrisk

installationsmateriel)

359 Binäringar till mekaniska verkstäder

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/73

Huvud- 36 Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner grupp 361 Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer 362 Tillverkning av kontorsmaskiner 363 Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra maskinverktyg och tillbehör och till-

satser till sådana och till andra kraftverktyg 364 Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverkning av symaskiner 365 Tillverkning av maskiner och utrustning för livsmedelsindustrin och för kemisk och liknande

industri 366 Tillverkning av anläggningar och utrustning för gruvor, järn- och stålverk och gjuterier och

för byggnadsindustrin 367 Tillverkning av kraftöverföringsutrustning 368 Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt ändamål 369 Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och utrustningar Huvud- 37 Elektrisk utrustning grupp 371 Tillverkning av elektrisk ledning och kabel 372 Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer, omkopplare och annan liknande

utrustning för tillhandahållande av elektrisk kraft 373 Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nyttjande i industrin 374 Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mätare, annan mätutrustning och elektrome-

dicinsk utrustning 375 Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning, radio- och televisionsmottagare 376 Tillverkning av elektriska hushållsapparater 377 Tillverkning av lampor och belysningsutrustning 378 Tillverkning av batterier och ackumulatorer 379 Reparation, montering och specialinstallation av elektrisk utrustning Ex huvud- 38 Tillverkning av transportutrustning grupp 383 Tillverkning av motorfordon och reservdelar 384 Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar 385 Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till dessa 389 Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs till annat ställe Huvud- 39 Diverse tillverkningsindustri grupp 391 Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och kontrollinstrument 392 Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument och ortopediska apparater (utom orto-

pediska fotbeklädnader) 393 Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning 394 Tillverkning och reparation av klockor och ur 395 Guldsmide och ädelmetalltillverkning 396 Tillverkning och reparation av musikinstrument 397 Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrottsartiklar 399 Annan tillverkningsindustri Huvud- 40 Byggande grupp 400 Byggande (ej specialiserat); rivning 401 Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus) 402 Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m. 403 Installationsarbete 404 Utsmyckning och slutförande

Bilaga 1

L 255/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

2

Direktiv 68/366/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG)

NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp 20A 200 Industri för produktion av animaliska och vegetabiliska oljor och fetter 20B Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin) 201 Slakt, köttberedning och köttkonservering 202 Mjölk- och mjölkproduktindustri 203 Inläggning och konservering av frukt och grönsaker 204 Inläggning och konservering av fisk och andra havsprodukter 205 Tillverkning av kvarnprodukter 206 Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och kex 207 Sockerindustri 208 Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr 209 Tillverkning av diverse livsmedel Huvudgrupp 21 Dryckesvaruindustri 211 Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion av jäst och sprit 212 Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdrycker 213 Bryggning och mältning 214 Tillverkning av hälsodrycker och källvatten Ex 30 Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter 304 Tillverkning av stärkelseprodukter

3

Direktiv 82/489/EEG

ISIC-nomenklaturen

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

1

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

ISIC-nomenklaturen

Ex 04 Fiske 043 Inlandsfiske Ex 38 Tillverkning av transportutrustning 381 Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg 382 Tillverkning av järnvägsutrustning 386 Tillverkning och reparation av luftfartyg

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/75

Ex 71 Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än transporter inom följande grupper Ex 711 Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av järnvägsvagnar Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom bilar, bussar och taxibilar) Ex 714 Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i samband med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och avgiftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser, buss- och spårvagnsgarage) Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom räddning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för båtar) 73 Kommunikation: post och telekommunikation Ex 85 Servicetjänster 854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell fotografi, utom nyhetsfotografi Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

2

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet: a) Köp och försäljning av varor — genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt — på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader. b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

3

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt — att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a). — förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expedierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed besläktad verksamhet: aa) Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag. bb) Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg. cc) Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna). dd) Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

Bilaga 1

L 255/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

ee) Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra

åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff) Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller tar emot varor med trans-

portmöjligheter, inklusive — beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

— utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes

räkning (gentemot hamnmyndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

1

Direktiv 64/222/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/223/EEG och 64/224/EEG)

1. Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med undantag för läkemedel och farmaceutiska

produkter, giftiga ämnen och sjukdomsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611). 2. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstran-

saktioner i dessa personers namn och för deras räkning. 3. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande uppdrag, för samman personer som önskar

sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem. 4. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstransaktioner för annans räkning. 5. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier. 6. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställningar. 7. Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en förmedlare som är i tjänst hos ett eller flera

företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

2

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel Verksamheter som inte omfattas: 012 Hyra av jordbruksmaskiner 640 Fastigheter, hyra 713 Hyra av bilar, vagnar och hästar 718 Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-) 839 Hyra av maskiner för handelshus 841 Hyra av biografer och hyra av film 842 Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning 843 Hyra av båtar, cyklar och spelautomater 853 Hyra av möblerade rum 854 Hyra av linne 859 Hyra av kläder

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/77

3

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85 1. Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852). 2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

4

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II,

punkt 1 i den här bilagan).

ISIC-nomenklaturen

Ex 62 Banker och andra finansiella institut

Ex 620 Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer Ex 71 Transport

Ex 713 Persontransport på väg, utom transport i bil

Ex 719 Drift av direktledningar för transport av flytande kolväten och andra flytande kemiska produkter Ex 82 Samhällstjänster

827 Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker Ex 84 Rekreationstjänster

843 Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:

— Idrottsaktiviteter (idrottsplatser, idrottsföreningar etc.), med undantag för verksamhet som

idrottsinstruktör — Spelverksamhet (kapplöpningsstall, spelplatser, kapplöpningsbanor etc.) — Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker, andra nöjen etc.)

Ex 85 Servicetjänster

Ex 851 Hushållstjänster

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och

frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk

massage och bergsguider, enligt följande indelning: — desinficering och bekämpning av skadedjur — hyra av kläder och övervakning av persedlar — äktenskapsbyråer och liknande tjänster — astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer — hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter — begravning och underhåll av grav — guide- och tolktjänster i turismsammanhang

Bilaga 1

L 255/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

5

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter: a) Köp och försäljning av varor:

— genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), — på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verk-

samhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

6

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

7

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D) Dessa verksamheter omfattar särskilt att — hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods, — förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg, — förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter, — åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tullförfarande eller inte, i lagerhus, allmänna

depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc., — lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats, — tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning

eller som transporteras till eller från marknaden, — utföra teknisk kontroll av motorfordon, — mäta eller väga varor.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/79

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1 Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensdatum

examensbeviset

België/Belgique/ Diploma van arts/Diplôme de — Les universités/De universi- 20 december 1976 Belgien docteur en médecine teiten

— Le Jury compétent d'enseig-

nement de la Communauté

française/De bevoegde

Examencommissie van de

Vlaamse Gemeenschap

Česká republika Diplom o ukončení studia ve Lékářská fakulta univerzity v — Vysvědčení o státní rigorózní 1 maj 2004

studijním programu všeobecné České republice zkoušce lékařství (doktor medicíny, MUDr.)

Danmark Bevis for bestået lægevidenska- Medicinsk universitetsfakultet — Autorisation som læge, 20 december 1976

belig embedseksamen udstedt af Sundhedsstyrelsen og — Tilladelse til selvstændigt virke som læge (dokumentation for gennemført praktisk uddannelse), udstedt af Sundhedsstyrelsen

Deutschland — Zeugnis über die Ärztliche Zuständige Behörden 20 december 1976

Prüfung

— Zeugnis über die Ärztliche

Staatsprüfung und Zeugnis

über die Vorbereitungszeit

als Medizinalassistent, soweit

diese nach den deutschen

Rechtsvorschriften noch für

den Abschluss der ärztlichen

Ausbildung vorgesehen war

Eesti Diplom arstiteaduse õppekava Tartu Ülikool 1 maj 2004

läbimise kohta

Ελλάς Πτυχίo Iατρικής — Iατρική Σχoλή Παvεπιστηµίoυ, 1 januari 1981

— Σχoλή Επιστηµώv Υγείας,

Τµήµα Iατρικής Παvε-

πιστηµίoυ

España Título de Licenciado en Medi- — Ministerio de Educación y 1 januari 1986

cina y Cirugía Cultura

— El rector de una Universidad

France Diplôme d'Etat de docteur en Universités 20 december 1976

médecine

Ireland Primary qualification Competent examining body Certificate of experience 20 december 1976

Italia Diploma di laurea in medicina e Università Diploma di abilitazione all'eser- 20 december 1976

chirurgia cizio della medicina e chirurgia

Bilaga 1

L 255/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensdatum

examensbeviset

Κύπρος Πιστοποιητικό Εγγραφής Ιατρού Ιατρικό Συµβούλιο 1 maj 2004

Latvija ārsta diploms Universitātes tipa augstskola 1 maj 2004

Lietuva Aukštojo mokslo diplomas, Universitetas Internatūros pažymėjimas, nuro- 1 maj 2004

nurodantis suteiktą gydytojo dantis suteiktą medicinos gydykvalifikaciją tojo profesinę kvalifikaciją

Luxembourg Diplôme d'Etat de docteur en Jury d'examen d'Etat Certificat de stage 20 december 1976

médecine, chirurgie et accouche-

ments,

Magyarország Általános orvos oklevél (doctor Egyetem 1 maj 2004

medicinae univer- sae, röv.: dr.

med. univ.)

Malta Lawrja ta' Tabib tal-Medi- ċina u Universita´ ta' Malta Ċertifikat ta' reġistrazzjoni 1 maj 2004

l-Kirurġija maħruġ mill-Kunsill Mediku

Nederland Getuigschrift van met goed Faculteit Geneeskunde 20 december 1976

gevolg afgelegd artsexamen

Österreich 1. Urkunde über die Verleihung 1. Medizinische Fakultät einer 1 januari 1994

des akademischen Grades Universität

Doktor der gesamten Heil-

kunde (bzw. Doctor medi-

cinae universae, Dr.me-

d.univ.)

2. Diplom über die spezifische 2. Österreichische Ärztekammer

Ausbildung zum Arzt für

Allgemeinmedizin bzw.

Facharztdiplom

Polska Dyplom ukończenia studiów 1. Akademia Medyczna Lekarski Egzamin Państwowy 1 maj 2004

wyższych na kierunku lekarskim 2. Uniwersytet Medyczny

z tytułem ”lekarza” 3. Collegium Medicum Uniwer-

sytetu Jagiellońskiego

Portugal Carta de Curso de licenciatura Universidades Diploma comprovativo da 1 januari 1986

em medicina conclusão do internato geral emitido pelo Ministério da Saúde

Slovenija Diploma, s katero se podeljuje Univerza 1 maj 2004

strokovni naslov ”doktor medi-

cine/doktorica medicine”

Slovensko Vysokoškolský diplom o udelení Vysokáškola 1 maj 2004

akademického titulu ”doktor

medicíny” (”MUDr.”)

Suomi/ Finland Lääketieteen lisensiaatin — Helsingin yliopisto/Helsing- Todistus lääkärin perustervey- 1 januari 1994

tutkinto/Medicine licentiatex- fors universitet denhuollon lisäkoulutuksesta/

amen — Kuopion yliopisto Examenbevis om tilläggsutbild-

ning för läkare inom primär-

— Oulun yliopisto

vården

— Tampereen yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige Läkarexamen Universitet Bevis om praktisk utbildning 1 januari 1994

som utfärdas av Socialstyrelsen

United Primary qualification Competent examining body Certificate of experience 20 december 1976 Kingdom

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/81

5.1.2 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Referensdatum België/Belgique/ Bijzondere beroepstitel van geneesheer-specialist/ Minister bevoegd voor Volksgezondheid/Ministre 20 december 1976 Belgien Titre professionnel particulier de médecin spécia- de la Santé publique

liste Česká republika Diplom o specializaci Ministerstvo zdravotnictví 1 maj 2004 Danmark Bevis for tilladelse til at betegne sig som special- Sundhedsstyrelsen 20 december 1976

læge Deutschland Fachärztliche Anerkennung Landesärztekammer 20 december 1976 Eesti Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi erialal Tartu Ülikool 1 maj 2004 Ελλάς Τίτλoς Iατρικής Ειδικότητας 1. Νoµαρχιακή Αυτoδιoίκηση 1 januari 1981

2. Νoµαρχία España Título de Especialista Ministerio de Educación y Cultura 1 januari 1986 France 1. Certificat d'études spéciales de médecine 1. Universités 20 december 1976

2. Attestation de médecin spécialiste qualifié 2. Conseil de l'Ordre des médecins 3. Certificat d'études spéciales de médecine 3. Universités 4. Diplôme d'études spécialisées ou spécialisation 4. Universités

complémentaire qualifiante de médecine

Ireland Certificate of Specialist doctor Competent authority 20 december 1976 Italia Diploma di medico specialista Università 20 december 1976 Κύπρος Πιστοποιητικό Αναγνώρισης Ειδικότητας Ιατρικό Συµβούλιο 1 maj 2004 Latvija ”Sertifikāts”—kompetentu iestāžu izsniegts doku- Latvijas Ārstu biedrība 1 maj 2004

ments, kas apliecina, ka persona ir nokārtojusi Latvijas Ārstniecības personu profesionālo organisertifikācijas eksāmenu specialitātē zāciju savienība

Lietuva Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą Universitetas 1 maj 2004

gydytojo specialisto profesinę kvalifikaciją Luxembourg Certificat de médecin spécialiste Ministre de la Santé publique 20 december 1976 Magyarország Szakorvosi bizonyítvány Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté- 1 maj 2004

rium illetékes testülete Malta Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti 1 maj 2004

Bilaga 1

L 255/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Referensdatum Nederland Bewijs van inschrijving in een Specialistenregister — Medisch Specialisten Registratie Commissie 20 december 1976

(MSRC) van de Koninklijke Nederlandsche

Maatschappij tot Bevordering der Geneeskunst

— Sociaal-Geneeskundigen Registratie Commissie

van de Koninklijke Nederlandsche Maat-

schappij tot Bevordering der Geneeskunst Österreich Facharztdiplom Österreichische Ärztekammer 1 januari 1994 Polska Dyplom uzyskania tytułu specjalisty Centrum Egzaminów Medycznych 1 maj 2004 Portugal 1. Grau de assistente 1. Ministério da Saúde 1 januari 1986

2. Titulo de especialista 2. Ordem dos Médicos Slovenija Potrdilo o opravljenem specialističnem izpitu 1. Ministrstvo za zdravje 1 maj 2004

2. Zdravniška zbornica Slovenije Slovensko Diplom o špecializácii Slovenská zdravotnícka univerzita 1 maj 2004 Suomi/ Finland Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkarexamen 1. Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet 1 januari 1994

2. Kuopion yliopisto

3. Oulun yliopisto

4. Tampereen yliopisto

5. Turun yliopisto Sverige Bevis om specialkompetens som läkare, utfärdat Socialstyrelsen 1 januari 1994

av Socialstyrelsen United Certificate of Completion of specialist training Competent authority 20 december 1976 Kingdom

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Anestesi och intensivvård Kirurgi

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie Chirurgie/Heelkunde Česká republika Anesteziologie a resuscitace Chirurgie Danmark Anæstesiologi Kirurgi elsler kirurgiske sygdomme Deutschland Anästhesiologie (Allgemeine) Chirurgie Eesti Anestesioloogia Üldkirurgia Ελλάς Αvαισθησιoλoγία Χειρoυργική

