Innehållsförteckning.

Underdånig skriv€l80 :...-srs. ös susissridesss siorse dann sr ANer ss dere ag serRe sen Ars sg bs dere sär SEEE 5 Författningsförslag. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel =:s.ssmmssiosssssern osten in Eg Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2. 3. 4 och 5 $$ i förordningen den

17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter ;::-.-4(. astma or Sj AR NE SNES Re 2 13 Förslag till ändrad lydelse av $ 1, 3:o och 4:0, tryckfrihetsförordningen ........2.. 15 Motivering. Inledning. Historisk redogörelse för förhållandena 1 SVerigO Case isen ense as boden sake ud pin sét 19 Utländsk rätt ..s.c:smdstössn se rRe a osa OD a NN RGNER ER Nee Se ba) SRA S RA GG 32 Allmän motivering Mroketesresetestssrersrrroe enes nare arr er er rer er rer ere ere renen renen rer benen 34

Speciell motivering. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifls titel mscssssssssee ssesesse ne 41 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2, 3,4 och 5 $$ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter :4s.sossesiostaussgssiben eb rho kina SSA ENN sees Ler ASSA SE 47 Förslag till ändrad lydelse av $1, 3:o och 4:0, tryckfrihetsförordningen «........ 51

Särskilt yttrande: -:s+scus-ssv, pöasss, senses EE AR a Es ras EA 53

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Tirr KONUNGEN.

Patentlagstiftningskommittén, åt vilken lämnats i uppdrag, bland annat, att verkställa utredning angående de lagstiftningsåtgärder, som till stävjande av s. k. illojal konkurrens kunde finnas påkallade,

• Sida 6
•  Original

har den 5 maj 1915 avgivit betänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens m. m., i vilket förslag emellertid ej förekommo några bestämmelser mot den form av illojal konkurrens, som består i framkallande av förväxling med annans näringsverksamhet. TI sitt nyssberörda betänkande förklarade kommittén sig vilja först i sam- band med det jämväl åt kommittén uppdragna arbetet med varu- märkeslagens revision upptaga till behandling frågan om lagstift- ningsåtgärder mot illojal konkurrens av sistnämnda slag, i vilket sammanhang kommittén särskilt nämnde såsom värt att uppmärk- sammas, bland annat, spörsmålet om lagbestämmelser mot använ- dande av samma eller liknande egemartade titel å tidning, tidskrift eller annat tryckalster, som annan rättmätigt begagnade.

Sedan ett utkast till. lag om skydd för tidnings och tidskrifts titel blivit, efter inhämtande av yttranden från Publieistklubben, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska journalistföreningen, utar- betat inom justitiedepartementet, har i skrivelse till kommittén den 7 april 1919 dåvarande chefen för samma departement, under om- nämnande, att Publicistklubben uttalat önskvärdheten av en ge- mensam skandinawisk lagstiftning på detta område samt att Svenska tidningsutgivareföreningen ifrågasatt införandet av ett registrerings- förfarande beträffande litterära verks titlar, förklarat, att ham funnit behandlingen av denna fråga icke vidare böra inom justitiedeparte- mentet fullföljas. Under hänvisning till vad kommittén i sitt ovan berörda betänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens m. m. anfört beträffande ifrågasatta bestämmelser mot framkallande av förväxling med annans näringsverksamhet, överlämnades med skri- velsen i fråga till kommittén omförmälda inom justitiedepartementet utarbetade lagutkast ävensom de i ärendet till departementet in- komna yttrandena för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag, varjämte tillika överlämnades en av Svenska teknologföreningen den 16 september 1908 till chefen för justitiede- partementet avlåten skrivelse angående skydd för periodiska skrifters namn.

Med anledning av vad sålunda förekommit har kommittén upptagit till behandling frågan om skydd för tidningars och tidskrifters tit- lar, och får kommittén, som funnit denna fråga ej stå i sådant sam- manhang med varumärkeslagens revision eller med spörsmålet om lagstiftning i övrigt mot framkallande av förväxling med annans näringsverksamhet, att en samtidig behandling därav påkallas, här- med såsom resultat av kommitténs HSSGANASSndR arbete i uader- dånighet avlämna: å |

1) förslag till lag om rätt till eld men ler tidskrift titel;

• Sida 7
•  Original

2) förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2, 3, 4 och 5 $$ i för- ordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter; samt

3) förslag till ändrad lydelse av $ 1, 3:0 och 4:0, tryckfrihetsförord- ningen.

Därjämte överlämnas motiv till dessa förslag. ävensom inom kom- mittén avgivet särskilt yttrande.

Kommittén har i motiven (sid. 44) för ett särskilt fall förordat en ändring i den praxis, som av chefen för justitiedepartementet till- lämpas i fråga om utfärdande av s. k. hinderslöshetsbevis.

Sekreteraregöromålen hava på grund av nådigt uppdrag bestritts av undertecknad Hasselrot.

Av Kungl Maj:t till kommittén remitterade handlingar i ärendet bifogas.

Stockholm den 6 april 1922. |

Underdånigst E. 0. J. BJÖRKLUND. PER ANDERSON. JOHN EDBERG. AXEL HASSELROT. SETH KARLSON. TORD MAGNUSON.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel.

158:

Brukar någon för tidning eller tidskrift, som för hans räkning här i riket utgives,. titel, vilken företer sådan likhet med titel, som tidigare tagits i bruk och allt fortfarande användes eller: är avsedd att användas för annan här i riket utkommande. tidning. eller tid- skrift, att förväxling lätt kan uppkomma, skall domstol på därom framställt yrkande förbjuda honom att fortsätta eller. upprepa ifråga- varande förfarande. > Ta 2 a

Den omständigheten, att en tidnings eller tidskrifts titel undergått mindre väsentlig förändring, må icke i och för sig avbryta den rätt till prioritet till titeln, som i första stycket avses.

2

Den, som i avsikt att vilseleda gör sig skyldig till gärning, som i 1 $ avses, dömes till böter från och med etthundra till och med sex- tusen kronor; ersätte ock uppkommen skada.

Överträder någon förbud, som enligt 1 $ för honom meddelats, vare lag samma.

39.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för brott, varom i 2 I sägs, fortsätter samma brott, skall för varje gång, åtal därför i laga ordning anhängiggjorts, fällas till särskilt ansvar.

4 $.

Rätt att enligt denna lag föra talan i fråga om missbruk av tid- nings eller tidskrifts titel tillkommer den, för vars räkning tidningen eller tidskriften utgives. Yrkande om ansvar må framställas jämväl av allmän åklagare, dock endast om brottet av målsäganden till åtal angivits.

NN

Ett fortsatt användande för tidning eller tidskrift av titel, var- under samma tidning eller tidskrift utgivits under minst två år, må endast såvida titeln användes i avsikt att vilseleda eller överträdelse av förbud föreligger, beivras enligt bestämmelserna i denna lag.

• Sida 12
•  Original

12 s 6 $. Om laga domstol samt fullföljd av talan skall i mål om meddelande

av förbud enligt denna lag gälla vad därom beträffande brottmål finnes stadgat.

VS: Böter, som enligt denna lag Ädönag tillfalla kronan. Saknas till-

gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen. É | 6

8$.

"Denna lag träder i kraft den — — —; dock att ett fortsatt an- vändände för tidning eller: tidskrift av titel, varunder samma tidning eller tidskrift utgivits redan före tidpunkten för denna lags ikraftträdande, må beivras enligt bestämmelserna i denna lag endast under förutsättning att titeln användes i avsikt att vilseleda och att tidningen eller tidskriften vid nämnda tidpunkt under samma titel utgivits under kortare tid än två år. rå

• Sida 13
•  Original

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2, 3, 4 och 5 $$ i förordningen

den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 4 och 5 $$ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skola erhålla följande ändrade lydelse:

2$.

1 mom. För att vinna postbefordran på de villkor, som här nedan stadgas, skall tidning vara efter anmälan enligt 2 mom. införd i tidningsregister, som föres hos generalpoststyrelsen.

2 mom. Anmäler någon hos generalpoststyrelsen, att tidning med viss titel för hans räkning här i riket utgives eller kommer att utgi- vas, och företer han därvid bevis, som blivit av chefen för justitie- departementet för honom eller annan meddelat angående tidningens utgivande, skall tidningen införas i registret och den, som gjort an- mälan, där antecknas såsom utgivare.

Ändras tidningens titel, skall anmälan därom göras av utgivaren med företeende av sådant bevis, som nyss är sagt, rörande tidningens utgivande under den förändrade titeln.

Anmäler någon, att han med avseende å en i tidningsregistret in- förd tidning inträtt i den förutvarande utgivarens ställe, i det att tidningen numera utgives för hans räkning, skall han i registret an- tecknas såsom utgivare, därest förhållandet styrkes med intyg från den förutvarande utgivaren eller dennes rättsinnehavare.

Har tidning blivit intagen i tidningsregistret med annan såsom ut- givare än den, för vilkens räkning tidningen utgives, skola i fråga om den senares antecknande i registret såsom utgivare bestämmelserna i tredje stycket av detta moment äga motsvarande tillämpning.

3 $.

1 mom. Tryckalster, som efter abonnemang hålles allmänheten tillhanda, kan med de i detta moment angivna undantag införas i tidningsregistret.

I tidningsregistret må ej införas

a) tryckalster, vars — — — det andra;

b) tryckalster, som — — — visst varuhus;

e) tryckalster, vars — — — annat liknande;

• Sida 14
•  Original

Af

1-.mom.. Tidning, av vilken under ett kalenderår icke, såvitt gene-. ralpoststyrelsen kunnat inhämta, utkommit något nummer, skall så- som upphörd avföras ur tidningsregistret. 5

2 mom. Befinnes tryckalster — — — detta tryckalster. 3 mom. Skulle av — — — såsom tidning.

$i

1 mom. Abonnemang å — — — av generalpoststyrelsen. Postabonnemang medgives — — — om året.

Generalpoststyrelsen äger vägra postabonnemang å tidning på grund av likhet mellan tidningens titel och titeln å tidning, som har annan utgivare och för vilken postabonnemang redan är medgivet eller till följd av tidigare anmälan finnes böra medgivas, dock att sådan vägran, ändå att titlarna förete endast mindre väsentlig olik- het, ej må ske, med mindre medgivandet av postabonnemang befin- nes för postverket medföra betydande svårigheter.

Har genom lagakraftägande utslag påföljd enligt lagen om rätt till tidnings eller tidskrifts titel blivit ådömd för tidnings utgivande under viss titel, äger generalpoststyrelsen på ansökning av den, för vilken hinder att få postabonnemang medgivet för tidning, som för hans räkning utgives, möter på grund av att sådant abonnemang för- ut är medgivet å förstnämnda tidning, besluta, att postabonnemang å denna tidning ej vidare skall vara tillåtet.

2 mom. Beträffande tidning — — — genom lokalbrevbäring.

3 mom. Utkommer tidning i olika upplagor, må varje upplaga sär- skilt angivas i tidningstaxan. Önskas postabonnemang, skall sådant angivande alltid ske. E

• Sida 15
•  Original

Förslag till ändrad lydelse av & 1, 3:o och 4:0, tryckfrihetsförordningen.

ST

3:0. Angående äganderätt till skrift så ock om rätt till dagblads eller periodisk skrifts titel gälle vad som stadgas i särskilda lagar, stiftade i den ordning 87 $ regeringsformen föreskriver.

Privilegier å — — — år förnya.

4:0. Utgivare av dagblad eller periodisk skrift anmäle sig, Jämte titeln och tryckningsorten, hos chefen för justitiedepartementet, med vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitie- ärendena höra. Denne äger att, såvida sökanden ej blivit förklarad ovärdig föra andras talan, meddela bevis, att intet hinder enligt denna lag emot skriftens utgivande förekommer.

• Sida 16
•  Original

• Sida 17
•  Original

• Sida 18
•  Original

• Sida 19
•  Original

Inledning.

Historisk redogörelse för förhållandena i Sverige.

I tryckfrihetsförordningens $ 1 mom. 4 är stadgat, att utgivare av »dagblad eller periodiska skrifter» skall anmäla sig, jämte titeln och tryckningsorten, hos chefen för justitiedepartementet, som äger att, såvida sökanden ej blivit förklarad ovärdig föra andras talan, med- dela bevis, att intet hinder emot skriftens utgivande förekommer.

Det angives i samma förordning, att med periodisk skrift skall för- stås en sådan, som i nummerföljd eller på bestämda tider utgives. För allt vad i periodisk skrift finnes intaget är utgivaren ensam ansvarig, och såsom utgivare betraktas alltid den, som erhållit s. k. tillstånds- bevis eller, som det numera i allmänhet benämnes, hinderslöshetsbevis enligt nyssnämnda lagrum. Låter någon trycka och sprida periodisk skrift, utan att sådant bevis rörande skriften är utfärdat, svarar han såsom utgivare för skriftens innehåll, varjämte för tryckningen i så- dant fall är stadgat bötesstraff. För att tillståndsbevis skall kunna med laga verkan meddelas anses till följd av sakens natur vissa per- sonliga kvalifikationer utöver vad i tryckfrihetsförordningen i sådant hänseende uttryckligen angivits vara erforderliga. Om ansvarig ut- givare förlorar någon av de egenskaper, som erfordras för rätt att utgiva periodisk skrift, lärer tillståndsbeviset anses ej längre vara gällande. Tillståndsbevis kan ock upphöra att gälla därigenom att det återställes till justitiedepartementet eller genom att vederbörande an- mäler, att han ej vidare vill begagna sig av utgivningsrätten. Att märka är dessutom, att genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 januari 1820 stadgats, att i tillståndsbevis skall utsättas, att den periodiska skrift, varå beviset lyder, bör, såvitt detsamma skall gälla, utgivas inom en månad. Den rätt, som tillståndsbeviset medför, är personlig och kan ej genom arv eller överlåtelse övergå på annan.

Angående hithörande förhållanden må här omnämnas följande rättsfall.

I början av år 1899 utgav Boktryckeriaktiebolaget Hudiksvalls Alle- handa tvenne tidningar, den ena benämnd »Hudiksvalls Allehanda», den andra »Ljusdalsposten». Tillståndsbevis för båda tidningarna innehades av bolagets verkställande direktör H. Sedan bolagets upp- lösning beslutats och likvidatorer utsetts, lämnade H. sin befattning hos bolaget, och samtidigt därmed upphörde båda tidningarna att ut- komma. — Likvidatorerna instämde H. till rådstuvurätten i Hudiks- vall, yrkande, att H., som på anfordran vägrat lämna ifrån sig till- ståndsbevisen, vilka han innehaft endast i egenskap av bolagets verk-

• Sida 20
•  Original

ställande direktör, måtte förpliktas till dem utlämna desamma. H. genmälde, att bevisen gällde för honom personligen samt att han vid sådant förhållande och då bolaget förhållit honom hans löneförmåner ej vore skyldig utlämna dem. — I rådstuvurättens utslag yttrades, att, enär av vad i målet förekommit vore utrett och styrkt, att H. allenast för bolagets räkning och i egenskap av hos bolaget mot viss lön anställd redaktör utgivit ifrågavarande tidningar, samt bolaget således måste vara ägare till samma tidningar, ty och då vid sådant förhållande H. icke vore berättigad att, sedan hans ställning hos bo- laget numera ostridigt upphört, fortfarande utgiva berörda tidningar, samt H. ej heller i övrigt visat sig äga rätt att behålla de två bevis, varigenom chefen för justitiedepartementet förklarat hinder icke möta för H. att utgiva ovanberörda tidningar, förpliktades H. vid vite att till motparterna överlämna omstämda bevisen. — Detta råd- stuvurättens utslag blev emellertid upphävt av Svea hovrätt, som i sin dom i målet förklarade, att emedan likvidatorerna icke förebragt någon omständighet, som lagligen kunde föranleda skyldighet för H. att till dem utlämna ifrågakomna, H. personligen meddelade bevis, hovrätten prövade rättvist ogilla den av dem i saken förda talan. — Hovrättens dom blev av Kungl. Maj:t fastställd genom dom den 29 februari 1902. Nedre justitierevisionen hade hemställt, att Kungl. Maj:t måtte pröva rättvist med ändring av hovrättens dom fast- ställa rådstuvurättens utslag.

