Prop. 2013/14:30

Vissa avgiftsfrågor på finansmarknadsområdet

1

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 oktober 2013

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen ska börja tillämpas den 1 januari 2014.

I propositionen föreslås en ny lag med kompletterade avgiftsbestämmelser till tillsynsförordningen. Förslaget syftar till att möjliggöra för Finansinspektionen att kunna ta ut avgifter för inspektionens tillsyn och prövning av ansökningar och anmälningar med anledning av EUförordningen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

Prop. 2013/14:30

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 3 2 Lagtext .............................................................................................. 4 2.1 Förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ........................................................... 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder ............................................................ 5 3 Ärendet och dess beredning .............................................................. 6 4 Bakgrund ........................................................................................... 6 4.1 Det nya regelverket och nödvändiga anpassningar av svensk rätt ........................................................................... 6 4.2 Behörig myndighet enligt tillsynsförordningen .................. 7 5 Avgifter till Finansinspektionen ........................................................ 8 6 Ikraftträdande .................................................................................... 9 7 Förslagens konsekvenser .................................................................. 9 8 Författningskommentar ................................................................... 10 8.1 Förslaget till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ......................................................... 10 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder .......................................................... 10 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ........................................... 11

Bilaga 2 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ............................ 349

Bilaga 3 Promemorians lagförslag .................................................... 354 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna .................................... 355 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag ............................................... 356 Bilaga 6 Lagrådets yttrande............................................................... 357 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober

2013 ..................................................................................... 358

Bilaga 7 Rättsdatablad....................................................................... 359

Prop. 2013/14:30

3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

2. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Prop. 2013/14:30

4

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:30

5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 10 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

10 §2

Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 22, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 21, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563. 2 Senaste lydelse 2012:192.

Prop. 2013/14:30

6

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG2 utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen3, finns som bilagorna 1 och 2.

I augusti 2013 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag om en ny lag med kompletterande avgiftsbestämmelser till tillsynsförordningen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3049).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 september 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Efter lagrådsföredragningen har det lagts till ett förslag till ändring i 12 kap. 10 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Ändringen avser en rättelse av en felaktig hänvisning till en annan bestämmelse i samma lag. Ändringen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande över den inte är nödvändig.

4 Bakgrund

4.1 Det nya regelverket och nödvändiga anpassningar av svensk rätt

Den 20 juli 2011 presenterade Europeiska kommissionen dels ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat [KOM

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 3 EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R[01]).

Prop. 2013/14:30

7

(2011) 453], dels ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag [KOM (2011) 452]. Syftet med förslagen var bl.a. att genomföra den s.k. Basel 3-överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller regler om kapitaltäckning.

Kommissionens förslag innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut5 ersätts och omarbetas till en ny förordning och ett nytt direktiv. Direktiven kommer därmed att upphöra att gälla vid ikraftträdandet av förordningen och det nya direktivet. Förhandlingar rörande förslagen har förts i rådet och Europaparlamentet.

Förhandlingarna inom EU har dragit ut på tiden och avslutades först under våren 2013. Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen ska börja tillämpas den 1 januari 2014 och medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 2013/36/EU.

Det har påbörjats ett arbete med att anpassa svensk lagstiftning till tillsynsförordningen och med att genomföra direktivet. Regeringen tillsatte den 19 april 2012 en utredning som ska lämna förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra de reviderade kapitaltäckningsregler m.m. som följer av EU-förhandlingarna (dir. 2012:34). Utredningen överlämnade den 16 september 2013 betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Med hänsyn till den svenska lagstiftningsprocessen kommer dock inte de nödvändiga lagändringarna att kunna träda i kraft till den 1 januari 2014.

4.2 Behörig myndighet enligt tillsynsförordningen

En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Tillsynsförordningen förutsätter dock att vissa nationella åtgärder vidtas, bl.a. ska en behörig myndighet utses.

4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 5 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049).

Prop. 2013/14:30

8

I förordningen anges att den behöriga myndigheten ska vara en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten (artikel 4.40). Institut definieras i förordningen som kreditinstitut eller värdepappersföretag (artikel 4.3).

I Sverige har Finansinspektionen ansvaret för tillsynen över sådana finansiella företag som enligt tillsynsförordningen är institut, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen.

Regeringen förväntas utse Finansinspektionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Därigenom får Finansinspektionen, från tidpunkten för ikraftträdandet av tillsynsförordningen, de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av den.

5 Avgifter till Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen.

För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordningen ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag:

De kostnader som

Finansinspektionen får genom att utses till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen kräver finansiering.

Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövningar av ansökningar och anmälningar. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla. De företag som står under tillsyn betalar vidare avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen dock inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten.

Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva till följd av tillsynsförordningen kommer att bestå dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att förordningens bestämmelser följs. Ansökningar som ska prövas är t.ex. sådana som rör beslut om att bevilja ett institut tillstånd att använda interna modeller enligt artikel 363 i tillsynsförordningen. Anmälningar kan t.ex. vara en anmälan om en transaktion enligt artikel 248.1 i förordningen. Dessa

Prop. 2013/14:30

9

uppgifter är av det slaget att de bör finansieras genom uttag av avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar.

De institut som omfattas av tillsynsförordningen bör bekosta Finansinspektionens tillsyn genom att finansiera den med årliga avgifter. En sådan bestämmelse finns redan i dag i 10 kap. 20 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. En bestämmelse med motsvarande innehåll bör därför införas även avseende tillsynsförordningen.

Med hänsyn till det pågående arbetet och de nära förestående anpassningarna av svensk rätt på kapitaltäckningsområdet föreslås att en ny lag införs med kompletterade avgiftsbestämmelser till tillsynsförordningen.

I den nya lagen bör Finansinspektionen även ges rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om bägge slagen av avgifter.

6 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen om avgifter enligt tillsynsförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2014. Detsamma gäller lagen om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: I artikel 521.2 i tillsynsförordningen anges att förordningen ska gälla från och med den 1 januari 2014.

Förordningen blir vid denna tidpunkt till alla delar bindande och direkt tillämplig. Den nya lagen bör därför träda i kraft samma dag, dvs. den 1 januari 2014.

Lagen om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder bör träda i kraft den 1 januari 2014.

7 Förslagens konsekvenser

Tillsynsförordningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 och medför i sig olika konsekvenser för aktörerna på de finansiella marknaderna. I detta avsnitt redogörs för de konsekvenser som förslagen i promemorian kan bedömas medföra.

De förslag som lämnas i denna promemoria bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen möjliggör för Finansinspektionen att, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, kunna täcka kostnader som uppkommer för myndigheten för prövningar av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen. Härigenom undviks att en statsfinansiell belastning uppstår till följd av att förordningen ska börja tillämpas. Förslagen berör alla kreditinstitut och

Prop. 2013/14:30

10

värdepappersbolag under Finansinspektionens tillsyn (260 företag i augusti 2013).

För instituten innebär förslagen att de, på samma sätt som under befintlig lagstiftning, kommer att vara skyldiga att betala avgifter till Finansinspektionen för myndighetens prövning av ansökningar och anmälningar samt för årlig avgift för Finansinspektionens övervakning av regelefterlevnaden. Finansinspektionen uppskattar att de berörda institutens avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar kommer att uppgå till cirka fyra miljoner kronor per år.

I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnas i promemorian medför några ytterligare konsekvenser.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av tillsynsförordningen. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter.

I första stycket ges Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av sådana ansökningar och anmälningar som ett institut eller någon annan kan komma att göra enligt tillsynsförordningen.

I andra stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter till Finansinspektionen.

I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt första och andra styckena. Föreskrifter om sådant avgiftsuttag kommer att finnas i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen samt i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

12 kap. 10 §

Ändringen i första stycket är en följd av att numreringen av punkterna i 13 kap. 1 § har ändrats (se prop. 2012/13:155, SFS 2013:563). Av förbiseende har denna ändring inte gjorts i samband med ändringen i 13 kap. 1 §.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

11

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran­

de (

2

),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet

av det finansiella systemet uppmanas till internationellt

enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an­

svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets

kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono­

miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen

uppmanar man också till införande av ett komplette­

rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg­

naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att

ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som

svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen­

tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal

åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa

åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts­

burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj

i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade

GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och

kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of­

fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga

åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel­

verket.

(2)

Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques

de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière-

gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har­

moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller

hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto­

nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet

av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan

tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag

på den inre marknaden.

(3)

I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens

rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro­

sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare

nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för

att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att

den inre marknadens principer och de överenskomna

grundläggande minimistandarderna respekteras.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut (

3

), och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.

( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

12

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (

1

)

har flera gånger genomgått betydande förändringar.

Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som

värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till

att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör

de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på

både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen

denna förordning och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2013/36/EU (

2

). För att bli mer tillgängliga, bör

bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG

och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv

2013/36/EU och denna förordning.

(5)

Tillsammans bör denna förordning och direktiv

2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten

att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna

för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen­

samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas

tillsammans med det direktivet.

(6)

Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om

behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse­

former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be­

stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice­

rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe­

ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be­

höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed­

lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start­

kapital och tillsyn av institut.

(7)

I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för

institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk­

samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet

hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds­

nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf­

tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt

fungerande inre marknad och bör därför grundas på be­

stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i

enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

(8)

Även om man genom direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med­

lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett

stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna

att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa

direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning

som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan­

dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed

skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

(9)

Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika

villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns

en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads­

aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För

att undvika snedvridningar av marknaden och regelar­

bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge­

nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över­

gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö­

rande för ett smidigt genomförande av denna förordning

och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi­

kas.

(10)

Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen

för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel­

kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över

medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket

för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda­

hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som

Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge­

nomförandet av Basel III och om genomförandet och det

nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik­

tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida

andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens

med internationella minimistandarder i syfte att fastställa

skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det

råder lika villkor.

(11)

För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av

konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk,

samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande

handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför

nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet­

liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12)

Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning

skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli

direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för­

utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav

införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv.

Denna förordning skulle medföra att alla institut som

enligt förordningen definieras som sådana följer samma

regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet

för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning

skulle också göra regelverket enklare och minska kost­

naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som

bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till

att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund

av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som

kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och

specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio­

ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna

kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri­

terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter

av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för

exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen­

dom.

SV

L 176/2

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

( 2 ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

13

(13)

På de områden som inte omfattas av denna förordning,

till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om

nationella ordningar för säkerställda obligationer som

inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga­

tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning

samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi­

ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som

inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna

förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med­

lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser,

under förutsättning att de är förenliga med denna för­

ordning.

(14)

De viktigaste rekommendationerna som förordas i de

Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen

var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk

ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom­

bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge­

nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och

enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens

funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage.

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel­

lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt

med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan

urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur

och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och

kreditcykeln.

(15)

I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man

inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera

makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör­

jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd­

ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll

så att de inte skadar den inre marknadens funktion men

så att användningen av dessa verktyg är transparent och

enhetlig.

(16)

Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i

direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller

systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller

utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha

möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na­

tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef­

fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn­

den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no­

vember 2010 ( 1 ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( 2 ) bör ha

möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana

nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör

finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio­

nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis

för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en­

hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom

denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande

roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och

sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I

det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio­

nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar

avseende risker som i sista hand kan påverka den makro­

ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och

budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän­

digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar­

tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen,

avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(17)

När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att

avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan

dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru­

vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En

omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets­

ordning ( 3 ) på begäran av en medlemsstat eller kommis­

sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör

rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de

villkor för rådets ingripande som anges i denna förord­

ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och

systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem­

staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri­

pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds­

beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig

behandling av kommissionens förslag om att avslå den

föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de

villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i

denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange

sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

(18)

Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un­

der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under

2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder

så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som

reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss

medlemsstat.

(19)

Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system­

risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems­

staterna för att möta systemrisker rörande dessa med­

lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller

flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp­

visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på

exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska

eller geografiska sektorer inom banksektorn.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/3

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

( 3 ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande

av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

14

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(20)

Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig­

heter konstaterar att det förekommer samma föränd­

ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro­

tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella

stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med­

lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den

bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems­

staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta­

terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive­

ring av den gemensamma anmälan.

(21)

Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en

delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav­

nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran­

de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om

inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har

invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör

ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande.

Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare

tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom

marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio­

nen och som påverkar alla medlemsstater.

(22)

Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att

kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk­

tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv

2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba­

ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen

och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen

för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning

eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna­

tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti­

tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv

2013/36/EU.

(23)

Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner­

het på områden där man inväntar kommissionens anta­

gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin­

jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under­

minera dess tillämpning.

(24)

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i

förekommande fall införa motsvarande krav på företag

som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

(25)

De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord­

ning kompletteras av individuella arrangemang som fast­

ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re­

sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti­

tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör

bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom

de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka

arrangemang man vill införa.

(26)

Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn­

digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet

med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i

direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till

institut specifika riskprofil.

(27)

Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra

kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen

och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags­

grupper.

(28)

Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt

denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa­

parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck­

liga personalresurser och finansiella medel ställs till för­

fogande.

(29)

Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk­

sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG

och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom

verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som

inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det

krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv

tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna

förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och

underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt

förordning (EU) nr 1093/2010.

(30)

Efter observationsperioden och det fullständiga genom­

förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning

bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia­

tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling

vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de

behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och

21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil­

dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda

likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida

kriterierna för en särskild behandling inom en grupp

för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör

kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av

de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en­

ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt

undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe­

ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin

rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga

förslag.

SV

L 176/4

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

15

(31)

I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte

kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om

inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro­

tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan

påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel­

lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB

till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re­

kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner­

het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all

relevant information som samlats in av de behöriga myn­

digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i

denna förordning.

(32)

Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande

effekter är förordningens övergripande mål att upp­

muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar

allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe­

kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en

övergripande reform av det sätt på vilket besparingar

används till produktiva investeringar. För att garantera

en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de

behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre

kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin

affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den

globala ekonomin.

(33)

Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som

innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras

kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd

och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm­

förbara grupper av institut.

(34)

Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark­

naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela

unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

(35)

Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att

fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags­

grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i

enlighet med denna förordning.

(36)

Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på

individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga

myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn

på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver­

skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument

för att utöva kontroll över institut.

(37)

För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt

solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut­

ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä­

kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup­

pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar­

medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu­

ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås

effektivt på annat sätt.

(38)

De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol­

dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning

på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara

medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp­

nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags

kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och

den del av samma kapital som är hänförbar till moder­

företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för­

luster, om sådana uppkommer.

(39)

De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid

beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess

tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering

och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över­

ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv

86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut

och sammanställd redovisning för banker och andra fi­

nansiella institut (

1

), som i vissa avseenden anpassar be­

stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( 2 ) eller Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av

internationella redovisningsstandarder ( 3 ), beroende på

vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis­

ning enligt nationell lagstiftning.

(40)

För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det

viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster

utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(41)

Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn

ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka­

pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket).

De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv

2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar

bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de

kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför­

livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel­

serna i Basel II- och Basel III-regelverken.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

( 1 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

16

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(42)

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter­

nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit­

risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande

komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär­

dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit­

riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas

riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut

bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me­

toder. I samband med upprättande av de estimat som

behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för­

ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät­

ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana

metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka­

pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av

enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data­

behandling i samband med tillkomst och hantering av

exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses

omfatta utveckling och validering av system för hantering

och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in­

stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet

med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me­

toder för mätning och hantering av kreditrisker och

också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat

ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd

sakkunskap och betydande resurser samt statistik av

god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där­

för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me­

toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det

pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets­

mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut­

arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-

golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift­

ningsförslag.

(43)

Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska

täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som

beror på innehav av ett stort antal exponeringar som

var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

(44)

Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio­

nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när

det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys­

selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i

unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng­

ligheten till kapital och finansiering för små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen för att

dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar

för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan

stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden

alternativa finansieringskällor har gjort små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen än mer

känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt

att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me­

delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av

bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan­

den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels­

tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd­

faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska

kunna öka utlåningen till små och medelstora företag.

För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt

utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till­

lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till­

räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som

är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör

regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo­

neringar mot små och medelstora företag och den totala

mängden kapitalavdrag.

(45)

I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och

med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga

primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i

ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent

eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid­

punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning

som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru­

ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter­

ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del

av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion

av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att

kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna

skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital­

tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu

inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis­

sionen se över och rapportera om frågan huruvida en

sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och,

mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga

lagstiftningsförslag.

(46)

Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm­

melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt

hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller

verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets­

område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci­

pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings­

förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering

(

"internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll.

Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning

tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och

omfattningen av de risker som är förenade med ett in­

stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i

dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak­

ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till­

syn och tekniska standarder för genomförande är för­

enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera

att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt.

EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för

tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt

att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

(47)

De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp­

märksamma fall där de misstänker att information be­

traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att

undvika offentliggörande av sådan information. Trots att

ett institut får välja att inte offentliggöra information

eftersom informationen betraktas som företagsintern eller

konfidentiell innebär det faktum att informationen be­

traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an­

svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att

det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande

inverkan.

SV

L 176/6

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

17

(48)

Denna förordnings

"utvecklingsbara karaktär" gör det

möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit­

risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet

små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme­

toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex­

poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di­

rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.

Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna

inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna

när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar

schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn

enbart av den anledningen.

(49)

Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad

utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl­

ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt

erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä­

kerheter som normalt används av banker i de olika med­

lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt

schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

(50)

För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig

utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband

med institutens verksamheter och investeringar inom vär­

depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel­

ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand­

ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta

syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av

värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller

program varigenom den kreditrisk som är förenad med

en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i

trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings­

skyldighet för en transaktion eller ett program som an­

vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar

bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap­

perisering, även om transaktionen eller programmet har

betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(51)

Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs

mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn

och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti­

mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono­

miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke

på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

(52)

Operativa risker är en betydande kategori av risker som

institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen.

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda

alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope­

rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va­

rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci­

tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot

bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av

operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna

fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt,

inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och

godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam­

manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna

för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

(53)

Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar

bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu­

tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone­

ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med

inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för­

lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts

solvens.

(54)

När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder

med inbördes anknytning och därmed exponeringar som

utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn

till risker som uppkommer genom en gemensam källa till

viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,

dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt­

ningar.

(55)

Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex­

poneringsbeloppet på det värde som anges för att be­

stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler

för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa

riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu­

cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut­

formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi­

fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med

koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl

diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför

omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att

se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk­

skyddet vid stora exponeringar.

(56)

Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en

exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som

en förlust på grund av någon annan exponering, bör

sådana exponeringar behandlas och rapporteras på

samma sätt som vilka andra exponeringar som helst.

En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att

mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant

förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas

mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea­

ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att

finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna

fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel

clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an­

nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate­

rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett

kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte

till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank­

konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite­

rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal­

ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker­

heter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

18

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(57)

Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor­

mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella

instrument (originatorer eller medverkande institut) och

de företag som investerar i dessa värdepapper eller in­

strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta

bör originatorn eller det medverkande institutet behålla

en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna.

Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver­

kande instituten att bibehålla en exponering mot risken

för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings­

transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av

bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller

premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo­

neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono­

miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas,

oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an­

vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt

i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering

bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en

noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in­

formation om värdepapperiseringarna.

(58)

I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet

inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär­

depapperisering räcker det att antingen originatorn, det

medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren

omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner

inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande

exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet

endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas

av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas

av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk­

samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för

att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe­

terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev­

nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings­

skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid

större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är

relevanta för analysen av de underliggande riskerna.

Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet

av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle

kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru­

vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt

sätt av de behöriga myndigheterna.

(59)

Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning

av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo­

neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom

bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga.

Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att

bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med­

verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt

att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt­

samhet redovisas korrekt.

(60)

När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller

mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild

försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut

bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med

principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några

andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora

exponeringar och i fall som inte enbart rör administra­

tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö­

riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid

sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder

behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om

övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan­

siella institut eller anknutna företag, under förutsättning

att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit­

institutet på gruppnivå.

(61)

Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk­

känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om

de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis­

sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens

(ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu­

ropaparlamentet och rådet.

(62)

Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare

som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april

2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ), bör

ses över.

(63)

Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet

är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt

mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav

och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är

verksamma på dessa marknader vara proportionerliga

och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise­

ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över­

syner av denna förordning.

(64)

Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva

tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär­

depapperiseringar och exponeringar som inte är vär­

depapperiseringar vilka är underliggande instrument för

de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam­

band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör

återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone­

ringar i samband med program genom vilka man för­

värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av

hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise­

ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering

och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan­

dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen

SV

L 176/8

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

19

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte

betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef­

tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp

(dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in­

nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot

skulle en kreditförstärkning för hela programmet som

endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren

tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet

utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller

en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en

värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en

återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro­

gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda

kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs­

tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap­

perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det

medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före­

tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande

företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande

grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel­

lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas

som en återvärdepapperiseringsexponering.

(65)

Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret

bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt

värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för

institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde

bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering

skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som

faktiskt bokförts.

(66)

Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital­

krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana

värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord­

ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po­

sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.

(67)

Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna

kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja

sina handelslager för sådant stöd.

(68)

Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck­

ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in­

formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt

och fullständig information om de enskilda institutens

riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of­

fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen

nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö­

rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga

myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk­

samma fall där de misstänker att information betraktas

som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte

att undvika offentliggörande av sådan information

(69)

Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi­

seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd

som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör

institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av

detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras

av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en

riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som

är förenad med positionen utan att det kreditskyddet

beaktas.

(70)

Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller

nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för

marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt

bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga

om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be­

räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som

täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med

tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att

minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti­

tut bör också genomföra omvända stresstester för att

utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs­

kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö­

digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli­

gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe­

riseringspositioner med metoder som bygger på interna

modeller, bör erkännandet av institutens modeller för

värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i

handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav

gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före­

skrivs.

(71)

I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss

korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig­

het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med

beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet

åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som

är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats

enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka­

pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto­

den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo­

neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk

men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk)

och stressjusterade VaR-värden.

(72)

Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade

förluster som drabbade institut under den finansiella

och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare

förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas

som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av

en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital

som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster

när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid­

kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba­

sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital­

basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/9

20

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga

för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas

att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en

reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste

delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp­

fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument

och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig

utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt

vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri­

terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka­

pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna

till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet.

Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har

differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut­

delning som är flera gånger större än den som betalas för

aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de

strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls

oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör

betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be­

talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det

berörda institutet.

(73)

Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i

sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är

av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar

finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på

varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin

och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga

behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och

arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta

varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

(74)

Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för­

teckning över de olika former av kapitainstrument som i

varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott.

EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd­

instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord­

ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna

förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in­

strument som av EBA har avförts från förteckningen

åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig­

görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär­

skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning

(EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten.

Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas

för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall

av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten,

genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet

att göra utredningar om det påstås att nationella myn­

digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en­

ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter

utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den

behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen­

dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for­

mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation,

med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta

de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i

unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn­

digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA,

som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg,

anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det

bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258

i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har

underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har

befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio­

nens domstol.

(75)

Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig­

heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands­

godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott

och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital­

instrument endast tas med bland institutets övriga pri­

märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen­

tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro­

cesser för godkännande.

(76)

För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi­

ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys­

ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt

om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att

investerare och insättare får tillräcklig information om

institutens solvens.

(77)

De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned­

om, minst i form av en sammanfattning, om institutens

repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran­

gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga

myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen

bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar

om repor och säkrad finansiering.

(78)

Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital­

krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det

finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder

och att de initiala olikheterna kommer att minska under

övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i

kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut

inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg­

lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning

började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs­

perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så

långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som

statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer

bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante­

ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna

förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut

inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna

om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att

dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för

strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet

till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru­

mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas

så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka­

pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka­

pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör

tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument

som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital­

instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm­

melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i

denna förordning.

SV

L 176/10

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

21

(79)

Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den

31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva­

rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta

effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för­

längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an­

tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt

att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills

tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med

de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i

denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel­

lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och

2019.

(80)

För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär­

depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns

specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn

över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers­

företag i ett finansiellt konglomerat (

1

) för att åtgärda

sådant

"dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen".

Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens­

komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna

förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella

konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings­

grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning

av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd­

vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv

2002/87/EG, som förväntas 2015.

(81)

Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime­

rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G

20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-

derivat skulle clearas genom en central motpart. De be­

gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea­

ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för

att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna

med dessa derivat.

(82)

Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för

banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för­

ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel­

verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas­

kraven för transaktioner för finansiering av instituts

OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för

institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver­

ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt

riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn

av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk­

exponeringar mot centrala motparter.

(83)

Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av

risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-

derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela­

tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för

motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat

och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi­

nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä­

sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris­

ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker,

högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot­

svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

(84)

Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van­

ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings­

mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De

innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om­

fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta

krav vara positivt för att se till att institut följer upp och

övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som

en del av god riskhantering och för att avspegla att inte

heller handelsexponeringar mot centrala motparter är

riskfria.

(85)

En obeståndsfond hos en central motpart är en meka­

nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna

bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an­

vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar

sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal­

säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna

clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala

motparten kan ta till, innan den använder de övriga

clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris­

ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag

till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid

handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör

därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

(86)

Det

"hypotetiska kapital" som innehas av en central mot­

part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma

kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar

med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens

obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat.

Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en

central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in­

neha.

(87)

Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet

införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat­

kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana

kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en

integrerad del av kommissionens försök att garantera

effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för­

ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis­

ter ( 2 ).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/11

( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

22

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(88)

Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för

stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av­

vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta­

terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag

för vissa stora exponeringar från dessa regler under en

tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det

arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av

och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om

ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och

2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre­

ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex­

poneringar, tillsynsrutiner och krishantering ( 1 ) och med

hänsyn till den internationella utvecklingen och unions­

utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över

huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till­

lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om

huruvida de risker som är förbundna med dessa expone­

ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt

denna förordning.

(89)

För att säkerställa att undantag för exponeringar av be­

höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven­

sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna

förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över­

gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen,

rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att

utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller

inte.

(90)

Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en

kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande

till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den

finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster

och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka

sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres­

sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster

för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning

av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral

var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin

och en djupare och längre kris.

(91)

Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä­

kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade

förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa

krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför

stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(92)

I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle

tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg

bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings­

grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

(93)

I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för

banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be­

räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas

en observationsperiod från och med den 1 januari 2013

till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten,

dess komponenter och dess verkan i förhållande till det

riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval

av resultaten från denna observationsperiod avser Basel­

kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste­

ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi­

teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå

till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig

översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer

ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess

komponenteter tillämpas från och med den 1 januari

2015.

(94)

Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings­

instrument för unionen. I enlighet med internationella

överenskommelser ska den först införas som en extra

faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut

av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste

lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre­

ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

(95)

Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika

affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana

modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker­

ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el­

ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA

bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de

tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,

i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas­

sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt

i en lämplig analys där också historiska uppgifter och

stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras

av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att

återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga­

ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör

fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter

observationsperioden och kalibreringen av respektive

bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen,

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över

bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan­

dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som

inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över

bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori­

erna av institut.

(96)

Institut bör som en del av den interna bedömningen av

kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för­

ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning

bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att

kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör

de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före­

tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker­

ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

SV

L 176/12

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

23

(97)

Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent­

liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik.

Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk­

turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande

grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal­

jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings­

praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de

medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka

institutets riskprofil. Denna information bör göras till­

gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör

inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på

offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är

tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med­

lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal­

jerad information om ersättningar.

(98)

Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­

ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen

av en marknad som redan domineras av tre centrala

företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till

att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­

terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna

marknaden för andra företag.

(99)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) och Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­

ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti­

tutioner och organ behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska vara fullt

tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra­

men för den här förordningen.

(100)

Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar

som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid

kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt

att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar

inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli

föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver­

sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av

olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till­

gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark­

naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör

undvikas. Under en första observationsperiod bör därför

en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an­

vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets­

täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till­

gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä­

kerställda obligationer som handlas på transparenta

marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli

bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och

kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva­

rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns­

ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de

göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida

tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe­

terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att

den genomförs.

(101)

Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst

det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid

kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me­

del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera

enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens­

villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar­

diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser

för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono­

miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och

investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos

institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning

bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen med

stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele­

gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de­

taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning

för unionen. För att säkerställa global harmonisering på

området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak­

ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara

jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet

med det slutliga internationella regelverket för mätning

av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som

utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio­

nens särdrag och nationella särdrag.

(102)

I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över

och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för

likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden

till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet

från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis

ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor­

teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av

likvida tillgångar beakta den definition av likvida till­

gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill­

syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med

beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.

Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable­

rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger

tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör

EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri­

pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör

tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när

det gäller något sådant undantag samt undantag som

redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor

bör kopplas till deras användning av institut etablerade

inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över.

EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig

rapport till Europeiska kommissionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/13

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

24

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(103)

För att öka effektiviteten och minska de administrativa

bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor­

tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan­

darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio­

nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor­

teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i

denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In­

stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor­

teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven

börjar gälla fullt ut.

(104)

EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om

principerna för användningen av den likvida reserven i en

stressituation.

(105)

Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik­

viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de

får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter.

Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga

myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn­

digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets­

kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp­

baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att

hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under­

gruppsnivå.

(106)

Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt

likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma

grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik­

viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån­

liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga

skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand­

ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal

stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be­

handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en

grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite­

rier och parametrar för att fastställa specifika in- och

utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med

stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av

den delegerade akt som den antar i enlighet med denna

förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet,

ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa

dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den

metod och de objektiva kriterier som de är kopplade

till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen

av dessa kriterier.

(107)

Obligationer som getts ut av National Asset Management

Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir­

ländska bankernas återhämtning och denna utgivning

har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna

och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen

som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från

vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa

obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av

kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk­

tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga­

tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara

säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen

bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning

av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har

givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats

unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de­

legerade akt som den antar i enlighet med denna för­

ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I

detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän­

digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en­

lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera

NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem­

ber 2019.

(108)

På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av

Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för

de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över­

gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som

en integrerad del av omstruktureringen av det spanska

banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer

ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli­

tiken som undertecknades av kommissionen och de

spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över­

föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis­

sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro­

blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning,

och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av

den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos

monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci­

fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler

på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga­

ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande

av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den

antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa

likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis­

sionen beakta den omständigheten attt institut som be­

räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning

bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management

Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram

till december 2023.

(109)

På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att

lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad

akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra

om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska

personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset

Management Company, som tillkommit i samma syfte

och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå­

gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i

den utsträckning de garanteras av staten i den berörda

medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone­

tära myndigheter.

(110)

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för

tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare

utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic­

kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

SV

L 176/14

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

25

(111)

I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie­

ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti­

tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet.

Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara

ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila

nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in­

förs som en minimistandard genom en nationell bestäm­

melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi­

standard.

(112)

Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut

också anta finansieringsmodeller som är stabila över

längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén

för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå

till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel­

kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för

att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort­

sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans­

marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till­

växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser.

Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net­

tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en

observationsperiod och omfattas av en översynsklausul.

I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur

kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs­

punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning.

På grundval av denna utvärdering bör kommissionen

lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet,

tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett

sådant krav senast 2018.

(113)

Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit

till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­

sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis­

semang och systemproblem.

(114)

För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr­

ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti­

tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning.

Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut­

talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange­

mang är adekvata och ändamålsenliga.

(115)

För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många

olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa

långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie­

ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i

syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som

redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för

unionens ekonomi.

(116)

För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon­

tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil

finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i

bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan

generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra

internationella marknader. Dessutom kan specifika finan­

sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att

skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in­

begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera

likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap­

per som handlas på höglikvida marknader eller är upp­

skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa

strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta

syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att

de internationella standarderna färdigställts, och på

grundval av den rapportering som krävs i denna förord­

ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor­

mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan­

sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio­

nen.

(117)

För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen

och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio­

nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen

av kapitalbas enligt denna förordning under en över­

gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna

förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna

infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs­

tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems­

staterna och den definition av kapitalbas som gäller i

medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig­

heterna under övergångsperioden, inom angivna övre

och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad­

gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt

denna förordning ska införas.

(118)

För att underlätta en smidig övergång från de diverge­

rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med­

lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs

i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un­

der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu­

ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste­

ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord­

ning.

(119)

För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten

att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini­

tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som

inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i

denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och

den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten

bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en

begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate­

rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en­

ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv

2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade

som kärnprimärkapital.

(120)

För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga

upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö­

rerna korrekt och heltäckande information om enskilda

instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar

införas stegvis.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/15

26

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(121)

För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa­

renheterna från tillämpningen av denna förordning bör

kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro­

paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings­

förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av

kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av

säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets­

krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit­

risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden,

hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital

och på tillämpningsnivån för denna förordning.

(122)

Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut

bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut

nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt

som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp­

delning mellan banktjänster till privatpersoner och

mindre företag och investmentbanktjänster inom en

bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för

att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande

regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en

sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas

att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio­

nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett

lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

(123)

Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare

och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att

anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som

har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone­

ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam­

heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom

sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att

splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på

strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom­

mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo­

niseras.

(124)

För att specificera de krav som anges i denna förordning

bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290

i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

att göra tekniska anpassningar av denna förordning för

att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­

hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino­

login och definitionerna till senare relevanta akter, att

anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord­

ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­

standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck­

ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden

eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på

finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re­

levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta

inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och

klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att

anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av­

seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden

och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap­

perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet,

bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av

redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke

på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och

hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor

kopplade till tillämpningsområdet för direktiv

2004/39/EG.

(125)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när

det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av

kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för­

ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter,

förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp­

ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex­

poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av

kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck­

lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa

kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i

fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer

i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna,

förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka­

pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost­

naderna under föregående år i syfte att säkerställa en

enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från

vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts

innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in­

föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk­

ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät­

ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul­

der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför

lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på

expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och

utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar

översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och

i god tid.

(126)

I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-

fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta

praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade

akter på området finansiella tjänster.

(127)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa

harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

SV

L 176/16

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU.

Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det

lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften

att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och

genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden,

för överlämnande till kommissionen. I samband med ut­

arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn

bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för

administration och rapportering. Rapporteringsformaten

bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom­

plexiteten av institutens verksamhet.

(128)

Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan­

darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande,

vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag

från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino­

ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam­

het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för

fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk­

viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik­

viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis­

sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­

dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen

och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan

tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i

proportion till dessa institut och deras verksamheter i

fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

(129)

Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i

denna förordning, till exempel delegerade akter avseende

likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande

effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den

reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar­

lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om

den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om

de rådande idéerna inom kommissionen redan före of­

fentliggörandet av delegerade akter.

(130)

Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska

standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide­

ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm­

nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk­

bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk­

vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling

av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument

och valutatransaktioner, användning av interna modeller,

bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge­

nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i

EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

(131)

Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan­

darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,

om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn

som är identisk med det förslag till teknisk standard för

tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken

Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot

en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med

en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis­

sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i

god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda

hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och

komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt

särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord­

ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(132)

Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA

inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som

avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så

snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik­

viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för­

ordning.

(133)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( 1 ).

(134)

I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken

fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems­

staternas egendomsordning, ska denna förordning varken

favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord­

ningar som omfattas av denna förordning.

(135)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett

ett yttrande ( 2 ).

(136)

Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med

detta.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( 2 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

28

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till­

synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska

uppfylla med avseende på följande punkter:

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och

standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ

risk och avvecklingsrisk.

b) Krav på begränsning av stora exponeringar.

c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i

kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga

och standardiserade delar av likviditetsrisken.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto­

soliditet.

e) Krav på offentliggörande.

Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö­

riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut,

vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga

myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som

fastställs i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka­

pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven

i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

Artikel 4

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

(1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från

allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal­

bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led

1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas

av de krav som åläggs genom det direktivet, med un­

dantag av

a) kreditinstitut,

b) lokala företag,

c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana

sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i

direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en

eller flera av de investeringstjänster eller den investe­

ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5

i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får

inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före­

tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld

gentemot dessa.

(3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

(4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på

marknader för finansiella terminer eller optioner eller

andra derivatinstrument och på kontantmarknader en­

bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader,

eller som handlar för andra medlemmars räkning på

de marknaderna och som är garanterade av clearingmed­

lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker­

ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana

företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark­

nader.

(5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen

i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp­

tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk­

ringsverksamhet (Solvens II) (

1

).

(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi­

nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

SV

L 176/18

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

29

(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en­

ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om

samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär­

depapper (fondföretag) ( 1 ), inbegripet, om inget annat

föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet

vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller

enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till­

syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav

som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond

(AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder ( 2 ), eller

en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti­

kel 4.1 aa i det direktivet.

(8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or­

gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller

delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

eller myndigheter som utövar samma ansvar som del­

statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom­

mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och

stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala

självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga

garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ

reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i

artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de­

finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(13) originator: en enhet som

a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt,

var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till

de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl­

denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger

till grund för den exponering som värdepapperiseras,

eller

b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk­

ning och därefter värdepapperiserar dem.

(14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det

institut som är originator, som upprättar och förvaltar

ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller

annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo­

neringar från tredje part.

(15) moderföretag:

a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna

1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4

avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU

och del fem i den här förordningen är ett moderfö­

retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar

ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat

företag.

(16) dotterföretag:

a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och

2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett

moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly­

tande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara

dotterföretag till det moderföretag som är överordnat

dessa företag.

(17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av

ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av

de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in­

stitut.

(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam­

het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan­

dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet

som har samband med ett eller flera instituts huvud­

sakliga verksamhet.

(19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en­

ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och

en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de­

finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri­

pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer

med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift­

ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle­

ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i

unionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/19

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

( 2 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

30

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot­

terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller

finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen

ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan­

siellt holdingföretag.

(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv

2002/87/EG.

(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre­

tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett

institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och

som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred­

jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv

2009/138/EG.

(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag

i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv

2009/138/EG.

(25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som

uppfyller samtliga följande villkor:

a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det

omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

b) Det har auktoriserats i ett tredjeland.

c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en­

ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst

lika stränga som de som fastställts i denna förordning

eller i Direktiv 2013/36/EU.

(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut

men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva

aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de

verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och

15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett

finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding­

företag och ett betalningsinstitut i den mening som av­

ses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns­

ter på den inre marknaden ( 1 ) samt ett kapitalförvalt­

ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag

och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

enligt definitionen i artikel 212.1

g i direktiv

2009/138/EG.

(27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

a) Ett institut.

b) Ett finansiellt institut.

c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade

finansiella situationen för ett institut.

d) Ett försäkringsföretag.

e) Ett försäkringsföretag i tredje land.

f) Ett återförsäkringsföretag.

g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

h) Ett försäkringsholdingföretag.

i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet.

j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam­

het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv

2009/138/EG.

k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ­

det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4

i det direktivet.

l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet

är jämförbar med någon av de enheter som avses i

leden a–k ovan.

(28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med­

lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut

som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett

sådant institut eller finansiellt institut, och som inte

självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk­

toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

som är etablerat i samma medlemsstat.

(29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems­

stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat

institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi­

nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre­

tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems­

stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med­

lemsstat.

SV

L 176/20

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

31

(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är

ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå­

gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding­

företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i någon medlemsstat.

(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems­

stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt

är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i

samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat.

(33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som

auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i

artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

(35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i

artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa

typer av bolag ( 1 ) eller direkt eller indirekt ägande av

20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett

företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av

kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent­

ligt inflytande över ledningen av detta företag.

(37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett

dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv

83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti­

tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002,

eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri­

disk person och ett företag.

(38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska

eller juridiska personer är förenade på något av följande

sätt:

a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom

kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i

ett företag.

b) Kontroll.

c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom

en varaktig förbindelse till samma tredje part.

(39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av

följande:

a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som,

om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt

därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt

kontroll över den eller de andra.

b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte

står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a

men som bör betraktas som en helhet ur risksyn­

punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med­

för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro­

blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings­

problem, drabbas sannolikt även den eller alla de

andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell

regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning

till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe­

ringen bestående av den nationella regeringen och alla

de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in­

direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt­

ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en

grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida

det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt­

ning bestående av den nationella regeringen och andra

fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas

separat för var och en av de personer som direkt kont­

rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning

till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska

personer som kontrolleras av denna person enligt led

a eller har anknytning till denna person enligt led b,

inklusive den nationella regeringen. Samma princip till­

lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller

myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett

offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell

lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be­

fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av

tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet

som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo­

derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av

finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade

finansiella moderholdingföretag i EU.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/21

( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

32

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som

innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har beviljats auktorisation.

(44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska

centralbanken (ECB).

(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen­

tralbanker.

(47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet

av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna

förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som

om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra

enheter, utgjorde ett enda institut.

(48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa­

tionen.

(49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade

situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding­

företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex­

klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av

den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan­

siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre­

tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella

holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta­

get.

(50) finansiella instrument: endera av följande:

a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång

för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en

finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG.

c) Derivatinstrument.

d) Primärt finansiellt instrument.

e) Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella

instrument endast om deras värde är beroende av priset

på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå­

gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett

index.

(51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som

anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti­

tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers­

företag.

(52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända­

målsenliga eller fallerade processer, människor, system

eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins­

kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan

form, till gäldenären.

(54) sannolikhet för fallissemang (

"probability of default",

PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under

en ettårsperiod.

(55) förlust vid fallissemang (

"loss given default", LGD): kvo­

ten av förlusten på en exponering till följd av en mot­

parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

(56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out­

nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att

utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän­

delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade

beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast­

ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke

aviserade limiten är högre.

(57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in­

stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med

en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer­

ligt innehar.

(58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering,

där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo­

nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av

en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna

kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få

överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be­

lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller

ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden

mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en

fordran på institutet.

SV

L 176/22

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

33

(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce­

ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts

exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be­

tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang

eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu­

sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra

icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu­

tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och

vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det

nominella värdet.

(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari­

genom den kreditrisk som är förenad med en expone­

ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher,

och som har båda följande egenskaper:

a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller

programmet är beroende av utvecklingen av expone­

ringen eller gruppen av exponeringar.

b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för­

delas under den tid transaktionen eller programmet

pågår.

(62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär­

depapperisering.

(63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den

risk som är förenad med en underliggande grupp av

exponeringar delas upp i trancher och minst en av de

underliggande exponeringarna är en värdepapperise­

ringsposition.

(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter­

värdepapperisering.

(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge­

nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär­

depapperisering förbättras i förhållande till om ingen

förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den

förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher

i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk­

skydd.

(66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller

en annan enhet än ett institut, som inrättats för att

genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio­

ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs

för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor­

mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de

förpliktelser det institut som är originator har, och där

de personer som har vinstintresse i företaget har obe­

gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk

som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid

en position i segmentet medför större eller mindre risk

för kreditförlust än en position på samma belopp i varje

annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd

som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi­

tioner i segmentet eller i andra segment.

(68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt­

tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in­

begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från

flera oberoende och ansedda mäklare.

(69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm­

föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas

utifrån ett eller flera indata från marknaden.

(70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser

eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor­

rekthet och oberoende.

(71) godtagbart kapital: summan av

a) primärkapital enligt artikel 25, och

b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika

med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande

villkor:

a) Den är en reglerad marknad.

b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt

angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä­

kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas

uppfattning ger ett lämpligt skydd.

(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner

som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd

som en del av dennes rörliga ersättning och som inte

omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat

in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/23

34

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast­

ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna

till en framtida försäljning av fastigheten genom att be­

akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala

och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och

annan lämplig användning av fastigheten.

(75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller

bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen­

het i bostadsrättsföreningar i Sverige.

(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det

beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja

fastigheten till en i förhållande till honom oberoende

köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring

där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och

utan tvång.

(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder

som institutet måste följa enligt förordning (EG)

nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

(78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis­

semang som inträffat under en period som inleds ett

år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna

exponeringsklass ett år före denna dag.

