Förhållandet mellan strandäganderått och fiskerätt vid havskusten i Norge.

Liksom den svenska fiskerilagstiftningen sedan gammalt är byggd på. den åskådningen att strandägarens rätt sträcker sig icke blott till strand— brädden utan även till den närmast tillstötande del av havet, så var enligt de gamla norska lagarna den till stranden stötande havsbottnen närmast att betrakta som tillhörande strandägaren.

Sålunda säger en norsk rättslärd, professor Brandtl, i fråga om egendo- mar, som begränsas av havet, att de gamla norska lagarna visserliger icke innehålla några uttryckliga föreskrifter utöver bestämmelserna angående fiskeriet samt val- och vrakrätten, men att det dock tydligen syntes vara förutsatt att äganderätten också här sträckte sig så långt som havsbottnen läte sig följas under vattnet och tillika omfattade den havssträckning som betäckte bottnen, varemot havet längre ut räknades som allmänning. Dock tillkom jordägaren ingen uteslutande rätt till havsfiske men var det där- emot honom ensam förbehållet såväl att uppföra fasta inrättningar på bottnen som att indämma vattnet innanför allmänningsvattnet.

Enligt en annan rättslärd, professor Aschehoug, som skrivit en avhand— ling om spörsmålet” sträcker sig strandägarens rätt över havsbottne1 dit. där det egentliga djupet begynner eller till marbacken.

Då läran om marbacken eller molbacken är av grundläggande betydelse för spörsmålet om rätt till havsbottnen, eftersom rättspraxis synes l:a ut— vecklat sig i den riktning att strandägaren har dispositionsrätt om icke äganderätt till havsbottnen intill marbacken, lämnas här en redogörelse för de äldsta bestämmelserna om marbacken och vad med själva begreppet marbacke förstås.

I den äldre Gulatingslagen uppställas regler för huru en man skall lräva en annan för en fordran. Han skall då, heter det i 37 kapitlets, kräva ho- nom första gången och, om ingen uppgörelse då kommer till stånd, skall han gå utanför gården eller fara ut om marbacken (marreins bacca) och sedan bege sig åter till hans hus och kräva honom andra gången På samma sätt heter det i anförda lag kap. 268: Han skall bedja honom vara hemma medan han ror utanför marbacken eller går utanför gården. Han skall då återvända till hans hus och kräva honom.

Att ro utanför marbacken ställes alltså här liktydigt med att gå utinför gården. Härav har man slutit till att marbacken utgör gräns för jordegen- dom vid havsstranden och att den rättsliga förutsättningen härför näste vara den, att det vid varje strand finnes en marbacke.

1 Ugeblad for Lovkyndighed 1870, sid- 330. " Om Eiendomsret till Havgrund, Ugeblad for Lovkyndighed 1870, nr 40. ” Norges gamle Love indtil 1387, band I, sid. 23, Um domfesto.

• Sida 39
•  Original

Emot denna. uppfattning om strandägarens dispositionsrätt över havs- bottnen ut till marbacken har erinrats att det i »Privilegier for den adelige Stand» av den 24 juni 1661 & 18 uttryckligen sagts om Konungen att »alle han Rigers Forstrander er hans», vilken grunds-ats även återfinnes i gre- varnas privilegier av den 25 maj 1671 $ 18 och de därutinnan lika lydande friherrarnas privilegier av samma dato % 16, där det säges: »Endog alle

, Forstrande Kongen tilhöre, saa blifver dog Greverne bevilget, overalt paa deres Gods ikke alene at nyde frie Fiskeri og Fördel av alle Slags Fiske, ved hvad navn og naevnes kan, for deres egen Grund, men endog alt Vrag, som strander for deres egne Grunde, saavidt de sig straekke». På grund härav och då i Christian V:s norska lag 4—4—4, liksom på samma ställe i hans danska lag, forstranden förutsättes vara Konungens, syntes det kunna ifrågasättas, om man icke likaväl i Norge som i Danmark skulle kunna uppställa den regeln, att forstranden är undandragen den privata ägande- rätten och i den bemärkelse tillhör det allmänna, att envar har fri tillgång till att nyttja den. Men likaväl som det på ganska goda skäl kan dragas i tvivelsmål, huruvida uttalandet i danska lagen att forstranden tillhör Konungen, verkligen kan ges vidsträcktare betydelse än vad lagen själv säger, nämligen att det vrakgods, som driver in på forstranden, tillhör Konungen, lika visst är det att den norska rätten icke tillagt grundsatsen större räckvidd än att omfatta allenast rätten till vrakgodset. Det kan dock icke förnekas att norska lagen 4—4—4 om Konungens rätt till for— strand står i strid med bestämmelserna i Gulatingslagens 37 och 268 kapi— tel. Men trots uttalandena att forstranden tillhör Konungen och att for- strandsrätten omfattar allt fiskeri, har dock rättspraxis utvecklat sig där- hän att i enlighet med den äldsta lagstiftningen strandägaren har för- foganderätt över havsbottnen ut till marbacken, andras rätt till samfärdsel och fiskeri samt annan gammal sedvanerätt dock oförkränkt.

Om innebörden av begreppet marbacke ha bland de norska rättslärda ganska skiftande meningar uttalats och någon bestämd definition därpå har icke heller framgått ur rättspraxis. Svårigheten att definiera begrep- pet beror givetvis på kustformationernas olikheter i naturhänseende. I fjordarna, längs bergväggarna, är det i regel bråddjupt omedelbart invid land, så att havsbottnen ofta bildar hundratals meters djup i omedelbar fortsättning av de branta fjordväggarna. Här begynner alltså djupet all— deles intill kusten. Längre ut, iskärgårdarna, är det visserligen på många ställen ett betydande djup nära intill land, men på det hela taget är det i regel grundare, på många ställen långgrunt; och ut emot havet är det på sina ställen så grunt på långa sträckor att det bryter till och med vid ganska svag vind. I den sydliga delen av Norge har man åter utanför kusten den stora djuprännan.

Å ena sidan har man ansett att marbacke ej vore till finnandes vid alla stränder, nämligen icke vid sådana, där stordjupet begynner alldeles vid strandlinjenl. Att det också vid långgrunda stränder kan möta svårigheter att bestämt ange marbackens läge framgår av en av Norges höiesteret med- delad domz, som stöder sig på ett votum av höisteretsassessor C. Hansteen, vilken yttrade bland annat: »Strandeierens Eneraadighed over Havbunden antages at streekke sig til Marbakken (Molbakken), hvis saadan findes. Hvor ingen Marbakke findes, kan det vaere vanSkligt at sige, hvor Graandsen skal

* Fiskeriinspektör Landmark. Retst. 1890 sid. 260. ' Retst. 1888 sid. 729.

• Sida 40
•  Original

sattes. Men det skjönnes ikke, at man kan vaere berettiget til at seette Graendsen ved nogen synder-lig Dybde.» Vid tillfället i fråga hade ostron— fiskare. gått ned till ett djup av 30—36 fot för att skrapa ostron men de blevo i enlighet med, Hansteens votum frikänd-a av höiesterets majoritet. Enligt en annan votering i höiesteret av bemälda Hansteen1 är en sluttning i havsbottnen av en famn på fem famnar att anse söm marbacke.

Å andra sidan har man gjort gällande att det på en definition av begrep- pet marbacke bör ställas den fordran att marbacken kan användas som gräns, eftersom den i lagen användes som gräns för all jordegendom vid havskusten, och att man förty måste utgå ifrån att det finnes en marbacke .Vid varje havsstrand. Man har därför ansett att i de fall, där stordjupet begynner tätt vid strandlinjen, är att såsom marbacke anse själva den ome- delbart från stranden begynnande störtningen mot djupet, d. v. s. att den branta sluttningen tätt vid stranden skulle vara en marbacke.

Den allmänna populära uppfattningen om marbacken, vilken också över- ensstämmer med den förut berörda av höiesterets majoritet hysta, torde vara den, att marbacken är den sluttning på havsbottnen, varest man från grunt vatten kommer på djupare vatten, helst när detta sker något plöts— ligt.

Men antingen man med marbacke förstår strandens omedelbara fortsätt— ning från torra land eller man därmed förstår den sluttning, varest man från grunt vatten kommer på djupt vatten, blir skillnaden icke särdeles väsentlig med hänsyn till den antagna äganderättens utsträckning.

Vad nu anförts torde kunna sammanfattas sålunda: Varje havsstrand måste efter ordalagen i Gulatingslagen ha en marbacke. Den kan icke ligga ute till havs, eftersom en man skall, när han stämmer en annan, ro utanför marbacken. Den kan efter höiesterets votering icke begynna på så särdeles stort djup. Enligt språkbruket begynner marbacken där, varest en man icke når bottnen. Det största djup, varest det är tänkbart att en man kan nå bottnen torde vara 2 meter. Vill man ansluta sig till den av Hansteen antydda utvägen att sätta gränsen vid det djup, där en val kan tänkas stå fast, i det att man tar hänsyn till bestämmelsen i Norske Lov 4—12—4, så lämpar det sig också, ty en mycket stor val, som går på, lär fastna först vid 2 meters djup men flyta på större djup. I enlighet härmed har man uppställt den regeln att marbacken begynner där, varest bottnen sluttar ner under 2 meters djup, räknat från lågt vattenstånd.

Att denna gräns för marbackens begynnelse överensstämmer med den all— männa uppfattningen, framgår också av en avhandling om Landslot av kapten J uelg. Enligt denna, som stöder sig på författarens verksamhet som Opsynschef i Lofoten, räkna somliga sin egendom »fra Fjeld til Fjaere», d. v. s. blott till den linje vid stranden, där havet begynner, vilket stämmer med den uppfattning, enligt vilken marbacken är den allra första slutt— ningen under »Ebbemaalet». Andra anta att deras egendom sträcker sig så långt till havs som en häst kan stå på bottnen eller en val flyta. Vidare förmena några att de äga ett stenkast, ett pilskott, ett bösskott utåt havet, andra åter att de äga intill 3 a 4 famnars djup. Såsom synes ligger det djup, varest strandägarens rätt upphör, enligt den allmänna uppfatt— ningen mellan 0 och 3 a 4 famnar. Då nu det djup, varest en man kan nå bottnen eller en häst kan stå på bottnen eller en val flyta är ungefär

* Helst. 1889 sid. 636. 'I Norsk Fisker-itidende 1890.

• Sida 41
•  Original

detsamma eller mellan" 1.6 och 2 meter, synes även härav gränsen för strandägarens förfoganderätt över havsbottnen kunna sättas vid 2 meters djup. . ' Ehuru, såsom av det sagda torde framgå, strandägaren har ensam för— foganderätt över havsbottnen till marbacken, vilken alltså kan anses utgöra gräns för jordäganderätten, har strandägaren dock i allmänhet icke någon före- trädesrätt till fisket inom sitt vattenområde. Sedan urminnes tid har näm— ligen den grundsatsen varit erkänd att fisket på det norska sjöterritoriet, och således också innanför marbacken, är fritt för varje norsk medborgare. Friheten att fiska medför emellertid i allmänhet icke någon rätt att nyttja stranden. Visserligen kan den fiskande icke blott utan ansvar beträda stranden, ilanddraga sin fångst och fastgöra sin fiskredskap utan att strand— ägaren därför kan fordra betalning — med mindre skada därigenom för— orsakas, i vilket fall strandägaren tillkommer ersättning — men strandägaren har efter omständigheterna rätt att genom vakthållning, inhägnad o. d. utestänga envar, således också fiskare, från sin grund. Fiskaren måste så— ledes vika för stängsel, liksom han har att respektera varje av strandägaren i laga ordning anbragt fast inrättning, såsom bryggor, laxvarp o. d.

Strandäganderätten måste sålunda i förhållande till saltsjöfisket anses vara mycket svagt omgärdad. Strandägaren har visserligen i allmänhet ganska lätt att förekomma fiskaren på ett eller annat av de antydda sätten, men det är också blott genom att begagna denna utväg, som han förmår att värna sin strand. Förhållandet mellan strandägare och fiskare vilar för övrigt på samma teori som förhållandet mellan fiskarna inbördes. Isådant avseende gäller, att den fria fiskerätten väl är allmän, men att den för en var fiskande är beroende av att platsen är oupptagen. Vid det tillfälle man i kraft av den fria fiskerätten utövar fisket, vare sig personligen närvarande eller medelst ett utsatt redskap, är man av lagen skyddad såsom tillfällig besittare av den upptagna platsen till dess fisket för den gången är slut. Man kan sålunda icke tvingas att vika för en annan. Företrädesrätten tillkommer den, som har kommit först till platsen.

Såsom förut antytts har vid saltvattensfiske en var rätt att beträda annans. strand och även att där ilanddraga redskap och fångst. I de gamla lagarna finnas bestämmelser härom endast såvitt angår sillfisket. Sålunda sägs i Frostatingslagen XV—å, att man i sillfiske må kasta varp både på åker och äng och var man vill, dock att fångsten skulle vara bortförd innan påsk. Bestämmelsen återfinnes i Magnus Lagaböters landsleiebalk VII—49, som innehåller att man skall »usökt» kunna »verpa» på åker och äng och var man vill och ha bortfört fångsten till »sommermaale» (14 april). Dessa gamla lagbestämmelser bekräfta att saltvattensfisket var fritt och att fiskarna hade obehindrad tillgång till att nyttja stranden och ilanddraga fångsten. Att bestämmelserna efter ordalagen kommo att omfatta blott sillfisket beror uppenbarligen därpå, att detta fiske var det utan jämförelse viktigaste och därför det som lagstiftaren närmast hade för ögonen. Når därtill kommer att de gamla lagarna utmärka sig för ett kasuistiskt uttryckssätt, torde det vara tydligt att de nämnda bestämmelserna icke kunna anses som undantag blott gällande sillfisket utan som utslag av en allmän regel om fritt salt— vatten'sfiske och obehindrad tillgång till ilanddragning av fångstenl.

Av det anförda torde framgå, att saltvattensfisket på Magnus Lagaböters tid — hans landslag är av år 1274 — bedrevs oberoende av strandägande— rätten och således utan någon erkänsla till jordägaren för strandens be—

1 Jämför senare ('.hr. IV N. I.. lV—45 och Chr. V N. I.. 5—11—16.

• Sida 42
•  Original

gagnande vid fiskandet. Denna regel om avgiftsfritt fiske undergick emel- lertid under den följande tiden en avsevärd förändring. I källor från 1600-talet finner man nämligen, att jordägare fått bekräftelse på rätt att utkräva avgift eller landlott (landslot) av den sill, som med vad färgades utmed hans strand. Sådan rätt tillerkändes genom kungl. brev den 27 januari 1628 rikskansleren Jens Bjelke för hans sätesgårdar Östrtt och Fosenl. I ett öppet brev av den 24 februari 1636 om fisketionde och land- lott i Bergenhus län 2 bestämmes att landlott skulle svaras av »vaaddraet ved farendes fiskeri av andre end leilendingerne selv». I ett brev den 2 mars 1636 till Jens Bjelke” uttalas bland annat att i landlott av iskeri med landdrätt nordanfjälls icke finge tagas högre än en sjundedel av all slags fisk, som där fångades »med farendes fiskeredskap og ikke staaendes, som laksevarpers redskap og middel er».

Av nu anförda och andra källor4 synes man kunna draga den slutsatsen, att det under tidrymden från slutet av trettonde till början av sjuttonde århundradet på flera sträckor av kusten utvecklat sig en sedvanerittslig regel, som brutit med den ursprungliga regeln om fritt saltsjöfiske 0511 av- giftsfri ilanddragning av fångsten. Fiske och ilanddragning var Visser- ligen alltjämt fritt i den bemärkelsen, att strandägarna icke heller nt hade någon ensamrätt eller företrädesrätt till fisket med utväg att förbjuda andra att nyttja stranden till fångstens bärgning och ilanddragning. Men det nya var, att fiskarna för detta bruk av stranden nu skulle erlägga avgift, bestående av en viss del av fångsten till strandägarna. Det är denna avgift, som fått namn av landlott.

Ehuru sålunda skyldigheten att betala landlott efter en lång sedvane— rättsbildning här och där på kusten framträtt som ett fullbordat faktum senast i början av sjuttonde århundradet, kom detta dock icke till smes i den närmast följande lagstiftningen, i det att både Christian IV:s forska lag (1604) och Christian V:s norska lag (1683) i huvudsak återge den gamla och ursprungliga här förut omförmälda regeln i Magnus Lagaböters landslag VII—49. Första gången landlottsplikten befästes i lag var vid utfärdandet den 21 december 1792 av en förordning om fiskerierna i Fosens fögderi. Därefter följde åtskilliga förordningar och reskripter om landlotts utgörande på andra kuststräckor till dess genom lagen om landlott av den 23 maj 1863 och lagen den 6 juni 1891 de äldre bestämmelserna om landlott indra— des därhän att, förutom ersättning för skada på åker och äng, skulle erläggas som landlott i de båda Bergenhusamten sex procent av fångsten och eljest tre procent. De sålunda gällande bestämmelserna om landlott omfatta hela kuststräckningen i Christiansands, Bergens, Trondhjens och Tromsö stift, varemot landlott varit och är okänd på östlandet, varned i fiskerihänseende förstås kuststräckan från något väster om Langsund österut till svenska gränsen. Om den vid fisket begagnade strandbridden hör till statsallmänning, varmed här lär böra förstås all staten tillhörig skog, erlägges ej landlott5. Med avseende å vårsillfisket gälla särskilda regler enligt lagarna den 24 september 1851 och den 28 augusti 1854, som stadga blott tre procent av fångsten, däri inbegripet skadestånd.

Vidare är att märka, att landlott erlägges blott vid nske med not (vad),

! Norske riksregistranter VI sid. 9. ' Norske riksregistranter VII sid. 146 och 149. " Norske riksregistranter VII sid. 174. ' Arent Berntsen, Danmarckis oc Norgis Fructbar Herliglled, 1655, sid. 109 och 143. ” Lag den 23 maj 1863, 5 2.

• Sida 43
•  Original

d. v. 5. vid fångst av stimfisk, men att landlottsplikten dock icke i regel omfattar allt slags dylikt fiske, utan att ifråga härom gälla olika lokala sed- vanor. Det är blott i de sydligaste amten som landlott nästan undantagslöst erlägges av allt notfiske. I Stavanger och Södra Bergenhus amt råda mycket växlande lokala sedvanor; i somliga härad erlägges landlott endast av sill-, skarpsill— och makrillfiske, i andra blott av sill- och skarpsillfiske. Längre norrut i Nordmöre-, Trondhjems- och Helgelandstrakterna erlägges landlott nästan uteslutande blott av sillfiske.

Från den allmänna regeln för saltsjöfisket, vilken, såsom framgår av det föregående, kan formuleras så: fritt fiske till dels förbundet med rätt till ett visst begagnande av stranden mot avgift, finnes emellertid vissa undan— tag. Sedan gammalt har nämligen laxfisket med faststående redskap varit förbehållet strandägarna. Detta sedvanerättsliga förhållande finnes erkänt .i kungl. reskriptet den 23 april 1728, utfärdat i anledning av förd klagan över en av vederbörande underrätt fälld dom i tvist om rätt till hummer— fiske vid några holmar i Ryfylke fögderi av Stavanger amt. I reskriptet förklaras att hummerfisket varit allmänt från gammal tid och att det fort- farande skulle förbli fritt för envar. Men därjämte göres följande uttalande: om det skulle stå fast, som sorenskriveren dömt, att ingen finge fiska på annans grund, skulle fiskeriet, som vore en av landets största härligheter, bliva få människor till nytta och den välsignelse havet kunde giva för- komma och stanna i havet eftersom ägarna av stranden icke skulle vara i stånd att taga och förvara allt som vid dylika fiskerier faller, varförutom det vore både den allmänna och obestridliga praxis och lagen likmätigt, att en var fiskade den fisk havet ger av sig och var den faller undan— tagandes lax, som sökte vissa ställen, vilka stode i a parte skatt och skyld för det slags fiskeri. Denna strandägarnas ensamrätt till laxfiske blev i viss mån utvidgad genom lagen den 8 april 1905 om lax- och sjöörret- fiskerierna m. m. 1 $ 1 lagen utsträcker nämligen strandägarens ensamrätt till nämnda slags fiske därhän, att den omfattar allt sådant fiske med kilnot, laxvarp eller liknande redskap samt krokgarn såväl utanför som innanför gränsen för äganderätten till havsbottnen (marbacken) och därtill även fiske med kastnot inom ett avstånd av 250 meter från utloppet av älv, vari lax går upp. I fjord eller sund sträcker sig dock ensamrätten i intet fall längre än till en tredjedel av bredden vid vanligt högvatten.

Lokala sedvanor ha också med hänsyn till saltsjöfisket i allmänhet, icke blott beträffande laxen, på sina ställen alstrat den uppfattning att strand- ägarna äro ensamberättigade att fiska i enstaka trånga fjordarmar, buktar eller vikar, men det kräver starka bevis för att sådan sedvana med andras uteslutande är av ålder bestående för att den skall bliva erkänd av dom— stolarna. I det inre av Kristiania- och Langesundsfjordarna anses sålunda grundvadfiske sedan gammalt vara strandägarna förbehållet. Genom en höiesteretsdom av den 19 november 1887 1 är detta förhållande fastslaget beträffande Kristianiafjorden innanför Dröbak.

Slutligen torde böra såsom undantag från regeln om fritt fiske nämnas, att ostron innanför marbacken anses som strandägarens egendom2 och följ- aktligen icke må utan lov av annan fiskas.

* Retstid. 1887 sid. 673. ” Retstid. 1855 sid. 41 och 784, 1873 sid. 246, 1888 sid. 727.

• Sida 44
•  Original

Förhållandet mellan strandäganderätt och fiskerätt vid havskusten i Danmark.

Med avseende å spörsmålet, huru långt jordäganderätten vid havskusten sträcker sig, har i Danmark redan i äldsta tid den uppfattning gjort sig gällande, att endast själva strandbrädden var underkastad privat äganderätt, men att däremot havsbottnen och havet tillhörde konungen d. v. s. staten.

Redan den jutska lagen av år 1241 upptog en grundsats, som synes ge hemul åt den läran att den till strandbrädden stötande havsbottnen till- hörde konungen. Denna lag, III: 61, innehåller nämligen en bestämmelse, att »vrak, som kommer till land och ingen man följer eller kommer efter, det hör konungen till, förty att konungen äger alle Forstrande, och det som ingen man äger, det tillhör konungen».

Forstranden såsom en konungens tillhörighet finnes också omtalad i den äldsta av de danska landskaps- eller provinsiallagarna, nämligen den skånska lagen, vars tillkomst hänföres till tiden efter 1202 men före 1216. Bland annat förekommer i lagens V bok, 6 kap., som innehåller artiklar för borgare, köpmän, fiskare och andra, som besökte höstmarknaden i Malmö, en föreskrift, i 41 mom., att >>ingen skall lägga timmer eller stenar uppå vore gadher eller streede och ej bygga steilrum 1 uppå vore forstrande».

Begreppet forstrand är väl något obestämt men torde kunna sägas vara området utanför den normala vattenståndslinjen ut till ett djup, där fartyg kunna ankra”. Då forstranden, efter vad nyss sagts, icke är underkastad enskild äganderätt, har sedan gammalt ansetts, att äganderätten till de till havet stötande jordegendomar blott sträcker sig till den normala vatten- ståndslinjen eller, såsom denna ock kallas >>Ha'vstokken», d. v. s. till gränsen för den del av havsbottnen, som vanligen översköljes av havet3.

Konungen var, såsom nyss nämnts, väl ägare av forstranden, men som följd härav förbehöll han sig blott att tillgodogöra sig, jämte vrak och vrakgods, på forstranden indrivna valfiskar, sälhundar samt större och dyrbarare fisk, såsom stör, svärdfisk och marsvin (tumlare). Detta är vad man egentligen förstår med forstrandsrätten. Den fanns, förutom i jutska lagen och själlandska lagen, erkänd i skånska lagen VIII: 1 och 2.

Forstrandsrätten vilar, såsom framgår av det sagda, på den urgamla i jutska lagen uttalade rättsgrundsatsen att vad ingen man äger det äger konungen. I kraft av denna grundsats var det också från urgammal tid erkänt, att konungen var ägare icke blott till forstranden utan till hela det danska sjöterritoriet och såsom sådan herre över fiskeriet vid landets kuster och i sunden mellan landsdelarna, så att han kunde icke blott på-

I En plats vid havsstranden, där fiskare på i jorden nedslagna stolpar upphänga sina nät för att torka och rensa dengistvall.

” Om Eiendomsret til Havgrnnd af Professor Aschehong, L'gehlad for Lovkyndighed 1870, nr 40.

3 Indenrigsministeriels skrivelse den 2 okt. 1860.

• Sida 45
•  Original

lägga avgifter såsom villkor för rätt att fiska utan också förbjuda vem han ville att fiska, åt enskilda personer upplåta ensamrätt till fiske på vissa ställen mot eller utan avgift o. s. v. "

Efter Valdemarstiden började forstrandsrätten gå i förläning eller som benådning till adeln och kyrkan, så att konungarna ofta åt adliga och kyrkliga jordägare uppläto forstrandsrätten vid deras egendomar. Efter hand blev det ganska vanligt, att därjämte också uppläts fiskerirätten, och från Konung Hans tid blev det vid dylika förläningar och benådningar regel att forstrandsrätten alltid åtföljdes av fiskerirätten 1.

Konungens förfoganderätt över fisket, särskilt rättigheten att därför på— bjuda avgifter, sökte man inskränka genom handfästningen. Före reforma— tionen, då geistligheten stod som härskande stånd vid sidan av adeln, skedde detta till förmån för bägge dessa stånd men också till förmån för menige man, i det att 1 Christian II:s handfästning av den 22 juli 1513 art. 66 och Fredrik I:s av den 3 augusti 1523 art. 69 fanns bestämt, att konungen varken finge hindra dem, som bodde vid stranden, att fiska vid den eller förhöja avgifterna för dem. Efter reformationen skedde inskränk— ningen allenast till förmån för adeln, i det att bestämmelserna till förmån för geistligheten och för »dem, som bodde vid stranden,» uteslötos. Sålunda stadgades i den första handfästningen efter reformationen, nämligen Christian III:s av den 30 oktober 1536 art. 11, uteslutande till förmån för adeln, följande:

»Sammaledes maa og skall Danmarks Riges Raad og Adel nyde deres fri Fiskeri for deres egen Grund, som de hidtil af Arilds Tid med rette havt have, og besönderligen de i Kong Hanses Tid have havt. Er nogen hazrover sket Uret, ville Vi, naar Vi forfare Lejligheden, hjaelpe hver Mand till den Del, han haver Ret til, og skal besönderligen hver Maud (c: af Rigsraad og Adel) nyde Aalegaarde for deres egen Grund, undtagen udi Fjorde, som Kronan og den menige Mand have Skade af, dog skulle de Fiskegaarde blive ved Magt, som have vaaret af Arilds Tid.»

Detta stadgande är märkligt även därutinnan att det innehåller den äldsta" bestämmelsen om rätt att bruka ålgårdar. Orsaken till att dessa särskilt nämndes, var den såsom nödvändig ansedda begränsningen i tillåtelsen att bruka desamma. Detta redskaps anbringande i fjordar förorsakade näm- ligen den skada, att menige man hindrades i sitt fiskeri, så att han icke kunde utgöra sin avgift till konungen. Samma föreskrifter om den adeln tillförsäkrade fria fiskerätten jämte ålgårdsrätten utanför egna jordegen- domar upptogos i de följande konungarnas handfästningar och gingo genom den Köpenhamnska recessen av 1547 art. 20 och den koldingska recesseu av 1558 art. 31 över i den allmänna lagstiftningen.

Med den av handfästningarna följande begränsningen behöllo konungarna i övrigt den förut nämnda förfoganderätten över fiskeriet och utövade den i regel sålunda, att det tilläts envar att fiska mot erläggande av vissa av- gifter (»Sandtold», »Aaresild») men stundom också på det sätt att till en eller annan uppläts uteslutande fiskerättighet på viss plats.

Den av de danska konungarna sedan gammalt hävdade regalrätten till fisket å sjöterritoriet var sådan den enligt det föregående utvecklats be— ståndande då genom freden i Brömsebro 1645 Halland på trettio år avstods till Sverige, liksom ock då detta landskap definitivt jämte Skåne och Blekinge tillföll Sverige genom freden i Roskilde 1558. Då i dessa landskap då tillämpades, förutom recesserna och vissa speciella lagar, den jutska

* L. V. Birck, Rigets .Iordegods og Regalerne, Köbenhavn 1918.

• Sida 46
•  Original

lagen 1, vilken efter utfärdandet av Christian IV:s stora recess av 1643 undanträngt de andra landskapslagarna och således även den där tidigare gällande skånska lagen, var uppenbarligen också i dessa landskap konungens äganderätt till forstranden en fullt erkänd rättsgrundsats.

Den danska konungens rätt till forstranden och havsfisket kom sedennera ånyo till synes i grevarnas privilegier av den 25 maj 1671, & 18, och de i denna del lika lydande friherrarnas privilegier av samma dato, $ 16, däri det, såsom i annat sammanhang omförmälts, säges att »endog alle For- strande Kongen tilhöre, saa bliver dog Grevarne (Friherrerne) bevilgef over alt på deres Gods ikke alene at nyde frie Fiskerie og Fordel af alle slags Fiske, af hvad Navn de og naevnes kan, for deres egen Grund, men endog alt Vrag for deres egne Grunde — — _».

Detta rättstillstånd förändrades icke av Christian V:s år 1683 utfärdade danska lag, men genom lagens V—10—-43 gavs envar också icke adlig jord- ägare rätt att utan att därför betala avgift bruka ålgårdar utmed sin egen strand, dock med samma inskränkning för fjordarnas vidkommande, som adeln dittills varit underkastad. Vad angår forstrandsrätten förutsättes denna enligt lagens 4—4—4 fortfarande tillhöra konungen, för såvitt ingen annan erhållit densamma i privilegium.

Efterhand upphörde även övriga avgifter för saltsjöfiske, och småningom stadgade sig den rättsuppfattning att alla danska medborgare äga rätt att utan avgift idka fiske på danskt sjöterritorium, en grundsats, som torde ha i lagstiftningen för första gången uttryckligen uttalats i en förordning av den 2 januari 1740 angående fisket i Limfjorden.

Som sista lämning av det en gång så starka fiskeriregalet kvarstår nu— mera blott ostronfisket. Kungl. förordningen den 10 juli 1770 förbjuder ostronfiske utan särskilt tillstånd, då »Östersfiskeriet os alene som et Regale tilkommer».

Forstrandsrätten är i våra dagar icke stor. Staten äger den överallt där icke privata ha den. Kronans inkomst av »de offentlige Forstrande» upp- går numera i genomsnitt till 30- å 40,000 kronor årligen. I övrigt finnas blott få privata ägare av forstrandsrätten, sedan den privilegierade for— strandsrätten bortföll genom grundlagen.

Rättsåskådningen på ifrågavarande område torde kunna i korthet sam— manfattas sålunda. Det är oomtvistligt, att havet efter dansk rätt icle är underkastat någon annan förfoganderätt än den statsmakten iallm'znhet tillkommande höghetsrätten över territoriet. När förordningen den 2 jaluari 1740 säger, att Limfjorden liksom alla andra stränder uti konungens riken och land allmänneligen konungen allena och ingen annan tillhöra om av ålder tillhört hava —— eller i privilegierna för adeln av 1661 samt för grevarna och friherrarna av 1671 uttalas att »alle Rigets Forstrande ere Kongens» — så är härigenom knappast utsagt annat eller mera, än att Konungen, d. v. s. staten, är den ende, som har någon rätt till och över havet, och har man härvid otvivelaktigt icke tänkt på någon privat ägande— rätt, utan allenast på statens höghetsrätt. Havet och havsbottnen äro icke underkastade någon äganderätt, de äro herrelösa, och ingen kan därför på grund av någon rätt till havet eller del därav påstå sig ha rätt att fiska däri. Envar, som vill driva fiske på sjöterritoriet, måste underkasta sig de bestämmelser härför, som staten i kraft av sin höghetsrätt föreskliver.

* Jfr Knud Fabricius, Skaanes Overgang fra Danmark til Sverige, Köbenhavn 1906, del II sid. 206.

• Sida 47
•  Original

Nu gällande bestämmelser om rätt till saltsjöfiske innefattas i Lov om Saltvandsfiskeri av den 4 maj 1907 och äro i huvudsak följande.

På danskt sjöterritorium står det med de i lagen fastställda begränsningar envar, som antingen har dansk infödsrätt eller haft fast uppehåll i Danmark minst två år, fritt att driva fiske överallt, där ingen har särskild rätt till fiskas utövande. När någon lagligen intagit en fiskeplats och försvarligt avmärkt sin redskap må han icke, så länge han har sitt redskap utsatt och brukar det till fiskeri, undanträngas från platsen eller ofredas i sitt fiske av andra fiskare. Ett fortsatt bruk av en fiskeplats ger dock ingen äganderätt till denna ej heller kan brukningsrätten överlåtas till annan.

För nyttjande av bottengarnsplats gäller i regel följande. Platsen anses lagligen intagen när vederbörande den 15 februari eller, om det är sön— eller helgdag, den 16 februari på strandkanten mittför platsen eller på själva platsen anbragt en påle eller boj med namnbokstäver. Göra flera anspråk på samma plats nämnda dag, sker lottdragning inför vederbörande fiskeri- tjänsteman. Sedan platsen ytterligare avmärkts på föreskrivet sätt, äger innehavaren företrädesrätt till densamma i tre år, därest han brukar platsen till fiskeri med garn av föreskriven beskaffenhet hela den tid av året, då bottengarnsfiske i orten lämpligen äger rum. Efter de tre årens utgång sker nytt intagande av platsen på förut nämnt sätt. Ingen har rätt till flera platser än han själv vill besätta med bottengarn.

Rätt till fiskeri med ålgård tillkommer uteslutande ägarna av kusten, envar utmed sin strand, för såvitt icke andra i följd av särskild åtkomst må ha förvärvat en rätt, som är till hinder därför. Med ålgård förstås i lagen ett till ålfångst bestämt redskap, som består av en eller flera ryssjor iförbindelse med en från land utsatt rad (risgärdsgård, garn, spjälverk eller dylikt), avsett att leda ålen in i ryssjorna. Ålgårdsrätten må icke skiljas från den tillstötande jordegendomen. Den ålgårdsberättigade är skyldig att på angivet sätt intaga platsen före den 1 augusti och hans rätt till ålgårdsfisket är, så länge fångstredskapen äro utsatta, skyddad endast till den 1 december.

• Sida 48
•  Original

Rättsutvecklingen i Sverige.

Den äldre regalråtten till fisket i saltsjön.

Fisket i saltsjön var redan under medeltiden föremål för strävanden från kronans sida att därav tillgodogöra sig inkomst genom utkrävande av av— gifter aV de fiskande. Fiskevattnet betraktades såsom en konungens allmän- ning, av vars avkastning kronan skulle ha sin andel lika väl som av all— männingsskogarnas. Den äldsta kända handling, som härom bär vittnesbörd, är en fiskestadga eller hamnskrå av år 14501, utfärdad efter den fiskeriidkande allmogens hörande vid ett möte inför konungens ombudsman på Hufvudskär. Däri föreskrives att »så många, som vilja fiska på rätta fiskegrund som under kronan ligga, de äga att svara hamnfogden till vad han av dem krävandes varder till att sin skatt redligen utgöra och ingen undandöljes». Saltsjö— fiskets natur av konungsallmänning framhålles också i konung Carl Knuts- sons brev, daterat feria tertia proxima post Pauli (d. 29 januari) 1454 2, till borgarna i Trosa, synbarligen utfärdat efter av dem framställda klagomål över förvägrad rätt att fiska i saltsjön därutanför, i vilket brev bl. a. sägs: »Desslikes hafva Vi och undt förberörde Våra borgare att de må fiska i Konungs allmänningsvatten som andra. Ty förbjuda Vi alla och hvem de helst äro, särdeles Våra högsta och Embetsmän, dem häremot hindra eller hindra låta.» Att kronan även för fiske i Västerhavet utanför den svenska kusten (Askims och Säfvedals härad) uppbar avgift framgår av ett vid ting i Säfvedal odensdagen näst före sancte Johannis Baptiste dag (d. 22 juni) 1496 utfärdat vittnesbrev 3, varigenom intygas att Vinga holme med flera skär »aff gammel alder oc aff hedenhööss legat till Sveriges rike oc til Elf— fuesborg» samt att de, som där lågo till fiskeri då sillen togs, de gåvo tull och bodlega till ståthållaren på Älfsborg.

De sålunda redan tidigt framträdande regalrättsanspråken i avseende å saltsjöfisket hävdades kraftigt av konung Gustaf I. I hans registratur för år 1530 finnes under den 8 februari antecknat, att då skrevs ett öppet brev till östgötarna, som hade notar i Bråviken, att giva honom den lott i varje not, som de honom lovat hade och pliktiga vore av konungs vattendel, och att de icke skulle hindra de »fatigemen på Näfvebergh» att draga de två varp i Bråviken, som de av ålder begagnat varjämte förenämnda Näfvebergsmän tillskrevos att"—tffi—kon'iiii'gen utgöra en lott av omförmälda tvenne notvarp. I ett senare brev den 1 mars 1545 åberopas, att konungen då uppbar lott av strömmingsfisket icke blott i Bråviken 4 utan även i Stockholms skär.

¹ Hamnskrå på Svenska Högarna och alla hamnar där fiskeri brukas, se ,Skråordningurv utg av Sv. fornskriitsällskapet. R. A. Avskrift i Peringskölds Diplomata Tom XIII—KVH E 16— 20. ' Original i R A; tryckt i Handl. rörande Skandinaviens historia XXIX, sid. 42. ' Den s.k. kungslotten av vinternotiisket i Bråviken utgjordes ända in i senare tid och upphörde först d. 14 mars 1899 jämlikt Kungl. Maj: ts och riksdagens beslut, Kungl. Mai: ts prop nr 80 till 1898 års riksdag och kungl. brev (1.27 maj s. å.

• Sida 49
•  Original

Nyköpings skär, Stegeborgs skär (Slätbaken) och flerstädes. I ett brev av den 23 febr. 1553 säges, att konungen hade flerstädes uti skärgårdarna två lotter i var not, som är en konungs och en vattenlott.

Gustaf I utsträckte WWII även till strömmingsfisket i Norrland, xilket tidigare var en er lig allmänning, utan avgift tillgängligt för vem som därav ville beMäfäig T köniin'gens nyssnämnda brev den 1 mars 1545, ställt till bönderna och menige allmogen" 1 Ångermanland och Medelpad, . säges, att klagomål av åtskilliga, som »i Nordlanden hos eder bygga och bo», " framställts däröver att strömmingsfisket såväl i nyssnämnda landsändar som 1. ock på bägge sidor både nordan och sunnan därom i Norrbotten, Hälsing— i land och Gästrikland plägade vara ganska dåligt, så att varken kronan, bön— i derna eller andra kunde ha någon synnerlig fördel eller nytta av slika ström- ". mingsfisken, i det att de bönder, som byggde och bodde närmast emot stranden ”— och förmenade sig ha någon egendom ifrån deras bolstad och uti sjön, ville snart sagt tillägna sig sådan rättighet över alla strömmingsfisken och fisk— , lägen, som utanför deras land sträckte sig hur långt som helst från siländet & ut i sjön, kallandes samma strömmingsfiske deras skattevatten och förden- i skull icke heller ville unna några andra kronans undersåtar, som själva hade ? ringa ägor i sådana skattevatten, att bruka deras skötar och fiskeri på sådana ' vatten med mindre de gåve dem tull eller lega vid äventyr att de miste sin iiskredskap. Till svar 5. dessa klagomål innehåller brevet vidare att konungen och kronan bör >>u£ädanuleägnjnggfiKlen också hava någon nytta och fördel som är den rätta trading, efter onungs allmänning är ju så 'väl där ibland som annorstädes i riket, det vi med Sveriges beskrivna lag, dess- likes med det bruk som allestädes ut med sjösidan, där strömming tagas plär, väl bevisa kunna, som sker i Stockholms skär, Nyköpings skär, iBråviken, Stegeborgs skär och flerstädes, av vilka fisken kronan sin tillbörliga lott och del ju alltid fått haver och ännu utan all gensago gärna bekommer, så står icke heller någonstansm; mailas? uttryckt att den ena bonden bör giva den andra tull, lega eller skatt av de allmanmngar, på land eller i vatten lig— gande, utan _Konu'ngen och kronan äger och bör alltid hava uti sådana all- männingar sin part och del». Könun'gen hade därför med rikets råd varit överens, "»att kronan av alla de strömmingsfisken och fiskläger, som utmed saltsjön sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas som de ock med rätta äro Konungs rätta allmänningar, så att evad de helst äro, antingen köpmän, landsbönder eller andra, som strömmingsfiske bruka vilja, skola fria." och obehindrade med deras skötar och annan fiskredskap ute i saltsjön utanx

var mans gensägen eller förhindring, enär och va1 dem synes, bruka, dock med så skäl oc förord, att de oss och kronan av sådana fiskerier var fem— tonde tunna v'a förvarad fisk uti tull giva skola — —— —- och uppå det ingen danneman på sina rätta ägor, som närmast inför hans land ligg , __ __ för denna orsaks skull någon oskäl vederfaras måtte 'aro vi tillfreds att 24 * dannemän, som i saken ovilliga äro, måtte uti var landsända syna och rannsaka huru mycket "är och en närmast under sitt land fritt och obe— hindrat uti sådana fisken hava och njuta bör, desslikes utlägga vår och kronans rätta treding i sådana fisken». Hm, Uppfattningen om kronans regalrätt till havsfisket, vilken dock i enlighet v" '! med grundsatsen om frälsets oantastlighet aldrig berörde adelns fiskerätt 1, V”” Pi.», vann under Gustaf I:s regering full stadga och tog sig såväl då. som seder— ' mera uttryck i talrika anläggningar av kronofisken vid såväl krono- som &

¹ .lmi. Adelns privilegier 8 okt. 1617, & 26. l/ 4- — Fiskerdttsutredningen. I.

• Sida 50
•  Original

skattestränder. Dessa kronans enskilda fisken brukades till en början van— ligen för kronans räkning men blevo efter hand istor utsträckning upplåtna åt enskilda mot årlig avgift eller genom skattlägg_ning bestämd ränta och ha numera till största delen genom skatteköp—eHef—annorledes övergått i enskild ago.

Den regalrätt till havsfisket som kronan i äldre tid tillagt sig, blev, sedan densamma efter hand väsentligen förlorat i betydelse, de facto upphävd genom utfärdandet av den första allmänna fiskeristadgan den 14 november 1766, vilken vid riksdagen 1765—1766 blivit av ständerna antagen.

Det kronan såsomwen följd av regalrätten tillkommande fisket i öppna

i havet, W&är, stränder och holmar blev nu till fiskerinäringens be— främjande frigivet till begagnande utan avgift av varje rikets undersåte, försåvitt det ej förut var av kronan disponerat på annat sätt. Regalrätten fick vika för strandäganderätten genom den nu, såvitt angår havsfisket, för första gången i lag strandägaren tillerkända allmänna äganderätt till strand— fisket. Denna rätt blev nu bestämd sålunda, att saltsjölisket inomskärs borde för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring ägde, dock att häruti ej inbegrepes det konungs- eller allmänningsäske, som av ålder inomskärs varit. Vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är såsom ock utom skären finge jordägaren ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske vidare än dess landgrund räckte. Härigenom gjordes likväl ingen ändring i de förhållanden, som förut rättsligen uppkommit, i det att där någon genom urminnes” hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kunde visa enskild'mrätt till fiske ' omkring klippor, blindskär eller å grund, utomskärs Och i havet, borde det ock därvid förbliva såsom ock med de fisken, vilka lydde under städernas donerade jord.

Den allmänna huvudregeln blev alltså den att fiskerätten inomskärs samt vid öppen havsstrand och utomskärs så långt landgrundet räckte tillkom strandägaren, men att däremot vattnet utanför gränsen för strandägarens enskilda fiskerätt d. v. s. utanför det ställe, där landgrundet upphör och djupet tar vid, tillika med vattnet vid kronoskär, stränder och holmar, som icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, skulle vara en fiskeallmänning fritt tillgänglig för varje svensk undersåte.

Samma grundsats bibehölls oförändrad i den efterföljande fiskeristadgan av den 29 juni 1852 och upptogs även i fiskerättslagen den 27 juni 1896 allenast med vissa inskränkningar i fråga om rätten att å det allmänna vattnet utsätta fast fiskredskap.

Ehuru faktiskt avskaffad genom 1766 års fiskeristadga har dock kronans gamla regalrätt till havsfisket sporadiskt återupplevt ända in i senare tid, i ;det att nya kronofiären ännu under tidigare hälften av 1800-talet här och 1idär inom enskilt strandägarområde upptagits och efter skattläggiiing för-sålts ? till enskilda. Befogenheten härav har emellertid i flera fall, där saken på— talats och fullföljts till högsta domstolen, underkänts 1.

1 Se t. ex. Kungl. Maj:ts dom 1846 22/1 i sak Kungl. Maj:t och kronan mot Lars Zackrisson i och Erik Jonsson i Öresund ang. bättre rätt till laxfiskena Gallkohällan m. fl. i Nordmalings

'$ '!

. é

socken av Västerbottens län (kammarkollegium avgav utlåtande 1845 "lv, därvid kammar— rådet, sedermera justitieombudsmannen Theorell uttalade en avvikande mening med vilken Kungl. Maj:ts dom överensstämmer, se kollegii prot. sistnämnda dag). Kungl. Maj:ts dom 1858 "la, jurid. fören. tidskr. del 17, Sid- 58 0- f-

• Sida 51
•  Original

Lagstiftningen om rätt till saltsjöfiske.

Äldre stadganden om strömmingsfiske i Bottniska viken och för- arbetena till 1766 års fiskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöfiske.

Bland bondeståndets allmänna besvär vid 1731 års riksdag upptogs en avflSnngl. resolu- allmogen i Finland gjord ansökning att »likmätigt konung Karl XI:s stad[ ”om” på ”"' fastelse och förklaring av den 17 augusti 1688 över Sten Stures brev och fält ' ordning om strömmingsfisket» få nyttja strömmingsfisket i kustsocknarnal, vilket »av en och annan» förvägrades dem.

Med åberopade stadfästelse och förklaring avsågs ett kungl. brev till Åbo hovrätt angående strömmingsfisket i Korpo socken av huvudsakligen följande innehåll. I anledning av yppade tvister mellan bönderna i nämnda socken angående strömmingsfiskets idkande, vilka tvister förnämligast hade sin grund i olika uttydningar av ett av Sten Sture utfärdat brev rörande samma fiske, hade hovrätten begärt Kungl. Maj:ts förklaring i ämnet. Kungl. Maj:t för— klarade att »förutan den i Sten Stures brev beskrevne lagmansdomens skillnad» skulle varje by för sig allena och utan andras intrång behålla fria de notvarp, som låge under dess åkrar och ängar på själva hemlandet, där byn" vore belägen, ävensom på de näst intill belägna holmar, där åker och äng av ålder varit, som räknades lika med hemlandet, men vid alla de andra varpen under skogs—, sten— och bergstränder, evar de kunde vara belägna, jämväl på ut- holmar där ej röjd äng eller åker funnes, njöte väl den by, som där vore ägare, ett »frivarp» för byns not två dagar i veckan såväl sommar som vinter, nämligen måndag och onsdag, eller om högtidsdag då infölle, påföljande söckendag, dock så att vid »ängsholmar» var och en njöte den rättighet okvald och utan andras intrång, som han av urminnes tid hade haft, men övriga dagar i veckan, som kunde användas till notdräkt, tillätes det såväl utbysmän som jordägarna själva att »så på ovanbemälte utholmar som alla andra för öppen sjö och havsstrand» nyttja fisket var efter annan efter deras gamla vana, vilket, vid visst vite, skulle ske med god sämja och enighet. »Ut— byggarna» och de som idkade fisket på sådana holmar, där åker och ängsmark funnes, förbjödes att under fisketiden tillfoga jordägarna någon oförrätt »an— tingen med för trampande av deras ängar, eller nyttjande av skogen med eld eller hygge, därav skogen tager skada»; överträddes detta förbud, skulle skadan gäldas efter mätismanna värdering och böter dessutom gäldas till visst belopp. Som i Sten Stures åberopade brev icke gjordes någon åtskillnad mellan krono, skatte eller frälse bönder, utan dem samtliga föreskreves ena- handa lag vid strömmingsfiskets nyttjande, så ville Kungl. Maj:t, att här- utinnan ingen annan lag skulle vara för den ene än för den andre.

Det Sten Stures brev om strömmingsfisket i Finland, som här åberopas, har icke återfunnits i original. I riksregistraturets renoverade koncept till kungl. brevet den 17 aug. 1688 kallas det »Sten Stures brev af år 1408», vilken i och för sig orimliga tidsuppgift uppenbarligen tillkommit genom misskrivning. Enligt en gammal avskrift i Sävstaholmsarkivet 1, var brevet utfärdat år 1488 på »elvatusen jungfrurs afton», d. v. s. dagen före Ursula- dagen eller den 20 oktober, och var av följande lydelse: »Vi efterskrefne Sten Sture i Gripsholm, Riddare, Sveriges rikes föreståndare, Gregers Matsson, Åke Johnsson, Erik Ottesson, Riddare Clas Hindriksson, Hindrik Bitz, väpnare; Göre vetterligt, att året efter Guds Börd 1488, 11000 Jomfru afton, den tid % 34 i ra. .

nogens besvär den 28 juni 1731, 5 57 om ström- mingsfisket i Finland.

• Sida 52
•  Original

vi för LandsRätt såsom i Åbo Rådstuga, kom för Rätta af både Lagsagun, både af Norrfinnland och Söderfinnland, och trätte om ett fiskeri och Note— drägt, kallas, Ersten, uppå hvilken föreskrefne Träta vi tillnämde några goda Män, som syna och ransaka skulle dem emellan, som först äro vählbördige Män Erik Rawalsson, Olof J onsson, Gustaf Slatte, Arwid Olsson, Nils Bengtsson, Bengt Olsson, Pehr i Karitta, Michel Want, Peder Mältilapp, Mårten Samuels- son, Jöns Klockare och Olof i Norikala; hvilka förrbemzde gode Männ så hafva synt, lagt och ransakat dem emellan, att förste åtskillnad, som både Lagdagur skall åtskillia, är en liten Holma, kallas Rauta kari, som ligger hardt utan— före mitt i Brukholms Sund 1, så ända långs mitt ut åt fiärden Sunnan för Krampe Sunds Nääs, och hvars niute och bruke fritt under sitt land serdeles hvar under sin åker och Eng. Uppenbare Hafs Strand, Stenstrand och Skogsholma må de niuta och bruka tillsammans efter Strömmingsfiske hvar i sin lagsagu, dock så, att de som landet ega hafva fritt första varpet, hvar dem täckes, två Söcknedaga om veckan, först nästa Söcknedag efter Sön— dagen, annan dagen Odensdagen der nästefter; de andre daga drage hvar med annan, som her i landet är funnit effter Konung Måns och H. Arfwid Göstafsons Bref, som flere gode Herrar hafva stadfäst med deras Brei; Så stadfäster ock Jag Sten Sture med detta mitt Bref och alla de gode Herrar och Männ her föreskrefne stå. efter sådana ransakan vittna och Eder. och dömer jag, H. Sten Sture, denna förrbemzde åtskillnad stadug och fast, för- bindandes hvarjom Manna her efter hindra och oförrätta i någre måtto vid 40 Mark för min domb, som gifvin är År och dag som förr skrifvit står. Till dess visso och vittnesbörd låter jag hänga mitt Insigle nedanför detta Bref» "=.

Med anledning av förut omförmälda i bondeståndets allmänna besvär upp- tagna framställning från allmogen i Finland förklarade Kungl. Maj:t ireso- lutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731, & 57, att den finska all- mogen finge därefter okvald idka och nyttja strömmingsfiske »efter de förra. därom utgifna resolutioner, hvarigenom jordägarna under fiskelektiden utaf öppna hafs—, skogs-, bergs- och stenstränder hafva i veckan sina tvenne fri— dagar, nämligen måndagen och onsdagen, således att de draga det första varpet, då sedermera de öfriga tillåtas att draga ömsom efter hvarandra utan att därför betala någon landlott».

1734 års riks- I 67 punkten av städernas allmänna besvär vid 1734 års riksdag klagade

dag. f»de städernas fiskerskap», som »efter privilegierna» idkade strömmingsfskei

Städare besvär ;Wästbibötfewmmorrland (då omfattande även Gävleborgs län) Roslagen 0151 ström- ”.::-och Södermanland, »dels uti öppna havet, dels uti skären» över att allmogen mmgmke' i'hville förmena dem att draga not »här och där uti fjärdarna, vikar och själva

havsstränderna» under föregivande att »den som äger land, den äger ock strand tillika med själva vattnet och notvarpen», ehuru allmogen icke vore skattlagd för dessa. Fördenskull anhöllo fiskerskapen, att Kungl. Maj:t måtte låta

ldEnligt landshövdingen J. A. XVallens här efteråt åberopade referat av brevet )Bockkolnns- sun ».

' Den här återgivna avskriften överensstämmer till innehållet med ett tämligen utförligt referat av brevet, som lämnats av landshövdingen i Abo och Björneborgs län J. A. Vallien i ett av honom den 29 april 1762 till Kungl. Maj:t avgivet här efteråt vidare omförmilt ut- låtande. Wallen uppger såsom sin källa ett av riddaren Knut Andersson till Öknö ocfi väp- naren Johan Andersson till Hackestad, vilka av konung Gustaf I utsänts att hålla räfxteting i Finland, är 1555 utgivet »slut- och dombrev». På klagan av innevånarna isödra Finlands lagsaga över intrång och hinder av deras »rå- och någrannar) i norra Finlands lapa'ga i strömmingsfisket om vintern hade nämnda räfstetingsherrar förklarat vad i Sten Sture; brev stadgats böra stå fast och förbliva oryggligt.

| l 1 | l i 1 l l

• Sida 53
•  Original

(lem tillgodonjuta samma rättighet, som vore finska allmogen medgiven enligt i ovan omförmälda 9 57 ikungl. resolutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731. i

Denna framställning behandlades av ständernas allmänna besvärsdeputation i den 24 oktober 1734. Samtidigt förehades en av den finska skärgårdsall- mogen gjord och i 46 punkten av allmogens allmänna besvär upptagen an- sökning om förklaring i visst hänseende av nyssnämnda paragraf i 1731 års resolution 1. I besvärsdeputationens protokoll för sagda dag antecknades till en början, att deputationen icke kunnat »överkomma» det i 1731 års resolu— tion åberopade Sten Stures brev, ehuru det blivit noga eftersökt. Deputa- tionen föreslog, att landshövdingarna i orterna skulle anbefallas att anställa noggrann undersökning angående såväl städernas som allmogens ifrågavarande besvär och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med »omständig» berättelse, då Kungl. Maj:t skulle förordna vad rättvist och skäligt prövades.

Kungl. Maj:ts beslut i anledning av fiskerskapens besvär återfinnes i 45 länsl- ”5015- punkten av kungl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 12 december 2:32; låg?; 1734 9 och är i full överensstämmelse med besvärsdeputationens förslag. den 12 dm

De anbefallda undersökningarna kommo såsom i annat sammanhang här 1734, punkt efter upplyses icke till stånd i de norrländska länen. Huruvida de ägt rum 45- i övriga orter har icke kunnat utrönas.

Under 1760—62 års riksdag ingav en ledamot av bondeståndet från Åbo Framställning län, Henrik Henriksson Mojonen från Merimasko, till Kungl. Maj:t en fram— ".m ”$'an". ställning angående strömmingshsket i den finska skärgården. Däri anfördes, Egil ”skär-, hurusom i fråga om strömmingsfiskets idkande i finska skärgården tid efter gården. annan utkommit så »hälsosamma» påbud och stadganden, att landets däruti del— tagande undersåtar billigt borde förunnas utan intrång nyttja de dem förunte förmåner och av de till sjön närmast belägne icke därifrån stängas. De härom utfärdade gamla dombrev utvisade, att Sten Sture »den 21 oktober 1498» stadfäst och förklarat Konung Magnus Ladulås och Arfwed Gustafs— sons brev samt Pehr Brahe den 20 juni 1651 då uppkomne stridigheter bilagt och hämmat de förra stadgarnas otillbörliga vrängande och egenvilliga för-tydande. Sedermera hade dessa stadganden ånyo bekräftats genom Kungl. Maj:ts brev den 17 aug. 1688 och resolution på allmogens besvär den 28 juni 1731. Detta allt hade dock icke kunnat hindra, att »illasinnade» på varjehanda sätt sökte utestänga >>grannar Magggknghor» från idkande av strömmingsfiske »efter gammalt bru oc förunte privilegier», och hade somliga i sådant syfte av vederbörande häradsrätter utverkat förbud mot andras nyttjande av deras fiskevatten. Därför hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte till förekommande av vidare klagan och förfördelande låta samman- draga vad härom tid efter annan vore stadgat och sådant genom en särskild förordning kungöra med befallning tillika att samma förordning skulle på svenska och finska språken en gång om året uppläsas från predikstolarna i de församlingar, som i fisket ägde del, och såmedelst ingen okunnighet därom framdeles kunna förebäras.

¹ Allmogen anförde, att vid tillämpningen av stadgandet i fråga uppstått tvekan, huruvida jordägaren om måndagar och onsdagar skulle ha ett notvarp fritt hela dagen eller om jord- ägaren skulle draga först i alla notvarpen, innan någon främmande finge draga där; allmogen synes ha ansett den förra tolkningen vara den rimligare, emedan det ofta hände, att första notvarpet vore tomt, men de senare gåve riklig fångst. " Något beslut i anledning av finska allmogens besvär synes icke ha utfärdats. Ärendet upptogs icke i Kungl. Maj:ts resolution den 12 december 1734 på allmogens allmänna besvär vid 1734 års riksdag.

• Sida 54
•  Original

_Landshöv' Häröver infordrades yttrande från landshövdingen Wallen, som den 29 äggfågguåä april 1762 avgav här förut omförmälda utlåtande och däruti efter refererande 29 april 17% av innehållet i Sten Stures brev förklarade sig finna detta »egentligen icke angå annat än stridigheten emellan södra och norra Finlands lagsagors invånare om lagsagornas skillnad samt om det intrång, som de klagat sig av varannan blivit i fisket och enkannerligen uti strömmingsdräkterna och varpen från Bockholmen till Krampesund, som ligger på vänstra ändan av Ersta fjärd, tillfogande».

Vidare åberopade Wallen två av riksdrotsen greve Per Brahe såsom general— guvernör i Finland den 3 juli 1650 och den 20 juni 1651 utfärdade brev, av vilka framginge att Sten Stures »författning» blivit föreskriven till rätte— ! snöre och efterrättelse jämväl för Töfsalaborna, vilka då legat i tvist, och åinvånarna i flera andra skärgårdssocknar för att därigenom »hämma de * av dem mot varannan överklagade egenvilligheter, välden och intrång,

2. vilka skett, så genom de mäktigares tilltagsenhet, som genom det gamla ' omdömet, att den som ägde land och strand, men ingen annan, skulle få ghska och fara med fiskande och strömmingsdräkt». På grund härav hade i riksdrotsens åberopade båda brev förklarats, att var enskild väl ägde fritt njuta och bruka fiske under__sin_,åke_r__9gh äng, men,ström1_nin sfiske vid »uppenbara havsstrand, stenstrand och skogsholmar» ägde var då? en att i sin lagsaga idka tillsammans med strandägarna, så att de som ägde landet borde vara berättigade till det första varpet, var dem täcktes, om måndagar och onsdagar, samt att de å övriga dagar i veckan hade rättighet att draga »jämt med varannan», utan att därvid göra skillnad mellan härader och socknar, som gränsade till varandra. Slutligen hade riksdrotsen, på det ingen måtte undandraga den andra denna rättighet >>genom påfunder att uppodla något till åker eller äng å skogsholmar», ytterligare förordnat, att vederbörande domstol skulle »efter lag och rätt» pröva, vad slag åker och äng det borde vara, som ägde försvara den omtalade enskilda fiskerättigheten.