En person 8., som utfått tillståndsbevis att utgiva periodiska skrif- ten »Sveriges kommmunikationer», utfärdade år 1899 en handling, vari han förklarade, att han åt två personer såsom säkerhet för en borgen, som de iklätt sig, lämnade bland annat utgivningsrätten till nyss- nämnda skrift enligt tillståndsbevis; enligt anteckning å handlingen blev tillståndsbeviset överlämnat till en av personerna i fråga. Sedan dessa nödgats på grund av sin borgen utbetala visst belopp och S. försatts i konkurs, bevakade de nämnda belopp med ränta såsom fordran i konkursen med yrkande om förmånsrätt i lämnad pant. Då tvist om detta förmånsrättsyrkande uppstod och förlikning ej kunde träffas, hänsköts tvisten till Stockholms rådstuvurätt, där mot för- månsrättsyrkandet invändes bland annat, att utgivningsrätten till en tidning icke vore av beskaffenhet att kunna göras till föremål för pantsättning. — Rådstuvurätten fann den mot förmånsrättsyrkandet gjorda anmärkningen ej kunna vinna avseende, under förklarande att hinder enligt lag ej förefunnes för pantsättande av rättighet att i tryck utgiva en viss skrift. — I motsatt riktning gick emellertid Svea hovrätts dom; i denna prövade nämligen hovrätten, enär rätten att i tryck utgiva viss skrift, såsom av offentlig myndighet meddelad bestämd person, icke kunde med laga verkan pantsättas, rättvist för- klara förmånsrätt för ifrågavarande bevakade fordran ej åtnjutas i utgivningsrätten till omförmälda tidning. — Sedan Nedre justitie- revisionen hemställt om fastställelse av hovrättens dom, utgavs den 26 maj 1903 Kungl. Maj:ts dom, vari, enär rätten att utgiva periodisk skrift icke lagligen kunde utgöra föremål för pantsättning, det slut, vartill hovrätten kommit, fastställdes.

Det har sedan länge varit ett ganska utbrett önskemål att få till

• Sida 21
•  Original

stånd ändrade bestämmelser i tryckfrihetsförordningen angående periodiska skrifter. I det förslag till ny tryckfrihetsförordning, som framlades för 1887 års riksdag i en proposition, vilken på grund av riksdagsupplösning ej blev av riksdagen behandlad, funnos i hithö- rande frågor bestämmelser, väsentligt avvikande från nu gällande. För innehållet i periodisk skrift skulle ansvar i första hand åvila huvudredaktören, vars namn skulle finnas utsatt å varje nummer eller häfte av skriften. Innan första numret eller häftet utgåves, skulle förläggaren till justitiekanslern mot bevis avlämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt förläggarens namn. Skedde förändring i något av dessa hän- seenden, skulle anmälan därom göras. För periodisk skrift skulle ej få uppgivas titel, som företedde sådan likhet med förut anmäld titel å annan i riket utkommande tidning eller tidskrift, att förväxling mel- lan dem lätteligen kunde äga rum. I motiven uttalades, att anmäl- ningsplikten bibehållits såsom ett medel att redan från början fästa den övervakande myndighetens uppmärksamhet på tidningsföretaget; uppgiften om förläggarens namn avsåge huvudsakligen att utgöra ett bevismedel för äganderätten till periodisk skrift.

Numera föres hos generalpoststyrelsen ett tidningsregister, i vilket periodisk skrift för att vinna postbefordran såsom sådan måste vara införd. Uppslaget till nämnda tidningsregisters inrättande gavs i ett av särskilda kommitterade den 4 mars 1901 avgivet utlåtande med för- slag till kungörelse angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

Enligt nämnda förslag, som innehöll en bestämmelse, att med tidning skulle vara jämställd annan periodisk skrift i allmänhet, skulle för- utsättningen för tidnings postbefodran på i förslaget angivna villkor vara, att tidningen införts i ett hos generalpoststyrelsen fört register; den, som anmälde tidning till införande i nämnda register, måste styrka, att bevis enligt tryckfrihetsförordningen blivit av chefen för justitiedepartementet för honom meddelat. Ett sådant bevis angående rätt att utgiva viss skrift skulle emellertid ej utan vidare berättiga till dennas införande i registret. Undantag gjordes nämligen för tryckalster, vilkas innehåll uteslutande eller i väsentlig mån bestode av större arbeten eller av särskilda delar av sådana, avsedda att fortsättas från det ena numret till det andra, tryckalster, vilkas inne- håll uteslutande eller huvudsakligen utgjordes av enskilda firmors eller personers kataloger eller priskuranter, samt tryckalster, om vilka måste antagas, att de skulle omfatta endast ett begränsat antal nummer eller häften och efter utgivandet därav upphöra att ut- komma. Och dessutom var förklarat, att i registret, varur såsom upphörd skulle avföras tidning, av vilken under ett kalenderår ej ut- kommit något nummer, ej skulle få intagas tidning, vars benämning antingen vore alldeles lika med titel å tidning, som redan vore för annans räkning införd eller behörigen anmäld till införande i tid- ningsregistret, eller ock med dylik titel företedde sådan likhet, att tidningarna lätt kunde förväxlas. Såsom motiv till sistnämnda stad- gande anfördes, att erfarenheten visat, att tillståndsbevis kunnat meddelas för tidning, vilken ägt en i allt väsentligt fullkomligt

• Sida 22
•  Original

samma titel som annan tidning, för vilken tillståndsbevis redan förut blivit utfärdat, och att det icke blott för postverket ur expeditionel! synpunkt utan även för tidningarna och allmänheten måste medföra betydande olägenheter, om tidningar på grumd av titlarnas fullkom- liga likhet eller nära överensstämmelse lätt kunde vid postbehandling förväxlas. Genom stadgandet i fråga skulle det t. ex. förhindras, att i tidningstaxan samtidigt förekomme tidningar, vilka så lätt kunde förväxlas som »Ledstjernan» och »Ledstjärnan, officiell tidning för Nykterhets-armén» eller » Vimmerby tidning» och »Vimmerbys tidning». Det behövde knappt påpekas, att genom ifrågavarande bestämmelse, som uteslutande ägde sin tillämpning ifråga om postbefordran av tid- ningarna, icke lades något som helst hinder i vägen för vederbörande att, om tillståndsbevis meddelats, utgiva tidning med sådan benäm- ning, som bestämmelsen avsåge. — Nämnas må även, att i förslaget var intaget ett stadgande, enligt vilket generalpoststyrelsen ägde för- ordna om uteslutande ur tidningsregistret av tryckalster, som blivit där infört men sedermera befunnes i något avseende sakna förutsätt- ningarna för registrering.

Tillfälle att yttra sig över detta förslag bereddes ett flertal av det- samma intresserade korporationer.

Angående bestämmelsen om kollision mellan tidningars titlar ytt- rade Svenska tidningsutgivareföreningen, att föreningen hyste stor tvekan om lämpligheten av att införa en dylik bestämmelse i en post- författning. Det ville synas, som om denna viktiga angelägenhet borde lösas genom ändring av tryckfrihetsförordningen eller på annat sätt t. ex. genom en särskild lag angående rätt till tidnings titel. Under alla omständigheter torde avgörandet av en så viktig fråga som den om tidningsutgivares rätt att få sin tidning befordrad genom postverket icke böra läggas uteslutande hos generalpoststyrelsen.

Publicistklubben anförde i samma sak, att, då ett sådant stad- gande som det ifrågasatta, enligt vilket på generalpoststyrelsens av- görande skulle bero, vem de postala förmånerna för tidning med viss titel rätteligen tillkomme, i verkligheten skulle till det närmaste sam- manfalla med bestämmandet angående rätten till tidnings titel, men denna rätt ovedersägligen kunde bliva föremål för anspråk, som borde av domstol och ej av administrativ myndighet prövas, klubben an- såge bestämmelsen böra helt och hållet ur den blivande författningen utgå. Det av klubben nogsamt insedda behovet av klara och nog- granna stadganden om rätt till tidnings titel torde böra tillgodoses genom särskild lag.

Göteborgs och Västra Sveriges pressförening avstyrkte förslaget att göra periodisk skrifts rätt till postbefordran beroende på dess in- förande i ett särskilt under generalpoststyrelsens kontroll stående tidningsregister såsom icke blott juridiskt oformligt utan även konsti- tutionellt otillrådligt. Skillnaden mellan att periodisk skrift förbjödes och att den vägrades postbehandling vore i många fall mycket obe- tydlig och bestämmanderätten över det, som i ett eller annat avseende nära berörde de konstitutionella rättigheterna, borde icke under några förhållanden överlämmas åt enbart administrativ myndighets pröv- ning. I vad förslaget avsåge att hindra obehörigt begagnande av

• Sida 23
•  Original

tidningstitel, som vore lika med eller förvillande lik redan befintlig sådan, innebure detsamma tydligen att på administrativ väg ordna ett rent civilrättsligt förhållande, som, i samma mån insikten om den litte- rära äganderättens principer trängde igenom, torde bliva föremål för lagstiftning efter regeringsformens $ 87 mom. 1, en lagstiftning, som - icke torde i nu föreslagen form böra föregripas.

Rörande samma punkt i förslaget förklarade Södra Sveriges press- förening sig ej kunna annat än erkänna gagnet av det skydd gent- emot illojal konkurrens, som åsyftades, men föreningen kunde dock icke underlåta att framhålla, att vad som föreslagits under vissa förhållanden möjligen kunde innebära en fara för administrativt god- tycke, varför föreningen, som under förhandenvarande förhållanden ej ville avstyrka den ifrågasatta bestämmelsen, uttalade den förhopp- ningen, att det avsedda skyddet måtte snarast möjligt vinnas genom ändring av gällande lag.

I yttrande, som avgavs av generalpoststyrelsen, förklarade denna sig ej kunna dela de betänkligheter, som uttalats mot den föreslagna be- stämmelsen om kollision mellan tidningars titlar. Sålänge det kunde inträffa, att två särskilda tidningar utkomme med samma namn — i 1904 års tidningstaxa funnes t. ex. två publikationer med namnet »Fram- åt» — syntes ett stadgande i förevarande syfte vara av behovet påkal- lat. Styrelsen påpekade, att, då enligt det föreliggande förslaget rätten att få tidning införd i tidningsregistret vore beroende jämväl av en i behörig ordning företagen anmälan, det vid det första upprättandet av detta register skulle kunna inträffa, att till förfång för en redan befintlig tidning dennas titel bleve till inregistrering anmäld av annan än den, som rätteligen ägde använda titeln, tidigare än denne sist- nämnde inkommit med anmälan. Därför hemställdes om stadgande, att, då tidningsregistret första gången upprättades, anmälan an- gående införande i registret av tidning, som dessförinnan utkom- mit, skulle betraktas så som vore den gjord den dag, då uppå an- mälan om dess utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen blivit av chefen för justitiedepartementet meddelat.

Kommitterades förslag blev i något omarbetat skick i proposition framlagt för 1904 års riksdag. I detta omarbetade förslag fanns oförändrad intagen den bestämmelse, som tog sikte på kollision mel- lan tidningars titlar. I övrigt undantogos från införande i registret tryckalster, vilkas innehåll uteslutande eller till väsentligaste delen bestode av ett eller flera större arbeten eller av särskilda delar av sådana, avsedda att fortsätta från det ena numret eller häftet till det andra, eller av kataloger eller priskuranter. En sådan övergångs- bestämmelse, varom generalpoststyrelsen hemställt, fanns i proposi- tionen upptagen.

I Andra kammaren väcktes av herr Branting m. fl. en motion, i vilken yrkades, att ur den föreslagna författningen måtte utgå den bestämmelse, vari såsom hinder för tidnings införande i registret nämndes titelns likhet med annan tidnings titel. Under åberopande av vad mot nämnda stadgande invänts i de yttranden, som avgivits över förslaget, framhöllo motionärerna, att åsikterna hos dem, som saken närmast rörde, syntes vara ganska enhälliga. Detta vore så

• Sida 24
•  Original

mycket mera naturligt, när man betänkte, att uppfattningen, hur pass lika tidningars titlar kunde vara utan att förväxling riskerades, enligt sakens natur måste vara starkt subjektivt växlande. Överlämnandet av en dylik prövning åt enbart administrativ myndighet öppnade ett visst spelrum för godtycket. Med den i justitiedepartementet nu- mera följda praxis, att tillståndsbevis icke utlämnades för tidning med fullständigt lika titel som en föregående, kunde någon Svårig- het icke uppstå för postverket eller dess funktionärer att sär- skilja de olika abonnenterna, synnerligast om tidningarnas fullstän- diga titlar infördes i posttaxan. Något fall, då sådan titellikhet vållat verklig olägenhet för postverket, torde näppeligen kunna upp- visas, men väl hade som bekant i flera fall tvist angående rätt till tidnings titel förevarit inför domstol, det enda här tillbörliga forum. Visserligen kunde, såsom generalpoststyrelsen jämväl framhållit, dess beslut i en hithörande fråga överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men, då avgörandet om tidnings införande i tidningsregistret prak- tiskt i de flesta fall avgjorde möjligheten att utgiva en tidning, skulle således Kungl. Maj:ts i statsrådet fattade beslut få samma verkan som ett utslag av domstol i en mellan enskilda förd rättstvist an- gående rätt till tidnings titel, vilket uppenbarligen icke kunde vara i överensstämmelse med god rättsordning.

Bevillningsutskottet tillstyrkte ett antagande av det i propositio- nen framlagda förslaget med ändringar i vissa här ej berörda punk- ter. Avstyrkande motionen, anförde utskottet gentemot motionärerna, att det ej lede något tvivel, att den bestämmelse, mot vilken motionen riktats, uteslutande vore att hänföra till de för postbehandlingen nö- diga ordningsföreskrifterna och att densamma tillkommit huvudsak- ligen ur expeditionell synpunkt.

Fyra av utskottets ledamöter reserverade sig emellertid till förmån för motionen, framhållande därvid bland annat, att med gällande praxis i fråga om utfärdande av tillståndsbevis för periodisk skrift antagandet av bestämmelsen i fråga ej kunde antagas ur postexpe- ditionens synpunkt vara av någon synmerlig vikt.

Det av utskottet förordade förslaget blev med vissa ändringar i här ej berörda delar antaget av riksdagens båda kamrar.