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/83

Anestesi och intensivvård Kirurgi

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning España Anestesiología y Reanimación Cirugía general y del aparato digestivo France Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale Chirurgie générale Ireland Anaesthesia General surgery Italia Anestesia e rianimazione Chirurgia generale Κύπρος Αναισθησιολογία Γενική Χειρουργική Latvija Anestezioloģija un reanimatoloģija Ķirurģija Lietuva Anesteziologija reanimatologija Chirurgija Luxembourg Anesthésie-réanimation Chirurgie générale Magyarország Aneszteziológia és intenzív terápia Sebészet Malta Anesteżija u Kura Intensiva Kirurġija Ġenerali Nederland Anesthesiologie Heelkunde Österreich Anästhesiologie und Intensivmedizin Chirurgie Polska Anestezjologia i intensywna terapia Chirurgia ogólna Portugal Anestesiologia Cirurgia geral Slovenija Anesteziologija, reanimatologija in perioperativna inten- Splošna kirurgija

zivna medicina Slovensko Anestéziológia a intenzívna medicína Chirurgia Suomi/Finland Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och intensivvård Yleiskirurgia/Allmän kirurgi Sverige Anestesi och intensivvård Kirurgi United Kingdom Anaesthetics General surgery

Bilaga 1

L 255/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Neurokirurgi Obstetrik och gynekologi

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Neurochirurgie Gynécologie — obstétrique/Gynaecologie en verloskunde Česká republika Neurochirurgie Gynekologie a porodnictví Danmark Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme og

fødselshjælp Deutschland Neurochirurgie Frauenheilkunde und Geburtshilfe Eesti Neurokirurgia Sünnitusabi ja günekoloogia Ελλάς Νευρoχειρoυργική Μαιευτική-Γυvαικoλoγία España Neurocirugía Obstetricia y ginecología France Neurochirurgie Gynécologie — obstétrique Ireland Neurosurgery Obstetrics and gynaecology Italia Neurochirurgia Ginecologia e ostetricia Κύπρος Νευροχειρουργική Μαιευτική— Γυναικολογία Latvija Neiroķirurģija Ginekoloģija un dzemdniecība Lietuva Neurochirurgija Akušerija ginekologija Luxembourg Neurochirurgie Gynécologie — obstétrique Magyarország Idegsebészet Szülészet-nőgyógyászat Malta Newrokirurġija Ostetriċja u Ġinekoloġija Nederland Neurochirurgie Verloskunde en gynaecologie Österreich Neurochirurgie Frauenheilkunde und Geburtshilfe Polska Neurochirurgia Położnictwo i ginekologia Portugal Neurocirurgia Ginecologia e obstetricia Slovenija Nevrokirurgija Ginekologija in porodništvo Slovensko Neurochirurgia Gynekológia a pôrodníctvo Suomi/Finland Neurokirurgia/Neurokirurgi Naistentaudit ja synnytykset/Kvinnosjukdomar och förloss-

ningar Sverige Neurokirurgi Obstetrik och gynekologi United Kingdom Neurosurgery Obstetrics and gynaecology

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/85

Internmedicin Ögonsjukdomar (oftalmologi)

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 3 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Médecine interne/Inwendige geneeskunde Ophtalmologie/Oftalmologie Česká republika Vnitřní lékařství Oftalmologie Danmark Intern medicin Oftalmologi eller øjensygdomme Deutschland Innere Medizin Augenheilkunde Eesti Sisehaigused Oftalmoloogia Ελλάς Παθoλoγία Οφθαλµoλoγία España Medicina interna Oftalmología France Médecine interne Ophtalmologie Ireland General medicine Ophthalmic surgery Italia Medicina interna Oftalmologia Κύπρος Παθoλoγία Οφθαλµολογία Latvija Internāmedicīna Oftalmoloģija Lietuva Vidaus ligos Oftalmologija Luxembourg Médecine interne Ophtalmologie Magyarország Belgyógyászat Szemészet Malta Mediċina Interna Oftalmoloġija Nederland Interne geneeskunde Oogheelkunde Österreich Innere Medizin Augenheilkunde und Optometrie Polska Choroby wewnętrzne Okulistyka Portugal Medicina interna Oftalmologia Slovenija Interna medicina Oftalmologija Slovensko Vnútorné lekárstvo Oftalmológia Suomi/Finland Sisätaudit/Inre medicin Silmätaudit/Ögonsjukdomar Sverige Internmedicin Ögonsjukdomar (oftalmologi) United Kingdom General (internal) medicine Ophthalmology

Bilaga 1

L 255/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Öron-, näs- och halssjukdomar Barn- och ungdomsmedicin

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie Pédiatrie/Pediatrie Česká republika Otorinolaryngologie Dětské lékařství Danmark Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssygdomme Pædiatri eller sygdomme hos børn Deutschland Hals-Nasen-Ohrenheilkunde Kinder- und Jugendmedizin Eesti Otorinolarüngoloogia Pediaatria Ελλάς Ωτoριvoλαρυγγoλoγία Παιδιατρική España Otorrinolaringología Pediatría y sus áreas específicas France Oto-rhino-laryngologie Pédiatrie Ireland Otolaryngology Paediatrics Italia Otorinolaringoiatria Pédiatria Κύπρος Ωτορινολαρυγγολογία Παιδιατρική Latvija Otolaringoloģija Pediatrija Lietuva Otorinolaringologija Vaikųligos Luxembourg Oto-rhino-laryngologie Pédiatrie Magyarország Fül-orr-gégegyógyászat Csecsemő- és gyermekgyógyászat Malta Otorinolaringoloġija Pedjatrija Nederland Keel-, neus- en oorheelkunde Kindergeneeskunde Österreich Hals-, Nasen- und Ohrenkrankheiten Kinder- und Jugendheilkunde Polska Otorynolaryngologia Pediatria Portugal Otorrinolaringologia Pediatria Slovenija Otorinolaringológija Pediatrija Slovensko Otorinolaryngológia Pediatria Suomi/Finland Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och halssjuk- Lastentaudit/Barnsjukdomar

domar Sverige Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-laryngologi) Barn- och ungdomsmedicin United Kingdom Otolaryngology Paediatrics

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/87

Lungsjukdomar (pneumologi) Urologi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Pneumologie Urologie Česká republika Tuberkulóza a respirační nemoci Urologie Danmark Medicinske lungesygdomme Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme Deutschland Pneumologie Urologie Eesti Pulmonoloogia Uroloogia Ελλάς Φυµατιoλoγία-Πvευµovoλoγία Ουρoλoγία España Neumología Urología France Pneumologie Urologie Ireland Respiratory medicine Urology Italia Malattie dell'apparato respiratorio Urologia Κύπρος Πνευµονολογία —Φυµατιολογία Ουρολογία Latvija Ftiziopneimonoloģija Uroloģija Lietuva Pulmonologija Urologija Luxembourg Pneumologie Urologie Magyarország Tüdőgyógyászat Urológia Malta Mediċina Respiratorja Uroloġija Nederland Longziekten en tuberculose Urologie Österreich Lungenkrankheiten Urologie Polska Choroby płuc Urologia Portugal Pneumologia Urologia Slovenija Pnevmologija Urologija Slovensko Pneumológia a ftizeológia Urológia Suomi/Finland Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdomar och aller- Urologia/Urologi

gologi Sverige Lungsjukdomar (pneumologi) Urologi United Kingdom Respiratory medicine Urology

Bilaga 1

L 255/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Ortopedi Klinisk patologi

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Chirurgie orthopédique/Orthopedische heelkunde Anatomie pathologique/Pathologische anatomie Česká republika Ortopedie Patologická anatomie Danmark Ortopædisk kirurgi Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersøgelser Deutschland Orthopädie (und Unfallchirurgie) Pathologie Eesti Ortopeedia Patoloogia Ελλάς Ορθoπεδική Παθoλoγική Αvατoµική España Cirugía ortopédica y traumatología Anatomía patológica France Chirurgie orthopédique et traumatologie Anatomie et cytologie pathologiques Ireland Trauma and orthopaedic surgery Morbid anatomy and histopathology Italia Ortopedia e traumatologia Anatomia patologica Κύπρος Ορθοπεδική Παθολογοανατοµία —Ιστολογία Latvija Traumatoloģija un ortopēdija Patoloģija Lietuva Ortopedija traumatologija Patologija Luxembourg Orthopédie Anatomie pathologique Magyarország Ortopédia Patológia Malta Kirurġija Ortopedika Istopatoloġija Nederland Orthopedie Pathologie Österreich Orthopädie und Orthopädische Chirurgie Pathologie Polska Ortopedia i traumatologia narządu ruchu Patomorfologia Portugal Ortopedia Anatomia patologica Slovenija Ortopedska kirurgija Anatomska patologija in citopatologija Slovensko Ortopédia Patologická anatómia Suomi/Finland Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och traumatologi Patologia/Patologi Sverige Ortopedi Klinisk patologi United Kingdom Trauma and orthopaedic surgery Histopathology

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/89

Neurologi Psykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Neurologie Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie Česká republika Neurologie Psychiatrie Danmark Neurologi eller medicinske nervesygdomme Psykiatri Deutschland Neurologie Psychiatrie und Psychotherapie Eesti Neuroloogia Psühhiaatria Ελλάς Νευρoλoγία Ψυχιατρική España Neurología Psiquiatría France Neurologie Psychiatrie Ireland Neurology Psychiatry Italia Neurologia Psichiatria Κύπρος Νευρολογία Ψυχιατρική Latvija Neiroloģija Psihiatrija Lietuva Neurologija Psichiatrija Luxembourg Neurologie Psychiatrie Magyarország Neurológia Pszichiátria Malta Newroloġija Psikjatrija Nederland Neurologie Psychiatrie Österreich Neurologie Psychiatrie Polska Neurologia Psychiatria Portugal Neurologia Psiquiatria Slovenija Nevrologija Psihiatrija Slovensko Neurológia Psychiatria Suomi/Finland Neurologia/Neurologi Psykiatria/Psykiatri Sverige Neurologi Psykiatri United Kingdom Neurology General psychiatry

Bilaga 1

L 255/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Medicinsk radiologi Onkologi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Radiodiagnostic/Röntgendiagnose Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncologie Česká republika Radiologie a zobrazovací metody Radiační onkologie Danmark Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse Onkologi Deutschland (Diagnostische) Radiologie Strahlentherapie Eesti Radioloogia Onkoloogia Ελλάς Ακτιvoδιαγvωστική Ακτιvoθεραπευτική —Ογκολογία España Radiodiagnóstico Oncología radioterápica France Radiodiagnostic et imagerie médicale Oncologie radiothérapique Ireland Diagnostic radiology Radiation oncology Italia Radiodiagnostica Radioterapia Κύπρος Ακτινολογία Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία Latvija Diagnostiskā radioloģija Terapeitiskāradioloģija Lietuva Radiologija Onkologija radioterapija Luxembourg Radiodiagnostic Radiothérapie Magyarország Radiológia Sugárterápia Malta Radjoloġija Onkoloġija u Radjoterapija Nederland Radiologie Radiotherapie Österreich Medizinische Radiologie-Diagnostik Strahlentherapie - Radioonkologie Polska Radiologia i diagnostyka obrazowa Radioterapia onkologiczna Portugal Radiodiagnóstico Radioterapia Slovenija Radiologija Radioterapija in onkologija Slovensko Rádiológia Radiačná onkológia Suomi/Finland Radiologia/Radiologi Syöpätaudit/Cancersjukdomar Sverige Medicinsk radiologi Tumörsjukdomar (allmän onkologi) United Kingdom Clinical radiology Clinical oncology

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/91

Plastikkirurgi Klinisk biologi

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique/Plastische, Biologie clinique/Klinische biologie

reconstructieve en esthetische heelkunde Česká republika Plastická chirurgie Danmark Plastikkirurgi Deutschland Plastische (und Ästhetische) Chirurgie Eesti Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia Laborimeditsiin Ελλάς Πλαστική Χειρoυργική Χειρουργική Θώρακος España Cirugía plástica, estética y reparadora Análisis clínicos France Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique Biologie médicale Ireland Plastic surgery Italia Chirurgia plastica e ricostruttiva Patologia clinica Κύπρος Πλαστική Χειρουργική Latvija Plastiskā ķirurģija Lietuva Plastinėir rekonstrukcinėchirurgija Laboratorinė medicina Luxembourg Chirurgie plastique Biologie clinique Magyarország Plasztikai (égési) sebészet Orvosi laboratóriumi diagnosztika Malta Kirurġija Plastika Nederland Plastische Chirurgie Österreich Plastische Chirurgie Medizinische Biologie Polska Chirurgia plastyczna Diagnostyka laboratoryjna Portugal Cirurgia plástica e reconstrutiva Patologia clínica Slovenija Plastična, rekonstrukcijska in estetska kirurgija Slovensko Plastická chirurgia Laboratórna medicína Suomi/Finland Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi Sverige Plastikkirurgi United Kingdom Plastic surgery

Bilaga 1

L 255/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Klinisk bakteriologi Klinisk kemi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Česká republika Lékařská mikrobiologie Klinická biochemie Danmark Klinisk mikrobiologi Klinisk biokemi Deutschland Mikrobiologie (Virologie) und Infektionsepidemiologie Laboratoriumsmedizin Eesti Ελλάς 1. Iατρική Βιoπαθoλoγία

2. Μικρoβιoλoγία España Microbiología y parasitología Bioquímica clínica France Ireland Microbiology Chemical pathology Italia Microbiologia e virologia Biochimica clinica Κύπρος Μικροβιολογία Latvija Mikrobioloģija Lietuva Luxembourg Microbiologie Chimie biologique Magyarország Orvosi mikrobiológia Malta Mikrobijoloġija Patoloġija Kimika Nederland Medische microbiologie Klinische chemie Österreich Hygiene und Mikrobiologie Medizinische und Chemische Labordiagnostik Polska Mikrobiologia lekarska Portugal Slovenija Klinična mikrobiologija Medicinska biokemija Slovensko Klinická mikrobiológia Klinická biochémia Suomi/Finland Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi Kliininen kemia/Klinisk kemi Sverige Klinisk bakteriologi Klinisk kemi United Kingdom Medical microbiology and virology Chemical pathology

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/93

Klinisk immunologi Thoraxkirurgi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Chirurgie thoracique/Heelkunde op de thorax (*) Česká republika Alergologie a klinická imunologie Kardiochirurgie Danmark Klinisk immunologi Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske sygdomme Deutschland Thoraxchirurgie Eesti Torakaalkirurgia Ελλάς Χειρουργική Θώρακος España Immunología Cirugía torácica France Chirurgie thoracique et cardiovasculaire Ireland Immunology (clinical and laboratory) Thoracic surgery Italia Chirurgia toracica; Cardiochirurgia Κύπρος Ανοσολογία Χειρουργική Θώρακος Latvija Imunoloģija Torakālā ķirurģija Lietuva Krūtinės chirurgija Luxembourg Immunologie Chirurgie thoracique Magyarország Allergológia és klinikai immunológia Mellkassebészet Malta Immunoloġija Kirurġija Kardjo-Toraċika Nederland Cardio-thoracale chirurgie Österreich Immunologie Polska Immunologia kliniczna Chirurgia klatki piersiowej Portugal Cirurgia cardiotorácica Slovenija Torakalna kirurgija Slovensko Klinická imunológia a alergológia Hrudníková chirurgia Suomi/Finland Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkirurgi Sverige Klinisk immunologi Thoraxkirurgi United Kingdom Immunology Cardo-thoracic surgery Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 1 januari 1983.

