SOU 1939:28

Betänkande med förslag rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av kronans fiskevatten

N +” (;(

oå (— - CUL"

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGAITFBEDNINGAB umsms " ' JORDBRUKSDEPAIITEMENTET

BETÄNKANDE

RÖRANDE.

ETT ÄNDAMÅLSENLIGT EUTNYTTJANDE AV KRONANS FISKEVATTEN

AVGIVET AV

Fiskevattansutredningen

STOCKHOLDI 1939

Kronologi sk flöjt-ite'c'kkin rn g": .

&

. Betänkande angående grunder för intagning av en— skild 'väg till allmänt underhåll ävensom angående stagshidrag Ktill enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.— . 59 s. . - . Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning ,av Stockholms_ örlogsbas. , _Beckman. 80. 87 s. & kartor. På.

6.

7.

8. 9.

, 10.

11.

12 13. 14.

: Betänkande med förslag till taxa lör belordring av

gods m. in. a statens järnvägar. Beckman. 206 5. K . Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släkt—'

namn.'Lnnd, Blom. v, 106 s. Ju. . Batänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt. 163 s. Fi. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Kihlström. 126 5. Jo. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieom— budsmannens och militieombudsmannens allmänna _ämbetsställning m.'m. Norstedt. 128 s. Ju. Betänkande med förslag till exporttaril'ier. man. 20 5. K. . 1937 års landsfiskals- och stadsiiskalsutredning. Be- tänkande med förslag till omorganisation av lands- liskals- och stadsliskalsbetattningarna m. m. Nor- stedt. 341 s. Ju. 1936 års lönekomrnitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. Marcus. 130 s. Fi. Betänkande och förslag rörande-befrämjande av av- sättningen av den svenska stenindustriens produkter." Idun. 319 5. H. Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. Hseggström. 125 s. Jo.

Beck-

Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Moi tiv och förslag. Marcus. 257 s. S. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 2. Verk— ställda undersökningar. Marcus. 550 5. S.

Anm. Om särskild lryckort el nugives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna" med letstil utgöra begynnel bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, !. ex. E. iordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordn (nr 98) _ulgivas utredningarna 1 omslag med enhetlig iårg för varje departement.

15. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänka, med förslag till lag om reglering av anställni och arbetslörhällandena inom det husliga ar Häggström. 191 s. S. - — 16.- Utredning och förslag angående fortsatt förstatli de av kommunala mellanskolor. Haggström. x, 15

17. Utredning och förslag rörande fri undervisnings åeziiiell är tolk- och iortsättningsskolor. llmggstr s. . ' 18. 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med slag till förordning om arvs- och gåvoskatt m.,; Marcus. 264 s. Fl. * 19. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid betskonllikter. Marcus. 82 s. Fl. 20,13etånkande med förslag till vissa ändringar i_ klädnadsreglementet för polispersonalen m. m. B” man." 28 s. S. , _" 21. Betänkande med förslag till ändringar i vissa d av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. Ju. 22. Betänkande och förslag angående vissa med be - Jande av tillstånd till yrkesmässig automobiltr — förenade frågor. Haeggström. (2), 74 5. K. ' 23. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsv samhet. Beckman. 105 5. S. 24. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del

_ Arbetstörhet m. m. Beckman. 117 s. 5.

25. Betänkande med förslag till lag om arbetstost .m. m. Marcus. viii, 134, 138, 142 s. Ju. 26. Sociala iörsvarsberedsléapskommittén. Betänka

%el 1.Fl_förslag till iamlljebidragslag m. m. Beckm s. 0. -

27. Betänkande med utredning och törslag angående r för folkskollärare m. fl. att inskrivas vid unive tet och högskolor samt där avlägga examina. 11:e! ström. 80 s. E. 28. Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjat av kronans fiskevatten. Idun. 237 5. Jo.

ecklesiastikdepartementet, .lo.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1939:28 JORDBRUKSDEPARTEMENTET'

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

RÖRANDE

ETT ÄNDAMÅLSENLIGT UTNYTTJANDE AV KRONANS FISKEVATTEN

AVGIVET DEN 1 SEPTEMBER 1939 AV FISKEVATTENSUTREDNINGEN

STOCKHOLM 1939 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 917058

INNEHÅLLS FÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Författningsförslag.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 och 8 55 lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske .......................................... 13 [ Förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 5 lagen den 18 juli 1928 i om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige ................ 14 ' Förslag till förordning angående grunder för förvaltning och tillgodo- A görande av kronan tillhöriga fiskevatten ............... Å ........... 15 " Förslag till kungörelse angående utfärdande av fiskekort m. m ......... 22

Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den = 7 april 1933 angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens

befrämjande .................................................. 29

, Motiv. Kap. 1. De allmänna grunderna för rätten till fiske ................ 31 _? A. Äldre bestämmelser ................................ 31 1 B. Gällande bestämmelser ............................ 36 Kap. II. Kronans fiskevatten, deras förvaltning och nuvarande utnyttjande 37 A. Allmänna kronofisken .............................. 38

Begreppet allmänt kronotiske s. 38, allmänna kronotisken som upp- låtas av domänstyrelsen s. 40, allmänna kronofisken som upplåtas av länsstyrelserna s. 46.

! B. Kronans enskilda fisken ............................ 51

; C. Fisken i saltsjön och större insjöar utanför de områden, & som upptagas av enskildas rättigheter ................ 52 D. Kronofisken av privaträttslig natur .................. 57

Kap. III. Kortfattad redogörelse för det sätt, på vilket i vissa andra länder av staten disponerade fiskevatten utnyttjas .................. 61 Norge s. 61, Danmark 5. 62, Finland 5. 62, Estland s. 63, Lettland s. 63, Polen 5. 63, Tyskland 5. 63, Schweiz s. 64, England 5. 65, Nordamerikas förenta stater s. 65.

Frankrike 5. 64,

Kap. IV. Allmän översikt av Sveriges sötvattensfiske, särskilt i vad rör Norrland ............................................ A. B.

Värdet av sötvattensfisket .......................... Olika fiskarekategorier och deras fiskehehov, särskilt med

hänsyn till kronans fiskevatten ...................... 67 1 . Yrkesfiskare .................................. 68 2. Husbehovsfiskare .............................. 70

Lapparnas fiske s. 71, den bofasta befolkningens i Norrland fiske s. 82, fisket vid ströängar s. 88.

i

3. Sportfiskare .................................. 95 Förslag till ett rationellare utnyttjande av kronans fiskevatten.. 102 . A. Förvaltande och upplåtande myndighet .............. 102 B. Uppdelning av kronans fiskevatten i med hänsyn till upplåtelseformerna olika grupper m. m. .............. 108 E

1. Kronans fisken vilka äro belägna i större insjöar utanför de områden, som upptagas av enskildas rättigheter .................................... 109

2. Enskilda kronofisken .......................... 109

3. Privaträttsliga kronofisken ...................... 110

4. Allmänna kronofisken .......................... 111

Gruppindelning s. 113, vatten för lapparnas behov s. 117, vatten för ortsbefolkningens behov s. 118, vatten för sport— fiske s. 124, kortfiskevatten s. 125, sportfiskevatten s. 132.

5. Avgifter som böra betingas av utlänningar vid fiske

i kronans vatten .............................. 140

6. Tjänstemäns fiskerätt m. m. .................... 141

7. Kronans upplåtelsesystem såsom exempel för enskilda 142 .

8. Genom föreslagna åtgärder beräknade inkomster från _ kronans vatten samt dessa medels förvaltning 144 C. Fiskevård i kronans vatten ........................ 149 4 1. Direkta fiskevårdsåtgärder .........' ............. 150 _ Utplanteringar av fisk 5. 151, ökat antal länsfiskeritjänste- män 5. 153, fiskevårdskonsulent hos domänstyrelsen s. 154. 2. Indirekta fiskevårdsåtgärder .................... 154 Lokala fiskestadgar s. 154, förbud mot fiske under lektid s. 156, propaganda— och upplysningsverksamhet s. 158, anskaf- fande av statistiska uppgifter 5. 159, förbud mot förvärv av obetydliga delar av hemman i syfte att erhålla fiskerätt i oskift vatten 5. 159. D. Övervakning av kronans fiskevatten ................ 160

1. Utökning av den nuvarande övervakningen av kro-

nans vatten .................................. 160

2. Skärpta påföljder för förseelser mot fiskeriförfatt-

ningarna m. m ................................. 166 —

& : >

Kap. VI. Kap. VII.

Kap. VIII.

B i lag 0 r. Bilaga I. Bilaga Il.

Bilaga III. Bilaga IV.

Sid. För genomförande av föreslagna åtgärder erforderliga författ- ningsbestämmelser .................................... 168 Utgifter i samband med de föreslagna dtgärdernas genom- förande och sättet för dessa utgifters täckande ............ 169 Utredningens hemställan .............................. 172 Tabeller ............................................ 174 Protokoll, förda vid ordförandens och sekreterarens resor och därunder samt eljest hållna sammanträden .......... 190 Förteckningar över fiskevatten .......................... 219 Karta.

!

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Vid behandlingen av en utav enskild person den 11 september 1911 till Kungl. Maj:t ingiven ansökan om tillstånd att under en tid av tio år idka fiske med fast fiskredskap i sjön Stora Lulevatten i Norrbottens län rn. m. uppkom fråga om förändring av gällande bestämmelser angående upplåtelse av rätt till fiske i kronans vatten inom Norrland och Dalarna i avsikt att för vissa fall underlätta dylika upplåtelser.

I skrivelse den 1 december 1914 till lantbruksstyrelsen anhöll vidare då- varande fiskeriintendenten i norra distriktet, fil. dr N. Rosén, att lantbruks- styrelsen måtte föranstalta om utredning beträffande fiskets ordnande i kronovattnen inom nämnda distrikt. Roséns framställning, i vilken framhölls den rådande planlösheten i tillgodogörandet av fisket i kronans vatten där- städes, anmäldes av lantbruksstyrelsen med eget förslag hos Kungl. Maj:t. I förslaget anslöt sig styrelsen i huvudsak till Roséns framställning.

Nämnda båda ärenden föredrogos inför Kungl. Maj:t den 1 oktober 1915, därvid dåvarande chefen för jordbruksdepartementet erinrade om, att domånstyrelsen i utlåtande den 29 december 1905 i anledning av riksdagens skrivelse den 20 maj 1902 rörande bättre fiskevård för Östersjö- och söt- vattensfisket framhållit, att upplåtande av kronofisken åt personer, som ut- övade fiske som sport, kunde inom de norrländska länen bliva jämförelse— vis inkomstbringande, ehuru huvudvikten vid utarrendering av kronans fis- ken tillsvidare borde läggas därpå, att dessa fisken bedreves så att de bleve ett föredöme för enskilda fiskevattensägare och fiskare.

I sitt anförande framhöll departementschefen vidare, att det uppenbar- ligen vore särdeles önskvärt, att kronans fiskevatten bättre vårdades och de inkomstmöjligheter, som desamma innebure för såväl landets inbyggare som för statsverket, bättre tillvaratoges än vad för det dåvarande vore fallet. Departementschefen ansåg med hänsyn till de anmärkta förhållandena, att en fullständig utredning angående de förhållanden, som inverkade på dispo- sitionen av kronans fiskevatten, borde äga rum och hemställde om bemyn- digande att tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom jordbruks- departementet biträda vid verkställande av utredning och avgivande av för—

slag i fråga om bestämmelser för tillgodogörandet av kronans allmänna fisken samt, i den mån så funnes lämpligt, kronans enskilda fisken; och blev vad departementschefen hemställt av Kungl. Maj:t godkänt.

Såsom sakkunniga tillkallades sedermera den 4 november s. å. dåvarande t. f. landssekreteraren, numera f. d. landshövdingen J. L. Falk, dåvarande kanslisekreteraren, numera generaldirektören L. Berglöf, jägmästaren A. ; Montell och förenämnde fiskeriintendenten Rosén.1

De sakkunniga (1915 års sakkunniga) avgåvo den 18 december 1922 be- ; tänkande med förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten (sta- tens offentliga utredningar 1923: 58). Förslaget, över vilket utlåtanden in- hämtades från ett flertal myndigheter och sammanslutningar, har icke för— Q anlett någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Frågan om ett bättre tillgodogörande av kronans fiskevatten upptogs ånyo ; till behandling i en av lantbruksstyrelsen den 29 oktober 1928 till Kungl. : Maj:t avlåten skrivelse med av Kungl. Maj:t anbefalld utredning och därav föranledda förslag i en mängd frågor rörande framför allt sötvattensfisket. f Lantbruksstyrelsens förslag i vad det avsåg kronovattnen föranledde emel- lertid i proposition nr 264 till 1930 års riksdag, där lantbruksstyrelsens öv- riga förslag i ämnet behandlades, icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en till jordbruksdepartementet den 25 maj 1929 inkommen skrift anhöll Svenska sportfiskareförbundet — under framhållande att förenämnda sak- kunnigförslag icke dittills föranlett några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida —— att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och rikets länsstyrelser att i samråd snarast möjligt påbörja arbete med upp- görande av en förteckning med förslag till brukningsplaner över sådana kro- nan tillhöriga fiskevatten, som kunde anses lämpliga för utarrendering, sär- skilt till sportfiskare. Genom en dylik förteckning, som skulle göras tillgäng- lig för allmänheten, skulle, enligt sportfiskareförbundets förmenande, kro- nans föga eller stundom icke alls utnyttjade vatten göras mera kända för 1 personer, som önskade arrendera fiskevatten för sportfiske, ävensom arren- devillkoren för dylika vatten kunna fastställas efter mera enhetliga grunder än förut varit fallet. Framställningen, varöver utlåtanden avgåvos av lant- bruksstyrelsen, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län samt sedermera ånyo av lantbruksstyrel- sen, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 12 oktober 1933 icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I en den 13 februari 1933 till Kungl. Maj:t inkommen framställning an- höllo Sorsele sockens komlmunalfullmäktige, att Kungl. Maj:t måtte föran- stalta om utredning i syfte att åstadkomma ökade möjligheter för den bo- fasta befolkningen inom lappmarkens oavvittrade områden att bedriva fiske i sjöar ovan odlingsgränsen och därigenom bereda sig behövligt tillskott i

1 De sålunda tillkallade sakkunnigas uppdrag omfattade jämväl utredning och förslag i fråga om bestämmelser för tillgodogörandet av jakten å kronans marker inom lappmarken.

sin eljest knappa försörjning. I framställningen framhölls, att inom Sorsele socken funnes ett åttiotal sjöar, vilka delvis vore mycket fiskrika, men på grund av bestämmelserna i lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige icke kunde rationellt utnyttjas.

Över framställningen avgav lantbruksstyrelsen, efter att hava hört läns— styrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, den 13 december 1934 in— fordrat utlåtande, däri lantbruksstyrelsen hemställde om en allsidig utred- ning rörande lämpligaste utnyttjandet av de ovan odlingsgränsen inom Väs- terbottens och Norrbottens län samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län belägna fiskevattnen.

Under hänvisning till att tidigare förslag i ämnet icke rönt statsmakternas uppmuntran ansågo sig riksdagens revisorer i berättelse till 1934 års riks- dag böra för riksdagen framhålla angelägenhelen av att frågan om ett ökat utbyte av kronans i skilda delar av landet, dock huvudsakligen i de nord- ligaste länen, belägna fiskevatten underkastades förnyad omprövning med hänsyn till önskvärdheten att statsverkets inkomstmöjligheter i största ' möjliga utsträckning tillvaratoges, ej minst då det gällde de i sjunkande

stadda lappfonderna. Omprövningens syfte borde enligt revisorerna vara att, eventuellt efter erforderliga lagändringar, skapa möjligheter för ett vidsträck- tare tillgodogörande än för det dåvarande vore fallet genom utarrendering eller eljest av kronan tillhöriga, därför lämpade fiskevatten, dock utan att därigenom något intrång borde göras i den fiskerätt, som enligt särskilda för- fattningar tillkomme lapparna och vissa andra mera bofasta invånare i dessa orter. Det av revisorerna väckta spörsmålet föranledde intet särskilt utta- lande. från riksdagens sida.

I sin berättelse till 1935 års riksdag upptogo revisorerna ånyo till gransk- ning frågan om ett bättre utnyttjande av kronans fiskevatten. Revisorerna anförde härvid bland annat följande: De rådande förhållandena i avseende å dessa vatten kunde icke anses tillfredsställande. En nödvändig förutsätt- ning för en rationell fiskevård i kronans fiskevatten vore, att olika fiske- vatten utlälmnades till olika kategorier fiskande, som var och en kunde och borde hava intresse av att fiskbeståndet i vattnen förkovrades och att vatt- nen gåve en god avkastning. Genom en uppdelning på ena eller andra sättet av kronans ovan odlingsgränsen belägna fiskevatten, genom vattnens upp- låtande efter vissa enhetliga principer och genom lämplig upplysnings- och propagandaverksamhet borde ifrågavarande vatten kunna bliva av en myc- ket större betydelse för lapparna och den bofasta befolkningen än för det dåvarande vore fallet.

Utlåtanden i ärendet avgåvos av domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka bifo- gade yttranden av vederbörande lappfogdar. Domänstyrelsen och lant- bruksstyrelsen tillstyrkte därvid revisorernas förslag om utredning av hit- hörande frågor; likaså länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrelsen i Väster-

bottens län avstyrkte däremot förslaget om utredning, under det att länssty- relsen i Norrbottens län icke ville motsätta sig detsamma.

