Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

11

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ¹ ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran­

de (

2

),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet

av det finansiella systemet uppmanas till internationellt

enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an­

svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets

kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono­

miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen

uppmanar man också till införande av ett komplette­

rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg­

naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att

ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som

svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen­

tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal

åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa

åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts­

burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj

i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade

GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och

kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of­

fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga

åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel­

verket.

(2)

Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques

de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière-

gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har­

moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller

hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto­

nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet

av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan

tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag

på den inre marknaden.

(3)

I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens

rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro­

sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare

nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för

att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att

den inre marknadens principer och de överenskomna

grundläggande minimistandarderna respekteras.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut (

3

), och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

( ¹ ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.

( ² ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( ³ ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

12

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (

1

)

har flera gånger genomgått betydande förändringar.

Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som

värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till

att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör

de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på

både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen

denna förordning och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2013/36/EU (

2

). För att bli mer tillgängliga, bör

bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG

och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv

2013/36/EU och denna förordning.

(5)

Tillsammans bör denna förordning och direktiv

2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten

att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna

för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen­

samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas

tillsammans med det direktivet.

(6)

Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om

behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse­

former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be­

stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice­

rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe­

ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be­

höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed­

lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start­

kapital och tillsyn av institut.

(7)

I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för

institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk­

samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet

hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds­

nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf­

tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt

fungerande inre marknad och bör därför grundas på be­

stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i

enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

(8)

Även om man genom direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med­

lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett

stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna

att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa

direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning

som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan­

dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed

skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

(9)

Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika

villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns

en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads­

aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För

att undvika snedvridningar av marknaden och regelar­

bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge­

nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över­

gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö­

rande för ett smidigt genomförande av denna förordning

och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi­

kas.

(10)

Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen

för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel­

kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över

medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket

för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda­

hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som

Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge­

nomförandet av Basel III och om genomförandet och det

nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik­

tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida

andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens

med internationella minimistandarder i syfte att fastställa

skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det

råder lika villkor.

(11)

För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av

konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk,

samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande

handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför

nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet­

liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12)

Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning

skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli

direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för­

utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav

införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv.

Denna förordning skulle medföra att alla institut som

enligt förordningen definieras som sådana följer samma

regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet

för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning

skulle också göra regelverket enklare och minska kost­

naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som

bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till

att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund

av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som

kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och

specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio­

ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna

kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri­

terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter

av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för

exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen­

dom.

SV

L 176/2

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

( ² ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

13

(13)

På de områden som inte omfattas av denna förordning,

till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om

nationella ordningar för säkerställda obligationer som

inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga­

tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning

samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi­

ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som

inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna

förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med­

lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser,

under förutsättning att de är förenliga med denna för­

ordning.

(14)

De viktigaste rekommendationerna som förordas i de

Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen

var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk

ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom­

bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge­

nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och

enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens

funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage.

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel­

lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt

med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan

urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur

och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och

kreditcykeln.

(15)

I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man

inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera

makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör­

jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd­

ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll

så att de inte skadar den inre marknadens funktion men

så att användningen av dessa verktyg är transparent och

enhetlig.

(16)

Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i

direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller

systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller

utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha

möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na­

tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef­

fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn­

den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no­

vember 2010 ( ¹ ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( ² ) bör ha

möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana

nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör

finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio­

nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis

för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en­

hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom

denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande

roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och

sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I

det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio­

nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar

avseende risker som i sista hand kan påverka den makro­

ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och

budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän­

digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar­

tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen,

avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(17)

När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att

avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan

dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru­

vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En

omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets­

ordning ( ³ ) på begäran av en medlemsstat eller kommis­

sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör

rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de

villkor för rådets ingripande som anges i denna förord­

ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och

systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem­

staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri­

pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds­

beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig

behandling av kommissionens förslag om att avslå den

föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de

villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i

denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange

sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

(18)

Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un­

der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under

2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder

så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som

reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss

medlemsstat.

(19)

Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system­

risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems­

staterna för att möta systemrisker rörande dessa med­

lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller

flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp­

visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på

exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska

eller geografiska sektorer inom banksektorn.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/3

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

( ² ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

( ³ ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande

av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

14

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(20)

Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig­

heter konstaterar att det förekommer samma föränd­

ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro­

tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella

stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med­

lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den

bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems­

staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta­

terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive­

ring av den gemensamma anmälan.

(21)

Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en

delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav­

nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran­

de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om

inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har

invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör

ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande.

Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare

tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom

marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio­

nen och som påverkar alla medlemsstater.

(22)

Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att

kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk­

tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv

2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba­

ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen

och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen

för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning

eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna­

tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti­

tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv

2013/36/EU.

(23)

Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner­

het på områden där man inväntar kommissionens anta­

gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin­

jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under­

minera dess tillämpning.

(24)

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i

förekommande fall införa motsvarande krav på företag

som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

(25)

De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord­

ning kompletteras av individuella arrangemang som fast­

ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re­

sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti­

tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör

bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom

de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka

arrangemang man vill införa.

(26)

Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn­

digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet

med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i

direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till

institut specifika riskprofil.

(27)

Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra

kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen

och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags­

grupper.

(28)

Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt

denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa­

parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck­

liga personalresurser och finansiella medel ställs till för­

fogande.

(29)

Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk­

sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG

och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom

verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som

inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det

krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv

tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna

förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och

underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt

förordning (EU) nr 1093/2010.

(30)

Efter observationsperioden och det fullständiga genom­

förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning

bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia­

tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling

vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de

behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och

21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil­

dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda

likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida

kriterierna för en särskild behandling inom en grupp

för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör

kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av

de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en­

ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt

undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe­

ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin

rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga

förslag.

SV

L 176/4

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

15

(31)

I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte

kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om

inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro­

tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan

påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel­

lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB

till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re­

kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner­

het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all

relevant information som samlats in av de behöriga myn­

digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i

denna förordning.

(32)

Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande

effekter är förordningens övergripande mål att upp­

muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar

allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe­

kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en

övergripande reform av det sätt på vilket besparingar

används till produktiva investeringar. För att garantera

en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de

behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre

kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin

affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den

globala ekonomin.

(33)

Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som

innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras

kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd

och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm­

förbara grupper av institut.

(34)

Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark­

naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela

unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

(35)

Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att

fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags­

grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i

enlighet med denna förordning.

(36)

Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på

individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga

myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn

på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver­

skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument

för att utöva kontroll över institut.

(37)

För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt

solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut­

ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä­

kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup­

pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar­

medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu­

ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås

effektivt på annat sätt.

(38)

De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol­

dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning

på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara

medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp­

nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags

kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och

den del av samma kapital som är hänförbar till moder­

företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för­

luster, om sådana uppkommer.

(39)

De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid

beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess

tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering

och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över­

ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv

86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut

och sammanställd redovisning för banker och andra fi­

nansiella institut (

1

), som i vissa avseenden anpassar be­

stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( ² ) eller Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av

internationella redovisningsstandarder ( ³ ), beroende på

vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis­

ning enligt nationell lagstiftning.

(40)

För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det

viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster

utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(41)

Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn

ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka­

pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket).

De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv

2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar

bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de

kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför­

livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel­

serna i Basel II- och Basel III-regelverken.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

( ¹ ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

( ² ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

( ³ ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

16

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(42)

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter­

nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit­

risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande

komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär­

dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit­

riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas

riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut

bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me­

toder. I samband med upprättande av de estimat som

behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för­

ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät­

ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana

metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka­

pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av

enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data­

behandling i samband med tillkomst och hantering av

exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses

omfatta utveckling och validering av system för hantering

och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in­

stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet

med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me­

toder för mätning och hantering av kreditrisker och

också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat

ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd

sakkunskap och betydande resurser samt statistik av

god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där­

för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me­

toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det

pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets­

mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut­

arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-

golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift­

ningsförslag.

(43)

Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska

täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som

beror på innehav av ett stort antal exponeringar som

var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

(44)

Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio­

nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när

det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys­

selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i

unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng­

ligheten till kapital och finansiering för små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen för att

dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar

för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan

stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden

alternativa finansieringskällor har gjort små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen än mer

känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt

att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me­

delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av

bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan­

den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels­

tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd­

faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska

kunna öka utlåningen till små och medelstora företag.

För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt

utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till­

lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till­

räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som

är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör

regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo­

neringar mot små och medelstora företag och den totala

mängden kapitalavdrag.

(45)

I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och

med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga

primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i

ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent

eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid­

punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning

som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru­

ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter­

ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del

av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion

av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att

kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna

skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital­

tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu

inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis­

sionen se över och rapportera om frågan huruvida en

sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och,

mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga

lagstiftningsförslag.

(46)

Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm­

melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt

hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller

verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets­

område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci­

pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings­

förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering

(

"internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll.

Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning

tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och

omfattningen av de risker som är förenade med ett in­

stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i

dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak­

ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till­

syn och tekniska standarder för genomförande är för­

enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera

att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt.

EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för

tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt

att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

(47)

De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp­

märksamma fall där de misstänker att information be­

traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att

undvika offentliggörande av sådan information. Trots att

ett institut får välja att inte offentliggöra information

eftersom informationen betraktas som företagsintern eller

konfidentiell innebär det faktum att informationen be­

traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an­

svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att

det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande

inverkan.

SV

L 176/6

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

17

(48)

Denna förordnings

"utvecklingsbara karaktär" gör det

möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit­

risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet

små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme­

toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex­

poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di­

rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.

Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna

inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna

när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar

schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn

enbart av den anledningen.