Bilaga 1

L 255/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Barn- och ungdomskirurgi Kärlkirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkunde (*) Česká republika Dětská chirurgie Cévní chirurgie Danmark Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme Deutschland Kinderchirurgie Gefäßchirurgie Eesti Lastekirurgia Kardiovaskulaarkirurgia Ελλάς Χειρoυργική Παίδωv Αγγειoχειρoυργική España Cirugía pediátrica Angiología y cirugía vascular France Chirurgie infantile Chirurgie vasculaire Ireland Paediatric surgery Italia Chirurgia pediatrica Chirurgia vascolare Κύπρος Χειρουργική Παίδων Χειρουργική Αγγείων Latvija Bērnu ķirurģija Asinsvadu ķirurģija Lietuva Vaikųchirurgija Kraujagysliųchirurgija Luxembourg Chirurgie pédiatrique Chirurgie vasculaire Magyarország Gyermeksebészet Érsebészet Malta Kirurgija Pedjatrika Kirurġija Vaskolari Nederland Österreich Kinderchirurgie Polska Chirurgia dziecięca Chirurgia naczyniowa Portugal Cirurgia pediátrica Cirurgia vascular Slovenija Kardiovaskularna kirurgija Slovensko Detská chirurgia Cievna chirurgia Suomi/Finland Lastenkirurgia/Barnkirurgi Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi Sverige Barn- och ungdomskirurgi United Kingdom Paediatric surgery Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 1 januari 1983.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/95

Kardiologi Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Cardiologie Gastro-entérologie/Gastroenterologie Česká republika Kardiologie Gastroenterologie Danmark Kardiologi Medicinsk gastroenterologi eller medicinske mavetarmsyg-

domme Deutschland Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroenterologie Eesti Kardioloogia Gastroenteroloogia Ελλάς Καρδιoλoγία Γαστρεvτερoλoγία España Cardiología Aparato digestivo France Pathologie cardio-vasculaire Gastro-entérologie et hépatologie Ireland Cardiology Gastro-enterology Italia Cardiologia Gastroenterologia Κύπρος Καρδιολογία Γαστρεντερολογία Latvija Kardioloģija Gastroenteroloģija Lietuva Kardiologija Gastroenterologija Luxembourg Cardiologie et angiologie Gastro-enterologie Magyarország Kardiológia Gasztroenterológia Malta Kardjoloġija Gastroenteroloġija Nederland Cardiologie Leer van maag-darm-leverziekten Österreich Polska Kardiologia Gastrenterologia Portugal Cardiologia Gastrenterologia Slovenija Gastroenterologija Slovensko Kardiológia Gastroenterológia Suomi/Finland Kardiologia/Kardiologi Gastroenterologia/Gastroenterologi Sverige Kardiologi Medicinsk gastroenterologi och hepatologi United Kingdom Cardiology Gastro-enterology

Bilaga 1

L 255/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Reumatologi Hematologi

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 3 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Rhumathologie/reumatologie Česká republika Revmatologie Hematologie a transfúzní lékařství Danmark Reumatologi Hæmatologi eller blodsygdomme Deutschland Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumatologie Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie und Onko-

logie Eesti Reumatoloogia Hematoloogia Ελλάς Ρευµατoλoγία Αιµατoλoγία España Reumatología Hematología y hemoterapia France Rhumatologie Ireland Rheumatology Haematology (clinical and laboratory) Italia Reumatologia Ematologia Κύπρος Ρευµατολογία Αιµατολογία Latvija Reimatoloģija Hematoloģija Lietuva Reumatologija Hematologija Luxembourg Rhumatologie Hématologie Magyarország Reumatológia Haematológia Malta Rewmatoloġija Ematoloġija Nederland Reumatologie Österreich Polska Reumatologia Hematologia Portugal Reumatologia Imuno-hemoterapia Slovenija Slovensko Reumatológia Hematológia a transfúziológia Suomi/Finland Reumatologia/Reumatologi Kliininen hematologia/Klinisk hematologi Sverige Reumatologi Hematologi United Kingdom Rheumatology Haematology

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/97

Endokrinologi Rehabiliteringsmedicin

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 3 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Médecine physique et réadaptation/Fysische geneeskunde en

revalidatie Česká republika Endokrinologie Rehabilitační a fyzikální medicína Danmark Medicinsk endokrinologi eller medicinske hormonsyg-

domme Deutschland Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinologie und Physikalische und Rehabilitative Medizin

Diabetologie Eesti Endokrinoloogia Taastusravi ja füsiaatria Ελλάς Εvδoκριvoλoγία Φυσική Iατρική και Απoκατάσταση España Endocrinología y nutrición Medicina física y rehabilitación France Endocrinologie, maladies métaboliques Rééducation et réadaptation fonctionnelles Ireland Endocrinology and diabetes mellitus Italia Endocrinologia e malattie del ricambio Medicina fisica e riabilitazione Κύπρος Ενδοκρινολογία Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση Latvija Endokrinoloģija Rehabilitoloģija Fiziskā rehabilitācija

Fizikālāmedicīna Lietuva Endokrinologija Fizinėmedicina ir reabilitacija Luxembourg Endocrinologie, maladies du métabolisme et de la nutrition Rééducation et réadaptation fonctionnelles Magyarország Endokrinológia Fizioterápia Malta Endokrinoloġija u Dijabete Nederland Revalidatiegeneeskunde Österreich Physikalische Medizin Polska Endokrynologia Rehabilitacja medyczna Portugal Endocrinologia Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação Slovenija Fizikalna in rehabilitacijska medicina Slovensko Endokrinológia Fyziatria, balneológia a liečebná rehabilitácia Suomi/Finland Endokrinologia/Endokrinologi Fysiatria/Fysiatri Sverige Endokrina sjukdomar Rehabiliteringsmedicin United Kingdom Endocrinology and diabetes mellitus

Bilaga 1

L 255/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Neuropsykiatri Hud- och könssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 3 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Neuropsychiatrie (*) Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie Česká republika Dermatovenerologie Danmark Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdomme Deutschland Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie) Haut- und Geschlechtskrankheiten Eesti Dermatoveneroloogia Ελλάς Νευρoλoγία —Ψυχιατρική ∆ερµατoλoγία —Αφρoδισιoλoγία España Dermatología médico-quirúrgica y venereología France Neuropsychiatrie (**) Dermatologie et vénéréologie Ireland Italia Neuropsichiatria (***) Dermatologia e venerologia Κύπρος Νευρολογία —Ψυχιατρική ∆ερµατολογία —Αφροδισιολογία Latvija Dermatoloģija un veneroloģija Lietuva Dermatovenerologija Luxembourg Neuropsychiatrie (****) Dermato-vénéréologie Magyarország Bőrgyógyászat Malta Dermato-venerejoloġija Nederland Zenuw- en zielsziekten (*****) Dermatologie en venerologie Österreich Neurologie und Psychiatrie Haut- und Geschlechtskrankheiten Polska Dermatologia i wenerologia Portugal Dermatovenereologia Slovenija Dermatovenerologija Slovensko Neuropsychiatria Dermatovenerológia Suomi/Finland Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och allergologi Sverige Hud- och könssjukdomar United Kingdom Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum. (**) 31 december 1971. (***) 31 oktober 1999. (****) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (*****) 9 juli 1984.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/99

Radiologi Barnpsykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Psychiatrie infanto-juvénile/Kinder- en jeugdpsychiatrie Česká republika Dětská a dorostová psychiatrie Danmark Børne- og ungdomspsykiatri Deutschland Radiologie Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychotherapie Eesti Ελλάς Ακτιvoλoγία —Ραδιoλoγία Παιδoψυχιατρική España Electrorradiología France Electro-radiologie (*) Pédo-psychiatrie Ireland Radiology (**) Child and adolescent psychiatry Italia Radiologia Neuropsichiatria infantile Κύπρος Παιδοψυχιατρική Latvija Bērnu psihiatrija Lietuva Vaikųir paauglių psichiatrija Luxembourg Électroradiologie (***) Psychiatrie infantile Magyarország Radiológia Gyermek-és ifjúságpszichiátria Malta Nederland Radiologie (****) Österreich Radiologie Polska Psychiatria dzieci i młodzieży Portugal Radiologia Pedopsiquiatria Slovenija Otroška in mladostniška psihiatrija Slovensko Detská psychiatria Suomi/Finland Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri Sverige Barn- och ungdomspsykiatri United Kingdom Child and adolescent psychiatry Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 3 december 1971. (**) 31 oktober 1993. (***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (****) 8 juli 1984.

Bilaga 1

L 255/100 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Geriatrik Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Česká republika Geriatrie Nefrologie Danmark Geriatri eller alderdommens sygdomme Nefrologi eller medicinske nyresygdomme Deutschland Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie Eesti Nefroloogia Ελλάς Νεφρoλoγία España Geriatría Nefrología France Néphrologie Ireland Geriatric medicine Nephrology Italia Geriatria Nefrologia Κύπρος Γηριατρική Νεφρολογία Latvija Nefroloģija Lietuva Geriatrija Nefrologija Luxembourg Gériatrie Néphrologie Magyarország Geriátria Nefrológia Malta Ġerjatrija Nefroloġija Nederland Klinische geriatrie Österreich Polska Geriatria Nefrologia Portugal Nefrologia Slovenija Nefrologija Slovensko Geriatria Nefrológia Suomi/Finland Geriatria/Geriatri Nefrologia/Nefrologi Sverige Geriatrik Medicinska njursjukdomar (nefrologi) United Kingdom Geriatrics Renal medicine

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/101

Infektionssjukdomar Samhällsmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/ Belgien Česká republika Infekční lékařství Hygiena a epidemiologie Danmark Infektionsmedicin Samfundsmedicin Deutschland Öffentliches Gesundheitswesen Eesti Infektsioonhaigused Ελλάς Κοινωνική Iατρική España Medicina preventiva y salud pública France Santé publique et médecine sociale Ireland Infectious diseases Public health medicine Italia Malattie infettive Igiene e medicina preventiva Κύπρος Λοιµώδη Νοσήµατα Υγειονολογία/Κοινοτική Ιατρική Latvija Infektoloģija Lietuva Infektologija Luxembourg Maladies contagieuses Santé publique Magyarország Infektológia Megelőző orvostan és népegészségtan Malta Mard Infettiv Saħħa Pubblika Nederland Maatschappij en gezondheid Österreich Sozialmedizin Polska Choroby zakaźne Zdrowie publiczne, epidemiologia Portugal Infecciologia Saúde pública Slovenija Infektologija Javno zdravje Slovensko Infektológia Verejné zdravotníctvo Suomi/Finland Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar Terveydenhuolto/Hälsovård Sverige Infektionssjukdomar Socialmedicin United Kingdom Infectious diseases Public health medicine

Bilaga 1

L 255/102 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Klinisk farmakologi Yrkes- och miljömedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde Česká republika Klinická farmakologie Pracovní lékařství Danmark Klinisk farmakologi Arbejdsmedicin Deutschland Pharmakologie und Toxikologie Arbeitsmedizin Eesti Ελλάς Iατρική της Εργασίας España Farmacología clínica Medicina del trabajo France Médecine du travail Ireland Clinical pharmacology and therapeutics Occupational medicine Italia Farmacologia Medicina del lavoro Κύπρος Ιατρική της Εργασίας Latvija Arodslimības Lietuva Darbo medicina Luxembourg Médecine du travail Magyarország Klinikai farmakológia Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan) Malta Farmakoloġija Klinika u t-Terapewtika Mediċina Okkupazzjonali Nederland — Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde

— Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskunde Österreich Pharmakologie und Toxikologie Arbeits- und Betriebsmedizin Polska Farmakologia kliniczna Medycyna pracy Portugal Medicina do trabalho Slovenija Medicina dela, prometa in športa Slovensko Klinická farmakológia Pracovné lekárstvo Suomi/Finland Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk farmakologi Työterveyshuolto/Företagshälsovård

och läkemedelsbehandling Sverige Klinisk farmakologi Yrkes- och miljömedicin United Kingdom Clinical pharmacology and therapeutics Occupational medicine

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/103

Allergisjukdomar Nukleärmedicin

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde Česká republika Alergologie a klinická imunologie Nukleární medicína Danmark Medicinsk allergologi eller medicinske overfølsomhedssyg- Klinisk fysiologi og nuklearmedicin

domme Deutschland Nuklearmedizin Eesti Ελλάς Αλλεργιoλoγία Πυρηvική Iατρική España Alergología Medicina nuclear France Médecine nucléaire Ireland Italia Allergologia ed immunologia clinica Medicina nucleare Κύπρος Αλλεργιολογία Πυρηνική Ιατρική Latvija Alergoloģija Lietuva Alergologija ir klinikinė imunologija Luxembourg Médecine nucléaire Magyarország Allergológia és klinikai immunológia Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika) Malta Mediċina Nukleari Nederland Allergologie en inwendige geneeskunde Nucleaire geneeskunde Österreich Nuklearmedizin Polska Alergologia Medycyna nuklearna Portugal Imuno-alergologia Medicina nuclear Slovenija Nuklearna medicina Slovensko Klinická imunológia a alergológia Nukleárna medicína Suomi/Finland Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Klinisk fysiologi

och nukleärmedicin Sverige Allergisjukdomar Nukleärmedicin United Kingdom Nuclear medicine

Bilaga 1

L 255/104 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)

Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Belgique/België/ Belgien Česká republika Maxilofaciální chirurgie Danmark Deutschland Eesti Ελλάς España Cirugía oral y maxilofacial France Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie Ireland Italia Chirurgia maxillo-facciale Κύπρος Latvija Mutes, sejas un žokļuķirurģija Lietuva Veido ir žandikaulių chirurgija Luxembourg Chirurgie maxillo-faciale Magyarország Szájsebészet Malta Nederland Österreich Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie Polska Chirurgia szczekowo-twarzowa Portugal Cirurgia maxilo-facial Slovenija Maxilofaciálna kirurgija Slovensko Maxilofaciálna chirurgia Suomi/Finland Sverige United Kingdom

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/105

Biologisk hematologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Belgique/België/Belgien Česká republika Danmark Klinisk blodtypeserologi (*) Deutschland Eesti Ελλάς España France Hématologie Ireland Italia Κύπρος Latvija Lietuva Luxembourg Hématologie biologique Magyarország Malta Nederland Österreich Polska Portugal Hematologia clinica Slovenija Slovensko Suomi/Finland Sverige United Kingdom Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

Bilaga 1

L 255/106 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Stomatologi Dermatologi

Utbildningens minimilängd: 3 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Česká republika Danmark Deutschland Eesti Ελλάς España Estomatología France Stomatologie Ireland Dermatology Italia Odontostomatologia (*) Κύπρος Latvija Lietuva Luxembourg Stomatologie Magyarország Malta Dermatoloġija Nederland Österreich Polska Portugal Estomatologia Slovenija Slovensko Suomi/Finland Sverige United Kingdom Dermatology Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 31 december 1994.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/107

Veneriska sjukdomar Tropikmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Česká republika Danmark Deutschland Eesti Ελλάς España France Ireland Genito-urinary medicine Tropical medicine Italia Medicina tropicale Κύπρος Latvija Lietuva Luxembourg Magyarország Trópusi betegségek Malta Mediċina Uro-ġenetali Nederland Österreich Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene Polska Medycyna transportu Portugal Medicina tropical Slovenija Slovensko Tropická medicína Suomi/Finland Sverige United Kingdom Genito-urinary medicine Tropical medicine

Bilaga 1

L 255/108 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Gastroenterologisk kirurgi Olycksfallsmedicin

Utbildningens minimilängd: 5 år Utbildningens minimilängd: 5 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdomen (*) Česká republika Traumatologie

Urgentní medicína Danmark Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske mave-tarmsyg-

domme Deutschland Visceralchirurgie Eesti Ελλάς España Cirugía del aparato digestivo France Chirurgie viscérale et digestive Ireland Emergency medicine Italia Chirurgia dell'apparato digerente Κύπρος Latvija Lietuva Abdominalinė chirurgija Luxembourg Chirurgie gastro-entérologique Magyarország Traumatológia Malta Mediċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza Nederland Österreich Polska Medycyna ratunkowa Portugal Slovenija Abdominalna kirurgija Slovensko Gastroenterologická chirurgia Úrazová chirurgia

Urgentná medicína Suomi/Finland Gastroenterologinen kirurgia/Gastroenterologisk kirurgi Sverige United Kingdom Accident and emergency medicine Datum för upphörande enligt artikel 27.3: (*) 1 januari 1983.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/109

Klinisk neurofysiologi Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare

och tandläkare) (1)

Utbildningens minimilängd: 4 år Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Benämning Benämning Belgique/België/Belgien Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-faciale/Stomato-

logie en mond-, kaak- en aangezichtschirurgie Česká republika Danmark Klinisk neurofysiologi Deutschland Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie Eesti Ελλάς España Neurofisiología clínica France Ireland Clinical neurophysiology Oral and maxillo-facial surgery Italia Κύπρος Στοµατο-Γναθο-Προσωποχειρουργική Latvija Lietuva Luxembourg Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale Magyarország Arc-állcsont-szájsebészet Malta Newrofiżjoloġija Klinika Kirurġija tal-għadam tal-wiċċ Nederland Österreich Polska Portugal Slovenija Slovensko Suomi/Finland Kliininen neurofysiologia/Klinisk neurofysiologi Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kirurgi Sverige Klinisk neurofysiologi United Kingdom Clinical neurophysiology Oral and maxillo-facial surgery (1) Den utbildning som leder fram till examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) skall innebära avslutad

och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grundutbildning för tandläkare (artikel 34).