Inom Andra kammaren gjorde sig emellertid gällande en stark opposition mot stadgandet beträffande kollision mellan tidningstitlar. En av reservanterna inom utskottet yrkade bifall till reservationen, erinrande därvid om att i vårt land, där tidningarna måste i så vä- sentlig grad stödja sig på prenumeration genom posten, ett förbud mot införande i tidningsregistret i själva verket betydde detsamma som att någon tidningsutgivning icke kunde komma i fråga. Han på- pekade vidare, att det kunde finnas tidningar, som visserligen vore mycket olika i realiteten men som utgåves under ganska liknande namn. Så kunde t. ex. en tidning heta »Linköpingsposten», en annan »Lidköpingsposten». Det skulle kunna tänkas, att en generalpoststy- relse ansåge dessa både titlar så lika, att förväxling lätt kunde upp- stå. En annan betänklig sak vore, att, om en tidningstitel redan bli- vit för en tidningsutgivares räkning införd i registret och denne, som från början hade tillståndsbevis för tidningen, skulle av ett eller annat

• Sida 25
•  Original

skäl upphöra att vara utgivare av densamma, det skulle uppstå svå- righeter för annan person att veta, på vad sätt han skulle bliva be- rättigad att utgiva en tidning med samma titel. Den rätta vägen att ordna hithörande förhållanden vore att stifta en lag om rätt till tid- ningstitel, så att uppkommande tvister rörande sådan rätt finge slitas på civilrättslig väg. — Chefen för eivildepartementet framhöll, att stadgandet i fråga vore betingat av ett praktiskt behov, samt anförde flera exempel på tidningar med enligt hans uppfattning förvillande lika titlar; bland andra nämndes »Vägvisaren» och »Nya Vägvisaren, Annonsblad.» — Hr Branting påpekade i anslutning därtill, hur sub- Jektivt avgörandet måste bliva. Man kunde antaga det fall, att ett tidningsbolag råkade i konflikt med sin redaktör, som innehade till- ståndsbeviset, och att denne med anledning av tvisten fortsatte med tidningens utgivande för egen räkning. Ville då bolaget hålla prenu- meranterna skadeslösa genom att utgiva en ny tidning, vars titel skilde sig från den gamla endast genom tillsats av ordet »nya», skulle enligt den tolkning, som gjorts gällande, generalpoststyrelsen kunna vägra att införa denna tidning i tidningsregistret. För sådana vådor kände sig publicistvärlden med skäl orolig. — En talare anförde till försvar för stadgandet i fråga, att olägenheter genom förväxlingar kunde

prenumererat på »Framåt, månadsblad för Kristliga föreningen för unge män» och finge »Framåt, socialistisk tidning för Sveriges typo- grafer» eller vice versa, kunde vederbörande prenumerant icke med säkerhet antagas vara belåten med vad han, fått. — Vid votering sam- lade yrkandet om bifall till reservationen 66 röster mot 133 för ut- skottets förslag.

I överensstämmelse med det av riksdagen antagna förslaget utfär-

ningar och andra periodiska skrifter den 27 maj 1904, vilken ersatts med en ny förordning av den 17 juni 1916. Denna avviker från den äldre författningen i här berörda avseenden allenast därutinnan, att, 1 stället för kataloger och priskuranter, från införande i tidnings- registret förklarats undantagna tryckalster, som väsentligen är att anse såsom affärsmeddelande eller vars huvudsakliga syfte uppenbar- ligen är att göra reklam för ett eller flera affärsföretag eller vars vä- sentligaste innehåll utgöres av personalförteckning, av program eller av redogörelse för sammankomst, tävlan, lotteri eller annat liknande.

I skrivelse till utrikesministern den 8 maj 1907 påkallade Svenska teknologföreningens styrelse bistånd mot Den tekniske Forening och Elektroteknisk Forening, vilka båda danska föreningar sedan den 1 april 1907 utgivit sina förhandlingar under gemensam titel »Teknisk Tidsskrift» oeh sålunda utan vidare tillagt sin publikation det namn, Svenska teknologföreningens organ »Teknisk tidskrift» alltsedan år 1871 burit. I skrivelsen påpekades, att den svenska tidskriften, som ut- gåves med statsunderstöd, vore den största tekniska tidskrift i Skandi- navien och utomlands allmänt uppmärksammad såsom ledande bland de nordiska tidskrifterna på sitt område, varav bland annat följt, att den tilldragit sig ett icke ringa antal utländska prenumeranter och annonsörer. Tillkomsten av ännu en tidskrift med ifrågavarande be-

• Sida 26
•  Original

nämnming, utgiven på ett från utlandets synpunkt svenskan så nära- stående språk som danska, kunde icke vara annat än i hög grad ägnat att åstadkomma förvirring såväl i den tekniska litteraturen sons i an- nons- och prenumerationsmarknaden och måste anses som en akt av illojal konkurrens, avsedd att tillskynda sina upphovsmän fördelar på den svenska tidskriftens bekostnad. Då Svenska teknologföreningens protester av vederbörande utgivare lämnats obesvarade, anhölls, att till skyddande av föreningens och därmed den svenska ingenjörskårens intressen i detta fall åtgärder måtte föranstaltas för ernåenmde av ändring i benämningen å nämnda danska förenings tekniska publika- tion, vare sig sådant kunde ske med stöd av Bernkonventionen eller på något annat sätt.

Sedermera överlämnade Svenska teknologföreningens skira med en skrivelse den 16 september 1908 till chefen för justitiedepartementet avskrifter av den skriftväxling, som förts mellan föreningen och ut- givarna av den ifrågavarande danska tidskriften, samt andra hand- lingar, utvisande vad i saken inom styrelsen förekommit, under an- hållan, att de önskemål, som kommit till uttryck, måtte tagas under övervägande och särskilt delgivas Sveriges officiella ombud vid den under oktober 1908 i Berlin sammanträdande konferensen för revision av Bernkonventionen i och för de framställningar vid kon- ferensen, som eventuellt kunde anses lämpliga.

Vid nämnda Berlinkonferens var, såvitt kommittén kunnat utröna, frågan om skydd för periodiska skrifters titlar ej föremål för någon framställning eller behandling, och i Bernkonventionen har aldrig in- tagits någon föreskrift berörande denna fråga.

I det förslag till tryckfrihetsordning, som i ett den 20 december 1912 dagtecknat betänkande framlades av särskilda kommitterade, funnos rörande tidningar och tidskrifter bestämmelser, helt avvikande från de nu gällande. Innan första numret av tidning eller tidskrift utgåves, skulle huvudredaktören till justitiekanslern mot bevis av- lämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt huvudredaktörens namn; skedde förändring i något av dessa hänseenden, skulle därom; anmälan ofördröjligen göras. Å varje nummer eller häfte av tidning eller tidskrift skulle vid skrif- tens titel utsättas namnet på den, som i egenskap av huvudredaktör hade inseende över skriftens utgivning och ägde bestämma dess inne- håll; huvudredaktör måste uppfylla vissa personliga kvalifikationer. Särskilda föreskrifter funnos om ställföreträdare för huvudredaktör vid tillfälligt förfall. För innehållet i tidning eller tidskrift skulle den verkliga huvudredaktören eller i förekommande fall dennes ställ- företrädare vara ansvarig. Funnes ej behörig huvudredaktör eller kunde det ej visas, vem denne vore, skulle förläggaren och i vissa fall boktryckaren bära ansvaret. I en särskild bestämmelse var mut- talat, att om äganderätt till skrift, om rätt till tidnings eller tid- skrifts titel och om annan sådan enskild rätt skulle gälla vad i allmän lag vore stadgat.

I motiveringen till den paragraf, vari sistnämnda uttalande in- tagits, anförde kommitterade, att en rätt till tidnings eller tidskrifts titel av förmögenhetsrättslig natur hos oss för närvarande icke vore

• Sida 27
•  Original

i skriven lag erkänd, men att det måste anses vara högst angeläget, att en sådan genom lagstiftning utbildades och erhölle ett för sig lämpligt rättsskydd. I frågans hittillsvarande läge hade mycken oklarhet rått rörande förhållandet mellan den genom meddelat hin- derslöshetsbevis viss person tillerkända befogenheten att utgiva viss periodisk skrift, å ena sidan, samt den privata rätten till samma skrifts titel, å andra sidan. Tydligt vore emellertid, att meddelandet av dylikt bevis icke innefattade och icke heller vore ägnat att inne- fatta något som helst avgörande av civilrättslig natur. Faktiskt hade visserligen hinderslöshetsbeviset fungerat såsom ett likvisst högst -ofullkomligt skydd för rätten till tidningstiteln. Sålänge ett för viss person utställt bevis om hinderslöshet för utgivande av en viss perio- disk skrift icke återställts eller eljest upphört att gälla, ansåges näm- ligen hinder föreligga för meddelande av dylikt bevis å lika betitlad skrift åt annan person. Såsom antytt vore emellertid detta faktiska skydd ett högst ofullkomligt. Sålunda hindrade det icke annan att illojalt bruka en ytterst snarlik titel och att i typografiskt hänseende utstyra denna till förvillande likhet med den förra. Då vidare Ut givarerätten vore rent personlig och bortfölle med den anmälde ut- givarens död, vore tillfälle berett för den påpasslige och hänsynsfrie att omedelbart efter dödsfallet sticka sig emellan med anmälan om övertagande av den ledigvordna tidningstiteln. Ytterligare, om den civile rättsägaren vore en annan än den anmälde utgivaren, beredde tydligen beviset honom icke skydd mot den sistnämmde. Då enligt förslaget hinderslöshetsbevis ej längre skulle utfärdas, komme för övrigt det motsvarande skyddet, sådant det vore, att helt bortfalla. — I anslutning härtill uttalades, att det förhållande, varom i förslaget beträffande vissa enskilda rättigheter erinran givits, nämligen att de reglerades i annan ordning än genom tryckfrihetsordningen, enligt kommitterades uppfattning hade sin motsvarighet på den offentliga rättens område, ehuru ett uttalande därom i lagtexten synts mindre nödigt. En interpellant vid 1911 års riksdag hade framställt yrkande på förbud för enskild tidning att bruka sådan titel, som kunde för- anleda det missförstånd, att tidningen ägde officiell karaktär. Ett dylikt förbud borde väl, om det skulle genomföras, erhålla en generell tillämpning, omfatta privata företag, institutioner etc. av varjehanda art, och det borde då tydligen få sin plats i allmän lag, utan att, en- ligt kommitterades uppfattning, dess tillämplighet å tryckt skrift där- igenom bleve utesluten.

Omnämnas må, att en av de tre kommitterade, redaktören A. Hall- gren, i avgiven reservation förklarade sig intaga en i flera punkter från majoritetens avvikande ståndpunkt. Amnsvarigheten för innehål- let i tidning eller tidskrift borde enligt hans åsikt fästas vid utgiva- ren, med bestämmanden därvid, att utgivaren också skulle vara den verklige redaktören; därigenom undveke man att göra den i månget fall oegentliga och stötande benämningen huvudredaktör obligatorisk. För förläggaren borde ej stadgas något ansvar, hans plats kunde möj- ligen få intagas av boktryckaren. Hos oss hade visserligen, påpekade reservanten, försök gjorts att efter utländska förebilder skapa tid- ningsföretag i form av bolag eller trust med syfte att driva tidnings-

• Sida 28
•  Original

utgivning i större skala efter rent affärsmässiga principer, men sådana företag hade icke vunnit vare sig gillande eller framgång. Tidningsförlaget funnes, vad den allmänna tidningspressen anginge, icke såsom ett kommersiellt eller närimgsrättsligt begrepp, försåvitt det icke nu bleve tillskapat i en ny tryckfrihetslag. Visserligen vore det sant, att de flesta av våra tidningsföretag föranlett bildandet av tidningsaktiebolag, som vore företagens ägare och förlagsgivare, me- stadels också tryckare. Men det hade i regel skett för att möjliggöra eller stödja en viss tidning, icke för att driva förläggareaffär i en mening, som motsvarade bokförlagsverksamheten, vilken dreve ren handel med en. mångfald bokalster och icke i allmänhet hade de ideella eller samhälleliga syften, som vamligen dikterat bildandet av ett tid- ningsbolag. För upprätthållandet av en fri politisk press torde detta förhållande vara lyckligt, sålänge det kunde fortvara, sålänge lag- stiftningen droge sig för att räcka något finger åt finansväldet i pressen.

I patentlagstiftningskommitténs den 5 maj 1915 dagtecknade be- tänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens anförde kommit- tén, hurusom från olika håll framställts önskan om upptagande i för- slaget av bestämmelser mot framkallande av förväxling med annans närimgsverksamhet. Bland annat framhöll kommittén såsom en art av dylik illojal konkurrens användandet av samma eller liknande egenartade titel å tidning, tidskrift eller annat tryckalster, som annan rättmätigt begagnade. Emellertid hade i förslaget ej inryckts några stadganden angående framkallande av förväxling med annans nä- ringsverksamhet; vissa dithörande frågor stode nämligen i synner- ligen intimt samband med det uppdrag, kommittén erhållit att verk- ställa revision av gällande varumärkeslag, och hade det vid sådant förhållande synts kommittén riktigast att tillsvidare uppskjuta jäm- väl övriga spörsmål i det förevarande ämnet.

Under år 1917 inträffade ett fall, som på nytt fäste uppmärksam- heten på behovet av lagstadganden rörande rätt till tidnings titel. Då började nämligen utgivas en tidning under titeln »Grönköpings Posten» trots förefintligheten av en annan tidning, benämnd »Grönkö- pings Veckoblad», för vars utgivande hinderslöshetsbevis utfärdats redan i januari 1916. Utgivaren av »Grönköpings Veckoblad», som redan tidigare lär hava gjort denna benämning känd genom innehållet i den jämväl av honom utgivna tidningen »Söndags-Nisse», fann sig, enligt vad han själv uppgivit, inom kort för att slippa obehag och besvär av de båda tidningarnas till förväxling ledande nammnlikhet föranlåten att genom avtal med utgivaren av »Grönköpings Posten» köpa av denne ett avstående från rätten att utgiva sistnämnda tid- ning. Förhållandet påpekades i flera dagliga tidningar såsom ett fall av sådan illojal konkurrens, varemot lagstiftning erfordrades.

Under år 1918 utarbetades inom justitiedepartementet ett förslag till lag om skydd för tidnings och tidskrifts titel samt ett därmed sammanhängande förslag till ändrad lydelse av $ 1 mom. 3 tryckfri- hetsförordningen, oeh i början av år 1919 blevo dessa förslag jimte därtill hörande motivering remitterade för yttrandensavgivande till

• Sida 29
•  Original

Publicistklubben, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska jourmalistföreningen.

I det remitterade förslagets 1 $ hette det bland annat:

»Är tidnings eller tidskrifts titel helt och hållet lik titel, som tidi- gare tagits i bruk och allt fortfarande användes för annan här i riket utkommande tidning eller tidskrift, eller förete titlarna, oaktat någon skiljaktighet, dock sådan likhet, att de lätt kunna förväxlas, må på därom vid domstol förd talan förbud meddelas mot vidare använ- dande av förstnämnda titel. Sådant förbud må ock, där så prövas skäligt, meddelas under rättegången. — Har förbud meddelats under rättegången, må klagan över beslutet föras så, som i 16 kap. 10 $ rättegångsbalken är föreskrivet. Beslut om meddelande av förbud gånge i verkställighet, ändå att beslutet överklagas.»