Beträffande själva den gjorda framställningen tillstyrkte Wallen utfär- dandet av en förordning på svenska och finska språken »till detta mång- åriga tvistemålets och de om rätta förståndet av högstberörda stadgar och resolutioner uppkomna tvivelsmåls undanröjande».

Härpå anbefalldes kammarkollegium genom remiss den 16 juni 1762 att till Kungl. Maj:t inkomma med projekt till en förordning, grundad på de tid efter annan i ämnet utfärdade kungl. brev och förordningar. Ett sådant förslag överlämnades av kollegium till Kungl. Maj:t med skrivelse den 22 mars 1763. Ärendet anmäldes i rådet den 20 april samma år, därvid kol- legii förslag oförändrat bifölls.

Km,g1_ [öm-a. Enligt den sistnämnda dag, den 20 apri11763, utfärdade förordningen ningen den 20 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av allmogen i Finland ”311753 ”5 vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder skulle allmogen i Finland "ägg??!äfåe därefter »som tilförene vanligt och lofligt varit» äga iså måtto idka gemen— av allmogen ; samt strömmingsfiske vid öppna havs—, skogs—, bergs- och stenstränder, utom Finland. där odal åker och ångar Me, att""seda'niöfd="ööli*sti-andägare under fiske— lektiden njutit »de tvenne vanliga fridagar i hvarje vecka» — måndagar och onsdagar —— att draga det första varpet, då de vore närvarande och _ ville begagna det, finge därefter »de öfriga i landet boende» draga »ömsom ,; efter hvarandra» utan att därför betala någon landlott. Härifrån gjordes

allenast det undantaget, att enligt 17 & ridderskapets och adelns privilegier i-finge ingen »fiska och fara» i adelns fiskevatten utan jordägarens goda vilja

• Sida 55
•  Original

och samtycke. Detta undantag torde ha varit en nyhet i förhållande till 1688 års kungl. brev, enligt * vilket ingen åtskillnad skulle göras mellan krono-, skatte— eller frälseägor. '

I besvärspunkter, som ingivits till borgarståndet vid 1760—1762 års riks— dag hade av Hudiksvalls stads borgerskap yrkets, att borgerskapet, som på fiskeri vore privilegierat, måtte fritt få fiska efter strömming i öppna havs- vikar och stränder utan att skada allmogens gräsland. Denna punkt blev av ståndets deputerade för urskiljande av ståndets allmänna besvär gillad och sammanarbetades med en av städerna iVästernorrland och Västerbotten gjord framställning, »att städerna, till fiskeriets befordran, måtte framför allmogen få.,lösanch arrendera kronofiskeskär och fiskerättigheter i havs- sjön och utfjärdar» till följande avfattning, som intogs i 5 82 av städernas allmänna besvär vid sagda riksdag: »Kongl. Maj:t har väl i Resolutionen på Städernas Allmänna besvär vid 1734 års Riksdag, & 45, på Västernorr- ländske och Västerbottniske städernas underdåniga ansökning, att i anseend till strömmingsfisket, få njuta till godo det som i 57 © 1731 års Kongli Resolution för Finske Allmogen är stadgat, så att de med Allmogen i Sj” Socknarna, under fiskelektiden, uti öpna hafs—, skogs—, bergs— och stenstränder och vikar, få ömsom draga not, efter hvarandra utan att derföre betala någon landlott, i nåder befalt dess Befallningshafvande i orten, att noga undersöka, huruvida städerna häruti kunde villfaras, och fordersamast in- komma däröfver med sitt underdåniga Betänkande, då Kongl. Maj:t ville i Nåder förordna hvad härutinnan kunde skäligt pröfvas; Men som för— bemälte landsorters städer af något ytterligare förordnande i ty mål sig sedermera ej fått hugna; så anhålla de i underdånighet, att i anseende till strömmingsfisket, få till godo njuta förenämnde förmån, utan att af All— mogen blifva därutinnan hindrade, så vida Allmogens skatteägor och Gräs- land som vid sjöstranden belägne äro, på något sätt dymedelst icke skadas: hvilket till saltsjöfiskeriets uphjelpande och förmerande i den delen ansen— ligen skulle bidraga, däremot man nu måste med grämelse se, huru ström- mingen till den aldrastörsta myckenhet stiger till lands, sjökanten och stranden utföre, hinderlöst och utan att blifva mer än till den aldraminsta delen fångad, hvarefter han åter lika hinderlöst stiger till sjöss på djupet, utan att det året vidare komma till land, hvarigenom desse stränder utföre många tusende tunnor årligen förloras, Riket till icke ringa skada. Och ehuru desse städer äro på strömmingsfisket privilegierade, händer dock altid, att dem förmenat varder draga något enda hvarp uti öpna hafs—, skogs-, bergs— och stenstrander samt vikar, där Allmogens skatteägor och gräsland likväl ej på minsta sätt kan skadas, ej eller Allmogen sjelf kan medhinna att idka notdrägten, ehuru stor myckenhet af strömming där stiger till lands och står beredd att låta fånga sig. Hvilket alt ej lärer kunna undgå Riksens Ständers ömaste upmärksamhet, såsom ett icke litet betydande hushållnings mål; Hälst Kongl. Maj:ts och Riksens ständers ömhet för saltsjöfiskets upkomst, redan bragt desse sjöstränders invånare til behörig omhugsan huru och på hvad sätt de måtte vinna någon upkomst och styrka, till Fiskeriedriften i Saltsjön. Och som härtill ej skulle litet bidraga, om städerna framför Allmogen och andra finge njuta förmånsrätt, att antingen inlösa eller Arrendera de till detta fiske beqvämliga och för hand liggande Cronoskär och holmar; så hemställes i underdånighet, om icke en sådan rättighet, till detta Fiskeris dessto mera förkofran och utvid— gande, kunde desse orters städer i nåder tilläggas.»

1 7 6 0— 6 2 års riksdag. Hudiksvalls borgerskaps besvär ang. friare utövning av strömmings— fisket.

• Sida 56
•  Original

Kb i Väster- bottens län.

Kb i Väster- norrlands län.

Kammar- koll eginm.

Denna besvärspunkt remitterades av ständernas allmänna besvärsdeputa- tion till kammar-, ekonomi- och kommersedeputationen samt fiskerideputa- tionen. Den förra deputationen hörde i ärendet sitt kammar-ekonomiutskott, vilket i anledning härav inhämtade utlåtande av kammarkollegium, som i sin ordning hörde Kb i Västerbottens och Västernorrlands län.

Kb i Västerbottens län, vilket vid denna tid omfattade jämväl Norrbotten, anförde i den 12 oktober 1761 dagtecknat yttrande, att städerna icke veter— ligen varit betaget att idka strömmingsfiske i öppna havsvikar i länet; ej heller hade någon klagan däröver av dem försports, utan de hade flera hamnar, skär eller grund än de kunde nyttja och bestrida till strömmings— fiskeri, varför någon undersökning i anledning av 45 & av kungl. resolu- tionen på städernas allmänna besvär vid 1734 års riksdag ej blivit av stä— derna i. länet begärd och således icke kommit att verkställas. Men att städerna skulle äga frihet att utan åbornas lov och minne nyttja allmogens by- och strandfiskerier, som de av ålder innehaft under sina hemman och för vilka de blivit till särskild taxa skattlagda och vid roteringen ansedde, syntes Kb obilligt och emot lag stridande.

Kb i Västernorrlands län anförde i yttrande den 12 oktober 1761, bland annat, följande. Det vore ostridigt, att som strömmingen liksom strömmade mot land och därvid framginge i en myckenhet sammanfogad som berg, så borde sådan lägenhet till härligt fiskafänge aldrig spillas, utan på det noggrannaste uppassas och bevakas, vilket föga kunde ske, så länge, detta fiske icke. sköttes av andra än. allmogen till husbehov. Men som allmogen ägde rättighet att framför andra fiska vid sina stränder, skär och holmar, och det vore Kb obekant, om allmogen hörts över städernas ansökning, så kunde han härvid icke andraga annat än att det skulle vara till stor båtnad för riket, om strömmingsfisket bättre vårdades, vilket ofelbart skulle ske, om städerna hade rätt att gemensamt med allmogen idka sådant fiske eller finge ömsom draga not vid havsbandet. Såvitt Kb kunnat finna, hade i Västernorrlands län någon undersökning i anledning av 1734 års ovan om— förmälda resolution icke försiggått.

Kammarkollegium avgav yttrande till kammar-ekonomiutskottet den 27 oktober 1761. Efter att ha refererat vad Kb i Västerbottens och Väster— g' norrlands län sålunda anfört yttrade kollegium att det vore alldeles visst 3 och säkert, att strömmingen inom rötmånadens begynnelse vid en viss f väderlek ginge till land så tjockt, att tusentals tunnor med notar tagas kunde, ., och att bonden icke vore mäktig att sköta detta fiske, emedan han icke ; hade tillräckligt folk därtill och än mindre salt och tunnor samt därtill ' med en liten not; men borgarna, som icke hade något jordbruk och kunde

till flera sammansätta sig om en stor not, vilken kunde indraga ett eller par hundra tunnor i varpet, samt ägde därtill bekvämliga båtar och alltid kunde få tillräckligt salt av det handlande borgerskapet, vore de bästa strömmingsfiskare; »och i ty kan kungl. kollegium ej annat än anse, det havsstranden med där till hörande holmar och skär, vad strömmingsfisket angår, bérvvbliumamrinpiggg för var man, som fiska vill: dock strandägan- den obetaget, att även fiska, så långt han där medhinner; ty enär ström— ningen står vid land, kan den vid uppkommande nordanväder inom V,, timma vara ifrån land ut på djupet, och ovisst är när den kommer till— baka». Däremot avstyrkte kollegium bifall till den av städerna begärda

• Sida 57
•  Original

företrädesrätten till inlösen eller arrendering av till fiske lämpliga krono— skär och holmar.

Kammar-ekonomiutskottet yttrade härefter i den 26 mars 1762 avgivet betänkande: Utskottet hade funnit, att i det förevarande ärendet »icke allenast förekommer strömmingsfiskets befordran och upphjälpande, utan inlöper här tillika fråga "out""ffoidägande- beh därvid förknippade rättighet till strand och densamma åtföljande—' fiskerättighet, 'samt""liuruvida, 'sädäHt”värit' 'ocif blivit ansett till grund för hemmanens skatt och pålagde onera, vilka icke få rubbas, varken Kungl. Maj:ts och kronans inkomster och de övrige onera, icke heller de rättigheter och besittningar, som skattläggning och varje hemman efter flera kungl. förordningar och allmänna lagen tillhört och tillhöra». I betraktande härav och som 45 & av resolutionen på städernas allmänna besvär den 12 december 1734 icke bifallit den nu förnyade ansök- ning, utan allenast stadgat, det landshövdingen i orten skulle noga under— söka, huruvida städerna häruti kunde villfaras, och fordersammast inkomma med sitt betänkande däröver, då Kungl. Maj:t ville förordna vad häri skäligt prövades, så kunde utskottet varken upphäva vad redan vore förordnat, eller uti en dylik beskaifad sak annat tillstyrkande giva, än att den således och uti nyssbemälte paragraf fastställte undersökning borde genast och med det allra första av landshövdingen i orten anställas och dess betänkande till Kungl. Maj:ts nådiga förordnande insändas, vad häri rättvist prövas kunde; dock härvid förbehållet, om allmogen eller alla delägarna i fiske— vatten självvilligt, igenom skälig överenskommelse, ville lämna bemälte städers borgerskap särskilt tillstånd till detta fiskeriidkande.

Detta utskottets betänkande gillades av kammar-, ekonomie- och kommerse- deputationen den 11 maj 1762.

I fiskerideputationen företogs ärendet redan påföljande dag. Med hänvisning till att deputationen i ett annat samma dag avgivet betänkande hemställt till ständerna att genom därtill förordnade deputerade av alla stånden måtte före nästa riksdag efter projekterad instruktion i landsorterna undersökas, utredas och utarbetas allt vad görligen kunde ske och till fiskeriernas upp- hjälpande och befrämjande tjänade, uttalade deputationen, att vid bifall till detta deputationens förslag vad borgarståndet i ifrågavarande besvärspunkt anfört därvid kunde noga skärskådas och efter befunna omständigheter hand— läggas.

Fiskerideputationens utlåtande gillades den 21 maj 1762 av allmänna besvärsdeputationen, som i enlighet därmed utarbetade projekt till resolu— tion å besvären. Detta godkändes av ständerna, varpå Kungl. Maj:tikungl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 17 augusti 1762, $ 34, för— klarade sig vara »ganska benägen, att til strömmingsfiskets befordrannoch mera uphjelpande i dessa landsorter, vidtaga alla nödiga och möjliga för- fattningar»; för den skull ville Kungl. Maj:t före nästa riksdag »igenom visse dertil förordnade Deputerade af alle Stånden låta i Landsorterna undersökas, utredas och utarbetas alt hvad görligen ske» kunde, varefter Kungl. Maj:t ville efter då befinnande skäl och omständigheter avhjälpa vad städerna andragit och anfört.

Fiskeridepntationens nyssomförmälda betänkande om tillsättande ialla län av särskilda deputerade till fiskets upphjälpande blev likaledes bifallet av

Kammar- ekonomi- utskottet176'2.

Fiskerideputa— tionen 1762.

Kungl roso- lutionen på städernas all- männa besvär den 17 aug. 1762, s 34.

1762 års in- struktion för fiskeridepute- rade i orterna.

• Sida 58
•  Original

ständerna, som därpå utfärdade den av deputationen föreslagna instruktionen för »deputerade til fiskeriernas vård och dervid befunne nödiga anstalter». Därvid var fogat ett av iiskerideputationen den 12 maj 1762 avgivet »Pro— jekt till Kungl. Maj:ts allmänna nådiga privilegier och ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfiske med vad därvid iakttagas bör». Enligt instruktionen skulle för varje län landshövdingen utse deputerade från samt- liga stånden, och skulle dessa deputerade ha att >>var i sin ort, sedan veder- börande kollegier, landshövdingar och magistrater däröver hörde blivit och jämväl fiskeriidkare fått tillfälle tillika med sina påminnelser däröver in— komma», »igenomgå och efter vårjelandsnrjibeskaffenhet jämka, förbättra och. lågmälda—utarbetad?projektet. Sedan depmräde'frånwdemn- hämtat »allt ljus» i ämnet och »med de övriga uti riket kommunicerat sine anmärkningar» ävensom samtliga deputerade meddelat varandra sina tankar, skulle de till nästa riksdag inkomma med >>vad i detta ärendet åtgöras» kunde.

_1762_ års pn_>- 1762 års förslag till fiskeristadga upptog först, i 5 1, en bestämmelse, var— Jekttlumkm- igenom kronans regalrätt till havsfisket upphävdes. Alla svenska undersåtar

stadga. skulle äga en oinskränkt rättighet till varjehanda fiskes idkande utan avgift till kronan uti öppna havet, å djup, bankar och rev samt vid rikets kuster och saltsjöstränder uti allmänna fisklägen, vid kronoholmar och skär,iövrigt en var obetaget att nyttja sina enskilda fiskevatten bäst han gitte och för- mådde.

I 5 6 upptogs huvudregeln om strandägarnas enskilda fiskerätt i salt— sjön, så lydande:

»Som till tvisters undvikande och vederbörandes efterrättelse prövas nödigt, at något visst stadga om rätta förståndet av jordäganderätten vid haVSfisket; så varder härigenom förklarat och förordnat, det må rätter jord- ;kägandgrätt och samma åtföljande enskilte fiskevatten ti havsskären "ej gstrå'é'ka sig längre ifrån landet, eller jordägarens enski Wöörl skiär, än notdrägten därifrån nyttjas kan eller landfäste med ren och nät för "möjlig anses; varföre och hela redden der utanföre för allmänningsfiske räknas. i Indelt kronojord samt städernas donerade och skiftade mark med dertil stötande stränder äga lika rätt, så vida inga allmänna fisklägen å sådan grund redan finnas eller framdeles, efter behörigt beprövande, der utses kunna.»

Från denna allmänna regel gjordes i 55 7 och 8 vissa undantag. Den förra paragrafen lydde:

»Uti de skärgårdar, som fiskare, gklandratoch eftergammalyana, ömsom fiskat vid hvarandras land och följt saltsjöflsken efter dess dref och stånd, förblifver det efter förra Vänligheten, och lärer Kongl. Maj:t med nådigt väl— behag anse, om flere fiskelägen uti skärgårdarna kunna förmås, att på dylikt sätt sig förena; j_gglägaren förbehålles dock bästa bekvämligheten uti fisket vid dess land, jämte skälig ersättning för nyttjandet af dess ägor, då de på något sätt men af andra lida.» '

$ 8 innehöll i hithörande del följande: »Då sill och annan saltsjöfisk vid strander, holmar och skär, som enskilte jordägare tilhöra, uti den ömnoghet tilstöter, at desse icke förmå densamma at bärga, fånga och sig nyttig göra, bör det ej vägras andra, som dertill hugade äro, at med jordägare, i slikt fall, uti fisket deltaga, när de sig dertil anmäla. För fäste och bekvämlighet vid annans land betale dock den

• Sida 59
•  Original

fislfket ' nyttjar efter omständigheterna och strandernas beskaffenhet det som Kb) prövar skäligt utsätta, hvilket så lämpas bör, att jordägaren till alla delar hålles skadeslös 1.»

]Den vidlyftiga ordning för granskningen av 1762 års projekt till fiskeri— statdga, som utstakats i den av ständerna utfärdade instruktionen för fiskeri- derputerade i orterna, synes icke någonstäde-s ha blivit i detalj följd; instruk— tiomen tillämpades ganska olika inom skilda län.

I Södermanlands län blevo, såsom framgår av Kbs den 4 mars 1765 till fislkerideputationen vid 1765—66 års riksdag inkomna riksdagsrelation, några fislkerideputerade icke utsedda. I Malmöhus län utsågos väl deputerade, men något sammanträde mellan dem kom icke till stånd enligt vad en ledamot utii en till nyssnämnda fiskerideputation enskilt avgiven berättelse om fiske- riezrnas beskaffenhet i länet anmälde. I Gävleborgs län ha enligt vid fiskeri- derputationens sammanträde den 13 april 1765 lämnad upplysning deputerade väll blivit tillsatta och även företagit undersökningar i orten men några hamdlingar rörande deras verksamhet ha icke anträffats. IStockholms,Upp— salta och Kalmar län blevo också att döma av uppgifter i respektive Kbs tilll fiskerideputationen inkomna riksdagsrelationer deputerade utsedda men några berättelser från dem ha icke heller anträffats. Vad beträffar Väster— nmrrlands och Västerbottens län — det senare även omfattande nuvarande Ncorrbottens län blevo några deputerade där icke tillsatta förrän Kungl. Mrajzt i särskilda nådiga brev den 9 februari 1763 anmodat landshövdingarna i llänen att hos Kungl. Maj:t föreslå deputerade för att företaga sådan under— sölkning, som, enligt vad förut nämnts, utlovats i 34 & av Kungl. resol. den 17 ' augusti 1762 på städernas allmänna besvär. Sedan förslagen till Kungl.

Mzajzt inkommit, förordnade Kungl. Maj:t särskilda deputerade för norra dellen av Västerbotten eller nuvarande Norrbottens län, för södra delen av V'zästerbotten eller nuvarande Västerbottens län, för Ångermanland och för Méedelpad. De sålunda förordnade deputerade företogo under loppet av år 17164 undersökningar i orterna. De därvid förda protokollen överlämnades meed deputerades betänkanden till fiskerideputationen vid 17 65—66 års riksdag.

Fiskerideputerade i Göteborgs och Bohus län anmälde i sitt den 15 dec. 17764 avgivna betänkande, att deputerade vore sysselsatta att författa ett uttkast till en särskild stadga för Göteborgs och Bohuslänska eller nordsjö- fissket, vilket förslag sedermera skulle till rikets ständer överlämnas. Detta föirslag torde, ehuru det icke anträffats, ha inkommit till 1765—66 års riks- dmgs fiskerideputation, som den 26 maj 1766 avgav ett betänkande tillika med ett av deputationen upprättat förslag till förordning rörande nordsjö- fiske och salterier i Göteborgs och Bohus län, huvudsakligen innehållande beestämmelser rörande sillfisket. Förslaget förkastades emellertid av rikets ståänder. Borgarståndets beslut i frågan, som finnes i ståndets protokoll för dezn 28 juni 1766, var av följande lydelse: »Som detta projekt ej innehåller amnat än vad dels allmänna lagen, dels den av fiskerideputationen projekte- ratde stadga för rikets havs—, skär-, ström- och insjöfisken innehålla, alltså oczh emedan åtskilliga förändringar även däri finnas, som torde tjäna mera tilll oreda än till nytta och förmån för fiskerierna i gemen; ty kunde borgar— stiåndet för sin del berörda projekterade stadga icke bifalla utan fann skäligt deensamma hel och hållen avslå.»

1 Första punkten i S 8 torde ha formulerats under påverkan av kammarkollegii. uttalande om strömmingsfisket i dess förut omförmälda yttrande den 27 okt. 1761.

Vederbörandes hörande över 1762 års projekt.

Fiskeridepute- rade i orterna.

• Sida 60
•  Original

Fiskerideputerade i Hallands län samt i Medelpad, Ångermanland, Väster- botten och Norrbotten gjorde icke några anmärkningar mot här förut intagna delar av 1762 års projekt.

Fiskerideputerade i Kristianstads län, som lämnade 1, 6 och 7 så. utan anmärkning, anförde i fråga om 8 6: Den frihet, som vid tillstötande ymnig— 'het lämnades en var att vid annans strand fiska, bleve väl ett medel till åfiskeriernas flitigare nyttjande, dock torde härvid få brukas den varsamhet, '.',att sådant fiskande av främmande ej finge börjas förrän klarligen sto-de att

finna, att jordägaren eller förmånsägaren verkligen vore ur stånd att själv .kunna sitt fiske nyttja och att den betalning, som härför utsattes, proportio- nerades efter omständigheterna samt genom en inrättad taxa bleve till allmän efterrättelse.

Fiskerideputerade i Blekinge län lämnade $ 7 utan anmärkning men fram- ställde mindre väsentliga ändringsförslag vid åå 1 och 8 och erinrade vidt 6 första stycket följande. Landfäste syntes kunna utsättas till 300 famnar, varigenom all undersökning därom och därmed följande kostnad kunde und- vikas, om de orden »för möjlig anses» uteslutas och förenämnda famntal i stället införes med tillägg av orden »där inga särskilda privilegier möta».

Fiskerideputerade i Östergötlands län lämnade % 6, 7 och 8 utan anmärk— ning och erinrade vid $ 1: Efter orden »allmänna fisklägen vid kronohol— mar och skär» syntes böra tilläggas »undantagande den ränta eller vad skatt förr och av ålder pålagd varit eller framdeles skälig prövas kan». Depute- rade befarade nämligen att utan detta tillägg skulle många besvärliga för- frågningar och tvister uppväxa vid de redan skattlagda fiskerierna, överheten till besvär och fiskerierna till hinder och olägenhet.

Kb i vissa Vidare avgåvos yttranden i ämnet av Kb i några län.

'än- Kb i Göteborgs och Bohus län, som lämnade övriga paragrafer utan an— märkning, erinrade vid t 6 första stycket: De ostrongrund, som funnes inom skattlagda hemman eller ock på frälseägor längre från landet belägna än notdräkt kunde nyttjas, syntes av ingen annan än jordägarna böraånyttjas, emedan ostron vore stillastående och grodde på berg och botten, där de an— tingen blivit planterade eller vuxit. Utom det att det vore ganska billigt att jordägaren själv finge gagna och nyttja detta fiske, som på dess hem- mans ägor funnes, så bleve samma fiske så mycket försiktigare hanterat så att ostronen icke utöddes.

Kb i Kalmar län fann det författade projektet »i det nogaste vara för detta hövdingedömc lämpligt».

Kb i Stockholms län, som hörde åtskilliga vederbörande inom länet, anslöt sig till ett av dåvarande ägaren av Sundby gård på Ornön, statssekreteraren, sedermera presidenten i Svea hovrätt, Johan Rosir den 12 dec. 1764 avgivet yttrande. Detta inledes med ett förklarande av Rosir, att han sökt i den skärgård ej långt från Dalarö, där hans fastighet låg, inhämta all möjlig kunskap angående fiskeriernas tillstånd samt vad till deras förbättrande kunde vara tjänligt. Denna skärgård räknar han till några mil i längd, inbegri— pande de stora fjärdarna Mysingen och Jungfrufjärden, samt 3 a 4 mil från fasta landet ut till havsbandet. Efter en redogörelse för de olika slags fisken, som här bedrivas och av vilka han uppger strömmingsfiske med not och skötar vara det mest betydande, uttalar han följande erinran mot 1762 års projekt till fiskeristadga: >>Jordäganderätten i saltsjövattnet synes till ' jordägarnas men för mycket inskränkas i 6 å då samma rätt ej får sträckas * längre ut från landet eller enskilta holmar och skär än notdrägten därifrån

• Sida 61
•  Original

nyttjas kan; emedan hans eget fiske av främmandes så nära intill stranden” och inpå ägarens notvarp ofelbart lider, genom fiskens om icke borttagande dock bortskrämmande; och urgammal hävd lärer medgiva, att fiskevattnet emellan enskilta skär och holmar tillhör-er ägarna av samma holmar och '. skär, samt att den, som där fiska vill, måste hava jordägarens lov. Det är ock säkert, att på flera ställen betalas skatt för fisket på grunder, belägna långt ute i havsbandet, varuti härigenom komme att ske rubbning;men detta kan hjälpas genom det, att jordägarnas samtycke bliver medgivet för främ- mande fiskare.»

Projektet remitterades den 4 december 1764 till kommerskollegium, som den 12 januari 1765 till Kungl. Maj:t avgav utlåtande däröver. Kollegium förmälde sig icke finna anledning till anmärkning mot den i 6 & gjorda förklaringen om rätta förståndet av jordägandes rätt till vattnet i skären, icke heller mot 1 och 7 %. Vid 8 & erinrade kollegium, att däri föreslagna bestämmelser syntes allt för nära röra en ägares rättighet och blottställa honom för onödiga trätor och processer.

Fiskerideputationen vid 1765—66 års riksdag beslöt att över bland annat 6, 7 och 8 så i projektet inhämta yttrande av justitiedeputationen, som genom protokollsutdrag den 10 juli 1765 meddelade sitt yttrande. J ustitiedeputa— tionen hade, förutom rättelse av ett tryckfel is 7, intet att erinra mot denna och $ 8 första stycket. Beträffande den föreslagna $ 6 yttrade deputationen följande:

»Så ostridigt det är, att öppna havet tillika med rättigheten-att där idka fiskegär ett Kungl. Maj:ts "ööh”kronans'regale, det ingen landets 'inliy'ggå're med andras uteslutande sig enskilt får tillägna, så visst och säkert anser! deputationen det vara, att privata jordägare, som med deras land och strandi' stöta till havet, äga till fisket närmast utanför enwsftgdgad rättighet, somå dem icke kan betagas eller av andra utan lov och minne nyttjas.

Konung Gustaf den I har redan i dess patent till menige man i Ånger- manland och Medelpad av den 1 martii 1545 förklarat, att alla de ström— mingsfisken och fiskläger, som ut med saltsjön sig sträcka, skulle kallas, som de ock med rätta voro, Konungs rätta allmänningar, så att eho de helst voro, som strömmingsfiske bruka Ville, skulle fria och obehindrade med deras skötar och annan fiskeredskap ute i saltsjön utan var mans gensägen och förhindring, enär och var dem syntes, få dem bruka emot en Viss avgift till Konungen; dock på det ingen danneman på sina rätta ägor som för hans land läge, för denna orsaks skull någon oskäl vederfaras måtte, skulle 24 dannemän uti var landsända syna och rannsaka, huru mycket var och en närmast vid sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken hava och njuta borde; och uti dess öppna brev angående fiskeriet i Västerhavet av den 21 september 1551 är samtliga invånare och birkarlar i Norrbotten tillåtet att bruka deras avling med fiskeriet uti berörda hav, dock med förord att icke göra de med sina ägor till havet gränsande finnar och lappar något hinder eller förfång på deras egna enskilda fiske- och landgrund, som inför deras ägor voro belägna utan bruka deras fiske i.uppenbara havet, som andra gjorde. Varav nogsamt finnes, att kronans rätt till havs- och allmännings- samt privatorum rättighet till strandfisket varit ifrån äldre tider nogsamt åtskild och på ömse sidor förvarad.

Enär nu frågan bliVer, att genom ett allmäntförordnande emellan dessa fisken sätta en sådan gräns, som utan kränkning av så väl kronans som

Kommerskol- legii utlåtande

d. 12 in. 1765.

J ustitie— deputationen

| 1

1765—66.

• Sida 62
•  Original

Granskning inom fiskeri- deputationen av 1763 års

privatorum rättigheter må kunna antagas och fastställas, så anser deputa— tionen nödigt att göra en skillnad emellan saltsjöfisket, så vida det idkas ?. inomskärs eller utom. ' Det kan Väl icke nekas, att Konungen haver dess allmänna fiskerier uti skären, vilket så väl av Sveriges allmänna la kap. 2 & Byggningabalken, h:som det åberopade patentet av den 1 martii 1 bestyrkes, men så tai-”tillika ; ert och ostridigt, att de flesta fisken uti skärgårdarna, synnerligen längre ;in och närmare fasta landet, äro privates tillhöriga, som med deras holmar och ägor ligga däromkring, och synes fördenskull såsom en regel kunna an- ttagas, att saltsjöfisket inomskärs bör anses för angränsande jord— och holm— gares enskilda rättighet, därest ej annorledes av ålder varit eller vattnet ,jvarit nyttjat och ansett för Konungs allmänna eller ock till någon särskild " ränta blivit skattlagt.

Men vad saltsjöfisket beträffar _utpmskärs och vid de stränder, däi ingen skärgård finnes, så anser deputationen jördagande rätten med därtill hörande fisket icke längre böra sträckas än till de _landgrnnd, som utanför jord— ägarens strand ligga och med den samman ångande äro; så att där land— grundet upphör och djupet tager vid, där bliver efter deputationens tanka rätta gränsen mellan jordägarens enskilda och kronones allmänningsvatten, i vilken tanka och att så av ålder varit, deputationen så mycket mera styrkes, som sådant med ovanberörda brev av år 1551 till alla delar instäm- mer, dock med samma förbehåll, som här ovantill om saltsjöfisket anmärkt är, att där någon med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa sin enskilda rätt till några uti öppna havet liggande holmar och grund, eller att de för ränta blivit något hemman eller stad underlagda, hör han ock hädanefter som hittills därvid bliva bibehållen.»

I enlighet härmed avgav justitiedeputationen förslag till ny lydelse av paragrafen. Detta förslag innehöll i allt väsentligt samma bestämmelser, som sedermera inflöto i 1766 års fiskeristadga, 2 kap. 6 &, vilken, med ute— slutande av ingressen, är av följande lydelse:

»Så varder härigenom förordnat, att saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring äga, men vid öppnafhavsstranden, eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären får jord- och strandägaren ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån ut— löper; dock där Konungs- eller allmänningsfiskeri av ålder inomskärs varit eller någon med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa enskild rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, bör det ock hädanefter därvid förbliva, såsom ock med de fisken, vilka lyda under städernas donerade jord.»

Till fiskerideputationen överlämnades även för omförmälda kungl. förord- ningen den 20 april 1763 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av allmogen i Finland vid öppna havs-, skogs—, bergs- och stenstränder. Vid

förordning om sammanträde den 10 maj 1765 beslöt deputationen lämna denna förordning

strömmings-

fiske i Finland.

till »vidare överseende av tre av sina ledamöter kaptenen Carpelan, magister Chydenius och dannemannen Lars Larsson». Beträffande nämnda ledamöters arbete ha några närmare upplysningar icke stått att vinna av fiskerideputa— tionens handlingar. Något särskilt betänkande i frågan synes icke ha av dem avgivits, men antagligt är, att det stadgande i 1766 års fiskeristadga, som innehåller föreskrift om strömmingsfisket i Finland, fått sin form under deras granskning av 1763 års förordning.

• Sida 63
•  Original

1124 5 av bondeståndets allmänna besvär vid 1765—1766 års riksdag Finska allmo- ;up)pt)gos av allmogen i Finland anförda klagomål över att i merberörda 1763 gens besvär åns förordning gjorts undantag för fiskevatten, tillhörigt frälseman. Denna åå; kissa—ks- paragraf av besvären remitterades av allmänna besvärsdeputationen till fiskeri— dag rörande deyputationen, som förehade ärendet den 18 oktober 1765, under vilken dag strömmings- i (demtationens protokoll finnes antecknat: fiske ? frälse—

»Tnder den 7 i denna månad hade allmänna besvärsdeputationen hitremitterat "lägga]? ». 1234 ') av allmogens i Finland andragna besvär, angående nyttjorättigheten ' ' &» av s3römmingsfiske vid alla öppna havs-, skogs-, bergs— och stenstränder med mera, vilken nu föredrogs och därå resolverades: Att som deputation uti 101 & av den upprättade särskilte stadgan för havsfisket, fullkomligen utlåtit sig iver vad denna besvärs % innehölt, så skulle samma & jämte protokolls- uttdrzg till allmänna besvärsdeputation insändas, och besvärs $ då tillika återsåällas, varmed dock ännu kommer något att vila i anseende till herr kapten Carpelans åstundan att av handlingarne härom göra sig närmare underrättad.» Uti det till besvärsdeputationen sedermera expedierade proto- koillsitdraget med fiskerideputationens svar å remissen, vilket i huvudsak är likalydande med anförda anteckning i protokollet, har emellertid numret å den åberopade paragrafen i förslaget till fiskeristadga icke utsatts. Vid pro— tokollsutdraget var fogad en onumrerad paragraf av följande lydelse:

»Enligt Kongl. Maj:ts nådiga brev av den 17 augusti 1688 och resolution på, allmogens allmänna besvär vid 1731 års riksdag $ 57, som grundar sig på riksföreståndaren Sten Sture den äldres författning, varder än vidare tillåtet för de uti Finland boende invånarna, såsom en ifrån äldre tider av dem nyttjadmrättighet,”att där sådant vanligt varit, få okvalde vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder," utan 'landslotts betalande idka med jordägare gemensamt strömmingsfiske, sedan jord- och strandägare under fisketiden njutit sina tvenne fridagar i veckan, nämligen måndagen och ons— dagen, att draga det första notvarpet. Härifrån undantagas dock sådana stränder, varest odal åker och ånga möta, eller där sådana lägenheter upp- odlade bliva.»

Den 20 februari 1766 expedierade fiskerideputationen till riksstånden ett l'fiskefidepeta' .den 3 december 1765 dagtecknat betänkande med projekt till »Kungl. Maj:ts tåget,? är”? nådiga allmänna stadga och ordning för rikets havs-, skär-, ström— och insjö- december 1765 fiskerier». Däri upptogs i 2 kap. 1 $ bestämmelsen i 1 9 av 1762 års projekt med projekt förtydligad sålunda: till fiskeri-

Allt fiske i öppna havet, vid kronoskär, stränder och holmar, som egentligen Stadga' till något hemman"'i'c'ke höra eller under särskilda villkor innehavas, äge varje rikets undersåte frihet att idka och sig till fördel använda.

I 2 kap. 6 & återfinnes stadgandet i motsvarande paragraf i 1762 års pro- jekt med förut återgivna av justitiedeputationen förordade förändrade lydelse.

7 $ vari upptogs själva huvudstadgandet i & 7 av 1762 års projekt, erhöll följande förändrade lydelse: »Uti de skärgårdar som fiskare oklandrat ochi, efter gammal vana ömsom fiskat vid varandras land och följt saltsjö—?] fisken efter dess drev, förbliver det ock efter förra vanligheten börandes ii synnerhet inga svenska undersåtar stängas ifrån nyttjandet av det ymnigaj sillfisket i Nordsjön vid vad stränder det vara må.

Samma lag vare ock för sillfiske i,Östersjön, varest någon ymnighet därav sig visa kan.»

] Härmed avses uppenbarligen 8 5 i det då under ntarhetning varande den 3 dec. 1765 dagtecknade projektet till fiskeristadga, varom här efteråt vidare förmåles.

• Sida 64
•  Original

Förslagets bc- handling i riksstånden.

I 8 $ i samma kapitel återfinnes ordagrant likalydande nyss anförda stad— gande angående strömmingsfisket i Finland; paragrafen fortsätter emellertid: »Lika rättighet, som för Finland i denna paragraf är förund, äga ock de som fiska efter strömming i Öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gävleborgs län.» Rörande tillkomsten av detta tillägg, som tydligen föranletts av den framställ— ning, som gjordes i 9 82 av städernas allmänna besvär vid 1760—1762 års riksdag, ha i fiskerideputationens protokoll några närmare upplysningar icke vunnits.

I 9 & intogs ett stadgande, huvudsakligen av enahanda innehåll som 8 i», första styckets första punkt i 1762 års projekt, så lydande: »Då strömming och annan saltsjöfisk vid stränder, holmar och skär, som enskilde tillhöra, uti den ymnighet tillstöter, att desse icke förmå densamma fånga och all fördel därav i akt taga, bör det ej vägras andre, som därtill hugade äro, att endast i detta fall jämte strandägaren ett slikt fiske nyttja.»

Därjämte infördes i det nya förslaget tvenne paragrafer utan motsvarighet i 1762 års projekt, så lydande:

$ 10.

Skulle någon vilja upprensa nya notvarp till drevfiskens fångande å annans grund, bör det icke hindras, eller den sådan kostnad gör ifrån deltagande i fisket därstädes utestänges; strandägaren, eller därefter, den sitt fiske till samma nya notvarp närmast äger, förmånsrätten till upprensningen likväl för- behållen, när han det verkligen förrättar, dock att jordägaren, dymedelst ingen synnerliga skada i dess vanliga fiske eller å dess land tillfogas må.

% 11.

Fiske med all slags krok och rev å djup inom skärgården och uti havs— bandet varder ingen betaget att opåtalt nyttja, då notdrägt ej därav hindrad bliver, medelst pålars eller stakars kvarlämnande; i annat fall plikte den brottslige en daler smt för varje oupptagen påle eller stake.

Vid förslagets behandling i bondeståndet den 15 mars 1766 biföllos 2 kap. 1, 6, 7 9, 10 och 11 $$ i deras lydelse enligt förslaget och beslöts beträffande 8 9 samma kapitel, att sista punkten i paragrafen skulle erhålla följande lydelse: >>Lika rättighet, som för Finland i denna paragraf är förund, äga ock de av allmogen, som fiska efter strömming i Öster— och Västerbotten, Väster- norrland och Gävleborgs län.» I prästeståndet, där ärendet var före den 10 maj samma år, godkändes 2 kapitlet 1, 6, 7, 9, 10 och 11 åå enligt förslaget och 8 $ med nyssberörda av bondeståndet beslutade tillägg. Ridderskapet och adeln, där ärendet förekom den 14 juni, beslöt vid 2 kap. 6 $ den änd- ringen, att orden »vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper», Skulle utbytas mot »vidare än efter lag. privilegier och särskilda rättigheter». 2 kapitlet 1, 7, 8 och 10 så biföllos ideras av fiskeri- deputationen föreslagna lydelse. Beträffande däremot 9 och 11 $$ beslöts, att de skulle gå ut »såsom rörande andras äganderätt». I borgarståndet företogs ärendet till avgörande den 28 i sistnämnda månad efter att ha anmäts i* ståndet den 13 nästföregående maj och då remitterats till granskning av sex av ståndet särskilt utsedda deputerade, enär »detta mål befants av större vid- lyftighet och laggrannhet». 2 kapitlet 1 och 11 åå biföllos. 6 & bifölls med ridderskapet och adelns anmärkning. 7 och 8 & biföllos, enligt anteckning

• Sida 65
•  Original

i protokollet, »på det sätt, att alla i gemen må njuta enahanda rätt>>1. Där— em-ot beslöt ståndet, utan att dock någon motivering därför antecknatsi proto— kolllet, att 9 och 10 % skulle gå ut.

Genom ståndens skiljaktiga beslut i fråga om förslagets 9 © kom alltså denna att förfalla. I den av rikets ständer antagna och med skrivelse den 15 oktober 1766 till Kungl. Maj:t expedierade fiskeristadgan inflöto övriga här förut återgivna paragrafer av 1765 års förslag med den nya paragraf— följd, som föranleddes av nionde paragrafens uteslutande, och — frånsett en eller annan obetydlig redaktionell ändring — lika lydande, förutom 11 eller efter den nya paragrafföljden, 10 3, vilken erhållit följande lydelse: »Fiske med all slags krok och rev å djup inom yttra skärgården» o. s. v. Huru ordet »yttra» kommit att här inskjutas har icke kunnat utrönas. Det saknas emellertid på motsvarande ställe i konceptet till det projekt till fiskeristadga, som åtföljde fiskerideputationens den 20 februari 1766 till rikets ständer expe- dierade betänkande i ämnet av den 3 december 1765. .

Den med ständernas nyssnämnda skrivelse överlämnade stadga och ordning för rikets havs—, skärs—, ström— och insjöfiske utfärdades. av Kungl. Maj:t den 14 november 1766.

Särskilda efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga gjorda fram- ställningar om ökad frihet att idka fiske i saltsjön.

Genom stadgandet i 2 kap. 8 å i 1766 års fiskeristadga blev den finska all— mogens sedan gammalt erkända och senast genom kungl. förordningen den 20 april 1763 bekräftade rättighet till gemensamt idkande av strömmingsfiske väsentligen inskränkt, i det att rättighetens utövande gjordes beroende av att dVétP "skedde”ådär sådant vanligt varit». Man belastade alltså den fiskande med skyldigheten 1åft;"f”li'änldéls'é"åif"tVi"sT, bevisa icke blott, att han fiskat vid öppen havs—, skogs—, bergs— eller stenstrand, utan ock att fisket på det ifrågakomna stället av ålder skett oklandrat. Enligt sista punkten i paragrafen blev den sålunda beskurna rättigheten uttryckligen tillerkänd även dem, som fiskade strömming på den svenska sidan av Bottniska viken.

Denna lösning av frågan var icke ägnad att undanröja de sedan långt till— baka ofta återkommande stridigheterna mellan strandägare och icke strand- ägande fiskare om strömmingsfisket vid den norrländska kusten, vilka tagit sig uttryck, bland annat, i ovan anförda framställningar av städernas fisker- skap vid 1734 och 1760—62 års riksdagar. Sålunda framträdde också efter utfärdandet av 1766 års fiskeristadga tid efter annan krav på statsmakternas åtgärd för utjämnande av dylika stridigheter. För de viktigaste av dessa framställningar lämnas här en redogörelse.

År 1773 ingav Gävle stads fiskerskap till Kungl. Maj:t'en skrift, däri an- fördes huvudsakligen följande.

Gävle vore den äldsta av de norrländska städer, som ägnat sig åt ström— mingsfiske »i öpna hafvet ända upp emot Västerbotn». Häruti hade staden uppmuntrats genom försäkringar i kungl. brev och resolutioner, att staden skulle varda bibehållen vid detta fiske. Stadens fiskare hade till följd härav fortfarit med denna näring och i de norrländska fiskehamnarna byggt kapell

1 Innebörden härav torde väl ha varit, att borgarståndet icke velat godkänna det av bonde- och prästestånden beslutade tillägget till 2 kap. 8 5, vilket skulle ha medfört, att städernas fiskerskap uteslutits—från det i paragrafen medgivna fria strömmingsfisket. 5 —— Fiskerättsutredningen. 1.

Gävle fiskeri— idkare: ansök— ning 1773 om bekräftelse av deras fiskerät— tigheter i norr— ländska skär— gården m, m.

• Sida 66
•  Original

' samt bonings- och andra nödiga fiske- och uthus. Fiskerskapet utgjordes då av inemot 200 borgare med familjer. Årligen fiskades av dessa omkring "4,000 tunnor strömming. Fiskerskapet anhölle nu om hägn och beskydd för denna näring mot »de steg och försök, dels redan gjorts, dels tilämnade äro», . '.till fiskerskapets utestängande från dess »urgamle hamnar och fiskelägen». _; »;Härmed förhöll sig så att de senare än Gävle tillkomna norrländska städerna,

fåvilka ej varit och ej vore privilegierade att fiska utom »sitt vissa district», ; edan kronans fisken börjat utbjudas på öppen auktion inropat fiskena till *; (_ uru höga bud som helst och därefter ålagt Gävlefiskarna de odrägligaste av- ; ;gifter, om de Ville kvarbliva i hamnarna. Så hade skett vid Barsta, Mar— ” åviksgrunnans, Trysunda, Grisslans och Åstholmens med flera fisklägen i Medelpad. ' och Ångermanland. Samma vore förhållandet i de hamnar, som funnes »på en del bönders eller andre landägares grund»: dessa bönder eller landägare började pålägga fiskarna »nya odrägeliga pålagor, utom vanlig hamnlega, under hot om upsägning». Dessutom tillätes vem som helst, vare sig han förstode fiska eller icke, att inflytta i hamnarna, blott han till jordägarna erlade skatt, utan att hamnfogde eller hamnlag efter hamnordningarna därom tillsades. Vidare lade sig bonden eller jordägaren själv i hamnarna för att idka fiske, även om därigenom hans hemman vansköttes och fisket därigenom förstördes »för rätta fiskare».

Fiskerskapet hemställde därför

1. om fastställelse på förr givna kungliga brev och resolutioner, så att Gävle fiskare okvalda bibehölles vid sina urgamla fiskerättigheter och fisk- lägen, där de och deras förfäder med mycken kostnad, besvär och tunga byggt kapell samt bonings- och andra nödiga hus;

2. att icke vidare några kronofisken i Norrland, som fiskerskapet av ålder privilegievis fått nyttja, måtte utarrenderas efter auktion utan fiskerskapet få för dessa fisken till Kungl. Maj:t och kronan erlägga all den avgift eller taxa, som därå kunde sättas efter skäligt värde samt att fiskerskapet icke måtte få drivas från de kronofisken, som redan vore bortarrenderade efter auktion, så länge fiskarna skickade sig ärligt och anständigt och betalade den avgift, som av ålder varit vanlig eller, vid uppkommande tvist gode män prövade skälig;

3. att fiskarna på lika sätt och med lika villkor måtte få bliva Odrivna av bönder och »andra landägare» och följaktligen all uppsägning blott efter godtycke eller »för att präja sin medborgare», måtte anses olaglig;

4. att, ehuru bönder och »dylika landägare» tycktes göra bäst om de skötte sina hemman och ej som skedde »igenom hänhasandqueE sjön», försummade det långt angelägnare hemmansarbetet,"”»likväl om änteligen en sådan landägare för sin strand eller i anledning af skattläggning» ej kunde . förmenas fiskande till husbehov eller mera, han åtminstone ej måtte få till fiskarnas förtryck och förfördelande intaga andra oskattlagda och till fisket obehöriga personer av vad beskaffenhet som helst; samt

5. att innan någon intoges i en hamn, hamnlaget skulle höras, huruvida det kunde ske utan de äldres trängsel.

Till bestyrkande av stadens privilegier ifråga om fisket i Norrland hade vid denna skrift fogats avskrift av:

a) 3 $ av Kungl. Maj:ts resolution den 29 mars 1647 på Gävle stads enskilda besvär: »Den klagan Gäfle borgerskap hafva öfver de norrländske städerna, som skola vilja drifva dem ifrån deras fiskeläge i Norlanden, emot Kongl. bref, och deras af ålder hafvande rätt, vill Kongl. Maj:t låta ankomma på landshöfdingens Correction, hvilken, genom Kongl. Maj:ts bref skal befallas,

• Sida 67
•  Original

at lhaudhafva Gäfle borgerskap vid sin rättighet och icke tillstädja, att dem dertemot må ske något förfång och hinder.»

b)) 2 $ av Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1649 på stadens enskilda ;t, besvär: »Anbelaugande fisket uti Norrlands hamnarna så hafver Kongl. ;” ;- Maj:t den saken och borgerskapets underdåniga begäran öfverlagdt, och där— ; ;; häm nådigst resolverat: at des trogne undersåtare borgerskapet i Gäfle skole nu til Kongl. Maj:ts vidare förordning framdeles, njuta samma fiske i Norr- lantds hamnarne, på sätt och vis, som för detta hafver varit vant och brukligt, och sådant af en och annan obehindrat och utan nya besvärs påbördande etc.»

c.) 15 9 av Kungl. Maj:ts resolution den 17 mars 1724 på stadens enskilda besvär: >>Hvad fiskerskapet efter privilegierne af år 1557 1 och vanlighet är berättigat til, uti deras hamnar och fiskevattn, att fånga hvad slags fisk Gud behagar välsigna dem med, det vill Kongl. Maj:t i nåder hafva dem vid bibnehållne: Åliggandes landshöfdingen i orten, när någon tvist existerar, göra dem behörig assistence til bibehållande af deras tillständiga rätt, så jäm— kamdes, at ingen må hafva fog, öfver oförrätt sig at beklaga.»

Häröver hördes Kb i Gävleborgs län, som i utlåtande den 10 mars 1774 Kl) i Gäfle- » anfiörde, bland annat, följande. Frågan vore, huru fiskerinäringen kunde borgs ""” bringas till den största höjd och drivas med mesta fördel för det allmänna. Att. bonden och jordägaren vid de norrländska havsstränderna borde nyttja det tillfälle den naturliga belägenheten lämnade honom att skaffa sig själv och för sin hushållning, vad oundgängligen kunde tarvas av fiskvaror; tvärtom vore detta både nödigt och nyttigt, när bonden avpassade den tid, som han icke borde använda till sin huvudnäring, hemmanets bruk och skötsel. Men förfarenheten vittnade, att medelvägen sällan hölles, utani ; allmänhet vore och bleve en fiskande bonde »en uslig hemmans brukare». ; Såsom bevis härpå anfördes Rogsta socken i Hälsingland, där de flesta ? invånarna »ifrån äldre tider mera varit fiskare än jordbrukare». Fattig- l domen hade i denna socken varit. större än i övriga kustsocknar. Vidare & ägde bonden i allmänhet icke »rätt begrepp», huru det förnämsta slaget av havsfiske i Norrland, nämligen strömmingsfiske, borde bedrivas, och om en eller annan bonde skulle vara däri inövad, hände det icke sällan, att just den tid, då bonden för skams skull »rymma hafvet» för att åtminstone skära sin åker och som hastigast fara över sina skogvuxna ängar och vattenfyllda myrar, så passerade den mesta strömmingen fritt förbi, vilket ofta kunde äga rum på en eller en halv dag. Men så länge »bonden sjelf med nöje plaskar i sin skärgård», släppte han icke dit någon, vars egentliga näring fisket kunde vara. Det bleve därför nödvändigt, att havsfisket vore en näring-"för,,sig, som borde läras med andra näringar ocli'vars'idkare följakt-"'* gen lika med alla andra näringsidkare borde av staten inrymmas på de ställen, varest de kunde gagna samt där få förbliva ostörda i sina rättig- heter, om de skulle kunna uppfylla sina skyldigheter. — Av dessa allmänna grunder fann Kb att Gävle fiskare för sin näring hade en ostridig rättighet till Kungl. Maj:ts nåd. De voro »gagnande medborgare samt skulle dubbelt bliva det» om de finge nog utrymme att utbreda sig längs efter havskusten

1 Härmed åsyftas konung Gustaf I:s brev för borgerskapet i Gävle den 28 november 1557 (tryckt i Konung Gustaf den förstes registratur, 1557, sid. 1891). Genom detta brev erhöll borgerskapet frihet från, bland annat, »fiskietull», som borgerskapet vore ålagt att utgöra, »doch med sådane besked, att de Geffle borgare, som fiskeri bruke vele under Helsingeland och ngermanland eller de öiier som ligga till samme landsändan skole vare förplichtige att .gilve osz hvar tionde tnnne af den fisk, hvad slagh the! helst är, som der hekommas kam.

• Sida 68
•  Original

i Bottniska viken och i fred nyttja de förmåner »som nu brukas "genom missbruk» men ej till det allmännas nyttja. Kb ville dock icke sträcka Gävlefiskarnas rättigheter längre än dem de av fordno haft. Deras privi- legier, som tid efter annan blivit av framfarna konungar och regenter meddelade, förnyade och fastställda, lämnade dem en oinskränkt rättighet till idkande av fiske ihavet i hela Norrland efter vad slags fisk Gud behagade välsigna dem med. Men sedan Härnösands stad den 17 mars 1622 benådats med privilegier, hade stridigheter uppkommit mellan denna stad och Gävle stad, såsom mycket äldre, om rättigheten till fiske i Norrland. Dessa stridig— heter hade slutligen bilagts i godo genom en mellan städerna den 16 mars 1707 träffad förening, som av Kb fastställts till efterlevnad på det sätt att Gävle fiskande borgare skulle tillika med Härnösands fiskare gemensamt nyttja och bruka alla de fiskeställen i Ångermanland, som Gävleborna dit— tills innehaft, med undantag av Härnösands egna fiskevatten och hamnar, som skulle räknas intill två mil från Härnösand å båda sidor om staden. Oaktat denna förening blivit gillad och fastställd genom Kungl. Maj:ts resolution den 19 september 1720, hade i senare tid och sedan delning år 1763 skett av Gävleborgs och Västernorrlands län »flere slike fiske lägen— heter» förklarats för krono och bortarrenderats på offentliga auktioner samt därvid till stor del inropats av de närmaste strandägande bönderna, vilka både för dessa och övriga öar och fiskehamnar, som de begrepo under sina övriga skatteägor, fordrade »de drygaste landlegor och betalningar» av de »med privilegier af urminnes tider benådade» Gävlefiskarna samt dessutom förbehölle sig rättighet att draga not och att fiska när och var dem behagade, på grund varav icke sällan hände att kostnaden för fiskarna överstege vinsten, helst jordägaren när han behagade kunde störa dem i deras näring. Det hände också att fiskarna uppsades från fisket i dylika hamnar. Allt detta kunde i längden icke annat än destruera detta nyttiga och idoga borgerskap, som ägde ostridiga privilegier i handen allt sedan början av 1400-talet av varje framfaren konung eller regent, men som ändock nu knappast hade rättighet övrig, att utan skattemannens lov uppdraga sin båt på någon strand, 6 eller klippa, än mindre dristade utan tillstånd kasta ett nät eller en strömmingssköt i. öppna havet. Kb hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte ej allenast konfirmera och gilla Gävle fiskerskaps inne- havande privilegier till obehindrat fiskande i hela Norrland, endast med den inskränkning, som ovanberörda förening mellan Gävle och Härnösand av den 16 mars 1707 innehölle, utan ock, som en nödvändig följd härav, låta åter— ställa, bibehålla och skydda dem i sina förlorade privilegierättigheter, samt således därefter förbjuda alla auktioner på »slika fiskelägenheter i havs— och fiskehamnar å kronans lägenheter», i synnerhet enär de fiskande borgarna utfäste sig att utgiva all den betalning till kronan som obehöriga inne— havare erlagt eller erlägga; ävensom att, i händelse Norrlandsallmogen icke skulle kunna hindras »at sommaren öfver driva på vattnet», det åtminstone måtte åläggas allmogen att låta vilken Gävlefiskare, som sådant åstundade, till fiskes idkande nedsätta sig på dess skär och öar i havet samt vid yttre fjärdar emot en viss av Kb i orten efter föregången undersökning fastställd oföränderlig årlig avgift av varje skötbåt till jordägaren, som då ej heller skulle äga rättighet att uppsäga eller i fiskehamnen intaga någon, vilket till bibehållande av ordning och förekommande av trängsel borde bero på hamn- laget, dock vid fördubblad plikt eller ett lämpligt vite för fiskarna om de själv— villigt tillgrepe och åverkade böndernas ägor, utom av skogen till nödig ved- brand och tunnved, vilket kunde konsidereras i berörda avgift eller landlega.

• Sida 69
•  Original

Hiärefter avgåvo kammar— och kommerskollegierna den 14 november 1776 utlå'rtande i ärendet samt överlämnade därmed av kollegierna infordrade yttranden av allmogen i Grundsunda, Själevads, Nätra, Ullångers, Vibyggerå, Nordingrå och Nora socknar samt av Torroms och Skedoms byamän i Hägg— dånigers socken, Åkerö, Åstö, Mällby, Afva, Bryttmors och Bärängs byamän i Trynderö socken samt Ängeslands, Berge, Stångrids, Holme, Svedje, Öde, Skillsåkers, Granöns, Våle, Mycklings och Skjäggsta byamän i sistnämnda socken, Härnösands och Sundsvalls fiskerskap samt magistraterna i nämnda städler tillika med utlåtande av Kb i Västernorrlands län.

I samtliga de från allmogen inkomna yttrandena hemställdes — iett flerttal fall under bifogande i avskrift av äldre handlingar, utvisande all- mogens rätt till särskilda fiskeplatser — om avslag på fiskerskapets fram- ställning. Härnösands och Sundsvalls fiskerskap och magistrater, som bestredo, att Gävle stads fiskerskap ägde några privilegier att ensamma idka strömmingsfiske i Norrland, och hemställde om avslag på det i ansökningen framställda yrkandet, att kronans strömmingsfisken icke vidare måtte ut— arrenderas efter auktion, tillstyrkte bifall till framställningen i vad den avsåg åtgärder mot landlegans höjning samt inskränkande av strandägarnas och den övriga allmogens rätt att idka fiske.

Kb i Västernorrlands län avstyrkte bifall till framställningen i dess helhet.

Kollegierna anförde i sitt förenämnda utlåtande huvudsakligen följande. Det ifrågavarande tvisteämnet grundade sig därpå, att invånarna i Gävle hade, såsom den äldsta staden i de västernorrländska provinserna, dels i stadens privilegier, dels genom särskilda »författningar» erhållit både rättig— het och uppmuntran att idka fiske vid de västernorrländska kusterna, vilket de också med så mycket större allvar företagit sig, som de därunder haft tillfälle att tillika på de avlägsnare ställena driva varuutbyte med allmogen. En så vidsträckt rörelse hade efter hand lockat flera att antaga fiskeri- näringen såsom huvudsak, och hade Gävleborna oklandrat nyttjat sina för- delar, så länge flera städer icke varit inrättade i de norrländska provinserna. Men sedan i synnerhet Härnösand och Sundsvall blivit anlagda och börjat såsom närmare belägna dela fisket och handeln med Gävle hade flera stridig— heter yppats såväl med dessa städer som med jord— och strandägare, vilka tid efter annan besvärat både domstolar och Kungl. Maj:t till dess slutligen efter rikets ständers tillstyrkande en allmän stadga för rikets havs-, skär—, ström- och insjöfisken den 14 november 1766 utkommit, i vilken »fiske— rättigheterna reduceras efter Vissa grunder till sådana allmänna författningar, som närmare utstaka jordägares och kronans enskilte fisken än med i syn- nerhet Gäfle fiskerskaps gamla interessen synes hafva instämt», särdeles sedan efter kammarkollegii brev den 26 november 1766 kronans enskilda fisken blivit utbjudna genom auktion, därvid naturligtvis högre betalning kunnat bjudas av de närmare boende än av de fjärmare. Gävle fiskerskap hade emellertid icke i sin ansökning uppgivit något särskilt fiskläge, varifrån de blivit stängda eller till vilket de i stöd av sina privilegier ansåge sig vara berättigade att återkomma.

Efter att hava refererat Kbs i Gävleborgs län ovan återgivna utlåtande över ansökningen ävensom vad i övrigt i ärendet anförts fortsätta kollegierna: »Af alt detta — —— — finna Collegierna för deras underdåniga del att hela detta vidlöftiga klagoämne, på följande trenne omständigheter'egentelig'en

Kb i Väster— norrlands län.

Kammar- och kommers— kollegierna.

• Sida 70
•  Original

ankommer namligen lzmo) om Gäfle fiskerskaps' gamla fiskeri rättigheieter i norrländska skärgården böra förnyas och 2:do) allmogens frihet till Sisalt- sjöfiskets idkande på egna fiskevatten inskränkas, samt 3ztio) huruvida krorono— fiskerierna härefter måge bortauctioneras, och med hvad villkor.