Bilaga 1

L 255/110 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land Benämning på examensbeviset Yrkestitel Referensdatum België/Belgique/Belgien Ministerieel erkenningsbesluit van Huisarts/Médecin généraliste 31 december 1994

huisarts/Arrêté ministériel d'agrément

de médecin généraliste Česká republika Diplom o specializaci ”všeobecné Všeobecný lékař 1 maj 2004

lékařství” Danmark Tilladelse til at anvende betegnelsen Almen praktiserende læge/Speciallæge 31 december 1994

alment praktiserende læge/Speciallægel i almen medicin

i almen medicin Deutschland Zeugnis über die spezifische Ausbil- Facharzt/Fachärztin für Allgemeinme- 31 december 1994

dung in der Allgemeinmedizin dizin Eesti Diplom peremeditsiini erialal Perearst 1 maj 2004 Ελλάς Tίτλος ιατρικής ειδικότητας γενικής Iατρός µε ειδικότητα γενικής ιατρικής 31 december 1994

ιατρικής España Título de especialista en medicina Especialista en medicina familiar y 31 december 1994

familiar y comunitaria comunitaria France Diplôme d'Etat de docteur en méde- Médecin qualifié en médecine générale 31 december 1994

cine (avec document annexé attestant

la formation spécifique en médecine

générale) Ireland Certificate of specific qualifications in General medical practitioner 31 december 1994

general medical practice Italia Attestato di formazione specifica in Medico di medicina generale 31 december 1994

medicina generale Κύπρος Τίτλος Ειδικότητας Γενικής Ιατρικής Ιατρός Γενικής Ιατρικής 1 maj 2004 Latvija Ģimenesārsta sertifikāts Ģimenes (vispārējās prakses) ārsts 1 maj 2004 Lietuva Šeimos gydytojo rezidentūros pažy- Šeimos medicinos gydytojas 1 maj 2004

mėjimas Luxembourg Diplôme de formation spécifique en Médecin généraliste 31 december 1994

medicine générale Magyarország Háziorvostan szakorvosa bizonyítvány Háziorvostan szakorvosa 1 maj 2004 Malta Tabib tal-familja Mediċina tal-familja 1 maj 2004 Nederland Certificaat van inschrijving in het Huisarts 31 december 1994

register van erkende huisartsen van de

Koninklijke Nederlandsche Maat-

schappij tot bevordering der genees-

kunst Österreich Arzt für Allgemeinmedizin Arzt für Allgemeinmedizin 31 december 1994 Polska Diplôme: Dyplom uzyskania tytułu Specjalista w dziedzinie medycyny 1 maj 2004

specjalisty w dziedzinie medycyny rodzinnej

rodzinnej

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/111

Land Benämning på examensbeviset Yrkestitel Referensdatum Portugal Diploma do internato complementar Assistente de clínica geral 31 december 1994 de clínica geral Slovenija Potrdilo o opravljeni specializaciji iz Specialist družinske medicine/Specia- 1 maj 2004 družinske medicine listka družinske medicine Slovensko Diplom ošpecializácii v odbore ”všeo- Všeobecný lekár 1 maj 2004 becné lekárstvo” Suomi/ Finland Todistus lääkärin perusterveyden- Yleislääkäri/Allmänläkare 31 december 1994 huollon lisäkoulutuksesta/Bevis om tilläggsutbildning av läkare i primärvård Sverige Bevis om kompetens som allmänprak- Allmänpraktiserande läkare (Europa- 31 december 1994 tiserande läkare (Europaläkare) utfärdat läkare) av Socialstyrelsen United Kingdom Certificate of prescribed/equivalent General medical practitioner 31 december 1994 experience

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka åtminstone de ämnen som anges nedan. A. Teoretisk undervisning a) Vård b) Grundvetenskaper c) Samhällsvetenskap — yrkets beskaffenhet och etik, — anatomi och fysiologi, — sociologi, — allmänna principer för hygien och — patologi, — psykologi, hälso- och sjukvård — bakteriologi, virologi och parasitologi, — förvaltningsprinciper, — principerna för hälso- och sjukvård — biofysik, biokemi och radiologi, — undervisningsprinciper, inom — dietetik, — social- och hälsovårdslagstiftning, — allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter, — hygien — juridiska aspekter på sjuksköterskeyrket. — allmän kirurgi och övriga kirurgiska — förebyggande medicin, specialiteter, — hälsolära, — barnavård och barnaålderns — klinisk farmakologi. invärtes sjukdomar (pediatrik), — mödravård, — mentalhygien och psykiatri, — äldrevård och långvårdsmedicin.

B. Klinisk undervisning — Hälso- och sjukvård i relation till — allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter, — allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter, — barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), — mödravård, — mentalhygien och psykiatri, — äldrevård och långvårdsmedicin, — hemsjukvård. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen. Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Bilaga 1

L 255/112 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

5.2.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum

België/Belgique/ — Diploma gegradueerde — De erkende opleidingsinsti- — Hospitalier(ère)/Verpleegassis- 29 juni 1979 Belgien verpleger/verpleegster/Diplôme tuten/Les établissements d'en- tent(e) d'infirmier(ère) gradué(e)/ seignement reconnus/Die aner- — Infirmier(ère) hospitalier(ère)/ Diplom eines (einer) kannten Ausbildungsanstalten Ziekenhuisverpleger(graduierten Krankenpflegers (- — De bevoegde Examencommissie verpleegster) pflegerin) van de Vlaamse Gemeenschap/ — Diploma in de ziekenhuisver- Le Jury compétent d'enseignepleegkunde/Brevet d'infir- ment de la Communauté franmier(ère) hospitalier(ère)/Brevet çaise/Der zuständige Prüfungeines (einer) Krankenpflegers (- sausschüß der Deutschsprapflegerin) chigen Gemeinschaft — Brevet van verpleegassistent(e)/ Brevet d'hospitalier(ère)/Brevet einer Pflegeassistentin

Česká republika 1. Diplom o ukončení studia ve 1. Vysoká škola zřízená nebo 1. Všeobecná sestra 1 maj 2004 studijním programu ošetřov- uznaná státem atelství ve studijním oboru všeobecná sestra (bakalář, Bc.), åtföljt av följande examensbevis: Vysvědčení o státní závěrečné zkoušce

2. Diplom o ukončení studia ve 2. Vyšší odborná škola zřízená 2. Všeobecný ošetřovatel studijním oboru diplomovaná nebo uznaná státem všeobecná sestra (diplomovaný specialista, DiS.), åtföljt av följande examensbevis: Vysvědčení o absolutoriu

Danmark Eksamensbevis efter gennemført Sygeplejeskole godkendt af Under- Sygeplejerske 29 juni 1979 sygeplejerskeuddannelse visningsministeriet

Deutschland Zeugnis über die staatliche Prüfung Staatlicher Prüfungsausschuss Gesundheits- und Krankenpfle- 29 juni 1979 in der Krankenpflege gerin/Gesundheits- und Krankenp-

fleger

Eesti Diplom õe erialal 1. Tallinna Meditsiinikool õde 1 maj 2004

2. Tartu Meditsiinikool

3. Kohtla-Järve Meditsiinikool

Ελλάς 1. Πτυχίο Νοσηλευτικής Παν/µίου 1. Πανεπιστήµιο Αθηνών ∆ιπλωµατούχος ή πτυχιούχος νοσο- 1 januari 1981 Αθηνών κόµος,νοσηλευτής ή νοσηλεύτρια

2. Πτυχίο Νοσηλευτικής Τεχνολο- 2. Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά γικών Εκπαιδευτικών Ιδρυµάτων Ιδρύµατα Υπουργείο Εθνικής (Τ.Ε.Ι.) Παιδείας και Θρησκευµάτων

3. Πτυχίο Αξιωµατικών Νοσηλευ- 3. Υπουργείο Εθνικής 'Αµυνας τικής

4. Πτυχίο Αδελφών Νοσοκόµων 4. Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας πρώην Ανωτέρων Σχολών Υπουργείου Υγείας και Πρόνοιας

5. Πτυχίο Αδελφών Νοσοκόµων και 5. Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας Επισκεπτριών πρώην Ανωτέρων Σχολών Υπουργείου Υγείας και Πρόνοιας

6. Πτυχίο Τµήµατος Νοσηλευτικής 6. ΚΑΤΕΕ Υπουργείου Εθνικής

Παιδείας και Θρησκευµάτων

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/113

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum

España Título de Diplomado universitario — Ministerio de Educación y Enfermero/a diplomado/a 1 januari 1986

en Enfermería Cultura

— El rector de una universidad

France — Diplôme d'Etat d'infirmier(ère) Le ministère de la santé Infirmer(ère) 29 juni 1979

— Diplôme d'Etat d'infirmier(ère)

délivré en vertu du décret no

99-1147 du 29 décembre 1999

Ireland Certificate of Registered General An Bord Altranais (The Nursing Registered General Nurse 29 juni 1979

Nurse Board)

Italia Diploma di infermiere professio- Scuole riconosciute dallo Stato Infermiere professionale 29 juni 1979

nale

Κύπρος ∆ίπλωµα Γενικής Νοσηλευτικής Νοσηλευτική Σχολή Εγγεγραµµένος Νοσηλευτής 1 maj 2004

Latvija 1. Diploms par māsas kvalifikācijas 1. Māsu skolas Māsa 1 maj 2004

iegūšanu

2. Māsas diploms 2. Universitātes tipa augstskola

pamatojoties uz Valsts eksā-

menu komisijas lēmumu

Lietuva 1. Aukštojo mokslo diplomas, 1. Universitetas Bendrosios praktikos slaugytojas 1 maj 2004

nurodantis suteiktą bendrosios

praktikos slaugytojo profesinę

kvalifikaciją

2. Aukštojo mokslo diplomas 2. Kolegija

(neuniversitetinės studijos),

nurodantis suteiktą bendrosios

praktikos slaugytojo profesine

kvalifikaciją

Luxembourg — Diplôme d'Etat d'infirmier Ministère de l'éducation nationale, Infirmier 29 juni 1979

— Diplôme d'Etat d'infirmier de la formation professionnelle et

hospitalier gradué des sports

Magyarország 1. Ápoló bizonyítvány 1. Iskola Ápoló 1 maj 2004

2. Diplomás ápoló oklevél 2. Egyetem/főiskola

3. Egyetemi okleveles ápoló 3. Egyetem

oklevél

Malta Lawrja jew diploma fl-istudji tal- Universita´ ta' Malta Infermier Registrat tal-Ewwel Livell 1 maj 2004

infermerija

Nederland 1. Diploma's verpleger A, 1. Door een van overheidswege Verpleegkundige 29 juni 1979

verpleegster A, verpleegkundige benoemde examencommissie

A

2. Diploma verpleegkundige 2. Door een van overheidswege

MBOV (Middelbare Beroepso- benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

3. Diploma verpleegkundige 3. Door een van overheidswege

HBOV (Hogere Beroepso- benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

4. Diploma beroepsonderwijs 4. Door een van overheidswege

verpleegkundige — Kwalificatie- aangewezen opleidingsinstelling

niveau 4

5. Diploma hogere beroepso- 5. Door een van overheidswege

pleiding verpleegkundige — aangewezen opleidingsinstelling

Kwalificatieniveau 5

Bilaga 1

L 255/114 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum

Österreich 1. Diplom als ”Diplomierte 1. Schule für allgemeine Gesund- — Diplomierte Krankenschwester 1 januari 1994

Gesundheits- und Krankensch- heits- und Krankenpflege — Diplomierter Krankenpfleger

wester, Diplomierter Gesund-

heits- und Krankenpfleger”

2. Diplom als ”Diplomierte Kran- 2. Allgemeine Krankenpflegeschule

kenschwester, Diplomierter

Krankenpfleger”

Polska Dyplom ukończenia studiów Instytucja prowadząca kształcenie Pielegniarka 1 maj 2004 wyższych na kierunku pielęg- na poziomie wyższym uznana niarstwo z tytułem ”magister przez właściwe władze pielęgniarstwa” (institution för högre utbildning

som erkänts av de behöriga

myndigheterna)

Portugal 1. Diploma do curso de enfer- 1. Escolas de Enfermagem Enfermeiro 1 januari 1986

magem geral

2. Diploma/carta de curso de 2. Escolas Superiores de Enfer-

bacharelato em enfermagem magem

3. Carta de curso de licenciatura 3. Escolas Superiores de Enfer-

em enfermagem magem; Escolas Superiores de

Saúde

Slovenija Diploma, s katero se podeljuje stro- 1. Univerza Diplomirana medicinska sestra/ 1 maj 2004 kovni naslov ”diplomirana medi- 2. Visoka strokovnašola Diplomirani zdravstvenik cinska sestra/diplomirani zdravstvenik”

Slovensko 1. Vysokoškolský diplom o udelení 1. Vysoká škola Sestra 1 maj 2004

akademického titulu ”magister z

ošetrovateľstva” (”Mgr.”)

2. Vysokoškolský diplom o udelení 2. Vysoká škola

akademického titulu ”bakalár z

ošetrovateľstva” (”Bc.”)