I en följande paragraf voro intagna bestämmelser om straff och skadeståndsskyldighet.

Den föreslagna ändringen i try olkfriletstördrdninger avsåg endast att där angående rätt till periodisk skrifts titel göra samma hänvis- ning. till särskild lagstiftning som beträffande äganderätt till skrift.

Svenska tidningsutgivareföreningens styrelse gjorde i avgivet ytt- rande den 11 februari 1919 en del invändningar mot förslaget. Det ansågs betänkligt, att, då en lagstiftning i förevarande ämne skulle ordnas, ett sådant system komme till användning, att ett enligt tryck- frihetsförordningen av högsta administrativa myndighet meddelat hin- derslöshetsbevis för viss person att utgiva viss skrift kunde komma att stå i strid mot civil rättstillämpning enligt den föreslagna lagen. Om en tidning utgåves efter erhållande av justitieministerns bevis enligt tryckfrihetsförordningens $ 1 mom. 4 att »intet hinder emot skriftens utgivande förekommer», skulle likväl enligt förslaget sådant hinder kunna påstås vid allmän domstol. Det syntes önskligt, att detta för allmän uppfattning stötande motsats- förhållande undanröjdes. Sannolikt skulle det lämpligen kunna ske genom <:viss förtydligande omredigering av nämmnda lag- rum i tryckfrihetsförordningen, försåvitt icke någon längre gående revision av denna lag medförde ändrade anordningar för gällande an- svarighetssystems tillämpning. — Det syntes för vinnande av rätts- säkerhet på området erforderligt, att viss tid exempelvis ett halvt år stadgades, efter vars förlopp talan enligt den nya lagen icke finge föras rörande rätt till bruk av nyutgiven tidnings eller tidskrifts titel. Styrelsen funne önskemålet, att rätten skulle vara efter viss tids för- lopp genom hävd tryggad, vara av den betydelse, att därav uppväg- des belastningen av de särskilda bestämmelser, som kunde erfordras för nämnda tids fixerande, eventuellt viss skyldighet att kungöra ny periodisk skrifts titel och första utgivningsdag. — Härtill komme ändra betänkligheter. Jämte det att en tidmingstitel vore beteckning dels för tidningsföretaget såsom affärsrörelse dels för särskilt tid- ningsnummer eller exemplar, kunde den i vissa fall vara något där- utöver, något tredje, nämligen beteckningen för en viss personligt egenartad redaktions- eller skriftställareprodukt, exempelvis Lars Jo- han Hiertas »A ftonblad», S. A. Hedlunds »Göteborgs Handelstidning», Jörgens »Figaro», Maximilian Hardens »Zukuntft». Under vederbörliga

• Sida 30
•  Original

förutsättningar kumde en tidningstitel bliva den sammanfattande be- teckningen för den individuellt gestaltande verksamhet, som angåves såsom grundläggande för en litterär auktorsrätt, en sorts litterärt varumärke — i viss mån jämförligt med en författaresignatur eller ett författarenamn — varunder ett organ under viss redaktionell sköt- sel framträdde individmellt gestaltat med sina säregna publicistiska uttrycksmedel, sitt karaktäristiska program, sina redaktionella me- toder, summan av sina mera originellt valda, för allmänheten fram- trädande drag, allt ägnat att förbinda organet just med sin utgivares. namn och person, hans sätt att leda och giva språklig dräkt åt sina tankar och i allmänhet utföra sina litterärt-publicistiska intentioner. Ur dessa synpunkter sett förefölle det styrelsen svårt att bortse från tillvaron i vissa fall av ett auktorsrättsligt moment i den ifrågava- rande rättens natur. Därför vore det icke med styrelsens uppfattning överensstämmande, att äganderätten till titel under alla omständig- heter skulle tillkomma förläggaren, icke redaktören såsom sådan. Pa- ralleller och förebilder i dessa hänseenden i Tyska rikets och Öster- rikes lagar torde hos oss böra upptagas med en viss reservation med hänsyn därtill, att de kommersiella synpunkterna i allmänhet i dessa länders lagstiftning ej blott i fråga om illojal konkurrens utan även i presslagarna fått långt större användning än som motsvarade åskådning och lagstiftning i vårt land. Så hade åtminstone förbål- landena dittills utvecklat sig; omvälvningarna i Tyskland hade emel- lertid medfört starka krav på andra verksamhetsvillkor för pressen än dem, gällande lagstiftning medgåve. I vilken mån ett erkännande av en redaktörs eller en utgivares rätt till en av honom skapad och upparbetad tidningstitel kunde hava återverkan på det föreliggande lagutkastet, vågade styrelsen icke närmare uttala sig om. Möjligen kunde det befinnas praktiskt att i lag meddela bestämmelser om för- värvande på förhand av en positiv och dokumenterad rätt, konstitue- rad på annat sätt än allenast genom prioritet, och torde då kunna ifrågasättas någon registreringsanordning; därigenom skulle ifråga- varande rätt och skydd kunna beredas även redaktör eller utgivare, som i större eller mindre grad anlitade en förläggare. Det av styrel- sen omnämnda önskemålet av rättssäkerhet genom hävd efter viss tids. förlopp skulle genom. en registreringsmetod kunna på enklare sätt till- godoses. Därigenom skulle ock kunna undvikas den icke alldeles riskfria dualism, som förelåge mellan gällande postförfattnings registreringsbestämmelser och det förevarande förslaget upphöjt till lag. De båda författningarna kunde lämpligen sammanslås till fromma för myndigheter och tidningsutgivare. Allmänna domstolar och poststyrelsen behövde då icke träda i konkurrens vid bedömande av tvistiga fall, ur vilka förvecklingar lätt kunde uppstå. Med hän- syn till postverkets registreringssystem, vilket utan svårigheter fun- gerat sedan femton år och visat sig innebära en i all huvudsak effek- tiv reglering av den ifrågavarande rätten, kvarstode praktiskt taget ett behov av lagreglering i ämnet endast i fråga om de mera säll- synta tidningsföretag, Grönköpingspressen inbegripen, som icke an- litade postbefordran. Då det aktuella behovet således icke kunde räk- nas såsom mera betydande, syntes för dess fyllande en omläggning

• Sida 31
•  Original

och utvidgning av redan befintlig anordning vara att i främsta rum- met förorda. Tänkbart vore måhända, att det i justitiedepartementet förda registret gjordes till utgångspunkt för en gemensam anordning, som fyllde såväl den postala kontrollens som det civilrättsliga skyddets behov. — Styrelsen anmärkte vidare, att förslaget icke innebure skydd mot den, som vid anmäld utgivares död ville tillägna sig både tidning och titel genom att förekomma den avlidnes rättsinnehavare med ut- tagande av hinderslöshetsbevis. Sådana fall hade stundom förekom- mit, och det syntes styrelsen angeläget, att en lag om skydd för tid- ningstitel bleve verksam även gentemot dylika tilltag, vilka torde hava en annan och större betydelse än de intrång, som förslaget av- såge med sina stadganden mot illojal konkurrens. Detta vore enligt styrelsens åsikt ägnat att stödja tanken på en central registrerings- myndighet, hos vilken ifrågavarande rätt såväl i det ena som i det andra avseendet kunde skyddas enligt därom given lag, vilken even- tellt kunde utsträckas till att omfatta titelrätten även till andra tryckta verk än tidningar och tidskrifter. Erforderlig ändring i tryck- frihetsförordningen kunde tänkas bestå i någon bestämmelse, att pe- riodisk skrifts titel måste registreras. Det vore icke osannolikt, att ett beträdande av denna väg skulle underlätta en framtida revision av vår tryckfrihetslag i fråga om anordningar för ansvarighet och över- vakning.

Svenska journalistföreningens centralstyrelse förklarade i yttrande den 13 februari 1919 sig tillfullo dela den i motiveringen till förslaget uttalade uppfattningen, att såsom den till en periodisk skrifts titel berättigade borde anses tidningsföretagets ägare och icke redaktören personligen, varvid centralstyrelsen förmälde sig dock icke hava för- bisett önskvärdheten av att i vissa fall rättsskydd bereddes t. ex. för redaktör eller utgivare, som skapat eller upparbetat en titel, även om han för tidningens eller tidskriftens utgivande sett sig nödsakad att anlita förläggare. Med avseende å det i förslagets 1 $ förekommande uttrycket »titel, som allt fortfarande användes» uttalades den far- hågan, att i strid mot förslagets syfte ett tillfälligt uppehåll i en periodisk skrifts utgivande kunde föranleda en domstol att anse, att titeln ej fortfarande användes, oaktat det varit utgivarens eller tid- ningsägarens avsikt att efter någon tid återupptaga utgivandet; möj- ligen borde på denna punkt ett förtydligande göras.

I Publicistklubbens yttrande den 10 februari 1919 omförmäldes, att vid ärendets behandling inom klubben givits uttryck åt den farhågan, att skyddet kunde visa sig ineffektivt, enär en periodisk skrift, som blott tillfälligtvis upphört att utkomma, måhända kunde av sådan an- ledning anses icke uppfylla villkoret för skydd, nämligen att titeln allt fortfarande användes; därför hade ifrågasatts skyddandet av titel under viss tid, exempelvis ett år, efter senaste numrets publi- cering. Dessutom omnämndes, att på förekommen anledning inom klubben enhälligt uttalats det önskemålet, att frågan om rätt till tid- nings eller tidskrifts titel måtte bliva föremål för gemensam skandi- navisk lagstiftning.

• Sida 32
•  Original

Vad utländsk rätt angår, finnes kommittén veterligt ingenstädes någon särskild lag om skydd för tidningars och tidskrifters titlar.

I en del länder har utan stöd av särskild lagstiftning den uppfatt- ningen gjort sig gällande, att en skrifts titel kan utgöra föremål för författarerättsligt skydd, i den mån titeln bär en individuell och karaktäristisk prägel. Med denna uppfattning bör principiellt sådant skydd kunna tänkas tillkomma även tidningars och tidskrifters titlar, ehuruväl det förefaller egendomligt att med avseende å dessa till- lämpa de allmänna auktorsrättsliga principerna, särskilt i fråga om skyddets tidsbegränsning.

I några länders lagar om auktorsrätt finner man bestämmelser, genom vilka åt titlar beredes ett särskilt slags skydd.

Ett stadgande i Ecuadors lagstiftning på detta område av år 1887 utsäger, att ägaren av en periodisk skrift har rätt att hindra utgi- vandet av annan skrift med samma titel, och i Columhbias lag om auktorsrätt av år 1886 förekommer ett stadgande, vari förklaras, att, om titeln på en skrift icke är generisk utan karaktäristisk och indi- viduell, såsom förhållandet är särskilt med tidningars och tidskrif- ters titlar, kan såsom missbruk av titeln beivras ett användande av densamma utan ägarens tillstånd för annan skrift på ett sätt, som är ägnat att framkalla förväxling.

Den österrikiska lagen av år 1895 om auktorsrätt till verk av littera- tur, konst och fotografi stadgar skadeståndsskyldighet för den, som på en skrift använder annan skrifts titel oförändrad eller med så obe- tydliga förändringar, att skillnaden ej kan utan särskild uppmärk- samhet iakttagas, därest användandet av sådan titel ej är betingat av sakens natur utan i stället är ägnat att vilseleda med avseende å skrifternas identitet; såsom påföljd för sådant obehörigt användande av titel kan i fråga om periodisk skrift även utfärdas förbud mot titelns fortsatta användande. I motiven till lagen framhålles, att be- stämmelserna i fråga icke äro av författarerättslig natur utan avse skydd mot illojal konkurrens och att deras intagande i lagen om auktorsrätt föranletts endast av lämplighetsskäl.

I den spanska lagen om intellektuell äganderätt av år 1879 finnes en särskild bestämmelse om efterapning av skrifters titlar; för straff förutsättes där, att fara för förväxling framkallats. I samma lands lag om industriell äganderätt av år 1902 förekomma vissa stadganden om illojal konkurrens, som torde kunna få tillämpning med avseende å missbruk av periodiska skrifters titlar. Dessutom är att märke, att enligt bestämmelserna om varumärkesskydd och varumärkesregistre- ring i sistnämnda -lag varumärkesskyddet i Spanien — i motsats till vad förhållandet i allmänhet är i andra länder — är avsett även för en. person, som idkar intellektuell verksamhet och önskar med ett visst kännetecken utmärka resultatet av sitt arbete, varför i detta land ett verksamt skydd för en tidningstitel synes kunna ernås genom titelns registrering såsom varumärke.

Under det att den italienska lagen om auktorsrätt av år 1882 för- klarar, att en titel av generisk art ej åtnjuter något skydd, belägger

• Sida 33
•  Original

den italienska strafflagen av år 1889 med straff utsläppandet i mark- naden av en produkt av intellektuell verksamhet, försedd med namn, märke eller kännetecken, ägnat att leda till allmänhetens förvillande i fråga om beskaffenheten eller ursprunget, och torde detta innebära ett skydd bland annat mot missbruk av periodiska skrifters titlar. — I här nämnda avseende överensstämmer Venezuelas strafflag av år 1915 nära med den italienska.

I Framkrike har i rättstillämpningen en tidningstitel, om den är egenartad, ansetts enligt allmänna rättsregler kunna vara föremål för en genom besittningstagande grumdlagd äganderätt, vilken kränkes genom varje obehörigt användande av titeln för annan tidning. Dess- utom har stadgandet i code civil av år 1804, att varje handling, varigenom någon förorsakar en annan skada, medför skyldighet för den, genom vilkens förskyllan skadan uppkommit, att ersätta densamma, vunnit tillämpning beträffande missbruk av periodiska skrifters titlar.

I Nordamerikas förenta stater och England bereda de principer ur common law, som dels göra varumärken och andra varukänneteckern på grund av användning skyddade utan registrering och dels i all- mänhet möjliggöra ett inskridande mot olika former av illojal kon- kurrens, skydd mot missbruk av sådana titlar, om vilka här är fråga..

Även i flera andra länder kan missbruk av periodiska skrifters titlar beivras såsom en form av illojal konkurrens.

Nämnas må, att i den tyska lagen mot illojal konkurrens av år 1909 stadgas, att den, som i näringsverksamhet för en tryckt skrift använder en egenartad beteckning på ett sätt, som är ägnat att fram- kalla förväxling med en egenartad beteckning, vilken en annan rätt- mätigt begagnar, kan åläggas att upphöra därmed; därest den, som sålunda missbrukar en beteckning, inser eller bör inse faran för för- växling, är han skadeståndsskyldig.

Vad slutligen förhållandena i Norge och Danmark angår, må först för Danmarks vidkommande hänvisas till en där gällande lag av år 1912 om oriktiga varubeteckningar m. m., enligt vilken det kan lag- ligen beivras, om någon i syfte att vilseleda för sin verksamhet an- vänder en benämming på ett sätt, som är ägnat att framkalla för- växling med en liknande benämning, som användes av annan.

