SOU 1944:59

Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstiftning

N +” ('?

oå (-

- CD."

&( * IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA. UTREDNINGAR 1944: 59 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

ÄNDRAD SEMESTERLAGSTIFTNING

AVGIVFIT AV

1942. ÅRS SEMESTEBKOMMITTE

STOCKHOLM 1944

l.

2. 8. 4.

14. 15.

16.

17.

18.

20.

21.

22.

24.

25.

26. 27. 28.

29.

Kronologisk

Jordbruksbefolkniugens levnadskostnader. Av E. Lindahl » och L Lemne. Marcus. 71 s. Jo .

Betänkande med förslag angående långtjanstunderbeföl m. m. Beckman. 91 s. Fö Betänkande angående nykterhetstillståndet under krigs- åren. Marcus. 336 s. Fl. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunal: uppdragm. m. Baggström. 66 s.

. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. Beckman. 262 s. & Betänkande med förslag till byordningar och instruk-

tlioner för orilningsmännen i lappbyarna. Marcus. 85 s. e Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.

1. Marcus. 215 s. F . Betänkande med förslag angående revision av riksda- gens arbetsformer. Nor tedt. 111. s. Ju. Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. Norstedt.

vilj, 192 s. Ju. . Processlagberedningens förslag till lag om införande av

1.13; rltttegingsbslken m.m. 2. Motiv m. m. Norstedt. s. . Statsmaktema och folkhushzlllningen under den till följd av stormaktskriget 1089 intradda krisen. Del 4. Tiden juli lan—juni 1943. Idun. 659 s. Fo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv av statliga, kommunala och stats- understödda anliggningsarbeten för budgetåret 1944/45.

' Marcus. 912 s. Fl

Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 8. Bilagor till investeringsutiednlngens betänkande med förslag till investeringsreserv av statliga. kommunala och statsunderstödda anlitggningssrbeten för budgetåret 1944/45. Marcus. 77 s. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 1. Marcus. 133 s. Fl. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beck- man. 860 s. 8. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberäk— ningar angående lag om allmän sjukförsäkring. Beck- man. 91 5. S. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjlinsten mom de tekniska fackområdena. Baggström. 165 s. E. Betänkande med förslag till vägtrankstadga m.m. Beckman. 84 s. K. . Om inrättande av ett sanilhällsvetenskapligt forsknings-

råd. Baggström. 23 s . 19-10 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets t linet. Frågeställningar och pro b- lemlkge. Idun. 188 s. . 1940 lrs skolutrednings betänkanden och utredningar. än Samgåendet mellan folkskola. och högre skola Idun. & 8.1 . 1940 Åre skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 104 s. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15-— den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgi- vande nämnd. Idun. (2), 148 s. E. Betänkande med förslag rörande revision av lagstift- ningen om kvinnas behörighet att innehavs statstjänst och annat allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s. Ju. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för arbetslösa m. 111. Baggström. 92 s. ). Befolkningspolitik i utlandet. Beckman. 239 s. S. Betänkande med utredning och förslag angående rätten till vissa uppnnningsr m. m. Marcus. 83 s. 11. . 1941 års reumatikervårdssakkunnigns betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvardsvlisen sv efterbehandling och konvalescent- vård. Sv. Tryckeri AB. 101 s. 6 ritn. S. Socialutbildningssakkunniga. I. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala ut- bildningen. Häggström. 192 s. li

80.

31.

32. 83. 34.

85.

36. 37.

40. 41. 42.

43

45.

46.

47.

cu ?

59.

förteckning

Ungdomsviirdskomiuitte'ns betänkande 1 med utredning och förslag angående psykisk bsma- och ungdomsvård. Norstedt. 277 s. Ju. Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag angående stöd åt ungdomens föreningsliv. Norstedt. 195 5. Ja. Slututlåtande avgivet av besparingsberedniugens jörn- vägssakkunniga. Marcus. 169 s. Fl. Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. Beckman. 69 s. 5. Socialvårdskomnntténs betänkande. 9. Utredning och förslag angående revision av lagstiftningen om barns- vårdsanstalter och fosterbarnsvård. Beckman. 296 s. s. Betänkande med förslag till lag om skyldighet för in- nehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. Norstedt. 76 s. Ju. .Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering.

6. Marcus. 130 s. Fl. ! Kommunindelnlngskommittén. 1. Den Iantkommunala författningsregleringens historia. Av E. Schelling. Mar- cus. 108 8. S.

Betänkande angående ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Beckman. 160 s. ' . Betänkande med förslag i anledning av utredning ro-

rande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkes- mässig automobiltratik. Idun. 122 s. K. Promemoria angående socialiården under krig. 115 s . Förslag till handledning" 1 sexualundervisning för lärare ifolkskolor. Baggström. 70 s lpi. E. 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteatems omorganisation m. m. Blom. 117 s. E. Betänkande med förslag till inrättande svett forsk- ningsråd på jordbrukets område. Haggström. 108 s. .!

Idun.

0. Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av 111 genjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsen det och dltimed sammanhängande frågor. Idun. 169 s. Fö. Betänkande med förslag till åtgärder för den 5016- brukstekniska forskningens och upplysningsverksam- hetens ordnande. Idun 711 s. .lo. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord & landet samt lag om sammanlaggning av fastigheter il landet, m. m. Norstedt. 294 |. Ju. Statens sjukhusntredning av år 1948. Betänkande ]. Utredning och förslag rörande den förvuliningseko- nomiska statistiken vid kroppesjukhusen. Beckman. % s.

. Betänkande med förslagvstill allmän ordningsstadga

in. 111. Beckman. 184 s.

Betänkande angående organisationen av garnisonssjuk- vården i Stockholm. Beckman. 92 s. 6. Strafflagberedningens betänkande angående verkställig- heten av ti'lhetsstrsfr m.m. Marcus. 388 s. Ju. Betänkandei abortfrågan. Beckman. 351 s. S. . Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till

omorganisation av folkbokföringen. Marcus. iv, 413 s. Fl Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä- sendet i riket och åklagarvlisendet i rikets sthder. Del 1. Allmänna grunder. Norstedt. 408 s. 2 bil. S. Betänkande med förslag till förstatligande av polisvä- sendet i riket och åklagarvtisendet i rikets städer. Del 2. Organisationens utformning, avlöningsfrågor m. m. Norstedt. 248 s. . Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den

medicinska forskningens främjande. Haeggström. 214 s. E . Betänkande med förslag angående den statsunderstödda torrlaggningsverksamheten. Baggström. 807 s. 3 bil. Jo. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplsnering. 7. Framställningar och utlåtanden från kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 1. Marcus. 159 s. Fi. Utredning och förslagangåsnde förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för personal vid sta- tens jarnvagars smalspåriga bandelar. Beckman. 108 5. K . Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstift- ning. Beckman. 304 s. Fl

. .. . - ___—A_n.—

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 59 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

ÄNDRAD SEM ESTERLAGSTI FTNING

AVGIVET AV

1942 ÅRS SEMESTERKOMMITTE

STOCKHOLMIQM

K.L.BECKMANS BOKTRYCKERI [2164 44]

IV.

VI .

II. HI.

V.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till chefen för socialdepartemeuiet ...................................... 7 Förslag till lag om semester ...................................................... 11

Förslag till kungörelse om anlitaude av posigirorörelsen vid gäldande ao semester-

ersättuiug ................................................................ 18 Inledning .................................................................. 20 Gällande lag ............................................................ 20 Översikt av reformkraven .............................................. 23 Kommitténs uppdrag .................................................... 26 Bctänkaudets disposition ................................................ 27 Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag .............. 29 Lagens tillämpuiugsområde ................................................ 35 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 35 1936 års semestersakkunniga s. 35. Remissyttranden s. 36. Propositionen s. 38. Rättstillämpningen ...................................................... 40 Reformkrav .............................................................. 46 Förslag av socialstyrelsen till lagstiftning angående vissa uppdrags- tagares likställaude med arbetstagare .............................. 50 Kommittén .............................................................. 52 Semesterrätteus uppkomst .................................................. 60 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 60 1936 års semestersakkunniga s. 60. Remissyttranden s. 65. Propositionen s. 69. Rättstillämpningen ...................................................... 73 Vissa kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 79 Reformkrav .............................................................. 89 Kommittén .............................................................. 94 Semester för arbete som utgör bisyssla .................................... 108 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 108 1936 års semestersakkunniga s. 108. Remissyttranden s. 108. Propositionen s. 109. Vissa. kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 111 Reform krav .............................................................. 11 1 Kommittén .............................................................. 112 vaalljlkationstid för semester .............................................. 116 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 116 1936 års semestersakkunniga s. 116. Remissyttranden s. 117. Propositionen s. 118. Rättstillämpnin gen ...................................................... 1 1 9 Vissa kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 123 Reformkrav .............................................................. 123

Kommittén

VII.

VIII.

IX.

P1

Xl.

XII.

Sd.

Semesterns langd .......................................................... 131 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 131 1936 års semestersakkunniga s. 132. Remissyttranden s. 135. Propositionen s. 136. Rättstillämpningen ...................................................... 11 1 Vissa kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 114 Reformkrav .......... . ................................................... 115 Kommittén .............................................................. 146 Semesterns förläggning .................................................... 151 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 151 1936 års semestersakkunniga s. 151. Remissyttranden s. 153. Propositionen s. 154. Rättstillämpningen ...................................................... 157 Vissa kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 157 Reformkrav .............................................................. 159 Kommittén .............................................................. 162 Semesterlön vid ledighet från arbetet ...................................... 166 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 166 1936 års semestersakkunniga. s. 166. Remissyttranden s. 168. Propositionen s. 170.

Rättstillämpningen ., ..................................................... 171 Vissa kollektivavtalsbestämmelser ...................................... 174 Reformkrav .............................................................. 176 Kommittén .............................................................. 186 Semesterlön utan ledighet från arbetet .................................... 194 Djurskötare .............................................................. 194 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 194 1936 års semester-sakkunniga. s. 194. Remissyttranden s. 194. Propositionen s. 194. Reformkrav .............................................................. 195 Kommittén .............................................................. 1 96 Arbetstagare å fartyg .................................................. 198 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 198 1936 m semestersakkunniga. s. 198. Remissyttranden s. 198. Propositionen s. 198.

Reformkrav .............................................................. 199 Kommittén .............................................................. 1 9 9 Särskilda bestämmelser för okontrollerade arbetstagare .................... 200 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 200 1936 års semestersakkunniga s. 200. Remissyttranden s. 200. Propositionen s. 202. Reformkrav .............................................................. 203 Kommittén .............................................................. 205 Sem esterersättn'lng .......................................................... 21 0 Gällande lag och dess förarbeten ...................................... 210 1936 års semestersakkunniga s. 210. Remissyttranden s. 210. Propositionen s. 211. Rättstil lämpni n gen ..................................................... 212 Reformkrav .............................................................. 213

Kommittén ..............................................................

Sid.

XIII. Speciell motivering ........................................................ 223

Lagen om semester ...................................................... 223 Kungörelsen om anlitande av postgirorörelsen vid gäldande av semester-

ersättning ............................................................ 243

Särskilda yttranden.

A. Herrar Odholm och Wikander .......................................... 249 B. Herrar Adamsson, Jansson och Sölvén .................................. 259 C. Herrar Jansson och Sölvén .............................................. 266

Bilagor: Vissa främmande länders semesterlagstiftning ............................ 271

Undersökning rörande korttidsanställdas arbetsförhållanden .............. 289

Undersökning rörande den gällande semesterlagens verkningar för skogs- arbetare ...................................................................... 333 Översikt av arbetsdomstolens praxis beträffande den gällande semester- lagens avbrottsregel (3 % andra stycket andra punkten) .................. 344

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1942 tillkallade chefen för socialdepartementet den 3 november samma år till utredningsmän för verkställande av en allmän, förutsättningslös översyn av lagen den 17 juni 1938 om semester och framläggande av därav föranledda förslag dåvarande häradshövdingen J. Hagander, tillika ordförande, ombudsmannen i svenska industritjänstemannaförbundet ingenjören H. Adamsson, ledamoten av riks- dagens andra kammare A. F. Jansson i Hällefors, direktörsassistenten i svenska arbetsgivareföreningen C. G. A. Odholm, landsorganisationensi Sverige jurist advokaten K. 0. A. Sölvén och verkställande direktören i för- eningen skogsarbeten jägmästaren R. Wikander.

Till sekreterare vid utredningen förordnade departementschefen enligt vederbörligt bemyndigande den 18 november 1942 assessorn i Svea hovrätt Y. Samuelsson.

Utredningen har antagit benämningen 1942 års semesterkommitté. Sedan Hagander den 11 juni 1943 utnämnts att vara justitieråd och i an— ledning därav den 19 oktober 1943 entledigats från uppdraget såsom leda— mot av och ordförande i kommittén, förordnade departementschefen sist— nämnda dag häradshövdingen 0. G. G. Hesselgren att i Haganders ställe vara ledamot av och ordförande i kommittén.

Efter framställning av kommittén medgav departementschefen den 4 janu— ari 1944, att kommittén finge verkställa en undersökning rörande de korttids- anställdas arbetsförhållanden. För att såsom expert biträda kommittén vid denna undersökning tillkallade departementschefen samtidigt extra revisorn hos socialstyrelsen E. Olsson. Undersökningen har av Olsson utförts under överinseende av t. f. byråchefen i socialstyrelsen T. Jerneman.

Den 17 mars 1944 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén att verkställa den omprövning av frågan om differentiering av den lagstadgade semesterns längd för olika grupper av arbetstagare med hänsyn till deras semesterbehov, om vilken riksdagen hemställt i skrivelse den 4 mars samma år, nr 48. I anled- ning av detta uppdrag har kommittén påbörjat undersökning till vinnande av nödigt underlag för frågans bedömande.

Till kommittén har från socialdepartementet överlämnats följande dit in— komna. handlingar, nämligen:

1) skrivelse av järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1938 angående semestrar- nas utspridning;

2) gemensam framställning av svenska arbetsgivareföreningen och lands- organisationen den 3 mars 1939 angående semesterlönens beräknande jämte däröver avgivna yttranden;

3) skrivelse av svenska gruvindustriarbetareförbundets avdelning nr 12 Kiruna i maj 1939 angående semesterlönens beräknande;

4) skrivelse av W. Sörling, Avaström, Gävle, den 23 november 1939 angå— ende semester för gärdskarlar och värmeskötare;

ö) yttrande av statskontoret den 12 mars 1942 i ärende angående fram- ställningar om semesterersättning åt vissa lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom;

6) skrivelse av svenska musikerförbundet den 10 juni 1942 angående semesterrätt för vissa korttidsanställda musiker; samt

7) skrivelse av Gösta Jonsson, Sundsvall, den 23 juli 1942 angående semesterlönens beräknande.

Efter remiss har kommittén den 28 augusti 1944 avgivit underdånigt utlå— tande över en av socialstyrelsen verkställd utredning med förslag till lag— stiftning angående vissa uppdragstagares likställande med arbetstagare.

På framställning av kommittén ha svenska arbetsgivareföreningen och vissa till densamma anslutna förbund, svenska lantarbetsgivareföreningen, för- eningen skogsarbeten, Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivare- förening, handelns arbetsgivareorganisation, vissa under landsorganisationen hörande fackförbund ävensom Daco till kommittén avgivit yttrande över en av kommittén utarbetad promemoria rörande frågan om semesterrätt för säsongarbetare och andra arbetstagare utan längre sammanhängande anställ- ning. Lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetareförbundet ha där— jämte, efter hemställan av kommittén, till densamma lämnat vissa uppgifter- rörande arbetsförhållandena inom jordbruket.

Beträffande semesterlagens tillämpning å kommunala arbetstagare har kommittén överlagt med representanter för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges läkar- förbund, svensk sjuksköterskeförening och svenska kommunalarbetareför— bundet.

De bestämmelser, som avse postgirorörelsens anlitande vid gäldande av semesterersättning, ha utformats i samråd med postsparbankschefen J. Enger, som därvid lämnat kommittén värdefull medverkan.

Med förmälan, att det kommittén ursprungligen lämnade uppdraget nu— mera slutförts och att kommittén ämnar i ett senare sammanhang återkomma till spörsmålet om differentiering av semesterns längd efter växlande semester— behov, får kommittén härmed överlämna ett betänkande innefattande för-— slag till

1) Lag om semester; samt 2) Kungörelse om anlitande av postgirorörelsen vid gäldande av semester- ersättning.

Vid betänkandet äro fogade fyra bilagor, av vilka bilaga 2 upprättats av Olsson samt de övriga av kommitténs sekreterare.

Undertecknade Adamsson, Jansson, Odholm, Sölvén och Wikander åbe- ropa i vissa delar särskilda yttranden.

Stockholm den 30 november 1944.

OVE HESSELGREN .

HARALD ADAMSSON. AXEL JANSSON. ALVAR ODHOLM.

ARNOLD SÖLVEN. RIKARD WIKANDER.

/ Yngve Samuelsson.

F ö r s 1 a g till Lag om semester. Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämpningsområde. 1 5.

Denna lag äger tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbetstagare hos staten för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande semester;

b) arbetstagare hos landsting, kommun eller annan menighet för vilka gälla särskilda, av Konungen godkända föreskrifter rörande semester;

c) arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj; samt

d) arbetstagare som avlönas uteslutande genom andel i vinst.

Lagens tvingande verkan. 2 %.

Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar av- stående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för arbetstagaren än vad i denna lag stadgas, vare avtalet i sådan del ogillt, med mindre annat i lagen angives.

Om ogiltighet i visst annat fall av avtal mellan arbetsgivare och arbets- tagare stadgas i 20 å tredje stycket.

Semester-rättens uppkomst. 3 &.

Arbetstagare, som innehaft sin anställning sedan minst trettio dagar (karenstid), äge rätt till semester enligt vad i 4 och 5 %% stadgas.

Överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på arbetstagarens rätt till semester.

Semesterns omfattning. 4 %.

Semester utgår för kalenderår och omfattar en dag för varje kalender— månad anställningen varat under närmast föregående kalenderår (kvalifika— tionsår); dock må annan period av samma längd gälla såsom kvalifikationsår, såframt överenskommelse därom träffas mellan parterna.

Där för arbetstagare i någon yrkesgrupp med hänsyn till anställningens art eller varaktighet, anställningsort, levnadsålder eller andra sådana omstän— digheter längre semester i allmänhet utgår än som föreskrives i första stycket, skall dylik sedvänja lända till efterrättelse för samtliga arbetstagare i yrkes— gruppen. AV semestern i dess helhet skall härvid en tolvtedel anses belöpa å varje kalendermånad av kvalifikationsåret. Uppkommer vid beräkningen av se-

mesterns längd i fall som här avses brutet tal, skall semestern utgå med när— mast högre dagantal. 5 %.

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbets— tagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar.

Med dag, å vilken arbete utförts, jämställes dag varunder arbetstagaren

a) åtnjutit semester;

b) varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller sådan däri ådragen sjukdom, som avses i lagen om försäkring för vissa yrkessjuk- domar;

e) i samband med havandeskap avhållit sig från arbete, dock högst för en tid av tolv veckor; eller

(1) fullgjort i 27 % värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven militär— övning om högst sextio dagar, dock ej beredskapsövning samt ej heller mili- tärövning, som direkt ansluter sig till första tjänstgöring. Under varje kvali- fikationsår må likväl av tid, varunder arbetstagaren fullgjort militärövning, högst sextio dagar räknas honom till godo.

Dag, under vilken arbetstagaren varit frånvarande från arbetet av anled— ning som i andra stycket b)—d) sägs, skall icke jämställas med arbetad tid, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren å sådan dag.

6 &.

I semestern inräknas icke söndagar. Ej heller inräknas däri helgdagar, såframt semestern utgår med mindre antal dagar i en följd än sex. Sedvanliga fridagar må däremot inräknas.

Arbetstagare, vilken har att utföra sitt arbete jämväl å söndag, äge åtnjuta ledighet från arbetet å söndag som infaller under eller omedelbart efter semestern. Är sådan arbetstagare berättigad till ledighet från arbetet å annan veckodag än söndag, och infaller dylik ledighetsdag under semestern, skall den dagen inräknas i semestern.

Vad i andra stycket första punkten sägs med avseende å söndag skall äga motsvarande tillämpning å sådan helgdag som icke skall inräknas i semestern.

7 %.

Övergår arbetstagare hos samma arbetsgivare till sådan anställning, som medför rätt till semester med hänsyn till anställnings— och arbetsförhållan- dena under löpande kalenderår, må semestern, med inräknande av arbets- tagaren enligt 4 och 5 %% tillkommande semesterdagar, utgå med högst det antal dagar, varmed i den nya anställningen semester utgår för helt år.

Semesterns förläggning.

8 % Arbetsgivaren äge bestämma., när semester skall utgå. Semestern, vilken företrädesvis bör förläggas till tid mellan den 2 maj och den 30 september,

skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffas med arbetstagaren.

Vad sålunda föreskrivits om att semestern skall utgå, i ett sammanhang skall i vad avser semestertid utöver sex dagar icke gälla beträffande arbets— tagare vid jordbruket jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötseln samt beträffande hembiträde i lanthushåll.

Semestern må icke utan arbetstagarens medgivande förläggas till sådan tid för hans frånvaro från arbetet, som enligt ö % andra stycket b)—d) och tredje stycket skall jämställas med arbetad tid.

Semester för arbetstagare å. fartyg må icke utan arbetstagarens medgivande utgå annat än i svensk hamn.

9 &.

Arbetsgivaren skall senast fjorton dagar före semesterns början på lämp- ligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern.

Vad i första stycket stadgas skall icke gälla beträffande arbetstagare å. fartyg. Önskar sådan arbetstagare erhålla semester, skall han göra skriftlig ansökan därom hos arbetsgivaren. Har dylik ansökan icke gjorts och vill arbetsgivaren ej med stöd av 14 % till arbetstagaren utgiva enbart semester- lön, må. arbetsgivaren, såframt överenskommelse därom träffas med arbets- tagaren, under högst ett år uppskjuta semestern.

Semesterlön vid ledighet från arbetet. 10 %.

Arbetstagare, som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äge under semestern uppbära den & semestertiden belöpande lönen.

Annan arbetstagare än i första stycket sägs äge för varje semesterdag upp- bära lön med belopp, motsvarande hans genomsnittliga dagsinkomst under de dagar av senast förflutna kvalifikationsår, å vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Hänsyn skall därvid icke tagas till sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden (övertidstillägg). Har arbetstagaren under minst hälften av den & kvalifika- tionsåret belöpande anställningstiden varit frånvarande från arbetet av an— ledning, varom förmäles i 5 5 andra stycket b)—d), skall vid beräkning av semesterlönens storlek hänsyn tagas till tiden för frånvaron och till den lön, som arbetstagaren sannolikt skulle hava uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Vid beräkning av semesterlön skall hänsyn icke tagas till förmån av fri bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda kostnader.

För arbetstagare, som avses i andra stycket, må överenskommelse träffas om annan beräkning av semesterlönen än där föreskrives, såframt överens- kommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlings—

rätt är att anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt avtal, må det av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse tillämpas jäm— väl beträffande arbetstagare, vilken därav är obunden men sysselsättes i arbete för vilket avtalet gäller.

11 &.

Arbetstagare, som är i arbetsgivarens kost, äge för varje dag han under semestern icke till någon del erhåller denna förmån rätt till skälig ersättning därför. Ersättning för kost utgår härvid jämväl för söndag och helgdag, som infaller under semestern.

12 %.

Arbetstagare, som under någon del av semestern utför avlönat arbete inom sitt yrke, miste rätten till lön under semestern. Arbetstagare, som jämsides med den anställning vari semestern åtnjutes innehar annan anställning inom sitt yrke, skall dock vara oförhindrad att under semestern utföra sådant av- lönat arbete i sistnämnda anställning, som ej går utöver det vanliga.

Semester-lön utan ledighet från arbetet. 13 %. Användes arbetstagare vid jordbruk uteslutande till djurskötsel, må arbetsgivaren, i vad avser semestertid utöver sex dagar, till arbetstagaren utgiva enbart semesterlön enligt 10 %.

14 &. Har arbetstagare å fartyg icke, enligt vad i 9 % andra stycket sägs, gjort skriftlig ansökan om semester, må arbetsgivaren till arbetstagaren utgiva enbart semesterlön enligt 10 %. -

15 5.

I fall, som avses i 13 och 14 55, skall, där arbetstagaren är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller månad, av lönen å varje dag för vilken semes- terlön skall utgå anses belöpa, vid veckolön en sjättedel och vid månadslön en tjugufemtedel.

Särskilda bestämmelser rörande vissa arbetstagare. 16 &.

Arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana för— hållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, är icke berättigad till semester. Däremot är sådan arbetstagare berättigad till semesterlön, såframt han innehaft sin anställning sedan minst trettio dagar och hans sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under anställningstiden uppgår till belopp, minst motsvarande sexton gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fråga är, under en arbetstid av åtta timmar.

Visar arbetstagaren sig hava varit förhindrad utföra arbetet för arbetsgiva—

rens räkning av anledning, varom förmäles i 5 % andra stycket b)—d), skall vid beräkning av den sammanlagda arbetsinkomstens storlek hänsyn tagas till in— komst, som arbetstagaren sannolikt skulle hava uppburit under den tid hindret varat, såvida det ej är uppenbart, att arbetstagaren eljest under berörda. tid icke skulle hava utfört arbete för arbetsgivarens räkning. I fråga om havandeskap och militärövning må dock hänsyn endast tagas till den tid, som enligt 5 % andra stycket högst må jämställas med arbetad tid.

Vad i 3 % andra stycket är stadgat liksom ock vad i 4 % första stycket sägs om kvalifikationsår skall gälla även beträffande arbetstagare, som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i 10 % sista stycket skola äga motsvarande tillämpning vid fastställande av den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten.

17 %.

Semesterlönen för arbetstagare, som avses i 16 %, utgör fyra procent av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den del av anställningen, som belöper å det senast förflutna kvalifikationsåret. Be- träffande arbetstagare, varom här är fråga, skall vad i 10 % tredje stycket och 11 % är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Semester-lönen skall utbetalas till arbetstagaren senast den 1 juli närmast efter kvalifikationsårets utgång eller, därest kvalifikationsåret utlöper efter den 1 maj, senast två månader efter dess utgång.

18 %.

Har arbetstagare under viss kalendermånad för arbetsgivarens räkning ut— fört, förutom arbete som avses i 16 %, jämväl annat arbete utan att detta be-' rättigar honom till semester enligt 4 och 5 %%, skall jämväl sistnämnda arbete anses vara utfört under förhållanden, som avses i 16 %, och arbetstagaren förty under de i 16 % första stycket angivna förutsättningarna vara berättigad till semesterlön för arbetet i dess helhet enligt bestämmelserna i 16 och 17 %% Härvid skall, då det gäller att avgöra, huruvida arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst uppgår till belopp, som medför rätt till semester— lön, den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för det i 16 % avsedda arbete, varom fråga är, tillämpas även med avseende å det andra arbetet.

Har arbetstagare under viss kalendermånad för arbetsgivarens räkning ut- fört, förutom arbete för vilket semesterrätt för honom föreligger enligt 4 och 5 %%, jämväl arbete under förhållanden, som avses i 16 %, äge han icke räkna sig sistnämnda arbete till godo för erhållande av semesterlön enligt 16 och 17 så,

Semester-ersättning. 19 %.

Arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån, innan han åtnjutit honom tillkommande semester eller semesterlön, äger rätt till er-

sättning därför enligt de i 10, 11 samt 16—18 %% stadgade grunderna (semester- ersättning). Härvid skall arbetstagaren tillika enligt enahanda grunder vara berättigad till ersättning för den semester eller semesterlön, som arbetstagaren vid fortsatt anställning skulle hava ägt åtnjuta för den del av löpande kvalifika— tionsår, varunder anställningen varat.

Var arbetstagaren avlönad med tidlön, beräknad för vecka. eller månad, skall vid beräkning av semesterersättningen för dag vad i 15 % stadgas äga motsva- rande tillämpning.

Har arbetstagare, vars anställning icke varat mer än två år, utan invänd- ning mottagit semester, vartill han enligt 4 % ännu icke blivit berättigad, må vid bestämmande av semesterersättning motsvarande antal dagar avräknas.

För arbetstagare i arbetsgivarens kost skall ersättning för kosten utgå. allenast för det antal dagar, för vilket ersättning i övrigt skall beräknas.

Semesterersättning skall icke utgå., då. anställning avbrytes genom döds- fall eller upphör till följd av arbetstagarens pensionering.

20 %.

Semesterersättning skall av arbetsgivaren insättas ä särskilt postgirokonto för att där innestä till dess arbetstagaren får tillfälle att hålla semester. Närmare föreskrifter om insättning å och utbetalning från postgirokontot med— delas av Konungen.

Uttagas ej medel, som för arbetstagarens räkning insatts å postgirokontot, inom därför av Konungen bestämd tid, miste arbetstagaren eller, om han av— lidit, hans dödsbo, i den mån Konungen ej annat föreskriver, sin rätt till med- len. Dessa tillfalla i sådant fall fonden för friluftslivets främjande.

Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar av- vikelse från vad i första stycket föreskrives angående postgirorörelsens an- litande, skall avtalet i sådan del vara ogillt, med mindre Konungen för viss yrkesgrupp annat medgivit. I den mån ej annat följer av dylikt medgivande, må arbetsgivare icke utgiva semesterersättning i annan ordning än i första stycket sägs.

21 %.

Begär arbetstagare, som är berättigad att från postgirokontot utbekomma semesterersättning, av arbetsgivaren ledighet för hållande av semester, bör sådan ledighet icke förvägras honom.

Allmänna bestämmelser-. 22 %.

Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag, gälde, för- utom den semesterlön eller semesterersättning, vartill arbetstagaren på. grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarens intresse av att erhålla semester och övriga sådana omstän- digheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

i

Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa. skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å. tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständig- heterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må. ock äga rum.

23 %.

Envar, som vill fordra semesterlön, semesterersättning eller skadestånd enligt denna lag, skall anhängiggöra sin talan inom två år från utgången av det år, varunder arbetstagaren enligt lagen ägt åtnjuta den förmån, till vilken anspråket hänför sig. Försummas det, vare talan förlorad.

24 %.

Mål, som avser tillämpningen av denna lag, upptages och avgöres av all- män domstol. Vid arbetsdomstolen skall dock anhängiggöras mål beträffande arbetstagare, vars arbetsavtal för någon del av den tid, varunder arbetstagaren förvärvat den semesterrätt, till vilken anspråket hänför sig, regleras av kollek- tivavtal.

I fråga om anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 5 lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946, från och med vilken dag semes— terrätt enligt lagen kan förvärvas.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 juni 1938 om semester. Den nya lagen skall icke verka rubbning i semesterrätt, som på grund av den äldre lagen uppkommit vid den nya lagens ikraftträdande; och arbets— tagare, som vid den nya lagens ikraftträdande fortsätter tidigare anställning, skall, ehuru semesterrätt på grund av den äldre lagen då ännu icke uppkommit för honom, med avseende å rätten till semester äga tillgodoräkna sig jäm- väl anställningstiden före lagens ikraftträdande, därest denna jämte den fort- satta anställningstiden uppgår till minst 180 dagar.

Förslag till Kungörelse om anlitande av postgirorörelsen vid gäldande av semesterersättning.

Härigenom förordnas som följer:

1 %. För det anlitande av postgirorörelsen, som avses i 20 % lagen den 1945 (nr ) om semester, skall finnas särskilt postgirokonto (semester- ersättningskontot) . 2 5.

Är arbetstagare vid anställnings upphörande berättigad till semesterer- sättning enligt 19 å lagen om semester, skall arbetsgivaren å semesterersätt- ningskontot för arbetstagarens räkning insätta det belopp, vartill ersättningen uppgår. Insättningen skall ske senast å åttonde dagen efter anställningens upphörande eller, därest hinder därför möter, så snart detta upphört.

Vid insättningen skall användas särskilt semesterinbetalningskort med tillhörande bevis angående semesterersättning. Å såväl inbetalningskortet som beviset skall arbetsgivaren angiva sitt namn och sin adress, arbetstagarens fullständiga förnamn och efternamn, födelsedag och födelseår samt adress ävensom det belopp som inbetalas och det kalenderår, varunder semes- terersättningen förvärvats. Har semesterersättningen förvärvats under skilda kalenderår, skall å inbetalningskortet och å beviset angivas hur stor del av ersättningen, som hänför sig till ett vart av de olika åren.

Insättning å semesterersättningskontot må även ske medelst användning av girokort (girering).

I andra stycket omförmält bevis avstämplas av postgirokontoret samt till- ställes ofördröjligen arbetstagaren under den av arbetsgivaren uppgivna adressen.

3 %.

Arbetstagare, för vars räkning medel enligt bestämmelserna i 2 % blivit insatta å semesterersättningskontot, äger efter ansökan hos postgirokontoret få medlen till sig utbetalda. Härvid skall iakttagas, att medel, som hänföra sig till ett och samma kalenderår, skola utbetalas på en gång samt att sådana medel ej må utbetalas tidigare än den 2 maj året därpå, såframt arbetstagaren ej med intyg av arbetsgivare, hos vilken han är anställd, eller av fackförening eller ock av organ för den offentliga arbetsförmedlingen styrker att han dess— förinnan är i tillfälle att använda medlen för att hålla semester.

Avlider arbetstagare, som har medel innestående å semesterersättnings— kontot, äger dödsboet efter ansökan få medlen omedelbart till sig utbetalda.

Göres ej ansökan om utbetalning av medel, som för arbetstagares räkning insatts å semesterersättningskontot, inom två år från utgången av det år, var-

under arbetstagaren utan företeende av sådant intyg varom förmäles i första stycket kunnat få medlen till sig utbetalda, miste arbetstagaren eller, om han avlidit, hans dödsbo sin rätt till medlen. I särskilda fall må dock generalpost- styrelsen, med avseende å förekommande omständigheter, medgiva medlens ut- betalande, ehuru ansökan därom gjorts senare än vad nyss sagts.

4 %. Avgift skall ej utgå för vare sig insättning å semesterersättningskontot eller utbetalning därifrån. Ansökan till postgirokontoret om utbetalning från semesterersättningskontot befordras likaledes portofritt.

5 %.

Generalpoststyrelsen har att fastställa formulär till sådana blanketter, som erfordras vid tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse, ävensom att meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna vara påkallade för post— girorörelsens anlitande för här avsett ändamål.

Blanketter till semesterinbetalningskort med tillhörande bevis samt an— sökan om utfående av semesterersättning tillhandahållas å postanstalterna.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1946.

I. Inledning.

Gällande lag.

Huvudkälla till lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester är ett av 1936 års semestersakkunniga den 16 december 1937 avgivet betänkande med förslag till lag om semester (statens off. utredn. 1937: 49). I proposition nr 286 framlade Kungl. Maj:t förslag till lag i ämnet för 1938 års riksdag. I anslutning till propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner, nämligen i första kammaren nr 346 och 349—354 samt i andra kammaren nr 485, 487, 490, 491, 496, 497, 501, 502 och 504—510. Efter det andra lag— utskottet avgivit utlåtande i ärendet (nr 58 och 61), blev propositionen med vissa ändringar antagen av riksdagen.

Lagen har sedermera ändrats dels den 28 juni 1941 (nr 559) och dels den 27 mars 1942 (nr 119).

Semesterlagen, som trädde i kraft den 1 juli 1938, har karaktär av en all- män, tvingande minimilagstiftning, d. v. s. en lagstiftning som med tvingande verkan tillförsäkrar arbetstagare av alla kategorier viss minimisemester. Lagen äger i princip tillämpning å samtliga arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Undantagna från lagens tillämpning äro sådana arbetstagare hos staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande semester, samt arbets- tagare, som är medlem av arbetsgivarens familj eller som avlönas ute— slutande genom andel i vinst. Vidare stadgas att anställning, som icke kan anses utgöra arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, icke berättigar till semester.

De semesterförmåner, som lagen bereder arbetstagarna, äro lika av— vägda för alla arbetstagare oberoende av deras tjänsteställning. Emellertid gäller, att där för arbetstagare i någon yrkesgrupp med hänsyn till an- ställningens art eller varaktighet, anställningsort, levnadsålder eller andra sådana omständigheter längre semesteri allmänhet utgår än som föreskrives i lagen, dylik sedvänja skall, med beaktande av lagens övriga bestämmelser, lända till efterrättelse för hela yrkesgruppen i fråga.

Lagens tvingande verkan har kommit till uttryck sålunda, att därest mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar avstående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för arbetstagaren än vad i lagen stadgas, avtalet i sådan del skall vara ogiltigt, med mindre annat uttryckligen angives i lagen.

Såsom grundläggande förutsättning för uppkomsten av rätt till semester gäller, att arbetstagaren innehaft fortlöpande anställning hos samma arbets- givare sedan minst 180 dagar. Från denna huvudregel har dock avvikelse skett dels därigenom att överlåtelse av företag eller fartyg icke får inverka

på arbetstagarens rätt till semester och dels därutinnan att avbrott i anställ- ningen ej heller får utöva sådan inverkan, såframt det med hänsyn till om- ständigheterna skulle vara oskäligt.

Semester utgår för kalenderår och omfattar en dag för varje kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid); dock kunna parterna överenskomma att annan tolvmånadsperiod än före- gående kalenderår skall gälla såsom kvalifikationstid. Rätt till semester före- ligger endast för sådan kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbets- givarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Med dag, å vilken arbete utförts, jämställes dag, varunder arbetstagaren åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i'arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller ock fullgjort militärtjänst av viss beskaffenhet. Dag, under vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militärtjänstgöring, må dock icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å sådan dag. I semestern inräknas icke söndagar; ej heller helgdag inräknas, såframt semestern utgår med mindre antal dagar i en följd än 6. Sedvanliga fridagar inräknas däremot.

Av det anförda följer, att arbetstagare, som har fortlöpande arbete hela året, på lagen kan grunda anspråk på en årlig semesterledighet av 12 dagar.

Arbetsgivaren äger bestämma tidpunkten för semesterns förläggning. Där- vid skall emellertid iakttagas, att semestern skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse om uppdelning av semestern träffas med arbetstagaren. Föreskriften att semestern skall utgå i ett sammanhang gäller dock icke beträffande arbetstagare vid jordbruket jämte därtill hörande bi— näringar och trädgårdsskötseln samt beträffande hembiträde i lanthushåll. Från regeln om arbetsgivarens frihet att bestämma när semestern skall utgå finnas vissa undantag. Semestern må nämligen icke utan arbetstagarens med— givande förläggas till tid, då arbetstagaren i samband med havandeskap av- håller sig från arbete eller är arbetsoförmögen på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, ej heller till tid då han fullgör sådan militärtjänstgöring som enligt vad ovan anförts jämställes med arbetad tid. Vidare må semester för arbetstagare å fartyg icke utan arbetstagarens medgivande utgå annat än i svensk hamn. För arbetstagare å fartyg gäller därjämte, att enligt överens- kommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren semestern kan uppskjutas under högst ett år.

Arbetsgivaren skall senast 14 dagar före semesterns början på lämp— ligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern. Undantag från denna varselskyldighet gäller dock för arbetstagare å fartyg.

Under semestern skall lön utgå. Arbetstagare, som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. För annan arbetstagare skall lönen för varje semesterdag utgå med belopp, motsvarande hans genomsnittliga inkomst för dag, då

arbete för arbetsgivarens räkning utförts under de månader av senast för- flutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt föreligger. Hänsyn skall där- vid icke tagas till lön, som utgått för arbete på övertid. Har arbetstagaren varit frånvarande från arbetet på grund av semester eller olycksfall i arbetet, 4 yrkessjukdom eller sådan militärövning som enligt semesterlagen jämställes , med arbetad tid, skall vid beräkning av semesterlönens storlek hänsyn tagas, beträffande frånvaro på grund av semester till den för semestertiden upp- burna lönen samt beträffande frånvaro på. grund av övriga orsaker till den lön, som arbetstagaren sannolikt skulle ha uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Arbetstagare, som är i arbets- givarens kost men under semestern icke till någon del uttager denna förmån, äger rätt till skälig ersättning för kosten. Ersättning för kost utgår härvid jämväl för söndag och helgdag, som infaller under semestern. Vid beräk- ning av semesterlön skall hänsyn icke tagas till förmån av fri bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda kostnader.

Särskilda regler gälla för arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. Dylik arbetstagare är icke berättigad till semester utan endast till semesterlön. Sådan förmån utgår sedan arbets- tagarens anställning varat minst 180 dagar — såframt arbetstagarens samman- lagda arbetsinkomst under kvalifikationstiden uppgår till belopp, minst mot- svarande 108 gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom är fråga, under en arbetstid av 8 timmar. Semesterlönen utgör 4 % av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationstiden.

För arbetstagare å fartyg stadgas, att det åligger arbetstagaren att skrift- ligen ansöka om semesterledighet, vid äventyr att han eljest endast blir be- rättigad till ersättning med belopp motsvarande vad han skulle ha uppburit i lön under semestern. Arbetstagare å fartyg har således valfrihet mellan semesterledighet eller ersättning motsvarande semesterlönen. I fråga om sådan arbetstagare vid jordbruk, vilken användes uteslutande till djurskötsel, har motsvarande valfrihet tillerkänts arbetsgivaren.

Arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån innan han åtnjutit honom tillkommande semester eller semesterlön, skall erhålla ersättning därför. Rätt till semesterersättning föreligger dock icke, då an- ställning avbrytes genom dödsfall eller upphör till följd av arbetstagarens pensionering. Vid beräkning av semesterersättningens storlek skall hänsyn jämväl tagas, beträffande ersättningen för semester till de kalendermånader av löpande kalenderår, för vilka semesterrätt föreligger, och till den inkomst, som därunder åtnjutits, samt beträffande ersättningen för semesterlön till den inkomst, som åtnjutits under det löpande kalenderåret.

Arbetstagare, som under någon del av semestern utför avlönat arbete inom sitt yrke, går förlustig rätten till lön under semestern. Arbetsgivare, som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen, skall gälda, förutom semester-

lön, vartill arbetstagaren på grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada, därvid hänsyn skall tagas även till arbetstagarens in— tresse av att hålla semester och övriga sådana omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Mål, som avse lagens tillämpning, upptagas och avgöras av allmän domstol; dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektiv- avtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.

Såväl 1941 års som 1942 års ändring i lagen hänförde sig till frågan i vad mån militärtjänstgöring skall få jämställas med tid, då arbetstagaren utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Översikt av reformkraven.

Under de år, som förflutit sedan semesterlagen trädde i kraft, ha i skilda sammanhang och i olika avseenden framkommit yrkanden om ändringar i lagen. Kritiken mot lagen har kommit från såväl arbetsgivar- som arbets— tagarhåll. Inom riksdagen har väckts ett flertal motioner med yrkanden, be- rörande mer eller mindre väsentliga delar av semesterlagen, och dylika krav ha upptagits jämväl i framställningar till Kungl. Maj:t. Närmast följer en översikt av reformkraven. Kommittén återkommer utförligare till dem vid behandlingen av de olika frågor kraven avse.

Beträffande tillämpningsområdet för semesterlagen föreligga yrkanden i såväl utvidgande som inskränkande riktning. I förra hänseendet riktas från arbetstagarsidan kritiken särskilt mot det innehåll, som vid lagens tillämp- ning getts begreppet arbetstagare. Från skogsarbetarhåll yrkas att gräns- dragningen mellan detta begrepp och begreppet självständig företagare göres sådan, att både huggarna och körarna inom norrländska skogsbruket bli att anse såsom arbetstagare i förhållande till virkesägaren. Motsvarande spörsmål beträffande handelsresande och handelsagenter samt musiker be- röras i framställningar från dessa yrkesgruppers organisationer.

Bland yrkandena om inskränkning i lagens tillämpningsområde må nämnas, att från stadskommunalt håll ifrågasatts sådan begränsning av lagens giltig- hetsområde, att möjlighet skapas att medge dispens från lagens tillämpning för sådana kommunala befattningshavare, vilkas anställningsförhållanden regleras av tjänstereglementen. Likaså ha särskilda undantagsbestämmelser beträffande semester för lärare och andra anställda med ferier ansetts vara av behovet påkallade. Det har även ifrågasatts, huruvida lagen äger tillämp— ning å församlingspräst.

Ett i olika sammanhang ofta framställt krav hänför sig till lagens fordran på 180 dagars fortlöpande anställning såsom grundläggande förutsättning för uppkomsten av semesterrätt, och inom riksdagen har väckts ett flertal motioner avseende frågor om semesterrätt för sådana arbetstagare, vilkas anställnings- förhållanden äro mindre fasta. De grupper arbetstagare här åsyftas äro

främst skogsarbetare och andra säsongarbetare. I samband härmed har även rests spörsmålet om semester för sådana arbetstagare, vilka visserligen i många fall under avsevärd tid utföra arbete åt en och samma arbetsgivare men vilkas anställningsförhållande är av mindre fast karaktär, varför det enligt semesterlagen gällande villkoret om sammanhängande anställning icke kan anses uppfyllt. Till dylika arbetstagare äro att hänföra bland andra de extra stuveriarbetarna. De yrkanden, som i detta sammanhang framställts, gå i allmänhet ut på en väsentlig förkortning av den nuvarande minimianställ- ningstiden om 180 dagar. En förkortning av denna tid till 30 dagar anses från flera håll nödvändig för att tillförsäkra här berörda arbetstagare semester— rätt.

Beträffande det med kravet på viss anställningstid såsom förutsättning för semester sammanhängande spörsmålet, vilken verkan ett avbrott i anställ— ningen skall ha, framhålles av landsorganisationen, att praxis ådagalagt nöd— vändigheten av en klarare fixering av förutsättningarna för tillämpning av lagens regel, att avbrott i anställningen icke må inverka å. semesterrätten, så- vida en sådan inverkan med hänsyn till omständigheterna kan anses vara oskälig.

Ett annat spörsmål som uppmärksammats är frågan om semester för bisyssla eller _ som lagen uttrycker det anställning som icke är arbets- tagarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Åtskillig kritik har vidare riktats mot utformningen av lagens bestämmelser om kvalifikationstid och dess förläggning. Från arbetsgivarhåll göres gällande, att bestämmelserna på detta område verka därhän att arbetstagarna få sina semesterförmåner fördubblade. Särskilt inom det husliga arbetet men även på andra arbetsområden anmärkes från arbetsgivarsidan, att arbets— tagare, som exempelvis tillträder en anställning i början av ett år och under sommaren får åtnjuta 12 dagars semester, vid anställningens upphörande vid årets slut med lagens hjälp kunnat utfå semesterersättning med belopp, mot— svarande en dagslön för varje månad som anställningen varat. Över huvud ges uttryck för missnöje med att lagstiftningen i förevarande hänseende kan leda därtill, att arbetsgivarens åtgärd att bevilja arbetstagaren semester redan under löpande år —— en anordning som ter sig naturlig med utgångspunkt från att semestern anses utgöra rekreation för det löpande årets arbete —— medför att arbetstagaren erhåller laglig rätt till mer omfattande semester- förmån än som motsvarar en betald ledighetsdag för varje anställningsmånad.

För att en arbetstagare skall bli berättigad till semester fordras icke blott viss tids sammanhängande anställning utan även visst under anställnings- tiden utfört arbete. Rätt till semester föreligger sålunda endast för kalender- månad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. I två motioner har yrkats sänkning av nämnda dagantal, i den ena motionen till 14 och i den andra till 6.

Även i fråga om semesterns förläggning ha krav på ändringar i lagen fram- kommit. I en motion förordas sålunda en bestämmelse av innehåll, att

semestern skall utgå i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 sep- tember, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffas med arbetstagarna. Från visst fackförbundshåll påtalas olämpligheten av att semestern för de norrländska arbetarna förlägges till midsommartiden, och från annat fackförbundshåll hävdas, att även jordbruksarbetarna böra till- erkännas rätt till åtminstone någon tids sammanhängande semester. Lands- organisationen ifrågasätter, huruvida icke förbud bör stadgas mot att utan arbetstagarens samtycke förlägga semestern till tid, då i 27 % nya värnplikts- lagen avsedd beredskapsövning fullgöres, d. v. s. sådan tid för frånvaro från arbetet, vilken i kvalifikationshänseende icke är privilegierad. Ett lik— nande spörsmål beröres i en motion, vari framställes yrkande av innebörd, att förbudet mot semesterns förläggning till viss militär tjänstgöringstid ut— vidgas att avse jämväl den till tiden obestämda — ej heller i kvalifikations— hänseende privilegierade tjänstgöring, till vilken jämlikt 28 % 1 mom. nya värnpliktslagen inkallelse kan ske, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver.

Sven-ska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen ha gemensamt hemställt om ändring av lagens bestämmelser om semesterlönens beräkning under framhållande av att de praktiska olägenheter av skilda slag, som följa av bestämmelserna i dessas nuvarande utformning, äro sådana, att ett friare beräkningssätt är av behovet påkallat. Hemställan utmynnar i ett förslag till en bestämmelse, enligt vilken åt parterna lämnas möjlighet att träffa kollektiv överenskommelse om sättet för semesterlönens beräknande. En förutsättning för giltigheten av en dylik överenskommelse skulle vara, att avtalet å arbets- tagarsidan vore träffat eller godkänt av en organisation, som är att betrakta såsom huvudorganisation enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Semester-rätten för s, k. okontrollerad arbetstagare, d. v. s. arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anord— nande, har även varit föremål för uppmärksamhet. I en motion föreslås, att rätten till semesterlön skall inträda sedan arbetstagarens anställning varat 30 dagar och under förutsättning att arbetstagarens sammanlagda arbetsin- komst uppgår till belopp minst motsvarande 14 gånger den genomsnittliga dagsinkomsten å orten. Landsorganisationen ifrågasätter, huruvida icke de okontrollerade arbetstagarna böra få rätt att för kvalificering till semester— lön tillgodoräkna sig sådan militär tj änstgöringstid som för övriga arbetstagare räknas såsom privilegierad frånvarotid. Beträffande de okontrollerade arbets- tagarna har vidare tveksamhet yppats, huru skall förfaras, när en arbets- tagare under sin anställning utfört såväl okontrollerat arbete som annat arbete.

Inom riksdagen har vid två tillfällen motionsvis krävts upphävande av stadgandet, att djurskötare icke har ovillkorlig rätt till semesterledighet utan endast till semesterlön. Denna fråga har även bragts på tal av lantarbetarnas organisation.

Slutligen har frågan om rätt till semesterersättning vid arbetstagarens döds- ] fall eller pensionering varit föremål för yrkanden i vissa motioner, vari hem- | ställts, att bestämmelserna härutinnan måtte helt utgå eller i varje fall ändras i så, att den av arbetstagaren intjänade semesterersättningen skall, därest, han avlider, utbetalas till hans dödsbo.

Av ovan berörda motioner föranledde vissa, väckta under 1942, riksdagen i att i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 maj 1942, nr 245, hemställa om viss utredning med förslag i ämnet.

Kommitténs uppdrag.

Riktlinjerna för kommitténs arbete uppdrogos av chefen för socialdeparte- mentet i det anförande denne höll till statsrådsprotokollet, då Kungl. Maj:t gav sitt bemyndigande att tillkalla de sakkunniga. Departementschefen an- förde sålunda i statsrådet den 30 juni 1942 vid anmälan av förutnämnda riksdagsskrivelse år 1942, nr 245 — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter bland annat följande:

»Lagen den 17 juni 1938 om semester trädde i kraft den 1 juli samma år. Den innefattade som känt är en laglig reglering på ett nytt rättsområde. I samband med lagens tillkomst anförde jag till statsrådsprotokollet, att det väl kunde tänkas, att de erfarenheter, som vunnes vid lagens tillämpning, skulle kunna föranleda överväganden rörande ändringar i vissa hänseenden av lagens regler. Uttalanden i sådan riktning gjordes närmast vid diskussion av dels frågan om införande av ett system med semesterkassor och dels spörsmålet om minskning av den i lagens 3 & till 180 dagar bestämda kvalifikationsperioden. Under de år som nu förflutit hava ändringar av lagens 4 % vid två olika tillfällen genom- förts; frågor om ändringar även i andra hänseenden hava därjämte, dock utan att tidigare hava föranlett till någon åtgärd, upptagits såväl inom riksdagen som i framställningar till Kungl. Maj:t.

I skrivelse den 20 maj 1942, nr 245, har emellertid riksdagen nu hemställt, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare att erhålla lagstadgad semesterrätt jämte de spörsmål som kunna stå i samband därmed, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda. Skrivelsen har föranletts av yrkanden i fem vid årets riksdag väckta motioner. Dessa hava behandlats av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 29 föreslagit, att riksdagen skulle göra nyss omförmälda hemställan hos Kungl. Maj:t samt till stöd därför anfört, bland annat, följande:

'Den av utskottet ifrågasatta utredningen torde i första hand böra taga sikte på möjligheten att med bibehållande av den nu gällande semesterlagens konstruk- tion bereda ökade möjligheter för skogsarbetare och andra säsongarbetare att er- hålla rätt till semester. Den lösning, som härvid ligger nära till hands och som även framhållits i motionerna, är en förkortning av kvalifikationsperiodens längd eller sättet för dess beräkning. Det är emellertid att märka, att semesterlagen är uppbyggd i enlighet med systemet med viss längre kvalifikationsperiod såsom villkor för semesterrätt, genom vilket system alltid en större eller mindre del av arbetstagarna måste lämnas utan rätt till semester. Med hänsyn härtill torde det under utredningens gång kunna komma att visa sig att även frågan om inrättande genom statsmakternas försorg av semesterkassor för vissa arbetargrupper bör bliva föremål för prövning.

I samband med nu berörda frågor synas vissa andra närstående spörsmål

vara förtjänta av uppmärksamhet under utredningsarbetet. I detta hänseende må nämnas spörsmålet om semester för sådana arbetstagare, vilka visserligen i många fall under avsevärd tid utföra arbete åt en och samma arbetsgivare men vilkas anställningsförhållande är av mindre fast karaktär, varför det enligt semesterlagen gällande villkoret om sammanhängande anställning icke kan anses uppfyllt. För dessa fall har landsorganisationen ifrågasatt, om icke semesterrätten kunde knytas till det förhållandet, att arbete under kvalifikationstiden faktiskt utförts oavsett om ett fortlöpande anställningsförhållande kan anses föreligga. Vidare torde böra undersökas om den i 3 5 andra stycket semesterlagen givna avbrottsregeln — att avbrott i anställningen icke skall inverka å semesterrätten, såvida en sådan inverkan med hänsyn till omständigheterna kan anses vara oskälig — fullt tillgodoser syftet, att vid beräknandet av semesterrätten bör bortses från avbrott av viss kortare varaktighet.

De grupper av arbetare, varom här är fråga, torde i stor utsträckning utgöras av i 9 % semesterlagen avsedda arbetstagare, vilka utföra arbetet under sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. För dessa arbetstagare föreligger icke rätt att för kvalificering till semesterlön såsom arbetad tid tillgodoräkna i 4 % andra stycket avsedd militär tjänstgöringstid. Frågan om likställighet i detta hänseende mellan denna arbetar- kategori och andra arbetstagare berördes i propositionen nr 44/1942 angående ändring i sistnämnda paragraf, varvid föredragande departementschefen yttrade, att frågan innefattade principiella överväganden av den natur, att de lämpligen icke kunde upptagas till prövning i sammanhang med nämnda lagändring. I utlåtande nr 10 i anledning av propositionen förklarade utskottet, att hithörande spörsmål syntes väl förtjänta av uppmärksamhet från statsmakternas sida. Enligt utskottets mening kan ifrågavarande spörsmål lämpligen bli föremål för under— sökning i samband med den förordade utredningen angående säsongarbetarnas semesterförhållanden.'

Förutom de spörsmål rörande eventuella ändringar i semesterlagen, vilka om- förmälts i riksdagens skrivelse, hava inom socialdepartementet på olika sätt aktualiserats dels frågor om ändrade bestämmelser rörande, bland annat, beräk- ningen av semesterlön och semesterersättning, möjligheterna att fastställa annan kvalifikationstid än föregående kalenderår, fastställandet av kvalifikationstid enligt 9 5 samt förläggningen av semester till tid då arbetstagaren fullgör militär tjänstgöring, dels ock spörsmål rörande, bland annat, särskilda undantagsbestäm- melser beträffande semester för lärare samt semester för arbete som utgör bisyssla.

Det förhållandet, att ett så stort antal problem inom semesterlagens tillämp- ningsområde, som i det föregående omförmälts, i olika sammanhang föreslagits skola upptagas till omprövning synes mig utgöra tillräckligt motiv för att låta semesterlagen underkastas en allmän, förutsättningslös översyn av särskilda sakkunniga. »

Kommittén har tillika av Kungl. Maj:t den 17 mars 1944 anbefallts att verkställa den omprövning av frågan om differentiering av den lagstadgade semesterns längd för olika grupper av arbetstagare med hänsyn till deras semesterbehov, varom riksdagen hemställt i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars samma år, nr 48. Detta spörsmål har emellertid icke kunnat upptagas till behandling i detta sammanhang.

Betänkandets disposition.

Efter att i det föregående ha redogjort för den gällande semesterlagen, de framställda kraven på lagens reformering och kommitténs uppdrag har kom-

mittén ansett sig närmast böra anföra vissa allmänna synpunkter samt ange huvuddragen av kommitténs förslag. Därefter behandlas i skilda avsnitt de olika spörsmål, kommittén haft under bedömande. Den motivering, som dessa olika avsnitt innehålla, utgör jämte nyss berörda allmänna synpunkter , kommitténs allmänna motivering. Sedan följer såsom en särskild avdelning ' specialmotiveringen till kommitténs förslag. Såsom bilagor till betänkandet = ha fogats, dels en redogörelse för utländsk semesterlagstiftning ( bilaga 1), dels redogörelser för de särskilda undersökningar kommittén låtit verkställa rörande de korttidsanställdas arbetsförhållanden samt den gällande semesterlagens verkningar för skogsarbetarnas vidkommande ( bilaga 2 och bilaga 3) dels ock en översikt av arbetsdomstolens praxis beträffande den gällande lagens av— brottsregel (bilaga 4). Med korttidsanställd arbetstagare avses i betänkandet sådan arbetstagare, vars anställning är av säsongmässig eller eljest kortvarig natur — alltså ej arbetstagare med inskränkt arbetstid per dag eller vecka.

Med hänsyn till den oklarhet, som råder beträffande vissa semesterrättsliga begrepp, och för vinnande av större tydlighet har kommittén för sin del ansett sig böra använda en terminologi, som i vissa fall avviker från den gängse. Med semester avses genomgående semesterledighet med semesterlön. Beteck— ningen semesterlön användes emellertid icke blott för lön under semester utan även för den kontanta semesterförmån, som utan samband med ledighet utgår dels till hemarbetare och andra arbetstagare, vilka utföra arbetet under sådana förhållanden att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande i betänkandet kallade okontrollerade arbetstagare dels ock i vissa fall till djurskötare och sjömän. All kontant semesterförmån, som utgår under en anställning, betecknas alltså såsom semesterlön. Begreppet semesterersättning har reser- verats för den gottgörelse, som vid anställnings upphörande kan tillkomma arbetstagaren såsom ersättning för intjänad men ännu icke åtnjuten semester eller semesterlön. Den minimianställningstid _— ofta kallad kvalifikationstid eller kvalifikationsperiod som erfordras för uppkomst av semesterrätt, be- tecknas karenstid. Med kvalifikationsår förstås det kalenderår eller den mot- svarande tolvmånadersperiod, varunder det arbete skall vara utfört på. grund varav arbetstagare kvalificerar sig för semester för visst år. Uttrycket kvalifi— kationstid har begränsats till att avse den del av ett kvalifikationsår, varunder viss arbetstagares anställning hos arbetsgivaren varat.

11. Allmänna synpunkter och huvuddragen av kommitténs förslag.

Kommittén har haft att företaga en allmän översyn av semesterlagen. Dess huvuduppgift har avsett frågan om en utvidgning av den i lag stadgade semesterrätten, så att de korttidsanställda arbetstagarna, vilka genom lagens krav på en sammanhängande anställningstid av minst 180 dagar hos samma arbetsgivare (karenstid) nu blott i mycket ringa utsträckning kunna förvärva semesterrätt, mera allmänt kunna komma i åtnjutande därav.

Semesterlagen tillhör arbetsmarknadens skyddslagstiftning. Den utbygger det skydd mot överansträngning och förtida förslitning, som söndagsvilan och arbetstidsbegränsningen i sin mån bereda arbetstagaren, med regler åsyftande att tillförsäkra honom en årlig ekonomiskt tryggad arbetsfri period av sådan längd, att tillfälle beredes honom att helt avkoppla från arbetet och att söka kroppslig och andlig rekreation i annan miljö än arbetsortens. I den mån lagstiftningen förverkligar detta syfte verkar den också i folkhälsans tjänst. Indirekt tillför den även näringslivet värden i form av ökad arbetseffektivitet och minskade konfliktrisker, värden som motväga och kanske på längre sikt till och med kunna uppväga den direkta ekonomiska belastning, som skyldig- heten att utge semester innebär för arbetsgivarna.