Under åberopande av vad statsrevisorerna anfört anslöt sig riksdagen till revisorernas ståndpunkt i frågan och anhöll i skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 juni 1935, nr 279, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning beträf- fande möjligheterna att åvägabringa ett ändamålsenligt utnyttjande av kro- nans fiskevatten.

I utlåtande, nr 81, vid 1937 års riksdag med anledning av en inom andra kammaren av herr Jacobson väckt motion (II: 65) angående den i lappmar— ken bofasta befolkningens rätt till fiske i kronans fiskevatten förklarade sig jordbruksutskottet förutsätta, att den i förenämnda riksdagsskrivelse begärda J utredningen snarast möjligt igångsattes och hemställde därför, att motionen ? icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 21 juli 1937 av riksdagens före— nämnda skrivelse anförde chefen för jordbruksdepartementet i huvudsak föl- jande: Behov av en utredning rörande ett bättre tillgodogörande av kronans fiskevatten torde förefinnas. Givetvis borde vattnen å kronoparkerna i första hand förbehållas de ortsbor, som hade intresse av desamma. Detta hindrade . emellertid icke, att många vatten samtidigt, andra åter enbart skulle kunna utarrenderas till amatör- och sportfiskare.

Beträffande fjällvattnen skulle det utan tvivel vara till fördel såväl för statsverket som för de fiskande, om nämnda vatten bleve mera rationellt utnyttjade. Detta syntes kunna bliva fallet, om vattnen gjordes mera kända för allmänheten genom att en förteckning upprättades över dem, och om bestämmelserna angående rätten till fiske i desamkna förenklades och gjor- des mera enhetliga. »

I samband därmed syntes böra undersökas, huruvida en uppdelning av ,; dessa vatten kunde ske, så att en del av dem förbehölles lapparna, en del .- ortsbefolkningen och en del slutligen upplätcs till amatör- och sportfiskare E samt även, där det befunnes lämpligt, till yrkesfiskare från andra trakter. % Därvid borde dock beaktas, att lappbefolkningens behov av fiskevatten väx- ? lade och därför icke kunde inskränkas till vissa för framtiden bestämda. ; geografiskt avgränsade områden. Ortsbefolkningens intressen borde jämväl ; tagas i betraktande, innan sportfiskeupplåtelser lämnades. Vad beträffade ** fisket i en del av ifrågavarande vatten borde hinder icke möta mot att med- i giva sportfiskare viss ensamrätt till detsamma med förbehåll om rätt till husbehovsfiske för lapparna och den bofasta ortsbefolkningen.

Under åberopande av det anförda hemställde departementschefen om be- myndigande att tillkalla dels en utredningsman för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande möjligheterna att åvägabringa ett ändamålsenligt » utnyttjande av kronans fiskevatten, dels ock fyra sakkunniga personer, att * med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet; och blev denna . hemställan av Kungl. Maj:t bifallen.

Jämlikt det givna bemyndigandet tillkallade Herr Statsrådet byrådirektö— ren i lantbruksstyrelsen, fil. dr G. 0. Alm att såsom utredningsman i enlig- het med de angivna riktlinjerna verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet samt utsåg Herr Statsrådet såsom sakkunniga personer att med ut- redningsmannen deltaga i överläggningarna ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren N. Olsson i Rödningsberg, dåvarande jägmästa- ren, numera byråchefen i domänstyrelsen M. F. Alm, lappfogden i Norrbot- tens norra distrikt E. G. Hedbäck och kronojägaren P. 0. Westerlund i Stor- sele, Vojmån.

Med stöd av samma bemyndigande förordnade Herr Statsrådet vidare den 28 oktober 1937 dåvarande fiskeriintendenten i Övre norra distriktet, numera fiskeriintendenten i Södra distriktet fil. dr 0. H. Olofsson och ordföranden i Svenska sportfiskareförbundet, ingenjören A. Höckenström i Lidingö-Brevik att såsom särskilda experter, på kallelse av utredningsmannen, med denne deltaga i överläggningar, Olofsson såvitt anginge frågor om fisket i de 5. k. fjällvattnen och Höckenström vid behandling av frågor rörande sport- och amatörfisket.

Såsom sekreterare åt utredningen hava tjänstgjort, under tiden från och med den 30 september 1937 till och med den 25 april 1938 amanuensen i jordbruksdepartementet, jur. kand. D. N. Nilsson och därefter amanuensen i samma departement, jur. kand. G. T. Roupe.

Utredningen antog vid sammanträde den 10 november 1937 benämningen fiskevattensutredningen.

De sakkunniga och experterna hava på kallelse av ordföranden samman- trätt tre gånger, och antalet överläggningsdagar har utgjort åtta.

Utredningens ordförande har jämte sekreteraren i och för sammanträden med lappar och ortsbor samt studium av fiskeförhållandena i Lappland i övrigt företagit resor, nämligen den 21 juni—den 3 juli 1938 till norra delen av Jämtlands län och Västerbottens län, den 21 september—den 6 oktober 1938 till Västerbottens och Norrbottens län samt den 2—den 4 januari 1939 till Jämtlands län. I nämnda resor hava i viss utsträckning deltagit lappfog- den Hedbäck och fiskeriintendenten Olofsson. Vid två under resorna hållna sammanträden hava jämväl deltagit riksdagsmannen Olsson och kronojäga- ren Westerlund. Ordföranden har även i samband med en av honom före- tagen tjänsteresa hållit sammanträden med ortsbor i norra Jämtland samt den 13—den 15 december 1938 besökt Umeå för överläggningar med lapp- fogden Hedbäck och fiskeriintendenten Olofsson. Slutligen har ordföranden den 31 oktober 1938 hållit ett sammanträde i Stockholm med Svenska sport- fiskareförbundets styrelse och delegater.

Sedan utredningsarbetet numera slutförts, får fiskevattensutredningen här- med vördsamt överlämna förslag till:

1) lag angående ändrad lydelse av 7 och 8 55 lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske;

2) lag angående ändrad lydelse av 56 5 lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige;

3) förordning angående grunder för förvaltning och tillgodogörande av kronan tillhöriga fiskevatten;

4) kungörelse angående utfärdande av fiskekort m. m.; 5) kungörelse angående ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 7 april 1933 angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befräm- jande.

De sålunda framlagda förslagen hava inom utredningen enhälligt biträtts.

Jämte författningsförslagen överlämnas därtill hörande motivering, tabel- ler, protokoll, förda vid ordförandens och sekreterarens resor och därunder samt eljest hållna sammanträden, förteckningar över fiskevatten samt karta.

Stockholm den 1 september 1939.

GUNNAR ALM. NILS OLSSON. MAGNUS ALM.

ERIK HEDBÄCK. PER OSKAR WESTERLUND.

] Gustav T. Roupe.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 7 och 8 åå lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske.

i Härigenom förordnas, att i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske 7 och 8 %% skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 5. Allmänt kronofiske, varmed förstås ström- och insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar, må nyttjas efter upp- låtelse i enlighet med de grunder, som av Konungen fastställas.

8 %.

Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten vare såsom hittills kronan och hennes rättsinnehavare förbehållna. Jämväl dylika fisken må nyttjas efter upplåtelse i enlighet med de grunder, som av Konungen fastställas.

Denna lag träder i kraft den ....................

F ö r s la g till Lag angående ändrad lydelse' av 56 % lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 56 5 lagen den 18 juli 1928 om de svenska lap- parnas rätt till renbete i Sverige skall i nedanintagna del erhålla följande ändrade lydelse:

56 5.

0

Ej må a —— _ ogill. Finnes inom sådant —— —— —— meddelas.

Kan inom sådant område upplåtelse av jakt eller fiske ske utan fara för tillgången på vilt eller fisk och utan besvärande intrång för lapparna, äger Konungens befallningshavande tillåta annan att mot avgift därstädes jämte lapparna utöva jakt eller fiske. Innehavare av å sådant område belägna Skogstorp, odlingslägenheter, fjällägenheter samt lägenheter, som upplåtits jämlikt kungörelsen den 18 juli 1928 angående grunder för— upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark ävensom den, som med nyttjanderätt inne- har å dylikt område upplåtet kolonat, må dock utan avgift bedriva hus— behovsfiske i sådana vatten å angränsande kronomark, som därför av Konungens befallningshavande särskilt upplåtas. I vatten å kronomark inom ifrågavarande områden må vidare befattningshavare vid domänverket, lapp- väsendet, statens lokala fiskeriadministration och å lantbruksstyrelsens fiske- ribyrå ävensom landsfiskal, av hushållningssällskap anställd fiskeritjänste- man samt av Konungens befallningshavande särskilt förordnad fiskeritill- syningsman, envar under tjänsteförrättning inom sitt tjänstgöringsområdc, avgiftsfritt bedriva fiske för tillfälligt anskaffande av livsmedel.

Har bete, slåtter _ _— —— förlust. Innan upplåtelse, varom —— _ —— ärendet. Medel, som inflyta —— —— lapparna.

Denna lag träder i kraft den ....................

Förslag till

Förordning angående grunder för förvaltning och tillgodogörande av kronan tillhöriga fiskevatten.

Härigenom förordnas som följer:

I. OM F ÖRORDNINGENS TILLÄMPLIGHETSOMRÅDE OCH FÖRVALT- NINGEN I ALLMÄNHET.

1 5.

Denna förordning avser dels sådana fisken, som i 7 och 8 55 lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske omförmälas, allmänt kronofiske och enskilt kronofiske, dels ock fisket i övriga till kronans fastigheter hörande vatten, privaträttsligt kronofiske,

2 5.

De i 1 % nämnda fiskena skola, därest de äro belägna å renbetesfjällen inom Jämtlands län, varmed förstås såväl de vid avvittringen för lapparna avsatta renbetesfjällen som ock de till utvidgning av dessa fjäll sedermera upplåtna områdena, förvaltas av länsstyrelsen i Jämtlands län samt, därest de äro belägna ovan odlingsgränsen i Västerbottens län, av länsstyrelsen därstädes och ovan sagda gräns i Norrbottens län av länsstyrelsen i sist- nämnda län. Övriga kronans" fisken skola förvaltas av domänstyrelsen. Från vad sålunda stadgas skola de undantagen gälla, att enskilt kronofiske, som vid denna förordnings ikraftträdande förvaltas av vattenfallsstyrelsen, fortfarande skall förvaltas av vattenfallsstyrelsen samt privaträttsligt krono- fiske, som vid samma tidpunkt förvaltas av annan myndighet än domän— styrelsen och som myndigheten på grund av särskilda omständigheter ön- skar behålla under sin förvaltning, fortfarande skall förvaltas av samma myndighet.

3 %.

Vid sin förvaltning av kronans fisken skola de förvaltande myndigheterna samråda med statens fiskerimyndigheter ävensom, där sådana finnas, av vederbörande hushållningssällskap för fiskeriärendens handläggning till- satta särskilda fiskerinämnder eller andra motsvarande organ.

II. OM TILLGODOGÖRANDE AV KRONANS FISKEVATTEN.

4 5.

De i 1 % nämnda fiskena skola, därest de icke på grund av särskilda stad- ganden eller beslut skola på annat sätt disponeras, tillgodogöras genom upp- ' låtelser på sätt nedan stadgas.

l i A. Allmänt kronofiske samt därmed enligt 19 och! 20 55 jämförligt enskilt och privaträttsligt kronofiske. | l i |

Om olika upplåtelseformer.

5 5.

Allmänt kronofiske samt sådant enskilt och privaträttsligt kronofiske, som jämlikt 19 och 20 %% härnedan skall upplåtas på samma sätt som allmänt : kronofiske, skall mot avgift upplåtas antingen till enskilda personer, som ' äro bosatta å eller invid kronoparker eller kronoöverloppsmarker eller där- städes hava sitt arbete, för bedrivande av husbehovs- eller i förekommande fall yrkesfiske ( husbehovsfislce, husbehovsfislcevatten ), eller till enskilda per— soner, sammanslutningar eller organisationer för bedrivande av sportfiske ' (sportfiske, sportfiskevatten ). Rätt att nyttja dylika fisken skall jämväl upp- låtas genom utfärdande av fiskekort ( kortfiske, kortfiskevatten ).

Om upplåtelsehandling.

6 %.

Där ej särskilda skäl till annat föranleda, skall upplåtelse av husbehovs- ' fiske ske genom utfärdande av tillståndsbevis och upplåtelse av sportfiske * genom upprättande av kontrakt. Angående sättet för upplåtelse av kortfiske * är förut stadgat.

Tillståndsbevis och kontrakt, varom i första stycket sägs, skola upprättas ' i enlighet med formulär, som av lantbruksstyrelsen fastställas. _

Om upplåtelsetid.

7 &.

Upplåtelse av husbehovs- och sportfiske skall, där ej särskilda skäl till * annat föranleda, ske för tid icke understigande fem och icke överstigande . tio år.

Fiskekort skall utfärdas för tre dagar, femton dagar eller helt år.

! l :

Om upplåtelsehandlings giltighet.

8 %.

Husbehovsfiske må bedrivas, förutom av den, för vilken tillståndsbevis utfärdats, jämväl av hans husfolk.

Den som förvärvat rätt att bedriva husbehovsfiske eller sportfiske må, efter därom av vederbörande förvaltande myndighet givet tillstånd och på de villkor som av denna föreskrivas, upplåta visst fiske jämväl åt annan.

Fiskekort skall vara personligt; dock att åt medlemmar av samma familj, vilka önska bedriva fiske samtidigt, skall tillhandahållas familjekort, berät- tigande till fiske under tre respektive femton dagar. Barn under femton år må vidare utan att därför erlägga särskild avgift bedriva fiske i kortfiske- vatten i sällskap med medlem av barnets familj, som löst fiskekort.

Om upplåtelseavgift.

9 &.

Husbehovsfiske skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, upplåtas mot avgift av lägst fem och högst tjugu kronor för år.

För varje vatten, beträffande vilket jämlikt 13 % bestämts, att det skall upplåtas för sportfiske, skall, innan upplåtelse därav kommer till stånd, fastställas den avgift, som för upplåtelsen skall betingas; hörande dock här- utinnan sedermera viss ändring kunna ske.

För fiskekort skall erläggas avgift med tre kronor för kort berättigande till fiske under tre dagar, fem kronor för kort berättigande till fiske under femton dagar samt tio kronor för kort berättigande till fiske under helt år. _ För familjekort, varom i 8 & sista stycket sägs, skall erläggas avgift med sex

kronor för kort berättigande till fiske under tre dagar samt tio kronor för kort berättigande till fiske under femton dagar.

10 5.

Vid upplåtelse av fiskerätt i kronans vatten till utländsk medborgare skall utgå dubbelt så hög avgift som i 9 % sägs. Från skyldighet att erlägga dub- bel avgift skall dock undantagas personal vid främmande makts härvarandc ., beskickning.

Om fiskekort.

. 11 &. Utfärdandet av fiskekort må av förvaltande myndighet uppdragas åt den— samma underlydande tjänsteman. Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbot— tens och Norrbottens län må meddela dylikt uppdrag jämväl åt annan än tjänsteman, varom nu sägs. Rörande fiskekorts beskaffenhet och vad vid utfärdande därav är att iakttaga gälla av Kungl. Maj:t särskilt meddelade bestämmelser. 2—917058

Om sättet för fiskes utövande. 12 %.

Husbehovsfiske må bedrivas med alla enligt gällande författningar till- låtna redskap; vederbörande förvaltande myndighet dock obetaget att här- utinnan föreskriva inskränkningar.

Beträffande vilka redskap, som vid sportfiske må användas, böra därom föreskrifter meddelas för vart särskilt fall.

Innehav av fiskekort berättigar endast till fiske med met-, slant-, kast- eller spinn- och flugspö samt fiske med pimpel och enkelt drag (även kast— lina); de förvaltande myndigheterna dock obetaget att härutinnan föreskriva ytterligare inskränkningar ävensom i övrigt meddela de bestämmelser an- gående dylikt fiskes bedrivande, som må anses påkallade.

Om åtgärder i syfte att göra kronans fiskevatten kända för allmänheten.

13 5.

De förvaltande myndigheterna skola för perioder icke överstigande tio år för varje särskilt under deras förvaltning stående vatten, vari fiske av någon betydenhet prövas kunna bedrivas, bestämma det sätt, på vilket fiske i vatt- net skall upplåtas. Där så finnes utan olägenhet kunna ske, må upplåtelser av olika slag kunna medgivas i samma vatten. Upplåtelse avseende sport- fiske bör dock om möjligt innefatta ensamrätt till fisket i det vatten upp- låtelsen avser.

14 &.

Över sådana vatten, som avses skola upplåtas för sportfiske och kortfiske, skola upprättas förteckningar upptagande benämningen å vattnen, deras'be- lägenhet samt om möjligt jämväl andra uppgifter beträffande desamma, som kunna vara av intresse för spekulanter å fisket i vattnen.

15 &.

Förteckningar över sportfiskevatten skola finnas tillgängliga hos de för- valtande myndigheterna och på begäran tillställas rikets centrala sportfiske- och turistorganisationer. Förteckningar över kortfiskevatten skola tryckas och finnas tillgängliga, förutom hos nämnda myndigheter jämväl hos envar, som jämlikt 11 % första stycket erhållit uppdrag att utfärda fiskekort.

Om lapparnas fiskerätt. 16 5.

Angående den rätt till fiske i kronans vatten, som "tillkommer lapparna, gälle vad därom är särskilt stadgat.

Om fiske åt vissa lägenhetsinnehavare. 17 &.