För Norges del är att nämna en bestämmelse i lagen om varu- märken samt om otillbörliga varukännetecken och affärsbenäm- ningar av år 1910, enligt vilken den, som ger sin verksamhet eller sitt affärsföretag en benämning, ägnad att framkalla förväxling med benämning, som en annan redan rättmätigt begagnar för verksamhet eller företag av samma eller likartat slag, kan av domstol frånkännas rätten därtill samt, därest avsikt att vilseleda föreligger, ådömas ansvar och skadeståndsskyldighet. Angående motsvarande stadgande i det kommittéförslag, varpå lagen är byggd, yttrades i motiveringen, att detsamma vore avsett att vinna tillämp- ning, bland annat, för det fall, att ett tidningsföretag gåve sig en benämning, som vore likalydande med ett äldre dylikt företags, i syfte att tillvinna sig abonnenter på det senares bekostnad.

• Sida 34
•  Original

Såsom förut nämnts, har kommittén i sitt betänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens framhållit, att missbruk av titeln å en tidning — under vilket uttryck i det följande inbegripes även tid- skrift — kan hänföras till den art av illojal konkurrens, som generellt karaktäriseras såsom framkallande av förväxling med annans nä- ringsverksamhet, och kommittén, som haft under behandling frå- gan om de lagstiftningsåtgärder, som kunna vara påkallade till stäv- Jjande i allmänhet av sådan illojal konkurrens, har ännu icke fattat några slutgiltiga beslut i detta hänseende. Det måste emellertid enligt kommitténs åsikt anses uteslutet, att behovet av skydd mot framkallande av förväxling med annans näringsverksam- het i alla olika former skall kunna endast genom generella bestäm- melser fullt tillgodoses. Likaväl som en varumärkeslag under alla förhållanden torde hava sin givna uppgift, är detta enligt kom- mitténs mening fallet med en lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel. Visserligen är kommittén betänkt på att i samband med för- slag till lag om varumärken och andra varukännetecken framlägga förslag till vissa särskilda lagstiftningsåtgärder mot obehörigt an- vändande av benämning eller beteckning, som en person brukar för att utmärka sin näringsverksamhet. Men titeln å en tidning eller en tidskrift är, även om den skulle kunna anses såsom benämning för en viss näringsverksamhet, dock till sin innebörd icke att jämställa med affärsbenämningar i allmänhet. I fråga om periodiska skrifter föreligga dessutom en del säregna förhållanden beträffande bland annat villkoren för deras utgivande och postbefordran, vilka äro att beakta, då det gäller att bereda skydd för sådana skrifters titlar. I betraktande därav har kommittén ansett sig böra taga under över- vägande möjligheten att framlägga förslag till lagstiftning i före- varande ämne utan att avvakta kommitténs betänkande i fråga om revision av varumärkeslagen och beträffande lagstiftning i övrigt mot framkallande av förväxling med annans näringsverksamhet. Kommittén har därvid kommit till den bestämda uppfattning, att e. specialreglering av nu ifrågavarande ämne under alla förhållande. vore påkallad och att en dylik separat reglering icke kunde i någon mån verka föregripande eller försvårande å en blivande lagstiftning angående skydd för varumärken och affärsbenämningar.

Angående behovet av en lagstiftning å ifrågavarande område kan kommittén fatta sig kort. Visserligen kan den granskning med av- seende å tidnings titel, som verkställes i och för tidningens införande i det hos generalpoststyrelsen förda tidningsregistret, indirekt bereda

• Sida 35
•  Original

skydd mot missbruk av samma titel; men, utom det att detta skydd aldrig kan bliva effektivt, måste det betecknas såsom synnerligen oegentligt, att ett civilt rältstörhållande uteslutande regleras genom ett stadgande i en administrativ författning, tillkommet för att und- vika vissa postala svårigheter.

Är således behovet av lagstiftning om skydd för tidningstitel kon- staterat, gäller det först att avgöra den princip, på vilken en sådan lagstiftning lämpligen bör vara byggd.

Närmast till hands och med rådande rättsuppfattning väl över- ensstämmande synes kommittén den utvägen vara att utan vidare tillerkänna den, för vars räkning tidningen utgives, d. v. s. den, som har att åtnjuta den ekonomiska vinsten av tidningens utgivande och att bära eventuell förlust, rätt till titeln med företräde vid kollision för den, som först tagit titeln i bruk.

Kommittén anser det vara alldeles uteslutet att låta rätten till en tidnings titel tillkomma den, för vilken hinderslöshetsbevis blivit enligt gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen meddelat. Denne har med avseende å tidningen ofta nog icke någon annan upp- gift än att juridiskt ansvara för dess innehåll, vilken uppgift tyd- ligen icke är av den art, att med densamma ovillkorligen bör vara förenad någon rätt till titeln, och enbart den omständigheten, att hin- derslöshetsbevis ej kan utfärdas för en Juridisk person, gör, att man ej kan hänvisa den, för vars räkning skriften utgives, att anmäla sig själv som ansvarig utgivare för att därigenom bliva innehavare av rätt till titeln.

Omöjligt synes också vara att generellt jämställa en tidnings titel med ett alster av litterär verksamhet och behandla den- samma som ett rättsobjekt av auktorsrättslig art. Valet av titel för en tidning innebär åtminstone i regel ej en sådan intellektuell verksamhet, att någon i egenskap av upphovsman kan vara berätti- gad till skydd för titeln. Och även om den, vilken såsom redaktio- nell ledare av en tidning gjort dess titel känd såsom beteckning för en produkt av hans andliga verksamhet, skulle på sådan grund kunna anses hava något berättigat anspråk på samma titel, torde dylika undantagsfall icke böra tillmätas någon avgörande betydelse.

Under ärendets föregående behandling har tanken på en re- gistreringsanordning framförts. Med anledning härav vill kom- mittén först och främst framhålla, att det icke gärna kan ifråga- komma att här tillämpa samma princip, som för närvarande gäller beträffande varumärken. Som bekant förvärvas enligt vår nu gäl- lande lagstiftning rätt till varumärke huvudsakligen genom registre- ring, oberoende av om annan tidigare använt märket, och kommittén har icke för avsikt att föreslå upphävandet av denna princip, om ock inarbetandet av ett märke såsom kännetecken för någons varor torde i kommitténs förslag komma att vid sidan av registrering upp- tagas såsom grundande varumärkesrätt.

Det lärer ej kunna förnekas, att ett sådant registreringssystem, grundat som det är på en formalhandling, innebär ett visst avsteg från den materiella rättvisan, vilket emellertid beträffande varumärken kommittén finner motiverat av de särskilda förhållandena på detta

• Sida 36
•  Original

område. De huvudsakligaste fördelarna med ett registr eringsför- farande torde vara att finna däri, att rätten blir, så att säga, mera påtaglig, att det blir lättare att bevisa, såväl att som när en rätt upp-

: kommit. Att detta är av en utomordentligt stor betydelse för varu- märkesrätten anser kommittén uppenbart. Redan det stora antalet varumärken, som är i bruk, gör det för en näringsidkare hart när omöjligt att avgöra, huruvida ett märke, som han önskar begagna, kolliderar med ett tidigare av annan i bruk taget märke. Rätiens grundande på första brukandet måste i fråga om varumärken bliva mycket svävande. Ur rättssäkerhetens synpunkt framstår därför registreringen för varumärkens vidkommande såsom synnerligen be- tydelsefull, och den granskning beträffande ett märkes registrerbar- het, som av registreringsmyndigheten företages, är förvisso för nä- ringsidkarna av stort värde. Vad nu angår tidningstitlar, kan det ju icke förnekas, att liknande synpunkter skulle kunna göras gällande, men enligt kommitténs uppfattning kan detta icke ske i tillnärmelse- vis samma grad som i fråga om varumärken. TIbruktagandet av en tidningstitel är vida lättare konstaterbart än det första användandet av ett varumärke, och antalet i bruk varande tidningstitlar är, åtmin- stone i jämförelse med varumärken, mycket begränsat. De i justitie- departementet utfärdade hinderslöshetsbevisen och det hos general- poststyrelsen förda tidningsregistret kunna vara till god ledning för den, som skall välja titel för en tidning.

Kommittén har emellertid tänkt sig möjligheten av att man be- träffande tidningstitlar anordnade ett registreringsförfarande, grun- dat på en annan princip än den i fråga om varumärken tillämpade. Registrering av titeln kunde göras till villkor för rätt att utgiva tidning. I tryckfrihetsförordningen kunde införas bestämmelser där- om och i sammanhang därmed — med bibehållande av grunderna för ansvarigheten beträffande tryckt skrifts innehåll — givas stadganden, möjliggörande för den, som genom registrering vunnit rätt till tid- nings titel, att få en anmäld ansvarig utgivare ersatt av en annan per- son, varigenom den ansvarige utgivarens nuvarande otillbörliga maktställning komme att försvinna. Registrering av titel, företeende förvillande likhet med redan registrerad sådan, borde vägras och re- gistreringens giltighet borde vara beroende av att ett utgivande av tidning med den registrerade titeln komme till stånd; titeln å en tid- ning, som ej längre utkomme, borde man kunna få avförd ur registret.

En lagstiftning i angiven riktning måste emellertid bliva ganska omfattande och komplicerad. En hel del svårlösta spörs- mål vore därvid att reglera. Exempelvis vore det förenat med icke ringa svårighet att tillfredsställande ordna möjligheten av succession i den rätt, som genom registrering förvärvats, vilken rätt man icke gärna kunde i fråga om överlåtbarhet jämställa med för- mögenhetsrätter i allmänhet. En annan svårighet föreligger med avseende å möjligheten att framtvinga avförandet ur registret av en titel å en nedlagd tidning, som utgivits av en juridisk person, vilken upphört att existera. Särskilt vanskligt bleve det att ordna. förhållandena med avseende å tidningstitlar, som vore i bruk vid: lagens ikraftträdande; i varje fall måste man beträffande dessa giva

• Sida 37
•  Original

särskilda bestämmelser och tillerkänna den, för vars räkning sådan tidning utgåves, en viss företrädesrätt att erhålla registrering av titeln eller en viss skyddad rättsställning med avseende å titeln obe- roende av registrering.

Att taga i betraktande är även svårigheten för en registrerings- myndighet att vid prövning av titlars förväxlingsbarhet taga hän- syn till alla därpå inverkande omständigheter. Det ligger i sakens natur, att för undvikande av förväxling exempelvis titlarna å två idrottstidningar behöva mera skilja sig från varandra än titlarna å en idrottstidning och en tidning för kyrkliga angelägenheter. Tid- ningarnas beskaffenhet undandrager sig emellertid registrerings- myndighetens bedömande; visserligen kunde man föreskriva, att vid sökandet av registrering uppgift skulle lämnas om tidningens all- männa beskaffenhet, men något tillförlitligt underlag för ifråga- varande prövning kunde en sådan anordning dock aldrig lämna.

Kommittén vill vidare framhålla, att det, hur man än ordnar ett registreringsförfarande, ej torde kunna undvikas, att registreringen missbrukas och att därigenom uppkomma resultat, gom icke äro för rättskänslan tilltalande. Särskilt är därvid att tänka på möjligheten, att under förberedelserna till utgivandet av exi ny tidning, då under- handlingar föras med än den ene och än den andre om anställning såsom ansvarig utgivare eller eljest hos tidningsföretaget, därvid er- hållen kännedom om en tilltänkt titel för tidningen illojalt utnyttjas genom sökandet av registrering.

Härtill kommer, att man enligt kommitténs mening icke utan särskilt tvingande skäl bör tillskapa nya statliga organ eller ut- vidga redan bkefintligas verksamhetsområden.

Vare sig emellertid man nu anser, att fördelarna eller nack- delarna av ett registreringsförfarande, sådant som det av kom- mittén ifrågasatta, äro övervägande, har det stått klart för kommittén, att det, åtminstone för närvarande, är uteslutet att föreslå sakens ordnande på sådant sätt. Genomförandet av ifrågava- rande registreringssystem förutsätter nämligen ett så väsentligt rubbande av gällande principer för rätten att utgiva tryckt skrift, att det enligt kommitténs mening icke bör ifrågakomma att vid- taga den ändring av tryckfrihetsförordningen, som detta måste medföra, annat än i sammanhang med nämnda förordnings full- ständiga revision. För övrigt torde det kunna starkt ifrågasättas, huruvida. kommittén är behörig eller skickad att uppgöra förslag till en sådan ändring. Kommittén har därför stannat vid att låta rät- ten till en tidnings titel utan registrering tillkomma den, för vars räkning tidningen utgives, med eventuellt företräde åt den, som tidi- gare tagit titeln i bruk, samt överlämnat åt domstol att i förekom- mande fall avgöra, huruvida den, som påstår, att hans rätt till tid- nings titel genom missbruk av denna blivit kränkt, också i verklig- heten är den, som i nyss angiven egenskap äger rätt till titeln i fråga. Någon ändring av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om anmälningsplikt beträffande periodiska skrifters utgivande har kommittén då icke ansett sig böra föreslå. Men kommittén har sökt att utan någon sådan ändring så ordna förhållandena, att den an-

• Sida 38
•  Original

svarige utgivarens ställning på grund av hinderslöshetsbewiset ej må kunna förtaga värdet av den rätt till tidningens titel, som enligt kom- mitténs förslag skall tillkomma den, för vars räkning tidningen ut- gives; i sådant syfte har kommirtén, utom vad förslaget till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel innehåller, föreslagit vissa änd- ringar i förordningen om villkoren för postbefordran av tidningar. " En lagstiftning, byggd på den av kommittén antagna principen, kan näppeligen givas tillämpning annat än i fråga om likhet mellan titlar å tidningar, som utgivas i Sverige. Uteslutet anser kom- mittén det under alla förhållanden vara ej blott att göra wut- ländsk tidningsutgivare i förevarande avseende ansvarig för tid- ningens utgivande enligt svensk rätt vid svensk domstol utan även att giva innehavaren av rätten till en svensk tidnings titel möj- lighet att i Sverige genom talan mot importörer eller försäljare in- gripa mot förekomsten här i landet av utländsk tidning med för- växlingsbar titel; det bör icke på grund av titelns beskaffenhet vara någon förmenat att här i riket tillhandahålla tidning, som faktiskt existerar i utlandet. Och ehuru man ej kan tänka sig att utan reci- procitet få till stånd en överenskommelse om skydd för svenska tidningars titlar i främmande land, ingår icke i kommitténs förslag någon bestämmelse om möjlighet att under förutsättning av reci- procitet bereda skydd här i landet för utländska tidningars titlar. Att utan vidare under sådan förutsättning låta brukandet av en tid- nings titel exempelvis i Norge eller Danmark giva upphov till en rätt till titeln, som skulle kunna hindra envar, som senare började i Sverige utgiva tidning med lätt förväxlingsbar titel, att fortsätta därmed, synes ej kunna ifrågakomma. Icke heller kan man gärna låta utländsk tidnings förekomst i Sverige grundlägga dylik rätt, då ett exemplar av tidningen kan komma att hit införas av en ren tillfällighet och det alltid måste bliva svårt att bevisa, vid vilken tidpunkt tidningen först förekommit här i landet. Nu kunde man visserligen tänka sig, att möjligheten för utgivaren av en utländsk tidning att göra sin rätt till titeln gällande gentemot en svensk tid- ning begränsades till de fall, då vederbörande kunde visa sig hava lidit förfång av titlarnas förväxlingsbarhet, men detta skulle dock innebära, att den, som här i Sverige startade en tidning, riskerade att få ändra titeln på grund av liknande titels användande för en i ett främmande land utkommande tidning, om vars existens han kanske varken ägt eller ens haft, praktiskt taget, möjlighet att för- värva kännedom. Härtill kommer svårigheten för en svensk dom- stol att avgöra, huruvida utgivandet av en svensk tidning berett inne- havaren av en utländsk tidning förfång i hans verksamhet.