(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som

upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller

byggnation på mark i samband med fast egendom, eller

av eller i samband med sådan egendom, med avsikten

att sälja egendomen med vinst.

(80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i

samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp

av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all­

mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie­

ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt

exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el­

ler direktfinansiering.

(82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller

dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller

garanterade rättigheter som avser endera av följande:

a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin

har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten

till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger

institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en­

skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än

en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig

att återköpa dem.

b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett

fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är

fastställd eller ska fastställas av den som överlåter

instrumentet. Avtalet är en repa för det institut

som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om­

vänd repa för det institut som köper dem.

(83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som

omfattas av en repa eller en omvänd repa.

(84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill­

gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till

en korg av tillgångar.

(85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en­

dera av följande:

a) Egna positioner och positioner som härrör från verk­

samhet för kunders räkning och som marknads­

garant.

b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller

förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och

försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och

råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att

bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas

i avsikt att bedriva handel.

(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt­

form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv

2004/39/EG.

(88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an­

tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för­

ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med

artikel 25 i den förordningen.

(89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot­

part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU)

nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i

den förordningen.

SV

L 176/24

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

35

(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds­

fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond

som betalats in av ett institut.

(91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet

en variationsmarginal som ska betalas till en clearing­

medlem men som denne ännu inte mottagit, och en

potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el­

ler en kund mot en central motpart i samband med

sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar­

tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i

artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

(93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till­

gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an­

svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä­

kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta­

gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor,

men med uteslutande av skyldigheter som endast kan

genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i

förhållande till institutets kapitalbas.

(94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror

på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet

eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla­

nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en

framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda

till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva­

rande tillgångarna.

(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe­

cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och

har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet

med tillämpliga redovisningsregler.

(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker

komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po­

sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio­

ner.

(97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att

fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva­

tet.

(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti­

tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit­

värderingsinstitut ( 1 ) eller en centralbank som utfärdar

kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU)

nr 1060/2009.

(99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering­

institut som har utsetts av ett institut.

(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse

som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1

som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

(101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i

direktiv 2009/138/EG.

(102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i

företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG,

om dessa poster klassificeras som primärkapital till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet.

(103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital­

poster i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa

poster begränsas av de delegerade akter som antagits i

enlighet med artikel 99 i det direktivet.

(104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos­

ter i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.2 i det direktivet.

(105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3):

kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di­

rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som

tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.3 i det direktivet.

(106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som

anges i tillämpliga redovisningsramar.

(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida

värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be­

skattningsbar vinst i framtiden.

(108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar.

(109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för­

månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende

på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av

summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/25

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

36

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon

form.

(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti­

kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den

innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

(113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re­

dovisningsramar.

(114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot

en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot

kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella

sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de

kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan­

siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas

en förlust till följd härav som inte på något betydande

sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle

åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument

som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i

tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

(116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut

av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott

eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos­

ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka­

pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar

måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan­

dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule­

rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.

(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka­

pital.

(119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av

institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru­

ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument.

(120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett

dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra

fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu­

tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis­

ningsramar.

(122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru­

ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av

enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också

äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

(123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från

föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo­

visningsramar.

(124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga

redovisningsramar.

(125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till­

lämpliga redovisningsramar.

(126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i

ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till

värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i

den finansiella sektorn.

(127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som det vilket avses i artikel 113.7.

b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet

med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG

och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in­

stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig­

het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för­

ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

är etablerade i samma medlemsstat och är underkas­

tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga

myndighet.

d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds­

system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer

för deras likviditet och solvens för att vid behov

undvika konkurs.

SV

L 176/26

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

37

e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång

till finansiella resurser i form av kapital och likviditet

om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad­

gade skyddssystem som avses i led d.

f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet

huruvida de system som avses i leden d och e är

adekvata.

g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna

skyddssystemet är tio år.

h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för­

hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds­

systemet.

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående

räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som

får användas för det ändamålet före utdelning till inne­

havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust,

vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm­

melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och

summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i

enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu­

tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska

fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning

och inte på grundval av den sammanställda redovisning­

en.

2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller

bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i

sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag

som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie­

bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot­

svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig­

heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in­

nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast

egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav

särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags­

tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings­

ägare ges ett likvärdigt skydd.

3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van­

ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande

transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt­

jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär­

digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen.

Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker

vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället

från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer

från försäljningen av de underliggande varorna.

Artikel 5

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för

kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini­

tioner:

(1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon­

teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost­

nader vid inkassering av instrumentet.

(3) förväntad förlust (

"expected loss", EL): kvoten av det be­

lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd

av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning

under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

KAPITEL 1

Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6

Allmänna principer

1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta

på individuell nivå.

2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med­

lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett

moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.

3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett

dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

del åtta på individuell nivå.

4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats

att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings­

verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga

I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi­

viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet

med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­

persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex

med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre­

tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.

Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1

och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt

undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju

på individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/27

38

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Artikel 7

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell

nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1

på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och

institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda

medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade

tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt­

liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka­

pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter­

företag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt

ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala

skulder.

b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på

sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att,

med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot­

terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en­

dast försumbara risker.

c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och

kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till

aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att

utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre­

tagets ledningsorgan.

2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet

som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol­

dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt­

ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt

av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa

artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet

omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems­

staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande

villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är

lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel

ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i

en medlemsstat.

b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av

risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar

moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under­

rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på

individuell nivå

1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en

enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl­

jande villkor:

a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet

uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet

övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn

över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller

undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer

för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe­

terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över­

föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla

enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller

rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i

led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till

Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder

som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första

stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i

förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera

dessa hinder.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är

auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1

är uppfyllda.

SV

L 176/28

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

39

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i

flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det

förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast

på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande

delar:

a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess

behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den

enskilda likviditetsundergruppen.

b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de

nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets­

undergruppen.

c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar

som måste innehas av de institut för vilka undantaget för

del sex ska utnyttjas.

d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de

behöriga myndigheterna,

f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna

1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de

uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut

som har en sådan relation med varandra som avses i arti­

kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i

den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta

att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del

sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in­

stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller

punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti­

kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild

likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna

artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga

myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett

moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar

dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och

vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder­

institut.

2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder­

institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga

myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran­

den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller

rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra

medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo­

derföretaget.

3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som

anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år,

informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta­

ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter

och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är

beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna

samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred­

jeland.

Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell

lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de­

larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med­

lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som

övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat,

om följande villkor är uppfyllda:

a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess

underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller

också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av

det centrala organet.

b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess

underställda institut övervakas som en helhet grundat på den

sammanställda redovisningen från dessa institut.

c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in­

struktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell

lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses

i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU.

2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de

villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala

organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av

de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja

undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på

individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/29

40

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

KAPITEL 2

Konsolidering under tillsyn

A v s n i t t 1

T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å

Artikel 11

Allmänna förfaranden

1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och

på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som

föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu­

tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag

till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en

lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll­

mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon­

solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i

synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna

förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti­

ner som garanterar en korrekt konsolidering.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en

medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges

i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna

två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets

eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade

situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol­

dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i

en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in­

stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med

artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som

kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu­

tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi­

ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om­

fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som

är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och

den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i

avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom­

missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup­

pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig­

heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav

som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten

och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt

dess komplexitetsgrad.

4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses

i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av

den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det

centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det

påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna,

om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda

omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur

eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver

en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank­

grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de

skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta

i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU

på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte

påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra

oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som

helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för

den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12

Finansiella holdingföretag och blandade finansiella

holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och

ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers­

företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på

grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade

finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på

kreditinstitutet.

Artikel 13

Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå

1.

Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta

på grundval av sin konsoliderade situation.

Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter­

företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska

offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440,

442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­

tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det

finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol­

dingföretagets konsoliderade situation.

SV

L 176/30

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

41

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag

inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala

marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna

437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på

undergruppsnivå.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på

moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor­

mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är

etablerat i tredjeland.

4.

Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i

den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen­

trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas

på det centrala organet och de underställda instituten ska be­

handlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå

1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av

denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller

undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces­

ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre­

rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för

tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att

dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför

sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att

dessa bestämmelser efterlevs.

2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med

artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller

undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp­

fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i

enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i

relation till gruppens samlade riskprofil.

3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter­

företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte

gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont­

rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de

behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig

enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta­

blerat.

Artikel 15

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå

för grupper av värdepappersföretag

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i

varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord­

ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på

gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den

alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone­

ringsbelopp enligt artikel 95.2.

b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna

i artiklarna 95.1 och 96.1.

c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen

uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar

samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin­

delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut,

kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars

skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi­

nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag

som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket

här anges som summan av de poster som avses i artiklarna

26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av

följande:

i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter­

ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna

36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär­

depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont­

rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol­

dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför­

valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/31

42

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget

om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än

det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än

summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av

värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag

och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars

skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum­

man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag,

finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före­

tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis­

ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet

för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital­

förvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende

bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet

moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från

tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt

artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till­

lämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från

kapitalbaskraven på gruppnivå

1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så­

dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö­

riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under­

gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam­

manhänger med sammansättningen av och källorna till deras

kapital och finansiering.

2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe­

ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta

andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet

stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före­

tag som inte är belägna i en medlemsstat.

3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas­

kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del

åtta tillämpas på individuell nivå.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på

grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en

fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut

som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till

samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella

moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte

tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon­

soliderade situation.

2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i

varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs

grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot­

terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet

som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på

övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl­

lande.

c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast­

ställts på ett rättsligt bindande sätt.

3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som

avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga

myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor­

tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas

av institut och finansiella institut som leds av ett företag som

ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte

ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat

till den andel av kapitalet som de innehar.

5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av

kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de

behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen

ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an­

vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att

företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

SV

L 176/32

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

43

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon­

solidering ska ske i följande fall:

a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut­

övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller

finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse

eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har

samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel­

ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att

den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG

ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne­

bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i

de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti­

kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka­

pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv

2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med

de metoder som anges i denna artikel.

A v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

f ö r

k o n s o l i d e r a d

t i l l s y n

Artikel 19

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för

konsoliderad tillsyn

1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag

vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål

för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den

totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen

för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två

belopp:

a) 10 miljoner EUR.

b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans­

räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar­

intresse.

2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv

2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i

varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt

institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till­

synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett

företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga

hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller

syftet med att övervaka kreditinstitut.

c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp­

baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi­

ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller

vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit­

institut.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera

företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de

ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke

oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full­

ständigt samråd

a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i

artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka

inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre­

tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be­

gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor

och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/33

44

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild

behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5

och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna

422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns­

myndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be­

skrivning av den metod som används för att fördela operativt

riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska

anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i

riskmätningssystemet.

2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras

makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det

gäller

a) ansökan som avses i punkt 1 a,

b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär­

skilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till

den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande

tidpunkt:

a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar

den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe­

fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn­

digheterna.

b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport

som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten

med en analys av åtagandena inom gruppen.

4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns­

myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1

a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be­

gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti­

kel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet

till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre­

taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding­

företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju­

tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga

om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet

som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell

nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe­

ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella

moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella

moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären­

det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö­

retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om

punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

SV

L 176/34

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

45

6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,

dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom

EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i

artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143,

ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri­

erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel

3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag

tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan­

teringssystem, processer och metoder.

7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas

som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de

berörda medlemsstaterna.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera det gemensamma beslut som

avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd

som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och

363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för

likviditetskrav

1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett

finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter­

företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns­

myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för

tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat

göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut

om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda

och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp­

ning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att

den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport

som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval

av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan

fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns­

myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de

övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande

tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar

för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva

att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in­

stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av

den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för

likviditetsundergruppen.

2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader

ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på

individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex­

månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill­

koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med

beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems­

stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan

nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt

säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå­

nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat­

tats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som

avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot­

sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med

EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i

delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/35

46

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag

eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett

finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett

ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23

Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska

begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut

och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje­

länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp­

fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24

Värderingen av tillgångar och poster utanför

balansräkningen

1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk­

ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings­

ramen.

2.

Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna

kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster

utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i

enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för­

ordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅ

KAPITALBAS

AVDELNING I

KAPITALBASKATEGORIER

KAPITEL 1

Primärkapital

Artikel 25

Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka­

pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

KAPITEL 2

Kärnprimärkapital

A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti­

kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) balanserade vinstmedel,

d) ackumulerat annat totalresultat,

e) övriga reserver,

f) reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär­

kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och

omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart

som dessa uppkommer.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del­

års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut

föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med

förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn­

digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero­

ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva­

riga för institutet i fråga.

b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har

gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från

detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett

nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet

med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna

kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i

artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis­

sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten

klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument

endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som

får rådgöra med EBA.

SV

L 176/36

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

47

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd,

som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för

klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka

det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri­

erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda,

ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.

EBA ska på grundval av information från varje behörig myn­

dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över

samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som

räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första

gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast

den 1 februari 2015.

EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i

artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in­

strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i

tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra

kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de­

cember 2014 och tillkännagöra detta.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera innebörden av

"förutsebara" vid bedöm­

ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits

av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa

sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i

kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru­

ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar

under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell

lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp­

ningen av denna del i varje enskilt fall anser är

i) ett ömsesidigt bolag,

ii) en kooperativ sammanslutning,

iii) en sparbank,

iv) ett liknande institut, eller

v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut

som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig

myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna

artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de

utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt

innehas av ett institut som avses i dessa led.

b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är

uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar­

banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före

den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana

vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att

uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe­

terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig

nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam­

manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp­

ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 28

Kärnprimärkapitalinstrument

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka­

pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän­

nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till­

lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras

inte direkt eller indirekt av institutet.

c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl­

ler deras klassificering:

i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv

86/635/EEG.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/37

48

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis­

ningsramar.

iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens

i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt

nationell obeståndslagstiftning.

d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i

institutets finansiella rapporter.

e) Instrumenten är eviga.

f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas,

utom i något av följande fall:

i) Institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in­

stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet

i enlighet med artikel 77.

g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut­

tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe­

lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i

fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller

vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om

institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra

att lösa in dessa.

h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det

gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning,

inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument,

och de villkor som gäller för instrumenten ger inga

preferensrätter till betalning av utdelning.

ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast

betalas ut från utdelningsbara medel.

iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte

någon cap eller annan restriktion för det maximala

belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru­

ment som avses i artikel 27.

iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som

instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte

någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till

innehavarna och institutet har inte heller på andra grun­

der någon sådan skyldighet.

vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär

detta inte fallissemang från institutets sida.

vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in­

stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio­

nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och

varje instrument absorberar förluster i samma omfattning

som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän­

delse av insolvens eller likvidation av institutet.

k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res­

terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter

betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till

summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte

omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru­

ment som avses i artikel 27.

l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti

som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag, eller

vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som

avses i leden i–v.

m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

SV

L 176/38

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

49

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp­

fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas

som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt

att de är likställda.

2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en

permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital-

eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen

av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk­

tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital­

instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som

ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm­

melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im­

plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas

inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd

av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den

rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om

instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan

flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till

en illa avvägd broms på egna medel.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel­

ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende

ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument

med färre eller inga rösträtter.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital­

basinstrument,

b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av­

vägd broms på egna medel,

c) innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,

kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara

institut

1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill­

koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp­

ningen av denna artikel, är uppfyllda.

2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen

av kapitalinstrumenten:

a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när

detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får

vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för

instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen

av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang

från institutets sida.

3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be­

gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap

eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i

institutets bolagsordning.

4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu­

tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är

begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be­

gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett

ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank

eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna

instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt

har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion

till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru­

ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital­

instrument.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/39

50

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på

institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast

eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om­

fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital­

instrument som utgivits av detta institut.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om

det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in­

stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30

Konsekvenser av att villkoren för

kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28

eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller

att

a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri­

märkapitalinstrument

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att

räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i

krissituationer

1.

I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut

som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin­

stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis­

sionen.

c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali­

seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt

stöd.

d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten

eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt

organ.

e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27

ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford­

ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla

prioriterade fordringar.

g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till­

lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört

offentligt organ.

h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har

offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av

det beslutet.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete

med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital­

instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri­

märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

A v s n i t t 2

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32

Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla

ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings­

ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive

följande:

a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett

resultat av institutets vinst vid försäljning.

b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto­

vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de

värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning

till positionerna i värdepapperiseringen.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som

anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/40

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

51

Artikel 33

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna

skuldförbindelser

1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från

vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella

instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet

förväntade kassaflöden.

b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas

till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets

egen kreditstatus.

c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från

institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.

2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna

av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu­

tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör

från motpartsrisk.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får

institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna

skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp­

fyllda:

a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i

artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder

beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig­

het.

c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer

som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa

tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till

marknadsvärde eller nominellt värde.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan

värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad

som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i

artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till

verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli­

gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35

Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt

värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten

inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta

sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul­

der som bokförts till verkligt värde.

A v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,

u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 36

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl­

jande:

a) Förluster för innevarande räkenskapsår.

b) Immateriella tillgångar.

c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet.

d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i

enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar

riskvägd

exponering med hjälp av internmetoden.

e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets

balansräkning.

f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital­

instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för­

pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/41

52

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt

innehav i dessa enheter.

i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i

dessa enheter.

j) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i

enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra­

ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo­

neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter

som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella

sektorn.

ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna

243.1 b, 244.1 b och 258.

iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med

artikel 379.3.

iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast­

ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar­

tikel 153.8.

v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med

artikel 155.4.

l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån

sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken

dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt

1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman­

hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66

a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella

institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),

som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 (

1

), försäkrings-

och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un­

dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i

enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från

följande poster i kapitalbasen:

a) Kärnprimärkapitalposter.

b) Övrigt primärkapital.

c) Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till­

gångar på följande sätt:

a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av

tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om

de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från

balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som

inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

SV

L 176/42

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

53

Artikel 38

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet

1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte­

fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som

måste dras av i enlighet med denna artikel.

2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras

med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder,

utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in­

stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning

att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes­

kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte­

myndighet och avseende samma skattesubjekt.

4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an­

vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna

skatteskulder som minskar den summa av immateriella till­

gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras

av.

5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt

punkt 4 ska fördelas på

a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som

inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna

proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford­

ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i

leden a och b.

Artikel 39

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till

tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är

beroende av framtida lönsamhet

1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska

inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre

avdelning II:

a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil­

ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett

delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av

framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte­

fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en

skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu­

tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab­

bas av likvidering eller insolvens.

b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna

kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för

institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende

ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags­

tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för

gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel­

ning II.

c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna

enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med

en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den

medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna

skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Artikel 40

Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade

förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska

inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar

som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan

ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning­

arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som

avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns­

bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som

skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller

togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings­

ramar,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/43

54

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions­

planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under

förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har

gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att

minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt

i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende

på vad som är tillämpligt.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet

ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för­

månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt

1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav

i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet

för långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa

positioner, under förutsättning att båda av följande villkor

är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap­

per, genom att beräkna den underliggande exponeringen

mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in­

dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka­

pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig­

gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne­

bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är

uppfyllda:

i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un­

derliggande index.

ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt

innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl­

jande villkor är uppfyllt:

a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru­

ment som har givits ut av enheten.

b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av

enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer

av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman­

ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell

rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos

enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett

korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i

enlighet med följande:

a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital­

instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas

på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne­

hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

SV

L 176/44

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

55

Artikel 45

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och

i, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda av följande villkor är uppfyllda:

i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio­

nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett

år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det

fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i

den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna

den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i

led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk­

ningen i led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter

i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent­

ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti­

tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av

följande på kärnprimärkapitalposterna:

i) Artiklarna 32–35.

ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l,

exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna

skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår ur temporära skillnader.

iii) Artiklarna 44 och 45.

b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in­

nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt

innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i

dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska

fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital­

instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att

multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med

den andel som anges i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru­

ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet

inte har något väsentligt innehav, representerat av varje

kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/45

56

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

Artikel 47

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett

institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska

dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions­

garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och

beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45

samt underavsnitt 2.

U n d e r a v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g

f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från

kärnprimärkapitalposter

1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte

behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden

a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det

tröskelbelopp som avses i punkt 2:

a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och

tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­

kapitalposter, beräknade med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe­

ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka­

pitalposter, beräknas med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara

den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med

det procenttal som avses i led b i denna punkt.

a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de

justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till­

lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för

undantag som anges i den här artikeln.

b) 17,65 %.

3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen

uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som

inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna

punkt med summan i led b i denna punkt:

a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill­

nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets

kärnprimärkapitalposter.

b) Summan av följande:

i) Det belopp som avses i a.

ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av

kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella

sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster

som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel

som avses i första stycket.

4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med

punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

SV

L 176/46

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

57

Artikel 49

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller

institutionella skyddssystem tillämpas

1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att

instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv

2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi­

viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga

myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka­

pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken

moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det

blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har

ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e

i denna punkt är uppfyllda:

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk­

ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt

direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella

moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol­

dingföretag eller institut som har innehavet.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för­

väg.

d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till­

stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande

period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt­

ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter

som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är

tillräcklig.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget.

iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv) Institutet.

v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i

leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I

avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2.

Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå

och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av

kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella

sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga

myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe­

ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och

avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket

får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller

delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i

unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark­

nadens sätt att fungera.

3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital­

basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten

att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill­

koren i leden i–v är uppfyllda.

i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7.

ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i

enlighet med artikel 113.7.

iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet

upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti­

kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning

inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk­

ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som

tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel­

serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an­

passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för­

ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman­

ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En

extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege­

rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig

användning av sådana delar som är godtagbara för be­

räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska­

pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu­

tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen.

Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade

aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga

myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i

artikel 99.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/47

58

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem

uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre­

gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter­

levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom

ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte

att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar

av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en­

heter som inte är medlemmar av den institutionella

skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av

sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital­

basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas

mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste­

met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning­

en.

b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller

ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i

led a i–v är uppfyllda.