Vidkommande första puncten så hafva Collegierna af handlingarna t till- räckelig uplysning, att fiskerskapet i Gefle inga sådane privilegier erhålållit, som kunna utestänga andra städer ifrån deltagandet i fisket vid västernmorr— ländska skärgården, mindre hindra Eders Kongl. Maijzt och kronan eleller jord- och strandägare, att disponera om sine enskilte fiskelägen och fisiske— vatten, efter som de förmånligast finna. Skulle något undantag härvid ä äga rum, så synes sådant, i Collegiernes underdåniga tanka, endast kunna sträcäcka sig till hvad Låsholmen och Storön enskilt angår, hvilka, uti ett Komnung Johans bref af år 1591, skola vara Gäfle fiskerskap tillagde; men emeredan detta bref hvarken blifvit handlingarna bifogadt, eller kunnat igenfinmnas, och Gäfle fiskerskap icke eller klagat, at dess fisklägen dem frångått; alaltså anse Collegierna detta kongl. bref lika så litet böra betagas privilegii kriraft, som tillägnas annan Värkan, än de öfrige af Gäfle fiskerskap åberopade e och värkeligen bifogade resolutioner, hvilka, uti Collegiernes tanka, icke äro 'o att anse annorlunda, än som economiske, nyttige för den tid, i hvilken de bliiifvit tagne, men underkastade det öde, att efter tidernas skiften, kunna ändidras och lämpas til det ändamål, som med rikets sannskyldiga bästa närmmast öfverensstämmer, hvilket äfven 1772 års regeringsform uttryckligen stadgigar. Att Gefle, med förmån för riket och de norrländske provinserna där ididkat fiske, då andra närmare belägne städer antingen ej vore till eller alt t för vanmägtige at sköta detsamma och tillika kunna förse den aflägsne larandt— mannen med sina behof af nödige stadsmannavaror, sådant anse Collegieierna vara ostridigt, men när desse svårigheter genom flere tilkomne och nu mera i desse afseenden tillräckeligen peuplerade städer äro häfne, förhåller r sig saken twärtom. Gäfle fiskerskap kan nu, hvarken lika årstider eller r med lika ringa kostnad som Hernösands och Sundsvalls fiskerskap, idka strtröm— mingsfisket i västernorrländska skärgården; emedan dess aflägsna belägemnhet samt långa och besvärliga sjöresor sådant hindra, landtmannen åter bbåde kan och bör förse sig med sina behof och sin afvel föryttra, och att vicid sä fatta omständigheter icke dästo mindre tillägga Gäfle fiskerskap under prn'ivi- legii rätt rättighet at fiska i förenämnde skärgård vore följaktligen stridalande emot rikets värkeliga förmån," i hvilket afseende Collegierna för sin delel ej annat kunna än afstyrka den sökta stadfästelse af Gäfle fiskerskaps gaxamla fiskerättigheter i meranämnda skärgård, utan hålla Collegierna i det stätället före, att samma fiskerskap både kan och bör åtnöja sig med de friheieter, som efter 17 66 års fiskerireglemente oftanämnde fiskerskap, lika med aundre undersåtare tilkomma, och i föllje hvaraf det jämväl likmätigt 6 $ 2 (Cap. i berörde reglemente äger okvald rätt till fiske omkring sådane klipzppor, blindskär, eller är grund utomskärs och i havet, som det med urminnes hzhäfd, skattläggning, dombref eller andra ostridige skäl kan visa vara sig ensrskilt tilhöriga.

Hvad åter beträffar den sökta inskränkningen i allmogens frihet at sjäiälfva få idka äska eller till fiskande intaga hvilken de åstunda på dess enslskilte fiskevatn så finna Collegierna en sådan inskränkning på det närmaste ) röra säkerheten till den äganderätt, som hvar och en skatteman i stöd af lagliligen ingånget köp med Kongl. Maj:t och kronan eller ock på annat lika lagaa sätt sig förvärfvat: Hvarjämte landshöfdingen förmält sig förmoda, at allmogogens håg för fiskerinäringen, som redan börjat aftaga, alt mer och mer tor-dele av

• Sida 71
•  Original

sig' sjelf förfalla, samt denna näring således omsidor blifva hvad den bör, nännl. stadsmannen egentligen tilhörande, hvilket ock allra lättast skulle kunna ske, då städernas fiskare, genom accorder med bonden om dess fiskevattens nytttjande sins emellan täfla att leda honom ifrån fiskande genom skälig betal- nimg, för fiskerättigheten, hälst den, hvars hufvudsak det är att fiska, så mycket bättre måtte kunna betala en sådan förmån, som han själf äger rättighet, att idka handel med sin vara; i föllje hvaraf Collegierna ej finna anlledning at styrka till inskränkning i den rättighet, som strandägaren i fiskeristadgan försäkrad är.»

Beträffande slutligen det ifrågasatta förbudet mot Vidare arrendeauktioner å lkronans enskilda fisken funne kollegierna ett sådant förbud stridande icke alltenast mot Kungl. Maj:ts och kronans oinskränkta rätt att förvalta sin egendom utan ock mot de författningar, som förklarade detta beskattnings- sätt för det förmånligaste vid sådana lägenheter; men som det vore att för— menda, att fiskerinäringen i stadsbons hand ledde till en bättre beredning av själva varan och dess säkrare kringspridande, så hölle kollegierna före, att städernas fiskerskap kunde erhålla optionsrätt till arrendet för det högsta av— givna budet, och i följd därav den stadens fiskerskap få tillträda fiskelägen- heten, som efter en hållen auktion först därtill anmälde sig, men därest flera städers fiskerskap på en gång gjort anmälan, den stadens fiskerskap undfå arrendet, som vore till fisket närmast belägen. Redan bortarrenderade fiske— lägenheter kunde däremot, så länge arrendeåren varade, icke utan rubbning i allmänna säkerheten vare sig tagas från dem, som den inropat eller i ringaste mån till villkoren förändras, utan syntes allt nyttjande därav av andra endast på överenskommelse kunna ankomma. Ej heller borde det vara städernas fiskerskap tillåtet att på annat sätt (än efter överenskommelse) under sina resor betjäna sig av strandägarnas skog till vedbrand och fiskekärl.

Vid ärendets företagande i rådet den 6 februari 1777 tillstyrktes Kungl. Kungl. resolu— Majzts bifall till kollegiernas hemställan utom i fråga om den föreslagna tionen den 7 optionsrätten för städernas fiskerskap till kronans utarrenderade fisken. De mm 1777 ”*g'

. . .. . G"l fi k '- flesta närvarande riksråden ansågo, att det 1cke ägde tillräcklig grund, att lida” 85:12

idkandet av fiske egentligen vore en stadsborna tillkommande näring, då rättigheter i mångfaldiga hemman med ringa och stäiidöEWuk vor-oskattlagda ?, "Oidipus” eudäsFTör—Ysk3"'och'*erfarenheten visat, att detta médw'förtETidkades av all— Skargme" mogen. Därigenom vunne alltså kronan tillgång av duktigt och övat sjöfolk, som mera sällan ernåddes i städerna och skulle saknas i samma mån som!, allmogens håg alldeles droges från fiskerinäringen. Nyttan av allmogens del- ”51 tagande i denna näring vore ådagalagd och kronan bleve génönraenfö'f ' Wä""mfeäammtionsrätmn lidande — om ej i flera avseenden —— åtminstone >>i anseende till förlorat högre bud vid auctionen». Riksråden hemställde därför, att kronans enskilda dittills ej bortarrenderade fisken måtte, såsom författningarna föreskreve, upplåtas till den högstbjudande å öppen au tion.

Kungl. Maj:ts beslut utfärdades i enlighet med de flesta riksrådens mening genom nådig resolution den 7 mars 1777 av följande innehåll. Kungl. Maj:t hade funnit hela tvisteämnet egentligen ankomma på tre omständigheter, nämligen 1) om Gävle fiskeriidkares gamla fiskerättigheter i norrländska skär— gården borde förnyas; 2) om allmogens frihet till saltsjöfiske på eget fiske— vatten borde inskränkas; och 3) huruvida kronofiskena därefter skulle bort- arrenderas genom auktion och med vad villkor. »Och vidkommande första punkten, så har Kungl. Maj:t tillräckeligen funnit, att Gäfle fiskeriidkare

• Sida 72
•  Original

inga sådana privilegier erhållit, som kunna utestänga andra städer ifrån del- tagandet uti det ifrågavarande fisket, mindre hindra Kungl. Maj:t och kroman eller jord— och strandägare att, eftersom förmånligast finnes, disponera om sina enskilda fisklägen och fiskevatten; varandes de av klagandena till be- fästande av deras påstådde fiskerättigheter åberopade konungabrev och resolu- tioner, och varpå stadfästelse begäres, ej annorlunda att anse än som ekono- miska författningar, nyttiga för den tid, i vilken de blivit vidtagna, men, enligt vad i 1772 års regeringsform stadgas, efter tidernas skiften under- kastade de ändringar, som med rikets sannskyldiga bästa närmast över-ens- stämma; vilket uppå berörda kungl. brev och resolutioner nu inträffar, sedan den fördel för det allmänna, varmed Gäfle borgare i västernorrländska skär- gården idkat fiske, enär andra närmare städer antingen ej voro till eller av vanmäktighet ej kunde sköta detsamma och tillika förse den avlägsna Lant— mannen med sina behov, nu mera ej kan sägas äga rum, då de i orten be— lägna Härnösands och Sundsvalls städer finnas i dessa avseenden tillräckligt peuplerade och försigkomna och Gäfle fiskeriidkare i anseende till sin avläg- senhet samt långa och besvärliga sjöresor varken vid lika årstider eller med lika ringa kostnad som nyssberörda städers borgare kunna i förenämnda skärgård öva strömmingsfisket; lantmannen åter både bör och kan förse sig med sina behov och sin avel föryttra; och emedan vid lika med flere sig. företeende omständigheter det skulle emot rikets verkliga förmån vara stri— dande att icke dess mindre tillägga Gäfle fiskeriidkare privilegierättighet till fiskande i meranämnda skärgård; fördenskull och i betraktande av sådant allt, kan Kungl. Maj:t icke bevilja den å Gäfle stads gamla fiskerirättigheter i västernorrländska skärgården sökta stadfästelse; utan prövar i det stället skäligt, det böra sökandena åtnöja sig med de friheter, som efter 17 66 års fiskerireglemente dem lika med andra undersåtar tillkomma; i följd varav de jämväl, likmätigt 6 $ 2 kap. i berörda reglemente, äga okvald rätt till fiske omkring sådana klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, som de med urminnes hävd, skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kunna bevisa vara sig enskilt tillhöriga.»

Beträffande sedan den sökta inskränkning i allmogens frihet att själv idka fiske eller till fiskande intaga vilken de helst åstundade på sina egna fiskevatten; så alldenstund en sådan inskränkning på det närmaste skulle röra säkerheten till den äganderätt, som varje skatteman i stöd av lagligen ingånget köp med Kungl. Maj:t och kronan eller på annat sätt sig förvärvat, ty kunde Gävle fiskeriidkare ej heller i denna ansökningspunkt villfaras, utan borde var och en strandägare orubbad njuta den rättighet, som honom i fiskeristadgan eller annan lag försäkrad vore.

Vad slutligen anginge det sökta förbud emot ytterligare auktioners anstäl- lande å kronans enskilda fisken till deras förarrenderande; så funne Kungl. Maj:t ett sådant förbud stridande ej allenast emot dess och kronans oin- skränkta rätt att förvalta sin egendom utan ock emot de författningar, som förklara detta beskattningssätt å slika lägenheter för det förmånligaste; var- för det borde förbliva vid vad härom redan vore förordnat och följaktligen jämväl de nuvarande arrendatorer av sådana kronolägenheter vid arrendet under den utsatta tiden bibehållas samt villkoren därvid ej i ringaste måtto förändras, utan finge allt nyttjande därav utav andra endast på överens— kommelse ankomma och städernas fiskeriidkare därjämte ej vara tillåtet att på annat sätt av strandägarnas skog till vedbrand och fiskekärl under sina resor sig betjäna.

• Sida 73
•  Original

De i kollegiernas utlåtande åberopade »Konung Johans bref af år 1591», villke »icke kunnat igenfinnas», finnes i riksregistraturet under den 6 mars sagd: år och är av följande innehåll. Hos konungen hade Gävle borgare »k:lage1igen gifvit tilkenna», att dem skedde stort förfång i deras ström— mingfiske i Norrland i så måtto att icke allenast de nybyggda köpstäders inlbyggare utan också fogdar, skrivare och domare förmenade dem att idka str'önmingsfiske och byta till sig strömming för salt mest av den orsaken att. lägra hade köpt sig bördsrätten till vissa öar och nu ville under det skenct förmena andra att fiska där »på det de måge bekomma stadge eller båitfiiken», som kronan med rätta tillkomme. Eftersom det bleve Gävle bon'gzre för tungt att utgöra »dubbel bått fisk», unnade och efterlät konungen denn att »så här efter som här till bruka deras strömmingsfiske sielfve vid 'Hälgö', Agön och Bålsön i Hälsingland, 'Brennerön' i Medelpad samt Storån och Lossmen (Höglosmen) i Ångermanland. Hudiksvalls och Härnö- sands borgare ävensom alla fogdar, skrivare och domare i orten förbjödos för den skull att göra Gäfle stads inbyggare ”här emot någott men eller för— fång,»

Ax nämnda öar ha Agön och Bålsön sedermera donerats Hudiksvalls stad, inom vars område de ock numera äro belägna. Belägenheten av den i brevet omtaade >>Hälgön» är obekant. »Brennerön» torde motsvara Bremön. Fisket omkrng denna 6 har genom Gustaf II Adolfs privilegier för Sundsvalls stad den Lä april 1624 donerats sagda stad. Strömmingsfisket vid Storön, som är bxlägen i Nora socken, har år 1707 skattlagts och sedermera skattesålts samt redovisas i gällande jordebok för sagda socken bland skattefiskerier såson Storö nr 1, ett strömmingsfiske. Bördsrätten till Lossmen iNordingrå socker försåldes av Johan III den 26 februari 1586 till Själands, Orsta, Lidbile, Klocke, Tollsäters, Salbergs, Räfsöns, Älgsjö och Mjösjö byar iNäs— fjärdngen av nämnda socken. Enligt uppgift vid en undersökning av de utav Kungl. Maj:t den 4 juni 1764 utsedda deputerade för upphjälpande av iisketi Ångermanland brukades fisket vid Lossmen alltjämt av delägarna i nämnia och några andra byar i samma socken. Dessutom lågo två borgare från Forshälla till fiske vid Lossmen utan något arrende till fisklägets ägare. Någr. Gävlebor synas dåmera icke ha fiskat där.

Unler de stridigheter, som åtminstone från slutet av 1600—talet förekommo mellm Gävle och övriga norrländska kuststäder, särskilt Härnösand, i kon— kurrasen om strömmingsfisket i Ångermanland och Medelpad, har ifråga- vararde kungl. brev av Gävle stads medtävlare understundom tolkats så, att de i nrevet uppräknade öarna vore de enda ställen i Västernorrland, där Gävle- fiskana finge driva sin näring. Vid Nordingrå tingslags häradsrätt den 15 oktobur 1700 yrkade kronobefallningsmannen i orten, utgående från denna tolknng, ansvar på vissa fiskare från Gävle, som legat till fiske i Norrfälls- viks och Sörfällsviks fisklägen, bland annat för fiske »i olaga hamnar». Dennc talan blev emellertid av häradsrätten ogillad. Under rättegången uppgws å svarandesidan, att Gävle stads fiskare då mera blevo »utträngde» från Lossmen och Storön.

Föl att få ett slut på de ständiga tvisterna mellan Gävle och Härnösands fiskan slöto de båda städernas borgerskap den 16 mars 1707 den i Kbs i Gävlmorgs län ovan refererade utlåtande åberopade »föreningen» om fisket vid himnarna i Ångermanland, enligt vilken Gävleborna därefter skulle äga att tllika med Härnösands borgerskap obehindrat »nyttja och åtnjuta» de fisklägen i Ångermanland, som Gävlefiskarna dittills nyttjat, med undantag av Härnösands »enskilte fiskevatn och hamnar», som sträckte sig två mil

• Sida 74
•  Original

från staden »å ömse sidor». Denna förening stadfästes den 18 mars 1807 av landshövdingen i Gävle »nu och altid att oryggl. ock obrottzligen hållas». Genom resolution den 20 september 1720 blev föreningen av Kungl. Maj:t gillad och stadfäst.

I skrivelse den 26 november 1766 till Kb i Västernorrlands län förkla— rade kammarkollegium till svar på en av Kb gjord förfrågan, att de fiskerier i Ångermanland och Medelpad, som icke enligt skattebrev eller något annat lagligt dokument tillhörde vissa hemmansägare eller vore indelte, borde efter föregången offentlig kungörelse bortarrenderas till de mestbjudande genom auktion, varvid insättningssumman bleve det dittills utgjorda tunne- eller lispundtalet. På grund härav utarrenderades påföljande år efter auktion Långholmarnas och Granöns samt Rövikehamns, Åstöns och Åstö skärgårds (Åstholmens) strömmingsfisken.

Det torde ha varit dessa utarrenderingar, som närmast avsetts, då Gävle fiskerskap i sin framställning klagade över att kronans fisken börjat bort- arrenderas till fiskerskapets förfång. I Kbs i Gävleborgs län utlåtande sägas också de ifrågavarande arrendeauktionerna hava hållits, sedan Gävleborgs län 1763 avskilts från Västernorrlands län. Beträffande Rövikehamns, Åstöns och Åstö skärgårds strömmingsfisken hade emellertid utarrenderingen redan, på besvär av magistraterna i Sundsvall och Gävle samt Tynderö socknemän, genom kammarkollegii resolution den 12 januari 1769 undanröjts. Av övriga i Gävle fiskerskaps framställning såsom utarrenderade angivna strömmings- fisken _ Barsta fiskläge i Nordingrå socken, Marviksgrunnans och Try— sunds fisklägen i Nätra socken samt Grisslans fiskläge i Själevads socken — har Barsta icke någonsin varit särskilt taxerat eller för kronans räkning utarrenderat. Däremot synes hemmanet Barsta nr 1, 1/6 mantal skatte, var- under sistnämnda fiskläge hör, under en del av 1700-talet ha ägts av Härnö- sands stad. Marviksgrunnan hade redan 1757 efter auktion utarrenderats till Härnösandsfiskare och nyttjades enligt Kungl. Maj:ts resolution den 2 augusti 1766 av Härnösands fiskerskap på 50 års arrende. Trysunds fisk— läge innehades däremot enligt Kungl. Maj:ts resolution den 4 november 1767 av vissa borgare i Gävle på 50 års tid; i fråga om detta fiskläge synes fiskerskapets klagan följaktligen icke befogad. Grisslans fiskläge slutligen hade redan 1742 utarrenderats efter auktion. Genom resolution den 24 januari 1769 hade emellertid Kb efter vid häradsrätten i orten företagen undersökning förklarat, att fiskläget Grisslan vore inbegripet under Norr- våge bys skatt, varför byamännen icke kunde förvägras få fiskläget under sin enskilda och fria disposition, och genom kammarkollegii resolution den 20 februari 1770 befriades byamännen från den fiskläget åsatta ränta. Detta fiskläge var alltså vid tidpunkten för fiskerskapets framställning icke längre för kronans räkning utarrenderat.

Motiqn vid I ett till borgarståndet vid 1809 års riksdag ingivet memorial anförde 309033 35:e riksdagsfullmäktige för städerna Gävle, Hudiksvall, Söderhamn, Sundsvall, gå,, att ”_ Härnösand, Umeå, Piteå, Luleå, Öregrund och Östhammar att oaktat 2 öva ström- qCap. 8 © i Kongl. Maj:ts allmänna stadga och ordning för rikets havs-, skär-, mingsfiske vid; ström— och insjöfiske av den 14 november 1766 innehölle, att strömmings- "oägfedsk" ;fisket i Västernorrland och Västerbotten finge av vilken som helst fritt idkas "' ! ej allenast vid alla så kallade utskär, holmar och stränder, som icke tillhörde fifnågot visst hemman, utan även vid alla skattemanna stränder där odal åker åoch äng icke mötte, utan att fiskaren därföre till landlotts givande vore för-

• Sida 75
•  Original

bunden, hade likväl de fleste strandägare omkring Bottniska viken genom utverkade vitesförbud, av vederbörande domare, hindrat verkställigheten av berörda författning i så måtto att städernas fiskerskap antingen alldeles icke eller ock emot en dryg, oftast över all höva betungande landlega tillåtits att vid skattemanna strand idka strömmingsfiske. I anseende härtill yrkade fullmäktige, att alla de författningar och åtgärder, varigenom strömmings- fisket emot ordalydelsen i 1766 års kungl. förordning blivit i senare tider vid Bottniska viken inskränkt, måtte upphävas samt utövningen av detta angelägna näringsfång åter försättas i den frihet, som dess naturliga beskaf— fenhet och samhällets gagn ovillkorligen fordrade.

Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, dit memorialet remitterades, av- gav häröver den 9 september 1809 följande betänkande. Vid granskningen av detta ämne hade utskottet tagit under övervägande, vad 6 och 8 så i 2 Cap. 1766 års kungl. fiskeordning därom föreskrevs, jämförda med kungl. stadgan och reglementet för Nordsjöfiskerierna samt salterierna i Bohus och Göteborgs län under den 21 juli 1774 och funnes väl att innehållet av be- rörde $$ var å sin sida hade till avsikt att utstaka en medelväg emellan strandägaren och de personer som jämte honom kunde idka strömmingsfiske, vilket syftemål utskottet även ansåge böra iakttagas så noga, som enskildes egentliga rätt och det allmännas nytta fordrade; men att samma $$ i sina förordnanden från varandra avveke i så måtto, att 6 5 i allmänhet tillade jordägaren enskild fiskerättighet så långt dess landgrund räcker jämväl vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är samt utom skären; varemot 829 endast medgåve landägareni där uppräknade orter efter vanligheten det före- träde, att vid öppna havs—, skogs—, bergs- och stenstränder tvenne dagar i veckan draga första notvarpet; ävensom att genom den i 6 6 upptagna be— nämning av landgrund, vars sträckning borde utgöra gränsen för jordäga- rens enskilda fiskerättighet, icke nog tydligt syntes vara bestämt huru långt det enskilta området skulle från stranden utgå. Och som sådana föreskrifter, vilka i lika ämnen fastän för särskilda orter blivit utgivna, borde efter ut- skottets tanke, så vitt görligt vore bringas till enhet och likstämmighet, var- igenom jordäganderätten på alla håll med enahanda helgd omfattades samt friheten i ett allmänt gagneligt yrke komme alla därmed sysselsatta lika till godo, så ock då strömmingsfisket, vartill rika tillfällen gåves å rikets vid- sträckta sjökuster, otvivelaktigt borde i anseende till sin allmänna nytta i synnerhet sedan fångsten av sill, denna i alla hushållsgrenar högst oumbär- liga artikel, i märklig mån avtagit, lämnas antingen till skatte beräknad eller på varjehanda sätt offentligen befästad äganderätt allmänhetens fördel påkallade, funne utskottet sig i anledning av det remitterade memorialet böra hemställa, om icke, med bibehållande av vad 1766 års fiskeriordning för övrigt stadgade, den ändring i 6 och 8 så därav kunde göras i avseende på strömmingsfisket utomskärs och vid havs—, skogs—, bergs- och stenstränder att i likhet med det förhållande som föreskreves i 2 artikeln 5 & av Kongl. Maj:ts nådiga stadga och reglemente för Nordsjöfiskerierna, var och en må äga frihet att utan någon slags avgift på alla orter av riket utomskärs vid öppna havs-, skogs—, bergs- och stenstränder, där någon så beskaffad ute- slutande äganderätt, som nyss förut är nämnd, icke i vägen ligger, eller odal åker eller äng eller städerna donerad jord möter, obehindrat jämte strandägaren idka strömmingsfiske; denne senare likväl förbehållet att sedan han på stället sig infunnit ibland de övriga strömmingsfiskande intaga den ordning han själv åstundade; i följd varav de nu överklagade vitesförbud

• Sida 76
•  Original

Kungl. brevet den 31 januari 1822 angående anstalter till strömmings— fiskets upp- muntrando.

Motion vid 1834—1835 års riksdag om ökad frihet att utöva ström- mingsfiske vid norrländska kusten.

och sådana hinder som därav skulle uppstått komme att till all kraft och verkan försvinna.

Utskottets hemställan bifölls av borgarståndet den 22 september och av prästerståndet den 2 november 1809 men avslogs av ridderskapet och adeln den 4 och av bondeståndet den 25 oktober 1809, i följd varav frågan förföll.

Med anledning av den betydande import av strömming, som ägde rum från Finland — under år 1818 beräknad till ett värde av 90,000 riksdaler banko — anbefallde Kungl. Maj:t den 24 februari 1819 kommerskollegium att efter vederbörande landshövdingars hörande inkomma till Kungl. Maj:t med utlåtande om och vilka anstalter kunde böra vidtagas till det svenska strömmingsfiskets uppmuntrande.

Efter att till följd härav ha infordrat utlåtanden av Kb i de norrländska kustlänen samt i Stockholm, Södermanlands och Östergötlands län, avgav kommerskollegium den 30 januari 1821 und. utlåtande i ämnet och föreslog. därvid, att Kungl. Maj:t måtte ej allenast förklara, att de rättigheter till fiske vid andras stränder och i öppna havet, som vore medgivna genom 6 och 8 % i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, borde utan avseende å de vites- förbud, som, stridande mot nämnda stadga, sedermera kunde vara utfärdade, orubbat fortfara och få tillgodonjutas av dem, som ville sysselsätta sig med fiske, utan oclc låta erinra vederbörande domstolar att därefter vid frågor om vitesförbud i avseende på fiskelägenheter noga tillse, att de förmåner, som genom 1766 års fiskeristadga medgivits såväl strömmingsfiskare i Norrbot- tens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län särskilt som även fiskare i allmänhet ej i någon måtto förnärmades. Tillika hemställde kol- legium, om icke Kungl. Maj:t täcktes anbefalla Kb iStockholms, Söderman- lands och Östergötlands län att söka åvägabringa, att strandägare i samma län medgåve att strömmingsfiske där finge, liksom i de norra länen, av vem som helst utan avgift idkas vid öppna havs-, skogs-, bergs— och stenstränder.

Enligt nåd. brev den 31 januari 1822 fann emellertid Kungl. Maj:t icke lämpligt att, på sätt kommerskollegium föreslagit, omedelbarligen upphäva de förbudsresolutioner, vilka av vederbörande domstolar i avseende på rättig— heten till fiske vid andras stränder dittills kunde vara utfärdade, ej heller att i ämbetsväg söka förmå strandägare i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län till ett medgivande, som borde bero på enskild överens- kommelse; varemot Kungl. Maj:t anbefallde kommerskollegium att förstån— diga Kb i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län att allmänneligen kungöra, att de fiskare, som förmenade sig ha skäl till klagan över inskränkning å strandägarnas sida av den fiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga i följd av äldre författningar blivit förunnad fiskare i de norra landskapen, ägde anmäla sig hos vederbörande Kb, då publik aktor borde förordnas att vid behörig domstol målet i laga ordning utföra.

, I motion (nr 177) vid 1834—35 års riksdag anfördes att, ehuru 2 kap. SQ av 1766 års fiskeristadga medgåve rätt för dem, som fiskade efter strömming i Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län att okvalde vid öppna havs-, skogs—, bergs- och stenstränder utan landlotts betalande med jordägarna gemensamt idka strömmingsfiske, sedan jord- och strandägarna under fiske- tiden njutit .sina tvenne fridagar i veckan, nämligen måndagar och onsdagar, att draga första notvarpet, hade denna rättighet likväl under skydd av den i 6 © av åberopade kap. stadgade landgrundsrätt så blivit avskuren de fiskare,

• Sida 77
•  Original

som vid kusten av Gävleborgs läns norra del idkade strömmingsfiske, att all kraf'. och verkan av 8 özs innehåll syntes ha upphört. Såsom exempel härpå anfördes att Hudiksvalls stads.fiskare måste till ägaren av en öppen havs— strard vid det s. k. Hornslandet, för rättigheten att därstädes idka ström— mingsfiske, årligen erlägga 60 tunnor saltad strömming, då strandägaren likväl för samma fiskelägenhet till Kungl. Maj:t och kronan endast betalade en årlig skatt av 12 öre smt. En sådan obillig och mot författningen stri— dande beskattning, som jämväl vid flera andra ställen å samma kust ägde rum. föranläte motionären anhålla, att ett återupplivande av den uti 2 kap. 8 5 ].V nämnde fiskeristadga de norrländska länens fiskare förunte rättighet måtte tillvägabringa och i förening därmed gränsen för den uti 6 $ omför— mälti. och efter godtycke nu utsträckta landgrundsrätt bestämt utstakas.

I däröver avgivet betänkande anförde lagutskottet i förening med allmänna besvirs— och ekonomiutskottet, att som 2 kap. 8 tifiskeristadgan icke blivit genorn någon senare författning upphävd, och Hudiksvalls stads fiskare så- ledes kunde i överensstämmelse därmed göra sin rätt gällande, men frågan häron innefattade ett tvisteämne, vars bedömande ej torde tillhöra ständerna, hemställde utskotten att motionen måtte lämnas utan avseende.

Vi'l frågans behandling i borgarståndet yttrade motionären: »Ett huvud— sakligt hinder för strömmingsfiskets uppkomst i de norra länen ligger verk- ligen i de olägenheter, vilkas undanröjande min motion avsett, ty ehuru det icke heller är mig obekant att 8 & av andra kap. uti nu gällande fiskeri- stadga icke genom någon författning är verden upphävd, är det just det obestämda stadgandet uti 6 © om vad med landgrundsrätt bör förstås, som oftast tillintetgjort verkan av den förra paragrafen. Ett olika begrepp om nämnda 6 å och en måhända ej orätt benämnd godtycklig tillämpning därav och av vad med havsstränder inom och utomskärs bör förstås, har haft till påföljd att vederbörande häradsrätter beviljat strandägarna vid snart sagt hela kusten av norra delen av Gävleborgs län vitesförbud mot idkande av strömmingsfiske vid deras havsstränder. Endast ett sådant vitesförbud, alla övriga att förtiga, har tvingat Hudiksvalls stads fiskerskap till erläggande av det i min motion omnämnda årliga arrende till strandägaren av ej mindre än 6!) tunnor saltad och packad strömming för rättigheten att idka ström- mingsfiske vid en havsstrand, vars begagnande därtill genom förenämnda 8 $ ovedersägligen borde vara fritt. För avhjälpandet av sådana lagstridiga intrång i fiskenäringen hade jag önskat att de sammansatta "utskotten till— styrkt ständerna att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att vid ut- färdandet av en ny fiskeristadga bestämt måtte förklaras, att vid alla havs-, bergs och stenstränder, där ej odal åker och äng möter, idkandet av ström— mingsfiske må i allmänhet och utan undantag vara en var tillåtet såsom utgörande det huvudsakligaste medlet för att befrämja strömmingsfisket i de norra länen. För vinnande av ett sådant resultat av min motion nödgas jag därför vördsammast anhålla, att ståndet täcktes detta utskottens betän- kande återremittera.»

Borgarståndet beslöt även återremiss. . De övriga tre stånden biföllo däremot utskottens hemställan, och hade frågan alltså förfallit.

• Sida 78
•  Original

Förarbetena till 1852 års nskeristadgas bestämmelser om rätt till saltsjöfiske.

På 1830-talet uppstod fråga om omarbetning av äskerilagstiftningen. An— ledningen härtill synes i främsta rummet ha varit strävandet att upphjälpa det bohuslänska sillfisket, Vilket, sedan sillen år 1808 upphört att i större ymnighet gå till kusten, nästan legat nere. Under senare delen av 1820- talet och början av 1830-talet hade Kungl. Maj:t från åtskilliga myndigheter och enskilda sakkunnige infordrat utlåtanden angående orsakerna till sill- fiskets tillbakagång och medlen till deras förkovran. Jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag hade vidare presidenten i kommerskollegium Poppius tillika med landshövdingen i Göteborgs och Bohus län von Rosen samt zoologen pro- fessorn Sven Nilsson hållit sammanträden med fiskarbefolkningen i nämnda län och andra för fisket intresserade för att inhämta deras tankar i ämnet. I den över resultatet av dessa undersökningar till Kungl. Maj:t avgivna berättelsen hade med anledning av vad som förekommit vid flera av nämnda sammanträden framhållits bland andra önskemål även det, att ett allmänt förklarande borde meddelas om vad som vore att förstå med strandägares rätt till fiske i Nordsjön och huru långt från stranden ide fall, då en sådan rätt kunde yrkas, den borde rättvisligen sträckas. Vid föredragning av be- rättelsen den 24 augusti 1833 beslöt Kungl. Maj:t anbefalla dels kommers— kollegium att med ledning av vunna upplysningar om fiskerierna i allmän- het utarbeta förslag till en förnyad fiskeristadga dels ock högsta domstolen att yttra sig i fråga om strandägares rätt i anseende till fiske i Nordsjön och huru långt från stranden en sådan rätt, om den verkligen förefunnes, rättvisligen kunde yrkas.

Högsta domstolen infordrade genom remiss den 18 december 1833 utlå- tande av kammarkollegium, som hörde Kb i länet. I yttrande den 31 ok- tober 1835 anförde Kb följande. Genom 1766 års äskeristadga hade det blivit envar tillåtet att idka silläske i Nordsjön, vid vems stränder det vara månde; och rättigheten till fiske hade genom stadgan och reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli 1774 på det sätt utsträckts, att envar ägde icke allenast i öppna havet utan vid alla utom Öresund under svenska kronan lydande skärgårdar bedriva fiske både av sill och av vad annat fiskslag som helst. Till stöd för denna mening åberopade Kb kungl. brevet den 5 april 1831, varigenom, i anledning av åtskilliga fiskares i Grundsunds kapell gjorda anhållan, dels om förklaring vad djup havet skulle hava, där land- grunden slutade, dels ock att i och för hummerfisket samma rättigheter måtte beviljas, som för sillfisket vore gällande, Kungl. Maj:t förklarat hinder för fiskesutövning icke kunna läggas av andra än dem, som kunde hava enskild äganderätt till fiskevattnet samt därföre anbefallt, att aktor skulle tillför- ordnas, för att med den rätt 25 kap. 22 & RB förvarade åt den, som blivit ohördan dömd, söka utverka laga ändring ide vitesförbud, som kunde finnas stridande emot den allmänna rättigheten till fiske i länets skärgårdar. Av detta nådiga brev ansåge Kb vidare följa, att 1774 års stadga icke gjorde någon inskränkning i den enskildes verkeliga äganderätt till fiskevatten, vilket ytterligare skulle bekräftas av kungl. brevet den 31 augusti 1833, varuti anbefalldes, att genom enskilda överenskommelsers tillvägabringande söka i möjligaste måtto undanröja. den olägenhet vid storfiskets bedrivande, som uppkommit genom vägrad tillåtelse till skaltägt var som helst inom skärgården; i stöd varav Kb ansett äganderätt till fiskevatten i skärgården ännu verkligen kunna förefinnas, ehuru troligt vore, att den å de flesta

• Sida 79
•  Original

ställen icke vore lagligen grundad, enär varken endast gammal hävd eller den omständighet, att enskildas ägor mötte havet, kunde verka till rubbning i författningarnas allmänna föreskrift. I frågan åter, huru långt ifrån stranden en sådan rätt rättvisligen kunde yrkas, ansåge Kb bestämmandet bero på de i laglig ordning tillkomna dombrev, skattläggningshandlingar eller andra ostridiga skäl, som ägarna till sådana fiskevatten kunde före— visa; och att, om uti dessa handlingar något visst avstånd från strand, skär eller holmar icke vore utsatt, de olika lägen likväl icke lämnade rum för någon lika beräkning av fiskerättighetens utsträckning, utan kunde å ett ställe en landgrund fortsättas till betydlig längd utåt havet, men på ett annat, djupare vatten omgiva en holme eller ett skär, varföre ock bedömandet, huru långt en sådan rättighet skäligen måtte kunna yrkas, borde fästa sig vid den bevisning, som i varje särskilt fall kunde förebringas, med iakttagande, såsom allmän regel, att fisket, i den mån denna äganderätt ej behörigen kunde styrkas, vore för alla fritt, utan avseende å närheten av strand eller holmar och skär. Att äganderätt till dylika enskilda fiskevatten även med- förde uteslutande rätt till upptagande av de inom deras område befintliga skal och musslor, borde efter Kbs omdöme antagas, och skulle ej bliva syn— nerligen hinderligt för storfisket, då dels de områden, vartill den kunde sträcka sig, förmodades bliva ganska få, och dels de, som bedreve detta fiske, sällan hade tid att sysselsätta sig med upptagandet av agn, vadan ock dessa skal och musslor redan i skärgården blivit en handelsvara, som tunntals avyttrades till förenämnda fiskare.

För egen del förmälde kammarkollegium i utlåtande den 29 januari 1836 sig dela alla dessa Kbs åsikter, vilka, efter kollegii övertygelse, stode till- sammans icke allenast med den senast gällande stadgan om saltsjöfisket i Nordsjön och dess skärgårdar av år 1774, varigenom, enligt 6 paragrafens lydelse, blivit upphävda och avskaffade alla förut i samma ämne gjorda och utfärdade förordningar och reglementen, samt i följd därav jämväl 1766 års fiskeristadga, så vitt den i avseende på strandägares rättigheter inom skärs, uti 6 © stode i strid däremot, utan ock med Kungl. Maj:ts åberopande isär- skilda mål avlåtna nådiga brev av åren 1831 och 1833; i följd varav ock fråga nu mindre syntes vara om upphävande av några då för tiden gällande stadganden i avseende på strandägares rätt, än om ett för fiskerinäringens utövning och uppkomst erforderligt förtydligande genom ny författning av vad som vore och borde vara till vederbörandes efterrättelse förordnat; före- ställande sig kollegium att genom antagandet såsom grundsats av en allmän fiskerätt i havet, där enskild rätt icke kunde i laga ordning ådagaläggas; och att bevisningsskyldigheten därom alltid och ovillkorligen ålåge strand- ägaren, så att undantag från regeln endast finge äga rum, enär den enskildes rätt antingen redan blivit, eller dädanefter, då den tvistig gjordes, bleve av domaren godkänd, nordsjöfisket, såsom en för riket viktig och för en större menighet, som i skärgården vore bosatt behövlig folknäring dädanefter måtte kunna bedrivas utan synnerliga hinder av enskildas rättsanspråk.

Högsta domstolen avgav härpå den 17 maj 1836 det infordrade utlåtandet och uttalade däruti, att 1 och 6 så i 2 kap. i fiskeristadgan den 14 no- vember 1766, jämförda med reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli 1774, visade att med äganderätt till strand vid Nordsjön vore, ehuru i vissa avseenden inskränkt, förenad rättighet till fiske. Att genom ett allmänt stadgande närmare bestämma denna fiskerättighet medelst utsättande av ett

Kammarkol-

legii utlåtande

den 29 janu- ari 1836.

Högsta dom- stolens utlä- tande den 12 maj 1836,

• Sida 80
•  Original

Kommerskol— legii skrivelse den 17 augusti 1840 med för- slag till ny fiskeristadga.

visst avstånd från stranden torde i anseende till de skiljaktiga'lokalför— hållanden, vilka kunde finnas, och den olika bevisning, som i särskilda fall kunde åstadkommas, icke vara lämpligt och kunde, såvitt det skulle innefatta inskränkning i strandägares förenämnda villkorliga äganderätt, efter högsta domstolens omdöme, icke verkställas i annan ordning än 87 å i Regeringsformen bestämde.

Kommerskollegium överlämnade med skrivelse den 17 augusti 1840 till Kungl. Maj:t ett »förslag till förnyat reglemente för fisket såväl i insjöar och rinnande vatten som i havet». Kollegium erinrade härvid att då gäl— lande stadganden angående fiskerihanteringen, huvudsakligen innefattades i fiskeristadgan den 14 november 1766, kungl. förklaringen däröver den 24 januari 1771, Kungl. Maj:ts förnyade hamnordning av samma dag, Kungl. Maj:ts nådiga stadga och reglemente för nordsjöfiskerierna samt salte— rierna i Göteborg och Bohuslän av den 21 juli 1774 samt instruktionen för fiskeriintendenten i bohuslänska skärgården av den 14 januari 1799. Av dessa författningar anginge egentligen 1766 års stadga, 1771 års däröver meddelta förklaring och 1774 års reglemente själva fisket såsom närings— fång i allmänhet betraktat, varemot hamnordningen avsåge ordningen vid fisklägen samt instruktionen för fiskeriintendenten innehåller de föreskrifter, som borde tjäna till efterrättelse för denne, under den period sillen i ymnighet vid svenska stränderna fångades, tillsatte men sedermera indragne tjänsteman. Då fråga ej blivit väckt om en närmare granskning av hamnordningen och prövning av den för fiskerintendenten utfärdade instruktionen för det då— varande, enär tjänsten tillsvidare vore indragen, icke erfordrades, hade kol- legium således ansett, att endast föreskrifterna i de återstående trenne för— fattningarna, jämförda med vad i allmän lag om rättighet till fiske vore stadgat, borde vid upprättandet av en ny fiskeristadga utgöra föremål för närmare granskning. Som ganska få anmärkningar blivit av de i ämnet hörda gjorda vid då gällande fiskeriförfattningar, hade dessa huvudsakligen blivit följda vid utarbetandet av förslaget till nytt fiskerireglemente, och hade endast tillägg och ändringar ägt rum där de funnits nödiga, varemot till vinnande av mera tydlighet och bestämdhet de flesta av de äldre föreskrif— terna vore till redaktionen förändrade. Då kollegium ansett, att vad i ovan— åberopade författningar förekommit dels om skyldigheten att hålla kungsådra öppen dels ock om rätt till fiske så väl i havet som i rinnande vatten och insjöar, ej kunde annorlunda än efter konungens och rikets ständers gemen— samma beslut ändras, hade då gällande föreskrifter härom blivit bibehållna.

I förslagets 3 kap. »Om fiske i havet» upptogos bland annat följande be- stämmelser:

23 s.

»Strömmingsfiske i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävle- borgs län må av var och en okvalt vid alla skogs-, bergs- och stenstränder men ej vid stränder, där åker och äng möta, avgiftsfritt idkas gemensamt med strandägaren, som dock är berättigad att varje måndag och onsdag, så länge fisket pågår, draga första notvarpet.

Sedan strandägare ”blivit bevisligen underrättad om det vid hans strand tillämnade strömmingsfiske, må hans uteblivande från fisket ej hindra främ- mande fiskare att utan strandägarens deltagande i fisket därmed för egen räkning börja och fortgå.

Inställa sig flera fiskare å samma ställe och kunna de ej sinsemellan åsämjas

• Sida 81
•  Original

om fiskets bedrivande, iakttagas vad i dylikt fall i fråga om sillfiske är nedanföre i 37 $ stadgat 1.» . I motiven till förslaget anfördes, att första momentet av paragrafen vore »huvudsakligen lika med 8 9 i 2 kap. av 1766 års stadga». Andra momentet avsåge att förekomma all ovisshet, huruvida strömmingsfiske finge idkas, oaktat ägaren till stranden ej infunnit sig, och tredje momentet att före— komma tvister de fiskande emellan.

2435.

I de skärgårdar vid havet, där fiskare från äldre tider oklandrat fiskat vid varandras stränder och följt havsfisken efter dess drev, kommer att efter förra vanligheten så förhållas.

Motiv: 7 5 2 kap. i 1766 års stadga innehåller denna föreskrift.

25 å.

Utan avseende på äganderätten till stranden, vare sillfiske i Nordsjön fritt, och gällde detsamma om sillfiske i Östersjön, där någon ymnighet av denna fisk sig visar.

All annan slags fisk kan även fritt fångas i de utom Öresund belägna svenska skärgårdar, ävensom vid därvarande öppna havsstränder och utan— för skären, över allt, där kronans eller annans rättighet till fisket ej lag- ligen styrkas kan. I Östersjön åter är fisket inom skärs att anse för deras enskilda egendom, som strand och holmar däromkring äga; men vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strandägare ej sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån ut- löper; dock där kungs— eller allmänningsfiske inomskärs av ålder varit, eller ' någon med urminnes hävd eller genom skattläggning, dombrev eller andra ostridiga skäl kan visa sin rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller å grund utomskärs och i havet, bör det även hädanefter därvid förbliva; och gälle även detta om de fisken, som lyda under städernas donerade jord.

Motiv: 1 mom. är hämtat från nyss nämnda 7 $. 2 mom. grundar sig på 1 $: 1 Art. av 1774 års stadga, jämfört med kungl. breven av den 5 april 1831 och 31 aug. 1833.

3 inom. Det kan visserligen icke bestridas, att, på sätt åtskilliga av de i ämnet hörda anmärkt, den i 6 $: 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, i en- lighet varmed detta mom. är redigerat, intagna bestämmelse huru långt fiskerirättigheten i Östersjön vid öppna havsstranden sträcker sig, är obe- stämd, samt att de tvister, som i anledning härav kunna uppstå, skulle huvud- sakligen undanröjas, om föreskriften rörande fisket i Östersjön bleve lika med det i föregående mom. av t intagna stadgande om fisket i Nordsjön; men då från äldre tider tillbaka detta senare fiske varit mera fritt, än det förra, troligen av den anledning att i Nordsjön tillgången på fisk är vida större samt i följd därav en större mängd människor finnas i skärgårdarna

* »Fängas sill vid stränderna, draga fiskarna notvarp i den ordning de till stället an- komma; strandägaren likväl förbehållet att, sedan han med not sig inställt, intaga den ordning, som han själv åstundar. Den, som bryter _mot nämnda ordning eller hinder däri förorsakar, eller utan alla notlagens bifall mer än sitt varp i omgången nyttjar, vare från fisket genast åuttåsluten och böte dessutom 33 riksdaler 16 skillingar banko, om något av bolagen dårå

' gör.». ' . .

• Sida 82
•  Original

Rikets stän- ders skrivelse den 26 maj 1841 angående utfärdande av förklaring över 8 5 i 2 kap. av 1766 års Iiskeristsdga och närmare bestämmande av landgrunds- rätten m. m.

därstädes bosatta, utan annat näringsfång än fiske; så har, vid detta för- hållande och enär detta ämne förut utgjort föremål för Kungl. Maj:ts prövning och Kungl. Maj:t, efter att ha inhämtat yttrande ej allenast av kammarkollegium utan ock av högsta domstolen, som ansett ett närmare bestämmande av berörda rättighet genom utsättande av ett visst avstånd från stranden mindre lämpligt, i anseende till de skiljaktiga förhållanden, som kunna finnas och den olika bevisning, som isärskilda fall kunna åstad- kommas, låtit, så vitt kollegium har sig bekant, bero vid hittills given före- skrift, varuti icke heller, enligt högsta domstolens tanke, ändring kan till- vägabringas utan i den ordning 87 5 av regeringsformen stadgar, kollegium även oförändrad bibehållit samma föreskrift. Därigenom är väl ett större band lagt på fisket i Östersjön; men, om tvist uppstår om begagnande där— städes av fiske vid öppna havsstranden, lärer, det oaktat, den fiskande ej kunna åläggas ansvar eller förbjudas att där fiska i annat fall, än om strand- ägaren eller annan person eller kronan kan lagligen bevisa sin rättighet till det fiske, varom fråga är.

I samband härmed föreslog kommerskollegium, att en vetenskaplig under- sökning måtte genom sakkunnig person verkställas rörande laxfisket och de i landet förekommande laxarterna ävensom beträffande strömmingsfisket i Bottniska viken samt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands läns skärgårdar med uppdrag att tillika föreslå de föreskrifter, som till detta fiskes förbättrande borde vidtagas.

Med anledning av en vid 1840—41 års rikdag väckt motion om närmare bestämmelser angående rättigheten till idkande av strömmingsfiske vid Bottniska vikens västra kust anförde rikets ständer i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1841, att ständerna, som tagit del av kommerskollegii förslag till ny fiskeristadga vad anginge ovan återgivna delar därav eller den 8 å i 2 kap. av 1766 års stadga motsvarande 23 åzs 1 moment samt 8 momentet av 25 å i förslaget, svarande mot 6 $ 2 kap. i 1766 års stadga, hade den övertygelse, att det då ifrågaställda ändamålet eller fiskerirättig— hetens noggrannare bestämmande till en del skulle vinnas genom antagandet av en sådan redaktion av 8 $ 2 kap. i 1766 års fiskeristadga, som före- funnes i det mera tydliga och lättfattliga, fastän huvudsakligen till inne- hållet enahanda stadgandet i 1 momentet av 23 6 i kommerskollegii omför— mälda förslag. Rikets ständer hade dock tillika ansett av högsta vikt, att på det nogaste bleve bestämt, dels vad som egentligen utgjorde öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, dels oclc varest och huru långt strandägares landgrundsrätt ägde rum och sträckte sig och sålunda funnit nödigt, att stadgat bleve, vad med uttrycken inom- och utomskärs rätteligen borde förstås, emedan betydelsen av de förut nämnda begreppen därpå huvudsak- ligen berodde. Begreppet »skärgård» måste nämligen, efter rikets ständers tanke, hava olika betydelse och omfång, med avseende å riket eller land- skapet och å den enskilda strandägaren. Således då inom skärgården, be- traktad med hänseende till hela riket eller ett visst landskap, läge fjärdar av stundom några mils längd och bredd, jämförliga ividd med åtskilliga av de större insjöarna i landet, måste, enär stadgandet i 6 is 2 kap. fiskeri— stadgan, att »Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar deromkring ega», icke syntes vara å förstnämnda vatten tillämpligt, bestämmas, huru vitt den enskilda fiskerätten i sådana fjärdar sig sträckte, samt huruvida därintill liggande strand av fasta landet skulle såsom öppen havskust anses. Ävenså angeläget borde bliva, att be—

• Sida 83
•  Original

tydelsen av landgrund, som vid stranden ligger och därifrån utlöper, samt den därpå vilande enskilda fiskerätten noggrant och efter en antagen princip fastställdes, i vilket hänseende lämpligen torde kunna bestämmas ett visst avstånd från stranden, inom vilket strandägarens enskilda rätt gällde, på det sätt, att, där vattnet invid stranden äger ett visst bestämt djup, avståndet räknades ifrån själva stranden, och där landgrunden ifrån stranden utlöper, d. v. s. vattnet för den enskilda fiskerättigheten räknades till samma avstånd ifrån det ställe, där ett sådant djup vidtoge. Ett slikt begränsande av om- rådet för den enskilda rätten vore varken för landets sedvanor obekant, enär något dylikt redan funnes vedertaget uti åtskilliga vid havskusten belägna orter, ej heller vore för Sveriges lagstiftning alldeles främmande, då redan Östgötalagen i 28 kap. 3 $ B. B. stadgade ett sätt att utstaka gränsen emellan den enskildes område i vattnet och det allmännas andel deri. Det antal alnar eller famnar ifrån stranden, vilket lämpligen kunde bestämmas såsom gräns för strandägarens enskilda fiskerätt, ävensom det djup, varifrån avståndet borde mätas, torde efter sakkunniga personers hörande och sig företeende förhållanden böra bestämmas. Då kommerskollegium jämväl hemställt, att någon sakkunnig naturforskare måtte, efter vetenskapsakade— miens förslag, förordnas till undersökande av lax— och strömmingsfisket, samt det alltså vore att förmoda, att en sådan undersökning bleve anbefalld, hade ständerna ansett sig böra i underdånighet anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, icke allenast så fort möjligen ske kunde, utfärda en sådan förklaring över 8 & i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, som överensstämde med redak— tionen av 1 mom. i 23 © av kommerskollegii förslag till förnyad fiskeri- stadga, utan ock, i sammanhang med den av kommerskollegium tillstyrkta vetenskapliga undersökningen av lax- och strömmingsfisket, låta bestämma begreppen skärgård, havs-, skogs-, bergs- och stenstränder samt landgrunde- rätt och i den förväntade, till sin angelägenhet erkända, förnyade fiskeri- stadgan meddela nödiga förordnanden i överensstämmelse därmed.

Kammarkollegium, som den 9 september 1840 fick sig anbefallt att avgiva und. utlåtande över kommerskollegii förslag till fiskerireglemente, i vad för— slaget avsåg fisket i insjöar och rinnande vatten, erhöll genom nådig remiss den 30 juni 1841 befallning att i sammanhang därmed yttra sig jämväl över ständernas nyssberörda skrivelse.

Efter att till följd härav ha hört vetenskap-akademien, som i yttrande den 8 juni 1842 tillstyrkte anordnandet av den av kommerskollegium före— slagna vetenskapliga undersökningen, avgav kammarkollegium den 23 sep— tember 1842 utlåtande i ärendet och anförde därvid följande. Kollegium hade icke kunnat annat än instämma i de åsikter, som legat till grund för rikets ständers ifrågavarande framställning och tillstyrkte därför bifall till densamma, därvid likväl ingalunda förbiseende, att den föreslagna under- sökningen komme att bliva särdeles vidlyftig och tidspillande samt länge nog torde fördröja utfärdandet av den av kommerskollegium föreslagna för- fattningen; ankommande emellertid på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida behov kunde vara för handen att, utan avvaktan av resultaten av den före- slagna undersökningen, särskilt taga under övervägande den förändrade redaktion av 8 9 i 2 kap. av 1766 års iiskeristadga, som kommerskollegium avfattat i 1 mom. av 23 9 i dess förslag och vartill rikets ständer för sin del tillstyrkt bifall, för vilken händelse kammarkollegium ansett sig böra förklara, att kollegium icke hade något att påminna mot samma redaktions- förändring och utfärdande av nådig förklaring i överensstämmelse därmed.

Kammar- kollegii utn- tando den 89

sept. 1842.

• Sida 84
•  Original

Kungl. brevet den 8 maj 1844.

Under ärendets beredning i» vederbörande statsdepartement (civildeparte— mentet), upplyste Kb i de norrländska kustlänen på en av departementet i skrivelser den 20 november 1843 gjord förfrågan, att, ehuru det jämlikt kungl. brevet den 31 januari 1822 blivit i dessa län allmänneligen kungjort att de fiskare, som förmenade sig ha skäl till klagan över inskränkning från strandägares sida av den iiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga blivit fiskare i de norra landskapen förunnad, ägde anmäla sig hos Kb för erhållande av publik aktors förordnande att vid vederbörlig domstol målet utföra, någon sådan anmälan icke inkommit till länsstyrelserna.

Ständernas omförmälda skrivelse tillika med en däri instämmande den 5 april 1842 av fiskerskapen i Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall, Söder- hamn och Gävle gjord ansökning anmäldes den 8 augusti 1844 inför Kungl. Maj:t, därvid föredragande departementschefen, statsrådet Fåhraeus, anförde följande. Vidkommande rikets ständers anhållan, att Kungl. Maj:t måtte, i sammanhang med den av kommerskollegium vid avgivandet av dess för— slag till nytt reglemente för fiskerierna tillstyrkta vetenskapliga undersök- ning i avseende å lax- och strömmingsfisket, låta bestämma begreppen om skärgård, havs—, skogs-, bergs- och stenstränder samt landgrundsrätt, så torde, vad anginge benämningarna skärgård samt havs-, skogs-, bergs— och sten— stränder, något tvivel i allmänhet icke böra uppstå om vad med dessa ut- tryck förstodes, särdeles då desamma i då gällande fiskeristadga förekomme i motsats mot öppna havsstränder samt stränder där odalåker och äng mötte, och att beredandet på det av rikets ständer uppgivna sätt av en närmare bestämning härutinnan samt angående det avstånd från stranden, som inne- fattades under benämningen landgrundsrätt, så mycket mindre kunde lända till det därmed åsyftade gagneliga inflytande i avseende å bestämmandet av strandägares och andras fiskerättigheter, som dessa rättigheter i allt fall vore beroende av den olika bevisning och tydning av då gällande lagstad— ganden, som av de vid rikets vidsträckta havskuster befintliga, på mång- faldigt sätt skiljaktiga lokalförhållanden föranleddes samt av vad skattlägg— ningshandlingar och redan meddelade lagakraftvunna beslut i varje före— kommande fall funnes innehålla. Däremot hemställde departementschefen, att åt vetenskapsakademien måtte uppdragas att till Kungl. Maj:t avgiva förslag till sådana 4 efter särskilda förhållanden i'olika orter lämpade stad- ganden, som i en blivande ny fiskeristadga kunde intagas om de olika fiske- sätt, redskap, garn m. m., vilka efter varje fiskelags beskaffenhet borde begagnas för att fiskynglet säkrast skulle kunna sparas och tillväxa samt om de tider, varunder fiskande på ett eller annat sätt borde vara förbjudet o. s. v., ävensom att, om undersökningar på vissa orter för uppgörande av detta förslag funnes behövliga, föranstalta att sådana därstädes genom sak- kunnig vetenskapsman bleve anställda.

Departementschefen, som vidare förmälde sig anse att i avvaktan på veten- skapsakademiens underdåniga utlåtande i detta avseende med prövningen av kommerskollegii förslag till fiskeristadga borde uppskjutas, fann beträf— fande frågan, huruvida på förhand borde utfärdas en sådan förklaring rörande 8 si 2 kap. av 1766 års fiskeristadga, som ej mindre rikets ständer, än ock Här- nösands, Gävle, Sundsvalls, Söderhamns och Hudiksvalls fiskeriidkande bor- gerskap begärt, att av vad till grund för en sådan begäran blivit'anfört icke kunde anses vara ådagalagt, att vid den tid nämnda iiskeristadga ut— färdades, en sådan fiskerätt, som i berörda & omförmäles, varit vanlig över— allt vid de norra länens kuster, där öppna havs—, skogs—, bergs- och sten— stränder mötte, helst ett annat förhållande visade sig dels av flera både

• Sida 85
•  Original

före och efter nämnda tid utfärdade kungl. brev och resolutioner, såsom kungl. breven den 1 mars 1545 1 och 20 september 1551 ” samt kungl. reso- lutionerna den 29 oktober 1650 3, den 12 december 1734 4, den 9 december 1766 5 och den 7 mars 1777 6, dels ock därav, att, på sätt av handlingarna inhämtades, förbudsresolutioner mot fiskande utan strandägares medgivande vid vissa havs-, skogs-, bergs- och stenstränder i de norra länen tid efter annan blivit av domstolar utfärdade, vadan departementschefen ansåge någon annan åtgärd i anledning av rikets ständers begäran i denna del icke vara att vidtaga än att, då det blivit uppgivet, att städernas invånare med flera, som idkade strömmingsfiske i de norra länen, av strandägare hindrades från utövande av den fiskerätt, som enligt ovannämnda paragraf borde dem tillkomma, Kb i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län måtte varda anbefallt att förnya de kungörelser inom länen, som dem enligt kungl. brevet den 31 januari 1822 ålegat utfärda därom, att de fiskare, som förmenade sig hava skäl till klagan över inskränkning å strandägares sida av den fiskerättighet, som genom 1766 års fiskeristadga blivit i de norra landskapen förunnad, ägde anmäla sig hos vederbörande Kb, då publik aktor borde av Kb förordnas att vid behörig domstol målet i laga ordning utföra.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt bifölls av Kungl. Maj:t. I enlighet härmed avläts den 8 augusti 1844 nåd. brev till kammar- kollegium, som, jämlikt däri meddelad föreskrift, den 13 september 1844 avlät skrivelser till Kb i de norrländska kustlänen med anmodan att utfärda kungörelser på sätt Kungl. Maj:t förordnat.

Huruvida någon anmälan om förordnande av åklagare för utförande av talan enligt 1822 års kungl. brev om upphävande av vitesförbud inkommit till vederbörande länsstyrelser har icke utrönts i vidare mån än att någon sådan anmälan icke inkommit till Kb i Västernorrlands län.

Jämlikt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 8 augusti'1844 remitterades frågan om förbättrade fiskeristadgar till vetenskapsakademien, som uppdrog åt sina ledamöter förutvarande statsrådet Poppius, statsrådet Fåhraeus samt professorerna Sundevall och Lovén att taga ämnet i övervägande och där— över avgiva yttrande.