Innehavare av Skogstorp, odlingslägenhet och kronotorp å kronomark inom de sex nordligaste länen samt den, som med nyttjanderätt innehar å sådan mark upplåtet kolonat, ävensom innehavare av fjällägenhet ovan odlingsgränsen inom Västerbottens och Norrbottens län och därstädes eller "å renbetesfjällen i Jämtlands län jämlikt kungörelsen den 18 juli 1928 an- gående grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark upp- ? låten lägenhet äge fiskerätt å fastighetens ägor och må därjämte utan av- ! gift bedriva husbehovsfiske i sådana vatten å angränsande kronomark, som därför av vederbörande förvaltande myndighet särskilt anvisas. Upplåtelse, ! varom nu sägs, skall ej utgöra hinder för upplåtelse i dylikt vatten av fiske jämväl åt annan. | i i

Om fiske åt vissa tjänstemän.

18 %.

Befattningshavare vid domänverket, lappväsendet, statens lokala fiskeri- administration och å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå ävensom landsfiskal, av hushållningssällskap anställd fiskeritjänsteman samt av länsstyrelse särskilt förordnad fiskeritillsyningsman må efter därom av vederbörande förval- tande myndighet givet tillstånd och på de villkor, som av denna före- skrivas, envar under tjänsteförrättning inom sitt tjänstgöringsområde av- giftsfritt bedriva fiske i därstädes å kronomark beläget vatten för tillfälligt anskaffande av livsmedel. Rörande tillstånd, varom nu sägs, skall av den förvaltande myndigheten utfärdas särskilt bevis.

Angående beskaffenheten av dylikt bevis och vad vid utfärdandet därav är att iakttaga, gälla av Kungl. Maj:t särskilt meddelade bestämmelser.

B. Enskilt kronofiske. 19 %. Enskilt kronofiske skall upplåtas på arrende företrädesvis för yrkesfiske i ' den ordning och under de villkor, som för varje fall prövas lämpliga; dock ; att arrendet skall omfatta minst fem och högst tio år.

. Enskilt kronofiske, som prövas vara av mindre betydelse, skall upplåtas ) på sätt i 5 g sägs.

C. Privaträttsligt kronofiske. 20 %. Privaträttsligt kronofiske skall upplåtas i samband med den fastighet, till vilken fisket hör. Där så för ett bättre utnyttjande av fisket prövas förmån- ligt, skall dock fisket jämte därför nödigt utrymme å land undantagas från arrendet av denna fastighet och upplåtas på sätt i 5 & sägs.

III. OM UNDANTAGANDE FRÅN UPPLÄTELSE AV VISST FISKE- VATTEN.

21 %.

Därest fiskbeståndet i visst vatten genom alltför intensivt fiske eller av annan orsak blivit så förminskat, att allvarlig fara för dess återväxt före— ligger, eller det eljest prövas förmånligt, att fiskbeståndet i visst vatten eller del därav får tillväxa utan beskattning, må vederbörande förvaltande myn- dighet besluta att upplåtelse av fiske däri tills vidare icke skall äga rum. Dylikt beslut må jämväl meddelas beträffande sådant vatten, som anses lämpligt för dammanläggning eller eljest för uppfödning av fiskyngel.

22 5.

Kungl. Maj:t äger, på därom av lantbruksstyrelsen eller vederbörande för- valtande myndighet gjord framställning, förordna, att visst kronan tillhörigt fiskevatten skall avsättas för fiskeriundersökningar; och må i sådant vatten fiske bedrivas allenast i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

IV. OM KRONOVATTENSFONDEN. 23 %.

Medel som inflyta genom försäljning av fiskekort skola tillföras en fond ( kronovattensfonden ), som skall förvaltas av statskontoret.

Fondens medel skola, efter därom av Kungl. Maj:t meddelade beslut, an- vändas till åtgärder för upphjälpande av fisket i kronans vatten. Ur fonden må jämväl utgå bidrag till hushållningssällskapen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till gäldande av hos dem anställda fiskeritjänstemäns löner och resor i tjänsten.

Ansökning om bidrag ur kronovattensfonden skall ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till lantbruksstyrelsen senast den 1 november året före det, för vilket bidraget sökes. Lantbruksstyrelsen skall före den 1 december samma år till Kungl. Maj:t insända inkommen ansökning, åtföljd av styrelsens utlåtande.

V. STRAFF- OCH ÄTALSREGLER M. M.

24 &.

Den som, på sätt ovan sägs, förvärvat fiskerätt i kronans fiskevatten, vare skyldig att vid fiske medföra och på anmodan av tjänsteman vid domänver- ket, lappväsendet och polisväsendet, av länsstyrelse särskilt förordnadfiske- ritillsyningsman ävensom varje annan person, som förvärvat rätt att be- driva fiske i samma vatten, framvisa tillståndsbevis, kontrakt eller fiskekort.

21 25 s.

Underlåtenhet att medföra eller vägran att framvisa tillståndsbevis, kon- trakt eller fiskekort ävensom underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse given föreskrift rörande fiskes utövande straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

Varder innehavare av fiskekort fälld för dylik förseelse, må domstolen jämväl förklara fiskekortet förbrutet. Har fiskekort av domstol förklarats förbrutet, skall genom domstolens försorg underrättelse därom ofördröjligen tillställas den myndighet, som utfärdat kortet.

26 5.

Det tillkommer allmän åklagare, domänverkspersonai, tjänsteman vid lappväsendet ävensom av länsstyrelse särskilt förordnad fiskeritillsynings- man att föra talan rörande överträdelse av bestämmelse i denna förordning.

27 %.

Böter som utdömas enligt denna förordning tillfalla kronan. Saknas till- gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den ................ , från och med vil- ken dag vad i lag eller annan av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot förordningens bestämmelser upphör att gälla.

Förslag

till Kungörelse angående utfärdande av fiskekort m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Utfärdandet av fiskekort m. m.

1 %. Fiskekort skall utfärdas å tryckt blankett av rektangulär form, hållande , i längd 12 centimeter och i bredd 8 centimeter, samt i övrigt överensstäm- f mande med bifogade formulär, Litt. A—F. ; 1

2 %.

Blankett till fiskekort skall förfärdigas av fast och hållbart papper, olika färgat för de särskilda slagen av kort, sålunda att

röd blankett användes till fiskekort, gällande tre dagar (serie A), gul blankett användes till fiskekort, gällande femton dagar (serie B), grön blankett användes till fiskekort, gällande helt år (serie C), violett blankett användes till fiskekort, gällande tre dagar för hel familj (familjekort; serie D) samt

blä blankett användes till fiskekort, gällande femton dagar för hel familj (familjekort; serie E).

3 5.

I 18 5 första stycket förordningen angående grunder för förvaltning och tillgodogörande av kronan tillhöriga fiskevatten omförmält tillståndsbevis ! skall utfärdas å tryckt blankett, till form och storlek lika med vad i 1 5 : för blankett till fiskekort stadgas, samt i övrigt överensstämmande med bifogade formulär Litt. G. Angående beskaffenheten av det papper, varav blanketten skall förfärdigas, gälle vad i 2 & angående blankett till fiske- kort är stadgat; dock att blankett till tillståndsbevis skall förfärdigas av ofärgat papper.

4 %.

Den som utfärdar fiskekort skall å kortblanketten anteckna det nummer, under vilket kortet införts i särskild över utfärdade fiskekort förd liggare, den persons namn, födelseår och hemvist (för utlänning jämväl nationali— tet) för vilken kortet utfärdas samt den tid, under vilken kortet skall gälla. Ä kortblanketten skall vidare tecknas kvitto att den för kortet bestämda avgiften erlagts.

5 5. Den som utfärdar tillståndsbevis, varom i 3 % förmäles, skall å blanketten

därför anteckna den persons namn och tjänsteställning, för vilken beviset utfärdas, samt den tid, under vilken tillståndet skall gälla.

6 %.

I den i 4 & omförmälda liggaren skall införas uppgift angående dag, då kort utfärdas, tid, under vilken utfärdat kort gäller, den persons namn, | födelseår och hemvist, (beträffande utlänning jämväl nationalitet) för vilken : kort utfärdas, nummer å utfärdat kort samt erlagd avgift; skolande liggaren ; i övrigt upprättas i överensstämmelse med bifogade formulär, Litt. H.

7 %. , Statskontoret har att anskaffa och tillsända de myndigheter, vilka för— g' valta kronans fiskevatten, blanketter till fiskekort, tillståndsbevis samt den i 6 % omförmälda liggaren ävensom andra för redovisningen erforderliga blanketter.

Redovisning för de i första stycket omförmälda blanketterna till fiske- kort skall av de förvaltande myndigheterna avgivas till statskontoret för varje budgetår senast den 15 nästföljande augusti. Den som erhållit upp- drag att utfärda fiskekort åligger att för varje budgetår senast den 15 näst- följande juli avgiva redovisning för mottagna blanketter till den myndighet, som meddelat uppdraget, vilken har att foga densamma vid sin redovisning till statskontoret. Detta ämbetsverk avlämnar efter granskning samtliga redovisningshandlingar till riksräkenskapsverket.

Redovisning av avgifter för fiskekort m. m.

8 5.

Den som erhållit uppdrag att utfärda fiskekort skall månatligen beträf— fande de under föregående månad utfärdade fiskekort till den myndighet, som meddelat uppdraget, insända utdrag ur den i 6 % omförmälda liggaren, samt, genom postgiro, de under samma månad genom utfärdandet influtna avgifterna. Dessa avgifter skola av de förvaltande myndigheterna månatligen rapporteras till statskontoret.

9 %.

Kostnaderna för blanketter till fiskekort, tillståndsbevis och liggare även- som övriga med utfärdande av fiskekort och tillståndsbevis samt uppbörden av inflytande medel förenade kostnader skola av statskontoret bestridas av kronovattensfonden.

Denna kungörelse. träder i kraft den ................

Röd färg.

Fiskekort, ser. A, nr

äger rätt till sportfiske (kortfiske) i härför upplåtna kronovatten under 3-dogars perioden . . . . . . _. 19, , Avgiften är betald med 3 kronor.

. den

Gul färg.

Fiskekort, ser. B, nr

äger rätt till sportfiske (kortfiske) i härför upplåtna kronovatten

under 15-dogarsperioden ...................................................... 19... ,.

Avgiften är betald med 5 kronor.

__ den

! l i ! l i l i

Grön färg.

Fiskekort, ser. C, nr

under år 19.. Avgiften är betald med 10 kronor.

. ...................................... den

äger rätt till sportfiske (kortflske) i härför upplåtna kronovatten

Litt. D.

Violett färg.

Fiskekort, ser. D, nr

perioden . . ..

Avgiften är betald med 6 kronor.

äger rätt att jämte samtidigt närvarande familjemedlemmar utöva sportfiske (kortfiske) i härför upplåtna kronovatten under 3-dagars-

19 ............. .

Fiskekort, ser. E, nr .

äger rätt att jämte samtidigt närvarande familjemedlemmar utöva sportfiske (kortfiske) i härför upplåtna kronovatten under15—dagars-

perioden .. .. .. .. 19 ............. . Avgiften är betald med 10 kronor.

.. den / 19 .............

Litt. F. Kortets baksida.

1) Detta kort får icke överlåtas. 2) Kortet berättigar endast till fiske med met-, slant-, kast- eller spinn- och flugspö samt fiske med pimpel och enkelt drag. 3) Innehavare av kortet åligger att tåla intrång från andra fiskande, att iakttaga vad i gällande författningar och ordningsföreskrifter angående fiske m. m. är föreskrivet, att er— sätta eventuellt förorsakade skador samt att vid fiske medföra och på anfordran framvisa detta kort. 4) Det är innehavare av kortet för- bjudet att försälja fångad fisk, att uppgöra eld så att fara för skogsbrand uppstår samt att medföra hund.

Litt. G. Fisketillstånd för gällande för åren 19 -19

Liggare

över fiskekort, utfärdade under år 19

Tid, under vilken utfär- dat kort gäller

Den persons namn, födelseår och hemvist, (för utlänning jämväl nationalitet) för vilken kort utfärdas.

Erlagd avgift kronor

Anmärkningar

Förslag till

Kungörelse angående ändrad lydelse av 2 % kungörelsen den 7 april 1933 angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande.

Härigenom förordnas, att 2 % kungörelsen den 7 april 1933 angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande skall i nedanintagna del erhålla följande ändrade lydelse:

2 %. 1 mom. Bidrag för det —— _ befattning. 2 mom. Bidrag för ändamål —— -— fiskodlingen. i 3 mom. Såsom allmänna villkor för tillgodonjutande av bidrag, varom Ei 1 % sägs, skall gälla följande: För den händelse hushållningssällskap för l” fiskeriärendenas handläggning tillsatt särskild fiskerinämnd eller annat mot— svarande organ, skall vederbörande fiskeriintendent vara självskriven leda- jmot därav. I sådan egenskap äger fiskeriintendenten rätt att få sin mening [antecknad till protokollet men icke att deltaga i besluten. Inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skola dylika nämnder eller andra mot- svarande organ städse finnas. I envar av dessa skola, förutom vederbörande ;t'iskeriintendent, jämväl lappfogden i länet samt en på fiskets område kun- jnig och erfaren, av domänstyrelsen utsedd tjänsteman inom domänverkets jskogsförvaltning vara självskrivna ledamöter; skolande i Norrbottens län ilänsstyrelsen därstädes utse en av lappfogdarna i länet till dylik ledamot. Hushållningssällskap, som ej tillsatt särskild fiskerinämnd eller annat mot- jsvarande organ, så ock landsting vare pliktigt att rörande alla de åtgår- der å fiskets område, vartill statsbidrag utgår, inhämta vederbörande ! t'iskeriintendents yttrande. | | ' Denna kungörelse träder i kraft den .................... l l

5 Kap. 1. De allmänna grunderna för rätten till fiske. A. Äldre bestämmelser.

För att innebörden i nu gällande bestämmelser angående kronans fisken skall kunna rätt förstås, erfordras viss kännedom om den rättsutveckling, ,som fört fram till nämnda bestämmelser. En kortfattad redogörelse för hu- 'vuddragen av denna utveckling synes därför nödvändig. Enär en dylik redo- görelse med inriktning på kronans fisken knappast låter sig göras, utan att samtidigt någon uppmärksamhet ägnas åt den rättshistoriska bakgrunden för de regler, som nu gälla för enskildas .fisken, har i den följande översikten järn-väl sistnämnda fisken måst beröras.

Av vissa i landskapslagarna och de allmänna landslagarna förekommande bestämmelser torde man kunna sluta, att inom de sedan äldsta tid till riket hörande landsdelarna rätten till sötvattensfisket tillkom strandägaren, oav- sett om denne var kronan eller enskild person.

Däremot är det tvivelaktigt, huruvida regeln ägde tillämpning även i av- seende på havsfisket. Kronan strävade nämligen redan under medeltiden efter att skaffa sig inkomster av fisket i saltsjön genom att utkräva avgifter av dem, som idkade saltsjöfiske. Fisket i saltsjön började efter hand be- traktas” såsom en Konungens allmänning, av vars avkastning kronan skulle hava sin andel lika väl som av allmänningsskogarnas. Den äldsta kända handling, som bär vittnesbörd härom, är en är 1450 utfärdad fiskestadga, avseende närmast fisket vid Huvudskär. Enligt nämnda stadga skulle så- lunda "skatt till kronan utgöras av alla, som fiskade på rätta fiskegrund, som under kronan lågo. Saltsjöfiskets natur av konungsallmänning fram- lhä—vdes 'Vidare i ett brev år 1454 av konung Karl Knutsson Bonde till bor— garna i Trosa. I nämnda brev, sam synes hava utfärdats efter klagomål av fborgarna över förvägrad fiskerätt i saltsjön, förklarades, att borgarna hade lrätt att fiska i Konungens allmänningsvatten och att ingen, vem det vara lmånde, fick hindra dem därifrån.

Kronans anspråk (regalitetsanspräk) i avseende å saltsjöfisket hävdades vidare kraftigt av konung Gustav Vasa, som bland annat genom ett patent den 1 mars 1545 till menige man i Ångermanland och Medelpad utsträckte

skatteplikten till strömmingsfisket vid norrländska kusten. Uppfattningen om kronans regalrätt till havsfisket vann under Gustav Vasas regering full stadga och tog sig såväl då som senare uttryck i talrika upplåtelser av kronofisken till enskilda.

Gustav Vasa hävdade även regalrätt till alla fisken i strömmar. Grunden för nämnda anspråk torde han hava funnit i bestämmelserna om kungs- ådra, vilket begrepp anses hava uppkommit ur det i åtskilliga äldre lagar förekommande förbudet mot att stänga bät— och farled.