Om således kommitténs förslag ej är ägnat att läggas till grund för en sådan skandinavisk skyddslagstiftning, varom önskemål fram- ställts, har detta icke synts kommittén vara av någon avgörande praktisk betydelse. Fall av förväxlingsbarhet mellan å ena sidan en svensk tidnings titel och å andra sidan titeln å en norsk eller dansk tidning torde vara mycket sällsynta. Och även vid en hög grad av likhet mellan titlarna å en svensk tidning och en norsk eller dansk tidning är faran för att en förväxling i verkligheten åtmin-

• Sida 39
•  Original

stone i någon större omfattning skall äga rum överhuvudtaget ganska ringa, då tidningarna i stort sett hava helt skilda avsättningsom- råden. Näppeligen torde någon förväxling vid abonnering eller an- nonsering kunna förekomma annat än möjligen i fråga om inter- nationellt spridda publikationer. Förväxling vid lösnummerköp torde kunna anses praktiskt taget utesluten. Och då en tidning vid citat angives såsom källa, torde väl i allmänhet, åtminstone då fråga är om tidning, tillhörande dagspressen, det av sammanhanget fram- gå, huruvida tidningen är svensk, norsk eller dansk. Vad nu är sagt om norska och danska tidningar torde i huvudsak gälla i fråga om svenskspråkiga tidningar i Finland.

Det har förekommit, att en tidnings titel blivit registrerad såsom varumärke i tanke att därigenom skulle vinnas skydd mot missbruk av titeln i denna dess egenskap. Att emellertid en varumärkes- registrering icke medför skydd i sådant avseende är förklarat i ett Kungl. Maj:ts utslag den 7 maj 1897, vari uttalats, att registrering av ett varumärke (i det föreliggande fallet ett figurmärke, bestående av, utom en del ornament, orden »Nya revuen», registrerat under nr 5373) ej medför skydd mot användande å tidning av titel, förvil- lande lik det registrerade märket. Kommittén ansluter sig helt till den uppfattning, som i detta utslag kommit till uttryck. En tidnings titel avser ej att utmärka, från vem tidningen såsom vara betraktad härrör. Titeln har avseende endast å den intellektuella verksamhet, som tagit sig uttryck i tidningens innehåll, men resultatet av sådan verksamhet är ej en vara i varumärkesrättsligt hänseende.

Naturligtvis kan alltid tänkas möjligheten av att såsom varumärke för trycksaker blir registrerat ett ord, som användes såsom tidnings- titel, och det kan då uppkomma svårighet att avgöra, om i ett visst fall, exempelvis då ordet förekommer på omslag, vari tidningen försänts, ordet användes såsom varumärke eller såsom tidningstitel. Därvid kommer det i hög grad an på, i vad mån ordet har en tydligt framträdande karaktär av tidningstitel, och utslagsgivande blir den uppfattning, ordet i den föreliggande användningen är ägnat att framkalla hos allmänheten.

Med tidningstitlar äro i nu senast omhandlade avseende att Jjäm- ställa tidningsvinjetter; icke heller sådana kunna betraktas såsom varumärken. Kommittén har likväl icke ansett sig böra föreslå några lagbestämmelser till skydd mot efterapning av en tidnings vinjett eller utstyrsel i övrigt. Visserligen kan genom sådan efter- apning fara för förväxling tänkas uppkomma, men, under det att likhet mellan tidningars titlar är ägnad att framkalla en förväxling mellan tidningsföretagen, som kan medföra betydande olägenheter, bland annat i fråga om abonnering och annonsering, kan en likhet i tidningarnas yttre utseende näppeligen verka vilseledande annat än vid handköp av tidningsexemplar, när den köpande själv väljer bland utlagda tidningar; även i sistnämnda avseende spela dess- utom vinjett och utstyrsel i övrigt en mycket underordnad roll i Jämförelse med titeln. Vid citat ur tidningar eller eljest vid om- nämnz2nde av tidningar i tal och skrift kan förväxling endast fram- kallas genom titlarnas likhet. Och även om det är möjligt, att en lik-

• Sida 40
•  Original

artad utstyrsel kan bidraga till att för allmänheten försvåra det isär- hållande av tidningar, som deras titlar äro avsedda att åstadkomma, måste dock faran härav betecknas såsom mindre betydande. Då kommittén icke försport, att något fall förekommit, då olägenheter orsakats av att olika tidningar gjorts förväxlingsbara genom lik- het endast med avseende å vinjett eller utstyrsel i övrigt, har kom- mittén ansett sig kunna utan att åsidosätta något större praktiskt behov inskränka sig till att föreslå lagstiftningsåtgärder till före- byggande av förväxling på grund av likhet mellan tidningars titlar; en i och för sig önskvärd större enkelhet blir en följd av att lag- stiftningen på sådant sätt begränsas.

Förslaget avser ej att bereda skydd för titlar å andra periodiska skrifter än' sådana, som kunna benämnas tidningar eller tidskrifter. Böcker, som periodiskt utgivas under en och samma titel, exempelvis årligen utkommande kalendrar, föreningars årsskrifter o. d., har kommittén icke ansett vara i förevarande avseende att jämställa med tidningar. Men den omständigheten, att exempelvis en julpubli- kation utkommer endast en gång om året, är enligt kommitténs upp- fattning icke i och för sig något hinder för att den kan betraktas såsom tidning. Kommittén, som förmenar, att sådana periodiska skrifter, som enligt därom givna, i det föregående omnämnda stad- ganden icke kunna införas i det hos generalpoststyrelsen förda tid- ningsregistret, i allmänhet ej enligt gängse språkbruk äro att be- trakta såsom tidningar eller tidskrifter, har ansett det böra utan några särskilda föreskrifter överlämnas åt domstolarna att fritt av- göra, huruvida en periodisk publikation är att hänföra till tidningar- nas och tidskrifternas kategori eller icke.

• Sida 41
•  Original

Speciell motivering. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel.

1 och 2 $$.

Enligt 1 $ skall på detta område införas ett förbudsinstitut i nära motsvarighet till vad kommittén föreslagit såväl i förslaget till lag mot illojal konkurrens som i förslaget till lag om mönsterskydd. Vad det här framförallt gäller är att bereda vederbörande en möjlighet att få slut på utgivandet av en skrift, som genom sin titel kränker den rätt, han äger med avseende å samma eller liknande titel för annan skrift, alldeles oavsett huruvida nämnda utgivande sker under sådana omständigheter, att straffrättsligt ansvar rimligtvis bör kunna ifrågakomma. Har titeln å en tidning blivit vald utan någon avsikt att vilseleda, bör det vara möjligt att, oberoende av att titeln företer viss likhet med titeln å förut befintlig tidning, utan risk fortsätta användandet av densamma, tills det blir fastslaget, att likheten är ägnad att lätt framkalla förväxling. Med enbart ett straffstadgande, för vars tillämpning fordras avsikt att vilseleda, kunna enligt kom- mitténs förmenande förhållandena på detta område ej tillfredsstäl- lande ordnas.

De skäl, som föranlett kommittén att i förslaget till lag mot illojal konkurrens införa även stadganden om möjlighet till inte- rimistiskt förbud, meddelat av domstolen under pågående rätte- gång, göra sig icke här med samma styrka gällande. Detsamma kan sägas i fråga om den i kommitténs förslag till lag om mönsterskydd förekommande bestämmelsen, att av underrätt eller hovrätt utfärdat förbud skall anses gälla från den dag, utslaget därom meddelades, under förutsättning att utslaget vinner laga kraft eller blir av högre rätt fastställt. Ett pågående illojalt reklamerande, ett obehörigt ut- nyttjande av ett mönster, vilket för den, som har rätt till detsamma, kanske blott en helt kort tid har något värde, torde i vidä högre grad påkalla ett hastigt stävjande än utgivandet av tidning, vars titel kolli- derar med en äldre tidningstitel. Med hänsyn härtill ävensom till vad ett avbrytande av en tidnings utgivande eller en väsentlig förändring av dess titel kan innebära har kommittén icke ansett sig böra i för- slaget inrycka några bestämmelser i nämnda riktning. ;

Missbruk av tidnings titel kan enligt kommitténs förslag beivras antingen enligt 2 $, därest vederbörande handlat i avsikt att vilse- leda och därigenom gjort sig förfallen till straff och skadestånds- skyldighet, eller ock enligt 1 $ med yrkande om förbud, varvid frågan

• Sida 42
•  Original

om vederbörandes subjektiva skuld helt och hållet lämnas ur räk- ningen, och eventuellt därefter enligt 2 $, i fall meddelat förbud blir överträtt. Intet hindrar, att med ett yrkande enligt 2 $ för- bindes ett yrkande om förbud enligt 1 $. Talan skall alltid riktas mot den, för vars räkning den ifrågavarande tidningen utgives, oav- sett om denne eller annan är ansvarig utgivare av tidningen.

Förutsättning för att 1 eller 2 $ skall kunna komma till tillämpning är, att de titlar, som äro i fråga, förete sådan likhet med varandra, att förväxling lätt kan uppkomma. Man får ej vid avgörandet där- av exidast jämföra titlarna, betraktade som ljudkomhbinationer, utan man måste taga hänsyn till deras förmåga att i allmänhetens uppfatt- ning såsom benämningar å olika tidningar särskilja dessa. Under det att i vissa fall en tämligen obetydlig olikhet kan vara tillräcklig för att förebygga förväxling, kan i andra fall ett gemensamt egen- artat drag göra titlar, som i övrigt förete ganska stora olikheter, lätt förväxlingsbara. Att »Norrköpings Veckoblad» och »Norrköpings Posten» icke kunna anses förväxlingsbara medför exempelvis ej, att förhållandet -måste vara detsamma med titlar, sådana som »Grön- köpings Veckoblad» och »Grönköpings Posten». — I första hand är likheten mellan titlarna i och för sig avgörande. Förväxling kan i vissa fall lätt uppkomma enbart på grund av titlarnas likhet, även om tidningarna till sin beskaffenhet äro helt och hållet olika. Men det bör ej vara uteslutet, att hänsyn tages även till överensstämmelse i sistnämnda avseende mellan tidningarna, på grund varav en lik- het mellan titlarna kan bliva mera ägnad att framkalla förväxling än vad den vore under andra omständigheter.

Ett förbud torde enligt kommitténs förmenande mången gång omöj- liggöra för vederbörande att, utan att överträda förbudet, använda titel, som överhuvud är lätt förväxlingsbar med den äldre tidningens titel. I alla händelser bör ett förbud ej göras så inskränkt, att det- samma endast skulle avse användandet av den förbjudna titeln i oför- ändrad form.

Förbud meddelas enligt 1 $ för viss person och kan ej av annan överträdas. Låter den, som drabbats av ett förbud, annan övertaga den tidning, vars utgivande föranlett förbudet, är det möjligt, att gentemot denne 2 $ första stycket kan få tillämpning; i alla händelser kan ett förbud för den nye innehavaren utverkas. Framgår det, att en skenöverlåtelse ägt rum för att förhindra utdömandet av straff för förbudets överträdande, kan givetvis överlåtaren utan hinder där- av fällas till ansvar. Den allmänna förutsättningen för att en sva- randepart skall kunna ådömas straff enligt 2 $ andra stycket är, att han överträtt förbudet. Det tillkommer domstolen i varje särskilt fall, exempelvis vid ombyte av ledamöter i styrelsen för ett aktie- bolag, att pröva, huruvida denna förutsättning är förhanden. Den, för vars räkning tidning med sådan titel, som i 1 $ sägs, utgives, torde i allmänhet, därest han i god tro påbörjat utgivandet av tid- ningen under titeln i fråga, ej kunna sägas vid det fortsatta utgivan- det använda titeln i avsikt att vilseleda. Men undantag får tyd- ligen göras exempelvis för det fall, att titeln därvid anordnats på ett sätt, som är ägnat att underlätta uppkomsten av förväxling.

• Sida 43
•  Original

I 1 $ har kommit till uttryck, att beståndet av rätten till en tid- nings titel är beroende av tidningens utgivande; upphör detta, upphör även den ifrågavarande rätten att gälla. Att emellertid ett tillfälligt avbrott i tidningens reguljära utgivande icke har någon inverkan på den ifrågavarande rättens bestånd torde tydligt framgå av paragra- fens avfattning. Uttrycket »allt fortfarande — — — är avsedd att användas» syftar direkt på detta förhållande. Att, såsom under ären- dets föregående behandling ifrågasatts, låta rätten till titeln fortbestå under någon tid, efter det tidningens utgivande definitivt nedlagts, är näppeligen förenligt med den princip, varpå kommittén byggt sitt förslag.

Avgörande för prioriteten är den tid, under vilken en titel använts för samma tidning. Huruvida samma tidning skall anses föreligga, blir att bedöma efter omständigheterna i varje särskilt fall. Det är härvid att märka, att titelns identitet och ett fortsatt utgivande med stöd av samma hinderslöshetsbevis ej nödvändigtvis betyder, att en och samma tidning är förhanden. Om utgivandet skett först för en persons räkning och sedan för en annans, är det i allmänhet nödvän- digt, för att samma tidning skall anses föreligga, att den senare här- leder sin rätt från den förre; dock måste tydligtvis, om den, för vars räkning tidning utgivits, låtit annan endast under viss tid övertaga tidningens utgivande och efter nämnda tids förlopp återupptager ut- givandet för egen räkning, tidningens identitet anses vara bibehållen.

Enligt numera i justitiedepartemientet följd praxis blir, sålänge ett hinderslöshetsbevis gäller, sådant bevis för annan ej meddelat för tidning med idemtiskt samma titel. Den, som enligt kommit- téns förslag innehar rätten till en tidnings titel, är alltså, såvida hin- derslöshetsbevis röramde tidningen meddelats åt annan, med avseende å möjligheten att fortsättningsvis få tidningen under samma titel ut- given för sin räkning helt och hållet beroende av den sistnämnde. Vill innehavaren av hinderslöshetsbeviset ej vidare tillåta, att detta utnytt- Jas av den, för vars räkning tidningen förut utgivits, kan ett fortsatt utgivande av tidningen för dennes räkning ej ske, med mindre än att någon om ock högst obetydlig förändring av titeln vid- tages. Kommittén har med hänsyn till sådana fall ansett det böra i lagen utsägas, att en mindre väsentlig förändring av ti- tel icke må i och för sig avbryta rätten till prioritet till ti- teln. Den till titeln berättigade bör nämligen, om under ovan an- givna omständigheter tidningen med något ändrad titel fortfarande utgives för hans räkning, kunna ingripa mot den, som utnyttjar det äldre hinderslöshetsbeviset till utgivande av en tidning med den däri angivna titeln, vilken tidning, enligt vad förut sagts, trots titelns iden- titet ej kan anses vara samma tidning som den, vilken förut utgivits med stöd av samma bevis. Då utgivandet av en tidning i praktiken är i hög grad beroende av möjligheten att få tidningen på de villkor, som särskilt gälla för tidningar, postbefordrad, är det av vikt, att den, som åtnjuter rätt till en tidnings titel, ej i ett sådant fall, som här omhandlats, behöver vid förändring av tidningens titel för att i postbefordringshänseende åtnjuta samma förmåner som förut göra denna ändring större än att rätten till prioritet för titeln bibehålles

• Sida 44
•  Original

med möjlighet att enligt 1 eller 2 $ ingripa mot ett användande av den ursprungliga titeln. Ur denna synpunkt erfordras en ändring i förordningen om villkoren för postbefordran av tidningar, och kom- mittén vill i detta samraanhang hänvisa till det i detta betänkande framlagda förslaget till ändring av nämnda förordning med därtill hörande motivering.