Med semesterlagens karaktär av skyddslag torde det principiellt vara oför- enligt att göra semesterrätten i det särskilda fallet beroende av annat än arbetstagarens arbete. Villkor i avseende å den särskilda anställningens längd eller arbetstagarens bundenhet till viss arbetsgivare kunna uppställas, endast om semestern uppfattas såsom en anställningsförmån med karaktär av veder- lag eller premiering. Från skyddssynpunkt synes det icke möjligt att moti- vera dylika villkor med att det skyddsbehov lagen vill tillgodose endast före- ligger, då arbetstagaren kan åberopa en längre tjänstetid i en och samma an- ställning, men icke när hans arbetskraft under motsvarande tid tagits i anspråk i flera anställningar, vilka var för sig äro av förhållandevis kort varaktighet. Vid en dylik motivering tvingas man utgå från att de korttidsanställda gene- rellt skulle kunna. avvara semester, eftersom de under tiden mellan de sär- skilda anställningarna ägde möjlighet att rekreera sig. Bortsett från att uppe- håll mellan olika anställningar icke alltid förekomma, torde emellertid motive- ringen icke vara hållbar. Vid de typiska korttidsanställningarna ha mellan- perioderna ofta karaktären av nödtvungna arbetslöshetsperioder, under vilka arbetstagaren för sin försörjning är hänvisad till antingen understöd eller till- fällighetsarbeten. Med hänsyn till de försörjningssvårigheter och den otrygg- het, som i allmänhet kännetecknar mellanperioderna i många fall upptagna med sökande efter nytt arbete, fullgörande av anmälningsplikt för understöd

o. s. v. kunna dessa perioder icke anses erbjuda arbetstagaren något till- fälle till en rekreation jämförlig med den som semestern avser att bereda. Kommittén är medveten om att man icke med samma rätt kan tala om ett rekreationsbehov i sådana fall, då korttidsanställningen är en mera tillfällig ; företeelse i förhållande till arbetstagarens normala verksamhet, exempelvis i vid kortare vikariat, en enstaka säsongkondition eller dylikt. Det synes emel- lertid vara ogörligt att efter några allmängiltiga kännetecken urskilja dylika anställningar från de typiska korttidsanställningarna, där korttidskaraktären är betingad av verksamhetens egen struktur.

I fråga om dessa typiska korttidsanställda göres ej sällan den invändningen mot kravet på semester, att arbetslönerna för dem i regel bestämts med hän- syn till arbetets kortvariga karaktär och sålunda vore högre än de skulle ha varit, om samma arbete utförts i en mera stadigvarande anställning. Att så är fallet inom åtskilliga områden är naturligt. Kommittén kan emellertid icke tillmäta denna. invändning någon avgörande betydelse i förevarande sammanhang. Det torde vara uteslutet att bedöma i vad mån en arbetslön är att anse såsom bestämd med hänsyn till korttidskaraktären. Ett dylikt bedömande skulle beträffande ett säsongarbete förutsätta, att man ägde möj— lighet att jämföra å ena sidan den utgående arbetslönen och å andra sidan lönen vid samma tidpunkt för motsvarande arbete i icke säsongmässig drift. Endast undantagsvis torde en sådan jämförelse kunna ske; och att från resul- tatet därav draga några allmängiltiga slutsatser lär på. grund av de skiftande förhållandena inom olika områden och i olika individuella fall icke vara möjligt. Den enda jämförelse, som över huvud synes vara genomförbar, hänför sig till den genomsnittliga årslönen för korttidsanställda och övriga arbets- tagargrupper. En sådan jämförelse ger enligt kommitténs mening icke vid handen, att lönesättningen för korttidsarbete skett på det sättet, att lönen till- försäkrar arbetstagaren försörjningstrygghet under de arbetslösa perioderna —— något som för övrigt vore praktiskt omöjligt, då omfattningen av dessa perioder regelmässigt icke kan förutbedömas. Den »överbetalning», som må förekomma beträffande vissa slag av korttidsarbete, torde för massan av hit— hörande arbetstagare i allt fall icke vara av den storleksordning att den säker- ställer dem under de arbetslösa perioderna och möjliggör för dem att då hålla semester i vanlig mening.

Vad nu anförts gäller enligt kommitténs mening oavsett huruvida en kort- varig anställning avser arbete under arbetsgivarens fortlöpande ledning och kontroll eller den avser arbete under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. Det kan visser- ligen sägas, att skyddsbehovet mera framträder i avseende å arbeten av först- nämnda karaktär och då särskilt inom industriella och jämförliga arbetsom- råden, där den tekniska utvecklingen ställer stegrade fysiska och psykiska anspråk på arbetskraften. De okontrollerade arbetstagarna kunna dock icke anses sakna legitimt behov av semester. Redan gällande semesterlag utgår i princip från att skyddsbehovet är oberoende av om arbetet utförts under

arbetsgivarens tillsyn eller undandrager sig denna. Kommittén hyser för sin del samma uppfattning. Det är visserligen riktigt att skogsarbetare, hem- arbetare och andra okontrollerade arbetstagare kunna disponera sitt arbete och sin arbetstid på ett friare sätt än industriarbetarna. Detta torde dock vara riktigt endast från formell synpunkt. Arbetslönen på flertalet okontrollef rade arbetsområden synes vara så tillmätt, att arbetstiden för att ge ett utbyte, motsvarande inkomsterna i kontrollerat arbete, måste utnyttjas minst lika in- tensivt som i det senare. Detta torde ej minst gälla det okontrollerade korttids- arbete, för vilket kommitténs förslag har sin största praktiska betydelse, näm— ligen skogsarbetet.

Mot semesterrättens utsträckande till korttidsanställda kan tydligen icke såsom ett argument av särskild betydelse åberopas hänsyn till de anställdas arbetsgivare. Korttidsanställningen utvisar ju icke såsom sådan någon för- hållandevis mindre ekonomisk bärkraft hos dessa arbetsgivare än hos andra. Anställningens säsongmässighet eller kortvarighet i övrigt beror av verksam- hetens beskaffenhet. Någon anledning att försätta de korttidsanställdas arbetsgivare i en gynnad särställning finnes så mycket mindre som dessa arbetsgivare ha större möjlighet än arbetsgivare med mera stationär arbets- kraft att snabbt anpassa arbetsstyrkan efter arbetstillgången.

Med utgångspunkt från den uppfattningen, att det skyddsbehov, semester- lagen har att tillgodose, principiellt bör bedömas endast efter omfattningen av det utav arbetstagaren utförda arbetet, måste kommittén såsom i och för sig mest rättvist och rationellt betrakta ett semestersystem som så långt tek- niskt är möjligt medger arbetstagaren att i semesterhänseende tillgodoräkna sig all arbetad tid, oavsett längden av den särskilda anställningen. Det system, som då är mest konsekvent, torde vara ett semesterkassesystem. Kommittén har dryftat en sådan semesterreglering. Av skäl, som i det följande närmare utvecklas, har kommittén emellertid icke funnit sig kunna vare sig för samtliga arbetstagare eller för vissa grupper -—— förorda denna lösning. Ej heller har kommittén kunnat slutligen förorda ett system, i vilket den nu gäl- lande lagens konstruktion bibehölles i fråga om arbetstagare med längre an- ställningstid, medan i fråga om de korttidsanställda infördes en särreglering, där semesterrätten grundades på principen om sammanläggning av arbets- perioder. Beträffande båda dessa alternativ har kommitténs ståndpunkts- tagande bestämts därav, att det nuvarande systemet i stort sett torde fungera tillfredsställande i fråga om arbetstagare, som ha längre tids fortlöpande an- ställning hos samma arbetsgivare. Mot ett allmänt semesterkassesystem talar, att de därmed förenade förvaltningsmässiga besvären icke torde stå i propor- tion till de fördelar, som systemet skulle innebära för de korttidsanställda. Mot ett partiellt semesterkassesystem liksom mot ett system med särskilda kvali- fikationsregler för korttidsanställda har kommittén funnit så starka lagstift- ningsmässiga och praktiska betänkligheter kunna anföras, att kommittén icke velat föreslå en dylik ordning. i Kommittén har efter ingående överväganden stannat för att bibehålla den !

nuvarande lagens konstruktion, därvid dock de allmänna förutsättningarna för semesterrätt ansetts böra utformas på sådant sätt, att flertalet av de arbets- tagare, som nu faktiskt äro ställda utanför lagen, kunna komma i åtnjutandel av semesterförmån. En dylik utformning har ansetts möjlig genom att medj det nuvarande systemet förenas en ordning för semesterersättnings erläg—* gande, som synes väl ägnad att även för de korttidsanställdas del tillgodose semesterns rekreationssyfte och att förhindra, att semesterersättningen i prak- tiken blir en ren lönefyllnad. Kommitténs förslag härutinnan går ut på att genom anlitande av postgirorörelsen tillskapa en anordning, varigenom i olika anställningar intjänad semesterersättning kan hopsparas för att på en gång hållas tillgänglig för arbetstagaren, när han skall hålla semester. I enlighet härmed har kommittén föreslagit, att den för förvärvande av semesterrätt enligt gällande lag stadgade karenstiden om 180 dagar nedsättes till 30 dagar och att semesterersättning skall av arbetsgivaren insättas å särskilt postgirokonto för att där för arbetstagarens räkning innestå, till dess han blir i tillfälle att hålla semester.

I och med att ökade garantier tillskapas för att semesterersättningen kommer till användning för avsett ändamål, skulle teoretiskt sett kravet på någon viss anställningsperiod kunna helt uppges. Av praktiska skäl har detta emellertid ansetts ogörligt. Då karenstiden föreslagits till 30 dagar, har så skett med hänsyn till att för det stora flertalet arbetstagare semesterkvalifi- kationen enligt gällande lag hänför sig till det under en månad utförda arbetet, i vilken regel kommittén ansett sig icke böra föreslå någon ändring. Ehuru för kommitténs förslag i denna del icke torde erfordras någon annan motive— ring, må dock anmärkas att en kortare karenstid — exempelvis en vecka ansetts utesluten även i betraktande av det ökade besvär, som den föreslagna ordningen för semesterersättningarnas erläggande medför för arbetsgivaren.

Förslaget om karenstidens nedsättning till 30 dagar avser givetvis såväl kontrollerade som okontrollerade arbetstagare. Då den gällande lagens kvali- fikationsgrunder bibehållits, innebär förslaget i fråga om de förra, att arbets— tagare, som innehaft sin anställning sedan minst 30 dagar, äger rätt till semester med en dag för varje sådan kalendermånad under kvalifikationsåret, varunder arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. I avseende å okontrollerade arbetstagare innebär förslaget, att rätt till semesterlön inträder, sedan anställningen varat 30 dagar, och att semesterlön utgår, så snart arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst under anställnings- tiden uppgår till belopp, motsvarande minst 16 gånger den genomsnittliga dagsinkomsten inom yrket.

Kommitténs förslag i förevarande del medför icke någon egentlig ändring i semesterförhållandena för arbetstagare, som åtnjuter semester in natura. För- slaget får betydelse först när arbetstagaren frånträder anställningen utan att ännu ha utfått all honom tillkommande semester.

Om man så vill, kan man beteckna den ordning kommittén föreslagit be- träffande semesterersättningarna såsom ett semesterkassesystem, ehuru inom

ramen för det nuvarande systemet. Mot detsamma kan följaktligen riktas samma anmärkning som mot varje kassesystem, nämligen att det icke ger några fullständiga garantier för att medlen även om de äro spärrade och utbetalning normalt icke får ske förrän den av kommittén förordade semester- perioden inträder _ verkligen användas för rekreationsändamål. Dylika garan- tier äro emellertid enligt sakens natur omöjliga att tillskapa utan ett tvångs- och kontrollsystem, som ingen torde vilja rekommendera.

Det hinder mot semesterersättningens användande för avsett ändamål, som kan föreligga däruti, att arbetstagaren vid den tidpunkt han äger utfå semes- terersättningen har ny anställning, skulle tydligen kunna undanröjas genom ; att den nye arbetsgivaren förpliktades att på arbetstagarens begäran bereda denne ledighet. Någon regel om skyldighet härutinnan har kommittén dock icke ansett sig böra föreslå. Kommittén har emellertid ansett det vara på sin plats att i lagen intages en bestämmelse av innehåll att arbetstagare, som har semesterersättning innestående å postgirokontot och som av den nye arbetsgivaren begär ledighet från arbetet för att hålla semester, icke bör för- vägras sådan ledighet.

Genom den förkortning av karenstidens längd från 180 till 30 dagar, som kommittén anser böra vidtagas, torde den nuvarande lagens regel, att avbrott i anställningen icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester, såframt det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt, få ringa praktisk betydelse. Denna bestämmelse _— som i tillämpningen gett upphov till stora meningsskiljaktigheter och varit den av lagens bestämmelser, kring vilken arbetsdomstolens avgöranden oftast rört sig finner kommittén därför kunna utgå ur lagen.

Såsom departementschefen anförde i direktiven för kommittén innefattade ' semesterlagen en laglig reglering av ett nytt rättsområde. Det var därför natur- ligt, att meningarna på många punkter bröto sig om vilket innehåll som skulle ges åt lagen. Sådan denna slutligen blev utformad, torde emellertid kunna sägas, att dess reglering av semesterrätten är från lagens egen utgångspunkt följdriktig. Givet är dock, att det vid en lagstiftning av ifrågavarande art, omspännande så skilda områden av arbetsmarknaden, måste vara svårt att på förhand bedöma, vilka bestämmelser som i olika hänseenden äro de mest lämpliga. Bestämmelser, som från teoretisk synpunkt synas riktiga, kunna vid tillämpningen visa sig medföra svårigheter. Å andra sidan kunna vid en förhandsbedömning yppade farhågor, att en viss reglering icke låter sig väl genomföra, efter vunnen erfarenhet visa sig obefogade.

Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits under de gångna åren, har kommittén ansett, att utöver vad som framgår av det tidigare anförda — lagen i vissa avseenden bör ges ett något förändrat innehåll. De av kommittén därutinnan föreslagna ändringarna innebära huvudsakligen följande.

Beträffande lagens tillämpningsområde föreslår kommittén ingen annan ändring av gällande lags lydelse än att en bestämmelse införes, varigenom

möjlighet ernås att från lagens tillämpning undantaga kommunala befattnings- havare.

Den nuvarande regeln, att semester icke erhålles i anställning, som ej kan anses utgöra arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, ! föreslås upphävd. Semesterrätt skall alltså kunna förvärvas i en anställning, ; som har karaktär av bisyssla. '

Reglerna om s. k. bättre sedvänja ändras så, att där på grund av dylik sed- : vänja utgår längre semester än enligt lagen, lagens samtliga bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning å semestern i dess helhet.

Tid, varunder arbetstagare i samband med havandeskap avhåller sig från arbetet, skall i motsats till vad nu gäller —— räknas såsom arbetad tid, dock högst intill 12 veckor.

Arbetstagare, för vilka även söndag och helgdag normalt är arbetsdag, garanteras lika många ledighetsdagar som andra arbetstagare.

J ordbruksarbetare även djurskötare tillförsäkras rätt till 6 dagars sammanhängande ledighet.

Bestämmelserna om semesterlönens beräknande förtydligas och förenklas. Möjlighet införes att kollektivt träffa överenskommelse om sättet för beräk- ning av semesterlön för arbetstagare, som är avlönad annorledes än med tid- lön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet.

För de okontrollerade arbetstagarna ändras bestämmelserna på sådant sätt, att större likställighet i avseende å möjligheten att kvalificera sig för semester- förmån uppstår mellan dem och övriga arbetstagare. Särskilda regler införas i lagen för arbetstagare, som för samma arbetsgivares räkning tidvis utför okontrollerat och tidvis annat arbete.

Lagens stadganden om semesterersättning föreslås ändrade jämväl i vissa andra avseenden än förut nämnts. Bland annat ges sålunda i fråga om arbets— tagare, vars anställning icke varat mer än två år, möjlighet till ett avräknings— förfarande vid bestämmande av den semesterersättning, vartill arbetstagaren vid anställningens upphörande kan finnas berättigad. Avsikten därmed är att förhindra att arbetstagare, som under en kortvarig anställning erhållit se- mester »i förskott», skall vid anställningens upphörande kunna erhålla semes- terersättning avseende jämväl de semesterdagar han utfått i förskott.

De särskilda föreskrifter, som funnits erforderliga för postgirorörelsens an— litande för hopsparing och utbetalning av semesterersättning, har kommittén ansett böra få sin plats i en särskild författning.

Under omarbetningen av semesterlagens bestämmelser har kommittén funnit, att om de nya och ändrade bestämmelserna skulle inarbetas i lagen, sådan den nu är uppställd, lagen icke skulle få den överskådlighet och lätt— tillgänglighet, som måste. fordras av en lag vars praktiska tillämpning ofta blir aktuell för stora delar av vårt folk. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra avge förslag till en ny lag om semester.

III. Lagens tillämpningsområde.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 1 % äger semesterlagen tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag av sådana arbetstagare hos staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande semester. Från lagens tillämpning är ock undantagen arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens familj eller som avlönas uteslutande genom andel i vinst.

1936 års semestersakkunniga Enligt de sakkunnigas förslag skulle lagen äga tillämpning å arbetstagare i enskild tjänst ävensom å sådana arbetstagare i statens eller kommuns tjänst, som icke äro underkastade ämbetsmannaansvar. Förslaget upptog särskilda definitioner å begreppen arbetstagare och arbets- givare. Med arbetstagare skulle förstås envar, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att anse så- som självständig företagare. Med arbetsgivare förstodes envar, för vilkens räkning sådan arbetstagare användes till arbete utan att mellan dem stode någon tredje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att om- besörja arbetets utförande.

I motiveringen till förslaget anförde de sakkunniga, att det läge i sakens natur, att en lagstiftning om semesterrätt endast kunde avse löntagare, d. v. s. sådana personer, som mot avlöning vore anställda i annans tjänst. Självstän- diga företagare måste alltså lämnas utanför lagens omfattning. Vid avgöran- det av frågan om vem som skulle betraktas som självständig företagare finge man lita sig till praxis, därvid ledning kunde hämtas från den praxis, som utbildats med hänsyn till lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, från vilken lag de i förslaget upptagna definitionerna å arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen hämtats. Beträffande ett specialfall hänförande sig till skogsbruket anförde de sakkunniga bland annat följande:

»Vid avgörande av frågan om någon i förhållande till en uppdragsgivare är att betrakta såsom självständig företagare eller såsom arbetstagare, har försäkrings- rådet bland annat tagit hänsyn till uppdragstagarens ekonomiska och sociala ställ- ning. Om han i huvudsak är jämställd med en arbetare men ändock har anställt andra arbetare, har försäkringsrådet ansett honom ur försäkringssynpunkt vara en osjälvständig mellanman, och detta ävenom han gentemot arbetarna civilrätts- ligt sett är den allena berättigade eller förpliktade. Försäkringsrådet har härvid- lag följt ett uttalande i frågan från särskilda utskottet vid 1916 års riksdag.

Avgörandet av denna fråga har stor betydelse inom skogsbruket. Det är spe- ciellt i Norrland och mellan-Sverige vanligt, att en bonde eller arrendator åtager sig att mot visst pris verkställa en avverkning. Denne person, vanligen kallad köraren, anställer i sin tur skogsarbetare såsom huggare, varjämte han själv del—

tager i arbetet med timmerkörningen. Försäkringsrådet har vid avgörande av frågor enligt olycksfallsförsäkringslagen förklarat, att körare icke är att betrakta såsom självständig företagare. Detta innebär alltså, att virkesägaren ur olycks- fallsförsäkringslagens synpunkt anses vara arbetsgivare gentemot huggarna. ———

De sakkunniga äro för sin del av den uppfattningen, att det icke är möjligt att beträffande förevarande spörsmål anställa jämförelser mellan en lagstiftning an— gående viss i arbetsavtalet ingående materiell förmån och en försäkringslagstift- ning. Vid en lagstiftning om semester bör den anses vara arbetsgivare, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått arbetsavtalet med arbetstagaren. Det kan icke anses vara rimligt, att ett skogsbolag skall betala semesterlönen till huggarna, om köraren i övrigt svarar för avlöningen. Den omständigheten, att köraren själv deltager i arbetet, måste härvidlag sakna betydelse. Huruvida de i avtalen mellan skogsbolagen och körarna numera intagna bestämmelserna om visst huggarpris och att huggarna må kunna utfå sin avlöning direkt av skogsbolaget kunna medföra, att huggarna skola anses vara direkt anställda av bolaget, är däremot en tolknings- fråga, å vilken de sakkunniga icke anse sig kunna närmare ingå.»

Beträffande arbetstagare i statens eller kommunernas tjänst framhöllo de sakkunniga, att anledning icke funnes att ej låta lagen omfatta sådana statliga och kommunala arbetstagare, vilkas anställningsform vore närmast likartad med i det privata näringslivet anställda personers. Vid förhandlingar om kollektivavtal för arbetare i statens och kommunernas tjänst förelåge samma intressemotsättning som vid avtalsförhandlingar på. den övriga arbetsmarknaden. Enligt de sakkunniga borde emellertid icke de statliga och kommunala tjänste— och ämbetsmännen omfattas av lagen. Då det gällde att urskilja de arbetstagare hos staten och kommunerna, å vilka lagen borde tillämpas, från dem som icke skulle falla under lagen, an— förde de sakkunniga, att det för statstjänstemännens vidkommande vore tänkbart att förklara, att lagen icke skulle gälla för de befattnings— havare i statens tjänst, vilkas avlöningsförmåner reglerades genom i admini- strativ väg utfärdade författningar eller särskilda bestämmelser. En sådan bestämmelse skulle emellertid kunna föranleda osäkerhet vid avgörandet av de fall, som läge på gränsen, och det torde enligt de sakkunniga ej vara möj- ligt att i lagen använda ett sådant uttryck vid avgränsningen mellan de kom- munala tjänstemännen och de befattningshavare, som skulle falla under lag— stiftningen. Enligt de sakkunnigas mening funnes ingen annan väg till lösande av frågan om avgränsningen mellan tjänstemän och arbetare, som voro anställda hos staten eller kommunerna, än den straffrättsliga, vilken avgränsning redan kommit till användning i lagen den 11 september 1936 om förenings— och för- handlingsrätt.

Slutligen må anmärkas, att enligt de sakkunniga skäl icke funnes att från lagens tillämpning undantaga något yrkesområde eller att genomföra särlag- stiftning för någon grupp arbetstagare. De sakkunniga underströko vikten av en enhetlig lagstiftning.

Remissyttranden. Rörande frågan om begreppen arbetsgivare och arbets— tagare kunde försäkringarådet icke finna, att med den utformning de sak-

kunniga givit semestern —— en löneförmån som successivt intjänades och ofta endast utgjorde ett kontant belopp vid tillämpningen av semesterlagen alltför stora hinder skulle möta. att anse huggare och körare såsom arbets- tagare i förhållande till skogsbolagen. De sakkunniga läte ju semesterlagen omfatta hemarbetare, beträffande vilka ofta motsvarande svårigheter med hänsyn till kontroll och bedömande av semesterrätten i övrigt torde upp- komma, som då det gällde skogsarbetarna. Försäkringsrådet framhöll emel- lertid att de sakkunnigas tolkning komme att medföra avvikelse från olycks- fallsförsäkringslagen icke endast beträffande skogsarbete utan även vid vissa andra arbeten, såsom diknings— och byggnadsarbete, där ofta personer i kroppsarbetares sociala och ekonomiska ställning ätoge sig ett mindre arbete mot en summa i ett för allt (på, entreprenad) och använde medhjälpare vid arbetets utförande.

Riksförsäkringsanstalten erinrade om att vid tillämpningen av olycksfalls— försäkringslagen även i ett stort antal andra fall än det av sakkunniga an- givna förekomme, att annan person än den som ingått arbetsavtalet med en arbetstagare betraktades såsom arbetsgivare. Handelsresande och agenter, som avlönades uteslutande genom provision, ansågos enligt olycksfallsförsäk- ringslagens praxis såsom arbetstagare endast för såvitt de på grund av av- talets bestämmelser vore förhindrade att vid sidan av sin ifrågavarande agentur bedriva annan verksamhet av väsentlig omfattning. Det stode klart för anstalten, att olycksfallsförsäkringslagens praxis icke utan vidare kunde tillämpas vid en lagstiftning rörande semester.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll nödvändigheten av att gränsen mellan kategorierna arbetsgivare och arbetstagare uppdroges efter allmänna civilrättsliga regler samt underströk att vissa provisionsresande mycket väl kunde vara självständiga företagare. De sakkunnigas riktiga uppfattning om körarnas inom skogsbruket ställning såsom arbetsgivare gentemot de av dem anlitade huggarna borde äga tillämpning även å exempelvis utkörarna inom bryggeriindustrien.

Sveriges skogsägareförbund bestyrkte riktigheten av de sakkunnigas ut- talande om att inom skogsbruket köraren och icke skogsbolaget måste vara arbetsgivare i förhållande till huggarna. Förbundet framhöll, att ersätt— ningen för ett olycksfall i arbete objektivt kunde beräknas genom att tid- punkten för detsamma alltid ginge att fastställa samt genom att skadans art och varaktighet sedan fastställdes vid läkarundersökningar. Däremot funnes för skogsägaren icke någon möjlighet att beräkna eller kontrollera de för semester-förmånen grundläggande faktorerna. Skogsägaren kände endast till det åt köraren utbetalade totala ackordet samt möjligen även huru detta för- delade sig på huggning och körning. Men antalet arbetare, som deltoge i de olika arbetena, kända han icke; ej heller visste han huru länge var och en av dem arbetat samt vad var och en intjänat. Varken ägaren själv eller det all- männa kunde häröver utöva någon kontroll. Det torde icke vara möjligt att rättsligt ålägga en person ekonomiska förpliktelser gentemot annan person

enbart på, grundval av den senares egna godtyckliga och helt okontrollerbara uppgifter.

Beträffande lagens tillämpning å statens och kommunernas befattnings— havare funno försäkringsrådet och stadsfullmäktige i Göteborg, att lagen borde omfatta jämväl de befattningshavare i statens och kommuns tjänst, som vore underkastade ämbetsmannaansvar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fann önskvärt att undantag icke gjordes för dylika befattningshavare i kommuns tjänst.

I yttranden av bland andra statskontoret, hovrätten för Övre Norrland och svenska landstingsförbundet påtalades svårigheterna att avgöra huruvida en befattningshavare vore underkastad ämbetsmannaansvar eller ej. I hovrättens yttrande föreslogs, att lagen borde avse sådana statens och kommunernas be- fattningshavare, vilkas semesterförmåner ej vore reglerade genom administra- tiva författningar eller andra särskilda bestämmelser.

Drätselkammaren i Uppsala ifrågasatte huruvida personer, som vore syssel- satta vid reserv- och beredskapsarbeten, skulle äga rätt till semester enligt lagen.

I åtskilliga yttranden berördes frågan huruvida vissa yrkesområden borde undantagas från den föreslagna lagstiftningen antingen så, att de lämnades utanför varje semesterlagstiftning, eller ock så, att semestern för dem regle— rades i särskild ordning.

Propositionen. Enligt det till lagrådet remitterade förslaget skulle lagen äga tillämpning å arbetstagare i enskild tjänst ävensom å sådana arbetstagare i statens, landstings, kommuns eller annan menighets tjänst, som icke vore underkastade ämbetsmannaansvar. Föredragande departementschefen anförde, att han i likhet med de sakkunniga ansåge det icke vara möjligt att för semester- lagens vidkommande utgå från den tolkning av arbetsgivar- och arbetstagar- begreppen, som enligt stadgad praxis tillämpades beträffande lagen om för- säkring för olycksfall i arbete. För semesterlagens vidkommande måste frå- gan om vem som i det särskilda fallet skulle betraktas som arbetsgivare res- pektive arbetstagare bedömas med hänsyn till vem som slutit arbetsavtalet. Det måste emellertid anses olämpligt att i semesterlagen intaga en definition å arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen, som sammanfölle med den i olycks- fallsförsäkringslagen använda, ehuru man avsåge, att tolkningen av bestäm— melsen i väsentlig grad skulle skilja sig från den för olycksfallsförsäkrings- lagen tillämpade. Departementschefen ansåg det dock ej vara nödvändigt att över huvud i semesterlagen lämna en definition å. begreppen arbetsgivare och arbetstagare, där avsikten vore att rent avtalsrättsliga regler skulle vara avgörande. Med anledning av vad riksförsäkringsanstalten yttrat om handels— resande och andra agenter, som avlönades uteslutande genom provision, fram- höll departementschefen, att handelsresande komme att falla under semester- lagen, så snart de kunde anses som anställda i huvudmannens tjänst.

I likhet med de sakkunniga ansåg departementschefen att undantag från

semesterlagens tillämpning icke borde göras beträffande något yrkesområde. Undantaget för statens och kommunernas tjänstemän vore påkallat av prak- tiska skäl. Ifrågavarande tjänstemän fölle i allmänhet under särskilda avlö- ningsreglementen eller hade sina anställningsvillkor reglerade genom i sär- skild ordning utfärdade bestämmelser. Anställningsförhållandena för dessa tjänstemän vore helt andra än för övriga löntagare, och kvalifikationsperioden hänförde sig för dem i allmänhet till löpande år. De bättre förmåner, som lagen skulle ge, bland annat i fråga om rätt till semesterersättning vid an- ställningens upphörande, torde mer än väl motsvaras och uppvägas av den i allmänhet längre semestertiden för tjänstemännen och övriga med anställ- ningen följande fördelar. Den i yttranden över sakkunnigförslaget ifrågasatta gränsdragningen att lagen skulle äga tillämpning å sådana arbetstagare i statens eller kommuns tjänst, för vilka ej i gällande avlöningsreglementen eller eljest särskilda bestämmelser om semester vore meddelade -— ansåg departementschefen icke tillräckligt klar. I vart fall torde en avgränsning av detta slag mellan skilda grupper befattningshavare komma att visa sig mindre lämplig för kommunernas del. Några nämnvärda svårigheter behövde ej uppkomma med den avgränsning som de sakkunniga förordat mellan de befattningshavare, som skulle falla under lagen, och övriga befattningshavare.

Med anledning av vad drätselkammaren i Uppsala anfört angående se- mesterrätten för reserv- och beredskapsarbetare framhöll departementschefen, att reservarbete vore en hjälpform, icke en form av anställning och att se- mesterrätt enligt lagen därför icke tillkomme en reservarbetare, vare sig det arbete han utförde vore av statlig, statskommunal eller kommunal karaktär. Annorlunda vore däremot förhållandet med beredskapsarbetarna, som vore anställda enligt den öppna marknadens regler. För deras del måste semester- lagens föreskrifter vara tillämpliga.

Enligt lagrådets uttalande över det remitterade förslaget erbjöde den däri gjorda gränsdragningen i fråga om lagens tillämplighet å arbetstagare i sta- tens eller kommuns tjänst icke den ledning som vore önskvärd och kunde ej heller anses utesluta vissa olägenheter med hänsyn till enhetlig rättstill- lämpning. En å ifrågavarande arbetstagares ställning i straffrättsligt hänse- ende grundad bestämning syntes lagrådet ganska konstlad i en allmän lag- , stiftning om semester och vore icke oangriplig ur andra rent praktiska syn-' punkter. Emellertid kunde lagrådet, på sätt i yttranden föreslagits, såvitt kommunerna anginge ej tillstyrka en lagregel av innehåll att beträffande stat och kommun låta lagens tillämplighet bestämmas på det sätt, att undan- tagna bleve de arbetstagare, för vilka eljest gällde särskilda föreskrifter rörande semester, då därvid skulle — i varje fall efter orden lämnas kom- '? munerna ett icke avsett medgivande att i obestämd utsträckning även till !!! nackdel för arbetstagarna avvika från semesterlagens stadganden. Någon be- ”| tänklighet av dylikt slag kunde tydligen icke möta att i fråga om staten låta undantagsbestämmelsen erhålla den angivna innebörden. Fastmera syntes i det lagrådet riktigt, att de i förvaltningsrättslig ordning utfärdade semester-

bestämmelserna för statsanställda hölles skilda från de privaträttsliga reg- lerna i semesterlagen. Då enighet syntes råda därom att i den mån kommu— nala arbetstagare icke redan åtnjöte de förmåner, som innefattades i den före- slagna lagen, de efter dess genomförande måst-e erhålla likställighet med dem, å. vilka lagen skulle äga tillämpning, ansåg lagrådet det ligga närmast att låta lagen även i formen få gälla beträffande samtliga kommunala befattf ningshavare. Av den i ärendet föreliggande utredningen kunde icke slutas, att en sådan förenkling skulle vara förenad med några praktiska svårigheter. I enlighet med det anförda uttalade lagrådet, att åt lagens inledande stad- gande kunde givas ungefär den avfattning, att lagen ägde tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag av sådana arbets- tagare hos staten, för vilka gällde särskilda föreskrifter rörande semester.

Vad lagrådet sålunda förordat ansåg sig departementschefen böra godtaga, varför 1 % omformulerades i enlighet med lagrådets hemställan.

Kungl. Maj:ts förslag härutinnan bifölls i oförändrad form av riksdagen.

Rättstillämpningen.

Frågan huruvida en person är arbetstagare eller självständig företagare kan naturligen uppstå i ett flertal olika rättsliga sammanhang. Till belysning av den ställning praxis intagit till detta spörsmål vid semesterlagens tillämp- ning må i korthet återges följande av arbetsdomstolen meddelade domar.

I domen nr 91/1939 gällde frågan dels huruvida torpare, som fullgjorde dags- verken såsom vederlag för nyttjanderätten till torpet, kunde anses anställdi jordägarens tjänst och berättigad att tillgodoräkna sig fullgjorda dagsverken för erhållande av semester, dels ock om torpardräng, som i torparens ställe utförde arbetet åt jordägaren, därigenom blev berättigad till semester av jordägaren. Arbetsdomstolen uttalade —— under erinran om att enligt då gällande arrende- lagstiftning det kunde i avtal, varigenom jord upplåtes till brukande mot veder- lag, bestämmas att vederlaget skulle utgå i form av dagsverken åt jordägaren att skyldigheten att fullgöra fria dagsverken, d. v. s. dagsverken för vilka torpa- ren icke uppbure någon kontant ersättning, utgjorde ett oomtvistligt vederlag för nyttjanderätten och därför icke kunde samtidigt grunda en tjänsteanställning hos jordägaren och således icke heller rätt till semester. Till samma resultat kom domstolen beträffande de delvis betalda dagsverkena, d. v. s. sådana dagsverken för vilka den kontanta ersättningen bestämts till lägre belopp än som i mark- naden motsvarade vanlig betalning. (Om sådan dagsverksskyldighet, vilken torparen förbundit sig fullgöra vid sidan av det vederlag, som i form av dags- verken eller kontant arrende utgjordes för torpet, var i målet icke fråga.) Torpar- drängens rättsställning i förevarande hänseende måste enligt domstolen bedömas med ledning av vanliga civilrättsliga regler. Sålunda borde den person betraktas som arbetsgivare, vilken ingått arbetsavtalet med arbetstagaren. Domstolen fann uppenbart, att en av torparen anställd dräng, som enligt avtal med torparen skall åtnjuta lön av denne även för de dagsverken, vilka han för torparens räkning utför åt jordägaren, icke på grund av dessa dagsverken innehade anställning hos jordägaren.

Genom domarna nr 82/1941 och 119/1941 avgjordes huruvida vissa symaskins- agenter skulle anses såsom arbetstagare i förhållande till det företag vars pro— dukter de försålde.

Agenterna voro medlemmar av ett yrkesförbund. Mellan detta och företaget gällde en såsom kollektivt avtal betecknad överenskommelse, vari stadgades bland annat, att innehavare av försäljningsagentur ej finge driva försäljning av med firmans artiklar konkurrerande varor, att innehavare av ordinarie agentur stän- digt skulle sköta denna och varje vecka avlämna redovisning, att agenten under viss sjukdomstid ägde uppbära de med agenturen förenade förmånerna samt att ekonomiska och övriga villkor skulle bestämmas genom särskilt upprättade per- sonliga kontrakt. Enligt ett formulär till dylikt kontrakt tillerkändes agenten viss bestämt belopp per vecka såsom ersättning för omkostnader samt därjämte för- säljnings- och inkassoprovision; och agenten förband sig att efterkomma alla av firman i särskild instruktion lämnade föreskrifter för arbetets utförande. Enligt en särskilt tryckt bilaga till detta formulär kunde i kontraktet, som upprättades enligt formuläret, alternativt inryckas ett antal bestämmelser bland annat om sjukersättning och ledighet.

Arbetsdomstolen uttalade i domen nr 82/1941 att, såvitt ankom allenast på innehållet i förenämnda överenskommelse och åberopade kontraktsformulär, för- bundets därav berörda medlemmar icke vore att anse såsom arbetstagare hos före- taget. För denna fråga vore emellertid även andra omständigheter av kanske stundom avgörande betydelse, och det gällde då främst hur överenskommelsen och kontrakten tillämpades. Under erinran om vissa allmänna grundsatser för frågans bedömande som kommit till uttryck i arbetsdomstolens dom nr 112/1938 uttalade domstolen, att den endast med avseende å varje särskilt fall kunde av- göra, huruvida förbundsmedlem skulle anses såsom självständig företagare eller såsom arbetstagare hos företaget och i sistnämnda fall berättigad till semester. -— I domen nr 119/1941 förklarade domstolen, att två av de ifrågavarande försäljningsagenterna, beträffande vilka talan med yrkande om semester an— hängiggjordes, icke kunde anses såsom arbetstagare hos företaget. Det må i fråga om förenämnda dom nr 112/1938 -— som gällde frågan huruvida enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt bensindistributörer kunde anses såsom arbetstagare i förhållande till de bolag, vilkas produkter de enligt särskilda kon- trakt åtagit sig att försälja — anmärkas, att domstolen i denna dom yttrade, att de ifrågakomna bensindistributörernas handlingsfrihet genom kontrakten med Oljebolagen och bolagens instruktioner vore starkt beskuren dels beträffande pri- ser, kreditgivning, försäljningsrätt och dylikt, dels ock angående öppethållande och. skötsel i övrigt av de 5. k. stationer, vid vilka försäljning av bolagens pro— dukter skulle ske. Enligt domstolen vore emellertid distributörerna med avseende å utbytet av sin verksamhet helt beroende av resultatet av distributions- rörelsen samt vore vidare jämlikt kontrakten med bolagen oförhindrade att, helt eller delvis, ägna sig åt annan verksamhet. Med hänsyn till senast anförda om- ständigheter fann domstolen även med beaktande av övriga i saken föreliggande omständigheter —— distributörerna icke kunna anses såsom arbetstagare.

Det under semesterlagens förarbeten särskilt uppmärksammade spörs- målet, huruvida inom skogsbruket körare skall anses som självständig före- tagare eller som arbetstagare hos virkesägaren och huruvida i förra fallet huggarna äro att anse såsom anställda hos köraren eller hos 'virkesägaren, var föremål för prövning i domarna nr 88/1942 och 89/1942.

I domen nr 88/1942 gällde frågan om semesterlön skulle tillkomma två skogs- arbetare, vilka under tiden 11 juli—27 september 1941 arbetat såsom huggare hos domänverket samt därefter under tiden 1 oktober 1941—1 mars 1942 på an- modan av en körare haft huggningsarbete vid en avverkning, som företagits en- ligt ett mellan samma körare och domänverket upprättat avverkningskontrakt. Detta kontrakt hade upprättats enligt det formulär, som fastställts enligt 1940

års s. k. Norrlandsöverenskommelse. Nämnda överenskommelse —— som ersatt en tidigare överenskommelse av samma natur — utgjordes av en mellan domänsty- relsen och ett stort antal norrländska skogsbolag, å ena sidan, samt svenska skogs— och flottningsarbetareförbundet ävensom riksförbundet landsbygdens folk, å den andra, träffad uppgörelse om den ordning som skulle iakttagas vid kontraktering av virkesavverkningsarbeten. I överenskommelsen stadgades bland annat, att arbetet skulle bortsättas mot kontrakt i dittills vanlig ordning, vid vilket för- hållande det ålåge kontraktstagare (körare) att för åtagen avverkning anskaffa erforderligt antal huggare, att vid underhandling om bortsättning jämväl huggare ägde vara representerade, att överenskomna arbetspriser skulle utsättas i avverk- ningskontraktet, därvid den del som belöpte på körning och vad därmed sam- manhängde liksom den del som belöpte på huggning och vad därmed samman- hängde skulle angivas för sig, att i förhållande till huggare kontraktstagare skulle intaga samma förmansställning som dittills, vari bland annat inginge skyldig- heten att verkställa utbetalning av lön till huggare med rätt dock för huggare att mot av kontraktstagaren utfärdade anvisningar få lönen utbetald direkt av kon— traktsgivaren (virkesägaren), att om kontraktstagaren ej genom de av honom an- skaffade huggarna kunde få huggningen utförd till de i kontraktet angivna priserna och kontraktsgivaren icke anskaffade huggare till kontraktspriserna, kontraktsgivaren skulle befria kontraktstagaren från dennes åligganden, såvida ej kontraktsgivaren föredroge att åtaga sig ökade kostnader för huggningsarbetet, samt att averkningskontraktet skulle upprättas med användande av ett vid över- enskommelsen fogat formulär. I detta formulär återfunnos överenskommelsens angivna bestämmelser och föreskrevs däri tillika bland annat, att kontrakts- givaren förbehölle sig rätten att omedelbart från arbetet skilja sådana arbetare, som trots varning underläte att ställa sig vederbörande avverkningsinstruktion till efterrättelse.

Arbetsdomstolen yttrade, att N orrlandsöverenskommelserna utginge från en hävd- vunnen reglering av rättsförhållandet mellan virkesägare (kontraktsgivare) samt körare och huggare, som utan allt tvivel innebure, att köraren vore att betrakta såsom entreprenör, sålunda såsom självständig företagare, samt att huggarna voro att anse såsom anställda hos köraren. Enligt domstolens mening hade överens- kommelserna icke åstadkommit någon förändring härvidlag. I fråga om köraren framhöll domstolen särskilt, att denne icke påtagit sig någon personlig arbets— skyldighet i förhållande till kontraktsgivaren utan vore oförhindrad att på sitt ansvar låta andra personer utföra icke blott huggningsarbetet utan även kör- ningen. Beträffande huggarna ansåg domstolen särskilt två omständigheter vara av betydelse samt uttalade härom bland annat:

»Den första är att huggarna tillförsäkrats rätt att med kontraktsgivaren för- handla om huggningspriserna. Förhandlingarna ske emellertid gemensamt för större områden och icke för varje särskild avverkningstrakt för sig. Genom för- handlingsrätten träda icke de särskilda huggarna å viss trakt i något rättsför- hållande till kontraktsgivaren. De huggningspriser, varom uppgörelse träffats vid förhandlingarna, inskrivas i körarens kontrakt, och detta måste anses innebära, att mellan kontraktsgivaren och köraren träffats en överenskommelse till förmån för huggarna att köraren, som otvivelaktigt anställer huggarna, skall till dem ut— giva betalning efter samma priser. Den andra omständigheten av betydelse är att huggarna berättigas att, om de så önska, utfå betalning direkt av kontrakts- givaren. Oavsett i vilken utsträckning denna rätt faktiskt utnyttjas, framstår den rättsligt såsom ett undantag från en allmän regel, att betalning sker genom köraren. Och när kontraktsgivaren betalar lönen, sker det mot körarens anvis- ning och i avräkning på den betalning, som enligt kontraktet principiellt till- kommer köraren för såväl huggning som körning. Det är också tydligt att köraren svarar för fel, vartill huggarna göra sig skyldiga i arbetet, även om bestämmelser

givits, vilka avse att bereda köraren tillfälle att vid utbetalning till huggarna göra avdrag för den ersättning, som skall utgå på grund av felet. — — — Att kontrakts— givaren förbehållit sig rätt att avskeda huggare, som icke ställer sig given instruk- tion till efterrättelse, låter sig väl förena med principen att huggarna äro anställda hos köraren. Genom kontraktsgivarens åtagande att på körarens begäran avskeda huggare kan köraren icke antagas ha frånhänt sig rätten att själv avskeda, om han finner detta lämpligare. Det är visserligen riktigt, att ersättningen till köra- ren i regel icke är av den storlek, att köraren utan ekonomisk förlust skulle kunna utgiva semesterlön till huggarna. Detta har emellertid så mycket mindre princi- piell betydelse som man tydligen hittills icke räknat med att huggarna skulle kunna komma upp till anställningstid av sådan längd, att de kunde bliva semester- berättigade.»

I anslutning till det anförda ansåg arbetsdomstolen innehållet i Norrlandsöver- enskommelserna icke ge stöd för antagande, att huggarna upphört att vara an- ställda hos köraren och i stället anställda hos kontraktsgivaren.

Domen var icke enhällig, i det att domstolens arbetarrepresentanter ansågo , att i det föreliggande fallet såväl köraren som huggarna vore att anse såsom arbets- tagare i förhållande till domänverket. Avgörande för minoritetens ståndpunkts- tagande var i huvudsak följande. Frånvaron av en allmän bestämmelse om per- sonlig arbetsplikt för köraren saknade betydelse, då köraren faktiskt deltoge i arbetet och väl också måste anse sig förpliktad därtill. Genom den detaljerade prissättningen vilken icke torde förekomma i entreprenadavtal eller anses för- enlig med en entreprenörs ställning av egen företagare — hindrades kontrakts- tagaren att tillgodogöra sig någon vinst utöver egen arbetsförtjänst. Det risk- moment, som vore typiskt för företagarskapet, saknades, då kontraktsgivaren sva- rade för ökade omkostnader för huggningsarbetet. Med ställningen av självständig företagare vore ej heller förenligt att körarens rörelsefrihet även eljest kunde av kontraktsgivaren inskränkas genom förbehåll om inflytande över arbetskraftens tillsättning, arbetets ledning och kontrollering samt genom av honom meddelade instruktioner och anvisningar i övrigt. Av speciellt intresse vore den rätt kon- traktsgivaren förbehållit sig att avskeda huggare. Den självständiga rätten för huggarna att deltaga i prissättningen och att oberoende av köraren hos kontrakts- givaren betinga sig betalning av lön direkt från denne kunde ej heller förlikas med körarens ställning av egen företagare. Köraren betecknades i kontraktet såsom förman i förhållande till huggarna. Kontraktsgivaren vore kontraktsenligt skyl- dig att olycksfallsförsäkra såväl köraren som huggarna. Beträffande huggarna ansågo reservanterna, att för .dessa förelåge en personlig arbetsplikt i förhållande till kontraktsgivaren. Genom den rätt denne förbehållit sig att självständigt av— skeda huggare hade han tillförsäkrat sig rätt att utkräva denna plikt eller i varje fall beivra dess eftersättande. Vidare åber0pades huggarnas självständiga förhand- lingsrätt, den speciella prissättningen av huggarnas arbete, rätten för huggarna att få lönelikvid direkt från kontraktsgivaren samt dennes befogenhet i fråga om tillsättning och kontroll av huggarna ävensom beträffande rätt att utfärda in- struktioner m. m.

Såsom av det anförda framgår var det avverkningskontrakt, som var före- mål för prövning i domen nr 88/1942, upprättat enligt Norrlandsöverenskom- melsens formulär. Sedan avverkningssäsongen 1942/1943 gäller emellertid i stället för nämnda överenskommelse ett särskilt mellan domänverket och föreningen skogsarbeten, å. ena, samt svenska skogs- och flottningsarbetare- förbundet, å andra sidan, träffat s. k. ramavtal för skogsbruket i Norr- land och Dalarna, vars bestämmelser i förevarande hänseende delvis av—

vika från motsvarande bestämmelser i Norrlandsöverenskommelsen. Huru- vida härigenom för det norrländska skogsbrukets vidkommande någon för- ändring skett i körarnas och huggarnas rättsliga ställning synes ännu icke ha varit föremål för slutlig domstolsprövning.

Domen nr 89/1942. H., som var ägare av ett mindre jordbruk (i Småland), hade med egen häst utfört skogskörslor åt ett skogsbolag. I det kollektivavtal, som gällde för ifrågakomna körningsarbete, hade upptagits lönebestämmelser för dels huggare dels körare och dels vissa sågverks- och brädgårdsarbetare. I av- talet, som saknade semesterbestämmelser, förekommo vidare åtskilliga allmänna bestämmelser, gemensamma för alla arbetare, bland annat om ersättning för över- tidsarbete, om rätt för arbetare att erhålla husbehovsved, om olycksfallsförsäk- ring samt om arbetsgivarens rätt att leda arbetet. I fråga om H:s prin— cipiella rätt att såsom arbetstagare utfå semesterlön uttalade domstolen, att parterna i kollektivavtalet genom körarens inordnande under avtalet i princip löst frågan om avtalsförhållandet mellan körarna och bolaget så, att dessa i likhet med huggarna samt sågverks- och brädgårdsarbetarna betraktades såsom arbets- tagare. Domstolen fann det visserligen böra ifrågasättas, huruvida icke denna parternas inställning lede inskränkning, i den mån en körare icke personligen full- gjorde sitt åtagande. Från detta spörsmål kunde emellertid i målet bortses, efter- som H. personligen fullgjort allt körningsarbete. Vidare framhöll domstolen, att om en körare enligt avtalets nämnda innebörd vore att anse såsom arbets— tagare, hans rättsförhållande till bolaget på grund av hans körningsåtagande måste bedömas enhetligt utan hänsyn till att vissa av rättsförhållandet härflyt-ande rättigheter och skyldigheter vore grundade på kollektivavtal och andra direkt på lag. H. måste följaktligen även i fråga om semester betraktas såsom arbetstagare.

I detta fall voro domstolens arbetsgivarrepresentanter skiljaktiga och förkla- rade, att köraren icke kunde anses såsom arbetstagare hos bolaget.

Till belysning av arbetsdomstolens inställning till avgränsningen enligt semesterlagen mellan arbetstagare och självständig företagare må anföras ytterligare följande rättsfall.

Domen nr 66/1943. Tvisten gällde huruvida J., som enligt kontrakt med sta- tens vattenfallsverk åtagit sig att såsom entreprenör för verkets räkning mot an— givna priser per kubikfot verkställa försågning och hyvling av vissa för ett större kraftverksbygge avsedda virkespartier, var att anse såsom självständig företagare eller huruvida J. såsom bas för ett ackordslag, som föll under ett för kraftverks— bygget gällande kollektivavtal, skulle komma i åtnjutande bland annat av semester. J., som skulle hålla flyttbar såganläggning och hyvelmaskin, anställde själv med- hjälpare och delade med dem enligt överenskomna grunder vad som inflöt en- ligt kontraktet med vattenfallsverket. Arbetsdomstolen ansåg utan avseende därå att kontraktet icke inrymde möjlighet för J. att på grund av åtagna arbetet göra någon större vinst utöver vad som motsvarade normal lön för manuellt arbete —— att J. intagit ställning av självständig företagare och att hans med— hjälpare innehaft arbetsanställning hos honom. Till stöd därför åber0pades, bland annat, att J. haft att själv anställa sina medhjälpare och svara för deras avlö- nande på sätt mellan honom och dem kunde överenskommas, att varje skäl sak- nades för antagande, att J. hade någon förpliktelse att själv deltaga i det manu- ella arbetets utförande, även om vattenfallsverket haft anledning räkna med att så skulle ske, samt att vattenfallsverkets befogenheter att ge J. föreskrifter i av- seende å arbetets utförande icke kunde anses ha sträckt sig utöver vad som varit betingat av det särskilda ändamål, för vilket det åt J. anförtrodda arbetet blivit igångsatt.

Domen nr 12/1944. I ett kollektivavtal för kommuns arbeten hade intagits lön för åkare (man och häst). Tvist uppkom huruvida de av kommunen anlitade åkarna voro anställda hos kommunen och därför semesterberättigade eller skulle behandlas såsom självständiga företagare. Domstolen fann upplyst, att åkarna icke vore pliktiga att personligen utföra åt dem anförtrodda körslor utan kunde överlämna arbetets verkställande åt medhjälpare, som de hade att själva avlöna, att åkarna också i betydande utsträckning begagnat sig därav samt att åkarna vore oförhindrade att åtaga sig körning för andra uppdragsgivare samt även i stor utsträckning gjorde detta. Med hänsyn härtill ansågs åkarna som självständiga företagare.

Frågan om kapellmästare vore i förhållande till den som engagerat honom att betrakta såsom självständig företagare eller såsom arbetstagare har i några fall prövats av allmän domstol i samband med uppkomna tvister om kapell- mästarens rätt till semester.

N. J. A. 1942 sid. 122. Kapellmästaren W. hade enligt skriftligt kontrakt med en representant för ett hotellföretag anställts såsom kapellmästare vid hotellet med ett kapell bestående av, förutom W., fyra fullt kvalificerade musiker, vilka skulle godkännas av hotellet, mot ett gage av 70 kronor per dag jämte fri mat för fem personer samt under villkor bland andra, att tjänstgöringstiden utgjorde 40 timmar per vecka att uttagas efter hotellets gottfinnande, att W. och övriga kapellmedlemmar icke ägde rätt att utan hotellets tillstånd medverka vid andra musikaliska tillställningar, att W. hade att ställa sig till efterrättelse ävensom tillse att kapellmedlemmarna iakttogo vid företaget gällande ordningsföreskrifter samt att W. vid svår eller upprepad förseelse i tjänsten från kapellmedlems sida vore skyldig att, om hotellföretaget så påfordrade, omedelbart avskeda sådan medlem och i hans ställe anskaffa annan kompetent musiker. Fråga uppkom huruvid W. samt fyra av honom efter samråd med hotellföretaget till medlemmar i kapellet antagna musiker ägde att av företaget utfå semesterersättning. Råd- husrätten, vars utslag fastställdes av Kungl. Maj:t, ansåg, att W. med hänsyn till kontraktets innehåll och övriga omständigheter icke kunde betraktas såsom själv- ständig företagare i förhållande till hotellföretaget utan måste anses ha varit anställd i företagets tjänst med särskilt uppdrag att för företagets räkning an- ställa medlemmar i kapellet, leda detsamma, utbetala avlöningar till de sär- skilda kapellmedlemmarna samt i övrigt handha kapellets angelägenheter. Vid angivna förhållanden ansågs W. icke såsom arbetsgivare för de fyra övriga kapell- medlemmarna utan dessa ansågos i likhet med W. ha varit anställda i hotell- företägets tjänst. (Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg, att W. måste an- ses såsom självständig företagare samt att, då W. anställt de fyra andra musikerna, ej heller dessa varit arbetstagare i hotellföretagets tjänst.)

Svea hovrätts dom den 6 juli 1943 (nr 394). Enligt skriftligt kontrakt an- ställdes E. såsom kapellmästare vid ett varietéföretag under villkor bland andra, att E. skulle till företagets förfogande ställa ett kapell bestående av, förutom E., 12 kvalificerade och av företaget godkända musiker, att E. anställde och avlö- nade dessa musiker och vore arbetsgivare för dem samt att företaget i ersättning för dessa prestationer betalade E. 7 500 kronor per månad. E. ansågs såsom själv- ständig företagare i förhållande till varietéföretaget, och kapellets övriga musiker ansågos såsom arbetstagare i E:s tjänst. Ezs yrkande om semesterersättning för egen del samt om ersättning för de belopp han i semesterersättning utgivit till kapellets musiker ogillades därför.

_ Att icke reserv- men väl beredskapsarbete kan berättiga till semester har tfastslagits i arbetsdomstolens dom nr 144/1941. Politiska flyktingar, som

46 ? sysselsatts med skogsarbete på kollektivavtalsenliga villkor —— arbetet hade | sålunda icke anordnats såsom ett hjälparbete för dem förklarades i arbets- domstolens dom nr 139/1941 berättigade till semester enligt semesterlagen, | utan avseende å den omständigheten att de i särskild ordning erhållit hjälp ; på statens bekostnad. *

Rörande semesterlagens tillämplighet å församlingspräst (statskyrkopräst) * föreligger följande avgörande.

RegR. årsbok 1941 not. E86. Kyrkoherde W. i S. församlings pastorat anhöll hos domkapitlet i Lund, att domk'apitlet måtte bestämma de dagar, under vilka han i egenskap av kyrkoherde i berörda pastorat enligt semesterlagen ägde under år 1940 åtnjuta semester. Domkapitlet meddelade i anledning härav följande beslut: »Domkapitlet funne lagen om semester av den 17 juni 1938 icke äga till- lämpning å prästerliga tjänstinnehavare, för vilka härutinnan gällde särskilda föreskrifter. Enligt dessa föreskrifter kunde väl ledighet för ifrågavarande ända- mål av domkapitlet beviljas kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt. Den tjänstledige, som under ledigheten ägde åtnjuta honom vid tjänsten tillkommande löneförmåner, vore dock skyldig att häröver bestrida de vikarien såsom sådan tillkommande löneförmånerna, till vilken utgift i vissa fall kyrkoherde och kom- minister kunde erhålla bidrag ur kyrkofonden. W. hänvisades att, därest semester- ledighet under sådana villkor avsåges, göra förnyad framställning till dom- kapitlet med angivande av bestämd tid för den önskade ledigheten.»

W. besvärade sig över domkapitlets beslut under framhållande av att han icke vore arbetstagare hos staten och att i varje fall icke funnes några för honom gällande föreskrifter om semester. Regeringsrätten lämnade besvären utan bifall.

Reformkrav.

I motion vid 1940 års lagtima riksdag (II: 25) hemställdes, under hänvis- ning till arbetsdomstolens ovan återgivna dom nr 91/1939, att semesterlagen måtte ges sådant ändrat innehåll, att arbete, som utgjorde vederlag för nyttjanderätt, måtte räknas såsom grund för semester ävensom att den under vars kontroll och för vars räkning arbetet utfördes måtte betraktas såsom arbetsgivare.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, redogjorde i sitt utlåtande (nr 37) för innehållet i arbetsdomstolens ifrågavarande dom samt uttalade vidare bland annat:

»Enligt utskottets mening framstår det icke som tillfredsställande, att av två torpare med praktiskt taget likartade arbetsförhållanden den ene erhåller rätt till semester men den andre på grund av det för honom gällande arrendeavtalets utformning går miste om sådan. Lösningen av det spörsmål, som här möter, är emellertid, såsom arbetsdomstolens dom utvisar, förenad med avsevärda svårig— heter. Frågan äger samband icke blott med semesterlagen utan även med lag— stiftningen på andra områden. 1936 års arrendeutredning har ansett förbud böra stadgas mot att utsätta lega i arbete. Om förslaget i denna del bleve genomfört, skulle det nu förevarande spörsmålet komma i ett nytt läge. För sådant fall torde en lagändring av den innebörd, som angivits i det första yrkandet i motionen 11:25, bli överflödig. Med hänsyn härtill och då arrendeutredningens förslag är beroende på Kungl. Maj:ts prövning torde motionen i denna del icke böra föran- leda till någon riksdagens åtgärd.

Såsom av arbetsdomstolens åberopade dom framgår bör frågan om torpardrängs rättsstållning i semesterhänseende bedömas med ledning av vanliga civilrättsliga regler. Sålunda bör med lagstiftningens nuvarande utformning den person be- traktas som arbetsgivare, vilken ingått arbetsavtalet med arbetstagaren. Spörs- målet om en eventuell ändring härutinnan, vilket hör nära ihop med frågan om en lagstiftning angående arbetsavtal, torde få prövas i ett större sammanhang.»

Utskottet hemställde sålunda, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I andra motioner vid samma riksdag (I: 84 och II: 144) yrkades sådan änd- ring av semesterlagen, att arbetare,, som äro anställda vid statliga, statskom- munala och kommunala. reservarbeten, tillerkändes samma semesterrätt som övriga arbetstagare enligt lagens bestämmelser. Rörande dessa motioner an- fördes i utskottsutlåtandet:

»Till den i motionerna I: 84 och II: l44 behandlade frågan om semesterrätt för reservarbetare hava statsmakterna tagit ställning redan vid tillkomsten av semesterlagen. Föredragande departementschefen framhöll då, att reservarbete vore en hjälpform och icke en form av anställning, samt förklarade, att det torde få anses vara en självklar sak, att semesterrätt enligt lagen icke tillkomme en reservarbetare. Mot detta uttalande gjorde riksdagen ej någon erinran. Enligt utskottets mening har detsamma alltjämt sin giltighet. Med den nu rådande strä- van att överföra reservarbeten till arbeten i öppna marknaden synes den före- liggande frågan snarast hava fått minskad betydelse.»

Efter hemställan av utskottet föranledde icke heller dessa motioner till någon riksdagens åtgärd.