4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk­

terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas

en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3,

beroende på vad som är tillämpligt.

5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till

direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella

konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be­

räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och

Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och

marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den

24 november 2010 ( 1 ) Esma genom den gemensamma kom­

mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte

att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder

som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de

alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari

2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning

(EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 4

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 50

Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna

32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i

artiklarna 48, 49 och 79.

KAPITEL 3

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som

kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill­

skott, om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av

ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller

mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi­

nansierats av institutet.

d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru­

ment i händelse av institutets insolvens.

SV

L 176/48

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

59

e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon

garanti som ökar förmånsrätten för

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet

eller dess dotterföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller

instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa

in dem.

h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller

en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut

om köp.

i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill­

koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter

utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp­

fyllda.

j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut­

tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller

skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte

på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i) Efter det att institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott­

beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den

behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.

k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått,

att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran

om inlösen eller återköp av instrumenten.

l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.

ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär­

digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu­

tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be­

talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid

och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan

begränsning använda sådana inställda betalningsmedel

för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in­

stitutets sida.

v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul­

der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande

utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags­

tiftning.

n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in­

strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs

ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om

en utlösande händelse skulle inträffa.

o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget

som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda

följande villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet

med del ett avdelning II kapitel 2.

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut

utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i

denna punkt.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/49

60

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara

uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el­

ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning

att dessa likställs.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) form och art för incitament till inlösen,

b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts

kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital­

belopp,

c) förfaranden och tidpunkter för att

i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter

en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in­

stitutets rekapitalisering,

e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka­

pitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på

primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna

hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be­

stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte

innehålla följande:

a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en

utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet

och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka­

pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital­

instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa

primärkapitaltillskott.

c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning

med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för

övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel­

ser gälla för primärkapitaltillskott:

a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio­

nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera

av följande:

i) 5,125 %;

ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet

och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet

ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses

i led a.

c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en

utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges

antingen

i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp

som får konverteras, eller

ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon­

verteras till kärnprimärkapitalinstrument.

d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande

händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande

belopp:

i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid

insolvens eller likvidation av institutet.

ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller

återköp av instrumentet.

iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.

SV

L 176/50

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

61

2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill­

skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster

som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som

övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för

de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka­

pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller

konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som

måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse

skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets

kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra

följande:

a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in­

strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till

kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna

artikel.

6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse

skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid­

punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill­

skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse

inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då

sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska

vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs

för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka­

pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in­

träffar.

7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle

inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga

hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller

bestämmelser i avtal.

Artikel 55

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott

inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1

inte längre är uppfyllda, gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

primärkapitaltillskott,

b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart

ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som

institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av

befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu­

tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig­

heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets

kapitalbas.

c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek­

torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte

har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om

institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan­

taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem

eller färre arbetsdagar.

e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen­

tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger

institutets supplementärkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/51

62

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck­

ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil­

ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för­

luster.

Artikel 57

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav

av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för

långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka­

pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner,

under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han­

delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att beräkna den underliggande exponeringen mot

egna primärkapitaltillskott i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär­

depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott

som härrör från korta positioner i underliggande index, in­

begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts­

risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll­

da:

i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande

som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c

och d, i enlighet med följande:

a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval

av bruttovärdet av långa positioner.

b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska

dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i

enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på

grundval av nettovärdet för långa positioner med samma

underliggande exponering, under förutsättning att båda föl­

jande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 60

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella

sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

SV

L 176/52

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

63

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella

sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat

med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa

enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som

ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska

beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt

med andelen i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Den summ som anges i led i delad med den summ som

anges i led ii:

i) Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent­

ligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter

efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii,

får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med

del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av­

delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r

K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål

ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster

som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 4

Supplementärkapital

A v s n i t t 1

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h

- I n s t r u m e n t

Artikel 62

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att

villkoren i artikel 63 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte­

effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo­

nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel

2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i

enlighet med avdelning II kapitel 2,

d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul­

tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till

0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en­

lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be­

räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av­

delning II kapitel 3.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/53

64

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka­

pitalposter eller övrigt primärkapital.

Artikel 63

Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som

supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt

betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen

har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett

innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer

av rösterna eller kapitalet i företaget.

c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda

lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt

eller indirekt finansierats av institutet.

d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm­

melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter­

ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som

reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till­

lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade

fordringsägare.

e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en

garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang

som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring­

arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.

g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad

som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget

incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital­

beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de

löper ut.

i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på

vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner

eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad

som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero­

ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska

utnyttjas.

j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller

återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda,

och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum,

beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i

artikel 78.4 är uppfyllda.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte

uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef­

terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle

eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för­

väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom

vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger

inte på annat sätt någon sådan indikation.

l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte

innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till­

lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal­

ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol­

vens eller likvidation.

m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är

tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be­

roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på

kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om

de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut,

beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande

villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en

enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel­

ning II kapitel 2.

SV

L 176/54

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

65

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan

begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna

punkt.

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som

supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru­

mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i

led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp

den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal­

senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio­

den.

b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de

efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.

Artikel 65

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­

instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument

inte längre är uppfyllda gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

supplementärkapitalinstrument,

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp­

höra att räknas som supplementärkapitalposter.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66

Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna

supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen­

tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att

köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti­

tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter,

undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i

färre än fem arbetsdagar.

Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav

grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande

undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net­

tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda

av följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna innebär

inte någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper

genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna

supplementärkapitalinstrument i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av

indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär­

kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under­

liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna

innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av

följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/55

66

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Artikel 68

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har

ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c

och d, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på

grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne­

hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69

Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och

d, i enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda följande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot

kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa

index.

Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa

som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är

beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till

följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45,

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets

alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär­

kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu­

ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital­

instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led

a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:

a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt

punkt 1.

b) Den summa som anges i led i delad med den summa som

anges i led ii.

i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.

ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska

innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något

väsentligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

SV

L 176/56

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

67

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 71

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup­

plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66

och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 5

Kapitalbas

Artikel 72

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital

och supplementärkapital.

KAPITEL 6

Allmänna krav

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument

1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att

besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett

kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär­

kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av

de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som

avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor

är uppfyllda:

a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru­

mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt

som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen

kan ske.

b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på­

verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1

eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins­

kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller

genom den form i vilken utdelningen kan ske.

3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än

det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att

betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form

än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument.

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av

baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill­

skott och supplementärkapitalinstrument.

5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens­

enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex

inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten

för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol­

dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag

eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en

annan bedömning än den som anges i led a.

6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark­

nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna

betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/57

68

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74

Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade

enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som

lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller

syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits

ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas

som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa

riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a

och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande

villkor är uppfyllda:

a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida

datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen

sälja den långa position som säkras.

b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont­

raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum

köpa den långa position som avses i led a av institutet.

Artikel 76

Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a

och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i

ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av

samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen

i ett index som används för att säkra den långa positionen

finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på

institutets balansräkning.

c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en

effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de

kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om

året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd,

får ett institut använda en konservativ skattning av institutets

underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu­

derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin

exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller

båda:

a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och

supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.

b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn och är inkluderade i index.

3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd

som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara

operativt betungande för institutet att övervaka den underlig­

gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b

i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna

den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till­

räckligt försiktig,

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av

punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga

myndigheten för att

a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument

som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags­

tiftningen tillåtet sätt, och/eller

SV

L 176/58

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

69

b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär­

kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende

på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens

utgång.

Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera

kapitalbasen

1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett

institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka­

pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med

kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill­

kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare

än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds­

ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella

åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1

i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som

definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en

marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän­

dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.

2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer

hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in­

komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa

ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än

de instrument de skulle ersätta.

3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a

och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att

vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses

i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från

de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för­

utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på

lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in

primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi­

gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i

punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:

a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av

instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det

egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget

kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp­

fyllda:

i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring

är tillräckligt säker.

ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be­

höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen

av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga

behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett

tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att

denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa­

citet,

b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i

punkt 3,

c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd

från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär­

derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas

vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i

kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be­

handla en sådan ansökan.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller

har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som

kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple­

mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och

den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till

att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten,

får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från

bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa

instrument.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1

och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be­

dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi­

ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/59

70

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 80

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som

har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med­

dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru­

menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga

fall, artikel 29.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran

av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru­

ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna

övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av

instituten i unionen.

2. Ett meddelande ska omfatta följande:

a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och

omfattning.

b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är

nödvändiga från kommissionens sida.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om

alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA

anser krävs på grund av något av följande:

a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax­

is.

b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings­

standarder.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se­

nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea­

liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan

justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom­

mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella

redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns­

standarder för banker.

AVDELNING II

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT

OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV

DOTTERFÖRETAG

Artikel 81

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat

kärnprimärkapital

1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär­

kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru­

ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter­

företag om följande villkor är uppfyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me­

ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i

gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per­

soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som

är tillämpligt.

2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras

genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo­

derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli­

derat kärnprimärkapital.

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­

rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål,

primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till­

lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs­

fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp­

fyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

SV

L 176/60

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

71

c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen

enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Artikel 83

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­

retag

1.

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup­

plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate­

rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller

supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende

på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för­

behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti­

kel 63 är uppfyllda.

d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka­

pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö­

retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av­

delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som

fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till­

lämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i

ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta­

get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i

konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala

och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe­

ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till

driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe­

tydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 84

Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­

märkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi­

noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka­

pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet

i led b:

a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl­

jande:

i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som

behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka­

pital.

ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör

detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att

uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav

som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital­

baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU,

det kombinerade buffertkravet som definieras i arti­

kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500

och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den

mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro­

centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö­

retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på

delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det

konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/61

72

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets­

intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be­

traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende

på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs

enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa

denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp­

fyller samtliga följande villkor:

a) Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier

eller andelar.

b) Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

c) Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett

minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom

en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

d) Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här­

rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på

undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren

i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna

förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol­

dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi­

ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första

stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det

stycket.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i

ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för

ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar­

tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken

finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller

rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings­

kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,

ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i

den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets­

intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga­

rantier.

Artikel 85

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det

konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital­

basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av

att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

i) Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be­

hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

ii) Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta

dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den

summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i

artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som

avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine­

rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska

uppfyllas av primärkapital.

b) Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en

procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före­

taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte

ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

L 176/62

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

73

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär­

kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller

inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå,

beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86

Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade

övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri­

märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det

kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det

konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för

det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87

Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad

kapitalbas

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba­

sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i

led b:

a) Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

i) Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs

för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de

krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda

kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

ii) Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag

som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa

som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna

458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i

artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf­

fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer.

b) Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan­

del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som

ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och

supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba­

lanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte

ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas­

instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte

betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero­

ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det

konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka­

pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas

som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice­

rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli­

derade primärkapitalet.

AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA

SEKTORN

Artikel 89

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav

utanför den finansiella sektorn

1.

Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av

institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av

de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i

punkt 3:

a) En enhet i den finansiella sektorn.

b) Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och

som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten

bedömer

i) vara en verksamhet som har direkt samband med bank­

verksamhet,

ii) tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/63

74

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

iii) vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon­

der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2. Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har

i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som

överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av

de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a

eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1

och 2:

a) Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska

instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av

följande:

i) Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt

1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii) Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i

punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara

kapital.

b) De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha

sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och

2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart

kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a

eller b.

4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer

där följande begrepp specificeras:

a) Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b) Verksamheter knutna till bankverksamhet.

c) Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

Artikel 90

Alternativ till 1 250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor

som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti­

tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i

enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91

Undantag

1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och

b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för

godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av

följande villkor är uppfyllt:

a) Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats

enligt artikel 79.

b) Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas

i fem eller färre arbetsdagar.

c) Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings­

tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte

ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE

KAPITALKRAV

AVDELNING I

ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL 1

Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

Artikel 92

Kapitalbaskrav

1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu­

ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

a) En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

b) En primärkapitalrelation på 6 %.

c) En total kapitalrelation på 8 %.

2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande

sätt:

a) Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital

uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo­

neringsbeloppet.

b) Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

SV

L 176/64

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

75

c) den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum­

man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm­

melserna i punkt 4:

a) Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd­

ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379,

när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget

beloppen för riskviktad exponering från institutets handels­

lager.

b) Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i

denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt,

för ett instituts handelslager, för

i) positionsrisker,

ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik­

larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida

dessa gränsvärden.

c) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller

V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är

tillämpligt, för

i) valutarisker,

ii) avvecklingsrisker,

iii) råvarurisker.

d) Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för

risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri­

vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex­

poneringsbeloppen för kreditrisker.

e) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för

operativa risker.

f) De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med

avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från

institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av

transaktioner och avtal:

i) kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

ii) Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio­

ner baserade på värdepapper eller råvaror.

iii) Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

iv) Transaktioner med långfristig avveckling.

4. Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to­

tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

a) Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu­

dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs­

verksamhet.

b) Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e

med 12,5.

Artikel 93

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1. Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det

startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2. Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari

1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital

som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I

detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga

den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3. Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om­

fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars

1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti­

tut (

1

) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas

totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort­

sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers­

företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå

som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG.

Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån

på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som

föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad

för närmast föregående period.

4. Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i

punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person

än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in­

stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för

startkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/65

( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

76

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

5. Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som

avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter

fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione­

rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start­

kapital inte har uppnåtts.

6. Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att

säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls

ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett

kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten

när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att

storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan­

för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

a) Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala

tillgångarna och 15 miljoner EUR.

b) Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna

och 20 miljoner EUR.

2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk­

ningen beräknas ska institut tillämpa följande:

a) Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt

värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no­

minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru­

ment.

b) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med

det absoluta värdet av korta posisioner.

3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det

omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö­

riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in­

stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet

inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor­

teringsdatum.

A v s n i t t 2

K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g

m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n ­

d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad

auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag

som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers­

tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3

och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning

av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2. De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna

artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och

som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve­

steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt

exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

a) Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f

efter tillämpning av artikel 92.4.

b) 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda­

håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam­

het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och

92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som

avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de

företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller

de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet

som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv

2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande

för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som

den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG

och 2006/48/EG.

3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av

alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i

avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 96

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett

startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i

direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av

värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar­

tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av

totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den

här artikeln:

a) Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i

syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få

tillträde till system för clearing och avveckling eller en er­

känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun­

dorder.

SV

L 176/66

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

77

b) Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor,

nämligen sådana

i) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii) som enbart handlar för egen räkning,

iii) som inte har några externa kunder,

iv) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och

avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras

av samma clearinginstitut.

2. För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det

totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

a) artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

b) det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3. Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla

övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av­

delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 97

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1. I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers­

företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som

tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe­

ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital

som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna

under det föregående året.

2. Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det

föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be­

dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera

kravet i punkt 1.

3. Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe­

ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska

värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en

fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla­

nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam­

hetsplanen justeras.

4. EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

a) beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande

minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det

föregående året,

b) villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet

att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel

av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

c) beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär­

depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa

artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 95.2.

b) Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär­

depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92

på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 96.2.

b) Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i

överensstämmelse med del ett kapitel 2.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/67

78

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

KAPITEL 2

Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1. Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter

till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i

artikel 92.

2. De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)

nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti­

kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re­

dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings­

standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i

den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3. De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut

som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet

med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital­

basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen

också ska rapportera den finansiella information som avses i

punkt 2 i den här artikeln.

4. Den finansiella information som avses i punkt 2 och i

punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs

för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för

institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten

innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet

med förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och

datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar

som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som

avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt­

ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­

het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor­

mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en

övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och

av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller

den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk­

terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som

bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna

samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering

av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under

förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­

förande för att specificera de format som instituten ska använda,

och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven

på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015

inom.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som

inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som

avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4,

ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor­

mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden

för genomförande i punkt 5.

Artikel 100

Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån,

åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och

alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för

genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101

Specifika rapporteringsskyldigheter

1.

Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till

de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad

mot vilken de är exponerade:

a) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det

intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 %

av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med

artikel 124.2.

SV

L 176/68

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

79

b) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del

av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom

bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

c) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter

begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad

genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

d) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre

av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet

eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig­

het med artikel 124.2.

e) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till

den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad

genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

f) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella

fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt

ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med

artikel 124.1.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den

behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems­

stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de

uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga

myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor­

teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot

vilken det relevanta institutet är exponerat.

3. De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå

offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans

med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig­

het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan

medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn­

dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om

bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden

i den medlemsstaten.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att specificera följande:

a) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar enligt punkt 1,

b) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som

avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Handelslager

Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1. Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk­

ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de

strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att

hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna

104 och 105.

4. Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av

kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas

i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är

uppfyllda.

Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio­

ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för

positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av

personer i ledande befattning och som anger förväntad in­

nehavsperiod.

b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom

ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta

följande:

i) Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/69

80

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av de­

ras lämplighet.

iii) Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom

överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv) Positionsrapportering till personer i ledande befattning

ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings­

process.

v) Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads­

informationskällor och en bedömning görs av möjlighe­

ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent­

risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm­

ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces­

sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio­

ner som det handlas med på marknaden.

vi) Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings­

området.

c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

övervakning av positionerna gentemot institutets handels­

strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner

för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har

överskridits.

Artikel 104

Införande i handelslagret

1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer

för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för

beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102

och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be­

aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk­

hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över

hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet

genomföra internrevision i detta avseende.

2. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer

för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa

riktlinjer och processer ska minst innefatta

a) vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och

utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b) i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag­

ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c) för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning

institutet kan

i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument

för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan­

dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

d) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra

värderingar för positionen som kan valideras externt på ett

konsekvent sätt,

e) i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts­

krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en

avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,

f) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt

hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam­

het,

g) i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi­

tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret

och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 105

Krav på försiktig värdering

1. Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar­

der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten

ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i

handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till

positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och

kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels­

lagret.

2. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga

värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst

omfatta följande delar:

a) Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen,

inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som

ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn

av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser­

verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om

vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt­

ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska

ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste­

ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda

tillfällen.

b) Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för

värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af­

färsavdelningen.

SV

L 176/70

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

81

Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet.

3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret

minst en gång dagligen.

4. Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina

positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han­

delslagret.

5. Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer

försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte

kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un­

dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn­

digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för

att de kan slutavräkna till mittkurs.

6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge­

nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och

portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio­

nerna i handelslagret.

7. Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

a) Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han­

delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt

värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av

den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe­

tens risk/resultatrapportering.

b) Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från

samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm­

ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär­

skilda position som värderas och av modellens parametrar.

c) I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas

som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi­

ella instrument eller råvaror.

d) Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på

lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats

av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står

oberoende från utvecklingsprocessen.

e) Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En

säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna

mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f) De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller­

nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings­

resultaten.

g) Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att

kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be­

dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga,

analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och

jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell­

resultat.

I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe­

roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende

tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de

gjorda antagandena och dataprogrammeringen.

8. Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver

den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri­

fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av

en person eller enhet som är fristående från personer eller

enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per

månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk­

samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller

om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för­

siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att

bedöma behovet av prisjusteringar.

10. Instituten ska göra en formell bedömning av följande

prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost­

nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä­

kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie­

ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där

detta är relevant - modellrisk.

11. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att

beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik­

vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark­

nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex.

koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur­

sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu­

ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver

eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den

finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar

positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu­

ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering

är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in­

nefattar

a) hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna

inom positionen,

b) köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga

spread,

c) tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an­

tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge­

nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut­

satta för stress,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/71

82

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

d) marknadskoncentrationer,

e) hur lång tid man har innehaft positionen,

f) i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

g) effekten av andra modellrisker.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller

modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska

göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att

göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet

undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska

också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser

ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

13. När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap­

periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in­

stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att

avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning

av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk

som är förenad med användning av icke-observerbara (och

eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105

ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106

Interna säkringar

1. En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

a) Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska

kapitalbaskraven.

b) Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda

interna processer för godkännande och revision.

c) Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.

d) Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk­

ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till­

låtna limiterna.

e) Den ska noga övervakas.

Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.

2. Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp­

ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels­

lagret.

3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett

institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el­

ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok­

förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone­

ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen

inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda

exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar

tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot­

svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre­

ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen

av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa

kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av

kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje

man och godkänns som säkring av en exponering utanför han­

delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

AVDELNING II

KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 107

Kreditriskmetoder

1. Instituten ska antingen använda den schablonmetod som

föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger

sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad

på intern riskklassificering (

"internmetoden") som föreskrivs i

kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt

artikel 92.3 a och f.

2. För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon­

den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand­

ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda

exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra

typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten

behandla exponeringarna på följande sätt:

a) För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central

motpart, som exponeringar mot ett institut.

b) För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad

central motpart som exponeringar mot ett företag.

SV

L 176/72

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

83

3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar

mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot

kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani­

sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar

mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och

regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav

som tillämpas i unionen.

4. Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom

genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som

avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland

tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo­

neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar

mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig­

heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda

tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108

Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt

schablonmetoden och internmetoden

1. När det gäller en exponering för vilken ett institut till­

lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden

enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av

LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt

artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet

med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid

tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade

förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och

artikel 62 c.

2. När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar

internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD-

värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får

institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109

Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt

schablonmetoden och internmetoden

1.

Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2

för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­

ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör

enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings­

belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik­

larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon­

metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en­

ligt artikel 259.3.

2. Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3

för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­

ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör

enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings­

belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266.

Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används

för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger

bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod

som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade

exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering.

Artikel 110

Behandling av kreditriskjusteringar

1. Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all­

männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2. Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all­

männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62

d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all­

männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve­

ringar för allmänna risker i bankrörelse.