(49)

Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad

utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl­

ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt

erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä­

kerheter som normalt används av banker i de olika med­

lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt

schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

(50)

För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig

utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband

med institutens verksamheter och investeringar inom vär­

depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel­

ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand­

ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta

syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av

värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller

program varigenom den kreditrisk som är förenad med

en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i

trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings­

skyldighet för en transaktion eller ett program som an­

vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar

bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap­

perisering, även om transaktionen eller programmet har

betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(51)

Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs

mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn

och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti­

mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono­

miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke

på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

(52)

Operativa risker är en betydande kategori av risker som

institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen.

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda

alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope­

rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va­

rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci­

tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot

bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av

operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna

fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt,

inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och

godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam­

manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna

för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

(53)

Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar

bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu­

tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone­

ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med

inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för­

lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts

solvens.

(54)

När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder

med inbördes anknytning och därmed exponeringar som

utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn

till risker som uppkommer genom en gemensam källa till

viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,

dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt­

ningar.

(55)

Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex­

poneringsbeloppet på det värde som anges för att be­

stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler

för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa

riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu­

cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut­

formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi­

fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med

koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl

diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför

omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att

se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk­

skyddet vid stora exponeringar.

(56)

Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en

exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som

en förlust på grund av någon annan exponering, bör

sådana exponeringar behandlas och rapporteras på

samma sätt som vilka andra exponeringar som helst.

En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att

mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant

förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas

mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea­

ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att

finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna

fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel

clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an­

nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate­

rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett

kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte

till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank­

konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite­

rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal­

ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker­

heter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

18

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(57)

Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor­

mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella

instrument (originatorer eller medverkande institut) och

de företag som investerar i dessa värdepapper eller in­

strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta

bör originatorn eller det medverkande institutet behålla

en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna.

Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver­

kande instituten att bibehålla en exponering mot risken

för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings­

transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av

bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller

premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo­

neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono­

miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas,

oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an­

vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt

i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering

bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en

noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in­

formation om värdepapperiseringarna.

(58)

I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet

inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär­

depapperisering räcker det att antingen originatorn, det

medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren

omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner

inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande

exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet

endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas

av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas

av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk­

samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för

att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe­

terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev­

nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings­

skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid

större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är

relevanta för analysen av de underliggande riskerna.

Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet

av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle

kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru­

vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt

sätt av de behöriga myndigheterna.

(59)

Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning

av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo­

neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom

bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga.

Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att

bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med­

verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt

att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt­

samhet redovisas korrekt.

(60)

När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller

mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild

försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut

bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med

principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några

andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora

exponeringar och i fall som inte enbart rör administra­

tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö­

riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid

sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder

behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om

övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan­

siella institut eller anknutna företag, under förutsättning

att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit­

institutet på gruppnivå.

(61)

Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk­

känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om

de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis­

sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens

(ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu­

ropaparlamentet och rådet.

(62)

Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare

som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april

2004 om marknader för finansiella instrument ( ¹ ), bör

ses över.

(63)

Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet

är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt

mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav

och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är

verksamma på dessa marknader vara proportionerliga

och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise­

ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över­

syner av denna förordning.

(64)

Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva

tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär­

depapperiseringar och exponeringar som inte är vär­

depapperiseringar vilka är underliggande instrument för

de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam­

band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör

återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone­

ringar i samband med program genom vilka man för­

värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av

hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise­

ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering

och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan­

dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen

SV

L 176/8

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

19

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte

betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef­

tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp

(dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in­

nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot

skulle en kreditförstärkning för hela programmet som

endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren

tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet

utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller

en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en

värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en

återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro­

gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda

kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs­

tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap­

perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det

medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före­

tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande

företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande

grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel­

lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas

som en återvärdepapperiseringsexponering.

(65)

Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret

bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt

värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för

institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde

bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering

skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som

faktiskt bokförts.

(66)

Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital­

krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana

värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord­

ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po­

sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.

(67)

Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna

kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja

sina handelslager för sådant stöd.

(68)

Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck­

ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in­

formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt

och fullständig information om de enskilda institutens

riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of­

fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen

nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö­

rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga

myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk­

samma fall där de misstänker att information betraktas

som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte

att undvika offentliggörande av sådan information

(69)

Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi­

seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd

som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör

institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av

detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras

av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en

riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som

är förenad med positionen utan att det kreditskyddet

beaktas.

(70)

Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller

nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för

marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt

bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga

om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be­

räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som

täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med

tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att

minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti­

tut bör också genomföra omvända stresstester för att

utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs­

kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö­

digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli­

gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe­

riseringspositioner med metoder som bygger på interna

modeller, bör erkännandet av institutens modeller för

värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i

handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav

gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före­

skrivs.

(71)

I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss

korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig­

het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med

beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet

åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som

är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats

enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka­

pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto­

den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo­

neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk

men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk)

och stressjusterade VaR-värden.

(72)

Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade

förluster som drabbade institut under den finansiella

och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare

förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas

som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av

en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital

som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster

när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid­

kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba­

sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital­

basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/9

20

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga

för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas

att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en

reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste

delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp­

fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument

och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig

utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt

vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri­

terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka­

pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna

till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet.

Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har

differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut­

delning som är flera gånger större än den som betalas för

aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de

strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls

oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör

betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be­

talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det

berörda institutet.

(73)

Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i

sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är

av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar

finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på

varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin

och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga

behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och

arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta

varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

(74)

Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för­

teckning över de olika former av kapitainstrument som i

varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott.

EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd­

instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord­

ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna

förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in­

strument som av EBA har avförts från förteckningen

åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig­

görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär­

skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning

(EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten.

Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas

för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall

av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten,

genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet

att göra utredningar om det påstås att nationella myn­

digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en­

ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter

utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den

behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen­

dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for­

mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation,

med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta

de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i

unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn­

digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA,

som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg,

anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det

bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258

i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har

underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har

befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio­

nens domstol.

(75)

Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig­

heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands­

godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott

och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital­

instrument endast tas med bland institutets övriga pri­

märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen­

tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro­

cesser för godkännande.

(76)

För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi­

ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys­

ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt

om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att

investerare och insättare får tillräcklig information om

institutens solvens.

(77)

De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned­

om, minst i form av en sammanfattning, om institutens

repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran­

gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga

myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen

bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar

om repor och säkrad finansiering.

(78)

Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital­

krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det

finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder

och att de initiala olikheterna kommer att minska under

övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i

kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut

inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg­

lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning

började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs­

perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så

långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som

statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer

bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante­

ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna

förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut

inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna

om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att

dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för

strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet

till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru­

mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas

så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka­

pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka­

pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör

tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument

som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital­

instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm­

melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i

denna förordning.

SV

L 176/10

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

21

(79)

Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den

31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva­

rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta

effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för­

längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an­

tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt

att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills

tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med

de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i

denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel­

lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och

2019.

(80)

För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär­

depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns

specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn

över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers­

företag i ett finansiellt konglomerat (

1

) för att åtgärda

sådant

"dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen".

Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens­

komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna

förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella

konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings­

grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning

av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd­

vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv

2002/87/EG, som förväntas 2015.

(81)

Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime­

rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G

20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-

derivat skulle clearas genom en central motpart. De be­

gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea­

ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för

att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna

med dessa derivat.

(82)

Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för

banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för­

ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel­

verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas­

kraven för transaktioner för finansiering av instituts

OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för

institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver­

ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt

riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn

av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk­

exponeringar mot centrala motparter.

(83)

Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av

risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-

derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela­

tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för

motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat

och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi­

nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä­

sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris­

ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker,

högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot­

svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

(84)

Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van­

ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings­

mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De

innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om­

fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta

krav vara positivt för att se till att institut följer upp och

övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som

en del av god riskhantering och för att avspegla att inte

heller handelsexponeringar mot centrala motparter är

riskfria.

(85)

En obeståndsfond hos en central motpart är en meka­

nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna

bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an­

vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar

sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal­

säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna

clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala

motparten kan ta till, innan den använder de övriga

clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris­

ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag

till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid

handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör

därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

(86)

Det

"hypotetiska kapital" som innehas av en central mot­

part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma

kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar

med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens

obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat.

Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en

central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in­

neha.

(87)

Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet

införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat­

kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana

kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en

integrerad del av kommissionens försök att garantera

effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för­

ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis­

ter ( ² ).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/11

( ¹ ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( ² ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

22

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(88)

Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för

stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av­

vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta­

terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag

för vissa stora exponeringar från dessa regler under en

tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det

arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av

och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om

ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och

2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre­

ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex­

poneringar, tillsynsrutiner och krishantering ( ¹ ) och med

hänsyn till den internationella utvecklingen och unions­

utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över

huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till­

lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om

huruvida de risker som är förbundna med dessa expone­

ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt

denna förordning.

(89)

För att säkerställa att undantag för exponeringar av be­

höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven­

sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna

förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över­

gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen,

rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att

utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller

inte.

(90)

Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en

kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande

till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den

finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster

och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka

sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres­

sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster

för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning

av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral

var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin

och en djupare och längre kris.

(91)

Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä­

kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade

förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa

krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför

stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(92)

I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle

tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg

bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings­

grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

(93)

I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för

banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be­

räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas

en observationsperiod från och med den 1 januari 2013

till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten,

dess komponenter och dess verkan i förhållande till det

riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval

av resultaten från denna observationsperiod avser Basel­

kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste­

ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi­

teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå

till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig

översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer

ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess

komponenteter tillämpas från och med den 1 januari

2015.