Med anledning av väckta motioner om åtgärder för sillfiskets upphjäl- pande hemställde rikets ständer i skrivelse den 22 april 1845 att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder att, bland annat, dels den genom 2 kap. 7 $ i 1766 års fiskeristadga alla svenska undersåtar medgivna rättig- het att idka sillfiske å bohuslänska kusten inskränktes i så måtto, att, utan rubbning av annans till äventyrs ägande bättre rätt, strandägare finge jäm— väl för sillfiske åtnjuta den enskilda rättighet till »fiske och vatten», som genom 6 S av berörda stadga blivit för annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad, dels oclc närmare bestämmelser gåves om den i sistnämnda paragraf omför— mälda yttre gränsen för strandägares rättighet till fiske och vatten. Denna

' Se förut sid. 49, tryckt i Konung Gustaf I:s registratur. 'i Se förut sid. 61, tryckt i Konung Gustaf I:s registratur. ³ Kungl. Maj:ts nåd. resol. och förklaring uppå de sollicitationspunkler, som Kungl. Maj:t av samtliga städernas fullmäktige underdånigst äro andragna, fjärde punkten, tryckt i Stiern- man, Alla riksdagars och mötena beslut, II, sid. 1157. »

* Se förut sid. _20 0. f, . ,

_” Kungl. Maj:ts resol. och förklaring på allmogens allmänna besvär vid 1765—66 års riks- dag, 51 S', Modée VIII, sid". 7487. ' ' -

' 6'Se förut" sid. 71 0. f. '

Rikets ständers

skrivelse den

22 april 1845

aug. bestäm- mande av land-

grundsrätten in. in.

• Sida 86
•  Original

Vetenskaps- akademiens utlåtande den 19 maj 1847.

Slutligt förslag till 1852 års fiskeristadgs,

utarbetat inom eivildepute-

mentet.

skrivelse remitterades den 27 maj 1845 till vetenskapsakademien för att i de delar, som funnes ha grannskap med föremålen för det genom nysS— nämnda nådiga brev infordrade utlåtandet, i sammanhang därmed tagas i övervägande. Med detta utlåtande, som den 19 maj 1847 inkom till civil- departementet, överlämnade akademien, bland annat, av förenämnda kom- mitterade utarbetade »anmärkningar med avseende på en blivande fiskeri- stadga», huvudsakligen berörande sill- och strömmingsfisket, i fråga om vilket förstnämnda uttalades en längre motivering för förbud mot använ- dande av stora sillvadar samt föreslogs upphörande av den i 2 kap. 7 9 av 1766 års fiskeristadga inrymda tillåtelsen att fiska sill vid alla stränder. även där varest allt annat fiske vore enskild egendom. Rörande strömmings- fisket anfördes följande: >>Bland fiskerier i Östersjön är strömmingsfisket det betydligaste och det bör vid detta tillfälle ådraga sig så mycket större uppmärksamhet, som detsamma, genom de norrländska städernas fiskeri- samhällens flera gånger upprepade anhållan hos Kungl. Maj:t att erhålla så utvidgade fiskerirättigheter, att de skulle få fiska strömming vid vilken strand som helst, synes hava föranlett en stor del av de undersökningar och skriftväxlingar om fiskeriet, som fortgått sedan 1818, då Kungl. Maj:t genom resolution av den 18 november avslog en av Gävle fiskarei nämnda avseende gjord anhållan. —— Emellertid synes, så vitt man av hittills an- ställda undersökningar kunnat erfara, ej mycket vara att vidgöra eller stadga angående detta fiske, som under tiden ordnat sig själv sålunda, att varje strandägares rätt respekteras och att fisket vid de skär och stränder, där strömmingen gått till och som tillhöra byalag eller enskilde, i allmänhet arrenderas av fiskare, som äro därav i ostörd besittning. På ett par ställen befanns fisket utarrenderat vid sådana skär och bergstränder, där det, enligt gällande lag (1766 II: 8) hade kunnat anses fritt för en och var; t. ex. i trakten kring Ume älvs mynning, där fisket vid ett litet skär under sist- lidne sommar (1846) arrenderades mot 1/,L tunna strömming för varje båt, som därtill begagnades.»

Kommitterade avgåvo vidare till sammanfattning av sina anmärkningar i korthet avfattade »förslag eller anvisningar till stadganden för ett blivande fiskerireglemente». Däri heter det rörande strömmingsfisket: »Vid ström- mingsfisket synes intet vara att förordna, såvida ej ett allmännare antaget bruk skulle göra bibehållandet av en del av 1766: II: 8 angående fritt fiske vid skogs-, bergs- och stenstränder nödvändigt.» Dessutom hänvisade kom- mitterade till stadgandet i 7 5 av 2 kap. i 1766 års fiskeristadga: »Uti de skärgårdar, som fiskare oklandrat och efter gammal vana fiskat vid varandras land och följt saltsjöfisken efter dess drev, förbliver det ock efter förra van- ligheten». »Detta ställe». yttrade kommitterade, »som i alla händelser måste i en ny stadga bibehållas, gäller naturligtvis även för strömmingsfiske och allt annat fiske».

Härefter utarbetades inom civildepartementet ett förslag till förnyad stadga om fiskerierna i riket, i följande delar så lydande:

2 $.

»Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar däromkring äga; men vid öppna havsstranden ej sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare än dess landgrund räcker.

Är ej lagligen bestämt, huru långt sådant landgrund i havet sig sträcker. då må under strandrätten inbegripas allt det vatten, som finnes till och med

• Sida 87
•  Original

etthundra famnar från det ställe invid stranden, där. stadigt djup av en famn vidtager; strandägare dock icke förment att lagligen gällande göra det anspråk på större område i fiskevattnet, vartill han kan anse sig be- fogad.»

35.

»Strömmingsfiske vid kusterna av Norrbottens, Västerbottens, Västernorr- lands och Gävleborgs län må, å ställen där sådant av ålder vanligt varit, idkas av var och en även under annans strand, så framt denna består av skogsmark eller sten och ej av äker eller äng, dock med villkor att enskild strandägare så tidigt underrättas angående det tillärnade fisket, att han kan däri deltaga, om han vill. I ty fall äge han att varje måndag och onsdag draga första varpet, I de rikets skärgårdar, där de fiskande av ålder oklandrat fiskat vid varandras stränder och följt havsfisken efter dess drev, bör därvid förbliva.»

»Fiske med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havsbandet vare ingen betaget att nyttja, dock så att notdrägt ej därav varder hindrad, medelst pålars eller stakars kvarlämnande.»

9 &. >>Är genom urminnes hävd, eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning, eller på annat lagligt sätt annorledes bestämt om fiske- rätten å ett eller annat ställe, än i detta kapitel sägs, vare det gällande, om ock strandrätten därigenom inskränkas. Sådan inskränkning må dock ej göras större, än tillgodnjutandet av den särskilda rättigheten oundgängligen kräver; och förty må kronans rätt på grund av hävd till enskilda fiske— vatten i vissa vattendrag ej sträckas till andra lägenheter än dem, där sådana fisken av ålder varit och ännu innehavas; ävensom i strömmar, där vissa fiskslag blivit kronan förbehållna, hinder ej må läggas för strandägare att i samma vatten annat fiske nyttja.»

Förslaget remitterades till högsta domstolen, som den 27 april 1852 avgav sitt utlåtande. Förutom en oväsentlig påpekning av en ledamot beträEande 2 $ lämnades denna och 9 & utan anmärkning. Vid 3 5 första stycket an- märktes, att uttrycket »första varpet» borde utbytes mot »första noten». Beträffande övriga här förut återgivna delar av förslaget framställdes följande anmärkningar.

3 $.

2 mom. Vad här blivit föreslaget igenfunnes väl nästan ordagrant i den äldre fiskeristadgan av år 1766, men hade den tiden huvudsakligen avseende endast på sillfisket i Nordsjön, varemot det numera, genom det sedermera tillkomna särskilte. reglementet för Nordsjöfiskerierna den 21 juli 1774, skulle för framtiden erhålla en långt vidsträcktare betydelse för rikets hela västra kust. För närvarande vore nämligen, enligt nyssnämnda reglemente, allt fiske i skärgårdarna emellan Öresund och norska gränsen fritt för varje svensk man. och strandägaren hade icke ens inom sitt hemmans ostridiga rå och rör uteslutande rätt till något slags fiske. För all notdrägt vore han skyldig att upplåta sina stränder. även om åker eller äng förelåge, som

Högsta dom— stolens utlå— tande den 27 april 1852.

• Sida 88
•  Original

därav kunde skadas. Han ägde i sådant fall endast rätt till skadeersättning av de fiskande efter mätismanna' ordom, varförutan den särskilda förmån blivit honom förunnad, att vid notdrägt efter sill, som sker i hans enskilta fiskevatten, själv få bestämma den ordning, vari hans not må dragas, i hän- delse han vill i fisket deltaga. Skulle nu, i avseende på den betydliga in- skränkning i strandägarens rätt, som sålunda, till det allmännas förmenta fördel, blivit för de västra kustorterna stadgat, och varigenom samma rätt nästan helt och hållet tillintetgjorts, oförändrat förbliva vid vad hittills för— fattningsenligt ägt rum och följaktligen måst lämnas oklandrat; så skulle det av så väl rikets ständer som vetenskapsakademiens kommitterade åsyftade ändamål, att strandägande rätten allestädes må, såsom kraftigaste medlet till fiskerinäringens förkovran, i möjligaste måtto skyddas, väsentligen förfelas. Angelägenheten syntes således fordra, att åt det här ifrågavarande stadgandet återgåves dess ursprungliga betydelse, att endast avse sillfångsten elleri allmänhet sådana slag av havsfisk, som gå till stränderna i större drev eller stimmar, vilka överstiga den enskilda strandägarens förmåga att ensam upp— fånga, och i avseende på vilka i allt fall rättigheten att få följa fisken, allt efter som den flyttar sig från en strand till en annan, länder strandägarna själva till ömsesidig fördel. Dock torde, även med en sådan begränsning av den fria fiskerätten, strandägaren böra bibehållas vid den särskilda förmån och den rätt till skadeersättning, varom han, vid samfällt fiske i hans en— skilda fiskevatten, hittills varit försäkrad, samt i följd härav 3 $ 2 mom. böra erhålla följande lydelse:

»I de rikets skärgårdar, där, för fångande av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stimmar, de fiskande av ålder oklandrat fått följa fisken efter dess drev och fiska vid annans strand, bör ock därvid förbliva; skolande dock, vid notdrägt för sådant fiske, strandägaren av de fiskande njuta ersätt— ning efter mätismanna ord för all skada, som å hans ägor därigenom upp— kommer, ävensom han är berättigad, i fall han vill i fisket deltaga, att själv bestämma den ordning, vari hans not dragas må. »

49.

Då några särskilda grunder för rättigheten att idka fiske med krok och rev i sött vatten icke funnos bestämda, syntes" det högsta domstolens flesta ledamöter mindre behövligt att bibehålla den särskilda bestämmelse 1766 års stadga innehåller om sådant fiske i havet, särdeles Om i betraktande toges, att vad här i 4 $ ur nämnda stadga blivit upptaget, angående frihet för var man att fiske” med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havs- bandet, till innehållet så sammanfölle med vad redan om allt fiske i havet blivit sagt i 1 &, att någon åtskillnad däremellan svårligen i tillämpningen kunde göras, men, i händelse någon skillnad i själva verket vore åsyftad, otvivelaktigt genom sin obestämdhet vore ledande mera till tvetydighet och därav härflytande tvister, än till nytta. Stadgandet stode också, så vitt det skulle hava någon betydelse, i strid med det ändamål, som, efter vad förut vore nämnt, "med den nya författningen torde böra sökas, nämligen att, så vitt möjligt vore, undanröja allt intrång på strandägande rätten, och borde jämväl ur sådan synpunkt uteslutas; i vilken händelse" senare delen av denna paragraf, innefattande'förbud att efter krokfiske kvarlämna pålar-och stakar i vattnet till skada för notdräkt, lämpligen * kunde överflyttas till 3 kap. Däremoz kunde, i sammanhang med föregående paragrafer, Om det för alla rikets in- byggare' fria havsfisket, här upptagas" det stadgande" från de äldre författ—

• Sida 89
•  Original

ningarna, vilket, efter högsta domstolens flesta ledamöters omdöme, ej borde i den nya författningen saknas, att utlänningar äro utestängda från rättig— heten att i sådant havsfiske deltaga; och ansåge bemälde ledamöter sig alltså, i stället för 4 %, böra föreslå en så lydande:

»Utlänning vore ej tillåtet, att å rikets kuster idka sådant fiske, som, efter vad i det föregående sagt är, ej under strandägande rätten hörer, utan alla rikets innebyggare tillkommer.»

Sedan förslaget undergått vissa redaktionella förändringar anmäldes det- samma inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 29 juni 1852. Föredragande departementschefen, statsrådet Fåhreeus, erinrade därvid, att den i2å införda bestämmelsen om landgrundsrättens begränsning till det vatten, som funnes till och med 100 famnar från det ställe vid stränder, där stadigt djup av en famn vidtoge, tillkommit på grund av rikets ständers iunderdåniga skri— velser den 26 maj 1841 och den 22 april 1845 därom gjorda hemställan och hade formulerats med begagnande av ständernas egen anvisning, som över-- ensstämde med det sätt, varpå territorialrätten i hav för andra fall tillförene utstakats.

BeträEande 3 $ första stycket anförde departementschefen: I den under— dåniga skrivelsen den 26 maj 1841 hade rikets ständer, biträdande kommers— kollegii förslag till förklaring över 8 5 i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga rörande gemensam rättighet till strömmingsfiske vid »skogs-, bergs- och sten- stränder» i de norra kustlänen, hemställt, att begreppet om sådana stränder måtte närmare bestämmas. Vid förut skedd anmälan av denna fråga hade Kungl. Maj:t redan förklarat sig finna angeläget att närvarande rättsför- hållanden även i detta hänseende icke rubbades; och berörda stadgande vore alltså i förevarande förslag upptaget sålunda, att strömmingsfisket vid kusterna av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län finge å ställen, där sådant av ålder vanligt varit, idkas av var och en även under annans strand, så framt denna bestode av skogsmark eller sten och ej av åker eller äng.

Vidare anförde departementschefen i fråga om 3 $ andra stycket: Vad anginge ständernas anhållan i skrivelsen den 22 april 1845, att den alla svenska undersåtar medgivna rättighet att idka sillfiske å bohuslänska kusten måtte i så måtto inskränkas att utan rubbning av annans tilläventyrs ägande bättre rätt, strandägare finge jämväl för sillfiske åtnjuta enskild rättighet till fiske och vatten, förekomme, på sätt högsta domstolen anfört, att, jämlikt kungl. reglementet för nordsjöfiskerierna av den 21 juli 1774, för det då— varande allt fiske i skärgårdarna emellan Öresund och norska gränsen vore fritt för varje svensk man. Att helt och hållet utestänga främmande från allt fiske därstädes skulle innefatta en betänklig rubbning av dittills varande rättsförhållanden, och det ifrågavarande stadgandet vore fördenskull i för— slaget uppställt i enlighet med högsta domstolens tillstyrkande.

Beträffande slutligen 4 å i förslaget anförde departementschefen: Högsta domstolens flesta ledamöter hade ansett mindre behövligt att bibehålla den särskilda bestämmelse, som 1766 års stadga innehölle om rättighet för en var att fiska med krok eller rev å djup inom yttre skärgården och i havs"- bandet. Departementschefen hade dock ansett betänkligt att utesluta denna bestämmelse ur författningen, enär därigenom skulle i verkställigheten kunna föranledas en rubbning av dittills begagnade rättsförhållande'n. '

Samma ledamöter i högsta domstolen hade däremot föreslagit" upptagandet av ett uttryckligt förbud för utlänning, vid äventyr” av” särskilt ansvar, att

Departemente— chefen.

• Sida 90
•  Original

1878 års riks— dags skrivelse.

1883 års kommitté- förslag.

å rikets kuster idka sådant fiske, som ej under strandäganderätten hörde, utan tillkomme alla rikets inbyggare. Då den föreslagna författningen ut- tryckligen tillerkände dylika allmänna fiskerättigheter endast åt »rikets in— byggare» eller »svenske män» och därjämte föreskreve ansvar i allmänhet för fiskande utan rätt eller lov, hade departementschefen trott vid bestäm- melserna i dessa hänseenden kunna bero.

Förslaget godkändes av Kungl. Maj:t, och utfärdades i enlighet därmed samma dag, den 27 juni 1852, ny fiskeristadga.

Förarbetena till 1896 års fiskerättslags bestämmelser om rätt till saltsjöflske.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 maj 1878, nr 35, angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, 28 punkten, anförde riks- dagen, att framställning blivit inom riksdagen gjord angående behovet av ändringar i gällande fiskeristadga, i vilket syfte huvudsakligen anförts, dels att bestämmelserna i nämnda stadga icke i alla hänseenden ägde den tyd- lighet, som vore önskvärd, samt i avseende å såväl ortsförhållanden som fiskslag vore av allt för generell beskaffenhet, dels ock att stadgans före- skrifter i allmänhet kunde anses vara av väl prohibitiv natur. Då en revi— sion av fiskeriförfattningarna i nu antydda riktning syntes önskvärd, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta genom sakkunniga personer före taga en fullständig revision av fiskeristadgan den 29 juni 1852 jämte övriga författningar, som berörde fiskerinäringen.

Med anledning härav och med hänsyn till de förändringar i lagstiftningen rörande vattenrätten, vilka sedermera ägt rum och vilka ytterligare påkallade en omarbetning av 1852 års fiskeristadga, uppdrog Kungl. Maj:t den 22 januari 1881 åt särskilda kommitterade att företaga den av riksdagen begärda revisionen samt därefter avgiva författningsförslag i ämnet.

Kommittén avgav den 3 mars 1883 betänkande med förslag bland annat till ny fiskeristadga. Däri upptogos i st 1, 2, 3, 5 och 50 frånsett redak- tionella jämkningar, de bestämmelser om rätt till saltsjöfiske, som i 1852 års fiskeristadga förekomma i $$ 1, 2, 3, 4 och 9.

Enär ordalydelsen av 6 3 andra stycket i nämnda stadga givit anledning till den tolkning, att därmed avsåges endast sillfiske, men då redan efter 1766 års stadga det varit de fiskande tillåtet att å vissa orter fiska all slags drevfisk även hummer under enskild strand, ansåg kommittén stycket böra erhålla sådan lydelse, att otvetydigt framginge att, därest å visst ställe fiske efter särskilda fiskar eller hummer varit fritt för alla, därvid skulle förbliva.

& 5 andra stycket i förslaget innefattade en ny bestämmelse. Kommittén hemställde i enlighet med vad angående större insjöar funnes föreskrivet i 1852 års stadga $ 1 andra stycket, att fisket måtte stadgas fritt för varje svensk man i de delar av större havsfjärdar, vilka strandägarna ej kunde visa vara belägna inom deras rågångar och där ej heller eljest enskilt fiske vore kronan förbehållet eller annan tillhörigt.

Över förslaget hördes bland andra samtliga länsstyrelser och landsting, Västernorrlands läns landsting tillsatte för uppgörande av förslag till landstingets yttrande särskilda kommitterade, som den 10 och den 11 jul; 1884 höllo sammanträde i Härnösand, vartill genom allmän länskungörelse kallats »länets samtliga innehavare av fiskerätt». Vid behandling av

• Sida 91
•  Original

$ 3 i förslaget ingavs av en fiskare från Tynderö socken en skrift av följande lydelse:

»På 1850-talet uppgjorde bönderna dygning 1 på alla stränder, klippor och skär, och den, som ville fiska, skulle för ett varp för sommaren betala fyratioå femtio kronor, och drog man i andras varp, så fick man lov att till varpägaren bortgiva en tredjedel av fångsten, och det hände mången gång, att i de varp, man arrenderade, kunde man icke få en tunna strömming, utan utav allt vad man fiskade fick man bortgiva en tredjedel utav fångsten och nottiden förlängdes ända till i september, då däremot den vanligen blev slut den 25 juli, och sedan fick var och en lägga sina skötar med landet. Men nu på de sista fyra är fem åren har noten blivit utesluten och de s. k. storskötarna hava kommit i bruk, men bönderna vilja förbehålla sig allt fiskevatten, efter stränderna, så att på många ställen är det svårt för den fattiga fiskaren att få plats för sina skötar, och det har hänt, att den s. k. strandägaren har tagit upp redskapen och kastat honom på land; även har det hänt, att fiskaren har måst betala fem kronor för det han fått igen sina skötar. Men fiske— tionde och kommunalutskylder och allmänna byggnader och arbeten inom kommunen få vi alla hava rättighet i, men fiske med not, skötar, laxnät och ryssjor, detta vilja de mäktiga strandägarna ensamt förbehålls sig, som hava sina stora gårdsbruk, så att de hava ett stort överflöd på mat, då vi fattiga fiskare ingenting annat hava att leva av, så anhåller jag allra öd- mjukast att de herrar och kommitterade måtte ihågkomma oss alla, som idka fiske, att vi helt och hållet fritt och obehindrat efter stränderna och i öppna havet, oberoende av strandägarna, få arbeta oss till vår föda.»

Denna skrift föranledde icke något uttalande från landstingets kommitterades sida. Landstinget liksom ock länsstyrelsen i länet lämnade paragrafen utan anmärkning.

Ej heller av övriga länsstyrelser och landsting framställdes mot förslaget i denna del någon erinran, med undantag därav att Östergötlands läns landsting med instämmande av länsstyrelsen åberopade följande av kommitterade för landstinget gjorda uttalande:

»Ehuru Strandägare i de uti denna © nämnda län göras likställiga genom rättigheten att fiska vid vilkens strand de behaga, allenast att åker eller äng där ej är belägen, så skulle man dock kunna tänka, att den, som på sina fiskeägor hade tjänlig lekplats för strömming eller annan fisk, gärna skulle se, att densamma både för hans egen och andra fiskandes skull, kunde fredas för ohejdad notdräkt, varigenom dylik lekplats snart skulle odugliggöras, och ville kommitterade fördenskull föreslå, att å dylik plats, som skulle vara prickad eller märkt, notdragning kunde förbjudas och fiske ensamt med stillastående fiskredskap få bedrivas, och borde om sådant i denna & stadgas.»

Gotlands läns landsting yttrade bland annat: »Med avseende på kap. 1 $ 3 mom. 2 uti det av kommitterade framställda förslaget till fiskeristadga vore det önskligt att få närmare bestämmelser, om vilka delar av riket, vilka fiskarter och vilka fiskesätt, som härmed åsyftas, synnerligen då det följande momentet av samma $ lätt kan giva anledning till en tolkning, enligt vilken ett betänkligt ingrepp i den enskildes äganderätt bleve möjligt. Särskilt

* Dygnordning eller turordning. Där inom visst strandområde funnos flera fiskeplatser. som ansågos olika goda till följd av strömmingens gång med eller mot havsströmmarna, plågade för fiskets rättvisa och jämlika fördelning upprättas turordning mellan de fiskande, så att t. ex. fiskaren A. fick fiska måndagar på platsen X, tisdagar på platsen Y etc.; detta oberoende av huruvida de olika fiskarna vid fiskläget ansåges ha uteslutande rätt till fiske i viss fiskeplats.

• Sida 92
•  Original

1894 års fiske- lagkommitté.

skulle här inom vår provins, där strandägare på många ställen hava en icke ringa inkomst genom fångandet av till stranden i stim gående idartade och andra fiskar, vilka Väl icke kunna åsyftas i detta stadgande, som efter all sannolikhet endast avser sillarterna, kränkning av desse strandägares en— skilda rätt genom ett i dylika allmänna ordalag avfattat stadgande lätt nog kunna föranledas.»

I fråga om förslagets Q 5 andra stycket yttrade av Blekinge läns landsting tillsatta kommitterade — i vilket yttrande landstinget instämde — bland annat: »Kommitterade hava ansett stadgandena i % 1 och 2 uttömmande och icke funnit den i förslagets motiv anförda grunden till det nya stad— gandet eller jämförelsen med vad som är stadgat om större insjöar göra detta stadgande nödvändigt.»

1883 års kommittéförslag anmäldes inför Kungl. Maj:t den 1 juni 1894. I anslutning till anmärkningar, som framställts i Vissa av de över förslaget avgivna utlåtandena, fann Kungl. Maj:t därvid lämpligt, att de bestäm- melser, rörande fisket, som vore av allmän lags natur, bleve sammanfattade i en särskild lag och uppdrog förty åt en kommitté att upprätta av under- dånigt betänkande åtföljt förslag till en sådan lag.

Denna kommitté avgav den 15 november 1894 betänkande med, bland annat, förslag till lag om rätt till fiske.

Kommittén angav till' en början att dess uppdrag, sådant detsamma blivit av kommitterade uppfattat, innebure en dubbel uppgift. Kommittén hade fått sig anbefallt dels att från de ekonomiska och administrativa föreskrif— terna rörande fiskerinäringen avskilja de delar av lagstiftningen angående fisket, som vore av allmän lags natur, och dels att underkasta sistnämnda" stadganden den revision, som kunde anses erforderlig.

Angående beskaffenheten av sitt förslag yttrade kommittén, att de för— ändringar kommittén föreslagit i de gällande bestämmelserna vore av huvud- sakligast formell natur. Endast i de fall, där vissa av kommittén angivna betänkligheter icke ägt någon avsevärd betydelse, innehölle förslaget sakliga förändringar.

Såsom en mera formell ändring hade i förslaget åt 3 9 andra stycket givits följande lydelse: »Vid de delar av rikets västra kust, där för fångande av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, de fiskande av ålder oklandrat följt fisken efter dess drev och fiskat vid annans strand, skall sådan rättighet fortfarande dem tillkomma. Om rätt att därvid hålls sill innestängd med vad gälle vad särskilt stadgas.»

I motiven härtill anfördes bland annat: »En jämkning i redaktionen av ifrågavarande stadgande har emellertid blivit av kommittén vidtagen. Då nämligen stadgandet ej anses tillämpligt på östersjökusten, och något skäl för en förändring i detta avseende ej föreligger, föreslås en avfattning, som tydligen utmärker, att detsamma avser endast rikets Västra kust, varjämte och" då på grund av samma stadgande sådant »fiske, som där är i fråga, otvivelaktigt av allmänheten oklandrat utövats jämväl vid öppenhavsstland, uttrycket ”i de rikets skärgårdar” såsom mindre egentligt utbytts mot orden :'vid de delar av rikets västra kust'.»

Q'fr'slaget innehöll 'Vidare följande mera sakliga avvikelser från bessäm— melserna'i 1852 årsg'iisk'eristadga. , ', , _ ' ' . _ - ;1.) -2- ås- andra .styckets första punkt: ,»Vid öppna. havsstranden samt ltom skären så ock i de fjärdar, som åt något håll äro ömma mot havet, om—

• Sida 93
•  Original

fattar, där ej annorledes är lagligen bestämt, strandägarens enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av tva meter vidtager. »

I motiven härtill anförde kommittén bland annat: »Med avseendea i ett särskilt slag av de former, varunder skärgårdsbildningen vid vår kust upp— träder, har kommittén emellertid funnit sig kunna föreslå ett förtydligande av de gällande bestämmelser. Upplysningar, som från skilda håll vunnits, giva nämligen vid handen, att vid de havsfjärdar, vilka åt något håll äro

.öppna mot havet, enskild fiskerätt i allmänhet, såväl å rikets västra kust

som å den östra, anses vara begränsad på samma sätt som vid öppna havs- stranden och utom skären. Denna uppfattning, vilken torde överensstämma med en riktig tolkning av fiskeristadgans 2 $, framgår emellertid icke med full tydlighet av densammas avfattning och har därför ansetts böra erhålla uttryckligt erkännande i lagen.»

2) I 3 © tredje stycket upptogs en ny bestämmelse av följande lydelse: »Där fiske efter ty i denna å sägs, idkas vid annans strand, äge de fiskande att nyttja stranden för landfäste och sådan tillfällig uppdragning av redskap och båt, som för fiskets utövande är av nöden; svare dock för skada och intrång.»

Kommittén anförde i motiven till detta lagrum: »Vad förslaget innehåller om rätt för de fiskande att vid fiske, som i denna & åsyftas, nyttja annans strand för tillfällig uppdragning av redskap och båt motsvaras icke av någon uttrycklig bestämmelse i fiskeristadgan. En sådan rätt är emellertid i många fall en nödvändig förutsättning för fiskets utövande och torde jämväl vara avsedd i nämnda stadga, då strandägaren där i visst fall förklaras berättigad till ersättning för skada, som genom fisket uppkommer å hans ägor.»

3) I 12 © upptogs med en oväsentlig omredigering första punkten i 9 $ av 1852 års stadga. Därtill lades i förslaget ett andra stycke, innehållande följande nya bestämmelse: »Där å viss ort de fiskande av ålder oklandrat utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i denna lag är medgivet, vare de vid sådan rätt bibehållne.»

I motiven härtill yttrade kommittén bland annat: »Såsom i det före- gående flerstädes blivit anfört, hava i många delar av landet fiskeri— stadgans beStämmelser om enskild strandägarerätt vid fiske icke till— lämpats, utan har vid sidan av den skrivna lagen den uppfattningen sedvanemässigt gjort sig gällande, att fisket vore mer, eller mindre fritt för allmänheten. Detta gäller i främsta rummet om vissa delar av de kust- landskap, Vilka först under sjuttonde århundradet förenats med Sverige, nämligen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. I förstnämnda tre landskap rådde, innan desamma avträddes till Sverige, den danska lagstiftningens grundsatser, enligt vilka någon uteslutande fiskerätt vid havsstranden icke tillkom strandägaren annorledes än på grund av förläning från kronans sida. Dylika förläningar förekommo emellertid i stor utsträckning. Till en början meddelades de åt enskilda personer, men sedermera förklarades genom vissa s. k. handfästningar och recesser adeln och de andlige i allmänhet ute— slutande berättigade till fisket vid stränderna utanför deras gods. Å de ställen åter, där strandäsket icke sålunda blivit bortförlänat, stod det öppet för varje medborgare. Dessa rättsregler torde ej hava undergått någon förändring förr än genom utfärdandet av 1766 års .fiskeristadga, vilken utan något undantag för de fordom danska landskapen uttryckligen uttalade de grundsatser om strandägares uteslutande fiskerätt i saltsjön, vilka sedermera, om ock! något modifierade, återfinnas i 1852 års fiskeristadga._ Sistnämnda grundsatser hava dock ännu .inom ifrågavarande provinser icke lyckats

• Sida 94
•  Original

fullständigt tränga igenom. Mångenstädes, särskilt vid de halländska och skånska kusterna, anses fortfarande strandfisket, åtminstone det, som drives med rörlig redskap, vara fritt för en var, som vill begagna sig därav. Detta åskådningssätt är emellertid ingalunda undantagslöst gällande inom ifrågavarande landskap. Vid vissa delar av kusterna, framför allt inom Blekinges skärgård, synas den svenska lagstiftningens grundsatser om strand- ägarerätt hava fullständigt gjort sig gällande.

I viss mån likartade förhållanden föreligga i Bohuslän. Att sedan längre tid tillbaka strandägarerätten därstädes icke varit allmänt erkänd, framgår otvetydigt av de undersökningar, som presidenten G. Poppius, på sätt i det föregående omförmäles, år 1833 företog rörande orsakerna till det bohus- länska fiskets tillbakagång. På den fråga, som Poppius vid samtliga av honom i skilda delar av Bohuslän hållna sammanträden framställde därom, huruvida envar ansåges berättigad att fiska på alla ställen vid kusten, gavs från den i allmänhet talrikt församlade befolkningens sida städse och utan att motsägelse förspordes det svar, att fisket i allmänhet allestädes ansåges fritt för var och en. Endast i fråga om hummer- och ostronnske ävensom fiske med hottengarn och makrillfiske med vad förekomma olika meningar. Huruvida den uppfattning om strandägarerätten, som sålunda vid nämnda tid synes varit allmänt rådande, härstammar från den tid, då norsk rätt ännu gällde i Bohuslän, eller uppkommit på grund av den fordom tämligen vanliga tolkning av 1774 års reglemente för nordsjöfisket, enligt vilken all strandägarerätt på västkusten därigenom upphävts, eller tilläventyrs har någon annan förklaringsgrund, må lämnas därhän. Visst är, att en likartad uppfattning på de flesta ställen ännu fortlever. Sedan i 1883 års förslag till ny fiskeristadga blivit hemställt om en bestämmelse av innehåll, att de fiskande, där sådant av ålder varit vanligt, skulle äga följa havsäsk och hummer efter dess drev och fiska vid annans strand, blev i det utlåtande, som Göteborgs och Bohus läns landsting är 1884 avgav över nämnda förslag, annan anmärkning icke framställd mot berörda, ifrämsta rummet på Bohus- län syftande bestämmelse, än att hummerfiske borde vara strandägare för- behållet. Detta förhållande synes utmärka, att den föreslagna bestämmelsen, vilken skulle i långt högre grad än motsvarande föreskrift i 1852 års fiskeri- stadga inskränka strandägarerätten, ansetts överensstämma med den all- männa uppfattningen. Liknande resultat hava ock framgått av undersök- ningar, som vissa ledamöter av kommittén under sommaren 1894 företagit i olika delar av den bohuslänska skärgården. På de flesta ställen, där man tillsport fiskare eller strandägare om rådande uppfattning angående strand— ägarerätten, har till svar erhållits, att allenast det fiske, som bedreves med fast redskap, jämte hummer- och ostronfiske ansåges förbehållet strandägaren, varemot annat strandfiske vore fritt för varje svensk man. Så allmänt har dock icke denna uppfattning befunnits härska, att på grund därav en särskild, för Bohuslän gällande rättsregel kunnat föreslås. Här och där, särskilt i de innersta delarna av skärgården, synes strandägarerätten hava i vidsträcktare omfång, än nyss är nämnt, gjort sig gällande, antingen i fråga om fiske i allmänhet eller beträffande vissa värdefullare fiskslag såsom lax och ål.

De lokala sedvanor, om vilka nu är talat, äro av alltför stor vikt för landets fiskarebefolkning för att vid en revision av fiskerilagstiftningen kunna lämnas obeaktade. Vådorna av mera väsentliga rubbningar i rådande grundsatser om fiskerätt äro i det föregående framhållna; och till före- kommande av dylika rubbningar synes det vara av nöden, att lagstiftningen i förevarande fall, där sedvanerätten av särskilda anledningar kommit att

• Sida 95
•  Original

erhålla större betydelse än på de flesta områden, och där den lokala naturen av dess resultat lägger alltför stora hinder i vägen för dessas införlivande med den skrivna lagen, genom en allmän bestämmelse ger sitt uttryckliga erkän- nande åt dessa resultat.

På nu anförda grunder vilar vad kommittén i 12 $:s andra punkt före- slagit. I vad den föreslagna bestämmelsen angår agntäkt vid annans strand föranledes den därav att, enligt vad de från Malmöhus län avgiva utlåtanden över 1883 års förslag utvisa, även sådan agntäkt, som ej är att hänföra till fiske, å vissa orter fått av ålder oklandrat äga rum å annans strand— område.»

9 4 i 1852 års stadga lämnades av kommittén oförändrad. Dåvarande assessorn E. Marks von Wiirtemberg var av särskild mening, i det han ansåg orden »i yttre skärgården» ej böra i nämnda $ inflyta, och yttrade: »Detta uttryck är enligt min mening allt för otydligt och svävande för att utan närmare förklaring böra upptagas i en lagbestämmelse. För egen del har jag ej lyckats bilda mig någon mening om huru samma uttryck i fiskeristadgans 46 bör förstås, och enligt vad sakkunnige personer meddelat kommittén, är den största osäkerhet härom rådande hos allmänheten.

I betraktande härav och under förutsättning, att den i andra stycket av förslagets 12 5 intagna bestämmelse vinner godkännande, har jag ej hyst någon betänklighet att inskränka den i fiskeristadgans 4 $ förekommande rättsregel sålunda, att densamma komme att gälla endast om fiske i havs- bandet.»

Lagförslaget remitterades till högsta domstolen, som den 21 mars 1895 avgav sitt utlåtande. Vid förslagets granskning hade bland andra följande anmärkningar framställts.

Beträffande 2 $ yttrade justitierådet Claöson: »Genom det till de äldre stadgandena i denna $ föreslagna tillägg: 'så ock i de fjärdar, som åt något håll äro Öppna mot havet', synes paragrafen icke hava vunnit något nämnvärt i tydlighet Inot förut. Och detta tillägg torde i visst fall innebära en verklig inskränkning i strandägares nuvarande enskilda fiskerätt. Om nämligen en fjärd blott har en smal öppning mot havet, synes enligt nu gällande be— stämmelser fiskerätten i fjärden böra tillkomma dem, som äga stränder och holmar däremkring; varemot det föreslagna tillägget skulle verka därhän, att strandägarne ej finge hava enskild fiskerätt i fjärden längre ut än inom de i paragrafen föreslagna mått. Jag hemställer, att nämnda tillägg ute- slutes.»

Vid 4 $ anförde justitierådet Isberg bland annat: »Enligt förslaget skulle krokfiske få av varje svensk medborgare utövas å djup i yttre skärgården och i havsbandet. Vad med detta från 1852 års Hskeristadga bibehållna uttryck rätteligen avses, torde ej kunna på ett tillfredsställande sätt förklaras. Redan vid granskningen av förslaget till 1852 års stadga fäste H. D. uppmärksamheten på det obestämda och tvetydiga däri, och för egen del har jag ej kunnat för mig fullt utreda vad med detsamma åsyftas. Till följd härav kan jag ej heller tillstyrka, att det bibehålles i den tillämnade nya lagen. I fråga om vad som bör sättas i stället synes det mig närmast överensstämma med sakens natur och den tanke, som kan förmodas hava legat till grund för nuvarande stadgandet, att lämna allmänheten tillstånd att utöva fiske av ifrågavarande art endast i sådana delar av saltsjön inom-

Högsta dom- stolen 1 895.

• Sida 96
•  Original

Departemente- chefen.

1896 års riks- dag.

skärs, som ligga utanför stränders och holmars landgrund, beräknat efter de i andra stycket av 2 t i fråga om strandfiskerätten vid öppna hav's— stranden och utom skären meddelade bestämmelser, eller, om saltsjöfiskiet inomskärs ordnas efter det förslag, jag uppkastat vid 2 %, utanför det om- råde, som i enlighet därmed kan vara strandägarna särskilt förbehållet.»

12 © andra stycket fann justitierådet Isberg efter en längre motivering sig icke kunna tillstyrka.

Vid gemensam behandling inom justitie- och civildepartementen blev lag- förslaget därefter med anledning av högsta domstolens anmärkningar i vissa delar jämkat, varefter ärendet den 14 februari 1896 ånyo inför Kungl. Maj:t anmäldes.

Chefen för justitiedepartementet anförde bland annat:

»Mot den i andra stycket av 2 $ intagna bestämmelse att strandägarnas enskilda fiskerätt vore begränsad till visst område icke allenast vid öppna havsstranden och utom skären utan även i de fjärdar, som åt något håll vore öppna åt havet, har av en ledamot i H. D. blivit anmärkt, att denna be- stämmelse i visst fall, nämligen då en fjärd hade blott en smal öppning mot havet, skulle innebära en verklig inskränkning i strandägarnas enskilda fiskerätt, vilken för närvarande omfattade hela fjärden, men enligt förslaget komme att begränsas av de i paragrafen angivna mått. Denna uppfattning kan jag ej dela. En fjärd lärer icke kunna anses ligga öppen mot havet, om den endast genom ett smalt sund eller en annan obetydlig öppning ståri omedelbar förbindelse därmed, och det föreslagna tillägget lärer alltså ej kunna i det angivna fallet inkräkta på någon strandägares rätt, varemot detsamma för vissa andra fall utan tvivel innebär ett förtydligande av det nu gällande lagbudet.

Med avseende å de betänkligheter, en H. Dzs ledamot framställt emot den i 12 ©:s andra stycke föreslagna bestämmelsen, tillåter jag mig hänvisa till kommittéförslagets motiv, av vilka enligt min tanke behövligheten av ifrågavarande bestämmelse till fullo framgår. Att, såsom denne ledamot yttrat, det föreslagna stadgandet skulle föranleda verkliga rättskränkningar, synes mig ej vara att befara, men helt visst skulle det lända en icke obetydlig del av landets fiskarebefolkning till synnerligt men, om man i en ny lag angående fisket förbisåge alla de lokala sedvanor, vilka i fråga om- fiskerätten utbildat sig i skilda delar av landet. Vad beträffar bemälte leda- mots påstående, att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna leda därhän, att ett helt fiskeläge tilltvingade sig fiskerätt i ett av dess befolkning aldrig förut begagnat fiskevatten, allenast på den grund, att strandägaren av ålder låtit sina grannar oklandrat bedriva fiske därstädes, synes mig detta påstå— ende icke överensstämma med en riktig tolkning av ifrågavarande bestäm— melse, vilken i det angivna fallet icke torde rätteligen kunna erhålla vid— sträcktare tillämpning, än att grannarna även framgent vore berättigade till fiske 'i det avsedda vattenområdet.»

Det sålunda översedda förslaget framlades för riksdagen, som hänvisade propositionen till lagutskottet. Utskottet tillstyrkte i utlåtande (nr 54) den 10 april 1896 förslagets antagande med vissa förändringar. . 2 & andra styckets första punkt hade enligt utskottets förslag denna lydelse: »Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar, där ej annorledes är

• Sida 97
•  Original

lagligen bestämt, strandägarens enskilds fiskerätt allt det vatten, som'finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager. »

I fråga om 2 $ yttrade utskottet: »Den i lagförslagetsr2 $ inrymda be- stämmelse, att fisket i *fjärdar, som åt något håll äro öppna mot havet”, skall lyda under samma regler som fiSKet vid öppna havsstranden, har synts utskottet böra utgå. Dels lämnar själva uttrycket *fjärdar, som åt något håll äro öppna mot havet” rum för olika tolkningar ——' man kan, såsom en högsta domstolens ledamot anmärkte, dit hänföra även sådana fjärdar, som äga allenast en smal öppning mot havet —— och dels synes det utskottet obehövligt att särskilt uttala, att verkligt öppna fjärdar'äro att såsom öppen havsstrand anse. I anledning härav har utskottet åt punkten i fråga före- slagit en lydelse 1 överensstämmelse med motsvarande bestämmelse" 1 gällande fiskeristadga. >>

Utskottet föreslog vidare att 12 © andra stycket skulle utgå,- men atti öö skulle såsom ett tredje stycke upptagas ett stadgande av följande lydelse: »Där vid öppna havsstranden och utom skären, samt i Göteborgs och Bohus samt Hallands län jämväl inomskärs, de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i denna lag är medgivet, vare de vid sådan rätt bibehållna.»

Beträffande 12 & andra stycket yttrade utskottet: »Utskottet är "visserligen ense med kommittén därutinnan, att de lokala sedvanorna icke böra lämnas utan hänsyn, då det gäller att i ett ämne sådant som det föreliggande stifta ny lag, men utskottet är tillika av den mening, att rubbningar 1. den enskilde strandägare tillkommande rätt böra i möjligaste måtto undvikas. Ett an— tagande av 12 åzs 2 mom. skulle emellertid, enligt utskottets tanke, kunna leda till verkliga rättskränkningar, på sätt i högsta domstolen jämväl fram— h_ölls, och det synes utskottet som om kommitténs motivering för stadgandet ej tillfyllest ådagalägger lämpligheten att i ett allmänt stadgande för hela riket upphöja till lag den skiftande och olikartade lokala sedvanerätten i fråga om fiskes utövande. Det må visserligen anses önskvärt, att lagstift- ningen lämnar sitt skydd åt en fiskarebefolkning, som för utövande av sin näring icke har någon rätt, allenast sed att lita sig till —— och härutinnan torde förhållandena på rikets västkust vara förtjänta av synnerligt beak— tande, men att tillmäta de lokala sedvanorna i allmänhet en sådan vikt, som föreslagits, utan att något verkligt behov av dylik mskrankning i den enskildes strandäganderätt kan anses ådagalagt, är enligt utskottets tanke ej att tillråda.

Utskottet har sålunda först och främst undantagit allt sötvattensfiske från grundsatsens tillämplighet. Den av kommittén lämnade utredningen av hithörande förhållanden har nämligen icke kunnat övertyga utskottet, att några lokala sedvanor av framträdande vikt gjort sig gällande i fråga. om insjöfisket vid sidan av den skrivna lagen.

Ej heller fisket inomskärs kan, enligt utskottets mening, lämpligen och rättvisligen i allmänhet undandragas den enskilda strandäganderätten, såsom; fö1hållandet skulle bliva om ifrågavarande bestämmelse dårå bleve tillämp- lig. Endast 1 fråga om Göteborgs och Bohus samt Hallands län har ut— skottet ansett förhållandena härutinnan påkalla ett undantag. Även i ett annat avseende har utskottet ansett ifrågavarande stadgande böra modifieras. Utskottet har nämligen ansett det lämpligast att uttryckligen omnämna, att de lokaia sedvanor, som i stadgandet tillägges kraft av lag, endast avse

• Sida 98
•  Original

fiske med rörlig redskap, helst, enligt vad kommitterade anfört, fiske med fast redskap även vid västkusten städse betraktas "såsom strandägarens ute- slutande rätt.

I anledning av "de modifikationer, som utskottet sålunda vidtagit av be- stämmelsen i 12 åzs 2 mom., och då endast saltsjöiiske därunder inbegripet-1, har stadgandet sålunda modifierat ansetts lämpligen böra hava sin plats i lagens 3 $, varvid detsamma inskjutits emellan 2:a och 3:e momenten i Kongl. Majtzs förslag, detta i syfte att 3 åzs båda sista moment, angående fiskandes rätt till landfäste o. d. samt strandägares rätt till ersättning för notvarps upprensande, skulle bliva tillämpliga jämväl å det fiske, somidet inskjutna momentet omhandlas.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, varefter riks— dagens beslut anmäldes i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1896.

Sedan högsta domstolen avgivit utlåtande över riksdagens beslut, utfärda- des i överensstämmelse därmed den 27 juni 1896 lag om rätt till fiske.

Rättstillåmpningen inom de forna danska provinserna.

Vid de gamla danska provinsernas avträdande till svenska kronan genom freden i Roskilde 1658 tillförsäkrades genom fredsfördraget invånarna att »blifva vid deras vanliga rätt, lag och gamla privilegier och friheter otur— berade och obehindrade, så vida de icke löpa eller strida contra leges funda- mentales af Sveriges krono». Till följd härav fortfor norsk rätt att till-' lämpas i den från Norge avskilda provinsen Bohuslän samt dansk rättide till det egentliga Danmark förut hänförda provinserna Skåne, Halland och Blekinge till dess med år 1683 svensk rättsskipning kan anses genomförd i dessa landskap. Den svenska rättsåskådningen i fråga om saltsjöfisket, vilken, såsom framgår av här förut lämnade redogörelser för rättsutveck— lingen på detta område, i väsentlig grad avviker från de norska och danska rättsgrundsatserna, trädde emellertid icke i och med uniformitetons genomförande i tillämpning inom de nya landskapen utan vann först små- ningom insteg i rättstillämpningen och har aldrig förmått att fullständigt cmdana de från norska och danska tiden nedärvda rättsåskådningama. För att utröna förhållandena härutinnan ha genomgåtts häradsrättemas dom— böcker för samtliga kusthärad i Bohuslän1 och för flertalet kusthärad i Halland, Skåne och Blekinge från tiden för fredsslutet fram mot 1700-talets slut, i den mån de äro bevarade, och har därvid tagits kännedom om alla. anträffade vitesförbud mot saltsjöfiske eller utslag i tvister om rätt till sådant fiske. För resultatet av denna undersökning ävensom av de vid sammanträden i orterna hållna undersökningar om rådande sedvänjor iav— seende .å' saltsjöfiskets bedrivande skall här ges 'en översikt, därvid början göres med ' '

' ,! Undersökningen har sträcktsig jämväl: till s..". till Västergötland hörande delen _av Göteborgs och Bohus län (Askims och Västra Hisings härad).-

• Sida 99
•  Original

Översikt av vitesförbud mot saltejöfiske, på. framställning av strand- ägare meddelade "av häradsrätter i Göteborgs och Bohuslänh

-A. Förbud mot Mast eller vissa slags fiske,

Vette lurad.

Skee socken.

Hällesön och 1725 "/a Långöarna

1770 :”"/10 N. och & Långön 1794 "In Strömsvik 1794 "[a Tånga 1760 "].

Tjärnö socken. Styrsö 1768 :5/2 Lindholmen 1763 "I. Råsön. 1779 % Sör. Koster - 1761 =]. årevik å Sör Kem:- 1776 n/. Sör Koster 1779 ==/. Tjämebo 1757 w,- * Bönnö ; ; . 1779 75/4

»Att utom sielfve ägarens lof och minne taga ostror upå grundarna un- der Norre Lång- och Helles Öiarna.» >>Olof1igt fiske vid stränderna med snöre och räkestrykning.» »Att vid Norr och Söder Långöame och ty tillhörande lägenheter fiska hummer och ostron.» »Olofl. ostron fiskande på Nötholmen, Killingeholmen *och Pilseviksholmen samt på de öfrige smärre holmar, liggande uti den så kallade Långrän- nan, på Strömsviks och vhalfva he- manet Sör Kjebals samfälte ägor.» »Ostrons borttagande på deras (åbor— na) tillhöriga fiskegrunder.»

»Olofligt fiskande af ostron och hum- mer på de bemälte ö tillydande fiske— grunder och "omkring de till 'Styrsöu hörande holmar, Långholmen och Kipplingarna.» »Fiskande å skär och holmar med öf'-_ rige grunder, vare sig medelst hum- mertinor eller ostronfänge.» »Ostrons och hummers fiskande å Råss- öns enskilte ägor..» ' »Att olofl. nyttja dervid belägne ost- ron grundar.» »Ostrons fiskande å den Brevik under- liggande Skiälleskärsholmens stränder; och grunder.- »Ostrons tagande på tillydande berg. skär och grunder.» . »Att— olofligen nyttja det dertil—hörau-i

de 'ostronfisketn »Att på de till Rönnö lydande ostron- grundar åvärkan föröfva.»

H* Nedan-upptagna data., somna .tidandå vitesförbud meddelats, ha ställts till vänster eller höger allt ettersom jön-bud meddelats före eller efter utfärdandet av 1766 års fiskeri— shdga.

• Sida 100
•  Original

Kårholmssund och Skottskär

Resö Uppg. Edholmen

Björnäs Vrångsholmen ' Raftötången _ Klätta Amundsholmen Hofsten

Hällesö

ratat)» '

Linnebaeka 4-

Lurs socken, _

: Tanums socken.

175'6' Al"/2 1769 3];

1757 ===/3

1794 11/m'

1720 12/10 1777 11/8

1733 "ho 1756" "i:

1731 "ha

1734 "ha

1736 8/6

1790 "I; 1728 ",/10 '

1756 1% 1756 "!=/.

1776 "I:

11.

-A_tt genom olofl. ostrons tagande ost-

ron grunderna innanför Kårliolfns— sund och Skåttskär ofreda. »Olofligt fiskande på dess ostron- grundar.» »Hummers och ostrons fiskande i de— ras fiskvatten. »

Att »utan vederbörandes lof och minne bruka osterfiskeri på. Edholms grun— den». Att >utom- rätta ägarens minne och tillstånd vid den så kallade Edholmen och des grunder taga ostron». Att »på dess grund fiska ostror». ' Att »olofligen fiska ostron på denna

hemmansdel tillhörige ostrongrun- der». Att utom ägarens lof och minne för- drista sig att fara på ostergrunderne under Raftötången ock där med aster- fiskeri någon åvärkan göra. Att utom ägarens lof och minne för- drista sig att fara på astrar grunderna under dess (sökandens) ägande halfva gård i Kletta och där med osterfiskeri någon åvärkan göra. Att företaga sig uppå bem-:te Amundzholme någet osterfiskande. »Olåflig't ostronfiskande.» Att utom ägarens minne ock tillstånd fördrista sig taga ostror el: r med slikt fiske uppå ostergrunden under Hafs- sten någon åvärkan göra. ' Att »på något sätt igenom olofligt fiskande meranämde Hellesö fiske grunder genom ostron och hummers borttagande ofreda». Att »Fåreby fiskegrundar medelst olofligt ostrons och hummers tagande på något sätt ofreda eller skada till- foga». »Såväl ostrons tagande å deras (åbor- nas) vid fasta landet ägande grunder, samt i sjön belägne skär och holmar, Katten, Böna och Trnlsvik kallade. utan ock att därstädes fiska hummer,

[samt borttaga s-kiäl eller agn för at

nyttia till annat fiske.»

• Sida 101
•  Original

i i l i i » l l

Krössekärr" med ' där?.- .:

till liggande "holmen llastholmen '

Östra och *VVästra' " Kuseröd

Pin dön

Nästegård '. . 1755 19/2 Musönb

Veddö

Kville socken. Hvalön 1764 9/2

Dyngön och Fläskön

Fläskön *"

Gåsön

1779 31/5

. 1794 _71/ 11

_ "1759 M/...

1799 22/5

1775 28/6

1775 %

Att sökanden å de till dess hemman Kråssekärr lydande fiskegrunder med ostrons och hummers tagande skada 0th men tillfoga. Att »å de berörde hemman tillhörande skär och holmar idka olofligt ostron- fiskande». »Olofligt ostronfiskande å besagde Pinöl hemmans tillhöriga ostrongrun- derai * Att »vid sökandens hemman Pinön och de därtill lydande fiskegrundar, hol- mar och lägenheter, Långholmen, Käppholmen, Källareholmen och K&- gane med olåflzt ostronfiskande ho- nom skada och men tillfoga». . , Att olofl: fiske och skada tilfoga bemzte Nästegårds tilhörige ostron och skiäl grundar. »Humer, ostrons och mackrills fiskan- de omkring hem-zt Musön eller tillhö— rige holmar.» »Humer, ostrons, musslors och räkors tagande ock fiskande både med större och mindre notar utan avgift derföre eller erläggande af någon så kallad landlott.»

Kville härad.

. 1795 39/2

1769 7/2

1775 24/10

1794 24/2

1775 14/2

Olofligt brukande av sökandens ost— rongrundar. . , Hummers och "ostrons tagande" ål sö- kandernes til Hvalön lydande ägor och stränder samt mot ostron-, hum- mer— eller snörfiskes idkande i det så kallade Valösund. _ _ »Olofllgt fiske på sökandernes ostron— grundar vid de dem tillhörande öar, Dyngön och Fläskön med under- liggande holmar, nemlzn Norra hol- men och 2:ne så. kallade gula skjär samt Kongsgrunden och Skiötteskär tillika med Vragholmsgrunden.» Hummer: och ostrons tagande vid Fläskön. Att »på. Fläskö och tilhöranfde hol- mars vatten fiska ostron och hum— mer». Att »på någre under Gåsön hörande grunder oberättigad fiska ostron».

• Sida 102
•  Original

1790 %- »Olo.fl,:t fiskande 'af; hunter. ostron och jemväl makrill ,medvader atom emot vanlig landlott så väl vid Gåsön som dertill hörande hålmar och grun- dar, fuglerren och österöds flnr.» . »Att oloflzt ostronfiske idkande _uti skattehemmanet Norgård med rätta underlydande fiskevattn samt land och grundar.» Att »humer och ostronfiske idka eller föröfva på Hamborgsöns enskilta siö— grund».

Olofligt "ostron" och hummerfiske. Att sökanden ofreda med ostron- tagande och hummertinors utsättande på öarna Ullön och Dannemark, en holme Andelös kallad, en d:o Kring- lan med dess ostrongrund Kringb- sanden, 2:ne Flatskärs holmar me 10 utanför och där intil belägne små skär och grunder, Ytterby Svartskär med de därvid liggande små skj'är och fiskegrunder, Anders holmen'och Anderholmens Flatskär. »Olofl: fiskeris idkande å sökander- nes till Svänneby gårdar hörande fiskegrunder i saltsiön medelst vad- kastning och räkestrykning.»

.Z'x'ff '...'.

Sotenäs hål-ad.

Norgård 1765 5/6

Hamborgsön 1778, *I. Svenneby socken. Hornö och Kiddön 1780 ”A,, Ullön och Danne— 1795 ”5/2 mark

Svenneby 1770 7/2. 'Tossene socken.

Sim och Sparöd . _ 1794 "I,

Uleberg 1750 21/&

Ellene, Över och 1769 19/6

Nederg. - *

Ellene Nederg. ' 11792 'i/T'

Hunnebo 1756 19/10

»Ostrons och skjäls tagande.» »Alt olofl. fiskande af 'vadedrägt, ostron och muslors samt räkors ta— gande uppå Ulebergs enskilt tillhörige siöstrand.» »Vadkastning jämte rök och muss- lors olofl. tagande uppå berörde hem— mans enskilt tillhörige grundar _uti saltsiönn» '»Ostrons tagande och uaddrägt å den til samma hemmansdelar lydande fiskegrund.» »Vadkast, räk, ostron och musslor.; tagande vid Giörensö, Gåsholmen och Skiepsholmen.» Att »kasta med vader vid de under bostället hörande holmar, Skibbhol- men, Jörensö och små Holmane med flere, utan at betala den vanliga. land-

• Sida 103
•  Original

Kärr

Röd

Åby med Tofte- stad

Askums socken. Ödby

Hogane-

Ramsvik

Rörvik Trysgö

Långevik

Hasselösnnd

1704 16/2 1747 10,1, 1704 .../2

1750 "1.

1764 22/"

1732 21/2

1740 w,,

1754 m,,

1764 Ny, 1764 m,

1736 16/2

1751 ..,3

1794 "A.

1797 13/11

1778 10/5

1790 "**/..

lott, samt oloflzn taga ostron på de för :Hunneboland liggande och tillhö- randie grundar». Att >utan låt och lego borttaga och utödla ostrofisk». »Mussslors tagande vid Kiers enskilta lnndl och strand.» Att >ntan låt och lego borttaga och utödla ostrofisk». »At olofl: taga ostron j_ojch hummer på deras (sökandenas) grund.» »Osttrons tagande, rök och musslors hämtande, notedräkts nytiande å sö- kandens enskilte grunder i saltsiön i Åby fjord.» »Ljustrings idkande, ostrons och muss- lors tagande på de säteriet tilhörige stränder och grundar.»

»Att utan låf och minne vid Ödby ös strand och grund uphämta muslo-r. eller agn.» »Att utan låt och minne fiska ostron eller skiel på Hogenäs enskilt tillhö- rige grund och strand.» >Ostron och skäls tagande å detsam- mas tillhöriga fiskegrund.» »Att med större eller mindre notor fiska vid Ramsviks Sjöland eller strand.» »Att olofligen taga ostron, hämmer, musslor och räk på boställets tillhö- rige grunder, jämväl olofl. kasta med de små. så kallade Hahne- eller Seje- oader vid boställets land atom land'- låtts betalande.» »Ostrons tagande.» »Vadkast och *hu'mers fiskande 'pa Tryggö, Trivggöskär och Ölskär.» »Att utom ägarens lof och minne taga ostror på stranden eller grunderna vid Husholmen', Stoken och VaspoL holmen, som under Långevik lyda.» , »Räk och musslors tagande och va- dars kastande med störe och mindre vid sökandenas enskilta holmar och land.» Att »ntom ägarens minne och tillåtelse taga ostron på Sannöfjolen vid Has— lösund samt kasta 'vad i sundetyid Vaholmen».

• Sida 104
•  Original

' 104 Heia»

Vägga-

Håle och Knuts vik

Håle

Amhult Risdal

Bro socken. Vrångebäck -

Häller och Ingeröd Ingeröd» Nätverkärr

Klefva

Svea

Lännestad Medby

Luxe socken. Hannevik

91788 91, »

1748 17/5 1704 10/2 1749' 1015

1721 ==/5

1757 ***/_.

. 1753 ”A.

1705 ”11

»Läästrande 'och notdragwing vid lan- det.» »Vadedrät, hummertinnors sätjande.» Att »utan låf och lego borttaga Och utöda ostrofisk». »Vadedrägt, musslor eller ostrons ta- gande på Väggas enskilte skär, grund eller strand.» ' »At fånga ostror på deras (åbornas) grund utan at" gifva landlut efter godt överens komande.» »Ostrons tagande samt vadkast på de- ras grund, utan landtlåts gifvande och at olofvandes taga räk på Håhle grun- dars grund.» Att »taga ostron uppå Ainhults sjö— strand». ' Att »utan vederbörandes vilja och vet- skap fara på dess grund att upfiska och bortföra de ostror och' musslor som der kunna fångas».