Frågan om gränsdragningen inom skogsbruket mellan begreppen arbets- tagare och självständig företagare berördes i en motion vid 1942 års riksdag (II: 71), vilken motion utmynnade i ett yrkande om utredning angående sådan . omarbetning av semesterlagen, att därigenom bereddes ökade möjligheter för skogsarbetare och med dem likställda arbetare till erhållande av avlönad semester och semesterersättning. Enligt motionärens mening kunde körare lika litet som huggare betecknas som arbetsgivare. För åtskilliga år sedan 'hade väl körarna innehaft viss arbetsgivarställning, enär det då varit van- ligt att dessa åtagit sig icke endast körningen utan även allt ansvar som följde med bortsättning av huggningen till pris, som överenskommits mellan körare och huggare. Numera hade det tidigare tillämpade systemet försvunnit i största utsträckning och det funnes ingen anledning att betrakta den som egen företagare, vilken åtoge sig ett skogsarbete på ackord, i all synnerhet då på ackordet icke kunde förtjänas mer än nödtorftig försörjning.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, som bereddes tillfälle att till andra lagutskottet avge yttrande över motionen, anförde i förevarande del, bland annat, att förbundet vidhölle den uppfattningen, att frågan om vilka som vore att betrakta som arbetare och som arbetsgivare borde för semester- lagens vidkommande avgöras med ledning av de principer och den praxis, a, som varit vägledande, när det gällde olycksfallsförsäkringslagen. Hinder '? torde icke möta att denna fråga bleve föremål för uppmärksamhet vid en & blivande utredning.

På förslag av andra lagutskottet (utl. nr 29) hemställde riksdagen i anled- ning av förevarande och andra motioner, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare att erhålla lagstadgad semester- 1 rätt jämte de spörsmål som kunna stå i samband därmed (jfr sid. 26—27). 1

l l

Skogs— och flottningsarbetareförbundet har för kommittén vidhållit för- bundets önskemål att den tolkning, som i praxis enligt olycksfallsförsäk- ringslagen getts begreppen arbetsgivare och arbetstagare, måtte bli avgörande även för semesterlagens del. En annan tolkning av semesterlagen i före- varande hänseende skulle medföra ett orimligt resultat beträffande de norr- ländska skogsarbetarna. De vid semesterlagens tillkomst från skogsarbets- givarhåll åberopade farhågorna hade icke bekräftats under lagens tillämpning.

Föreningen Sveriges aktiva handelsresande har för kommittén framhållit, att semesterlagen vore till föga gagn för provisionsavlönande handelsresande, samt hemställt, att möjlighet till semester måtte beredas handelsagenter och handelsresande även om dessa efter rent civilrättsliga grunder ej vore att anse såsom arbetstagare.

Svenska musikerförbundet har — under hänvisning till Svea hovrätts ovan (sid. 45) berörda dom _ påyrkat, att semesterlagen finge sådant inne- håll att icke de formella utan de reella förhållandena måtte tillerkännas av- görande betydelse vid bestämmande av huruvida musiker skall anses såsom arbetstagare i förhållande till vederbörande företag.

Ytterligare må här nämnas, att W. Sörling, Avaström, Gävle, i en den 23 november 1939 till chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse hemställt, att jämväl gårdskarlar och värmeskötare måtte få komma i åtnjutande av de förmåner, som semesterlagen bereder övriga arbetstagare (jfr sid. 57 och 111).

Från visst stadskommunalt håll har ifrågasatts huruvida ej på ett eller annat sätt från lagens tillämpning kunde undantagas sådana kommunala be— fattningshavare, vilkas anställningsförhållanden vore reglerade i särskilda tjänstereglementen. Såsom skäl härför har åberopats, att en parallell till- lämpning av lagen och semesterbestämmelserna för de kommunala befatt— ningshavarna medfört praktiska och administrativa svårigheter av olika slag samt föranlett icke förutsedda konsekvenser.

Svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska lands- kommunernas förbund har hos kommittén biträtt detta yrkande. Stadsför- bundets lönedelegation har till närmare belysning av ifrågavarande spörsmål anfört, bland annat:

»I städerna har handläggningen av semesterfrågor efter semesterlagens till— komst berett vissa svårigheter. De kommunala semesterbestämmelserna ha visser- ligen i regel genomsnittligt givit betydligt bättre förmåner än semesterlagen men kunna. i vissa delar ha varit oförmånligare än lagen. På grund av lagens tvingande karaktär har i sistnämnda avseenden lagens bestämmelser måst tillämpas. Redan detta förhållande har medfört vissa olägenheter på grund av de undersökningar som måst företagas, huruvida lagen eller de kommunala bestämmelserna i visst fall skolat tillämpas. Då lagens tvingande verkan givetvis icke kunnat sträcka

sig utöver den lagstadgade semestern, medan de kommunala bestämmelserna haft oinskränkt tillämpning på över-skjutande del, ha olika regler kunnat komma att gälla för olika. delar av en och samma semester, vilket förhållande givetvis berett besvär. Nu antydda svårigheter skulle visserligen elimineras, om de kommunala be- stämmelserna kunde anpassas efter lagens regler. Då semesterlagens regler icke egentligen ta sikte på tjänstemän, skulle en sådan anpassning emellertid säker- ligen icke i allo vara lämplig och därför sannolikt icke heller frivilligt genom— föras av kommunerna. Delegationen vill härvidlag erinra, att staten icke följt semesterlagens principer, när det gällt att meddela semesterbest—ämmelser för statens tjänstemän. Vidare kan framhållas t. ex. att man i semesterlagen i första hand räknar med och anpassat övriga regler efter att 'föregående år' är kvalifika- tionstid, medan för tjänstemän *löpande år' har hävd i detta avseende. Medan semesterlagen med sin inriktning på kroppsarbetarna och deras anställnings- och arbetsförhållanden utformat begreppet '16 arbetsdagar per månad', sikta de kom— munala bestämmelserna på kalenderår eller del därav. En regel sådan som den i 6 % semesterlagen, vilken förbjuder att semester förlägges till tid, då arbetstagaren är ledig för olycksfall i arbete, och vilken därför kan föranleda semesterersättr ning, är olämplig för kommunerna, där i stor utsträckning oavkortad avlöning utgår under sådan ledighet. Slutligen måste understrykas att bestämmelserna om ersättning för utebliven semester äro främmande för den kommunala uppfatt- ningen om semestern som en rekreation. Ersättningsregler må vara erforderliga för att tvinga försumliga arbetsgivare att fullgöra sina utfästelser, men man torde kunna utgå från att kommunerna, såvitt detta överhuvud är möjligt, låta sina anställda få ut dem tillkommande semester. Visar detta sig undantagsvis omöjligt, blir den anställde icke mera rekreerad, om han får ett extra penningbelopp. Däre- mot finnes möjlighet att bevara rekreationssynpunkten genom att låta semestern utgå 'nästa år', t. ex. under dettas första kvartal. En sådan möjlighet synes emellertid semesterlagen knappast medge, om arbetstagaren kräver ersättning.»

Landskommunernas förbund har särskilt pekat på svårigheterna att till— lämpa semesterlagen på viss tjänstepersonal, såsom skolstäderskor, kyrko- vaktmästare och kyrkomusiker.

Statskontoret har hos Kungl. Maj:t ifrågasatt huruvida icke, med hänsyn till vad som förekommit i ett av Kungl. Maj:t den 10 juli 1942 avgjort ärende angående semesterersättning åt vissa lärare, i semesterlagen borde intagas förtydligande bestämmelser rörande den utsträckning, i vilken lagen skulle äga. tillämpning å lärare. Omständigheterna i detta ärende voro följande.

B. och G. voro anställda såsom lärare vid en yrkesskola, den förre under tiden 16 januari 1936 —— 2 april 1940 och den senare under tiden 1 februari 1938 1 maj 1940. Vardera hade åtnjutit årlig sommarledighet omkring fyra veckor, B. under ettvart av åren 1936—1939 och G. under åren 1938 och 1939. Avlöning ut— gick till dem vardera med 5 300 kronor för helt år och utbetalades med 1/12 varje kalendermånad, alltså jämväl under förekommande sommarledigheter. Vid an- ställningarnas upphörande yrkade såväl B. som G. utfå semesterersättning för tiden från början av 1939 till anställningens upphörande 1940 med belopp, base- rade på de vid skolorna tillämpade sommarledigheterna. Under uttalande bland annat att nämnda utgift icke vore förutsedd i anslaget för lärarlöner hemställde styrelsen för skolan, att Kungl. Maj:t måtte bevilja ett tilläggsanslag att utbe— talas i semesterersättning åt B. och G. — J. var anställd som yrkeslärare vid en annan verkstadsskola under tiden 1 juli 1937 30 mars 1941 och åtnjöt därvid sommarledighet omkring en månad under ettvart av åren 1938—1940. Avlöning '. utgick för helt år med 4 800 kronor, som utbetalades i enahanda ordning som be—

träffande B. och G. Vid tjänstgöringens slut anhöll J. om semesterersättning med belopp motsvarande lön för 3/4 av en månad eller med 300 kronor. Rektorn för verkstadsskolan, som förklarade sig icke hava medel till ifrågavarande utgift, gjorde framställning hos Kungl. Maj:t i fråga om den semesterersättning, vartill J. kunde vara berättigad. Kungl. Maj:t, som i ärendet inhämtade utlåtande, för- utom från statskontoret, jämväl från skolöverstyrelsen, lämnade genom beslut den— 10 juli 1942 båda ifrågavarande framställningar utan åtgärd.

Ur statskontorets omförmälda yttrande må följande anföras: »Då jämlikt 1 & semesterlagen denna lag är tillämplig å samtliga icke stats- anställda arbetstagare, torde jämväl i ärendet avsedda kommunala lärare liksom även lärare vid folk— och småskolor och övriga kommunala undervisningsanstalter' i princip vara underkastade densamma.

För lärare hava alltid rått och råder allt fortfarande i förhållande till andra befattningshavargrupper vitt skilda tjänstgöringsförhållanden vare sig dessa grunda sig på direkta författningsbestämmelser eller sedvänja. Av undervisnings— tekniska skäl äro nämligen lärarna —- i motsats till andra befattningshavare —— icke skyldiga att för den fastställda årslönen tjänstgöra helt kalenderår med rätt till viss semester, utan äro de endast ålagda tjänstgöring under viss del av året _ läsåret, i vilket för övrigt inräknas vissa tjänstefria dagar (lovdagar) — medan mellanliggande perioder, som kallas ferier, stå till lärarnas fria förfogande för rekreation. Någon ledighet för rekreation med bibehållna löneförmåner i annan form har icke tidigare varit medgiven inom undervisningsväsendet och torde icke heller för framtiden vara erforderlig, då ferierna undantagslöst äro av sådan längd, att därigenom befattningshavarnas berättigade krav på vila mer än väl tillgodoses.

Uppenbarligen måste en arbetstagare, som söker och erhåller läraranställning vid undervisningsanstalt, vara underkunnig om ovan angivna särskilda arbets— förhållanden vid undervisningsväsendet, vilka medgiva honom 'semestef endast å- tider och i den utsträckning, som följer av fastställda undervisningsplaner. Någon ändring i dessa för lärarpersonalen allmänt gällande villkor lärer icke hava avsetts genom semesterlagen. I 2 % nämnda lag har nämligen föreskrivits, att där för arbetstagare utgår längre semester än som föreskrives i lagen, dylik sed— vänja skall, med beaktande av övriga bestämmelser i lagen, lända till efterrättelse. Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser statskontoret, att föreliggande framställningar icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Det må anmärkas, att skolöverstyrelsen fann samtliga lärare berättigade till semesterersättning, B. med 3/12 av hela månadslön, G. med 4/12 av hel månadslön och J. med 9/12 av hel månadslön.

Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har i framställning till kommittén berört kyrkomusikernas anställnings och arbetsförhållanden samt anfört, att det med lagens nuvarande formulering vore synnerligen vanskligt för denna yrkesgrupp att ernå förmånen av semester.

Slutligen må nämnas att i anledning av regeringsrättens förenämnda ut— slag (sid. 46) kommitténs uppmärksamhet blivit fäst vid spörsmålet om lagens tillämpning å prästerskapet.

Förslag av socialstyrelsen till lagstiftning angående vissa. uppdragstagares likställande med arbetstagare.

Den 29 augusti 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa utredning av spörsmålet om erforderliga åtgärder för ernående av rättslig

likställighet i olika hänseenden mellan handelsagenter och sådana handels- resande, som avses i 87 % kommissionslagen, å ena, samt arbetstagare, å andra sidan, ävensom att till Kungl. Maj:t avge de förslag, till vilka utredningen kunde ge anledning. Socialstyrelsen —— som vid utredningsuppdragets full- görande funnit att det icke läte sig göra att begränsa undersökningen till omförmälda yrkeskategorier har den 15 maj 1944 avgivit förslag av inne- börd att vad i vissa lagar stadgas om arbetsgivare och arbetstagare skall äga mot— svarande tillämpning i fråga om uppdragsgivare och uppdragstagare i sådana fall, då uppdragstagarna intaga en så beroende ställning gentemot uppdrags- givarna, att förhållandet mellan parterna är väsentligen likartat med för- hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De åsyftade lagarna äro lagen den 11 september 1936 om förenings— och förhandlingsrätt, lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal, lagen den 28 maj 1920 om medling i arbets— tvister samt lagen den 28 maj 1920 om särskilda skiljedomare i arbetstvister. Däremot har socialstyrelsen avvisat tanken på att genomföra lagstiftninge- åtgärder, som i andra hänseenden skulle göra de beroende uppdragstagarna jämställda med arbetstagare. Såvitt angår bland annat semesterlagen skulle alltså enligt förslaget beroende uppdragstagare icke likställas med arbets- tagare, och lagstadgad semesterrätt skulle även i fortsättningen vara förbe- hållen dem som äro arbetstagare.

I fråga om semesterlagen anför socialstyrelsen bland annat följande: »Semesterlagen äger endast tillämpning å förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Dessa begrepp fattas härvid i civilrättslig bemärkelse. Självständiga företagare av vad slag det vara må förlänas ingen semesterrätt genom lagens be- stämmelser.

Till stöd för tanken att också beroende uppdragstagare skulle tillerkännas semesterrätt kan anföras att, då dessa arbeta under i stort sett samma förhållan- den som arbetstagare, de även böra komma i åtnjutande av samma förmåner. De få i ett stort antal fall anses ha samma behov av rekreation som arbetstagare och synas då med samma rätt kunna framställa anspråk på semester. Även om den ekonomiska ställningen växlar för olika grupper uppdragstagare, måste dock ett mycket betydande antal sådana anses vara i behov av semesterlön för att de skola ha möjlighet att låta sitt arbete ligga nere någon tid eller anskaffa vikarie. Vissa sociala skäl tala således för att beroende uppdragstagare böra tillerkännas semesterrätt.

Det bör emellertid framhållas, att nu ifrågavarande uppdragstagare i flertalet fall utföra sitt arbete under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma uppdragsgivarna att vaka över arbetets anordnande. Därest— 1938 års semester- lag skulle göras tillämplig å sådana uppdragstagare, skulle dessa således i all- mänhet falla under specialregeln i 9 å» och endast erhålla semesterlön. Av 1986 års semestersakkunniga hade föreslagits, att motsvarande arbetstagare skulle erhålla semesterledighet liksom andra arbetstagare och att antalet arbetade dagar, som har betydelse för semesterns längd, skulle beräknas genom en evalvering av det utförda arbetets mängd. I propositionen framhöll emellertid departements- chefen, att en dylik evalvering stötte på praktiska svårigheter och kunde giva upphov till svårlösta tvister. Med hänsyn härtill löstes frågan om semesterrätt för sådana arbetstagare, som icke utföra sitt arbete under arbetsgivarens omedel— bara kontroll, på det sätt som angives i 9 & semesterlagen. Meningen med den där föreskrivna semesterlönen, liksom med den semesterersättning som i allmän-

het utgår vid varje anställnings upphörande, är, att vederbörande arbetstagare skall beredas ekonomisk möjlighet att skaffa sig erforderlig ledighet för vila. Enligt vad socialstyrelsen förmärkt, har emellertid en tendens gjort sig gällande att betrakta semesterlönen och semesterersättningen som en ren lönefyllnad. Denna tendens skulle få ett visst stöd, därest beroende uppdragstagare tillerkändes semesterrätt och härigenom antalet fall av ren semesterlön underginge en ökning. Det torde emellertid icke vara lämpligt att i detta sammanhang taga ställning till principfrågan om utsträckning av semesterrätten till ytterligare områden, inom vilka den medgivna rätten skulle få allenast ekonomisk betydelse. Med hänsyn härtill synes en utvidgning av semesterrätten till vissa uppdragstagare tillsvidare böra anstå.

Såsom ovan framhållits måste det till stor del bliva en skälighetsprövm'ng, när det gäller att avgöra, vilka uppdragstagare som på grund av sin beroende ställning böra likställas med arbetstagare. Gränserna mellan semester-berättigade och icke semesterberättigade uppdragstagare skulle därigenom bli svävande. Frånvaron av skarpa gränser skulle leda till ett stort antal tvister.

Det bör vidare framhållas, att det kunde bli vissa svårigheter att undvika dualism mellan de allmänna domstolarna och arbetsdomstolen, om semesterrät- ten gjordes beroende av en skälighetsprövning, som skulle göras av flera myndig- heter. '

Vid ett vägande av skälen för och emot en utsträckning av den lagstadgade semesterrätten till att även omfatta beroende uppdragstagare finner socialstyrelsen, att så starka skäl tala emot en sådan utsträckning, att det icke för närvarande bör ifrågakomma att giva beroende uppdragstagare lagstadgad rätt till semester. Det synes tills vidare böra överlämnas åt parterna att genom sina organisa- tioner söka nå fram till en lösning av spörsmålet. En sådan lösning förhand— lingsvägen underlättas, om de beroende uppdragstagarnas organisationer tiller- kännas förenings— och förhandlingsrätt i enlighet med socialstyrelsens förslag. Sedan erfarenheter vunnits på denna väg, kan det eventuellt senare visa sig lämp- ligt, att statsmakterna ingripa med lagstiftning på området.»

Socialstyrelsens förslag, över vilket yttranden inhämtats från ett flertal myndigheter och sammanslutningar, är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Kommittén.

När det gäller att bestämma semesterlagens tillämpningsområde, torde i främsta rummet uppkomma spörsmålet om innebörden av arbetstagarbe- greppet, särskilt gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och själv— ständig företagare.

Begreppet arbetstagare (arbetare) förekommer i ett flertal lagar. I vissa fall har härvid i lagstiftningen sökt anges, vad som avsåges med arbets— tagare, men oftast har frågan lämnats öppen; och det torde kunna sägas, att gällande lagstiftning icke ger någon tillfredsställande ledning i fråga om arbetstagarbegreppets innebörd. Frågan huruvida ett förhållande mellan två kontrahenter, av vilka den ene är verksam för den andres räkning, är sådant, att den som utför arbetet därvid intager ställningen av arbetstagare med den andre såsom arbetsgivare, måste på grund härav avgöras från fall till fall med ledning av allmänna rättsgrundsatser och förefintlig praxis. En när- mare undersökning rörande uttolkningen i praxis av begreppet arbetstagare

utvisar, att detta begrepp icke har en enhetlig innebörd i svensk rätt. Vid tillämpningen främst av olycksfallsförsäkringslagen men även av andra lagar, såsom lagen om arbetarskydd, lagen om arbetstidens begränsning och skogs- härbärgeslagen, har sålunda arbetstagarbegreppet givits en vidare tydning än såvitt angår lagen om förenings— och förhandlingsrätt och med denna närbe- släktade lagar ävensom semesterlagen.

Vad särskilt olycksfallsförsäkringslagen beträffar har frågan ofta gällt, huru- vida en sådan person är att anse såsom självständig företagare, vilken åtagit sig att ombesörja ett arbetes utförande och för utförandet anlitat medhjälpare, till följd varav han kommit att intaga en mellanställning mellan å ena sidan den för vilkens räkning arbetet utföres (företagaren) och å andra sidan de arbetare som deltaga i arbetet. I dylikt fall anses enligt olycksfallsförsäkrings— lagen mellanmannen som arbetstagare, såvida hans ekonomiska och sociala förhållanden samt ställning i övrigt är sådan att han i huvudsak är att jäm— ställa med en arbetstagare. Företagaren betraktas i enlighet härmed såsom arbetsgivare icke blott i förhållande till mellanmannen utan även till de av denne anställda arbetarna.

Den praxis, som utbildat sig vid olycksfallsförsäkringslagens tillämpning, har stöd i lagens motiv, främst i vad särskilda utskottet vid 1916 års riksdag uttalade i anledning av ett motionsvis framfört yrkande att skogskörare, vilka självständigt åtaga sig att med hjälp av lejda arbetare utföra skogsavverk- ning, borde enligt olycksfallsförsäkringslagen betraktas som arbetare och icke såsom arbetsgivare. Utskottet framhöll, att det icke läte sig göra att ge någon allmän regel för bedömande av dylika fall, utan frågan finge be- dömas efter omständigheterna i varje särskilt fall. Enligt utskottet torde därvid i allmänhet tjäna till ledning sådana förhållanden som de närmare bestämmelserna vid avtalets ingående mellan avverkaren och avverknings— rättens innehavare, sättet för lönernas utanordnande, storleken av avverkarens egen arbetsförtjänst, hans deltagande i arbetet 0. s. v.

Emellertid är att märka att allmän domstol redan under giltighetstiden för den olycksfallsförsäkringslagen föregående lagen angående ersättning för- skada till följd av olycksfall i arbetet —— vilken lag grundade sig på principen om arbetsgivarens direkta ersättningsplikt —- slagit in på den väg, som seder- mera beträtts av försäkringsmyndigheterna. Härom må hänvisas till N. J. A. 1911 sid. 375.

De principer, som tillämpas vid avgörandet enligt olycksfallsförsäkrings- lagen av frågan vem som skall anses såsom arbetsgivare och vem såsom arbetstagare, lära följas även när det gäller att enligt allmänna skadestånds— regler avgöra vem som skall svara för de ekonomiska följderna av olycksfall i arbete. Rörande denna fråga kan hänvisas till N. J.A. 1941 sid. 41.

Den utformning i praxis som arbetstagarbegreppet sålunda erhållit torde kunna förklaras därmed, att det anses rimligt att, när företagarna ålagts vissa sociala förpliktelser, dessa förpliktelser också skola åvila den som är den verklige företagaren, d. v. s. den för vars räkning arbetet ytterst sker.

Det är denne som skall tillse att sådana anordningar vidtagas, att arbetaren! ej skadas 1 arbetet etc., och från denna skyldighet skall han ej kunna fritaga ' sig genom att av organisatoriska eller andra skäl 1 förhållande till arbetaren : inskjuta en mer eller mindre osjälvständig mellanman. Ett annat betraktelse- ] sätt skulle kunna medföra risk för att rätten till den sociala förmån man! velat bereda arbetarna bleve illusorisk. ]

Vad angår den nuvarande semesterlagen skola enligt lagens förarbeten de % begrepp och r,egler vilka gälla mom den allmänna civilrätten, vara avgörande för gränsdragningen mellan arbetstagare och självständig företagare. Före , dragande departementschefen anförde, att han ansåge det icke vara möjligt att för semesterlagens vidkommande utgå från den tolkning av arbetsgivarw och arbetstagarbegreppen, som enligt stadgad praxis tillämpades beträffande olycksfallsförsäkringslagen. Enligt departementschefen måste frågan om vem som i det särskilda fallet skulle betraktas såsom arbetsgivare respektive arbetstagare bedömas med hänsyn till vem som slutit arbetsavtalet. Riks- dagen gjorde icke någon erinran på denna punkt.

Av den föregående redogörelsen för rättstillämpningen på semesterlagens område framgår vilket innehåll som praxis gett arbetstagarbegreppet, när fråga uppkommit om skyldigheten att bereda någon semester. Som synes har praxis ställt sig på den ståndpunkten, att om den förut berörde mellan- mannen har att anställa och avlöna de arbetare som skola utföra arbetet, dessa icke ha rätt till semesterförmån av företagaren, för vars räkning arbetet sker. Vidare har mellanmannen då nästan undantagslöst betraktats såsom själv- ständig företagare. Särskild betydelse har vidare fästs vid frågan om den personliga arbetsskyldigheten, vilken ansetts böra bedömas mera från formell utgångspunkt och icke med hänsyn tagen till det sätt, på vilket arbetet faktiskt blivit utfört.

Att utsträcka semesterlagens giltighetsområde till att avse även sådana personer, som ur olika synpunkter klart äro att betrakta såsom självständiga företagare, kan uppenbarligen icke komma i fråga. Det ligger för att taga ett exempel från skogsbruket —— i öppen dag, att en hemmansägare, som träffat ett drivningskontrakt med en virkesägare men själv icke deltager i eller någonsin förutsatts skola deltaga i drivningsarbetet utan låter detta ut— föras av hos honom anställt folk, icke bör äga rätt till semester på virkes- ägarens bekostnad.

Spörsmålet om utvidgning av semesterlagens tillämpningsområde begrän— sar sig därför till den personkrets, beträffande vilken tvekan kan råda om den skall hänföras till den ena eller den andra kategorien. Det blir då när- mast fråga om personer, vilka faktiskt intaga en ställning, i olika avseenden likartad med en arbetstagares, men som enligt gällande praxis ställas utanför semesterlagen. Främst dylika personer torde socialstyrelsen i sin ovan be- rörda utredning åsyfta, då styrelsen talar om »beroende uppdragstagare». Bland de yrkesutövare, som omfattas av socialstyrelsens utredning, finnas

personer med mycket olika ekonomisk och social ställning samt olika beroende- ställning i förhållande till huvudmännen. Klientelet är således mycket heterogent. Detta gäller såväl de merkantila mellanhänderna som övriga här , avsedda uppdragstagare. Med hänsyn till de synnerligen mångskiftande yrkesområden och förhållanden, om vilka torde bli fråga, synes det knappast vara möjligt att erhålla en godtagbar legal definition, varav i varje särskilt fall skulle framgå, till vilken kategori vederbörande vore att hänföra. En lagregel av det innehåll socialstyrelsen ansett kunna upptagas i vissa lagar, vilka avse förhållanden vari de stridiga intressena huvudsakligen företrädas .av organisationerna på arbetsmarknaden, skulle därför, om den gjordes till- lämplig beträffande semesterlagen, vilken gäller förhållanden mellan enskilda parter, lätt komma att föranleda tvistigheter, och antalet tvister skulle givet- vis bli större, i den mån möjligheterna att förvärva rätt till semester ökas genom nedsättning i kravet på viss längre tids fortlöpande anställning hos samma arbetsgivare. Med hänsyn till att semesterlagen därjämte är en lag, med vilken olika domstolar —— såväl allmän domstol som arbetsdomstolen — komma i kontakt, är faran för en oenhetlig rättstillämpning uppenbarligen stor.

Vissa av de nu antydda olägenheterna skulle måhända bortfalla, därest vid uppkommen tvist om semesterlagens tillämpningsområde avgörandet i detta hänseende överlämnades åt en administrativ instans, exempelvis social— styrelsen. Även ett sådant arrangemang har dock sina uppenbara nackdelar. , Den administrativa myndigheten skulle i de allra flesta fallen få företaga sin prövning utan fullständig utredning, och dess prövning måste bli mer eller mindre summarisk. De olika för frågans bedömning avgörande faktorerna ' torde i regel bli bättre belysta vid en domstolsbehandling än genom ett administrativt förfarande. Komme i visst fall, efter det i administrativ ordning avgjorts, att semesterlagen vore tillämplig, frågan om rätten till semester upp till prövning av domstol, kunde det lätt inträffa att det full— ständigare material, som förebragtes inför domstolen, lämnade en helt annan bild av vederbörandes ställning än den, som framkommit vid den administra- tiva myndighetens tidigare prövning. Att under sådana förhållanden låta domstolen bli bunden av den administrativa myndighetens beslut ter sig mindre lämpligt. Härtill kommer, att ett överlämnande till administrativ myndighet av avgörandet i förevarande hänseende skulle medföra stor arbets- belastning för myndigheten, enär bedömning måste ske från fall till fall. Att överlämna avgörandet av hithörande spörsmål åt en enda domstol _- som då måste bli arbetsdomstolen —— synes av olika skäl ej heller kunna ifrågakomma.

Om kommittén i enlighet med vad nu sagts finner, att med arbetstagare enligt semesterlagen liksom hittills bör förstås den som är arbetstagare enligt allmänna. civilrättsliga regler, så må emellertid framhållas, att det civilrättsliga arbetstagarbegreppet icke torde vara något i och för sig givet, oföränderligt be- ' grepp. Utvecklingen har tvivelsutan tenderat till att ge arbetstagarbegreppet lien vidare omfattning än det från början haft. Kommittén vill ifrågasätta, l l

56 huruvida icke utvecklingen numera bland annat under inflytande av kollektivavtalsväsendet gått därhän, att detta begrepp enligt allmänna rättsgrundsatser kan anses äga en något vidare omfattning, än praxis för när— varande ger detsamma. Sålunda bör enligt kommitténs uppfattning exempel- vis en skogskörare, som arbetar enligt det förut åberopade ramavtalet för Norrland och Dalarna eller eljest på motsvarande villkor, betraktas såsom arbetstagare. Kommittén vill i samband härmed understryka vikten av att prövningen av frågan, huruvida någon är att anse såsom arbetstagare, sker med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter och att alltför stor betydelse ej tillerkännes något visst eller vissa avtalsmoment. Där skriftlig överenskommelse föreligger bör ej beteckningen eller ordalagen i och för sig få vara avgörande, utan särskild vikt bör tillmätas avsikten med överens— kommelsen och det sätt på vilket denna tillämpas. Vad senast anförts gäller särskilt, därest såsom för kommittén uppgivits i viss mån ha varit fallet —— arbetsgivare föreskriver sådana ändrade arbetsvillkor för personer, vilka arbeta för hans räkning, att dessa, efter att tidigare klart ha varit att anse såsom arbetstagare, kommit att formellt sett intaga en mera självständig ställning, ehuruväl de förhållanden, under vilka de ha att utföra sitt arbete, i sak icke förändrats. Det bör icke få förekomma, att någon på dylikt sätt avhändes sin semesterrätt.

Kommittén vill även erinra därom, att en utsträckning av tillämpnings- området i den riktning socialstyrelsen föreslagit beträffande förenings- och förhandlingsrättslagen och med denna närbesläktade lagar, torde medföra, att vissa organisationer få ökade möjligheter att bevaka sina medlemmars in— tressen i semesteravseende. Här må ock tilläggas, att organiserade parter äga den möjligheten att komma till rätta med förevarande problem såvitt angår semesterlagen, att yrkesutövarna inordnas under ett kollektivavtal på sådant sätt, att vederbörande enligt avtalet bli att anse såsom arbetstagare.

Den ståndpunkt, som kommittén sålunda intagit beträffande arbetstagar— begreppets innebörd, föranleder icke någon ändring i formuleringen av de nu- varande bestämmelserna angående semesterlagens tillämpningsområde.

I samband med frågan om arbetstagarbegreppet må något beröras frågan om gränsdragningen mellan nyttjanderättsautal och arbetsavtal. Ofta före- kommer att nyttjanderätt kombineras med arbetsskyldighet, exempelvis när torpare fullgöra dagsverksskyldighet eller när gårdskarlar (portvakter) äro hyresgäster i den fastighet de sköta. I fråga om torpares dagsverksskyldighet uttalade andra lagutskottet vid 1940 års lagtima riksdag (utl. nr 37), att det framstode såsom mindre tillfredsställande, att av två torpare med praktiskt taget likartade arbetsförhållanden den ene erhölle rätt till semester men den andre på grund av det för honom gällande arrendeavtalets utformning ginge miste om sådan. Utskottet anförde emellertid vidare, att ifrågavarande spörs- mål skulle komma i ett nytt läge därest förbud stadgades mot att utsätta lega i arbete. Genom 1943 års arrendelagstiftning har sådant förbud blivit genom- fört. Enligt 2 kap. 6 & lagen den 22 december 1943 (nr 883) angående ändring

i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom får nämligen lega ej utsättas annorledes än i penningar. Legan får således ej längre bestämmas i dagsverken eller annat arbete, vilket innebär att nytt- janderätten ej får juridiskt kombineras med arbetsskyldighet. Att vederlaget för arrenderätten alltid måste uttryckas i penningar innebär visserligen icke något hinder för att i arrendeavtalet stadga skyldighet för arrendatorn att utföra arbete för jordägarens räkning. Dylikt arbete blir emellertid av sådan beskaffenhet att det kan grunda rätt till semester. De i motionen II: 25 vid 1940 års lagtima riksdag berörda spörsmålen sakna därför numera aktualitet.

Beträffande kombinationen av arbets- och hyresavtal har i en till kom- mittén överlämnad skrivelse ifrågasatts, huruvida icke jämväl gårdskarlar och värmeskötare borde få åtnjuta semester. Vad i skrivelsen åsyftas är oklart. Bestämmelserna i allmänna hyreslagen äro tillämpligaäven om gottgörelse för upplåten lägenhet skall erläggas helt eller delvis genom arbete; och hus- ägarens motprestation för det arbete, som utföres av gårdskarlar och värme- skötare, består stundom i tillhandahållandet av bostad. Allenast om arbets- avtal anses föreligga kan fråga bli om tillämpning av semesterlagen. Därest med förevarande framställning åsyftas att inordna ifrågavarande yrkeskate- gori under semesterlagen, hur än rättsförhållandet till husägaren är att be- döma, måste konstateras, att detta icke är möjligt. Ej heller anser sig kom- mittén kunna till närmare prövning upptaga frågan när nyttjanderättsupp- låtelse eller när arbetsavtal kan anses föreligga. Kommittén vill allenast framhålla, att om nyttjanderätten till lägenheten är att anse såsom det väsent- liga och arbetsskyldigheten endast utgör ersättning, helt eller delvis, för lägenhetens begagnade, rättsförhållandet lär vara att bedöma såsom hyres— avtal. Är arbetsutfästelsen det huvudsakliga, föreligger ett arbetsavtal.

Vid semesterlagens tillkomst uttalades olika meningar om och i vad mån lagen skulle äga tillämpning å kommunala arbetstagare. Från början var tanken att undantaga sådana arbetstagare i kommuns tjänst, som äro under- kastade ämbetsmannaansvar. Mot en sådan gränsdragning anfördes emellertid, att den ej lämnade erforderlig ledning och komme att medföra tillämpnings- svårigheter. På förslag av lagrådet kom lagen att gälla samtliga kommunala arbetstagare.

Enligt vad kommittén inhämtat ha svårigheter och besvär uppstått vid den parallella tillämpning av semesterlagen och kommunala tjänstereglementen eller andra särskilda föreskrifter, vilken nödvändiggöres av lagens bestämmelse att avtal, som i något avseende stadgar mindre förmåner än som föreskrives i lagen, skall vara ogiltigt. Semesterlagen tager onekligen främst sikte på kroppsarbetarna och de privatanställda. De kommunala liksom givetvis även de statliga — tjänstemännens anställningsförhållanden äro helt andra än övriga arbetstagares. Då de kommunala tjänstereglementena av naturliga skäl äro avfattade med hänsyn till de med dessa tjänster förenade förhållan— dena, ha reglementenas semesterbestämmelser en annan konstruktion än lagens. Tjänstereglementena synas i olika avseenden, särskilt i fråga om'

58 semesterns längd, vara förmånligare för arbetstagarna än lagen. Vad som till ' arbetstagarpartens nackdel härvid främst skiljer lagen och reglementena åt är, i att rätt till semesterersättning vid anställnings upphörande i allmänhet icke i är medgiven enligt reglementena. ;

Kommittén finner, att de skäl, som anförts för att från lagens tillämpning ; undantaga de kommunala befattningshavarna, äro av sådan art, att de böra l beaktas. Det kan därför ifrågasättas huruvida icke i lagen bör intagas ett : stadgande av innebörd, att lagen ej skall äga tillämpning å ifrågavarande ; kategori. Någon större risk för att kommunerna skulle utfärda objektivt sett icke godtagbara föreskrifter om semester torde knappast finnas. För att undanröja varje farhåga i detta hänseende synes emellertid kommunala befatt— ningshavares undantagande från lagens tillämpning böra göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Det synes som om ett dylikt undantagande kunde underlättas genom att kommunernas sammanslutningar efter samråd med vederbörande arbetstagarorganisationer läte utarbeta vissa normalreglementen.

Av vad anförts framgår att den föreslagna anordningen är avsedd för de kommunala befattningshavarna, d. v. s. sådana arbetstagare som äro upptagna i kommunal lönestat eller tjänsteförteckning eller ock eljest underkastade be- stämmelser i tjänstereglementen. Arbetstagare, vilkas anställnings och av- löningsförhållanden regleras eller kunna regleras av kollektivavtal, skola icke undantagas från lagens tillämpning. Förutsättning för Kungl. Maj:ts god— kännande av kommunala föreskrifter rörande semester bör vara, att av veder— börande reglemente tydligt framgår vilka befattningshavare avses därmed. Reglementets avfattning härutinnan får 'icke ge anledning till tveksamhet. Vidare bör såsom villkor för sådant godkännande fordras, att arbetstagarna enligt dessa föreskrifter icke i semesterhänseende bli sämre ställda än om lagen skolat tillämpas. Denna avvägning synes böra ske med utgångspunkt från huruvida föreskrifterna, sedda såsom ett helt, för arbetstagarna medföra bättre eller sämre förmåner än lagens bestämmelser.

Med den av kommittén anvisade vägen att låta de kommunala befattnings- havarnas semesterförhållanden regleras genom särskilda för dem anpassade föreskrifter torde möjlighet erhållas att komma till rätta med de semester- problem som uppstått beträffande lärare och andra arbetstagare, vilka åt— njuta ferier eller _— såsom kyrkomusikerna eljest arbeta under förhållan— den, som avvika från flertalet övriga arbetstagares, och för vilka semesterlagens bestämmelser därför icke äro väl lämpade.

Vad särskilt kyrkomusikerna beträffar vill kommittén erinra om att deras anställnings och avlöningsförliållanden äro föremål för utredning av särskilda sakkunniga, 1942 års kyrkomusikerutredning. I samband med denna utredning bli, enligt vad kommittén inhämtat, även kyrkomusikernas semesterförhållan- den föremål för behandling. Kommittén anser därför att anledning saknas att i detta sammanhang vidare ingå på berörda fråga.

Att i lagen införa några undantagsbestämmelser för sådana arbetstagare som åtnjuta ferier bör icke ifrågakomma. De svårigheter, som i förevarande

hänseende uppstått, torde främst sammanhänga med frågan om arbetstagarnas rätt till semesterersättning vid anställningens upphörande. Till belysning av hithörande spörsmål må hänvisas till arbetsdomstolens domar nr 39/1940 och 83/19-11 (se sid. 172). Såsom av dessa domar framgår, beror det helt av omstän— digheterna i det särskilda fallet huruvida särskild semesterlön eller semester- ersättning skall utgå eller ej. Det synes icke möjligt att i lag fastställa regler härom.

Vidkommande frågan, huruvida präst i svenska statskyrkan skall anses hän— förlig under semesterlagen eller ej, framgår visserligen av förarbetena till , lagen den 17 maj 1940 (nr 331) om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän,

;: JL!) _

l )

att denna lag är tillämplig å församlingspräst. Därmed är dock icke avgjort att präst i det hänseende varom nu är fråga skall betraktas som kommunal befatt- ningshavare. Sålunda har statskontoret i samband med uppkommen fråga om präst ägde åtnjuta sådan stämpelfrihet, som enligt 7 % stämpelförordningen vore medgiven ämbets— eller tjänsteman, uttalat, att präst i svenska stats- kyrkan torde vara att anse såsom statsämbetsman. Kammarkollegium har i yttrande, avgivet i förenämnda (sid. 46) av regeringsrätten avgjorda mål, funnit semesterlagen icke tillämplig å prästerskapet. Kollegiet har härvid hänvisat till lagen den 30 april 1937 (nr 216) om ändrad lydelse av 11 % lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

Såsom egen uppfattning får kommittén uttala, att övervägande skäl tala för att såvitt semesterlagen angår anse präst i svenska statskyrkan såsom arbetstagare hos staten. Likaså torde få anses att, även om nyssnämnda lag den 30 april 1937 blott avser viss del av prästerskapet, för prästerna gälla särskilda föreskrifter rörande semester. Någon lagändring i syfte att inordna präster- skapet under semesterlagen bör enligt kommitténs mening ej företagas. Lik— som andra, arbetstagare böra visserligen prästerna ha författningsenlig rätt till semester. Sådan torde dock ej böra beredas genom att semesterlagen göres tillämplig å prästerskapet utan genom erforderliga kompletteringar i den för prästerskapet gällande lagstiftningen. Kommittén vill i detta sammanhang understryka vad föredragande departementschefen uttalade vid semester- lagens tillkomst eller att staten borde taga de fulla konsekvenserna av seme- sterlagstiftningens genomförande.

Anledning torde saknas att nu beträffande frågan om semesterrätt för reservarbetare intaga annan ståndpunkt än den statsmakterna tidigare intagit till detta spörsmål. Reservarbete, vartill även får hänföras s. k. arkivarbete, utgör en hjälpform och kan således icke omfattas av semesterlagen. Därmed är dock icke sagt, att ej även reservarbetare kunna vara i behov av betald ledighet från arbetet. I den mån dessa arbetare böra få tillfälle till betald ledighet från arbetet, bör detta dock ej ske genom deras inordnande under semesterlagen utan genom särskilda bestämmelser, utfärdade i den ordning som i övrigt gäller för reservarbete.

! | I 3 % första stycket semesterlagen föreskrives, att arbetstagare, som inne—l haft sin anställning sedan minst 180 dagar, äger rätt till semester enligt vad' i 4 % stadgas. Avbrott i anställningen må, enligt 3 % andra stycket andra punkten, ej utöva inverkan på arbetstagarens rätt till semester, så framt det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt.

Semester utgår, enligt 4 % första stycket, för kalenderår och omfattar en dag för varje kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid); dock må annan period av samma längd gälla såsom kvalifikationstid, såframt överenskommelse därom träffas mellan parterna. Enligt 4 & andra stycket föreligger rätt till semester endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar.

I 9 % givas bestämmelser om de okontrollerade arbetstagarna. Dessa äro icke berättigade till semester utan endast till semesterlön. Semesterlön utgår, under den i 3 % första stycket angivna förutsättningen, såframt arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under senast förflutna kvali- fikationstid uppgår till belopp, minst motsvarande 108 gånger den genom— snittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fråga är, under en arbetstid av 8 timmar. Semesterlönen utgör 4 % av arbetstagarens sam— manlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationstiden.

I 12 % stadgas, att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån, innan han åtnjutit honom tillkommande semester eller semesterlön, skall erhålla ersättning därför.

IV. Semesterråttens uppkomst.

Gällande lag och dess förarbeten.

1936 års semestersakkunniga. Såvitt nu är i fråga skiljde sig de sakkunnigas förslag från gällande lag i följande hänseenden. Karenstidens längd utgjorde fyra månader. Rätt till semester skulle föreligga endast för månad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete minst 18 dagar. Även okontrollerad arbetstagare skulle vara berättigad till semester. Vid beräkningen av huruvida en okontrollerad arbetstagare arbetat minst 18 dagar i månaden skulle till grund läggas det utförda arbetets mängd.

De sakkunniga framhöllo, att det med grunden till semesterlagstiftningen _— önskan att bereda arbetstagarna erforderlig rekreation —— naturligtvis vore bäst förenligt, att den grundläggande bestämmelsen angående rätt till se— mester utformades så, att endast de arbetstagare, som vore sysselsatta med lönearbete oavbrutet hela året och som därför vore i behov av rekreation, erhölle rätt till semester. De grupper av arbetstagare, som icke arbetade

-. under hela året, hade nämligen icke samma behov av vila. Med hänsyn här— till kunde en kvalifikationsbestämmelse om ett års anställning anses vara lämplig. Om lagstiftningen upplades efter en sådan linje, skulle semester komma att tillerkännas dem som arbetade hela året men, väl att märka, blott om arbetet utfördes hos samma arbetsgivare. Även om man ville vid lagstiftningens genomförande bortse från de talrika arbetargrupper, som regelbundet icke innehade arbete oavbrutet under hela året, kunde det emeller— tid ej gärna vara vare sig lämpligt eller rättvist att utforma lagbestämmelserna så, att- även de arbetstagare, som arbetade hela året men hos flera arbets- givare, skulle falla utanför lagen. De nu senast nämnda arbetargrupperna hade uppenbarligen samma behov av semester som de arbetstagare, vilka fort— löpande hade anställning hos samma arbetsgivare. Redan med hänsyn här- till kunde en så lång kvalifikationsperiod som ett år icke anses vara lämplig.

Den avgörande omständigheten, när det gällde att bestämma kvalifikations— lperiodens längd, vore emellertid enligt de sakkunniga följande:

»Om samhället lagstiftningsvägen tillerkänner semester av viss längd åt de arbetstagare, som ha helårsanställning hos samma arbetsgivare, kommer detta, oav- sett att grunden till lagstiftningen är att söka i en rekreationssynpunkt, att för dessa arbetstagare i praktiken verka som en löneförmån, ehuru detta icke kommer fullt tydligt till synes förrän i samband med att de lämna sin anställning. Det är emellertid ej rimligt, att samhället skulle tillerkänna de bäst ställda grupperna av arbetstagare en löneförmån, vilken finge bekostas av arbetsgivarna, men för- vägra denna förmån åt övriga mindre väl ställda grupper av arbetstagare. Ett sådant handlingssätt skulle med rätta kunna uppväcka allmänt missnöje. Även om man därigenom avviker från den principiella grunden för lagstiftningen, måste denna därför ordnas på sådant sätt, att så stora arbetstagargrupper som möjligt komma i åtnjutande av den lagstadgade semestern med de förmåner den- samma kan erbjuda.»

De sakkunniga funno att inom Sverige så många arbetare årligen byta anställning, att det icke gärna kunde vara möjligt att i förevarande hänseende underlåta att taga ställning därtill. Det måste utan vidare sägas vara klart, att det ej vore lämpligt med en kvalifikationsbestämmelse om så lång anställ- ning hos samma arbetsgivare som under ett helt år för att rätt till semester skulle inträda. Ett sådant villkor skulle nämligen utestänga ett mycket stort antal arbetare från erhållandet av de förmåner, som lagen skulle tillerkänna de bäst ställda arbetarna. Detta kunde icke anses skäligt.

Efter att sålunda ha avvisat tanken på en kvalifikationsbestämmelse om en anställningstid av ett år hos samma arbetsgivare såsom villkor för rätt till semester anförde de sakkunniga, bland annat:

»Det gäller sålunda att till avgörande upptaga frågan om på vilket sätt man skall kunna lagstiftningsvägen tillerkänna semester åt sådana grupper av arbets- tagare, som på grund av yrkets struktur ej äro helårsanställda hos en och samma arbetsgivare.

Det system, som härvid närmast erbjuder sig och som giver proportionellt sett- samma förmåner åt alla arbetstagare, oavsett längden av anställningstiden, är inrättandet av semesterkassor. Man kan härvidlag tänka sig, att det inrättas )antingen en central kassa, omfattande alla arbetstagare inom hela landet, eller

också särskilda kassor för varje yrke. Eventuellt skulle man också kunna tänka , sig semesterkassor med lokal avgränsning på samma sätt som de erkända sjuk— | kassorna. Vilken form för utformandet av ett system med semesterkassor som ' man än skulle välja, äro huvudprinciperna för verksamhetens bedrivande alltid desamma. Till varje medlem i en semesterkassa utfärdas sålunda en semester— bok. För varje tidsenhet, som arbete utföres —— och denna enhet kan lämpligen bestämmas till så kort tid som en vecka skall arbetsgivaren avsätta viss procent av arbetslönen och insända detta belopp till en för kassan gemensam fond. Detta. sker lämpligast genom att arbetsgivaren i förväg inköper valörmärken, vilka för . varje vecka av honom inklistras i medlemsboken samt makuleras. Semesterbokens innehavare berättigas att årligen, antingen under en bestämd tidrymd eller eljest då det honom gottskriva beloppet uppnår viss storlek, utbekomma detta belopp. I samband härmed skall han givetvis taga sin semester. —— —.

De sakkunniga vilja beträffande systemet med semesterkassor framhålla, att ' ett sådant system måste betraktas såsom den gentemot alla arbetstagare mest ' rättvisa formen för ordnandet av semesterfrågan. Om semesterkassor införas, erhållennämligen varje arbetare en semester, som är proportionell mot den tid han arbetat. Även sådana grupper av arbetstagare, som med hänsyn till arbetsJ marknadens struktur mycket ofta nödgas byta anställning, komma sålunda i åt- njutande av samma förmåner som de bättre ställda arbetare, vilka hava lång- variga anställningar. Det vore alltså principiellt att föredraga, om semesterfrågan kunde för alla arbetare ordnas genom ett system med semesterkassor. Det kan emellertid icke fördöljas, att ett sådant system har många nackdelar. Till en början måste man erkänna, att man därigenom släpper tanken på att semestern skall vara till för rekreation. Semesterns karaktär av en löneförmån framträder alltså här väsentligt tydligare än i ett system, som för semesterrätt kräver en förhållandevis lång anställningstid. Därtill kommer, att mycket stora svårigheter uppstå i fråga om tillämpningen av ett system med semesterkassor. —— _ —.

Det torde särskilt böra framhållas, att det icke kan anses vara lämpligt att lagstiftningsvägen införa kassesystemet endast för vissa yrkesområden. De yrken, som i sådant hänseende skulle komma i fråga, vore de, där arbetarna normalt icke äro helårsanställda hos samma arbetsgivare. Stora svårigheter skulle säker— ligen uppstå i samband med avgörandet av frågan om avgränsningen av de yrken, för vilka semesterkassor skulle införas. Man bör nämligen ihågkomma, att inom samtliga yrken en viss procent av arbetstagarna årligen växla arbetsgivare. Det skulle alltså gälla att bestämma, vid vilket procenttal omsättningen skulle anses vara så stor, att kassesystemet borde införas. Inom sådana yrken, för vilka semesterkassa icke upprättats, skulle de arbetare, vilka växla anställning, bliva sämre ställda än samtliga andra arbetare på arbetsmarknaden. Härigenom skulle förvisso missnöje komma att uppstå.» '

De sakkunniga förklarade sig alltså icke kunna förorda, att den lagstadgade semestern ordnades genom ett system med semesterkassor, Vilket system förut- satte att staten själv omhändertoge skötseln av kassorna. Däremot torde ur det allmännas synpunkt intet vara att erinra mot att parterna på arbetsmark— naden genom bestämmelser i kollektivavtal för särskilda yrkesområden införde systemet med semesterkassor.

Beträffande förslaget att rätt till semester skulle tillkomma arbetstagaren sedan minst fyra månader förflutit från det han tillträtt anställning anförde de sakkunniga:

»Därest man i likhet med de sakkunniga anser, att semesterfrågan icke lämp- ligen bör lagstiftningsvägen ordnas genom upprättandet av en semesteranstalt

eller ett system av skilda semesterkassor, återstår som enda möjlighet att acceptera systemet med viss tids anställning såsom grundläggande kvalifikation, för att rätt till semester skall inträda. Av vad tidigare anförts framgår emeller- tid, att man därvidlag icke bör föreskriva en så sträng kvalifikationsbestämmelse som ett års anställning. En föreskrift härom skulle nämligen bliva. till förmån endast- för de bäst ställda arbetargrupperna. Å andra sidan är det icke möjligt att vid avgörandet av frågan om kvalifikationstidens längd gå huru långt nedåt som helst. Det kan knappast anses vara förenligt med den allmänna uppfatt- ningen för närvarande, att en mycket kort anställningstid skulle berättiga arbets- tagaren till erhållande av semester eller i vart fall semesterersättning. Stats- makterna böra vid lagstiftningens ordnande icke föregripa utvecklingen på detta område. Det må sålunda överlåtas åt parterna själva att träffa överenskommelser om semesterrätt i de fall, då anställningstiden är mycket kort. Vid en lagstift- ning bör gränsen i stället bestämmas på sådant sätt, att semesterrätt endast in- träder, då det är fråga om en anställning, som verkligen gör skäl för namnet och som alltså ej blott är av tillfällig karaktär. Innebörden av vad som nu anförts är, att man vid en lagstiftning om semester medvetet bör bortse från de arbets- tagare, vilka ha en mycket kort anställningstid. Vid vilken längd för anställningen som gränsen för semesterrättens inträdande bör sättas är uppenbarligen en be— dömningsfråga. De sakkunniga vilja för sin del förorda en bestämmelse om att fyra månaders anställning skall kunna grundlägga rätt till semester.»

I fråga om skogsarbetares och övriga säsongarbetares inordnande under lagstiftningen uttalade de sakkunniga:

»De sakkunniga finna, att stora betänkligheter måste resas mot tanken att utesluta en så betydande grupp av arbetstagare som skogsarbetarna från de för- måner, som den lagstadgade semestern innebär för övriga arbetstagare. Väl är det sant, att åtskilliga skogsarbetare icke komma att erhålla någon förmån genom lagen, då de kanske icke uppnå fyra månaders sammanhängande arbetsanställ- ning hos samma arbetsgivare. De skogsarbetare, som däremot ha en så lång anställningstid som fyra månader, böra inordnas under lagen, därest detta över. huvud kan anses vara möjligt. Så är fallet enligt de sakkunnigas uppfattning. Det torde böra framhållas, att de sakkunniga anse, att den körare, som åtager sig att åt skogsägaren eller avverkningsrättens innehavare avverka vissa område, i allmänhet betraktas såsom arbetsgivare gentemot de huggare, som han anställer. Köraren vet i de flesta fallen, huru mycket arbete som varje huggare utfört och hur lång arbetstid det kan anses motsvara. Ofta föras även särskilda dagsverks- listor av arbetsgivaren eller hans skogvaktare. De mot tillämpningen av en semesterlagstiftning å skogsarbetarna anförda svårigheterna torde också vara över— drivna. Därest en familjemedlem utfört viss del av arbetet och semesterrätt till— godoräknas den huvudsaklige arbetaren även för sådant arbete, innebär detta visserligen en liten ekonomisk förmån för honom. För arbetsgivaren måste detta ur kostnadssynpunkt vara likgiltigt. — —.

Beträffande säsongsarbetare och övriga för kort tid anställda arbetare kan man visserligen icke med fog göra gällande, att de ha behov av semester som rekreation i annat fall än då anstä11ningarna följa omedelbart efter varandra, så att veder- börande faktiskt är oavbrutet sysselsatt under hela året. Med den allmänna synen _,på semesterrätten, att denna är en förmån, som man intjänar successivt genom ianställning och arbete, är det dock väl förenligt, att semester tillerkännes även 'säsongarbetare och övriga korttidsarbetare. Har man väl accepterat denna upp- ,fattning av semesterförmånens innebörd, tala nämligen, såvitt de sakkunniga .kunna finna, inga principiella skäl för att något särskilt undantag göres för säsongarbetarna eller någon särskild grupp av dem. Att dessa grupper av

arbetare falla under lagen synes ock vara väl förenligt med den all- männa läggningen av förslaget. Huruvida lagen i praktiken kommer att medföra någon förmån för säsongarbetarna är direkt beroende på huru kvali— likationsvillkoret för rätt till semester utformas och särskilt då huru lång den anställningstid göres, som skall berättiga till semester.»

Rörande detta spörsmål anförde de sakkunniga vidare:

»Bland säsongarbetarna finnas exempelvis sådana grupper som skogsarbetare, vilka under olika delar av året utföra skilda arbetsuppgifter åt flera arbetsgivare. Dessa arbetare torde mera än de flesta andra vara i behov av ett ekonomiskt till- i skott å lönen, så att de därigenom sättas i stånd att söka någon tids vila och rekreation. Med hänsyn härtill bör kvalifikationstiden bestämmas på ett sådant sätt, att exempelvis skogsarbetarna icke de facto falla utanför lagens tillämplig-; hetsområde. Detta skulle säkerligen bliva fallet, därest man uppställde krav på en så lång tids anställning som sex månader. _ —.

De sakkunniga vilja sammanfattningsvis uttala följande beträffande frågan om vilken hänsyn som bör tagas till säsongarbetarnas förhållanden vid avgörandet av spörsmålet om kvalifikationstidens längd. I själva begreppet säsongarbetare ligger, att denne icke innehar fortlöpande anställning under hela året. Därtill kommer, att dessa arbetare, i vad det gäller byggnadsbranschen, ofta byta arbets- givare under den tid av året, då arbetet vanligen bedrives. Alla säsongarbetare äro på grund av längden av den arbetslösa tiden under varje år i behov av en ekonomisk hjälp till uppehållet under denna tid. Kvalifikationstiden bör därför icke bestämmas på sådant sätt, att stora grupper av säsongarbetare icke komma i åtnjutande av de förmåner, som en lag om semester skulle giva. åt övriga arbets— tagare. Detta skulle emellertid med visshet bliva fallet, därest kvalifikationstiden bestämmes till sex månader. Med hänsyn härtill bör en längre tid än fyra månader icke uppställas som villkor för att rätt till semester skall inträda.»

De sakkunniga påpekade, att det givetvis icke vore möjligt för dem att till behandling upptaga frågan i vilka fall ett anställningsförhållande skulle anses ha upphört eller då så ej vore fallet. Detta kunde i brist på lagstiftning om arbetsavtal ofta vara tveksamt, exempelvis vid per— mitteringar av olika längd, deltagande i arbetskonflikt, för den händelse arbetstagaren icke omedelbart efter konfliktens slut finge ånyo börja arbeta, eller under avtalslös tid i samband med ett kollektivavtals utlöpande. Så länge i vårt land icke förefunnes en lagstiftning om arbetsavtal, hade man här— vidlag uteslutande domstolarnas avgöranden i de enskilda. fallen att stödja sig på.

Kravet på minst fyra månaders anställning såsom villkor för inträde av semesterrätt innebure enligt de sakkunnigas mening självfallet en fordran på att anställningen skulle vara sammanhängande. En arbetstagare finge allt— så icke för semesterrätt tillgodoräkna sig tid, varunder han vid något tidigare tillfälle varit anställd hos samma arbetsgivare. Emellertid ansågo de sak— kunniga, att sådana omständigheter kunde förekomma, att det ur samhällets synpunkt ej vore skäligt, att semesterrätten skulle förloras endast därför att arbetsavtalet upphört. De sakkunniga åberopade vad kommittén angående privatanställda (statens off. utredn. 1935: 18) uttalat därom, att omständighe— terna kunde vara sådana, att sammanhängande anställning borde anses föreligga,

därest ett avtalsförhållande blivit upplöst men efter en kortare tids förlopp åter- knutits, exempelvis om avtalsförhållandet upphört för förhandlingar om för- ändrade anställningsvillkor eller om det nya avtalet kunde sägas i verklig— heten innebära ett återkallande av en uppsägning, hävning eller dylikt. Såsom exempel å ett förfarande, vilket med hänsyn till semesterrätten icke borde anses medföra ett avbrott i anställningen, nämnde de sakkunniga vidare det fall, att en arbetsgivare entledigat en arbetstagare omedelbart före utgången av de fyra månaderna och efter några få dagar nyanställt samma person. De sakkunniga återgåvo också vad arbetsdomstolens ordförande i sitt yttrande över nyssberörda kommittés förslag till lag om arbetsavtal anfört beträffande frågan om inverkan å semesterrätten av en kortare tids avbrott i arbetsanställ— ningen. I detta yttrande hade arbetsdomstolens ordförande uttalat bland annat, att arbetsdomstolen beträffande företag, där arbetet vore säsongbetonat, följt den principen att när fråga vore om en till företaget knuten fast arbetar- stam, som vid växlingar i arbetstillgången regelbundet gått in och ut ur arbetet, rätten till semesterlön icke borde vara beroende av den tillfällig- heten, huruvida arbetarna blivit uppsagda från sina anställningar eller endast permitterade, såvida tiden för avbrottet i anställningen varit jämförelsevis obetydlig. Saken låge till på samma sätt när fråga icke vore om ett säsong- betonat yrke, men en förefintlig minskning av arbetsstyrkan ägt rum, som skett icke i form av permittering utan genom uppsägning av vissa arbets- tagare, vilka sedermera återtagits. Arbetsdomstolens ordförande hade därför ifrågasatt, huruvida icke i den föreslagna lagen om arbetsavtal borde införas en uttrycklig bestämmelse av innebörd, att ett avbrott i anställningen icke skulle inverka på frågan om rätten till semester eller semesterlön, såframt ett sådant resultat med hänsyn till omständigheterna skulle finnas vara oskä- ligt. De sakkunniga anslöto sig till det av arbetsdomstolens ordförande fram— lagda förslaget och förordade, att i semesterlagen intoges en bestämmelse om att avbrott i anställningen icke finge inverka på rätten till semester, såvida detta med hänsyn till omständigheterna kunde anses vara oskäligt.