3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha­

blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller

individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska

fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen

som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all­

männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be­

handling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar

internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna

kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i

punkt 2.

b) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar

schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all­

männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges

i punkt 1.

c) Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt

efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be­

handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/73

84

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit­

riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för

följande:

a) Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar­

tikel 111;

b) Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik­

larna 166–168.

c) Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.

d) Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone­

ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i

artiklarna 246 och 266.

e) Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Schablonmetoden

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 111

Exponeringsvärde

1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo­

visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar,

ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110

samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till

tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans­

räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl­

jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av

specifika kreditriskjusteringar:

a) 100 % om det är en högriskpost.

b) 50 % om det är en medelriskpost.

c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d) 0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket,

andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella

säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för

värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller

lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå­

varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering

för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna

223–225.

2. Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår

i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6,

varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver­

enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i

enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap­

pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån

kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

3. Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk­

skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd­

ras i enlighet med kapitel 4.

Artikel 112

Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone­

ringsklasser:

a) Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

b) Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter.

c) Exponeringar mot offentliga organ.

d) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

e) Exponeringar mot internationella organisationer.

f) Exponeringar mot institut.

g) Exponeringar mot företag.

h) Exponeringar mot hushåll.

i) Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

j) Fallerande exponeringar.

SV

L 176/74

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

85

k) Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.

l) Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

m) Poster som avser positioner i värdepapperisering.

n) Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt

kreditbetyg.

o) Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för

kollektiva investeringar (fond).

p) Aktieexponeringar.

q) Övriga poster.

Artikel 113

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.

För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter

tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av

från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2.

Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass

som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges

i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas

genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre­

ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export­

kreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

2.

Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul­

tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts

enligt, avsnitt 2.

3. Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den

tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med

kapitel 4.

4. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe­

riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5. Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i

avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

6. Med undantag för exponeringar som ger upphov till

kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­

handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta

att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets

exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot­

terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam­

band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö­

riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor

är uppfyllda:

a) Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut,

ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål­

ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till­

synskrav.

b) Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som

institutet.

c) Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont­

roll gäller för motparten som för institutet.

d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

e) Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska

eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna

överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till

institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte

tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till

kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­

handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte

tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med

vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti­

tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt

säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und­

vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän­

nande om följande villkor är uppfyllda:

a) De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.

b) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet

från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt

dess åtagande.

c) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och

enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering

av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen

för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella

skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till

inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone­

ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/75

86

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

d) I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk­

bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda

medlemmarna.

e) Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp­

rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar

en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges­

rapport och en riskrapport för det institutionella skydds­

systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag­

gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre­

dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti­

tutionella skyddssystemet som helhet.

f) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga

att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna

det institutionella skyddssystemet.

g) Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för

beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning)

liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med­

lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine­

ras.

h) Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem­

skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen

affärsprofil.

i) De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel­

lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i

leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till­

lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

A v s n i t t 2

R i s k v i k t e r

Artikel 114

Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker

ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till­

lämpas.

2. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker

för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­

deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot­

svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu­

tet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

0 % 20 % 50 % 100 % 100 %

150 %

3.

Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4. Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar

och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na­

tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska

åsättas riskvikten 0 %.

5. Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt

åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re­

geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en

medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana

exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella

valutan.

6. För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande:

a) År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen

vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i

enlighet med artikel 114.2.

b) År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen

vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i

enlighet med artikel 114.2.

c) Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone­

ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa

exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre

än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den

egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta

och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana

exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den

nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de

relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

SV

L 176/76

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

87

Artikel 115

Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter

1. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut

om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege­

ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet

med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone­

ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till­

lämpas.

2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone­

ringar mot den nationella regering inom vars territorium de

är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan

dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv­

styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt,

och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som

minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla

delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio­

nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som

exponeringar mot de nationella regeringarna.

3. Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har

inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och

som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo­

neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn­

digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid

tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha­

blonmetoden inte uteslutas.

4. Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin

nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem

som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be­

handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse­

organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar

mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger

någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av

de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe­

ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda

institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,

får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så­

dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­

vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna

2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella

valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

Artikel 116

Exponeringar mot offentliga organ

1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns

en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska

åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som

exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion

som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

för nationell

regering

1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater

utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten

vara 100 %.

2. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en

kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be­

handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling

för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och

120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

3. Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig

löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4. Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot

offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar

mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel­

seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna,

om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris­

diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex­

poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den

nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel­

seorganet eller myndigheten.

5. Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris­

diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst

motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo­

neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får

instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma

riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/77

88

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­

vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117

Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som

inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in­

stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som

anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets

handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för

ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings­

banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker

ska åsättas riskvikten 0 %.

a) Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling

(Världsbanken).

b) Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c) Interamerikanska utvecklingsbanken.

d) Asiatiska utvecklingsbanken.

e) Afrikanska utvecklingsbanken.

f) Europarådets utvecklingsbank.

g) Nordiska investeringsbanken.

h) Karibiska utvecklingsbanken.

i) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j) Europeiska investeringsbanken.

k) Europeiska investeringsfonden.

l) Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

m) Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

n) Muslimska utvecklingsbanken.

3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden

som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118

Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska

åsättas riskvikten 0 %:

a) Unionen.

b) Internationella valutafonden.

c) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

d) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

e) Europeiska stabilitetsmekanismen.

f) Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två

eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering

och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab­

bas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Artikel 119

Exponeringar mot institut

1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär­

dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­

vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för

vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit­

värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti­

kel 121.

2. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på

högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga­

rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg

mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti­

kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege­

ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

3. Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre

månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio­

nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

SV

L 176/78

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

89

4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som

institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central­

bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder­

börande medlemsstats centralbank förutsatt att

a) reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens

förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003

om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) ( 1 ) eller i

enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden

är likvärdiga med den förordningen,

b) vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna

förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet

och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta­

ganden.

5. Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats

och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till­

synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som

tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in­

stitut.

Artikel 120

Exponeringar mot kreditvärderade institut

1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på

mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från

ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­

het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det

externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 50 % 100 % 100 % 150 %

2.

Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på

upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från

ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­

het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det

externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 20 % 20 %

50 %

50 % 150 %

3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär­

deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand­

ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara

som följer:

a) Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone­

ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris­

tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla

exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter­

stående löptid.

b) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen

leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk­

vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga

exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär­

deringen endast användas för den specifika exponeringen.

Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för­

månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i

punkt 2.

c) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen

leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för­

månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i

punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för

kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford­

ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt

som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga

värderingen.

Artikel 121

Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre­

ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en

riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar

mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör

åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg

för nationell

regering

1 2 3 4 5 6

Riskvikt för expo­

nering

20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

2. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är

etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit­

värderad ska riskvikten vara 100 %.

3. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en

ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten

vara 20 %.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/79

( 1 ) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

90

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan­

sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket

led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara

50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan­

sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre

månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Artikel 122

Exponeringar mot företag

1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett

utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet

med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa

kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %

2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns

tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex­

poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik­

tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 123

Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk­

vikten 75 %.

a) Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso­

ner eller ett litet eller medelstort företag.

b) Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar

med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med

sådan utlåning minskas väsentligt.

c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys­

konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för

den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning

som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt

ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän­

förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får

inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR.

Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första

stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras

till klassen hushållsexponeringar.

Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1. En exponering eller någon del av en exponering som är

fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk­

vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är

uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till

en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över­

skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är

tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker­

het.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av

fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av

marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta

kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an­

dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2. På grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti­

kel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be­

höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år,

göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar

som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti­

kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge­

nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras

territorium är korrekt baserade på

a) erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är

säkrade genom fast egendom,

b) den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre

riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna

125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella

stabiliteten.

För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas­

tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med

en procentsats från 35 % till och med 150 %.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe­

ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en

procentsats från 50 % till och med 150 %.

SV

L 176/80

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

91

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund­

val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad

marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet.

När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik­

larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i

förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo­

neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas­

tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller

flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa

fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som

motsvarar de faktiska riskerna.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste­

ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom­

mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i

överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska

offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn­

digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna

125, 126 och 199.

3. När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt

eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6

månader för att tillämpa de nya riskvikterna.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera

a) de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses

i punkt 1,

b) de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn­

digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i

synnerhet begreppet

"bedömningar av den finansiella stabili­

teten

".

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och

kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en

annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom

panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som

är belägna i den medlemsstaten.

Artikel 125

Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i

bostadsfastighet

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­

lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­

rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande

sätt:

a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt

ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska

bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren

när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik­

ten 35 %.

b) Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med

fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är

uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk­

vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut

säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en

exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt

1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av

låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­

ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­

ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och

låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den

underliggande fastighetens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­

betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­

diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal­

ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet

som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu­

ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin

utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig

inkomst vid beviljande av lån.

c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är

uppfyllda.

d) Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som

åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens

marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten

i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be­

dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före­

skrifter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/81

92

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe­

ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den

behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för

att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo­

stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer

som inte överstiger följande gränsvärden:

a) Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas­

tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant­

lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över­

stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom

bostadsfastigheter under ett givet år.

b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom

bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå­

nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett

givet år.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst

år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt

2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda

ett påföljande år.

Artikel 126

Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i

kommersiella fastigheter

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­

lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­

rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som

följer:

a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt

ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra

kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.

b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing

av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där

institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får

ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är

fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en

exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt

1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av

låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­

ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­

ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och

låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den

underliggande fastighetens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­

betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­

diten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden

som härrör från den underliggande fastighet som ställts som

säkerhet.

c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är

uppfyllda.

d) Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt

åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas­

tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om

inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater

som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne­

värdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella

fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium,

om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat

visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för

kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för­

lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a) Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi­

ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2

överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts

genom kommersiella fastigheter.

b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom

kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående

lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst

år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt

2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda

ett påföljande år.

SV

L 176/82

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

93

Artikel 127

Fallerande exponeringar

1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal­

lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar,

den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig­

het med artikel 178, ska åsättas riskvikten

a) 150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av

den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa

specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,

b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger

20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet

om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades.

2. För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna

posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är

godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

3. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­

riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom

panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät­

tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178

har inträffat.

4. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­

riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom

panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126

ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med

artikel 178 har inträffat.

Artikel 128

Poster förknippade med särskilt hög risk

1.

Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med

särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an­

delar i fonder, när så är lämpligt.

2. Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande

exponeringar:

a) Investeringar i riskkapitalföretag.

b) Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1

a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat

inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som

krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

c) Investeringar i riskkapital.

d) Spekulativ finansiering av fast egendom.

3. Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas

upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska

instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

a) Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang

från gäldenärens sida.

b) Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex­

poneringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo­

neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under

vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

Artikel 129

Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt

punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer

som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda

obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade

genom någon av följande tillgångar:

a) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar,

ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el­

ler lokala myndigheter i unionen.

b) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i

tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut­

vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller

kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt

exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i

tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller

myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone­

ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban­

ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller

116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1

enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som

minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet

med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av

det nominella beloppet för de emitterande institutens utes­

tående säkerställda obligationer.

c) Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit­

kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen

av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop­

pet för det emitterande institutets utestående säkerställda

obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid

av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1,

men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva­

litetssteg 2 i detta kapitel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/83

94

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

d) Lån mot säkerhet i

i) bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av

panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med

bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe­

terna, eller

ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds

Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­

depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­

lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostad­

sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an­

vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för

att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti­

kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna

för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i

de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt­

minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till­

sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp

till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande­

larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 %

av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna

uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka­

pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det

nominella beloppet av de utestående värdepappren.

e) Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan­

dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp­

fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka­

pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla

kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio­

nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande

bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot

motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte

finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas,

och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014

ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana

panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade

lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens

bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive

ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen

ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av

behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i

fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas

för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till­

handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig

garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag

för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses

över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit­

institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra

en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

f) Lån mot säkerhet i

i) kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be­

loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi­

gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de

intecknade fastigheterna, eller

ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds

Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­

depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­

lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom­

mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an­

delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga

tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs

i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de

underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt

under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar

som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan­

trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu­

ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi­

nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella

beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck­

nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre­

ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an­

delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av

de utestående värdepappren.

Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara

om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt

70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som

säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no­

minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen

med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp­

fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4.

Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an­

dra fordringar på den ställda säkerheten.

g) Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst

skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget

och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska

exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt­

ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik­

vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av

intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk­

ningen av de gränser som avses i dessa led.

De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis

avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva­

litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det

nominella beloppet av det emitterande institutets utestående

täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be­

tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med­

lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som

avses i det ledet tillämpas.

2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta

säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande

skydda obligationsinnehavare mot förluster.

SV

L 176/84

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

95

3. När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för

säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti­

kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.

4. Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär­

dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­

vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen

från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti­

kel 136.

Tabell 6a

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

10 % 20 % 20 %

50 %

50 %

100 %

5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon

kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas

en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter­

ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut

dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

a) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

b) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

c) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

d) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

6. Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem­

ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den

förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till­

lämpas på dessa tills de löper ut.

7. Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali­

ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som

investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be­

höriga myndigheterna att

a) det får portföljinformation om åtminstone

i) värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa

och utestående säkerställda obligationer,

ii) den geografiska fördelningen och typen av säkerställda

tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,

iii) de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer­

nas löptidsstruktur, och

iv) procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar

efter förfallodagen,

b) emittenten åtminstone varje halvår gör den information som

avses i led a tillgänglig för institutet.

Artikel 130

Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise­

ring ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131

Exponeringar mot institut och företag med kortfristig

kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en

kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut

ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar

kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i

enlighet med artikel 136.

Tabell 7

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 150 % 150 % 150 %

Artikel 132

Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för

kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk­

vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto­

den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller

använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill­

koren i punkt 3 är uppfyllda.

2. Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för

vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­

deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8

som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär­

deringsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 8

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %

3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet

med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

a) Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en

medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om

följande villkor är uppfyllda:

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/85

96

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

i) Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn

som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.

ii) Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck­

ligt säkerställt.

b) Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i) de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve­

stera i

ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i

fråga och metoderna för att beräkna dem.

c) Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år

för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in­

komster och verksamhet under rapporteringsperioden.

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran­

deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar

tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system

som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten,

till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som

anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av

andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta

behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt

att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4. Om institutet känner till fondens underliggande expone­

ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för

att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form

av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som

anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon­

den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan

fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en

genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.

5. Om institutet inte känner till fondens underliggande ex­

poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess

exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet

med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet

att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta

kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets

regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där­

efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande

exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe­

ringsgränsen är nådd.

Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning

och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto­

derna i punkterna 4 och 5:

a) Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings­

institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper

och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller

finansiella institut.

b) Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas

av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller

kriterierna i punkt 3 a.

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i

första stycket är korrekt.

Artikel 133

Aktieexponeringar

1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone­

ringar:

a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd

residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­

skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska

substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

2.

Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte

måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i

enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet

med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet

med artikel 128.

3. Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk­

nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som

aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts

riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om

högriskposter i enlighet med artikel 128.

Artikel 134

Övriga poster

1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i

artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

SV

L 176/86

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

97

2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett

institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv

86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

3. Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas

riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät­

tas 0 % riskvikt.

4. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad

plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet

har förpliktelser i motsvarande form.

5. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena

terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång­

arna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­

ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­

arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­

sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel

5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett

externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon

kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk­

vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1-

exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med

det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet

för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo­

neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på

basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov

till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för

någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

7. Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet

av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av­

ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas,

eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner

som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part

än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda

fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill­

koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp­

lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier

enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i

beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4.

Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass

i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av

uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk­

nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största

av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

A v s n i t t 3

G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k ­

v ä r d e r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a

k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

Artikel 135

Användning av kreditvärderingar från externa

kreditvärderingsinstitut

1. En extern kreditvärdering får endast användas för att fast­

ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den

har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av

ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning

(EG) nr 1060/2009.

2. EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit­

värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för­

ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

U n d e r a v s n i t t 2

I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s

k r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 136

Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär­

deringar

1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom­

mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande

som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av

kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett

externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller

"mapp­

ning

"). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för genomförande till kommissionen senast den

1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade

förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)

nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa

och Esma uppfylla följande krav:

a) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­

nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta

kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis­

semang när det gäller alla poster som getts samma kredit­

värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit­

värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera

ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och

Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp­

skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster

som fått samma kreditvärdering.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/87

98

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­

nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta

kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex­

terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala

som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär­

derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition

av fallissemang.

c) EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för

varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings­

institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som

bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit­

värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som

anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

d) Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär­

deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt

högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera

kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva­

litetsskalan som innebär högre risk.

e) När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten

för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär­

deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det

aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte

längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet,

får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu­

tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets­

skalan.

3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska

standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa

faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b

och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska

standarder för genomförande till kommissionen senast den

1 juli 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)

nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

U n d e r a v s n i t t 3

A n v ä n d n i n g

a v

k r e d i t v ä r d e r i n g a r

f r å n

e x p o r t k r e d i t o r g a n

Artikel 137

Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit­

värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in­

stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export­

kreditorgan som godkänt OECD:s

"överenskommelse om

riktlinjer för statsstödda exportkrediter

".

b) Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an­

vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen

är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför­

säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter­

kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att

det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka­

pitalkraven.

2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export­

kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska

åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9

Mini­

mi-

premie

för ex­

port-

försäk­

ring

0 1 2 3 4 5 6 7

Risk­

vikt

0 % 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

A v s n i t t 4

A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r f r å n

e x t e r n t

k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

f ö r

f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r

Artikel 138

Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut

för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och

poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut­

nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det

underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra­

ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska

använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut

har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit­

värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget

initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett

externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva­

litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta

externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA

ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det

externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär­

dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på

den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit­

värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär­

deringar ska instituten uppfylla följande krav:

a) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från

ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av

poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för

alla exponeringar som tillhör denna kategori.

b) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från

ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö­

pande och konsekvent.

SV

L 176/88

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

99

c) Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa

kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till

institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

d) Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett

utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den

kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för

den posten.

e) Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda

externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter

för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

f) Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från

utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de

två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två

lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät­

tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk­

vikten åsättas.

Artikel 139

Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1. Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions­

program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo­

neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att

fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2. Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering

för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt

emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som

utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän

kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ­

das i endera av följande fall:

a) Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an­

nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla

avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda

emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic­

ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

b) Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda

exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter­

ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda

facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten,

i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär­

derad.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar­

tikel 129.

4. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får

inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom

samma företagsgrupp.

Artikel 140

Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.

Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort­

fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör

exponeringar mot institut och företag.

2. En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den

post som den avser och ska inte användas för att härleda risk­

vikt för andra poster, utom i följande fall:

a) Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk­

vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering

och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om

de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk­

vikt.

b) Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt

ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas

en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141

Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde­

närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt

för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i

utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande

i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars

status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får

kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an­

vändas för att fastställa riskvikten.

KAPITEL 3

Internmetoden

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t

a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n

Artikel 142

Definitioner

1. I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller

samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för

värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan­

tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ

av exponering.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/89

100

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas

på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter

och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av

enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone­

ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter,

affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan­

siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som

uppfyller följande villkor:

a) dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller

på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70

miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis­

ningen eller sammanställda redovisningen ska användas

för att bestämma storleken på tillgångarna, och

b) den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns­

reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland

som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin­

stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

5. oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en

reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin

huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam­

heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem,

i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten

hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier

och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang)

härleds.

7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem

för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund­

val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken

egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här­

leds.

8. serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av

förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone­

ringarna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får

kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om

huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem

som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan

ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta

att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt

om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari

2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna

metod.

Artikel 143

Tillstånd att använda internmetoden

1. Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska

den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk­

vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som

bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2. Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer,

ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings­

system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me­

toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer

som används.

3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga

myndigheterna för

a) väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk­

klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone­

ringar som institutet har fått tillstånd att använda,

b) väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller

en intern modell för aktieexponeringar som institutet har

fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om­

fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice­

ringssystem har utvecklats för.

4. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla

förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller

för aktieexponeringar.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos

användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för

andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk­

klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste­

men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt

internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/90

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

101

Artikel 144

Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om

användande av internmetoden

1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143

bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en­

dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven

i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och

att institutets system för hantering och klassificering av kredit­

riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och

särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till­

fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

a) Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en

ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens

egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor­

rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe­

ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning

av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system

och processer spelar en central roll för institutets riskhante­

ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god­

kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags­

styrning.

c) Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an­

svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till­

fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig

påverkan.

d) Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som

ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante­

ring av kreditrisker.

e) Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och

motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

f) Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och

varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig

tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings­

systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar.

Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice­

ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone­

ringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi­

ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo­

neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas­

sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering

till följd av utvärderingen.

g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital­

baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan

överlämna den rapport som krävs i artikel 99.

h) Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­

nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings­

system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem;

institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­

nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie­

exponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av

LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti­

tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som

används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje

part.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn­

digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut

uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 145

Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1. Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden

ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice­

ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin

interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan

det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2. Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt­

ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för

den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det

har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden

och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm­

mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa

parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det

kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-

värden och konverteringsfaktorer.

3. Om institutet utökar användningen av internmetoden efter

det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti­

tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom­

mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk­

klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be­

tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/91

102

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga

för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom­

mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat

för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146

Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte

längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska

det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av

följande:

a) Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till­

fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna

uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid

som det kommer överens om med den behöriga myndighe­

ten.

b) På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga

myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är

oväsentlig.

Artikel 147

Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1. De metoder som institutet använder vid fördelningen av

exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp­

liga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

2. Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex­

poneringsklasser:

a) Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

b) Exponeringar mot institut.

c) Exponeringar mot företag.

d) Exponeringar mot hushåll.

e) Aktieexponeringar.

f) Poster som representerar positioner i värdepapperisering.

g) Övriga motpartslösa tillgångar.

3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 a:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan

och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas

som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna

115 och 116.

b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar­

tikel 117.2.

c) Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 %

riskvikt enligt artikel 118.

4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 b:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan

och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar

mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och

115.4.

b) Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas

som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med

artikel 116.4.

c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte

får 0 % riskvikt enligt artikel 117.

d) Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som

exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone­

ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande

kriterier:

a) De ska gälla en av följande:

i) Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.

ii) Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet

under förutsättning att det totala beloppet för skulden till

institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive

eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den

grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl­

denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad­

sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1

miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär­

der för att förvissa sig om.

b) Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon­

sekvent och likartat sätt.

c) De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant

som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d) De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone­

ringar som förvaltas på likartat sätt.

Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu­

värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för

hushållsexponeringar.

SV

L 176/92

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

103

6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 e:

a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd

residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­

skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska

substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

7. Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone­

ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till

klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8. Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c

ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar

med följande egenskaper:

a) Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att

finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en

ekonomiskt jämförbar exponering.

b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av

kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov

till.

c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av

lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger

upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett

kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

9. Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex­

poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan

ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.

10. Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt

ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te

fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt

punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras,

utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras

till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän­

föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

Artikel 148

Villkor för tillämpning av internmetoden per

exponeringsklass och inom olika affärsenheter

1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag

ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte

har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per­

manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner

detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt

artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i

samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar

av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk­

vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i

artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av

exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti­

kel 154.

2. De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod

under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot­

terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar.

Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an­

ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in­

stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet

samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och

deras art.

3. Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor

som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska

utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds

genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk­

ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs­

enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid

användningen av egna skattningar av LGD och konverterings­

faktorer.

4. Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter

den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de

behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina

kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran­

deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo­

neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn­

digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom­

förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att

slutföras.

5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon

exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie­

exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då

institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar

enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts­

lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/93

104

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och

när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings­

klass enligt punkt 3 är lämpligt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 149

Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade

metoder

1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo­

neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den

metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning

av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är

uppfyllda:

a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­

ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu­

tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på

arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo­

neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en

väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga

till effektiv riskhantering.

b) Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga

myndigheterna.

2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an­

vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får

inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings­

faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är

uppfyllda:

a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­

ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8

på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar

till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän­

digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets

sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte

kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets

solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b) Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga

myndigheten.

3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de

villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för

införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och

det tillstånd för permanent partiell användning som avses i

artikel 150.

Artikel 150

Villkor för permanent partiell användning

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får

institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk­

ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe­

lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme­

toden på följande exponeringar:

a) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an­

talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt

betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­

sificeringssystem för dessa motparter.

b) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an­

talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt

betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­

sificeringssystem för dessa motparter.

c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone­

ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin

storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar,

centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan,

myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ,

förutsatt att

i) det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone­

ringar mot den nationella regeringen och centralbanken

och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av

riktade offentliga åtgärder, och att

ii) exponeringarna mot den nationella regeringen och cen­

tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4

eller 114.5.

e) Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo­

derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder­

företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan­

siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan­

siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som

tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds­

ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning

som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.

SV

L 176/94

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

105

f) Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som

anges i artikel 113.7.

g) Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta­

ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent­

ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.

h) Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift­

ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings­

livet som i betydande grad subventionerar institutets investe­

ring och som är förenade med någon form av offentlig till­

syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var­

vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas

på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.

i) De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller

villkoren i den artikeln.

j) De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i

artikel 215.2.

De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon­

metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första

stycket som har godkänts för denna behandling i andra med­

lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel­

bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som

avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto­

den.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone­

ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande

om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag

av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen

för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under

det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om

dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda

innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av

punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta

i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda

tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2012.

A v s n i t t 2

B e r ä k n i n g

a v

r i s k v ä g d a

e x p o n e r i n g s ­

b e l o p p

U n d e r a v s n i t t 1

B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s

Artikel 151

Behandling per exponeringsklass

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som

ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2

a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i

enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras

av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen­

tärkapital.

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av­

seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti­

kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade

fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd­

ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti­

kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna.

Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med

säkerhet.

3.

Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som

gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno­

likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex­

poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp

separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.

4. Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings­

klassen

"aktieexponeringar" enligt artikel 147.2 e i enlighet

med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast­

ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod­

kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig­

heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt

artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges

i avsnitt 6 underavsnitt 4.

5.

Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

i samband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt

artikel 153.5.

6. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som

avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD-

skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/95

106

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

7. För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som

avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt­

ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med

artikel 143 och avsnitt 6.

8. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som

avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden

som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som

anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda

sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer

för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.

9. De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som

tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta

att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och

konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

10. De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise­

rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo­

neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet

med kapitel 5.

Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i

fonder

1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet

har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig­

gande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av

dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlig­

het med de metoder som anges i detta kapitel.

När en underliggande exponering i sig utgör en annan expone­

ring i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första

institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens

underliggande exponeringar.

2. Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de

metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av

fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda expone­

ringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i

enlighet med följande metoder:

a) För exponeringar som tillhör klassen

"aktieexponeringar" en­

ligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade

riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

b) För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska

instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om

följande villkor är uppfyllda:

i) För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för

exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det

kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en

viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två

men får inte vara högre än 1 250 %.

ii) För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras

med 1,1 och vara minst 5 %.

Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan

exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra

aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i

fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa expone­

ringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna

exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i

artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behö­

riga myndigheterna ger sitt godkännande.

3. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond

inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 eller om

institutet inte har kännedom om fondens samtliga underlig­

gande exponeringar eller om de underliggande exponeringar

som i sig utgör en exponering i form av andelar eller aktier i

en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underlig­

gande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp

och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenk­

lade riskviktmetoden i artikel 155.2.

Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i risk­

kapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga ak­

tier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i

övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska

hänföras till klassen övriga aktier.

4. Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får

instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part

för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga risk­

vägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande ex­

poneringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a

och b för följande:

a) Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt

att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar

alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella

institut.

b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­

utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­

erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

SV

L 176/96

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

107

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa vill­

koren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i ar­

tikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

U n d e r a v s n i t t 2

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

k r e d i t r i s k

Artikel 153

Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot

företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

1. Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de

riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag,

institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt

följande formler:

Riskvägt exponeringsvärde

¼ RW · exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs som

i) För PD = 0, ska RW vara: 0

ii) För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang:

— där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1

ska RW vara: 0

— där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden

ska RW vara RW

¼ max

f0,12:5 ·

ðLGD EL

BE

Þg;

Bästa skattning av förväntad förlust (

"best estimate of ex­

pected loss

", nedan kallad EL

BE

) ska vara institutets bästa

skattning av den förväntade förlusten för den fallerade ex­

poneringen i enlighet med led h i artikel 181.1.

iii) För 0 < PD < 1:

RW

¼

8

>

>

:LGD · N

8

>

>

:

1

ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi

1 – R

p

· GðPDÞ

þ

ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi

R

1 – R

r

· Gð0:999Þ

9

>

>

; – LGD · PD

9

>

>

; ·

1 þ ðM – 2,5Þ · b

1 – 1,5 · b

· 12,5 · 1,06

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.

sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett

är mindre än eller lika med x),

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­

riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),

R

= korrelationskoefficienten, som fastställs som

R

¼ 0:12 ·

1 – e

– 50 · PD

1 – e

– 50

þ 0:24 ·

8

>

>

>

: 1 –

1 – e

– 50 · PD

1 – e

– 50

9

>

>

>

;

b

= löptidsfaktorn, som fastställs som

b

¼

ð0:11852 – 0:05478 · lnðPDÞÞ

2

.

2. För alla exponeringar mot stora finanssektorsenheter ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multi­

pliceras med 1,25. För alla exponeringar mot icke reglerade finansiella enheter ska korrelationskoefficien­

terna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna

202 och 217 får anpassas enligt följande formel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/97

108

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW · exponeringsvärde ·

ð0:15 þ 160 · PD

pp

Þ

där

PD

pp

= PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.

RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gälde­

närens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet.

Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.

4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som

företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led

iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total

omsättning per år i miljoner EUR ≤ S ≤ = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5

miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade

fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

R

¼ 0:12 ·

1 – e

– 50 · PD

1 – e

– 50

þ 0:24 ·

8

>

>

:1 –

1 – e

– 50 · PD

1 – e

– 50

9

>

>

; – 0:04 ·

8

>

>

:1 –

minfmaxf5,Sg,50g – 5

45

9

>

>

;

Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens

totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett

lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett

lämpligare mått än total omsättning per år.

5. För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet

inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte upp­

fyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa expo­

neringar riskvikt enligt tabell 1:

Tabell 1

Resterande löptid

Kategori

1

Kategori

2

Kategori

3

Kategori

4

Kategori

5

Mindre än 2,5 år

50 %

70 % 115 % 250 %

0 %

Lika med eller mer än

2,5 år

70 %

90 % 115 % 250 %

0 %

När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning

riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, poli­

tiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas

särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, dä­

ribland eventuella inkomster från offentliga och privata partner­

skap och förekomsten av säkerheter.

6. För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla

kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar

som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle

vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder

för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt

6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar

enligt avsnitt 6 användas.

7. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana

åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller

partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende

på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som

förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­

depapperisering.

8. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­

ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­

arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­

sluta kontraktet, ska den riskvikt användas som föreskrivs i

kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering

från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om någon sådan kredit­

värdering inte föreligger, ska riskvikten för exponeringarna i

korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av

det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det

riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella

beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat

med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summe­

ringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de expo­

neringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponerings­

belopp än det som gäller för någon av de exponeringar som

räknats in i summeringen. En riskvikt på 1 250 % ska gälla för

positioner i en korg, om ett institut inte kan fastställa riskvikten

enligt internmetoden.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i

punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör

specialutlåning riskvikt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

L 176/98

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

109

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 154

Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexpone­

ringar ska beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW · exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt:

i) för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara

RW

¼ max

f0,12:5 ·

ðLGD EL

BE

Þg;

där EL

BE

ska vara institutets bästa skattning av den förvän­

tade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med

artikel 181.1 h.

ii) om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än

de värden som anges i led i

RW ¼

8

>

>

:LGD · N

8

>

>

:

1

ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi

1 – R

p

· GðPDÞ

þ

ffiffiffiffiffiffiffiffiffiffiffi

R

1 – R

r

· Gð0:999Þ

9

>

>

; – LGD · PD

9

>

>

; · 12,5 · 1,06

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.

sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett

är mindre än eller lika med x).

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­

riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).

R

= korrelationskoefficienten som fastställs som

R

¼ 0:03 ·

1 – e

– 35 · PD

1 – e

– 35

þ 0:16 ·

8

>

>

>

: 1 –

1 – e

– 35 · PD

1 – e

– 35

9

>

>

>

;

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering

mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som upp­

fyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i

enlighet med artikel 153.3.

3. För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av

fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det

värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.

4. För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet

med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation

(R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelations­

formeln i punkt 1.

Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor:

a) Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.

b) Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så

länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av insti­

tutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar

som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts

fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala

tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Out­

nyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst

återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera

dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsuments­

kydd och anknutna områden medger.

c) Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får

uppgå till maximalt 100 000 EUR.

d) Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer

där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genom­

snittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.

e) Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexpone­

ring ska överensstämma med underportföljens underliggande

riskegenskaper.

Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska

vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till

ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från

säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/99

110

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i

förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån

både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara

beredda att utbyta information över gränserna om särdragen

hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.

5. För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de för­

värvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och

samtliga följande villkor:

a) Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera obe­

roende säljande tredje parter och dess exponering mot ford­

ringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som

direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet.

b) De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent mark­

nadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Före­

tagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot

motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra

kan därför inte komma ifråga.

c) Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning

från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på av­

kastningen.

d) Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.

6. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana

åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller

partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende

på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som

förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­

depapperisering.

7. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar,

där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar

mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushålls­

riskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa ex­

poneringar gälla.

Artikel 155

Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar

1. Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp

för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i

enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 %

enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punk­

terna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika

metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder

olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar

olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmeto­

den vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i

förhållande till den metod som används för intern riskhantering

av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av till­

synsarbitrage.

Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag

i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

2. Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda

exponeringen behandlas enligt formeln

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW ä exponeringsvärde:

där

Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i

tillräckligt diversifierade portföljer

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför

handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda

värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har ut­

pekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de

tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta

positioner ska behandlas som om de vore långa positioner var­

vid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde.

I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska me­

toden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits

för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

3. Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponerings­

beloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institu­

tet inte har tillräckligt med information för att kunna använda

definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas

upp med faktorn 1,5.

För varje enskild exponering får summan av den förväntade

förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda expone­

ringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat

med 12,5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits

för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfär­

daren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexpone­

ringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde

på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara

fem år.

SV

L 176/100

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

111

4. Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda

exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institu­

tets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt

konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skill­

naden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant

riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad

med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda

exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda

summan av följande:

a) De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-

metoden.

b) De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade

med 12,5.

De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval

av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande

LGD-värden som anges i artikel 165.2.

Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för

en aktieposition.

Artikel 156

Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa

tillgångar

De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa till­

gångar ska beräknas enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ 100 % · exponeringsbelopp,

med undantag av följande:

a) Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld

som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas

riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktel­

ser i motsvarande form.

b) Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet

ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt föl­

jande:

1

t

· 100 % · Exponeringsvärde

där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela

år som återstår av hyrestiden.

U n d e r a v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

f ö r v ä r v a d e f o r d r i n g a r s u t s p ä d n i n g s r i s k

Artikel 157

Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars

utspädningsrisk

1. Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen

för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk

enligt formeln i artikel 153.1.

2. Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlig­

het med avsnitt 4.

3. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med

avsnitt 5.

4. I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.

5. De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från

att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för ut­

spädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av

förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan

styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för

det institutet är försumbar för denna typ av exponering.

A v s n i t t 3

F ö r v ä n t a d e f ö r l u s t e r

Artikel 158

Behandling per exponeringsslag

1. Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på

samma ingångsvärden för PD och LGD och samma expone­

ringsvärden för varje exponering som de som används för be­

räkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151.

2. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade expone­

ringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

3. Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom expone­

ringsklassen

"övriga motpartslösa tillgångar" enligt arti­

kel 147.2 g ska vara noll.

4.

Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier

eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet

med de metoder som anges i den här artikeln.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/101

112

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

5. Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för expone­

ringar mot företag, institut, nationella regeringar och central­

banker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande

formler:

Förväntade förluster

ðELÞ ¼ PD ä LGD

Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponerings­

värde.

För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder

egna skattningar av LGD, ska EL vara EL

BE

, institutets bästa

skattning av den förväntade förlusten av den fallerade expone­

ringen i enlighet med artikel 181.1 h.

För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3

ska EL vara 0 %.

6. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där

instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5,

ska fastställas enligt tabell 2.

Tabell 2

Resterande löptid

Kategori

1

Kategori

2

Kategori

3

Kategori

4

Kategori

5

Mindre än 2,5 år

0 %

0,4 %

2,8 %

8 %

50 %

Minst 2,5 år

0,4 %

0,8 %

2,8 %

8 %

50 %

7. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där

det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenk­

lade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp

¼ EL · exponeringsvärde

Följande EL-värden ska användas:

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexpone­

ringar i tillräckligt diversifierade portföljer.

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade

aktier.

Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar.

8. Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbelop­

pet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet

beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande

formler:

Förväntade förluster

ðELÞ

¼ PD · LGD

Förväntat förlustbelopp

¼ EL · exponeringsvärde

9.

Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexpo­

neringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt

metoden med interna modeller.

10. Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars

utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

Förväntade förluster

ðELÞ

¼ PD · LGD

Förväntat förlustbelopp

¼ EL · exponeringsvärde

Artikel 159

Behandling av förväntade förlustbelopp

Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats

i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna

och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejuste­

ringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag

från kapitalbasen som avser dessa exponeringar. Underkurs­

belopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i sam­

band med fallissemang i enlighet med artikel166.1 ska behand­

las på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika

kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte

användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband

med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för vär­

depapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kre­

ditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med

i denna beräkning.

A v s n i t t 4

P D , L G D o c h l ö p t i d

U n d e r a v s n i t t 1

E x p o n e r i n g a r m o t f ö r e t a g , i n s t i t u t , n a t i o n e l l a

r e g e r i n g a r o c h C e n t r a l b a n k e r

Artikel 160

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett in­

stitut ska vara minst 0,03 %.

2. För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om insti­

tutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skatt­

ningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande

metoder:

a) PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsford­

ringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med

LGD för dessa fordringar.

b) PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsford­

ringar ska motsvara institutets skattning av EL.

SV

L 176/102

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

113

c) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i

enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL-

skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och

LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av

den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD-

skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i.

3.

PD för fallerade motparter ska vara 100 %.

4. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD

enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas,

utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1

g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvär­

deringsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna mot­

svarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de

regler för riskvägning av exponeringar mot företag som

anges i kapitel 2.

b) Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt

externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar risk­

vägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt

internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde

som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvär­

deringsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat

att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de

regler för riskvägning av exponeringar mot företag som

anges i kapitel 2.

5. Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn

till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i en­

lighet med artikel 161.3.

6. För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska

PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för

utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndig­

hetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företags­

exponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta

ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade fö­

retagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som be­

döms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får insti­

tutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt re­

sulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i

PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk god­

tas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i

artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna,

under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.

7. Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenhe­

ter som uppfyller villkoren i punkt 4.

Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att

använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvär­

vade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta

obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet

med artikel 161.3.

Artikel 161

Förlust vid fallissemang (LGD)

1. Institut ska använda följande LGD-värden:

a) Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %;

b) Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %;

c) Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd

vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4.

d) Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen

i artikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.

e) Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar

i de fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för

vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt

6: 45 %;

f) Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de

fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka

institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6:

100 %;

g) Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %.

2. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­

stånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexpone­

ringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned

sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och

LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den

behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och

risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade

företagsfordringar.

3. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­

stånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot

företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlig­

het med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom

anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i

avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har

gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller

LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den ju­

sterade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en

jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/103

114

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

4. När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska

LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren

av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäk­

rad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad

facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga

uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som

kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gälde­

nären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är

beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller

gäldenären.

Artikel 162

Löptid

1. Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGD-

värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag,

institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en

löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller

värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla

andra exponeringar.

Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det

tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska till­

lämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar.

2. Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för

exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar

och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M

för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i

denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här arti­

keln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall

som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska använ­

das.

a) För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema

ska M beräknas enligt följande formel:

M

¼ max

(

1,min

(

X

t

t · CF

t

X

t

CF

t

,5

)

)

där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetal­

ningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av

gäldenären under perioden t.

b) För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska

värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga

återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det

teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för

att väga löptiden.

c) För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument

som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullstän­

diga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullstän­

diga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett

ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktio­

nens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock

ska vara minst 10 dagar.

d) För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av

ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till trans­

aktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M

dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för

varje transaktion ska användas för att väga löptiden.

e) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsford­

ringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som

tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda

genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar.

Samma värde på M ska även användas för outnyttjade be­

lopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att

faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som

utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar

det köpande institutet från en betydande försämring av de

framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens

löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade be­

lopp beräknas som summan av den mest långfristiga poten­

tiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löp­

tiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.

f) För andra instrument än dem som nämns i denna punkt

eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska

M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som

gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförplik­

telserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år.

g) Institut som använder den metod baserad på interna model­

ler som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av

exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de till­

lämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kont­

raktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M

enligt följande formel:

M

¼ min

X

k

Effective EE

t

k

· Δt

k

· df

t

k

· s

t

k

þ

X

k

EE

t

k

· Δt

k

· df

t

k

·

ð1 – s

t

k

Þ

X

k

Effective EE

t

k

· Δt

k

· df

t

k

· s

t

k

,5

8

<

:

9

=

;

SV

L 176/104

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

115

där

S

t

k

= en dummyvariabel vars värde under den

framtida perioden t

k

är lika med 0 om

t

k

> 1år och lika med 1 om t

k

≤ 1,

EE

t

k

= förväntad exponering under den framtida pe­

rioden t

k

,

EffectiveEE

t

k

= effektiv förväntad exponering under den

framtida perioden t

k

,

df

t

k

= den riskfria diskonteringsfaktorn för den

framtida tidsperioden t

k

, och

Δt

k

¼ t

k

t

k–1

;

h) Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en

ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myn­

digheterna godkänner detta, som M använda den effektiva

kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.

Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a till­

lämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en

ursprunglig löptid som understiger ett år.

i) Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av

den metod baserad på interna modeller som redovisas i

avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en

intern modell för den specifika risk som finns i innehav av

omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV

kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i

artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de

behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration

innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk

i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383.

j) Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kredit­

riskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år.

3. Om dokumentationen ställer krav på omprövning av mar­

ginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehål­

ler bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning

av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att för­

nya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för

a) derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga

eller nära fullständiga säkerheter,

b) marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära full­

ständiga säkerheter, och

c) transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån.

För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av

institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst

en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande:

a) Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i

utländsk valuta.

b) Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig han­

del, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och

med upp till ett års återstående löptid i enlighet med arti­

kel 4.1 led 80.

c) Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning

av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod

eller två bankdagar.

d) Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk

överföring och betalningar via elektroniska betalningstrans­

aktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar

på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider

ett litet antal överenskomna bankdagar.

4. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte

inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och

konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än

500 000 000 EUR kan institut välja att konsekvent fastställa

M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2.

Instituten får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala

tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första

hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter.

5. Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4.

U n d e r a v s n i t t 2

H u s h å l l s e x p o n e r i n g a r

Artikel 163

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.

En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %.

2. PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en

exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang

föreligger ska vara 100 %.

3. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar,

ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för

utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skatt­

ningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD-

och LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna

bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/105

116

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

4. Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av

PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de

som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas

vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna,

om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda.

Artikel 164

Förlust vid fallissemang (LGD)

1. Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden

med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning

att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med

artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett

LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned

sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade ford­

ringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får insti­

tutet använda sin egen LGD-skattning.

2. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för

en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom ju­

stering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att

kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga

myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera

PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att

den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt

för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle

vara.

3. Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en

jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditrisk­

skyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen

en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäk­

rad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om till­

gängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp

som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och

gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är

beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller

gäldenären.

4. Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla

hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan

statliga garantier får inte understiga 10 %.

Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hus­

hållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan

statliga garantier får inte understiga 15 %.

5. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med

artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på

fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de

behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per

år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt

4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i

bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom

deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga

fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten

fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga expone­

ringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom

fastigheter belägna inom deras territorium.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla änd­

ringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det

första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska

beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

7. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-

minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en

annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade ge­

nom fastigheter belägna i denna medlemsstat.

U n d e r a v s n i t t 3

A k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t P D / L G D - M e t o d e n

Artikel 165

Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden

1. PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företags­

exponeringar.

Följande minimivärden för PD ska tillämpas:

a) 0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om place­

ringen är en del av en långfristig kundrelation.

b) 0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkast­

ningen på placeringen är baserad på regelbundna och åter­

kommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvins­

ter.

c) 0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet

övriga korta positioner enligt artikel 155.2.

d) 1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga

korta positioner enligt artikel 155.2.