Stångenäs härad.

1753 ”16

1796 21/7-

1705 !8/3",

1754 16/8

1750 2=/= 1797 :13/4 1753 av"

1752 ”/a 1755 I»/,,

1790 %

»Alt oloflzt fiskande af ostron, muss- lor eller räk uppå Vrångebäcks sjö- strand.» »Notkast å be:de hemmans fiskegrund i saltsjön.» Att _nutom vederbörandes tillstånd fara på bemälte Ingerödz grundar at taga eller taga låta ostror eller mus- lor». »Ostron, musslors och röks tagande samt foadkastning vid dess land och tillhörige siögrund.»

»Ostrontag uppå Klefvas enskilte strand.» »At på de därtil lydande Fiskegrun- dar taga ostron och skäl.» Att »fiska ostron eller bruka vadkast uppå Svees strand». »Skiäl eller musslors tagande.»

Att »uti saltsiön fiska rök och muss- lor på Medbys därutinnan tillhörige grund».

»Vadkastande så deras tilhörige fiske- grunder.»

• Sida 105
•  Original

Öfre Lyse 1762 31/3 Bua, Trälleberg, _ Fiskebäck och Ulse- röd

Akerbräcke

1764 "1, » 4

1754 19/3

Lysekil 1792 3/3

Torgerstad, Nordre 1719 17/._,

Brastads saeken. '

Tuntorp, Norra 1796 30/6

Stora Bornö 1745 1”I",

1751 13/&

.»At olofl: idka ålfiske omkring nemde

hemmans ägor.» »Ostrons tagande uppå dess tilhorige siögrunder.» =:Olof1 t 'vadkast.»

Att »utom behörigt tillstånd taga mus— lor, stryka räk, kasta vad vid sökan- dens ägande grund Åkerbräcka och ö, Grötön benämd».

Att å. sökandenas grunder-,'irån Åcker- bräcke ägors början längst utmed til yttersta änden af Lysekil kastamed de så kallade sommarvader, hvaruti ej fångas sill eller makrill, som anses -.som löpande fisk, hvilken ingen neka

at fånga, hvarest den finnes, men torsk, hvittling, flundror, ålekusor med mera. "Likaledes att" taga skäl och ostron vid sökandenas grunder. Att »utan låt och tillstånd fara inpå Nordre Torgierstads grund att bort— taga muslor».

»Notkastning och muslors borttagan— de vid deras tilhöriga strand Sand- vick.» »Olofligt fiske vid bergen af bemälte ö å ostron, musslor. torsk och annan bergfisk, jämte ljustrande efter lax— öre med makrill och sillfägne 1 vi"- karna.» Att »uppå Stora Bornös siöland vid bergen taga ostron, misstar, fiska torsk och ljustra».

Tunga härad.

Håby socken.

Hagen 1794 " / &

Foss socken. Ödby

1796 %

»Ostron och skjäls tagande å detsam— mas tilhörige fiskegrund.»

»Musslors Och ostrons tagande, vade- kastes nytjande.»

• Sida 106
•  Original

Hakenäs socken.

Skår, Stora och Lilla Berg, Stora Lögås, Svepetorp, Bönneröd, Knarre— vik Kålvik

1739 17,

1745 4/1,

Dragsmarks socken.

Att »med vad el. ostertagande åverka och utan lof nyttja ofvannemdc hem— mans fiske vattn ifrån Trollviks skäi och till Skårberget».

»Ostron med skiäls eller musslors tagande på Kålviks strand.»

»Ostras sökandenas grund.»

tagande på

Orust och Tjörn.

Bassholmen och 1724 *7/2 Kjärlingesund

Torps socken. Gåre och Hogan 1726 as/&

Röra socken.

Ang 1791 1/, Morlanda socken. Gåsön 1729 13/2 1763 V. Svanvik 1795 "A, Skaftö 1794 4/6 Berg samt Grönsk- 1752 10/3 bult, Stora och Lilla '. "803110 1795 30/5

Att »på Hogans och Gåles enskilte grunder i saltsiön olofvandes idka notdräkter, eller ljustring».

»Att kasta not med små vadar vid stränder-na af det utaf sökanderne innehafvande hemman Äng och såle— des äfven vid stranden af berörde holme, Bårholmen kallad.»

Att utan lof och minne uppå Gåsö ostregrundar. noget ostronfiskandc idka och föröfva. Att »vid sökandenas hemmans holmar och fiskegrundar upfiska hummer. eller där ut sätta hummertinor». Att »uppå de detta hemman Svanvik enskilt tillhöriga ostron— och skjäl— grunder idka något ostron- eller skjälfiske». ' Att .»idka fiske uppå den tilldenna gård hörande ostrongrund». Att »draga not och utsätta garn på förbem:te åbors grund vid'Edshagen & Säfvik». Att »oloilzn företags notkast vid Säle— vik och nemde Edshages land hörande til förrberörde hemman». Att »vid hemmanets stränder fiska med små notor».

• Sida 107
•  Original

'- $ : /

Kila

» 1721 ";,

Lafö 1750 »s/m Edshult 1749 28/2

Tegneby socken.

Röd, Lossbo, Bö, Bäc- 1775 4/& keviken, Ängön, samt- liga på Lyrön . Röd 1759 ”/= Lassbo 1774 28/m Bäckeviken 1758 u/n. Lalleröd, Nederg. 1753 23/3 och Nötskär ' . Stala socken. Kärreberg 1763 ”6/1" Ängö 1752

1795 11/, Råssön' 1793 21/=

1794 15/9. 'S'vanvik' 1725 W,,

1752 »]10 _

Varekilsnäs " 1726 ”],,

Att »uppå samma hemmans grund, Snäckedjupet kalladt, taga skjäl eller musslor». »- »Att fiska ostron eller siälar uppå förbemzte Kila grunder.» Att »på den ostrongrund som der un- der och till holmarne Pellegrimmer och Tvåstierten lyder så väl som der- under liggande små skär taga ostron». Att »taga oströn eller musslor på ofvannemde hemmans enskilte grun- der».

Att »fiska "ostron på sökandenas en- skilta mark och grund».

Att »utom lof och bifall fiska ostron _uppå den til besagde hemman Rö hö— rande enskilte ostrongrund».

Att »upfiska ostron på. jordägander- nes enskilta ostrongrund».

Att »olofl. på Bäckevikens enskilte ostrongrund idka ostronfiske». »At på de sökandena tillhöriga grun- der fånga ostron och musslor-»

»At ingen må natt eller dag föröfva olofl. fiske a" ostrongrund eller russe- sätter hemmanet tillhöriga.»

Att »på bemälte Ängös grund taga något skjäl eller ostron».

Att »på sökandernes grunder och stränder taga ostron». Att »på sökandernes enskilta grund hörande till Råssön ostronfiske öfva». Att fånga ostron och skjäl, fiske. med de så kallade små nattvader, lägga kasse tinar samt sätta garn på de till Rossön hörande grundar. »Olofl: t ostronfiske på öjan Lurs ock de under Svanviks gods sorterande gi undar. » Att uppå Svanviks "och dess underr liggande sjögrunder i minsta måtto taga något' skiiil eller föröfva något ostron fiske. Att »brnka ostranfiske på sökan—denas grund till Varkilsnäs».

• Sida 108
•  Original

108 : "Långelando socken. ? Burås 1724 21/1

Myckleby socken.- Syltenäs 1793 ”la

Brunnefjäll . 1775 "I, Klöfvedals socken. .

Hvalsäng 1725 3/6

Kyrkofjäll 1749 %,

Skaboholmen 1757 ”0/6

Sunna 1760 5/.. Stenkyrka socken.

Rönnängen 1792 13/9

Kjärrsön 1762 24].

Olsnäs, Bäck 41748 9/8

och Röd Valla socken.

Myggenäs 1757 ”I,,

Mellby 1753 24I 10

3355 1793 "1,

Att »olof1:n på deras (sökandenas) grund i siön fiska astrar».

»Notfiskes idkande på grunderna där— städes.» Sedan Brunnefjälls jordägare anhål» lit om vitesförbud mot »at draga not- dräkt på deras enskilta strand vid salt— sjön belägen inom skären och från öpna sjön närmast 454 mil såsom ock at fiska ostron på deras enskilta ostrongrund» meddelades sådant för- bud mot »antingen ostrbns fiskande på sökandernes enskilta grunder, eller notdräkt å deras enskilta saltsjö- strand, sillfiskeri därifrån undan- taget». Att »fiska "astrar på deras enskilte grund i saltsiön». Att »utan deras (sökandenas) låf och tillstånd taga ostron på ofvanbemälte hemmans tillhöriga grunder omkring Kielkeön». . »Att fiska astrar på Skabohohns grunder.» Att »taga musslor på sökandens en- skilte grund».

»At kasta småvad på Rönängs Tång- grunder eller musslor och själ der- städes hämta.» Att »på den till förenämnde holme hörande grund någre musslor bort- taga». »At på desse 3:ne gårdars samfälta fiskegrund taga ostron och musslor.»

»Att på deras (sökandenas) enskilte grunder öfva skjäl- och ljusterfiske.» Att »på Mällbys sjögrund vid ön, fiska eller taga någre ostron». Att »idka Ostron fiske på dessas (sö— kandenas) ostron grunder».

• Sida 109
•  Original

Sundsby 1729 %

Hällene. Apelsgård 1725 "I.,, och Näs Apelsgård 1750 ”5/10

Lilla Askerön *1778 1**I.

Att »idka kupa—, skiäle- och räkefiske på Sundsb'yns kilar, grundar och rysse gårdar, särdeles vid sjöboden ock där- omkring». Att »olåfvandes idka ostronfiske uppå dess b:te hemmans grundar så långt de sträcka». Att »på dess ostrongrund, så långt den räcker, fiska några ostron»- »At olofligen fiska ostron på samma hemmans grunder. »

Inlands Nordre härad.

Ödsmdls socken.

Röd _ 1778 1I.

Näs. 1787 w.,

Jordhammar, Östra och Västra

1789 8/3

Hug, Södra och Nedre

1732 3/1.

Norums socken. Stora Askerön 1730 30/10

Stenungsön 1754 6_/a _. Jörlanda socken. Säfvelycke 1790 "/ 10

»At på de till samma hemman hö— rande saltsjögrunder förrätta fiske med notor och garn, dock sillfisket härunder ej begripet.» »Att utom sökandernes bifall om som— maren droga not på de till berörde hemman Näs hörande grunder i sjön.» »Att utom sökandernes lof och till— stånd .draga med grundnot eller sätta garn eller utlägga kupor på sökander- nes grunder.»

»Att idka ostronfiske på Södre och Nedre Hogs grundar utan jordaga'n- dernes lof och minne.» :

»Olofligt 'osterfiske på deras tillhö— rige grundar utom behörigt tillstånd av samtl. jordäganderne.» — Att »på dess grunder fiska ostron, skjäl och räkor samt lägga. kupor».

»Att föröfva något slags fiske medelst grundnots dragande, eller gorns sät- tande eller kupors utläggande.»

Inlands Södra härad.

Lycke socken. Högöfjorden 1742 1/.

Sedan ägaren av hemmanet Tofta & egna samt åbornas å Lycke sockens strandhemman vägnar klagat över in- trång »medelstgarns sättande på Högö-

• Sida 110
•  Original

Långön och Högön

1769 9/2 1776 %

fiol emellan fasta landet och" det;"til bemzte Lycke Sochn lydande holmar i den myckenhet at hela nämnde fiol med flundregarn stänges så att fisken från hafvet till deras rysiesätter ej kan inlöpa», meddelades förbud för »allom dem som därtill ej berättigade äro at bruka något fiske på Högö fiol med garn el:r annat som stänger fisken från inloppet». Att ni grundarne och stränderne af dess (sökandens) ägande öar Lungön och Högön med omliggande och där- til' hörande holmar nyttja fiske med ostron och musslors. tagande eller ock inrätta ständfiske med hummerknpors nedläggande och dylikt mera, dock at under detta förbud ej begripes sill- fiske och annat storfiske i siön, hvar- vid en och hvar har sig at rätta efter hans Kgl. Maj:ts här om utfärdade allemådigste förordningar».

Västra Hisings härad.

Öckerö socken.

Källa, Kalfven m. fl- under ön Höppel

Att sätta 'humnierkäpor eller tindra hummer på de åborna tilhörige gmn- der.

' Askims härad.

Västra Frölunda socken. ,

Fiskebäck, Högen, 1749 ”I,,- Önneröd, Näs, Backa

Styrsö socken Donsö & ' '

1748 27/5.

På klagan av åbornas att en och annan företagit sig att under vadande vid deras strand stryka räkor, varigenom de skola bliva så alldeles utödde, att när makrillfisket infaller, de lida stor brist på. agn, stadgades fem daler smts vite, »hvartill den skall vara förfallen, som hädanefter uti stranden emellan Fiskebäck och Biörlefläng vadar och

. stryker räkor».

»At vid Donsöneller, därtill'l'lydande

_ holmar ntan lof och tillstånd stryka ' någre räkor.»

! v [

• Sida 111
•  Original

Hogdals socken. Skjuteröd 1765 "1”,

Dyne 1791 1/0

Skee socken. Hälle 1754 29/, Hällesön samt N. och S. Långön Stare

1768 25/10

1780 17/3

Skär Inneg. Norrg. 1763 1/a och Sörg. Stene 1791 1/G

Tjärnö socken. Öddö Uppg. 'ojch Nederg. Daftön, Gullnäs, Tjernöbo Saltö

1780 14/3 1780 14/3 1781 3/0

Elgö 1781 ”0/3

B. — Förbud mot fiske i allmänhet. Vette härad.

»Att taga ostron och idka notdrägt eller annat fiske vid hemmanets land, holmar eller grunder.» »Olofligt fiske.»

»Olofi. fiskande på hemmanets grun— der.» »Hvarjehanda olofl. fiske.»

»Olofligt fiskande och ostrons tagande på de förenämnde hemman tillhöriga fiske och ostrongrunder.» »Att idka fiske vid deras (åborna) tillhörige land, skär och grannar.» »010fligt fiske.»

»Olofligt fiskande och ostrons tagan- de på deras enskilte fiskegrunder.» Av likartad lydelse med nästföregä- ende. ' »Fiskes idkande vid och på deras skär och grunnar i sjön.» Att sökandena ä deras tillhörige hol- mar och fiskegrunder, antingen ge- nom oloflige vadrägter och olagligt ostronfiske eller på något annat sätt, skada och intrång tillfoga.

Tanums härad.

Lurs socken. Hogar 1761 S]”

Tanums socken. Kragenäs 1757 ="]",

Tanum 'Nederg. 1793 "I,, Klätta 1724 "f.,

»Fiskets otilbörlige förolämpande av envar som däruti ingen lätt och de! äger.» . .

»Att med olofligt ljustrande eller på annat sätt bostället Kragenäs tillhö— rige fiskegrundar i ringaste måtto ofreda-» »Olofligt fiske på stränderna.» »Att utom ägarens lof och minne med ostre elzr annat fiskeri fika eller fara på Fiskegmnden under Klettan.»

• Sida 112
•  Original

Mjölkeröd och Klätta

Mjölkeröd Kalfön _ .. 1790 19/e

Långeskär och 1734 23/2 Ulfsholmen

Lammö ' 1720 "]5

' 1790 3/8

Röd » — 1777 ”I.

Långeby 1761 21]2

Ulmekärr 1799' 3/11

öst...” att" Västra 1764 22/2' Kuseröd

Rörvik och Björnås ' ' .178041/8

läindön 1735 37/2 Otterön 1734 ”Im

Östra och Västra

1779 =/,, Bro _, '

1736 3/9

Mnsön

. , 1793 i»),

' Fiskredskap.

-. .1768 y,. . , . .

1780 14/3

'_ »Att— idka något slags fiske vid de härunder lydande land, skär och grun— nar.» »Olåfligt fiskande vid de hemmanet tillydande stränder och fiskegrundar.» »Ostron och annor fisks uphemtande och borttagande å de under Kalfö liggan— och hörande grunder och skär.» »Fiskeris idkande.»

»Att utan ägarens lof och lego med fisketolar1 och särdeles efter ostror fara ock fiska på des grund under Lambön.» »Fiskes idkande vid des strand samt ostron och hummers tagande å Lammö egna grunder och skär.» »Ostrons tagande samt fiskande å där— under liggande grunder och holmar.» »Att utlägga fiskredskap inom des tillhörige andel uti saltsiön och fiska hummer.»

»Olåfligt fiskan- och ostrons tagande på. hemmanets fiske och ostrongrun- der.» »Att taga ostron och idka annat fiske vid des skär ell: r fiskegrunnar 11311 ellzr fierr liggande.» »Olåfligt fiskande på berörde hem— mans tillhörande strander och grun- der.»

»Att der vid landet bruks. och idka annat fiske, än annorstädes är ock bör lofgifvet vara.» »Att där vid landet fiska ostror, elzr bru-ka och idka annat fiske än annor- städes är ock bör lofgivet vara.» _. Att sökandena »uti deras hemihans tillhörige fiske» skada och förfång tillfoga. »Fiskeriets idkande där vid så väl som de inköpte holmar, n1:n Hastens- holmen, Damholmen och Lö'nholmen' samt Biörnåsholmen.»

»Ostrons och hummers olofl. tagande samt macrils och alt annat fiske af hvad namn det vara mä in till och omkring berörde hemmans ägor, och land med därunder hörande holmar; Hastensholmen, Damholmen. Lönhol-

' men och Biörnåsholmen.»

• Sida 113
•  Original

Norra och Södra Väderöarna

1733 24/2 1781 .*?/, 1792 ”I.

Att rutan ägarens lof och minne uppå. bem:te Väderöars grund något fiskeri» bruka. »Hummerfiske eller annat fiskes id- kande vid nämnde öar och därtill ly- dande holmar och skär.»

Kville härad.

Kfville socken med Fjällbacka

kapellförsamling. Bräcke 1779 u/m Hjerterön 1760 3/2 1793 18]2

1766 6/6

Kalfön 1769 11/,

Vedholmen 1763 8/0

Yttre Hambergsön 1754 21/2

Svenneby socken.

Hvalön 1782 4/6

Sedan åborna på Bräcke besvärat sig över intrång medelst »fiskande och vadkastning å deras fiskegrund Avid Råholmen» stadgades förbud att" sö- kandena >vid deras fiskegrunder i någor. måtto förfördela». Att på något sätt ofrcda eller skada tilfoga hemmanet Hjerterön eller dess tilhörige holmar och lägenheter, Korssön, Bringebärsholmen, Florön och Fotstille med fiskande. Att »utom rätta ägarens samtycke fara inpå förbemzte grundar eller, land, Hjerterö, Flårö, Bringebärshol- men och Fodestillarne, och taga ost- ron eller idka annat fiske». . Att olofligen taga ostron på sökan— denas vid förberörde holmar, Stens- holmen, Rågön, Kalfön och Rågeskä- ret samt Sniksskäret, belägne "ostron— grundar samt annat fiske föröfva. »Allt fiskande på och vid Vedholmen af främmande, som därtil icke lof och lego äga.» Att »på något sätt genom olofligt fiskande Yttre Hamborgöns tilhö- rande skär och fiskegrundar Fläsk- holmen, Långholmen och Vågenskär, ofreda'».

»Allt slags fiskes föröfvande både vid sökandernes Hotvarper så väl som de under Valö lydande holmar, Furön, Långön, Gunnarsholmen, Lilla Flat— skär, Knipan och Gråhogen, samt de där intill och utan före belägne skär och fiskegrunder.»

• Sida 114
•  Original

Tossene socken. Uleberg

Hunnebo

1764 5/1,

Stensjö och Fodenäs 1704 20/6

Stensjö

' 'Askums socken. Ramsvik

Tryggö

Bro socken. .Vcse

Åker Näfvekärr

Lyse socken. Sjöbol

1739 23/3

1751 12/3

1761 14/3

1798 12/m

Slättene, Kyrkebyn, 1747 10/3 Sandåker, Berga och Gåsehogen Stora Kornö

Tgrgerstad

1746 21/3

1746 m/11

1739 23/3

Sotenas härad.

1794 w,

1770 17/3

1794 27/3

1796 29/,

>Oloflzt fiskande å Ulebergs enskilt tillhörige Sjöstrand och grunder.» >Olofl. fiskes föröfvande.» Att »ntan låf och tilstånd fara dit för dess grund, med not eller annan redskap fiska, fånga och bortföra någon fisk av vad slag det är, an- tingen pstr'gr, musslor eller annan fisk». »Olofligt fiskande och räks hämtandc uppå dess tilhörige fiskegrunder.»

»Att fiska el. kasta vad, enär fiske- lekarne för handen äro, utan" lof och minne på Corpralsbostället Rams- viks grund.»

Olaga fiskande. »At uti deras (sökandenas) enskilte fiskevattn bruka notvarp elzr annat fiske.» »Allt olöfligt fiske vid Tryggö och Tryggö skär med tillhörande holmar.»

Stångenäs härad.

1799 22/3 1770 23/3

»Fiskande på de därtilhörige fiske- och ostrongrundar.» l»Olofl. fiskande å Åkers grund.» »Ostrons, hummers "och räks tagande, jemte annat fiske idkande uppå hem- manet Näfverskärrs tillhörige fiske— grundar.»

Att »på Sjöbols grund fiska vare sig med hvad fiskeredskap det vara kan». »Allt olåflzt fiskande af hvad namn det vara må vid bem:te hemmans siö- strand eller egor.» »Vadkastning, ostrors och musslors tagande, hummers, torsk och annat fiske utom lof eller landlut» (landlott). >>Hummer med annat fiske _och pstrons skafvande.» »At med not eller eliest fiska vid Markestykket Vålens siögrnn'd under Gåshögen.»

• Sida 115
•  Original

Tunge härad.

Foss socken.

Torreby 1751 12/=

Torreby med Fjell Skulevik

1794 11/3 1793 1/7 Saltkällan 1795 26/6 1796 23/11

»Alt olofligt fiskande med vadkast, garn, ostron eller skiälfiske uppå Torrebys tillhörige siöland eller, strand.» »Olofligt fiskes idkande.» Att »ntan lof och tillstånd vid bc- rörde hemmans land idka fiske». »Fiske och skjäls tagande.» »Fiske och skjäls tagande å säteriet Salt Källans stränder och fiskegrun- dar.»

Lane härad.

Skredsviks socken.

Gnllmarsberg 1721 15/5

1731 2/3

Bokenäs socken.

Orrevik 1795 3/G

Herrestads socken.

Hogen, Kärra och 1708 3/2 Sörvik

Bäfve socken.

Brattås 1746 12/,

Torps socken. Töllås 1753 19/,

Nöteviken

1794 13/9

Att lägga sine båtar uti sökandens fiske. »Att utan vederbörligt tillstånd idka ester", skiäl och annat fiske uppå Gull- marsberg tillhörige fiskelägenheter.»

>>Ostro'ns och skjäls tagande, samt fiskes idkande omkring och åberörde hemmans tillhörige ägor och fiske- grundar.»

Att »utan vederbörandernes låf och tillstånd antingen med not, nät elzr annan fiskeredskap fara inpå sökan- denas grundar som de skatta och skylla före, och idka der något fiskeri till deras men och förfång».

»Fiskande, muslor och räks tagande

. vid siöstranden.»

Orust och Tjörn.

Att »uppå bemälte Töllås åbors till- hörige grund nti saltsiön på ringaste sätt idka något fiske». Att »vid dess stränder idka fiske».

• Sida 116
•  Original

Morlanda socken-.

Hermanö 1724 21/1

Hällevik 1795 6/3 Stala socken.

Stala 1740 % Svanvik med 1754 20/7;

Rossön

1774 31/10

Långelanda socken. _Hals 1723 15/m Myckelby socken.

Skala 1794 22/._,-

Klöf'vedals socken.

Hvalsäng och 1755 11/11 Knöde

Att >>olåfvandes idka fiske af skiäl, ostron elzr annat på Hermanö grun- dar». »Att på sökandernes grunder lägga kupor eller idka fiske.»

»At fiska.» Att »utan vederbörligt lof och minne uppå Svanviks säteris och därunder hörande hemmans enskilte grunder idka något slags fiske». »Olofl. fiskeri uppå dess tillhörige saltsjöstränder, det vare sig med ost- rons upfiskande, skjäls tagande, garns utsättande, ljustrande eller & annat sätt.»

7'Att utan jordägandens lof ock minne fiska ostror, skiäl elzr annat fiske idka vid begge Halses stränder elzrlgrun- dar.»

Att på öfva fiske.

sökandernes grunder

Att »utan behörigt tillstånd antingen fiska ostron elzr bruka annat fiske av nät elzr annan redskap sökanderne till förfång uppå deras till Hvals- ängs och Knötes hemman hörande grunder i saltsiön».

Inlands Nordre härad.

N orums socken.

Strandnorum

1789 10/0 »"At å de till sökandernes hemman hörande saltsjögrunder olofligen idka något fiske med notar eller annan fiske redskap, dock sillfiske, såsom hvarom i nåder särskilt stadgat är, under förr- berörde förbud ei begripet.» ,

i i i » i i

• Sida 117
•  Original

Lycke socken. Kor.—sviken 1708 15/2 Att »med fiskande sökanden på grun- derna, der lägenheten tillsäger, prä- judicera». '

1738 20/0 Sedan åbon besvärat sig över olaga

intrång på fisket, som skulle tillhöra Korsviken »vid utholmarne Dörje- skär, Knopeskären, Råhufvud, Leskär, Nixen och Guleskären», i det åtskil- liga personer foro »med fisketyd, sär— deles hummerkupor», samt över skada medelst »räcks strykande och skäls eller. musslors tagande på dess grun- der och fiskeskär», meddelades förbud mot »alt olofligt och egenvilligt fiskande och farande uppå Korssvi- kens tilhörige vattu och fiskeskär eller holmar».

Östra Hisings härad. Lundby socken. (Numera införlivad med Göteborgs stad.) Syrhåla 1796 20/5 »Olofligt fiskande vid deras (sökan— denas) holmar.» »At vid Arendals ägor idka fiskande på hvad sätt hälst vara må, dock Imad sillfisket beträffar, kommer det- samma icke at härunder begripas.» Arendal 1775 11/

: 5

Såsom framgår av denna Översikt ha några vitesförbud icke meddelats under den tid norsk rätt var gällande i Bohus län och icke heller under tiden närmast efter 1683, då den svenska rättsskipningen infördes. Först omkring tjugu år senare eller 1704 anträffas 'de första vitesförbuden. Till en början förekomma de ganska sparsamt men bli talrikare ju när- mare man kommer tiden för utfärdandet av 1766 års fiskeristadga. För- buden, som avse dels fiske av visst eller vissa slag, mestadels hummer— och ostronfiske, dels olovligt. fiske i allmänhet, synas i regel ha en mycket be- gränsad omfattning i lokalt hänseende. Det heter sålunda vanligen att fiske förbjudes »vid hemmanets stränder», >>på sökandens enskilda grund». »vid hemmanets land, holmar eller grund», »pä dess tillhörige fiskegrund» o. s. v., men däremot icke på visst vattenområde. I flera fall ha vitesför— bud meddelats mot fiske utan erläggande av landlott, såsom vid Veddö i Tanums socken, Gåsön i Kville socken, Hunnebo i Tossene socken, Rams— vik, Håle och Knutsvik i Askims socken samt Kornö i Lyse socken. Land- lotten erlades till strandägaren för makrillfiske med vad och utgick sedan gammalt vanligen med var sjuttonde fisk av fångsten. Denna sedvänja härledde sig från den norska tiden och synes tidigare ha förekommit i större utsträckning men har numera så gott som alldeles försvunnit.

• Sida 118
•  Original

Endast i fråga om hemmanen Kuseröd, Pinnön och Otterön i Tanums socken, Uleberg i Tossene socken och Ramsvik i Askims socken har denna rätt fortbestått in i senare tid och har av domstolarna erkänts, såsom framgår av bilagorna nr 2—5.

Vid de sammanträden, som höllos för undersökning rörande fiskerätts— -förhållamdena vid kusten av Göteborgs och Bohus län, utröntes, att fån- gandet av havsfisk, som går till stränderna i stora stim, är fritt vid länets hela kust. Vidare befanns att strandägarna i allmänhet icke göra anspråk på större fiskeområde inomskärs än det som sträcker sig 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Inom Vette, Tanums och Kville härad rådde i övrigt överensstämmelse däri, att strandägarna ej hindrade fiske med rörlig redskap. Vid respektive sam- manträden utröntes vidare: Tanums härad. Strandägarna förbehölle sig i allmänhet hummer-, ostron- och ålfiske samt, om de vore närvarande, första draget vid övrigt fiske, men i övrigt vore fisket fritt. Kville och Sotenäs härad. Hummer- och ålfiske vore flerstädes av strandägarna för- bjudet. Stångenäs härad och Skaftö socken av Orusts västra härad. Fisket i Gullmarsfjorden vore icke fritt, och plågade strandägarna, då tillstånd till fiske lämnades, förbehålla sig viss andel av fångsten. Eljest var fisket fritt utom på enstaka ställen. Orusts östra och västra härad med undan- tag av Skaftö socken. Fisket var fritt vid Hermanö, Ellösefjor-den, Flatön (dock ej ostron- och ålfiske), Vallerön, Tornön, Vedholmen, Stifjorden, Edshult, Bråtön, Särsön, Tången och Lyrön. Däremot var fisket ej fritt vid Torebo, Ängön (från år 1910) och Morlanda säteri. Tjörns härad och Inlands fögderi. Kring Tjörns härad var fisket i allmänhet fritt, likaså agntäkt med undantag för Toftenäs gård. Vid Klöfverön och Åstol var hummerfisket dock av strandägarna förbjudet. I Hakefjorden var fiske mångenstädes förbjudet. Göteborgs fögderi. Fisket och agntäkten voro i allmänhet fria. Vid stränderna av Björlanda, Torslanda och Lundby socknar var dock laxfiske förbehållet strandägarna.

Inom Hallands län har, såvitt av domböckerna inhämtats, icke medde- lats något vitesförbud mot olovligt fiske. Vad beträffar Malmöhus och Kristianstads län ha endast anträffats respektive ett och två vitesförbud, vilka båda senare dock avse frälseegendomar, och inom Blekinge län har förekommit endast ett fåtal, såsom framgår av följande översikt.

Malmöhus län. Luggude härad. Vikens socken .

Viken ' 1784 15/6 ».Att obehörigen idka fiske uti Skatte Huset nr 24 Wiken enskilt tillhörige ålefiske.»l

Kristianstads län. Villands härad.

Sölvesborgs socken.

Valje 1731 22/1 »Alt fiskeries idkande i Vallje vik utom lof och tillstånd.»

• Sida 119
•  Original

Sölvesborgs och Ivetofta socken. Saxaviken

Mjällby socken. Sinetorp och Mörby Hosaby

Mjällby

Mjällby prästgård

Löfverb'y

Löfverby

Löfverby

Ysane socken. N orje

Norje

1753 26/1 Sedan" besvär anförts över olofl. fiskande uti den så kallade Saxa vik, vilken mer än till hälften skulle vara omgiven av Grödby enskilta mark på den” västra och norra sidan, och av Valie utsockne frälse hemmans egen- dom på den östra och södra sidan, så att Valie och Grödby allena hade att tillägna sig fiskevattnet i samma vik, så brett och långt, som deras land- gång räckte, meddelades förbud »att hädanefter på för-bemälte sätt fiska uti Saxe vik».

Blekinge län.

Listers härad.

1702 25/2

1768 24/3

1728 .../3

1738 2/5

1686 13/1,

1686 13/10

1769 5/,

1708 12/1

1723 n/u

»Olaga fiskeri.»

»Att med hummers olaglza Och oloflza utsättande göra åborne på frälsehem— manet nr 15 i Husaby något intrång i det ålfiske, som berörde hemman vid den så. kallade Udden kan tillhöra.» Att »föroroa Mälbyborne uti fisken" vid deras land med gäddehumgrs sät- tande». »Att tilfo'ga h. kyrkoherden uti detta des tilständiga fiske något men eller förfång i en eller annan måtto.» Att »draga off eller not _uti söknin- garne, där som deras skattlagda strandfiske är». Att »fiska med krokar eller annor red- skap vid deras (åbornas) land och' strandfiske». Att »uti det sökandernes" lieman nr 8 Lörby lagl: underliggande och tilly- dande ålfiske Märsingen göra sökan- derne något förfång».

Åbornas »enskilte fisken och fiske- ställen». Att »fiska uti et till giästgifvaren i Stora saltsiön belägit fiske Hölen be- nämd med hommors sättande'.

• Sida 120
•  Original

Att xvid Norje land fiska med gädd- krokar, hummor eller, hvad slags fiske— redskap man nämna vill».

1728 "A.

Mörrums socken.

Magleholmar 1755 11/3 Sedan besvär anförts över >intrång vid de fisken, som öarne och deras stränder därstädes tillhöra, med not, 4” nät, anglande, harkling och liustring med mera», meddelades förbud mot »nyttjande af det fiskeswattn', so'm holmarne, aderton stycken till anta- let, tilhörer».

Bräkne härad.

Asarums socken.

Hunnemara 1700 16/11 Att »utan låf ell:r lego fara med fiskeri på Hunemara frälse ägor». 1732 25/10 Att »idka Fiskeri uti de till Hunne- mara liggiande vikar». 1736 11/3 >>Fiskeri.»

Hällaryds socken.

Hallö 1732 10/G Att »föröfwa uti klagandens skär och vikar något fiskeri af hvad namn det vara månde».

! Åryds socken. ] Mara el. Eriksberg 1696 15/6 Att »dit fara och nöttia gårdsens

fiske». Gnövik 1696 15/6 »Att på något sätt nöttia Gnewikz fiske.»

Medelstads härad.

Ronneby" socken.

Droppemåla 1730 20/2 Att »draga not och fiska uti dess fiskevatten».

Östra härad. Kristianopels socken.

Kristianopel _ 1696 */,3 Att »harka' in på Christianopels - - grund». 1736 'In >Olof1: fiskande _uti des vikar.»

• Sida 121
•  Original

: Vid'de sammanträden, som hållits för undersökning rörande fiske— rättsförhållandena vid kusterna av Hallands, Kristianstads, Malmöhus" och Blekinge län, utröntes i fråga om rätten till fiske i huvudsak följande:

A) Hallands län. Fjäre härad. Fisket av stimfisk var här fritt, annat fiske plågade endast tillåtas insockne fiskare. — Viske och Himle härad samt sta- den. Varberg: Stråvalla, Värö, Träslöfs och Tvååkers socknar: Fisket var fritt med undantag av laxfisket. Ås socken: Förutom laxfiske var såväl små.- som 'agnfiske numera förbjudet i Klosterfjorden. I övriga fjordar var små- fiske ej förbjudet. Torpa och Lindbergs socknar: Allt fiske var fritt. Lax- fiske förekom ej. Varbergs stad: Fisket var fritt, för laxfiske erlades 8 pro- cent av nettoavkastningen till jordägaren. — Fauräsloch Årstads härad samt staden Falkenberg: Mornps och Stafsinge socknar: Allt fiske var fritt. Fal- kenbergs stad samt Skrea och Eftra socknar: Fisket var fritt med undantag av laxfiske med fast redskap. — Halmstads, Tönnersjö och Höks härad samt Halmstads stad: Halmstads härad: Fisket var fritt förutom laxfisket. Trön- ninge, Eldsberga och Laholms socknar: Strandägarna förbehölle sig lax— fisket. Annat fiske var fritt för insocknes fiskare. Skummeslöfs och Östra Karups socknar: Strandägarna förbehölle sig och sina egna strandsittare allt fiske förutom fiske av stimfisk, som var fritt på hela denna kuststräcka.

B) Skånes västra kust från gränsen mot Halland till Falsterbo fyr. - Allt fiske på denna kust uppgavs sedan gammalt vara fritt, allenast med få, mestadels i senare tid tillkomna undantag. Vid frälseegendomen Kulla Gun- narstorps strand hade sedan gammalt endast godsets underlydande rätt att fiska. På tvenne ställen vid denna kust hade fiskerätten i senare tid varit föremål för domstols avgörande. 1 utslag den 8 mars 1916 fann Kungl. Maj:t skäligt fastställa ett av hovrätten; över Skåne och Blekinge den 14 juni 1912 med— delat utslag, varigenom vissa personer. som av ägaren till Löddesnäs gård i Borgeby socken tilltalats för olovligt fiske med rörlig redskap vid egendo— mens strand innanför skäret, Löddekar, fälldes till ansvar enligt 24 kap. 14 © strafflagen, enär det icke i "målet blivit av svarandena styrkt att fiskarbefolk- ningen i orten av ålder oklandrat fått där idka fiske. I den andra rättegången, avgjord genom Kungl. Maj:ts dom den 22 september 1922, ogillades väckt ta- lan att utan strandägarens medgivande få idka ålfiske med fast fiskered— skap vid stranden till hemmanet Hyllie nr 29. Vidare utröntes att ålfisket vid fiskläget Grafvarne sedan gammalt bedreves endast av där boende fiskare och att ålfisket vid Hilleshög och ön Hven, i senare tid brukat utarrenderas av strandägarna.

C) Malmöhus läns södra och östra kust. Kusten från Falsterbo fyr till Trälleborgs stads västra gräns: Från Falsterbo fyr till Ljunghusen hade sta— den Skanör med Falsterbo utarrenderat ålfisket. Från Ljunghusen till Trälle- borg var jämväl allt fiske efter ål disponerat genom förekomsten av skatt— lagda ålfisken eller genom utarrendering. Annat fiske var fritt. Kuststräe- kan Trälleborg—Smyge: Allt fiske var fritt. Kuststräekan Smyge—Skate- holm: Fisket var fritt utom vid Jordberga och Skateholm. Kuststräekan Skateholm—Hörte: Vid Dybäcks gård och vid Bingsmarken var fisket icke fritt. På kusten från Dybäck till Hörte var fisket utarrenderat. Kuststräe- kan Hörte—Abbekås: Fisket var fritt. Kuststräekan Abbekås—Svartemöllei Fisket var fritt utanför Abbekås fiskläge, i övrigt var detsamma icke fritt. Kuststräekan svartemölle—länsgränsen: Fisket var ej fritt vid Svartemölle', Ruuthsbo och Bjärsjöholm. & . * . .

D)? Kristianstads läns östra kust. Ingelstads och Järrestads härad. Kö- pinge, Ingelstads, Valleberga, Löderups, Borrby Och Östra 'Hoby socknar:

• Sida 122
•  Original

Innehavarna av skattlagda ålfisken förbehöllo sig ål- och laxfisket inom dessa områden. I övrigt var fisket fritt. Östra Nöbbelöfs socken: Fisket var fritt. Simris socken: De skattlagda ålfiskenas innehavare förbehöllo sig endast ål- fisket inom drätternas områden, varemot allt annat fiske var fritt. Sim- rishamns stad: Staden utarrenderade ålfisket inom sitt kustojmråde. — Gärds =och Albo härad: I allmänhet var fisket fritt utom beträffande ål. Vid Kristinehofs fideikommissegendom förbehölls allt fiske arrendatorerna av därunder lydande skattlagda ålfisken. Utmed kusten söder om Kivik till Viks fiskläge förbehöllo sig strandägarna allt fiske utom efter ål, vilket tillkom innehavarna av där belägna äldrätter. Vid Rörum och utmed kusten från Kivik till Hvitemölle var laxöringsfisket icke fritt. — Villands härad: Från Gärds härads gräns till Åhus: Hela denna kuststräcka upptogs av skattlagda ål- fisken, inom vilkas område innehavarna jämväl gjorde anspråk på laxfisket. Allt annat fiske var fritt. Kuststräekan Åhus—länsgränsen: Ålfisket strax norr om Åhus var utarrenderat; i övrigt var allt fiske fritt.

E) Blekinge län. Listers härad och staden Sölvesborg. Kusten från läns- gränsen till Hällevik: Strandägarna förbehöllo sig endast ålfisket, varemot allt annat fiske var fritt. Kusten från Hällevik till Hörvik: Ålfisket utmed hela denna kuststräcka var särskilt skattlagt. Kusten från Hörvik till häradets gräns: Ålfisket utmed kuststräckan från Listers huvud till Pukavik var för- bjudet och idkades av strandägarna och ägarna av skattlagda ålfisken. Fiske efter flundra och torsk var däremot fritt på nyssnämnda sträcka. Utmed Mörrums och Elleholms socknars kust var allt fiske utom laxfisket utarren— derat. — Bräkne härad och staden Karlshamn. Kusten av Vekerums by samt Asarums socken: Fisket var i allmänhet icke fritt utan brukades av strand- ägarna eller var utarrenderat. Kusten utanför Karlshamn stads område: Allt fiske var fritt nndantagandes kring Boön, där det var utarrenderat. Hällaryds sockens kust: Allt fiske var i regel fritt med undantag av ålfisket. Åryds och Bräkne—Hoby socknars kust: Allt fiske var i regel av strandägarna förbjudet. —— Medelstads och Östra härad samt städerna Ronneby och Karls- krona. Ronneby sockens kust: Fisket bedrevs av strandägarna själva eller var utarrenderat. Listerby sockens kust: Endast ålfisket med ryssjor var för- bjudet, allt annat fiske fritt. Förkärla sockens kust: Största delen av kusten lydde under Johannishus fideikommiss och var fisket där utarrenderat till särskilda fiskare. Nättraby sockens kust: Fisket utefter hela denna kust— sträcka var med några undantag utarrenderat. Hasslö—Aspö sockens kust: Ålfisket vid Hasslö var utarrenderat. Fisket omkring Bollön var fritt för envar. Augerums och Lösens socknars kust: Ålfisket vid Hästö var utarren- derat. I övrigt förekom endast småfiske, som- var fritt. Sturkö sockens kust: Fisket kring Sturkö var utarrenderat. Vid Ryd och kring Flaggskär var detsamma fritt. Ramdala sockens kust: Betydligare fisken voro utarren- derade, men småfisket bedrevs av strandägarna själva. Fiske efter ål medelst huttning och fiske med garn hade dock varit fritt för. envar. Torhamns sockens kust: Fisket var i allmänhet icke utarrenderat utan nyttjade strand- ägarna mera givande fiske såsom ålfiske. Smäfisket var däremot i regel fritt. I socknens södra skärgård var ålfisket i allmänhet särskilt skattlagt (och övrigt fiske utarrenderat, dock idkades småfiske där även av andra än arrendatorerna. Kristianopels sockens kust: I denna socken funnos många skattlagda ålfisken. I allmänhet nyttjade strandägarna fisket själva.

Av förestående redogörelse torde framgå: att fiske av stimfisk vid rikets västra kust får fritt bedrivas utan hinder från strandägarnas sida. Vid

• Sida 123
•  Original

sådant förhållande torde andra stycket i 3 9' av fiskerättslagen böra äntl— ras därhän, att denna sedvänja lagfästes och förty här utsäges att vid rikets västra kust mä fångst av sådan havsfisk, som går till stränderna i stora stim, bedrivas jämväl av annan än strandägare.

Då vidare framgår att vid Skånes västra kust från Falsterbo .fyr till gränsen mot Halland —— om man bortser från förhållandet vid ett eller annat frälsegods såsom vid Kulla Gunnarstorp — fiske och agntäkt sedan gammalt fått fritt bedrivas av en var med undantag för några i senaste tid förekomna fall, då strandägare utarrenderat fiske eller tvist om fiske- rätt hänskjutits till domstols prövning, torde i lagen böra införas en ut— trycklig bestämmelse om att vid denna kust må fiske och agntäkt bedri- vas jämväl av annan än strandägare; och torde denna bestämmelse lämp- ligen böra intagas såsom ett nytt tredje stycke i 3 %.

Fisklägen i Västernorrlands län och säregna fiskerättsförhållanden vid norrländska kusten.

Grundsunda socken.

]. Fanbyviken under Fan—by by av gammal skatte natur synes ha tillkom— mit efter 1766. Under fiskläget nyttjas Kvistholmens strömmingsfiske (se nr 2 bland strömmingsfisken i länet) samt fiskegrunden Skatan, Svedjeudden, Stjärnndden, Stockhällan, Kroken, Högbergsviken, Röfvarhälet, Hamnskatan, Kallskär, Storsandviken och- Bodumsklack.

2. Holma under Ultrå by av gammal skatte natur. Tillkommet före år 1700. Enligt rannsakning inför vederbörande häradsrätt 1700 27/5 togo' Ultrå byamän landlega och bodlega av de fiskare från »Sör Städren», söm brukade ligga till fiske i Långholmens och Granskärs fiskarehamnar. Under fisk- läget nyttjas Långholmens och Granöns strömmingsfiske (se nr 1 bland ström— mingsfiske-n i länet) samt fiskegrunden Äggskär, Kankgrund, Nygrundet, Staifargrundet samt Inre och Yttre Finngrunden.

3. Skeppsmalen under Ällöns by av gammal skatte natur; fanns till redan år 1682. Därunder nyttjas enligt uppgift av landsfiskalen i orten fiskegrun- den Storgrundet, Nygrundet, Finngrundet, Sjurgrundet, Åströmsklacken, Frisken, Doggersbank, Lotsklinten, Sörgrundet och Lönngru'ndet. Vid en av Arnäs tingslags häradsrätt 1829 14/7 och 15/, hållen häradssyn å laxfisken i Östersjön vid stränderna av Ällöns m. fl. byar uppgavs att Österskär, Mellan- skär och Västerskär sedan urminnes tid begagnades av Ällöns byamän till strömmingsfiske med not och skötar ”och att Skeppsmalens fiskläge av bya- männen utarrenderades till Gävlefiskare, vilka idkade fiske vid nämnda tre skär samt vid Skälbådarna utanför Skeppsmalsviken. Enligt Kungl. Maj:ts dom 1841 27/4 har kronan förklarats icke äga rättighet att utarrendera lax- fisket å följande vid Ällö bys land och strand belägna ställen, nämligen Hill-' mansudden, Haraviken, Västerhällsudden, Tvärhällan, Mellanstället 'och' Skeppsmalsudden', varemot kronan bibehållits vid äganderätten till det 5. k. Ällöns gamla laxfiske eller Ällöns laxnätställe. Sedan sistnämnda fiske varit på tre särskilda auktioner utbjudet till försäljning under skattamanna= rätt utan att något anbud avgivits samt vid undersökning ä platsen utrönts, att någon fisk icke kun-de där fångas, har detsamma uteslutits ur jb enl. kks brev 1853 ”I.-,.

• Sida 124
•  Original

Själevads socken.

4. "Grisslan, under Norrvåge by av gammal skatte natur. Urgammalt fisk— läge, omfattande öarna Grisslan och Vågön. I ett vid Själevads häradsrätt anhängigt tvistemål emellan Norrvåge byamän och Själevads sockens övriga jordägare, Vilka senare påstodo, att Grisslan vore ett socknens allmännings- skär, företedde byamännen 1688 23/2 ett »skattebref» av 1540, enligt vilket Vågön, Vågholme-n och Grisslan läge »för 8 selands skatt i vattnet»; och ogillade i anledning härav häradsrätten socknemännens talan och förklarade Grisslan vara ett byskär. Grisslan" skattlades 1704 2”I., såsom krono och utar- renderades sedermera för kronans räkning. Genom resol. 1769 24/1 förkla— rade Kb” Norrväge byamän icke kunna förvägras att få fiskläget under sin enskilda och fria disposition, enär detsamma befunnits vara inbegripet i byns skatt för 8 seland, varefter byamännen enligt kks brev 1770 20/2 befria- des från den vid 1704 års skl. fiskläget åsatta räntan. Till fiskläget anses höra fiskerätten »vid större delen af Klösan, hälften af Ällön, äfvensom en del af Räskärsön, hvarjämte fiske äfven bedrifves vid en mindle del af fast- landet».

Råskärsön skattlades år 1704 i samband med skattläggningen av Grisslan. Ön beskrevs därvid såsom »ett allmänningsskär, hvarpå någon skog och något mnlbete finnes» samt ansågs motsvara ett halvt seland. Räntan fastställdes av *Kb 1704 14/9 till en halv dlr smt. Med denna ränta finnes lägenheten upptagen ännu i 1739 års jordebok. Jordeböckerna för åren 1742—1767 redo- visa ön såsom efter auktion utarrenderad för en årlig avgift av 2 dlr,- 16 öre till kompaniskrivaren Anders Bring. Från och med år 1768 har än ute— lämnats ur jordeböckerna. Anledningen härtill har icke utrönts.

Klösan angives i 1850 års jordrannsakningsprotokoll för Ångermanlands norra fögderi, & 145, vara »ett ännu oafvittradt kronoskär, begagnas såsom muhlbete af Hörnätts byamän».

I fråga om prästtionden av Grisslans fiskehamn har kungl. kollegium meddelat utslag den 28 februari 1828 (bil. H). Av utslaget framgår, bland annat, att fiskläget då av Nor1våge byamän utarrenderades till fiskare från Gävle.

Huruvida de under fiskläget numera nyttjade fiskerätterna vid Råskärsön och Klösan äro enskilda tillhörigheter till Norrvåge by synes ovisst.

Nätra socken.

5. Try/sunda nr 1. Urgammalt fiskläge. Tillhör kronan och är för stats— verkets räkning delvis utarrenderat. Infört i jb bland kronoegendomar under allm. disp., jordlägenheter, jäml. kks beslut 1924 "la. Till fiskläget hör, för— utom ön Trysunda, Trysundaholmen, Skrubban, Gråskäret, Sundsklubben, en del av Klösan, halva Klösbådan och halva Ällön.

6. Sandviken under Ulfö Norrby. Tillkommet före år 1704. Vid en av hä- ladsrätten i orten den 10 och den 11 juni 1704 hållen »Besiktning, Prof och Ransakning» över Södra Ulfön antecknades, att under Sandvikens fiskläge, där. Ulfö Norrby byamän hade 10 fiskebodar uppsatta för uthyrning, nytt- jades skötsättning vid Gräskärsbådan, Värnsingarna, Värnsingsklubbarna, Sandviksbådan och Rödudden. 7 Ulföhamn undei Ulfö Sörby eller hemmanen 111 3—6 i Ulföns by av gammal skatte natur, urgammalt fiskläge, förekommer redan i 1558 års

• Sida 125
•  Original

12.5 fogderäkenskaper. Vid en rannsakning, som 1704 10/6 och 11/6 hölls å Yttre *Ulfön av häradshövdingen i orten med nämnd samt vederb. kronofogde och

lantmätare utröntes, att Ulfö Sö1by byamän hade i Ulföhamn 32 st. bodal,

'som uthyrdes till hämmande fiskare, vilka till bönderna betalade bodlega

samt viSs landlega föl var båt, som iodde i fiske; ävensom att Ulföhamns— fiskarna nyttjade fisket vid Södra Ulfön från Rensviken till Åskärssnndet vid pass 5,000 alnar i längd samt följande skötgrund, nämligen: Flasen, Åskå— ret, Lönngrundet, Giåbuten, Kvarngrunnan, Norrholmen och Sörholmen på västra sidan av Norra Ulfön samt >v ästra udden på sundet». Sedan Ulfö- hamn under förra hälften av 1800- talet fått en bofast fiskarbefolkning, har landlegan och bodlegan sammansmält till en avgift, den numera utgående

'bodlegan. Under senaste åren ha tvistigheter förekommit mellan jordägarna

och Ulföhamnsfiskarna angående rätten till boningsplatser och fiske. I an— ledning härav ha säiskilda av chefen fö1 jor dbruksdep: t jäml. Kungl. Maj: ts bemyndigande utsedda gode män, efter förhandling med parterna, den 27 juni 1923 till departementschefen avgivit utredning och förslag till åtgärder för åstadkommande av tryggade bostads- och fiskerättsförhållanden för fiskar— befolkningen i Ulföhamn. '

8. Marviksgrunnan under Ulfö Sörby. Urgammalt fiskläge, se nr 6 bland ström—mingsfisken i länet.

Nordingrå socken.

9. Norriällsviken under Mjälloms by av gammal skatte natur. Fiskläget har funnits till åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Därunder nyttjas enl. uppgift av landsfiskalen i orten strömmingsfisket Gnäggsundet nr 1 (se nr 9 bland strömmingsfisken i länet), samt fisket vid Leskären och Storgrundet, det sistnämnda beläget sydväst om skäret Gnägga, gemensamt ,med fiskarna i Räfsöviks och Bönhamns fisklägen. Fisket vid Leskären, som varit sär- skilt taxerat och i 1767 års jb förekommer under rubriken »Kronofiskerier, 1767 ånyo taxerade», såsom Ledskärens ström-mingsfiske med en ränta.. av 51 skålpund strömming eller 1 dlr 14 öre smt, utarrenderades efter auktion 1767 för kronans räkning, men förklarades genom häradsrättens dom 1777 3/4, däri lagmansrättcn 1778 % icke gjorde ändring, vara Omne fjärdingslags i Nordingrå socken >vgamla tillhörighet för strömmingsräntans skull». Vid lagtima ting med Nordingrå tingslag den 7 mars 1683 besvärade sig Mjälloms eller, såsom byns namn då skrevs i jordeböckerna, Nohloms bya- män över den åverkan dem gjordes på deras fiskevatten av insocknes män som upp i landet bodde, som dit sökte »i przetext af Cronskiären»; och resolve— rade häradsrätten: :Allmänna kronoskären sockneinbyggarna att nyttja kan intet vägras, men ingen mä nndcrstå sig 0115 annars skattefiske fara utan byemans lof och minne emot landlega som gammalt har varit, hvilket Nohloms byamän, till godo; böra njuta. till sina skatteägors försvar». 10. Räfsövik under Räfsöns by av gammal skatte natur. Tillkommet före år 1742. Fisket idkas vid Högbonden, Lossmen och Storgrundet. Bördsrätten till Lossmen försåldes av Johan III 1586 26/2 till vissa byar i Nordingrå soc- ken, bland dem Räfsö by. 11. Bönhamn under skattehemmanet Mjösjö nr 1 och Älgsjö nr 1. Till- kommet före år 1742. Fisket bedrives vid Guldgrundet, Högbonden, Lossmen. Mellangrundet, Nygrundet och Storgrundet. Y12. Barstahamn under skattehemmanet Barsta nr 1. Enl. beskrivningen till

• Sida 126
•  Original

G. J. Edmans karta av år 1742 över en del av Ångermanlands skärgård lydde fiskehamnen Barstahamn under. Nordingrå prästbord och vore där sex av Gäfle fiskerskap, förutan bönder från upplandet, vilka från långliga tiden fått tillstånd att där. bruka fiske med skötar; att nämna antalet vore osäkert, emedan ibland vore många, ibland få, dock ständigt sex.

Fiskläget nyttjar, enl. uppgift av landsfiskalen i orten, fisket vid Barstaön, Fågelskäret och Älggrundet.

13. Sörfälls'viken under Fällsviks by av gammal skatte natur. Fanns till redan år 1682. Av Nordingrå häradsrätts dombok 1700 15lm, nr 30, framgår, att fiskare från Gävle då fiskade vid Sörfällsvikens fiskläge mot landlega och bodlega. Fisket bedrives vid Lillgrnndet, Rotskäret och Storgrundet. Enl. Kbs res. 1762 22/3 bibehölls allmogen i Nordingrå vid fisket vid följande i Nordingråfjärden belägna skär, nämligen: Rankan, Kåstaflasan, Bäcker— holmen, J ermesön, Klabben, Långskäret och Rotskäret, mot utgörande av en årlig ränta av 12 dlr smt. I 1762 jb upptogs bland kronofiskerier :Krono— skären' Rakan, Kåstaflasau, Kläppen, Långskäret och Rotskäret» med nyss- nämnda ränta av 12 dlr smt. Vid arrendeauktion 1769 inropades detta. fiske på tolv års tid av tre bönder: i socknen mot en ränta av 3 tur strömming eller 12 dlr smt. Enligt Ångermanlands lagmansrätts dom 1778 %] tillerkändes Häggviks fjärding av Nordingrå socken Långskäret, varunder inbegrepos jämväl övriga förenämnde skär, till nyttjande av strömmingsfisket till dess kronan kunde med laga skäl visa, att strömmingsfisket vid dessa skär icke vore begripet under fjärding-slagets byars eller hemmans skatt.

Nora socken.

15. Berghamn tillhör enligt uppgift av landsfiskalen i orten till hälften Bergs by och till andra hälften Ramsta och Öfvergårds b'yar, vilka samtliga äro' av gammal skatte natur. Under fiskläget nyttjas fiskegrunden Klippan, tillhörigt Bergs by, och Kråkan, tillhörigt Ramsta och Öfvergårds byar. Vid ting med Nora och Gudmundrå socknar den 8 september 1730 hölls genom kks brev den 4 juli 1729 och 16 januari 1730 anbefalld rannsakning rö- rande fisket i skären och vid havsstränderna. Beträffande Berghamns fisk— läge upplystes därvid, att i nämnda fiskläge årligen lågo sex borgare från Gävle och sex bönder från Bjärtrå socken, vilka där idkade skötfiske och »för hvarie båtrod samt bodlega» erlade 4 dlr kpmt. Av denna avgift ansågs synbarligen hälften utgöra arrende för fiskevattnet, och byamännen uppgåvo, att »de och deras förfäder af urgamla tider, utan kval och åtal, njutit denna för-mån elzr frihet». Berörda tingsrannsakning insändes jämte övriga i länet hållna rannsak— ningar i ämnet till kk med Kbs skrivelse 1736 15/11. I brev den 24 januari 1737 angående fiskerierna i gemen i Västernorrland anmärkte kk i fråga om, bland annat, Berghamns fiskläge, att vid rannsakningen icke förmälts hur; långt »grunderne eller fiskeställena» vore belägna från byns strand, varav kunnat prövas, huruvida bönderna kunde »derå —— —- — tilägna sig någon rättighet» samt ej heller om skötfisket tagits i beräkning vid hemmanens skattläggning, Kungl. kollegium anmodade därför Kb att härom låta verk- ställa undersökning och till kk inkomma med berättelse däröver. Den be— gärda undersökningen synes emellertid aldrig hava inkommit till kk. 16. Löfvik _under Löfviks by av gammal skatte natur. Tillkommet före. år 1711. Fisket bedrives en]. uppgift av landsfiskalen i orten, vid holmarna

I 1 4 !

• Sida 127
•  Original

Storholmen, Kullholmen (eller Gullholmen) och Lillholmen' samt vid den s. k. Nysättningen och i Härsjöviken.

Vid fiskerannsakningen den 2 september 1730 upplystes rörande Löfviks byamän, att de hade »4 Holmar eller skiär wid pass 400 famnar. i från deras land och strand belägne». Med berörda fyra holmar avsågos synbarligen (med å generalstabens karta använda namn), Lillholmen, Storholmen, Hamn- holmen' och Kullholmen. Vid Storholmen och Kullholmen brukade byamän- nen skötsättning, amen intet vid de andra tvenne skären, förmedelst bottnens orenlighet». Byamännen gjorde vid rannsakningen gällande, att 31/2 seland av byns skattetal utgjorde skatt för nämnda holmar, och åberopade till stöd här- för, dels att byns 'övriga ägor »efter lantmätaren Spoles afmätning» svarade »som knappast» mot 54 seland, dels »det bevis av 1606 års jordrefningsbok, som de af fram-ledne Befallningzmannen Crusell undfångit». Med »lantmätaren Spoles afmätning» avses en av Nils Spole år 1713 utförd »Geometrisk Af- rijtning» i två kartor, omfattande dels »Löfwikz Byägor», dels >)Löfwikz By- skoug och dess Fijskiewatn». Spoles avfattning av byn har skett på order av landshövdingen i länet med anledning av landskontorets memorial den 8 juli 1711, däri hemställes om undersökning rörande, bland annat, »Löfwikshol- marne», »för. hvilka skattebönderne upbära årl. tax. el. landtlega af de frä- mande (som) idka strömmingsfiske». Å Spoles karta över byns skogsmark är tecknad en »Notarum Explicatio», vari det under rubriken »Fiske» heter: »Under Löfvik by äro notedröijer efter fisk vid de orter som kartan utmärker med Litt. Bl hvarest kan i fiskelige år fångas af JäddOr, sik, abbor, och Stämm ('?) något till hiälpreda i hushållet, elliest skötrodd efter strömming vid långholmarne litt. C så och vid Nore och Södre Skatan, som i fiskelige år väl lönar mödan så att byman till salu der med något af sätta kan. Torsk— ref brukes jämväl kring Långholmarne, var med stundom någon fiärding vankas kan. För öfrigit ett lax skate nät brukas vid udden mitt för Lång- holmarne, för hvilken vån, byman doch årlzn apart skattar 3 La lax, af denne refning kan nu af samtlige vederböranderne undersökas om Löfviksholmarne sortera under byskatten eller intet. Flere lägenheter inga.» Såvitt utrönts, kom någon slutlig prövning av de ifrågavarande holmarnas natur i detta samband icke till stånd.