Då. en anställning enligt i praxis tillämpade regler av åtskilliga orsaker kunde fortlöpa utan att den anställde utförde något arbete för arbetsgivarens räkning, ansågo de sakkunniga nödvändigt, att kravet på viss tids anställning som kvalifikation för semesterrätt kombinerades med ett krav på att arbete . utförts under anställningstiden, för att semester skulle anses belöpa å den- samma.

En av de sakkunniga förordade en bestämmelse om att ett års anställning skulle kunna grunda rätt till semester, medan en annan ledamot för sin del ansåg, att tiden borde bestämmas till sex månader.

Remissyttranden. Mot den av de sakkunnigas majoritet föreslagna karens- tiden av fyra månader såsom villkor för rätt till semester framställdes i yttranden över sakkunnigförslaget åtskilliga anmärkningar. Bortsett från socialstyrelsen och samverkande byggnadsfackförbundens centralråd yrkade

samtliga myndigheter och organisationer, som yttrade sig i förevarande hän- seende, ur skilda synpunkter en förlängning av denna tid. Ä

Socialstyrelsen biträdde de sakkunnigas yttrande om att lagstiftningen, måste ordnas på sådant sätt, att så stora arbetstagargrupper som möjligt-, komme i åtnjutande av den lagstadgade semestern. Styrelsen ansåg de av de! sakkunniga föreslagna förutsättningarna för rätt till semester väl avvägda.! De arbetstagargrupper, som nödgades räkna med mera utpräglad säsong-t arbetslöshet, komme enligt förslaget icke i åtnjutande av lagstadgad semester.i Styrelsen, som beklagade att så bleve förhållandet, funne emellertid i likhetj med de sakkunniga, att svårigheterna vid denna detaljs ordnande icke gingeå att övervinna utan att alltför betungande anordningar infördes. Betydande! grupper av de arbetstagare, varom här vore fråga, torde dock ha så starkt ställning på arbetsmarknaden, att de kollektivavtalsvägen kunde tillförsäkra sig semester med tillhjälp av semesterkassor eller liknande hjälpmedel utan lagstiftningens stöd.

Å andra sidan framhöll kommerskollegium att vid säsongarbete rekrea- tionsbehovet näppeligen kunde vara betydande. Ett objektivt bedömande, varest gränsen borde dragas mellan säsongarbete med olika perioder, vore knappast möjligt, vadan en skälighetsprövning alltid i sista hand måste bli avgörande. Starkare sakliga skäl än de av de sakkunniga anförda borde före- finnas, innan kvalifikationsperioden nedsattes till avsevärt kortare period än ett år. .

Medicinalstyrelsen ansåg att, då semestern icke borde understiga en vecka, rätt till semester icke borde inträda förrän efter sex månaders anställning. En minimianställningstid av sex månader förordades även av byggnadssty- relsen och flera lämstyrelser.

Lantbruksstyrelsen anförde att en så kort kvalifikationsperiod som fyra månader saknade varje spår av stöd i den allmänna uppfattningen och nalle,»;- fallsstyrelsen ansåg det böra undvikas, att semesterförmån tillerkändes säsongmässigt eller eljest helt tillfälligt anställda arbetare, vilkas behov av rekreation kunde anses tillgodosett genom de för dem i allt fall existerande arbetsfria perioderna.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalade, att kvalifikationsperioden borde bestämmas till ett år. Denna längre kvalificeringsperiod borde ej kunna an- ses obillig, särskilt som lagen tilläte arbetstagare att tillfälligtvis bryta an— ställningen utan att det behövde medföra någon försämring av semester— rätten. Dessutom vore det ju så att permittering eller annan bortovaro, som icke bröte själva anställningsförhållandet, icke inverkade på. anställningens förmåga att kvalificera till semesterrätt. De fall, då arbetstagare bytte an- ställning så gott som varje år utan att i samband med platsbytena bli utsatta för viss tids sysslolöshet, torde vara så få, att ingen anledning funnes att taga hänsyn till dem vid utformandet av semesterlagen.

Sveriges köpmannaförbund erinrade, att det inom detaljhandeln före- komme ett icke obetydligt antal säsonganställningar, varvid arbete bereddes

gifta f. (1. anställda. Dessa kunde tydligen icke på arbetsgivaren resa anspråk om lagstadgad rekreationstid, och de borde därför icke heller ha rätt till 4 dagars lön efter fyra månaders anställning.

I motsats till de nu nämnda myndigheterna och organisationerna anförde samverkande byggnadsfackförbundens centralråd, att det med de föreslagna lagbestämmelserna endast bleve en mycket liten del av byggnadsarbetarna, 'som kunde erhålla 12 dagars semester eller semesterersättning. Fackför— bunden ansågo, att all arbetstid borde tagas i beaktande vid beräkning av j semesterdagarnas antal. Byggnadsarbetarnas rätt till semester ordnades bäst , genom åvägabringande av semesterkassor. Genom en bestämmelse i lagen

*; m. H— x»!

kunde möjlighet öppnas att i särskild förordning fastställa skyldighet för arbetsgivare att till en i enlighet med förordningen arbetande kassa lämna de för arbetarnas semesterlön behövliga avgifterna. Fackförbunden påyrkade att denna fråga skulle prövas.

I detta sammanhang må. erinras om att ett flertal myndigheter och arbets— givarorganisationer uttalade sig för att säsongarbetare principiellt icke skulle - inbegripas under lagstiftningen, enär dessa arbetare till följd av deras år-

ligen återkommande arbetslöshetsperioder icke vore i behov av semester till rekreation och att semesterrätten för dem därför endast komme att bli ett tillskott å lönen. Härvid vore att märka att lönen för säsongarbetarna oftast vore bestämd under hänsynstagande till de årliga arbetslöshetsperioderna. För den händelse något principiellt undantag i lagen icke gjordes beträffande säsongarbetarna, yrkades att kvalifikationsperioden borde bestämmas på sådant sätt, att dessa arbetare likväl de facto komme att falla utanför lagen. I denna riktning uttalade sig bland andra statskontoret, riksförsäkringsanstal— ten, flera lärwstyrelser, Sveriges industriförbund, svenska arbetsgivareför- eningen och svenska lantarbetsgivareföreningen.

M edicinalstyrelsen uttalade, att det från de synpunkter som styrelsen hade att företräda förefölle tvivelaktigt, huruvida en semesterrätt för säsongarbe- tare, som icke sysselsattes minst sex månader i följd hos samma arbetsgivare, skulle komma att fylla sitt ändamål. Styrelsen fortsatte härefter.

Varje särskild anställningsperiod skulle berättiga arbetstagaren till semester- lön för ett så ringa antal semesterdagar, att arbetstagaren för att komma i åtnju— tande av en tillräcklig semesterperiod skulle bliva nödsakad att sammanlägga semesterlöner från två anställningar. Under den tid, som skulle åtgå härför, torde de uppburna semesterpenningarna i många fall konsumeras för andra ändamål och således syftet med desamma gå till spillo. Uppenbart vore även, att det vore i fråga om de längre anställningarna, som särskilt behov av semester med därav föranledd avspänning från ett långvarigt och ofta enformigt arbete förelåge. Det vore också i fråga om dessa anställningar, som största utsikten funnes, att lagen skulle kunna vinna en tillämpning, som sammanfölle med dess syfte. Styrelsen hade sig bekant, att vissa säsongarbetare såsom skogsarbetare och dylika väl kunde behöva det extra bidrag, som semesterlön, om ock endast för fyra månader,

' kunde innebära, men måste dock finna, att sådana arbetares eventuellt alltför

ringa avlöning borde regleras på annat sätt än genom semesterlön, som dock icke kunde komma att spela någon stor roll i sådant avseende.

I motsats härtill anförde socialstyrelsen, att ehuruväl icke rekreationssyn-l punkten utan endast vad de sakkunniga åberopat om att lagen i sin utform— ning vore direkt avhängig av att semesterrätten vore en löneförmån ägde till- lämpning å säsongarbetarna, behjärtansvärda sociala synpunkter likväl kunde anföras för medtagandet av dessa arbetstagare, vilka väl huvudsakligen ut- gjordes av skogsarbetare samt byggnads- och diversearbetare. Det måste en— ligt styrelsens uppfattning kännas obilligt för hithörande yrkesgrupper att ensamma bli uteslutna från en förmånslagstiftning, som eljest vore avsedd att omfatta alla slag av arbetstagare. Styrelsen yttrade vidare: 1

»Särskilt måste så bliva fallet med skogsarbetarna, vilka ju hörde till våra i? löne- och ekonomiskt avseende sämst ställda arbetstagare. Semester torde nogl också numera så att säga betraktas som ett visst tecken på ernådd mera människo- 3 värdig livsstandard, vadan det jämväl ur denna synpunkt måste kännas otill-, fredsställande att ej i sådant hänseende bliva likställd med andra samhällsgrupper. Och för övrigt även om vederbörande arbetare ej skulle behöva semesterförmånen så mycket för tillgodoscende av arbetsvila, borde de dock kunna unna sig någon slags förströelse och nöje för den intjänta semesterlönen, alltså en viss rekreation, ägnad att i någon mån lysa upp den gråa vardagen.»

Beträffande skogsarbetarna uttalade domänstyrelsen, att det komme att bli särskilt svårt att i kvalificeringssyfte för semester fastslå huruvida arbe— taren varit i kontinuerligt arbete hos arbetsgivaren under den föreskrivna minimitiden av fyra månader samt om han arbetat minst det föreskrivna an- talet av 18 dagar i månaden.

Sveriges skogsägareförbund yttrade, att betydande svårigheter skulle upp- stå vid en tillämpning å skogsarbetarna av de föreslagna bestämmelserna om beräknandet av semesterns längd och semesterlönens storlek. Arbetsgivaren saknade både anledning och möjlighet att kontrollera de tider, när arbets— tagaren vore i skogen. Denne avbröte, när det passade honom, skogsarbetet för att arbeta inom eget jordbruk eller för att åtaga sig annat tillfälligt för— värvsarbete eller på grund av otjänlig väderlek. Stundom arbetade, utan att arbetsgivaren därom ägde någon som helst kännedom, fäder och söner om— växlande på samma ackord, eller ock toge närboende i ens namn ett ackord kooperativt.

Även svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg det vara uppenbart, att arbetsgivaren komme att möta stora svårigheter, när det gällde för honom att beräkna semesterrätten för exempelvis skogsarbetare, vilka utan någon som helst kontroll från arbetsgivarens sida arbetade i skogen de dagar, detta fölle sig lägligt för dem, och stannade hemma eller sysslade med arbete för egen eller annans räkning övriga dagar. Arbetsgivaren bleve i sådant fall helt och hållet hänvisad till arbetarens egna uppgifter, vilket ur flera synpunkter måste anses olämpligt. Liknande vore för övrigt förhållandena vid den mot ackordspris utförda sockerbetskötseln. Härom anförde föreningen följande.

Det vanliga fallet vore, att en arbetare vid sidan av annat arbete för arbets— givarens räkning tillsammans med hustru och barn åtoge sig skötseln av viss areal sockerbetor. Det vore vid sådant arbete i regel omöjligt för arbetsgivaren

'att kontrollera, vilka av familjens medlemmar som utfört arbete och vilken tid detta för en var av dem dragit. I många fall torde ej heller arbeta-rna kunna lämna besked härom. Därest betskötsel mot ackord ej ställdes utanför semester— lagen, komme lagen att på detta område föranleda_ett fullständigt kaos. Arbets— givare, arbetare och myndigheter kommc alla att bliva lika oförmögna att reda upp de förvirrade förhållanden, som lagen i sådant fall föranledde. Det vore av vikt inte minst ur synpunkten av lagrespektens bibehållande, att en sådan utveckling undvekes.

Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att avbrott i anställningen icke finge inverka på semesterrätten, såvida detta med hänsyn till omständig- heterna skulle vara oskäligt, betecknades i vissa yttranden såsom alltför vag ; och det påpekades, att bestämmelsen torde komma att föranleda missförstånd % och tvistigheter. » Norrlands stufvareförbund och södra Sveriges stuvareförbund framhöllo i ett till svenska arbetsgivareföreningen avgivet yttrande följande.

Stuveriarbetarna vore dels ordinarie arbetare och dels extra arbetare. De förstnämnda vore fast knutna till respektive arbetsgivare och arbetsplatser, så- tillvida att de vore namngivna och hade företrädesrätt till å den ifrågavarande arbetsplatsen förekommande stuveriarbete. De senare däremot vore formellt sett och även i praktiken i stor utsträckning lösa arbetare, som tillfälligtvis komme i fråga för stuveriarbete. De anställdes endast för ett visst arbete, varefter deras anställning upphörde. Understundom kunde dylika anställningar komma i tät följd, under det att det ofta bleve längre uppehåll mellan dem. Särskilt i de större hamnarna vore rörligheten hos denna extra arbetskraft påfallande. Där kunde det inträffa, att en arbetare utfört ett arbete i hamnen för att sedan icke återkomma. När därtill komme, att det icke vore allt för ovanligt-, att dessa lösa arbetare använde sig av olika namn vid olika arbetstillfällen, sade det sig självt, att det icke utan betydande svårigheter och kostnader skulle vara möjligt för stuveri— företagen att utöva kontroll över dem. Detta hade också ansetts omöjligt att genomföra inom ramen för rimliga kostnader. Frågan vore nu, hur den blivande lagen kunde komma att verka beträffande dessa arbetare. De sakkunniga hade uttalat sig ganska svävande beträffande de tillfälliga arbetarna, men tydligt vore, att de ansåge, att jämväl dessa arbetstagare borde i största möjliga utsträckning inrangeras under den blivande lagen. För stuveriföretagen vore det av yttersta vikt, att det bleve fullt klarlagt, att de nu omtalade extra arbetarna icke komme att falla under lagens tillämplighetsområde. Det skulle nämligen såsom nyss på— pekats vara praktiskt taget omöjligt för dessa företag, särskilt i de större ham— nama, att föra den kontroll över dem, som vore erforderlig för ett bedömande av deras rätt till semester.

Propositionen. I denna uttalade föredragande departementschefen, att han icke kunde medverka till att vare sig hemarbetare, skogsarbetare och andra okontrollerade arbetstagare eller säsongarbetare och övriga korttidsanställda principiellt ställdes utanför lagen.

Såsom skäl för att lagstiftningen borde utformas i enlighet med systemet med Viss minimianställningstid såsom villkor för uppkomst av semesterrätt anförde departementschefen följande:

' »Vid en lagstiftning om semester kan man välja mellan två system för utform- ining av de grundläggande bestämmelserna om rätten till semester. Enligt det

70 . ena systemet förvärvar en arbetstagare successivt denna rätt även genom mycket ' kortvariga arbetsanställningar av kanske blott en veckas längd. För den praktiska | utformningen av detta system får man anlita antingen en central semesteranstalt * eller ett flertal semesterkassor, vilka kunna vara avgränsade lokalt eller efteri yrkeslinjer. Då en arbetstagare enligt detta system skall erhålla sin semester, får | han från semesterkassan mottaga alla under året från hans olika arbetsgivare | dit erlagda belopp. Enligt det andra systemet, som icke förutsätter användning | av semesterkassor, kräves för semesterrätt en viss längre kvalifikationsperiod. | Denna kan bestämmas enligt olika grunder. Vanligast torde vara en kombination , av anställning och arbetad tid. Båda systemen ha sina fördelar och nackdelar. | Inför man ett system med semesterkassor, bliva alla arbetstagare likställda i fråga om minimisemestern. Oavsett anställningarnas längd erhåller nämligen var och en semester med därå belöpande semesterersättning under så lång tid, som exakt ' motsvarar det under kvalifikationstiden utförda arbetet. Såsom de sakkunniga ; emellertid anfört, är detta system, i vart fall om det anbefalles i lag, mycket svår- administrerat. Det torde nämligen förutsätta upprättandet av en central statlig semesteranstalt. Systemet med en viss längre kvalifikationsperiod är däremot enkelt att tillämpa. Staten behöver icke ingripa i administrationen. Beroende på kvalifikationsperiodens längd lämnas emellertid en större eller mindre del av arbetstagarna utan rätt till semester. Skulle sålunda som i tidigare framlagda lagförslag och i konventionsförslagen kvalifikationsperioden bestämmas till ett år, komme detta att medföra, att endast helårsanställda arbetstagare skulle kunna bliva berättigade till semester. Sättes kvalifikationsperiodens längd till sex eller fyra månader, blir givetvis ett större antal semesterberättigade. I vilket fall som helst komma sådana arbetstagare, som regelbundet ha endast kortare arbetsana ställningar hos växlande arbetsgivare, att lämnas utanför genom detta system.

Jag är icke för närvarande beredd att förorda ett system med en central semes- teranstalt eller med semesterkassor. Som skäl härför får jag åberopa, vad de sakkunniga i denna punkt anfört. Förutom samverkande byggnadsfackförbundens centralråd har icke heller någon av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över betänkandet, uttalat sig för detta system. Jag förordar i stället, att lag— stiftningen utformas i enlighet med systemet med viss i lagen fixerad minsta kvalifikationsperiod. Skulle det emellertid under lagens tillämpning visa sig, att större olägenheter skulle uppkomma genom lagens konstruktion, torde systemet med semesterkassor få upptagas till omprövning.»

Sedan departementschefen härefter förklarat, att han i princip kunde ansluta sig till de sakkunnigas förslag, fortsatte departementschefen:

»Kvalifikationsperiodens längd har av de sakkunniga föreslagits till fyra må— nader. Häremot har kritik anförts i ett flertal yttranden i samband med yrkanden om utsträckning av periodens längd till en tid varierande i olika yttranden mellan sex månader och ett år. För min del anser jag de sakkunnigas förslag om fyra månader vara i och för sig väl avvägt, och jag skulle därför trots de framställda eriuringarna ha varit beredd att tillstyrka förslaget i denna del. Det är även att märka, att socialstyrelsen ansett den föreslagna kvalifikationsperioden vara lämplig. Emellertid föreligga vissa omständigheter, vilka inverka på frågans be- dömande och äro så betydelsefulla, att jag icke ansett mig böra nu ifrågasätta en så kort kvalifikationsperiod som den av de sakkunniga föreslagna.

De omständigheter, som jag syftar på, äro svårigheterna att vid en kvalifika- tionsperiod om fyra månader tillämpa lagen å vissa yrkesgrupper, framför allt betskötarna och skogsarbetarna. Vad betskötseln beträffar äro, såsom svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller, förhållandena sådana, att beting av en person tecknas i fråga om skötseln av en viss areal betor. I arbetet deltager ofta

icke blott arbetstagaren själv utan även ett flertal familjemedlemmar. Tiden för xarbetets utförande varierar, bland annat efter väderleksförhållandena, men håller sig omkring fyra månader. Enligt sakkunnigförslagets bestämmelser skulle mängden av det utförda arbetet evalveras för att man skulle få fastställt, huru— |vida arbetet utförts under minst den tid, som föreskives i förslaget. Lantarbets- igivareföreningen har om möjligheten att tillämpa sakkunnigförslaget å betsköt- ,'seln som omdöme uttalat, att lagen komme att medföra kaos åt detta område. [.

Inom skogsbruket föreligga i viss mån liknande vansklighet—er. Sveriges skogs- ,ägareförbund har sålunda kraftigt betonat de betydande svårigheter, som skulle Iuppkomma vid en evalvering av det utförda arbetets mängd till arbetade dagar. Förbundet har bland annat framhållit, att det ofta vore direkt beroende på veder- ffbörande huggares gottfinnande, huruvida arbetet komme att draga ut på tiden, ”så att bestämmelsen om fyra månaders anställning bleve uppfylld. Vidare har ;förbundet framhållit, att dagsverkslistor icke fördes inom skogsbruket och att arbetsgivarna överhuvud saknade möjlighet till kontroll å arbetet. Jämväl domän- styrelsen har understrukit de vanskligheter, som en tillämpning av sakkunnig- förslaget skulle medföra inom skogsbruket.

De gjorda anmärkningarna synas förtjäna beaktande. För att i tillfredsstäl— lande grad undanröja svårigheterna anser jag mig böra förorda ett utsträckande ,av kvalifikationsperioden från fyra till sex månader. Vid bifall härtill komma ' praktiskt taget alla betskötarna att falla utanför lagen liksom även de flesta skogs- arbetarna. Ehuruväl jag anser, att en kvalifikationsperiod om fyra månader skulle vara lämplig för sådana arbetstagare, som utföra sitt arbete under arbets— givarens kontroll, har jag likväl icke velat dela arbetstagarna i två grupper med skilda kvalifikationsperioder. Jag förordar därför, att kvalifikationsperioden sex månader skall gälla för alla arbetstagare. Att de flesta skogsarbetarna genom ut- sträckning av kvalifikationsperioden komma att falla utanför lagen är enligt min mening beklagligt men lär vara. oundvikligt, då det synes angeläget att undvika bestämmelser, som kunna förutses giva upphov till svårlösta tvister. Jag vill emellertid betona, att förhållandena i nu berörda avseende böra följas med upp- märksamhet. Skulle det visa sig, å ena sidan att svårigheterna vid tillämpningen av lagen å skogsarbetare, som trots förlängningen av kvalifikationsperioden bliva berättigade till semester, väsentligen överdrivits, och å andra sidan att allt för många arbetstagare genom den utsträckta kvalifikationsperioden komma att gå förlustiga semesterrätt, torde en minskning av kvalifikationsperioden böra över- vagas.»

Rörande den föreslagna regeln om anställningsavbrotts inverkan på semes— terrätten anförde departementschefen:

»Den grundläggande bestämmelsen i lagen för rätt till semester är alltså viss ltids fortlöpande anställning. Vad som skall anses falla under en anställning eller fmed andra ord, när en anställning skall anses hava upphört, måste bedömas efter vaanliga arbetsavtalsrättsliga regler. Några bestämmelser härom kunna icke givas Ei samband med en lagstiftning enbart om en ur arbetsavtalet härflytande materiell , förmån. Det måste under sådana förhållanden, på sätt de sakkunniga och jämväl iarbetsdomstolens ordförande framhållit, vara lämpligt att införa en bestämmelse ”(om att icke alla avbrott i anställningstiden skola medföra ett brytande av kvali- "fikationsperioden. Den i sakkunnigförslaget med hänsyn härtill intagna bestäm- l melsen om att avbrott i anställningen icke skall inverka å semesterrätten, såvida ; en sådan inverkan med hänsyn till omständigheterna kan anses vara oskälig, har mötts av kritik i flera yttranden. Man har därvid åberopat, att bestämmelsen vore för vag och kunde föranleda tvister. Jag kan för min del icke finna, att den anförda kritiken är berättigad. Avsikten med bestämmelsen är, att domstolen i

ett givet fall vid konstaterandet av att avbrott i anställningen förekommit skall, om så befinnes skäligt, kunna bestämma, att detta avbrott icke skall inverka vid beräknandet av semesterrätten. Givet är, att ett sådant förordnande av domstol kan lämnas endast då fråga är om kortare avbrott i anställningstiden på grund av särskilda omständigheter. Att i en semesterlag närmare söka utforma, vilka om- städigheter som härvidlag skola tillåtas inverka, eller att lämna en mera ingående motivering till bestämmelsen än som kan hämtas ur vad de sakkunniga och arbets— domstolen ordförande anfört torde icke vara lämpligt eller möjligt. Jag kan icke föreställa mig, att bestämmelsen kan komma att föranleda många tvister, och i de fall, då den kommer i tillämpning, torde man med fullt förtroende kunna överlåta åt domstolen att träffa avgörandet. — —— _ Till vad Norrlands stufvare— 4 förbund och södra Sveriges stuvareförbund yttrat angående semesterrätten för . extra stuvare vill jag anföra, att det förefaller som om någon sammanhängande ' arbetsanställning i regel icke förekommer för dessa arbetare. Under sådana förs * hållanden kunna de extra stuvarna givetvis icke bliva semesterberättigade och den nu diskuterade bestämmelsen om den inverkan, som avbrott i arbetsanställning * får, kommer för deras vidkommande att sakna betydelse.»

I anledning av propositionen väcktes åtskilliga motioner om ändring av den karenstid, vilken av Kungl. Maj:t föreslagits såsom villkor för uppkomst av rätt till semester (I: 346 och 353; II: 487, 496, 497, 501 och 509). I två motioner (II: 487 och 497) yr'kades därjämte, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad allsidig utredning av frågan om inrät- tandet av semesterkassor.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 58):

»Utskottet förordar i likhet med departementschefen, att såsom villkor för semesterrätt skall bestämmas en viss längre tids anställning hos samma arbets- givare. Utskottet är alltså icke berett att förorda ett system med en central semesteranstalt eller med semesterkassor ordnade av det allmänna. Ej heller kan utskottet tillstyrka det i motionerna II: 487 och II: 497 framställda yrkandet om utredning i detta ämne. Därest det under lagens tillämpning skulle visa sig, att större olägenheter skulle uppkomma genom lagens konstruktion, torde såsom departementschefen framhållit frågan om inrättande av semesterkassor böra upp— tagas till förnyat övervägande.

I fråga om kvalifikationsperiodens längd vill utskottet-, under hänvisning till vad departementschefen anfört, tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att denna period skall omfatta minst etthundraåttio dagar. Utskottet kan sålunda icke förorda de i vissa här ovan nämnda motioner gjorda yrkandena, att kvalifika— tionsperioden måtte bestämmas till andra tider än vad i propositionen föreslagits.

Genom en kvalifikationsperiod av den förordade utsträckningen komma åt- skilliga arbetstagargrupper att uteslutas från de förmåner, som genom lagen givas åt övriga arbetstagare. Möjlighet föreligger dock för dessa grupper att genom förhandlingar med arbetsgivarna söka bilda särskilda semesterkassor. Därest sådana av arbetsgivarna i samråd med arbetarna bildade kassor komma till stånd inom yrken, där en sammanhängande anställningstid om sex månader i allmänhet icke uppnås, kunna jämväl dessa arbetare erhålla semester i proportion till av dem utfört arbete.»

Riksdagen godkände detta lagutskottets utlåtande.

Rättstillämpningen.

För att semesterlagen överhuvud skall bli tillämplig fordras, att det före- ligger en sammanhängande anställning. En arbetstagare, som icke fort- löpande står till arbetsgivarens förfogande, utan anställes för en eller några dagar 1 sänder och har sin frihet att när som helst övergå till annan arbets- givare, anses icke —— även om han under jämförelsevis långa perioder huvud- sakligen arbetar hos samma arbetsgivare _ ha sådan sammanhängande an— ställning, som utgör förutsättning för semesterrätt. Till belysande av detta spörsmål må omnämnas följande av arbetsdomstolen meddelade domar.

Domarna nr 88 och 89/1939. I dessa domar vilka i främsta rummet gällde * innebörden av en bestämmelse i kollektivavtal — uttalade domstolen, att vissa extra stuveriarbetare och extra kajarbetare, vilka ej kunde antagas ha skyldighet att fortlöpande stå till arbetsgivarens förfogande, icke hade sådan sammanhän- gande anställning att de på grund av semesterlagen blivit semesterberättigade. I den senare domen voro domstolens arbetarrepresentanter dock skiljaktiga och ansågo arbetarnas semesterberättigade enligt vederbörande kollektivavtal. Domen nr 56/1940. En arbetare hade av en åkeriägare anlitats såsom hjälpare åt åkeriägarens chaufförer vid lastning och hade under tiden 15 februari 1939—30 april 1940 för åkeriägarens räkning arbetat följande antal dagar varje månad, , nämligen 1939, under februari 7 dagar, mars 16 dagar, april 16 dagar, maj ' 24 dagar, juni 21 dagar, juli 24 dagar, augusti 20 dagar, september 16 dagar, oktober 23 dagar, november 21 dagar och december 24 dagar samt 1940, under . januari 23 dagar, februari 20 dagar, mars 10 dagar och april 17 dagar. Betalning för arbetet hade utgetts för varje dag eller till och med under dagens lopp, sedan beordrat arbete slutförts. Arbetaren ansågs av domstolen rättsligt sett icke haft skyldighet att stå till arbetsgivarens förfogande utan haft full frihet att när som helst taga arbete hos annan arbetsgivare. Av denna möjlighet hade arbetaren ; under den ifrågakomna tiden i viss utsträckning begagnat sig. Arbetaren ansågs därför icke ha haft sådan sammanhängande anställning, som utgör förutsättning för semesterrätt enligt semesterlagen. ' Domen nr 43/1942. En servitris hade tjänstgjort hos ett restaurangföretag och Ä anlitats dels för tillgodoseende av det ökade personalbehov, som förelegat särskilt , under veckans sista dagar, dels ock såsom vikarie för sjuk- och semesterledig per— ; sonal. Servitrisens tjänstgöring hade vissa tider pågått tämligen oavbrutet och andra tider företett betydande variationer. Fråga uppkom huruvida servitrisen, ' som under 1939 och 1940 tjänstgjort i avsevärd utsträckning (sammanlagt , omkring 240 dagar vartdera året) haft fortlöpande anställning för tjänstgöring vissa dagar i veckan och förty blivit berättigad till semester i den mån tjänst- , göringen uppgått till 16 dagar i månaden eller om tjänstgöringen föranletts av ': skilda anställningsavtal. Domstolen ansåg, att servitrisens ifrågakomna arbete i föranletts av särskilda ahställningsavtal. Emellertid fann domstolen, att servi- Ä trisen under två särskilda perioder av tjänstgöringstiden vilka var för sig ? omslutit mer än 180 dagar och under vilka servitrisen tjänstgjort såsom vikarie , för ordinarie personal —— haft sammanhängande anställning och att hon för det i under dessa perioder utförda arbetet blivit semesterberättigad. Av berörda perio- . der omfattade den ena 204 dagar och den andra 187 dagar, och antalet av de dagar, servitrisen under de båda perioderna icke utfört arbete åt företaget _— icke vid något tillfälle över mer än två dagar i följd »— utgjorde under den förra perioden 37 och under den senare perioden 36 eller således föga mer än som mot— svarade en fridag i veckan. ' I detta sammanhang märkas även arbetsdomstolens domar nr 65/1944 och 66/1944 (åkerifacket).

Till de mera svårlösta semesterrättsliga problemen och till dem som oftast 1 synes ha gett upphov till meningsskiljaktigheter hör frågan hur ett avbrott i arbetet skall inverka på arbetstagarens rätt till semester. I många fall är i oklart, huruvida en anställning fortfar under ett avbrott i arbetet, d. v. s. under tid, då inga prestationer enligt arbetsavtalet fullgöras å någondera sidan. i Och om ett avbrott i anställningen konstaterats, kan det vara tveksamt om detta bör inverka på semesterrätten. I kravet på en sammanhängande anställ- ningstid ligger ej en fordran på. att arbetstagaren därunder kontinuerligt varit i arbete. Av olika skäl kan nämligen arbetstagare under längre eller kor- tare tid vara frånvarande från arbetet med eller utan förlust av löneförmånerna, utan att anställningsförhållandet därigenom brytes. Så är i första hand fallet, då arbetstagaren blivit permitterad. Den vanligaste anledningen till permit- tering torde vara sådan arbetsbrist, som uppstår vid företag med säsongmässig drift eller följer av konjunkturvariationer eller eljest uppstår då driften till sin natur icke är sammanhängande. Permittering tillämpas emellertid även, då uppe- håll i arbetet måste ske till följd av oförutsedda händelser av teknisk eller eko- nomisk art, såsom kraftavbrott, leveransförsummelser, skada å byggnader och maskiner m. in. Andra arbetsavbrott, som ej behöva medföra avbrott i anställ- ningsförhållandet, kunna ha sin grund i arbetsinställelse (strejk eller lockout) eller ock i arbetstagarens sjukdom, havandeskap, värnplikt eller andra till arbetstagarens person hänförliga förhållanden. Ett avbrott i arbetet — men icke i anställningsförhållandet —— inverkar ej på frågan om semesterrätten i och för sig. Det kan på sin höjd inverka på storleken av den arbetstaga- ren tillkommande semesterförmånen. Annorlunda är däremot förhållandet med ett verkligt anställningsavbrott.

Arbetsdomstolen har i ett stort antal fall och i olika sammanhang haft att avgöra huruvida en anställning kan anses ha fortlöpt, oaktat några presta— tioner enligt arbetsavtalet icke fullgjorts från någondera sidan. Spörsmålet har i allmänhet gällt huruvida en arbetare vid arbetslöshet skall anses ha blivit entledigad eller endast permitterad. I det följande skall redogöras något för de fall, där denna fråga uppkommit i samband med de semester- spörsmål, som efter semesterlagens ikraftträdande dragits under arbetsdom- stolens prövning.

I domen nr 63/1940 gjorde arbetsdomstolen följande allmänna uttalande: »När på grund av arbetsbrist arbete icke längre kunnat beredas en arbetare av hans arbetsgivare, uppstår ofta fråga, huruvida arbetaren blivit entledigad från sin anställning eller allenast blivit tills vidare permitterad. Saken kompliceras därigenom att, vare sig entledigande eller permittering avsetts, det från arbets— givarens sida vanligen uttryckligen utsäges eller i varje fall underförstås att arbetaren är välkommen tillbaka i arbete, när arbetstillfälle åter uppkommer. Visserligen kan på arbetsgivaren ställas det kravet, att han klart och tydligt till- kännager vad som är hans mening. Hänsyn måste emellertid tagas både till för- hållandena i det fack, varom fråga är, och till omständigheterna i det särskilda fallet, varjämte måste fastställas, att arbetaren vid permittering har skyldighet att stå till arbetsgivarens förfogande, så att han icke på annat- håll binder sig på ett sätt, som gör det för honom omöjligt att efter kort varsel återinträda i arbetet.»

I fråga om målarfacket uttalade arbetsdomtolen i denna dom _ måste dom- stolen utgå från att en arbetare, som blivit utan sysselsättning, skulle anses ent— ledigad från sin anställning, såframt icke omständigheterna i det särskilda fallet utmärkte, att endast permittering varit avsedd. Tillgången på arbete inom målar- facket vore nämligen synnerligen ojämn, och anställningsförhållandena vore där- för också ganska lösa. I första hand sökte arbetsgivaren bereda jämn tillgång på arbete åt dem, som längst haft sysselsättning hos honom. Ett stort antal arbetare vore däremot hänvisade att söka arbete än hos den ene och än hos den undre arbetsgivaren, allt eftersom tillgång på arbete för tillfället funnes, vartill komme att arbetet vore säs-ongbetonat och att sysselsättning i regel bereddes för ett ackordsarbete i sänder. Det kunde under sådana förhållanden icke antagas, att en arbetare, som icke längre kunde erhålla arbete hos viss arbetsgivare, skulle i regel stå till dennes förfogande i avvaktan på nytt arbete hos honom. Beträffande tre i målet ifrågakomna arbetare ansåg domstolen, att några omständigheter icke förebragts, som gåve vid handen att endast permittering varit avsedd, varför _ domstolen fann att det måste antagas att dessa, när arbete icke längre kunnat ? beredas dem, blivit skilda från sina anställningar, och att, då de återtagits i arbete, nya anställningstider börjat löpa.

Med hänsyn till likheten mellan arbetsförhållandena inom målarfacket samt byggnadsindustrien har arbetsdomstolen intagit samma ståndpunkt när inom nämnda industri fråga uppkommit, huruvida en arbetare blivit avskedad eller permitterad. Härom må hänvisas till domarna 'nr 38/1941, 78/1941 och 25/1942. Enahanda princip har arbetsdomstolen i domen nr 80/1942 tillämpat beträffande . väg— och vattenbyggnadsfacket. Det kan tilläggas, att arbetsdomstolen i domarna nr 43/1941 och 44/1941 ——- vilka gällt byggnadsindustrien _ uttalat, att det inom ? nämnda industri måste anses vara regel, att ett enskilt arbetsavtal hänförde sig

till viss arbetsplats. I fråga om vissa murare, vilka arbetat hos en arbetsgivare först å en arbetsplats och sedermera efter ett uppehåll —— å annan arbetsplats, ? ansågs i enlighet härmed, att de icke haft sammanhängande anställning utan att i under uppehållet avbrott i anställningen förelegat. ; Rörande detta spörsmål må hänvisas till ytterligare följande domar, nämligen = nr 122/1939, 116/1940, 110/1941, 40/1942, 87/1942, 65/1944 och 66/1944. I samt- , liga dessa fall har arbetsdomstolen funnit att arbetarna under de tider, de stått utan arbete, varit att anse såsom skilda från anställningarna. I domen nr 56/1944 ansågs däremot att uppehåll i arbetet, förorsakade av vissa förhållanden hänförande sig till arbetstagarens person— såsom bevistande av särskild kurs, sjukdom och giftermål —— icke innefattade avbrott i anställningen.

Därest man i visst fall funnit, att ett uppehåll i arbetet icke medfört anställningens avbrytande, är härmed också klart, att tiden för avbrottet skall medräknas vid bedömande av huruvida anställningstiden uppgår till för ;. semesterrätt erforderliga 180 dagar. Om det åter konstateras, att anställ- ningsförhållandet blivit avbrutet, kan emellertid på grund av lagens avbrotts- i regel bortses från avbrottet, därest det med hänsyn till omständigheterna i skulle vara oskäligt om avbrottet finge inverka på semesterrätten. ( Att man sålunda bortser från avbrottet, innebär dock icke, att detta lik— stälies med permittering. I motsats till vad förhållandet är vid permittering, skall nämligen tiden för avbrottet icke medräknas i anställningstiden, utan ; endast de å ömse sidor om avbrottet liggande anställningsperioderna skola ' sammanräknas. Dessa anställningsperioder måste tillsammans omfatta minst , 180 dagar för att semesterrätt skall inträda (se exempelvis arbetsdomstolens dom nr 40/1942).

Arbetsdomstolen har i ett stort antal fall haft att pröva huruvida ett av- brott i anställningen skall utöva sin normala verkan i semesterhänseende eller om på grund av lagens avbrottsregel må bortses från detsamma.

Arbetsdomstolens avgöranden taga så. gott som uteslutande sikte på. fall, där avbrotten i anställningen förorsakats av växlingar i arbetstillgången. Företrädesvis har fråga varit om återkommande avbrott, föranledda antingen av arbetets säsongmässiga karaktär eller såsom inom anläggningsbran- scherna —- av arbetets egen natur att vara oregelbundet förekommande. Någon gång har emellertid domstolen haft att pröva avbrottsregelns tillämpning på. enstaka avbrott, som antingen föranletts av konjunkturförhållanden eller varit att hänföra till arbetstagarens person.

Av arbetsdomstolens avgöranden framgår till en början, att domstolen icke ansett sig kunna lösa, ifrågavarande spörsmål generellt utan att domstolen sökt sig fram från fall till fall. Några fixa regler har icke ansett-s kunna upp- ställas. I flera domar —— exempelvis nr 122/1939 och 80/1942 —— har betonats, att bedömandet endast kunde ske med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

Om än arbetsdomstolens avgöranden måste ses mot bakgrunden av om- ständigheterna i de särskilda fallen, har domstolen dock uppställt vissa normer, efter vilka den träffat sina avgöranden. Enligt domstolen avser således avbrottsregeln —— bortsett från sådana situationer, där arbetsgivaren avsiktligt åstadkommer avbrott i anställningen för att beröva arbetstagaren rätten till semester företrädesvis fall, där en arbetstagare med viss fastare anknytning till arbetsgivarens företag drabbas av ett anställningsavbrott, som vid jämförelse med längden av hans föregående anställning framstår så- som mindre betydande. Av två. anställningsperioder är det i främsta rummet den första perioden, som i fråga om längden skall jämföras med avbrottet. Är den första perioden lång i förhållande till avbrottet, kan anledning före— ligga att bortse från avbrottet; är den första perioden kort är det vid be- dömande av rätt till semester för denna period av mindre betydelse att" den senare perioden är lång. Helt och hållet kan dock icke bortses från den se— nare periodens längd. Sälunda har arbetsdomstolen i ett fall (nr 11/1943) till arbetstagarens förmån fäst visst avseende vid den omständigheten, att den senare anställningsperioden omfattade 179 dagar eller endast en dag mindre än som för närvarande fordras för semesterrätt. I en annan dom (nr 22/1944) har emellertid avbrott ansetts böra öva sin normala verkan i semesterhänse- ende, oaktat den senare anställningsperioden uppgått till 174 dagar. Vid jäm- förelsens genomförande måste fastheten i arbetstagarens anknytning till före- taget beaktas. Där en mycket fast sådan anknytning föreligger, har dom- stolen ansett det vara skäligt att bortse även från ett tämligen långt avbrott i anställningen. Ju lösare åter anknytningen till företaget är desto kortare måste avbrottet vara, om det icke skall inverka på semesterrätten. Särskild anledning till restriktiv tillämpning av avbrottsregeln har ansetts föreligga i sådana fall, där yrkande framställts att med tillämpning av densamma anställ-

ningsperioder skola. få. sammanläggas, som var för sig understiga 180 dagar. Arbetsdomstolen har således över huvud icke velat medge, att med stöd av avbrottsregeln semesterrätt uppnås genom sammanräknande av ett flertal mer eller mindre tillfälliga anställningar av kort varaktighet _ under 180 dagar —— skilda åt genom avbrott av olika längd. Icke ens om de kortvariga anställningarna brukat vara mera regelbundet återkommande, har domstolen ansett sig böra medge dylikt sammanräknande.

Den omständigheten, att arbetstagaren själv vållat avbrott i anställningen, utesluter enligt arbetsdomstolen icke avbrottsregelns tillämpning. I detta fall måste emellertid strängare krav uppställas, när det gäller att bedöma, 5 huruvida avbrottets regelrätta inverkan i semesterhänseende skulle medföra Å oskäligt resultat (nr 14/1944).

Till närmare belysning av hur arbetsdomstolen tillämpat ovan angivna nor— mer må följande anföras.

När fråga är om företag, som med en tämligen fast arbetarstam har en stadigvarande industriell drift, vari säsongavbrott förekomma, har arbetsdom— stolen (nr 122/1939) ansett sig böra taga hänsyn dels till det antal år, var- under vederbörande arbetstagare haft arbete hos företaget, dels till antalet , anställningsdagar varje är, dels till längden av de avbrott i anställningen som tidigare ägt rum, dels ock till längden av det ifrågakomna avbrottet. I en- ' lighet härmed har domstolen beträffande vissa arbetstagare med fastare an- :knytning till företaget bortsett från avbrott som varat upp till 89 dagar, medan domstolen i fråga om andra arbetstagare vid samma företag ansett av— brott om 82—89 dagar böra ha sin normala inverkan på semesterrätten. I ' ett annat fall (nr 110/1941) har domstolen beträffande ett företag inom såg— verksindustrien —— vilket berett vissa arbetstagare, som sedan flera år till- baka under säsongerna arbetat för företagets räkning, arbete ena året högst 195 dagar och följande är högst 126 dagar — funnit, att avbrotten, som mellan ) de båda förevarande arbetsperioderna uppgått till 128 dagar eller mera, voro ( av sådan längd att från desamma icke kunde bortses. ' När avbrott inträffat tämligen kort tid efter det arbetstagaren första gången vunnit anställning hos arbetsgivaren, har domstolen ansett jämförelsevis kortvariga avbrott böra inverka på semesterrätten. Härutinnan må hänvisas till domarna nr 74/1942 (transportarbetarfacket) och 11/1943 (fiske), där domstolen ansett det icke oskäligt, att avbrott om 44 respektive 38 dagar finge utöva sådan inverkan. Den omständigheten att arbetstagaren efter vunnen återanställning varit sysselsatt hos arbetsgivaren under en jämförelsevis lång period (335 dagar) har 1 domen nr 74/1942 ansetts sakna betydelse.

Även om en arbetstagare år från år av samma arbetsgivare intagits 1 arbete, men arbetet varit uppdelat på ett flertal kortvariga anställningsperioder, har arbetsdomstolen, oaktat avbrotten stundom varit av ringa längd, ansett att ut- rymme för avbrottsregelns tillämpning i allmänhet icke funnes. Härutinnan hänvisas till domarna nr 114/1940 (postorderaffär), 81/1941 och 22/1944 (fiske), '43/1942 (restaurangfacket) samt 87/1942 (konservindustri). Allenast i ett fall

(nr 11/1943) har medgetts sammanläggning av anställningsperioder av mindre längd än 180 dagar. I detta fall omfattade avbrottet icke mer än 20 respektive 21 dagar och den efterföljande anställningsperioden uppgick, såsom redan nämnts, till 179 dagar eller endast en dag mindre än som fordras för förvär- vande av semesterrätt.

Beträffande sådana avbrott, som särskilt inom anläggningsbranscherna för— anledas av arbetets oregelbundna natur, har arbetsdomstolen ansett sig kunna bortse från avbrott, som i två fall (nr 42/1941 och 80/1942) uppgått till 41 res- pektive 49 dagar, i två fall (nr 67/1940 och 80/1942) till mellan 30 och 40 dagar, i tre fall (nr 63/1940, 43/1941 och 20/1942) till mellan 20 och 30 dagar samt i fyra fall (nr 6771940 och 20/1942) till mindre än 20 dagar. I alla övriga fall har domstolen funnit det icke vara oskäligt, om avbrottet finge utöva in- verkan å semesterrätten, och i dessa fall har avbrottet varat lägst 26, 39, 44, 45 och 47 dagar (nr 80/1942). När arbetsdomstolen ansett sig kunna bortse från ett avbrott om 49 dagar, har fråga varit om en arbetstagare inom väg- och vattenbyggnadsfacket, vilken först varit anställd 593 dagar utan att något en- hetligt avbrott i anställningen ägt rum under denna tid samt efter ett avbrott å 38 dagar vunnit återanställning, som varat 73 dagar, då ett nytt avbrott om 49 dagar inträffat, vilket avbrott efterföljts av en ny anställning om 141 dagar. I detta fall bortsågs även från avbrottet om 38 dagar. Det avbrott om 41 dagar (inom byggnadsindustrien), från vilket arbetsdomstolen har bort- sett, inföll mellan två anställningsperioder, av vilka den förra uppgick till omkring 10% månad och den senare till 117 dagar. Dessförinnan hade arbets— tagaren vid olika tillfällen haft anställning hos arbetsgivaren. De avbrott uppgående till 31——33 dagar, från vilka domstolen ansett sig böra bortse, inföllo före anställningsperioder, som under 1941 omfattat 150—158 dagar, och föregingos närmast av anställningsperioder under samma år om 88—93 dagar. Att märka är emellertid att sistnämnda anställningsperioder genom avbrott, växlande mellan 15 och 25 dagar, skilts från tidigare under 1940 in— fallande anställningsperioder om 194—347 dagar samt att vederbörande , arbetsgivare själv bortsett från dessa avbrott och berett arbetstagaren se— mester för den första perioden 1941, d. v. s. den period som omfattat 88— 93 dagar. Arbetsdomstolen uttalade, att denna arbetsgivarens åtgärd inne— bure en riktig tillämpning av avbrottsregeln samt att vid sådant förhållande arbetstagarnas anställning'under 1940 och den första anställningsperioden under 1941 måste betraktas såsom en sammanhängande anställning. Vad angår de avbrott upp till 45 dagar, vilka av arbetsdomstolen ansetts böra få utöva sin normala verkan i semesterhänseende, framgår, att avbrottet om 26 dagar närmast föregicks av en anställningsperiod om 93 dagar samt efter- följdes av en anställningsperiod, som omfattade 150 dagar. Båda de ifråga- komna anställningsperioderna understego således 180 dagar, vilket ock av arbetsdomstolen framhölls. Avbrottet om 39 dagar inföll mellan två anställ— ningsperioder, av vilka den förra perioden omfattade 206 dagar och den se- nare 80 dagar. I fråga om det avbrott, som uppgick till 44 dagar, voro mot- svarande anställningsperioder 236 respektive 73 dagar.

Arbetsdomstolens arbetarrepresentanter ha regelmässigt intagit en för arbetstagarparten förmånligare ståndpunkt än domstolens övriga ledamöter. Bortsett från fall, där fråga varit om flera mera tillfälliga, kortvariga anställ- ningar, ha domstolens arbetarrepresentanter nämligen fäst avgörande vikt vid avbrottens längd samt i enlighet med arbetsdomstolens praxis före semesterlagens tillkomst (jfr domen nr 126/1932) -— dragit en gräns vid 13 veckor. Om avbrottet ej överstigit 13 veckor, ha således dessa ledamöter velat bortse från detsamma. Har avbrottet däremot varat längre tid än 13 veckor, ha dessa ledamöter låtit avbrottet få inverka på semesterrätten.

Till närmare utrönande av hur avbrottsregeln tillämpats av arbetsdom- stolen har kommittén låtit verkställa en översikt av domstolens avgöranden på detta område. Denna översikt finnes såsom bilaga 4 fogad till kommitténs betänkande.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

För övervägande antalet av de arbetstagare, vilkas anställningsförhållan- den vid årsskiftet 1942/1943 reglerades genom kollektivavtal, gälla i fråga om de grundläggande förutsättningarna för uppkomst av semesterrätt samma regler som enligt lagen. Av de 1 041 600 arbetstagare, som falla under kollek- tivavtal i vilka landsorganisationens fackförbund äro avtalsparter, äro lagens bestämmelser normgivande för närmare 800000 arbetstagare. Lagens regler tillämpas inom jordbruket och skogsbruket samt inom industrigrupperna malmbrytning och metallindustri, träindustri, pappersindustri (ej grafisk in- dustri), textilindustri, kemisk-teknisk industri, byggnadsämnesindustri, socker- industri, torvindustri samt glas- och porslinsindustri. Inom gruppen jord- och stenindustri är lagen likaså normgivande med undantag dock i viss ut- sträckning för detaljgruppen stenbrott och stenförädling. För arbetstagarna förmånligare kvalifikationsbestämmelser gälla inom gruppen grafisk industri, vissa delar av gruppen livsmedelsindustri (bland annat bagerier och brygge— rier) samt i mindre utsträckning för gruppen beklädnadsindustri (skrädde— rier). Inom gruppen läder—, hår- och gummivaruindustri finnas för arbets- tagarna förmånligare kvalifikationsregler för viss del av gruppen sadelmake— rier och tapetserarverkstäder. Särskilda kvalifikationsbestämmelser gälla för detaljgrupperna husbyggnadsverksamhet, måleri, bleck- och plåtslageri samt i mindre utsträckning väg- och vattenbyggnad. I fråga om statliga verk och arbeten tillämpas i huvudsak semesterlagens kvalifikationsbestämmelser ehuru med en del modifikationer beträffande järnvägar och försvarsverk, medan för gruppen kommunala verk och arbeten gälla i viss mån förmånligare kvalifikationsbestämmelser. Inom gruppen handel tillämpas i allmänhet lagens kvalifikationsbestämmelser, likaså inom transportväsendet med undantag dock för lastning och lossning i hamnar. Mindre stränga kvalifikationsbestämmel— ser förekomma vidare inom frisörfacket och skorstensfejarfacket samt i viss utsträckning för musiker, restaurangenställda ävensom för fastighetsarbetare. Villkoren för uppkomsten av semesterrätt enligt de kollektivavtal, som ha

från lagen avvikande regler, äro naturligen skiftande. Enligt avtal för hus- byggnadsverksamheten (murare, träarbetare, parkettläggare och byggnads— grovarbetare) ävensom för målerifacket samt bleck- och plåtslagerifacket gäller ett helt annat system än lagens, nämligen ett semesterkassesystem.

För byggnadsindustriens vidkommande regleras arbetarnas semesterför- hållanden genom ett av svenska byggnadsindustriförbundet med svenska byggnadsträarbetareförbundet, svenska murareförbundet samt svenska grov— och fabriksarbetareförbundet den 30 januari 1940 träffat särskilt kollektiv— avtal rörande semester, med däri senare vidtagna ändringar. Avtalet gäller endast för arbetare, som tillhör något av de avtalsslutande arbetarförbunden * och avser blott arbete, som omfattas av det mellan nämnda avtalsparter slutna ? riksavtalet för byggnadsindustrien. Annat arbete berättigar i princip icke till semester enligt avtalet. Undantag har dock gjorts för väg- och vattenbygg- nadsarbetare. En arbetare, som hos samma arbetsgivare utfört både dylikt arbete och arbete, vilket omfattas av byggnadsavtalet, kan nämligen för att överhuvud uppnå det arbetskvantum, som enligt avtalet fordras för semester- rätt, få tillgodoräkna sig även den tid, då väg- och vattenbyggnadsarbete ut— förts, ehuruväl han icke enligt semesteravtalet intjänar någon semesterlön på sådant arbete.

Förutsättning för semester är att arbetaren under ett kalenderår (kvalifika- tionsåret) hos en eller flera arbetsgivare utfört byggnadsarbete minst 900 ordinarie arbetstimmar. Allenast sådan arbetstid, som finnes antecknad i det särskilda, för kalenderår gällande semesterkort, vilket enligt vad nedan sägs skall utfärdas för varje arbetare, tillgodoräknas arbetaren i semesterhänse- ende. Med arbetad tid jämställes tid, för vilken väntetidsersättning avtals- enligt utgått, samt tid, som enligt 4 % andra stycket semesterlagen räknas som privilegierad frånvaro. Även militär beredskapstjänstgöring _ enligt 28 5 1 mom. värnpliktslagen —— må under vissa förutsättningar räknas som arbetad tid för prövning av huruvida 900 timmars byggnadsarbete uppnåtts. Arbetare, som icke utfört 900 timmlars byggnadsarb-ete men som hos samma arbets- givare under kvalifikationsåret utfört dylikt arbete jämte väg- och vattenbygg- nadsarbete i sammanlagt minst 900 timmar, äger, såsom redan antytts, för att bli kvalificerad till semester tillgodoräkna sig så mycket av sistnämnda arbete, att han uppnår 900 arbetstimmar.

Arbetare, som till följd av sitt arbete under kvalifikationsåret förvärvat semesterrätt, erhåller under följande kalenderår semester i förhållande till det utförda arbetets mängd så, att 900 arbetstimmar berättiga till 6 dagars ledighet, och varje ytterligare 170 arbetstimmar medföra rätt till ytterligare en dags ledighet. 1 920 arbetstimmar berättiga således till 12 dagars ledighet, vilket är den längsta som är medgiven.

I fråga om semesterns förläggning under året gäller, att semestern —— så- vida icke annat överenskommes —— skall förläggas till tiden april—oktober. Arbetsgivaren äger i sista hand bestämma, när under angivna tidsperiod se- mestem skall utgå.

|

i

Den semesterlön, som arbetaren intjänar genom sitt arbete, skall inbetalas till en särskild av byggnadsindustriförbundet ägd semesterkassa, benämnd Byggförbundets semesterkassa. Till denna kassa skall arbetsgivaren för varje hos honom anställd arbetare inleverera vissa s. k. semesterören för varje timme, under vilken arbete utförts av sådan beskaffenhet, att det kvalificerar till semester enligt semesteravtalet. Dessa semesterören varierade 1943 mellan högst 11 och lägst 4,5 öre beroende på vederbörande arbetares tim- lön. När timlönen jämte det rörliga tillägget uppgick till 2 kronor 6 öre (1:71 + 0:35) var semesteröresantalet per timme 11; och när timlön jämte rörligt tillägg uppgick till 1 krona 33 öre (1: 10 + 0: 23) skulle för varje arbets- timme 4,5 semesterören inbetalas till kassan.

Såsom nämnts skola semesterören inbetalas till kassan endast för sådan arbetad tid som hänför sig till arbete enligt byggnadsavtalet. Om arbetare under samma kalendermånad utfört både byggnadsarbete och annat arbete under tillhopa minst 16 dagar, skola alltså semesterören inbetalas blott för byggnadsarbetet. För övrigt arbete utgår, därest jämlikt lagen semester- rätt föreligger, en dags semesterlön minskad med det belopp, som i form i av semesterören inbetalats till kassan. I fråga om väg- och vattenbygg- ; nadsarbete föreskrives särskilt, att semesterlönen skall beräknas på den för ? sådant arbete förvärvade inkomsten.

Semesterberättigad arbetare äger vid semesterns inträde utbekomma det

_ belopp, vilket i semesterören sammanlagt inbetalats av de arbetsgivare, hos

vilka arbetaren under kvalifikationsåret varit anställd. För att arbetaren skall bli berättigad att utfå inbetalda semestermedel fordras i enlighet med det ovan anförda att dessa belöpa sig på minst 900 arbetstimmar. Har arbets- tid, för vilken semesterören skolat inbetalas till kassan, antecknats på arbe- tarens semesterkort utan att motsvarande semestermedel blivit inbetalda, skola utan hinder härav övriga till kassan inlevererade semestermedel utbe- talas till arbetaren, om de inbetalda semestermedlen motsvara minst 900 arbetstimmar. Även om i fall som sist nämnts inbetalda semestermedel icke skulle uppgå till belopp, motsvarande minst 900 arbetstimmar, må arbetaren likväl utfå. inbetalda semestermedel, därest det visas att den bristande inbe- talningen till kassan berott på arbetsgivarens insolvens eller annan omstän- dighet över vilken arbetaren icke kunnat råda.

Rörande det tekniska förfarandet vid bestämmande av semesterrättens innehåll för de olika arbetarna gäller följande. För varje arbetare skall för varje kalenderår utfärdas ett särskilt semesterkort. Korten, som tillhanda- hållas av kassan, utfärdas av vederbörande fackförening. Vid semesterkorts utfärdande skall fackföreningen å detsamma anteckna arbetarens fullständiga namn, adress, födelsedata och medlemsnummer i det fackförbund, till vilket arbetaren hör. På kortet skall arbetaren egenhändigt teckna sitt namn. Se- mesterkortet överlämnas till arbetsgivaren i samband med att arbetaren till- träder en anställning. Är arbetaren anställd vid årets början, då kortet ut- färdas, kan fackföreningen överlämna kortet direkt till arbetsgivaren. Arbets—

givaren skall förvara semesterkortet till kvalifikationsårets slut eller, om arbetarens anställning dessförinnan upphör, till anställningens upphörande—J

När arbetarens anställning upphört, skall arbetsgivaren inom 8 dagar där! efter å semesterkassans postgirokonto insätta vederbörliga semesterören sam *" inom samma tid tillhandahålla arbetaren eller fackföreningen semesterkortet å vilket arbetsgivaren då skall ha antecknat vederbörandes anställningsperiod antalet ordinarie arbetstimmar, antalet timmar privilegierad frånvaro, inbe talda semestermedel samt dag för inbetalningen.

För arbetare, som är anställd vid årsskiftet, skall arbetsgivaren senast de 1 februari å kassans postgirokonto insätta de semestermedel, vilka belöpa föregående år; och med dessa medel få icke sammanföras medel för det nya året. Samtidigt skall arbetsgivaren avsluta sådan arbetares semesterkort d. v. s. å kortet anteckna de ovan i nästföregående stycke omförmälda uppe gifterna samt nedsummera timantalet och ange antalet semesterdagar. De avslutade kortet överlämnas till arbetaren, som i sin tur överlämnar det tilll; fackföreningen. Semesterkort för arbetare, som vid årsskiftet icke har arbetet inom byggnadsfacket, avslutas av fackföreningen. Samtliga för visst år gäl—i lande semesterkort skola före den 15 februari nästpåföljande år vara över- lämnade till fackföreningen, oavsett om vederbörande kort berättigar till se— mester eller ej.

Fackföreningen skall granska semesterkorten och för varje kort, som be— rättigar till semester, utfärda och till arbetaren utlämna en verifikation, vari semesterrätten bestyrkes, samt därefter översända kortet till postgirokontoret. Övriga kort återställas till kassan.

I fråga" om semesterförmånens tillgodogörande är det ordnat på följande sätt. Om arbetare under semesterperioden har anställning hos arbetsgivare, ansluten till byggnadsindustriförbundet, skall arbetaren, för att få semester- ledighet för arbetsgivaren förete den verifikation, som han erhållit av fack— föreningen. Sedan tiden för semesterledigheten blivit bestämd, skall arbets.— givaren å förenämnda verifikation lämna intyg om tiden för semesterns början. Därefter översändes verifikationen via vederbörandes fackförening till post- girokontoret. Postgirokontoret, som skall kontrollera huruvida semesterrätt föreligger, översänder direkt till arbetaren den semesterersättning, till vilken denne är berättigad, samt översänder sedermera semesterkortet till kassan. Å talongen till utbetalningskortet skall antecknas huru många dagars semester— ledighet vederbörande äger erhålla samt semesterersättningens storlek. Hela semesterersättningen utbetalas på en gång, även om semesterledigheten upp— delas. Därest semesterledigheten icke uttages i ett sammanhang, skall arbe— taren överlämna talongen till arbetsgivaren, som å talongen skall göra ans teckning om den bekomna semesterledigheten.