Önskvärt vore det tydligtvis, att den tidningsutgivare, som på grund av schism mellan honom och innehawvwaren av hinderslöshets: beviset nödgats ändra tidningens titel och skaffa nytt hinderslöshets- bevis, måltte, sedan han utverkat förbud för innehavaren av det äldre hinderslöshetsbeviset eller annan, som utnyttjat detsamma, att ut- giva tidning med den däri angivna titeln, kunna återgå till den ur- sprungliga titeln och ej vara på grund av det äldre hinderslöshets- bevisets existens avskuren från möjligheten att få ett sådant bevis rörande tidning med samma titel utfärdat för sig eller för annan, som med hans medgivande gör ansökning därom. Kommittén anser det vara lämpligt, att för detta fall ett sådant avsteg göres från förut- nämnda, i justitiedepartementet tillämpade praxis, att det nyss an- givna önskemålet vinnes.

Kommittén har i 2 $ intagit en bötesskala, som kommittén tänkt sig skola komma till användning även i det förslag till lag om varu- märken och andra varukänneteeken, som kommittén kommer att

"framlägga.

35.

48.

Då rätten till tidnings titel i enlighet med kommitténs i det före- gående angivna principiella ståndpunkt skall åtnjutas av den, för vars räkning tidningen utgives, har i 4 $ utsagts, att denne är berät- tigad att beivra missbruk av titeln. Det har varit ifrågasatt att så- som den berättigade angiva tidningens förläggare. Inom bokmarkna- den är det visserligen alltid förläggaren av en bok, som bär den ekone- miska risken; i fråga om tidningar torde begreppet »förläggare» näp- peligen i samma mån vunnit burskap i motsvarande betydelse. Det kunde tilläventyrs tänkas, att den, som ekonomiskt understödjer ett tidningsföretag utan att dock därför vara berättigad till uppkom- mande vinst och ansvarig för eventuell förlust, kunde betraktas såsom dess förläggare.

Överträdelse av förbud kan i enlighet med denna bestämmelse komma att beivras av annan än den, som utverkat förbudet, därest tidningen ej längre utgives för dennes räkning. Kommittén har an-

• Sida 45
•  Original

sett yrkande om ansvar böra kunna efter angivelse framställas av allmän åklagare.

5 $.

I 5 $ har kommittén infört ett stadgande, som begränsar möjlig- heten till förbudstalan mot användandet av en tidningstitel, varun- der tidning utgivits sedan minst två år tillbaka. Kommittén har an- sett det ur rättssäkerhetens synpunkt vara motiverat, att på detta område — liksom på månget annat — rubbningar av faktiska för- hållanden, som ehuru rättsstridiga fått bestå under en längre tid, före- byggas. Att märka är emellertid, att någon tidsbegränsning icke föreslagits i fråga om talan mot den, som handlar i avsikt att vilse- leda. Någon anledning att uti ifrågavarande hänseende tillgodose den, som i brottslig avsikt använder en tidningstitel, anser kommit- tén icke finnas. I detta sammanhang må ånyo framhållas, att enligt kommitténs mening den, som i god tro tagit en tidningstitel i bruk och sedermera får vetskap om att den är förväxlingsbar med en för annan tidning i bruk tagen titel, icke enbart genom titelns fortsatta använ- dande kan anses handla i avsikt att vilseleda. Mot det föreslagna stadgandet kan möjligen invändas, att vederbörandes underlåtenhet alt, innan två år förflutit, ingripa mot en tidnings titel kan bero på okunnighet om tidningens existens, Det torde dock vara sällsynt, att en tidning, som utgivits under en så pass lång tidrymd som två år, icke blivit känd inom tidningsmännens egen krets; och då för övrigt man har postens tidningsregister att tillgå och dessutom kan i justi- tiedepartementet erhålla kännedom om alla meddelade hinderslöshets- bevis, synes ifrågavarande invändning ej böra tillmätas någon av- görande betydelse. Att i enlighet med Svenska tidningsutgivareföre- ningens uttalade önskan sätta tiden kortare än två år har kommittén icke kunnat finna tillrådligt.

6 $.

Ett mål om missbruk av tidningstitel, vari framställts yrkande om ansvar eller skadestånd, skall handläggas av domstolen i den ort, där brottet blivit begånget d. v. s. där tidningen, oberoende av var den blivit tryckt, utgivits. Därest stadgandet i 6 $ ej funnes, skulle en talan om meddelande av förbud däremot vara hänvisad till svaran- dens personliga forum. Emellertid grundas även en förbudstalan på en viss begången gärning, nämligen utgivandet av en tidning, och det har synts kommittén lämpligt, att jämväl en sådan talan skall anhängiggöras vid domstolen i den ort, där gärningen begåtts. Be- stämmelsen i 6 $ innebär dessutom, att i mål om meddelande av för- bud talan skall fullföljas i den ordning, som för brottmål finnes stadgad. Enär i brottmål klagotiden är kortare och förfarandet enk- lare än i allmänhet i tvistemål, befordras därigenom avsevärt snabb- heten i avgörandet av mål om meddelande av förbud, och är detta av stor betydelse i betraktande av att ett beslut om meddelande av förbud icke erhåller rättslig verkan, förrän det vunnit laga kraft.

Av stadgandet i 6 $ följer, att ett yrkande om meddelande av för-

• Sida 46
•  Original

bud kan förbindas med ett yrkande om ansvar utan att därigenom, då målet oberoende därav har karaktär av brottmål, för fullföljd av förbudsyrkandet andra "regler komma att tillämpas än de, som eljest skulle gällt. Det föreligger därför icke någon frestelse för veder- börande att tillgripa ett ansvarsyrkande för att nå ett snabbare av- görande.

8$.

Kommittén har ansett lagen böra vara endast i begränsad omfatt- ning tillämplig i förhållandet mellan tidningar, som utgivas vid tid- punkten för lagens ikraftträdande.

Emnligt 8 $ kan icke någon talan alls föras mot användandet av en titel, varunder tidning vid nyssnämnda tidpunkt utgivits under minst två år. I fråga om sådant användande av tidningstitel har alltså icke ens den möjlighet till talan, grundad på avsikt att vilseleda, som förefinnes enligt 5 $, lämnats öppen. Att kommittén sålunda beträf- fande ifrågavarande tidningar lämnat de bestående förhållandena helt orubbade, har berott av hänsyn till såväl tidningsutgivarna som allmänheten. Vad de förra angår, har deras intresse att vara full- ständigt tryggade mot rättegångar i trakasseringssyfte synts så beak- tansvärt, att den intagna ståndpunkten ansetts fullt motiverad, även om i något enstaka fall förefintligheten av avsikt att vilseleda skulle kunna göra ett rättsligt ingripande befogat.

I fråga åter om tidningar, som vid tidpunkten för lagens ikraftträ- dande utgivits under kortare tid än två år, har kommittén ansett möj- lighet till talan böra förefinnas ehuru i likhet med vad som enligt 5 $ gäller beträffande tidningar, som börjat utgivas efter nyssnämnda tidpunkt och vilkas utgivande pågått under minst två år, begränsad till sådana fall, där avsikt att vilseleda föreligger. Att gentemot tid- ningar, som börjat utgivas under tiden närmast före lagens utfär- dande eller ikraftträdande, avskära även denna möjlighet till talan har synts kommittén betänkligt. Särskilt under nämnda tid torde, om full ansvarsfrihet rådde, ett illojalt antagande av titel, som vore för- växlingsbar med en av annan tidigare använd, kunna befaras.

• Sida 47
•  Original

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 2, 3, 4 och 5 8$ i förordningen den 17 mars 1916 angående villkoren för post- befordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

2$.

Enligt nu gällande bestämmelser antecknas i det hos generalpost- styrelsen förda tidningsregistret såsom utgivare av tidning alltid den, för vilken hinderlöshetsbevis blivit meddelat. Vid postabonnemang är det till denne, som postverket redovisar inflytande prenumerations- avgifter; den, för vars räkning tidningen utgives, kan endast på grund av fullmakt från den ansvarige utgivaren lyfta dylika medel och en i sådant avseende utfärdad fullmakt kan när som helst av full- maktsgivaren återkallas.

Kommittén ser häri ett missförhållande, på vilket man bör söka råda bot i sammanhang med en lagstiftning, sådan som den av kom- mittén föreslagna, enligt vilken rätten till en tidnings titel skall till- komma den, för vars räkning tidningen utgives. |

Så som kommittén tänkt sig förhållandena ordnade, skall i fråga om en nystartad tidning anmälan till registret kunna göras av vem som helst, under förutsättning att han kan förete ett för honom eller annan utfärdat hinderslöshetsbevis angående tidningens utgivande. Anmälaren skall då antecknas såsom utgivare; och då anmälaren skall avgiva en förklaring, att tidningen utgives eller skall utgivas för hans räkning, torde detta innebära en ganska god garanti för att i registret såsom utgivare kommer att bliva antecknad den person, som enligt kommitténs lagförslag får rätt till tidningens titel. VWVisser- ligen blir möjligheten av sådan anteckning, där annan innehar hin- derslöshetsbeviset, beroende på denne andres medverkan; men det torde i allmänhet icke möta någon svårighet för vederbörande att i samband med anställande av en ansvarig utgivare få för anteckning 1 postregistret hinderslöshetsbeviset till sig utlämnat. Om något obe- hörigt tryck kan icke här bliva tal, då den, som enligt tryckfri- hetsförordningen är ansvarig för tidningens innehåll utan att tid- ningen utgives för hans räkning, därigenom icke berövas någon för- mån, som rimligtvis bör tillkomma honom.

Att en tidning, som av en annan än den ansvarige utgivaren an- mälts till registret, får ny ansvarig utgivare synes icke behöva an- mälas till registret, men om tidningen skall utgivas under förändrad titel, bör liksom för närvarande anmälan därom göras med företeende

• Sida 48
•  Original

av det nya hinderslöshetsbeviset; utan sådan anmälan kan veder- börande icke hava rätt att få tidningen med den förändrade titeln postbefordrad. Kommittén har funnit lämpligt, att en uttrycklig be- stämmelse härom intages i förordningen, då med kommitténs stånd- punkt, som icke överensstämmer med den, varå förordningen för när- varande är byggd, en tidnings titel kan förändras utan att tidningen därför upphör att vara densamma.

Tredje och fjärde styckena av förevarande moment behandla de fall, då ny utgivare skall antecknas i registret. Tredje stycket av- ser tidningar, som införts i registret efter det den föreslagna änd- ringen i förordningen trätt i kraft och i fråga om vilka det förutsät- tes, att den, för vars räkning tidningen utgives, är antecknad i regist- ret såsom utgivare. Fjärde stycket avser återi främsta rummet redan förut i registret intagna tidningar, i fråga om vilka såsom utgivare all- tid antecknats den, för vilken hinderslöshetsbeviset var utfärdat. Även om denne endast såsom ansvarig utgivare är fästad vid tidningsföre- taget, har, då han likväl officiellt står såsom bärare av rätten i fråga, en instämmande förklaring från hans sida ansetts erforderlig för re- gistreringens överföring. Visserligen torde en vägran att avgiva en dylik förklaring i sistnämnda fall oftare kunna tänkas förekomma än vid registrering av en ny tidning vägran från den ansvarige utgiva- rens sida att utlämna hinderslöshetsbeviset, men kommittén håller före, att i såväl ena som andra fallet ett motstånd från den ansvarige utgivarens sida skall bliva sällsynt. För den händelse den i registret antecknade utgivaren avlidit, skall enligt kommitténs förslag möj- lighet finnas att få en sådan handling, varom nu är fråga, utfärdad av vederbörandes dödsbodelägare, som jämväl i detta avseende måste betraktas såsom hans rättsinnehavare.

Något stadgande om rätt att vid domstol vinna rättelse av en regist- rering, där såsom utgivare angives annan än den, för vars räkning tid- ningen utgives, har kommittén icke ansett sig höra föreslå, då enligt kommitténs mening hithörande förhållanden genom de förändringar i förevarande förordning, som av kommittén föreslagits, i allmänhet torde även utan anlitande av en sådan omständlig utväg komma att på ett tillfredsställande sätt ordnas i anslutning till de principer, var- på kommitténs förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel är byggt.

Bestämmelsen i nuvarande 2 mom., att olika upplagor av tidning skola såsom särskilda tidningar införas i tidningsregistret, synes kommittén vara olämplig. Med avseende å tidningsregistret bör principen vara, att endast en tidning kan utgivas med stöd av ett och samma hinderslöshetsbevis. Kommittén har därför föreslagit uteslutandet ur 2 9 av stadgandet om olika tidningsupplagor och in- tagandet i stället i 5 $ av en likartad bestämmelse med avseende å dessas införande i tidningstaxan.

3 $.

Kommittén har ansett tidnings införande i tidningsregistret ej böra vägras på grund av titelns kollision med tidigare registrerad tidnings titel i annat fall än då titlarna äro identiska. Bestämmelsen därom i 1

• Sida 49
•  Original

mom. under d) innebär endast, att två tidningar ej kunna registreras med stöd av samma hinderslöshetsbevis. Genom en sådan bestäm- melse förebyggas de svårigheter, som eljest skulle kunna uppstå för posten att för tillämpning av stadgandet i 4 $ 1 mom. om avförande ur registret av tidning, varav under ett år något nummer ej utkom- mit, avgöra, huruvida av två 1 registret införda tidningar med iden- tiska titlar den ena eller den andra i verkligheten utkommit. i

I övrigt synes kommittén hänsyn till likhet mellan titlar böra tagas endast då fråga är om postabonnemang. Att, såsom en vägran att in- föra en tidning i tidningsregistret innebär, förhindra en tidnings be- fordran såsom utgivarekorsband på grund av titelns likhet med an- nan tidnings titel kan icke vara ur postverkets eller eljest något all- mänt intresse påkallat; i den mån tidningens utgivande kränker en- skild rätt, må vederbörande ingripa däremot enligt den föreslagna lagen om rätt till tidnings eller tidskrifts titel. I fråga om förut- sättningarna för postabonnemang har kommittén i 5 $ föreslagit en bestämmelse, som har avseende å fall av kollision mellan tidningars titlar.

45:

Den ändring, som föreslagits i I mom., är betingad av att, såsom förut nämnts, enligt kommitténs förslag särskilda tidningsupplagor ej skola såsom olika tidningar införas i tidningsregistret.