(94)

Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings­

instrument för unionen. I enlighet med internationella

överenskommelser ska den först införas som en extra

faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut

av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste

lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre­

ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

(95)

Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika

affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana

modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker­

ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el­

ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA

bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de

tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,

i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas­

sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt

i en lämplig analys där också historiska uppgifter och

stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras

av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att

återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga­

ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör

fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter

observationsperioden och kalibreringen av respektive

bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen,

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över

bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan­

dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som

inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över

bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori­

erna av institut.

(96)

Institut bör som en del av den interna bedömningen av

kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för­

ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning

bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att

kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör

de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före­

tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker­

ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

SV

L 176/12

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

23

(97)

Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent­

liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik.

Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk­

turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande

grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal­

jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings­

praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de

medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka

institutets riskprofil. Denna information bör göras till­

gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör

inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på

offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är

tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med­

lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal­

jerad information om ersättningar.

(98)

Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­

ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen

av en marknad som redan domineras av tre centrala

företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till

att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­

terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna

marknaden för andra företag.

(99)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( ¹ ) och Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­

ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti­

tutioner och organ behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter ( ² ) ska vara fullt

tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra­

men för den här förordningen.

(100)

Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar

som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid

kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt

att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar

inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli

föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver­

sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av

olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till­

gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark­

naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör

undvikas. Under en första observationsperiod bör därför

en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an­

vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets­

täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till­

gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä­

kerställda obligationer som handlas på transparenta

marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli

bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och

kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva­

rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns­

ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de

göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida

tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe­

terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att

den genomförs.

(101)

Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst

det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid

kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me­

del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera

enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens­

villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar­

diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser

för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono­

miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och

investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos

institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning

bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen med

stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele­

gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de­

taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning

för unionen. För att säkerställa global harmonisering på

området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak­

ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara

jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet

med det slutliga internationella regelverket för mätning

av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som

utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio­

nens särdrag och nationella särdrag.

(102)

I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över

och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för

likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden

till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet

från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis

ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor­

teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av

likvida tillgångar beakta den definition av likvida till­

gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill­

syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med

beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.

Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable­

rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger

tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör

EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri­

pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör

tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när

det gäller något sådant undantag samt undantag som

redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor

bör kopplas till deras användning av institut etablerade

inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över.

EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig

rapport till Europeiska kommissionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/13

( ¹ ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( ² ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

24

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(103)

För att öka effektiviteten och minska de administrativa

bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor­

tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan­

darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio­

nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor­

teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i

denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In­

stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor­

teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven

börjar gälla fullt ut.

(104)

EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om

principerna för användningen av den likvida reserven i en

stressituation.

(105)

Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik­

viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de

får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter.

Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga

myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn­

digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets­

kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp­

baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att

hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under­

gruppsnivå.

(106)

Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt

likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma

grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik­

viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån­

liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga

skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand­

ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal

stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be­

handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en

grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite­

rier och parametrar för att fastställa specifika in- och

utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med

stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av

den delegerade akt som den antar i enlighet med denna

förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet,

ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa

dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den

metod och de objektiva kriterier som de är kopplade

till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen

av dessa kriterier.

(107)

Obligationer som getts ut av National Asset Management

Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir­

ländska bankernas återhämtning och denna utgivning

har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna

och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen

som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från

vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa

obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av

kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk­

tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga­

tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara

säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen

bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning

av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har

givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats

unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de­

legerade akt som den antar i enlighet med denna för­

ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I

detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän­

digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en­

lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera

NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem­

ber 2019.

(108)

På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av

Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för

de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över­

gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som

en integrerad del av omstruktureringen av det spanska

banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer

ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli­

tiken som undertecknades av kommissionen och de

spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över­

föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis­

sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro­

blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning,

och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av

den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos

monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci­

fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler

på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga­

ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande

av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den

antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa

likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis­

sionen beakta den omständigheten attt institut som be­

räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning

bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management

Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram

till december 2023.

(109)

På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att

lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad

akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra

om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska

personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset

Management Company, som tillkommit i samma syfte

och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå­

gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i

den utsträckning de garanteras av staten i den berörda

medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone­

tära myndigheter.

(110)

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för

tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare

utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic­

kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

SV

L 176/14

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

25

(111)

I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie­

ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti­

tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet.

Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara

ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila

nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in­

förs som en minimistandard genom en nationell bestäm­

melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi­

standard.

(112)

Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut

också anta finansieringsmodeller som är stabila över

längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén

för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå

till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel­

kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för

att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort­

sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans­

marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till­

växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser.

Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net­

tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en

observationsperiod och omfattas av en översynsklausul.

I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur

kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs­

punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning.

På grundval av denna utvärdering bör kommissionen

lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet,

tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett

sådant krav senast 2018.

(113)

Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit

till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­

sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis­

semang och systemproblem.

(114)

För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr­

ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti­

tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning.

Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut­

talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange­

mang är adekvata och ändamålsenliga.

(115)

För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många

olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa

långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie­

ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i

syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som

redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för

unionens ekonomi.

(116)

För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon­

tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil

finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i

bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan

generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra

internationella marknader. Dessutom kan specifika finan­

sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att

skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in­

begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera

likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap­

per som handlas på höglikvida marknader eller är upp­

skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa

strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta

syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att

de internationella standarderna färdigställts, och på

grundval av den rapportering som krävs i denna förord­

ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor­

mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan­

sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio­

nen.

(117)

För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen

och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio­

nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen

av kapitalbas enligt denna förordning under en över­

gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna

förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna

infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs­

tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems­

staterna och den definition av kapitalbas som gäller i

medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig­

heterna under övergångsperioden, inom angivna övre

och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad­

gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt

denna förordning ska införas.

(118)

För att underlätta en smidig övergång från de diverge­

rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med­

lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs

i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un­

der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu­

ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste­

ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord­

ning.

(119)

För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten

att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini­

tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som

inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i

denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och

den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten

bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en

begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate­

rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en­

ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv

2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade

som kärnprimärkapital.

(120)

För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga

upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö­

rerna korrekt och heltäckande information om enskilda

instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar

införas stegvis.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/15

26

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(121)

För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa­

renheterna från tillämpningen av denna förordning bör

kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro­

paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings­

förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av

kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av

säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets­

krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit­

risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden,

hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital

och på tillämpningsnivån för denna förordning.

(122)

Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut

bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut

nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt

som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp­

delning mellan banktjänster till privatpersoner och

mindre företag och investmentbanktjänster inom en

bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för

att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande

regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en

sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas

att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio­

nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett

lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

(123)

Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare

och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att

anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som

har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone­

ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam­

heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom

sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att

splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på

strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom­

mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo­

niseras.

(124)

För att specificera de krav som anges i denna förordning

bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290

i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

att göra tekniska anpassningar av denna förordning för

att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­

hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino­

login och definitionerna till senare relevanta akter, att

anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord­

ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­

standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck­

ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden

eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på

finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re­

levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta

inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och

klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att

anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av­

seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden

och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap­

perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet,

bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av

redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke

på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och

hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor

kopplade till tillämpningsområdet för direktiv

2004/39/EG.

(125)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när

det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av

kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för­

ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter,

förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp­

ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex­

poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av

kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck­

lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa

kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i

fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer

i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna,

förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka­

pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost­

naderna under föregående år i syfte att säkerställa en

enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från

vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts

innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in­

föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk­

ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät­

ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul­

der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför

lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på

expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och

utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar

översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och

i god tid.

(126)

I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-

fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta

praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade

akter på området finansiella tjänster.

(127)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa

harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

SV

L 176/16

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU.

Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det

lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften

att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och

genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden,

för överlämnande till kommissionen. I samband med ut­

arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn

bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för

administration och rapportering. Rapporteringsformaten

bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom­

plexiteten av institutens verksamhet.

(128)

Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan­

darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande,

vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag

från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino­

ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam­

het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för

fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk­

viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik­

viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis­

sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­

dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen

och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan

tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i

proportion till dessa institut och deras verksamheter i

fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

(129)

Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i

denna förordning, till exempel delegerade akter avseende

likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande

effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den

reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar­

lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om

den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om

de rådande idéerna inom kommissionen redan före of­

fentliggörandet av delegerade akter.

(130)

Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska

standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide­

ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm­

nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk­

bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk­

vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling

av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument

och valutatransaktioner, användning av interna modeller,

bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge­

nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i

EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

(131)

Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan­

darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,

om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn

som är identisk med det förslag till teknisk standard för

tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken

Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot

en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med

en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis­

sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i

god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda

hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och

komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt

särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord­

ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(132)

Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA

inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som

avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så

snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik­

viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för­

ordning.

(133)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( ¹ ).

(134)

I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken

fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems­

staternas egendomsordning, ska denna förordning varken

favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord­

ningar som omfattas av denna förordning.

(135)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett

ett yttrande ( ² ).

(136)

Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med

detta.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

( ¹ ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( ² ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

28

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till­

synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska

uppfylla med avseende på följande punkter:

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och

standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ

risk och avvecklingsrisk.

b) Krav på begränsning av stora exponeringar.

c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i

kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga

och standardiserade delar av likviditetsrisken.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto­

soliditet.

e) Krav på offentliggörande.

Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö­

riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut,

vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga

myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som

fastställs i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka­

pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven

i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

Artikel 4

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

(1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från

allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal­

bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led

1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas

av de krav som åläggs genom det direktivet, med un­

dantag av

a) kreditinstitut,

b) lokala företag,

c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana

sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i

direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en

eller flera av de investeringstjänster eller den investe­

ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5

i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får

inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före­

tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld

gentemot dessa.