Arbetaren kan emellertid utfå semesterersättning även annorledes än i samband med semesterledighet, nämligen vid arbetslöshet, sjukdom eller militärtjänstgöring, som är av minst samma längd som semesterledigheten, ävensom i samband med semester inom annan bransch. Förutsättning för

semesterersättnings erhållande i dylikt fall är att det förhållande, som be- rrättigar till semesterersättning utan samband med ledighet, intygas av den fackförening till vilken arbetaren är ansluten. Semesterersättning utbetalas idOCk icke vid arbetslöshet under januari och februari. Fackföreningen äger vidare i fråga om mars månad vägra utfärda intyg för erhållande av semester- ersättning. Om semesterersättning utbetalas på. grund av fackförenings in- tyg, skall arbetaren anses ha på en gång uttagit hela den honom tillkommande semesterledigheten. Inbetalda semestermedel kunna även utbetalas till av- liden semesterberättigad arbetares efterlevande. Frågan härom avgöres av ibyggnadsindustriförbundet efter prövning i varje särskilt fall. Ansökan skall %göras av vederbörande fackförbund.

Semesterkassans administrationskostnader bestridas i första hand av de semestermedel, som icke kunnat uttagas emedan vederbörande arbetstagare icke uppnått minst 900 arbetstimmar, samt sådana inbetalda semesterören, som icke uttagits under året efter kvalifikationsåret. Dessa medel tillfalla alltså kassan. För den händelse de medel, som sålunda tillfalla kassan, icke skulle förslå till gäldandet av administrationskostnaderna, må utdebitering ske hos samtliga de arbetsgivare som begagna kassan.

Enligt riksuppgörelsen för bleck- och plåtslagerifacket ha Sveriges bleck- och plåtslagarmästareförbund samt svenska bleck- och plåtslagareförbundet med postsparbanken bildat en semestersparklubb, kallad Bleck och Plåts Semestersparklubb, i vilken samtliga arbetare som arbeta efter lokal- avtal, vari riksavtalets semesterbestämmelser ingå, obligatoriskt äro med- lemmar. Semestersparklubben har ett girokonto i postsparbanken, och å. detta konto skall arbetsgivaren för varje arbetare inom 8 dagar från varje ;avlöningstillfälle insätta visst belopp för varje timme ordinarie arbetstid [under den senast förflutna arbetsveckan. För arbetare, som innehaft sin anställning hos arbetsgivaren sedan minst 180 dagar, skall lika med arbetad tid anses sådan privilegierad frånvarotid som avses i 4 å andra stycket semesterlagen. Samtidigt med att arbetsgivare inbetalar föreskrivna semester- belopp skall han till postsparbanken översända en förteckning enligt fast— ställt formulär, upptagande för varje arbetare bland annat namn, fackför- ;eningsnummer och det belopp, som inbetalats i semestermedel.

Sedan förteckningen (»insättningslistan») jämte tillhörande medel in- jkommit till postsparbanken, bokföres insättningen å ett för varje arbetare jupplagt sparkonto. För kontroll skall postsparbanken veckovis till en av fack- föreningen utsedd kassakontrollant översända kontoutdrag; och arbetarna äga hos kassakontrollanten kontrollera insättningarnas riktighet.

3. Den tidsperiod, vilken skall utgöra beräkningsgrund för semesterlönens iintjänande eller med andra ord kvalifikationsåret —— är förlagd till tiden iden 1 april—31 mars. Den semester, som intjänats under kvalifikatiönsåret, [skall förläggas till därpå följande tidsperiod den 15 april—30 september. Den Inärmare tiden för semesterns förläggning bestämmes genom överenskom- melse mellan arbetsgivaren och arbetaren. Vid bristande överenskommelse kan tiden bestämmas av representanter för parternas organisationer.

Semesterdagarnas antal är beroende på. det belopp, som finnes insatt på respektive arbetares semestersparkonto. Det antal dagar, semestern skall utgöra, erhålles genom att dividera insatt belopp med 17. Den genomsnitt- liga semesterlönen beräknas alltså till 17 kronor per dag. Arbetaren är dock berättigad uttaga semester med en dag för varje kalendermånad under kvali- fikationsåret, varunder han arbetat 16 dagar.

Semesterlönen skall utbetalas till arbetaren vid semesterns början. Ut- tagning sker efter uppsägning å särskild blankett, å vilken arbetsgivaren och den ovan omförmälde kassakontrollanten skola bekräfta, att semester— medlen må utbetalas. Därest arbetaren icke har arbete vid den tidpunkt semestern skall uttagas, har han rätt att senast den 1 oktober utfå intjänta semestermedel. I detta fall skall kassakontrollanten vitsorda att medlen må uttagas. Till arbetare, som under semesterperioden lider av långvarig sjuk- dom eller fullgör värnplikt, kan semesterlön utbetalas även om han ej erhåller semester »i vanlig mening». I dessa fall skall kassakontrollanten intyga att utbetalning får ske.

I händelse av arbetarens dödsfall tillfalla å den avlidnes semestersparkonto innestående medel hans rättsinnehavare.

Därest arbetsgivaren icke, då arbetare skall börja sin semester, till fullo inbetalat arbetaren tillkommande semesterlön, äger arbetaren rätt till vänte- tidsersättning, dock för högst 14 dagar, räknat från och med fjärde dagen efter att anmaning skett.

Arbetare får under inga förhållanden för annans räkning utföra avlönat arbete under semesterledigheten. Bryter arbetare häremot blir han skyldig till semestersparklubben återbetala utbekommen semesterlön. Dylikt belopp ävensom räntan på de i semestersparklubben insatta semestermedlen — vilka skola fonderas å särskilt konto skola för administrativa ändamål användas för semestersparklubbens räkning.

Semesterkassebestämmelserna för målarfacket ha i stort sett samma inne- håll som motsvarande bestämmelser för bleck- och plåtslagerifacket.

Enligt de nu berörda kollektivavtalen ha möjlighet skapats för arbetare att i semesterhänseende sammanräkna arbetsperioder hos olika arbetsgivare. Samma möjlighet har —— utan att semesterkassesystem tillskapats —- i viss mån beretts arbetarna inom gat—, kant-, stor- och finstensindustrien. I kollek- tivavtal mellan Sveriges granitindustriförbund och svenska. stenindustri— arbetareförbundet stadgas således, att semesterersättning utgår med 4,2 % å arbetarens intjänade nettoavlöning, att arbetare skall anses kvalificerad till semesterersättning, därest han under kvalifikationsåret uppnår en samman- lagd inkomst av minst 200 kronor för arbete inom stenindustrien samt att arbete hos någon av granitindustriförbundets medlemmar räknas arbetaren tillgodo såsom kvalifikation för semestern. Vidare föreskrives i avtalet, att semestern om möjligt skall förläggas till månaderna maj—september. Me- ningen synes vara, att arbetaren skall beredas semester in natura och därvid

för den händelse han under kvalifikationsåret arbetat hos olika medlemmar av granitindustriförbundet —— på en gång utfå under kvalifikationsåret in- tjänad semesterersättning. Stenindustriarbetarförbundet har i avtalet åtagit sig att hålla arbetsgivare skadeslös, därest han genom krav på semesterersätt- ning från medlem av arbetarförbundet skulle åsamkas utgifter utöver 4,2 % av den nettoförtjänst, arbetaren uppnått hos den ifrågakomne arbetsgivaren.

Övriga kollektivavtal, som ha från semesterlagen avvikande kvalifikations- bestämmelser, stå alla på. samma ståndpunkt som lagen därutinnan, att anställningen eller arbetet hos den enskilde arbetsgivaren är avgörande för frågan huruvida semesterrätt uppkommer eller ej. Flertalet avtal ansluta sig tämligen nära till lagens regler. De förändringar, som vidtagits i dessa bestå huvudsakligen däruti, att dels karenstidens längd i vissa. fall förkortats, dels kravet på visst antal arbetsdagar per månad frångåtts, dels ock, genom där- för lämpad avfattning av lagens avbrottsrege—l, möjlighet getts att i stor ut— sträckning bortse från avbrott i anställningen med därav följande rätt för arbetaren att i vidgad omfattning sammanlägga olika arbetsperioder. Även andra vägar ha emellertid beträtts när det gällt att göra det lättare för arbe— taren att kvalificera sig till semester. Så ha exempelvis i några fall med anställning under viss tid jämställts sammanlagda antalet arbetsdagar under en längre tidsperiod. I andra fall har rätten till semester gjorts beroende av att anställning vunnits före viss tidpunkt.

Exempel på avtal med kortare karenstid än lagens är riksavtalet för frisör- yrket. Enligt detta äger biträde, som innehaft sin anställning sedan minst fyra månader, rätt till semester, och semestern utgår med en dag för varje kalendermånad anställningen varat, dock med minst 6 arbetsdagar. Rätt till semesterersättning enligt lagens regler tillkommer biträde efter fyra månaders sammanhängande anställning. Lämnar biträde sin anställning före utgången av löpande kvalifikationsår (1 juni—31 maj) eller innan semestern för detsamma erhållits, äger arbetsgivaren vid semesterersättningens utbe- talande räkna sig till godo, vad han i följd av avtalets bestämmelser i semester- lön utgett utöver vad som följer av lagens bestämmelser.

Kortare karenstid än 180 dagar finnes i riksavtalet för restaurangtjänstemän samt i åtskilliga lokalavtal inom livsmedelsindustrien, särskilt i avtal för bage- rier, konditorier, charkuterier, spisbröds— och makaronifabriker. I avtal mellan å ena sidan Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter och restau- ranternas arbetsgivareförening samt å andra sidan tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger stadgas således att vid säsongföretag, som hålles öppet under sommarmånaderna, varje anställd erhåller vid tre månaders anställning och däröver en semesterdag för varje full anställningsmånad. Ett lokalt bageriavtal innehåller, att arbetstagare, som varit anställd hos samma arbetsgivare i tre månader, erhåller 3 dagars semester med full avlöning. Enligt andra lokalavtal erhåller arbetstagare, som varit anställd å samma arbetsplats minst tre månader, 6 arbetsdagar sammanhängande semester med bibehållande av lön. I en del fall — där semesterrätt uppkommer efter tre

månaders anställning -— uppställes som villkor för rätt till semesterersätt- ning vid anställningens upphörande, att arbetaren å platsen haft fem måna- ders sammanhängande anställning räknat från den 1 juni föregående år. I andra fall fordras för rätt till semester efter tre månaders anställning, att arbe- taren vid viss tidpunkt, exempelvis den 1 maj, uppnått en sådan anställnings- tid. Några avtal medge rätt till 6 dagars semester efter fem månaders an- ställning. I flera avtal avseende kooperativa föreningar stadgas, att därest arbetare förflyttas från en kooperativ förening till annan sådan, den överens- kommelse bör träffas mellan de berörda föreningarna att arbetaren garan- teras semester som om han varit anställd hos ett och samma företag. För några hudhandelsfirmor gäller, att arbetare, som under kvalifikationsåret (1 juni—31 maj) har 36 veckors effektiv arbetstid, äger rätt till 12 dagars semester och arbetare med 25—36 veckors effektiv arbetstid rätt till 6 dagars semester. Arbetare, som arbetat mindre än 25 veckors effektiv arbetstid, äger med utgångspunkt från den fordran, som uppställes för full semester, utfå semester i förhållande till den arbetade tiden. Enligt ett stort antal avtal påverkas icke semesterrätten av sådana avbrott i anställningen, som icke varat mer än tre månader. I kollektivavtal mellan musiketablisse- mentens förening och svenska musikerförbundet avseende restaurangmusiker stadgas, att medlem av kapell i Stockholm, Göteborg och Malmö med daglig tjänstgöring och engagement om minst tre månader under vintersäsongen skall åtnjuta. en fridag i månaden utan avdrag å lönen. Förutsättning här— för är dock, att musikerförbundet eller dess lokalavdelning i respektive stad kan ställa annan fullgod musiker till förfogande.

Möjlighet att förvärva, semesterrätt innan en fortlöpande anställningstid av 180 dagar uppnåtts ge några avtal av mindre räckvidd inom väg— och vatten- byggnadsfacket därigenom att de innehålla bestämmelser, att vid beräkning av det antal dagar, som avses i 3 % första, stycket semesterlagen, anställnings- tid under pågående och närmast föregående år skall sammanräknas, såvida avbrottet i anställningen icke överstiger fyra månader.

I några kollektivavtal uppställes —— i likhet med det ovan berörda. avtalet för hudhandelsfirmor — såsom villkor för uppkomsten av semesterrätt, att arbetaren inom viss tidrymd utfört visst antal arbetsdagar. Så är fallet bland annat med riksavtalet för bryggerierna. Enligt detta avtal gäller såsom huvudregel, att lagens kvalifikationsbestämmelser skola tillämpas. Emeller- tid stadgas tillika att extra arbetare skall —— även om han ej uppnått en fort- löpande anställningstid av 180 dagar efter en sammanlagd tjänstetid av tolv månader under tre på varandra följande år vara berättigad till semester- ersättning, motsvarande lön för 48 timmar, varefter under följande år dylik ersättning utgår för en semesterdag för varje fullgjorda två månader med minst 16 arbetsdagar per månad. Enligt de regler, varom överenskommelse träffats mellan till svenska städernas förhandlingscrganisation anslutna kom- muner och svenska kommunalarbetareförbundet, är arbetstagare semester- berättigad sedan han _innehaft pågående anställning hos kommunen under

! 1, l l l

minst 180 dagar i en följd eller eljest under de sistförflutna nio månaderna utfört arbete i tillsammans 150 arbetsdagar. För statens järnvägars ban» och byggnadsarbetare må, i den mån så för vederbörande arbetare ställer sig för- månligare, antalet semesterdagar beräknas sålunda: 6 söckendagar per kalen- derår efter antingen minst 240 dagars arbete under de senast förflutna tolv månaderna eller minst 180 dagars arbete i medeltal per år under de senast förflutna tre kalenderåren; 9 söckendagar per kalenderår efter antingen minst 240 dagars arbete i medeltal per år under de senast & förflutna tre kalenderåren eller minst 180 dagars arbete i medeltal per

år under de senast förflutna sex kalenderåren; 12 söckendagar per kalenderår efter minst 240 dagars arbete i medeltal per år under de senast förflutna sex åren. Enligt avtal för kafépersonalen i Stockholm äger tillfällig personal med regelbundet återkommande tjänstgöring efter ett års anställning hos en och samma arbetsgivare åtnjuta semester under en dag, därest tjänstgöringen fullgjorts med en dag per vecka, med två dagar, därest tjänstgöringen fullgjorts med två dagar per vecka, samt tre dagar, därest tjänstgöringen fullgjorts under tre dagar per vecka o.s.v. Sådan tillfällig personal, som hos samma arbetsgivare varit anställd två år eller där- utöver, äger för varje fall som nyss nämnts årligen åtnjuta dubbla antalet semesterdagar.

För stuveriarbetare hos företag, anslutna till Norrlands stufvareförbund och södra Sveriges stuvareförbund, gäller som huvudregel, att semester utgår enligt lag. Emellertid stadgas att arbetare, som genom 180 dagars fortlöpande anställning förvärvat semesterrätt, men som enligt lagens regler icke kvalifi- cerat sig till sex semesterdagar, är berättigad till semesterlön uppgående till minst 2 % av arbetarens inkomst under nästföregående år. Detta stadgande gäller dock blott för medlemmar i den ordinarie kåren och för sådana extra arbetare som ha skyldighet att stå till arbetsgivarens förfogande. Ett avtal mellan kanalflottans rederiförening och vissa avdelningar av svenska trans- portarbetareförbundet innehåller, att i semesterersättning -— oavsett vad lagen föreskriver — utgår ett belopp, motsvarande 4 % å under ordinarie arbetstid intjänad lön. Semesterersättningen utbetalas samtidigt med betalningen av varje särskild arbetsräkning.

I flertalet av svenska sadelmakare- och tapetserareförbundets lokalavtal föreskrives, att arbetare, vars anställningstid ej berättigar honom till semester enligt lagen, skall vid anställningstidens slut erhålla semesterersättning med 4 % å intjänad lön.

Enligt kollektivavtal för herr- och damskrädderier ävensom pälsvarubran- schen är varje arbetare, oberoende av anställningstidens längd, berättigad till 12 arbetsdagars årlig semester. Arbetare, som innehaft anställningen hos arbetsgivaren hela föregående kalenderår, erhåller sin lön för två veckor. Till den som anställts senare utgår ersättning, motsvarande den del av kalen- deråret som anställningen varat. Ackordsarbetare erhåller som semesterlön 4 % på den lön, som intjänats under föregående kalenderår. Arbetare, vilken

innehaft sin anställning minst tre månader, äger vid anställningens uppr hörande erhålla 4 % på intjänst lön, varå semesterersättning tidigare ej utgått. Hemarbetare är berättigad till 4 % på intjänt lön oavsett mängden utfört arbete.

Även inom de grafiska facken göres skillnad mellan rätten till semester- ledighet och rätten till kontant ersättning. Enligt riksavtalen för de grafiska anstalterna och bokbinderierna äger varje arbetare, som anställts före den 1 juli, rätt till två veckors semesterledighet. Arbetare, som innehaft anställ— ning hos arbetsgivaren i en följd sedan den 1 juli föregående år till den 15 maj löpande år och under kvalifikationsåret (1 juli—30 juni) utfört arbete under minst 180 dagar, äger rätt såsom semesterlön uppbära lön för två vec- kor. Annan arbetare, d. v. s. arbetare som tillträtt anställningen under kva- lifikationsåret eller icke utfört arbete under 180 dagar, äger under semestern rätt till semesterlön motsvarande 4 % på den under kvalifikationsåret å ordina- rie tid intjänade lönen. Arbetare, som lämnar sin anställning innan han erhållit honom tillkommande semesterledighet och semesterlön, äger — oberoende av anställningstidens längd rätt till semesterersättning enligt vissa grunder. Regler av i stort sett samma innehåll gälla för boktryckerierna. Även de för tid- ningstryckerierna gällande bestämmelserna ha liknande innehåll. Varje fast an— ställd arbetare med minst sex månaders yrkesvana är berättigad till semester- ledighet med lön, dock att arbetare, som tillträtt anställning efter den 1 juli, ej äger det kalenderåret utfå semesterledighet hos den nye arbetsgivaren. Vi- karie eller tillfälligt antagen arbetare är endast berättigad till semesterlön, ej ledighet. Semesterledigheten utgör för arbetare med ett års yrkesvana tre veckor och utgår för övriga enligt lagen. Fast anställd arbetare, som ar- betat hos samma arbetsgivare sedan den 1 juli föregående år, äger i semes- terlön utfå tre veckors lön. Arbetare, som ej arbetat hos samma arbets- givare sedan den 1 juli föregående år, skall i semesterlön erhålla 6 % av den från anställningsdagen till och med den 30 juni intjänade lönen. Varje arbetare som slutar sin anställning skall — även om anställningen ej varat sex månader då han lämnar densamma erhålla bidrag till kommande semesterlön teller semesterersättning. Denna ersättning utgör 6 % å sådan intjänad lön för vilken semesterförmån icke tidigare utgått.

I en del avtal, som eljest ha lagens kvalifikationsbestämmelser, har se- mesterrätten för nyanställd personal bestämts med hänsyn till att vederbö- rande arbetstagare vunnit anställning före viss tidpunkt. Såsom exempel här- på må nämnas att i ett kollektivavtal för vissa yrkesgrupper vid postverket föreskrivits, att arbetare i stadigvarande anställning, vilken varit anställd sedan den 1 oktober nästföregående år, äger åtnjuta semester i 6 dagar. En- ligt avtal för kontorspersonalen vid de socialdemokratiska tidningarna er- håller den som anställts före den 1 mars 6 arbetsdagars semester samma år. Därefter tillämpas lagens kvalifikationsbestämmelser med en arbetsdags semester för varje tjänstgöringsmånad.

Reformkrav.

I en vid 1939 års lagtima riksdag väckt motion (II: 330) hemställdes, bland annat, om sådan ändring i semesterlagen, att arbetstagare, som innehaft an- ställning minst en månad, skulle äga rätt till semester.

På hemställan av andra lagsutskottet —— som i utlåtande (nr 37) förklarade sig ej finna skäl föreslå riksdagen att frångå sin förra året intagna stånd- punkt —— blev motionen avslagen av riksdagen.

Vid 1942 års riksdag väcktes ett flertal motioner, som avsågo att bereda säsongarbetare och andra korttidsanställda arbetstagare bättre lagstadgade semesterförmåner.

I två lika lydande motioner (I: 145 och II: 235) framhölls under hän- visning till arbetsdomstolens ovan berörda domar nr 88/1939, 89/1939, 56/1940 och 110/1941 _.bland annat, att vid semesterlagens tillämpning stora grupper arbetare visat sig icke kunna förvärva semester, enär intet formellt anställ- ningsförhållande funnits mellan arbetaren och arbetsgivaren, samt att från lagenlig semesterrätt utestängdes betydande grupper arbetstagare inom vissa industrier, vilka arbetstagare årligen vore sysselsatta hos en och samma arbetsgivare men vilkas arbete vore av den natur, att det icke lämpligen kunde utföras under viss del av året. Under hänvisning härtill hemställdes i motionerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville under beaktande av i motionerna anförda synpunkter till 1943 års riksdag inkomma med förslag i ämnet.

I en annan motion (II: 71) yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående sådan omarbet- ning av gällande semesterlag, att därigenom bereddes ökade möjligheter för skogsarbetare och med dem likställda arbetare till erhållande av avlönad semester eller semesterersättning. I motiveringen till motionen uttalades, bland annat, att semesterlagen icke åstadkomme den inbördes rättvisa och likställighet, som borde vara kännetecknande för all lagstiftning av social karaktär. Sedan semesterlagen trätt i kraft, hade det visat sig att endast ett mycket litet antal skogsarbetare kunnat uppfylla lagens villkor för åtnjutande av avlönad semester eller semesterersättning. En förkortning av kvalifika- tionstidens längd till tre månader skulle medföra en avsevärd förbättring. En annan utväg till lösande av skogsarbetarnas och andra säsongarbetares semesterfråga syntes ligga uti införandet i lagen av vissa undantagsbestäm— melser för dessa arbetstagare. En anordning av detta slag skulle stipulera skyldighet för arbetsgivare att utge semesterersättning till sådan arbetstagare, som innehaft anställning under exempelvis minst en månad.

En annan motionär (II: 72) förordade, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag, varigenom skogsarbetarna och med dem jämställda arbetargrupper, vilka genom den nuvarande se- mesterlagens bestämmelser vore utestängda från semesterrätt, kunde till— försäkras sådan. Jämväl i denna motion anfördes, att den till sex månader

fastställda kvalifikationsperioden medförde, att det stora flertalet skogsarbetare fölle utanför lagen, enär skogsarbetarna i regel icke vore anställda hos en och samma arbetsgivare under så lång tid utan i de flesta fall hade en arbetsgivare under vintersäsongen och en annan under sommarsäsongen. En förändring av kvalifikationsperiodens längd eller i sättet för dess beräk- ning borde åvägabringas.

Slutligen yrkades i en motion (II: 77), att riksdagen måtte besluta om ändring av semesterlagen, så att arbetstagare, som innehaft anställning sedan minst 90 dagar, erhölle rätt till semester eller semesterersättning, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förnyad utredning av frågan om inrättandet av semesterkassor. Till stöd för motionen fram- hölls, att genom en kvalifikationsperiod av tre månader ett större antal säsongarbetare skulle kunna få semester. Men även med en kvalifikationstid av tre månader skulle säkerligen många arbetare som praktiskt taget vore sysselsatta året om ändå icke vara berättigade till en enda dags semester. Det syntes därför som om förslag om inrättandet av semesterkassor borde på allvar övervägas. Erfarenheten hade nämligen Visat, att dessa kassor kunde konstrueras så. att praktiskt taget alla arbetare kunde erhålla semester i direkt proportion till antalet utförda dagsverken.

Över motionerna avgåvos yttranden. Härvid yttrade sig socialstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen över samtliga motionerna, arbetsdom- stolens ordförande över motionerna I: 145 och II: 235, landsorganisationen över motionerna I: 145, II: 235 och II: 77, svenska lantarbetsgivareföreningen över motionerna II: 71, II: 72 och II: 77 samt domänstyrelsen, Sveriges skogs— ägareförbund, Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, föreningen skogsarbeten ävensom svenska skogs- och flottningsarbetareför- bundet över motionerna II: 71 och II: 72. Svenska arbetsgivareföreningen fogade vid sitt utlåtande yttrande från Norrlands stufvareförbund och södra Sveriges stuvareförbund.

Socialstyrelsen anförde i sitt yttrande —— efter att ha redogjort för vad föredragande departementschefen uttalade i samband med att i semester- lagspropositionen kvalifikationsperioden föreslogs utsträckt från fyra månader till 180 dagar — bland annat följande:

»De synpunkter på denna fråga, som vid lagstiftningens genomförande an- fördes av chefen för socialdepartementet och som accepterades av riksdagen äro, såvitt socialstyrelsen kan finna, alltjämt bärande. Uteslutet är icke, att en ändring kan komma att visa sig befogad, men då semesterlagen ännu varit i tillämpning endast ett fåtal år, synes i varje fall längre tids erfarenhet böra avvaktas, innan man verkställer den närmare utredning av hur lagen verkat inom skogsarbetar- kåren, som departementschefen berörde i sitt anförande vid lagstiftningens genom- förande. Styrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka att en utredning i sådant hänseende redan nu igångsättes.

I vart fall bör det icke få ifrågakomma, att ett särskilt yrke ställes i gynnsam- mare läge än de övriga i fråga om den lagliga rätten till semester. Det står fritt för skogsarbetarna liksom för övriga arbetargrupper att genom avtal med arbets- givarna bilda en semesterkassa för yrket.

;

Motionen I: 145 berör rätten till semester dels för vissa grupper arbetare, för vilka ett formellt anställningsförhållande icke kan anses föreligga trots att de ofta utföra regelbundet arbete åt samma arbetsgivare, dels ock för säsongarbetarna.

Semesterlagen avser att tillerkänna semesterrätt åt de arbetstagare, som stå i ett visst varaktigt anställningsförhållande till en arbetsgivare. Vid lagstift- ningens antagande ha statsmakterna utgått från vad som civilrättsligt kan anses konstituera ett anställningsförhållande. — — I motionen I: 145 avses väl icke att rubba själva arbetstagarbegreppet, men ett bifall till vad där föreslås skulle likväl komma att verka på ungefärligen samma sätt som en utvidgning av arbets- tagarbegreppet. Socialstyrelsen kan icke anse det vara lämpligt att för semes- terlagens vidkommande företaga någon sådan utvidgning av semesterrätten vid intermittenta anställningar som motionärerna avsett. Socialstyrelsen avstyrker därför yrkandet om att riksdagen skulle anhålla om förslag till ändrade bestäm- melser i ämnet.»

Arbetsdomstolens ordförande anförde bland annat: »Visserligen skulle säsongarbetarnas möjligheter att erhålla semester ökas, om den erforderliga anställningstiden sattes lägre än det nuvarande måttet av 180 dagar. Det må dock erinras, att denna tidslängd valdes just för att ute- sluta vissa kategorier av säsongarbetare, åt vilka man av praktiska skäl icke ansåg sig böra bereda semesterrätt (jfr prop. 1938z286 sid. 155—156). Det ligger ju för övrigt i sakens natur, att uppställandet av fixa gränser sådana som viss tids anställning eller vissa dagars arbete per månad alltid kan föranleda påstående, att de, som falla på andra sidan gränsen, äro orättvist behandlade. En sänkning av gränsen gör visserligen ett något större antal personer semester- berättigade men kan dock aldrig hindra motsvarande anmärkning från deras sida, som alltjämt äro uteslutna på grund av gränsbestämningen.

Om sålunda redan säsongarbetarnas krav på semester svårligen kan tillgodo- ses inom den nuvarande lagstiftningens ram, är detta än omöjligare i fråga om arbetare utan någon längre sammanhängande anställning. En arbetare med kort- variga anställningar hos skilda arbetsgivare kan över huvud icke beredas semester med lön på annat sätt än genom medlemskap i en kassa, till vilken varje arbets- givare, hos vilken arbetaren är anställd, har att inbetala en mot arbetslönen på visst sätt avvägd semesterlön. Vid semesterlagens förarbetande övervägdes mycket noga, huruvida lagstiftningen skulle grundas på semesterkassor, därvid enighet rådde om att ett sådant system måste betraktas såsom den gentemot alla arbetstagare mest rättvisa formen för ordnandet av semesterfrågan. Tanken härpå avvisades dock, främst på grund av den omfattande tekniska apparat, som skulle erfordras och som för övrigt icke vore möjligt att genomföra för ett betydande antal yrkesområden. Dessutom framhölls med rätta att systemet med semester- kassor undanskymde rekreationstanken och kom semesterförmånen att i allt för hög grad framstå såsom en löneförmån. Semesterlagen sådan den slutligen ut- formades utgör emellertid icke hinder för att avtalsvägen inrätta semesterkassor. Detta har också skett såvitt angår byggnadsindustrien.

På grund av vad sålunda anförts får jag såsom min mening uttala, att motio- nerna icke böra tillstyrkas.»

Domänstyrelsen framhöll att i den mån sommarhuggning bleve vanligare och skogsvårdsarbeten av olika slag i Norrland komme att bedrivas i ökad ut- sträckning, skogsarbetarna därstädes skulle få större möjligheter till fort- löpande anställning hos en och samma arbetsgivare med ty åtföljande semester- rätt. Det syntes för övrigt domänstyrelsen vara av fördel för såväl arbetare som arbetsgivare, om en mera sammanhängande anställning hos samma arbets- givare premierades med semesterlön. Domänstyrelsen ifrågasatte därför,

huruvida den i motionerna II: 71 och 72 påkallade utredningen vore er- forderlig.

Samtliga arbetsgivarorganisationer, som yttrade sig i ärendet, avstyrkte bifall till vederbörande motioner.

Landsorganisationen anförde, att semesterlagen i flera hänseenden vore i behov av översyn, samt förordade, att den utredning vilken utskottet kunde föreslå måtte avse samtliga de bestämmelser i lagen, vilka i tillämpningen visat sig i behov av omprövning. Beträffande extra stuveriarbetare och andra arbetstagare, vilkas arbete vore av mera intermittent beskaffenhet, ifråga- satte landsorganisationen huruvida det icke vore möjligt att till 3 % i lagen foga en regel av innehåll att lika med fortlöpande anställning skulle i av- seende å lagens tillämpning anses det fall, att arbetstagare, utan att avtal om dylik anställning förelåge, likväl sedan minst 180 dagar utfört arbete för arbetsgivarens räkning, vilket arbete utgjort hans huvudsakliga sysselsätt- ning och förvärvskälla.

Skogs- och flottningsarbetareförbundet tillstyrkte, att utredning företoges i det syfte som avsåges med motionerna II: 71 och 72.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 29) över motionerna, bland annat:

»Såsom uttalades under förarbetena till semesterlagen är grunden till lagbe- stämmelserna om semester att söka i en rekreationssynpunkt, d. v. s. samhällets intresse att arbetstagarens hälsa och krafter icke förslitas genom ett oavbrutet arbete utan längre uppehåll. Med denna utgångspunkt måste det vid bedömandet av frågan, huruvida semesterrätt bör föreligga för en arbetstagare med syssel- sättning utan egentligt avbrott, anses utan betydelse, om arbetet under den tid, varom är fråga, utförts åt en eller flera arbetsgivare. En arbetstagare, som under viss tid utför skilda arbetsuppgifter åt växlande arbetsgivare, har självfallet samma behov av en sammanhängande vilo- och återhämtningsperiod som den, vilken under motsvarande tid haft anställning hos en och samma arbetsgivare.

Med de nu enligt semesterlagen gällande kvalifikationsbestämmelserna ute— stängas otvivelaktigt från lagens förmåner betydande grupper av arbetstagare, vilka i enlighet med nu anförda synpunkter måste antagas vara i behov av semester. Inom utskottet har framhållits, att det särskilt bland skogsarbetare vore vanligt med efter varandra följande anställningar hos olika arbetsgivare, vilka anställningar, ehuru tillsammans omfattande större delen av året, var för sig understege sex månader och alltså icke berättigade till semester enligt lagen. Såsom i flera av de över motionerna avgivna yttrandena påpekats står visserligen för ifrågavarande arbetargruppers vidkommande den möjligheten öppen att genom avtal med vederbörande arbetsgivare tillförsäkra sig förmånligare semesterbestäm- melser än som stadgas i lagen. Emellertid torde för de arbetstagare, varom här är fråga, svårigheter i många fall möta att avtalsvägen lösa semesterfrågan. Med hänsyn härtill synes nu berörda omständigheter icke böra utgöra hinder för att spörsmålet om en laglig reglering av ifrågavarande arbetargruppers semesterför- hållande upptages till behandling.

Under den tid som förflutit sedan semesterlagen trädde i kraft torde vissa erfarenheter hava vunnits beträffande lagens verkningar för skogsarbetares och andra säsongarbetares vidkommande. Sålunda torde bland annat möjligheterna att bemästra de under lagens förarbeten påtalade svårigheterna att tillämpa lagen å skogsarbetare hava blivit belysta. Det synes utskottet som om åtskilligt skulle

stå att vinna genom en undersökning av lagens verkningar i nu berörda hänseen— den. Med ledning av resultatet härav skulle fastare hållpunkter kunna erhållas beträffande möjligheten att i större utsträckning än för närvarande kunna till— godose ifrågavarande arbetstagares anspråk på att komma i åtnjutande av lag- stadgad semesterrätt. Med hänsyn härtill vill utskottet föreslå, att en utredning av hithörande spörsmål verkställes.

Den av utskottet sålunda ifrågasatta utredningen torde i första hand böra taga sikte på möjligheten att med bibehållande av den nu gällande semesterlagens konstruktion bereda ökade möjligheter för skogsarbetare och andra säsongarbetare att erhålla rätt till semester. Den lösning, som härvid ligger nära till hands och som även framhållits i motionerna, är en förkortning av kvalifikationsperiodens längd eller sättet för dess beräkning. Det är emellertid att märka, att semester— lagen är uppbyggd i enlighet med systemet med viss längre kvalifikationsperiod såsom villkor för semesterrätt, genom vilket system alltid en större eller mindre del av arbetstagarna måste lämnas utan rätt till semester. Med hänsyn härtill torde det under utredningens gång kunna komma att visa sig att även frågan om inrättande genom statsmakternas försorg av semesterkassor för vissa arbetar- grupper bör bliva föremål för prövning.

I samband med nu berörda frågor synas vissa andra närstående spörsmål vara förtjänta av uppmärksamhet under utredningsarbetet. I detta hänseende må nämnas det i motionerna I: 145 och II: 235 berörda spörsmålet om semester för sådana arbetstagare, vilka visserligen i många fall under avsevärd tid utföra arbete åt en och samma arbetsgivare men vilkas anställningsförhållande är av mindre fast karaktär, varför det enligt semesterlagen gällande villkoret om sam- manhängande anställning icke kan anses uppfyllt. För dessa fall har landsorgani- sationen ifrågasatt, om icke semesterrätten kunde knytas till det förhållandet, att arbete under kvalifikationstiden faktiskt utförts oavsett om ett fortlöpande an- ställningsförhållande kan anses föreligga. Vidare torde böra undersökas om den i 3 % andra stycket semesterlagen givna avbrottsregeln -— att avbrott i anställ— ningen icke skall inverka å semesterrätten, såvida en sådan inverkan med hän- syn till omständigheterna kan anses vara oskälig — fullt tillgodoser syftet, att vid beräknandet av semesterrätten bör bortses från avbrott av viss kortare var- aktighet.»

Utskottet hemställde i anledning härav, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan om vidgad möjlighet för säsongarbetare att erhålla lagstadgad semesterrätt jämte de spörsmål, som kunde stå i samband därmed, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 245, jfr sid. 26). Även vid 1.944 års riksdag väcktes en motion (II: 400) med förslag av- _seende att bereda möjlighet för säsongarbetare och andra arbetstagare utan längre sammanhängande anställning att komma i åtnjutande av semester. I motionen föreslogs karenstidens förkortande från 180 dagar till 30 dagar.

På hemställan av andra lagutskottet — som i utlåtande (nr 8) hänvisade till att ifrågavarande spörsmål hänskjutits till semesterkommitténs pröv- ning -— blev motionen avslagen av riksdagen.

Yrkanden om sänkning av karenstiden har jämväl framställts från olika arbetstagarorganisationer, bland dem svenska musikerförbundet, som i. en den 10 juni 1942 avlåten underdånig skrivelse förordat, att karenstidens längd bestämdes till.30 dagar.

Kommittén.

Gällande semesterlag bygger på principen, att arbetstagare för att bli be- rättigad till semester skall kvalificera sig därtill dels genom viss tids an- ställning — 180 dagar och dels genom visst under anställningen utfört arbete. Genom lagens krav på en karenstid av 180 dagar utestängas från semesterrätt sådana arbetstagare, som —— oavsett antalet arbetade dagar på grund av arbetsmarknadens struktur eller annan anledning icke uppnå en dylik fortlöpande anställningstid hos en och samma arbetsgivare. En arbetstagare, som hos samma arbetsgivare utfört arbete i skilda anställnings- perioder utan att någon av dessa haft en omfattning som nyss sagts, faller sålunda utanför lagen; och en arbetstagare, vilken i flera efter varandra föl- jande anställningar hos olika arbetsgivare utfört arbete under sammanlagt en tidsperiod, som motsvarar eller till och med överstiger karenstiden, blir ej heller berättigad till lagstadgad semester. I direktiven för kommittén har, såsom framgår av vad inledningsvis anförts, i första hand upptagits frågan om en utvidgning av den i lag stadgade semesterrätten, så att denna komme att omfatta jämväl nyssberörda arbetstagarkategorier.

Flertalet av de svenska arbetstagarna torde ha fortlöpande anställning under hela året. Inom åtskilliga områden förekomma emellertid arbetstagare, som av en eller annan anledning icke arbeta i en sammanhängande helårs- anställning. Sådana arbetstagare kunna indelas i två huvudgrupper. Till den ena gruppen höra de egentliga säsongarbetarna, d. v. s. arbetstagare, som äro sysselsatta hos företag med utpräglat säsongmässig drift och vilka i regel endast under säsongerna ha fortlöpande anställning hos arbetsgivaren. Till den andra gruppen kunna räknas arbetstagare, vilkas sysselsättningsförhållan- den äro sådana, att de över huvud icke ha någon sammanhängande anställ- ning. Även om det ofta förekommer, att dessa arbetstagare under jämförelse- vis långa tidsperioder utföra arbete för samma arbetsgivares räkning, an- ställas de dock för någon eller några dagar och ha rättsligt sett sin frihet att, när de så önska, övergå. till annan arbetsgivare. Arbetstagare med dylikt intermittent arbete förekomma bland annat inom transportarbetarfacket, sär- skilt vid stuveriarbete, samt inom hotell- och restaurangbranschen.

Det må påpekas, att någon skarp gräns icke kan dragas mellan de två nu berörda grupperna arbetstagare. I båda fallen föreligger otvivelaktigt ett anställningsförhållande, ehuru det för den intermittente arbetstagaren är av synnerligen kort varaktighet. När det gäller att avgöra, huru de grund- läggande villkoren för semesterrätt böra bestämmas, är emellertid skillnaden mellan de båda grupperna av betydelse.

Säsongarbete förekommer inom flera fack, och arbetssäsongernas förlägg— ning och längd variera från fack till fack. Stundom kan säsongen börja på. våren för att fortfara fram mot hösten eller slutet av året. Därvid kan arbetsperioden bli jämförelsevis lång. I andra fall kan arbetet fördela sig på två eller flera perioder av växlande längd under samma kalenderår, och

arbetstagaren uppnår då icke under säsongen en sammanhängande anställ- ningsperiod av 180 dagar. Ytterligare kan arbetssäsongen börja under senare delen av året för att fortgå till någon gång under förra delen av påföljande år. Även andra variationer förekomma.

Givet är att vid säsongarbete anställningsförhållandena gestalta sig olika. Företaget kan i vissa fall anlita en tämligen fast arbetarstam, som regelbundet år från år intages under arbetssäsongen, och företaget kan även, exempelvis vid stor arbetsanhopning, bereda arbetstagarna sysselsättning mellan de egentliga säsongerna. Arbetstagarna ha då en mera fast anknytning till arbetsgivarens företag. I andra fall, såsom inom byggnads- och anläggnings— branscherna, visa anställningsförhållandena större löslighet, och arbetstagarna äro hänvisade att söka arbete än hos den ene och än hos den andre arbets— givaren.

Säsongarbetarens inkomst under arbetssäsongerna är i regel icke av den storlek, att arbetstagaren därav kan försörja sig även under mellanperioderna, även om löneläget i åtskilliga fall röner inverkan av arbetets säsongmässig- het. Säsongarbetaren är därför hänvisad till att under dessa perioder söka skaffa sig annat lönearbete. Naturligen kan det förekomma, att arbetstagaren under mellanperioderna icke arbetar i annans tjänst. Så kan exempelvis skogsarbetaren, då han icke har arbete i skogen, arbeta på eget jordbruk, och en gift kvinnlig arbetstagare kan ägna sig åt hemmets skötsel. Vare sig det ena eller andra är fallet, anser sig emellertid kommittén kunna utgå från att den överväldigande majoriteten av arbetstagarna nödgas under så gott som hela året i en eller annan form arbeta för sitt uppehälle.

Vid semesterlagens tillkomst mötte förslaget att inordna säsongarbetare och andra korttidsanställda under lagen betydande motstånd. 1936 års semestersakkunniga som uttalade att lagstiftningen fmåste ordnas på. sådant sätt att så stora arbetstagargrupper som möjligt komme i åtnjutande av den lagstadgade semestern med de förmåner densamma kunde erbjuda — ansågo emellertid, att något principiellt undantag i fråga om lagens till— lämpning icke borde uppställas för dessa arbetstagarkategorier; och för att icke ett betydande antal arbetstagare skulle bli ställda utanför lagen för- ordade de sakkunniga en karenstid om fyra månader för rätt till semester. Föredragande departementschefen förklarade, att han icke kunde medverka till något principiellt undantag för säsongarbetare och andra korttidsanställda samt att han funne de sakkunnigas förslag om fyra månader vara i och för sig väl avvägt. Med hänsyn till svårigheterna att med en karenstid av fyra månader tillämpa lagen på vissa yrkesgrupper, framför allt skogsarbetarna och betskötarna, förordade emellertid departementschefen ett utsträckande av karenstiden från fyra till sex månader. Samtidigt uttalade departements- chefen, att förhållandena i detta hänseende borde följas med uppmärksamhet. Skulle det visa sig, å ena sidan att svårigheterna vid tillämpning av lagen å skogsarbetare, som trots förlängningen av karenstiden bleve berättigade till semester, väsentligen överdrivits, och å andra sidan att alltför många

arbetstagare genom den utsträckta karenstiden komme att gå förlustiga semesterrätt, torde en minskning av karenstiden böra övervägas. I annat sammanhang uttalade departementschefen, att därest det under lagens till- lämpning skulle visa sig, att större olägenheter uppkomme genom dess konstruktion, ett system med semesterkassor torde få upptagas till ompröv- ning. Riksdagen gjorde icke någon erinran mot vad departementschefen så- lunda anfört.

Vid semesterlagstiftningens tillkomst stod det sålunda klart för stats— makterna, att till följd av lagens utformning åtskilliga arbetstagargrupper skulle komma att uteslutas från lagens förmåner. Anledningen till att lagen erhöll sin nuvarande utformning var närmast en önskan att undvika bestäm- melser som kunde förutses ge upphov till besvärliga tvister. Det ligger ock i sakens natur att svårigheterna att på förhand överblicka en helt ny lag— stiftnings konsekvenser i olika hänseenden måste vara stora.

Under de år som nu förflutit ha emellertid åtskilliga erfarenheter vunnits beträffande lagens verkningar för sådana arbetstagare, som icke ha fortlöpande anställning av längre varaktighet. Dessa erfarenheter äro enligt kommitténs mening av den art, att frågan om semesterlagens konstruktion i förevarande hänseende bör upptagas till förnyad granskning.

För att erhålla ett underlag för bedömandet av frågan om en utvidgning av den i lag stadgade semesterrätten, så att denna kommer att omfatta även andra arbetstagare än dem, som ha 180 dagars fortlöpande anställning hos samma arbetsgivare, har kommittén låtit verkställa vissa undersökningar. Dessa ha främst avsett att vinna kännedom om de korttidsanställdas antal och arbetsförhållanden, särskilt längden av deras anställningsperioder. En redogörelse för undersökningen härutinnan återfinnes i bilaga 2 till betän- kandet. Kommittén har härjämte, med hänsyn till att skogsarbetarna varit den arbetstagarkategori, som i detta sammanhang tilldragit sig särskild upp— märksamhet, företagit en fristående undersökning rörande den gällande lagens verkningar för dessa. arbetstagares vidkommande. För resultatet av denna undersökning redogöres i bilaga 3. Arbetsdomstolens praxis beträf— fande avbrottsregeln (3 % andra stycket andra punkten) har jämväl ansetts vara av betydande intresse, när det gäller att få kännedom om huru anställ— ningsförhållandena gestalta sig för arbetstagare som icke ha helårsarbete. En översikt av denna praxis har upptagits i bilaga 4.

Beträffande de gjorda undersökningarna får kommittén framhålla, att dessa visserligen icke torde ge någon klar bild av hur året i sysselsättnings- hänseende förflyter för de korttidsanställda. Därför skulle krävas synnerligen vidlyftiga statistiska och andra undersökningar. Kommittén har emellertid icke funnit dylika vittgående undersökningar av behovet påkallade utan ansett det föreliggande materialet vara av sådan beskaffenhet, att det på ett till—' fredsställande sätt kan vara vägledande för kommittén vid dess ståndpunkts- tagande i förevarande hänseende. Beträffande de framkomna undersöknings- resultaten vill kommittén i detta sammanhang endast anföra följande.

Inom praktiskt taget samtliga näringsgrenar fluktuerar sysselsättningen i större eller mindre grad, och inom så gott som alla verksamhetsområden finnas arbetstagare som under ett år ha mer än en anställning. Tjänstemän samt kontors- och butiksanställda ha dock föga känning av säsongernas in- verkan på. sysselsättningen.

De arbetstagargrupper, vilka i särskild grad äro beroende av fluktuationer på arbetsmarknaden och vilka därför blivit föremål för undersökning, äro främst skogs- och flottningsarbetare, byggnadsarbetare (murare, byggnadsträ— och byggnadsgrovarbetare, målare, rörarbetare samt bleck- och plåtslagare), väg- och vattenbyggnadsarbetare, Sågverks-, tegelbruks-, sten- och torvindu— striarbetare, kampanjarbetare vid råsockerfabrikerna, hotell- och restaurang— & personal, sjömän samt stuveri- och betarbetare. Vid 1940 års folkräkning redovisades hela antalet yrkesverksamma arbetare alltså ej företagsägare och förvaltningspersonal — till i runt tal 11/2 miljon, därav inom ifråga- komna säsongyrken omkring 355000. I fråga om folkräkningens siffror är dock att märka, att de endast avse personer vilka ha sin huvudsakliga syssel- sättning inom vederbörande näringsgren. Personer, vilka vid särskild hög— , säsong inom ett yrke där ha tillfälligt arbete, äro alltså icke medräknade.

Skogs- och flottningsarbetarkåren kan, såsom av bilaga 2 framgår, upp- delas i två huvudgrupper. Den ena gruppen, som omfattar i runt tal 84 000 personer, utgöres av personer, som ha sin huvudsakliga utkomst av skogs- och flottningsarbete. Till den andra gruppen hänföras personer, till antalet omkring 86000, vilka ha skogsarbete som bisyssla, främst självägande jord- brukare, arrendatorer, hemmasöner samt jordbruks- och industriarbetare. Be- träffande antalet arbetstagare inom de undersökta områdena må vidare näm- nas, att byggnadsindustrien beräknats sysselsätta omkring 120000 arbets- " tagare, väg- och vattenbyggnadsverksamheten 35 000, sågverksindustrien lika- ledes 35 000, tegelindustrien 9 000, torvindustrien 2 000, stenindustrien 12 000, råsockerfabrikerna (kampanjarbetare) 3000, hotell- och restaurangbranschen 42000, sjöfarten 15000 samt betskötseln 60000. Sammanlagt skulle alltså inom de undersökta områdena sysselsättas omkring 500 000 arbetstagare.

Undersökningarna ge således vid handen, att en betydande del av landets arbetstagare äro sysselsatta inom områden, där arbetet är mer eller mindre säsongbetonat. Av undersökningarna synes man också vara berättigad draga den slutsatsen, att de särskilda anställningsperioderna ofta äro av kort var- aktighet. Sålunda beräknar socialstyrelsen i den i bilaga 2 omförmälda under- sökningen rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor antalet skogs- arbetsdagar i Nordsverige till i medeltal 75 för hemmansägare, 115 för arren- datorer och arbetare samt 90 för hemmasöner. I allmänhet komplettera skogs— arbetarna arbetet i skogen med annat arbete. Skogsarbetarnas fördelning efter antalet anställningar oavsett dessas art visar, att av hemmansägarna 55 %, av arrendatorerna 52 %, av hemmasönerna 48 % och av arbetarna 71 % ha mer än en anställning om året. Av skogsarbetarna sysselsättas omkring 42 000 i flottningsarbete någon del av året. För de flottningsarbetare, som utföra

98 lösflottning efter vattendragen, är medelantalet arbetsdagar 30 och för de arbetare, som äro verksamma vid skiljeställen och flottläggningar, är mot— svarande dagantal 75—100.

Skogsarbetets starkt säsongpräglade karaktär bestyrkes även utav den av kommittén företagna undersökningen av semesterlagens verkningar beträf— fande skogsarbetarna (bilaga 3). Av denna undersökning, som berör omkring ( 13 000 under vartdera av avverkningsåren 1938/ 1939 och 1939/1940 sysselsatta ( arbetare, framgår, att sysselsättningsperiodens längd för det överväldigande ( flertalet arbetstagare understiger icke blott 180 utan till och med 120 dagar. ( Semesterförmån har därför tillkommit ett mycket ringa antal skogsarbetare. Av de avverkningsåret 1938/ 1939 sysselsatta, av undersökningen berörda norr- , ländska skogsarbetarna ha endast 3 % erhållit dylik förmån. Motsvarande procenttal för det påföljande avverkningsåret är 4. För skogsarbetarnai mellersta och södra Sverige äro procenttalen betydligt högre eller 18 respek- tive 23. De skogsarbetare, som haft en anställningstid av 120 men ej 180 dagar, äro få. I förhållande till samtliga skogsarbetare representera dessa icke ens 10 %. Undersökningen ger slutligen vid handen, att arbetarstammen i stor utsträckning är stationär.

Vad beträffar arbetstagarna inom övriga undersökta områden föreligga icke så detaljerade uppgifter som i fråga om skogsarbetarna. Av bilaga 2 framgår emellertid, att om än i många fall fortlöpande anställningsperioder av minst 180 dagars längd förekomma, ett betydande antal arbetstagare icke uppnår en sammanhängande anställning av sådan längd, att semester— rätt enligt den gällande lagen uppkommer. Allenast en tredjedel av de inom byggnadsindustrien sysselsatta murarna, byggnadsgrovarbetarna och målarna beräknas ha anställning hos samma arbetsgivare 180 dagar i följd, och tre fjärdedelar av murarna, drygt hälften av byggnadsträarbetarna samt två tredjedelar av målarna beräknas ha mer än en anställning per år. I vissa fall, såsom beträffande betskötarna och kampanjarbetarna vid råsockerfabrikerna, äro säsongerna mycket kortvariga. För närmare upplysning om hithörande förhållanden hänvisas till bilaga 2 med dess avslutande sammanfattning. En- ligt denna sammanfattning skulle 342000 arbetstagare — däri inräknat 60000 betarbetare —— av 499000 undersökta arbetstagare icke uppnå 180 dagars fortlöpande anställningstid hos samma arbetsgivare.

Den företagna undersökningen av semesterlagens verkningar för skogs- arbetarnas vidkommande belyser även spörsmålet i vad mån svårigheter upp— stått att tillämpa lagen å de skogsarbetare, som kunnat förvärva semester- rätt. Här må allenast erinras om att omkring hälften av uppgiftslämnarna förklarat att några särskilda svårigheter icke uppstått.

Kommittén har icke ansett sig böra föranstalta om någon motsvarande undersökning rörande de svårigheter som uppstått vid semesterlagens till- lämpning å betarbetarna. De perioder, under vilka betskötseln pågår, äro alltför korta för att den som uteslutande sysslar härmed nu skall kunna för- värva semesterrätt. I den mån betskötaren utfört jämväl annat arbete van-

ligen jordbruksarbete för arbetsgivarens räkning har emellertid kunnat bli fråga om att tillämpa lagen även å betarbetet. Enligt uppgifter, som huvud- organisationerna på detta område, svenska lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetareförbundet, lämnat kommittén har för dylika fall vissa be- svär—ligheter uppstått vid semesterlönens fastställande. Rörande graden av dessa svårigheter _ vilka sammanhängt därmed att arbetet utförts, för- utom av den med vilken arbetsgivaren slutit arbetsavtalet, av dennes familje- medlemmar — ha organisationerna uttalat olika uppfattningar.

Av de verkställda undersökningarna framgår med tydlighet, att ett stort antal arbetstagare för närvarande icke har möjlighet att förvärva semester— rätt enligt lagen. Särskilt gäller detta om skogsarbetarkåren. Den vid lagens tillkomst anvisade utvägen för skogsarbetarna att avtalsvis lösa semester— frågan har icke ansetts framkomlig. Därest bortses från de senaste åren, då extra ordinära förhållanden rått inom skogsbruket, synas skogsarbetarna så gott som helt vara utestängda från varje semesterförmån. Genom bildandet av särskilda semesterkassor inom byggnadsindustrien, bleck— och plåtslageri- facket samt målarfaoket har för arbetstagarna inom dessa områden ordnats så, att arbetstagarna erhålla semester i proportion till av dem utfört arbete. Dessa kassor stå dock öppna endast för organiserade arbetstagare. Beträf— fande byggnadsindustriens semesterkassa märkes därjämte, att ett flertal ar— betstagare icke uppnå de 900 arbetstimmar, vilka uppställts såsom villkor för semesterrätt, samt att den semesterersättning, som enligt avtalet tillkommer arbetstagare vilken även kvalificerat sig till lagstadgad semester, är mindre än den som skulle ha utgått enligt lagen, detta till följd av den utjämningsprincip på vilken detta semestersystem vilar.

De vid semesterlagens tillkomst uttalade farhågorna för att lagens till- lämpning å skogsarbetare skulle medföra övermäktiga svårigheter ha enligt kommitténs mening icke besannats. Att svårigheter stundom uppstått vid av- gränsningen av arbetstagarbegreppet eller vid anställningstidens beräkning kan visserligen icke förnekas. Dessa svårigheter kunna dock icke anses vara av den omfattning eller art, att de få utgöra hinder för en eljest välmotiverad utvidgning av lagens tillämpning å skogsarbetare.

Vad senast anförts torde gälla även i fråga om betskötseln. Från arbets- givarhåll har härvid åberopats, att när arbetare åtagit sig skötseln av visst betfält, arbetet ej sällan till större delen utföres av arbetarens hustru och övriga familjemedlemmar samt att det måste anses oriktigt om betarbetaren —— som i dylikt fall rätteligen borde bedömas såsom självständig företagare —— skulle erhålla semesterlön även för arbete som han ej själv utfört. Lant- arbetareförbundet har framhållit, att förbundet gjort arbetarna uppmärk— samma på att när familjemedlemmar hjälpte »huvudmannen» i betarbetet, detta borde så organiseras, att familjemedlemmarnas arbete kunde särskiljas från huvudmannens arbete. Denna rekommendation hade följts, varför några större friktioner i praktiken icke uppstått. Huruvida en dylik lösning —— som

från arbetsgivarsidan ansetts otillfredsställande då den grundade sig allenast ( på ena partens icke kontrollerbara uppgift är möjlig synes tvivelaktigti Kommittén vill för övrigt framhålla, att en person, som åtagit sig viss betskötsel, ej bör betraktas såsom självständig företagare enbart av den anledningen att hans hustru och övriga familjemedlemmar hjälpa honom i arbetet. Det kan ej anses ligga något oriktigt däruti, att familjen i sådant fall betraktas såsom en enhet och att huvudmannen —— givetvis under förutsätt—( ning att han själv deltager i arbetet -— bör få räkna sig semesterersättning ( till godo för det utförda arbetet i dess helhet. Kommittén vill i detta sam-( manhang erinra om att förhållandena för hemarbetarna mången gång torde vara analoga med betarbetarnas arbetsförhållanden. '

Med hänvisning till det sålunda anförda och under åberopande av de all männa synpunkter, som kommittén (se sid. 29—31) anlagt på frågan om semesterrätt för korttidsanställda, finner kommittén, att semesterlagen bör erhålla sådan ändrad utformning, att även skogsarbetare och andra säsong- arbetare kunna bli delaktiga av lagens förmåner.

Kommittén vill i detta sammanhang icke underlåta att erinra om att bland annat i två av de övriga nordiska länderna semesterfrågan för de korttidsan— ställda arbetstagarna redan vunnit sin lösning. Enligt den danska semester- lagen som vilar på ett generellt semesterkassesystem —— äger arbetstagare rätt till semester med en dag för varje månad, under vilken han i annans tjänst utfört arbete under visst i lagen fastställt kvalifikationsår. Arbetet behöver icke ha utförts i en och samma verksamhet. Semestern kan intjänas genom sammanläggning av arbetsperioder hos olika arbetsgivare. Även kortare arbets— perioder än en månad medföra semesterrätt. Blott när arbetsperioden hos den enskilde arbetsgivaren är så kortvarig, att den icke uppgår till sex dagar i följd, medför den icke semesterrätt. I vissa fall fordras över huvud icke något som helst sammanhängande arbete. För en jordbruksarbetare uppkommer så— ledes semesterrätt, så snart han under kvalifikationsåret arbetat sammanlagt minst 25 dagar i samma jordbruksföretag. Den finska semesterlagen har sär— skilda bestämmelser om »ersättning för hållande av semester», och dessa av- se sådana kortvariga arbeten, där arbetsförhållandet i allmänhet icke varar sex månader. En arbetstagare, som arbetar i dylikt kortvarigt arbete, äger, såframt arbetsförhållandet varat minst tre veckor men icke sex månader, vid anställningens upphörande rätt till semesterersättning. Det må anmärkas, att enligt den finska semesterlagens ursprungliga lydelse rätten till semester- ersättning för säsongarbetare inträdde sedan arbetsförhållandet utan avbrott fortgått tre månader. Nämnda tidsperiod ansågs emellertid sedermera ute stänga alltför många säsongarbetare från rätten till semesterersättning, och med anledning härav ändrades lagen.

Med utgångspunkt från den rekreationstanke, vilken uppbär den svenska semesterlagen och som enligt kommitténs mening alltjämt bör vara ledmotivet vid bestämmande av lagstiftningens innehåll, har det _— såsom redan (sid. 29) framhållits _ synts kommittén riktigt, att till grund för bedömandet av frå-

Wgan, om en arbetstagare bör anses berättigad till semester eller ej, lägges det av honom utförda arbetet. Anställningen som sådan bör ej få vara avgörande härutinnan. För frågan om uppkomsten av semesterrätt bör det i och för sig vara likgiltigt om arbetet utförts åt en enda eller åt flera arbets- givare. En arbetstagare, som under viss tid utfört arbete för skilda arbets— givare, har enligt kommitténs mening lika stort behov av vila som den arbets- tagare, vilken under motsvarande tid haft anställning hos samma arbets- givare. Likaså kan sägas, att en arbetstagare, som under viss tid haft fort- löpande anställning hos en arbetsgivare, icke har större behov av rekreation än en arbetstagare, som under samma tid i enahanda omfattning utfört arbete för arbetsgivarens räkning, ehuruväl det arbetsavtalsrättsliga förhållandet mellan arbetsgivaren och sistnämnde arbetstagare icke kunnat rubriceras så- som en sammanhängande anställning i egentlig mening.

Emellertid lär det icke annorledes än genom införandet av ett semester- kassesystem vara möjligt att helt frånfalla kravet på någon tids fortlöpande anställning och som villkor för semesterrätt blott fordra visst utfört arbete. Vid semesterlagens tillkomst uttalades, att ett hela arbetsmarknaden om— fattande semesterkassesystem måste betraktas såsom den gentemot alla ar— betstagare mest rättvisa formen för ordnandet av semesterfrågan. Tanken på ett dylikt system avvisades dock, bland annat på grund av den stora och svårskötta tekniska apparat, som systemets införande skulle medföra. Enligt kommitténs mening äro de skäl, som kunna åberopas mot ett i lag reglerat, för arbetstagare av alla kategorier gällande semesterkassesystem, av sådan art, att kommittén icke ansett sig kunna förorda en lösning efter denna linje. En dylik total omläggning av den nuvarande semesterlagen synes enligt kom— mitténs direktiv icke heller ha varit avsedd, i varje fall icke såframt en fram- komlig väg eljest stode att finna. Uteslutet är emellertid icke, att ifrågava- rande spörsmål kan komma i ett annat läge genom införandet av en allmän sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring, som ålägger arbetsgivaren att regelbundet till något organ inbetala avgifter för varje hos honom anställd arbetstagare, eller en lagstiftning varigenom arbetsgivaren får skyldighet att vid varje av— löningstillfälle i en eller annan ordning avsätta viss del av arbetstagarens lön till fullgörande av dennes skattskyldighet. Härtill har kommittén dock icke funnit sig kunna taga hänsyn.