3. Absolventský diplom v 3. Stredná zdravotnícka škola

študijnom odbore diplomovaná

všeobecná sestra

Suomi/ Finland 1. Sairaanhoitajan tutkinto/Sjuk- 1. Terveydenhuolto-oppilaitokset/ Sairaanhoitaja/Sjukskötare 1 januari 1994

skötarexamen Hälsovårdsläroanstalter

2. Sosiaali- ja terveysalan ammatti- 2. Ammattikorkeakoulut/ Yrke-

korkeakoulututkinto, sairaanhoi- shögskolor

taja (AMK)/Yrkeshögskoleex-

amen inom hälsovård och det

sociala området, sjukskötare

(YH)

Sverige Sjuksköterskeexamen Universitet eller högskola Sjuksköterska 1 januari 1994

United Statement of Registration as a Various — State Registered Nurse 29 juni 1979 Kingdom Registered General Nurse in part 1 — Registered General Nurse or part 12 of the register kept by the United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health Visiting

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/115

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A. Grundläggande ämnen B. Mediko-biologiska och allmänna medicinska C. Ämnen med direkt anknytning till tandläkaämnen ryrket — kemi — fysik — anatomi — protetik — biologi — embryologi — materiallära — histologi, inklusive cytologi — konserverande tandvård — fysiologi — förebyggande tandvård — biokemi (eller fysiologisk kemi) — anestesiologi och premedicinering vid tand- — patologisk anatomi behandling

— oral kirurgi — allmän patologi — farmakologi — oral patologi — mikrobiologi — klinisk praktik

— barntandvård (pedontologi) — hygien — förebyggande medicin och epidemiologi — tandreglering (ortodonti)

— parodontologi — radiologi

— odontologisk röntgendiagnostik — medicinsk rehabilitering — allmän kirurgi — bettfysiologi

— yrkets organisation, etik och lagstiftning — allmänmedicin, inklusive barnaålderns

invärtes sjukdomar (pediatrik) — sociala aspekter på tandläkaryrket — öron-, näs- och halssjukdomar — hudsjukdomar och veneriska sjukdomar — allmän psykologi, psykopatologi och

neuropatologi — anestesiologi

5.3.2 Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar Behörighetsbevis som Yrkestitel Referensdatum

examensbeviset medföljer examensbeviset

België/Belgique/ Diploma van tandarts/ — De universiteiten/Les Licentiaat in de tandheel- 28 januari Belgien Diplôme licencié en universités kunde/Licencié en science 1980 science dentaire — De bevoegde Examen- dentaire

commissie van de

Vlaamse Gemeen-

schap/Le Jury compé-

tent d'enseignement de

la Communauté fran-

çaise

Česká republika Diplom o ukončení studia Lékařská fakulta univerzity Vysvědčení o státní Zubní lékař 1 maj 2004 ve studijním programu v České republice rigorózní zkoušce zubní lékařství (doktor)

Danmark Bevis for tandlægeeksamen Tandlægehøjskolerne, Autorisation som tand- Tandlæge 28 januari (odontologisk kandidateks- Sundhedsvidenskabeligt læge, udstedt af Sund- 1980 amen) universitetsfakultet hedsstyrelsen

Bilaga 1

L 255/116 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar Behörighetsbevis som Yrkestitel Referensdatum

examensbeviset medföljer examensbeviset

Deutschland Zeugnis über die Zuständige Behörden Zahnarzt 28 januari

Zahnärztliche Prüfung 1980

Eesti Diplom hambaarstiteaduse Tartu Ülikool Hambaarst 1 maj 2004

õppekava läbimise kohta

Ελλάς ΠτυχίoΟδovτιατρικής Παvεπιστήµιo Οδοντίατρος ή χειρούργος 1 januari 1981

οδοντίατρος

España Título de Licenciado en El rector de una univer- Licenciado en odontología 1 januari 1986

Odontología sidad

France Diplôme d'Etat de docteur Universités Chirurgien-dentiste 28 januari

en chirurgie dentaire 1980

Ireland — Bachelor in Dental — Universities — Dentist 28 januari

Science (B.Dent.Sc.) — Royal College of — Dental practitioner 1980 — Bachelor of Dental Surgeons in Ireland — Dental surgeon Surgery (BDS) — Licentiate in Dental Surgery (LDS)

Italia Diploma di laurea in Università Diploma di abilitazione Odontoiatra 28 januari

Odontoiatria e Protesi all'esercizio della profes- 1980 Dentaria sione di odontoiatra

Κύπρος Πιστοποιητικό Εγγραφής Οδοντιατρικό Συµβούλιο Οδοντίατρος 1 maj 2004

Οδοντιάτρου

Latvija Zobārsta diploms Universitātes tipa augst- Rezidenta diploms par Zobārsts 1 maj 2004

skola zobārsta pēcdiploma

izglītības programmas

pabeigšanu, ko izsniedz

universitātes tipa augst-

skola un ”Sertifikāts” —

kompetentas iestādes

izsniegts dokuments,

kas apliecina, ka

persona ir nokārtojusi

sertifikācijas eksāmenu

zobārstniecībā

Lietuva Aukštojo mokslo Universitetas Internatūros pažy- Gydytojas odontologas 1 maj 2004

diplomas, nurodantis mėjimas, nurodantis suteiktą gydytojo odonto- suteiktą gydytojo odonlogo kvalifikaciją tologo profesinę kvalifi-

kaciją

Luxembourg Diplôme d'Etat de docteur Jury d'examen d'Etat Médecin-dentiste 28 januari

en médecine dentaire 1980

Magyarország Fogorvos oklevél (doctor Egyetem Fogorvos 1 maj 2004

medicinae dentariae, röv.:

dr. med. dent.)

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/117

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar Behörighetsbevis som Yrkestitel Referensdatum

examensbeviset medföljer examensbeviset

Malta Lawrja fil- Kirurġija Universita´ ta Malta Kirurgu Dentali 1 maj 2004

Dentali

Nederland Universitair getuigschrift Faculteit Tandheelkunde Tandarts 28 januari

van een met goed gevolg 1980 afgelegd tandartsexamen

Österreich Bescheid über die Verlei- Medizinische Fakultät der Zahnarzt 1 januari 1994

hung des akademischen Universität

Grades ”Doktor der Zahn-

heilkunde”

Polska Dyplom ukończenia 1. Akademia Medyczna, Lekarsko — Denty- Lekarz dentysta 1 maj 2004

studiów wyższych z 2. Uniwersytet Medyczny, styczny Egzamin Państ-

tytułem ”lekarz dentysta” wowy

3. Collegium Medicum

Uniwersytetu Jagiellońs-

kiego

Portugal Carta de curso de licencia- — Faculdades Médico dentista 1 januari 1986

tura em medicina dentária — Institutos Superiores

Slovenija Diploma, s katero se — Univerza Potrdilo o opravljenem Doktor dentalne medicine/ 1 maj 2004

podeljuje strokovni naslov strokovnem izpitu za Doktorica dentalne medi- ”doktor dentalne medicine/ poklic zobozdravnik/ cine doktorica dentalne medi- zobozdravnica cine”

Slovensko Vysokoškolský diplom o — Vysoká škola Zubný lekár 1 maj 2004

udelení akademického

titulu ”doktor zubného

lekárstva” (”MDDr.”)

Suomi/ Finland Hammaslääketieteen lisen- — Helsingin yliopisto/ Terveydenhuollon Hammaslääkäri/Tandläkare 1 januari 1994

siaatin tutkinto/Odonto- Helsingfors universitet oikeusturvakeskuksen logie licentiatexamen — Oulun yliopisto päätös käytännön — Turun yliopisto palvelun hyväksymisestä/Beslut av Rättskyddscentralen för hälsovården om godkännande av praktisk tjänstgöring

Sverige Tandläkarexamen — Universitetet i Umeå Endast för examensbevis Tandläkare 1 januari 1994

— Universitetet i Göte- som erhållits före den 1

borg juli 1995, ett utbild-

— Karolinska Institutet ningsbevis som utfärdats

av Socialstyrelsen

— Malmö Högskola

United — Bachelor of Dental — Universities — Dentist 28 januari Kingdom Surgery (BDS or — Royal Colleges — Dental practitioner 1980

B.Ch.D.) — Dental surgeon — Licentiate in Dental Surgery

Bilaga 1

L 255/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Referensdatum België/Belgique/Belgien Titre professionnel particulier de dentiste spécia- Ministre de la Santé publique/Minister bevoegd 28 januari 1980

liste en orthodontie/Bijzondere beroepstitel van voor Volksgezondheid

tandarts specialist in de orthodontie Danmark Bevis for tilladelse til at betegne sig som special- Sundhedsstyrelsen 27 January 2005

tandlæge i ortodonti Deutschland Fachzahnärztliche Anerkennung für Kieferortho- Landeszahnärztekammer 28 januari 1980

pädie; Eesti Residentuuri lõputunnistus ortodontia erialal Tartu Ülikool 1 maj 2004 Ελλάς Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας της Ορθoδov- — Νoµαρχιακή Αυτoδιoίκηση 1 januari 1981

τικής — Νoµαρχία France Titre de spécialiste en orthodontie Conseil National de l'Ordre des chirurgiens denti- 28 januari 1980

stes Ireland Certificate of specialist dentist in orthodontics Competent authority recognised for this purpose 28 januari 1980

by the competent minister Italia Diploma di specialista in Ortognatodonzia Università 21 May 2005 Κύπρος Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού Οδον- Οδοντιατρικό Συµβούλιο 1 maj 2004

τιάτρου στην Ορθοδοντική Latvija ”Sertifikāts”— kompetentas iestādes izsniegts LatvijasĀrstu biedrība 1 maj 2004

dokuments, kas apliecina, ka persona ir nokārto-

jusi sertifikācijas eksāmenu ortodontijā Lietuva Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis suteiktą Universitetas 1 maj 2004

gydytojo ortodonto profesinękvalifikaciją Magyarország Fogszabályozás szakorvosa bizonyítvány Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté- 1 maj 2004

rium illetékes testülete Malta Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Ortodonzja Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti 1 maj 2004 Nederland Bewijs van inschrijving als orthodontist in het Specialisten Registratie Commissie (SRC) van de 28 januari 1980

Specialistenregister Nederlandse Maatschappij tot bevordering der

Tandheelkunde Polska Dyplom uzyskania tytułu specjalisty w dziedzinie Centrum Egzaminów Medycznych 1 maj 2004

ortodoncji Slovenija Potrdilo o opravljenem specialističnem izpitu iz 1. Ministrstvo za zdravje 1 maj 2004

čeljustne in zobne ortopedije 2. Zdravniška zbornica Slovenije Suomi/Finland Erikoishammaslääkärin tutkinto, hampaiston — Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet 1 januari 1994

oikomishoito/Specialtand-läkarexamen, tandreg- — Oulun yliopisto

lering

— Turun yliopisto Sverige Bevis om specialistkompetens i tandreglering Socialstyrelsen 1 januari 1994 United Kingdom Certificate of Completion of specialist training in Competent authority recognised for this purpose 28 januari 1980

orthodontics

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/119

Munkirurgi

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Referensdatum

Danmark Bevis for tilladelse til at betegne sig Sundhedsstyrelsen 28 januari 1980

som specialtandlæge i hospitalsodon-

tologi

Deutschland Fachzahnärztliche Landeszahnärztekammer 28 januari 1980

Anerkennung für Oralchirurgie/Mund-

chirurgie

Ελλάς Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας της — Νoµαρχιακή Αυτoδιoίκηση 1 januari 2003

Γvαθoχειρoυργικής(up to 31 December — Νoµαρχία

2002)

Ireland Certificate of specialist dentist in oral Competent authority recognised for 28 januari 1980

surgery this purpose by the competent mini-

ster

Italia Diploma di specialista in Chirurgia Università 21 May 2005

Orale

Κύπρος Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού Οδοντιατρικό Συµβούλιο 1 maj 2004

Οδοντιάτρου στην Στοµατική

Χειρουργική

Lietuva Rezidentūros pažymėjimas, nurodantis Universitetas 1 maj 2004

suteiktą burnos chirurgo profesinę

kvalifikaciją

Magyarország Dento-alveoláris sebészet szakorvosa Az Egészségügyi, Szociális és Csalá- 1 maj 2004

bizonyítvány dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil- Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċ− 1 maj 2004

Kirurġija tal-ħalq jalisti

Nederland Bewijs van inschrijving als kaakchirurg Specialisten Registratie Commissie 28 januari 1980

in het Specialistenregister (SRC) van de Nederlandse Maatschappij tot bevordering der Tandheelkunde

Polska Dyplom uzyskania tytułu specjalisty w Centrum Egzaminów Medycznych 1 maj 2004

dziedzinie chirurgii stomatologicznej

Slovenija Potrdilo o opravljenem specialističnem 1. Ministrstvo za zdravje 1 maj 2004

izpitu iz oralne kirurgije 2. Zdravniška zbornica Slovenije

Suomi/ Finland Erikoishammaslääkärin tutkinto, suu- — Helsingin yliopisto/Helsingfors 1 januari 1994

ja leuka-kirurgia/Specialtandläkar- universitet

examen, oral och maxillofacial kirurgi — Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige Bevis om specialist-kompetens i tand- Socialstyrelsen 1 januari 1994

systemets kirurgiska sjukdomar

United Kingdom Certificate of completion of specialist Competent authority recognised for 28 januari 1980

training in oral surgery this purpose

Bilaga 1

L 255/120 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

A. Grundläggande ämnen

— fysik

— kemi

— zoologi

— botanik

— biomatematik

B. Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper b) Kliniska vetenskaper c) Animalisk produktion — anatomi (inklusive histologi och — obstetrik — animalisk produktion

embryologi)

— patologi (inklusive patologisk anatomi) — animalisk näringslära — fysiologi — parasitologi — agronomi — biokemi

— klinisk medicin och kirurgi (inklusive — lantbruksekonomi — genetik anestesiologi)

— kreatursuppfödning — farmakologi — klinisk undervisning om olika husdjur, — veterinärhygien — farmaci fjäderfä och andra djurarter

— djuretologi och djurskydd

— förebyggande medicin — toxikologi

— radiologi d) Livsmedelshygien — mikrobiologi

— fortplantning och fortplantningsrubb- — inspektion och kontroll av animaliska — immunologi livsmedel eller livsmedel av animaliskt

ningar — epidemiologi ursprung

— medicin och hälsoskydd inom det — yrkesetik allmänna veterinärväsendet — livsmedelshygien och livsmedelstekno-

logi

— veterinärlagstiftning och rättsmedicin

— praktiskt arbete (inklusive praktiskt

— terapeutik arbete på slakterier och andra ställen för

— propedeutik hantering av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnesgrupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfarenheter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Behörighetsbevis som medföljer Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset examensbeviset Referensdatum

België/Belgique/ Diploma van dierenarts/Diplôme — De universiteiten/Les univer- 21 december Belgien de docteur en médecine vétérinaire sités 1980

— De bevoegde Examen-

commissie van de Vlaamse

Gemeenschap/Le Jury compé-

tent d'enseignement de la

Communauté française

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/121

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensdatum

examensbeviset

Česká republika — Diplom o ukončení studia ve Veterinární fakulta univerzity v 1 maj 2004

studijním programu veterinární České republice

lékařství (doktor veterinární

medicíny, MVDr.)

— Diplom o ukončení studia ve

studijním programu veterinární

hygiena a ekologie (doktor

veterinární medicíny, MVDr.)

Danmark Bevis for bestået kandidateksamen i Kongelige Veterinær- og Land- 21 december

veterinærvidenskab bohøjskole 1980

Deutschland Zeugnis über das Ergebnis des Der Vorsitzende des Prüfungsaus- 21 december

Dritten Abscnitts der Tierärztlichen schusses für die Tierärztliche 1980 Prüfung und das Gesamtergebnis Prüfung einer Universität oder der Tierärztlichen Prüfung Hochschule

Eesti Diplom: täitnud veterinaarmedit- Eesti Põllumajandusülikool 1 maj 2004

siini õppekava

Ελλάς ΠτυχίoΚτηvιατρικής Πανεπιστήµιο Θεσσαλονίκης και 1 januari 1981

Θεσσαλίας

España Título de Licenciado en Veterinaria — Ministerio de Educación y 1 januari 1986

Cultura

— El rector de una universidad

France Diplôme d'Etat de docteur vétéri- 21 december

naire 1980

Ireland — Diploma of Bachelor in/of Vete- 21 december

rinary Medicine (MVB) 1980 — Diploma of Membership of the Royal College of Veterinary Surgeons (MRCVS)

Italia Diploma di laurea in medicina Università Diploma di abilitazione all'esercizio 1 januari 1985

veterinaria della medicina veterinaria

Κύπρος Πιστοποιητικό Εγγραφής Kτηνιάτρου Κτηνιατρικό Συµβούλιο 1 maj 2004

Latvija Veterinārārsta diploms Latvijas Lauksaimniecības Universi- 1 maj 2004

tāte

Lietuva Aukštojo mokslo diplomas (veteri- Lietuvos Veterinarijos Akademija 1 maj 2004

narijos gydytojo (DVM))

Bilaga 1

L 255/122 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensdatum

examensbeviset

Luxembourg Diplôme d'Etat de docteur en Jury d'examen d'Etat 21 december

médecine vétérinaire 1980

Magyarország Állatorvos doktor oklevél — Szent István Egyetem Állatorvos- 1 maj 2004

dr. med. vet. tudományi Kar

Malta Liċenzja ta' Kirurgu Veterinarju Kunsill tal-Kirurġi Veterinarji 1 maj 2004

Nederland Getuigschrift van met goed gevolg 21 december

afgelegd diergeneeskundig/veeartse- 1980 nijkundig examen

Österreich — Diplom-Tierarzt Universität — Doktor der Veterinärmedizin 1 januari 1994

— Magister medicinae veterinariae — Doctor medicinae veterinariae

— Fachtierarzt

Polska Dyplom lekarza weterynarii 1. Szkoła Główna Gospodarstwa 1 maj 2004

Wiejskiego w Warszawie

2. Akademia Rolnicza we

Wrocławiu

3. Akademia Rolnicza w Lublinie

4. Uniwersytet Warmińsko-

Mazurski w Olsztynie

Portugal Carta de curso de licenciatura em Universidade 1 januari 1986

medicina veterinária

Slovenija Diploma, s katero se podeljuje stro- Univerza Spričevalo o opravljenem 1 maj 2004

kovni naslov ”doktor veterinarske državnem izpitu s področja veterimedicine/doktorica veterinarske narstva medicine”

Slovensko Vysokoškolský diplom o udelení Univerzita veterinárskeho lekárstva 1 maj 2004

akademického titulu ”doktor veteri-

nárskej medicíny” (”MVDr.”)