(3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

(4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på

marknader för finansiella terminer eller optioner eller

andra derivatinstrument och på kontantmarknader en­

bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader,

eller som handlar för andra medlemmars räkning på

de marknaderna och som är garanterade av clearingmed­

lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker­

ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana

företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark­

nader.

(5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen

i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp­

tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk­

ringsverksamhet (Solvens II) (

1

).

(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi­

nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

SV

L 176/18

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

29

(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en­

ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om

samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär­

depapper (fondföretag) ( ¹ ), inbegripet, om inget annat

föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet

vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller

enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till­

syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav

som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond

(AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder ( ² ), eller

en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti­

kel 4.1 aa i det direktivet.

(8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or­

gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller

delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

eller myndigheter som utövar samma ansvar som del­

statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom­

mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och

stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala

självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga

garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ

reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i

artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de­

finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(13) originator: en enhet som

a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt,

var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till

de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl­

denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger

till grund för den exponering som värdepapperiseras,

eller

b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk­

ning och därefter värdepapperiserar dem.

(14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det

institut som är originator, som upprättar och förvaltar

ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller

annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo­

neringar från tredje part.

(15) moderföretag:

a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna

1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4

avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU

och del fem i den här förordningen är ett moderfö­

retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar

ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat

företag.

(16) dotterföretag:

a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och

2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett

moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly­

tande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara

dotterföretag till det moderföretag som är överordnat

dessa företag.

(17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av

ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av

de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in­

stitut.

(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam­

het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan­

dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet

som har samband med ett eller flera instituts huvud­

sakliga verksamhet.

(19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en­

ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och

en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de­

finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri­

pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer

med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift­

ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle­

ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i

unionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/19

( ¹ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

( ² ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

30

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot­

terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller

finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen

ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan­

siellt holdingföretag.

(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv

2002/87/EG.

(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre­

tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett

institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och

som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred­

jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv

2009/138/EG.

(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag

i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv

2009/138/EG.

(25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som

uppfyller samtliga följande villkor:

a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det

omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

b) Det har auktoriserats i ett tredjeland.

c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en­

ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst

lika stränga som de som fastställts i denna förordning

eller i Direktiv 2013/36/EU.

(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut

men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva

aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de

verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och

15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett

finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding­

företag och ett betalningsinstitut i den mening som av­

ses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns­

ter på den inre marknaden ( ¹ ) samt ett kapitalförvalt­

ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag

och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

enligt definitionen i artikel 212.1

g i direktiv

2009/138/EG.

(27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

a) Ett institut.

b) Ett finansiellt institut.

c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade

finansiella situationen för ett institut.

d) Ett försäkringsföretag.

e) Ett försäkringsföretag i tredje land.

f) Ett återförsäkringsföretag.

g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

h) Ett försäkringsholdingföretag.

i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet.

j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam­

het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv

2009/138/EG.

k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ­

det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4

i det direktivet.

l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet

är jämförbar med någon av de enheter som avses i

leden a–k ovan.

(28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med­

lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut

som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett

sådant institut eller finansiellt institut, och som inte

självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk­

toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

som är etablerat i samma medlemsstat.

(29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems­

stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat

institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi­

nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre­

tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems­

stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med­

lemsstat.

SV

L 176/20

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

31

(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är

ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå­

gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding­

företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i någon medlemsstat.

(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems­

stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt

är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i

samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat.

(33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som

auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i

artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

(35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i

artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa

typer av bolag ( ¹ ) eller direkt eller indirekt ägande av

20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett

företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av

kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent­

ligt inflytande över ledningen av detta företag.

(37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett

dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv

83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti­

tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002,

eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri­

disk person och ett företag.

(38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska

eller juridiska personer är förenade på något av följande

sätt:

a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom

kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i

ett företag.

b) Kontroll.

c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom

en varaktig förbindelse till samma tredje part.

(39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av

följande:

a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som,

om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt

därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt

kontroll över den eller de andra.

b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte

står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a

men som bör betraktas som en helhet ur risksyn­

punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med­

för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro­

blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings­

problem, drabbas sannolikt även den eller alla de

andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell

regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning

till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe­

ringen bestående av den nationella regeringen och alla

de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in­

direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt­

ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en

grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida

det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt­

ning bestående av den nationella regeringen och andra

fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas

separat för var och en av de personer som direkt kont­

rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning

till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska

personer som kontrolleras av denna person enligt led

a eller har anknytning till denna person enligt led b,

inklusive den nationella regeringen. Samma princip till­

lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller

myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett

offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell

lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be­

fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av

tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet

som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo­

derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av

finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade

finansiella moderholdingföretag i EU.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/21

( ¹ ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

32

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som

innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har beviljats auktorisation.

(44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska

centralbanken (ECB).

(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen­

tralbanker.

(47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet

av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna

förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som

om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra

enheter, utgjorde ett enda institut.

(48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa­

tionen.

(49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade

situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding­

företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex­

klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av

den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan­

siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre­

tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella

holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta­

get.

(50) finansiella instrument: endera av följande:

a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång

för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en

finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG.

c) Derivatinstrument.

d) Primärt finansiellt instrument.

e) Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella

instrument endast om deras värde är beroende av priset

på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå­

gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett

index.

(51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som

anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti­

tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers­

företag.

(52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända­

målsenliga eller fallerade processer, människor, system

eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins­

kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan

form, till gäldenären.

(54) sannolikhet för fallissemang (

"probability of default",

PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under

en ettårsperiod.

(55) förlust vid fallissemang (

"loss given default", LGD): kvo­

ten av förlusten på en exponering till följd av en mot­

parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

(56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out­

nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att

utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän­

delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade

beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast­

ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke

aviserade limiten är högre.

(57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in­

stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med

en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer­

ligt innehar.

(58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering,

där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo­

nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av

en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna

kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få

överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be­

lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller

ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden

mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en

fordran på institutet.

SV

L 176/22

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

33

(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce­

ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts

exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be­

tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang

eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu­

sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra

icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu­

tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och

vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det

nominella värdet.

(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari­

genom den kreditrisk som är förenad med en expone­

ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher,

och som har båda följande egenskaper:

a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller

programmet är beroende av utvecklingen av expone­

ringen eller gruppen av exponeringar.

b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för­

delas under den tid transaktionen eller programmet

pågår.

(62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär­

depapperisering.

(63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den

risk som är förenad med en underliggande grupp av

exponeringar delas upp i trancher och minst en av de

underliggande exponeringarna är en värdepapperise­

ringsposition.

(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter­

värdepapperisering.

(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge­

nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär­

depapperisering förbättras i förhållande till om ingen

förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den

förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher

i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk­

skydd.

(66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller

en annan enhet än ett institut, som inrättats för att

genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio­

ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs

för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor­

mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de

förpliktelser det institut som är originator har, och där

de personer som har vinstintresse i företaget har obe­

gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk

som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid

en position i segmentet medför större eller mindre risk

för kreditförlust än en position på samma belopp i varje

annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd

som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi­

tioner i segmentet eller i andra segment.

(68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt­

tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in­

begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från

flera oberoende och ansedda mäklare.

(69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm­

föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas

utifrån ett eller flera indata från marknaden.

(70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser

eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor­

rekthet och oberoende.

(71) godtagbart kapital: summan av

a) primärkapital enligt artikel 25, och

b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika

med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande

villkor:

a) Den är en reglerad marknad.

b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt

angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä­

kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas

uppfattning ger ett lämpligt skydd.

(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner

som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd

som en del av dennes rörliga ersättning och som inte

omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat

in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/23

34

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast­

ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna

till en framtida försäljning av fastigheten genom att be­

akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala

och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och

annan lämplig användning av fastigheten.

(75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller

bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen­

het i bostadsrättsföreningar i Sverige.

(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det

beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja

fastigheten till en i förhållande till honom oberoende

köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring

där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och

utan tvång.

(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder

som institutet måste följa enligt förordning (EG)

nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

(78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis­

semang som inträffat under en period som inleds ett

år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna

exponeringsklass ett år före denna dag.

(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som

upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller

byggnation på mark i samband med fast egendom, eller

av eller i samband med sådan egendom, med avsikten

att sälja egendomen med vinst.

(80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i

samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp

av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all­

mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie­

ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt

exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el­

ler direktfinansiering.

(82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller

dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller

garanterade rättigheter som avser endera av följande:

a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin

har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten

till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger

institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en­

skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än

en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig

att återköpa dem.

b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett

fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är

fastställd eller ska fastställas av den som överlåter

instrumentet. Avtalet är en repa för det institut

som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om­

vänd repa för det institut som köper dem.

(83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som

omfattas av en repa eller en omvänd repa.

(84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill­

gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till

en korg av tillgångar.

(85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en­

dera av följande:

a) Egna positioner och positioner som härrör från verk­

samhet för kunders räkning och som marknads­

garant.

b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller

förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och

försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och

råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att

bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas

i avsikt att bedriva handel.

(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt­

form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv

2004/39/EG.

(88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an­

tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för­

ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med

artikel 25 i den förordningen.

(89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot­

part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU)

nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i

den förordningen.

SV

L 176/24

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

35

(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds­

fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond

som betalats in av ett institut.

(91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet

en variationsmarginal som ska betalas till en clearing­

medlem men som denne ännu inte mottagit, och en

potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el­

ler en kund mot en central motpart i samband med

sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar­

tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i

artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

(93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till­

gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an­

svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä­

kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta­

gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor,

men med uteslutande av skyldigheter som endast kan

genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i

förhållande till institutets kapitalbas.

(94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror

på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet

eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla­

nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en

framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda

till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva­

rande tillgångarna.

(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe­

cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och

har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet

med tillämpliga redovisningsregler.

(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker

komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po­

sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio­

ner.