Ej heller anser sig kommittén kunna tillstyrka ett lagligt system med se- mesterkassor allenast för vissa yrkesområden. En sådan lösning kunde eljest synas ligga nära till hands, eftersom det just är för vissa arbetstagargrupper som den gällande lagen visat sig mindre väl avpassad. De skäl, som föran- ledde 1936 års semestersakkunniga att icke i lag sammanföra olika semester- system, torde alltjämt äga giltighet. Svårigheterna att avgränsa de olika yrkes- grupperna äro ansenliga. Vidare skulle ställandet av vissa yrken i gynnsam— mare läge i fråga om den lagliga semesterrätten än andra yrken, då korttidsan- ?. ställda finnas inom så gott som alla yrkesområden, medföra att lagstiftningen '. icke skulle präglas av den sociala rättvisa som måste känneteckna en lagstift- !

ning av ifrågavarande art. Att ett partiellt semesterkassesystem ansetts möjligt utan att systemet begränsas till vissa yrkesområden visar dock den finska semesterlagen. Såsom ovan anförts utgår enligt denna lag i kortvariga ar— beten ersättning för hållande av semester, och denna ersättning skall arbets— givaren gälda medelst semestermärken, vilka inklistras i en för arbetstagaren utfärdad semesterbok. Som kortvariga arbeten anses vissa uppräknade arbe— ten, främst byggnads— och skogsarbeten. Även andra arbeten anses emeller- tid såsom kortvariga, då verksamheten vid vederbörande företag i allmänhet en del av året är nedlagd eller så begränsad, att de arbetstagare, vilkas arbets— förhållanden ej fortgå sex månader i sänder, utgöra flertalet av företagets hela arbetarstam. Genom sistnämnda bestämmelse införes semesterkasse- systemet för samtliga yrkesområden, men dess tillämpning blir beroende av förhållandena vid det särskilda företaget. Enligt kommitténs mening synes dock även denna metod att bestämma ett kassesystems tillämplighet kunna ge upphov till tvistigheter och dessutom verka orättvist. Kommittén har där- för icke funnit en dylik metod böra komma under vidare övervägande.

Om således det nu gällande systemet icke bör ersättas av ett totalt genom- fört semesterkassesystem eller kompletteras med ett partiellt dylikt systern, uppkommer frågan, vilka andra möjligheter som stå till buds, när det gäller att bereda semester åt korttidsanställda arbetstagare. Inom kommittén har där— vid diskuterats ett förslag att bibehålla den gällande lagens krav på viss längre tids anställning såsom villkor för semesterrätt men att till lagens huvudregel foga en bestämmelse, att rätt till semester ock skall föreligga för sådan arbetstagare som — även om han icke haft fortlöpande anställning se- dan 180 dagar —— sedan början av föregående kalenderår för arbetsgivarens räkning utfört arbete å 132 dagar. Huruvida siffrorna 180 och 132 äro lämp- ligt avvägda kan i detta sammanhang lämnas därhän. Vad som är av in- tresse är grundtanken i förslaget eller att sådana säsongarbetare och inter— mittenta arbetstagare, som i någon större utsträckning arbeta för samma ar- betsgivares räkning och som bruka återkomma till arbetsgivarna, skola äga att, oberoende av de särskilda anställningarnas långvarighet och oberoende av huruvida fortlöpande anställning i teknisk mening över huvud föreligger, inom viss tidrymd sammanräkna olika arbetsperioder för avgörande av om de uppnått det antal arbetsdagar, som ansetts böra fordras för semesterrätt. Förslaget bygger alltså på en sammanläggning av olika arbetsperioder hos en och samma arbetsgivare. Här skall förslagets detaljer icke närmare be— röras. Till klargörande av dess innebörd må dock följande anmärkas. En arbetstagare, som för en arbetsgivares räkning arbetade exempelvis 100 dagar under tiden den 1 januari—30 april 1945 och 40 dagar under tiden den 1 augusti—20 september 1945 skulle förvärva semesterrätt. En arbetstagare, som för samma arbetsgivare arbetade dels under tiden den 15 november 1945—31 mars 1946 (30 arbetsdagar under 1945 och 55 dagar under 1946) dels ock under tiden den 15 november 1946—31 mars 1947 (30 arbetsdagar under 1946 och 50 dagar under 1947) skulle icke för arbetet under 1945 och

1946 förvärva semesterrätt, emedan han under angivna år arbetat allenast tillhopa 115 dagar. För arbetet under 1946 och 1947 skulle däremot se- mesterrätt uppstå. En säsongarbetare, som för samma arbetsgivares räkning arbetade 125 dagar under vardera av säsongerna 1945, 1946 och 1947, skulle icke förvärva någon semesterrätt vid den första arbetssäsongens slut. Vid arbetsperiodens slut 1946 hade emellertid semesterrätt uppstått på grund av arbetet under såväl 1945 som 1946, och vid arbetsperiodens slut 1947 hade semesterrätt uppkommit på grund av arbetet under 1946 och 1947. En och samma arbetsperiod skulle således få räknas arbetstagaren till godo flera gånger för avgörande av om semesterrätt uppkommit eller ej, men självfallet finge arbetstagaren icke mer än en gång komma i åtnjutande av den semester- förmån, som intjänats genom viss tids arbete. I det nyss anförda exemplet skulle för 1947 semesterförmån utgå. endast för arbetet under nämnda år, då arbetstagaren redan utfått semesterförmån på grund av arbetet under 1946.

Över ifrågavarande förslag beredde kommittén de organisationer på arbets- . marknaden, vilkas medlemmar kunde antagas väsentligen beröras av detsamma, ? tillfälle att till kommittén avge yttranden. : Samtliga arbetsgivarorganisationer, som yttrade sig över förslaget, av- jstyrkte detsamma. Därvid framhölls, att förslaget icke vore motiverat ur lrekreationssynpunkt och att det skulle medföra en betydande kostnadsök- ning utan motsvarande vinst ur social synpunkt. Förslaget skulle, särskilt iinom byggnadsbranschen, föranleda svårigheter för arbetsgivarna att med Ser-fordeilig noggrannhet kostnadsberäkna ett arbete, enär en arbetstagare, , som slutade anställningen innan han förvärvat semesterrätt, kunde på grund ,? av senare arbete kvalificera sig för semester även för det tidigare arbetet. ?Vidare åber0pades, att förslaget kunde medföra stötande konsekvenser och i låta semesterrättens uppkomst bli beroende av rena tillfälligheter. Slutligen invändes mot förslaget, att lagtexten torde komma att bli mycket kompli- icerad och att semesterlagens tillämpning skulle genom förekomsten av två aparallella system bli synnerligen besvärlig. Den föreslagna anordningen vore g sålunda svårhanterlig och komme att föranleda ökat antal tvister. ; Även ett flertal arbetstagarorganisationer gjorde invändningar mot för— slaget. I första hand framhölls, att systemet torde komma, att medföra be- 'tydande tolknings- och tillämpningssvårigheter och — särskilt för bygg- ?nadsindustriens vidkommande —— icke ge arbetstagarna större möjligheter _att kvalificera sig till semester än enligt den nuvarande lagen. Systemet j;skulle härjämte verka försvårande för säsongarbetare att vinna återanställning. De anmärkningar, som riktats mot förslaget från både arbetsgivar— och garbetstagarhåll, torde icke kunna frånkännas betydelse. I alldeles särskild grad måste beaktas, att en semesterlag bör, såsom kommittén redan fram- jhållit, vara överskådlig och lättillämplig. Av yttrandena över förslaget att döma skulle detta icke bli fallet, därest i lagen infördes en dubbelregel för ? kvalificering till semester, och prövning förty skulle kunna få ske efter två

olika system. Kommittén har därför ansett sig icke kunna förorda. en lö ning efter. denna linje.

Vid anförda förhållanden aktualiseras frågan om en minskning av de i lagen fastställda karenstidens längd. Genom en sådan nedsättning ökas n turligen de korttidsanställda arbetstagarnas möjligheter att förvärva s mesterrätt. Givet är dock att enbart genom en förkortning av karenstide man icke kan nå målet utan att komma i strid med den rekreationstank på vilken lagstiftningen vilar. En karenstid av fyra månader ansågs läm lig av semestersakkunniga; och departementschefen fann sakkunnigförslagq i denna del i och för sig väl avvägt. Emellertid visar de undersökningar som kommittén företagit beträffande skogsarbetarna, att en förkortning ai karenstiden till fyra månader (120 dagar) skulle få ringa betydelse för dennq stora yrkesgrupp. För att få någon verklig effekt skulle gränsen alltsa bd hövas sättas betydligt lägre.

Om gränsen skall sättas lägre än 120 dagar, måste emellertid garantie så. långt möjligt skapas för att den semesterersättning, som skulle följa å (11 olika, mer eller mindre kortvariga anställningarna, verkligen kommer till an vändning för avsett ändamål. Därest även en kortvarig anställning skall be rättiga till semester, måste arbetstagaren för att komma i åtnjutande av se mester av tillräcklig längd sammanlägga semesterersättningar från olika an ställningar. För den händelse arbetstagaren vid en anställnings upphörandw skulle få uppbära ett mindre kontant belopp i semesterersättning, torde d» uppburna semesterersättningarna i många fall förbrukas för andra ändamå än rekreation och syftet med semesterersättningen alltså förfelas. Kommitté] har, såsom redan tidigare (sid. 32) antytts, funnit sig genom anlitande a' postgirorörelsen kunna tillskapa en enkel anordning, varigenom i olika kort variga anställningar intjänad semesterersättning kan hopsparas för att på ei gång ställas tillgänglig för arbetstagaren när denne skall hålla semestel Med en dylik anordning har kommittén ansett sig kunna förkorta karens tidens längd till 30 dagar. Den föreslagna regleringen innebär, att lagen konstruktion bibehålles och att arbetstagaren, liksom enligt den gälland lagen, vid anställnings upphörande blir berättigad till semesterersättning Denna ersättning får dock icke utbetalas kontant till arbetstagaren utan ska] insättas å ett särskilt postgirokonto, varifrån arbetstagaren sedermera på el gång utfår för hans räkning insatta medel. I det avsnitt av betänkandet som behandlar frågan om semesterersättning, återkommer kommittén närmar till den här berörda regleringen.

Kommitténs förslag i förevarande del tager således sikte på de fall, då semesterförmånen har karaktär av semesterersättning. Av regleringen på verkas icke de arbetstagare, som under anställningen komma i åtnjutande a' intjänad semesterförmån i form av semesterledighet eller semesterlön. E] arbetstagare med längre fortlöpande anställning blir såsom hittills berätt? gad att av den arbetsgivare, hos vilken han intjänat semestern och hos vil ken han fortfarande är anställd, utfå semester och semesterlön i vanlig ordning

När en anordning vidtages, varigenom medelst postgirorörelsens anli- tande möjlighet skapas att hopspara i olika anställningar intjänad semes- terersättning, måste det givetvis vara angeläget, att arbetstagarna erhålla möjlighet att använda semesterersättningen för avsett ändamål. En konse- kvens härav skulle vara att i lagen föreskreves skyldighet för arbetsgivare att bereda semester åt sådan hos honom anställd "arbetstagare, vilken till följd av arbete för annan arbetsgivares räkning ägde från postgirokontot utfå för hans räkning insatt semesterersättning. Kommittén har dock —— med hänsyn till de svårigheter som i vissa fall kunde uppstå med en dylik regel —— icke ansett att någon direkt skyldighet härutinnan för närvarande bör lagfästas. De befarade svårigheterna synas hänföra sig bland annat till fall, då arbetstagaren intages för en kortvarig säsong med stark arbetsanhopning ; eller arbetstagaren anställes efter det företagets arbetare i övrigt erhållit se- ? mester under en för hela företaget gemensam se'mesterperiod då driften legat i nere, eller ock då arbetstagarens nya anställning begynner i slutet av ett år. Vidare torde kunna sägas att de korttidsanställda arbetstagarna ofta ha möj- lighet att inpassa semestern i skarven mellan två anställningsperioder. För den händelse arbetstagaren erhållit en fast långtidsanställning bör arbetstagaren ——— helst redan i samband med att han anställes —— hos den nye arbetsgivaren söka utverka en mot den innestående semesterersättningen svarande ledig- het. Någon farhåga för att arbetsgivaren i dylikt fall utan giltigt skäl skulle förvägra arbetstagaren ledighet torde icke behöva hysas. För att emellertid ge uttryck åt angelägenheten av att arbetstagare, som är berättigad att från postgirokontot utbekomma semesterersättning, icke utan skäl hindras att utnyttja semesterersättningen för åsyftat ändamål, har kommittén ansett lagen böra innehålla en föreskrift, att arbetstagaren, därest han av den nye arbetsgivaren begär ledighet för hållande av semester, icke bör förvägras sådan ledighet.

Såvitt angår den nuvarande 3 5 i semesterlagen föreslår kommittén alltså, att karenstiden förkortas från 180 dagar till 30 dagar. Regeln i 4 % andra stycket av gällande lag, att rätt till semester föreligger endast för kalendermånad under vilken arbetstagaren för arbetgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar, föreslås oförändrad. Den ändring, som vidtagits i fråga om 3 %, måste givetvis få såsom följd att även för rätten till semesterlön för okon- trollerad arbetstagare karenstiden sänkes till 30 dagar. Rörande storleken av iden arbetsinkomst, som bör fordras för att sådan arbetstagare i det sär- skilda fallet skall bli berättigad till semesterlön, hänvisar kommittén till den aredogörelse som lämnas rörande särbestämmelserna för de okontrollerade ; arbetstagarna.

Med den föreslagna karenstiden om 30 dagar torde flertalet korttidsanställda [arbetstagare kunna komma i åtnjutande av semesterförmån. Om någon ringa idel av dessa arbetstagare exempelvis där anställningen är en mera till- fällig företeelse i förhållande till arbetstagarens normala verksamhet kan ,väl sägas att något egentligt behov av lagligt reglerad semester ej föreligger.

Att från de typiska korttidsanställda urskilja dylika arbetstagare är likväl icke möjligt. Å andra sidan torde alltjämt en grupp arbetstagare bli lämnade utanför lagen, nämligen de intermittenta arbetstagarna. Dessa arbetstagare arbeta dock under sådana förhållanden, att rekreationskravet för deras del gör sig gällande i långt mindre grad än beträffande övriga arbetstagare som ha en mera fast anknytning till arbetsgivaren. Det kan ej heller förnekas att, åtminstone beträffande vissa intermittenta arbetstagare, arbetslönen bestämts med hänsyn till arbetets kortvariga och tillfälliga natur. Vidare kunna de intermittenta arbetstagarna icke i lag tillförsäkras semester annorledes än enligt något av de system, som kommittén av förut anförda skäl ansett sig icke kunna förorda. Att för dessa — till antalet tämligen ringa -— arbets— tagares skull bryta lagens enhetlighet eller totalt förändra lagens konstruk- tion bör icke ifrågakomma.

Därest —— såsom i den nuvarande lagen för uppkomsten av semesterrätt fordras 180 dagars sammanhängande anställning, är det naturligt att med- givande samtidigt lämnas därtill, att kortvariga avbrott i anställningen icke få inverka på semestern. I den gällande lagen stadgas också, att avbrott i anställningen icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester, såframt det med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt. Från arbetstagar- sidan har gjorts gällande, att detta stadgande, sådant det tillämpats enligt rättspraxis, icke fyllt det därmed avsedda ändamålet. Av den utav kom- mittén lämnade översikten av praxis på området (bilaga 4) framgår, att arbets- domstolen ——- som torde vara den domstol som oftast haft att pröva stadgan— dets tillämpning tämligen strängt upprätthållit tanken på, att detta undan- tagsstadgande avser speciella fall och kortvariga, avbrott i anställningen. Översikten av rättstillämpningen visar också, att stadgandet i hög grad gett upphov till tvistigheter samt ofta föranlett meningsskiljaktigheter även inom arbetsdomstolen.

Kommittén anser sig sakna anledning att närmare ingå på frågan huru- vida denna bestämmelse enligt rättstillämpningen kan anses ha fullt till godosett syftet att avbrott av viss kortare varaktighet icke skall tilläggas be tydelse i semesterhänseende. Bestämmelsen torde nämligen, därest karens tiden förkortas till 30 dagar, komma att få allenast obetydlig praktisk bety— delse. Behovet av en dylik regel måste bli ringa, liksom även de skälighets- hänsyn, som föranlett bestämmelsen, förlora i styrka. Kommittén har där för ansett sig böra föreslå, att bestämmelsen utgår ur lagen.

Att beräkna den kostnadsökning, som med kommitténs förslag om karens- tidens förkortning skulle drabba näringslivet, är förvisso vanskligt; och det torde icke vara, möjligt att på förhand med anspråk på någon exakthet ange, hur förslaget kan komma att i stort verka på näringslivet. Den kostnads- beräkning, vilken innehålles i bilaga 2, utvisar emellertid, att med däri gjorda antaganden den sannolika övre gränsen för ökningen av företagens nuvarande semesteromkostnader skulle vara omkring 13 miljoner kronor. Kommittén

har icke anledning utgå. från annat än att den vid ifrågakomna undersökning använda beräkningsmetoden är vägledande i förevarande hänseende men vill ifrågasätta, huruvida icke kostnadsökningen i verkligheten kommer att bli mindre. I vart fall anser kommittén, att samhället icke med hänsyn till en kostnadsökning av den storlek, varom här kan vara fråga, bör avstå från sådan utsträckning av semesterlagens tillämpning, som följer av kommitténs förslag. Anmärkas må även att kostnadsökningen till icke oväsentlig del kommer på . sådana områden av näringslivet, inom vilka arbetsgivarna för närvarande blott i ringa utsträckning ha semesterförpliktelser mot arbetstagarna.

V. Semester för arbete som utgör bisyssla.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 3 % tredje stycket semesterlagen förvärvas ej semester i anställning, som icke kan anses utgöra arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

1936 års semestersakkunniga. I samband med frågan om semesterlagstift— ningens omfattning uttalade de sakkunniga, att det icke torde vara lämpligt att en arbetstagare med användande av lagens bestämmelser skulle kunna bli berättigad till semester i en syssla, som vore att anse såsom bisysselsättning. Undantaget borde enligt de sakkunniga utformas så, att anställning, som vore att betrakta som bisyssla, icke berättigade till semester. Att i lagtexten närmare ange vad som vore att anse såsom bisyssla ansågo de sakkunniga ej vara vare sig möjligt eller lämpligt. Denna sak torde i stället få avgöras från fall till fall. I enlighet härmed upptog de sakkunnigas förslag en bestäm- melse av innehåll, att anställning, som är att betrakta som bisyssla, berättigar icke till semester.

Remissyttranden. Enligt socialstyrelsen kunde det icke undvikas, att vissa svårigheter uppkomme, då begreppet bisyssla icke funnes fastställt i lagstift- ningen. För mången arbetsgivare och arbetstagare torde det vara tämligen oklart, huruvida vederbörandes anställning vore att i lagens mening betrakta såsom bisyssla eller icke. Såsom exempel ville styrelsen anföra, att skogs- arbete mången gång, då det bedreves av småbrukare vid sidan av hans jord- bruk, betraktades såsom bisyssla, åtminstone i den mening som vanligt språk- bruk inlade i detta ord. Det torde dock vara de sakkunnigas mening, att dylikt skogsarbete såsom regel icke skulle betraktas som bisyssla.

Generalpoststyrelsen anförde, att frågan om innebörden av begreppet bisyssla skulle komma att ge anledning till meningsskiljaktigheter, särskilt beträffande sådana arbetstagare, vilkas dagliga arbetstid regelmässigt mera avsevärt understege en hel arbetsdag. Från tillämpningen av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst hade styrelsen erfarenhet av att det där an- vända, betydligt fylligare uttrycket »huvudsakliga sysselsättning och för- värvskälla» mången gång vore vanskligt att tolka och ingåve vederbörande arbetare en känsla av att det vaga uttrycket lämnade rum för godtycke. Generalpoststyrelsen ifrågasatte, om icke vid bedömandet av vad som skulle betraktas såsom bisyssla kunde användas samma måttstock som exempelvis för i arbetstagares hem utfört arbete, nämligen det utförda arbetets mängd.

? i i l l i ! 4

Svårigheterna att avgöra huruvida en anställning vore att anse såsom bisyssla eller ej underströkos även av väg— och, vattenbyggnadsstyrelsen, svar/ska arbetsgivareföreningen och svenska försäkringsbolags riksförbund. Det frågades, huruvida en städerskas anställning, som avsåge tre timmars arbete om dagen, skulle anses som bisyssla, och huruvida i detta avseende förelåge någon skillnad, om hon arbetade för endast en arbetsgivare eller om hon hade två eller tre liknande anställningar.

Svenska sparbanksföreningen uttalade, att de mindre sparbankerna hölles vanligen tillgängliga för allmänheten blott vissa dagar i veckan och under begränsad expeditionstid. Det kunde ifrågasättas om anställda, som exem— pelvis normalt hade sysselsättning fyra dagar i veckan med enldaglig tjänst— göring av två timmar, skulle genom föreskrifter av tvingande natur till— erkännas rätt till semester. Måhända hade det icke varit de sakkunnigas mening, att en anställning av ifrågavarande art skulle medföra semesterrätt utan att den borde betraktas som bisyssla, även om den anställde icke hade annan inkomstbringande sysselsättning. Det vore i hög grad önskligt, att om icke i lagtexten så dock i propositionen bestämdare direktiv lämnades i den riktning, att till bisyssla hänfördes all anställning, som lämnade den anställde frihet att idka annan förvärvsverksamhet i sådan utsträckning, att, om han begagnade sig av sina möjligheter, denna hans övriga verksamhet kunde anses som huvudsysselsättning. Den omständigheten, att en person icke skaffade sig annan sysselsättning, borde icke vara avgörande för frågan, huruvida hans anställning vore att betrakta som bisyssla eller huvudtjänst.

Propositionen. I det till lagrådet remitterade förslaget i vilket 3 & tredje stycket hade samma lydelse som i gällande lag — anförde föredragande departementschefen, att han i likhet med de sakkunniga ansåge att vad som kunde betecknas som bisyssla, ej borde berättiga till semester. Uttrycket bisyssla kunde emellertid ge anledning till tveksamhet vid tolkningen. Man syntes därför böra ge företräde åt uttrycket »huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla», vilket kommit till användning i den av generalpoststyrelsen åberopade kungörelsen den 7 december 1934.

Vidare anförde departementschefen (att märka är att enligt departements- förslaget rätt till semester förelåg endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete minst 18 dagar)

»Man torde icke behöva befara, att några svårigheter skola uppstå vid till- lämpningen av den av mig förordade bestämmelsen. Jag vill erinra om att vill- koret om 180 dagars anställning alltid skall vara fyllt, innan semesterrätt över huvud kan uppkomma. Vidare föreligger icke semesterrätt för någon månad, om ej aderton dagars arbete utförts under densamma. I anledning av vad general- poststyrelsen och svenska sparbanksföreningen yttrat vill jag emellertid fram- hålla, att bestämmelsen om att ett arbete skall utgöra vederbörandes huvudsak- liga sysselsättning och förvärvskälla enligt min uppfattning icke bör tolkas så strängt, att krav uppställes på full arbetstid per dag, eller alltså att den samman— lagda arbetstiden under en kalendermånad skall motsvara minst aderton hela

dagars arbete. Upprätthållandet av kravet på att arbetet skall utgöra veder- börandes huvudsakliga sysselsättning synes vara tillräckligt. Jag vill påpeka, att den, som hos samma arbetsgivare har en daglig arbetstid av några timmar men i övrigt icke utför lönearbete, även behöver få tillfälle att årligen komma bort från den dagliga miljön under någon tid. Har en person däremot flera sysselsätt- ningar, av vilka ingen, kan betecknas som den huvudsakliga, kan han icke för- värva rätt till semester enligt lagen, huru önskvärt detta än i och för sig vore.»

Lagrådet uttalade, att genom det remitterade förslagets formulering be—W stämmelsen i 3 % tredje stycket erhållit i viss mån annan innebörd än som; avsåges med motsvarande bestämmelse i sakkunnigförslaget, samt anfördez vidare: *

»Detta (sakkunnigförslaget) torde nämligen böra så förstås, att det avgörande. skulle vara, huruvida det med anställningen förenade arbetet i och för sig med' hänsyn till arbetets beskaffenhet och omfattning vore att betrakta såsom bisyssla, och således ej huruvida arbetstagaren samtidigt med anställningen hade annan sysselsättning, i förhållande till vilken den förra anställningen vore att anse såsom bisyssla. Enligt lagförslaget åter är meningen att även en anställning, som enligt förenämnda betraktelse skulle anses såsom bisyssla, skall kunna berättiga till semester. Förutsättningen skall endast vara, att anställningen är att anse såsom arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning. Föredragande departements- chefen har sålunda i frågan framhållit, att den, som hos samma arbetsgivare hade en daglig arbetstid av några timmar men i övrigt icke utförde lönearbete, även behövde få tillfälle att årligen komma bort från den dagliga miljön under någon tid. Vidare har uttalats, att om däremot en person hade flera sysselsättningar, av vilka ingen kunde betecknas som den huvudsakliga, han icke kunde förvärva rätt till semester huru önskvärt detta än i och för sig vore.

Mot den från sakkunnigförslaget avvikande ståndpunkt, som lagförslaget så- lunda i nämnda fråga intager, synes främst kunna erinras, att huvudsyftet med förslagets semesterbestämmelser är att tillgodose en arbetstagares behov av vila och rekreation, men att för den, som endast utför arbete under några få av dagens timmar, svårligen kan sägas föreligga .något behov av extra vilotid. Till jämförelse må hänvisas till den arbetsprestation, som enligt 4å2mom. (jfr9å i lagen) krävs av en arbetstagare med anställning, som där sägs, skall komma i åtnjutande av semesterlön. Det mindre följdriktiga i lagförslagets ståndpunkt framträder än mer, om man tager i betraktande, att arbetstagaren skall tillgodo- njuta semester så länge han har sysselsättning hos blott en arbetsgivare, men att all semesterrätt skall upphöra i händelse han jämväl erhåller likvärdigt arbete å annat håll, oaktat måhända då ett verkligt behov av semester inträder. Och med avseende å en arbetsgivare, som anställt en person i arbete av den omfatt— ning varom är fråga, måste det även anses såsom ett oegentligt förhållande att frågan om skyldigheten för honom att giva semester skall vara beroende av, huru— vida arbetstagaren samtidigt förskaffar sig annat arbete eller ej.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde lagrådet att ifrågavarande stadgande måtte utbytas mot en bestämmelse i överensstämmelse med vad sakkunnigförslaget innehölle. Ett förtydligande av bestämmelsens innebörd syntes lagrådet kunna ske därigenom att åt densamma gåves den avfattning, att anställning, som med hänsyn till det därmed förenade arbetets beskaf— fenhet vore att betrakta såsom bisyssla, icke berättigade till semester.

I anledning av vad lagrådet uttalat förklarade departementschefen, att han icke kunde tillstyrka vad lagrådet förordat. Under hänvisning till vad han

l l l i | i i l l !

utvecklat i remissprotokollet framhöll departementschefen, att enligt hans mening en arbetstagare, som, låt vara endast en kortare tid varje dag, utförde arbete för arbetsgivarens räkning, borde vara berättigad till semester, för den händelse detta arbete utgjorde arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

Frågan om semester i sådan anställning, som har karaktär-av bisyssla, har uppmärksammats i en del kollektivavtal, främst inom områden där till följd av arbetets struktur den dagliga arbetstiden icke motsvarar full arbetstid. I det kollektiva normalavtal, som utarbetats för städningspersonal vid statliga myndigheter och institutioner (svensk förf.-saml. 1943:15) föreskrives, att arbetstagare må åtnjuta semester även om anställningen icke kan anses utgöra arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning och förvärskälla. Vidare stadgas i ett mellan Sveriges fastighetsägares arbetsgivareförbund och svenska fastighetsarbetareförbundet slutet kollektivavtal, avseende befattningsha- vare Vilka sysselsättas med skötsel och tillsyn av fastigheter, såsom eldning, renhållning m. m., att även vbefattningshavare som icke är heltidsanställd skall tillerkännas semester enligt lagens grunder. Vid semesterns förlägg- ning skall för dylik befattningshavare hänsyn tagas till den semester, som denne åtnjuter i sin huvudsakliga syssla, så att ledigheterna. inträffa sam— tidigt om befattningshavaren det önskar.

Reformkrav.

Såsom redan (sid. 48) anförts har W. Sörling i skrivelse den 23 november 1939 till chefen för socialdepartementet hemställt, att departementschefen måtte upptaga till övervägande huruvida icke jämväl gårdskarlar och värme- skötare måtte få komma i åtnjutande av de förmåner, som genom semester- lagen bereddes övriga arbetstagare.

Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har för kommittén fram— hållit, att det med semesterlagens nuvarande utformning vore synnerligen besvärligt och vanskligt för kyrkomusiker (organister, kantorer och klockare) att med stöd av lagen erhålla semester samt att semester ofta vägrades kyrko- musiker under hänvisning till stadgandet i 3 % tredje stycket i lagen.

I övrigt har för kommittén från skilda håll uttalats, att tvekan försports angående den rätta tillämpningen av ifrågavarande stadgande. Fall som vållat tveksamhet är, bland annat, huruvida den som dagligen i ungefär lika utsträck- ning och mot i stort sett samma betalning utför hushållsarbete åt två olika familjer skall anses berättigad till semester eller ej, samt huruvida egen före- tagare, som under några timmar dagligen har en avlönad anställning, skall anses förvärva semesterrätt på grund av denna anställning. Såsom praktiska exempel på det senare fallet har nämnts praktiserande läkare, som under några kvällstimmar utför sjukhusarbete, tandläkare, som har egen praktik men som dagligen i någon utsträckning arbetar på. tandklinik, samt riksdagsstenograf,

112 som i övrigt driver egen verksamhet. Enligt uppgift förekommer att i dylika fall anställningen kan för vederbörande inbringa mer än den egna verksam— heten. Ett ytterligare fall, där svårigheter yppat sig vid tillämpningen av ifrågavarande regel är det, att arbetstagaren har två anställningar och att den anställning som tager hans mesta tid i anspråk ger honom mindre inkomst än den andra anställningen.

Kommittén.

1936 års semestersakkunniga motiverade sitt förslag om att bisyssla icke skulle ge rätt till semester med att det icke kunde anses lämpligt, att en arbets tagare med stöd av lagen skulle bli berättigad till semester i en bisyssla. Vad som avsågs med bisyssla berördes icke närmare av de sakkunniga. Det av— görande torde dock få anses ha varit, huruvida det med anställningen förenade arbetet i och för sig med hänsyn till arbetets beskaffenhet och art vore att betrakta som bisyssla. Till sådan syssla bleve alltså att hänföra varje syssla, som lämnade arbetstagaren tillfälle att ägna sig åt annan sysselsättning i sådan utsträckning, att — därest så skedde —— denna andra sysselsättning framstode såsom den huvudsakliga. Däremot torde de sakkunniga ansett det ej i och för sig vara avgörande, om arbetstagaren samtidigt med den ifrågakomna anställningen förskaffade sig annan sysselsättning, i förhållande till vilken den förra an— ställningen vore att anse såsom bisyssla. Med detta betraktelsesätt bleve det fråga om bisyssla, därest en hemmafru åtoge sig någon eller några tim- mars städningsarbete. Likaså finge för den, som dreve egen rörelse men vid sidan av denna hade en deltidsanställning, anställningen betraktas såsom bisyssla, och detta väl som regel även om anställningen skulle lämna större ekonomiskt utbyte än vederbörandes egen verksamhet. Enligt sakkunnig— förslaget skulle det Vidare ej bli fråga om bisyssla i det fall, att en arbets- tagare hade två ungefär lika omfattande anställningar exempelvis såsom hemhjälp hos två olika familjer —— av vilka båda anställningar tillhopa arbets— tagaren förtjänade sitt uppehälle. Det vill alltså. synas, som sakkunnigför- slaget i denna del icke skulle ha hindrat uppkomsten av semesterrätt samv tidigt i olika anställningar.

I gällande lag förekommer emellertid ej begreppet bisyssla utan användes i stället uttrycket anställning som ej kan anses utgöra arbetstagarens huvud- sakliga sysselsättning och förvärvskälla. Genom denna omformulering har i förhållande till sakkunnigförslaget en utvidgning skett i ett avseende medan i ett annat en begränsning ägt rum. Enligt lagen torde sålunda en anställning -— oaktat den med hänsyn till arbetets beskaffenhet och omfattning eljest skulle bli att betrakta såsom bisyssla —— kunna medföra semesterrätt, om anställningen är arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning. På sätt deparé tementschefen direkt uttalade, blir även den arbetstagare berättigad till semes- ter, som endast en kortare tid varje dag utför arbete för en arbetsgivares räkning men i övrigt icke har lönearbete. Den som har någon eller några

' timmars dagligt städningsarbete eller har anställning såsom tidningsbud kan därför intjäna semester i en sådan anställning, om vederbörande icke har annan anställning. I viss mån tveksamt synes däremot vara, huru det fallet skall bedömas, att en person har en anställning, som blott upptager en del av hans tid, men i övrigt sysslar med eget förvärvsarbete. Vad härefter angår det fallet, att en arbetstagare samtidigt har flera anställningar, av vilka ingen kan betecknas såsom den huvudsakliga -— exempelvis en kvinna som i lika utsträckning dagligen utför hemhjälpsarbete i två skilda hushåll —— kan enligt gällande lag i motsats till sakkunnigförslaget rätt till semester icke för- värvas i någon av dem. Men om den ena anställningen dominerar, medför den semesterrätt. Enligt lagen kan man alltså icke samtidigt förvärva semesterrätt i olika anställningar.

Av det anförda torde framgå, att den nu gällande lagregeln medför Vissa icke önskvärda konsekvenser. Det kan anses föga rimligt, att en arbetstagare skall förlora all semesterrätt endast därför att han skaffar sig flera likvärdiga sysselsättningar. En arbetstagare med flera sysselsättningar är tydligen i större behov av semester än om han skulle inneha endast en av anställ- ningarna. Vidare måste sägas, att regeln kan medföra ett mindre rättvist resultat olika arbetsgivare emellan. Den ene arbetsgivaren kan bli skyldig att ge en anställd semester, medan en annan arbetsgivare icke behöver göra detta, trots att anställningsförhållandena för arbetsgivarnas del kunna vara fullt analoga.. Det ter sig mindre följdriktigt, att frågan om skyldighet för arbetsgivaren att bereda icke heltidsanställd arbetstagare semester blir bero- ende av om arbetstagaren samtidigt förskaffar sig annat arbete eller ej.

Anledningen till att lagen i förevarande hänseende erhållit sin nuvarande utformning torde vara en önskan att låta även sådana arbetstagare förvärva semesterrätt, vilka endast någon kortare tid dagligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning. Kommittén kan ansluta sig till vad departements- chefen uttalat därom, att också dylika arbetstagare böra få. tillfälle att årligen komma bort från den dagliga miljön under någon tid. Även för den som utför arbete endast under några få av dagens timmar kan föreligga ett behov att under en tid få helt koppla av från det dagliga förvärvsarbetet. Om man emellertid ställer sig på denna ståndpunkt, synes det för frågan om upp- komsten av semesterrätt böra vara likgiltigt, huruvida vederbörande i övrigt utför lönearbete eller ej. Att en person försörjer sig genom flera samtidiga anställningar bör icke hindra uppkomsten av semesterrätt. Varje anställning som gör skäl för namnet bör därför kunna kvalificera vederbörande till semes- terrätt, och en arbetstagare som samtidigt innehar flera anställningar bör kunna förvärva semesterrätt i varje anställning. Inom samhället finnas åt- skilliga sysslor, som äro av sådan beskaffenhet, att de kunna fullgöras utan att dagens samtliga arbetstimmar behöva tillsättas. Av naturliga skäl måste även dessa sysslor fullgöras. De kunna emellertid i allmänhet icke lämna vederbörande hel försörjning utan måste därför förenas med annat arbete,

vare sig detta nu är egen förvärvsverksamhet, annan anställning eller hus- hållsarbete i hemmet.

Såsom framgår av vad ovan (sid. 111) anförts har man i fråga om städnings— personalen vid de statliga myndigheterna och institutionerna redan medgett en utsträckning av semesterrätten. Det kan ock nämnas, att statens tjänstemän åtnjuta semester även för bisyssla. En person, som har deltidsarbete i statens tjänst, torde nämligen förvärva semesterrätt i denna anställning, även om han har en annan huvudanställning — statlig, kommunal eller enskild —— vari han jämväl erhåller semester.

Det må framhållas, att semesterlagstiftningen i de övriga nordiska län- derna ej upptager några undantagsbestämmelser beträffande bisyssla. I ett cirkulär från det danska socialministeriet har direkt utsagts, att semesterrätt kan samtidigt förvärvas i olika anställningar och att en arbetstagare, som arbetar hos olika arbetsgivare, skall — oavsett om sysselsättningarna äro sidoordnade eller uppdelade i huvudsyssla och bisyssla — kunna förvärva semesterrätt hos samtliga arbetsgivare i enlighet med lagens allmänna regler.

I anslutning till det anförda har kommittén ansett sig böra föreslå, att det i den gällande lagen stadgade undantaget för bisyssla utgår.

Givetvis är det av stor vikt, att en arbetstagare, som förvärvat semesterrätt i flera samtidiga anställningar, blir i tillfälle att på en gång åtnjuta semester i de olika anställningarna. Först när arbetstagaren kan göra sig helt fri från det dagliga arbetet blir han i stånd att fullt tillgodogöra sig den vila och den rekreation, som semestern är avsedd att skänka. Enligt 6 % gällande semes- terlag är det emellertid arbetsgivaren, som äger bestämma när semestern skall utgå. Göres härutinnan icke någon ändring, skulle arbetstagare, som samtidigt har flera anställningar, kunna få finna sig i att åtnjuta semester i varje anställning var för sig. Fråga uppkommer därför om vidtagande av viss begränsning i arbetsgivarens nämnda bestämmanderätt i fall, där arbets- tagaren samtidigt har anställning hos annan arbetsgivare. Den anordning, som härvid närmast skulle kunna sättas i fråga, vore införande av skyldighet för sådana arbetsgivare, som samtidigt hade viss arbetstagare i sin tjänst, att gemensamt bestämma om förläggningen av dennes semester. Kunde arbets- givarna härutinnan icke enas, finge väl, där särskilda skäl ej förelåge att till- lägga en av arbetsgivarna bestämmanderätten, frågan hänskjutas till avgörande av utomstående person eller eventuellt en viss myndighet. Fall, där skäl kunde föreligga att tillägga en av arbetsgivarna bestämmanderätten, vore sådana, i vilka en av anställningarna kunde betraktas som arbetstagarens huvudsakliga sysselsättning eller ock haft längre varaktighet än de övriga. Emellertid finner kommittén starka betänkligheter möta mot införande av sådana anordningar som här antytts. Särskilt synes det föga tilltalande, att en arbetsgivare kan bli tvingad förlägga arbetstagarens semester till en för arbetsgivaren olämplig tidpunkt. Skulle dessutom i vissa fall arbetstagarens huvudanställning bli den i förevarande hänseende bestämmande, står man

åter inför svårigheten att draga gränsen mellan huvudsyssla och bisyssla. Kommittén anser sig därför i detta sammanhang icke böra föreslå ändring av de bestämmelser som nu innehållas i 6 %. Kommittén vill emellertid under- stryka, att det icke annat än i undantagsfall bör få förekomma, att semester i samtidiga anställningar åtnjutes vid olika tidpunkter, Med god vilja hos de berörda. parterna synes arbetstagarens intresse att erhålla semester vid samma tid kunna tillgodoses utan lagändring.

Det må anmärkas, att enligt den danska semesterlagstiftningen rätt icke föreligger för arbetstagare, som arbetar jämsides för flera olika arbetsgivares räkning, att samtidigt erhålla semester i de olika anställningarna. Arbets- 3. givarens frihet att bestämma om semesterns förläggning kvarstår även i ; detta fall. I en skrivelse från socialministeriet har utsagts, att arbetstagaren i dylika fall visserligen får åtnjuta semester i varje verksamhet för sig, men att arbetstagaren icke får utnyttja den vunna ledigheten till arbete utöver det vanliga inom de övriga företag, där arbetstagaren utför arbete.

Arbetstagare, som har två samtidiga anställningar inom samma yrke men får sin semester i de båda anställningarna förlagd till olika tider, bör givet- vis vara oförhindrad att, under det semester åtnjutes i den ena anställningen, i vanlig ordning fullgöra de med den andra anställningen förenade sysslorna. Däremot bör arbetstagaren icke få utnyttja den vunna ledigheten i en an- ställning till ökat arbete på annat håll. Vad nu anförts har synts kommittén böra föranleda en modifikation av stadgandet i 13 % semesterlagen, vari före- skrives, att arbetstagare, som under någon del av semestern utför avlönat arbete inom sitt yrke, mister rätten till lön under semestern. Arbetstagare, som jämsides med den anställning "vari semester åtnjutes innehar annan an- ställning inom sitt yrke, bör förklaras vara oförhindrad att under semestern utföra sådant avlönat arbete i sistnämnda anställning som ej går utöver det vanliga. | , » »

VI. Kvalifikaticnstid för semester.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 4 % första stycket semesterlagen utgår semester för kalenderår och omfattar en dag för varje kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid); dock må annan period av samma längd gälla såsom kvalifikationstid, såframt överenskommelse därom träffas mellan parterna.

Här må erinras om att arbetsgivaren enligt 6 % första stycket första punkten äger bestämma, när semestern skall utgå, samt att enligt 12 % första stycket arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån innan han åtnjutit honom tillkommande semester, skall erhålla ersättning därför. Vid beräkning av ersättningens storlek skall hänsyn jämväl tagas till de kalender— månader av löpande kalenderår, för vilka semesterrätt föreligger, och till den inkomst, som därunder åtnjutits.

1936 års semestersakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skulle närmast föregående kalenderår städse utgöra kvalifikationstid för det löpande årets semester. Förslaget upptog således icke något undantag från denna regel.

I motiveringen till förslaget anförde de sakkunniga, att reglerna för semesterrättens åtnjutande måste göras så enkla som möjligt och utformas på sådant sätt, att de kunde passa för alla olika grupper av arbetstagare. Av praktiska skäl måste det anses vara otänkbart, att lägga det individuella an- ställningsåret som grund för semesterns intjänande. Så snart en arbetstagare varit anställd under något år, förlorade nämligen anställningsåret sin be- tydelse, och det förefölle konstlat att vilja tillerkänna detsamma någon rätts— verkan i fråga om beräknandet av de materiella förmånerna i arbetsavtalet. Systemet med en av arbetsgivaren för varje företag särskilt bestämd kvalifika- tionsperiod syntes de sakkunniga icke väl lämpat att införas i en lag med tvingande bestämmelser och gällande för samtliga arbetstagare. För systemet med en kvalifikationsperiod om viss tid —— förslagsvis minst fyra månader före ett i lag angivet datum, och i så fall den 1 maj, talade enligt de sak— kunniga vissa skäl. Därigenom vunnes nämligen den fördelen, att kvalifika— tionsperioden så nära som möjligt anslöte sig till den för de flesta arbets- tagarna bestämda semesterperioden. De sakkunniga förklarade, att de icke skulle ha tvekat att förorda kvalifikationsperiodens bestämmande på detta sätt, om det blott varit möjligt att inom alla yrkesområden förlägga semestern till sommarmånaderna. Detta vore emellertid icke tänkbart bland annat inom jordbruket, sjöfarten och de säsongbetonade yrkena. För arbetstagare, som erhölle semester under vintern eller den tidiga våren, vore det uppenbart

olämpligt med en kvalifikationsperiod per den 1 maj. Under angivna för- hållanden funno sig de sakkunniga böra förorda, att kalenderåret bestämdes såsom kvalifikationsperiod för alla arbetstagare. De sakkunniga underströko, att kvalifikationsperioden måste hänföra sig till förfluten tid, då det gällde att beräkna semesterrätten. Detta följde omedelbart därav att man successivt intjänade rätten till semester genom anställning och arbete. Att göra det löpande kalenderåret till kvalifikationsperiod eller att med andra ord be— rättiga arbetstagarna att utbekomma hela semestern, innan densamma ännu till fullo intjänats, vore enligt de sakkunniga endast möjligt vid fasta an- ställningar, såsom för statens tjänstemän. Från hembiträdesutredningen _ med vilken de sakkunniga fört överläggningar — hade tveksamhet anförts om lämpligheten av att för hembiträdenas del binda kvalifikationsperioden vid det föregående kalenderåret. Därvid hade åberopats, att det för hem- biträdena dittills i allmänhet tillämpade systemet innebure, att den, som började sin anställning på hösten, finge full semester under den därpå föl- jande sommaren under det att enligt sakkunnigförslaget ett hembiträde, som anställdes den 1 oktober, under nästkommande kalenderår endast vore be- rättigad till tre dagars semester. De sakkunniga ansågo emellertid, att vad sålunda anförts icke utgjorde tillräckligt skäl att i denna punkt ändra för— , slaget eller att i detta hänseende införa särskilda undantagsbestämmelser för [ hembiträdenas vidkommande. De sakkunniga påpekade dock, att den före- slagna lagen icke mottsatte sig en fortsatt praxis för hembiträdeskåren i » överensstämmelse med rådande förhållanden.

En av de sakkunniga förordade i fråga om kvalifikationstidens förlägg— ning en bestämmelse, enligt vilken semesterledigheten hänfördes till anställ— [ nings- och arbetsförliållandena under tidsperioden den 1 maj—30 april med t kompletterande föreskrift om att, då semestern förlades före den 1 maj, l semesterrätten skulle så beräknas, som om anställningen varat fram till an- givna datum.

Remissyttranden. I flera yttranden betonades, att kvalifikationsperioden borde så nära som möjligt ansluta sig till semesterperioden, då därigenom— utrymmet för semesterersättning utan samband med ledighet skulle minskas. Landsorganisationen, Daco och tjänstemännens centralorganisation före- slogo att kvalifikationstiden skulle förläggas till tiden den 1 maj—30 april. Länsstyrelsen t' Stockholms län hemställde, att tiden den 1 juli—30 juni måtte bestämmas till kvalifikationstid.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott förordade, att löpande kalenderår skulle läggas till grund för semesterberäkningen och Sveriges redareförem'ng föreslog en individuell förläggning av kvalifikationsperioden med hänsyn till varje arbetstagares anställningsdatum. Därvid framhölls, att förhållandena inom sjöfarten vore i förevarande avseende synnerligen olikartade mot de inom industrien.

Svenska arbetsgi'vareföreningen anförde, att det vore särdeles lämpligt,

om möjlighet lämnades öppen för parterna att i kollektivavtal bestämma om kvalifikationsårets förläggande intill den semesterperiod, som kunde vara fastställd i avtalet.

M edicinalstyrelsen framhöll, att det vore viktigt att semestern i möjligaste mån erhölles i den anställning, vari densamma intjänades. Eljest kunde det alltför lätt inträffa, att den semesterlön, som arbetstagaren i samband med övergång till annan anställning erhölle, konsumerades för annat ändamål. Med hänsyn till de många fall, då anställningen varade endast ett år, syntes lämpligt att avstå från bestämmelsen att semester skulle utgå per kalenderår, även om denna bestämmelse i fråga om de långvariga anställningarna vore mest ändamålsenlig.

Hembiträdesföreningamas samarbetskommz'tté yttrade, att hembiträdena ofta bytte anställning och att de, om kvalifikationstiden bleve bunden till föregående kalenderår, sällan skulle kunna komma i åtnjutande av full se— mesterförmån. På grund av den särställning hembiträdeskåren intoge genom sin långa arbetstid, söndagsarbete och bundenheten i arbetet syntes det som om särskild hänsyn borde tagas till dessa omständigheter vid semesterlag- stiftningen och att man alltså icke för hembiträdeskårens vidkommande borde binda kvalifikationstiden vid föregående kalenderår. Skulle emellertid icke några undantagsbestämmelser för hembiträdeskårens vidkommande kunna göras i lagen, borde dock i kommentarerna till lagen starkt understrykas vad de sakkunniga uttalat därom, att lagen icke motsatte sig en fortsatt praxis beträffande semestertiden för hembiträdeskåren i överensstämmelse med rådande förhållanden.

Propositionen. Föredragande departementschefen uttalade, att det givetvis vore lämpligt att kvalifikationstiden läge så nära den normala semester— perioden som möjligt, då man därigenom vunne mera utrymme för semester- rätten själv och mindre för semesterersättning vid en anställnings upp- hörande. Departementschefen skulle därför ha varit benägen att tillstyrka en förläggning av kvalifikationstiden till perioden den 1 maj—30 april. Emeller— tid hade departementschefen icke ansett sig i lagen kunna intaga någon bc— stämmelse om en särskild semesterperiod. Under sådana förhållanden syntes det icke gärna vara möjligt att i lagen lämna föreskrift om annan kvalifika— tionstid än föregående kalenderår. För att likväl bereda möjlighet att i de fall, då. så. kunde anses vara påkallat, förlägga kvalifikationstiden till annan period, förordade departementschefen, att i lagen intoges en bestämmelse om att så skulle kunna ske genom överenskommelse mellan parterna. Därigenom torde även de från hembiträdesutredningen och hembiträdesföreningarnas samarbetskommi'tté uttalade önskemålen bli tillgodosedda. Departements— chefen betonade såsom självfallet, att kvalifikationstiden alltid skulle omfatta tolv månader.

Vid lagförslagets vidare behandling förekom icke något som i detta sam— manhang är av intresse.

Rättstillämpningen.

Frågan om kvalifikationstiden och dess förläggning har vid flera till- fällen varit föremål för prövning i rättspraxis. Problemet har så gott som undantagslöst uppkommit i samband med att arbetstagare slutat anställningen och därvid framställt anspråk på semesterersättning. Till belysning av den ställning rättspraxis intagit till ifrågavarande spörsmål må i korthet återges följande rättsfall, därvid början göres med vissa fall, i vilka arbetsavtalet varit reglerat av kollektivavtal och där således spörsmålet fallit under arbets— domstolens prövning.

Domen nr 11/1940. En arbetstagare S. hade varit anställd hos en arbets- givare under tiden 2 februari 1936—7 oktober 1939. För avtalet hade gällt ett kollektivavtal, som ursprungligen bestämts att gälla till och med den 30 juni 1931 men vars giltighetstid därefter till följd av underlåten upp- sägning förlängts för ett år i sänder. Enligt kollektivavtalet utgjorde semesterns längd högst 9 dagar. S., som under vartdera av åren 1938 och 1939 åtnjutit 12 dagars semester, yrkade i målet semesterersättning för 9 dagar, avseende månaderna januari—september 1939. Arbetsgivaren åberopade, bland annat, att S. under vartdera av åren 1938 och 1939 haft 12 dagars semester och under 1939 — även under semestern —— haft högre lön än som skolat utgå enligt kollektivavtalet, samt hänsköt till domstolen att bestämma huruvida semester- ersättning borde utgå. Arbetsdomstolen uttalade, att semesterlagen från och med den 1 juli 1939 blivit tillämplig å. arbetsförhållandet. Till följd härav hade S. för det arbete S. utfört under 1939 förvärvat semesterrätt enligt semesterlagen; och någon inskränkning i denna semesterrätt hade icke kunnat uppkomma till följd av den semester S. erhållit under 1939. På grund härav fann dom- stolen att S. vid anställningens upphörande den 7 oktober 1939 blivit berättigad till den i målet yrkade semesterersättningen.

Det synes som om arbetsdomstolen bedömt den föreliggande tvistefrågan såsom närmast hörande under semesterlagens övergångsbestämmelse, enligt vilken lagen förklarats icke skola verka rubbning i sådant tidsbestämt arbets- avtal, som löpte vid lagens ikraftträdande den 1 juli 1938. Vidare må märkas, att arbetsgivaren, som icke iakttog inställelse vid arbetsdomstolen utan endast hänförde sig till ett kortfattat skriftligt svaromål, ej heller gjorde klart gällande, att annan kvalifikationstid än lagens blivit överenskommen.

Domen. nr 104/1940. I ett 1939 upprättat kollektivavtal stadgades, att semester under 1939 skulle utgå med tio dagar. Arbetsgivaren gjorde gäl- lande, att innebörden av detta stadgande vore, att såsom kvalifikationstid för semestern under 1939 skulle gälla tiden från och med den 1 juli 1938, vilken dag semesterlagen trätt i kraft, till och med den 30 april 1939 och att till följd härav såsom kvalifikationstid för semestern under närmast påföljande semester- period skulle räknas tiden 1 maj—30 april. I enlighet härmed bestred arbets- givaren att till arbetstagare, som under sommaren 1939 åtnjutit 10 dagars se- mester och sedermera lämnat anställningen, utgiva semesterersättning, beräknad å de fyra första månaderna av 1939. Arbetsdomstolen uttalade, att den omtvistade bestämmelsen med hänsyn till densammas språkliga avfattning icke gåve anled- ning till antagande att därvid åsyftats att föreskriva annan kvalifikationstid för semester än kalenderåret. Från arbetsgivarsidan hade heller icke förebragts någon utredning, ägnad att styrka att detta varit meningen. De 10 semesterdagar, som

utgått under 1939, måste därför enligt domstolens mening samtliga anses ha belöpt å arbetad tid under 1938 såsom kvalifikationstid. Vid sådant förhållande fann domstolen, att arbetstagarna vid anställningarnas upphörande blivit be- rättigade till semesterersättning, beräknad på all under 1939 arbetad tid.

Dom-en nr 119/1940. Enligt ett kollektivavtal utgick semester för anställ- ningsår och omfattade en dag för varje månad anställningen varat under närmast föregående anställningsår, räknat från dag motsvarande den då anställ— ningen började. En arbetstagare, för vilken anställningsåret hänförde sig till tiden 1 maj—30 april, var på grund av annan sjukdom än yrkessjukdom från— varande från arbetet under månaderna oktober 1939—mars 1940 och var alltså under kvalifikationstiden 1 maj 1939—30 april 1940 i arbete endast 6 månader. Från arbetarsidan gjordes vid arbetsdomstolen gällande, bland annat, att då arbetstagaren skulle blivit berättigad till längre semester under 1940, därest kalenderåret i stället för anställningsåret räknades såsom kvalifikationstid (jfr 2 5 andra st. semesterlagen), kalenderåret skulle anses utgöra kvalifikationstid. Arbetsdomstolen fann emellertid, att den omständigheten, att på grund av tiden för sjukdomen längre semester skulle ha åtnjutits, om kalenderåret räknats såsom kvalifikationstid, saknade betydelse och icke kunde föranleda avvikelse från den avtalsbestämda kvalifikationstiden.

Dom-en nr 46/1942. I ett före semesterlagens ikraftträdande upprättat kollektivavtal stadgades, att arbetare, som varit anställd ett år, skulle er- hålla 9 dagars semester. Till följd av underlåten uppsägning var avtalet fort- farande gällande, men semesterlagen hade från och med den 1 april 1939 blivit tillämplig i förhållandet mellan den avtalsbundne arbetsgivaren och den avtals— slutande arbetarorganisationens hos honom anställda medlemmar. En dylik medlem, W., hade varit anställd hos arbetsgivaren under tiden 11 september- 1937—7 december 1941 samt hade under ettvart av åren 1938—1941 åtnjutit viss tids semester, under 1940 med 12 dagar och under 1941 med likaledes 12 dagar. Vid arbetsdomstolen yrkades förpliktande för arbetsgivaren att till W. utge semesterersättning för en dag för envar av månaderna januari—november 1941 eller således för 11 dagar. Arbetsgivaren bestred kravet och hävdade, att kollektivavtalets semesterbestämmelser vilade på den förutsättningen att det löpande året skulle vara kvalifikationstid. Arbetsdomstolen uttalade, att omför— mälda bestämmelse i kollektivavtalet —— att arbetare, som varit anställd ett år, skulle erhålla 9 dagars semester —— innebure, att den angivna anställningstiden gällde såsom kvalifikationstid. I detta förhållande kunde någon förändring ej ha inträtt efter det semesterlagen från och med den 1 april 1939 blivit tillämplig, .varemot under förutsättning, som angåves i 4 % av lagen, semestern skulle utgå med 12 dagar. Vidare ansåg domstolen, att W., som under 1941 utfått 12 dagars semester, därigenom finge antagas ha erhållit den semester, som enligt lag och avtal tillkommit honom för hans arbete under anställningstiden 11 september 1940—11 september 1941. För tiden 11 september—7 december 1941 däremot tillerkände arbetsdomstolen W. semesterersättning för 3 dagar.

Vad angår allmän domstols avgöranden avseende spörsmål rörande kvalifikationstidens förläggning märkes i första hand följande rättsfall.

N. J. A. 1941 sid. 269. En arbetstagare C. hade under tiden 13 november 1935—26 augusti 1939 varit anställd såsom tidskrivare hos ett bolag och hade under ettvart av åren 1936—1939 åtnjutit semester om 12 arbetsdagar. Sedan C. frånträtt anställningen, instämde han bolaget och yrkade semesterersättning för 8 dagar eller med en dag för envar av månaderna januari—augusti 1939. Bolaget invände, bland annat, att överenskommelse därom att löpande kalenderår skulle gälla såsom kvalifikationstid måste anses föreligga, eftersom C. även efter se-

inesterlagens ikraftträdande reservationslöst begagnat sig av den hos bolaget bruk- liga semestern av 12 dagar för den som redan vid början av kalenderåret hade an- ställning hos bolaget. C. gjorde gällande, att den av honom under ettvart av åren 1936—1939 åtnjutna semestern varit grundad å sedvänja varom förmäles i 2 & semesterlagen och att någon överenskommelse om löpande kalenderår såsom kvalifikationstid icke träffats mellan parterna samt framhöll vidare bland annat, att han i ny anställning kunde under 1940 få semester blott i 4 dagar, motsvarande månaderna september—december 1939, och således måste, därest käromålet ogillades, på egen bekostnad skaffa sig ledighet från den nya anställningen under 8 dagar för att under 1940 vara fri från arbete i 12 dagar. Rådhusrätten ogillade C:s talan, enär det med hänsyn till att C. under vart och ett av åren 1936—1939 åtnjutit semester om 12 arbetsdagar ävensom till omständigheterna i övrigt måste antagas ha varit mellan parterna förutsatt, att löpande kalenderår skulle gälla såsom kvalifikationstid för under året utgående semester, vid vilket för— hållande C. åtnjutit honom tillkommande semester. Hovrätten däremot biföll C:s talan och åberopade därvid, att 0: för det arbete han utfört under 1939 förvärvat semesterrätt enligt semesterlagen samt sådana omständigheter icke före- kommit att någon inskränkning i denna semesterrätt uppkommit till följd av den semester 0. under 1939 åtnjutit. Hovrättens dom fastställdes av högsta domstolen.

Det bör märkas, att i detta fall _— liksom i det genom arbetsdomstolens förut berörda dom nr 11/1940 avgjorda målet —— fråga var om arbetstagare, som anställts före semesterlagens ikraftträdande, och att arbetsförhållandet omfattade tiden såväl före som efter det lagen trätt i kraft. Båda ifråga- varande avgöranden härföra sig alltså till övergångsförhållanden, där det gällt att tillämpa en ny lagstiftning på äldre arbetsavtal. Något motsvarande avgörande av högsta domstolen avseende arbetstagare, som anställts under semesterlagens giltighetstid, torde ännu icke finnas. Däremot finnas vissa hovrättsdomar, som förtjäna uppmärksamhet.

Svea hovrätts dom den 21 maj 1943 (nr 282). En kontorist var_anställd hos ett handelsbolag under tiden 15 januari 1941—15 juli 1942. Vid anställningen hade mellan parterna icke uttryckligen avtalats annat om semester än att kontoristen skulle erhålla semester redan under löpande anställningsår. Kon— toristen åtnjöt semester under 1941 med 12 arbetsdagar och under 1942 med 6 arbetsdagar. Efter stämning å bolaget yrkade kontoristen, att — enär han hela anställningstiden blivit berättigad till semester med 11 dagar för 1941 och 6 dagar för 1942 samt han under 1942 åtnjutit 6 dagars semester, vid vilket för- hållande vid anställningens upphörande 11 dagars semester återstått outtagen —- utfå semesterersättning med belopp motsvarande lön för 11 arbetsdagar. Råd- husrätten ansåg, att i målet icke förekommit sådana omständigheter, att någon inskränkning i semesterrätten för arbetet under 1941 uppkommit till följd av den semester kontoristen under samma år åtnjutit. Rådhusrätten biföll således hans talan. Hovrätten däremot ogillade käromålet under anförande, att parterna vid kontoristens anställning hos bolaget varit ense därom, att han under löpande anställningsår skulle erhålla semester, samt att denna överenskommelse måste så förstås, att löpande anställningsår skulle gälla såsom kvalifikationstid för rätt till semester. Hovrättens dom vann laga kraft.