Över huvud kan i rättsutvecklingen på ifrågavarande område under hela 1500- och 1600-talen spåras en strid mellan den av enskilda "hävdade rätten till fiske vid deras" stränder och kronans regalitetsanspråk. Regalitetsbegrep- pet, vars innebörd i många avseenden är synnerligen oviss, inkom till vårt land ursprungligen från Tyskland, och har icke avseende allenast å fisket utan även å andra naturtillgångar. Många försök hava gjorts att definiera och syste- matisera begreppet. Emellertid vill det synas, som om någon uttömmande definition av detsamma icke vore möjlig, enär begreppets innehåll synbar- ligen växlar med hänsyn till objekten och dessutom har helt olika innehåll i tid efter annan från regeringshåll utfärdade brev och författningar. Något äganderättsanspråk till vattnet i de strömmar, beträffande vilka kro- nan gjorde regalitetsanspråk gällande, synes emellertid knappast någonsin hava inlagts i begreppet. Tydligast framträder detta måhända i bergverks- ordningen den 6 juli 1649, vars 18 % talar om enskilda ägare till sådana strömmar, som räknas för kronans regalia.1 '

Kronans regalrätt till fisket i strömmar blev aldrig införd i lagstiftningen. Dock torde det vara sannolikt, att åtminstone flertalet av de kronans en- skilda fisken i insjöar och rinnande vatten, som ännu finnas, uppkommit , genom regalitets'principens tillämpning och att kronan härigenom även för- . värvat rätt till särskilda fiskslag, t. ex. lax i vissa vattendrag. Strandägarnas fiskerätt gjorde sig emellertid under tidernas lopp allt mera gällande, och genom bestämmelserna om fisket i 1734 års lag kan regalitetsprincipen, åtminstone vad beträffar insjöfisket, betraktas såsom avvisad. ' — ' Arbetena på 1734 års lag påbörjades under Karl XI:s envälde, under vil- ken tid kronans regalitetsanspråk nådde sin kulmen. Lagstiftarna ställdes därför inför den svåra uppgiften att finna rättsformer, som motsvarade den inställning till fisket, som kronan genom hävdande av regalitetsansprå- ken förskaffat sig. På samma gång det gällde, att icke genom lagregler hindra kronan från att hävda sin rätt till sådana fisken, som kronan redan tillerkänt sig, eller avstänga kronan från möjlighet att än vidare utsträcka

1 Jfr Alfred Sjöberg: Om den svenska tiskerilagstiitningen (Lunds univ. årsskrift 1865), Birger Ekeberg: Ett och annat om det svenska vattenregalet (Lantbruksakademiens handlingar och tidskrift 1914), Curl: Rohtlieb: Om kronans fiskerier (Kungl. Jordbruksdep:et 1900—1925 Minnesskrift). .. . . _

sina anspråk, gällde det sålunda att icke komma i strid med den på rätts- historisk grund vilande satsen att med rätt till strand även följde rätt till fiske utanför stranden.1 De regler beträffande fisket, som slutligen kommo att inflyta i lagen, blevo också tämligen knapphändiga.

Grundsatsen att fisket utgjorde en adpertinens till stranden tog sig i lagen uttryck bland annat i bestämmelserna, att bys oskiftade fiskevatten fick brukas av dem, som däri hade del, samt att de, som ägde rättighet i all- männing, ägde nyttja allmänningens fiskevatten utan att någon avgift för begagnandet av nämnda fiske föreskrevs.

I fråga om saltsjöfisket tillerkände sig kronan emellertid fortfarande ge- nom 1734 års lag rätt till viss andel av dess avkastning. I 18 kap. 2 % bygg— ningabalken i lagen omtalas nämligen »Konungens allmänna fiskelägen och grund i skjären». Av dessa fisken fingo de, som inom häradet eller socknen byggde och bodde, efter särskilt tillstånd, begagna sig, dock mot erläggande av viss avgäld. Fiskena kunde emellertid av Konungens" befallningshavande upplåtas även till personer boende utom häradet eller socknen, när så kunde ske utan förfång för de därinom bosatta.

I lagen omnämnas vidare »Konungens enskildta fisken» i saltsjön, stora älvar, åar, strömmar och insjöar, för vilkas begagnande krävdes Konungens befallningshavandes samtycke (samma kap. 1 5). Några andra slag av kronofisken omnämnas icke i 1734 års lag.

Detta är däremot fallet i den Kongl. Maj:ts nådige allmänne stadga och ordning för rikets hats-, skär-, ström- och insjöfiske, som utfärdades den 14 november 1766 och som plågar kallas 1766 års fiskeristadga. Beträf- fande kronans fisken stadgas här till en början, att »Kongl. Maj:ts och Kro- nans enskildte fisken äro och framgent förblifwa uti the stora älfwer, åar, strömmar och insjöar, ther the af ålder warit och ännu innehafwas» (3 kap. 1 €). Till kronans fisken höra vidare enligt stadgan de allmänna krono- fiskena, varmed enligt ordalagen förstås »the Lägenheter wid Krono all- männingar och Parker, Holmar och Recognitions skogar, som Kronan en- skilt sig icke förbehållit» (3 kap. 2 5). Begreppet »allmänna kronofisken» är sålunda ett begrepp, som infördes genom 1766 års fiskeristadga. Härige- nom sanktionerades en från såväl den enskildes som kronans jordägande- rätt skild rätt till fiske, som synes likartad med den nyssnämnda, genom 18 kap. 2 % byggningsbalken i 1734 års lag stadfästa.2

Beträffande rätten till saltsjöfisket tillerkändes nämnda rätt jämlikt 2 kap. 1 och 6 %% i stadgan inomskärs såsom »enskylt Ägendom» dem, som ägde strand och holmar däromkring, medan vid öppna havsstränder eller, där ingen skärgård funnes, liksom ock utom skären jord- och strand- ägarnas ensamrätt till fisket endast utsträcktes så långt, som »dess Land- grund räckte, som wid Stranden läge och derifrån utlöpte». Fisket i öppna

1 Se Rohtlieb a.a. sid. 159 0. f. 2 Se Rohtlieh a.a. sid. 172.

havet ävensom vid kronoskär, stränder och holmar, som icke hörde till nä— got hemman eller innehades" under särskilda villkor, skulle varje rikets un- dersåte äga frihet att idka och använda sig till fördel. Genom ifrågavarande stadganden ej mindre uppdrogs gränsen mellan enskilt och allmänt fiske- vatten i saltsjön utan även avstod kronan från den rätt till andel i det all- männa saltsjöfiskets avkastning, som hon dittills tillerkänt sig, sista gången genom det stadgande i 1734 års lag, för vilket ovan redogjorts. Såsom be— stämningsgrund för gränsen mellan det enskilda och allmänna fisket fick tjäna den s. k. landgrunden.

I 3 kap. 4 5 i stadgan föreskrevs vidare, att »fiskewattn inom enskildte Frälse-, Skatte- och Krono-Hemmans Rå och Rör, eller inom Städernes Do- nerade Jord bclägne, eller till theras ägor hörande, skulle Strand- och J ord- ägare, utan andras intrång» nyttja. Genom nämnda stadgande, som torde få anses avse fiskerätten i de inre vattendragen, fastslogs uttryckligen jord- ägarnas rätt till fiske å deras grund därstädes. Någon gräns mellan enskilt och allmänt fiskevatten i insjöar uppdrogs icke i 1766 års fiskeristadga. Detta är däremot fallet i den fiskeristadga, som utfärdades den 29 juni 1852 (1852 års fiskeristadga). '

I nämnda stadga återfinnas i stort sett bestämmelserna från 1766 års fiskeristadga, men har föreskrift därutöver meddelats bland annat därom att fiskerätt i de delar av större insjöar, till vilka strandäganderätten sig icke sträcker och där ej heller eljest enskilt fiske är kronan förbehållet eller annan tillhörigt, tillkommer varje svensk man (1 kap. 1 5 andra styc- ket). Vilka insjöar som skola anses som »större» angives däremot icke, och icke heller meddelas nägra bestämmelser om, hur långt strandäganderätten i sjöarna skall anses" sträcka sig från land.

Beträffande omfattningen av strandägarnas rätt till fiske vid stränderna mot havet bestämmes denna däremot i 1 kap. 2 å andra stycket till att gälla »allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar från det ställe invid stranden, der stadigt djup af en famn widtager».

En nyhet i 1852 års fiskeristadga är även, att i stadgan såsom allmänna kronofisken icke uttryckligen nämnts fiskelägenheter vid rekognitionssko- gar. Härmed torde emellertid icke hava avsetts att utesluta nämnda lägen- heter frän de allmänna kronofiskena, enär _ såsom framgår av motiven till den nu gällande fiskerättslagen _- uttrycket »kronans allmänningar» i detta sammanhang i stadgan torde avse jämväl sådan kronan tillhörig skogsmark, som blivit för bergshanteringens understöd upplåten till en- skilda.

Under det att 1766 års fiskeristadga tillkom under riksdagens medver- kan, utfärdades 1852 års fiskeristadga, utan att Kungl. Maj:t dessförinnan förelagt riksdagen densamma. Följderna av förfaringssättet torde hava va- rit, att den senare författningen vid avvikelser från den förra icke förmådde upphäva bestämmelserna i denna, i vad de voro av civilrättslig natur. För-

hållandet torde emellertid icke hava varit av större praktisk betydelse, enär som departementschefen till statsrådsprotokollet vid stadgans utfärdande anförde —— i grunderna för själva fiskerättens bestämmande »någon egent- lig förändring» icke gjordes genom den nya stadgan.

Redan innan 1852 års fiskeristadga tillkom, hade kronan genom ett kungl. brev den 22 mars 1850 gått i författning om att dels avhända sig ett stort antal av sina enskilda fisken, dels ock på grund av deras mindre * betydelse låta avföra vissa av desamma från jordeböckerna och för egen i del endast behålla de större och viktigaste fiskena. Härigenom inskränktes . antalet kronofisken i hög grad. * I likhet med 1766 års fiskeristadga innehöll jämväl 1852 års fiskeristadga såväl civilrättsliga som administrativa regler för fisket. Särskilt de sist- nämnda reglerna ägde icke i alla hänseenden den tydlighet, som var önsk— , värd, varför behovet av en revision av desamma snart gjorde sig gällande. ' I skrivelse den 22 maj 1878 anhöll också riksdagen, att Kungl. Maj:t mätte * genom sakkunniga personer låta företaga en fullständig revision av 1852

års fiskeristadga. Med bifall till nämnda framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 22 januari 1881 ät fem personer att såsom sakkunniga verk- ställa den begärda revisionen och avgiva förslag i ämnet.

De sakkunniga avgåvo den 3 mars 1883 betänkande med förslag till ny fiskeristadga och vissa andra författningar. I förslaget voro sammanförda de flesta ämnen, som behandlades i 1852 års fiskeristadga. Om uppdra- gande av någon gräns mellan allmän lag och administrativa bestämmelser var sålunda icke fråga.

Tanken på fiskerilagstiftningens sönderdelande pä nyssnämnda sätt hade emellertid under tiden alltmera framträtt. I vissa av de utlåtanden, som in- fordrades över 1883 års förslag, uttalades, att samtliga stadganden av civil- rättslig natur borde avskiljas från den allmänna fiskeristadgan, så att denna blott komme att innehålla föreskrifter om fiskets vård. Vid 1893 och 1894 års riksdagar bragtes frågan äter å bane genom väckta motioner, däri så- som önskvärt framhölls, att fiskerilagstiftningen särskildes i flera författ- ningar, av vilka en innehölle de stadganden, som vore av allmän lags natur. Motionerna blevo avstyrkta av lagutskottet på den grund att 1883 års för- , slag ännu var beroende på Kungl. Maj:ts prövning; och i enlighet medut- , skottets hemställan avslogo båda kamrarna desamma.

Den 1 juni 1894 blev 1883 års förslag föredraget inför Kungl. Maj:t, som, med anslutning till den åsikten att de till allmän lag hörande delarna av fiskerilagstiftningen borde sammanfattas i en särskild lag och sålunda av-

' skiljas från de administrativa bestämmelserna, uppdrog åt en samma dag » förordnad kommitté att utarbeta förslag till dylik lag.

Kommittén avgav den 15 november 1894 betänkande med förslag till bland annat lag om rätt till fiske, vilket endast innehöll civilrättsliga stad- ganden. Förslaget. lades" i tämligen oförändrad form till grund för den nu gällande lagen om rätt till fiske, som utfärdades den 27 juni 1896.

B. Gällande bestämmelser.

Lagen den 27 juni 1896 (nr 42 s. 1) om rätt till fiske (fiskerättslagen)

civilrättsliga bestämmelserna. I stort sett ansluter den sig häri till 1852 års fiskeristadga.

Beträffande de allmänna kronofiskena och kronans enskilda fisken inne- hålla 7 och 8 %% bestämmelser om nämnda fisken. Ström- och insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar ävensom vid oavvittrad mark (allmänna kronofisken) skola upplåtas enligt särskilda bestämmelser, medan kronans enskilda fisken i saltsjön, sjöar och rinnande vatten såsom tidigare skola vara kronan förbehållna.

Den enskilda fiskerätten vid kusterna och dess avgränsning mot den all- männa fiskerätten regleras av 1—3 åå. Strandägarna tillerkännas här en- skild fiskerätt inomskärs i angränsande vatten. Vid öppna havsstranden samt utom skären omfattar strandägarnas fiskerätt allt det vatten, som fin- nes till och med etthundraättio meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter Vidtager. Inom de strandägarna tillhöriga fiske- områdena är dock inom de fyra nordligaste länen visst fiske fritt för var och en och även i övrigt finnas vissa undantag. Utanför den nyssnämnda grän- sen ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön be- lägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under sär- skilda villkor innehavas, äger varje svensk undersåte rätt att fiska, dock med den inskränkning, att fiskegård, ryssja eller annat dylikt fast fiskred- skap ej må där utsättas, utan att Konungen därtill giver lov eller, där

av nämnda slag, länsstyrelsen i särskilt fall finner att det kan ske utan men för annan fiskande.

Beträffande insjöfisket givas bestämmelser i 5 och 6 åå. Jämlikt den förra åzn äger uti insjöar och rinnande vatten strandägare utan intrång av an-

eljest till dess ägor hörer. Enligt den senare åzn skola i fråga om fisket i de delar av större insjöar, dit strandäganderätten sig icke sträcker och där ej heller eljest enskilt fiske är kronan förbehållet, gälla samma bestämmel- ser, som enligt 1 % föreskrivits för fiske i öppna havet, (1. v. s. fisket" skall vara fritt för varje svensk undersåte.

De ursprungliga bestämmelserna i 1896 års fiskerättslag angående rätten till fiske i saltsjön hava genom lagändringar åren 1928, 1930 och 1932 mo- difierats i riktning mot ett tillåtande av fiske av visst slag vid annans strand. Bestämmelserna, som gälla för bland annat Skånes västra kust, kusten av Göteborgs och Bohus samt Hallands län ävensom rikets östra kust från och med Uppsala län i norr till och med Blekinge län i söder, äro innehåller, som ovan nämnts, endast de i förgeående fiskeristadgor ingående —:

strandägare vill'från sitt enskilda fiskevatten än längre ut sträcka redskap ,

nan nyttja fiskevatten, som är beläget inom hans fastighets rå och rör eller :

något olika för olika kuststräckor och innebära i huvudsak ett sanktione- rande av tidigare gällande, genom sedvana tillkomna rättigheter.

Bestämmelser om rätt till fiske finnas, förutom i fiskerättslagen, jämväl i åtskilliga andra författningar, av vilka den ur ifrågavarande utrednings synpunkt viktigaste är lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lap- parnas rätt till renbete i Sverige (renbeteslagen).

Till de mera detaljerade bestämmelserna om fiskerätten på kronans fiske- vatten återkommer utredningen i nästföljande kapitel.

i _E Kap. II. Kronans fiskevatten, deras förvaltning och i nuvarande utnyttjande.

Vid den mera ingående redogörelse för de bestämmelser, som reglera rätten att fiska i kronans vatten, vilken i det följande skall givas, har det synts lämpligt att uppdela kronofiskena i fyra grupper.

Till grupp 1 hänföras de allmänna kronofiskena och till grupp 2 kronans enskilda fisken. Nämnda båda grupper av fisken äro de enda, som i fiske- rättslagen benämnas kronofisken.

Av skäl, för vilka i det föregående redogjorts, torde emellertid såsom ett slags kronofiske jämväl kunna räknas fisket i de delar av saltsjön, dit den enskilda fiskerätten på grund av förenämnda regler i fiskerättslagen icke sträcker sig, ehuru kronan numera icke uppbär någon avgift av dem som begagna sig av nämnda fiske. Eftersom man vidare vid införandet i 1852 års fiskeristadga av regler om fritt fiske i större insjöar tydligen utgick från den förutsättningen, att i dessa sjöar vattnet utanför strandägareomrädet vore att betrakta som ett slags kronovatten, torde det vara försvarligt att även föra detta slags fiske till samma grupp. Hit torde jämväl böra föras fisket vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas. Till grupp 3 hänföras alltså fisken, vilka äro belägna i saltsjön och större insjöar utanför sådana områden, som upptagas av enskil- das rättigheter.

Till grupp 4 slutligen hänföras kronofisken av privaträttslig natur. Dylika fisken finnas överallt, där vatten äro belägna å eller gränsa intill kronans fastigheter utan att vara hänförliga till allmänna kronofisken. Hit räknas sålunda först och främst fisket i den stora mängd vatten, som tillhör kro- nan pä grund av dess betydande innehav av jordbruksegendomar, de 5. k. jordbruksdomänerna. Till gruppen kan vidare föras fisket i de vatten, som höra till det icke obetydliga antal egendomar, som av kronan förvärvats för

att därmed tillgodose annat slag av statsverksamhet än domänverkets. Slut- ligen kunna till denna grupp föras de fisken av privaträttslig natur, som kronan förvärvat genom urminnes hävd eller genom särskilt stadgande, av- tal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt, annorledes än som ovan nämnts.

A. Allmänna kronofisken.

! |

(

Med allmänna kronofisken förstås enligt 7 % fiskerättslagen »ström- och ( insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar ( ävensom vid oavvittrad mark». (

I 1 kap. 6 & 1852 års fiskeristadga definierades allmänna kronofisken så- i som ström- och insjöfisken vid kronans allmänningar, parker och holmar, ( som kronan icke enskilt sig eller annan förbehållit. Definitionen på all- ( männa kronofisken är sålunda, såsom förut nämnts, något olika i 1852 års ; stadga mot i fiskerättslagen. Att med formuleringen i lagen icke är avsett att utvidga begreppet allmänna kronofisken utöver vad som förut gällt, framgår emellertid av ett uttalande i motiven till lagen. Härom utsäges följande: Uttrycket »kronans allmänningar» i detta sammanhang i 1852 års fiskeristadga torde omfatta, jämte sådan kronan tillhörig skogs- mark, som blivit för bergshanteringens understöd upplåten till enskilda, även oavvittrad mark samt vid avvittringen uppkommen, ej disponerad överloppsmark. Då det emellertid vore tvivelaktigt, huruvida man enligt rådande språkbruk kunde till kronoallmänningar hänföra sistnämnda båda slag av mark, föreslogs att uttryckligen skulle angivas, att fisket därstädes vore allmänt kronofiske.