Suomi/ Finland Eläinlääketieteen lisensiaatin Helsingin yliopisto/Helsingfors 1 januari 1994

tutkinto/Veterinärmedicine licen- universitet

tiatexamen

Sverige Veterinärexamen Sveriges Lantbruksuniversitet 1 januari 1994

United 1. Bachelor of Veterinary Science 1. University of Bristol 21 december Kingdom (BVSc) 1980

2. Bachelor of Veterinary Science 2. University of Liverpool

(BVSc)

3. Bachelor of Veterinary Medicine 3. University of Cambridge

(BvetMB)

4. Bachelor of Veterinary Medicine 4. University of Edinburgh

and Surgery (BVM&S)

5. Bachelor of Veterinary Medicine 5. University of Glasgow

and Surgery (BVM&S)

6. Bachelor of Veterinary Medicine 6. University of London

(BvetMed)

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/123

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av följande två delar:

A. Teoretisk och teknisk undervisning

a) Allmänna ämnen b) Ämnen som är specifika för verksamhet som barnmorska — grunderna i anatomi och fysiologi — anatomi och fysiologi — grunderna i patologi — embryologi och fosterutveckling — grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi — graviditet, förlossning och barnsängsperiod — grunderna i biofysik, biokemi och radiologi — gynekologisk och obstetrisk patologi — barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), särskilt med avse- — förberedelser inför förlossning och föräldraskap, inklusive

ende på nyfödda barn psykologiska aspekter — hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, tidig sjukdoms- — förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om och användning

diagnos av teknisk utrustning inom obstetriken) — näringslära och dietetik, särskilt med avseende på kvinnor, — analgesi, anestesiologi och intensivvård

nyfödda barn och spädbarn

— det nyfödda barnets fysiologi och patologi — grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål — vård av och tillsyn över det nyfödda barnet — grunderna i farmakologi

— psykologiska och sociala faktorer — psykologi — pedagogik, principer och metoder — hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstiftning samt hälso-

och sjukvårdens uppbyggnad — yrkesetik och lagstiftning som rör yrket — sex- och samlevnadsundervisning och familjeplanering — moderns och spädbarnets rättsskydd

B. Praktisk och klinisk utbildning Denna utbildning skall ges under lämplig handledning: — Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar. — Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning. — Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar. — Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation. — Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utförandet av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situation, om det är absolut nödvändigt. — Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen. — Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn. — Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn. — Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär. — Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjukdomar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbildningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt. Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrättningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall informeras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

Bilaga 1

L 255/124 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

5.5.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum

België/Belgique/ Diploma van vroedvrouw/Diplôme — De erkende opleidingsinsti- Vroedvrouw/Accoucheuse 23 januari 1983 Belgien d'accoucheuse tuten/Les établissements d'en-

seignement

— De bevoegde Examen-

commissie van de Vlaamse

Gemeenschap/Le Jury compé-

tent d'enseignement de la

Communauté française

Česká republika 1. Diplom o ukončení studia ve 1. Vysoká škola zřízená nebo Porodní asistentka/porodní asistent 1 maj 2004

studijním programu ošetřov- uznaná státem

atelství ve studijním oboru

porodní asistentka (bakalář, Bc.)

— Vysvědčení o státní závě-

rečné zkoušce

2. Diplom o ukončení studia ve 2. Vyšší odborná škola zřízená

studijním oboru diplomovaná nebo uznaná státem

porodní asistentka (diplo-

movaný specialista, DiS.)

— Vysvědčení o absolutoriu

Danmark Bevis for bestået jordemoderek- Danmarks jordemoderskole Jordemoder 23 januari 1983

samen

Deutschland Zeugnis über die staatliche Prüfung Staatlicher Prüfungsausschuss — Hebamme 23 januari 1983

für Hebammen und Entbindungsp- — Entbindungspfleger fleger

Eesti Diplom ämmaemanda erialal 1. Tallinna Meditsiinikool — Ämmaemand 1 maj 2004

2. Tartu Meditsiinikool

Ελλάς 1. Πτυχίο Τµήµατος Μαιευτικής 1. Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά — Μαία 23 januari 1983

Τεχνολογικών Εκπαιδευτικών Ιδρύµατα(Τ.Ε.Ι.) — Μαιευτής Ιδρυµάτων (Τ.Ε.Ι.)

2. Πτυχίο του Τµήµατος Μαιών της 2. ΚΑΤΕΕ Υπουργείου Εθνικής Ανωτέρας Σχολής Στελεχών Παιδείας και Θρησκευµάτων Υγείας και Κοινων. Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ)

3. Πτυχίο Μαίας Ανωτέρας Σχολής 3. Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας Μαιών

España — Título de Matrona Ministerio de Educación y Cultura — Matrona 1 januari 1986

— Título de Asistente obstétrico — Asistente obstétrico

(matrona)

— Título de Enfermería obstétrica-

ginecológica

France Diplôme de sage-femme L'Etat Sage-femme 23 januari 1983

Ireland Certificate in Midwifery An Board Altranais Midwife 23 januari 1983

Italia Diploma d'ostetrica Scuole riconosciute dallo Stato Ostetrica 23 januari 1983

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/125

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum

Κύπρος ∆ίπλωµα στο µεταβασικό πρόγραµµα Νοσηλευτική Σχολή Εγγεγραµµένη Μαία 1 maj 2004 Μαιευτικής

Latvija Diploms par vecmātes kvalifikācijas Māsu skolas Vecmāte 1 maj 2004 iegūšanu

Lietuva 1. Aukštojo mokslo diplomas, 1. Universitetas Akušeris 1 maj 2004 nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinękvalifikaciją — Pažymėjimas, liudijantis

profesinę praktiką akušeri-

joje

2. Aukštojo mokslo diplomas 2. Kolegija (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą bendrosios praktikos slaugytojo profesinę kvalifikaciją, ir profesinės kvalifikacijos pažymėjimas, nurodantis suteiktą akušerio profesinękvalifikaciją — Pažymėjimas, liudijantis

profesinę praktiką akušeri-

joje

3. Aukštojo mokslo diplomas 3. Kolegija (neuniversitetinės studijos), nurodantis suteiktą akušerio profesinę kvalifikaciją

Luxembourg Diplôme de sage-femme Ministère de l'éducation nationale, Sage-femme 23 januari 1983

de la formation professionnelle et

des sports

Magyarország Szülésznőbizonyítvány Iskola/főiskola Szülésznő 1 maj 2004

Malta Lawrja jew diploma fl- Istudji tal- Universita´ ta' Malta Qabla 1 maj 2004 Qwiebel

Nederland Diploma van verloskundige Door het Ministerie van Volksge- Verloskundige 23 januari 1983

zondheid, Welzijn en Sport

erkende opleidings-instellingen

Österreich Hebammen-Diplom — Hebammenakademie Hebamme 1 januari 1994

— Bundeshebammenlehranstalt

Polska Dyplom ukończenia studiów Instytucja prowadząca kształcenie Położna 1 maj 2004 wyższych na kierunku położnictwo na poziomie wyższym uznana z tytułem ”magister położnictwa” przez właściwe władze

(Institution för högre utbildning

som erkänts av de behöriga

myndigheterna)

Portugal 1. Diploma de enfermeiro especia- 1. Ecolas de Enfermagem Enfermeiro especialista em enfer- 1 januari 1986 lista em enfermagem de saúde magem de saúde materna e obstématerna e obstétrica trica

2. Diploma/carta de curso de 2. Escolas Superiores de Enferestudos superiores especiali- magem zados em enfermagem de saúde materna e obstétrica

3. Diploma (do curso de pós-licen- 3. — Escolas Superiores de Enferciatura) de especialização em magem enfermagem de saúde materna e — Escolas Superiores de Saúde obstétrica

Bilaga 1

L 255/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Yrkestitel Referensdatum Slovenija Diploma, s katero se podeljuje stro- 1. Univerza diplomirana babica/diplomirani 1 maj 2004

kovni naslov ”diplomirana babica/ 2. Visoka strokovnašola babičar diplomirani babičar”

Slovensko 1. Vysokoškolský diplom o udelení 1. Vysoká škola Pôrodná asistentka 1 maj 2004

akademického titulu ”bakalár z 2. Stredná zdravotnícka škola

pôrodnej asistencie” (”Bc.”)

2. Absolventský diplom v

študijnom odbore diplomovaná

pôrodná asistentka Suomi/ Finland 1. Kätilön tutkinto/barnmorskeex- 1. Terveydenhuoltooppi-laitokset/ Kätilö/Barnmorska 1 januari 1994

amen hälsovårdsläroanstalter 2. Sosiaali- ja terveysalan ammatti- 2. Ammattikorkeakoulut/ Yrkekorkeakoulututkinto, kätilö shögskolor (AMK)/yrkeshögskoleexamen inom hälsovård och det sociala området, barnmorska (YH)

Sverige Barnmorskeexamen Universitet eller högskola Barnmorska 1 januari 1994 United Statement of registration as a Various Midwife 23 januari 1983 Kingdom Midwife on part 10 of the register

kept by the United Kingdom Central Council for Nursing, Midwifery and Health visiting

V.6 FARMACEUT

5.6.1 Utbildningsplan för farmaceuter

— växt- och djurbiologi — fysik — allmän och oorganisk kemi — organisk kemi — analytisk kemi — farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys — allmän och tillämpad biokemi (medicinsk) — anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi — mikrobiologi — farmakologi och farmakoterapi — farmaceutisk teknologi — toxikologi — farmakognosi — lagstiftning och eventuellt yrkesetik Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/127

5.6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för farmaceuter

Behörighetsbevis som medföljer

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset examensbeviset Referensdatum

België/Belgique/ Diploma van apotheker/Diplôme — De universiteiten/Les univer- 1 oktober 1987 Belgien de pharmacien sités

— De bevoegde Examencommissie

van de Vlaamse Gemeenschap/

Le Jury compétent d'enseigne-

ment de la Communauté fran-

çaise

Česká republika Diplom o ukončení studia ve Farmaceutická fakulta univerzity v Vysvědčení o státní závěrečné 1 maj 2004

studijním programu farmacie České republice zkoušce (magistr, Mgr.)

Danmark Bevis for bestået farmaceutisk Danmarks Farmaceutiske Højskole 1 oktober 1987

kandidateksamen

Deutschland Zeugnis über die Staatliche Phar- Zuständige Behörden 1 oktober 1987

mazeutische Prüfung

Eesti Diplom proviisori õppekava läbi- Tartu Ülikool 1 maj 2004

misest

Ελλάς Άδεια άσκησης φαρµακευτικού Νοµαρχιακή Αυτοδιοίκηση 1 oktober 1987

επαγγέλµατος

España Título de Licenciado en Farmacia — Ministerio de Educación y 1 oktober 1987

Cultura

— El rector de una universidad

France — Diplôme d'Etat de pharmacien Universités 1 oktober 1987

— Diplôme d'Etat de docteur en

pharmacie

Ireland Certificate of Registered Pharma- 1 oktober 1987

ceutical Chemist

Italia Diploma o certificato di abilita- Università 1 november

zione all'esercizio della professione 1993 di farmacista ottenuto in seguito ad un esame di Stato

Κύπρος Πιστοποιητικό Εγγραφής Φαρµακο- Συµβούλιο Φαρµακευτικής 1 maj 2004

ποιού

Latvija Farmaceita diploms Universitātes tipa augstskola 1 maj 2004

Lietuva Aukštojo mokslo diplomas, nuro- Universitetas 1 maj 2004

dantis suteiktą vaistininko profe-

sinękvalifikaciją

Bilaga 1

L 255/128 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensdatum

examensbeviset

Luxembourg Diplôme d'Etat de pharmacien Jury d'examen d'Etat + visa du 1 oktober 1987

ministre de l'éducation nationale

Magyarország Okleveles gyógyszerész oklevél EG Egyetem 1 maj 2004

(magister pharmaciae, röv: mag.

Pharm)

Malta Lawrja fil-farmaċija Universita´ ta' Malta 1 maj 2004

Nederland Getuigschrift van met goed gevolg Faculteit Farmacie 1 oktober 1987

afgelegd apothekersexamen

Österreich Staatliches Apothekerdiplom Bundesministerium für Arbeit, 1 oktober 1994

Gesundheit und Soziales

Polska Dyplom ukończenia studiów 1. Akademia Medyczna 1 maj 2004

wyższych na kierunku farmacja z 2. Uniwersytet Medyczny

tytułem magistra

3. Collegium Medicum Uniwersy-

tetu Jagiellońskiego

Portugal Carta de curso de licenciatura em Universidades 1 oktober 1987

Ciências Farmacêuticas

Slovenija Diploma, s katero se podeljuje stro- Univerza Potrdilo o opravljenem strokovnem 1 maj 2004

kovni naziv ”magister farmacije/ izpitu za poklic magister farmacije/ magistra farmacije” magistra farmacije

Slovensko Vysokoškolský diplom o udelení Vysokáškola 1 maj 2004

akademického titulu ”magister

farmácie” (”Mgr.”)

Suomi/ Finland Proviisorin tutkinto/Provisorex- — Helsingin yliopisto/Helsingfors 1 oktober 1994

amen universitet

— Kuopion yliopisto

Sverige Apotekarexamen Uppsala universitet 1 oktober 1994

United Certificate of Registered Pharma- 1 oktober 1987 Kingdom ceutical Chemist

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/129

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Behörighetsbevis som medföljer Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset examensbeviset Referensläsår

België/ 1. Architect/Architecte 1. Nationale hogescholen voor archi- 1988/1989 Belgique/ 2. Architect/Architecte tectuur Belgien 3. Architect 2. Hogere-architectuur-instituten 4. Architect/Architecte 3. Provinciaal Hoger Instituut voor

Architectuur te Hasselt 5. Architect/Architecte

4. Koninklijke Academies voor 6. Burgelijke ingenieur-architect

Schone Kunsten

5. Sint-Lucasscholen

6. Faculteiten Toegepaste Weten-

schappen van de Universiteiten

6. ”Faculté Polytechnique” van Mons

1. Architecte/Architect 1. Ecoles nationales supérieures d'ar- 2. Architecte/Architect chitecture 3. Architect 2. Instituts supérieurs d'architecture 4. Architecte/Architect 3. Ecole provinciale supérieure d'ar-

chitecture de Hasselt 5. Architecte/Architect

4. Académies royales des Beaux-Arts 6. Ingénieur-civil — architecte

5. Ecoles Saint-Luc

6. Facultés des sciences appliquées des

universités

6. Faculté polytechnique de Mons

Danmark Arkitekt cand. arch. — Kunstakademiets Arkitektskole i 1988/1989

København

— Arkitektskolen i Århus

Deutschland Diplom-Ingenieur, — Universitäten (Architektur/ 1988/1989 Diplom-Ingenieur Univ. Hochbau)

— Technische Hochschulen (Archi-

tektur/Hochbau)

— Technische Universitäten (Archi-

tektur/Hochbau)

— Universitäten-Gesamthochschulen

(Architektur/Hochbau)

— Hochschulen für bildende Künste

— Hochschulen für Künste

Diplom-Ingenieur, — Fachhochschulen (Architektur/ Diplom-Ingenieur FH Hochbau) (1

)

— Universitäten-Gesamthochschulen

(Architektur/Hochbau) bei entspre-

chenden Fachhochschulstudien-

gängen

(1) Diese Diplome sind je nach Dauer der

durch sie abgeschlossenen Ausbildung

gemäß Artikel 47 Absatz 1 anzue-

rkennen.