FS

Med avseende å stadgandet i 1 mom. tredje stycket är, utöver vad i det föregående blivit anfört, att märka, att bestämmelsen är avfattad så, att postabonnemang ej skall kunna vägras på grund av varje så- dan likhet, som avses i lagen om rätt till tidnings eller tidskrifts ti- tel. Man måste nämligen räkna med det fall, att såsom utgivare av tidning i tidningsregistret ej står antecknad den, för vars räkning tidningen utgives, utan den ansvarige utgivaren och att en schism uppstår dem emellan, som omöjliggör för den förre att fortsätta tid- ningens utgivande med oförändrad titel. Det är för ett sådant fall ej nog för tillgodoseende av den förres rätt, att han skall kunna fort- sätta att utgiva tidningen med en något förändrad titel och enligt nyssnämnda lag ingripa mot den ansvarige utgivaren, om denne an- vänder den gamla titeln; den till titeln berättigade måste också kunna få tidningen med en ändrad titel postbefordrad, trots att denna titel är ägnad att av allmänheten lätt förväxlas med den gamla. Detta kan han enligt I mom. tredje stycket få, om blott ändringen av titeln är så stor, att det ej möter några betydande svårigheter för postver- ket att hålla i sär den ändrade titeln från den gamla.

Om för det fall, som nyss omförmälts, den, som äger rätt till titeln, får den ansvarige utgivaren ådömd påföljd enligt 1 eller 2 $ i den av kommittén föreslagna lagen för användande av den titel, varå hans hinderslöshetsbevis lyder, bör den omständigheten, att för den aun- svarige utgivaren postabonnemang är medgivet å tidning med ifråga: varande titel, icke vara till hinder för att den, som äger rätt till titeln, medgives dylikt abonnemang å en för hans räkning utgiven

• Sida 50
•  Original

tidning, vars titel så oväsentligt skiljer sig från den ursprungliga, att rätt till postabonnemang enligt tredje styeket icke kan honom med- givas. Detta är ändamålet med det stadgande, kommittén föreslagit i fjärde stycket. Det har icke ansetts erforderligt, att i ett sådant fall, som här avses, den i tidningsregistret verkställda registreringen för den ansvarige utgivaren avföres annat än med tillämpning av stad- gandet i 4 $ I mom.

Beträffande 3 mom. hänvisas till vad förut under 2 $ blivit anfört.

• Sida 51
•  Original

Förslag till ändrad lydelse av $ 1, 3:o och 4:0, tryckfrihets- förordningen.

När bestämmelserna om äganderätt till skrift år 1876 utbrötos ur tryckfrihetsförordningen, infördes i densammas $ 1 mom. 3 ett an- givande av att angående sådan rätt skulle gälla vad som stadgades i särskild lag, stiftad i den ordning, 87 $ regeringsformen föreskreve. En motsvarande hänvisning till den civilrättsliga lagstiftningen om rätt till tidnings eller tidskrifts titel synes nu lämpligen böra införas i samma lagrum.

Uttrycket »dagblad eller periodisk skrift» har, ehuru icke fullt lämpligt, använts av kommittén, enär detsamma förekommer på flera andra ställen i tryckfrihetsförordningen.

Kommittén har ansett lydelsen av s. k. hinderslöshetsbevis böra såtillvida modifieras, att däri skall angivas, att hinder för anmälaren enligt tryckfrihetsförordningen ej möter mot skriftens utgivande. Den nuvarande lydelsen låter sig ju ej väl förena med det förhål- landet, att hinder mot skriftens utgivande kan föreligga enligt den föreslagna lagen om rätt till tidnings eller tidskrifts titel. För övrigt vill kommittén påpeka, att på grund av titelns beskaffenhet även offentligträttsliga hinder kunna tänkas möta mot periodiska skrif- ters utgivande. Exempelvis kunna bestämmelserna i lagen den 2 Juni 1911 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar lägga hinder i vägen mot utgivande av en tidning med titeln »Röda korset». Och de kommitterade, som år 1912 avgåvo betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, uttalade däri, efter att hava om- nämnt, hurusom frågan om förbud för enskild tidning att bruka sådan titel, som kunde föranleda det missförstånd, att tidningen ägde offi- ciell karaktär, varit föremål för en interpellation vid 1911 års riksdag, att åt ett förbud i sådan riktning väl borde, om det skulle genomföras, givas en generell tillämpning, så att det komme att omfatta privat- företag, institutioner etc. äv varjehanda slag, och att förbudet i sådant fall tydligen borde få sin plats i allmän lag, utan att, enligt kommitteérades uppfattning, dess tillämplighet å tryckt skrift däri- genom. bleve utesluten. Kommittén vill i detta sammanhang fram- hålla, att, om bestämmelser mot illojal reklam, anslutande sig till de stadganden, som införts i kommitténs förslag till lag mot illojal konkurrens, komma till stånd, dessa kunna tänkas bliva tillämpliga i fråga om användande för tidning av titel, som är missvisande i nyssnämnda avseende.

De av kommittén föreslagna ändringarna av tryckfrihetsförord- ningen äro enligt kommitténs mening icke av den beskaffenhet, att hinder föreligger för genomförande av de föreslagna lagstiftnings- åtgärderna i övrigt, innan ännu de ifrågasatta grundlagsändringarna blivit verklighet.

• Sida 52
•  Original

Kommitténs ståndpunkt i fråga om förbudsinstitutet . enligt 1 och 2 $$ i det framlagda förslaget kan jag ej biträda, då enligt min åsikt ej någon domstol bör tillerkännas makt att i form av ett förbud stifta en, låt vara blott mot viss person gällande, lag, som med bin- dande verkan även för andra domstolar förklarar, att begående i framtiden av en viss handling skall, utan någon prövning av hand- lingens rättsstridighet enligt i vanlig ordning stiftad lag, medföra straffrättsligt ansvar och skadeståndsskyldighet Enligt min mening bör ett förbud, som en domstol meddelat på grund av att en viss be- gången handling enligt domstolens uppfattning varit rättsstridig, ieke kunna hava annan rättsverkan än att en därefter begången objektivt taget rättsstridig handling kan komma att medföra straff och skadeståndsskyldighet även utan sådan subjektiv skuld, som eljest är förutsättning för dylik påföljd. I överensstämmelse härmed anser Jag, att enligt den lag, som är i fråga, såsom överträdelse av förbud bör kunna straffas endast sådan gärning, som skulle kunnat oavsett förbudet straffas, därest avsikt att vilseleda varit förhanden, och att domstol, där ansvar yrkas för överträdelse av förbud, bör pröva, huruvida gärningen är av sådan beskaffenhet; om domstolen därvid kommer till den uppfattningen, att förbudet meddelats med orätt, bör således ej ens för ett fortsättande av alldeles samma förfarande ådömas påföljd.

Det förefaller mig som om med den ståndpunkt, kommitténs för- slag intager, en domstol, vid vilken yrkas ansvar för överträdelse av förbud, skulle kunna få en ganska svår ställning. Antag, att förbud utfärdats mot användandet av en titel A på grund av dennas lik- het med en annan titel B och att ansvar sedan yrkas för överträ- delse av förbudet vid en domstol — eventuellt av högre instans än den, som slutgiltigt avgjort förbudsyrkandet, — vilken har den upp- fattningen, att likheten mellan A. och B ej är sådan, som i 1 $ av- ses. Detta ansvarsyrkande kan grundas på antingen att titeln A an- vänts oförändrad, i vilket fall domstolen, åtminstone om ej andra på förväxlingsfaran inverkande omständigheter förändrats, trots sin nyss angivna uppfattning måste döma till ansvar, eller ock attistäl- let för A använts en något förändrad titel A', som förmenas om- fättas av förbudet. Det kan ej vara kommitténs mening, att i sist- nämnda fall domstolen skall äga full frihet att ogilla åtalet på den grund, att A' ej anses så lik B, att förväxling lätt kan uppkomma, vil- ket ju med hänsyn till domstolens bundenhet i det förstnämnda fal- let vore orimligt, om man tar i betraktande möjligheten av att titeln A! kan vara mer lik B än A är, Men å andra sidan vore det även

• Sida 53
•  Original

orimligt, om endast graden av likhet mellan A och A'! skulle vara av- görande, enär en domstol då skulle kunna vara tvungen att på grund av förbud utdöma straff för användande av titel, som kanske icke heller av förbudsdomstolen skulle hava ansetts förväxlingsbar med den skyddade titeln i fråga.

Möjligen innebär kommitténs ståndpunkt, att i det angivna fallet användandet av titeln A!? måste straffas, därest det ej är större olik- het mellan A! och B än mellan A och B samt A? samtidigt ej är mera olik A än B är, men det förefaller även högst egendomligt, om dom- stolen då skulle hava full frihet att låta sin uppfattning om förväx- lingsbarheten mellan A+! och B spela in, såsnart A! är mera olik B än A är, alldeles oavsett graden av likhet mellan A och A'.

Nu är det dessutom ej enbart likhet mellan titlarna i och för sig, som i förevarande avseende bör vara avgörande. Enligt min uppfattning kan överensstämmelse i tidningars utstyrsel likaväl som överens- stämmelse med avseende å deras beskaffenhet göra en likhet mellan titlarna mera ägnad att framkalla förväxling än den under andra omständigheter vore och därtill bör ock vid tillämpning av ifråga- varande lagbestämmelser hänsyn kunna tagas. Så mycket större är då anledningen att giva intrångsdomstolen full frihet att pröva, huruvida den såsom överträdelse av förbudet åtalade handlingen är av beskaffenhet att utgöra kränkning av annans rätt.

Det kan tänkas, att den, som genom underrätts utslag drabbats av förbud, underlåter att överklaga detta utslag, då han, fastän han kanske finner förbudet obefogat, anser sig böra vidtaga någon mindre ändring av titeln och tager för avgjort, att det sedan ej skall kunna bliva tal om någon förväxlingsfara. Om han då likväl sedan åtalas för överträdelse av förbudet och denna rättegång föres upp till Högsta domstolen, kan det väl ej vara riktigt, att Högsta dom- stolen, om den ej finner någon sådan förväxlingsfara, som lagen av- ser, vara förhanden, dock skall, på grund av att förbudet måste an- Ses 0 även den ändrade titeln, behöva döma vederbörande till straff.

Visserligen har man också att räkna med sådana fall, då en un- derrätt har att pröva ett yrkande om ansvar för överträdelse av förbud, som meddelats av högre rätt, men jag kan ej finna några betänkligheter mot att även i ett dylikt fall låta intrångsdomstolen fritt följa sin uppfattning om förväxlingsfaran; därest ansvars- yrkandet till följd därav ogillas, torde väl i allmänhet, eventuellt med tillämpning av stadgandet i 30 kap. 13 $ rättegångsbalken, det samma kunna fullföljas till den högre rätt, som meddelat förbudet.

Min ståndpunkt avviker vidare från kommitténs därutinnan att kännedom om förbudet synes mig alltid böra vara förut- sättning för straff på grund av en i strid med förbudet begången handling. Det kan tänkas, att förbud meddelats ett aktiebolag och att sedan yrkande om ansvar för överträdelse av förbudet fram- ställes mot styrelsens medlemmar; i sådant fall bör straff ej kunna ådömas en styrelseledamot, som, kanske på grund av att han först senare inträtt i styrelsen, saknat kännedom om förbudet, men jag betvivlar, att, om kommitténs förslag blir lag, en domstol skall anse

• Sida 54
•  Original

sig kunna, trots att överträdelse av förbudet från bolagets sida kon- staterats, frikänna en sådan svarande på grund av att han ej över- trätt förbudet (jfr sista stycket å sid. 42).

Jag anser således, att framför den av kommittén föreslagna ly- delsen av 1 och 2 $$ är att föredraga följande avfattning:

Lid:

Brukar någon — — — eller upprepa sådant förfarande. Den omständigheten — — — stycket avses.

2$.

Enligt en sådan avfattning av 1 och 2 $$ omfattar ett förbud varje handling, som utgör kränkning av rätten till den tidningstitel, var- om fråga är, oavsett i vilket likhetsförhållande den står till den hand- ling, som framkallat förbudet. I detta avseende kommer således ett förbud att bliva mera omfattande än enligt kommitténs förslag. Men jag kan icke föreställa mig, att ett förbud med sådan rättsverkan kan genom ökad möjlighet till överträdelse i god tro verka mera betungande för vederbörande än ett i enlighet med kommitténs för- slag meddelat förbud med dess svävande och ovissa omfattning.

Emellertid kan det med fog ifrågasättas, om man icke också borde fordra, att vederbörande, för att kunna ådömas påföljd för överträ- delse av förbud, insett eller bort inse, att han överträdde förbudet. Jag vill därför alternativt föreslå, att 2 $ får följande lydelse:

»Begår någon gärning, som i 1 $ sägs, i avsikt att vilseleda eller mot bättre vetande i strid mot förbud, som genom domstols laga- kraftägande beslut blivit honom meddelat, dömes till — — — upp- kommen skada.»

Slutligen vill jag framhålla, att den praktiska betydelsen av här omhandlade spörsmål om rättsverkan av ett förbud kan synas ganska obetydlig men att på andra lagstiftningsområden, där kommittén föreslagit eller kan komma att föreslå införandet av ett förbudsinsti- tut, uppställa sig enahanda spörsmål, och att dessa där kunna hava vida större praktisk betydelse.

• Sida 55
•  Original

• Sida 56
•  Original

• Sida 57
•  Original

• Sida 58
•  Original

Systematisk förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari-mars 1922;

Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.) :

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. | Betänkande angående förvaltningen av kronans jord DL bruksdomäner. Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. | Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag an. 25 gående rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8

⁴ RIEn Ane rörande internering av återfallsförbrytare. | Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] 7

: (26) : < i Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10; Betänkande angående statens övertagande av föräds Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] lingsverksamheten beträffande avkastningen från

statens skogar. (28) Kommunalförvaltning.

Städernas SSR RER och rättigheter i förhållande till Industri.

staten. (3 : NE 2 S SALER GETA JP TORG RR HÖNA ANS SSA KON ger betänkande. 3. (15) Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] )

Bilaga till d:o. & Handel och sjöfart.

ATEN SO ENA OTRAE e HS Ar AT SV HSE Betänkande rörande Jlönereglering vid lots- och fyra

Betänkande angående tillverkning och beskattning av = staten. (20) maltdrycker. 4 ; : Utlåtande angående kontrollen över sockertillverk- Kommunikationsväsen.

ningen. (13)

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- | Betänkande om ostkustbanan. (18) kanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas | Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ö reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valuta- | Ostkustbanekommitténs promemoria med anledning a dumping. .34) järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Ö i Utredning angående ett svensk statslotteri. (24) , Järnvägsstyrelsens erinringar med anledning av ost kustbanekommitténs promemoria. (81) Politi. | Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] :

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

fr Socialpolitik. SKOUOmIHslönens FE an GRE för Utredning och förslag angående vården av blinda. (380) en ny läroverksorganisation.. . Historiska över Byggnadsarbetarsakkunnigas bet. 2. Arbetsstatistisk sikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar.

r i ; 7 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) - 3 UNG ErSÖ kran STör AFRSESnAdSVerkspm beten; Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7)

Betänkande angående Chalmerska institutets omorga nisation. (12)

Hälso- och sjukvård. Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) ENS .

Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. SI rd Utredning angående statsunderstöd för idrottems främ- jande. [8] :

Försvarsväsen.

Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) å j Betänkande angående officerskårens vid flottam rekry. tering och utbildning. (14) |

⁵ Allmänt näringsväsen. Stullägg 1 betänkande beträffande förrådsverksamhete vid marinen. [6]

Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang :

I till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) . : Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag Utrikes ärenden. Internationell rätt.

till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel : m. m: [9]

rv