(97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att

fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva­

tet.

(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti­

tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit­

värderingsinstitut ( ¹ ) eller en centralbank som utfärdar

kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU)

nr 1060/2009.

(99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering­

institut som har utsetts av ett institut.

(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse

som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1

som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

(101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i

direktiv 2009/138/EG.

(102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i

företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG,

om dessa poster klassificeras som primärkapital till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet.

(103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital­

poster i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa

poster begränsas av de delegerade akter som antagits i

enlighet med artikel 99 i det direktivet.

(104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos­

ter i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.2 i det direktivet.

(105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3):

kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di­

rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som

tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.3 i det direktivet.

(106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som

anges i tillämpliga redovisningsramar.

(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida

värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be­

skattningsbar vinst i framtiden.

(108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar.

(109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för­

månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende

på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av

summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/25

( ¹ ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

36

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon

form.

(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti­

kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den

innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

(113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re­

dovisningsramar.

(114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot

en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot

kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella

sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de

kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan­

siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas

en förlust till följd härav som inte på något betydande

sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle

åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument

som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i

tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

(116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut

av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott

eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos­

ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka­

pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar

måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan­

dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule­

rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.

(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka­

pital.

(119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av

institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru­

ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument.

(120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett

dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra

fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu­

tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis­

ningsramar.

(122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru­

ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av

enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också

äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

(123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från

föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo­

visningsramar.

(124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga

redovisningsramar.

(125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till­

lämpliga redovisningsramar.

(126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i

ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till

värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i

den finansiella sektorn.

(127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som det vilket avses i artikel 113.7.

b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet

med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG

och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in­

stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig­

het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för­

ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

är etablerade i samma medlemsstat och är underkas­

tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga

myndighet.

d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds­

system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer

för deras likviditet och solvens för att vid behov

undvika konkurs.

SV

L 176/26

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

37

e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång

till finansiella resurser i form av kapital och likviditet

om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad­

gade skyddssystem som avses i led d.

f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet

huruvida de system som avses i leden d och e är

adekvata.

g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna

skyddssystemet är tio år.

h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för­

hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds­

systemet.

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående

räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som

får användas för det ändamålet före utdelning till inne­

havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust,

vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm­

melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och

summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i

enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu­

tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska

fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning

och inte på grundval av den sammanställda redovisning­

en.

2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller

bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i

sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag

som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie­

bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot­

svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig­

heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in­

nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast

egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav

särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags­

tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings­

ägare ges ett likvärdigt skydd.

3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van­

ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande

transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt­

jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär­

digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen.

Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker

vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället

från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer

från försäljningen av de underliggande varorna.

Artikel 5

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för

kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini­

tioner:

(1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon­

teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost­

nader vid inkassering av instrumentet.

(3) förväntad förlust (

"expected loss", EL): kvoten av det be­

lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd

av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning

under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

KAPITEL 1

Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6

Allmänna principer

1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta

på individuell nivå.

2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med­

lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett

moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.

3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett

dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

del åtta på individuell nivå.

4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats

att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings­

verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga

I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi­

viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet

med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­

persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex

med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre­

tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.

Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1

och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt

undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju

på individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/27

38

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Artikel 7

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell

nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1

på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och

institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda

medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade

tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt­

liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka­

pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter­

företag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt

ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala

skulder.

b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på

sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att,

med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot­

terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en­

dast försumbara risker.

c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och

kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till

aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att

utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre­

tagets ledningsorgan.

2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet

som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol­

dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt­

ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt

av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa

artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet

omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems­

staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande

villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är

lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel

ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i

en medlemsstat.

b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av

risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar

moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under­

rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på

individuell nivå

1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en

enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl­

jande villkor:

a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet

uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet

övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn

över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller

undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer

för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe­

terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över­

föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla

enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller

rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i

led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till

Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder

som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första

stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i

förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera

dessa hinder.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är

auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1

är uppfyllda.

SV

L 176/28

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

39

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i

flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det

förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast

på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande

delar:

a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess

behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den

enskilda likviditetsundergruppen.

b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de

nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets­

undergruppen.

c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar

som måste innehas av de institut för vilka undantaget för

del sex ska utnyttjas.

d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de

behöriga myndigheterna,

f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna

1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de

uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut

som har en sådan relation med varandra som avses i arti­

kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i

den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta

att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del

sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in­

stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller

punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti­

kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild

likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna

artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga

myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett

moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar

dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och

vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder­

institut.

2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder­

institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga

myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran­

den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller

rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra

medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo­

derföretaget.

3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som

anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år,

informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta­

ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter

och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är

beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna

samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred­

jeland.

Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell

lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de­

larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med­

lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som

övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat,

om följande villkor är uppfyllda:

a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess

underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller

också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av

det centrala organet.

b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess

underställda institut övervakas som en helhet grundat på den

sammanställda redovisningen från dessa institut.

c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in­

struktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell

lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses

i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU.

2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de

villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala

organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av

de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja

undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på

individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/29

40

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

KAPITEL 2

Konsolidering under tillsyn

A v s n i t t 1

T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å

Artikel 11

Allmänna förfaranden

1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och

på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som

föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu­

tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag

till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en

lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll­

mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon­

solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i

synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna

förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti­

ner som garanterar en korrekt konsolidering.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en

medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges

i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna

två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets

eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade

situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol­

dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i

en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in­

stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med

artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som

kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu­

tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi­

ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om­

fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som

är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och

den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i

avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom­

missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup­

pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig­

heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav

som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten

och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt

dess komplexitetsgrad.

4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses

i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av

den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det

centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det

påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna,

om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda

omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur

eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver

en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank­

grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de

skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta

i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU

på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte

påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra

oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som

helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för

den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12

Finansiella holdingföretag och blandade finansiella

holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och

ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers­

företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på

grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade

finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på

kreditinstitutet.

Artikel 13

Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå

1.

Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta

på grundval av sin konsoliderade situation.

Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter­

företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska

offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440,

442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­

tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det

finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol­

dingföretagets konsoliderade situation.

SV

L 176/30

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

41

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag

inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala

marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna

437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på

undergruppsnivå.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på

moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor­

mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är

etablerat i tredjeland.

4.

Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i

den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen­

trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas

på det centrala organet och de underställda instituten ska be­

handlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå

1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av

denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller

undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces­

ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre­

rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för

tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att

dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför

sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att

dessa bestämmelser efterlevs.

2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med

artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller

undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp­

fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i

enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i

relation till gruppens samlade riskprofil.

3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter­

företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte

gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont­

rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de

behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig

enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta­

blerat.

Artikel 15

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå

för grupper av värdepappersföretag

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i

varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord­

ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på

gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den

alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone­

ringsbelopp enligt artikel 95.2.

b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna

i artiklarna 95.1 och 96.1.

c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen

uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar

samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin­

delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut,

kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars

skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi­

nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag

som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket

här anges som summan av de poster som avses i artiklarna

26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av

följande:

i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter­

ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna

36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär­

depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont­

rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol­

dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför­

valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/31

42

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget

om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än

det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än

summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av

värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag

och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars

skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum­

man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag,

finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före­

tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis­

ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet

för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital­

förvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende

bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet

moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från

tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt

artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till­

lämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från

kapitalbaskraven på gruppnivå

1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så­

dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö­

riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under­

gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam­

manhänger med sammansättningen av och källorna till deras

kapital och finansiering.

2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe­

ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta

andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet

stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före­

tag som inte är belägna i en medlemsstat.

3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas­

kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del

åtta tillämpas på individuell nivå.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på

grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en

fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut

som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till

samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella

moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte

tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon­

soliderade situation.

2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i

varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs

grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot­

terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet

som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på

övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl­

lande.

c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast­

ställts på ett rättsligt bindande sätt.

3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som

avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga

myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor­

tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas

av institut och finansiella institut som leds av ett företag som

ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte

ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat

till den andel av kapitalet som de innehar.

5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av

kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de

behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen

ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an­

vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att

företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

SV

L 176/32

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

43

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon­

solidering ska ske i följande fall:

a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut­

övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller

finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse

eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har

samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel­

ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att

den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG

ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne­

bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i

de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti­

kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka­

pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv

2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med

de metoder som anges i denna artikel.

A v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

f ö r

k o n s o l i d e r a d

t i l l s y n

Artikel 19

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för

konsoliderad tillsyn

1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag

vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål

för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den

totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen

för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två

belopp:

a) 10 miljoner EUR.

b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans­

räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar­

intresse.

2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv

2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i

varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt

institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till­

synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett

företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga

hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller

syftet med att övervaka kreditinstitut.

c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp­

baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi­

ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller

vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit­

institut.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera

företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de

ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke

oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full­

ständigt samråd

a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i

artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka

inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre­

tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be­

gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor

och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/33

44

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild

behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5

och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna

422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns­

myndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be­

skrivning av den metod som används för att fördela operativt

riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska

anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i

riskmätningssystemet.

2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras

makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det

gäller

a) ansökan som avses i punkt 1 a,

b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär­

skilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till

den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande

tidpunkt:

a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar

den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe­

fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn­

digheterna.

b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport

som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten

med en analys av åtagandena inom gruppen.

4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns­

myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1

a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be­

gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti­

kel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet

till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre­

taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding­

företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju­

tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga

om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet

som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell

nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe­

ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella

moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella

moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären­

det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö­

retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om

punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

SV

L 176/34

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

45

6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,

dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom

EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i

artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143,

ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri­

erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel

3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag

tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan­

teringssystem, processer och metoder.