Bilaga 1

L 255/130 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensläsår

examensbeviset

Eλλάς ∆ίπλωµα αρχιτέκτονα—µηχανικού — Εθνικό Μετσόβιο Πολυτεχνείο Βεβαίωση που χορηγεί το 1988/1989 (ΕΜΠ), τµήµα αρχιτεκτόνων —µηχα- Τεχνικό Επιµελητήριο Ελλάδας νικών (ΤΕΕ) και η οποία επιτρέπει την — Αριστοτέλειο Πανεπιστήµο Θεσσα- άσκηση δραστηριοτήτων στον λονίκης (ΑΠΘ), τµήµα αρχιτεκτόνων τοµέα της αρχιτεκτονικής — µηχανικών της Πολυτεχνικής σχολής

España Título oficial de arquitecto Rectores de las universidades enume- 1988/1989 radas a continuación:

1999/2000 — Universidad Politécnica de Cataluña, Escuelas Técnicas Superiores

Palmas, Escuela Técnica Superior

de Arquitectura de Las Palmas; — Universidad Politécnica de

Valencia, Escuela Técnica Superior

de Arquitectura de Valencia; — Universidad de Sevilla, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de Sevilla; — Universidad de Valladolid, Escuela 1994/1995

Técnica Superior de Arquitectura

de Valladolid; — Universidad de Santiago de

Compostela, Escuela Técnica Supe-

rior de Arquitectura de La Coruña; — Universidad del País Vasco, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de San Sebastián; — Universidad de Navarra, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de Pamplona; — Universidad de Alcalá de Henares,

Escuela Politécnica de Alcalá de

Henares; — Universidad Alfonso X El Sabio,

Centro Politécnico Superior de

Villanueva de la Cañada; — Universidad de Alicante, Escuela

Politécnica Superior de Alicante; — Universidad Europea de Madrid; — Universidad de Cataluña, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de Barcelona; — Universidad Ramón Llull, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de La Salle; — Universidad S.E.K. de Segovia,

Centro de Estudios Integrados de

Arquitectura de Segovia; — Universidad de Granada, Escuela

Técnica Superior de Arquitectura

de Granada.

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/131

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensläsår

examensbeviset

France 1. Diplôme d'architecte DPLG, y 1. Le ministre chargé de l'architecture 1988/1989 compris dans le cadre de la formation professionnelle continue et de la promotion sociale.

2. Diplôme d'architecte ESA 2. Ecole spéciale d'architecture de

Paris

3. Diplôme d'architecte ENSAIS 3. Ecole nationale supérieure des arts

et industries de Strasbourg, section

architecture

Ireland 1. Degree of Bachelor of Architecture 1. National University of Ireland to 1988/1989 (B.Arch. NUI) architecture graduates of University

College Dublin

2. Degree of Bachelor of Architecture 2. Dublin Institute of Technology, (B.Arch.) Bolton Street, Dublin (Previously, until 2002 - Degree (College of Technology, Bolton Street, standard diploma in architecture Dublin) (Dip. Arch)

3. Certificate of associateship (ARIAI) 3. Royal Institute of Architects of

Ireland

4. Certificate of membership (MRIAI) 4. Royal Institute of Architects of

Ireland

Italia — Laurea in architettura — Università di Camerino Diploma di abilitazione all'e- 1988/1989 — Università di Catania — Sede di sercizo indipendente della

Siracusa professione che viene rilasciato

dal ministero della Pubblica — Università di Chieti

istruzione dopo che il candi- — Università di Ferrara dato ha sostenuto con esito — Università di Firenze positivo l'esame di Stato — Università di Genova davanti ad una commissione — Università di Napoli Federico II competente — Università di Napoli II — Università di Palermo — Università di Parma — Università di Reggio Calabria — Università di Roma ”La Sapienza” — Universtià di Roma III — Università di Trieste — Politecnico di Bari — Politecnico di Milano — Politecnico di Torino — Istituto universitario di architettura

di Venezia

— Laurea in ingegneria edile — archi- — Università dell'Aquilla Diploma di abilitazione all'e- 1998/1999 tettura — Università di Pavia sercizo indipendente della

professione che viene rilasciato — Università di Roma”La Sapienza”

dal ministero della Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo l'esame di Stato

davanti ad una commissione

competente

Bilaga 1

L 255/132 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensläsår

examensbeviset

— Laurea specialistica in ingegneria — Università dell'Aquilla Diploma di abilitazione all'e- 2003/2004 edile — architettura — Università di Pavia sercizo indipendente della

professione che viene rilasciato — Università di Roma ”La Sapienza”

dal ministero della Pubblica — Università di Ancona istruzione dopo che il candi- — Università di Basilicata — Potenza dato ha sostenuto con esito — Università di Pisa positivo l'esame di Stato — Università di Bologna davanti ad una commissione

competente — Università di Catania — Università di Genova — Università di Palermo — Università di Napoli Federico II — Università di Roma — Tor Vergata — Università di Trento — Politecnico di Bari — Politecnico di Milano

— Laurea specialistica quinquennale — Prima Facoltà di Architettura dell- Diploma di abilitazione all'e- 1998/1999 in Architettura 'Università di Roma ”La Sapienza” sercizo indipendente della 1999/2000 — Laurea specialistica quinquennale — Università di Ferrara professione che viene rilasciato 2003/2004 in Architettura — Università di Genova dal ministero della Pubblica 2004/2005 — Laurea specialistica quinquennale istruzione dopo che il candi- — Università di Palermo dato ha sostenuto con esito in Architettura — Politecnico di Milano positivo l'esame di Stato — Laurea specialistica in Architettura davanti ad una commissione — Politecnico di Bari — Università di Roma III competente

Diploma di abilitazione all'e- — Università di Firenze sercizo indipendente della — Università di Napoli II professione che viene rilasciato — Politecnico di Milano II dal ministero della Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo l'esame di Stato

davanti ad una commissione

competente

Diploma di abilitazione all'e-

sercizo indipendente della

professione che viene rilasciato

dal ministero della Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo l'esame di Stato

davanti ad una commissione

competente

Diploma di abilitazione all'e-

sercizo indipendente della

professione che viene rilasciato

dal ministero della Pubblica

istruzione dopo che il candi-

dato ha sostenuto con esito

positivo l'esame di Stato

davanti ad una commissione

competente

Nederland 1. Het getuigschrift van het met goed 1. Technische Universiteit te Delft Verklaring van de Stichting 1988/1989 gevolg afgelegde doctoraal examen Bureau Architectenregister die van de studierichting bouwkunde, bevestigt dat de opleiding afstudeerrichting architectuur voldoet aan de normen van

artikel 46.

2. Het getuigschrift van het met goed 2. Technische Universiteit te Eindgevolg afgelegde doctoraal examen hoven van de studierichting bouwkunde, differentiatie architectuur en urbanistiek

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/133

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensläsår

examensbeviset

3. Het getuigschrift hoger beroepsonderwijs, op grond van het met goed gevolg afgelegde examen verbonden aan de opleiding van de tweede fase voor beroepen op het terrein van de architectuur, afgegeven door de betrokken examencommissies van respectievelijk: — de Amsterdamse Hogeschool

voor de Kunsten te Amsterdam — de Hogeschool Rotterdam en

omstreken te Rotterdam — de Hogeschool Katholieke Leer-

gangen te Tilburg — de Hogeschool voor de Kunsten

te Arnhem — de Rijkshogeschool Groningen

te Groningen — de Hogeschool Maastricht te

Maastricht

Österreich 1. Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing. 1. Technische Universität Graz 1998/1999

(Erzherzog-Johann-Universität

Graz)

2. Dilplom-Ingenieur, Dipl.-Ing. 2. Technische Universität Wien

3. Diplom-Ingenieur, Dipl.-Ing. 3. Universität Innsbruck (Leopold-

Franzens-Universität Innsbruck)

4. Magister der Architektur, Magister 4. Hochschule für Angewandte Kunst architecturae, Mag. Arch. in Wien

5. Magister der Architektur, Magister 5. Akademie der Bildenden Künste in architecturae, Mag. Arch. Wien

6. Magister der Architektur, Magister 6. Hochschule für künstlerishe und architecturae, Mag. Arch. industrielle Gestaltung in Linz

Portugal Carta de curso de licenciatura em — Faculdade de arquitectura da 1988/1989 Arquitectura Universidade técnica de Lisboa 1991/1992 Para os cursos iniciados a partir do — Faculdade de arquitectura da ano académico de 1991/92 Universidade do Porto

— Escola Superior Artística do Porto

— Faculdade de Arquitectura e Artes

da Universidade Lusíada do Porto

Suomi/ Arkkitehdin tutkinto/Arkitektexamen — Teknillinen korkeakoulu /Tekniska 1998/1999 Finland högskolan (Helsinki)

— Tampereen teknillinen korkea-

koulu/Tammerfors

tekniska högskola

— Oulun yliopisto/Uleåborgs univer-

sitet

Sverige Arkitektexamen Chalmers Tekniska Högskola AB 1998/1999

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

Bilaga 1

L 255/134 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Organ som utfärdar examensbeviset Behörighetsbevis som medföljer Referensläsår

examensbeviset

United 1. Diplomas in architecture 1. — Universities Certificate of architectural 1988/1989 Kingdom — Colleges of Art education, issued by the Architects Registration Board. — Schools of Art The diploma and degree courses in architecture of the universities, schools and colleges of art should have met the requisite threshold standards as laid down in Article 46 of this Directive and in Criteria for validation published by the Validation Panel of the Royal Institute of British Architects and the Architects Registration Board. EU nationals who possess the Royal Institute of British Architects Part I and Part II certificates, which are recognised by ARB as the competent authority, are eligible. Also EU nationals who do not possess the ARB-recognised Part I and Part II certificates will be eligible for the Certificate of Architectural Education if they can satisfy the Board that their standard and length of education has met the requisite threshold standards of Article 46 of this Directive and of the Criteria for validation. 2. Degrees in architecture 2. Universities 3. Final examination 3. Architectural Association 4. Examination in architecture 4. Royal College of Art 5. Examination Part II 5. Royal Institute of British Architects

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/135

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

6.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de förvärvade rättigheter som avses i artikel 49.1

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

België/Belgique/ — Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga arkitekturinstituten 1987/1988 Belgien (architecte-architect)

— Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)

— Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte — architect)

— Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte — architect)

— Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord provtjänstgöring från

den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att använda yrkestiteln arkitekt (architecte —

architect)

— Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämnden för arkitektur

(architecte — architect)

— Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas vid fakulteterna

för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytechnique i Mons (ingénieur — architecte,

ingénieur-architect)

Česká republika — Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”České vysoké učení technické” (Tjeckiens tekniska 2006/2007

universitet i Prag):

”Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství” (högskolan för arkitektur och byggnadskonstruk-

tion) (fram till 1951),

”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion)

(1951-1960)

”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande ämnesområden:

byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, konstruktion och arkitektur, arkitektur

(inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten och byggande för industri- och jordbruksproduktion,

eller i programmet för civilingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnesområden: arkitektur,

fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom följande ämne-

sområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori, fysisk planering, arkitekturhistoria och återupp-

byggnad av historiska monument, eller arkitektur och byggnadskonstruktion, — Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše” (fram till 1951) inom

området arkitektur och konstruktion,

— Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola stavitelství v Brně” (1951-1956) inom området arki-

tektur och konstruktion,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké učení technické v Brně”, par la ”Fakulta architektury” (fakul-

teten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur och fysisk planering eller av ”Fakulta

stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola báňská — Technická univerzita Ostrava”, ”Fakulta

stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997) inom ämnesområdet byggnader och arki-

tektur eller inom ämnesområdet civilingenjörsstudier,

— Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architektury” (fakulteten för

arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och fysisk planering inom ämnesområdet

arkitektur,

— Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umění v Praze” inom studieprogrammet för

konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umělecko-průmyslová v Praze” inom studieprogrammet

för konst inom ämnesområdet arkitektur,

— Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Česká komora architektů” utan någon specificering av

området eller inom området byggnadskonstruktion.

Bilaga 1

L 255/136 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

Danmark — Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (architekt) 1987/1988

— Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202 av den 28 maj 1975 (regi-

streret arkitekt)

— Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør), tillsammans med ett

intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer

prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under

det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta

direktiv

Deutschland — Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt) (HfbK) 1987/1988

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Technische Hoch-

schulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid tekniska högskolor, arkitekturinstitu-

tionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet, och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till

Gesamthochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen

(Dipl.-Ing. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa

examensbevis)

— Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Fachhochsulen

och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, av arkitekturinstitutio-

nerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst

tre år, tillsammans med ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken

Tyskland och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingenieur grad. och

varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa examensbevis)

— Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arkitekturinstitutionerna

vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans med ett intyg från de behöriga myndig-

heterna att personen i fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av

projekt som utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex

år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

Eesti — diplom arhitektuuri erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teaduskonna poolt alates 2006/2007

1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid estniska

konstakademin sedan 1996), väljastatud Tallinna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av

konsthögskolan i Tallinn 1989-1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 -

(utfärdades av statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

Eλλάς — Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, tillsam- 1987/1988

mans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepistimion i Thessaloniki,

tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverk-

samhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Polytechnion i Aten, till-

sammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverk-

samhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Panepistimion i Thessa-

loniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitek-

tverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Thrakis, tillsammans

med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion Patron, tillsammans

med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

España Den officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för utbildning och 1987/1988 vetenskap eller av universiteten

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/137

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

France — Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till 1959 och sedan dess 1987/1988 av kulturdepartementet (architecte DPLG)

— Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)

— Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole nationale supérieure des arts et industries de Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'ingénieurs de Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

Ireland — ”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B. Arch. N.U.I.) till dem 1987/1988 som utexamineras i arkitektur vid ”University College” i Dublin

— Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå som utfärdas av ”College of Technology”, Bolton Street, Dublin (Diplom. Arch.)

— Certifikat som associerad medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (A.R.I.A.I.)