Hovrättens för Övre Norrland dom den 29 juni 1943 (nr 37). S. var under tiden 1 januari 1940—31 januari 1942 anställd såsom biträdande ingenjör hos en elektrisk förening och åtnjöt 12 arbetsdagars semester under vartdera av åren 1940 och 1941. Vid anställningens upphörande yrkade S. semesterersättning med belopp motsvarande lön för 13 arbetsdagar, d. v. 5. för tiden januari 1941—januari

1942. I målet blev utrett, att S. under sommaren 1940 begärt ledighet och där- vid använt sig av sådana ordalag att arbetsgivaren bibringats den tron att fram- ställningen avsett semester, att S. insett att arbetsgivaren uppfattat framställ- ningen på angivna sätt samt att S. utan invändning uttagit och åtnjutit semestern. Med hänsyn härtill och då S. ansågs ha saknat varje fog för antagandet, att för- eningen vid utgivandet av semestern under 1940 avsett lämna S. en extra semester- förmån utöver den som enligt lagen tillkom honom, fann hovrätten det ha mellan parterna kommit till stånd en överenskommelse att semestern skulle utgå under löpande kalenderår. I enlighet härmed tillerkändes S. semesterersättning allenast för januari 1942. Även underrätten hade ogillat S:s talan ehuru med annan motivering. Sedan S. sökt och erhållit prejudikatdispens, är målet beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Bland de rättsfall, som röra frågan om kvalifikationsårets förläggning, märkes även följande avgörande av högsta domstolen, där spörsmålet aktuali- serades i samband med tvist mellan två arbetsgivare. N. J. A. 1944 sid. 30. F. efterträdde den 1 april 1941 G. såsom skorstens- fejarmästare å viss sotningstrakt i Stockholm. Enligt tillämpligt kollektivavtal tillerkändes arbetare, som utan avbrott varit fast anställd på samma arbetsplats från och med den 15 februari, rätt till semester under fyra veckor å tid mellan den 15 juni och den 15 september. F., som under sommaren 1941 berett arbetarna avtalsenlig semester, instämde G. till rådhusrätten och yrkade, att enär av F. i samband med semestrarna till arbetarna utbetalda semesterlöner intjänats av arbetarna under 1940, G. i sista hand skulle svara för dessa semesterlöner. Råd- husrätten, vars dom fastställdes av högsta domstolen, ansåg att kollektivavtalet måste anses innefatta överenskommelse därom, att såsom kvalifikationstid för under visst år utgående semester skulle gälla tiden från och med den 15 februari samma år till motsvarande dag påföljande år. I samma mål var även fråga om vem av F. eller G. som skulle svara för den semester, som en verkmästare åtnjutit under 1941. I det för denne gällande kollektivavtalet stadgades endast, att verkmästare vore berättigad till en månads semester samt att denna efter arbets— givarens bestämmande skulle förläggas till tiden juni—september. Rådhusrätten, vars dom även i denna del fastställdes av högsta domstolen, fann av utredningen framgå, att enligt de för verkmästaren gällande anställningsvillkoren såsom kvalifikationstid för dennes semester skulle anses löpande kalenderår. Frågan om arbetsgivarens rätt att utan arbetstagarens medgivande före- skriva, att semestern skall utgå redan under löpande kvalifikationsår, har berörts i följande hovrättsdom. Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 12 november 1943 (nr 200). W. anställdes den 1 maj 1941 som förman hos ett byggnadsföretag. Efter upp- sägning den 20 november 1941 frånträdde W. anställningen den 6 december 1941 men fick uppbära lön för tiden till och med den 20 december 1941. Efter stäm- ning å arbetsgivaren yrkade W. förutom annat semesterersättning för 8 dagar avseende månaderna maj—december 1941. Arbetsgivaren bestred detta yrkande under förmälan att XV. under tiden 7—14 december 1941 erhållit semester av- seende den yrkade tidrymden. Rådhusrätten fann ostridigt, att W. erhållit rätt till 8 dagars semester, men ogillade likväl anspråket på semesterersättning, enär arbetsgivaren ägt rätt att på sätt som skett förlägga W:s semester till tiden 7—14 december 1941, ehuru denna utgjort del av uppsägningstiden, samt W. för denna tid erhållit honom tillkommande lön. Hovrätten däremot uttalade, att arbetsgivaren icke ägt utan W:s medgivande förlägga den- för 1941 utgående

semestern till tid under samma år och att med hänsyn därtill W. vore berättigad till semesterersättning för fordrade och utan erinran lämnade 8 dagar. Mot hovrättens dom i denna del fullföljdes icke talan.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

För övervägande flertalet av de arbetstagare, som vid årsskiftet 1942/1943 hade sina anställningsförhållanden reglerade genom kollektivavtal, utgöres kvalifikationsåret av närmast föregående kalenderår. I viss utsträckning ha dock avtalsparterna begagnat sig av den av lagen anvisade möjligheten att överenskomma om annat kvalifikationsår. Enligt riksavtal mellan svenska lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetareförbundet är således kvalifikationsåret förlagt till tiden den 1 maj—30 april. Detta kvalifikationsår gäller även för tjänstemän inom lantbruket. Enligt de centrala avtalen för de grafiska facken är tiden den 1 juli—30 juni kvalifikationsår och enligt riks- avtal för frisörfacket är kvalifikationsåret överenskommet till tiden den 1 juni ——31 maj. Riksavtalen för målarfacket ävensom bleck- och plåtslagerifacket ha tiden den 1 april—31 mars såsom kvalifikationsår. Anställningsåret gäller som kvalifikationsår bland annat enligt avtal berörande sjöfarten och restaurang— näringen. Även det löpande kalenderåret utgör stundom kvalifikationsår. Såsom exempel må nämnas en överenskommelse som träffats av svenska landstingsförbundet med svenska konnnunalarbetareförbundet för befatt- ningshavare vid landstingens vårdanstalter och inrättningar. Enligt denna ; överenskommelse äger ordinarie befattningshavare, som varit ilandstingets

tjänst sedan minst 180 dagar eller under första anställningsåret beräknas * uppnå en anställningstid av denna längd, årligen åtnjuta viss tids semester. ' Därest befattningshavare, som slutar sin anställning, under löpande år åt— ; njutit längre semester än den vartill han varit berättigad, blir han återbetal- l ningsskyldig för de av honom uppburna avlöningsförmåner, som belöpa å överskjutande antal semesterdagar.

Reformkrav.

I direktiven för kommittén har särskilt berörts spörsmålet om möjlighe- terna att fastställa annat kvalifikationsår än föregående kalenderår.

Redan vid 1939 års lagtima riksdag uppkom frågan om ändring av semesterlagens kvalifikationsbestämmelser. Motionsvis (I: 216 och II: 332) yrkades sålunda bland annat under åberopande av att arbetsgivaren icke ägde rätt att förlägga semestern till tid före kvalifikationsårets utgång — att till 4 % första stycket måtte göras ett tillägg av innehåll, att där semester enligt 6 % andra stycket icke måste utgå i ett sammanhang såsom i fråga om arbetstagare vid jordbruket -—— semesterledighet måtte kunna anvisas redan före kvalifikationsårets utgång.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 37), vilket godkändes av riks- dagen, bland annat följande:

»1936 års semestersakkunniga ha framhållit, att det endast vid fasta anställ- ningar vore möjligt att berättiga arbetstagarna att utbekomma hela semestern, innan densamma ännu till fullo intjänat—s. De sakkunniga och i likhet med dem föredragande departemetschefen torde ha utgått från att praktiska skäl lade hinder i vägen för en dylik åtgärd. Då emellertid lagens bestämmelser äro minimibestämmelser, bör det vara möjligt för arbetsgivare och arbetstagare att, där så anses lämpligt, överenskomma om utgivande av semester i förskott på sätt nyss antytts. Ett sådant avtal får dock icke i strid mot bestämmelsen i 2 % andra stycket innefatta mindre förmåner för arbetstagaren än vad i semesterlagen stadgas. Däremot torde arbetsgivaren icke utan arbetstagarens medgivande kunna föreskriva, att semester skall utgå redan under löpande kvalifikationstid. Enligt utskottets mening finnes ej skäl att i förevarande hänseende tillstyrka någon lagändring.»

Från arbetsgivarhåll har gjorts gällande, att lagens kvalifikationsbestäm— melser verka därhän att arbetstagarna lätt kunna få sina semesterförmåner fördubblade, d. v. s. rätt till semesterförmån i vidare omfattning än som mot- svarar antalet intjänade semesterdagar. Särskilt inom det husliga arbetet men även på andra områden har det anförts —-— antoges det i allmänhet vara en självfallen sak från både arbetsgivarens och arbetstagarens sida, att semesterlagens bestämmelser vore uppfyllda, därest en arbetstagare erhållit minst två veckors semester under en anställning som varat blott ett år. I samband med att arbetstagaren lämnade sin anställning eller ännu senare uppmärksammades emellertid arbetstagaren ofta på möjlig— beten att utfå semesterersättning även för tid, varför semester redan utgått, låt vara i förskott och utan att överenskommelse härom uttryckligen träffats. Tvister härom vore synnerligen vanliga. Kravet på att överenskommelse visas ha träffats mellan arbetsgivaren och arbetstagaren om ändrad förlägg- ning av kvalifikationstiden för att arbetsgivaren skulle vara fri från skyldig- het att utge semester eller semesterersättning till arbetstagare, som åtnjutit förskottssemester, ledde till uppenbart orimliga resultat. Semesterlagen borde ändras så att rättelse i dessa förhållanden skedde.

Kommittén.

Semesterlagstiftningens syfte är att årligen bereda arbetstagarna en viss tids ledighet för vila och rekreation. För att ledigheten skall tjäna sitt ända- mål bör den vara sammanhängande och av ej alltför kort varaktighet. Ledig- heten bör alltså koncentreras till ett tillfälle årligen. Med detta betraktelse— sätt förefaller det naturligt att hänföra semestern till anställnings och arbets— förhållandena under en period av ett år. Så har ock allmänt skett i före- kommande semesterlagstiftning. Däremot ha, såsom framgår av översikten över den utländska semesterlagstiftningen, olika vägar beträtts, när det gällt att bestämma, hur detta år skall till tiden förläggas.

Såsom den svenska semesterlagen utformats, intjänas rätten till semester successivt genom anställning och arbete under viss tidrymd. Härav torde följa att kvalifikationsåret —— den tid under vilken semestern för visst år in—

tjänas — principiellt bör hänföra sig till förfluten tid. Vidare bör märkas, att det av skäl, som icke i detta sammanhang skola närmare beröras, ej an— setts möjligt att i lagen bestämma någon viss tidsperiod, till vilken arbets- givaren har ovillkorlig skyldighet att förlägga arbetstagarens semester, utan arbetsgivaren har enligt lagen frihet att förlägga semestern när som helst under årets lopp.

Det nu anförda leder därtill, att föregående kalenderår bör utgöra kvalifika- tionsår för löpande års semester. Detta är ock gällande lags huvudregel. Av denna regel följer, att en arbetstagare, som anställts den 1 januari 1944 och tjänstgjort hela året, blir berättigad att under 1945 utfå 12 dagars semester. Har han anställts först den 1 oktober 1944, blir han under 1945 berättigad till endast 3 dagars semester o. s. v. Om åter arbetstagare, som anställts den 1 januari 1944, slutar anställningen under samma år, kan han, även om anställ- ningen skulle ha omfattat hela året, icke göra anspråk på någon semesterdag under 1944. En arbetstagare, som byter anställning den 1 januari varje år, har således över huvud icke rätt till semesterledighet.

För arbetstagare, vilka fortlöpande under flera år bibehålla sin anställ- ning hos samma arbetsgivare, spelar väl kvalifikationsårets förläggning icke någon roll annat än i fråga om den första semestern. Med det föregående kalenderåret såsom kvalifikationsår kan nämligen semestern under första an- ställningsåret bli obetydlig, och det kan dröja tämligen länge innan en nyan- ställd arbetstagare förvärvar rätt till full semesterledighet. Nu har emeller- tid lagen anvisat en möjlighet, som bidrager till att undanröja denna olägen- het, i det parterna kunna överenskomma om att annan tolvmånadersperiod än föregående kalenderår skall utgöra kvalifikationsår. Sådana överenskom— melser ha ock i stor utsträckning träffats kollektivt. Därigenom vinnes, att kvalifikationsåret kan närmare anslutas till den vanliga semesterperioden med påföljd, att arbetstagare redan under det första anställningsåret kan komma i åtnjutande av en mot anställningstiden bättre svarande semester. Med ett kvalifikationsår av exempelvis tiden den 1 maj—30 april blir en arbets- tagare, som anställts den 1 oktober 1944, efter kvalifikationsårets utgång be- rättigad till 7 dagars semester under sommaren 1945. Då. en överenskom- melse om förskjutning av kvalifikationsåret har som följd en motsvarande för- skjutning av det år under vilket semestern skall utgå, kan i det anförda exemplet semestern förläggas icke blott under 1945 utan även under tiden den 1 januari—30 april 1946. En annan fördel av kvalifikationsårets anknytning till den normala semesterperioden är, såsom föredragande departements— chefen vid den nuvarande lagens tillkomst anförde, att man därigenom vinner mera utrymme för semesterrätten själv och mindre för semesterersättning vid en anställnings upphörande. Om föregående kalenderår räknas såsom kvalifikationsår, kan en den 1 oktober 1944 anställd arbetstagare, som slutar anställningen den 1 oktober 1945 och dessförinnan fått 3 dagars semester, vid anställningens upphörande göra anspråk på semesterersättning för 9 dagar (januari—september 1945). Men om tiden den 1 maj—30 april utgjort kvalifika—

tionsår, hade semesterförmånen kunnat uppdelas i 7 dagars ledighet (oktober 1944—april 1945) och semesterersättning för 5 dagar (maj—september 1945). För den händelse parterna äro därom ense, föreligger icke hinder för dem att välja Vilken som helst period av tolv månader som kvalifikationsår, således även löpande anställningsår eller löpande kalenderår. Förutsättning härför är blott, att överenskommelsen icke innebär en försämring för arbets- tagaren i fråga om semesterns längd. När semester utgår redan under löpande kvalifikationsår, måste arbetsgivaren utmäta semesterdagarnas antal som om arbetstagaren varit i arbete till kvalifikationsårets utgång, såframt ej semestern uppdelas, vilket i vissa fall kan förekomma. När nyss nämnts, att en överenskommelse icke får verka försämrande för arbetstagaren, menas där- med endast, att överenskommelsen såsom sådan ej får ha en dylik verkan. Att överenskommelsen rent faktiskt till följd av andra förhållanden, exem- pelvis arbetstagarens sjukdom, medför, att det i visst fall skulle varit för- månligare för arbetstagaren om det föregående kalenderåret räknats såsom kvalifikationsår, är härvidlag utan betydelse (jfr arbetsdomstolens dom nr 119/1940). Det behöver icke framhållas, att det saknar betydelse, om över— enskommelsen föranleder därtill, att arbetstagaren utfår intjänad semester- förmån till större delen i form av ledighet och mindre i form av semester— i ersättning än vad eljest skulle varit fallet. Om löpande kalenderår överens- ] kommes såsom kvalifikationsår, kan i enlighet med det anförda arbetstagare, 1 som anställts den 1 januari 1944 och under året utfått full semester, icke göra , anspråk på semesterersättning vid anställningens upphörande i slutet av 1944. i Har han under året utfått 6 dagars semester, har han vid anställningens upp- l hörande den 1 november 1944 blott anspråk på. semesterersättning för 4 dagar. I det fall att löpande anställningsår avtalats såsom kvalifikationsår, blir arbetstagare, som anställts den 1 oktober 1944 och under sommaren 1945 utfått full semester, icke berättigad till någon semesterersättning vid anställ- *, ningens upphörande före den 1 oktober 1945. i För att annan tolvmånadersperiod än det föregående kalenderåret skall ' få läggas till grund för semesterns beräknande fordras en överenskommelse mellan parterna; och arbetsgivaren äger icke ensidigt föreskriva, att semestern skall utgå i förskott, d. v. s. redan under löpande kvalifikationsår. Utan över- enskommelse må arbetsgivaren icke för arbetstagare, som anställts exempel- vis den 1 oktober 1944 men uppsagt sig eller uppsagts till den 1 oktober 1945, bestämma att den å månaderna januari—september 1945 belöpande se— mestern skall utgå före anställningens upphörande. Arbetstagaren har i dylikt fall rätt till semesterersättning för angivna månader. Däremot äger arbetsgivaren givetvis låta arbetstagarens under månaderna oktober—decem- ber 1944 förvärvade semesterrätt utgå i form av semester, exempelvis under uppsägningstiden. Ej heller kan arbetstagare, som anställts i början av 1944 och som slutar anställningen senare under året, mot sin vilja förmås uttaga under anställningen intjänad semesterförmån i form av ledighet. Till— delas dylik arbetstagare det oaktat under 1944 ledighet med bibehållen

lön, har arbetsgivaren icke härigenom fullgjort sin skyldighet i semesterav- seende.

Man kan fråga sig om vad senast anförts väl rimmar med semesterlagstift- ningens grund att bereda arbetstagaren ledighet för vila och rekreation och icke att medelst semesterersättning skaffa arbetstagaren en lönefyllnad. Det bör då hållas i minnet, att lagen syftar till att göra det möjligt för arbets— tagaren att på arbetsgivarens bekostnad komma i åtnjutande av en årlig se— mesterledighet och att man torde kunna utgå från att även de arbetstagare, som skifta arbetsgivare, äro i arbete tämligen kontinuerligt året om. En _ arbetstagare, som efter att under 1944 ha åtnjutit på arbete under 1943 , belöpande semester och i samband med anställningens upphörande fått upp- ' bära semesterersättning för 9 månader (januari—september) —- tillträtt en ny anställning den 1 oktober 1944, har visserligen i den nya anställningen rätt allenast till 3 dagars semester under 1945. Vid den förra anställningens upp— hörande har dock arbetstagaren fått medel, som gör det möjligt för honom att, därest han kan utverka erforderlig ledighet i den nya anställningen, njuta full semester även i denna. Skulle arbetsgivaren äga förlägga semestern i förskott, skulle stora oregelbundenheter i fråga om de årliga semestrarna kunna uppstå; och det synes mindre följdriktigt, att lagen ges sådan utform- ning, att även mot arbetstagarens vilja semesterledigheten ena året blir för- _ hållandevis lång, medan arbetstagaren andra året får själv bekosta sin se- ? mester, därest han vill komma i åtnjutande av dylik. : Av det anförda torde framgå, att från teoretisk utgångspunkt några be- ; fogade anmärkningar mot utformningen av de gällande bestämmelserna på i detta område knappast kunna framställas. Nu ha emellertid från olika håll ' anmärkningar gjorts, att bestämmelserna verka därhän, att arbetstagarna | !

under vissa omständigheter få sina semesterförmåner fördubblade och att semesterförmånen kommit att framstå såsom ren lönefyllnad. Särskilt har klagats över att arbetstagare, som anställts i början av ett år och under den Ä följande sommaren fått åtnjuta två veckors semester, det oaktat vid avflytt- l ning senare under året med lagens hjälp kunnat utfå semesterersättning för * hela den tid anställningen varat. Över huvud har från arbetsgivarhåll an- ] märkts mot att arbetsgivarens åtgärd att bevilja arbetstagaren semester under ; löpande år lett därtill, att arbetstagaren kunnat utfå dubbel semesterförmån. ;» Givetvis har det icke varit lagstiftarens mening, att en arbetstagare med i stöd av semesterlagen skulle få rätt till någon slags dubblering av semester- förmånen eller rätt till mer omfattande semesterförmån än som motsvarar en betald ledighetsdag för varje anställningsmånad. Uppenbart är även, att för lagstiftaren ledigheten framstått såsom det primära och att semesterrätten därför om möjligt bör utgå i form av ledighet. Att rätt till semesterersätt- ning vid anställnings upphörande införts är endast en följd av lagstiftningens allmänna konstruktion.

Av vad tidigare anförts framgår, att lagstiftaren gjort det möjligt för parterna att genom överenskommelse om kvalifikationsårets förläggning

ordna så, att största möjliga utrymme ges för semesterledighet och mindre för semesterersättning. Genom därför lämpad anpassning av kvalifikations- året kan undvikas, att sådana situationer uppkomma, att arbetstagaren vid anställningens upphörande får anledning att göra. anspråk på särskild semes— terersättning. En husmoder, som anställt ett hembiträde i början av året, kan således avtala med hembiträdet att löpande kalenderår skall vara kvali- fikationsår för årets semester. Om hembiträdet anställes under senare delen av ett år, kan avtalas att löpande anställningsår skall utgöra kvalifikationsår för därunder utgående semester. När det likväl getts uttryck för missnöje med lagstiftningen i förevarande hänseende, torde förklaringen vara, att i arbetsförhållanden, som icke regleras av kollektivavtal, hithörande frågor i allmänhet icke göras till föremål för någon överenskommelse och att det, särskilt för förvaltningspersonal, ansetts naturligt att ge den anställde en vilotid redan under första anställningsåret. Ytterligare en orsak till miss- nöjet torde ha varit, att praxis — jfr arbetsdomstolens dom nr 11/1940 och N. J.A. 1941 sid. 969 — ställt sig avvisande till tanken att från den om- ständigheten att arbetstagare åtnjutit semester på visst sätt draga några slut- satser angående huruvida överenskommelse träffats om annat kvalifikations- år än föregående kalenderår. I båda nyssnämnda fall har under slutåret åt- njuten semester icke ansetts böra föranleda någon inskränkning i den semes- terrätt arbetstagaren under samma år förvärvat enligt lagen. Emellertid torde det icke vara möjligt, att av dessa rättsfall draga några mera bestämda slutsatser i förevarande hänseende. Såsom tidigare (sid. 121) framhållits, avse båda rättsfallen övergångsförhållanden, där det gällt att tillämpa en ny lagstiftning på äldre arbetsavtal; och vad förvaltningspersonal beträffar torde man icke tidigare ha räknat med särskilt kvalifikationsår på samma sätt som enligt lagen, varjämte väl i allmänhet för sådan personal icke tidigare funnits rätt till semesterersättning vid avgång ur tjänst. De ovan omförmälda hov- rättsdomarna hänföra sig däremot till fall, då arbetstagaren anställts under semesterlagens giltighetstid och där arbetstagaren enligt överenskommelse med arbetsgivaren erhållit semesterledighet redan under det löpande anställ— ningsåret.

Det synes kommittén föga tillfredsställande att en arbetstagare, som på egen begäran eller i varje fall utan invändning under löpande anställningsår erhåller semesterledighet av längd mot-svarande minst en dag för varje kalendermånad anställningen varat, vid anställningens upphörande skall ha anspråk på ytterligare kontant semesterförmån. Det kan icke rimligen förut- sättas att arbetsgivare, som beviljar hos honom anställd arbetstagare semester redan under löpande anställningsår, med denna åtgärd avser att bereda arbets- tagaren dubbel semesterförmån. Ej heller bör åtgärden kunna uppfattas på dylikt sätt av arbetstagaren. Kommittén anser, att —— även om lagen anvisat parterna en möjlighet att komma till rätta med ifrågavarande problem och även om lagens innehåll i förevarande avseende icke blivit slutgiltigt prövat i praåis —— lagen likväl bör erhålla sådan utformning, att densamma icke

möjliggör dubblering av semesterförmånen. De nuvarande bestämmelserna på detta område ha onekligen föranlett viss irritation.

Någon ändring i lagens huvudregel om kvalifikationsårets förläggning torde emellertid icke böra vidtagas. Ej heller synes böra ifrågakomma att åt arbetsgivaren ensamt överlämna bestämmanderä'tten i fråga om kvalifika- tionsårets förläggning till annan tid än föregående kalenderår. En möjlighet skulle vara att till de nuvarande bestämmelserna i 4 5 första stycket foga ett stadgande syftande till att omkasta bevispresumtionen beträffande frågan huruvida överenskommelse träffats angående ändrad förläggning av kvalifika— tionsåret. Ett dylikt stadgande skulle kunna, ges det innehållet att, därest arbetstagare utan invändning mottagit semester innan han blivit därtill ; berättigad, överenskommelse skulle anses träffad därom, att löpande anställ- ningsår eller ock löpande kalenderår skulle utgöra kvalifikationsår. En regel med detta innehåll torde emellertid icke vara väl avpassad för de olika situa- tioner som kunna tänkas uppkomma. Därest löpande anställningsår skulle anses såsom kvalifikationsår, kan man fråga sig om icke beträffande arbets- tagare, som anställts i början av ett år och beviljats semester samma år, det ligger närmast till hands att hänföra semestern till det löpande kalenderåret; och sedan arbetstagaren varit anställd under något eller några år förlorar anställ- ningsåret helt sin betydelse. Motsvarande svårigheter uppkomma om löpande kalenderår i stället skulle anses utgöra kvalifikationsår. För arbetstagare, som anställts i slutet av ett kalenderår men som redan under sommaren nästa år beviljats full semesterledighet, torde det vara oegentligt att hänföra semestern till det löpande kalenderåret. j Vad man egentligen vill komma till är att förhindra, att arbetstagare, * vilken under en anställning —— framför allt en kortvarig sådan —— åtnjutit ' semesterledighet under minst det antal dagar, som arbetstagaren intjänat, vid t anställningens upphörande dessutom skall kunna utfå semesterersättning. Med hänsyn härtill synes det kommittén mest rationellt att i detta sammanhang & lämna lagens kvalifikationsbestämmelser orubbade och i stället komplettera lagens stadganden om semesterersättning med en regel av åsyftat innehåll. Regeln torde kunna innebära, att därest arbetstagare utan invändning erhållit semester, vartill han enligt kvalifikationsbestämmelserna ännu icke blivit berättigad, må vid bestämmande av semesterersättning motsvarande antal dagar avräknas. Med en dylik bestämmelse skulle en arbetstagare, som an— ställdes exempelvis den 1 oktober 1945 och under sommaren 1946 utan in- vändning åtnjutit 6 dagars semester, vid anställningens upphörande den 1 oktober 1946 icke vara berättigad till semesterersättning för mer än 6 dagar. Då emellertid en sådan avräkning ur vissa synpunkter torde kunna. te sig obillig för en arbetstagare med längre anställningstid, synes regelns tillämplighet böra inskränkas till att gälla endast anställning, som icke varat mer än två år. För att avräkningsregeln över huvud skall kunna bli tillämplig måste givetvis vara fråga om ledighet som haft karaktär av semester. En arbetsgivare bör således icke ha möjlighet att ensidigt i efter-

hand dekretera, att viss arbetstagaren tidigare beviljad ledighet -— vid vars beviljande tal icke var om att den skulle utgöra semester vid semesterersätt- ningens beräknande skall anses ha utgjort semester (jfr arbetsdomstolens dom nr 95/1940).

Under åberopande av det anförda föreslår kommittén, att lagens bestäm— melser om kvalifikationstid lämnas oförändrade men att reglerna om semester- ersättning kompletteras på angivet sätt.

VII. Semesterns längd.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 4 % första stycket semesterlagen utgår semester för kalenderår och omfattar en dag för varje månad anställningen varat under kvalifikations- , tiden. Denna tid utgöres av närmast föregående kalenderår, för såvitt icke parterna träffat överenskommelse om att annan period av samma längd skall ; gälla såsom kvalifikationstid.

Rätt till semester föreligger jämlikt 4 % andra stycket endast för kalender- månad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Härvid skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas ' dag, varunder arbetstagaren åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller fullgjort i 27 & värnpliktslagen ' eller med stöd därav föreskriven militärövning om högst sextio dagar, dock ' ej beredskapsövning samt ej heller militärövning som direkt ansluter sig _ till första tjänstgöring. I fråga om militärövning må likväl högst sextio dagar ' under varje kvalifikationstid räknas arbetstagaren till godo. Dag under vilken ; arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, ' må, icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke ' kunnat beredas honom å sådan d'ag. j I tredje stycket av ifrågavarande paragraf föreskrives, att söndagar icke , inräknas i semestern. Ej heller skola helgdagar inräknas i semestern, så- . framt semestern utgår med mindre antal dagar i en följd än sex. Sedvanliga fridagar skola där-emot inräknas.

I detta sammanhang bör även märkas 2 €; första stycket, vari stadgas, att * där för arbetstagare i någon yrkesgrupp med hänsyn till anställningens art eller varaktighet, anställningsort, levnadsålder eller andra sådana omständig- heter längre semester i allmänhet utgår än som föreskrives i lagen, dylik sed- vänja skall, med beaktande av övriga bestämmelser i lagen, lända till efter- ; rättelse för arbetstagarna i yrkesgruppen.

Vad angår militär tjänstgöring jämställdes enligt semesterlagens ursprung- liga lydelse med arbetad tid sådan repetitionsövning (om 25 eller 30 dagar), landstormsrepetitionsövning (om 5 dagar) och landstormsbefälsövning (om 12 : dagar), varom stadgades i 1936 års numera upphävda värnpliktslag. Genom lag » den 28 juni 1941 (nr 559) föreskrevs, att även beredskapsövning -— som en- ; ligt 1936 års värnpliktslag omfattade högst 30 dagar -— skulle i semesterhän- seende anses såsom arbetad tid. Sedan den nu gällande värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) dels helt utmönstrat vissa tidigare militärövningar,

dels medfört ändringar beträffande andra sådana övningar, dels ock infört nya militärövningar, fingo bestämmelserna i 4 % andra stycket semesterlagen sin nuvarande lydelse genom lag den 27 mars 1942 (nr 119).

Till närmare upplysning rörande den i 4 % andra stycket avsedda militär- tjänstgöringen s. k. privilegierad militärtjänstgöring — må här anmärkas följande.

Bestämmelser om den militära tjänstgöring, som åligger de värnpliktiga, åter- finnas i 27 å samt i 28 % 1 mom. 1941 års värnpliktslag. Enligt 27 % är värnpliktig skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar, fördelade på en första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) om 360 eller 420 dagar, en eller två repetitionsövningar om tillhopa högst 60 dagar samt en efterutbildningsövning om 80 dagar. Värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer eller under- officer, samt värnpliktiga, som idka studier för utbildning till läkare, tandläkare rn. ni., kunna åläggas fortsatt tjänstgöring, som kan överstiga 60 dagar. Om Konungen med hänsyn till krigsberedskapen prövar nödigt-, kunna förekomma beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, som uttagits till handräckningstjänst, äger Konungen meddela särskilda bestämmelser.

Jämlikt 28 % 1 mom. värnpliktslagen äger Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes behövligt.

Såsom privilegierad militärtjänstgöring räknas i enlighet härmed — under förutsättning att tjänstgöringen icke ansluter sig direkt till första tjänstgöring -— repetitionsövning, efterutbildningsövning, fortsatt tjänstgöring om högst 60 dagar samt tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda, för handräckningstjänst, om högst 60 dagar.

Militärövning, som icke i semesterhänseende är privilegierad, är 1) första tjänstgöring; 2) beredskapsövning (som dock icke är avsedd att förekomma under ordinära förhållanden); 3) fortsatt tjänstgöring om mer än 60 dagar; 4) tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst, om mer än 60 dagar; 5) varje slag av militärövning som direkt ansluter sig till första tjänstgöring; 6) tjänstgöring enligt 28 % 1 mom. värnpliktslagen.

1936 år: semestersakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skulle antalet semesterdagar bestämmas med hänsyn till arbetstagarens anställnings— och arbetsförhållanden under närmast föregående kalenderår. Rätt till semester skulle för arbetstagare, som varit anställd minst fyra månader, föreligga med en dag för varje kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete minst aderton dagar. Såsom privilegierad orsak till frånvaro från arbetet skulle anses olycksfall i arbetet, yrkessjukdom och viss kortvarig militärtjänstgöring (repetitionsövning). Stadgandet i 4 % andra stycket sista punkten saknade motsvarighet i sakkunnigförslaget. I semestern skulle icke inräknas söndagar, men däremot andra helgdagar eller sedvanliga fridagar, då dessa inföllo under semestern. Någon bestämmelse motsvarande stadgandet i 2 % första stycket fanns icke upptagen i de sakkunnigas förslag.

Angående behovet av viss tids semester ur synpunkten att arbetstagaren skulle erhålla tillräcklig rekreation uttalade de sakunniga, att det icke vore möjligt att använda en på vetenskapliga grunder gjord avvägning av behovet. Det torde i stället vara nödvändigt, att men bestämde sig för viss tid, som kunde anses skälig. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste två veckors ledighet anses vara minimum för att en arbetstagare skulle kunna erhålla tillräcklig vila och återvinna krafterna.

De sakkunniga avstyrkte bestämt införandet i lagstiftningen av bestäm- melser, som kunde innebära en uppdelning av arbetstagarna i särskilda grupper med olika, semesterförmåner. Anledning funnes icke att i en social _ skyddslagstiftning taga hänsyn till att vissa grupper av medborgare utan sam- ! hällets hjälp lyckats förvärva sig förmåner av en storleksordning, som över-

stege vad ur sociala synpunkter måste sägas vara minimum. De sakkunniga framhöllo emellertid, att behovet av semester otvivelaktigt vore växlande, beroende på det slags arbete vederbörande hade. Vissa arbetsuppgifter vore mera pressande, och det måste därför i och för sig anses mera behövligt för dessa arbetstagare än för andra med en längre tids avkoppling under varje år. Ur sådana synpunkter skulle det vara väl förenligt med en skyddslag- stiftnings karaktär att införa en gradering av semesterns längd för olika grupper av arbetstagare. Som exempel å arbetstagare, vilka skulle vara i be- hov av en längre årlig semester än övriga arbetstagare, kunde nämnas gruv- arbetare, vissa grupper av järnbruksarbetare, sjuksköterskor samt i allmänhet arbetstagare med nattjänstgöring. De sakkunniga hade diskuterat möjlig- heten att låta utföra en vetenskapligt lagd undersökning av olika yrkes- gruppers skilda behov av semester. Emellertid hade de sakkunniga därvid måst stanna vid den uppfattningen, att det icke vore möjligt att genom en sådan undersökning vinna resultat, som kunde läggas till grund för utmät- ning' i lagtext av skilda förmåner i avseende å semester för olika arbetstagar— » grupper. Sakkunnigförslaget innebar i enlighet med det anförda en minimi-

lagstiftning med lika förmåner åt alla arbetstagare.

Beträffande förslaget om en månatlig arbetstid av 18 dagar såsom villkor för semesterrätt förklarade de sakkunniga, att de utgått från att semester endast borde erhållas för månad, under vilken arbetstagaren större tiden ut— fört arbete.

I fråga om de privilegierade orsakerna till frånvaro från arbetet anförde de sakkunniga bland annat följande.

Även om en arbetstagare under viss månad ej utfört arbete under minst ader-

; ton dagar, kunde omständigheterna vara sådana, att den å månaden belöpande

semesterrätten skäligen ej borde gå förlorad. Bland de orsaker till bortovaro från arbete, som borde privilegieras på sådant sätt, att bortovaron jämställdes med arbetad tid, då det gällde kvalificering för semester, voro främst att märka åt- njutande av semester. Detta överensstämde med hittills på alla områden till- lämpad praxis. Vidare torde böra privilegieras bortovaro, som orsakats av olycks- fall i arbetet, eller sådana yrkessjukdomar, som falla under lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Det kunde nämligen icke anses vara skäligt, att en arbetstagare, som skadats i arbetet och till följd därav bleve arbets-

oförmögen, skulle gå förlustig någon del av sin semesterrätt. Det kunde ej heller anses föreligga skäl att tidsbegränsa rätten till semester vid längre bortovaro från . arbetet av nu nämnda orsaker. Så länge arbetsavtalet kunde anses gälla, borde den skadade sålunda få beräkna semesterrätt. Av rena billighetsskäl förordade de sakkunniga slutligen, att fullgörandet av repetitionsövning skulle jämställas med ' att arbetstagaren utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Härvidlag kunde det endast bliva fråga om semesterrätt för en åt två dagar, vilken rätt eljest skulle gå förlorad genom repetitionsövningen.

Till belysning av de sakkunnigas uppfattning rörande omfattningen av pri- vilegierad frånvaro må även återges vad de sakkunniga yttrade rörande från- varo på grund av sjukdom i allmänhet. Härom anfördes bland annat följande.

Beträffande vissa andra fall kunde tvekan anses råda, om privilegiering av viss orsak till bortovaro från arbetet borde ske. Detta gällde främst sådan sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall i arbetet och som ej kunde betecknas såsom yrkessjukdom. Härvidlag förelåge visserligen ömmande skäl och ofta nog vore behovet av rekreation efter en genomgången sjukdom mycket stort. Det måste emellertid ihågkommas, att det här gällde en ekonomisk belastning för arbetsgivarna. De sakkunniga ansåge det icke gärna vara tänkbart, att man genom en lagbestämmelse skulle ålägga arbetsgivarna att låta arbetstagarna åt- njuta semester, belöpande på sjukdomstid, i vidare mån än arbetsgivarna kunde anses vara skyldiga att utgiva lön under sjukdomen. Uttryckliga regler härom funnes endast i sjömanslagen. Därjämte torde enligt rättspraxis handelsresande och platsförsäljare äga rätt till lön under sjukdom, intill dess arbetsavtalet upp- hört att gälla på grund av uppsägning i vanlig ordning. Om man bortsåge från de för stats- och kommunaltjänstemännen gällande avlöningsreglementena funnes i övrigt inga bestämmelser angående rätt till lön under sjukdom annat än i träffade avtal. Kommittén angående privatanställda upptog i sitt förslag till lag om arbetsavtal bestämmelser om lön under sjukdom för de två första kategorierna av arbetstagare, d. v. s. högre och lägre tjänstemän. Att någon föreskrift icke lämnades angående lön under sjukdom för arbetarna berodde enligt motiven på att kommittén ville ansluta sig till praxis, och rätt till sjuklön torde enligt kollek- tivavtalens bestämmelser icke förekomma i någon större utsträckning. De sak- kunniga kunde icke finna skäl föreligga att i fråga om intjänandet av semester privilegiera sjukdom blott för de grupper, som för närvarande enligt lag eller fastställd praxis vore berättigade till lön under sjukdom. En sådan privilegiering av sjukdomstid för vissa grupper av arbetstagare skulle nämligen faktiskt komma att innebära en kategoriklyvning. Bland skälen mot att man för närvarande skulle i lag föreskriva, att semesterrätt skulle kunna intjänas under sjukdomstid, fram- hölls, att man därigenom skulle åstadkomma en tendens hos arbetsgivarna att verkställa uppsägning, så snart ett sjukdomsfall inträffat, som tenderade att bliva långvarigt. Frågan skulle emellertid komma i ett annat läge, om genom en bli- vande lag om arbetsavtal rätt till viss tids lön under sjukdom skulle tillförsäkras ] samtliga arbetstagare. Det borde även framhållas, att rätt till semester, som belöpte på sjukdomstid, kunde anses vara en fråga, där supplerande bestämmelser till lagen lämpligen kunde stadgas i kollektivavtal eller andra arbetsavtal.

I fråga om privilegiering av den tid, varunder kvinna före och efter nedkomst måste antingen på grund av lagbestämmelse eller av fri vilja avhålla sig från lönearbete, låge förhållandena till på enahanda sätt som i fråga om behandlingen av sjukdomstid. Det torde alltså för närvarande ej vara lämpligt att i lag lämna en föreskrift angående rätt att beräkna semester under nu nämnd tid.

Att semester ej skulle kunna intjänas under permittering till följd av l arbetsbrist eller under annan arbetstidsförkortning, som icke avsåge minsk—

ning av antalet arbetstimmar per dag, eller under arbetskonflikt, ansågo de sakkunniga såsom självfallet. Här liksom eljest vore det parterna obetaget att överenskomma om bestämmelser som vore fördelaktigare för arbets- tagarna.

Till motivering för förslagets bestämmelser att i semestern icke skulle in- räknas söndagar men däremot andra helgdagar och sedvanliga fridagar, då dessa infölle under semestern, anförde de sakkunniga bland annat följande.

En lagstiftning om tolv dagars semester komme otvivelaktigt att innebära en icke obetydlig ökad ekonomisk belastning för näringslivet. Detta gällde särskilt beträffande sådana företag, som av skilda anledningar icke ansågo sig kunna giva semester successivt utan i stället helt upphörde med tillverkningen under semes- tertiden. För dylika företag minskades antalet effektiva arbetsdagar under året. Därmed följde större svårigheter att pressa de allmänna omkostnaderna och att deltaga i konkurrensen på världsmarknaden. Inom exempelvis sågverksindustrien och cellulosaindustrien funnes kartellavtal med utländska producenter, i vilka års- kvoten beräknades med hänsyn till den årliga kapacitet-en. I sådana fall spelade antalet effektiva arbetsdagar per år en mycket stor roll. Därest åtgärder kunde vid- tagas, som skulle kunna underlätta för industrien att genomföra den allmänna semestern om tolv dagar, borde detta ske.

Att helgdagar och andra fridagar inräknades bland semesterdagarna bleve till fördel för arbetsgivarna därigenom att de icke förlorade så många effektiva arbets- dagar. Bestämmelsen vore likaledes till fördel för alla arbetstagare, som av- lönades per timme eller dag eller arbetade mot ackordslön. Dessa arbetstagare erhölle nämligen avlöning för en helgdag, som infölle under semestertiden, vilket eljest icke varit fallet. Den föreslagna bestämmelsen kunde däremot sägas vara till nackdel för dem, som vore avlönade med vecko— eller månadslön, då dessa personer därigenom förlorade en eljest arbetsfri dag. Denna omständighet torde dock icke kunna tillmätas avgörande betydelse med hänsyn till de stora fördelar, som den föreslagna bestämmelsen i övrigt medförde. Det borde för övrigt obser- veras, att en arbetstagare ändock aldrig kunde erhålla kortare ledighet än fjorton dagar, vilket vore vad lagstiftningen fastställde såsom minimum. Vidare torde förhållandet inom tjänstemannagruppen för närvarande ofta vara, att extra helg- dagar inräknades i semestern, då de inföllo under densamma.

I fråga om en del av de här ifrågavarande spörsmålen anmälde vissa av de sakkunniga avvikande mening. Sålunda ansåg, bland annat, en ledamot att i lagen borde intagas en bestämmelse om skydd för bättre sedvänja. Genom en dylik bestämmelse skulle förhindras, att lagens stadganden om en minimi— nivå för semestern skulle kunna tagas till intäkt för en försämring av utgå- ende bättre semesterförmåner.

Remissyttranden. Såväl bland myndigheterna som organisationerna voro meningarna delade i fråga om lämpligheten att för helårsanställda arbets- tagare bestämma semesterns längd till tolv dagar (se sid. 32—73 i semester— lagspropositionen) .

Ingen av de hörda myndigheterna förordade, att arbetstagarna i fråga om semesterns längd skulle uppdelas i olika grupper allt efter arten av den be- fattning som vederbörande arbetstagare innehade samt det arbete han hade att utföra; och av de organisationer, som yttrade sig, var det endast en, för— eningen Sveriges aktiva handelsresande, som direkt påyrkade en sådan

kategoriklyvning, ehuruväl även Daco och tjänstemä—nnens centralorganisa- tion i princip anslöte sig till tanken på en kategoriklyvning. Däremot fram- kommo i flera yttranden krav på att lagen borde innehålla en bestämmelse om skydd för bättre sedvänja. Yrkanden härom framställdes av, bland andra, medicinalstyrelsen, Daco och tjänstemännens centralorganisation. Lands- organisationen yttrade, att den för sin del icke hade något att erinra mot att, därest så funnes påkallat, i lagen infördes en bestämmelse av ifrågavarande innebörd.

De föreslagna bestämmelserna om att med arbetad tid skulle jämställas tid för bortovaro från arbetet av vissa privilegierade orsaker föranledde för— säkringsrådet att uttala, att arbetstagare icke borde få tillgodoräkna sig tid, han varit arbetsoförmögen till följd av olycksfall i arbete, om driften vid det företag, vid vilket han varit anställd, sannolikt legat nere, så att arbete icke kunnat beredas honom även om han varit frisk.

Daco och tjänstemännens centralorganisation anmärkte på att de sakkun- niga med hänsyn bland annat till risken för uppsägning icke velat privilegiera vanlig sjukdomstid. Organisationerna yttrade härom följande.

Organisationerna funne denna risk betydligt överdriven och kunde icke heller i övrigt godkänna kommitténs resonemang utan ansåge, att en bestämmelse, vilken i detta avseende fullt ut jämställde varje sjukdom med de speciella yrkessjuk- domarna, väl vore tänkbar utan samband med en allmän lag om arbetsavtal. Det syntes under alla förhållanden oegentligt, att konsekvensen av att en arbets- tagare varit sjukledig viss tid under ena året skulle bliva, att hans semesterförmåner minskades under ett följande. Ur arbetsgivarens intressesynpunkt kunde icke heller en ändring på denna punkt bliva av egentlig betydelse, då den endast komme att avse någon enda semesterdag för en ringa del av arbetstagarna.

J ämväl landsorganisationen höll före, att de sakkunniga överdrivit betänk— ligheterna mot en privilegiering av vanlig sjukdomstid. Landsorganisationen anförde sålunda, att billighetsskäl borde föranleda, att sjukdomstid, möjligen ' med viss maximering, jämställdes med arbetad tid.

Beträffande sön-, helg- och fridagars inräknande i semestern anförde svenska arbetsgivareföreningen att begreppet fridag tillämpades -— förutom å de dagar under året, vilka till följd av sin särskilda karaktär hade ansetts böra vara helt eller delvis arbetsfria på sådana vanligen veckovis åter- kommande ledighetsdagar, som arbetarna tilldelades då arbetets natur icke tilläte regelbunden söndagsledighet. Dylika fridagar torde ej vara avsedda med uttrycket sedvanliga fridagar. Även Sveriges droskbilägares riksförbund jämte andra arbetsgivarorganisationer fäste uppmärksamheten på att arbete i vissa fack regelmässigt bedreves även å söndagar, medan arbetarna i stället bereddes fridagar å andra dagar. I dylika. fall borde även söndagar inräknas i semestern.

Propositionen. I denna anförde föredragande departementschefen, att han anslöte sig till de sakkunnigas förslag beträffande semesterns längd. Det av

de sakkunniga framlagda förslaget om tolv arbetsdagars semester syftade att som regel ge den sammanhängande ledigheten en faktisk längd av fjorton å femton dagar. En viloperiod av denna tidslängd torde få anses som det minimum, vid vilket man kunde förvänta påtagliga resultat ur hälsosyn— punkt.

Departementschefen fann att frågan om en kategoriklyvning kunde anses avförd från dagordningen samt anförde vidare bland annat:

»Självfallet är, att samma principiella betänkligheter som mot en kategori- klyvning icke kunna göras gällande, då det är fråga om att utmäta olika semester- förmåner för skilda grupper av arbetstagare med hänsyn till konstaterad skillnad i behovet av semester. Här anmäla sig i stället sådana praktiska svårigheter, att . problemet icke kan lösas, med mindre man under många år i följd verkställer ingående vetenskapliga undersökningar. Ett uppskov med en semesterlagstiftning i avvaktan på sådana undersökningar kan icke gärna ifrågasättas. Det låter sig måhända göra att beträffande en och annan skarpt avgränsad yrkesgrupp, t. ex. gruvarbetare, objektivt konstatera behov av längre semester än för andra lön- tagare. Beträffande det stora flertalet yrkesgrupper komma däremot för visso ' meningarna att bryta sig rörande det faktiska behovet av semester. — —

Men även bortsett från svårigheten att kunna ena de skiljaktiga meningarna i fråga om det verkliga behovet av semester för olika huvudgrupper av arbetstagare, måste det rent praktiskt vara omöjligt att på ett rättvist sätt differentiera semes- tern för de mångtaliga befattningar, som förekomma i verkligheten. — —— —

Om lagen alltså upptager en och samma semestertid för alla arbetstagare, som lyckas kvalificera sig enligt de givna reglerna, innebär detta emellertid ingalunda *' någon nivellering eller likriktning i fråga om semesterförmånen. Den verkliga innebörden av lagens bestämmelser är endast, att statsmakterna nu förklara, att varje arbetstagare bör ha minst två veckors semester, om han arbetar hela året, och detta oberoende av vederbörandes ställning i samhället. Den enda fram- komliga vägen vid en social skyddslagstiftning av den förevarandes natur torde vara att giva densamma en dylik minimikaraktär. Det står uppenbarligen även efter genomförandet av en sådan lagstiftning fritt för olika grupper av arbets- tagare att genom överenskommelse med motparten förvärva sig bättre förmåner än vad lagen medgiver. Efter fastställandet av en allmän miniminivå torde det , också komma att visa sig vara möjligt att genom förhandlingar mellan arbets- * givare och arbetstagare på ett långt smidigare sätt än som vore tänkbart i en lag i tillgodose vissa gruppers objektivt påvisbara behov av en ökad semester i för- ; hållande till den fastställda miniminivån.»

Beträffande frågan om skydd för s. k. bättre sedvänja uttalade departe- W mentschefen:

, »Vissa organisationer av tjänstemän ha uttryckt farhågor för att en lagstift— ning av den nu skisserade läggningen skulle medföra risk för en försämring av för närvarande utgående bättre semesterförmåner än de i lagen fastslagna. För att effektivt förhindra en sådan försämring kräves, att i lagen intages en bestäm- melse om skydd för sedvänja, som innefattar bättre förmåner än vad lagen före- ! skriver som minimum. : Det är enligt min mening självfallet, att lagstiftningen om semester ej bör få 1 tagas till förevändning för ett försämrande av nu utgående semesterförmåner. ! Anledning antaga att så skulle komma att ske torde knappast föreligga annat än

i ett fåtal undantagsfall. För att emellertid förebygga alla risker i detta avseende kan det enligt min mening vara lämpligt, att skydd föreskrives för sedvänja, som är bättre än vad lagen stadgar. Jag förordar därför, att en föreskrift om skydd

för bättre sedvänja införes i lagen. De principiella betänkligheter, som av de sakkunnigas majoritet anförts mot en sådan bestämmelse, synas mig icke vara . av beskaffenhet att böra förhindra genomförandet av ett utav praktiska skäl motiverat skydd för bättre sedvänja.

Det torde visserligen icke kunna bestridas, att svårigheter kunna uppstå för * domstolarna vid tillämpningen av en bestämmelse av den nu förordade arten. Jag anser det därför vara lämpligt, att skyddet för bättre sedvänja inskränkes till att endast avse semesterns längd. Vidare torde vissa föreskrifter böra givas till led— ning för domstolarna vid prövningen i det särskilda fallet av frågan, om sedvänja föreligger. De omständigheter, som härvidlag särskilt böra beaktas, torde vara anställningens art och varaktighet, anställningsorten samt arbetstagarens ålder. 1 övrigt torde det icke vara vare sig lämpligt eller möjligt att lämna några sär- skilda anvisningar för domstolarna vid deras prövning av fråga om bättre sed- vänja. Om bestämmelsen emellertid utformas på sätt nu förordats, lära de största svårigheterna för den praktiska tillämpningen vara undanröjda.

Då skyddet för bättre sedvänja inskränkes till att avse endast semesterns längd, skola lagens kvalifikationsbestämmelser tillämpas i de fall, då med hän- visning till sedvänja krav framställes om erhållande av längre semester än den i lagen såsom minimum föreskrivna. Den enda föreskrift i lagen, som icke kan tillämpas, är stadgandet om att en semesterdag skall erhållas per kalendermånad, under vilken visst arbete utförts. En proportionell beräkning får i stället komma till användning. Om sålunda för en yrkesgrupp konstateras en sedvänja om ader- ton arbetsdagars semester, får man vid beräknandet av semesterrätten i det sär- skilda fallet utgå från att en och en halv semesterdag skall belöpa per kalender- månad. Om det tal, som vid denna beräkning erhålles, blir brutet, bör avrund— ning ske till närmast hela tal.»

I detta sammanhang må erinras om att departementschefen beträffande lagens stadgande, att överlåtelse av företag eller fartyg icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester, yttrade, att det vore självfallet att denna bestämmelse liksom övriga i lagen intagna föreskrifter icke vore tillämplig å. den del av utfäst se-mestertid, som överskrede den tid vilken skulle utgå enligt lagen.

Den av de sakkunniga, förordade kombinationen mellan viss tids anställ— ning och det därunder utförda arbetet syntes departementschefen lämpligt avvägd. Departementschefen hade icke heller någon erinran mot förslaget, att frånvaro från arbetet under vissa omständigheter skulle jämställas med arbetad tid. Departementschefen skulle vidare gärna ha sett, att det varit möjligt att med någon tidsbegränsning privilegiera jämväl havandeskap och annan sjukdomstid än den i sakkunnigförslaget omnämnda. I likhet med de sakkunniga befarade emellertid departementschefen, att en bestämmelse härom skulle medföra risk för uppsägning från arbetsgivarens sida. För att icke en arbetstagare, som varit frånvarande från arbetet på grund av olycksfall i arbetet, skulle komma i bättre ställning än övriga hos samma arbetsgivare anställda arbetstagare i fall då under hans frånvaro permittering måst äga rum, förordade departementschefen, att i lagen intoges en bestäm— melse om att privilegierad tid icke finge medräknas, därest det vore uppen- bart, att arbete eljest icke kunnat beredas arbetstagaren under sådan tid. Denna formulering av föreskriften hade valts för att betona, att arbetsgivaren

i ! l

,» i &

måste kunna klart visa, att arbetet icke kunnat beredas vederbörande om hindret icke förelegat. Semestertiden själv borde dock under alla. förhållan- den få jämställas med arbetad tid.

I propositionen frångicks de sakkunnigas förslag i fråga om sön- och helg- dagars inräknande i semestern. Propositionsförslaget innehöll i denna del att i semestern icke skulle inräknas söndagar, helgdagar och sedvanliga fri- dagar. Härom uttalade departementschefen:

»Jag har tidigare tillkännagivit min uppfattning, att den i lagen bestämda ledigheten bör räcka i två veckor. Den till tolv dagar föreslagna längden å semes- tern är avpassad med hänsyn till att söndagarna icke inräknas i densamma. Därest söndagarna skulle anses utgöra semesterdagar såsom för statstjänstemännen, finge man i stället öka antalet semesterdagar.

I och för sig måste den av de sakkunniga förordade regeln, att helgdagar och sedvanliga fridagar skola inräknas i semestern, anses vara välgrundad. Arbets- tagarna erhålla nämligen ändock alltid minst två veckors ledighet, vilket är ända— målet med lagstiftningen. Bestämmelsen är även fördelaktig för industrien, som därigenom kan erhålla något flera arbetsdagar om året. Då jag likväl icke anser mig böra förorda de sakkunnigas förslag, är det beroende på att jag vill undvika bestämmelser, som kunna föranleda, att semestern för flertalet arbetstagare komme att koncentreras kring de stora högtiderna eller till midsommarveckan. En anhopning av semestern till samma tidrymd för flertalet arbetstagare måste nämligen ur skilda synpunkter anses vara olycklig. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra tillstyrka en bestämmelse om att helgdagar och sedvanliga fri- dagar i likhet med söndagar icke skola inräknas i semestern.

I anledning av vad som anförts i vissa yttranden beträffande frågan om vad som skall förstås med begreppet sedvanlig fridag vill jag uttala, att därmed avses sådan dag, som för ett flertal arbetstagare icke är arbetsdag, ehuru dagen ej är sön- eller helgdag. Såsom exempel å en sedvanlig fridag vill jag nämna midsom- marafton. Däremot kan såsom sådan fridag ej betecknas en fridag, som i det en- skilda fallet gives till en arbetstagare i stället för söndagsledighet. Någon sär- skild bestämmelse om att söndagar skola ingå i semestern inom sådana yrkesom— råden, där arbete regelbundet utföres å denna dag, torde ej vara erforderlig. Svå- righet kan icke föreligga att med utbyte av den för vederbörande arbetstagare till- lämpade fridagcn mot söndagen beräkna semesterns längd.»

Lagrådet avstyrkte att i lagen skulle intagas bestämmelse om skydd för sedvänja, som i fråga om semesterns längd vore bättre än vad i lagen eljest föreskrivits.

Departementschefen uttalade i anledning härav, bland annat, att de prin- cipiella skäl som talade mot lagfäs-tandet av en regel om skydd för bättre sed- vänja, icke finge förhindra genomförandet av ett utav praktiska skäl moti- verat skydd för bättre semesterförmåner.

Inom riksdagen väcktes åtskilliga motioner med förslag till ändring av det framlagda lagförslaget i nu förevarande delar. I några motioner (I: 354; II: 507, 508 och 510) yrkades förkortning av semesterns längd. I andra motio- ner (12352; II: 485, 496, 497 och 506) förordades i olika hänseenden ändringar av de föreslagna reglerna angående det arbete som måste ha utförts för att semesterrätt skall föreligga. I två motioner (I: 352 och II: 506) yrkades, att i. semestertiden skulle inbegripas helgdagar och sedvanliga fridagar.

Andra lagutskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 58) att två veckor utgjorde ett lämpligt minimum i fråga om semesterns längd. I övrigt anförde utskottet bland annat:

»Utskottet anser sig av vissa skäl icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om att aderton dagars arbete måste ha utförts per kalendermånad, för att semes- rätt skall inträda. Hänsyn synes nämligen böra tagas till sådana arbetstagare, som på grund av arbetsbrist eller andra orsaker fått den ordinarie arbetstiden nedsatt. En vanlig form för korttidsarbete är, att arbetet bedrives under fyra dagar per vecka. Korttidsarbete av denna beskaffenhet förekom ofta under den senaste krisen. Det har förekommit, att arbetstiden för stora grupper av arbetare- flera år i sträck blivit nedsatt till endast fyra dagar per vecka. Om kravet på aderton dagars arbete per månad upprätthålles, erhålla dessa korttidsarbetare' semesterrätt endast för ett fåtal månader. Utskottet anser det därför vara skäligt, att kravet nedsättes till att avse endast sexton arbetsdagar. Därigenom erhålla korttidsarbetare, som endast ha fyra dagars arbete per vecka, semesterrätt för samtliga månader av anställningstiden. — —— —. På sätt även departements- chefen anfört måste det i och för sig anses vara lämpligt, att helgdagar och sed— vanliga fridagar skola inräknas i semestern. Arbetstagaren erhåller ju även om så är förhållandet minst två veckors vila, vilket är syftet med lagen. Att helg— dagar och sedvanliga fridagar inräknas i semestern är av ett betydande värde för näringslivet, som därigenom erhåller flera produktionsdagar. Därmed ökas möjligheterna för näringslivet att anpassa sig efter de ökade omkostnaderna. En bestämmelse om inräknande av helgdagar i semestern är jämväl fördelaktig för sådana arbetstagare, som utföra sitt arbete mot timlön eller ackord, då nämligen särskild betalning i sådant fall erhålles för helgdagen. De nu nämnda skälen måste tillmätas större betydelse än fruktan för en koncentration av semestern till de större helgerna. Utskottet vill därför förorda, att helgdagar och sedvanliga fridagar i princip skola inräknas i semestern. Denna regel torde emellertid, såvitt angår helgdagar, böra vidkännas ett undantag.

Det är nämligen nödvändigt att härvidlag beakta en omständighet. Jämlikt 6 % andra stycket har undantag från skyldigheten att utgiva semester i ett samman- hang lämnats beträffande arbetstagare vid jordbruket jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötsel samt beträffande hembiträde i lanthushåll. Den av utskottet förordade bestämmelsen skulle med hänsyn härtill kunna missbrukas på sådant sätt, att semestern för de nu nämnda arbetstagarna utlades å de sär- skilda helgdagarna. Flertalet arbetstagare vid jordbruket torde dessutom vara årsavlönade, och de skulle alltså icke ens erhålla någon ökad inkomst, därest semestern förlades till årets olika helgdagar. Därmed skulle värdet av reformen för arbetstagarna inom jordbruket praktiskt taget försvinna. Möjligheten till missbruk av lagens bestämmelser i den riktning utskottet nu skisserat måste för- hindras. Efter övervägande av frågan vill utskottet förorda, att bestämmelsen om inräknande av helgdagar i semestern utformas på sådant sätt, att dessa dagar ej skola inräknas i semestern, såframt denna utgår med mindre antal dagar i en följd än sex. Av den förordade bestämmelsen följer direkt, att helgdagar skola inräknas i semestern, därest denna utgår med minst sex dagar i en följd.

I fråga om begreppet sedvanliga fridagar vill utskottet anföra följande. Sedan den 1 maj numera jämställts med helgdag, torde det näppeligen finnas någon dag, som mera allmänt är fridag för alla yrkesområden. Uttrycket sedvanlig fridag synes därför böra tolkas så, att sedvänjan skall föreligga inom vederbörande yrkesområde med hänsyn tagen jämväl till de speciella ortsförhållandena.»