7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas

som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de

berörda medlemsstaterna.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera det gemensamma beslut som

avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd

som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och

363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för

likviditetskrav

1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett

finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter­

företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns­

myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för

tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat

göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut

om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda

och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp­

ning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att

den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport

som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval

av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan

fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns­

myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de

övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande

tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar

för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva

att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in­

stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av

den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för

likviditetsundergruppen.

2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader

ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på

individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex­

månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill­

koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med

beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems­

stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan

nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt

säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå­

nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat­

tats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som

avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot­

sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med

EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i

delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/35

46

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag

eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett

finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett

ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23

Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska

begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut

och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje­

länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp­

fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24

Värderingen av tillgångar och poster utanför

balansräkningen

1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk­

ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings­

ramen.

2.

Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna

kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster

utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i

enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för­

ordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅ

KAPITALBAS

AVDELNING I

KAPITALBASKATEGORIER

KAPITEL 1

Primärkapital

Artikel 25

Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka­

pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

KAPITEL 2

Kärnprimärkapital

A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti­

kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) balanserade vinstmedel,

d) ackumulerat annat totalresultat,

e) övriga reserver,

f) reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär­

kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och

omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart

som dessa uppkommer.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del­

års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut

föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med

förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn­

digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero­

ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva­

riga för institutet i fråga.

b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har

gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från

detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett

nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet

med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna

kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i

artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis­

sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten

klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument

endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som

får rådgöra med EBA.

SV

L 176/36

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

47

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd,

som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för

klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka

det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri­

erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda,

ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.

EBA ska på grundval av information från varje behörig myn­

dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över

samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som

räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första

gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast

den 1 februari 2015.

EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i

artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in­

strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i

tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra

kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de­

cember 2014 och tillkännagöra detta.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera innebörden av

"förutsebara" vid bedöm­

ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits

av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa

sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i

kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru­

ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar

under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell

lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp­

ningen av denna del i varje enskilt fall anser är

i) ett ömsesidigt bolag,

ii) en kooperativ sammanslutning,

iii) en sparbank,

iv) ett liknande institut, eller

v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut

som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig

myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna

artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de

utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt

innehas av ett institut som avses i dessa led.

b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är

uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar­

banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före

den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana

vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att

uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe­

terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig

nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam­

manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp­

ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 28

Kärnprimärkapitalinstrument

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka­

pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän­

nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till­

lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras

inte direkt eller indirekt av institutet.

c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl­

ler deras klassificering:

i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv

86/635/EEG.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/37

48

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis­

ningsramar.

iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens

i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt

nationell obeståndslagstiftning.

d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i

institutets finansiella rapporter.

e) Instrumenten är eviga.

f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas,

utom i något av följande fall:

i) Institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in­

stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet

i enlighet med artikel 77.

g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut­

tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe­

lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i

fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller

vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om

institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra

att lösa in dessa.

h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det

gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning,

inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument,

och de villkor som gäller för instrumenten ger inga

preferensrätter till betalning av utdelning.

ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast

betalas ut från utdelningsbara medel.

iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte

någon cap eller annan restriktion för det maximala

belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru­

ment som avses i artikel 27.

iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som

instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte

någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till

innehavarna och institutet har inte heller på andra grun­

der någon sådan skyldighet.

vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär

detta inte fallissemang från institutets sida.

vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in­

stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio­

nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och

varje instrument absorberar förluster i samma omfattning

som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän­

delse av insolvens eller likvidation av institutet.

k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res­

terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter

betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till

summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte

omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru­

ment som avses i artikel 27.

l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti

som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag, eller

vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som

avses i leden i–v.

m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

SV

L 176/38

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

49

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp­

fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas

som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt

att de är likställda.

2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en

permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital-

eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen

av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk­

tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital­

instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som

ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm­

melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im­

plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas

inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd

av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den

rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om

instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan

flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till

en illa avvägd broms på egna medel.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel­

ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende

ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument

med färre eller inga rösträtter.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital­

basinstrument,

b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av­

vägd broms på egna medel,

c) innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,

kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara

institut

1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill­

koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp­

ningen av denna artikel, är uppfyllda.

2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen

av kapitalinstrumenten:

a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när

detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får

vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för

instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen

av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang

från institutets sida.

3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be­

gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap

eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i

institutets bolagsordning.

4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu­

tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är

begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be­

gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett

ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank

eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna

instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt

har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion

till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru­

ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital­

instrument.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/39

50

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på

institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast

eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om­

fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital­

instrument som utgivits av detta institut.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om

det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in­

stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30

Konsekvenser av att villkoren för

kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28

eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller

att

a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri­

märkapitalinstrument

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att

räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i

krissituationer

1.

I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut

som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin­

stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis­

sionen.

c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali­

seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt

stöd.

d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten

eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt

organ.

e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27

ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford­

ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla

prioriterade fordringar.

g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till­

lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört

offentligt organ.

h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har

offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av

det beslutet.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete

med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital­

instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri­

märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

A v s n i t t 2

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32

Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla

ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings­

ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive

följande:

a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett

resultat av institutets vinst vid försäljning.

b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto­

vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de

värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning

till positionerna i värdepapperiseringen.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som

anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/40

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

51

Artikel 33

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna

skuldförbindelser

1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från

vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella

instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet

förväntade kassaflöden.

b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas

till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets

egen kreditstatus.

c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från

institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.

2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna

av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu­

tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör

från motpartsrisk.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får

institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna

skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp­

fyllda:

a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i

artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder

beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig­

het.

c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer

som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa

tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till

marknadsvärde eller nominellt värde.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan

värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad

som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i

artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till

verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli­

gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35

Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt

värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten

inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta

sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul­

der som bokförts till verkligt värde.

A v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,

u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 36

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl­

jande:

a) Förluster för innevarande räkenskapsår.

b) Immateriella tillgångar.

c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet.

d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i

enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar

riskvägd

exponering med hjälp av internmetoden.

e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets

balansräkning.

f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital­

instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för­

pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/41

52

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt

innehav i dessa enheter.

i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i

dessa enheter.

j) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i

enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra­

ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo­

neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter

som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella

sektorn.

ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna

243.1 b, 244.1 b och 258.

iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med

artikel 379.3.

iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast­

ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar­

tikel 153.8.

v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med

artikel 155.4.

l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån

sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken

dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt

1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman­

hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66

a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella

institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),

som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 (

1

), försäkrings-

och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un­

dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i

enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från

följande poster i kapitalbasen:

a) Kärnprimärkapitalposter.

b) Övrigt primärkapital.

c) Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till­

gångar på följande sätt:

a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av

tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om

de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från

balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som

inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

SV

L 176/42

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

53

Artikel 38

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet

1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte­

fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som

måste dras av i enlighet med denna artikel.

2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras

med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder,

utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in­

stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning

att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes­

kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte­

myndighet och avseende samma skattesubjekt.

4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an­

vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna

skatteskulder som minskar den summa av immateriella till­

gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras

av.

5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt

punkt 4 ska fördelas på

a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som

inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna

proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford­

ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i

leden a och b.

Artikel 39

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till

tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är

beroende av framtida lönsamhet

1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska

inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre

avdelning II:

a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil­

ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett

delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av

framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte­

fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en

skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu­

tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab­

bas av likvidering eller insolvens.

b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna

kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för

institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende

ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags­

tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för

gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel­

ning II.

c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna

enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med

en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den

medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna

skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Artikel 40

Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade

förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska

inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar

som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan

ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning­

arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som

avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns­

bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som

skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller

togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings­

ramar,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/43

54

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions­

planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under

förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har

gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att

minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt

i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende

på vad som är tillämpligt.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet

ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för­

månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt

1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav

i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet

för långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa

positioner, under förutsättning att båda av följande villkor

är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap­

per, genom att beräkna den underliggande exponeringen

mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in­

dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka­

pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig­

gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne­

bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är

uppfyllda:

i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un­

derliggande index.

ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt

innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl­

jande villkor är uppfyllt:

a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru­

ment som har givits ut av enheten.

b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av

enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer

av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman­

ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell

rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos

enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett

korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i

enlighet med följande:

a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital­

instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas

på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne­

hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

SV

L 176/44

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

55

Artikel 45

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och

i, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda av följande villkor är uppfyllda:

i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio­

nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett

år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det

fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i

den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna

den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i

led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk­

ningen i led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter

i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent­

ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti­

tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av

följande på kärnprimärkapitalposterna:

i) Artiklarna 32–35.

ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l,

exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna

skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår ur temporära skillnader.

iii) Artiklarna 44 och 45.

b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in­

nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt

innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i

dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska

fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital­

instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att

multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med

den andel som anges i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru­

ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet

inte har något väsentligt innehav, representerat av varje

kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/45

56

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

Artikel 47

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett

institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska

dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions­

garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och

beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45

samt underavsnitt 2.

U n d e r a v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g

f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från

kärnprimärkapitalposter

1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte

behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden

a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det

tröskelbelopp som avses i punkt 2:

a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och

tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­

kapitalposter, beräknade med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe­

ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka­

pitalposter, beräknas med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara

den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med

det procenttal som avses i led b i denna punkt.

a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de

justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till­

lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för

undantag som anges i den här artikeln.

b) 17,65 %.

3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen

uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som

inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna

punkt med summan i led b i denna punkt:

a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill­

nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets

kärnprimärkapitalposter.

b) Summan av följande:

i) Det belopp som avses i a.

ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av

kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella

sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster

som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel

som avses i första stycket.