— Certifikat som medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

Italia — ”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högskolorna för arkitektur i 1987/1988 Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examensbevis som berättigar innehavaren att självständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket (dott. architetto)

— ”Laurea in ingegneria” i byggnadskonstruktion som utfärdas av universitet och tekniska högskolor, tillsammans med de examensbevis som gör innehavaren berättigad att självständigt utöva ett yrke inom arkitekturområdet, utfärdade av utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket (dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

Κύπρος — Βεβαίωση Εγγραφής στο Μητρώο Αρχιτεκτόνων που εκδίδεται από το Επιστηµονικό και Τεχνικό 2006/2007 Επιµελητήριο Κύπρου (intyg om registrering i arkitektregistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK))

Latvija — ”Arhitekta diploms”, ko izsniegusi Latvijas Valsts Universitātes Inženierceltniecības fakultātes Arhi- 2006/2007 tektūras nodaļa līdz 1958. gadam, Rīgas Politehniskā Institūta Celtniecības fakultātes Arhitektūras nodaļa no 1958. gada līdz 1991.gadam, Rīgas Tehniskās Universitātes Arhitektūras fakultāte kopš 1991. gada, un ”Arhitekta prakses sertifikāts”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savienība (examensbevis för arkitekter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958—1991 och som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid Rigas tekniska universitet sedan 1991, samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitektförbund)

Lietuva — Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politechnikos institutas fram 2006/2007 till 1969 (inžinierius architektas/architektas),

— Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdats av Vilnius inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus technikos universitetas fram till 1996 och av Vilnius Gedimino technikos universitetas sedan 1996 (architektas/architektūros bakalauras/ architektūros magistras),

— Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dailės institutas et par la Vilniaus dailės akademija sedan 1990 (architektūros kursas/architektūros bakalauras/architektūros magistras),

— Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdas av Kauno technologijos universitetas sedan 1997 (architektūros bakalauras/architektūros magistras);Alla dessa examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygskommittén som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad arkitekt/Atestuotas architektas)

Bilaga 1

L 255/138 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

Magyarország — Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter, magisterexamen i arkitektur) 2006/2007

som utfärdas av universiten,

— Examensbevis ”okleveles építész tervező művész” (examensbevis för magisterexamen i arkitektur och i

ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

Malta — Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita´ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering som ”Perit”. 2006/2007

Nederland — Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på universitetsnivå och 1987/1988

som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven (bouw-

kundig ingenieur)

— Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)

— Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Hoger Bouwkunston-

derricht) (architect HBO)

— Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (voortgezet Bouwkun-

stonderricht) (architect VBO)

— Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas av arkitektrådet

för ”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektförbundet, BNA) (architect)

— Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitekturinstitutet”) (IVA) som

utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk

(architect), tillsammans med ett utbildningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i

fråga har fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats

och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år aktivt utövade den

verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv

— Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att vederbörande innan

den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå, ”kandidaat in de bouwkunde”, som

anordnas av de tekniska högskolorna i Delft eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av

minst fem år omedelbart före den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att

den i enlighet med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna

verksamhet (architect)

— Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som innan den 5 augusti

1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga under en tid av minst fem år omedelbart

före detta datum hade utövat arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med

Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)

— De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte längre erkännas från

och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar och andra författningar som reglerar

påbörjandet och utövandet av arkitektverksamhet med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som

dessa utbildningsbevis i enlighet med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten

med denna yrkestitel

Österreich — Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av institutionerna för 1997/1998

arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen Hochbau) och konstruktion (Wirt-

schaftingenieurwesen — Bauwesen) vid fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universi-

tetet i Innsbruck

— Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kulturtechnik und

Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Wien

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien

— Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högskolor, tekniska skolor

eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen ”Baumeister”, som intygar att innehavaren

har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike, vilket skall stadfästas i en examen

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i Linz

— Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialistinriktning på

konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen — Bauwesen, Kulturtechnik und

Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen om offentliga bygg- och anläggningstekniker

(Ziviltechnikergesetz, BGBI, no 156/1994)

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/139

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

Polska Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid: 2006/2007

— Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika Warszawska,

Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt, magister nauk technicznych;

inżynier architekt; inżyniera magistra architektury; magistra inżyniera architektury; magistra inżyniera

architekta; magister inżynier architekt. (titel 1945-1948: inżynier architekt, magister nauk technicz-

nych; titel 1951 — 1956: inżynier architekt; titel 1954 — 1957, andra stadiet: inżyniera magistra

architektury; titel 1957 — 1959: inżyniera magistra architektury; titel 1959 — 1964: magistra

inżyniera architektury; titel 1964 — 1982: magistra inżyniera architekta; titel 1983 — 1990: magister

inżynier architekt; titel sedan 1991: magistra inżyniera architekta)

— Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Krakowska, Wydział

Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt (1945 — 1953 Bergshögskolan,

tekniska fakulteten för arkitektur — Akademia Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydział Architek-

tury)

— Wrocławs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wrocław (Politechnika Wrocławska, Wydział

Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt magister nauk technicznych; magister

inżynier Architektury; magister inżynier architekt. (titel 1949-1964: inżynier architekt, magister nauk

technicznych; titel 1956 — 1964: magister inżynier architektury; titel sedan 1964: magister inżynier

architekt)

— Schlesiens tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika Śląska, Wydział Archi-

tektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt. (1945 — 1955, fakul-

teten för ingenjörsvetenskap och byggnadskonst — Wydział Inżynieryjno-Budowlany, titel: inżynier

architekt; 1961 — 1969, fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst — Wydział Budow-

nictwa Przemysłowego i Ogólnego, titel: magister inżynier architekt; 1969 — 1976, fakulteten för

civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury, titel: magister inżynier

architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury, titel: magister inżynier archi-

tekt och sedan 1995, titel: inżynier architekt)

— Poznańs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznań (Politechnika Poznańska, Wydział

Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architektury; inżynier architekt; magister inżynier

architekt (1945 — 1955, ingenjörsskolan, fakulteten för arkitektur — Szkoła Inżynierska, Wydział

Architektury, titel: inżynier architektury; titel sedan 1978: magister inżynier architekt och sedan

1999: inżynier architekt)

— Tekniska universitetet i Gdańsk, fakulteten för arkitektur i Gdańsk (Politechnika Gdańska, Wydział

Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt. (1945 — 1969 fakulteten för arki-

tektur — Wydział Architektury, 1969 — 1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur —

Wydział Budownictwa i Architektury, 1971 — 1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering —

Instytut Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury)

— Białystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Białystok (Politechnika Białostocka, Wydział

Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt (1975 — 1989 Institutet för arki-

tektur — Instytut Architektury)

— Tekniska universitetet i Łódź, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsveten-

skap i Łódź (Politechnika Łódzka, Wydział Budownictwa, Architektury i Inżynierii Środowiska); yrkes-

titel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1973 — 1993 fakulteten för civi-

lingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten

för civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap — Wydział Budownictwa, Architek-

tury i Inżynierii Środowiska; titel: 1973-1978 inżynier architekt, sedan 1978 magister inżynier archi-

tekt)

— Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i Szczecin (Poli-

technika Szczecińska, Wydział Budownictwa i Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier archi-

tekt; magister inżynier architekt (1948 — 1954, Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur —

Wyższa Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier architekt, sedan 1970 magister

inżynier architekt och sedan 1998 inżynier architekt)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det behöriga regionala arkitektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område i Polen.

Portugal — Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstakademierna i Lissabon 1987/1988

och Porto

— Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon och Porto

— Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstakademierna i Lissabon

och Porto

Bilaga 1

L 255/140 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår

— Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre konstakademien i

Lissabon

— Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lissabons tekniska univer-

sitet och av Portos universitet

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den tekniska högskolan vid det

tekniska universitetet i Lissabon

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskapliga och tekniska

fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskapliga och tekniska

fakulteten vid universitetet i Coimbra

— Civilingenjörsexamen med inriktning på produktion (licenciatura em engenharia civil, produção)

utfärdat av universitetet i Minho

Slovenija — ”Univerzitetni diplomirani inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka arhitekture” 2006/2007

(examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten för arkitektur, vilket tillsammans

med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva

verksamhet inom arkitekturens område,

— Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat med titeln ”univer-

zitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomirana inženirka”, vilket tillsammans

med ett intyg från den behöriga myndighet på arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva

verksamhet inom arkitekturens område.

Slovensko — Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné 2006/2007

staviteľstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska högskolan (Slovenská vysokáškola technická)

i Bratislava 1950 — 1952 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för arki-

tektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a

pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné staviteľstvo”) som utfärdades

av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta

architektúry a pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952 — 1960

(titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civi-

lingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola

technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av

fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská

vysoká škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av fakulteten för arki-

tektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola technická) i

Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas av fakulteten för

arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry, Slovenská vysoká škola tech-

nická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) som utfärdades av

fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta,

Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977 — 1997 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”architektúra a pozemné

stavby”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet

(Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion — specialisering: arkitektur” (”pozemné

stavby — špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det

slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000

— 2001, (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”pozemné stavby a archi-

tektúra”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet

(Stavebná fakulta — Slovenská technická univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)

Bilaga 1

30.9.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 255/141

Land Benämning på examensbeviset Referensläsår — Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av akademin för konst

och formgivning (Vysoká škola výtvarných umení) i Bratislava sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till

1990; Mgr. 1990 — 1992; Mgr. arch. 1992 — 1996; Mgr. art. sedan 1997) — Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné staviteľstvo”) som utfärdades

av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Technická

univerzita) i Košice 1981 — 1991 (titel: Ing.) Alla dessa examensbevis skall åtföljas av — Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora architektov) i

Bratislava utan någon specificering av området eller inom området ”byggnadskonstruktion” (”pozemné

stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plánovanie”) — Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská komora stavebných

inžinierov) i Bratislava inom området byggnadskonstruktion (”pozemné stavby”)

Suomi/Finland — Examensbevis utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna och universitet i 1997/1998

Oulu (arkkitehti/arkitekt) — Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarkitekt)

Sverige — Examensbevis utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan, Chalmers tekniska 1997/1998

högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund (arkitekt, magisterexamen i arkitektur) — Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har bedrivits i en stat

som omfattas av detta direktiv

United Kingdom — De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid: 1987/1988

— Royal Institute of British Architects

— arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier (privata ”college”),

”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var erkända av l'Architects Registration

Council i Storbritannien för upptagande i registret (Architect) — Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med

stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i ”l'Architects Registration Act” från 1931 (Architect) — Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkestiteln arkitekt med

stöd av avsnitt 2 i ”l'Architects Registration Act” från 1938 (Architect)

Bilaga 1

L 255/142 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.9.2005

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1. Handlingar

a) Intyg om medborgarskap. b) Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten. c) Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer från. d) När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av handlingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som utvisar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader. När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana handlingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed — eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete — som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran. e) När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den utländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfärdar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader. f) När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver — intyg angående sökandens ekonomiska ställning, — bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar

i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor

och omfattning, skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

Sammanfattning

Bilaga 2 Denna promemoria innehåller förslag till ändringar av det svenska genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet) . Ändringarna föreslås med anledning av den kritik som den Europeiska kommissionen (kommissionen) har riktat mot Sverige. Kommissionen har framfört att svensk lagstiftning strider mot direktivets krav på automatiskt erkännande för allmänpraktiserande läkare på grund av att Sverige har två olika yrkeskvalifikationer för allmänmedicin. Enligt direktivet finns en miniminivå på utbildningen som är harmoniserad för allmänpraktiserande läkare. Vidare har kommissionen framfört att direktivet endast tillåter en kvalifikation inom allmänmedicin och att Sverige måste välja en nivå som är i överensstämmelse med direktivets bestämmelser. Kommissionen har också anfört att de svenska bestämmelserna hindrar den fria rörligheten för läkare som uppfyller direktivets krav.

Kommissionen har också anfört att den anser att Sverige bryter mot direktivets bestämmelser genom att Socialstyrelsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer. Enligt direktivets bestämmelser har medlemsstaterna bara rätt att begära in de handlingar av sökande som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus.

Regeringen har bestridit kommissionens kritik men har efter en samlad bedömning under hösten 2011 inlett en översyn av den svenska regleringen. Bedömningen är att med den nuvarande nationella regleringen finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även en risk för att Sverige åläggs höga böter. Huvudsyftet med förslagen i denna skrivelse är att säkerställa att den svenska regleringen är förenlig med EU-rätten. En viktig utgångspunkt i översynen är att värna om patientsäkerheten och kunna behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin.

Det föreslås att kompetensnivån som allmänpraktiserande läkare tas bort och att enbart kompetens som ”specialist i allmänmedicin” behålls. I skrivelsen lämnas även förslag till författningsändringar som möjliggör att allmänpraktiserande läkare som fullgjort sin utbildning i annan EESstat eller i Schweiz ska kunna erkännas automatiskt som specialist i allmänmedicin i Sverige.

Samtliga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

När författningsändringarna har trätt i kraft föreslås att regeringen gör en anmälan till kommissionen med en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare i direktivets bilaga V. Den nya titeln föreslås bli ”Specialist i allmänmedicin/Allmänpraktiserande läkare”.

7 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

Författningsförslag Bilaga 3

1.1¶Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 4 kap. 7 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska utgå,

dels att 4 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

4 kap.

10 §

särskilt förordnande att utöva ningar om legitimation, särskilt

Europaläkare och bevis om bevis om specialistkompetens. specialistkompetens prövas av Socialstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande

läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012 ska prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser.

3. Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) gäller fortfarande. En läkare får ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har beviljats sådan kompetens.

sekretesslagen (2009:400) Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

25 kap.

8 a §

tion, särskilt förordnande att tion, särskilt förordnande att

(2010:659) för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller

betydande men om uppgiften röjs. röjs.

Sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om klagomål eller i initiativärende enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen eller i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 kap. 30 § samma lag för uppgift om berörd hälso- och sjukvårdspersonals hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 10 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst

femtio år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har inletts före den 1 juli 2012.

1 Senaste lydelse 2010:679

patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

dels att 3 kap. 6 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 4 och 21 §§ samt 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

5 kap.

4 §

EES-land än Sverige eller i utbildning i ett annat EES-land Schweiz har rätt att kalla sig än Sverige eller i Schweiz, ska allmänpraktiserande läkare, ska efter ansökan få bevis om specia-

petens som allmänpraktiserande Sverige om han eller hon har ett

21 §

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. de utbildnings-, examens- 1. de utbildnings-, examens-

legitimation eller bevis om mation eller bevis om specialist-

2. legitimation eller annan behörighet som avses i 1–13 §§ och 15 § tredje stycket samt om anpassningsperiod, lämplighetsprov och yrkesverksamhet, i den utsträckning sådana krav enligt EES- avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan får ställas på en sökande, och

3. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §.

Nuvarande lydelse

Bilaga 3

8 kap.

1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 10 – 14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Legitimation

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut 4 Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, +sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare 2

(Europaläkare)

Bevis om specialistkompetens 4

Behörighetsbevis för den som har genomgått utbildning utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i Schweiz

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykotera 4 peut Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, sjukhusfysiker, sjuksköterska, specialistsjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Föreslagen lydelse Bilaga 3

8 kap.

1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 10– 14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Legitimation

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut. 4 Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biome dicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare. 2

Bevis om specialistkompetens 4

Behörighetsbevis för den som har ge-nomgått utbildning utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelat smot-svarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i Schweiz

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut 4

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barn-morska, biomedicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, sjuk husfysiker, sjuksköterska, specialistsjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansökningarom bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som inkom till Socialstyrelsen före den 1 juli 2012.

Förteckning över remissinstanser

Bilaga 4 Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Regelrådet, Socialstyrelsen, Högskoleverket, Karolinska institutet, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Karlskrona kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Stockholms kommun Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Jönköpings läns landsting, Skåne läns landsting, Hallands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Värmlands läns landsting, Dalarnas läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Vårdförbundet, Sveriges läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet, Svensk Sjuksköterskeförening, Vårdföretagarna Kronobergs läns landsting

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf Föredragande: statsrådet Hägglund

Regeringen beslutar proposition 2011/12:108 Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EUhäver eller upprepar regler ett normgivningsbemyndigande

Lag om ändring i Celex 32005L0036 patientsäkerhetslagen (2010:659)

Lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Elanders Sverige AB, 2012