Uttrycket »allmänningar» i detta sammanhang i fiskerättslagen torde så- lunda numera endast kunna syfta på sådana skogar, som blivit till bergs— ( hanteringens understöd upplåtna (de s. k. rekognitionsskogarna). Såsom av motiven framgår, är det emellertid tvivelaktigt, huruvida kronan verk- . ligen äger disponera över fisket i tilläventyrs ä dylika skogar belägna f vatten. En av ledamöterna i den kommitté, som utarbetade förslag till ; fiskerättslagen, ansåg, att ordet »allmänningar» icke bort upptagas bland de slag av mark, som uppräknades i 7 %, under framhållande att inne- havare av mark av ifrågavarande slag, åtminstone då han själv ombe- sörjde förvaltningen därav, vore ensam berättigad till fiske ä därtill hö- rande områden.

Sedan numera såväl den allmänna avvittringen som efteravvittringen av— i slutats och då sådana »holmar» som i åm avses, enligt vad utredningen in- , hämtat, knappast torde förekomma, kan huvuddelen av de allmänna krono- fiskena sägas bestå av fisken ä kronoparker och kronoöverloppsmarker, belägna, de förstnämnda över hela landet, dock huvudsakligen i Bergslagen,

Dalarna och Norrland, de sistnämnda framför allt i fjällområdena och nästan undantagslöst ovan odlingsgränsen.

Beträffande utnyttjandet av de allmänna kronofiskena föreskrives i fiske- rättslagen, att de, som inom häradet eller socknen äro boende, äga att med tillstånd av länsstyrelsen eller, där fråga är om fiske vid kronopark, av do- män-styrelsen, nyttja desamma på sätt och under villkor, som därför kunna varda bestämda, samt mot avgift, som för begagnandet finnes skälig. Be- stämmelsen bör enligt motiven så förstås, att i de delar av landet, där hä- radsindelning förekommer, rätten till begagnande av allmänt kronofiske tillkommer invånarna i det härad, där detsamma finnes, medan i övriga landsdelar endast invånarna i den socken, där fisket är beläget, äga nyttja detsamma. Det härigenom stadgade så kallade orts- eller bostadsbandet skall nedan utförligare beröras.

Äro hemman anlagda på mark, där allmänna kronofisken äro belägna, skola de, till dess delning försiggått, njuta fritt fiske (7 % sista punk— ten). Slutligen äga de, som begagna sig av allmänt kronofiske, jämlikt 21 å andra stycket fiskerättslagen å kronomark, invid vilken dylikt fiske finnes, med tillstånd av länsstyrelsen eller, där fråga är om kronopark, av domän- styrelsen, uppsätta bodar mot den avgift, som i vart särskilt fall prövas skälig.

Begreppet »allmänna kronofisken» torde under gången tid hava varit ett begrepp, som utan större svårighet lät sig strängt avskiljas från begreppet andra kronans fisken. Under förra hälften av 1800-talet och tiden dess- förinnan var nämligen en betydande del av kronans jordbruksfastigheter anslagen till avlöning åt såväl civila som militära ämbets- och tjänstemän. En annan icke ringa del av nämnda fastigheter var upplåten åt enskilda under olika former av mer eller mindre stadig besittningsrätt, t. ex. under 5. k. stadgad åborätt. En tredje del slutligen utgjordes av de 5. k. kungs- ladugårdarna, vilka utarrenderades direkt till enskilda. Gentemot de nu nämnda kronoegendomarna framstodo kronoparkerna och övriga kronans skogsområden som en därifrån skarpt avskild grupp av kronoegendomar, ställd under skogsstatens förvaltning. De å sistnämnda områden belägna fiskena de allmänna kronofiskena _ kunde sålunda lätt skiljas från kronans övriga fisken. Sedan numera från och med den 1 januari 1883 för- valtningen av alla statens fasta egendomar, vilka icke till följd av särskild disposition äro därifrån undantagna, överlåtits på den nämnda dag i verk- samhet trädande domänstyrelsen, är begreppet »allmänna kronofisken» svårare att avgränsa från begreppet kronans övriga fisken. Orsaken härtill är dels det sätt, på vilket kronoparkerna uppkommit, dels en medveten strä- van från domänstyrelsens sida att uppnå en såvitt möjligt likformig förvalt- ning av all under dess förvaltning stående egendom.

Ursprungligen torde kronoparkerna hava uppkommit genom att vid avvitt- ringen i norra Sverige och utmarksdelningen i södra Sverige därtill avsatts

mark. Ofta synas emellertid de sålunda uppkomna kronoparkerna hava varit av så obetydlig omfattning, att de för erhållande av en rationell skogsdrift måst utökas. För kronans räkning hava av nämnda anledning från enskilda inköpts dels avsöndringar och avstyckningar, bestående av antingen enbart skogsskiften eller jämväl av jordbruksområden, dels hela hemman eller hemmansdelar. Hemmanen och hemmansdelarna äro satta i mantal, och även när de, var för sig eller sammanslagna med de förstnämnda, direkt för kronans räkning avsatta skiftena, ingå i kronoparker, synas å desamma belägna fisken fortfarande ibland av domänstyrelsen betraktas såsom pri- vaträttsliga fisken, varför vid utarrendering av fiskena icke bestämmel- serna i 7 utan 8 och 11 %% fiskerättslagen tillämpas. Härigenom har man sålunda, särskilt i södra delarna av landet, vid upplåtelser av sist nämnt slag ej ansett regeln om bostadsbandet tillämplig, oaktat fråga otvivelaktigt är om fisken å kronoparker.

En annan oegentlighet synes också hava uppstått genom den obestämda naturen hos vissa kronoparker. Åtskilliga av de genom tillköp eller på an— nat nyss nämnt sätt uppkomna kronoparkerna gå ned till kusten. Därige- nom att de utgöras av i mantal satt jord, betraktas fisket i vattnen utanför desammas stränder av vederbörande merendels såsom av privaträttslig natur. Härigenom hava mångenstädes upplåtelser av fiske i vid kusten belägna kronovatten kommit att äga rum mot avgift. Huruvida detta överensstäm- mer med bestämmelserna i 1 % fiskerättslagen, kan anses tveksamt. Sjöberg anför1 beträffande tolkningen av 1 kap. 1 5 1852 års fiskeristadga, vilket lagrum motsvarar 1 % fiskerättslagen: »Vad med kronostränder, som icke till något visst hemman höra, kan förstås, eller var sådana finnas, kunna vi ej säga, försåvitt därmed ej menas havsstranden vid de kronoallmän- ningar, parker, rekognitionsskogar eller kronoskogar i de norra provin- serna, vilka möjligen kunna sträcka sig till havet».

En osäker ställning i fiskerättsligt avseende synes även vidlåda de på Öland och vid Kalmar sund belägna, vid utmarksdelningcn för kronans räkning avsatta s. k. fiskeplancrna. Dessa disponerades tidigare av ortsbe- folkningen utan arrendeavgift, men numera uppbär domänstyrelsen enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut avgift för begagnandet av till en del av dem hörande fiske.

Huruvida den ena eller andra uppfattningen av ifrågavarande fiskens natur hävdas, torde vara av skäligen ringa betydelse, alldenstund skillna- den i förfaringssättet vid fiskenas upplåtande huvudsakligen ligger i den begränsning vid upplåtelserna, som föranledes av det förut nämnda bo- stadsbandet, vilken begränsning _ som i det följande närmare skall ut- vecklas — utredningen kommer att föreslå skola borttagas.

I det följande skola till en början till behandling upptagas sådana all- männa lcronofisken, som upplåtas av domänstyrelsen, d. v. s. jämlikt nyss

berörda & i fiskerättslagen dylika fisken, som äro belägna vid kronoparker. Genom bestämmelserna i 55 och 56 åå renbeteslagen, för vilka i det föl- jande närmare skall redogöras, göres emellertid i nämnda bestämmelse vissa inskränkningar, i det i sistnämnda & föreskrives, att beträffande de till lapparnas disposition stående vattnen å renbetesfjällen och ovan odlings- gränsen vederbörande länsstyrelse skall handhava upplåtelser av fiskerätt utom i fråga om lapparna, som där hava fri fiskerätt. Åtskilliga kronopar— ker äro till vissa delar belägna ovan odlingsgränsen. »Allmänna krono- ." fisken, som upplåtas av domänstyrelsen», måste med hänsyn härtill defi- nieras som dylika fisken, vilka äro belägna å kronoparker utom renbetes- fjällen och nedom odlingsgränsen. , Enligt sin instruktion har domänstyrelsen att förvalta de till statens do— : mäners fond hörande fastigheterna, Vilka utgöras av bland annat kronopar— j ker och kronoöverloppsmarker, i vilken verksamhet torde inbegripas jäm-

väl upplåtelser av till markerna hörande fisken.

För att erhålla en översikt över ifrågavarande fisken har utredningen ge- nom domänstyrelsen införskaffat uppgifter från vederbörande revirförval- tare beträffande vattnens antal, beskaffenhet, areal och antalet fiskerätts- upplåtelser i desamma.

En sammanställning av de från revirförvaltarna inkomna uppgifterna, som avse vatten å kronoparkerna utom renbetesfjällen och nedom odlings— gränsen, liar gjorts i tabell 1.1 I nämnda tabell hava icke upptagits sjöar med en areal understigande 20 hektar och icke heller bäckar med obetydlig vat- tenmängd. Dylika vatten finnas emellertid å kronoparkerna i mycket stort antal och sakna ur fiskesynpunkt ingalunda betydelse. Vid sammanstäl- landet av de inkomna uppgifterna har av orsaker, för vilka ovan redogjorts, i vissa fall visat sig förenat med svårigheter att Säkert avgöra, huruvida fisket i vissa uppgivna fiskevatten är att anse såsom allmänt kronofiske eller icke. Åtskilliga av de för södra delarna av landet i tabellen upptagna vattnen kunna i detta avseende anses tvivelaktiga.

Av tabellen framgår, att antalet vatten ä kronoparker inom många revir _— särskilt vissa av de sydligare —— är mycket obetydligt och framförallt, att arealen av dylika vatten här är ganska ringa. Största antalet vatten och största arealen av desamma anträffas inom de nordligare reviren. Inom vissa revir förekomma uteslutande relativt obetydliga vatten, inom andra åter äro även större sjöar eller delar därav belägna å kronoparker. Det-

. samma gäller de rinnande vattendragen. , Sammanlagda antalet i tabellen upptagna vatten å kronoparker, d. v. s. » säväl sjöar som rinnande vatten, utgör 2 067. Sjöarna hava enligt uppgift en areal av tillhopa omkring 159 371 hektar och de rinnande vattendragen en längd av tillhopa omkring 2 596 kilometer. |

1 Samtliga tabeller finnas såsom bilaga I fogade till betänkandet.

samma belägna inom tämligen karga och näringsfattiga skogs- och morän- områden och vattnen uppvisa därför icke särskilt hög fiskproduktion. Å andra sidan finnas bland ifrågavarande vatten många med hänsyn till fiskavkastningen utmärkta sjöar och rinnande vatten, där dessutom ofta förekomst av laxöring och harr i hög grad förhöjer vattnens värde ur sportfiskesynpunkt.

I fråga om förvaltningen av ifrågavarande vatten har domänstyrelsen tidigare endast undantagsvis vidtagit några direkta åtgärder i syfte att i högre grad utnyttja vattnen eller att genom fiskevårdsåtgärder höja avkast- ningen av desamma och göra dem mera inkomstbringande. På senare år har emellertid i detta avseende inträtt en betydande förändring, i det do- mänstyrelsen företagit åtgärder för att få till stånd en bättre fiskevård i vattnen i fråga. I domänstyrelsens generalförslag angående driftkostnader för domänverket hava sålunda under senare år upptagits vissa belopp, omkring 10 000 kronor per år, för fiskevård i de under styrelsens förvalt- ning stäende vattnen.

I syfte att, innan direkta fiskevårdsåtgärder i större skala komma till utförande, öka insikterna i fiske och fiskevård hos sin personal ävensom förskaffa sig större kännedom om vattnen har domänstyrelsen med anli- tande av nämnda bidrag i samråd med lantbruksstyrelsen dels anordnat ut- bildningskurser för jägmästare och kronojägare inom de särskilda distrik— ten, dels igångsatt undersökningar beträffande vattnens beskaffenhet och förutsättningarna för fiskproduktionens höjande i desamma. Nämnda un- dersökningar hava hittills" utförts av de hos hushållningssällskapen an- ställda länsfiskeritjänstemännen. För de anvisade medlen hava därjämte redan nu åtskilliga utplanteringar och andra fiskevårdsåtgärder vidtagits i vattnen.

Under tiden fram till och med år 1938 hava med biträde av fiskeritjänste- män fyra kurser för domänverkspersonal anordnats, nämligen under år 1936 en i Motala och en i Trollhättan samt är 1937 en i Örebro och en i Mora. Där- jämte har vid flera av lantbruksstyrelsen anordnade fiskevårdskurser i olika delar av landet domänverkspersonal deltagit. I detta sammanhang torde även böra nämnas, att särskild undervisning i fiskevård numera meddelas vid skogshögskolan liksom även att ökad dylik undervisning beredes eleverna vid statens skogsskolor.

I av domänstyrelsen för olika grenar av dess förvaltning utfärdade regle- menten finnas under kapitel J intagna bestämmelser angående fiskevård å de under styrelsens förvaltning stående vattnen. Enligt den från och med den 1 juni 1937 gällande lydelsen av 5—7 %% i nämnda kapitel ålig- ger det vederbörande tjänsteman att, under samarbete med för fiskevård inom orten verksamma myndigheter och sammanslutningar, vidtaga lämp- liga fiskevårdsåtgärder ävensom ombesörja införskaffande av statistiska

Vad angår vattnens beskaffenhet ur fiskesynpunkt äro flertalet av de- '

uppgifter samt föranstalta om särskild bevakning av sådana vatten, där mera kostsamma åtgärder vidtagits för fiskets upphjälpande.

Huvudbestämmelsen angående domänstyrelsens förvaltning av vattnen å kronoparkerna anträffas i 4 % kungl. förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar (kronoskogs- förordningen). Enligt nämnda stadgande må, där så prövas lämpligt, do- mänstyrelsen eller, efter styrelsens förordnande, densamma underställd tjänsteman å skog, som avses i förordningen, upplåta rätt till fiske, som hör till skogen. Beträffande dylika upplåtelser kunna två olika fall sär- skiljas. I förra fallet, vilket torde vara det vanligaste, utgöras de kronan tillhöriga fiskevattnen av hela sjöar eller angränsande rinnande vattendrag, eller av sådana delar av sjöar och vattendrag, som i samband med utmarks- delningen i södra Sverige och avvittringen i norra Sverige antingen genom rågångar eller i övrigt i egenskap av självständiga skifteslag rättsligt av— gränsats mot annan eller andra ägare tillhöriga fiskevatten i en och samma sjö eller slutligen av genom skifte utbrutna delar ur tidigare gemensamma fiskevatten. Under samtliga dessa förutsättningar är alltså kronan ensam ägare till fisket i respektive vatten. I senare fallet är däremot kronans fiske gemensamt med övriga delägares i ett till ett skifteslag hörande oskiftat fiske- vatten (jfr sid. 45).

Givetvis är det i första hand de kronan med full dispositionsrätt tillhö- riga vattnen å kronoparker, som äro föremål för upplåtelse. Beträffande ifrågavarande vatten må till en början framhållas, att i många fall åtmin- stone tidigare några direkta upplåtelser i desamma ej ägt rum, ehuru be- folkningen i viss utsträckning begagnat sig av fisket i vattnen. Dylika för- hållanden hava uppgivits vara för handen i Hamra revir i Gävle-Dala samt i flera revir i Övre och Mellersta Norrlands överjägmästaredistrikt. Inom Älvdalens båda revir i Gävle-Dala distrikt anser sig befolkningen hava ur— gammal rätt till avgiftsfritt fiske i vattnen å kronoparkerna. I detta sam- manhang må därjämte nämnas, att inom Idre revir av samma distrikt lap- ! parna jämlikt två särskilda, härnedan närmare berörda kung]: a brev den

31 december 1888 och den 7 april 1899 tillförsäkrats rätt till husbehovsfiske i de å kronoparker därstädes belägna vattnen.

De direkta upplåtelserna hava tidigare skett under olika former. Vid upp- låtelser av större omfattning har domänstyrelsen själv prövat föreliggande ansökningar, varefter själva upplåtelsen ordnats genom vederbörande över- ' jägmästare. Vid mindre upplåtelser hava jägmästarna i de särskilda reviren

bemyndigats att meddela upplåtelse, oftast blott för kortare tid.

Numera ske alla upplåtelser av fiske i vatten å kronoparker enligt be- stämmelserna i kapitel N & 11 punkterna 6—9 av domänstyrelsens förut nämnda reglementen. Sålunda äger jägmästare medgiva tillfällig upplåtelse å ett år, då värdet av upplåtelsen icke överstiger 100 kronor, medan i öv- riga fall visserligen vederbörande jägmästare meddelar den direkta upp-

lätelsen, men först sedan frågan därom underställts domänstyrelsens pröv- ning. För samtliga upplåtelser hava uppgjorts enhetliga kontraktbestäm- melser, vilka sammanförts å ett kort (fiskebevis).