4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med

punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

SV

L 176/46

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

57

Artikel 49

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller

institutionella skyddssystem tillämpas

1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att

instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv

2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi­

viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga

myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka­

pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken

moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det

blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har

ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e

i denna punkt är uppfyllda:

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk­

ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt

direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella

moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol­

dingföretag eller institut som har innehavet.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för­

väg.

d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till­

stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande

period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt­

ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter

som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är

tillräcklig.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget.

iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv) Institutet.

v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i

leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I

avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2.

Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå

och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av

kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella

sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga

myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe­

ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och

avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket

får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller

delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i

unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark­

nadens sätt att fungera.

3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital­

basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten

att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill­

koren i leden i–v är uppfyllda.

i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7.

ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i

enlighet med artikel 113.7.

iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet

upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti­

kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning

inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk­

ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som

tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel­

serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an­

passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för­

ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman­

ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En

extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege­

rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig

användning av sådana delar som är godtagbara för be­

räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska­

pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu­

tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen.

Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade

aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga

myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i

artikel 99.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/47

58

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem

uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre­

gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter­

levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom

ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte

att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar

av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en­

heter som inte är medlemmar av den institutionella

skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av

sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital­

basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas

mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste­

met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning­

en.

b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller

ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i

led a i–v är uppfyllda.

4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk­

terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas

en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3,

beroende på vad som är tillämpligt.

5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till

direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella

konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be­

räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och

Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och

marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den

24 november 2010 ( ¹ ) Esma genom den gemensamma kom­

mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte

att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder

som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de

alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari

2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning

(EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 4

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 50

Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna

32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i

artiklarna 48, 49 och 79.

KAPITEL 3

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som

kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill­

skott, om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av

ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller

mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi­

nansierats av institutet.

d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru­

ment i händelse av institutets insolvens.

SV

L 176/48

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( ¹ ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

59

e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon

garanti som ökar förmånsrätten för

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet

eller dess dotterföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller

instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa

in dem.

h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller

en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut

om köp.

i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill­

koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter

utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp­

fyllda.

j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut­

tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller

skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte

på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i) Efter det att institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott­

beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den

behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.

k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått,

att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran

om inlösen eller återköp av instrumenten.

l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.

ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär­

digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu­

tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be­

talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid

och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan

begränsning använda sådana inställda betalningsmedel

för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in­

stitutets sida.

v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul­

der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande

utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags­

tiftning.

n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in­

strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs

ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om

en utlösande händelse skulle inträffa.

o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget

som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda

följande villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet

med del ett avdelning II kapitel 2.

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut

utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i

denna punkt.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/49

60

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara

uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el­

ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning

att dessa likställs.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) form och art för incitament till inlösen,

b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts

kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital­

belopp,

c) förfaranden och tidpunkter för att

i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter

en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in­

stitutets rekapitalisering,

e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka­

pitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på

primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna

hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be­

stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte

innehålla följande:

a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en

utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet

och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka­

pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital­

instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa

primärkapitaltillskott.

c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning

med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för

övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel­

ser gälla för primärkapitaltillskott:

a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio­

nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera

av följande:

i) 5,125 %;

ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet

och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet

ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses

i led a.

c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en

utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges

antingen

i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp

som får konverteras, eller

ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon­

verteras till kärnprimärkapitalinstrument.

d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande

händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande

belopp:

i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid

insolvens eller likvidation av institutet.

ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller

återköp av instrumentet.

iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.

SV

L 176/50

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

61

2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill­

skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster

som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som

övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för

de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka­

pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller

konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som

måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse

skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets

kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra

följande:

a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in­

strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till

kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna

artikel.

6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse

skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid­

punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill­

skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse

inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då

sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska

vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs

för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka­

pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in­

träffar.

7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle

inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga

hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller

bestämmelser i avtal.

Artikel 55

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott

inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1

inte längre är uppfyllda, gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

primärkapitaltillskott,

b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart

ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som

institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av

befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu­

tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig­

heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets

kapitalbas.

c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek­

torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte

har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om

institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan­

taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem

eller färre arbetsdagar.

e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen­

tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger

institutets supplementärkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/51

62

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck­

ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil­

ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för­

luster.

Artikel 57

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav

av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för

långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka­

pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner,

under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han­

delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att beräkna den underliggande exponeringen mot

egna primärkapitaltillskott i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär­

depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott

som härrör från korta positioner i underliggande index, in­

begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts­

risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll­

da:

i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande

som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c

och d, i enlighet med följande:

a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval

av bruttovärdet av långa positioner.

b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska

dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i

enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på

grundval av nettovärdet för långa positioner med samma

underliggande exponering, under förutsättning att båda föl­

jande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 60

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella

sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

SV

L 176/52

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

63

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella

sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat

med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa

enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som

ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska

beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt

med andelen i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Den summ som anges i led i delad med den summ som

anges i led ii:

i) Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent­

ligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter

efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii,

får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med

del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av­

delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r

K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål

ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster

som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 4

Supplementärkapital

A v s n i t t 1

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h

- I n s t r u m e n t

Artikel 62

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att

villkoren i artikel 63 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte­

effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo­

nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel

2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i

enlighet med avdelning II kapitel 2,

d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul­

tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till

0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en­

lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be­

räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av­

delning II kapitel 3.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/53

64

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka­

pitalposter eller övrigt primärkapital.

Artikel 63

Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som

supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt

betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen

har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett

innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer

av rösterna eller kapitalet i företaget.

c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda

lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt

eller indirekt finansierats av institutet.

d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm­

melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter­

ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som

reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till­

lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade

fordringsägare.

e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en

garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang

som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring­

arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.

g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad

som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget

incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital­

beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de

löper ut.

i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på

vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner

eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad

som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero­

ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska

utnyttjas.

j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller

återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda,

och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum,

beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i

artikel 78.4 är uppfyllda.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte

uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef­

terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle

eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för­

väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom

vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger

inte på annat sätt någon sådan indikation.

l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte

innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till­

lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal­

ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol­

vens eller likvidation.

m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är

tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be­

roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på

kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om

de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut,

beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande

villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en

enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel­

ning II kapitel 2.

SV

L 176/54

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

65

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan

begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna

punkt.

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som

supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru­

mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i

led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp

den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal­

senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio­

den.

b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de

efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.

Artikel 65

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­

instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument

inte längre är uppfyllda gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

supplementärkapitalinstrument,

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp­

höra att räknas som supplementärkapitalposter.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66

Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna

supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen­

tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att

köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti­

tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter,

undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i

färre än fem arbetsdagar.

Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav

grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande

undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net­

tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda

av följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna innebär

inte någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper

genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna

supplementärkapitalinstrument i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av

indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär­

kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under­

liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna

innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av

följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/55

66

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Artikel 68

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har

ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c

och d, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på

grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne­

hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69

Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och

d, i enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda följande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot

kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa

index.

Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa

som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är

beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till

följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45,

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets

alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär­

kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu­

ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital­

instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led

a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:

a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt

punkt 1.

b) Den summa som anges i led i delad med den summa som

anges i led ii.

i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.

ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska

innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något

väsentligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

SV

L 176/56

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

67

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 71

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup­

plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66

och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 5

Kapitalbas

Artikel 72

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital

och supplementärkapital.

KAPITEL 6

Allmänna krav

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument

1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att

besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett

kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär­

kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av

de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som

avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor

är uppfyllda:

a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru­

mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt

som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen

kan ske.

b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på­

verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1

eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins­

kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller

genom den form i vilken utdelningen kan ske.

3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än

det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att

betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form

än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument.

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av

baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill­

skott och supplementärkapitalinstrument.

5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens­

enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex

inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten

för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol­

dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag

eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en

annan bedömning än den som anges i led a.

6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark­

nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna

betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/57

68

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74

Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade

enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som

lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller

syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits

ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas

som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa

riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a

och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande

villkor är uppfyllda:

a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida

datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen

sälja den långa position som säkras.

b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont­

raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum

köpa den långa position som avses i led a av institutet.

Artikel 76

Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a

och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i

ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av

samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen

i ett index som används för att säkra den långa positionen

finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på

institutets balansräkning.

c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en

effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de

kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om

året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd,

får ett institut använda en konservativ skattning av institutets

underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu­

derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin

exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller

båda:

a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och

supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.

b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn och är inkluderade i index.

3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd

som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara

operativt betungande för institutet att övervaka den underlig­

gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b

i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna

den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till­

räckligt försiktig,

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av

punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga

myndigheten för att

a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument

som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags­

tiftningen tillåtet sätt, och/eller

SV

L 176/58

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

69

b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär­

kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende

på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens

utgång.

Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera

kapitalbasen

1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett

institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka­

pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med

kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill­

kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare

än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds­

ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella

åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1

i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som

definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en

marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän­

dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.

2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer

hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in­

komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa

ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än

de instrument de skulle ersätta.

3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a

och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att

vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses

i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från

de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för­

utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på

lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in

primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi­

gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i

punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:

a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av

instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det

egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget

kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp­

fyllda:

i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring

är tillräckligt säker.

ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be­

höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen

av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga

behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett

tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att

denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa­

citet,

b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i

punkt 3,

c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd

från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär­

derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas

vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i

kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be­

handla en sådan ansökan.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller

har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som

kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple­

mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och

den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till

att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten,

får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från

bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa

instrument.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1

och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be­

dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi­

ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/59

70

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 80

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som

har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med­

dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru­

menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga

fall, artikel 29.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran

av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru­

ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna

övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av

instituten i unionen.