Vad beträffar det av byamännen åberopade utdragetav 1606 års jordrev- ningsverk för. Ångermanland ha byamännen i en senare gm KM:ts dom 1825 4/a avgjord rättegång ingivit ett av dåvarande häradshövdingen J. F. Biberg meddelat sådant utdrag, enligt vilket vid jordrevningen beräknats »Fiskewatn för — 2 Tunl».

Medan i landskontorets förenämnde memorial uppgives, att landlega er- lades av främmande, som idkade fiske vid Löfviksholmarna, omnämnes någon landlega icke alls i 1730 års rannsakning. Att byamännen emellertid åtmin- stone gentemot utsocknes förbehöllo sig fiskerätten vid holmarna framgår av en vid samma rannsakning lämnad uppgift, att »vid pas år 1693 eller 1696 under. action emot Biärtrå Sochnemän» blivit dömt, »att ingen skulle göra dem på detta deras skatte vatn något intrång», vilken dom kungjorts i Nora sockenstuga. Domen i fråga har icke anträffats.

Vid ting den 14 mars 1791 stadgade häradsrätten på ansökning av Löfviks byamän visst vite för den utbysman, som därefter utan tillstånd gjorde bya- männen något intrång i deras fiskevatten och sälfiske. _ ' '

'År1797 anhöll Gust. Sondell i Skärsätter i Nora socken hos Kb om syn å

' o ' :» " /|- . ' 1 A kartan finnas sex sådana tecken.

• Sida 128
•  Original

de så kallade Löfviksholmarna i Löfviks byamäns närvaro, därvid byamän— nen måtte åläggas visa med vad rättighet de dittills innehaft och därefter ville förbehålls. sig ensam-ma fisket vid holmarna, samt erbjöd sig att till kronan betala ränta för ifrågavarande fiske. I ansökningen uppgav Sondell. bland annat, att det >af uråldriga tider» varit vanligt, att en stor del av Nora socknemän, som ej själva hade tillgång till strömmingsfiske och »i syinnel': het» byamännen i de nästgränsande byarna Skärsätter och Svar-mora fått '»0kva1d och opåtalt nyttja fiskerättighet med skötar» vid Löfviksholmarna ,ifjemte Skatan», men att Löfviks byamän nu ville ensamma förbehålla sig fisket där. Löfviks byamän bestredo i ingiven skrift. ansökningen. Deupp- gåvo därvid, att fisket vi'd holmarna icke nyttjats av andra än byamännen och »dem, hvilka byamännen emot arrende eller eljest uplåtit rättighet der— till». Sedan saken genom Kbs utslag 1797 21ha hänvisats till utförande vid vederbörlig domstol, förekom målet vid häradsrätten 1799 13/2. Häradsrätte'n ut— ställde då målet till prövning och avgörande vid häradsyn, vilken emellertid kom till stånd först den 3 och 4 juli 1801. I utslag sistnämnda dag bibehöll häradssynerätten Löfviks byamän då och framgent vid »omtvistade fyra styc- ken holmar, jemte Norr och Söder Skatan och följaktligen det därvid varande fiske». _Mot utslaget av kronans ombud anmält vad till lagmansrätten blev icke fullföljt.

Följande laxfisken vid Löfviks bys stränder ha haft sig åsatt särskild ränta och i jb redovisats såsom kronofisken: 1. Löfviks stakagårdsläge, taxerat 1637; 2. Löfviks byamäns tre stakagårdar vid Dyön och södra Löfviksholmarna. upptaget mellan åren 1775 och 1790; 3. En stakagård eller [lott-nät vid Norr— skatan av Kb bev. till upptagande enl. resol. 1804 10/,; 4. En stakagård eller ilottnät vid en av hamn— eller Löfviksholmarna, av Kb bev. till upptagande enl. resol. 1803 7/5. Genom KM:ts dom 1825 4/3 har slutligen fastställts härads- rättens dom 1820 25/2, varigenom »Laxnialens eller Sörskatans stakagård» och >Norrskatans ilottnätsfiske» tilldömts byamännen att under deras hemman innehavas. Genom utsl. 1830 7/3, därvid kk efter andel—ställning 1831 14/2 lät bero, har Kb förklarat utrett, att de under 1, 2 och 3 här, ovan upptagna lax— fiskens. vore identiska med de kronan frånvunna fiskena. Det under 4. upp- tagan laxfisket uteslöts enl. kks brev 1852 27/4 såsom ödelagts ur jb. ' '

17. Storön. Urgammalt fiskläge; se nr 10 bland strömmingsfisken i länet.

Hemsö socken.

18. P'rästhushumn under Utanö by av gammal skatte natur på Hemsön. Synes vara ett urgammalt fiskläge. I 1542 jb (den äldsta för Ångermanland bevarade) finnes upptaget ett hemman Prästhus med ett skattetal av 556 se— land'i åker och 24 seland för fiske. Från och med 1543 har sagda hemman i jb redovisats med ett skattetal av 7.14 seland. Sedermera har detta hemman underlagts Utanö by samt från 1718 uteslutits ur jb, därvid dess skattetal sammanlagts med byns. På Utanö hemmansägares klagomål, att en del bönder i närbelägna socknar utan deras lov om sommaren trängde sig »att fiska uti deras skatt- "och fiske— vatten», och därefter drogo därifrån utan »någon landlega eller betalning som fiskevattnet skatta måste», förklarade Gudmundrå tingslags häradsrätt .vid ting 1683 10]11 och 12/11, att hemmansägarna ej fingo! inlova någon »på sina skattägor» att fiska med mindre de samtliga visste därav; komme sedan någon olovaua

• Sida 129
•  Original

'.l .

des in på deras skattevatten att fiska, hade de makt att efter 25 kap. B. 3.1 landslagen taga av honom hans kläder, eller not och föra honom till rätta mader det straff detta kapitel innehölle,.

Enligt en 1730 inför häradsrätten hållen' rannsakning om fiskens, i tings- laget fiskade vid Utanöbornas fisklägen, däribland Prästhushamn, bönder från" Torsåkers och Bjärtrå socknar, samt borgare från Härnösand. Jordägarna uppburo landlega med 4 dlr kopparmynt »av var hel båt, som nyttjat deras bodar»; de av allmogen, som hade egna sjöbodar, betalade endast 2 dlr koppar- mYnts landlega för; varje båt.

Genom kungl. resolution 1652 ”A,, bekräftad 1660 13/3 och 1664 %, hade stad— gats, att »ingen främmande» därefter finge fiska närmare Härnösand än" två mil såväl söderut som norrut, inom vilket område fisket vore staden och dem borgerskap enskilt förbehållet. Med stöd härav försökte Härnösands fiskare att hindra andra att, även med Utanö jordägares medgivande, fiska ä dessas vatten. I anledning härav anhöll allmogen i Gudmundrå "och Tors- åkers pastorat i allmogens av Ångermanland enskilda besvär vid 1727 års riksdag, att så därefter som av urminnes tider få nyttja skötrodden på Hems— ön', varom de sig med skatteägandena förenat. Till stöd härför åberopades en" kungl. resol. 1672 12/12, enligt vilken KMzt efterlåtit dem av allmogen, som vore boende vida från havet och likväl årligen utgjorde gärdeströmming, att [utan »någon erkänslo eller lego» fiska vid de öar och klippor, som vore otaxe- rade och belägna ifrån skattebondens land och strand. Genom resol. 1730 ”I:. förklarade KM:t sig icke kunna villfara allmogen härutinnan, emedan Hems— ön beboddes av 9 bönder under skattemannarätt och åberopade resol. allenast efterläte allmogen att fiska vid de öar och klippor, som vore otaxerade, samt Hemsön dessutom vore belägen inom den trakt av 2 mil, som vore Härnö— 'sand donerad till fiskets nyttjande.

I samma besvär upptogos klagomål av Utanö byamän över att Härnösands fiskare dels prejudicerade dem på deras skatteägor och icke allenast, som vanligt varit, brukade strömmingsfiske med skötar utan också notdräkt samt mulbete ävensom löv— och vedtägt »utan lov eller vederkänslo», dels nekade deras avlägset från havet boende närskylda att vid Hemsön idka sitt vanliga ström-mingsfiske. Enligt nyssnämnda resol. 1730 ”% förklarade KM:t dessa besvär. vara »av samma beskaffenhet» som Gudmundrå och Torsåkers all- moges, ty vad anginge det ohägn de klagade sig lida på sina ägor och mul- bete av Härnösandsborna, kunde alltid vid forum rättas, enär sådant bleve lagligen angivet.

På av Hemsöbönderna förd klagan att Härnösands borgerskap »utan någon land— eller s. k. bodlegas betalande» ville tränga sig in i deras fiskevatten för.- klarade Kb enligt resol. 1731 "/3 sig finna billigt, att alla de, som ifrån Härnö- 'sand ville över sommaren tinga sig fiske på Hemsöbornas vatten, 'ovägerligen därför betalade en viss av skatteägarna stipulerad land— "och bodlega, men på det andra främmande icke måtte vara borgerskapet till något »hinder eller, förfång därutinnan, som inom den' staden till fiskande genom kungl. resol. förbehållna trakt», prövade Kb skäligt att stadens invånare finge, när de i tid anmälde sig, framför andra främmande vara närmast att fiska på Hemsö— bomas vatten, emot den legas erläggande, som »bägge delarna» antingen kunde förena sig om eller en annan därför ville giva.

1 Torde ej ha varit tillämpligt å saltsiöfiske.

• Sida 130
•  Original

få!) ” Säbrå s'ocke'n.

19. Lungö—Sundhamn tillhör en]. uppgift av landsfiskalen i orten 1!) byar i Säbrå socken. Synes vara ett urgammalt fiskläge. ' Enl. kungl. brev 1591 25/3 förbjödos Härnösands borgare att göra Säbrå socknemän något men eller förfång på Lungön och strömmingsfisket där- omkring. Enl'. kungl. brev 1626 29/4, bekräftat 1635 11/n, 1651 a"h och 1664 27/5, efterlätos socknemännen »att behålla» Lungön med strömmingsfisket där— under för sig allena, så att ingen vore tillåtet att på ön hugga och fälla skog eller— däromkring fiska. . Lungön upptogs i jb redan 1544 med ettyskattetal av 21 seland. Efter att i 1660 jb ha redovisats såsom »Ett fiske under socknen — 21 seland» utan an- givande av jordnatnren, men i 1690 jb redovisats under skattetitel upptags ön i 1696 'jb såsom krono; Skattetalet redovisas i sistnämnda jb fördelat på 4 borgare i Härnösand och 19 byar i socknen. , I anledning av sökt skk. förrättades skv. 1702 %. Enl. skv. instr. fanns å ön ej någon åker utan blott äng-' Vid ön var gott strömmingsfiske och där fanns en fiskarhamn, »för vilket fiske denna ö syntes vara ansedd med så hög skatt». Skatteköpeskillingen sattes till 168 dlr smt. Kk anmodade 1703 30/5 Kb att dels inhämta borgerskapets i Härnösand förklaring, huruvida de kunde förete några kungl. brev och konfirmationer på. en sådan handel (om andelar i Lungöns skatt), som de med Säbråborna ingått, dels höra S'äbråborna, bland annat huruvida de ville köpa ön till skatte och därav upprätta en rök samt Om Härnösands borgare efter skatteköpet kunde få fiska vid ön. l skrivelse 1704 23/5 meddelade häradshövdingen i orten, efter att vid tinget ha hört Säbråborna, till svar på sist anförda fråga, att efter skatteköpet finge Härnö- sandsborna »intet vidare där fiska än andra i landet, som förena sig med skatteman om en viss genant på båten, som gement kallas land- eller båIlega och utgöres av alla som få ro och fiska på annars vatten; vilja de ock njuta bodrum gives särskilt bodlega». Ön skatteköptes av Säbråborna 1714 1/3, då kk anmodade Kb att verkligen imittera köparna i ön och dess fiskeskär »med alla sina appertinentier till en fri disposition och obehindrat nyttjande, av- sägandes Härnösandsborna därifrån, så att de med samma ö och fiskeskärs brukande ej vidare sig befatta och de andra något hinder eller förfång till— foga». I 1718 jb har därefter varje bys andel i Lungöns skatt sammanlagts med byns skattetal och ön uteslutits ur jb.

Härnösands stads område.

20. Gånsvik under Gånsviks by av gammal skatte natur på Härnön fanns till redan år 1646. Enl. Karl IX:s priv. för Härnösands stad 1602 9/7 tilläts stadens borgerskap att bruka fiske under »Härnösandsön» mot en avgift till kronan av en läst strömming. Enl. resolution 1647 20/3 förunnade KM:t sta— den »Härnön med därpå liggande mantal, tillhöriga fiskeri och andra lägen— heter, mnlbete och andra commoditeter och nyttigheter kvitt och fritt att njuta och behålla till KM:ts vidare förordning fram-deles». Donationen be— kräftades genom KM:ts resol; 1652 2liv.-, däri Kungl. Maj:t förklarar sig skänka. och giva staden »evärldeligen samma Hernö med alla dess tillhörande lägen- heter kvitt och fritt att njuta, dock bördesmännen deras skatterättighet oför— kränkt, vilken staden dock må hava tillstånd dem att avhandla med deras goda vilja och nöje». Enl. samma resolution förklarades att ingen »främ—

• Sida 131
•  Original

mande» finge fiska staden närmare än 2 mil så på södra so'm- norra sidan, >ntan vare fisket därinom staden och dess borgerskap enskilt förbehållet».

Enl. Härnösands rådhusrätt dombok 1724 1'/2 fordrade Gånsviks byamän betalning av åtskilliga borgare i staden för 3 års »fiskerodd enligt listan» Rådhusrätten ålade de resterande att inom viss tid betala byamännen 2% d'h— kmt »för varje hel båt på året». Gånsviks byamän instämde till Säbrå häradsrätt 1733 '/. en borgare i Härnösand med yrkande om ansvar föratt han olovligen nyttjat deras »skattefiskevatten». De påstodo, att inga andra av stadens invånare än de som stadigt vistades i deras hamnar och kommo överens med dem om »land— och sjölega» finge idka fiske i deras »Skattevat— ten». Svarande åberopade stadens priv. angående fiske vid Härnön och an- såg på grund därav stadens invånare berättigade att fiska på byamännens vatten utan landlega, »enär de intet längre förbliva där än allenast som hastigast resa dit och lägga ut sina vånor över natten eller så och strax taga dem upp igen». Vid ett senare rättegångstillfälle 1734 19/4 hänsköt härads- rätten tvisten till Kbs prövning. Kb förklarade enl. resolution 1738 2*/2 att så länge Gånsviks byamän vore ägare av sina hemman och underliggande hamn, vore de ock till hamn- och bodlega alldeles berättigade, så att de av stadens fiskerskap, som där efter privilegierna läge i fiske, borde med jord- ägarna komma överens om land- och bodlega och icke olovandes intränga sig i deras fiskevatten. På häröver av staden anförda besvär utlät sig kk 1743 MIa: Emedan de 3:ne hemman, hvaraf Gånsviks b'y bestode, funnes vara åbornes skattejord, samt följaktligen alla hemmanens tillhörigheter jemte fisket åbornes egendom, hvaraf, medelst de för staden utfärdade kongl. reso- lutioner så mycket mindre någon afstympning kunde vara tillåten, som åbornes skattemannarätt däruti med tydliga ord vore förbehållen, hvarföre och Hernösands rådstugurätt ansett det för deras skyldighet, som idkat fiske uti Gånsviks fiskehamn, att till Gånsviksborne betala ett visst årligen för varje båt, som dess utslag af (1. 17 Februari 1724 utvisade; ty funne kollegium i anseende till allt sådant Hernösands borgerskap icke äga någon rättighet utan jordägarnas lof och minne att fiska eller nyttja hvarken deras land eller fiskevatten, utan Kbs resolution den 24 februari 1738 vara på goda skäl grundad.

I Härnösands stads enskilda besvär vid 1773 års riksdag klagade stadens fiskerskap över svårigheterna att bedriva fiske till följd av de höga avgifter vid fisklägena, som ntkrävdes av jordägarna. Fiskerskapet anhöll att Kungl". Maj:t täcktes »inskränka jord- och lantägares omättliga vinningslystnad inom billighetens gränser»; och ville fiskerskapet gärna betala kronan visst årligt arrende för fiskeställena, då böndeina i stället kunde erhålla lindring i ut- lagorna Häröver hördes bl.a. Gånsviks byamän, som bestred avseende å fiskerskapets framställning under åbe1opande av Kbs förenämnda resol. 1788 '='/; och kks brev 1743 31/8 samt att de »utgjorde sjöskatt för ett särskilt se— landtal efter jordeboken». Såvitt 11'trönas kunnat har något Kungl. Maj:ts beslut i anledning av fiskerskapets framställning icke meddelats.

21. Solumshamn under Solums by av gammal skatte natur. Synes ha till— kommit före 1766. — :

Häggdångers socken.

22. Svenskär, beläget å fastlandet mitt emot ön' svenskär, tillhör Rogsta bry av gammal skatte natur. Tiden för dess tillkomst har icke kunnat ut-. rönas. Genom Kbsresol. 1646 11/5 förbjöds alla »det vare sig anten Hernöa»

• Sida 132
•  Original

sands borgare eller någor annor, som icke äger der, sammastädes land och strand» att bedriva fiske på Rogsta och dess granuby Skedoms vatten »utan rätta ägandens tillstånd, lof och minne». Vid rannsakning inför häradsrätten' 1706 7], uppgävo Rogsta byamän att de saknade dugliga skötsättningar vid fastlandet, varföre deras bästa fiske vore kring Svenskär och att därstädes kunde ro" vid pass 10 eller 12 båtar. 1736 15/3 stadgades av häradsrätten vites- förbud för "olovligt fiske rpå Dahlunds och Rogsta land och strand tillydande fiskevatten och i synnerhet vid det så kallade Svänskäret».

23. Balsm'ken under Skedoms by av gammal skatte natur. Utmärkt å kar- tan' till en 1767 % verkställd rågångsförrättning mellan Skedoms jojch Torroms byar. Ang. Kbs resol. 1646 ”I, se under Svenskär. Sedan Skedoms byamän besvärat sig över »att de af främmandes fiskande 'och farande på deras en— skilta fiskevatten i synnerhet på den så kallade Skarp och Lerudden, lede stort men och förfång», meddelade häradsrätten 1736 15/3 vitesförbud för olov- ligt fiske å de Skedoms land och strand tillydande fiskevatten.

_ Tynderö socken.

24. Klubbhamn under Afva by av gammal skatte natur, beläget å Flat- skäret, vilket jämte andra skär vid ett den 14 januari 1878 fastställt laga skifte å Afva bys avrösningsjord undantagits för delägarnas allmänna behov under benämning »Skären till gistplatser». Beträffande detta fiskläges tillkomst har utrönts, att, sedan åtskilliga hem- mansägare i Mycklinge, Märgårds, Skilsåkers och Skäggsta byar i Tynderö socken, med förmälan att de, som till största delen hade sin näring av ström- mingsfiske, vore så fjärran boende från sitt fiskeställe Röviken, att några av dem hade en och en halv mil dit, hos Kb anhållit att få uppsätta »fiske- boningar» på Flatskär, Kb genom utslag 1811 20/5 medgivit att sökandena finge vid Klubbhålet på Flatskär »oundgängligaste fiskehus uppsätta och där- städes fiskeredskapen jämväl torka». Utslaget fastställdes efter besvär av åtskilliga Tynderö byamän av kk genom utslag 1811 17/10, men på häremot fullföljd talan upphävde Kungl. Maj:t kks utslag samt återförvisade ärendet till Kb, som- hade att låta verkställa sådan besiktning, som 12 kap. 12 $ 1 och 2 mom. i 1766 års fiskeristadga föreskreve och sedermera meddela nytt beslut, så framt ej en sådan förening om tvisteämnet kunde träffas parterna emellan, som av Kb kunde gillas. Vad därefter förekommit i ärendet har icke utrönts. Under, fiskläget nyttjas kronoströmmingsfisket Rövikshamn nr 1, till vilket hör fisket utanför mittlinjen emellan fastlandet, å ena, samt Afvabådan, Svart- bådan och Flatskäret, å andra sidan; se nr 11 bland strömningsfisken i länet. 25. Skeppshamn under Åkerö by av gammal skatte natur på Åstön, till— kommet omkring år 1700. Vid en den 18—24 augusti 1740 företagen rannsak- ning antecknades om fiskläget bl. a.: »I denna hamn hafva efter, Åkeröbornas berättelse, borgarna ifrån Gäfle Bengt Berg och Isac Isacsson fyratioi år sedan vid pass, såsom begge i skyldskap med Åkeröborna, aldraförst anlagt fiskebodar. På samma sätt erkändes tio fiskare sedan 1721 till denna tid ifrån Helsingeland och Ångermanland dit komne vara, hvilka här nu" vistas, till hvilkas utkomst Åkerögrannarna mästadels uppbyggt sjöbodar, en del hafva ock dem sig tillhandlat, nyttjande nu 13 båtar.» Vid rannsakningen in— gåvoj Åkerö och Å—stö byamän en dem emellan sluten” överenskommelse ang. nyttjandet av »Åkerö och'Åstö skiärgårdar». Enligt denna skulle —— »emot den"

• Sida 133
•  Original

afgift som särskilt utfäst är» — där intagas 6 båtar från Hässjö socken, 6 båtar. från Timrå socken, 6 båtar från Gävle och 2 båtar från Norrtälje.

Under. fiskläget nyttjas strömmingsfiskena Åstön och Åstöns skärgård (se nr 12 bland strömmingsfisken i länet) samt fiskegrundet Lerskär.

26. Storhamn under Åkerö by, beläget vid den vik, som bildas mellan de nu— mera genom ett näs förbundna Åstön och Åstholmen. Urgammalt fiskläge. Vid lagtima vårting med Ljustorps härad 1620 besvärade sig Önde i Åstön *Om de många fiskare, som intränga sig eller intages på Åkerö eller Åsthol— men, så att de, som bo" i landet, hava inge tilfälle att fiska». Saken hemställdes 12 edsvurna, som avgåvo följande dom: »Att de i Åkerö skulle efter denna dag inge flere intaga på Åstholmen än sex främmande fiskare ifrån städer, och Önde i Åstön, som med dem hafver giordt tre marker skattströmm—ing af Åstön med Åkrön, skal intaga tre båtar vid sin gård, som sin bo'd hafva skal i Astholmen.» Vid den under Skeppshamns fiskläge omförmälda år 1740 hållna rannsak- ningen antecknades bl. a. att under detta fiskläge, som då även kallades Kron— hamnen »lyder Ingemarsgrundet eller nu Klubben kallat, och har tre notvarp efter strömming samt skötsättningar till 4 51 5 båtar. Likaledes de några 100zde famnar sydost här ifrån belägne tvenne skötgrund, Lillgrundet och Knarren kallade, därest 4 51 5 skötbåtar tillfälligtvis hava deras utkomst. Här innanföre är Kron— eller, Storhamnen belägen, som af uråldriga tider varit fiskläge och där sju Norrtäljebor samt åtta bönder, tilsamman tret—ton båtar, nu vistas.» Enligt uppgift av landsfiskalen i orten höra till detta fiskläge även Barn- skär och Klubbskär.

Alnö socken.

27. Spikarhamn under Bärängs by, av gammal skatte natur, beläget å det s. k. Skärsundslandet, som medelst ett näs sammanhänger med Bärängs och NYSäters byars fasta land. Synes ha funnits till åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Enl. uppgift av landsfiskalen i orten brukas härunder, bl. a. holmar och skär, Skarfholmen el. Skorfven, Känningsholmen el Känningen och Storhol- men”, Vilka ingå i Spikarö skärgård. Ang. strömmingsfisket Spikarö skär— gård se nr 15 bland strömmingsfisken i länet.

Njurunda socken.

28. Berga under Berga by av gammal skatte natur. Här bedrives enl. upp- gift av landsfiskalen i orten vår- och sommartid fiske »kring hemkusten» samt under hösten vid Brämön, Brämö Kalv, Storgrundet och Juuibosand. 29. Lörudden under Sundsvalls stad. Genom privilegierne för Sundsvall 1624 ”], p. 3 efterläts staden bl. a. fiskehamnen Lörudden. Sedan stadens bor— gerskap hos Kungl. Maj:t klagat över att Juni byamän understode sig »att tillfoga dem all motvillja, förtret och skada på deras af "__st privilegierade och deras stad efterlåtna fiskegrund Lörudden benämnt» blevo byamännen genom kungl. brev 1627 12/2 strängeligen förbjudna »det de härefter sig med förbzde fiskiegmnd icke befatta». Detta kungl. brev bekräftades 1646 30/7. Vid rannsakning 1652 1"],. antecknades bl. a. att Lörudden vore »fasta landet med en strömmingsfiskehamn så väl som skötläggningar vid stranden där när, omkring». 4

• Sida 134
•  Original

Sedan Juni, Nylands och Björkö byamän hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva *förhjälpta till bl. a. Löruddens och Krankuddens fiskehamnar, förklarade Kungl. Maj:t i brev 1682 13/3 att Sundsvalls stad med goda skäl och rätt besutte de ifrågavarande fiskerierna.

Enl. uppgift av landsfiskalen i orten bedriva härvarande fiskare fiske vid »hemstränderna» samt vid Bremön och Kalfven.

Fiskcrättsför—hållandena vid förenämnde. fisklägen äro i allmänhet av mera säregen art. Såsom i annat sammanhang omförmälts erlägga de fiskande i flertalet av fisklägena sedan gammalt avgift till ägarna av den jord, å vilken fisklägena anlagts. Huruvida denna avgift, som i allmän- het icke grundar sig på skriftligt avtal, allenast utgör arrende för den mark, varå boningshus och sjöbodar uppförts, eller så.-som från jordägares sida gjorts gällande innefattar ersättning jämväl för fiskets nyttjande, därom ha under senare år på sina ställen förekommit stridigheter.

För bedömande av denna avgifts karaktär tor.—de böra beaktas de sär— egna förhållanden, under vilka strömmingsfisket sedan äldre tid bedrivits på vissa trakter av den norrländska kusten, särskilt inom Västernorrlands län. Dit samlades under fisketiden talrika fiskare huvudsakligen från Gävle och andra söderut belägna städer. För att kunna med ekonomisk fördel bedriva fisket måste dessa fiskare uppehålla sig åt fiskeplatserna under längre tid, vanligen hela fiskesäsongen. En nödvändig förutsätt— ning härför var givetvis att de finge nyttja stränderna till nödiga anstal- ter för fiskets bedrivande, såsom till torkande av sina nåt, till båtplatser och framför allt för fiskens beredning och saltning. För ernåcndc härav hade fiskarna ingen annan utväg än att träffa överenskommelse med strandägarna, som därvid betingade sig avgifter, vilka utging'o under olika. benämningar och efter växlande beräkningsgrunder. Vare sig nu dessa avgifter kallats strandlega, landlega, båtlega, bodlega eller dylikt eller beräknats med visst belopp för varje båt, som deltog i fisket, med visst belopp för varje hushåll o. s. v., synas de från början ha haft det gemen- samma ändamålet att utgöra ersättning till jordägarna för strandens be- gagnande på antydda sätt i och för fiskets utnyttjande. I flera fall ha dessa avgifters uppbärande även motsvarats av skyldighet för jordägarna att tillhandahålla fiskarna för fiskens beredning m. m. erforderliga sjö— bodar, såsom förhållandet är t. ex. i det största av de norrländska fisk- läglena, det sedan urminnes tid existerande fiskläget Ulföhamn i Nätra soc en.

Redan tidigt utbildade sig på dessa fiskeplatser (fisklägen eller fiske— ha-nmar) en ganska fast organisation i form av s. k. hamnlag med sina. egna hamnordningar, vilka hade till huvudsaklig uppgift att reglera ord- ningen mellan .de fiskande och i allmänhet utestängde andra än hamn- lagets medlemmar från fiske å det fiskevatten, som ansågs tillhöra ham- nen. Efter hand blev det sålunda i fisklägena regel att man fiskade en- dast å det vatten, som ansågs höra till den hamn, av vars hamnlag man var medlem. Till följd härav saknades givetvis anledning att närmare klargöra, huruvida landlegan —— eller vad avgiften eljest benämndes — verkligen innefattade gottgörelse till jordägaren jämväl för själva fiskets utövande. Det synes också mera sällan ha vid domstolarna förekommit tvister om fiske, Vilka berört denna fråga. Av förhandlingarna i här för-

• Sida 135
•  Original

ut under fiskläget Gånsvik på Härnösands stads område refererade vid Säbrå häradsrätt åren 1733 och 1734 anhängiga mål emellan Gånsviks bya— män på Härnön, å ena, och en borgare i Härnösand, å andra sidan, an— gående ansvar och ersättning för olovligt nyttjande av byamännens avskattefiskevatten», framgår, att innebörden av begreppet landlega vid denna tid var omtvistad. De beslut, som, efter det häradsrätten visat må- lets prövning ifrån sig, av myndigheterna däri meddelades, innehålla icke heller uttryckligen något avgörande av frågan om landlegan även ut- gjorde ersä-ttning för upplåtelse av fiskerätt utan torde huvudsakligen alle— nast avsett att uttala, att endast de, som »låge uti fiske» i en viss hamn, finge bedriva fiske å det vatten, som ansåges höra till hamnen. Men då för att ligga i fiske i hamnen, såsom nyss sagts, erfordrades att vara med- lem av hamnlaget (hamnlagare eller fiskelagare), och detta i sin ordning förutsatte att till jordägaren erlades lega, vari sig denna benämndes land- lega eller bodlega, torde det, ehuru denna sedan gammalt varit att betrakta egentligen såsom ersättning för strandens begagnande i ett eller annat av- seende för fiskets utövande, å andra sidan icke kunna förnekas att legan indirekt jämväl innefattade ersättning för rättighet att fiska. Sålunda torde, för att ytterligare beröra det nyss valda exemplet Ulföhamn, den därstädes utgående bodlegan, som huvudsakligen utgör ersättning till jord- ägarna för tillhandahållandet av fiskebod, kunna sägas indirekt utgöra ersättning även för fiskerätt, men icke vara att anse som ett fiskearrende. En motsatt uppfattning har från jordägarnas sida gjorts gällande på grund av innehållet i gällande av Kb i Västernorrlands län den 13 april 1910 fastställda ordningsstadga för fiskläget. När där, i 9 6, sägs, att å ordinarie hamnstämma »verkställes arrendering av fiskebodar med fiske- rätt för efterföljande år», torde detta icke böra annorlunda förstås än att —— såsom ock av fiskarna i läget starkt framhållits — med innehavet av fiskebod följer rätt att fiska eller med andra ord att ingen annan har rätt att fiska på ifrågavarande fiskevatten än den, som i Ulföhamn innehar fiskebod, d. v. 5. där är hamnlagare. En sådan tolkning av berörda para— graf i ordningsstadgan, vars avfattning visserligen är mindre lyckligt vald, vinner också stöd av innehållet i sista punkten av stadgans 10 91. Med hänsyn .till sättet för stadgans tillkomst _ den har fastställts på ansökning av fiskarna utan att jordägarna dessförinnan hörts —- kan den— samma för övrigt icke avse att reglera rättsförhållandet mellan jord- ägarna och fiskarna utan endast att jämlikt gällande fiskeristadga ordna förhållandet mellan fiskarna inbördes.

Ehuru grunden för landlegans uppkomst och förhållandena i äldre tid näppeligen därtill ge anledning ha dock, såsom ovan antytts, i senaste tid på åtskilliga ställen, där en dylik avgift av fiskarna utgöres, alltmera kommit till synes strävanden från jordägarnas sida att göra fiskarnas rätt till sin närings bedrivande helt beroende av jordägarnas samtycke. Det är också dessa strävanden som framkallat den petition från fiskare i Västernorrlands län, som föranlett fiskerättsutredningens utsträckande till den norrländska kusten.

1 Denna punkt lyder: »Vid omröstning tillkommer varje innehavare av fiskehod en röst och avses med fiskebod — förutom rätt till annat fiske — rättighet att använda högst en hel skötbåt och en halv kroksköta samt en halv not för strömmingsfiske å de platser, där tursättning gäller. »

• Sida 136
•  Original

Strömmingsfisket vid norrländska kusten.

Såsom framgår av redogörelsen för förarbetena till 1766 års fiskeristadga var strömmingsfisket på finska sidan av Bottniska viken i äldre tid fritt vid öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder, dock att jordägarna fingo två dagar i veckan, nämligen måndagen och onsdagen, draga det för- sta varpet; och blev denna, redan i Sten Sture den äldres brev av den 20 oktober 1488 erkända rätt, efter upprepade framställningar hos rikets ständer, bekräftad genom kungl. förordningen den 20 april 1763 angående strömmingsfiskets gemensamma idkande av allmogen i Finland. Detta stadgande upptogs sedermera i 8 6 2 kap. av 1766 års fiskeristadga och utsträcktes till att gälla icke blott Finland utan även de som fiskade efter strömming i Öster- och Västerbotten, Västernorrland och Gävleborgs län, men gjordes härvid den avsevärda inskränkning i rättigheten att den skulle gälla endast »där sådant vanligt varit». Man belastade sålunda den fiskande med skyldighet att, i händelse av tvist, bevisa att ström- mingsfiske på det ifrågavarande stället av ålder bedrivits oklandrat.

Att den sålunda stadgade inskränkningen i det norrländska strömmings- fiskets frihet — en inskränkning, som återfinnes såväl i 1852 års fiskeri- stadga som i nu gällande fiskerättslag 3 & första stycket — näppeligen överensstämde med de vid norrländska kusten i allmänhet då rådande för- hållandena torde framgå därav att så gott som omedelbart efter utfär- dandet av 1766 års fiskeristadga återupptogos och sedermera under tider- nas lopp allt som oftast fullföljdes strävanden att få strömmingsfisket vid den norrländsk-a kusten förklarat fritt vid alla skogs-, bergs— och sten- stränder utan annat förbehåll än strandägarnas sedan gammalt bestå- ende förkasträtt tvenne dagar i veckan. Befogenheten av dessa strävan- den vann äntligen erkännande såväl av kommerskollegium i dess år 1840 avlämnade förslag till ny fiskeristadga som ock av rikets ständer, då. de vid riksdagen 1840—41 beslöto att hos Kungl. Maj:t hemställa om en lag— förklaring i den riktning att 8 å i 2 kap. av 1766 års fiskeristadga i verk- ligheten medgåve just en sådan friare rätt till strömmingsfiske som nyss nämnts.

Då vad rikets ständer sålunda beslutit i enlighet med vederbörande de- partementschefs hemställan den 8 augusti 1844 avslogs av Kungl. Maj:t, huvudsakligen därför att det icke kunde anses vara ådagalagt att vid tiden för utfärdandet av 1766 års fiskeristadga en sådan friare rätt till ström- mingsfiske som den påkallade varit vanlig överallt vid de norra länens kuster, där öppna havs-, skogs-, bergs- och stenstränder mötte, torde man med fog kunna säga, att denna motivering för ett avslag vilade på skä— ligen svag grund. Vid en närmare undersökning av förhållandet finner man väl, att den i rikets ständers beslut åsyftade friare rätten till ström- mingsfiske icke, vare sig vid den tid, då. 1766 års fiskeristadga utfärdades, eller därefter, varit vanlig överallt vid de havsstränder, varom fråga är,

• Sida 137
•  Original

men av undersökningen torde också framgå att denna omständighet icke skäligen bör kunna anses utgöra hinder för en lagändring i syfte att så- som allmän regel befästa ifrågakomna redan av 1840—41 års ständer god- kända friare fiskerätt. Vid de norrländska länens kuster, särskilt inom det län, Västernorrlands, där tvister om rätt till strömmingsfiske oftast torde ha förekommit, finnas nämligen sedan gammalt åtskilliga särskilt skattlagda strömmingsfisken — antingen ännu bestående såsom själv- ständiga fiskerier eller ock vid den reglering av kronofiskena, som skett på grund av kungl. brevet den 22 mars 1850, förenade med vissa hemman mot ökning i deras numera avskrivna grundskatt —— inom vilka fiskens områden rätten till strömmingsfiskes utövande enligt sakens natur nte— slutande tillkommer vederbörande fiske- eller hemmansägare. Vidare är att märka att på grund av särskilda i äldre tid meddelade stadganden rätt till fiske, vare sig enbart strömmingsfiske eller fiske i allmänhet, på flera ställen tillkommer vissa städer eller vissa enskilda jordägare såsom t. ex. Härnösands stadl, som genom kungl. resolutionen den 24 december 1652 tillförsäkrats att ingen främmande därefter finge fiska staden närmare än två mil såväl söderut som norrut, inom vilket område fisket vore staden och dess borgerskap enskilt förbehållet, och vidare jordägarna i Säbrå sockenz, vilka genom kungl. brev den 29 april 1629, bekräftat genom kungl. breven den 11 november 1635, den 30 juli 1651 och den 27 juni 1664, efter- lätos att behålla Lungön med strömmingsfisket därunder för sig allena så att ingen vore tillåtet att däromkring fiska. På de ställen, där dylika fisken eller särskilda fiskerättigheter förekomma, har uppenbarligen mera- nämnda friare rätt till strömmingsfiske icke kunnat vinna tillämpning, enär sådana fisken alltjämt skyddats genom det i såväl 1766 och 1852 års fiskeristadgar förekommande som till gällande fiskerättslag över- flyttade "i 12 % av sagda lag inrymda stadgande, enligt vilket, där genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, avtal, dom eller skattlägg- ning eller på annat sätt annorledes än förut i lagen sägs blivit bestämt om någon:; rätt till fiske, det skall vara gällande. Under förutsättning att denna Paragraf fortfarande bibehålles eller åtminstone icke upphäves utan att de fiSkerätt-sinnehavare, som därigenom bleve lidande, erhålla full kom- pensathn, torde ur rättslig synpunkt några betänkligheter icke möta mot en ändrlng av fiskerättslagens 3 $ första stycke i nu antydda syfte, vilket tydligen skulle vinnas därigenom att ur paragrafen uteslötos orden: »å ställen, där sådant av ålder varit vanligt».

* Se sid. 130—131. ? Sc sid. 130.

• Sida 138
•  Original

Saltsjönsket ur skattläggningssynpunkt.

I motiven till sitt förslag till jordabalk * anför lagberedningen i fråga om strandäganderättens begränsning vid havet bland annat följande: »An- tydningar om en begränsning av strandägares område i vatten vid öppna havsstranden och utom skären gåvos först genom Gustaf I:s patent till menige man i Ångermanland och Medelpad den 1 mars 1545. Fisket när- mast land skulle förbehållas strandägarna, men längre ut skulle det få nyttjas av en var mot viss avgift till kronan; genom särskild förrättning skulle gränsen mellan det enskilda och det allmänna fisket fastställas. I Gustaf I:s öppna brev angående fiskerier i Västerhavet den 20 september 1551 omnämnes landgrundet såsom gräns för det enskilda fisket. Av de tid efter annan under 1600— och 1700-talen utfärdade föreskrifterna om skattläggning kan man finna, att. hänsyn därvid tagits även till skärgårds- och havsfiske. Härav följer, att de sålunda skattlagda hemmanen måste anses hava ägt uteslutande rätt till fiske inom vissa områden.»

Nyss omförmälda i åberopade patentet av den 1 mars 1545 antydda för— rättning för utstakande av gränsen mellan det enskilda och det allmänna fisket skulle enligt ordalagen i patentet verkställas av tjugufyra ojäviga dannemän, vilka »uti var landsända syna och rannsaka huru mycket var och en närmast under sitt land fritt och obehindrat uti sådana fisken2 hava och njuta bör, desslikes utlägga vår och kronans rätta treding i så- dana fisken». Några handlingar angående dessa g-ränsutstakningar ha ej anträffats, och icke heller ha upplysningar stått att vinna, huruvida dy- lika förrättningar någonsin kommit till stånd.

Med hänsyn till den betydelse lagberedningen synes fästa vid den om— ständigheten att vid skattläggningen å kusthemman tagits hänsyn även till skärgårds- och havsfiske lämnas här efteråt redogörelser dels för huvudgrunderna i de olika skattläggningsmetoderna med avseende sär-» skilt å frågan om saltsjöfiskets beräknande, dels ock angående sättet för de olika metodernas tillämpande i berörda avseende å skilda orter; och har härvid i flera fall, där omständigheterna sådant föranlett, jämväl ur förevarande synpunkt berörts i äldre tid, före metodernas utfärdande, för- rättade sk-attläggningar. Jämsides med frågan om saltsjöfiskets beräk- nande vid hemmans skattläggning har undersökning verkställts om samt— liga vid rikets kuster belägna självständiga fiskerier.

* Del Ill, 2 kap. Om ägogränser, sid. 133 0. f. "' Syftar på strömmingsfisken.

• Sida 139
•  Original

139 Göteborgs och Bohus län.- SKattlaggningsmetoden för Bohuslän av den 12 december 1690.

»Vi hafva», heter det däri, »funnit själfva fundamentet och grunden till all skattläggning bestå af åker och äng, hvilken utaf enahanda slags art och natur icke finnes; utan som en del är god och en del sämre, så synas sådana ägor böra uti vissa sorter efter dess storlek, god— och fruktbarhet, samt tillig/Jgande härligheter, fördelas till hemman och gärdemantal 1, %, 1/2, I],, 1 , o. s. v.

Sålunda skulle hemman efter beskaffenheten uppskattas till ett helt gärdemantal efter följande olika grunder.

1. Hemman, som hade i åker 10 tunnland ».god bärande lermulljord af råg och korns utsäde» samt i äng 30 parmar god härdvallsäng.

2. Hemman, som hade i åker: »sämre jordmon af sand och skarp lera samt mullsand till 12 tunnors utsäde» och därtill äng ».skarp hårdvall eller madäng» till 40 parmar hö.

3. Hemman, som "hade åker av Viss angiven sämre beskaffenhet till 16 tunnlands utsäde samt äng av »grof eller svag ängsmark» till 50 par- mar hö.

4. Hemman i skogsbygden, vilka hade svag åker och äng, som icke fyllde fordringarna i föregående punkter, men där bristen ersättes med »andre härligheter af skog, mark och utrymme m. m.».

5. Hemman, som — även om de icke kunde uppskattas till ett helt mantal efter nu angivna grunder —— kunde sommar- och vinterföda >>10 a 12 kor och oxar med ung boskap äfven så många, samt 30 st. får och 4 st. ökar eller hästkreatur». Därest ett hemman av detta slag icke kunde under- hålla så mycken boskap, som angivits, men .demia brist kunde fyllas av .»annan härlighet, såsom fiske ?? saltsjön m. m., som deremot kan göra. fyllest, synes det ändå kunna för ett helt mantal göra skäl». Sedan sålunda angivits >>hvad uti [hufvudägorna, som är åker och äng, til ett helt gärdemantals beräknande, så på slätten som i skogsbygden, efter hvars och ens egenskap af jordmon, bör considereras», uppräknas i punk- terna 6—10 vissa »omständigheter», som av skattläggningsmännen borde iakttagas.

Enligt punkten 6 skulle, därest ett hemman hade åker och äng i annan proportion än ovan angivits, »det ena liqvideras emot det andra», efter vissa angivna proportioner.

Punkten 7 ger vissa regler för skogens uppskattning. Punkten 8 föreskriver, att de hemman skola högre taxeras, som äro närbelägna till städerna, där inga fästningar äro, eller vid sjöstranden >>och med en fast större commoditet kunna timmer och annat virke ur skogen bringa till föryttranden än de aflägsne».

Punkten 9 innehåller: »Fiske, som til en gård eller by är så beqväm't' liggandes at det antingen til salu eller hushållets verkliga. understöd nyttjas kan, bör skäligen considereras och iakttagas, antingen at särskilt skattläggas eller till någon proportion emot åker och ängs brist och fel- aktighet beräknas.»

Slutligen skulle enligt punkten 10 komma »i consideration» »andra hem- vmanens nyttige härligheter» såsom »sjöar, qvarnar, strömmar, ållon- och bokskog, urfjäll, häst-, ko- och kalfhagar, för-utan hemmanens nödtorftiga mulbete, samt hn-m—legårdar m. m. af hva-d art sådane härligheter hälst

• Sida 140
•  Original

vara må, och nämnas kunna emot åker och äng, efter hvars och ens arts egenskap och proportion».

Härefter ges i elfte och tolfte punkterna regler, hur räntan av de olika slagen av åker och äng skulle uppskattas.

Till belysande av den i orten rådande uppfattningen om "fiskets skatt- läggning efter den bohuslänska metoden torde jämväl böra anföras ett av landshövdingen i länet vid insänd—ande till kammarkollegium av det uppgjorda projektet till skattläggningsmetod därtill gjort tillägg av föl— jande lydelse: »Föregående projekt och förening om en viss skattlägg- ningsmetod är i min närvaro och med noga öfvervägande af alla härlig- heter i länet uppsatt så, att jag och intet vidare därvid har att påminna än såsom uti själfva projektet intet stort är förmält om fisket i. salt- sjön, som hälles för vara och jämväl är en considerabel härlighet vidare än d. 9 puncten förmäler; har iag härhos till skyl-digh underrättelse lämna velat, att mäste delen af skärgården består af öar och strander, som intet till några hemman eller gärds mantal kunna införas, efter de bestå hvarken af åker eller äng utan äre med fiskare besatte, som sitta här och där i vikar och bärgskräfvorne uti deras smä huskråpor och endast idka fiskeriet, blifvandes årlzn till ett vist taxerade efter som fisket kan vara ymnogt eller slätt till, och fördenskuld därutinnan för- bigås; hvarföre jag och bem:te projekt, som innehåller så väl mit som samtlze betienternes positive oförgripl. betänkande i ofvansagde må. med min underskrift och brukliga signete, här med har velat bekräfta.»

Den allmänna regeln för fiskets skattläggning innefattas i punkten 9. Förutsättningen för att fisket skulle tagas i beräkning vid skattläggning är, såsom däri säges, att det skall ligga så bekvämt till en gård eller by, att det kan nyttjas antingen till avsalu elle-r till hushållets verkliga un- derstöd; och skulle det i sådant fall antingen särskilt skattläggas, var- med här torde avses att det skulle särskilt beräknas till visst belopp 1” hemmanets ränta, eller ock vare sig ensamt eller tillika med annan eller tilliggande härligheter beräknas till ersättning mot äkers och ängs brist. Vad i punkten 5 säges om fiske är tydligen endast ett exempel på möj- lighet att fylla en brist i de fordringar, som i punkten uppställas för att- ett hemman skulle sättas till helt mantal, men även 'här gäller uppen- barligen den i punkt 9 innefattade huvudregelns förutsättning för att .vid skattläggning skulle tagas hänsyn till fisket, nämligen att det kan nyttjas antingen till avsalu eller till hushållets verkliga understöd.

För att utröna, i vilken utsträckning och på vad sätt saltsjöffiske tagits i beräkning vid skattläggningar å .de utmed länets kust liggande» fastig- heter har en undersökning härom skett beträffande samtliga i jordebo- ken upptagna kusthemman och lägenheter och har därvid jämväl upp- märksammats i vad mån saltsjöflisket vid skattevärderingar, där sådana föregått skatteköp, inverkat på skatteköpeskillingens bestämmande. Här- vid är att märka, att många fastigheter, särskilt av frälse och gammal skatte natur, icke varit föremål för någon metodisk skattläggning samt att för en del fastigheter, vilka undergått sådan skattläggning, instru— menten däröver icke kunnat återfinnas och icke heller på. annat sätt stått att Vinna någon upplysning om sättet för skattläggningens verk- ställande. Resultatet av undersökningen som av utrymmesskäl upptar allenast de fastigheter, om vilka upplysning i förevarande avseende stått att vinna, framgår av följande:

• Sida 141
•  Original

Utredning i vad mån saltsjöfiske tagits i beräkning vidskett- laggningar ooh ekattevärderingar å. hemman och lägenheter utmed kusten av Göteborgs och Bohus län '.

Vette härad. Lommelcmds socken.

Mörk nr 1 Västra. 1 sk. —— skv. 1738 23],: »Fiske finnes till detta Cronq— hemmanet, utj Iddefiohlen, hvartill des ägor stöter, men idkas icke särdeles af åborne, efter det icke löner mödan, och bebranta Berg, som- ligga på deras ägor vid Siön', eller Iddefiohlen, äro dem derutinnan mycket hinderliga.» Skk. 1738 20/11. '

Knm'rås nr 1. 1/2 sk. — skv. 1756 ”in, fiske 0. Skk. 1759 28/5.

N äsinge socken.

Hällesmörk nr 1. 1/2 sk. —— skv. 1733 ”3/7: >>Fiske finnes väl utj den här vid belägne Iddefiolen, men åbon berättar sig deraf ej kunan betiäna.» Skk. 1734 ”];.

H ogdals socken.

Hustyft nr 1. 1 sk. —— skl. 1722 12/9, instr. saknas; skv. 1726 12/,,, fiske 0; skk. 1727 "I".

Hustan m- 1. 1]; sk. — skv. 1733 27/7, fiske 0; skk. 1734 ”"/m. Skjuleröd nr 1. 1/2 sk. — skv. 1821 14/11, fiske 0; gården belägen »1/* mil från SaltSjön hvaräst fiske för närvarande ej idkas». Skk. 1822 24/10.

Skee socken.

Hälle nr 1. 3/4 sk. _ gamlt frhemn, 1695 reduc. t. sk. Skl. 1696: »Fisket är, skälig gott i hafvet, och får makrill, torsk, gråsej, hummer, ostron etc.» = 0.

Medvik nr, 1. 1 sk. —— 1], mtl garn—lt sk.; skv. a 2/3 mtl 1821 13ln: »— —; dock i anseende till Hemmanets nära läge intill Stad och Saltsjö, af hvilket sednare någon fördel värkel. bör kunna vinnas för den åbo som däraf vill sig be— gagna, fanns skjäligt öka Hemmanets värde med ett års Räntor, eller 11 års kronovärderings Räntor inaller för nämde 2/3: dels hemman mensal — —.> =la mtl skk. 1824 %.

Kibal m- 1 Norra. % sk. — jrs. 1666, fiske 0; skv. 1719 20/11 instr. saknas; skk. 1734 ”],.

Kibal m'. 2 Södra. % sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »Fiske i Stranden.» Mällby nr 1. 1 sk. — 1695 reduc. från fr. till sk. Skl. 1696: »Fiske är i störe Vesterhafvet» : 0. . '

Boijar, nr; 1. 1 kr. — förr ins. fr. under Blomsholm, 1695 reduc. Skl. 1696: »Fiske i store Vesterhafvet» = 0. Underlagt staden Strömstad enl. kgl. brev 1750 20lm; enl. kks. beslut 1884 1515 uteslutet ur jb.

* 0 betecknar att fiske ei" tagits i beräkning.

• Sida 142
•  Original

Hålkedagen nr 1. % sk. — skl. 1701 '/10:1För nyttan af Skogen och Commodi— teten af Sjön och Staden (Strömstad) ökas 3: 11: 12.» Skv. 1730 3/10, fiske 0; skk.1734 23l,...

Hällekind nr 1- —- sk. —— jrs. 1666:" »fiske rundt om samma Holme.» Skv. 1775 F%: aHällekind merendels kringflutet af Saltsiön — — Saltsjöfiske idkas uti öppna sjön af makrill, torsk ochkoljer = 0. Skk. 1797 17/11.

Tjärndalen' nr 1. % sk. —- skv. 1775 5P9, fiske 0; skk. 1797 17In. Tånga m' 1. % sk. _ 1673'fö1'bytt från fr. till kr. jrs. 1685: »Fiske i Salta. Sjön, som nu intet kan räknas eller omtalas i många år slagit felt — _.» Skk. 1736 "ha. ,

. Risängen nr 1 Norgård. ;,./_. sk. -— jrs. 1666: »Fiske. i Stranden.» Skv. 1754 93/5, fiske 0; skk. 1756 10/1. Risängen nr 2 Sörgård. % sk. — jrs. 1666: >=Fiske i Stranden.» Skv. 1759 ”**/.: *Som ägorne gränsa intill Saltsjön så kunna åborne hafva tilfälle at derstä- des idka något fiske-> Skk. 1759 1"fw.

Tjärnö socken.

. Daftön nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666: »fiske emellan Öijerna joch uti Store Siön»; —— jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu intet vankar.» H'valö m' 1, en holme (under Daftön). — sk. — gamlt sk.; jrs. 1666, fiske 0. Karholmen nr 1, en holme (under Daftön).—sk.—gamlt sk.; jrs. 1666: l»Fiske uti stranden»; jrs. 1685 fisket var den å holmen boende husmannens förnämsta näringsfång och holmen skattlades till »% Mackrill». . Korsnäs nr 1 Upp'egård. 3]. sk. —— jrs. 1666: »fiske uti Stranden Efter detta hemman är ringa uti ägor, fisket slår mycket felt, synes böra förskonas % Extra ord»; Skk.3 3mtl 1836 15/11,3,' 8mtl 1845 2"ln. Styrsö nr, 1, en holme. — sk. — skv.1766 25/ : >I öfrigt befanns denna Holme ganska bekvämlig till Värdshus efter det ligger nära vid Siön, i segelleden för alla Sjöfarande till Strömstad, och vidare dess utan finnes, vid dessa hol- mar (Styrsö, Långholmen o. Kipplingarne jämte några små bergskär),Oströn, Hummer och annat Fiske, i anseende till hvilket allt, vårderingsmännen funne ej ringare kunna sätta denna Holme i skatte Kiöp än två Hundrade daler Silfvermunt, som gör in emot Nittio Pro Cent» (räntan 2 dlr 8 öresmt). Skk. 1766 21/u..— Saltö nr 1. % sk. —— jrs. 1685: »——— —— synes denne som flere af Mantalet på Öijerne och ved Stranderne för fiske skattlagdt, som nu intet vanckar.» Skk. 1/, mt1'1734 ”h, % 23/12 s- å. Rundö nr 1. % sk. — jrs. 1666: »fiske i Stranden»; jrs. 1685: »Synes at denne Ö skattlagd är i förriga tider för Fiske skull som nu ganska slätt är.» Skk. 1722 27/9. Långö nr 1. 1 sk. —— skv. 1745 s],: »Fiske till detta Hemmanet är icke att be- skrifva, vid hemmanets Land, hvarken af små Torsk, Makrell, Hummer eller Flundrer, ”och kunna de uti Salta Siön, icke långt ifrån, med Snören upp— fiska Torsk, Makrell, Vittling och Gråseg, till Husbehof, men icke till Salu, ty på andras grunder måge de icke komma.» Skk. 1747 "l.. Basth'olmen nr 1 (under Långö). —.sk — skv.1745 9/5: )Fisket i Salta Siön, med Krok och Snöre af små Torsk, Makrell, Flundrer och Vittling, knapt till husbehof och ej vidare.» Skk. 1747 li,-'. Koster nr 1 Norra. / sk. —— jrs. 166611'lnfiske i Stranden af Makrill och annan små fisk. Men nu beklaga de sig att fisket hafver på några. År. slaget felt»;

• Sida 143
•  Original

jrs. 1685: »Synes vara skattlagt en del för fiSke.> Skv. 1702 28/5: >>— — och '1 anseende till hemmanets ringa ägor, samt fisket, hvarföre det i forna tider, varit skattlagt, som nu för tiden mycket slår felt pröfva detta hemmans skatterättighet ej kunna högre värderas än de af åborne anbudne åttatioj ”daler ,smt. Förmenandes nämndemännen därjämte att så framt åborne' ej själfva gjort anbud detta hemmans skatterättighet ej k'u'nnat blifva så högt värderadt» (räntan : 23 daler 6 öre smt). Skk. 1741 1/5, därvid åborna betalade en till 6 års ränta förhöjd köpeskilling.

Kile nr 1 Nedre. 1 sk. _ fmdl. skl. 1725 "k.: »För nyttan af något ringa Buskasie, till Bränsle, så och Fiske i Saltsiön, som till detta hemman be— finnes, dock emot gamla tider märke]. aftagit, ökes 10:25:21.» Skv. 1741 1/5. >>Fiske till detta hela hemmanet, så väl som för de andre, på detta Södra Kåsterlandet, är uti Salta Siön, af små Torsk, Makrell, Hummer, Gråseg ochAOstron, men Ostrefånget har mästedelen förlorat sig och förut bortta'gne. dock är det öfriga Fisket den förnämsta lägenhet och förmån, som detta Södra Kåsterlandet följer, blifvande brukat med Vader eller Not, Backer och Snören. _— —- Och sedan föreskrefne lägenheten blefvit till alla delar an- tecknade, och öfversedde, öfverlade värderingsmännen, h'nru stor köpeskilling detta hela hemman Nedre Kile fogeligen tilläggas kunde, och i anseende der- af stannade uti den mening cch tanka, att det samma jemte den närsamhet. desse åbor kunna hafva af Salta Siön med sitt Fiskeri, att anse detta Skatte- kiöp till 6 Års Ränta.» Skk. 1743 ”):7.

Korshamn nr 1 (under Kile Nedre). —— sk. — jrs. 1666 nämnes icke, hvilka förmåner som tillhörde lägenheten men väl, att densamma i äldre tider skatt- lagts till 1], mtl makrill. Skv. 1741 1/5 lika som Kile Nedre; skk. 1743 "I,.

Kile nr 2 Öfre (med Burholmen). 1 sk. —— fmdl skl. 1725 10/5: »För Nyttan af Fiske i Salt Siön samt något småt ankasie till Bränsle så och en liten i Siön belägen härtill hörande Holme eller Ö, Burhålmen benemd, ökes 10: 25: 12.» Skv. 1741 1[:,: fisket ansett vara af samma omfattning och betydelse som för hemmanet Kile Nedre och öfriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 "],.

Lånäegärde nr 1. % sk. — jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön, hvilkit nu mycket slår felt»; — jrs. 1685: »— — kan synas och vara skattlagdt för fisket samt Seglationen, som nu är betagit och förminskat.» Skv. 1741 2/.-,= Fisket lika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 14/7.

Röd m”, 1 (med Färgholmen). 1/4 sk. _ jrs. 1666: »fiske uti Stranden och i Salte Siön med Makrill, som är deras största fiskeri, hvilket nu på några År hafver slagit dem felt»; jrs. 1685: »— —— af lika beskaffenhet med de förriga här på Kåsterö.» Fmdl. skl. 1701 1],D: »Ökes för Commoditeten 'o'ch nyttan af Siön 1: 21:31.» Skv. 1741 2/5: fisket lika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 14/,. .

Brevik m' 1 (med Källskär). 1/2 sk. — jrs. 1685: »Uti alla Lägenheter lika med de förra» (å Sydkoster). Skv. 1741 3/5: fisket lika som Kile Nedre och övriga hemman å Sydkoster. Skk. 1743 ",'7.

IKyrkbsund rm 1 (med Bratteskär). 1/2 sk. — jrs. 1666: »fiske uti Stranden»; jrs. 1685: »denne som andra synes wara skattlagd i förriga tider för fisket och Seglationen skull som nu dem är betagit»; fmdl. skl. 1725 10],S: »För nyttan af Fiske i Saltsiön samt den lilla Holmen, kallas Nötholmen, ökes 5: 10:69 Skk. 1743 14/7.

• Sida 144
•  Original

144 Tanums härad. Durs socken.

Kil nr 1 Norra. 1/2 sk. _skv. 1758 22],2: »—— som hemmanets ägor, gränsa intill Saltsiön, så kan Åbon derstädes idka något fiske när han framdeles hinner dertill förse sig med nödig Redskap.» Skk. 1759 "[I-_).