Upplåtelser, som nu nämnts, hava skett till enskilda personer eller för- eningar, avsende rätt att ensamma bedriva fiske i vissa vatten eller till ortsbor, avseende rätt att gemensamt fiska i flera vatten. Stundom hava upplåtelserna avsett endast sportfiske, i andra fall husbehovsfiske, och i vissa fall, såväl i de stora sjöarna som vid kusten, yrkesfiske.

I många fall beredes domänverkets personal tillstånd att idka husbehovs- fiske i vissa vatten, därvid jämlikt ovan nämnda reglementen tillstånds- bevis för överjägmästare och jägmästare utfärdas av domänstyrelsen, me— dan tillstånd för kronojägare lämnas enligt de för upplåtelser till allmän- heten föreskrivna grunder. Nämnda upplåtelser till domänverkets personal hava ibland omfattat vissa bestämda vatten, ibland alla vatten inom veder- börandes tjänstgöringsdistrikt samt städse skett mot erläggande av avgift.

I de kontrakt, som plåga upprättas vid upplåtelse av vatten å kronopar- ker, bruka intagas _— förutom tiden för upplåtelsen, gränserna för fiske- området och arrendebeloppet jämväl vissa villkor för att fiskerätten skall få utövas. Sålunda bruka i kontrakten föreskrifter meddelas att fiskerätts- havare skall vara skyldig att på anfordran av domänstyrelsen vidtaga vissa fiskevårdsåtgärder, att årligen lämna uppgift å mängden fångad fisk, att, såvitt möjligt, öva tillsyn över att olovligt fiske icke äger rum samt att _— mot nedsättning i avgiften tåla de inskränkningar i fisket, som kunna betingas av särskilda orsaker. Vanligen meddelas även förbud mot att fånga viss fisk eller att använda vissa fiskemetoder. Upplåtelser av fiske i vatten å kronoparker enligt former, för vilka nu redogjorts, avse i regel 5 år samt lägst 1 och högst 10 år.

I tabell 1 hava upptagits antalet upplåtelser och inkomsterna av de- samma för åren 1936 och 1937 fördelade på revir och län. I det av 1915 års sakkunniga avgivna betänkandet finnas motsvarande siffror för år 1916, ehuru där fördelade länsvis. Då emellertid på senare år ett flertal föränd- ringar ägt rum beträffande revirens gränser, har det icke varit möjligt att utan ett synnerligen omfattande arbete omföra sistnämnda siffror jämväl till revir.

En jämförelse mellan siffrorna för hela landet visar en kraftig ökning un— der senare år av antalet fiskerättsupplåtelser i ifrågavarande vatten. Medan antalet dylika år 1916 uppgick till 82, var motsvarande antal för år 1936 icke mindre än 1 227. Inkomsterna av upplåtelserna belöpte sig år 1916 till endast 2 479 kronor 81 öre, medan de år 1936 ökat till 18 223 kronor. År 1937 hade inkomsterna från upplåtelserna stigit till 22 325 kronor 81 öre. Av skäl, som förut berörts, torde emellertid vissa i tabell 1 intagna uppgifter rätteligen avse upplåtelser av fisken av privaträttslig natur. Siffrorna i tabellen äro därför säkerligen något för höga och mindre belopp torde rätteligen hava bort

.H.-m.m-». . _

överflyttas till tabell 4 och föras under därstädes upptagna inkomster av upplåtelser av kronans privaträttsliga fisken av olika slag.

De genom fiskerättsupplåtelser i vatten å kronoparker influtna avgifterna bokföras bland domänverkets övriga inkomster.

Jämlikt förut berörd bestämmelse i 7 ($ fiskerättslagen skola nu nämnda . upplåtelser avse endast inom häradet eller socknen boende personer. Det ) synes dock förekomma fall, då upplåtelser skett jämväl till andra fiskande. ) Givet är, att den sålunda stadgade inskränkningen i möjligheterna till upp— ) låtelse av vatten å kronoparker i många fall utgör ett hinder för ett mera ( rationellt utnyttjande av nämnda vatten.

Utom nu berörda upplåtelser av ifrågavarande vatten mot särskild avgift förekommer på grund av därom i åtskilliga författningar, som reglera kolo- nisationen i Västerbottens och Norrbottens län, givna bestämmelser ett stort antal upplåtelser av annat slag i vattnen, nämligen avgiftsfria upplåtelser till vissa å kronoparkerna bosatta lägenhetsägare. Härtill återkommer ut- redningen mera ingående i det följande (sid. 84). Genom dessa upplåtelser erhåller sålunda ett stort antal personer fiskerätt i vattnen å kronoparkerna, utan att kronan därigenom tillföres några direkta inkomster.

Slutligen bör här nämnas en ytterligare form av avgiftsfri upplåtelse av fiske å kronoparker. För förvaltningen av år kronoparkerna belägna vat- ten, vilka tillhöra därstädes belägna jordbruksegendomar (skogsjordbruk), gälla nämligen särskilda i kungl. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom (arrendeförord- ningen) meddelade bestämmelser. Nämnda egendomar skola sålunda, därest de icke på grund av särskilda stadganden skola disponeras på annat sätt, upplåtas på arrende (2 g), därvid de åligganden och befogenheter, som i avseende å utarrenderingen tillkommer domänstyrelsen, efter Kungl. Maj:ts bestämmande må utövas av vederbörande överjägmästare eller annan, do- mänstyrelsen underställd tjänsteman (33 å). lfrågavarande jordbruksegen- domar innehavas av kronan liksom de skogar, å vilka de äro belägna, för vinnande av inkomst. Deras utarrendering sker emellertid närmast i ända— mål att tillförsäkra domänverket erforderlig arbetskraft för av detsamma bedrivet skogsbruk. I arrendekontrakt angående nämnda egendomar må enligt berörda författning icke intagas förbud för arrendator att för hus- behov nyttja fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än ( såvitt angår visst fiskevatten, där kronan låtit vidtaga särskilda åtgärder för fiskets förbättrande, eller kräftfångst (42 å).

Rörande upplåtelser av kronan tillhöriga andelar i oskift fiskevatten må framhållas, att kronan beträffande nyttjandet av desamma är underkastad samma bestämmelser, som gälla för enskilda. Enligt 10 % fiskerättslagen gäller sålunda att alla, som i dylikt vatten äga del, må bruka detsamma efter ty de kunna sämjas. Dessutom föreskrives emellertid, att en delägare icke må utan de flesta övrigas samtycke upplåta fiskerätt i vattnet åt någon,

som ej är delägare i detsamma. I de flesta fall, där kronan är delägare i oskift vatten, har kronan icke särskilt sökt utnyttja sin fiskerätt i detsam- ma. Kronan har dock i enstaka fall ingått såsom medlem i sådana för- eningar, som mångenstädes bildats för ordnandet av fisket i dylika fiske- vatten, och i ovannämnda reglementen kapitel J % 5 har revirförvaltare till— lagts rätt att — efter domänstyrelsens medgivande å kronans vägnar ingå såsom medlem i lokal fiskevårdsförening. Enligt stadgarna för dylika föreningar äga vanligen medlemmarna rätt att själva fiska till husbehov. Därjämte sälja föreningarna ofta fiskekort till icke fiskerättsägare, därvid inkomsterna i första rummet plåga användas för bekostande av i vattnen nödiga fiskevårdsåtgärder. Då inkomster, som inflyta från medlemsavgif- ter och vid försäljning av fiskekort, komma föreningarna såsom sådana till godo och icke de enskilda medlemmarna, har kronan emellertid icke någon direkt inkomst från dylika vatten.

För förvaltningen av gemensamt fiskevatten, antingen det utgöres av oskift vatten eller av vatten, som eljest tillhör flera byalag eller andra del- ägare, finnas i övrigt regler i lagen den 30 juni 1913 (nr 97) om gemen- samhetsfiske. Enligt nämnda lag kan viss majoritet av delägarna i vattnet besluta, att fisket i detsamma skall vara gemensamhetsfiske. För att dylikt beslut skall bliva giltigt fordras, att detsamma fastställes av vederbörande länsstyrelse.

En inskränkning i kronans förfoganderätt över fisket i vattnen å kronopar- kerna nedom odlingsgränsen gäller jämväl med hänsyn till lapparna. Jämlikt 55 & renbeteslagen hava nämligen lapparna rätt till fiske icke allenast å de områden, där de hava rätt att vistas hela året, utan även å andra områden inom lappmarkerna under den tid de äga att där uppehålla sig med sina renar. De förra områdena äro belägna å renbetesfjällen och ovan odlings- gränsen, de' senare nedom densamma, där de i stor utsträckning samman- falla med kronoparkerna. Vid fiskeupplåtelser i vattnen å de sistnämnda områdena kan kronan sålunda icke bevilja ensamupplåtelser, utan lapparna måste därstädes alltid hava rätt till fiske samtidigt. I verkligheten är dock, såsom senare skall visas, lapparnas fiske å sistnämnda områden av mera underordnad och lokal natur, och det är endast inom Malå revir i Väster- bottens län samt inom vissa revir i Norrbottens län som dylikt fiske i större utsträckning förekommer. Liknande rätt till fiske å kronoparker hava, så— som förut nämnts, i Idre lappby i Kopparbergs län bosatta lappar jämlikt två särskilda, förut berörda kungliga brev.

Härefter skola till behandling upptagas sådana allmänna kronofisken, som jämlikt 7 5 fiskerättslagen skola upplåtas av länsstyrelserna. Nämnda fisken utgöras, som förut nämnts, numera huvudsakligen av fisken å krono- överloppsmarker. Nästan samtliga nämnda marker ligga ovan odlingsgrän- sen, där jämlikt förut berörda bestämmelser i renbeteslagen lapparna hava

fiskerätt. Till allmänna kronofisken, som skola upplåtas av länsstyrelserna. höra jämväl på grund av bestämmelserna i samma lag, allmänna krono- fisken, som äro belägna å kronoparker ovan odlingsgränsen. Ifrågavarande fiskevatten utgöra med hänsyn till arealen större delen av de å nämnda områden befintliga sjöar och rinnande vattendrag. Ur fiske- synpunkt äro dessa vatten i flertalet fall mera givande än de å kronopar- kerna belägna vattnen, framför allt med hänsyn till att fiskbeståndet i de- : samma oftast utgöres av de värdefulla fiskarterna sik, laxöring och röding.

Lapparnas fiskerätt är av långt större omfattning å områdena ovan od-

, lingsgränsen och å renbetesfjällen i Jämtland, vilka blivit till deras uteslu- ; tande begagnande anvisade, än å de nedom odlingsgränsen belägna om-

rådena. Å de förra områdena, vare sig de utgöras av överloppsmarker eller såsom på sina håll är fallet av kronoparker, har nämligen kronan jämlikt 56 % renbeteslagen ej rätt att för egen räkning upplåta fiske. Dylik upp- 5 låtelse får jämlikt sistnämnda % endast ske av vederbörande länsstyrelse

och till förmån för lapparna samt efter deras hörande.

Upplåtelser genom länsstyrelserna av här berörd art hava tidigare före- kommit mera sällan. Detta torde hava berott på den föreställningen, att lagens bestämmelser avsett att i första hand tillförsäkra lapparna deras ur- gamla fiskerätt, och att de förefintliga vattnen behövdes för lapparnas räk- ning, ävensom på bristande intresse från utomståendes sida för fiske i vatt- nen. I och med ett stadigt stigande dylikt intresse såväl från den bofasta befolkningens som från sportfiskarenas sida hava emellertid länsstyrelserna beviljat fiskeupplåtelser i en är efter år ökad omfattning, delvis i samband med igångsättande av fiskinplanteringar i vattnen från fiskodlingsanstalter, som inom Västerbottens län anlagts med anlitande av bidrag från nämnda läns lappfond.

Fiskeupplåtelserna hava skett under något olika former i de särskilda länen. I Jämtlands län hava fiskeupplåtelser förut i allmänhet skett i sam- band med utarrendering av jakt och mot gemensam arrendeavgift för båda ? rättigheterna. I den mån dylika upplåtelser utgå, upplåtas emellertid nu- , mera jakt och fiske genom särskilda kontrakt, vanligen avseende perioder

på några år. Från och med år 1936 hava även skett upplåtelser för endast ett år i sänder och med rätt för arrendator att i sin tur sälja fiskekort till andra. I dylika fall erlägges utom en bestämd arrendeavgift även viss av- ! gift för varje av arrendatorn försålt fiskekort. De förstnämnda upplåtel-

serna (långtidsupplåtelser) avse såväl husbehovsfiske för ortsbor som sport- fiske för personer från andra trakter, de senare och vanligaste (korttids- , upplåtelser) endast sportfiske. I kontrakt rörande långtidsupplåtelser plåga : intagas bestämmelser om bland annat skyldighet för arrendator att så be-

driva fisket, att fiskbeståndet icke äventyras, att tåla intrång genom den lapparna och eventuellt andra tillkommande fiskerätt, att vid anfordran förete bevis därom, att stadgad arrendeavgift erlagts, att, såvitt möjligt,

tillse att icke olaga fiske bedrives i vattnen samt att i förekommande fall anmäla dylikt, varjämte viss rätt brukar medgivas arrendator att vid fiske åtföljas av på förhand hos länsstyrelsen namngivna personer. Vid ettårs- upplåtelserna, som ske genom försäljning av fiskekort, bruka föreskrivas liknande bestämmelser. Stundom finnes å dylika kort föreskrift om skyl- _ dighet för fiskerättshavare att vidtaga vissa utplanteringar. Avgifterna va- riera från 5 kronor vid korttidsupplåtelser till flera hundra kronor vid lång- tidsupplåtelser. Upplåtelserna avse vanligen endast sportfiske, ej fiske med i nät, not, ryssja, utter, långrev, ståndkrok eller dylikt, och gälla städse visst närmare angivet vattenområde.

Inom Västerbottens län hava före år 1917 inga fiskeupplåtelser av ifråga- ; varande slag ägt rum. Under senare år har emellertid därstädes ett ganska stort antal dylika upplåtelser kommit till stånd, huvudsakligen till ortsbor och . merendels för endast två eller, ehuru mera sällan, ett år i sänder. I vissa fall gälla upplåtelserna endast för viss tid av året, såsom två veckor, två måna- der etc. Stundom hava upplåtelser skett till föreningar, med skyldighet för dessa att betala särskild avgift för varje utöver ett visst fastställt antal ytter- ligare tillkommande fiskande. Även för tjänstemän under tjänsteresor be- viljas fiskeupplåtelser. Vanligen utlämnas vid såväl husbehovs- som sportfiskeupplåtelser särskilda kort. I de beträffande upplåtelserna upp- rättade kontrakten återfinnas i stort sett samma bestämmelser som i nyss- nämnda för Jämlands län gällande kontrakt. Däremot äro bestämmel- serna angående fiskets beskaffenhet ej detaljerat utformade; det angives exempelvis endast, att fisket avser sportfiske, krokfiske eller husbehovs- fiske, men närmare föreskrifter om vilka fiskesätt, som äro tillåtna eller förbjudna, givas icke. Upplåtelserna avse bestämda vattenområden. Av- gifterna torde variera mellan 5 och 250 kronor.

Inom Norrbottens län slutligen äro upplåtelserna av mera växlande art ; än i Jämtlands och Västerbottens län. I första hand torde här böra nämnas - upplåtelser av vidsträckta områden till större jakt- och fiskeföreningar. Medlemmarna i dessa föreningar erhålla rätt till visst slags fiske i alla vat- ten å sålunda arrenderade områden mot erläggande av särskild avgift, varav , en del av föreningarna inlevereras till länsstyrelsen. Upplåtelserna gälla större, geografiskt avgränsade områden och avse ensamrätt men medföra dock icke någon inskränkning i den lapparna enligt lag eller den bofasta befolkningen jämlikt särskilda tillstånd tillkommande fiskerätt. De ut- färdade kontrakten innehålla bestämmelser om olika fiskesätt inom sär- skilda i arrendet ingående vatten ävensom tämligen detaljerade fiskevårds- föreskrifter. I viss mån likartade upplåtelser, också med ensamrätt, hava även medgivits enskilda personer. Arrendetiden varierar i båda fallen mel- lan 3 och 10 år. Därjämte ske upplåtelser i synnerhet till ortsbor men även till personer från andra trakter efter ungefär samma grunder som i Väster— bottens län. Sistnämnda slag av upplåtelser avse visst slags fiske i bestämda

vatten, ibland under flera är, ibland åter endast under ett år eller kortare tid. Vid samtliga nu berörda upplåtelser plågar föreskrivas skyldighet för arren- dator att årligen till länsstyrelsen lämna uppgift å fångad fisks art och vikt. Dylik skyldighet plågar däremot icke föreskrivas vid ett annat slag av upplåtelser, som beviljas inom Norrbottens län, nämligen upplåtelser ge- nom försäljning av fiskekort, berättigande till fiske med spö eller drag un- der fem dagar inom ett område av 5 kilometers bredd å ömse sidor om vissa viktigare turistleder. . Avgifterna vid upplåtelser inom Norrbottens län till föreningar växla mel- ) lan 1 och 200 kronor. För medlemmar, som tillkomma utöver de ursprung- ligen uppgivna, betalas i vissa fall 25 kronor per person. De förut nämnda jakt- och fiskeföreningarna erlägga för varje fiskande och jagande med- lem 4 respektive 9 kronor, varjämte finnas lägre avgifter, berättigande till blott spö- och dragfiske. För upplåtelserna vid turistlederna erlägges ett pris av 3 kronor.