2. Ett meddelande ska omfatta följande:

a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och

omfattning.

b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är

nödvändiga från kommissionens sida.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om

alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA

anser krävs på grund av något av följande:

a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax­

is.

b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings­

standarder.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se­

nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea­

liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan

justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom­

mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella

redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns­

standarder för banker.

AVDELNING II

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT

OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV

DOTTERFÖRETAG

Artikel 81

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat

kärnprimärkapital

1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär­

kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru­

ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter­

företag om följande villkor är uppfyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me­

ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i

gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per­

soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som

är tillämpligt.

2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras

genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo­

derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli­

derat kärnprimärkapital.

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­

rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål,

primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till­

lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs­

fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp­

fyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

SV

L 176/60

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

71

c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen

enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Artikel 83

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­

retag

1.

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup­

plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate­

rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller

supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende

på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för­

behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti­

kel 63 är uppfyllda.

d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka­

pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö­

retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av­

delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som

fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till­

lämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i

ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta­

get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i

konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala

och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe­

ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till

driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe­

tydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 84

Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­

märkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi­

noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka­

pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet

i led b:

a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl­

jande:

i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som

behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka­

pital.

ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör

detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att

uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav

som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital­

baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU,

det kombinerade buffertkravet som definieras i arti­

kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500

och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den

mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro­

centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö­

retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på

delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det

konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/61

72

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets­

intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be­

traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende

på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs

enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa

denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp­

fyller samtliga följande villkor:

a) Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier

eller andelar.

b) Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

c) Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett

minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom

en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

d) Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här­

rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på

undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren

i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna

förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol­

dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi­

ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första

stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det

stycket.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i

ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för

ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar­

tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken

finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller

rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings­

kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,

ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i

den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets­

intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga­

rantier.

Artikel 85

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det

konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital­

basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av

att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

i) Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be­

hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

ii) Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta

dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den

summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i

artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som

avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine­

rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska

uppfyllas av primärkapital.

b) Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en

procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före­

taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte

ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

L 176/62

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

73

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär­

kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller

inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå,

beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86

Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade

övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri­

märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det

kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det

konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för

det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87

Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad

kapitalbas

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba­

sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i

led b:

a) Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

i) Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs

för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de

krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda

kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

ii) Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag

som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa

som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna

458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i

artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf­

fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer.

b) Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan­

del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som

ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och

supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba­

lanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte

ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas­

instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte

betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero­

ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det

konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka­

pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas

som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice­

rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli­

derade primärkapitalet.

AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA

SEKTORN

Artikel 89

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav

utanför den finansiella sektorn

1.

Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av

institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av

de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i

punkt 3:

a) En enhet i den finansiella sektorn.

b) Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och

som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten

bedömer

i) vara en verksamhet som har direkt samband med bank­

verksamhet,

ii) tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/63

74

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

iii) vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon­

der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2. Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har

i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som

överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av

de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a

eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1

och 2:

a) Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska

instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av

följande:

i) Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt

1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii) Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i

punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara

kapital.

b) De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha

sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och

2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart

kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a

eller b.

4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer

där följande begrepp specificeras:

a) Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b) Verksamheter knutna till bankverksamhet.

c) Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

Artikel 90

Alternativ till 1 250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor

som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti­

tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i

enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91

Undantag

1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och

b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för

godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av

följande villkor är uppfyllt:

a) Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats

enligt artikel 79.

b) Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas

i fem eller färre arbetsdagar.

c) Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings­

tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte

ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE

KAPITALKRAV

AVDELNING I

ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL 1

Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

Artikel 92

Kapitalbaskrav

1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu­

ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

a) En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

b) En primärkapitalrelation på 6 %.

c) En total kapitalrelation på 8 %.

2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande

sätt:

a) Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital

uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo­

neringsbeloppet.

b) Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

SV

L 176/64

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

75

c) den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum­

man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm­

melserna i punkt 4:

a) Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd­

ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379,

när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget

beloppen för riskviktad exponering från institutets handels­

lager.

b) Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i

denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt,

för ett instituts handelslager, för

i) positionsrisker,

ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik­

larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida

dessa gränsvärden.

c) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller

V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är

tillämpligt, för

i) valutarisker,

ii) avvecklingsrisker,

iii) råvarurisker.

d) Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för

risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri­

vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex­

poneringsbeloppen för kreditrisker.

e) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för

operativa risker.

f) De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med

avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från

institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av

transaktioner och avtal:

i) kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

ii) Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio­

ner baserade på värdepapper eller råvaror.

iii) Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

iv) Transaktioner med långfristig avveckling.

4. Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to­

tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

a) Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu­

dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs­

verksamhet.

b) Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e

med 12,5.

Artikel 93

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1. Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det

startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2. Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari

1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital

som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I

detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga

den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3. Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om­

fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars

1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti­

tut (

1

) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas

totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort­

sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers­

företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå

som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG.

Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån

på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som

föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad

för närmast föregående period.

4. Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i

punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person

än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in­

stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för

startkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/65

( ¹ ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

76

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

5. Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som

avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter

fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione­

rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start­

kapital inte har uppnåtts.

6. Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att

säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls

ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett

kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten

när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att

storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan­

för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

a) Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala

tillgångarna och 15 miljoner EUR.

b) Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna

och 20 miljoner EUR.

2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk­

ningen beräknas ska institut tillämpa följande:

a) Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt

värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no­

minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru­

ment.

b) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med

det absoluta värdet av korta posisioner.

3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det

omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö­

riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in­

stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet

inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor­

teringsdatum.

A v s n i t t 2

K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g

m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n ­

d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad

auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag

som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers­

tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3

och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning

av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2. De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna

artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och

som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve­

steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt

exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

a) Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f

efter tillämpning av artikel 92.4.

b) 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda­

håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam­

het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och

92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som

avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de

företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller

de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet

som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv

2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande

för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som

den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG

och 2006/48/EG.

3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av

alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i

avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 96

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett

startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i

direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av

värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar­

tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av

totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den

här artikeln:

a) Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i

syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få

tillträde till system för clearing och avveckling eller en er­

känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun­

dorder.

SV

L 176/66

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

77

b) Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor,

nämligen sådana

i) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii) som enbart handlar för egen räkning,

iii) som inte har några externa kunder,

iv) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och

avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras

av samma clearinginstitut.

2. För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det

totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

a) artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

b) det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3. Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla

övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av­

delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 97

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1. I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers­

företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som

tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe­

ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital

som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna

under det föregående året.

2. Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det

föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be­

dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera

kravet i punkt 1.

3. Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe­

ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska

värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en

fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla­

nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam­

hetsplanen justeras.

4. EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

a) beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande

minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det

föregående året,

b) villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet

att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel

av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

c) beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär­

depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa

artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 95.2.

b) Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär­

depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92

på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 96.2.

b) Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i

överensstämmelse med del ett kapitel 2.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/67

78

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

KAPITEL 2

Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1. Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter

till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i

artikel 92.

2. De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)

nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti­

kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re­

dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings­

standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i

den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3. De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut

som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet

med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital­

basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen

också ska rapportera den finansiella information som avses i

punkt 2 i den här artikeln.

4. Den finansiella information som avses i punkt 2 och i

punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs

för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för

institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten

innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet

med förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och

datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar

som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som

avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt­

ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­

het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor­

mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en

övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och

av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller

den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk­

terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som

bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna

samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering

av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under

förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­

förande för att specificera de format som instituten ska använda,

och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven

på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015

inom.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som

inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som

avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4,

ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor­

mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden

för genomförande i punkt 5.

Artikel 100

Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån,

åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och

alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för

genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101

Specifika rapporteringsskyldigheter

1.

Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till

de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad

mot vilken de är exponerade:

a) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det

intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 %

av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med

artikel 124.2.

SV

L 176/68

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

79

b) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del

av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom

bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

c) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter

begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad

genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

d) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre

av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet

eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig­

het med artikel 124.2.

e) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till

den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad

genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

f) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella

fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt

ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med

artikel 124.1.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den

behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems­

stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de

uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga

myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor­

teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot

vilken det relevanta institutet är exponerat.

3. De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå

offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans

med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig­

het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan

medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn­

dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om

bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden

i den medlemsstaten.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att specificera följande:

a) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar enligt punkt 1,

b) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som

avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Handelslager

Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1. Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk­

ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de

strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att

hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna

104 och 105.

4. Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av

kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas

i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är

uppfyllda.

Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio­

ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för

positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av

personer i ledande befattning och som anger förväntad in­

nehavsperiod.

b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom

ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta

följande:

i) Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/69

80

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av de­

ras lämplighet.

iii) Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom

överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv) Positionsrapportering till personer i ledande befattning

ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings­

process.

v) Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads­

informationskällor och en bedömning görs av möjlighe­

ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent­

risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm­

ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces­

sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio­

ner som det handlas med på marknaden.

vi) Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings­

området.

c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

övervakning av positionerna gentemot institutets handels­

strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner

för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har

överskridits.

Artikel 104

Införande i handelslagret

1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer

för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för

beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102

och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be­

aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk­

hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över

hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet

genomföra internrevision i detta avseende.

2. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer

för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa

riktlinjer och processer ska minst innefatta

a) vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och

utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b) i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag­

ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c) för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning

institutet kan

i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument

för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan­

dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

d) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra

värderingar för positionen som kan valideras externt på ett

konsekvent sätt,

e) i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts­

krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en

avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,

f) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt

hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam­

het,

g) i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi­

tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret

och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 105

Krav på försiktig värdering

1. Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar­

der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten

ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i

handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till

positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och

kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels­

lagret.

2. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga

värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst

omfatta följande delar:

a) Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen,

inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som

ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn

av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser­

verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om

vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt­

ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska

ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste­

ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda

tillfällen.

b) Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för

värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af­

färsavdelningen.

SV

L 176/70

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013