Hagar nr 1. % sk. — skv. 1753 ”In: >>— — annars kan man vid sommartiden betjena vid detta Hemman, som är närgränsande till Saltsiön, af metan-de.» Skk. 1756 "];. '

Galtön nr. 1 Norra. 1/* sk. —— skv. 1821 31[10: >>—— — uti Saltsjön som går intill ägorna begagnas något obetydligt Fiske.» Skk. 1824 15/1.

Galtön nr 2 Södra. 1 sk. —— gamlt skhemu; jrs. 1666: »fiske i Stranden.» Resö nr 1 Mellangården. % sk. —— hela hemnt ursprungligen gamlt sk. men 7/11 mtl förklarades 1665 för'brutet till kronan; jrs. 1666: »fiskerit slår mycket felt» (fmdlt i danska tiden). Skk. 7/% mtl 1846 29/12.

Resö nr 2 Nedergården. 1/2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1666 : Mellangården. Resö nr 3 Norgården. % sk. -— 1/8 mtl gamlt skhemu; jrs. 1666 : Mellan— gården; jrs. 1685: »fiske i Salta Siön, som nu i många år slagit felt, och änte- ligen betarfvar denna afskattniug.» Skk. 3/8 mtl 1795 5/5. .

Resö nr 4 Uppegården. % sk. —— jrs. 1666 : Mellangården; jrs. 1685 ;: Nor- gården. Skk. 1796 18/11 och 1797 ”in (ej skv.).

Resö nr 5 Östergården. % sk. — jrs. 1666 : Mellangården; jrs. 1685 : Nor- gården. Skk. 1795 5/5 (ej skv.).

Tanums socken.

Kragenäs nr 1. 1 kr. —— indr. häradshöfd. bost.; fmdl. skl. 1720 21/3: »för, den ringa nyttan af Skog, Fiske och närbelägenheten af Siön, ökes 2:12z3.»

Långekärr nr 1. 1/2 sk. — fmdl. skl. 1701 1[10: »för närbelägenheten' af Siön jo'ch des förmån öker 2:13:5%.>> Skk. 1794 13/11 och 1795 24/3.

Björnäs nr 1. 3/1 sk. — 18,"... mtl gamlt sk.; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, som nu för tiden litet vankar.» Skk. 1876 3/. å 15/1. mtl.

Tanum nr 2 Nedergården. 1 sk. — skv. 1822 2017 å %; mtl, fiske 0; Skk. 1824 ”A.., 1845 ”A. och 1863 4/9.

Tanum nr 3 Svensgården. 5/3 sk. — gem-lt frhcmn; 1695 reduc. 1111 sk. Skl. 1696, förmedl. fr. 1 t. 5/8 mtl, fiske 0.

Knäm nr 2 Larsgården. 1 sk. —— skv. 1758 ”in, fiske 0; skk. 1759 10112, Arendal nr 1 Stora. 1 kr. — eckles. bost. 1672 förmedl. t. 3]. och 1584 t. % mtl i alla räntor; 1695 reduc. Sk]. 1696: »Fiske i Store Hafvet och fås där Makrill, Torsk, Gråsej, Hummer och Ostron. — _ I anseende till den förr gjorda för- medlingen samt den nytta åbon kan hafva af fiskeriet pröfvas detta hemman inte vidare kunna njuta någon afskattning utan förblifver vid dess ränta» (18: 16: 4 —— skulle efter refningen ha sänkts till 17: 24: 18). Ånyo skl. 1731 "ln: 7*För nyttan af saltsjön till dessa strandsittare (vid Sannäs strand) ökes 3:8:5.»

Arendal nr 2 Sörgården. % kr. —— eckles. best.; jrs. 1666, fiske 0. Arendal nr 4 Mellangården % sk. —— gamlt skhemu; jrs. 1666: »fiske nöd- torftigt.»

Arendal nr 5 Norgården- % sk. —-— jrs. 1666. fiske 0; skv. 1758 3/9, fiske 0; Skk. 1759 "lx:-

Säm Nedre nr 3 Västergården. 3/1 sk. —- skv. 1757 24/5, fiske 0; skk. 1759 =3/5.

• Sida 145
•  Original

Grebg nr 1 Mellangården. 1/2 sk. ——jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön». Skv. 1790 ”l,, ä, nr 1 och 3: »Fiske i Saltsjön men nyttjas ej vid landet såsom för långt in i skärgården.» Skk. 1796 7/o. .

Greby nr 2 Norgården. V- sk. --— jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön->> % mtl skk. 179 2/7; 1/4 mtl skk.1794 mg,/_.

Greby nr 3 Sörgården. V.; sk. —— jrs. 1666: »fiskc uti Salte Siön.» Skv. 1790 5/8, se nr 1. Skk. 1796 7/45.

Heden nr 1. 1/3 kr. — jrs. 1685: >>Fiske1'i i Salta Siön, om elliest åbon mäktar det bruka, doch det nu många år slaget felt.» Skk. 1/'S mtl 1843 23/6, % mtl 1844 20/8, v,, mtl 1849 .../10 Och v,, mtl 1852 IG/2.

Skickeröd nr 1- 1/& sk. — jrs. 1666: »fiskevattn uti Salte Siön.» Skk. 1842 27[G. Eds'uik nr 1 Norra. 1/4 sk. — jrs. 1666: »fiske uti Salte Siön.» Skk. 1792 3/5. Aleviken nr 1. 1/2 sk.—jrs. 1666: »fiske i Stranden och Salte Siön»; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön»; fmdl. skl. 1694 3/8 o. 4/,,: »Ehuruväl det synes att detta Hemman för ägornes Ringhct borde niuta någon mer afskatning, men som det ligger ved Hafstranden och kan bruka des Fiske i Salte siön förmodar man det kunna bestå ved sin förra förmedling och afskatning», (skattlades efter metodens 11:te punkt till 19:4z18 daler smts ränta, ehuru uträkningen på ägorna efter refningc-n uppgick till allenast 14:22z— dlr smt). Skk. 1760 20/ .

Ulserlåd nr 1. 1/: u. fr. — jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu i många år hafver slagit felt.» 1685 skattevrak; varit kr. under allm. disp.; 1896 20/3 såldt till 11. fr.

Foraby nr 1. 1 sk.—— gamlt skhemu; jrs. 1666: »fiske uti Stranden»; jrs. 1685: ?fiske i Salta Siön, som hafver slaget felt i månge år, emot de förrige tider".

Röd nr 1. 1/= 11. fr. —— jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu slår felt.» Varit kr.; 1895 22/3 sålt till 11. fr. .

Långeby nr 1. 1 sk. _ gamlt skhemu; jrs. 1666: >>fiske uti stranden». Hagen nr 1. 1/& Sk. — jrs. 1666: »fiske uti Stranden». Avgärda hemn under Långeby.

Linnebacka nr 1. 1/2 sk- —-— jrs. 1685: >>Fiske i Salta Siön-”>; skv. 1845 11I.,; saltsjöfisket utgjorde, ehuru ringa till omfattningen, en av hemnts förnämsta förmåner; skk. 1/4 mtl 1846 18/5 och 1], mtl 1851 1211,.

Skäggeröd nr 1. 1/._, sk. —— jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön som nu för tiden litet vankar»; fmdl. skl. 1697 27/10: =—fiske kunna de hafva på Allmänningen i hafvet men elliest ingen Condition — —. Att Hemmanets Ränta öfverstiger Ut- räkningen på ägorna hafva Skattläggningsmännen haft henseende till des när belägenhet vid hafzstranden.» Skk. 1761 9/7.

Ulmekärr nr 1. 1/2 sk. -— jrs. 1685: >>Fiske i Salta Siön»; skk. 1796 4/11 (ej skv.). Kuseröd nr 1 Västra. 112 sk. — varit in men 1668 förbytt till kr.; jrs. 1685: »Fiske finnes i Salta Siön, men vankar något litet»; skk. 1,/,S mtl 1796 ”ln, 1/, mtl 1797 20/. och 1/8 mtl 1852 H.,/(__.

Kuseröd nr 2 Östra. 1/._, sk. —— varit fr. 1668 förbytt till kr.; jrs. 1685: »Fiske finnes i Salta Siön, men vankar något litet.» Skk. 1/4 mtl 1825 10/3 (ej skv.), 1/, m—tl 1852 14/0 och 1/, mtl 1855 61,2.

Krossekärr nr 1. 1/4 sk. — jrs. 1666: »fiske uti salta Siön»; jrs. 1685: »Fiskeri i Salta Siön, men beklagas vankar intet»; skk. 1794 18In.

Ertseröd nr 1 Västra. 3/s sk. — skattevrak 1675; fmdl. skl. 1697 2/m: »Hvad desse 16 öre vid kommer, som öfver skiuter uträkningen på ägorna, hafver Commissionen iemfört emot den nyttan åbon kan hafva af des närbelägenhet vid hafsstranden»; skv. 1790 6/,,: »Fiske är uti stora. Saltsjön, men någon Land- vad kan ej nyttjas.» Skk. 1791 i”,/__.

• Sida 146
•  Original

Bodalen nr 1. 1 sk. _ fmdl. skl. 1703 16/n, fiske 0; skk. 1761 9/7. Björnås nr 1. 3/8 sk. — skattevrak 1693. Skl. 1696: »Fiske på allmänningen i store hafvet, derföre godt efter det är nära hafvet beläget. —— —— I anseende till detta hemmans ringa egendomar pröfvas det inte Högre kunna svara än för 3/& mtl i hemmantal och räntan proportioneras till 12 dlr 30 öre 12 pgr.» —— Räntan kom härvid att med 22 öre 12 pgr överstiga den efter refningen be- räknade, men förrättningsmännen förklarade, att »differentien, som är 22 öre 12 pgr, kan i anseende till fiskeriet bliva beståndande». Skk. 1791 23/8.

Vik nr 1 med Ödegården. 1 sk. — jrs. 1666, fiske 0; jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, men vankar intet.» Skk. 3/8 mtl 1791 23[,,, 1/4 mtl 1846 21/,,, 1/8 mtl 1851 0/6 och 1/, mtl 1860 ”"/3-

Oxtorp nr 2 Norra. 1/._, sk. —— fmdl. skl. 1694, fiske 0; skv. 1765 5/12, fiske 0: skk. 1766 10],.

Skogstorp nr 1- 1/2 sk. _ jrs. 1685: ).*Fiske i Salta Siön. men beklagar det vankar intet»; skk. 1757 5/7.

Aseröd nr 1. 1/2 sk. — varit sk. men genom ödesmål 1690 kr.; fmdl. skl. 1694: »I anseende till detta hemmans goda Mulebetet, jemväl utii-belägenhet ved Siöstranden att han kan bruka sitt Fiskeri, fins och på des ägor 2:ne st:n strandsittare, hvaraf åbon kan hafva årl. grundlega, pröfvas detta hemman kunna svara för den af Tings Rätten projecterade Räntan»; skk. 7/5.

Veddö nr 1. 1/4 sk. —— gamlt skhemu; jrs. 1666: »fiske uti Stranden.» Lindön nr 1. 1/, sk. —— jrs. 1685: »Fiske i Salta Siön, som nu helt slätt en lång- lig tid varit som spörgies och synes vara skattlagd för fisket, och den Segla- tion som åborne på denna 6 för detta brukat.» Skv. 1731 24/11: »Fiske äger detta Hemman uti Salta Siön, hvilket är den förnämsta lägenhet därtill hörer, bestående deras Fiskeri förnämligast derutinnan, att de fiska med Makrill- och Sillevader, samt Flundergarn och Snöre, som iblant kan något inbringa, men i förflutne åren gifvet mera omkåstnad och arbete än nytta»; värderades t. sex års ränta. Skk. 1/12 mtl 1734 6/7 och 1/6 mtl 1736 15/3.

Hafste-n nr 1. 1/& sk. — jrs. 1685: »— -— J emväl skattlagd för fisket, kan blifva hö till 3 palmar, och förmodas stå för 1/., m:t.=» Skk. 1761 0/7.

Hällesön nr 1. 1/g sk. —— jrs. 1685: »— —— skattlagd för Fisket. Intet utsäde, ingen skog, Hö till 11/2 palm som kan hemtas af torra Sandbackar, förmedl. till 1], m:t, och befaras om det skall kunna stå der före.» Skk. 1859 2/4.

Pindön nr 1- 1/& sk. —— skv. 1733 1/8: »Fiske äger detta Hemmanet i Salta Siön, som är den förnämsta lägenhet därtil hörer. — —- Innan på ön fins 2:ne små holmar Långholmen och Kepholmen kallade.————Vid Långholmen fins allena ett litet Vadedräkte. I betraktande af Hemmanets släta vilkor och lägenheter har Värderingsmännen ej högre detsamma värdera kunnat än til 6 års Ränta.» Skk. 1734 29/11.

Otterön nr 1. 1/* sk. — gamlt skhemu; jrs. 1685: >»Fisket nu ej heller i många år vankat.»

Musön nr 1. 1/2 sk. —— skv. 1730 28/o: »Fiske äger detta hemmanet som är en kringfluten ö, uti Salta Siön, hvilket är den förnämsta lägenhet, där till hörer, bestående förnämligast därutinnan, att de fiska med Botngarn och Mackril- samt Sillevader jemte Backer och Snöre. Flere lägenheter äger detta Hem- manet intet, att i akttaga, som det förbättra kunna, undantagande, att det vid Danholmen, Landholmen och Biörnåsholmen, så väl som vid siälfva Ön Musön, äger Vaddräkte, hvarest om Vårtiden drages Mackrill- och Sille- vad — _.» Hemmanet värderades till 7 års ränta »för den närsamhet åborna hafva utaf Siön ock den beqvämlighet de äga, att idka sitt Fiskeri». Skk. 1731 31/3.

• Sida 147
•  Original

i

Långeskär nr 1, en holme. — sk. — sk]. 1727 zz'/.,: »— — Sammaledes för det ringa Fisket, här vid kan nytias, ökes —: 12: _»; skk 1789 "I,. Ulfsholmen m- 1, en holme. —— sk. —— skl. 1727 2”**/**: »— — och nästan af samma

beskaffenhet, som Långeskiär, emedan i. stället för Höbol, här intet finnes, är alt så godt Fiske på denne grund: Hvarföre synes denne Hålme, jemväl kunna Skattläggas till —: 24 öre.» Skk. 1900 G/,.

Amundholmen nr 1, en holme. — sk. — jrs. 1685: >— —— jembäl vorden skatt- lagd för fisket och finnes der hvarken skog eller annan lägenheet, utan en grön Sandbacke som knapt gifver 1/2 Palm Hö, Afskattat mantalet, Anno) 1685 står än i Jordebooksränta 2 rd. 20 öre — _.» Skv. 1755 15/,,: »— — på några ställen litet fiske af Berg ostron.» Skk. 1756 10/7.

Källareholmen nr 1, en holme. _ sk. -—- jrs. 1666: »Kiällerholmen är 1. liten" Bergsholme som kan intet blifva mer än 1 Stack hö, kan intet Skattläggas för noget bör ligga under Edsvijk och gifva der af 1/, tunza makrill för Note— dräkte skull.» Skk. 1799 ***/1.

Kville härad.

Kville socken

a) på fastlandet:

Ödsmål m- .? Norgården. 3/4 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0. Ödsmål nr 1 Innegården- 1/._, sk. — gamlt skhemu; 1690 skattevrak. Fmdl. skl. 1694. »Flere lägenheter fins intet till desse gårdar utan det fiske som brukas i Saltesiön med Not och snöre.» Ianseende till hemm-anets ringa ägor förmedla- des mantalet till 1/2 och jordeboksräntan till 13:21:12 dlr smt »för hvilcken Ränta man förmodar ianseende till des närbelägenhet ved hafsstranden kunna blifva ifrån ödesmålet upptaget på frihet, hälst det är mäst afhyst». Skv. 1761 21/4 »gårdens ägor gå ända till saltsiön, men idkas icke något saltsjöfiske förmedelst åbons oförmögenhet skull». Skk. 1762 1I,.

Ödsmål nr 3 Sörgården". 1/2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0; 1690 öde; skk. 1760 23/1.-

Kjärill nr, 1. 1/2 i. fr. —— gamlt i. frhemn; fmdl. skl. 1721, fiske 0. Råröd nr 1. 1 sk. —— skl. 1703: »Andra Lägenheter finnes intet, utan det Fiske som kan låta sig bruka i Saltsiön hvilken skiuter sig intill dess ägor pa half fiärdingsvär när»; togs ej i beräkning; skk. 1756 2/11.

Ejgde m- 1 Norra. 1/2 i. fr. — gamlt frhemn; fmdl. skl. 1721: »för nyttan af fisket i Saltesiön ökes 2:14:18.=>

Andal nr 1. 1/a 11. fr. _ gamlt frhemn; fmdl. 1671. Åbon fick sin skatt minskad »efterdy fiskeriet, som var hans beste nering, nu stor fri all».

b) är öar och holmar i saltsjön:

Berga nr 1. 3/,1 n. fr. — gamlt kr.; fmdl. 1685; jrs. s. å. »Noget Fiskeri i Siön, som de kunna legga sin skatt ut, och när intet fiske vankar, hafva de inga förtienst-» 1884 13er försålt till 11. fr.

Berga nr 2. 5/22 sk. — gamlt kr.; fmdlt liksom Berga nr 1; Skk. 1854 18,/8. Lössgård nr 1. 1/2 i. fr. — gamlt frhemn; fmdlt 1721. — — Nyttan av fisket i saltsjön taxerades till 3 daler smts ränta. Röd nr 2 Södra. 1/2 i. fr. — fmdl. skl. 1721. v— _ Andra lägenheter finnes intet, utan det fiske som med Vader och Krok kan låta sig bruka uti bem:te Saltesiön, men nu är fisket samt annan näring så förringat som- natten

• Sida 148
•  Original

ifrån dagen det alla gamla Bohuslänska Inbyggare kunna betyda, samt der hos berätta, de Hemmanen vid Siökanten af förstone vordne skattlagda, så för fisket som Seglationen —— _.» Nyttan av fisket taxerades till 2 daler 11 öre smts ränta.

' Hjärterön nr 1 med Florön, Fotstilarna och Korsön. 1/, sk.—gamlt skhemn; jrs. 1665: Hjärterön obebyggd och brukades till äng under Fjällbacka; fiske 0; Florön med kringliggande små skär skl. 1811 21/5; därvid anmärktes att obe- tydligt ostronfiske fanns såväl vid Florön som vid Fotstilarna och Gris- holmarna.

Dyngön nr 1. 1/4 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »fiskei Stora Siön, Efter, detta hemman gifver ingen jordeboksränta, synes böra gifva 1/, Tun:a makrill.»

Gåsön nr 1. 1/& sk. —— fmdl. 1685. Därvid uppgavs, att »vore icke det lilla fiskeriet, så kunde det intet mer räknas än en Backestufva». Skk. 1852.

Stensholmen nr 1, en holme. -— sk. —— skv. 1771 25/7; fiske 0; skk. 1772 "],. Fläskön nr 1, en holme. — sk. — skl. 1845 12/6, fiske 0; skk. 1891 21/5. Väderöarna nr 1 Norra. —— kr. —- skl. 1727 25/,,; skk. 1759 21/5: »—— — består af 29 st. särskilda små holmar — — för Nyttan af Bete för Får och andre kreatur, så ock det ringa fiske, som här vid kan vanka, i synner- het Siälediurs fångande, samt berättigandet af Vrakstrandande ökes 2:——:—.» Åter kr. 1833 och upplåtna till lotsplats. Jäml. kungl. br. 1922 22/12» med undantag av boplatser m. m. åt lotsarna, fr. 0. in. 1924 ställda under domän- styrzs förvaltning. —' Väderöarna nr 2 Södra. —— sk. — skl. 17 7 25/9: »består af 24 st. mindre och större holmar — — hvilka efter Metodens 9:de punct synes kunna skatt— läggas i_ henseende till den förmon som kan hafvas af något litet Fiske och Vraks strandande till Ordinarie Crono Ränta 2:»8:—». Skk. 1759 21/5- 'Den största av öarna, kallad Väderöbod, av Kronan 1867 förvärvad gm expropria— tion.

Dyngön Norra nr 1, Tengeskär eller Långeskär nr 1, Slangerämpen nr 1, Brantholmen nr 1, Vassholmarne nr 1, Beckjan nr 1, Hunden nr 1, Risholmen nr 1, Grötskär nr 1, Borgen eller Skorven nr 1, Klöfslcär nr 1, Glopperne nr 1, Biörngården eller Körsgårdsön nr 1, Långön eller Lingön nr 1, Klätterne nr . 1, Gistholmarne eller Tistholmarna nr 1, Balinnen nr 1, Bogen nr 1: samtliga kronoholmar under allm. disp. och innehavas av lotsarna vid Dyngö lots— plats. Skl. 1798 2"lm därvid togs i beräkning ostron- och hummerfiske, »och äga alla dessa holmar icke vidare förmån, än att vid dem fiskas ostron och hummer, dock utan betydlig fångst, liggande för öfrigt nära öppna hafvet».

Getryggen eller Getsand nr 1. — kr. — innehas av lotsarna v. Dyngö, skl. 1824 27/3; hummer— och ostron fiske togs i beräkning.

Vedholmen nr 1. —— kr. —— innehas av lotsarna vid Dyngö, skl. 1761 och 1777, därvid togs i beräkning trenne notdrag till något litet makrillfångst.

Sandryggen nr 1. —— kr. —— skl. 1840 "ju, fastställd av kk. 1842 3/3; befanns därvid vara »av lika ringa värde» som bl. &. andra holmar Getryggen' el. Getsand, se ovan.

Svenneby socken. Å fast landet:

Kärraby nr 1. 1/, sk. —— skl. 1665, var då en kronans ödegård, som brukades till äng und. frhemnt Kärraby; fiske 0; skv. ä 1/8 mtl 1842 M],: »intet fiske»; skk. 1/& mtl 1843 213/2, 1/& mtl 1849 26In.

• Sida 149
•  Original

Kärraby nr 2 Norra. 1 sk. —— gamlt frhemn; skl. 1704: »Andra Lägenheter finnes intet till gården, utan" den Commoditet gården kan hafva af Salt— siöns närbelägenhets skull.» —— »För des närbelägenhet vid Siön ökes 2:4:——.»

Kärraby nr 3 Vremsgården. 1/: 11. fr. — gmla frhemn; fmdL 1681, fiske 0. Kanebo nr 1. 1/2 n. fr. _ gmla frhemn; fmdl. 1681, fiske 0. Hee nr 1. 1/2 n. fr. —— 1695 reduc. t. sk. Skl. 1696: >>Fiske och få här makrill, torsk, gråsej och hummer, så hafva ock dessa gårdar vid hafsstranden några stugor och strandsittare, som gifva grundlega, hvaraf Heede tillkommer tre strandsittare som dock herregården Vrem hittill dags har nyttjat.» — Den gamla räntan 15:30:12 sänktes enligt revningen till 12:22, men »i anseende till hafsfisket samt den nyttan åbon haft af de på dess grund belägne strand- sittare pröfvas det ingen vidare förmedling eller afskattning betarfva utan blifver ståndande vid förberörda 15 dlr 30 öre 12 pgr smts ränta». — Senare åter fr.

Sandbäck nr 1 Nedre. 1/2 kr. -— gamlt krhemn; fmdl. skl. 1694: »fiske i Saltesiön. —— Ehuruväl detta hemman hafver ringa ägor så hafver man i hänseende till des närbelägenhet ved hafsstranden och des nytta med Fiske- riet, pröfvat detta hemman kunna stå för 1/2 m:t.>>

Sandbäck nr 3 Vremsgården. 1/2 sk. — fmdl. 1684, fiske 0; skl. 1720: »nyttan af Saltsiöns när-belägenhet samt helften uti en Skvalte kvarn», beräknades till 4: 2: 9. 1726 förbytt från fr. till kr. Skk. 1798 1/s.

Svenneby nr 1 Mellangården. 3], sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685, varvid fiskeriet i salta sjön togs i beräkning; 1874 förklarades 1/, mtl för kr. men skatteköptes 1902 14/2.

Å öar och holmar i saltsjön:

Dannemark Och Ullön nr 1. — sk. — skl. 1737; ett notvarp vid norra änden av Dannemarks holme taget i beräkning. Skv. 1761 0/10, en vaddräkt vid Ulön och två vaddräkter vid Dannemark; värderades till 12 års ränta; skk. 1793 7/9.

Sotenäs härad. Tossene socken.

Råghull nr 1. 1/2 i. fr. —— gamlt frhemn; 1694 reduc. till sk.; 1695 donerat till Göteborgs gymnasium und. ins. frihet. Skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön, som ej långt ifrån dess ägor sig sträcker ökes ——:14:22.»

Fintorp nr 1. 1/2 kr. — gamlt krhemn; fmdl. 1684; jrs. 1685: »Fiske i Salte- siön, men vankar litet.»

Klef nr 1. 1 i. fr. — : Råghult. Skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön ökes — :24:—.» . Vik nr 1. 3/8 i. fr. — gamlt frhemn, testamenterat Göteborgs gymnasium; fmdl. skl. 1703: »För närbelägenheten af Siön ökes till det högsta _;15;.___»

Uleberg nr 1 Öf'vergärd. 1/2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. skl. 1665, varvid be- räknades fiske i stranden.

Uleberg nr 2 Nedergård. 1/2 sk.—gamlt skhemn; fmdl. skl. 1665, varvid be- räknades fiske i stranden.

Hunnebo nr 1. 1 kr. — gamlt krhemn; jrs. 1685: »fiske i salte siön men vankar litet.»

• Sida 150
•  Original

150 Askums socken

vid Skagerack (från norr söderut):

Ödbg nr 1 Norgård. 5/8 sk. — gamlt frhemn; 1694 reduc. till sk.; fmdl. skl. 1695, varvid »Nytta och Näring af Mackrelfiske» beräknades så att räntan härför påöktes med 1/2 tunna makrill eller 3 dlr smt. Enl. vdb. häradsrätts utslag 1877 12/8 förklarades 25/104 mtl vara av kr. natur men skk. 1879.

Ramsvik nr 1 Öfvergård och Ramsvik nr 2 Nedergård. 1/2 11. fr. vartdera — gaml. frhemn; 1669 förbytta till kr. fmdl. 1685; skl. 1695: »Fiskeri uti Rams- viks fjol ved saltsiön med not och nät och snöre hvarmed fångas makrill, kålger, vittling till temlig ymnoghet somlige åren, men somlige åren kan ringa falla dervid.» Fastställdes till samma ränta, som den av 1692 års skatt— läggningskommission över bytesgodsen påförda, enär gårdarna ansågos »för den goda belägenheten af fiskeri, som der finnes, kunna väl svara derför», för- sålda till 11. fr. 1899 "],.

Ramsvik nr 3 Framgård. 3/, sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685; vid skl. togs fisket i beräkning.

Långevik nr 1. 1/2 11,. fr. — gamlt frhemn; vid skl. 1665 beräknades »Fiske i Stranden».

Vägga nr 1 Norgård och Vägga nr 2 Sörgård. 1/, 11. fr. vardera — gaml. frhemn; vid skl. 1703 beräknades för båda hemn »närbelägenheten och nyttan af Siön» till 3 dlr 7 öre 161/2 pgr smts ränta.

Ödby nr 4 Nedergården. 1/4 11. fr. —— skl. 1731: »Landgång och fiskeri uti stranden men bruka intet annat än med metning.» Härför beräknades 13 öre 16 pgr. smts rån-.te

Dala nr 1 1/_ sk. —— skv.1792 14la, fiske 0; skk. 1794 ll'/9. Hofoenäs nr 1.1 11. fr. — 1694 reduc. från fr. till sk. 1695 donerat Göteborgs gymnasium under 11. fr. frihet Skl. 1703: »för närbelägenheten af siön samt andra commoditeter» beräknades 6 dlr 3 öre 16 3/4 pgr smts ränta.

Kärrshåla nr 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1685: »fiske i siön vankar litet.»

Kmitsvik nr 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske i salte siön men nu för tiden vankar litet.»

Håle nr 2 Nedergård. 1/2 11. fr. — gamlt frhemn; fmdl. 1681, fiske 0. Rörvik nr 1 Östergård. 1 11. fr. —— 1694 reduc. från fr. till sk.; 1695 donerat Göteborgs gymnasium under 11. fr. frihet. Vid fmdl. skl. 1703 beräknades för »nyttan af Siön» 3 dlr 3 öre 11 1/& pgr smts ränta.

Ö i saltsjön:

Malmön nr 1. — sk. — tidigare krhemn med ränta 41 dlr 28 öre; fmdl. skl. 1685: »derpå bor några fiskare som nära sig av Fiskeri — -— synes intet kunna skatta för något hemmantal utan allenast att gifva sin ordinarie ränta de 14 valer törefisk som är 21 dlr smt»; Vid skv. 1720 omnämndes, att strand- sittarna »nära sig af Siön med Fiskeri»; skk. 1720 12I,.

Stångenäs hal-ad.

Bro socken.

Rågårdsdal nr 1. 1/2' sk. -— jrs. 1665: »utsäde 4 tunnors land, — — fiske i stranden, och efter, denne. Gården hafver några bättre oommuniteter än de

• Sida 151
•  Original

förige (Klefva nr 1 och 2, som förskonades 1/, uti extraord), synes han höra förskonas 1/4 uti Extraord.» Jrs. 1685, fiske 0; skk. 1/& mtl 1761 3/11 utan skv.

Fiskebäck nr 1. 1 11. fr . — gamlt frhemn; vid fmdl. skl. 1703 beräknades för >Commoditeten af Siön och fiske» 2 dir 7 öre 12 pgr smts ränta.

Svee nr 1. 1/, sk. — fmdl. 1685 och 1698. Vid skl. 1685 beräknades fisket i saltsjön. Gm ved. häradsrätts utslag 1877 ”f,, förklarades 1/3 mtl för kr. men blev skk. 1885 30I,,-

Klefva nr 1 Öster. 1], sk. _— fmdl. 1665, jrs. s.å.: »fiske i Stranden». Skk- 1/, mtl 1771 ***/12, 1/a mtl 1832 27/7.

Klefva nr 2 Väster. 1/2 sk. — fmdl. 1665 : Klefva Öster. Skk. 1/o mtl 1771 "II,, V, mtl 1832 27/7, 1/12 mtl 1857 23/9-

Ed nr 1. 1/._. sk. —— fmdl. 1668, fiske 0; skk. 1/8 mtl 1760 20lm, 3/8 mtl 1832 ”',-',. Näfverkärr nr 1. 1/, sk. — gamlt skhemn. Räntan påökt 1685, varvid fisket beräknades.

Lyse socken

a) på fastlandet (från Brastads sockens gräns vid Brofjorden utmed saltsjön till samma sockens gräns vid Gullmarsfjorden):

Sörkila nr 1. 3/4 11. fr. -— gamlt frhemn; 1685 förbytt till kr.; 1692 års kom- mission föreslog förmedl. skl. 1695: »Fiske uti Bro fjol ved Saltsiön med ref allenast, hvarpå fångas makrill, kolger, torsk och vittling, dock icke till att föryttra.» Ansågs kunna hava »temlig näring af fiskeri», varför förmedl. ej kom till stånd. Gm kks res. 1720 "V,. 1722 28/5, 1723 22[3 restituerat till fr.

Hammar nr 1 Väster. 1], kr. — gamlt krhemn, indr. militiebost.; fmdl. 1680 0. 1685. Endast vid den senare fmdl. skl. omnämndes »fiskeriet».

Hannem'k nr 1. 1/2 sk. — fmdl. 1681, fiske 0; skk. 1760 31/10. Var ursprung— ligen skhemn.

Humlekärr nr 1 Väster och Hu-mlekä-rr nr 2 Öster. 3/, kr. — gaml. krhemn; fmdl. 1685, jrs. s. å.: »fiskeri i Saltsiön men nu för tider vankar litet.» Nr 2 skk. 9/1, mtl 1792 G/,,, v,, mtl 1829 6/5.

Sjöbol nr 1. 3/4 sk. —— fmdl. 1685: »fiske i saltsiön beklagar sig litet vankar»; skk. 1791 25/8.

Lyse nr 2 Nedre. 3/4 sk. —— fmdl. 1685. fiske 0; skk. 1791 23/3- Lyse nr 1 Öfre. 1/2 kr. —— gamlt krhemn, indr. länsmansbost., fmdl. 1685, fiske 0-

Slättene nr 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn; fmdl. 1681: »fiske i Stora Västersiön.» Kyrkeby nr 1. 1 sk. _ fmdl. 1685: »Fiske i saltsiön men nu för tiden litet vankar»; skk. 1762 25/2.

Sandåker nr 1. 1/2 sk. — fmdl. 1683, fiske 0: »fiske i siön men vankar litet.» Skk. 1760 ”*./,.

Slättene nr 2 Ödegården. 1/, sk. —— fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1762 ”4/4. Klättene nr 1. 1 sk. — fmdl". skl. 1665 och 1685, fiske 0; skk. 1/2 mtl 1761 '/,,. V, mtl 1832 ”V,.

Berga nr 3 Öfre. 1/2 11. fr. _— gamlt frhemn, donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703; för »Närbelägenheten af Siön och andre Commoditeter af Husmän och Strandsittare» beräknades 1 dlr 17 öre sm—t.

Skal m: I (tidigare Skåhr). l/z 11. fr. — gamlt skhemn, som på 1600-talet blev fr. 1694 reduc. och 1695 donerat Göteborgs gymnasium und. 11". fr. frihet. Skl. 1703: »Fiske kan brukas på Allmänningen i Salt Siön som finnes ll, mihl närbelägen, men har eller tillkommer ingen Lännestad.» Fiske 0.

• Sida 152
•  Original

Kådene nr 1. 1],1 sk. _ fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1761 3/11. Ulseröd nr 1 Stora. 1 sk. —— skv. 1755 23I,: »— — Fiske i saltsjön som brukas med dörg.=> — —— skk. 1756 26/m.

Berga nr 1 och Gåsehogen. 3], sk. ——- gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske i salta siön men nu för tiden vankar litet.»

Hammar nr 3 Norr. 1/2 11. fr. — gamlt frhemn, donerat till Göteborgs gymna- sium; fmdl. skl. 1703, fiske 0.

Fjälla nr 1. 3/, sk. _ fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1746 21/u_ Kjäga nr 1. V, sk. -— fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1734 ***/,,,. Torgestad nr 2 Norr. 1/: sk. -—— gamlt skhemn; fmdl. 1685: »fiske i salte siön, men vankar litet.»

Flat nr 1 Norr. V2 sk. —— fmdl. 1685: »fiske i salte siön men nu för tiden litet vankar.»

Flat nr 2 Söder. V._, 11. fr. — 1694 reduc. från 11. fr. till sk.; 1695 donerat und. dess förra fr. frihet till Göteborgs gymnasium. Skl. 1703, fiske i Gull— marsfjorden, som dock ej togs i beräkning.

b) öar och holmar i saltsjön:

Kornö nr 1 Stora. — sk. —- vid skv. 1820 LV," å Stora Kornö med holmarna Bläckhall och 5 st. av de s. k. Brandskären förklarades att »i anseende till tillfället af skärgårdsfiske» skatteköpeskillingen skulle höjas till 23 års ränta eller efter 14 sk. 8 rst bko för år tillh- 7 rdr 1 sk. 4 rst bko". V._, Stora Kornö gamlt sk. V2 St. Kornö skk. 1830 30/3.

Wästanskär, Brandskär nr 1, Borgmästaren Stora och. Lilla. kr. — upplåtna åt lotsverket enl. kks. utsl. 1827 11],2; skl. 1829 10/0, fiske 0.

Gunnarskär nr 1. kr. — skl. 1737 2,4],, fiske 0. Klöf'verskär nr 1. kr. —— skl. 1737 24/7, fiske 0. Lindholmen nr 1. kr. — skl. 1791 24/5 till en ränta, »hvilken i afseende på denna holmes belägenhet med fiskes idkande men ingalunda i jämförelse med de 2:ne obetydlige ängsbitarne som här finnes, blef utsatt till 32 sk. Specie»; skv. s. (1. till 7 års ränta.

Orusts västra härad. Morlanda socken a) på Orust (från norr söderut):

Kongs-viken nr 1. ] sk. —— gamlt skhemn, vari kronan ägde 8 öresbol jord. Jrs. 1665: »fiske i Stranden»; 1693 reduc. från fr. till sk. Skl. 1695: »Fiske i Saltsiön som skiuter sig in till gårdens ägor»; ej beräknat. Skv. 1720 13lm: 1Fiske i Saltsjön.» 8 öiesbol skk. 1725.

Slätthult m 1 Stora. 3/, sk. — 1694 ieduc. fr. ins. t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0.

Glimsås nr 1. 1 sk. _ jrs. 1665: »Fiske i Stranden — _ Ellelös Strand- sittare äro på denna. Gårds Grund belägna»; 8 öresbol gammalt krono, 12 öresbol reduc. fr. ins. fr. till sk. 1695 skl. därvid beräknades Commoditeten av Ellös strandsittare 8 öresbol skk. 1734 31/,,.

Huseby nr 1 Lilla. V, sk. — förr ins. fr. und. Mmlanda säteri; 1694 reduc. t. sk.; fmdl. 1695, fiske 0 Huseby nr 2 Mellangarden.1/. sk. -— 1682 kr. för ödesmål. Fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1704 30/3.

• Sida 153
•  Original

Huseby nr, 3 Stora. 1 sk. — skv. 1738 15]T: »— — vidare är litet fiske i Salt- siön med mete eller dyrg, hvarest kan fås små fisk af mackrill och hvitt— ling — —.>» 2/3 mtl Skk. 1747 2]..0.

Bua nr 1.1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Köperöd nr 1. /2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1665: »Fiske

iStranden»; j1s. 1686: »Fiske till husbehof.»

Biönny nr 1. V sk. —- Va mtl gan11tsk.; jrs.1:.665 »Fiske i stranden»; 1686 fmdl. fr. V.. t. V,1 mtl, fiske 0; skv. 1747 ”V-: »— — här är tillfälle idka något fiske, emedan ägorna gå i Saltsiön. » Va mtl skk. 17 50.

Tönsäng nr 1 Östergården.1/._ sk — 1694 reduc. fr. ins. fr. till kr.; fmdl. skl. 1695: »— —— Flere lägenheter finnas intet utan det fiske som brukas i Salt- siön»; skattlades efter metodens 12zte punkt »för dess Commoditet vid Siö- stranden».

Backa nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1714 efter ödesmål kr. Skv. 1761 1Vs: »Kvarnställe är ej till hemmanet ej eller något annat fiskevattn, än i Saltsiön, till hvars närmaste strand är en fjerdedels mil från gården.» Skk. 1762 15/5.

Hällevik nr 1 Mellangården. 1 sk. —— jrs. 1665: »>— — fiske i stranden eller Kråkesunds fiol»; fmdl. 1686: »— — ägorna går i Stranden men vankar litet fiskeri —— _.» Skk. 1704.

Svanvik nr 1. V, sk. — 1627 förbytt fr. danska kronan t. i fr. und. Mor- landa säteri; jrs. 1665: >»—— -— fiske i Stranden —— _.» 1694 reduc. 11 öresbol jord eller 2 dlr 24 öre smts ränta t. kr. och det övriga till sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0; skv. 1772 "V.. åkronojorden »———härligheter och förmåner—__heläg'en- heten till att idka fiske uti Nordsjön»; värderades t. högst 10 års ränta. 11 öresbol skk. 1772 7/8.

Hällevik nr 3 Västergården. V., sk. — j1s.1665: »»— — Fiske i Stranden», 1695 reduc. fr. ins. fr. till sk., skl. 1695: »Hellevike Straud——5 Strandsittare på gårdens ägor. Flere lägenheter finnes intet till desse Strandsittare utan de sin föda och näring alldeles utur Siön sig förskaffa. Flere lägenheter fins intet till ofvanbemzte gård utan det fiske som kan brukas i Salte siön, som skiuter sig in till gårdens ägor. I anseende till den beqvämlighet detta hemman har af sin Strand tillöker 2: -—:—.»>

Barrevik nr 1. V . sk. — jrs. 1665: »Fiske i Stranden närhendes, kan intet- högre skattlägugas» Skk. 1710 13/G.

Tången nr 4 Öfra. V._, sk. —— j1s.1665: »—— _ Fiske i Stranden der de behaga brukat — _. » 1666 fmdl. från 1 t. V mtl; skv. 1731 ”% »Fiske i Saltsiön», ej ökat värdet. Skk. 1734 ”V..

Tången nr 1 Mellan. V sk — f111_.dl 1629; j1s.1665: »—— —— Fiske i Stranden.»

Skv. 1731 28],: »Fiske i Saltsiön», ej ökat värdet. Skk. 1734 ”V .

Tången nr 9.1], sk. — j1s.1665: >>Fiske i Stranden.» 1666 påökt. Skv 1723 2]: >— —— b1ukas af Strandsittarne i Mollesund —— — fiske i Saltsiön, som är Strandsittarnes endaste Näring.» Skk. 1752 23/7.

b) öar och holmar i saltsjön:

Bua nr 2 på Flatö. 1 sk- —— 1694 reduc. fr. ins. fr. till sk.; 4 öresbol kr. Skl. 1695: »Ostre fiske i Saltsiön samt annat slags fiske som af en bonde kan mäktas och brukas och vidmakthållas»; skl. efter metodens 12zte punkt »efter som han i Skogbyggden och ved Siön välbelägen är». Skv. 1720 1.3/,.,: »Ostre- fiske med annat i Saltsiön.» 4 öresbol skk. 1725 7/6,

• Sida 154
•  Original

Kila nr 1. 1 sk. _— gamlt skhemn; jrs. 1665: »— —— Fiske i stranden, denna gård är afskattad 4 skeppr malt, men efter. han hafver goda och behållna ägor, alltså bör denna afskattning utgöras.»

Korsgård nr 1. 1 11. fr. — 1694 reduc. fr. 1. fr. till sk.; skl. 1695 påökt; fiske 0; 1712 åter 11. fr.

Lafö nr 2 Östergård. V2 sk. — jrs. 1665: »— —— Fiske i Stranden.» 1694 reduc. fr. ins. fr. t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0.

Lafö nr 1 Västergård. V2 sk. _— jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1694 reduc fr. ins. fr. till sk.; skl. 1695: »Fiske i Saltsjön, ty gården är belägen på en kring— fluten Ö.» Skattlades efter metodens 12:te punkt »för des beläglighet vid Siöstranden och Fisket».

Herrmanö nr 1. 3]. sk. — jrs. 1665: »Noch är synt ifrån Härmanö en stor del af ön till Gullholmeu, som 7 personer bruker till äng och få hvardera. 6 stackar hö, blifver tillsammans 42 stackar, förutom mulbete nödtorftl. och gifva derför 1 tunna malt, som gården hafver tillförneutlagt, vore billigt att Gullholmen ännu pålades att taga ifrån gården någon skatt eller han blifver sin mark mechtig, denna gård kan intet göra för helt mantal i extra,— ord. med mindre att egendomen blifver därtill lagd. Eljest bör han njuta förmedling V4 extraordinarie.» Fmdl. 1666; skk. kronodelen 1747 "I”.

Mållön nr 1. sk. — en ö; förr V. mtl kr.; jrs. 1665: »brukas till Mulebete af Mollesunds män; —— —- Synes icke böra räknas för något mantal i extra ordinarie räntor.» Fmdl. 1686; skk. 1752 '”].-

Skaftö socken a) på Skaftön:

Fiskebäck nr 1. 1 11. fr. — skl. 1690: »Fiske och nyttan af siön 4: 31: 17.» Berg nr 2. 1 sk. — fmdl. skl. 1695, fiske 0. Skk. 1724. Backa nr 2 Lilla. V, 11. fr. — skl. 1690: »Fiske och Commoditeten af siön 2:7z21.»

Backa nr 3 Stora. 1 11. fr. —— skl. 1690: »Fiskc och Commbditeten af siön 4:23: 3.»

Lönndal nr 1. 1 11. fr. — skl. 1690: »Fiske och Commoditeten' af siön 2: 19: 3.» Stufveröd nr 1 Lilla. V2 sk. — 1682 reduc. fr. ins. fr. till sk. Skl. 1695: »Fiske som brukas i Salt Siön som skiuter sig runt omkring dess ägor»; ej beräknat.

b) öar och holmar i saltsjön:

Jonsberg nr 1. V& sk. —— fmdl. 1665: »hafver sin näring och uppehälle allenast af Fiskeri, nogot till Mulbete.» Skk. 1720 27I,.

Gåsö nr 1. V. sk. —— jrs. 1665: »Fiske uti saltsiön.» Skv. 1739 12110: »fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttjas.» Skk. 1741 1/10-

Tegneby socken

a) på Orust (från Morlanda sockens gräns utmed Lyrösundet och vidare åt norr utmed Stigfjorden):

Boxvik nr 1. V2 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; förmedlingen godkändes. Nötskär nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: fiske 0.

• Sida 155
•  Original

Ramshult nr 1. 1/3 sk. —— jrs. 1665: »Fiske i Stranden» : 0. Skv. 1737 4/4; »Fiske uti Saltsiön som går till ägorna.» Skk. 1738 20],,-

Torp nr 1. 1/2 sk. — skv. 1735 i'/,_: »-— — fiske eller andra härligheter finnes intet»; skk. 1738 "I.,.

Tvet nr 3 Östergård. 1 sk. — fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1724 20/.l,; skv. fiske 0. Vasseröd nr 1. 1/4 sk. — skv. 1735 &,'5: »Saltsiön går in till desse egor och så- ledes tillfälle till fiske i västersiön.» Skk. 1736 ""/4.

Lalleröd nr 2 Öfvergård. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden» m. m., i följd varav skedd avskattning ansågs böra återgå.

Lalleröd nr 1 Nedergård. 1/2 sk. —— gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665, fiske 0.

Strand rer 2 Öfra. 1 sk. — jrs. 1665: »—- — en Skön Holme, som 20 Creatur kan hafva sin föda om sommarn, Fiske i Stranden — — Denna gård är af- sagd 3 skpr malt, ty synes denna afskattning böra utgöras.»

Strand nr 1 Nedre. 1 sk. —— skk. 1724 20/2; skv.: »fiske i Saltsiöu» = 0. Holm m: 2 Yttergård. 1 sk. —— gamlt skhemn;j1's. 1665: »Fiske i Stranden.» Holm nr 3 Östra. 1 sk. — skv. 1721 10/G, fiske 0; skk. 1724 20/2.

b) på Lyrön:

Bö nr 1 Västergård. 1/2 11. fr. — gamlt frhcmn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »— —— Fiske i Stranden» = 0. ,

Röd nr 1, I/,, Låssbo nr 1, 1/4, Bö nr 2 Östergård, 1/2, Bot nr 1, 1l,, Bäckevik nr 1, l/2, Äng nr 1, I],, samtliga gaml. u. frhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »fiske i stranden»; förmedl. godkändes.

Orusts östra härad. Stala socken

på Orust (från Väster åt öster):

Hjälmvik nr 1 Yttre Nedergård, nr 2 Yttre Nordgård. nr 3 Yttre Uppegård, vart och ett 1 sk. fmdl. 1686, fiske 0. Skk. 1724 2("/2.

Kärreberg nr 1. 1 sk. —— 1694 reduc. fr. sätes fr. t. sk.; skl. 1695: ven Holme i Saltsiön Fläskeholmen benemd, bete til 1 bock bred vid ett Röskie Stånd —— Fiske som kan brukas i Saltsiön som skiuter sig intill des ägor»; ej beräknat.

Säckebäck m- 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »— — Fiske i Stranden»; ej högre taxerat. 4 öresbol kr. jord; skk. 1704 30/3.

Tjörns härad. Klöf'vedals socken (räknat från öster åt väster och söder):

Hvalsäng nr 1 Nedergård. 1/._, sk. —— gamlt skhemn, som 1650 av bonden gi- vits under kronan; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» Skv. 1756 "],: -— —— »fiske i öppna Saltsiön, som går in till ägorna.» Skk. 1737 25L,.

Hvalsäng nr 2 Uppegård. 1/2 sk. —— gamlt skhemn, som 1666 hemföll t. kr. ss. skattevrak. Fmdl. 1686; fmdl. skl. 1686, fiske 0; skv. 1723 *]5: »små fiske i Saltsiön.» Skk. 1731 "],.

• Sida 156
•  Original

. Hoalsä—ng nr 4 Mellangård. 1 i. fr. — gamlt frhemn, fmdl. 1629; skl. 1703: »Andra Lägenheter fins intet utan det fisket, som kan brukas i Saltsiön» =O. Hvalsäng nr 3 eller Berget. 1/,, i. fr. —— var i. fr. und. Sundsby, som 1694 reduc. t. kr. men s. å. skänktes t. Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: — »andra härligheter fint intet, utan det fiske som kan brukas i saltsiön» : 0.

Toröd nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »— — fiske uti stranden», skedd avskattning godkändes.

Vik nr 1. 1/4 i. fr. — fmdl. 1629 0. 1684; jrs. 1684, fiske 0; skl. 1703: »andra härligheter fins intet till förstående hemman utan det fiske som brukas uti Väster Siön, hvilken skiuter sig intill dess ägor» : 0.

Hallsbäck nr 1 Uppegård. 1 sk. —- gamlt skhemn; jrs. 1665: »— — Fiske— vatn uti stranden» m. m.; skedd avskattning godkändes.

Hallsbäck nr 2 Nedergård. 1 i. fr. —— gamlt skhemn, varå 1664 erhölls ins. frihet; 1694 reduc. men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: -»—— —— Fiske i Saltsiön som skiuter sig intill des ägor. För nyttan af Marstrands närbelägenhet och siön sam-t Fiske tillökes 4:10: 9.»

Önneröd nr 1. 1 i. fr. — gamlt i. frhemn, 1694 reduc. men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: »andra härligheter fins intet utan det fiske som brukas uti Väster Siö. — För Commoditeten af Marstrand och fiske uppföres 4: 28:—.»

B6 nr 2 Uppegård. ] i. fr. — gamlt i. fr., 1694 reduc. men s. å. återgivet t. Göteborgs gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: »— —— andra härligheter fins intet utan det fiske som brukas i Väster Siön som går in till des ägor. — För närbelägenheten till Marstrand och Fiskeriet i Saltsiön ökes 4:16:-—.»

Bö m" 1 Västergård. i!, sk. — gamlt skhemn. skl. 1703 »— -— andra lägenheter fins intet, utan de som i Bö Uppegårdens beskrifning finnes vara förm—ält. —— För Fiskeriet skull och Commoditeten af Siön ökes —:25:12.»

Bö nr 3 Västergård. 1], i. fr. —— skl. 1703 : Bö nr 1 Västergård. Viks Ödegärde nr 2 eller Ödegärdet. 1]8 i. fr. — skl. 1703: »— —— Fiske är den förnämste fördelen, när lägit till Väster Saltsiön, nu ej som i förra tider utan allenast undertiden till Husbehof, som och något till Salu — —— För Fiskeriets nytta förökas —: 27: 8.»

Bö nr 4 Öster-gården. 1 i. fr. —— gamlt skhemn, skl. 1703: >>-— -— är uti andra lägenheter af samma Natur som Bö Uppegården med des beskrifning ut- visar. — För fiske och närbelägenhet till Marstrand ökes 4:4:12.»

Tåda's nr 1. 1 i. fr. — var ins. und. Sundsby, som 1694 reduc. men s. å. för= unnades Göteborgs gymnasium med förra friheten; skl. 1703: >>—- — Fiske ingen lännestad, dock fördel af närbelägenhet till Allmenninngisket i Siön. — För närbelägenheten af Siön och Marstrand ökes 1:24:13 5/4.»

Kolleröd nr 1. 1 sk. —— Kronan har förut ägt 3 och kyrkan 3 örebol jord i detta hemman; jrs. 1665: »— _ fiskei stranden»; skedd avskattning god- kändes. Skv. 1737 T],: »— —— fiske, eller andre lägenheter finnes härtill intet i någon måtto" — —.» 1739 29/3 skk. å 6 öresbol.

Basteröd nr 1. 3[4 sk. — jrs. 1665: »-— —— och fins inga andra lägenheter, utan allenast med Fiske uti stranden.» Fmdl. 1666: kronan ursprungligen ägt 6 öresbol; tilldömdes 1666 1/3 därav; skv. 1791 9/,,: »1 afseende på detta hemma- nets nära belägenhet från stranden, som ej skall vara öfver 1l,:dels mil, upp- gafs småfisket i saltsjön med förmon kunna idkas, och kan likaledes, efter almäna länsvägen, som löper utmed hemmanet från närmaste strand, träng- rums upföras til ägornas odling _— —.» Skk. 1796 24/5.

• Sida 157
•  Original

Pilanne nr 1. 1 i. fr. — var ins. und. Sundsby, 1694 reduc. men s. å- åter— givet Göteborgs Gymnasium med förra friheten. Skl. 1703: »— — Fiske kan brukas i Väster Saltsiön, som är den förnämste fördelen- _ —— För fiske och Marstrands lägenhet ökes 1:26:13.»

Ellingseröd nr 1. V2 sk. — kronan förut ägt 6 öresbol jämte tagan och landskylden. Skv. 1723 2I,, fiske 0; skk. 1731 ”j,.

Långekärr nr 2 Östra. V2 sk. — fmdl. 1629 0. 1689; 1675 dömt und. kronan; jrs. 1685, fiske 0; skv. 1723 %, fiske 0; skk. 1731 1.2/'.,.

Sunna nr 1. 3/3 sk. —— 1694 reduc. fr. ins. fr. t. kr.; hälften gamlt sk.; fmdl. skl. 1695: »-— — Fiske i Saltsiön som skiuter sig in til des ägor -— —» : 0; skv. 1723 2I,: »fiske i saltsiön.» Skk. kr. delen 1734 27/5-

Hällene nr 1. 1 sk. —— gamlt krhemn. Skl. 1695: =>— —— Fiske i Saltsiön som skiuter sig in till gårdens ägor» : 0; skv. 1723 2/5: »små fiske i saltsiön.» Skk. 1734 10/7.

Herrön nr 1. —— i. fr. — varit adelns sk., 1694 reduc.'men s. å. Göteborgs

gymnasium igen benådat med förra friheten. Skl. 1703: »Fiskeriet är den förnämsta fördelen, dock ej som i förra tider varit hafver, utan knapt nog efter fisk så väl till husbehof, som Salu. — —— För Fisket i Saltsiön och belägenheten till Marstrand ökes 4:9:—.>>

Sta/fansholmen nr 1. sk. — en holme under Sunna nr 1; jrs. 1665: »Thore på Staffans Holmen hafver legat fordom under Sunde, är ingen åker eller Eng, gifver årligen 1 Tunna saltat Fisk och 1 Wåla Torsk till Per Krabbe, dy bör Cronan hafva halfparten af denna ränta.» Skl. 1695 för åker och äng; — »nödtorftigt Fiske i Saltsiön» : 0.

Stenkyrka socken a) på Tjörn:

Röra nr 1. 1 sk. — V._. gamlt kr. och V2 gamlt sk. fmdl. 1629; jrs. 1665: ”_ — Fiske i Stranden»; skedd avskattning åter utgöras. Skv. 1734 2I,: »— — fiske i Saltsiön, hvilken går till gårdens ägor, derest med dyrg eller mete fångas någon makril, flundror och små vittling — ——.» Hälften av hemmanet skk. 1738 18I,. .

Röra nr 2. V., sk. —— gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »— —— Fiske i Stran— den»; skedd avskattning åter utgöras.

Brog nr 1 Västergården. 1 sk. —— gamlt skhemn; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.» 1666 påökt.

Brog nr 2 Östergård. 1 11. fr. — varit adelns sk. reduc. 1694 men s. å. done— rat Göteborgs gymnasium. Skl. 1703: »Fiske hafva de i Saltsiön till Hus- behof, och någon Salu. —— För fisket samt Commoditeten till Marstrand ökes 2:—:19.»

Brevik nr 1. 1 sk. —— gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »— -— Gården är belägen när in till Salte Siön och Stranden»; skedd avskattning åter utgöras.

Grinneröd nr 1. V, sk. -— fmdl. 1629 0. 1686; jrs. 1686, fiske 0; skv. 1735 10/5, fiske 0; skk. 1746 11/1._,; förr prästgods.

Ranneberg nr 1. V, sk. — fmdl. 1629; skv. 1735 10/5: »— —— fiske finnes icke häller än skönt ägorna sträcka sig till Saltsiön — —.» Skk. 1737 25I.,. Förr prästgods.

Utäng nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; jrs. 1665: »— — Fiske i Stranden — —.

Denne Gård synes böra påökas uti J ordebokz räntan. Efter han hafver goda ägor, och ved Stranden belägen -— ——.» 1666 påökt.

• Sida 158
•  Original

Emteröd nr 1. 1/, sk. —— jrs. 1665, fiske 0; 1666 påökt; skk. 1704 30/3; varit ödejord und. Utäng.

Dgreby nr 2 Västergård. 1 11. fr. -— gamlt frhemin; 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fiske i Saltsiön till Husbehof och någon Salu. För närbelägenheten till Marstrand och fiske i Saltsiön ökes 1:4:5->5

Tubberöd nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske uti Stran— den strax ved Gården»; skedd avskattning godkänd.

Nötsäter nr 1, 1/2 11. fr. — gamlt frhemn; fmdl. 1667; skl. 1703: »Fiske kan brukas I Stza Väster Siön till husbehof, och någon salu, men ej så rikt som i förra tider varit hafver, dock är det den förnämste näringen. För fisket och belägenheten till Marstrand ökes 3: 30: 2.»

Nordvik nr 1. 1 sk. — förr adelns sk., 1694 reduc. t. kr. sk. Skl. 1695: »—- — Fiske i Saltsiön som Skiuter sig in till gårdens ägor —— —- förblifver vid 1 gärdemantal; skattlägges efter metodens 8, 11 och 12 punktzr i anseende till fisket och at det är när beläget till Köpstaden Marstrand.» »Hierterön» in— beräknades i skatten för hemmanet.

Bö nr 1 Berg. 3/4 sk. — fmdl. 1629; jrs 1665: synes böra njuta sin avskatt- ning, »Efter det fins inga lägenheter, utan något Fiske i Stranden». Upp- tages i 1659 års jb ss. sk.; 1686 1/. mtl förfallet ss. skattevrak t. kr.; 1687 skattevraket interimsvis fmdl. t. 1/4 mtl, fiske 0; skv. 1723 2/5: »fiske i salt— siön.» 1731 ”0/6 1/4 mtl skk.

Bö nr 2 Dampegård. 1/2 sk. —— gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden.»

Bö nr 3 Nedergård. 1 sk. —— fmdl. 1686, fiske 0; skk. 1731 5/7; skv.: »små fiske i Saltsiön».

Bö nr 4 Västergård. 3/4 sk. — fmdl. 1629; 1/2 mtl 1683 skattevrak; jrs. 1665 : Bö nr 1; 1/, mtl fmdl. 1686, fiske 0; skv. 1723 2/5 = Bö nr 1; 1/& mtl skk. 1731 30/6.

Rösseldalen nr 1. 1/2 sk. — fmdl. 1686, fiske 0; skv. 1723 2/5: »fiske i saltsiön»; skk. 1731 &v,.

Goviken nr 1, en. utjord sk. —— skl. 1798 5/10; »Till fiskes idkande ger belägen- heten tillfälle i Saltsiön»; dock ej särsk. beräknat. Skk. 1799 3/5.

Moriks nr 1 Hale. 1/8 sk. —— upptages i 1659 års jb ss. 1/, mtl kr. med an— teckning, att det förut ej räknats för något mtl. Jrs. 1665: »— — ej högre taxeras, de som för hafva varit der boendes hafva intet närat sig med annat än” Fiskeri.» Skv. 1724 18/6: »— — Fiske i Stranden med Snöre och krok — _.» Skk. 1731 1=/,. 1767 nedsatt t. 1/8 mtl.