Beträffande förfaringssättet vid samtliga upplåtelser å renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen, för vilka nu redogjorts, ske upplåtelserna direkt av vederbörande länsstyrelse med undantag för upplåtelserna av fiske ut- med turistleder i Norrbottens län, beträffande vilka länsstyrelsen uppdragit åt landsfiskaler, föreståndare för vissa turiststationer samt fjällstuguåbor att försälja fiskekort.

Merendels plåga lapparna höras vid ifrågavarande upplåtelser. I Norrbot- tens län hava dock lapparna lämnat generella medgivanden för lappfog- darna att tillstyrka upplåtelse av rätt till sportfiske inom vissa vatten, och i Jämtlands län plågar vid förnyelse av tidigare arrenden lapparnas mening inhämtas, allenast därest klagomål från deras sida försports mot arrenda- torn. I Norrbottens län hava vid större upplåtelser även fiskeriintendenten hörts, varjämte ifråga om ensamupplåtelser yttrande inhämtats från ve- derbörande landsfiskal och jämväl den bofasta befolkningen beretts tillfälle att yttra sig.

Tabell 4 utvisar antalet genom de tre länsstyrelserna gjorda fiskeupp- låtelser å renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen och av desamma influtna avgifter. Härvid äro ej de för jakt och fiske gemensamma upplåtelserna medräknade. Ökningen under senare år av antalet upplåtelser är inom alla , tre länen ganska stor och kommer inom Jämtlands län huvudsakligen på ) korttidsupplåtelser till sportfiskare, inom Västerbottens och Norrbottens län I i första hand på upplåtelser till ortsbor, ehuru i sistnämnda län även i hög grad på korttidsupplåtelser till sportfiskare. Upplåtelseavgifterna hava ökat från 254 kronor år 1916 till 15 038 kronor 50 öre år 1937—38. Härtill kom- ma inkomster från kombinerade jakt- och fiskeupplåtelser ävensom tilläggs- avgifter från särskilda medlemmar i föreningar. Inkomsterna från jakt- och fiskeföreningar utgjorde år 1937—38 för Jämtlands län 11806 kronor och tilläggsavgifterna för fiske i Norrbottens län under samma år 3148 kronor.

Inkomsterna från de genom länsstyrelserna gjorda såväl fiske- som jakt- upplåtelserna ovan odlingsgränsen tillföras enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut lappfonderna. Från dessa fonder hava anvisats bidrag till diverse för lapparna gagneliga åtgärder, däribland, såsom ovan nämnts, till vissa fiskodlingsanstalter i Västerbottens län.

En ytterligare inskränkning i kronans förfoganderätt över fisket å här berörda områden gäller för vatten å sådana områden, som avsatts till natio- nalparker. Fem dylika parker finnas härstädes, nämligen Abisko, Sarjeks, Stora Sjöfallets, Peljekajse och Vaddetjåcko. Av dessa är Sarjeks störst med 1 900 kvadratkilometer, varefter kommer Stora Sjöfallets med ursprungligen 1 500 kvadratkilometer. De övriga äro alla mindre eller respektive Abisko 50, Peljekajse 146 och Vaddetjåcko 24'5 kvadratkilometer. Jämlikt 1 & lagen den 25 juni 1909 (nr 56) angående nationalparker är det förbjudet att å sistnämn- da områden fånga djur av vad slag det vara må, dock att Konungen i särskilt reglemente med avseende å varje särskild nationalpark kan föreskriva de undantag från nämnda förbud, som må finnas nödiga för vetenskapliga forskningar och för utövande av det fiske, som prövas utan olägenhet kunna medgivas (3 5). Genom lagen göres icke heller inskränkning i de rättighe- ter till fiske, som äro lapparna medgivna (2 g). Upplåtande av fiskerätt till andra än lappar torde däremot ej få äga rum inom ifrågavarande områden. I kungl. reglementet den 22 december 1911 (nr 156) rörande nationalpar- kernas förvaltning har emellertid beträffande Abisko, Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker föreskrivits, att där fiske med krok finnes utan olägenhet kunna medgivas inom sistnämnda nationalparker, tillstånd till dylikt fiske får mot visst av vetenskapsakademien bestämt belopp lämnas av nämnda akademi. Inflytande avgifter skola användas till bestridande av de för skötseln av parkerna uppkommande kostnaderna.

Enligt vad från vetenskapsakademien inhämtats, hava endast ett fåtal upplåtelser av fiskerätt ägt rum å ifrågavarande nationalparker, nämligen intill utgången av år 1937 en upplåtelse å Abisko samt tre å Sarjeks och fyra upplåtelser å Stora Sjöfallets nationalpark. Merendels hava upplåtelserna gällt krokfiske i samband med olika slags arbeten inom nationalparksområdena och i allmänhet hava upplåtelserna varit avgiftsfria. De till vetenskapsakade— mien influtna avgifterna hava därför uppgått till helt obetydliga belopp, under åren 1911—1937 tillhopa 40 kronor. Härtill kommer emellertid en årlig av- gift av 50 kronor, som utgår från och med är 1913 och fastställts genom Kungl. Maj:ts resolution den 2 maj samma år angående tillstånd till 50 års nyttjanderätt av visst nybygge uppfört å Stora Sjöfallets nationalpark även- som husbehovsfiske inom nämnda nybygges gränser. Ifrågavarande avgift inbetalas till Stora Sjöfallets nationalparks kassa.

Även torde här böra nämnas, att genom en kungl. skrivelse till veten- skapsakademien den 26 september 1919 (nr 641) angående uteslutande från Stora Sjöfallets nationalpark av vissa områden m. m. delar av nämn-

da nationalpark i samband med den av vattenfallsstyrelsen företagna reg- leringen av Suorvasjöarna utbrutits och i vissa avseenden jämställts med övriga fjällområden. Beträffande fisket inom de sålunda utbrutna om- rådena gälla alltså bestämmelserna i renbeteslagen.

Såsom sammanfattning av vad ovan anförts rörande förvaltningen av de allmänna kronofiskena kan i stort sett sägas, att, ehuru domänsty- relsen jämlikt sin förenämnda instruktion äger handhava förvaltningen av den mark, å vilken fiskena finnas, under vilken verksamhet torde inbe- gripas jämväl förvaltningen av fiskena, har genom såväl renbeteslagen som fiskerättslagen bestämts, att upplåtelser av fiskerätt i vissa av vattnen å ifrågavarande områden, nämligen alla vatten ovan odlingsgränsen och å renbetesfjällen samt vattnen vid kronans överloppsmarker, allmänningar och holmar skola ske genom vederbörande länsstyrelse. Såväl fiskerätts- 3 lagen som renbeteslagen hava tillkommit i den ordning, som i 87 & rege- ringsformen _sägs och torde sålunda rubba bestämmelserna i domänstyrel- sens instruktion. Utarrenderingen av ett vatten måste enligt utredningens uppfattning sägas ingå i förvaltningen av samma vatten. Då vidare läns- styrelserna, såsom nämnts, ombesörja såväl fiskevårdande åtgärder i som bevakningen av alla vatten, beträffande vilka de hava upplåtelserätt, samt inkomsterna av alla upplåtelser i vattnen ovan odlingsgränsen och å ren- betesfjällen icke tillföras" domänverket utan lappfonderna, torde kunna på- stås att de facto länsstyrelserna handhava förvaltningen av de allmänna kronofisken, beträffande vilka de hava upplåtelserätt, trots att domänsty- relsen förvaltar den mark, å vilken fiskena finnas.

B. Kronans enskilda fisken.

Beträffande dessa fisken finnes i fiskerättslagen intet annat stadgande än 8 %, som säger: Kronans enskilda fisken i saltsjön, insjöar och rinnande vatten vare såsom hittills kronan och hennes rättsinnehavare förbehållna.

Antalet dylika fisken, huvudsakligen lax- och ålfisken men även ström- mingsfisken, var i äldre tid synnerligen stort. De torde i allmänhet hava uppkommit genom att kronan gjort regalitetsanspråk gällande på fisket i visst vattendrag eller fisket efter visst slag av fisk och funnos i jordeboken upptagna såsom särskilda lägenheter. Större delen av desamma utarrende- rades för kronans räkning. Såsom i den historiska översikten framhållits, förordnades genom ett kungl. brev den 22 mars 1850, att endast de större lax- och strömmingsfiskena skulle för kronans räkning bibehållas och en- ligt dittills gällande föreskrifter utarrenderas, medan av de övriga de, som voro utarrenderade, skulle på visst närmare angivet sätt försäljas under skattemannarätt och avföras från jordeböckerna. Sådana fisken, som blivit

utdömda eller förut ingått i hemmans skattläggning eller befunnits odug- liga, skulle enligt samma brev utan vidare avföras från jordeböckerna.l

Större delen av de kronans enskilda fisken, som numera finnas kvar. för- valtas i likhet med andra kronans fastigheter av domänstyrelsen enligt dess instruktion. Några enskilda kronofisken hava dock, i samband med att för- valtningen av de vatten, vari de äro belägna, lagts på vattenfallsstyrelsen, överflyttats till sistnämnda styrelses förvaltning.

För domänstyrelsens förvaltning av ifrågavarande fisken gäller den förut berörda kungl. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, vilken enligt 1 kap. 1 & avser, för- utom annat, de kronan tillhöriga fisken, som förvaltas av domänstyrelsen. Jämlikt 3 kap. 46 % förordningen skola fiskena, i likhet med annan kro- nans fasta egendom, utarrenderas, och har styrelsen därvid att välja det förfaringssätt, som i varje fall befinnes lämpligast. Vanligt har härvid va- rit, att de större fiskena utbjudits på auktion och upplåtits 'till den högst- bjudande. Dylika auktioner hava, efter anmodan av domänstyrelsen, plä- gat förrättas av vederbörande länsstyrelse, ehuru kontrakt utfärdats av domänstyrelsen.

De under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående enskilda kronofiskena hava även i vissa fall utarrenderats, därvid såväl auktionsförfarande som underhandsupplåtelse ägt rum. Några allmänna föreskrifter härom finnas ej i författningsform givna. Såväl de genom domänstyrelsen som vatten- fallsstyrelsen gjorda upplåtelserna hava i vissa fall avsett femårsperioder, i några fall dock kortare tid. Upplåtelserna hava vanligen avsett yrkesfiske och merendels hava särskilda föreskrifter lämnats om redskapens art etc. I vissa fall har sportfiske idkats samtidigt. Särskilda kontrakt hava städse upprättats.

Tabell 2 upptager en förteckning över kronans enskilda fisken samt de avgifter, som vid upplåtelser av desamma under olika är influtit. Av tabel- len framgår, att avkastningen under senare år sjunkit. Detta beror dels på att antalet ifrågavarande fisken var större är 1916 än är 1936, dels på att in- komsterna av vissa laxfisken, särskilt det i Mörrumsån, tidigare varit högre på grund av riktigare tillgång på lax.

C. Fisken i saltsjön och större insjöar utanför de områden, som upptagas av enskildas rättigheter.

Enligt 1 och 6 åå fiskerättslagen äger varje svensk undersåte rätt att fiska ej mindre i öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havssträn-

1) Jämlikt 5 & lagen den 24 maj 1895 (nr 36) angående vad till fast egendom är att hän- föra anses i jordeboken upptaget fiskeri, varmed äganderätt till grunden icke är förenad, såsom fast egendom. Enligt kungl. kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 356) med ändrade bestämmelser rörande den omfattning, i vilken kronans jordebok skall föras, m. m. skall jorde- boken hädanefter föras endast såvitt angår dels sådant fiskeri, som är att anse som fast egendom, dels viss ränta, varom anteckning skall göras i jordeboken.

der samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke höra till något hem- man eller innehavas under särskilda villkor, än även i de delar av större insjöar, till vilka strandäganderätten sig icke sträcker och där ej heller eljest enskilt fiske är kronan förbehållet eller annan tillhörigt. Den fiskande äger dock icke rätt att där utsätta fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fisk- redskap, utan att Konungen därtill giver lov eller, där fråga är om strand- ägare, som vid öppna havsstranden samt utom skären vill från sitt enskilda fiskevatten än längre utsträcka fast fiskredskap, länsstyrelsen lämnar sitt samtycke (2 ©).

Fiskare äro berättigade att å kronans ifrågavarande stränder, skär och holmar, efter anvisning av länsstyrelsen, i mån av tillgång utan avgift er- hålla upplåtelse av mark för uppförande av boningshus, bodar och bered- ningshus, byggnad av fartyg samt förfärdigande av kärl och redskap (21 å). , Ovan har i den historiska översikten redogjorts för, hur kronan i äldre i tid hävdade regalrätt till fisket i saltsjön genom att utkräva avgifter av dem, som ville begagna sig därav, hur sedermera den enskilda äganderätten till strandfisket småningom erkändes och i övrigt avgiftsplikten upphävdes ge- nom 1766 års fiskeristadga, som gjorde vattnet i saltsjön utanför det enskilda fiskevattensområdet tillika med vattnet vid kronoskär, stränder och holmar av ovan angiven beskaffenhet till en slags fiskeallmänning, fritt tillgänglig för vem, som därav ville begagna sig, och utan inskränkning med hänsyn till det slags redskap, varmed fisket bedrevs, hur 1852 års fiskeristadga ut- sträckte regelu om fritt fiske att gälla även delar av större insjöar samt hur i den nu gällande fiskerättslagen de angivna bestämmelserna i stort sett bibe- höllos ehuru med ovan nämnt tillägg angående särskilt tillstånd för utsät- tande av fast fiskredskap.

I förslaget till fiskerättslag hade 6 % följande lydelse: »I de öppna de- larne af Venern och Vettern omfattar, der ej annorledes är lagligen bestämdt, strandegares enskilda fiskerätt allt det vatten, som finnes till och med ett- hundraättio meter från det ställe invid stranden, der stadigt djup af två me- ter vidtager; och gälle om fisket derutanför hvad i 1 % sägs om fiske i öppna hafvet.» Förslaget vann emellertid icke riksdagens godkännande, utan erhöll jämlikt riksdagens beslut nämnda & en med motsvarande bestämmelse i 1852 års fiskeristadga väsentligen överensstämmande lydelse. Den osäkerhet rörande vilka sjöar, som skulle betraktas som »större insjöar», vilken upp- kom genom utfärdandet av 1852 års fiskeristadga, blev alltså icke undan- röjd genom fiskerättslagen.

Av nämnda anledning hemställde lantbruksstyrelsen i skrivelse den 30 december 1932 till Kungl. Maj:t, att åtgärder måtte vidtagas för framläg— gande för riksdagen av förslag till lagbestämmelser angående strandägande- rättens utsträckning i rikets större insjöar. Vid ärendets föredragning i stats- rådet den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruks— departementet att tillkalla två utredningsmän för att, i enlighet med vissa av

departementschefen angivna riktlinjer —— enligt vilka frågan om fiskerätten såtillvida vore en från strandäganderätten fristående fråga, som bland annat något hinder icke förefunnes mot att inom det vattenområde, som omfatta- des av strandäganderätten, med hänsyn till allmänna intressen begränsa strandägares uteslutande fiskerätt — verkställa utredning och avgiva för— slag rörande fiskerätten i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland.

I ett den 25 februari 1937 avgivet betänkande (Statens offentl. utredningar 1937: 10) framlade de sålunda tillkallade sakkunniga (insjöfiskesakkunniga) förslag till lag om rätt till fiske i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, enligt vilket förslag varje svensk undersåte skulle äga rätt att fiska inom vissa i lagförslaget närmare angivna områden av nämnda sjöar dock med liknande förbehåll angående utsättandet av fast fiskredskap, som nu finnes stadgat. Vad beträffar Mälaren ansågo de sakkunniga, att i nämnda sjö icke funnes något fritt fiskevatten.

Över nämnda förslag hava utlåtanden inhämtats från ett stort antal myn— digheter och sammanslutningar, men har detsamma ännu icke föranlett nå- gon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Stor oklarhet råder sålunda fortfarande rörande gränserna mellan enskilt och fritt fiskevatten i de stora sjöarna.

Av förarbetena till fiskerättslagen framgår, att det i nämnda lag införda förbudet mot att utan särskilt tillstånd utsätta fast fiskredskap i det fria vattenområdet tillkommit dels i strandägarens intresse, för att ej fisken skall infångas, innan den kommer till hans område, dels i deras intresse, som idka fiske med rörlig redskap å samma område, för att förebygga intrång i detta senare fiske.

Rörande grunderna för stadgandet kan av förarbetena inhämtas följande. Under senare delen av 1800-talet uppstodo vid halländska kusten stridig- heter med anledning av det vid nämnda kust brukliga fisket med s. k. lax- sätt. Dessa fiskredskap, som utgöras av ett slags på grunt vatten utsatta fasta garnredskap, plågade utsättas icke allenast inom det område, som för- behållits strandägaren, utan även utanför gränsen för detta område. Häri- genom medförde de ett väsentligt intrång i det fiske, som tillkom strand- ägaren, i det att en stor del av den fisk, som eljest skolat ingå i de på enskilt område befintliga »sätten» uppfångades, innan den hann dit. För vinnande av ändring i nämnda förhållanden hänvände sig år 1889 åtskilliga ägare eller innehavare av strandfiske vid nämnda kust till Kungl. Maj:t med an- hållan om utfärdande av i dylikt hänseende erforderliga bestämmelser. Kungl. Maj:t uppdrog i anledning av framställningen den 17 april 1891 åt länsstyrelsen i Hallands län att själv vidtaga, eller hos Kungl. Maj:t göra framställning om vidtagande av de åtgärder, vartill en länsstyrelsen sam- tidigt anbefalld utredning i frågan kunde giva anledning. Länsstyrelsen av- gav den 19 oktober 1892 till Kungl. Maj:t förslag till förordning i ämnet.