SV

L 176/106

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

117

2. Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifie­

rade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga så­

dana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %.

3. Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.

A v s n i t t 5

E x p o n e r i n g s b e l o p p

Artikel 166

Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker samt hushållsexponeringar

1. Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för expo­

neringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan

hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som

skiljer sig från skuldbeloppet.

För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp

och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjuste­

ringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av till­

gången som underkurs om skuldbeloppet är större och som

överkurs om det är mindre.

2. Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om

repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbelop­

pet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.

3. För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i ba­

lansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda

de metoder som anges i kapitel 4.

4. Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvär­

det av minimileasingbetalningarna. Med

"minimileasingbetal­

ningar

" avses de betalningar under leasingtiden som leasingtaga­

ren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga

köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om

en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala rest­

värdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet upp­

fyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av

kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av

garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som

ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.

5. När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet

fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta

hänsyn till någon kreditriskjustering.

6. Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda expone­

ringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde

som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav

för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7. Om en exponering har formen av värdepapper eller råva­

ror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen

för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med

långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet

motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24.

Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges

i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den

volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller

råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, vär­

depappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveck­

ling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen

kapitel 6 eller artikel 220.2.

8. Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som

det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med

en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konver­

teringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar

mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker:

a) För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga

av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt

kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras

ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna

tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt

övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna

kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upp­

täcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnytt­

jade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga,

om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den ut­

sträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och an­

knutna områden medger.

b) För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet

ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det

öppnande och bekräftande institutet.

c) För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade ford­

ringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när

som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en kon­

verteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en

konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka

gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsyste­

men ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en för­

sämring av gäldenärens kreditkvalitet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/107

118

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

d) För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revol­

ving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor

på 75 % tillämpas.

e) Institut som uppfyller kraven för användning av egna skatt­

ningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda

sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika pro­

dukttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behö­

riga myndigheterna tillåter det.

9. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat

åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de

enskilda åtagandena användas.

10. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de

som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika

med följande procentandelar av postens värde:

a) 100 % om det är en högriskpost.

b) 50 % om det är en medelriskpost.

c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d) 0 % om det är en lågriskpost.

Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräk­

ningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Artikel 167

Aktieexponeringar

1. Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det

redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar.

2.

Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balans­

räkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det

nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna

exponering.

Artikel 168

Övriga motpartslösa tillgångar

Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara

det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering.

A v s n i t t 6

K r a v p å i n t e r n m e t o d e n

U n d e r a v s n i t t 1

R i s k k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m

Artikel 169

Allmänna principer

1. Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem,

ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en

viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt

att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

2. Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt

ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med

hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättning­

arna.

3. Om ett institut använder direkta skattningar av riskpara­

metrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa be­

traktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kon­

tinuerlig riskklasskala.

Artikel 170

Riskklassificeringssystems struktur

1.

Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot

företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska

uppfylla följande krav:

a) Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och

transaktionens särskilda riskegenskaper.

b) Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäl­

denärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av

risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gälde­

närer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och

en klass för fallerande gäldenärer.

c) Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna

i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass

innebär och de kriterier som används för att särskilja den

nivån för fallissemangsrisken.

d) Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknads­

segment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang

ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för

att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom

en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild

klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg

för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och

att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger

inom detta spann.

SV

L 176/108

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

119

e) För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av

egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska

ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering

av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade

transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska inne­

fatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till

klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som an­

vänds för att fastställa klassernas olika risknivåer.

f) Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska

motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klas­

sen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i

fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom

detta spann.

2. Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att

fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är

undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer

som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för

gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa

institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för

ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gälde­

närer.

3. Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexpo­

neringar ska uppfylla följande krav:

a) Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och

transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärs-

och transaktionsspecifika egenskaper.

b) Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att

antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en

ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens

egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäl­

denärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att

alltför stora koncentrationer undviks.

c) Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa

en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena

exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskatt­

ning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För

förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens

kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av

dennes kundkrets.

4. Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför

exponeringar till riskklasser:

a) Motparternas riskegenskaper.

b) Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av

produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt

beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.

c) Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behö­

riga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdri­

vare för exponeringen.

Artikel 171

Åsättande av riskklasser

1. Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och

kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett

riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav:

a) Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara till­

räckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassifice­

ringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller expone­

ringar som representerar liknande risk samma riskklass. Kon­

sekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar

och geografiska lokaliseringar.

b) Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra

det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar

har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen

av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till

en riskklass.

c) Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna

utlåningsnormer och dess policy för behandling av problem­

tyngda gäldenärer och exponeringar.

2. Ett institut ska beakta all relevant information när de

hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informatio­

nen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att för­

utse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information

ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av

riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om

ett institut använder en extern rating som primär faktor för att

fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att

det också beaktar övrig relevant information.

Artikel 172

Klassificering av exponeringar

1. När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella

regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall

ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klas­

sificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:

a) Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för

processen för godkännande av krediter.

b) Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den be­

höriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna

skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlig­

het med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en

produktriskklass inom ramen för processen för godkännande

av krediter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/109

120

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

c) Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fast­

ställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska

hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt arti­

kel 170.2.

d) Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är expo­

nerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig

policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av

kunder med inbördes anknytning.

e) Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till

samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de

särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av

flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hän­

förs till flera klasser ska dock följande beaktas:

i) Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen

avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.

ii) Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom

anpassning av tilldelningen av riskklass.

iii) Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller an­

nan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kun­

derna.

2. För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras

till en riskklass inom ramen för processen för godkännande

av krediter.

3.

Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbe­

tare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i

klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansva­

rar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumen­

tera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem.

Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar

som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikel­

ser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för

person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har

ändrats av en viss individ.

Artikel 173

Integritet i riskklassificeringen

1. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall

ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska risk­

klassificeringen uppfylla följande integritetskrav:

a) Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska

utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har

någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.

b) Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång

per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­

synen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högrisk­

gäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. In­

stituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig infor­

mation om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

c) Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och upp­

datera relevant information om riskprofiler för gäldenärer

som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktio­

ner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer.

2. När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst

en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar

och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte

motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen,

eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det

gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är till­

lämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över

tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar

inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i

rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­

synen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassifi­

ceringen.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera in­

tegriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmäs­

sighet och oberoende.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 174

Användning av modeller

Om ett institut använder statistiska modeller och andra meka­

niska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och

riskklasser ska följande villkor uppfyllas:

a) Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får

inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna

ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för progno­

serna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.

SV

L 176/110

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

121

b) Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som

matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgif­

ternas riktighet, fullständighet och lämplighet.

c) De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska

vara representativa för populationen av institutets faktiska

gäldenärer eller exponeringar.

d) Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även

övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se

över modellspecifikationen och testa hur väl modellens re­

sultat överensstämmer med de faktiska utfallen.

e) Institutet ska komplettera den statistiska modellen med be­

dömningar och övervakning från egna medarbetare för att se

över modellbaserade riskklassificeringar och för att säker­

ställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynspro­

cesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger

samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska

beakta all relevant information som inte beaktas i modellen.

Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och

modellresultat ska kombineras.

Artikel 175

Dokumentation av riskklassificeringssystem

1.

Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens ut­

formning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka

riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i

detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering,

riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som risk­

klassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av över­

syner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av risk­

klassificeringsprocessen.

2. Institutet ska dokumentera motiven till och den analys

som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier.

Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av

riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjlig­

göra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsproces­

sen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste

översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassifice­

ringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också

dokumenteras.

3. Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av

fallissemang och förlust som används internt och säkerställa

att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.

4. Om institutet använder statistiska modeller vid riskklas­

sificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder.

Detta material ska

a) tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden

samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av

estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar

och de datakällor som har använts för estimat av modellen,

b) fastställa en strikt statistisk process för validering av model­

len, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och

den period som har använts vid kalibreringen,

c) ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar

ändamålsenligt.

5. Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndig­

heten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har

köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används

inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren

vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till

information om metoden i riskklassificeringssystemet eller mo­

dellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetan­

det av denna metod eller modell, på grundval av att sådan

information utgör företagshemligheter.

Artikel 176

Bevarande av data

1. Instituten ska samla in och lagra data om sina interna

riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.

2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett in­

stitut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska insti­

tuten samla in och lagra data om följande:

a) Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga

riskklassificeringshistorik.

b) Datum när riskklassificeringen gjordes.

c) Viktiga data och metoder som har använts för att härleda

riskklassificeringen.

d) Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen.

e) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

f) Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.

g) Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fal­

lissemang inom olika riskklasser och data om migration

mellan riskklasser.

3. Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden

och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om

jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges

i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de

värden som anges i artikel 166.8.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/111

122

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

4. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och

konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande:

a) Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av

exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala.

b) De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten

utfördes.

c) Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas

riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer.

d) Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna

och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfak­

torer.

e) Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer för varje fallerad exponering.

f) Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsyn­

stagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut

som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreduce­

rande effekter vid beräkning av LGD-värden.

g) Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering.

5. För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra

data om följande:

a) Data som användes under processen för att hänföra expone­

ringar till riskklasser.

b) Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konver­

teringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.

c) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

d) I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser

som exponeringen var hänförd till under året före fallis­

semanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och

konverteringsfaktorer.

e) Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hus­

hållsexponeringar.

Artikel 177

Stresstester för bedömning av kapitalkrav

1. Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för be­

dömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att

identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av

ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga

effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen

av institutets förmåga att hantera sådana förändringar.

2. Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för

att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det to­

tala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test

som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyn­

digheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av

allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom

ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan risk­

klasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest

ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala

exponering.

3. Institut som tillämpar den behandling som anges i arti­

kel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka

effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna

av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre upp­

fyller godtagbarhetskriterierna.

U n d e r a v s n i t t 2

R i s k k v a n t i f i e r i n g

Artikel 178

En gäldenärs fallissemang

1. Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses

föreligga när någon eller båda av följande situationer har upp­

stått:

a) Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer

att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet,

moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att

institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.

b) Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot

institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är

förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga

myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för

exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller

små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klas­

sen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga

organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av arti­

kel 127.

Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition

av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med

avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till

en låntagares samtliga förpliktelser.

2. Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:

a) För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när

gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har avise­

rats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet

eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande

beloppet är väsentligt.

SV

L 176/112

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

123

b) Vid tillämpning av led a avses med en

"aviserad limit" en

kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gälde­

nären om.

c) För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den

dag då minimibeloppet ska betalas.

d) Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i

förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behö­

riga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå

som den behöriga myndigheten anser rimlig.

e) Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet

överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på

ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och

beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, för­

nyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer

ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med

institutets interna riskhantering och beslutsprocess.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer

uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:

a) Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditför­

pliktelsen.

b) Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en

betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konsta­

teras efter att institutet godkände exponeringen.

c) Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kredit­

relaterad ekonomisk förlust.

d) Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kre­

ditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att

leda till en minskning av skulden genom en betydande efter­

gift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och

amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäl­

ler aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden,

innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva

aktiekapitalet.

e) Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären el­

ler en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförplik­

telse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess

dotterföretag.

f) Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i kon­

kurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betal­

ning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget

eller något av dess dotterföretag.

4. Institut som använder externa data som inte överensstäm­

mer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämp­

liga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet

med definitionen av fallissemang.

5. Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte

längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet

omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte

hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle

uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska

fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna ar­

tikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i för­

ordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 179

Övergripande krav för estimering

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:

a) Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, kon­

verteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data,

upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från his­

toriska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart

baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rim­

liga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de

förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskpara­

meter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt

ska det vara vid sin estimering.

b) Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin

förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD,

konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, för­

delad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgö­

rande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska

återspegla lång erfarenhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/113

124

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

c) Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indriv­

ningsmetoder under de observationsperioder som avses i

artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och

182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effek­

terna av tekniska framsteg, nya data och övrig information

efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina

estimat när ny information framkommer, dock minst en

gång om året.

d) Den population av exponeringar som var representerad i det

data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning

som tillämpades när data togs fram och andra relevanta

kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets

exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar

och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna

ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhål­

landena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som

har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfatt­

ning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida

estimat.

e) För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant

information som finns tillgänglig för det köpande institutet

om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data

om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det

köpande institutet eller av externa källor. Det köpande insti­

tutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit

hänsyn till.

f) Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal

som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då me­

toderna och informationen anses vara mindre tillfredsstäl­

lande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmar­

ginalen ska vara större.

Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter

och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att

det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari

2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grund­

läggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i

artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna

tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga

datakraven.

2. Om ett institut använder sammanställda data från flera

institut ska följande krav uppfyllas:

a) De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassifice­

ringssystem och kriterier.

b) Data är representativ för den portfölj för vilken de samman­

ställda uppgifterna används.

c) Sammanställd data används konsekvent över tiden av insti­

tutet för sina estimat.

d) Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificerings­

systemens integritet.

e) Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om risk­

klassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt över­

vaka och granska riskklassificeringsprocessen.

Artikel 180

Särskilda krav för PD-estimering

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut,

nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexpone­

ringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt arti­

kel 155.3:

a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­

fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.

PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för

gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar

ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna

utifrån perioder av ökad volatilitet.

b) När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten

estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medel­

värden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.

c) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och

LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av

EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för

estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav

för estimat av PD och LGD som anges i denna del och

resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som

anges i artikel 181.1 a.

d) Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som

kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att

subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att

kombinera resultat från olika metoder och att göra anpass­

ningar på grund av metodernas och informationens begräns­

ningar.

e) Om ett institut använder data om interna erfarenheter av

fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten av­

spegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader

mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och

det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivnings­

principerna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska

institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering

av PD.

SV

L 176/114

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

125

f) Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklas­

ser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinsti­

tut eller av liknande organisationer och sedan överför den

fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisa­

tionens klasser till institutets klasser, ska översättningen

grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificerings­

kriterier och de kriterier som används av den externa orga­

nisationen och på en jämförelse av interna och externa kre­

ditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska

fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller un­

derliggande data ska undvikas. De av den externa organisa­

tionens kriterier som ligger till grund för den data som

används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på

risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egen­

skaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jäm­

förelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i en­

lighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera

grunden för översättningen.

g) Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga

fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla me­

delvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när

det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets till­

lämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i

detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.

h) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för

sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperio­

dens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om

den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre pe­

riod för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna

längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/

LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från

behöriga myndigheter får de institut som inte har fått till­

stånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att

använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer

använda relevanta data för en period på två år, när de till­

lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas

med ett år tills det finns relevant data för en period på fem

år.

2. För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:

a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­

fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.

b) PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala för­

luster och rimliga estimat av LGD-värden

c) När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska

instituten beakta interna data som primär informationskälla

för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda

externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska

modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt

samband både

i) mellan institutets process för att hänföra exponeringar till

riskklasser och den process som används av den externa

datakällan, och

ii) mellan institutets interna riskprofil och det externa datats

sammansättning.

d) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och

LGD- estimat för hushåll från ett estimat av totala förluster

och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för

estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav

för estimering av PD och LGD som anges i denna del och

resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som

anges i artikel 181.1 a.

e) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för

sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande

observationsperiodens längd vara minst fem år för åtmin­

stone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden

omfattar en längre period för någon källa och dessa data

är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut

behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare

data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får

tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda

relevant data för en period på två år, när de tillämpar in­

ternmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år

tills det finns relevant data för en period på fem år.

f) Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas för­

väntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongs­

effekter).

För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern

och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta

datakällor för jämförelser.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de

tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.

b) De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma

ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med arti­

kel 143.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/115

126

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 181

Särskilda krav för egna LGD-estimat

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för egna LGD- estimat:

a) Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval

av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass ge­

nom att använda alla observerade fallissemang inom datakäl­

lorna (fallissemangsviktat medelvärde).

b) Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en

ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det lång­

fristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem för­

väntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant

nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina

estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa ka­

pitaleffekter av en ekonomisk nedgång.

c) Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband

mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med

säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det

föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden

behandlas konservativt.

d) Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och

säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedöm­

ning av LGD.

e) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet,

ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estime­

rade marknadsvärde. LGD- estimaten ska beakta effekten av

att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säker­

heten och realisera den.

f) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhe­

ter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av

säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som all­

mänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3.

g) Om ett institut godtar en säkerhet i samband med faststäl­

landet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet

med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säker­

heten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten.

h) När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska in­

stitutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad

förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella eko­

nomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt

estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av

eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinnings­

perioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och expone­

ringens slutliga realisering.

i) Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets

resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av

exponeringar och förluster.

j) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem

års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som

genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts,

från minst en informationskälla. Om den tillgängliga obser­

vationsperioden omfattar en längre period för någon källa

och dessa data är relevanta ska denna längre period använ­

das.

2. För hushållsexponeringar kan instituten göra följande:

a) Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga

estimat av PD-värden.

b) Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen

i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.

c) Använda extern och intern referensdata för att estimera

LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.

För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem

års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk

information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. För­

utsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna,

får de använda relevanta data för en period på två år, när de

tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas

med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk

nedgång i enlighet med punkt 1.

b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett

institut i enlighet med punkt 3 att använda relevanta data för

en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

L 176/116

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

127

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 182

Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för egna estimat av konverteringsfaktorer:

a) Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per expone­

ringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska kon­

verteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att an­

vända det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observe­

rade fallissemang i datakällorna.

b) Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som

är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer

konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett risk­

klassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konver­

teringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska

instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per risk­

klass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk ned­

gång.

c) Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten

både före och efter det att den händelse som utlöste fallis­

semanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytter­

ligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverte­

ringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal,

om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas

mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfak­

torns storlek.

d) Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de

särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med av­

seende på kontoövervakning och betalningshantering. Insti­

tuten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att

förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under

omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till ex­

empel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt beting­

ade fallissemang.

e) Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för

att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående expone­

ringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utes­

tående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dag­

ligen kunna övervaka utestående belopp.

f) Om instituten använder olika estimat av konverteringsfakto­

rer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för

interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer

baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år

för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju

år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgäng­

liga observationsperioden omfattar en längre period för någon

källa och dessa data är relevanta ska denna längre period an­

vändas.

3. För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare ut­

nyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverterings­

faktorer eller i sina LGD- estimat.

För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer

baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1

a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data,

om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. För­

utsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får

de använda relevant data för en period på två år, när de till­

lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med

ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekono­

misk nedgång i enlighet med punkt 1.

b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett

institut att använda relevanta data för en period på två år,

när institutet initialt tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 183

Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt

för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för

hushållsexponeringar

1. Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garanti­

givare och garantier:

a) Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags gar­

antigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda ex­

poneringsbelopp.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/117

128

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för

motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173.

c) Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från

garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är full­

ständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom

dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till

garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar

över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd

dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande

villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myn­

digheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på

lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditre­

ducerande effekter.

2. Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för

justering av riskklasser eller LGD- estimat och, när det gäller

hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, krite­

rier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för

att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda expo­

neringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna

171, 172 och 173.

Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse.

De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina

förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren

förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att upp­

fylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att

återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk

gentemot motparten.

3. Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för

kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överens­

stämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditde­

rivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används

för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven

i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar

och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid

processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.

Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruk­

tur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och

tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken ut­

sträckning andra former av kvarstående risk återstår.

4. De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för

garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar

och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i arti­

kel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablon­

metoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med

artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla.

5. När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de

krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hän­

förande av exponeringar till riskklasser och för estimering av

PD-värden.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får till­

låta att villkorade garantier godtas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 184

Krav för förvärvade fordringar

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska institu­

ten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.

2. Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under

alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar

alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om

gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett service­

företag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vi­

darebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten

ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av ford­

ringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden

eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra bety­

dande förseningar när det gäller långivarens förmåga att av­

veckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över

inbetalningarna.

3. Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas

kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning.

Följande ska gälla:

a) Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de

förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets

finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och pro­

cesser som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att

ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av

intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.

b) Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer

för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet.

Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande

översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om

SV

L 176/118

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

129

deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller opera­

tiva brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpo­

licy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande.

Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras.

c) Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas

egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens

förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra

fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.

d) Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad

övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper

och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade ford­

ringar.

e) Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller till­

räckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas ål­

dersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstäm­

melse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetal­

ningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en

effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försälj­

ningsvillkor och utspädning.

4. Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt

skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning

och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna

ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha

klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem

för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och ef­

fektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och

hantera problem i samband med förvärvade fordringar.

5. Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer

för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I

de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i

programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland ut­

betalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumenta­

tion, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalning­

ar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och

betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets fi­

nansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller

kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas,

och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas

mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.

6. Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma

om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska

inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institu­

tets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvars­

fördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och

serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det

andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget

och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler

samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild in­

riktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande

automatiska system.

U n d e r a v s n i t t 3

V a l i d e r i n g a v i n t e r n a e s t i m e r i n g a r

Artikel 185

Validering av interna estimat

Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med föl­

jande krav:

a) Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att

riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av

alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbör­

des. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt

för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedöm­

ning av hur de interna systemen för riskklassificering och

riskestimering fungerar.

b) Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallis­

semang med estimerade PD-värden för varje klass och sär­

skilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska an­

delarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räck­

vidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och

konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av

dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som

omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet

ska dokumentera de metoder och data som används vid

dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdate­

ras minst en gång per år.

c) Instituten ska även använda andra kvantitativa validerings­

instrument och jämförelser med relevanta externa datakällor.

Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen,

uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observa­

tionsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras

riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång

period som möjligt.

d) De metoder och data som används för kvantitativ validering

ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder

och data för estimering och validering (både datakällor och

berörda perioder) ska dokumenteras.

e) Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när

de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfakto­

rerna och de totala förlusterna – om EL används - avviker

från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens

validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta kon­

junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad

gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter

att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten ju­

stera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter

av fallissemang och förluster.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/119

130

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

U n d e r a v s n i t t 4

K r a v f ö r a k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t m e t o d e n m e d

i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 186

Kapitalbaskrav och riskkvantifiering

Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande

krav:

a) Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot så­

dana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som

är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets

specifika innehav. De data som används för att visa avkast­

ningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod

för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att

avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil.

Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försik­

tiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte

enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden.

Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av

eventuella förluster under en relevant långfristig konjunktur­

cykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga

data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för

att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value

at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella

kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller

omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande

kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt

styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade

överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas för­

siktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begrän­

sade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämp­

liga försiktighetsmarginaler.

b) De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla

betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet

både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och

dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på

lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både

storleken på och förändringen av sammansättningen av po­

tentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till

ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den popula­

tion riskexponeringar som förekommer i de data som an­

vänts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara

jämförbar med institutets aktieexponeringar.

c) Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och

komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut

har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt ic­

ke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas

med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med

dessa instrument.

d) Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmak­

ter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjlig­

göra intuitiv förståelse och vara principiellt sund.

e) Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas

lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och spe­

cifik risk.

f) Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkast­

ning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och

metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet

sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra,

ska användas.

g) Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha

inrättats.

Artikel 187

Process för och kontroller av riskhanteringen

För utvecklingen och användningen av interna modeller för

kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och

kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens

integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta

följande:

a) Fullständig integrering av den interna modellen i institutets

övergripande informationssystem för riskhantering och i

hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna

modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för

riskhantering, särskilt om de används för att mäta och be­

döma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade

resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvär­

dera övergripande kapitalkrav och processen för investerings­

förvaltning.

b) Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktio­

ner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn

av alla element i den interna modellprocessen, däribland

godkännande av modellöversyner, prövning av indata till

modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt

verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en

bedömning av om indata till modellen och modellresultaten

är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på

att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända

svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen.

Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende en­

het eller av en oberoende extern tredje part.

c) Lämpliga system och processer för övervakning av investe­

ringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.

d) De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av

modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som

ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.

SV

L 176/120

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

131

e) De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska

ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modell­

funktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och till­

räcklig behörighet.

Artikel 188

Validering och dokumentation

Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de

interna modellerna och modellprocessen är precisa och kon­

sekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellpro­

cessen och valideringen ska dokumenteras.

Validering och dokumentation av institutens interna modeller

och modellprocesser ska ske på följande villkor:

a) Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för

att bedöma de interna modellernas och processernas resultat

på ett konsekvent och meningsfullt sätt.

b) De metoder och data som används för kvantitativ validering

ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder

och data för estimering och validering, både i fråga om

datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.

c) Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning

(som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade

vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa

jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång pe­

riod som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de

metoder och data som används vid dessa jämförelser. Ana­

lyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per

år.

d) Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstru­

ment och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska

baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras

regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. In­

stitutens interna bedömningar av modellresultaten ska base­

ras på en så lång period som möjligt.

e) Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall

där en jämförelse av den faktiska avkastningen med model­

lernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet

eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta kon­

junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad

gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller

som görs till följd av översyner ska dokumenteras och över­

ensstämma med institutets standarder för modellöversyn.

f) Den interna modellen och det interna modellprocessen ska

dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för

modellprocessen, godkännandet av modellen och modell­

översynen.

U n d e r a v s n i t t 5

I n t e r n s t y r n i n g o c h K o n t r o l l

Artikel 189

Företagsstyrning

1. Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimerings­

processerna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en

kommitté som har utsetts av denna och den verkställande led­

ningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets

riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de för­

valtningsrapporter som hänger samman med dessa.

2. Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav:

a) Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som

har utsetts av denna om betydande förändringar av eller

undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande

effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar.

b) Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens ut­

formning och sätt att fungera.

c) Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen

fungerar korrekt.

Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verk­

ställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och

områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om in­

satser för att förbättra tidigare identifierade svagheter.

3.

En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskpro­

fil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa

parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på

klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta

parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallis­

semang och, i den utsträckning egna estimat används, av fak­

tiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar

och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum

beror på hur viktig informationen är och vilken slags infor­

mation det gäller samt mottagarens nivå.

Artikel 190

Kreditriskkontroll

1. Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de perso­

nal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar

exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkstäl­

lande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssyste­

mets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resul­

tat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om

riskklassificeringssystemets resultat.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/121

132

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

2. Kreditriskkontrollenhetens eller kreditriskkontrollenheter­

nas ansvarsområden ska innefatta följande:

a) Testning och övervakning av riskklasser.

b) Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om

institutets riskklassificeringssystem.

c) Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna

av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar

och geografiska områden.

d) Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklas­

sificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar.

e) Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om

de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Änd­

ringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskrite­

rier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumen­

teras och bevaras.

f) Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande

och validering av de modeller som används i riskklassifice­

ringsprocessen.

g) Kontroll och övervakning av de modeller som används i

riskklassificeringsprocessen.

h) Löpande översyn och ändringar av de modeller som används

i riskklassificeringsprocessen.

3. Institut som använder sammanställda data i enlighet med

artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad:

a) Utarbetande av information som är relevant för testning och

övervakning av riskklasser.

b) Utarbetande av sammanfattande rapporter om institutets

riskklassificeringssystem.

c) Utarbetande av information som är relevant för översyn av

riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande

uppfyller kraven för att förutsäga risk.

d) Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen,

riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificerings­

parametrar.

e) Utarbetande av information som är relevant för löpande

översyn och ändringar av modeller som används i riskklas­

sificeringsprocessen.

4. Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga

myndigheterna har tillgång till all relevant information från den

tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven

efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersök­

ningar på plats i samma utsträckning som inom institutet.

Artikel 191

Internrevision

Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och obero­

ende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn

av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner,

inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av

PD-, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid över­

synen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara upp­

fyllda.

KAPITEL 4

Kreditriskreducering

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r o c h A l l m ä n n a k r a v

Artikel 192

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.

2. utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov

till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet

ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång

om dagen.

3. kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som

ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid

institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en

gång om dagen.

4. underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en

annan fond har investerat.

Artikel 193

Principer för erkännande av effekten av metoder för

kreditriskreducering

1. Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditrisk­

reducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller

förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för

vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande

åtgärder.

2. Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda

exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3,

beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn

till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.

SV

L 176/122

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

133

3. Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får insti­

tuten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponering­

belopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmeto­

den i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.

4. Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råva­

ror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en

repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.

5. Om ett institut som beräknar riskvägda exponerings­

belopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kredit­

riskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra

följande två saker:

a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­

cerande instrument.

b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje

del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i

kapitel 2 och i detta kapitel.

6. Om ett institut som beräknar de riskvägda exponerings­

beloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering

med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd

och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande

två saker:

a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­

cerande instrument.

b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje

del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i

kapitel 2 och i detta kapitel.

Artikel 194

Principer för godtagbarheten hos metoder för

kreditriskreducering

1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska,

tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och

de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett

system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efter­

levnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.

Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myn­

digheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartis­

ka, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som

används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd

uppfyller villkoret i första stycket.

2. Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder

för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt

och för att hantera risker i samband med systemet.

3. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast

om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller

följande två krav:

a) De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i

artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt.

b) De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt

stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga

om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den

metod som används för att beräkna riskvägda exponerings­

belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­

det

4. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast

om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insol­

vens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den

som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som

anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål

likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för

säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar

som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet

ska inte vara för hög.

5. När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av

kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av

kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara

utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på

vilket som är tillämpligt.

6. När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöver­

enskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor

uppfylls:

a) Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöver­

enskommelser i artiklarna 203 och 204.1.

b) Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta juris­

diktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om

det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den me­

tod som används för att beräkna riskvägda exponerings­

belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­

det.

c) Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/123

134

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

7. Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende

på vad som är tillämpligt.

8. Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna

att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kont­

rollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande

av kreditriskreducerande åtgärder.

9. Trots den omständigheten att kreditriskreducering har be­

aktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i

tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta

att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underlig­

gande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna

att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers-

eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock en­

dast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponering­

ens nettobelopp.

10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida till­

gångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila

vid tillämpning av punkt 3.

Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa för­

slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

A v s n i t t 2

G o d t a g b a r a f o r m e r a v K r e d i t r i s k r e d u c e ­

r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 195

Nettning inom balansräkningen

Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av öm­

sesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som

en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtag­

barheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan

institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda

exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbe­

lopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot

och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkning­

en.

Artikel 196

Ramavtal om nettning som täcker repor eller

värdepappers- eller råvarulån eller andra

kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala

avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och

råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av arti­

kel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror

som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner

uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i

artiklarna 197 och 198.

Artikel 197

Godtagbara säkerheter enligt alla metoder

1. Institut får använda följande poster som godtagbara säker­

heter vid alla metoder:

a) Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller

kontantliknande instrument som innehas av detta.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella

regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett

kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i

enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som

enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller

högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot

nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om

dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats

en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar

kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskväg­

ning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enhe­

ter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har

tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna

för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2.

e) Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinsti­

tut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt

EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre

enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar

enligt kapitel 2.

f) Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt

index.

SV

L 176/124

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

135

g) Guld.

h) Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperi­

seringspositioner, vilka har en extern kreditvärdering från ett

kreditvärderingsinstitut som enligt EBA:s bedömning mot­

svarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för

riskvägning av värdepapperiseringsexponeringar enligt meto­

den i kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitt 3.

2. Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepap­

per som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker

innefatta följande:

a) Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga

eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när expone­

ringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den na­

tionella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade en­

ligt artikel 115.2.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga

organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella re­

geringar i enlighet med artikel 116.4.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala

utvecklingsbanker som åsätts 0

% riskvikt enligt arti­

kel 117.2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio­

nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­

kel 118.

3. Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepap­

per som har givits ut av institut innefatta följande:

a) Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av del­

statliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de

räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga

organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med arti­

kel 116.1 och 116.2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala

utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt arti­

kel 117.2.

4. Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har

givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering

från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om

dessa räntebärande papper uppfyller följande krav:

a) De är noterade på en erkänd börs.

b) De är betecknade som prioriterade fordringar.

c) Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmåns­

rätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från

ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts mot­

svara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för risk­

vägning av institutsexponeringar eller kortfristiga expone­

ringar enligt kapitel 2.

d) Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att

kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c.

e) Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa

syften.

5. Institut får använda andelar eller aktier i företag för kol­

lektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla

följande villkor uppfylls:

a) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.

b) Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för

godkännande enligt punkterna 1 och 2.

c) Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3.

Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska

villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underlig­

gande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna

placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta

företag från att vara godtagbara som säkerhet.

6. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond

(nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess un­

derliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är

godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller

aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar

värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt

att fonden eller något av dess underliggande fonder har inve­

sterat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning

enligt respektive regler.

Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får

instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden

som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den

metod som anges i första stycket.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/125

136

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på

grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,

ska instituten göra följande två saker:

a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av

detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­

arna.

7. Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den

minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två

kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet

har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut,

ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärdering­

arna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig

åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två.

8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att ange följande:

a) De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln,

artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.

b) De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln

samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2

k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i

enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 198

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga

metoden för finansiella säkerheter

1. Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett

institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella

säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster

som godtagbara säkerheter:

a) Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett

centralt index, men som handlas på en erkänd börs.

b) Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor

uppfylls:

i) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnote­

ring.

ii) Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är

godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och

197.4 och i sådana poster som avses i led a.

Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska

villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande

fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna

placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta

företag från att vara godtagbara som säkerhet.

2. Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart

investerar i instrument som är godtagbara för godkännande

enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt

1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som

säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara

tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något

av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara

tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på

grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,

ska instituten göra följande två saker:

a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av

detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­

arna.

Artikel 199

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får

institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förvän­

tade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande

slag av säkerhet:

a) Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3

och 4.

b) Fordringar i enlighet med punkt 5.

c) Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.

d) Leasing i enlighet med punkt 7.

SV

L 176/126

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

137

2. Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda

eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investerings­

bolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fas­

tigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får

användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte an­

nat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande

båda villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenä­

rens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur

väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekono­

miska faktorer påverkar både egendomens värde och lånta­

garens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den un­

derliggande egendomens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att åter­

betala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten

påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som

genereras av den underliggande egendom som ställts som

säkerhet.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är

belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga

myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den

relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad

inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger

någon av följande gränser:

a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter

upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevär­

det överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet

i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte

annat föreskrivs enligt artikel 124.2.

b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostad­

sfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot

säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt

under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling

som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts

under ett senare år.

4. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersi­

ella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territori­

um, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har

belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och

sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer

som inte överstiger någon av följande gränser:

a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella

fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen

mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett

visst år.

b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kom­

mersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående

lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under

ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt

under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling

som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts

under ett senare år.

5. Instituten får använda fordringar som är anknutna till en

kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med

en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter.

Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med

värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat el­

ler belopp som närstående parter är skyldiga.

6. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som

godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag

än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning

att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner

med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida mark­

nader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av

säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av

huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter

som tyder på betydande förändringar på marknaden.

b) Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga mark­

nadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som

väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informations­

källor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på

transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får

betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om

dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att

regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga ad­

ministrativa eller finansiella kostnader.

c) Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de

kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den

realiserade avkastningen från säkerheten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/127

138

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

d) Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från sä­

kerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än

10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om

det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska

institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsstäl­

lande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit

tillräckligt försiktig.

Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första

stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210.

7. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2

och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till

följd av sådana transaktioner där ett institut hyr ut egendom till

en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet

har ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda

fastigheten.

8. EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av

fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de

villkor som avses i punkt 6 a och b.

Artikel 200

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd

som godtagbar säkerhet:

a) Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande

instrument som innehas av ett institut som är tredje part

på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta

till förmån för det utlånande institutet.

b) Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institu­

tet.

c) Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och

kommer att återköpas av detta institut på begäran.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 201

Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla

metoder

1. Institut får använda följande parter som godtagbara till­

handahållare av obetalt kreditriskskydd:

a) Nationella regeringar och centralbanker.

b) Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

c) Multilaterala utvecklingsbanker.

d) Internationella organisationer, om exponeringar mot dem

ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117.

e) Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i

enlighet med artikel 116.

f) Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det

finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut

i enlighet med artikel 119.5.

g) Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag

och närstående företag till institutet, som uppfyller något av

följande villkor:

i) Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, till­

delad av ett kreditvärderingsinstitut.

ii) I fråga om institut som beräknar riskvägda exponerings­

belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden

har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kredit­

utvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är

internt klassificerade av institutet.

h) Centrala motparter.

2. Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och

förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigiva­

ren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditrisk­

skydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med

bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera

förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara

tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller

de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara

tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en

beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna för­

teckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med

artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 202

Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt

internmetoden som är berättigade till behandling enligt

artikel 153.3

Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkrings­

företag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare

av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling

enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor:

a) De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt

kreditriskskydd.

b) De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmel­

serna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då

kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvär­

deringsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA

SV

L 176/128

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

139

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med

bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot före­

tag i kapitel 2.

c) De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls

eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som

motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller

för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestäm­

melserna om riskvägning av exponeringar mot företag i ka­

pitel 2.

d) De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PD-

värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitets­

steg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om risk­

vägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.

Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som

tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon ut­

trycklig motgaranti från den nationella regeringen.

Artikel 203

Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd

Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kredit­

riskskydd.

U n d e r a v s n i t t 3

T y p e r a v d e r i v a t

Artikel 204

Godtagbara slag av kreditderivat

1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda föl­

jande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av

sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt:

a) Kreditswappar.

b) Totalavkastningsswappar.

c) Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har

betalats med kontanter.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkast­

ningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen

som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande vär­

deminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom

reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till

reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart

kreditriskskydd.

2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller

flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas

som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har

överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller

tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första

stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet

tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av

riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då

dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.

A v s n i t t 3

K r a v

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 205

Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte

är ramavtal om nettning i den mening som avses i

artikel 206

Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal

om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska beteck­

nas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande

villkor är uppfyllda:

a) Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla rele­

vanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli in­

solvent eller gå i konkurs.

b) Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och

skulder som omfattas av dessa avtal.

c) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av

riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.

d) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de

relevanta exponeringarna på nettobasis.

Artikel 206

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepap­

pers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade

transaktioner

Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller

råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering,

om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller

samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samt­

liga följande villkor är uppfyllda:

a) De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta juris­

diktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller

gå i konkurs.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/129

140

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta

och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i

händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten

skulle gå i konkurs eller bli insolvent.

c) De säkerställer nettning av vinster och förluster från trans­

aktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena

parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

Artikel 207

Krav för finansiella säkerheter

1. Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld

erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fast­

ställs i punkterna 2–4 är uppfyllda.

2. Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan

gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhe­

tens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära

en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäl­

denärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära

en betydande minskning av säkerhetens värde.

Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten

koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäl­

denärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer

som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som

godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, för­

utsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.

3. Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­

gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning

som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.

Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för

att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla rele­

vanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utred­

ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

4. Instituten ska uppfylla följande operativa krav:

a) De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga

och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig

tidpunkt.

b) De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att

kontrollera risker som uppstår till följd av användning av

säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel

eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslu­

tande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av

användning av säkerheter och förenligheten med institutets

övergripande riskprofil.

c) De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad

praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accep­

teras.

d) De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvär­

dera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning

att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.

e) Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta

rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer

säkerheten från sina egna tillgångar.

f) De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginal­

avtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappers­

finansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående margi­

nalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden

för inkommande marginalsäkerhetskrav.

g) De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kont­

roll, övervakning och rapportering av följande:

i) Vilka risker marginalavtal medför för instituten.

ii) Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av

tillgångar.

iii) Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella

likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerhe­

ter erhållna från motparter.

iv) Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har

ställts till motparter.

5. Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda,

ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som

exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska

betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade me­

toden för finansiella säkerheter.

Artikel 208

Krav för säkerheter i form av fastigheter

1. Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om

samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.

SV

L 176/130

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

141

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig

förutsebarhet:

a) En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla

jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavta­

let ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska regi­

streras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.

b) Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.

c) Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga

förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera

skyddets värde inom en rimlig tidsram.

3. När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighe­

tens värdering ska följande krav vara uppfyllda:

a) Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång

per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år

för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna

oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.

b) Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fas­

tighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de

allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses

över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikatio­

ner, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering

och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsproces­

sen. För lån som överstiger 3 000 000 EUR eller 5 % av

institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av

en sådan värderingsman minst vart tredje år.

Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera

fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver om­

värderas.

4. Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags

bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och

vilken utlåningspolicy de har i detta avseende.

5. Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den

fastighet som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäk­

ring.

Artikel 209

Krav för fordringar

1. Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om

samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig

förutsebarhet:

a) Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till

ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och

säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten,

inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerhe­

ten.

b) Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla

alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att

tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens

fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med för­

behåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av

de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som

föreskrivs i lagstiftning.

c) Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar

för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i

alla relevanta jurisdiktioner.

d) Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och

ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten

vid läglig tidpunkt.

e) Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av

alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallis­

semang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tid­

punkt.

f) Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter

eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta

fordringarna till andra parter utan samtycke från fordring­

arnas gäldenärer.

3. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhante­

ring:

a) Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kredit­

risken i samband med fordringar. En sådan process ska in­

nefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch

samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare

gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för

att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över lån­

tagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är

sunda och trovärdiga.

b) Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas

värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indriv­

ningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp

som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella

koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, ut­

över dem som kontrolleras genom institutets allmänna me­

toder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervak­

ningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom

ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevill­

kor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/131

142

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

c) De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diver­

sifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntaga­

ren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska

instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av

marginaler för säkerhetsgruppen som helhet.

d) Instituten får inte använda fordringar från företag närstående

låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som god­

tagbart kreditriskskydd.

e) Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av

fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga

instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar

sig på låntagaren när det gäller indrivningar.

Artikel 210

Krav för övriga fysiska säkerheter

Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas

som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten

tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verk­

ställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möj­

ligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en

rimlig tidsram.

b) Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med

bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med

förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtag­

bara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför

alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från

säkerheten.

c) Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång

per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om

marknadsvillkoren förändras avsevärt.

d) Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säker­

heten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad vär­

dering ska gå till och hur ofta den ska genomföras.

e) Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska fin­

nas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag

av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och pro­

cesser de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags

säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet.

f) Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta

upp

i) lämpliga krav på säkerheten i förhållande till expone­

ringsbeloppet,

ii) förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,

iii) förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller

marknadsvärde,

iv) hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en

fackmässig bedömning eller värdering,

v) volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det

gäller värdet på säkerheten.

g) Vid den inledande och den förnyade värderingen ska insti­

tuten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säker­

heten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter

som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras.

h) Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna sä­

kerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer

som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion.

i) Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeför­

säkring och instituten ska ha processer för att övervaka det­

ta.

Artikel 211

Krav för att behandla exponeringar genom leasing som

utlåning mot pantsäkerhet

Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtrans­

aktioner som utlåning mot säkerhet i form av den uthyrda

egendomen, när följande villkor är uppfyllda:

a) Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i

artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt,

för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar

säkerhet.

b) Uthyraren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende

på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och plane­

rade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av sä­

kerhetens värde.

c) Uthyraren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid

utöva sina rättigheter som ägare.

d) Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och

säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konsta­

terats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den

kreditriskreducering som tillskrivs de uthyrda tillgångarna

överdrivs.

SV

L 176/132

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

143

Artikel 212

Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är

tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av

detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara

berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:

a) Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt

till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och

pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara

verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig

och oåterkallelig.

b) Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredje­

partsinstitutet.

c) Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet en­

bart göra betalningar till det utlånande institutet och får

endast göra betalningar till andra parter om det utlånande

institutet på förhand gett sitt samtycke.

2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande insti­

tutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller över­

låten på det långivande institutet.

b) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha under­

rättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett

resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet

utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke.

c) Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen

och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera.

d) Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella

uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstaga­

rens sida.

e) Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid.

Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhål­

landet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska

institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar

som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.

f) Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verk­

ställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt

då kreditavtalet ingås.

g) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge

dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera.

h) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begä­

ran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.

i) Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institu­

tet på förhand ger sitt samtycke.

j) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas

av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig

myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regel­

givning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom

unionen.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t

K r e d i t r i s k s k y d d

o c h

K r e d i t l ä n k a d e

O b l i g a t i o n e r

Artikel 213

Gemensamma krav för garantier och kreditderivat

1. Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor

vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti

eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kre­

ditriskskydd:

a) Kreditriskskyddet ska vara direkt.

b) Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt de­

finierad och obestridlig.

c) Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul

vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll,

och som

i) skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att

ensidigt upphäva detta,

ii) skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den

skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,

iii) skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldighe­

ten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige

gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om lea­

singkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av

garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4,

iv) skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet

att minska kreditriskskyddets löptid.

d) Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara

verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den

tidpunkt då kreditavtalet ingås.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/133

144

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har

inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till

följd av institutets användning av garantier och kreditderivat.

Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess

strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar

med dess hantering av den övergripande riskprofilen.

3. Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­