Tolleby nr 1 Mellangård, nr 2 Nedergård, nr 3 Västergård, nr 4 Östergård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629, återgick 1665, ånyo fmdl. 1695; skl. s. å.: >>— — Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill des ägor — —— Desse 4 Tålleby gårdar äro af ringa ägor Emot sin Skatt, och i gamla tider Skattlagda för det 'ymnoga fiske som den Tiden varit, hvilket nu helt ringa är, för den skull pröfvades billigt desse gårdar hvardera böra afskattas 2 L smör — —.>> Skv. 1723 28/12 »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1735 20/3; nr 2 skk. 1734 23/12; nr 3 skk. 1731 5/7; nr 4 skk. 1734 23/12.

Aröd nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. från i. fr. t. sk.; fmdl. skl. 1695: »Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill dess ägor»; skattlades efter metodens 8, 11 och 12 punkter »efter det ligger när till Köpstaden Marstrand och beqvämt ved fisket».

Kåre'uiken nr 1, en utjord sk. — skl- och skv. 1793 m/.,. >>Ifrån närmaste stad Marstrand var allena en mil och fanns här god lägenhet både till strand och hafsfiske, som givit anledning till skattläggning af 1 L skattesmör

• Sida 159
•  Original

! i ;

efter 2 daler 8 öre, nu valverade till 36 sk. l anseende till denna belägenhet i synnerhet funnor värderingsmännen sig kunna anse detta kronostycke i värde till skattelösen efter nio års ränta med 6 rdr. 36 sk.-

Hålen nr 1. 1], sk. —- fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skedd avskatt- ning godkänd. Skv. 1723 2/5: »små fiske i saltsiön». Skk. 1731 12/7.

Bäckevik nr 1. 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skedd av- skattning godkänd. Skv. 1757 22/(,; skk. 1759 10/12.

Mölnebo nr 2 Uppegård- 1 sk. — skv. 1734 30I,: »Smått Fiske i SaltSiön som går in till ägorne uti hvilken med krok och dyrg fiskas någon småfisk till liten understöd i Huset, men aldeles icke till Salu, utan måste en del af, större fisken till Hus förnödenhet köpas från Skärgården.» Skatterättig- heten värderades till visst lägre belopp bl. a. på grund av nämndens och länsmannens uppgift, att »den förman som detta hemman med flere här vid Siökanten förr haft af sille och ryssie fiske, nu mera aldeles är försvunnen». Skk. 1734 29/17»-

Kuballe nr 1 Västergård och nr 2 Östergård, vartdera 1 sk. —— fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden». Skv. 1723 2/_._: »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1731 12/7, nr 2 skk. 1731 "l.,

Olsbg nr 1 Västergård och nr ?. Östergård, vartdera 1 sk. fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1686: »fiske i Stranden-». Skv. 1723 2/5: »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1731 12/7, nr 2 1731 5/7.

Gåre nr 1. 3/, sk. -— fmdl. 1629 och 1686; jrs. 1686, fiske 0; skv. 1723 2/5: >små fiske i saltsiön»; skk. 1731 5f.,.

Rössel'vik nr 1 1], sk. —- fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skv. 1723 2/5: »små fiske i saltsiön»; skk. 1731 12,57. ,

Åker nr 1. 3/4 sk. —— donerat enl. Christian IV:s brev 1596 5/9 und. säterifrihet; reduc. 1694 t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0.

Viken nr 1. 1/._. sk. —— donerat enl. Christian IV:s brev 1596 5/o und. säterifrihet; reduc. 1694 t. sk.; fmdl. skl. 1695, fiske 0.

Hede nr 1. 1 sk. —— jrs. 1665: »Fiske i Stranden»; skv. 1723 2_/_._: »små fiske i saltsiön»; skk. 173] 80A,.

Bräcke nr 1 1 sk. — skv. 1723 2/5: »små fiske i Saltsiön»; skk. 1734 27/5. Olsnäs nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. från sätesfr. t. sk.; 1695 skl.; »Fiske i Salt siön som går in till dess ägor» = 0.

Bäck nr 2 Södra. 1 sk. — upptages i 1659 års jb ss. 1], adelns skattegods m. anteckn. att det vore ett helt hemman. Skl. 1695: »beläget till Saltsiön men intet synnerligt Fiske», fiske 0. Skk. 1704 30/3.

Gunneby nr 1 Nedergård och nr .? Uppegård,vartdera1sk.—fmdl.1629;jrs. 1665: »Fiske uti Stranden, strax ved Akergiirdetv; skedd afskattning åter utgöras. Skv. »små fiske i saltsiön». Nr 1 skk. 1734 "!., nr 2 skk. 1731 5I..

b) å öar och holmar i saltsjön:

Dgrön nr 1 Stora. 1]. sk. —— jrs. 1665: :>— —— Dyrön Crono 1/4 —— — Fiske rundt om Ön —- ——.» 1667 bibehållen vid 1/8 mtl. Skv. 1740 21lm: »— — Fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttias till metande af Hvittling, Makrill, Flun- dror och Käljor.» Skk. 1743 2/,, (jämte underligg. holme Nordre Åstol).

Kärrsön nr 1. 1/, sk. —— gamlt sk.; jrs. 1665: »Fiskevatn runt om sig, kan ej högre taxeras.»

Dyrön nr 2 Lilla med Hättan, en ö, sk. — jrs. 1665: »Fiske på alla sider runt om holmen, och gifver derföre årligen 3 rdr.» Fmdl. 1686, skl. s. å.: >>— —— fiske i Stranden men vankar litet — —.» Skv. 1740 21/m: »Fiske i kring-

• Sida 160
•  Original

liggande Saltsiö kan nyttias till metande av hvittling, makril och flundror.» Skk. jämte Persholmen 1743 2/.,.

Risö nr 1, en» ö, sk. —— jrs. 1665 :: Dyrön' Lilla. Fmdl. 1686, skl. s. å.: »——haf— ver varit skattlagt för fiske skull som nu förtiden litet vankar — _.» Skv. 1740 21/m: »— —— Fiske i kringliggande Saltsiö kan nyttias til metande af hvit— ling, makril och flundror — ——'.» Skk. med underligg. holmar Skröfwel och Krok 1747 30/0-

Tjörnekalf nr 1, en utjord, sk. — skv. 1740 21lm: »— » Fiske i kring- liggande Saltsiö kan nyttias til storfiske och metande av torsk, långor, hvit— ling, makril, flundror och kålja — —-.» Skk. med underligg. holmar Väggen

och Barlind 1743 2/9. Koholmen stora och lilla, en holme, kr. — innehaves av lotsarna vid Klädes— holmens lotsstation enl. kks utsl. 1828 5/3. Skl. 1860 '"'f_._, fiske 0.

Valla socken (räknat från väster åt öster och söder):

' Sundsby nr 1. 1 fr. säteri »— skl. 1703 år Sundsby med Tunnevik: >>— — Andra lägenheter fins intet till för-benämde Säteri undantagandes de 5 a. 6 stycken Ryssieständ, som äro stående på des grund samt det fiske, som brukas i Väster Siön. —— — För närbelägenheten af Siön och Commoditeten af Skogen ökes 2: 3:—.»

Djuphult nr 1. 1/2 fr. ladug. — upptagen jb t. o. m. 1801 ss. kr. Skl. 1703: »För Commoditeten af Siön ökes 1:13: 6.»

Tunne'vik nr 1. 1,'2 fr. ladug. _ under Sundsby, se ovan. Åker nr 1. 1 fr. ladug. — donerat t. Sundsby efter Kristian IV:s brev 1594 9/4: upptagen jb t. o. m. 1801 ss. kr.; ladugård und. Sundsby enl. KM:ts konfirmation 1695 3/2. Skl. 1703: »Tillökes för Commoditeten af Siön 1: 17:18.»

Hällene nr 1. 1 i. fr. —— lns. fr. und. Sundsby; 1694 reduc. t. kr. men s. å. Göteborgs gymnasium m. förra friheten äterbeviljat. Skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof men ringa nog till Salu. För beqvämligheten af Skogen och Siön tillägges 1:3z6.»

Apelgården nr 1. l i. fr. -— skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till hus behof men ringa nog till Salu. För beqvämlighet af gårdens Skog och Siön ökes alle— nast 1 2:13.» Klös/sen nr 1. 1/._, i. fr. —— gamlt frhemn. Skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. För beqvämligheten af Skogen och Siön tillökes allenast ——-: 30: 121/2.»

Röd nr 3. 1 i. fr. —— 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fisket är i saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. För nyttan af Skogen och Siön tillökes 1:7z31/20.»

Näs nr 1 Västra. 1 i. fr. —— 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymna— sium; skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön till husbehof, men ringa nog till Salu. I anseende till nyttan» af Skogen och Siön upföres 1: —: 18.»

Näs nr 2 Östra. 1 i. fr. — gamlt frhemn. = Näs Västra. Fjällebro nr 2 Öfra. 1 i. fr. — 1648 förbytt fr. danska kronan; skl. 1703: »Fisket är fuller I en vik af Västersiön; men ej vidare än under tiden till hus-- behof. För närbelägenheten af siön och staden Marstrand ökes 1:4:2].»

Fjällebro nr 1 Nedre. 1 i. fr. — gamlt frhemn, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »— _ Flere lägenheter fins intet utan det

• Sida 161
•  Original

ryssic fiske som brukas vid dess land, jemte det fiske som brukas i Saltsiön. — —— För närbeqvämligheten af siön och Marstrand ökes 2:41: 21.»

Kil nr 1 Västergård. 1 sk. — gamlt skhemn. 1674 vederkänt t. kr.; fmdl. & jordeboksräntan 1686: »— —— fiske i stranden till husbehof»; skv. 1734 30lg: »— »— litet fiske i Saltsiön, till 2:ne ryskiesäter, hvaruti någon småfisk fångas som knapt lönar omkostnaden — —»; skk. 1739 13/=.

Kil nr 2 Östergård. 1 i. fr. —— gamlt frhemn, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fiske är i Salt siön, dock ej som i förra tider utan allenast under tiden till husbehof men ringa nog till Salu», ej be— räknat.

Räfsal nr 1. 1 sk. — förr biskopshemn; 1686 påökt; jrs.s.å.: »——fiskeistran— den —— _». Skv. 1723 2lä: »Rössesäte i Saltsiön»; skk. 1731 30/4;-

Mällby nr 1. 1 sk. —— skv. 1736 13/9: »— — fiske i Salt siön med mete ellzr dyrg att fånga små mackrill, hvittling, flundror och ålkusSer — —.» Skk. 1738 20/,.

Myggenäs nr 1 Uppegård. 1 sk. — förr biskopshemn; fmdl. skl. 1695: »Fiske i Saltsiön med Ryssestånd» : 0. Skv. 1723 2,15 : »_ —— fiske i Saltsiön, men bru— kas intet ——.» Skk. 1731 12/7.

Myggenäs nr 2 Mellangård. 1 sk. —— skv. 1723 2/5 : Mygenäs Uppegård. Skk. 1731 "7/7.

Myggenäs nr 3 Nedergård. 1 sk. —— skv. 1723 2/5 =Myggenäs Uppegård. Skk. 1735 "3/3. Häggvall nr 1 Öfver-gård, nr 2 Nedergård, nr 3 Uppegård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »—A —- fiske i Stranden.» Nr 1 skk. 1704 30/3, nr 2 skv. 1723 2],), fiske 0, skk. 1731 30/8, nr 3 Skv. 1723 2/5, fiske 0, skk. 1731 11/.,. Hö'vik nr 4 Stora. 1 i. fr. — gamlt frhemn, 1694 reduc. men s. å. donerat Göteborgs gymnasium; skl. 1703: »Fiske kunna de hafva i Salt siön (Hake— fjol) .men ej som i förra tider, utan undertiden något till husbehof, men ringa nog till Salu. För beqvämligheten till Staden Marstrand samt fiske i Salt siön 2: 15: 22.»

Hövik nr 1 Lilla. 1/2 i. fr. — gamlt frhemn, fmdl. 1629; jrs. 16655 »— — Fiske i Stranden —— —»; skl. 1703: »Fisket i Salt siön (Hakefjol) och eliest ingen vidare lägenhet, utan den andel som kunde falla i Strandsittare platsen Höwijke- näs, som dock skatta apart till Gymnasium Ibland Strandsittarne», ej be— räknat.

Klefea m' 1. */._, i. fr. _ fmdl. 1629; skl. 1703: »Fiske kunna de bruka I Salt- siön (Hakefjol), som der intill finnes belägen, dock ej som i förra tider utan undertiden till husbehof men ringa nog till Salu», ej beräknat.

Svanvik nr 2 M ellangård, nr 3 Uppegård, nr 1 Nedergård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629; jrs. 1665: »— — Fiske i Stranden.» Skv. 1710 25/m: »——något Fiske i Stranden med Rössegårdar, som dock intet stort kan importera —— —.» Skk. 1711 4/10.

Hammar nr 1 Lilla. 1 sk. — skv. 1723 2/5, fiske 0; skk. 1732 1”lm. - Tångeröd nr 2 Öfvergård. 1/2 i. fr. —— gamlt ins. fr. und. Sundsby, 1694 re— duc. men s. a. donerat Göteborgs gymnasium. Skl. 1703: »Fiske i Salt siön som Skiuter sig straxt intill des ägor», ej beräknat.

Tångeröd nr 1 Nedergård. 1 sk. —— förr kyrkohemn; skv. 1723 2/5, fiske 0; skk. 1731 30/0.

Krorlnmeröd nr 1. 1/4 i. fr. —— skl. 1703: »Fisket är i Saltsiön (Hakefjol) men ej som i förra tider, utan något undertiden till husbehof, men ringa nog till Salu”. För närbelägenheten af Siön och Staden Marstrand ökes ——:29:9l,',.» 11 — Fiskerättsutredningen. !.

• Sida 162
•  Original

Balkeröd nr 1.1 sk. _ fmdl. 1629: jrs 1665: »Fiske i Stranden. » Skv. 1723: 2]? fiske 0;skk.1731 :;"/,.

Rörvik nr 1.1 sk. —- fmdl. 1629; jrs. 1665: »Fiske i Stranden. » Skv. 1769 '”] : »Fiske i Saltsiön.» Skk. 1769 24/. . Lind nr 1- 3], sk. — fmdl.1629;jrs.1665: »— —- förmedlat 1/2 Extraordinarie, och utsagt 1/. t' .a Havre, — — fiske i Stranden — ——.» Skv. 1757 22]6 : »Simå— fiske kan idkas uti en till hemmanet inlöpande Saltsjövik.» Skk. 1759 m],._..

Tönsäng nr 1.1 sk. — gamlt skhe1nn;jrs.1665: »Fiskevatn i Stranden strax ved Gårdens ägor»; jordeboksräntan förhöjd 1666.

Brattön nr 1 Lilla, en lägenhet. —— skl. 1664: »Brattön Crone är införd i 1664 ars J ordebok för 11/._. L smör och är en Strandsittare som bor samma ö. —— —— Hafver sin näring och uppehålla af Fiskeri, dy kan denna ö intet mer gifva än som förbem: t är.» Skv. 1702 29]' .»fiske i Saltsiön» Skk. 1722 3/.

Askerö nr 2 Sör.gård 3/, sk. — gamlt skhemn, fmdl. 1629; jrs. 1665: »— —— för— medlat 1/_ Extraordinarie — _ Fiske i Askerö fjol — -—. »

Inlands Nordre härad.

Ödsmåls socken (från norr åt söder):

Korsgård m' 1 1/,s sk. — bestar av 26 öresbol, varav kronan ägt 12, åborna 8 och Göteborgs gymnasium 6 öresbol. Skl.1703: »Fiske kan brukas i Salt- siön», ej beräknat. 12 öiesbol skk. 1704 2/,

Röd nr 1.1 sk. — gamlt skhemn; jrs.1685: »— —— fiske i Salte siön, men vankar litet — —. »

Starkärr nr 2 Södra. 1/2 11. fr. -— gamlt fr;hemn sk1.1703: »Fiske i vattn i Saltsiön som går intill des Äger. —— För nyttan af skogen _och närbelägen- heten vid Siön ökes ]: 3: 12»

Näs nr 1. 1 11. fr- —— 1694 reduc. fr. fr. t. sk.; t. o. m. 1825 i jb upptaget ss. sk.; skl. 1703: »Fiske i Saltsiön som går intill des Ägor. För nyttan af Skogen och närbelägenheten vid Siön ökes 3: 10:12.»

Byn nr 3 Sörgård och nr 4 Östergård, vartdera 1/ 11. fr. —gaml. frhemn; skl. 1703: »Bödigt fiske år i Saltsiön eftei nödtorft. — För närbelägenheten vid siön förökes — :]2: 12 15/11'”

Jordhammar nr- 1 Öst-ra,1/2 sk., och nr 2 Västra, 1/2 11. fr. — gaml. frhemn; skl.1703: »Fiske är i Saltsiön efter nödtorft. För nyttan af närbelägenheten vid Siön förökes — :21: 9. »

Norums socken a) på fastlandet (från norr åt söder):

Slemmg nr 1 Uppegård. 1 sk. — påökt 1685; jrs. s. å., fiske 0; skv. 1709 ”'I/,, fiske 0; skk.1722 5], .

Stemmg nr .? Nedergård. 1 sk. -— skv. 1719 21],, fiske 0; 1/2 mtl skk. 1722 ”l,; 1], mtl 1733 5./11

Nösnäs nr 1 Stora. 1 sk. —- gamlt skhemn; påökt 1681: —— — fiske uti Stran— den. » Avskattat 1685; jrs. s. å.: »fiske uti Stranden»; åter påökt 1686.

Strandnorum nr 1 Nedergård. 1 sk. — gamlt skhemn; påökt 1685; jrs. s. ua.: »— -—— ägorne går i Salte- Siön och vankar någet med Ryskier — —. » .

• Sida 163
•  Original

Strandmrum m' 2 Bergegård. 5/8 sk. —— består av 21 öresbol, varav 14 dömts t. fr. 1684 men reduc. 1694. Skl. 1695: »fiske som brukas i saltsiön, som Skiuter sig intill gårdens ägor» = 0. .

b) i saltsjön: Stenungsön m' 1. 1/2 sk. — skv. 1704 1/0, fiske 0; skk. 1729 *]2.

Jörlanda socken a) på fastlandet (från norr åt söder):

Kgrlceby ur 1 Mellangård. 1 sk. —— skv. 1724 6/0: »— —— intet vidare fiske än de vilja gå till Saltsiön, som ligger ett stycke ifrån gården.» 1/2 mtl skk.1752 1”l,, 1]2 mtl skk. 1761 ”",/,,.

Anrås nr 6 Södra Nedergård. 1], sk. — ll, mtl skk. 1771 9l,; ll, mtl skk. 1793 2I.,; skv. s. å.: »— —— utom det allmänna tilfälle, som detta Hemmans åbo gemen- samt .med alla vid hafsstränderne äga kan till deltagande i sille- och drift- fiske. —- — Då värderingsmännen detta Hemman nu till skatte värdera skall, finnes af beskrifningen på detsamma, huru det, hvad ängen angår, är svagt, tillfälle til odling ej gifves derå, men åter sille- och drift Fiske från detta hemman idkas kan, hvarföre värderingsmännen finna skäligt värdera detta hemman till skattelösen efter åtta års sammanräknad ränta.»

Bråland nr 1 Mellangård. 3/4 sk. — 3/8 mtl skk. 1761 2'i'/,,, utan skv.; skv. å 1/, mtl 1791 ”],,” fiske 0; 3/3 mtl skk. 1794 2],.

Bråland 'nr 2 Västergård. 3,/4 sk. —— 3/8 mtl skk. 1791 23], 0. 1793 2"7,1; skv. a v, mtl 1791 20/,, fiske 0; '.', mtl skk. 1804 12/,.

Anrås nr 1 Norra Öfvergård. 3/, sk. — fmdl. skl. 1701 20j,: »Fiske med ryssje- stånd i saltsjön samt understundom fås örefisk med ryssjor i en liten å som går intill dess ägor. Fisket i Saltsiön och än kommer i consideration till af- gift efter 9:de punkten 1:16:—.»

Anrås nr 2 Norra Östergård. 3/, sk. —— fmdl. skl. 1701 20], = Anrås Norra Öfvergård; 3/& mtl skk. 1763 2111,; 3/8 mtl skk. 1765 1"],.

Anrås 'nr 3 Norra Sörgård. 3/, sk- —— fmdl. skl. 1701 = Anrås Norra Öfver- gård; skv. å 3], mtl 1760 3],: »Belägenheten är ett stycke från Salt-Siön, två mil från Kongelf och 21], mil från Marstrand; men icke desto mindre kan icke något annat fiske, än litet af ilundror och hvitling' till husbehof nyttjas, i an- seende till Strandens långa utgrund» ;: 0. 3/, mtl skk. 1761 9/7; ”I, mtl skk. 1805 31/5 utan skv.

Höga nr 1 Stora. 3/, sk. _ gamlt skhemn; 1], mtl skattevrak 1670; fmdL 1683; tingsbevis s. å., fiske 0. V, mtl av fmdl. återgick 1685; jrs s. å., fiske 0. 1697 ytterl. 1/2 mtl kr.; skv. 1761 3],: »Jgenom Ryskiefiske i Saltsiön om vår— tiden fås flundror till någorlunda husbehof förnödenhet» : 0. 3/,,, mtl skk. 1762 8/2; 3/1, mtl skk. 1765 9/,,.

Höga nr 2 Lilla. 1/2 sk. —— påökt 1/, mtl 1685; jrs. s. å., fiske 0; 1790 skv. av 1/a mtl: »icke annat fiske finnes än i Saltsiön, hvartill beteshagen sig sträc- ker.» Värderades till 7 års räntor med hänsyn till förmånerna av »Post- föringslön och fiske». 1/, mtl skk. 1795 20l,; 1]4 mtl skk. 1822 17/m utan skv.

Skår nr. 1 Stora. ] sk. —— skv. 1719 24/9, fiske O. Skk. 1/2 mtl 1756 10l,; 1]2 mtl 1761 I»/,. '

Berg nr 1. ] sk. —— fmdl. skl. 1703: »För Nyttan- af Fiske, samt_närbelägen- heten till Siön förökes —: 31: 2.» Skv. 1754 29],: »Fiske är i saltsiön, som likväl

• Sida 164
•  Original

ligger ett godt stycke iväg ifrån gården allenast med ryssie gård till flundra fångst höst och vår.» Skk. 1760 I*], utan skv.

Kållsby nr 2 Öfra. 1 sk. —— skv. 1721 2”],: »Ryske sätter i Saltsiön som dock med ringa fördel kan nyttjas.» Skk. 1728 22/5.

b) i saltsjön:

Ramsön nr 1 "och Kiholmen. ll, sk. — varit strandsittarelägenh., 1667 förökt; skv. 1719 "],; 1], mtl skk. 1766 12l,; 1790 1öl,, skv. å 1/16 mtl; därvid antecknades »att Saltsjön omgifver berörde l/m Krono Båtsmanshålls Hemman, och att dertill icke finnes annat fiske än i salt sjön». Värderades till sju års räntor med hän—- s'yn till dess »belägenhet hvad fisket angår». 1791 20/1 skv. å 1]16 mtl: »Til desse Holmar Ramsön och Kjeholmen, som ligga i Skärgården, är tilgång til fiske i Saltsjön», vilket'dock ej togs i beräkning. 1], mtl skk. 1792 3],.

Solberga'socken a) på fastlandet (från norr åt söder):

Aröd nr 2 Norra. 1 sk. — gamlt skhemn, skattevrak 1681; fmdl. 1685: >>— _ något fiske till husbehof i siöstranden — ——»; skk. 1761 15],.

Flögen nr 1. 1 sk. — skv. 1735 14/3: »— — fiske eller skog finnes icke, utan måste köpas både timber och bränne från fräkne härad fem mil bort, och om någon med dyrg vill fiska i salt Siön, kan han oppmeta något flundro'r och hvitling som mer är till kåstnad än dät belönar mödan»; fiske 0. Skk. 1736 10],

Knafverstad nr 2 Nedra. 1 sk. — skv. 1719 24],, fiske 0; skk. 1727 2/3. Torp nr 1. 1 sk. —— skv. 1721 14],: »Fiske finnes i Saltsiön med flundregarn» = 0. Skk. 1734 s],).

Kreken m' 1. 1/, sk. —— gamlt frhemn, 1694 reduc. t. sk. Skl. 1695: »Fiske i saltsiön, som skiuter sig intill gårdens ägor» = 0.

Aseby 'nr 1 Östergård, nr 2 Norgård, nr 3 Sörgård, m' 4 M ellangård, vart och ett ] sk. — skv. 1732 35],: vart hemn ägde allenast ett »Ryskiesätt, hvari ingen annan fisk fångas än små flundror om vårtiden». Skk. 1734 ”],.

Skåra nr 1 med en kyrkojord. 1/2 sk. —— 1], mtl gamlt skhemn; 1 öresbol skk. 1722 27I,; skv. 1725 17],: »— — ingen Qvarn, Humlegård eller annan lägenhet i någon måtto, allenast Rösse fiske i Saltsiön, hvarest fångas små fisk.» 8 öresbol skk. 1726 1alm.

b) öar och holmar '1 saltsjön:

Löfön nr 1. 1/2 sk. — 1/, mtl gamlt sk.; skv. 1735: »Fiske i Saltsiön, som brukas allenast med garn och dyrg, hvarmed flundror och litet hvittling fångas»; kronodelen skk. 1736 15/3.

Brattön nr 1. 1/4 sk. — 1]& mtl gamlt sk.; fmdl. 1683 0. 1685: »—— — Fisket är men hafver på många år intet varit dugligt — — har i gamla tider varit skatlagd för medelst fisket, synes och förtänsknll kunna. tåla och svara för 1/ , —- _.» Skv. 1725 a],: »— —— ej heller andra lägenheter vidare än Fiske i Salt- siön som invånarne idka med krok och snöre men ej något stort fiske —— —»; kronodelen skk. 1727 7],.

• Sida 165
•  Original

165 Hålta socken.

Lökeberg nr & Östergård. 1], sk. »— gamlt frhemn; 1694 reduc. från fr. till kr. Skl. 1695: »Fiske i saltsiön, som sträcker sig intill gårdens ägor» = 0. Skk. 1794 2,14. Nytt skattebrev utfärd. 1710 3/6.

Inlands Södre härad. Lycke socken

a) på fastlandet (från norr åt söder):

Tjufkil nr 1 Norgård, nr 2 Mellangård och nr. 3 Västergård, vart och ett 1 sk. = förmedl. 1685, därvid ej beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön, som nu för tiden litet vankar».

Kroken m' 1. 3], sk. — fmdl. 1685, därvid cj beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön, som nu för tiden litet vankar»; skk. 1720 24/,,.

Bremnäs nr 1 Norgård, nr 2 Öfvergård, nr 3 Nedergård, nr .! Östergård, nr. 5 Västergård, nr 6 Sörgård, vart och ett 3/_, sk. —— fmdl. 1685, därvid ej beräknades »fiske i Salta Siön, som 1111 för tiden litet vankar». Skk. nr 1, 2 och 5 1723 ***/,, nr 3 1723 I»/,, nr 4 1720 w,, och nr 6 1736 ”l..

Toftan nr 1. 1 sk. -— räntan påökt 1685, därvid beräknades »fiske i Stranden af Salte Siön». Skv. 1735 31I,: »Fiske kan med krok och ryskior nyttias till makrill, flundror och vitlings fiskande i Saltsiön.» Skk. 1736 ”7/9.

b) öar och holmar i saltsjön:

Kråkerön nr 3 Norra. 1/& sk. —— gamlt krhemn, donerat t. fr. 1674 15/2, reduc. 1680, b'ytt t. fr. 1683; bytesrans. 1683, varvid ant., att »fiskeri är till Tre ryske— stelle». Återgick t. kr. gm nytt byte 1696. Skk. 1716 21/5-

Kors'v'ik nr 1. 1]2 sk. —— 1/4 mtl gamlt sk.; skv. å 1/, mtl 1735 s],: »fiske i Salt- siön med rösior och metande af mackrill, llundror och vittling til eget Tarf»: skk. se Långön.

Högö nr 1 m. fl. holmar (Lilla och Stora Råhufvudet, Yttre och Inre Löskär, Vindholmen, Mastholmen, Yttre och Inre Näsvik, Högöflaten, Markattan, Baggeskär, Ryttaren och Stenskär), kr. — skl. 1817 15/8, fiske 0. Kunna ej skatteköpas enl. kks beslut 1908 31],.

» Torsby socken

a) på fastlandet (från norr åt söder):

Sjöhåla nr 2 Västergård. 1]= sk. — gamlt skhemn, som 1670—88 såsom skatte- vrak förföll t. kr. Förmedl. 1690; jrs. s. å.: »Ryske Sätteri i Salte Siön som ' nu icke stort brukas, efter som ingen fisk fås»; skv. 1735 2"7,0: »— — fiske i Salt- siön 3/,:s mil ifrån ägorna, hvaraf dock för aflägsenheten skull åborne ej sär- deles sig betiena kunna» = 0; skk. 1737 ”i,.

Gunnarslgcke m' 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn, 1672 förbytt t. kr. Fmdl. 1685, fiske 0; skv. 1712 27/5, fiske 0; skk. 1719 13],.

Bräcke m' 1 Södra. 1/2 sk. _ gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0. Bräcke 'nr 2 Norra. 1], sk. — fr. und. norska tiden, men enl. ant. i 1659 jb frälserätten förbrutits; räntan påökt 1685, fiske 0.

• Sida 166
•  Original

Glose nr 3 Norgård. 1]2 sk. —— skv. 1751 11],: »Fiske kan nyttias i Saltsiön, så vida gårdsbruket det tillåter» = 0; skk. 1752 "],.

Glose nr 5 Brattegård, 1/, sk., och nr 6 Ödegärde, 1/,, sk. — skv. 1791 G],: »— — til det allmänna Fisket i Saltsjön, hvartil en del af ägorna störa, är til- gång» = 0; skk. 1793 2],.

b) öar och holmar i saltsjön:

Öfverön nr 2 Lilla. 1/, sk. — 1], mtl gamlt sk.; skv. å 1/, mtl kr. 1739 1],: »fiske i Saltsjön .med rössior, stagarn och dörg eller snöre af ilundror, kåljor, torsk, hvitling och mackril, dock mäst öfver en mil ut»; kronodelen skk. 1743 1/.,.

Gillholmen nr 1. 1]8 sk. -—— jrs. 1685 14/92 »-— — fiske i Saltsiön, som nu för tiden litet vankar» = 0; fmdl. 1690. Skv. 1719 9/,o: »fiske i saltsjön»; skk. 1757 25/10. Bastön nr 1. 1/, sk. — skv. 1735 9]5: »— — inga andra tillhörigheter förutan det i Saltsiön med rösior och garn kan fångas ilundror til hus behof vid dess egen strand men ingen fisk till salu utan med stort besvär längre ut i siön derest under tiden fås hvittling och mackril» = 0; skk. 1737 25/4.

H arestads socken.

Kyrkeby nr 3 Västergård. 3], sk. — gamlt skhemn, men skatterättigheten av- stods t. kronan 1696; fmdl. 1696, fiske 0; skv. 1739 I],: »Fiske intet som brukas kan utan större kostnad och möda än det sig löna gitter.» Skk. 1740 14/5.

Kyrkeby nr 7 Lillegård. 1/, sk. —— fmdl. 1685, fiske 0; skk. 1710 "],. Prillan nr 1. 1/, sk. — avskattat 1685, fiske 0; skk. 1723 10/1.

Västra. Hisings härad. Björlanda socken.

Kallhed nr 1. 1 sk. -— knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; päökt 1690; skl. 1695: »Salte siön skiuter intill ägorna, är ock lägenhet till fiske i det nordre utloppet af Göta clf i hafvet» = 0; föreslagen förmedl. vägrades.

Nol'vik nr 1 Mellangård. 1/2 sk. —— knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695: »-— — kan hafva Lägenhet att Fiska i Salte Siön» = 0; föreslagen förmedl. vägrades.

Lunnegården nr 1. 1/2 sk. —— knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695: »utmark sträcker sig till store Västerhafvet, hvarest ock lägenhet fins till fiske» = 0.

Storegården nr 1. 1 11. fr. —— gamlt frhemn; skl. 1703: »Fiske är i Salt siön där intill» = 0.

Fogel'vik nr 2 Bremsegård och nr 3 Mellangård, vartdera 1/2 sk. — räntan på- ökt 1685, fiske 0; skk. 1803 2""/,.

Vikan nr 1 Bergegård, nr 2 Mellangård, nr 3 Norgård, vart och ett 1], 11. fr. —— gaml. frhemn; fmdl. 1663, fiske 0.

Halfvårdsängen nr 1. 1/ , sk. — skv. 1719 15/10, fiske 0; skk. 1723 4],2. Sörröd nr 2 Kronogård- 1], sk. —— skv. 1715 25/,,,, fiske 0; skk. 1723 28/10. Kålsered nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Häljered nr 1. 1 sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Steneby nr 1. 3], sk. — varit fr. men 1694 reduc. t. sk. Skl. 1695, fiske 0.

• Sida 167
•  Original

Allaby nr 1 Skattegård. 1/2 sk. — tidigare fr. förbytt t. kr.; skv. 1719 15[m, fiske 0; skk. 1723 =0/m.

Hofgården nr 1. 1 sk. — räntan påökt 1685, fiske 0; skk. 1782 Wm.

Hästholmarna nr 1 Stora och Lilla samt Långholmen. —— sk. — tillerkända norska kronan gm lagmansdom 1654 14/,; 1662 skl. ss. tillhörigheter t. Björ— landa bY; jrs. 1663, fiske 0. '

Hede nr 1. 1/3 sk. —— tidigare fr. förbytt t. kr. 1668 och 1673; 1690 fmdl. t. 1/& mtl, fiske 0; skk. 1704 21/4, fiske 0.

Låssby nr 2 Knapegård. 1/2 sk. —— knape el. ofri fr. und. norska tiden; 1663 reduc. till sk.; skl. 1695, fiske 0.

Skäggered nr 1. 1/2 sk. — gamlt skhemn; räntan påökt 1685, fiske 0. Lilleby nr 3 Kronogård. 3/4 sk. —— 1663 fmdl., ehuru därtill fanns fiske i saltsiön; skk. 1704 2],.

Lilleby nr 4 Mellangård. 3/_, sk. --— gamlt skhemn; fmdl. till 1/2; 1663 påökt till %, därvid fisket vi Salta Siön och i Stranden» beräknades.

Lilleby nr 5 Norgård. 1/2 sk. ,,- skv. 1719 is,/,,,, fiske 0; skk. 1723 26/m.

Torslanda socken.

Sanden nr 1. — sk. -— en äng, räntan päökt 1663, fiske 0; skv. 1702, fiske 0; skk. 1762 15/2. _

Tumlehed nr 1 Lilla. 1/: sk. — skv.: »någre Rysse sätter i Saltsiön»; skk. 1704 2],.

Tumlehed m- 2 Stora. 1/2 sk. — gamlt skhemn; räntan päökt 1685, »fiske till Husbehof» beräknades.

Österröd nr 1. 1/2 sk. — skk. 1704; vid skv. fiske 0. Torslanda nr 1 Gatan. 1/2 sk. — gamlt skhemn, 1662 hemfallet t. kr.; fmdl. t. 1/4 mtl 1663, fiske 0; åter påökt 1692, t. 1/2 mtl; skv. 1692 23/6: »Om hösten kan silfisket idkas emedan hemmanet icke är långt från Saltsjön be- lägit -— _.» Skk. 1794 15/9.

Torslanda nr 3 Nedergård. £'/.,, sk. —— gamlt skhemn; fmdl. 1685, fiske 0; skv. 1719 15/10 å 1/3 av hemnt, vilken på 1600-ta1et avståtts t. kronan, fiske 0: skk. 1734 16/,,.

Torslanda nr 4 Norgård. 1./2 sk. -— und. norska tiden fmdl. och förbytt fr. fr. t. kr.; jrs. 1663, fiske 0. Skatterätten donerad 1691.

Torslanda m- 5 Östergård. 1 sk. —— skv. 1732 25/B: »Fiske uti Saltsiön kunna desse åboer för aflåigsenheten ej med någon fördel nyttia.» Skk. 1734 4/7-

Högen nr 1. 2/. sk. —— fmdl. 1695, fiske 0; skk. 1704 2L,; vid skv. fiske 0 Skogen nr 1. 1/, sk. —- skv. 1702, fiske 0; skk. 1704 3/4. Bulycke nr 1. 1/4 sk. — skv. 1767: »fiske kan nyttjas i saltsjön, enär gärds— bruket sådant tillåter.» Skk. 1769 26/9.

Andal nr 1. 1/4 sk. — upptaget och 1690 skl. å utmarken t. hemn Ain-bult Neder- gård, Amhult Uppegård och Kärr, varvid fisket i saltsjön beräknades. Man- talet förhöjt fr. 1/,,, t. 1/8 1780 och t. 1/4 1739; skk. 1720 19/1; skatteköpet upphävt gm kgl. brev 1726 9/3; ånyo skk. 1739 16L,.

Röd nr 1 Norgård. 1 sk. ——- räntan påökt 1685, varvid »fiske till husbehof» togs i beräkning. Skv. 1723 23[In: >»anclre lägenheter med skog el. fiske finnes der icke.» Skk. 1725 16/1._,.

Bur nr 1. 1/2 11. fr. —— gamlt frhemn; jrs. 1663, fisket i saltsjön beräknades.

• Sida 168
•  Original

Rörö nr 1. 1[ kr. — lotshemn; skv. 17 61 21[,,z x— —— fiske nyttias uti stora salt— siön»; skk. 1773 8]. 111/,,, mtl upphävt enl. kgl. brev 1778 M/_.,.

Höppel nr 1. 1/2 sk. — enl. ant. i 1600-talets jb ägde bönderna hälften o'. kronan hälften i detta hemman; jrs. 1663, fiske 0; 1690-talet upptages hela hemmanet ss. kr.; skv. 1718 1%, fiske 0; skk.1722 10j,.

Nolö nr 1. 1/_ sk. — jrs.1685, fisket i saltsjön togs i beräkning; skk.1754 "4[.,1 Ryd nr 1.1/2 sk. — skv.1718 "j,, fiske 0; skk 1734 4/5. ' Björkö nr 1 Västergård. 31/,._,okr.,2990/82 sk. — skv.1718 1*I... fiske 0;skk.1[ mtl 1722 10/,,; 3/8 mtl 1762 ”[ 6; ”*”/3,0 mtl 1860 13/3;1/16 mtl 1885 a”[”; 1/_.. mtl 1900 "*"/5.

Hufvud nr 1.1], sk. — skv 1718 14/2, fiske 0;skk.1722 10/9. Björkö nr 3 Sörgård. 1 sk. — 1/_ mtl gamlt sk. , skv.1/3 mtl 1715 26[mo o. 1/6 mtl 1718 14/2, fiske 0.

Hällesö nr 1. 1/2 sk. — jrs. 1663: »Fiske rundt om sigi Salte Siön»; skv. 1761 10[,,z >>småfiske rundt omkring Ön och storfiske uti öpna Sjön.» Skk. 1762 25],.

Öckerö nr 2 Sörgård. 1 sk. —- skv. 1719 15/,0, fiske 0; skk. 1722 10/9. Röd nr 1. 3/* sk. — förmedl. 1663, fiske 0; skv. 1770 25[a: »Fiske nyttiar äbon uti Saltsiön, som är nära belägen, och hvarmed han sig mäst försörjer. Flere lägenheter voro ej at bese, utan togo värderingsmännen i nogaste öfver-vä- gande huru högt merberörde 5/1, mtl i värde kunde anses, och funnor det, sedan största afseende göres på fisket i Saltsiön, ej högre än efter 3111 års ränta till 61 d. 25 1/2 ö. smt kunde värderas.» Skk. 1770 2[m.

Hönö nr 1 Bergegård. 1 sk. —— jrs. 1663 (hemmanet då benämnt Gåla med åbo Oluff Larsson), fiske 0; skv. 1718 14/2, fiske 0; skk. 1722 10/,,.

Hönö nr 2 Västergård. 1 sk. — jrs. 1663: »fiske rundt om ön.» Skv. 1718 "f:, fiske 0; skk. 1722 10/,,.

Hult nr 1. 1 sk. —— jrs. 1663: »Fiske påalla sider rundt om sig.» Skv. 1718 14/2. fiske 0; skk. 1722 10[9.

Fogdö nr 1. 1[4 sk. — skv. 1718 1",/2, fiske 0; skk. 1722 10/D- Kalfoen nr 1. — kr. -— gamlt kr., räntan påökt 1663: åbon >>närer sig allenast med Fiskeri».

Västra Frölunda socken. Norra Saltholmen. — kr. —— skl. 1895, fiske 0.

Askims socken a) på fastlandet (från norr åt söder):

Hult nr 3 Skomakaregård. 1/4 sk. — tidigare tills. med Hult Mellangård ett helt skhemn. 1635 ena hälften därav vederkänd kronan och upptogs i jb ss. särskilt hemman (Hult Skomakaregård). 1651 köpt t. fr. men återgick på 1680-talet t. kr. Förmedl. 1694, fiske 0; skk. 1704 2/4.

Pixbo nr 1. 3/8 sk. —— varit kyrkohemn; 1699 förmedl. skl.: »Fiske i Salte Siön med Ryskiestånd.» 1719 25/5 förmedl. t. 3/& mtl; skv. 1760, fiske 0; skk. 1761 ”i,.

Hofås nr 2 Lilla. 1], sk. — gamlt skhemn; förmedl. skl. 1697 12/2 : »fiske i Salte Siön som går in till dess egor», beräknades icke.

• Sida 169
•  Original

Billdal nr 1 Västergård. 1/._, sk. —- gamlt skhemn; skl. 1732: »——— det fiske, som understundom med krok kan låta sig bruka i Saltesiön, hvilken sinter sig in till des ägor»; icke beräknat t. särskild ränta.

Svindal nr 1 Lilla. 1], sk. — — förmedl. t. 1/2 mtl på 1630-talet; gamlt skhemn, som 1640 vederkändes kronan. 1653 donerat und. fr. men 1683 reduc.; 1687 fmdl. t. l/i mtl; skk. 1704 2/,; Vid skv. fiske 0.

Halon nr 1. 1/4 sk. — gamlt kyrkohenin. Skk. 1704 2/4; vid skv. fiske 0. Lindås nr, 1. 1/2 sk. — gamlt krhemn, som 1635 omfördes t. sk.; förmedl. skl. 1706: »fiske vattn brukas fuller i salt siön med Sillevad och Krok men icke af Synnerl. Importantie»; och ansågs för den »ringa nyttan af fisket i Salt- siön och närbelägenhet af Staden Göteborg» böra skattas 2 öre 2 4/& pgr smt.

b) i saltsjön:

Amundö nr 1. 1/3 sk- — gamlt frhemn, som 1594 förverkades t. kronan. 1621 donerat t. fr. men 1692 reduc.; skk. 1704 2],; vid skv. fiske 0.

Styrsö socken.

Källö nr 1. — sk. — skl. 1761 10/93 =Smått fiske af hvitling, flundror och makrill med mera samt sillfiske, kan u'yttias nära vid och omkring holmen, men storfiske af Torsk samt Kåljefiske ej närmare än en och en half till 2 a 3 mil och långefiske till Sex & Tjo mil derifrån i öpna Sjön, —— — emedan förnämnsta och nästan endaste förmånen och härligheten af denna Crono Holme är och blifver thet fiske, som theromkring samt i öpna sjön kan idkas,. och det ena året gemenligen är ymnigare än det andra, så att i anseende härtill som till hvad här förut angående beskaffenheten af denna kronoholme anfördt är, den hvarken kan utsättas till något slags hemmantal, ej heller, med någon persedel- och hemmanstalsränta beläggas, ty kunde —— —— ej tåla. högre ärlig ränta än 8 dlr smt = =.» Skk 1792 3/4.

Hallands län. Skattlaggningsmetoden för Halland av den 17 september 1690.

På anmodan av kammarkollegium i brev den 10 oktober 1688 att »göra. sig noga och väl informerad så väl af den efterrättelse därom vid lands- kontoret må finnas som af vederbörande förrättningsmän, hvad fundament de taga till mantalens samt den årliga räntans förhöjning eller förminskning på hemmanen», insände landshövdingen i länet med skrivelse den 24 no- vember 1688 till kollegium yttranden av vederbörande landskamrerare samt av dem, som plågade förrätta skattläggningar inom vart och ett av Fjäre, Viske, Himle, Faurås, Årstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härad för vilka trenne sistnämnda härad avgavs gemensamt yttrande. Häradernas yttranden äro i regel underskrivna av häradshövding, kronofogde, lantmä— tare och två nämndemän på nämndens vägnar. Yttrandena från Fjäre och Viske härad äro likalydande; likaså yttrandena från Himle, Faurås och Årstads härad. De tre senare överensstämma vidare i allt väsentligt till innehållet och delvis jämväl till ordalydelsen med de två förra.

• Sida 170
•  Original

Enligt yttrandena från Fjäre, Viske, Himle, Faurås och Årstads härad hade ett hemman i regel åsatts ett helt mantal, då det haft »medelmåttig god åker till 12 tunnors utsäde» och hårdvallsäng till 30 lass hö; grund— räntan för ett sådant hemman hade beräknats till 30 dlr smt. Vid sämre jordmån i åker och mindre förmåner i äng hade bristen kunnat uppvägas av »skog eller andre lägenheter till hemmanet af furu— eller tjärbrännande eller annan skog, så vida bonden däraf särdeles nytta haft». I Himle, Faurås och Årstads härad hade man dock stundom måst avvika från nu angivna norm för åsättande av ett helt mantal »särdeles där inga lägen- heter finnas med skog, kvarn, fiske eller nödtorftigt mulbete». I yttran- dena från Fjäre och Viske härad lyder motsvarande passus: »synnerligst där inga härligheter (som här helt rara eller ringa äro) finnas, med skog, fiskevatten, gott mulbete, kvarn och annat».

I Halmstads, Tönnersjö och Höks härad hade jämväl i regel till ett mantal och 30 dlr smts ordinarie och extraordinarie ränta räknats medel— måttig god åker till 12 tunnlands utsäde och hårdvallsäng till 30 lass hö. Men >>hvar till någon gård är beläget skog, fiskevatten eller kvarn af in- portance, då stegras räntan så mycket högre uti ordinarie jordboksskatten, att det bliver efter värdie mer än 30 dlr».

Jämlikt kollegii föreskrift i brev den 18 augusti 1690 utarbetades här-på vid sammanträde med »landsbetjänte» i länet den 17 september 1690 en för hela länet gemensam skattläggningsmetod. Däri uttalas till en början »att vi till en rätt skattläggning intet annat fundament kunnat träffa än vi tycka det förnämsta, varav ett hemman bör skattläggas, är åker och äng, som måste anses till dess fruktbar— och godhet, och fördenskull tyckt till en lika skattläggning vara av nöden densamma efter denna landsorts beskaf— fenhet uti sina vissa sorter fördela och proportionera och därefter öfverse densamma så till sina besvär och vidlyftigheter som sina commoditeter och nyttigheter». Efter en utförlig framställning av de i enlighet härmed ut— arbetade skattläggningsgrunderna, varav man finner att på ett mantal räk- nas 12 tunnor god jord och 30 lass äng, lämnas en redogörelse för »beskaf— fenheten» av häraderna i länet, varur här antecknas följande:

1. Fjäre härad »— —— de, som bo närmast stranden, råka väl densamma men hafva däraf fast ringa nytta, allenast en del kunna betjäna sig av seglationen och således både sig och sina hemmavarande mera däraf än åkerbruket ernära».

2. Vlske härad »är nästan av samma beskaffenhet, dock till åkerjorden nästan bättre — —. Andra lägenheter lika med Fjäre härad, allenast äga de någon skog till bränne eller i stället torfvet, men ingen seglation.» 3. Himle härad »—— —. De hemman, som utmed stranden belägne äro, hafva för detta någon liten fördel haft af sill- och andra fiskerier, men äro nu i genom några års svåra stormvindar till deras fina båtar och fisk- redskap utblottade att de ej längre förmå tvinga det på bättre fötter igen.»

4. Faurås härad »— —— de orter, som belägne äro bredvid Falken- bergs å, hafva på somliga ställen liten nytta af laxfisket, men eljest finnes uti detta häradet inga andra härligheter».

Beträffande Årstads, Halmstads, Tönnersjö och Höks härad innehåller redogörelsen intet, som i någon mån berör fisket.

Slutligen innehåller metoden bestämmelser om vad som räknas till hem- mans härligheter, och huru de vid skattläggningen böra konsidereras. Bland härligheter uppräknas fiskevatten och därom säges följande: »Fiskevatten är

• Sida 171
•  Original

w—wv r.- v-

för tiden intet, som någon verklig nytta kan till visshet gifva, och för— denskull icke heller synes kunna bliva aktat som någon besynnerlig under— stöd och hjälp till gården, utan där sådan härlighet finnes och sig förmera skulle, tyckes som man den ock kan lämna till förbehåll emot allt annat extraordinarie.»

Skattläggningsmetoden för Halland räknar sålunda icke med fisket såsom någon beskattningsbar härlighet. Vid skattläggningar å kusthemman inom länet har också, såvitt utrönas kunnat, endast i sällsynta undantagsfall tagits hänsyn till saltsjöfiske.

Utmed vissa sträckor av länets kust, huvudsakligen inom Årstads, Halm- stads, Tönnersjö och Höks härad, förekomma åtskilliga sedan gammalt bru- kade laxsätt, om vilkas belägenhet och äganderättsförhällanden upplysningar äro att hämta företrädesvis ur laga skifteshandlingar och andra i länets lantmäterikontor förvarade akter samt i icke så få fall ur domar. För ut— redningen om dessa laxsätt och övrigt saltsjöflske i länet har även genom- gåtts Hallands landsbeskrivning av år 17291, som innehåller uppgifter om hemmanens ägor och härligheter. Beträffande detta dokument innehåller ett kungl. brev till kammarkollegium den 29 mars 1825” följande. Enligt vad Kb i länet anfört kunde Visserligen ej uppges vilken myndighet, som an— modat dåvarande landshövdingen om denna beskrivnings upprättande eller vid vad tid kronofogdarna och häradsskrivarna, vilka var för sitt fögderi underskrivit densamma, om författandet erhållit befallning, men då sådant skett efter landshövdingens vederbörande kronobetjänte meddelade projekt, vilket åberopades uti en i juli månad 1729 avgången order, hade Kb ansett samma landsbeskrivning vara med behörig autorisation tillkommen och att den motsvarade de i andra län författade jordrevningsprotokoll, ehuru de innefattade en fullständigare beskrivning om hemmanens ägovärde och här- ligheter. På grund härav och då hemmansräntorna däruti endast summa- riter upptoges, kunde denna beskrivning efter Kbs tanke icke betraktas så- som en vanlig jordebok, utan såsom ett dokument, vilket såväl i kameralt som i historiskt avseende borde förtjäna trovärdighet såvida icke mera auten- tiska handlingar funnes, varigenom dess oriktighet kunde bevisas.

Resultatet av den i nu förevarande avseende gjorda undersökningen be- träffande Hallands län framgår av följande översikt.

Fjare härad. Släps socken.

Spårhaga nr 2, 1/2 mtl sk.; skv. 1755: »Fiske nyttjar hemnt uti den nära intill belägna saltsjön, hvilket dock skall föga löna mödan, eftersom stranden där- städes är nog öppen, bergaktig och stenig.»

Kyfm'k nr 4, 1 mtl sk.; skv. 1769: »Fiske kan idkas uti salthafvet till husbehof men ingen afsalu.»

Vid laga skifte 1829—1830 å Kyfviks by förblev rätten till fiske oförändrad »hädanefter som hittills».

1 Hallands lånsstyrelses arkiv i landsarkivet i Lund. ” Ang. anförda besvär rörande naturen av hemmanen Skintaby, Risarp, Lyngåkra och Brännarp.

• Sida 172
•  Original

Maleoik nr.], 2/, mtl sk. Skl. 1731 5/5: fiske i saltsjön av vittling, makrill och ilundror, varför dock ej beräknades särskild ränta; skv. 1791 5/5: »Fiske med ryssjor efter flundror och torsk till husbehov.»

Bukärr nr 1—5, 2'"/80 mtl sk. och 213/80 mtl 11. fr. Vid laga skifte å hemnt Bukärr nr 5, fastst. 1844, förbehölls samtliga delägare obehindrad tillgång till stranden för fiske.

Gantofta nr 2, 1 mtl fr. Enl. förmedl. skl. 1729 28/10 brukades intet fiske för den långa ntgrundens skull.

Enl. 1729 lbeskr. hade fr. säteriet 1 mtl Särö fiske i saltsjön med ryssjor; i övrigt innehåller beskr. intet annat om fiske än att »denna socken idkar något- fiske i Saltsjön till nytta vid hushållet».

Vid lantmäteriförrättningar å kusthemn i denna socken förekom intet om fiske i vidare m-ån än ovan anmärkte.

' Vallda socken.

Vallda by. Vid förmedl. skl. 1712 10/10 å. tre fr. hemn förekom intet om fiske- Nr 18, 1/a mtl sk. Enl. skl. 1735 11l,, och skv. 1793 22], hade hemnt fiskevatten i saltsjön, vilket dock i anseende till strandens avlägsenhet, 1/& mil, ej brukades och därför ej togs i beräkning.

Buera by. Nr 1, 1 mtl sk., skv. 1755 ”I'm: »fiske nyttjas i den nära intill stry- kande saltsjön, hvilket dock föga skall löna mödan eftersom stranden härstädes är mycket öppen, bergig och stenig.» Nr 3,1 mtl sk., skv. 1726 26/11» intet om fiske.

1729 lbeskr. innehåller om fiske endast följande: »Socknen belägen till en del intill saltsjön; idkas något fiskeri av en del näst boende till sjön.»

Vid lantmäteriförrättningar inom denna socken förekom intet om fiske.

Onsala socken.

Onsala sockens skifteslag, omfattande 88 till 7311/12, förmedl. mtl eller de flesta hemn i socken samt Råö nr 1, Vessingsö nr 1 och 2, 2 mtl sk., Bratterås nr 1, 1 mtl sk., och Lotsholmarna nr 1.

Råö nr 1, 1 mtl sk. Jrs. 1651: »Synes vele behöfve 1/2 i det ovisse til förmed- ling, men emedan han haffuer part uti skuder, och dageligen kan bruka fiske i siön, ty förskonas han ej mer för denna gång til vidare öfverhetens resolu- tion än med 1/3 partt.»

Lotsholmarne nr 1 (Ramnö, Brokö och Hällesö). Upplåtna åt lotsarna vid Mönsters lotsplats jäml. kgl. bv 1763 23/11 och kks beslut 1764 22/_,,. Fiske ej beräknat vid skl. 1766 16I,).

Skällared nr 3 (Gottskär), 1/+ mtl sk. Gamlt kronofiskläge, som upptogs i jb första gången 1665. Vid jrs. 1602 13/& upptogs samma ränta, som förut utgått av fiskläget, näml. 3 dlr smt för vart och ett av sju fiskarehus, el. 21 dlr för hela läget. — Då vid jrs. 1689 befanns, att fem av fiskarehnsen voro öde, minskades fisklägets ränta i proportion härtill, därvid hänsyn togs till att »fiskeriet icke nu som tillförende idkats till någon hjälp.» Skl. 1769 7In: »Fiske kan nyttjas i saltsjön mled garnsättning och snören, som dock föga lönar. fiskeredskapens underhållande»; fisket taxerades härvid icke till något sär- skilt belopp. Jäml. kks beslut 1801 15/5 blev ny skl. förrättad 1810 19/9, därvid anmärktes: »Fiske i den strax härvid liggande saltsjön, som nu mera ej fin- nes av betydenhet och således til någon förmon ej ledande.» 1819 8/12 för—

• Sida 173
•  Original

ordnade kk. återigen om ny skl., som förrättades 1820 23/9. Därvid antecknades, att »fiske i den straxt härvid liggande saltsjön nyttjas icke till någon sär— deles fördel», men beräknades särskilt för fisket sedan kostnaden för fiskred— skapen blivit avdragen »ett räntebelopp av 9 sk. 53/4 rst, och skattades fisk- läget till 1/4 mtl. Denna skl. fastst. av kk. 1822 12/,._,. Skk. i särsk. andelar 1829 och 1855.

Skalegården nr ], 3/8 mtl sk. Vid skl. 1725 ”],, beräknades 16 öre smts ränta för fiske i saltsjön.

Hvicka nr 1, 1/2 mtl sk. förmdl. 1702, därvid fiske ej beräknades; skv. 1746 13lg: fiske efter vitling och flundror m. m. i den I/._. mil avlägsna saltsjön, >sävida åboen hinner idka fisket sedan han hemmansbruket skött».

Fin-nagården nr 1, 1], mtl sk. Enl. skv. 1764 10/10 kunde fiske nyttjas i den när— belägna saltsjön.

Vid lantmäter-iförrättningar å kusthemn i denna socken förekom intet om fiske.

Tölö socken.

Hvarla nr 1—9, 9 mtl sk., nr 10, 1 mtl sk., nr 11, 1 mtl fr., nr 12, 1 mtl sk. Gröninge nr 1, 1 mtl sk.

Enl. 1729 lbeskr. hade nr 1 ett ryssjesätt i saltsjön, nr 2 något fiske samt nr 5 och 6 fiske med ryssjor i, saltsjön. Enl. skv. 1765 10/12 hade hemnt nr 2 till— gång till fiske i saltsjön.

Kolla nr 4. -— Uddaholmcn, garnl kr. lägenhet., skk. 1756 14/9 skv.1724 25/7 intet om fiske.

H anhals socken.

Hmnbrö nr 1 (Hagen), 1 mtl sk. — Skv. 1701 ***/9, intet om fiske; skk. 1723 28/,,; 1729 lbeskr. intet saltsjöfiske.

Brogården nr 1, 1/._. mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. endast fiske i Rolfsån. Hanhals nr 1—9, 731'4 mtl sk., och nr 10, 1 mtl fr. Enl. 1729 lbeskr. hade hemn 1—9 var sitt ryssjesätt i saltsjöstranden. Nr 6 och 8, gamla krhemn; fmdl. skl. 1734: »Fiske intet annat än i saltsjöstranden, 1]& mil aflägset, dock intet till salu»; togs ej i beräkning. Skv. 1764 a/.,: »Fiske och fiSkeVatten äger hemnt uti den nära intill stötande saltsjön, bestående af 2:ne rössjesätt samt uti Rålfsån medelst garnsättning, som angives vara af mindre fördelaktighet.» Skk. 1766 3/3. Nr 7 och 8, skk. 1763 1/10. Skv. s. å. »Fiske och fiskevatten gagnas uti den 1/8 mil därifrån belägna saltsjön, hvar- utinnan kan brukas ryssjor till laxöring, id, flundror, torsk, horngäddor och mörtfångst, som dock nu i senare åren och på 20 års tid knappt skall hafva lönat fiskeredskapen.>>

Vid storskifte 1802 å »Kohagen, intaget och holmar» till Hanhals by för— behöllo sig delägarna att få behålla sina ryssjesätt eller fiskeplatser i salt— sjön, såsom de dem av ålder innehaft, nämligen varje halvt hemn var sitt sätt och således varje helt hemn två sätt.

Grässela nr 1—7, 4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. intet fiske. Torkelstarp nr 1—7, 31/4 mtl sk. Enl. 1729 lbeskr. fiske i saltsjön. Enl. skl. 1729 ”**/10 hade nr 1, 2, 4, 6 och 7 fiske i saltsjön, vilket dock på, grund av strandens långgrunda beskaffenhet och avlägsenhet sällan nyttjades och därför ej heller beräknades till särskild ränta. Vid skl. 1734 24/10 och 25/10 be-

• Sida 174
•  Original

räknades för vartdera av nr 3 och 5 8 öre'smts ränta för fiske i saltsjön, varest kunde fångas vitling och flundror med mete och garn till ringa värde för åbon. Vid skv. 1766 uppgåvos nr 3, 5 och 6 icke äga något fiskevatten.

Sätinge nr 1 och 2, 13/3 mlt sk., och nr 3, 3/ mlt kr., prästänkesäte. Enl. 1729 lbeskr. samt skv.1766 11,/8 och 1792 10,. intet fiske, men vid skl. 1734 å nr 1 be- räknades 4 öre smts ränta för fiske i saltsjön, som var 1/2 mil avlägsen, var- för fiske sällan brukades.