Den för utarbetande av förslag till fiskerättslag tillkallade kommittén fann

-— — i likhet med länsstyrelsen strandägarnas klagan berättigad. Då emeller- tid kommittén erfarit, att förhållanden, vilka mer eller mindre påminde om de nu berörda, förekommo jämväl å andra orter än Halland, ansåg kom- mittén, att de regler, som kunde ifrågasättas, borde tillämpas över hela riket. Kommittén föreslog därför ett allmänt förbud mot att utsätta all slags fast redskap i det fria vattnet, från vilket förbud emellertid, enligt kom- mittén, borde kunna göras undantag, enär utan tvivel funnes fall, där nyss- nämnda slag av redskap utan olägenhet kunde användas och deras förbju- , dande alltså skulle vara ändamålslöst, varjämte ett med ens genomfört för— hud skulle innebära en obillig stränghet mot dem, som under då gällande ! lagstiftnings hägn utövat sådant fiske, varom här vore fråga. Det av kommittén förutsedda behovet av undantag från förbudet mot ut- sättande av fast fiskredskap å det allmänna fiskevattnet gjorde sig för vissa ' orter inom kort gällande. Redan år 1897 inkommo sålunda till Kungl. Maj:t , framställningar om rätt att idka ålfiske med fast redskap utanför strand-

:'igareområdet dels vid Malmöhus läns kust från Falsterbo fyr till Kullen, dels vid Blekinge läns kust, vilka framställningar föranledde två särskilda kung1:a brev den 29 oktober 1897 och den 27 maj 1898, genom vilka tills vidare medgavs varje svensk undersåte, enligt förstnämnda brev att under september, oktober och november månader utanför Malmöhus läns kust från Falsterbo fyr till Kullen idka ålfiske med ryssjor i allt det vatten, som icke omfattas av strandägares enskilda fiskerätt, skattlagda ålfisket Ålabodarna nr I:s rätt dock oförkränkt, samt enligt sistnämnda brev att utanför Ble- kinge läns kust idka ålfiske med fast redskap i allt det vatten, som icke om- fattas av strandägares enskilda fiskerätt, skattlagda ålfiskens rätt dock oför— kränkt.

Vid behandlingen av nyssnämnda framställningar framkom, att fisket med fast redskap vid Blekinge läns kust utgjorde den förnämsta inkomstkällan för en stor del av nämnda läns fattiga fiskarebefolkning samt att, om undan- : tag från förbudet mot att utsätta dylika redskap icke beviljades, det skulle vålla en oundviklig ruin för en stor del av denna befolkning.

De förhållanden, för vilka nu redogjorts, anfördes i ett av kammarkolle-

' giet den 29 februari 1924 avgivet utlåtande över 1915 års sakkunnigas be- tänkande med förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten och åberopades som stöd för kollegiets avstyrkande av förslaget i vad det gick. ut på att förvaltningen av »fiskeplatserna i saltsjön och de stora insjö- arna» skulle inriktas på ett ekonomiskt utnyttjande för kronan i de fall, då undantag från förbudet mot fiske med fast redskap å det allmänna fiske— vattnet kunde ifrågakomma.

Skärskådar man av Kungl. Maj:t tillämpad praxis vid meddelande från fall till fall av tillstånd att utsätta fast fiskredskap finner man följande. Till- stånd av ifrågavarande slag hava förekommit framför allt vid kusterna av landets sydligare län upp till Uppsala län och där avsett utsättande av bot-

56 tengarn för fångst av främst ål men även sill, makrill, horngädda med flera vid västkusten förekommande fiskarter. Utmed nedre Norrlandskusten hava dylika tillstånd ej förekommit, medan de däremot inom Norrbottens län varit vanliga. De av Kungl. Maj:t lämnade medgivandena, att inom sistnämnda län idka fiske med fast redskap, röra samtliga stränder vid kronan tillhöriga skär och holmar, varav inom nämnda län finnas ett stort antal. Genom kungl. brev den 30 april 1881 angående användande av överloppsmarker i Neder—Kalix, Råneå, Neder—Luleå och Neder—Torneå socknar meddelades första gången föreskrifter angående dispositionen av därvarande, kronan tillhöriga skär och holmar. Rörande en stor del av dessa förordnades, att de skulle försäljas. Återstående delen av holmarna skulle i jordeboken upp- tagas såsom oskattlagda kronolägenheter och vid dessa, med undantag av ett fåtal, som helt disponerats för lotsverkets räkning, förbehölls allmän- heten fri fiskerätt i tillgränsande vatten, eller ock upplätos de tills vidare såsom allmänna fiskeplatser.

Vid de av Kungl. Maj:t tid efter annan meddelade tillstånden att utsätta fast fiskredskap vid vissa av nämnda holmar och skär ävensom vid vissa skär och holmar i Piteå skärgård hava under olika tider mycket olika prin— ciper tillämpats. Första gången tillstånd att utsätta fast fiskredskap vid någon av nämnda holmar meddelades, synes hava varit år 1911. Under tiden därifrån fram till år 1918 har Kungl. Maj:t i flera fall förordnat, att rätten att bedriva fiske med fast redskap vid holmarna skulle genom vederbörande överjägmästare utarrenderas mot viss av Kungl. Maj:t fastställd avgift. Under åren 1918——1930 gingo Kungl. Maj:ts beslut angående upplåtelser av rätt att vid ifrågavarande holmar och skär idka fiske med fast redskap i den riktningen, att dylika upplåtelser icke finge, uppå ansökan, tillerkännas en— skild sökande, utan bemyndigade Kungl. Maj:t domänstyrelsen att föranstalta om upplåtelser av fiskena åt den högstbjudande. Dylika upplåtelser efter anbud å auktion eller under hand avsågo merendels femårsperioder och beviljades i ett stort antal fall. De av upplåtelserna influtna avgifterna tillfördes domänfonden.

Sedan kammarkollegiet i flera utlåtanden över särskilda till Kungl.—Maj:t ingivna framställningar dels från enskilda avseende tillstånd att arrendera, dels ock från domänstyrelsen avseende rätt att utarrendera fisket vid åtskil— liga av nämnda kronoholmar —— särskilt tvenne under år 1928 avgivna1 — framhållit, att en utarrendering av rätten till fiske med fast redskap vid ifrå- gavarande holmar icke vore förenlig med nu gällande bestämmelser angående fritt fiske vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna skär och holmar, vilka icke till något hemman höra eller under särskilda villkor innehavas, hava från och med år 1931 alla tillstånd att utsätta fast

1 Ett av dessa, avgivet den 14 augusti 1928, finnes tryckt i Kungl. Kammarkollegiets med- delanden II. Ur Kammarkollegiets koncept bok I sid. 32.

. anamn-___." ”m.m... ___-.. . .

___-f. _

fiskredskap i det fria fiskevattnet därstädes meddelats, utan att Kungl. Maj:t därvid föreskrivit om utgörande av någon avgift därför.

Vid meddelande av tillstånd att utsätta fast fiskredskap i det fria vattnet inom andra län än Norrbottens synas endast undantagsvis avgifter hava ut- gått, därvid dock såsom ovan nämnts vissa Kungl. Maj:ts beslut kunnat åberopas.

Medan upplåtelser av nu ifrågavarande slag, som ovan framhållits, i salt- sjön varit talrika, har —— enligt vad utredningen inhämtat i de större insjöarna hittills endast tre dylika förekommit, samtliga avseende tillstånd att utsätta storryssjor i Vänern (Kungl. Maj:ts särskilda beslut den 23 de- cember 1937, den 30 september 1938 och den 26 maj 1939). Förhållandet torde utan tvivel sammanhänga med att det nästan allestädes råder stor i oklarhet rörande gränsen mellan enskilt och fritt fiskevatten i de stora

sjöarna. Fiske med fast redskap utan tillstånd utövas därigenom säkerligen mångenstädes å sådana områden, som rätteligen äro fritt fiskevatten och där således länsstyrelsens eller Kungl. Maj:ts tillstånd till fisket bort inhämtas. Därest insjöfiskesakkunnigas förslag till lag angående rätten till fiske i de stora insjöarna kommer att vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall och därigenom gränserna mellan enskilt och fritt fiskevatten i nämnda sjöar fastställas, kommer säkerligen antalet upplåtelser av ifrågavarande slag i nämnda sjöar att Väsentligt ökas.

Det torde numera emellertid få anses fastslaget, att kronan vid upplåtel- ser av ifrågavarande slag icke, med undantag av vissa ovan berörda fall, äger uppbära några avgifter. Någon lagändring i syfte att åstadkomma ändring i dessa förhållanden har fiskevattensutredningen icke för avsikt att föreslå. Då fråga är om fiske i havet och i de delar av större insjöar, dit strand- äganderätten icke sträcker sig, torde sålunda i regel inkomster till kronan icke kunna påräknas.

D. Kronofisken av privaträttslig natur.

Som förut nämnts, kan ifrågavarande grupp kronofisken sägas bestå av dels fisket i vattnet å de fastigheter, som kronan innehar i direkt syfte att av dem bereda sig inkomster, dels fisket i vattnet å sådana kronoegendomar, som av kronan förvärvats för att därmed tillgodose särskilda slag av stats- * verksamhet, dels ock sådant fiske, som kronan kan hava förvärvat genom urminnes hävd eller på annat, i 12 % fiskerättslagen nämnt sätt.

Kronan äger ett stort antal jordbruksegendomar, de 5. k. jordbruksdomä- nerna, vilka kronan innehar i direkt syfte att av dem bereda sig inkomster att tillföras statsverket, Äganderätten till ifrågavarande fastigheter har under tidernas lopp förvärvats på olika sätt. Av egendomarna var tidigare en bety- dande del i form av boställen anslagen till avlöning åt såväl civila som militära ämbets- och tjänstemän.

58 Boställsinstitutionen som löneform blev i huvudsak avvecklad under se- nare hälften av 1800-talet, vilket hade till följd en stor tillökning i antalet för statsverkets omedelbara räkning utarrenderade egendomar. Förvalt— ningen av ifrågavarande fastigheter, som tidigare varit ålagd kammarkolle- giet med biträde av länsstyrelserna, överflyttades i samband härmed på en nyinrättad domänstyrelse, vilken, som förut nämnts, trädde i verksamhet den 1 januari 1883 såsom central förvaltningsmyndighet i avseende å krono- domänerna. Ä ifrågavarande fastigheter finnas ett stort antal fiskevatten. belägna huvudsakligen i landets södra delar. Enligt 77 & regeringsformen skall statens fasta egendom förvaltas efter de grunder riksdagen därom föreskriver. I enlighet med nämnda stadgande har riksdagen tid efter annan, efter framställning av Kungl. Maj:t, antagit för- fattningar, innehållande grunder för förvaltningen av kronans jordbruks- domäner, lämpade efter förhållandena vid de olika tider författningarna tillkommit. Nu gällande författning angående förvaltningen av ifrågavarande egendomar är den förut nämnda kungl. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Jämlikt 2 & nämnda förordning skola egendomarna, därest de icke på grund av särskilda stadganden eller beslut skola disponeras på annat sätt, upplåtas på arrende i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Huvudstadgandet angående arrendators rätt till fiske återfinnes i 11 % fiskerättslagen, som säger: »Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes avtalas, det fiske, som till jorden hörer». I mo- tiven till åzn framhålles, att den uppfattning, åt vilken åzn gåve uttryck, vid tiden för stadgandets tillkomst utan tvivel rådde även utan uttryckligt lag- stadgande, men att lagens tystnad i detta avseende stundom föranledde tvis- ter. De kommitterade ansågo därför ett uttryckligt stadgande i ämnet vara på sin plats. Beträffande fisket i de till jordbruksdomänerna hörande vattnen stadgar 6 g i förordningen, att detsamma må, där så är för kronan fördelaktigt, jämte för fiskets bedrivande nödigt utrymme å land undantagas från arrendet och upplåtas särskilt för sig. Ett dylikt undantagande har även i flera fall skett. I sådana fall har dock stundom vederbörande arrendator tillerkänts rätt till husbehovsfiske. Från nu nämnda grupp av kronans jordbruksegendomar (jordbruksdomä- nerna), kunna skiljas sådana jordbruksegendomar, vilka äro belägna å kro- noparker eller andra kronoskogar och vilka prövas erforderliga för skötseln av dessa skogar (skogsjordbruk). Angående fisket å dylika egendomar stad- gar 42 å i förordningen, att arrendator icke må förbjudas att för husbehov nyttja fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där kronan låtit vidtaga särskilda åtgärder till fiskets förbättrande, eller kräftfångst. I dessa fall kan sålunda fisket icke upplåtas särskilt.

! z 1 a ! l i i

Beträffande alla upplåtelser av vatten å jordbruksdomänerna hava tilläm- pats föreskrifterna i domänstyrelsens tidigare berörda reglementen, varvid samma formulär till fiskebevis kommit till användning som vid fiskerätts- upplåtelser i vattnen å kronoparkerna.

Då privaträttsligt kronofiske av förevarande natur upplåtes i samband med den fastighet, till vilken det hör, ingår arrendeavgiften för fisket i det för hela fastigheten bestämda arrendebeloppet. Vid av domänstyrelsen företagen arrendeuppskattning åsättes dock fisket ett särskilt värde, där sådant prö- vas förefinnas. Vad av hela arrendebeloppet, som belöper å fisket, låter sig emellertid icke utan tidsödande forskningar i uppskattningshandlingarna be- räknas, men man måste utgå från, att jämväl i dessa fall fiskena tillföra kronan icke obetydliga belopp.

Utom nu omförmälda egendomar, som förvaltas av domänstyrelsen, inne- har kronan ett icke obetydligt antal andra jordbruksegendomar, vilka stå under förvaltning av andra myndigheter än domänstyrelsen. Nämnda egen- domar hava av kronan förvärvats eller innehavas av kronan icke för in- komständamål utan för tillgodosende av den statsverksamhet, som represen- teras av vederbörande förvaltande myndighet. Bland sistnämnda slag av jordbruksegendomar märkas sådana, som förvaltas av vattenfallsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen och riksmarskalks- ämbetet. Ä åtskilliga av nämnda fastigheter finnas fiskevatten.

Av sist uppräknade egendomar äro ur fiskevattensutredningens synpunkt de, vilka förvaltas av vattenfallsstyrelsen, värda den största uppmärksam- heten. Nämnda egendomar, vilka av kronan inköpts eller eljest förvärvats i och för den statsverksamhet, som representeras av vattenfallsstyrelsen, äro till antalet ungefär sextio, belägna i olika delar av landet dock huvudsakligen i Norrland. I sakens natur ligger, att å fastigheterna äro belägna ett stort antal vatten.

Utom genom inköp hava vattenfall med tillhörande utmål kommit till kro- nan genom att kronan vid avvittringen tillagts strömfallsutmål med tillhö- rande vattenrätt. En del av sistnämnda vatten äro belägna å områdena ovan odlingsgränsen inom Västerbottens och Norrbottens län. Huru vid avvitt- ringen desamma kommit till kronan skall nedan närmare utvecklas. Här må blott nämnas, att förvaltningen av dylika strömfall och utmål åligger vattenfallsstyrelsen enligt dess instruktion. Antalet av vattenfallsstyrelsen förvaltade strömfallsutmål uppgår till över etthundrafemtio.

I vilken utsträckning vattenfallsstyrelsen äger meddela fiskeupplåtelser i vatten under dess förvaltning, år i vissa fall oklart. Den författning, som reg- lerar vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förvaltning, nämligen kungl. kun- görelsen den 4 juli 1910 (nr 72) angående grunder för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall, innehåller icke några bestämmelser i ämnet. I flertalet ifrågavarande vatten hava icke heller några upplåtelser kommit till stånd.

För vissa under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda vatten hava emel- lertid i ifrågavarande hänsende bestämmelser meddelats i kungl. brev den 31 mars 1928 till länsstyrelsen i Västerbottens län (kommunikationsdepartemen— tet efter gemensam beredning med jordbruksdepartementet) nämligen beträf- fande de nyss nämnda för kronans räkning vid avvittringen avsatta ström— fall och utmål ovan odlingsgränsen inom lappmarkerna. I nämnda brev för- klaras, att bestämmelserna i kungörelsen den 4 juli 1910 icke skola utgöra hinder för vederbörande länsstyrelse att i enlighet med bestämmelserna i renbeteslagen ombesörja upplåtelse av, bland annat, fiske inom dylika ström— fall och utmål, vilka ännu icke tagits i anspråk för vattenkraftsändamål, därvid dock skall iakttagas, att, innan upplåtelse sker, vattenfallsstyrelsens yttrande skall inhämtas, att vid upplåtelse såsom villkor skall stadgas, att. därest strömfallet eller utmålet under upplåtelsetiden erfordras för vatten- kraftsändamål, arrendator skall vara skyldig att viss tid efter uppsägning avstå från den upplåtna rättigheten utan ersättning för mistningen av den- samma samt att en avskrift av upplåtelsehandlingeu skall av länsstyrelsen översändas till vattenfallsstyrelsen. Beträffande de medel, som inflyta genom dylik upplåtelse, skola de _ i den mån de icke erfordras för bestridande av för strömfallet eller utmålet påförd skatt _ användas till förmån för lap- parna enligt bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Tabell 3 upptager nu avhandlade, av domänstyrelsen och vattenfallssty- relsen särskilt utarrenderade fisken samt storleken av genom upplåtelser av