Utskottet gjorde intet uttalande i frågan om differentiering av semesterns längd eller om skydd för bättre sedvänja.

Angående de under 1941 och 1942 vidtagna ändringarna i 4 5 andra stycket semesterlagen må blott hänvisas till propositionen nr 289/1941 och andra lag- utskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 35) över nämnda. proposition samt propositionen nr 44/1942 och andra lagutskottets likaledes godkända utlåtande (nr 10) över denna proposition.

Rättstillämpningen.

Till en början må här beröras några rättsfall från arbetsdomstolen, vilka hänföra sig till stadgandet om skydd för bättre sedvänja (2 % första stycket).

Domen nr 119/1940. Under uppgift att inom hotell- och restaurangfacket gällde fast sedvänja av innehåll, att sjukledighet icke lände till inskränkning i arbets— tagarens semesterledighet, yrkades, att en servitris, som varit sjuk — annan sjukdom än sådan som avses i 4 % andra stycket semesterlagen—— under halva kvalifikationstiden, måtte tillerkännas rätt till full lagenlig semester. Yrkandet ogillades, enär stadgandet i 2 % första stycket ansågs åsyfta endast semestertidens längd i och för sig men icke kvalifikationsgrunderna för semesterrätten. I domen yttrades bland annat:

»Förbehållet till förmån för sedvänja måste anses gälla endast beträffande längre semester än som kommer i fråga enligt lagens regel, att semestern om- fattar en dag för varje i kvalifikationstiden ingående kalendermånad. Däremot kan förbehållet icke anses gälla en sedvänja, som allenast hänför sig till för- hållanden, vilka enligt lagen utgöra kvalifikationsgrunder för semesterrätten. Om

j exempelvis sedvänja kan påvisas av den innebörden, att arbetstagare brukat utfå full semester även i sådana fall, då arbetstagaren på grund av annan sjukdom än ) sådan, som avses i 4 å andra stycket semesterlagen, varit förhindrad att arbeta i, under viss del av kvalifikationstiden, kan det visserligen sägas, att arbetstagaren, ' om sedvänjan följdes, skulle erhålla längre semester än enligt lagen, men sed- t vänjan hänför sig här icke till semestertidens längd i och för sig utan till en kva- ' lifikationsgrund, och förbehållet gäller därför icke i detta fall.» i Samma uppfattning har kommit till uttryck i domen nr 16/1942. i Av särskilt intresse är i detta sammanhang arbetsdomstolens dom nr ) 18/1943. Tvisten gällde närmast huruvida för fall, där arbetstagare av arbets— : givaren genom avtal tillförsäkrats längre semester än den i lagen angivna, , lagens bestämmelser, särskilt beträffande semesterlön och semesterersätt- ning, skulle äga tillämpning å den överskjutande delen av semestern i den händelse överenskommelse icke träffats rörande vad som skulle gälla i av- seende å denna del av semestern. Arbetsdomstolen yttrade i domen, bland annat:

»Till grund för det förslag till lag om semester, som i propositionen nr 286 till 1938 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t och som sedermera i huvudsak ? godkändes av riksdagen, låg ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag. Att döma av åtskilliga uttalanden, som de sakkunniga gjorde i sitt avgivna betänkande, j avsågo de sakkunniga, att lagen icke skulle vara av dispositiv natur utan erhålla ) karaktär av en social skyddslagstiftning, som med tvingande verkan åt arbets- tagare av alla olika kategorier inrymde förmånen av en på visst sätt reglerad minimisemester. Samma betraktelsesätt återfinnes också i vederbörande departe- mentschefs motivering till propositionen. På en punkt har denna mening kommit

till särskilt klart uttryck, då beträffande bestämmelsen i lagens 3 % andra stycket första punkten påpekats, att det vore självfallet, att berörda bestämmelse liksom övriga i lagen intagna föreskrifter icke vore tillämpliga å den del av utfäst semestertid, som överskrede den tid, som skulle utgå enligt lagen.

Trots dessa uttalanden framstår det såsom tveksamt, vilken innebörd lagen har i det omtvistade hänseendet. Denna tveksamhet beror på att i propositionen intogs och av riksdagen godkändes en bestämmelse, vilken saknade motsvarighet i de sakkunnigas förslag, nämligen stadgandet i lagens 2 5 första stycket av innehåll att, där för arbetstagare i någon yrkesgrupp längre semester i allmän- het utgår än som föreskrives i lagen, dylik sedvänja skall, med beaktande av övriga bestämmelser i lagen, lända till efterrättelse för arbetstagarna i yrkes— gruppen. Särskilt på grund av hänvisningen till att övriga bestämmelser i lagen skola beaktas ligger det språkligt sett nära att uppfatta stadgandet såsom av- seende tillämpning av lagens samtliga bestämmelser på hela den längre semester. som skall utgå på grund av sedvänja. Ett ytterligare stöd för en sådan tolkning kan man finna däri, att i motiveringen till propositionen förekommer ett utta— lande om huru lagens kvalifikationsbestämmelser skola tillämpas för en enligt sedvänja utgående längre semester.

Med en dylik tolkning skulle emellertid lagens bestämmelser för det fall att längre semster utgår på grund av sedvänja erhålla tvingande karaktär även i fråga om den del av semestern, som överskjuter den lagstadgade. Detta strider dock helt mot de skäl, som föranledde att ifrågavarande stadgande upptogs i lagen. Anledningen därtill angavs nämligen uteslutande vara, att lagstiftningen om semester icke borde få tagas till förevändning för ett försämrande av tidigare utgående semesterförmåner. Om lagen i dess helhet tillämpades på en semester, som enligt sedvänja är längre än lagen föreskriver, skulle dock arbetstagaren otvivelaktigt komma att i åtskilliga hänseenden erhålla bättre förmåner än som tidigare enligt sedvänja åtföljt den längre semesterni I motiveringen uttalades därjämte, att skyddet för bättre sedvänja inskränktes till att avse endast semesterns längd. På grund av dessa omständigheter måste det antagas, att lagens övriga bestämmelser icke äro avsedda att vare sig med tvingande verkan eller såsom supplerande tillämpas på den enligt sedvänja utgående semestern till den del densamma i längd överstiger den i lagen föreskrivna. Huruvida däremot lagen innebär att i fall, då sedvänja bestämmer semesterns längd, sedvänjan skall för berörda del av semestern tillämpas också i andra hänseenden, i den mån sedvänjan bevisligen där gjort sig gällande, torde vara en fråga som i detta sam- manhang kan lämnas öppen. Med den tolkning, som här ovan antagits, måste den i lagtexten gjorda hänvisningen rörande beaktandet av övriga bestämmelser i lagen uppfattas endast såsom en erinran om att lagens bestämmelser dock alltid med tvingande verkan gälla om den på grund av sedvänja utgående semestern, till den del dess längd överensstämmer med det i lagen angivna tidsmåttet.

Då på sätt härovan antagits lagens bestämmelser icke skola tillämpas för den överskjutande delen av den enligt sedvänja utgående längre semestern, föreligger än mindre anledning till dylik tillämpning, när den längre semestern utgår på grund av avtal.»

Vidare yttrade arbetsdomstolen:

»Ehuru sålunda rätt till semesterersättning för arbetstagare, vars anställning upphör utan att han fått åtnjuta semester, icke kan stödas på semesterlagen, så- vitt angår sådan del av semestern, som enligt avtal skall åtnjutas utöver semester- lagens mått, kan naturligen dylik ersättning ifrågakomma på den grund att man tolkningsvis kan i vederbörande avtal inlägga, att arbetstagaren äger åtnjuta denna förmån. Ofta kan det sålunda vara mellan avtalsparterna underförstått, att semesterlagen skall även i fråga om avtalad längre semester äga tillämpning

' sådana avseenden, beträffande vilka uttrycklig avvikelse icke angivits i arbets- vtalet. Även har man att beakta spörsmålet, huruvida semesterrätten till sin natur utgör en sådan förmån, att densamma vid saknad av avtalsbestämmelse i motsatt riktning bör antagas inbegripa rätt att vid anställningens upphörande utr få ersättning för icke åtnjuten semester.»

Spörsmålet om det för den ifrågakomne arbetstagaren gällande avtalets innebörd i sistberörda hänseenden omfattades emellertid icke av den från arbetstagarens sida i målet förda talan.

Samtliga de arbetsdomstolens ledamöter, vilka deltogo i avgörandet av Iifrågavarande mål, voro ense om slutet, domstolens vice ordförande och dess ,arbetarrepresentanter med något avvikande mening. Reservanterna uttalade ibland annat följande.

Med hänsyn till att även stadgandet i 2 % första stycket tillagts tvingande verkan och särskilt till den i detsamma intagna hänvisningen till lagens övriga bestämmelser, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke vid tillämpningen av ,12 & arbetstagare, som på grund av s. k. bättre sedvänja ägde rätt till längre semester än som eljest följde av lagen, skulle erhålla ersättning därför, i vilket fall sålunda det längre tidsmått, med vilket semestern utginge, skulle läggas till grund för bestämmandet av den i 12 % omförmälda semesterersättningen. Även om berörda spörsmål skulle besvaras jakande, kunde detta dock icke utöva någon inverkan på bedömande av den i målet föreligg (rande tvisten, där fråga vore om längre semester, som ej utginge på grund av sedvänja utan i anledning av sär- *ski1t avtal. I dylikt fall ägde lagen icke till någon del tillämpning med låvseende "å den del av semestern, som översköte det i lagen angivna tidsmåttet.

Vad härefter angår 4 å andra och tredje styckena märkas följande avgöran- lden av arbetsdomstolen:

Domen nr 67/1941. Frågan gällde huruvida viss frånvaro från arbetet, för- anledd av olycksfall, finge för rätt till semester jämställas med arbetad tid. En arbetare dlabbades i november 1933 av olycksfall i arbetet. I juni 1934 åter- :inträdde han i arbete med viss kvarstående invaliditet. Sedan tillståndet för- sämrats, underkastades han operation den 14 november 1938, varefter han var oförmögen till arbete intill den 20 mars 1940, då han åter började arbeta men [med högre invaliditet än förut. Arbetsdomstolen fann att med hänsyn till de omständigheter, som föranlett frånvaron från arbetet under tiden 14 november '1938—l9b mars 1940, det icke kunde antagas att berörda tid vore att hänföra under vad i 4 å andra stycket semesterlagen stadgades om frånvaro på grund av olycksfall i arbetet.

Arbetsdomstolens ordförande, med vilken domstolens arbetarrepresentanter in- stämde, voro skiljaktiga och ansågo det måste antagas, att arbetarens oförmåga till arbete under angivna tidsperiod utgjort en direkt följd av olycksfallet 1933. På grund därav och då någon betydelse icke kunde tillmätas den omständigheten, att olycksfallet inträffat före semesterlagens ikraftträdande, funno dessa leda- , möter, att tiden 14 november 1938—19 mars 1940 i fråga om rätten till semester *skulle jämställas med arbetad tid. , I domen nr 106/1941 var fråga om huruvida vissa slussvakter vid en kanal i i januari och februari under kvalifikationsåret, d. v. 5. mellan seglationsperioderna, * arbetat minst 16 dagar, så att även dessa månader skulle kvalificera till semester. Under nämnda månader var kanalen regelmässigt avstängd för trafik och sluss- vakternas lön -— månadslön — var för dessa månader ävensom för mars bestämd till betydligt lägre belopp än för årets övriga månader. Slussvakternas huvud-

sakliga arbetsuppgift mellan seglationsperioderna var att efter direktiv från kanalkontoret sörja för att vattenståndet i kanalen hölles vid konstant nivå, var- jämte vissa av slussvakterna hade att utföra avläsningar av vindriktning och vattenstånd samt inkomma med rapporter därom. Arbetsdomstolen uttalade, att semesterrätt uppkommit, enär slussvakterna även mellan seglationsperioderna, måste anses ha stått till kanalverkets förfogande för att vidtaga de åtgärder, som kunde bli erforderliga för regleringen av vattenståndet i kanalen.

I förevarande mål gjordes från arbetarsidan vidare, under åberopande av 4 & tredje stycket semesterlagen, gällande, att slussvakterna, som utförde arbete å veckans samtliga dagar således även å söndagar och vilka under visst år icke utfått någon semester, skulle vara berättigade att erhålla mot den uteblivna semestern svarande semesterlön för 13 dagar. Arbetsdomstolen förklarade emellertid, att icke på grund av stadgandet i 4 & tredje stycket semesterlagen kunde grundas rätt till semesterlön för större antal dagar än 12.

Angående tillämpningen av 4 % tredje stycket må även uppmärksammas följande av regeringsrätten träffade avgörande:

RegR. årsbok 1940 not. S 212. Omständigheterna voro följande. Enligt den i 1940 års budget för en st-ad intagna semesterlistan för befattningshavarna vid polisväsendet i staden utgjorde semestertidens längd för överkonstapel och konstapel 14 dagar före det år, under vilket vederbörande uppnådde 40 års ålder, och 21 dagar från och med nämnda år. Sedan poliskammaren i staden fastställt semestertiderna under 1940 för vissa konstaplar och överkonstaplar, anförde ett antal av de berörda polismännen hos länsstyrelsen besvär över att poliskammaren icke vid semestertidens beräknande beaktat den i 4 % tredje stycket semesterlagen intagna bestämmelsen att söndagar icke skola inräknas i semestern. Länsstyrelsen lämnade besvären utan avseende, enär berörda av klagandena åberopade bestäm— melse ej vore tillämplig i förevarande fall, där på grund av särskilda föreskrifter arbetstagaren tillförsäkrats semester under längre tid än den i lagen bestämda minimitiden. Kungl. Maj:t fann i utslag den 27 maj 1940, så vitt nu är i fråga, anförda besvär ej föranleda ändring i länsstyrelsens resolution.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

I de kollektivavtal, som gällde vid årsskiftet 1942/43, förekomma bestäm- melser om längre semester än den lagstadgade endast i ett mindre antal fall, huvudsakligast i avtal för försäkringsfunktionärer samt vissa kontors- och affärsanställda ävensom arbetare vid tidningstryckerier, försvarsverkens civilarbetare, järnvägspersonal, arbetare vid postverket, telegraf— och telefon- arbetare, kommunalarbetare och befattningshavare hos landsting. I allmänhet utgår den längre semestern efter viss längre anställningstid och vid högre ålder eller under endera av angivna båda förutsättningar. Som exempel må nämnas att försvarsverkens civilarbetare äga rätt till 14 dagars semester från och med det år, då vederbörande uppnår minst 6 anställningsår och fylleri 40 år, att arbetare vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn erhålla 15 dagars semester efter 12 anställningsår samt att enligt avtal för vissa försäkrings- , funktionärer semester utgår med 14 dagar till och med vederbörandes 21:a levnadsår, med 21 dagar från 22:21 till och med 301de levnadsåret samt med 30 dagar vid uppnådda 30 levnads- och 10 tjänsteår. Emellertid kunna även

andra omständigheter än lång anställningstid och högre levnadsålder medföra att semesterns längd ökas. Vid tidningsföretagens tryckerier, bokbinderier- och grafiska anstalter uppgår semesterns längd till 3 veckor för arbetare med ett års yrkesvana, medan lagens regler gälla för övriga arbetare. Allenast i kollektivavtalen för landstingens befattningshavare och för kommunalarbetare synes arbetets mer pressande karaktär ha fått inverka differentierande på semesterns längd. Befattningshavare vid landsting, vilken övervägande tjänst- gör vid röntgen, åtnjuter längre semester än andra landstingens befatt- ningshavare, och likaså ha kommunalarbetare med regelbundet natt-, söndags- ,eller helgdagsarbete eller arbete på 10 timmars dagtid rätt till längre semester än övriga kommunalarbetare.

Enligt vissa avtal ha bestämmelserna i 4 5 andra stycket uppmjukats så, att även annan frånvaro från arbetet än den i lagen angivna räknas som arbetad tid. Detta är särskilt fallet med avtal, som röra statlig eller därmed ; besläktad verksamhet, såsom avtal för arbetare hos vattenfallstyrelsen, järn— vägsarbetare, telegraf— och telefonarbetare samt tobaksarbetare. Detsamma är förhållandet med avtal för kontors— och affärsanställda. Enligt dessa a-v- tal är det framför allt sjukdomstid och havandeskapstid som till olika längd —— i allmänhet högst 3 månader —— likställas med arbetad tid. Stundom er— fordras för dylik likställighet, att sjukavlöning utgår under sjukdomstiden. För gruvarbetare i Kiruna och Malmberget gäller, att inställandet av arbete till följd av klimatiska förhållanden eller konjunkturförhållanden icke må utgöra hinder för erhållande av semester. Ej heller får sympatilockout med- föra förlust av semester. Enligt olika lokalavtal inom livsmedelsindustrien påverkas semesterrätten ej heller av annan frånvarotid upp till 3 månader än sjukdomstid (havandeskapstid), och i Vissa lokalavtal av mindre räckvidd inom textilindustrien stadgas helt "generellt, att frånvaro på grund av sjukdom (in- beräknat barnsbörd) samt permittering på grund av arbetsbrist icke må in- verka på arbetarens kvalificering till semesterledighet och semesterersätt- ning.

Nämnas må. ytterligare, att helgdag, som infaller på annan veckodag än söndag, icke räknas som semesterdag för grafiska arbetare vid tidningsföre- tag, för vissa bageri- och andra livsmedelsarbetare samt för vissa handels— arbetare vid kooperativa företag. Enligt riksavtalet för fastighetsarbetare skall ledighet beviljas arbetare å de söndagar som infalla under semestern eller i anslutning till denna.

Reformkrav.

Någon allmän förhöjning av det lagstadgade antalet semesterdagar synes icke ha ifrågasatts. Däremot ha i motioner (I: 7.5 samt II: 77 och 120) vid 1944 års riksdag _ yrkanden framkommit om en utsträckning av semesterns längd för vissa arbetstagargrupper; och kommittén har, såsom tidigare anförts, erhållit i särskilt uppdrag att verkställa omprövning av frågan om differentie-

ring av den lagstadgade semesterns längd för olika grupper av arbetstagare med hänsyn till deras semesterbehov.

I en motion (II: 330) vid 1939 års lagtima riksdag yrkades att rätt till semester skulle föreligga för kalendermånad, under vilken arbetstagare för arbetsgivarens räkning utfört arbete å. minst 6 dagar. Därjämte föreslogs i motionen dels uteslutande av bestämmelsen, att dag, under vilken arbets— tagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, icke må räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å sådan dag, dels ock ändring av 4 så tredje stycket, så att i semestern icke skulle inräknas söndagar, helgdagar och sedvanliga fridagar. Yrkandena föranledde på hemställan av andra lagutskottet (utl. nr 37) ej till någon åtgärd. I en motion (II: 400) vid 1944 års riksdag yrkades, att kravet på viss tids arbete per månad nedsattes till att avse 14 dagar. Yrkandet av- styrktes av andra lagutskottet (utl. nr 8) och vann ej heller riksdagens bifall.

Nedsättning av det antal arbetsdagar i månaden, vilket enligt lagen fordras för semesterrätt, har även hos kommittén påyrkats från arbetstagarhåll, lik- som yrkanden framkommit om utsträckning av de i lagen privilegierade från- varoorsakerna till att avse även annan sjukdom än sådan som för närvarande är privilegierad samt om ändring av bestämmelsen, att helgdagar skola in— räknas i semestern.

Vidare har från olika håll framhållits, att arbetstagare, som normalt utför arbete samtliga dagar i veckan, d. v. s. även å söndag såsom exempelvis brevbärare, kreatursskötare och mejeriarbetare -— enligt lagen icke tillför— säkras lika lång sammanhängande semester som andra arbetstagare.

Kommittén.

Semesterlagen har karaktär av en allmän minimilagstiftning med lika för- måner för alla arbetstagare. Semesterns längd är i lagen fastställd till 12 dagar, gällande för arbetstagare som är i arbete hela året.

Kommittén anser sig sakna anledning att ingå i någon prövning av frågan, om semesterns längd allmänt sett är i lagen lämpligen avvägd. Däremot har kommittén enligt särskilt uppdrag att undersöka huruvida i lagen någon differentiering av semesterns längd bör ske efter växlande semesterbehov. Spörsmålet härom gäller närmast, huruvida inom samhället finnas grupper av arbetstagare, vilkas arbete är så pressande, att deras rekreationsbehov framstår såsom avsevärt större än andra arbetstagares och vilka därför i lagen böra tillförsäkras en längre semester än andra arbetstagare. Kommittén har funnit, att denna fråga —— som vid semesterlagens antagande var föremål för ingående överväganden —— icke bör omprövas allenast med hänsyn till härutinnan redan tillgängligt material. För frågans bedömande har kom—- mittén ansett nödvändigt att företaga en närmare utredning. Denna utred— ning, som igångsatts till en början under riksförsäkringsanstaltens med— verkan, kommer säkerligen att ta avsevärd tid i anspråk. Kommittén har där—

för ansett sig böra fullgöra sitt ursprungliga uppdrag utan att avbida resul- tatet av berörda utredning. I det av kommittén nu avgivna betänkandet ingår därför kommittén icke vidare på spörsmålet om semesterns differentiering, utan därtill återkommer kommittén i ett senare sammanhang. Semesterlagen är i sin nuvarande form iprincip uppbyggd så, att en arbetstagare, som på mera varaktigt sätt är anställd hos sin arbetsgivare, genom att i viss utsträckning utföra arbete intjänar semester i vissa fall blott semesterlön som vid en senare tidpunkt får tillgodonjutas. Kom— . mittén -——- som förordat en förkortning av karenstidens längd från 180 dagar , till 30 dagar — finner icke skäl att frångå den gällande lagens regler med * avseende å kravet på viss tids arbete per månad. Med tid, under vilken arbete utförts, jämställer lagen semestertid samt tid då arbetstagare varit frånvarande från arbetet på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom eller ock fullgjort militärövning av viss beskaffenhet. Ifrågavarande undan- tag, som delvis förestavats av rena billighetsskäl, innebära otvivelaktigt ett avsteg från lagens princip. Någon anledning att nu inskränka dessa undantag synes emellertid icke föreligga. _ Vad angår frågan, huruvida rätt till semester skall föreligga jämväl för i annan militärtjänstgöring än sådan som avses i semesterlagen, vill kommittén , framhålla, att spörsmålet huru av det nuvarande tidsläget förorsakad eller eljest med extra ordinära förhållanden sammanhängande militärtjänst- göring skall behandlas i semesterhänseende icke bör regleras i semesterlagen. ! Denna princip har redan kommit till uttryck i lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m., enligt vilken under 1940 fullgjord försvarsberedskapstjänstgöring medförde rätt till semester, därvid dock staten svarade för därå belöpande semesterlön. Genom krigsfamilje- bidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521) har sådan militärtjänstövning, som avses i 28 % 1 mom. värnpliktslagen, uppmärksammats även ur semester- , synpunkt. Såsom framgår av förarbetena till nämnda förordning (jfr proposi- tionen nr 339/1942) är nämligen den hemortslön som utgår enligt förord- ningen avsedd att motsvara, bland annat, den kontanta semesterförmån som utgick enligt nyssberörda lag den 28 juni 1941. Kommittén finner sig således icke böra föreslå någon ändring beträffande de redan privilegierade orsakerna till frånvaro från arbetet. Emellertid anser &kommittén, att en ny privilegierad orsak bör införas i lagen, nämligen ' havandeskap. De billighetsskäl, som tala för att arbetstagaren får i semester- hänseende tillgodoräkna sig viss frånvarotid, göra sig uppenbarligen minst , lika starkt gällande beträffande havandeskapstid. Någon risk för att havande- , skapstidens privilegiering i semesterhänseende skulle göra arbetsgivarna benägna att avskeda arbetstagare torde icke behöva hysas. Genom lag den 19 maj 1939 (nr 171) om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av trolovning eller äktenskap m. in. har förbud stadgats mot avskedande av kvinnlig arbetstagare av den anledningen, att hon i samband med havande- skap eller barnsbörd under skälig tid, dock högst 12 veckor, avhåller sig

från arbete. Visserligen gäller denna lag icke för arbetsgivare, som ej i regel har minst tre arbetstagare i sin tjänst, samt ej heller för arbetstagare, som ej haft sin anställning sedan minst två år tillbaka. Lagstiftningen vilar dock på den uppfattningen, att havandeskap icke bör få inverka på arbets- tagarens anställningsförhållande, och till följd härav torde man vara berät— tigad antaga, att havandeskapets privilegiering i semesterlagen icke skall ge anledning till några obehöriga avskedanden. Hur långt arbetsgivarens skyl- dighet att bereda arbetstagaren semesterförmån för havandeskapstid skäligen bör utsträckas är en omdömesfråga. Kommittén har i förevarande hänseende stannat för samma tid, 'som anges i nyssnämnda lag den 19 maj 1939 eller högst 12 veckor, vilken tid också motsvarar den maximala barnsängsledig— heten enligt 17 % arbetarskyddslagen. Kommittén föreslår alltså, att tid, var- under arbetstagare i samband med havandeskap avhåller sig från arbetet, skall räknas såsom arbetad tid, dock högst intill 12 veckor. Denna tid torde få hänföra sig till varje havandeskap och alltså icke —— såsom för närvarande gäller i fråga om militärövning till varje kvalifikationsår.

Beträffande sön- och helgdagars inräknande i semestern kan kommittén icke tillstyrka någon ändring i de regler som härutinnan gälla. Likväl torde de nuvarande bestämmelserna i 4 % tredje stycket böra i visst hänseende full- ständigas. Att så bör ske sammanhänger därmed, att för vissa arbetstagare den normala arbetstiden omfattar samtliga dagar i veckan. Av ordalydelsen i 4 % tredje stycket skulle för dylikt fall kunna anses följa, att arbetstagaren. eftersom söndag icke inräknas i semestern, skulle vara skyldig att utföra sitt arbete under söndag som infölle under ledigheten. En sådan tolkning är dock ej möjlig, utan i detta fall torde söndagen jämställas med arbetsdag. Härav följer emellertid, att om arbetstagaren påbörjar sin semester exempel— vis en söndag, semestern skulle upphöra torsdagen i påföljande vecka.

Av den ovan lämnade redogörelsen för semesterlagens förarbeten framgår, att ehuru lagen icke ger rätt till mer än tolv dagars semester —— meningen med lagen skulle vara att tillförsäkra arbetstagarna två veckors ledighet från arbetet. Arbetstagare, vilken är skyldig att utföra sitt arbete även å söndag, blir emellertid med lagens nuvarande utformning icke berättigad till mer än 12 ledighetsdagar och får således kortare sammanhängande ledighet än andra arbetstagare. Detta kan icke vara tillfredsställande, i all synnerhet som ifrågavarande arbetstagare vanligen äro i större behov av rekreation än andra. För att ernå likställighet mellan arbetstagarna i förevarande avseende torde därför i lagen böra införas en regel, som tillförsäkra-r de arbetstagare, som ha att utföra sitt arbete jämväl å söndag, ledighet från arbetet å söndag i som infaller under eller omedelbart efter semestern. Emellertid åtnjuta sist- i nämnda arbetstagare understundom helt eller delvis kompensation för sitt söndagsarbete genom ledighet å annan veckodag. Fördenskull synes berörda l regel böra kompletteras med ett stadgande av innehåll, att därest dylik ledig— hetsdag infaller under semestern, den skall inräknas däri. Vad nu sagts ,om söndag torde få gälla även beträffande sådan helgdag, som icke skall in-

räknas i semestern, d. v. s. helgdag som infaller under en semester av kortare varaktighet än 6 dagar. ' Vid semesterlagens antagande bröto sig meningarna starkt angående huru- vida lagen borde inrymma en bestämmelse om skydd för sådan sedvänja, som innefattar bättre semesterförmåner än de lagstadgade. Man stannade emellertid för en bestämmelse i ämnet av den anledningen, att lagstiftningen icke skulle få tagas till intäkt för ett försämrande av de semesterförmåner, som redan tillkomme vissa grupper arbetstagare, men för att underlätta be- stämmelsens tillämpning begränsades skyddet för bättre sedvänja till att avse semesterns längd. Skyddet avser således icke sådana bättre semester- ? förmåner, som följer av för arbetstagaren gynnsammare kvalifikationsgrunder , än de lagstadgade, exempelvis att frånvaro från arbetet på grund av permitte- ring eller annan sjukdom än yrkessjukdom icke påverkar semesterrätten. Kommittén har icke funnit att efter lagens tillkomst något skäl yppats för rubbande av skyddet för bättre sedvänja. Bestämmelsen härutinnan synes dock böra få ett något ändrat innehåll, så att av densamma framgår, att där på grund av sedvänja längre semester utgår än enligt lagen, samtliga be- stämmelser i lagen få motsvarande tillämpning å semestern i dess helhet. Kommittén har nämligen -—— under beaktande av de uppenbara fördelar som ? måste vara förenade därmed att i det särskilda fallet samtliga semesterför- måner bli enhetligt bestämda ansett sig böra utgå från att anledning icke ' föreligger att tillägga semester, som utgår på grund av sedvänja, annan karaktär än den som grundar sig direkt på lagen. Liksom för närvarande skulle sedvanebestämmelsen då verka därhän, att medan semester enligt lagen utgår med en dag för varje kalendermånad av den å kvalifikationsåret , belöpande anställningstiden, semestern vid bättre sedvänja utgår med det * proportionsvis högre antal dagar för varje kalendermånad av nämnda anställ- ningstid, vartill den enligt sedvänjan längre semestern föranleder. Med kom— mitténs ståndpunktstagande kommer emellertid det längre tidsmått, med , vilket semestern på grund av sedvänja utgår, att läggas till grund även vid bestämmande av den semesterersättning, vartill arbetstagaren kan vara be- rättigad. Därest sedvänjan medger rätt till 18 dagars årlig semester, blir så- ledes en arbetstagare, som vid anställningens upphörande har att utfå se- mesterersättning för 6 månader, berättigad till semesterersättning för 9 dagar. , I denna del innebär således förslaget en förbättring för arbetstagarna i för- hållande till vad som för närvarande ansetts gälla. Å andra sidan följer av förslaget, att där semester på grund av sedvänja utgår med 18 dagar årligen, arbetsgivaren äger för varje månad, under vilken arbetstagaren varit från- varande från arbetet av annan än i lagen privilegierad orsak, minska se— * mesterns längd med 11/2 dag. Den nuvarande lagens innebörd i detta hän- ' seende synes vara oklar. För att ge stadgandet om bättre sedvänja den ändrade innebörd, som nu antytts, har kommittén ansett detsamma böra intagas i samband med bestämmelserna angående semesterns omfattning. Såsom anförts måste det av praktiska skäl vara av stort värde att icke

olika delar av en och samma semester skola bedömas efter skilda regler. Från denna synpunkt borde även i de fall, där den längre semestern utgår på. grund av avtal, lagen äga tillämpning jämväl på den del .av semestern, som icke kan stödjas på lagen. Här anmäla sig emellertid sådana principiella betänkligheter, att kommittén ansett sig icke kunna förorda en bestämmelse av dylikt innehåll. Avtalets innebörd i förevarande hänseende får här bli ut- slagsgivande.

VIII. Semesterns förläggning.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 6 % första stycket semesterlagen äger arbetsgivaren bestämma, när semestern skall utgå. Därvid skall iakttagas, att semestern skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffas med arbetstagaren. Föreskriften om att semestern skall utgå i ett sammanhang gäller dock enligt andra stycket i samma paragraf icke beträffande arbets- tagare vid jordbruket jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötseln samt beträffande hembiträde i lanthushåll.

I tredje stycket av 6 % föreskrives, att semestern icke må utan arbets- tagarens medgivande förläggas till tid, då arbetstagaren i samband med havandeskap avhåller sig från arbete eller är oförmögen till arbete av anled- ning, som i 4 % andra stycket sägs, eller fullgör sådan militär tjänstgöring, varom i samma stycke förmäles. Semester för arbetstagare å fartyg må enligt 6 % fjärde stycket icke utan arbetstagarens medgivande utgå annat än i svensk hamn.

Arbetsgivaren skall enligt 7 % senast 14 dagar före semesterns början på lämpligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern.

1936 års semester-sakkunniga Enligt de sakkunnigas förslag skulle det till- komma arbetsgivaren att bestämma, när semester skulle utgå. Därvid skulle iakttagas, att semestern med vissa undantag skulle utgå i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 september, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffats med arbetstagaren. Vad sålunda föreskrivits om semesterns förläggning i ett sammanhang och under viss period av året skulle icke gälla beträffande bland annat jordbruket jämte därtill hörande binäringar, arbets- tagare å fartyg samt arbetstagare vid företag inom yrkesområde, där en för- läggning av semestern till nämnda period av året skulle med hänsyn till arbetets säsongbetonade natur eller andra omständigheter vara för arbets- givaren uppenbart olämplig. Förslaget som innehöll bestämmelser om att med arbetad tid skulle jämställas viss privilegierad frånvarotid -— stadgade icke förbud för arbetsgivaren att förlägga semestern till sådan frånvarotid.

De sakkunniga framhöllo, att med hänsyn till praxis och produktionens intresse det ej torde vara möjligt att lagfästa annan regel än att arbetsgivaren skulle äga bestämmanderätten i fråga om semesterns förläggning. Då endast en sammanhängande avkoppling av ej alltför kort varaktighet kunde ge verk- lig rekreation, funno de sakkunniga emellertid, att arbetstagarna borde skyddas vid rätten att erhålla en sammanhängande semester genom att i lagen införa en bestämmelse härom. En sådan bestämmelse borde dock icke

borttaga möjligheten för parterna att avtala om en uppdelning av semestern. De sakkunniga ansågo, att så starka skäl talade för en bestämmelse om en viss semesterperiod, att bestämmelse härom borde införas i lagen. Den bästa möjligheten att vinna rekreation under en förhållandevis kort semester torde bestå i att idka friluftsliv och bada under den varma årstiden. Man kunde emellertid icke undgå att hysa starka betänkligheter i fråga om det över huvud vore tekniskt möjligt att koncentrera semestern för alla arbetstagare till sömmarmånaderna. Skulle flertalet arbetstagare få semester på en gång, bleve transportmedel, pensionat och vilohem överbelastade. Vidare måste industrien, för att kunna hålla rörelsen i gång fortlöpande, ha till sitt för- fogande ganska lång tid, under vilken semester skulle kunna ges. Semester- perioden kunde därför icke göras alltför kort. Om man i lagen införde en bestämmelse om viss semesterperiod och om förbud mot uppdelning av semestern, vore det dock tydligt, att man måste medge undantag härifrån beträffande särskilda yrkesområden, vilka undantag alltså skulle avse såväl skyldigheten att ge semestern under den angivna perioden som att semestern skulle utgå i ett sammanhang. Beträffande jordbruket anförde de sakkunniga:

»I fråga om jordbruket gäller, att den brådaste tiden för denna näring är sommaren. Under övriga delar av året förekomma däremot ofta perioder, då arbetsuppgifterna äro mindre brådskande. Med hänsyn härtill kan det icke ifråga— sättas, att man för jordbrukets vidkommande skulle föreskriva en skyldighet att utgiva semestern i ett sammanhang under den för arbetstagarna i allmänhet fast- ställda semesterperioden. Väl torde det exempelvis mellan vårsådd och höskörd ofta vara möjligt för jordbrukarna att giva sina arbetare ledigt under några dagar.. Särskilt inom de sydliga delarna av landet är detta uppehåll emellertid ganska kortvarigt under vissa år. Vid bedömandet av frågan kan man icke heller under- låta att taga hänsyn till att åtminstone utearbetarna inom jordbruket ej ha samma behov av en sammanhängande semester som arbetare inom övriga yrkesområden. Vad kreatursskötarna beträffar ha dessa visserligen mera att göra under vintern än under sommaren, då djuren gå på bete, och dessa arbetare ha dessutom större behov av sammanhängande vila än andra jordbruksarbetare. Hänsyn måste dock tagas till att det är väsentligt svårare att anskaffa ersättare för kreaturs'skötarna under sommaren än under vintern. En annan omständighet, som måste beaktas, är, att det i regel ej torde vara önskvärt för jordbruksarbetare att erhålla semestern i ett sammanhang. På grund av den fortfarande relativt låga avlöningen kunna de icke ha råd att företaga någon semesterresa och, om en sådan resa kommer till stånd, torde den ställas eXempelvis till släktingar i avsikt att stanna endast några få dagar. Även med den nuvarande kortare semestern om 7 arbetsdagar, förekommer allmänt en uppdelning. Samtliga de nu anförda omständigheterna tala för att för jordbrukets vidkommande ett undantag stadgas från skyldigheten att utgiva Semestern i ett sammanhang och under perioden maj—september. Undan— taget torde böra omfatta även jordbrukets binäringar, och detta vare sig de äro att betrakta såsom självständiga företag eller ej.»

De sakkunniga framhöllo vidare, att det icke funnes någon möjlighet att med det valda systemet för Semesterlagstiftningen ge säsongarbetarna någon rätt till semester under sommarmånaderna. För sådana arbetare, som endast vore anställda viss del av året, komme nämligen rätten till semester i själv:; verket att innebära en rätt till kontant ersättning vid arbetsavtalets upp—

hörande. Om man skulle vilja i lagen införa skyldighet för arbetsgivare inom såsongfack att utge semester under sommarmånaderna, vore förutsättningen för att en sådan bestämmelse skulle medföra det åsyftade resultatet att grun- den för lagstiftningen omlades och ett system med semesterkassor infördes.

De sakkunniga ansågo det icke lämpligt att föreslå bestämmelse om förbud mot utgivande av semester under tid då arbetstagare vore sjuk. Förutsätt— ningen för ett närmare reglerande av denna fråga måste anses vara genom- förandet av en arbetsavtalslagstiftning. ' Två av de sakkunniga ansågo att någon legal semesterperiod icke borde ! föreskrivas.

En av de sakkunniga fann icke lämpligt att i fråga om ungdom under 20 år medge rätt till överenskommelse av innehåll att semestern skulle utgå annorledes än i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 september.

! Remissyttranden. Förslaget om att semestern med undantag för vissa kategorier av arbetstagare skulle utgå under tiden den 2 maj—30 september rönte kraftigt motstånd bland såväl myndigheter som arbetsgivarorganisatio- ner och andra sammanslutningar. Bland myndigheterna uttalade sig endast , socialstyrelsen för de sakkunnigas förslag.

Ytterligare undantag från huvudregeln krävdes i ett flertal yttranden. ' Yrkanden i sådan riktning framställdes av, bland andra, svenska landstings-

förbandet, svenska stadsförbundet, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, över— ståthållarämbetet och svenska bankföreningen.

I åtskilliga yttranden yrkades, att bestämmelSen om viss semesterperiod *helt skulle utgå ur lagen. Att denna bestämmelse vore olämplig ansågo, ' bland andra, kommerskollegium, vattenfallsslyrelsen, väg- och vattenbyggnads- ,styrelsen, flera länsstyrelser, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köp— ' mannaförbund, och kooperativa förbandet.

' Den av de sakkunniga omnämnda frågan om förbud mot utgivande av semester under sådan tid, då arbetstagaren till följd av sjukdom eller annan omständighet vore oförmögen till arbete, behandlades av socialstyrelsen, som yttrade, att i avvaktan på genomförandet av en arbetsavtalslagstiftning borde förbjudas, att semester förlades till tid, då arbetstagaren vore sjuk på grund

_av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom eller då. arbetstagaren vore för— hindrad utföra arbete på grund av havandeskap eller repetitionsövning, land- stormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning.

Daco och tjänstemännens centralorganisa'tion ansågo det vara ur både praktisk och principiell betydelse betänkligt, att de sakkunniga icke före- . slagit någon inskränkning i arbetsgivarens rätt att utge semester till arbets- tagare under den tid denne vore sjukledig. Organisationerna yttrade härom, *bland annat följande.

De Sakkunnigas inställning på denna punkt vore helt oförenlig med den i övrigt i betänkandet hävdade uppfattningen, att samhällets intresse av att arbetskraften

behölles i god vigör måste gå före arbetsgivarpartens privatekonomiska intresse. Denna uppenbara lucka i lagen inbjöde direkt den mindre nogräknade arbets- givaren att med begagnande av den kortaste i lagen tillåtna varseltiden av en vecka låta semestern börja löpa, så snart arbetstagaren varit sjuk en vecka. Även här riskerade man att nedbryta en redan utbildad gynnsam sedvänja. Organisa- tionerna såge sig för den skull nödsakade yrka, att det i lagtexten infördes en bestämmelse, vilken utsade, att arbetsgivaren icke ägde rätt- att fastställa tiden för semestern så, att den helt eller delvis sammanfölle med den tid, under vilken arbetstagaren på grund av sjukdom vore oförmögen till arbete. Möjligen kunde den inskränkningen försvaras, att semestern, för den händelse arbetstagaren, då han drabbades av sjukdom, redan börjat åtnjuta semesterledighet, skulle löpa oberoende av sjukdomen. Däremot syntes det icke befogat att göra någon in- skränkning för det fall, att arbetsgivaren på förhand fastställt tiden för veder- börande arbetstagares semester, men denne drabbades av sjukdom, innan semestern skulle ha utgått, och sjukdomen fort-fore under den preliminärt bestämda semester- tiden. I sådant fall borde semestern kunna åtnjutas vid senare tidpunkt.

Landsorganisatz'onen förordade, att uttryckligt förbud infördes i lagen mot semesterns förläggning till tid, då arbetstagaren på grund av styrkt sjukdom icke vore i arbete. Sjukdom, som inträffat först efter det semestern påbörjats, torde väl däremot icke kunna föranleda en framflyttning av semestern.

Propositionen. I fråga om semesterns förläggning till en legal semester- period anförde föredragande departementschefen:

»Det måste i och för sig anses vara önskvärt, att arbetstagarna i allmänhet erhålla sin semester under sommarmånaderna. Med hänsyn till de klimatiska för- hållandena i vårt land är det nämligen endast under denna tid, som semestern för flertalet arbetstagare kan utnyttjas till verklig rekreation. Emellertid är det uppenbart, att det med hänsyn till viktiga samhällsfunktioner och näringslivets intressen icke är möjligt att bereda semester under sommaren för samtliga arbets- tagare. De sakkunniga ha även förordat åtskilliga undantag från den av dem föreslagna huvudregeln, att semestern skall utgivas under tiden den 2 maj—30 september. Av vad som anföres i yttrandena framgår emellertid, att dessa undan- tag måste högst avsevärt utvidgas, för den händelse man önskar bibehålla be- stämmelsen om en jämförelsevis kort period, till vilken semestern skall förläggas. Att på ett lämpligt och rättvist sätt avgränsa de yrkesområden, som skulle undan- tagas från huvudregeln, bleve uppenbarligen mycket svårt. Man måste emellertid erkänna, att det även för arbetsgivarna inom sådan del av näringslivet, för vilken något speciellt undantag icke påyrkats, komme att uppstå betydande svårigheter att inpassa semestern för samtliga arbetstagare under en period av fem månader. Dessa svårigheter skulle kunna tänkas föranleda en benägenhet hos industrien att i allmänhet utgiva semester på en gång till samtliga vid ett företag anställda arbetstagare. Med hänsyn till den därav föranledda produktionsminskningen kan ett sådant system icke anses vara önskvärt. Jag har därför efter övervägande av de olika på frågan inverkande omständigheterna ansett det vara lämpligast, att i lagen icke intages någon bestämmelse om viss semesterperiod. Jag utgår emeller- tid från att frågan om semesterns förläggning under året upptages till förhand- lingar mellan parterna och att därvid arbetstagarna i möjligaste mån beredas semester under sommarmånaderna.»

Departementschefen uttalade vidare, att det måste betecknas såsom uppen- bart olämpligt för en arbetstagare, om semestern för honom förlades till sådan

tid, då han av någon omständighet vore oförmögen att använda densamma till vila. Härom anförde departementschefen vidare:

»Det torde därför få anses vara skäligt, att arbetsgivarens rätt att förlägga semestern till dylik tid i någon mån beskäres. Lämpligast synes härvid vara att acceptera samma grunder som då det gäller att för beräkning av semesterrätt med arbetad tid jämställa viss annan tid. Härutöver synes förbud böra med- delas mot förläggandet av semester till tid, då arbetstagare i samband med havandeskap avhåller sig från förvärvsarbete. Jag har däremot icke funnit mig kunna förorda den av de anställdas centralorganisation och landsorganisationen föreslagna bestämmelsen om förbud mot utgivande av semester under sådan sjuk- domstid, som icke genom den nu nämnda bestämmelsen blivit undantagen. An- ledningen härtill är, att jag ansett mig kunna utgå från att det vid sådana före- tag, där samtliga arbetstagare erhålla semester på en gång, ofta vore olämpligt för arbetsgivaren att bereda den, som varit sjuk vid tiden för utgivandet av semester till övriga arbetstagare, semester vid ett senare tillfälle. Jag befarar därför, att ett generellt förbud mot utgivande av semester under tid, då arbets— tagaren är sjuk, kan göra arbetsgivaren benägen att hellre avskeda arbetstagaren än att uppskjuta semestern till en senare tidpunkt.»

I anledning av en framställning från statens järnvägars resebyrå uttalade departementschefen, att det visserligen icke torde vara möjligt att i en semesterlag meddela bestämmelse om skyldighet för arbetsgivarna att överens- komma sins emellan om viss fördelning av semestertiden. Men det skulle otvivelaktigt vara till praktiskt gagn om åtminstone de större företagen vid- toge åtgärder till förekommande av att semestern koncentrerades till viss tidpunkt, exempelvis till midsommaren.

Två ledamöter av lagrådet hemställde att det föreslagna stadgandet om förbud mot förläggande av semester under viss tid skulle utgå. Lagrådets två övriga ledamöter förordade en omläggning av ifrågavarande bestämmelse i så måtto, att förbud icke meddelades mot förläggning av semestern till här avsedd militärtjänstgöring, varjämte de ifrågasatte huruvida icke be- stämmelsen i stället borde utsträckas att avse jämväl vanlig sjukdom. Gene— rellt undantag från bestämmelsen borde emellertid enligt dessa ledamöters mening föreskrivas för de fall, då arbetsgivaren antingen under semestern helt eller delvis inställde rörelsen eller i förväg kungjort en plan för se- mesterns förläggning. Sistnämnda båda ledamöter uttalade, att militärtjänst— göring av ifrågavarande slag torde med avseende å krafternas återställande i regel icke vara underlägsen en semesterledighet och att det med hänsyn till de förmåner arbetstagarna åtnjöte för en sådan tjänstgöring i fråga om anställningens bestånd och beräkning av semester syntes naturligt, att han finge underkasta sig att under tiden för tjänstgöringen uttaga semester om arbetsgivaren så påfördrade. .

Departementschefen förklarade sig icke av vad lagrådets ledamöter an— fört ha blivit övertygad om att de av Kungl. Maj:t förordade bestämmelserna borde jämkas.

I flera motioner yrkades, att stadgande om viss semesterperiod måtte in- flyta i lagen. Sålunda hemställdes i två motioner (11346 och II: 501), att

semestern skulle utgå i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 september, såframt icke särskilda. skäl av driftsmässig eller samhällsviktig natur talade däremot eller med mindre överenskommelse träffades med arbetstagaren eller hans organisation om annan ordning. I två. andra motioner (II: 496 och 497) föreslogs att semestern skulle utgåi ett sammanhang under tiden den 2 maj—— 30 september, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffades med arbetstagaren. Det i propositionen föreskrivna undantaget från skyldighet att utge semestern i ett sammanhang medtogs jämväl av dessa motionärer, vilka däremot icke föreslogo något undantag från skyldigheten att förlägga semestern till den angivna perioden den 2 maj—30 september. Flera motionärer (II: 490) hemställde, att för arbetstagare vid jordbruket minst halva antalet * semesterdagar skulle utgå i ett sammanhang, såframt icke annat överens— ' kommes med arbetstagaren. Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 58) bland annat:

>>I likhet med de sakkunniga och departementschefen anser utskottet det vara nödvändigt, att ett undantag från skyldigheten att utgiva semestern i ett samman- hang stadgas beträffande arbetstagare vid jordbruket och därmed likartade yrkesområden. Trots de starka skäl, som onekligen tala för att även jordbruks- arbetarna skola erhålla åtminstone viss del av semestern i en följd, har utskottet likväl icke ansett sig kunna tillstyrka yrkandet i motionen II: 490, att minst halva antalet semesterdagar skall utgå i en följd för arbetstagare vid jordbruket. Utskottet förutsätter emellertid, att arbetsgivarna inom jordbruket låta sig'ange- läget vara att i den utstäckning så är möjligt tillmötesgå arbetstagarnas berättigade önskemål och att i varje fall någon försämring i den enligt kollektivavtal eller eljest tillämpade ordningen icke vidtages.

Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka de motionsvis framförda yrkandena om att särskilda bestämmelser skola införas i lagen angående förläggning av semestern till viss tid av året. Väl måste med den i motionerna I: 846 och H: 501 givna formuleringen den mot sakkunnigförslaget anförda kritiken om en alltför snäv avgränsning av undantagen från bestämmelserna om den legala semester- perioden vara undanröjd. Emellertid tala ändock övervägande skäl mot införan- det av en föreskrift om bestämd semesterperiod. Arbetstillgången är nämligen störst under sommarmånaderna. Brist föreligger numera på yrkesarbetare under högsäsongen. Ett starkt intresse föreligger att sprida semestern under en längre tidrymd för att därigenom möjliggöra fortlöpande drift och undvika driftavbrott. Försiktigheten bjuder alltså, att man icke lagligen föreskriver, att semestern alltid skall förläggas till sommarmånaderna. Det bör därför liksom hittills ankomma på parterna å arbetsmarknaden att genom överenskommelse ordna frågan om tid- punkten för semesterns förläggning.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Angående vad som vid lagens tillkomst förekom beträffande frågan om sambandet mellan kvalifikationstidens förläggning och förläggningen av semestern hänvisas till vad därom anförts i det avsnitt av betänkandet som avser kvalifikationstid för semester (sid. 116—118).

Rättstillämpningen. Bland de avgöranden från arbetsdomstolen, som föreligga rörande semesterns förläggning, kunna följande förtjäna omnämnas.

Domen nr 95/1940. En arbetsgivare hade, utan att han varit därtill förpliktad, lämnat ekonomiskt stöd till arbetstagare, som fullgjort av den förstärkta för- svarsberedskapen föranledd militärtjänstgöring. Sedermera gjorde arbetsgivaren gällande, att arbetstagaren skulle under militärtjänstgöringen anses ha utfått se- mester jämte semesterlön. Domstolen fann att arbetsgivaren icke varit berättigad att ensidigt förändra karaktären av utbetalningen genom att i efterhand förklara, att arbetstagaren redan åtnjutit semester med semesterlön. Förutsättning för att en dylik uppfattning över huvud skulle kunna godkännas vore att arbetsgivaren på. förhand meddelat arbetstagaren att semestern komme att förläggas under in- kallelsetiden. Då så ej skett tillerkändes arbetstagaren semesterlön.

Domen nr 106/1941. Under tiden januari—mars, d. v. s. mellan seglations- perioderna, hade slus—svakterna vid en kanal betydligt mindre arbete än eljest. Fråga uppkom huruvida slussvakterna, trots att arbetsgivaren icke givit någon tillsägelse om semesterns förläggning, skulle anses ha utfått semester under tiden januari—mars. Arbetsgivaren ansåg det ligga i sakens natur, att slussvakterna skulle uttaga sin semester mellan seglationsperioderna och att detta stått klart ) för slussvakterna. Domstolen uttalade, att slussvakt icke mellan seglations- perioderna kunde resa bort utan att det i någon form ordnades med ersättare. Även om det förutsatts, att slussvakternas semester skulle förläggas mellan segla- tionsperioderna, måste det därför ankomma på arbetsgivaren att närmare be- stämma, å vilken tid varje särskild slussvakt skulle utfå semester, samt under- rätta honom därom. Sådan underrättelse hade icke lämnats för visst år, och sluss— vakterna tillerkändes därför mot den uteblivna semestern svarande semesterlön. , Den omständigheten, att en arbetstagare tillsagts att uttaga semester utan att ? den i 7 % semesterlagen angivna fristen iakttagits, medför enligt domen nr 100/1942 icke att den åtnjutna ledigheten förlorar karaktär av semester. Samma stånd— punkt har intagits i N. J. A. 1942 not. A242.

Arbetsgivarens rätt att förlägga semestern till tid, då arbetstagaren är sjuk (ej yrkessjukdom) eller fullgör militärtjänst i förstärkt försvarsberedskap, har fastslagits i domarna. nr 33/1940 och 95/1940,

Att jämväl arbetstagare kan ha intresse att få semestern förlagd till tid, då ' han fullgör militär tjänstgöring, framgår av domen nr 1/1943.

Beträffande frågan om arbetsgivarens rätt att utan arbetstagarens med- givande förlägga semestern till tid under löpande kvalifikationsår hän- visas till den å sid. 122 här ovan anförda hovrättsdomen.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

Av de kollektivavtal, som gällde vid årsskiftet 1942/1943, innehåller fler— talet bestämmelseri fråga om semesterns förläggning, vilka i ett eller annat avseende begränsa arbetsgivarens bestämmanderätt i detta hänseende. I all- mänhet upptaga avtalen viss semesterperiod. I några avtal är emellertid * semesterns förläggning till avtalets wsemesterperiod beroende av att semestern * utgår i samband med driftsinstäilelse. I riksavtalet för den mekaniska verk- stadsindustrien stadgas sålunda, att vid verkstad, där uppehåll i driften göres för semester, denna. förlägges till månaderna maj—september. Enligt riks-

avtalen för pappersmasse- och sågverksindustrien gäller att, då arbetsgivare finner sig kunna inställa driften i syfte att bereda arbetarna gemensam semester, sådan driftsinställelse skall förläggas till tiden den 1 maj—30 septem- ber. Kan arbetsgivaren icke utge hela semestern genom dylik driftsinställelse, skall lokalt kunna träffas uppgörelse om semesterns uppdelning i två perioder, under förutsättning att den ena omfattar minst 6 dagar och utges i samband med driftsinställelse under tid varom överenskommelse träffas. I den mån semester icke anordnas i samband med driftsinställelse, förlägges den enligt lagens regler. Arbetsgivaren bör dock sträva efter att förlägga semestern till den varmare årstiden.

Helt naturligt variera semesterperiodernas förläggning i de kollektivavtal, som härom ha bestämmelser, liksom även reglerna om arbetsgivarens skyldig- het att förlägga semestern till den fastställda semesterperioden ha olika skärpa. I allmänhet omfattar semesterperioden tiden den 1 maj—30 september. Tiderna den 15 maj—15 september eller den 1 juni—30 september förekomma emellertid i flera fall. Den mest omfattande semesterperioden synes vara att finna i riksavtalen för takläggnings- och isoleringsbranscherna, där semester— perioden förlagts till tiden den 1 april—31 oktober. Kort semesterperiod finnes fastställd för arbetarna vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, vilka om möjligt skola erhålla semester under juli—augusti. Stundom har regeln, att semestern skall förläggas till den angivna semesterperioden, tvingande karaktär. I andra fall skall semestern »i regel» eller »såvitt möjligt» eller »i den mån förhållandena det medge» förläggas till semesterperioden. Vid tidningstryckerierna skall en semestervecka förläggas till tiden den 27 decem- ber—15 mars och två. veckor till tiden den 15 maj—15 september. Enligt riks- avtalet för byggnadsämnesindustrien skall vid säsongdrift semestern förläggas vid säsongens slut. I ett stuveriavtal stadgas, att vid semesterns förläggning arbetarnas intressen beträffande lämplig tid på. året bör i möjligaste mån till— godoses. Enligt de allmänna bestämmelser för kommunala kollektivavtal, om vilka. överenskommelse träffats mellan till svenska städernas förhandlings- organisation anslutna kommuner och svenska kommunalarbetareförbundet, skall största möjliga hänsyn tagas till arbetarens framställning angående tiden för uttagande av semester, och semestern får endast med arbetarens medgivande förläggas till tiden för militärtjänstgöring eller tid, då. arbetaren åtnjuter ledighet på grund av sjukdom. Uppsägningstid och semestertid må. icke sammanfalla enligt riksavtalen för bokbinderier och grafiska anstalter.

Enligt riksavtalet för frisörfacket skall tiden för semestern bestämmas efter överenskommelse mellan biträdet och arbetsgivaren. För försvarsväsendets civilarbetare gäller, att semestertiden bestämmes, av arbetsgivaren efter sam- råd med personalen. Liknande bestämmelser gälla för glasmästeriarbetare ävensom för vissa elektriska arbetare samt väg— och vattenbyggnadsarbetare.

I riksavtalet för jordbruket stadgas att, därest arbetare så. påfordrar, minst hälften av semesterdagarna skola läggas i ett sammanhang till tiden den 15 maj—— 15 september. Enligt riksavtalet för trädgårdsyrket äger arbetare under

tiden juni—augusti erhålla minst 6 dagars semester i en följd, såvida arbetaren är berättigad till semester av dylik längd.

Reformkrav.

Frågan om en viss legal semesterperiod togs upp i en motion (II: 330) vid 1939 års lagtima riksdag. I motionen framställdes yrkande, att semestern skulle utgå i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 september, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffats med arbetstagaren.

' Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 37) över motionen, att [spörsmålet i samband med semesterlagens antagande varit föremål för in- jgående överväganden och att utskottet ej fann skäl föreslå riksdagen att frångå sin år 1938 intagna ståndpunkt. Utskottet hemställde därför att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; och denna ut— jskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Från olika arbetstagarhåll har hos kommittén yrkats, att stadgande om viss semesterperiod måtte inflyta i lagen, därvid önskemålen avsett att få fastslaget att semestern borde förläggas till sommartid. För de norr- jländska arbetarnas del har framhållits, att semesterns förläggning till mid— sommartiden av klimatiska skäl vore olämplig.

, Svenska lantarbetareförbundet har h0s kommittén hemställt, att arbets- tagare vid jordbruket borde i lagen garanteras 6 dagars sammanhängande ;semester. Därvid har åberopats, att de kollektiva riksuppgörelserna för jord- abruket och trädgårdsskötseln tillförsäkrade arbetstagarna minst 6 dagars se-

;mester i följd och att denna anordning icke medfört några svårigheter. i Svenska lantarbetsgivareföreningen, som av kommittén beretts tillfälle att & yttra sig över lantarbetareförbundets förevarande hemställan, har härom ianfört:

>>Lantarbetareförbundet har påpekat, att lantarbetarna enligt riksavtalet för jordbruket tillförsäkrats sex dagars sammanhängande semester, naturligtvis under ,förutsättning att arbetaren i övrigt är kvalificerad för semester i denna utsträck— ning. Stadgandet lyder sålunda: 'Arbetsgivaren äger bestämma, när semestern skall utgå. Om arbetare så påfordrar, skola minst hälften av semesterdagarna läggas i ett sammanhang till tiden 15 maj—15 september.' Härav framgår, att arbetare allenast om han som grund för semester kan åberopa arbete under hel _kvalifikationsperiod (1 maj—30 april), är berättigad att erhålla sex dagars sam— manhängande semester. En arbetare, som endast arbetat sex månader under före- gående kvalifikationstid, är sålunda ej berättigad att erhålla mera än tre dagar i sammanhängande följd. Av avtalsbestämmelsen framgår därjämte, att samman- hängande semester ej ovillkorligen skall utgå utan blott om arbetaren så på- fordrar. ' Som nämnts stadgar riksavtalet, att den sammanhängande semestern skall jutgivas under sommarmånaderna. Nu är emellertid sommarmånaderna den brädaste jarbetstiden vid jordbruket, till vilket förhållande 1936 års semestersakkunniga *tog hänsyn vid utarbetandet av sitt lagförslag. Skulle lantarbetareförbundets hem- ställan vinna gehör och i lag stadgas om en sammanhängande semester om minst sex dagar för lantarbetare, är det av större vikt än tidigare att någon bestäm—

melse om semesterns förläggande till sommarmånaderna ej upptages i lagen. En- ligt föreningens mening gälla fortfarande de av 1936 års semestersakkunm'ga an- givna skälen mot en sammanhängande semester för jordbruksarbetarna och Kungl. Maj:ts skäl mot att förlägga semester till sommarmånaderna.

Lantarbetareförbundet har visserligen påstått, att lantarbetarna utan olägen- heter kunnat erhålla en sammanhängande semester om 6 dagar under sommar— månaderna, men mot det uttalandet vill lantarbetsgivareföreningen rikta en be— stämd gensaga. Föreningen har fått den uppfattningen att det varit med stora svårigheter, som arbetsgivarna kunnat utgiva semester under sommarmånaderna. Det bör dessutom observeras, att arbetarantalet å jordbruksegendomarna under- gått en stark minskning räknat per arealenhet, en tendens som icke är av allenast tillfällig natur.»

Arbetsgivarens rätt att förlägga semestern till tid då arbetstagaren fullgör militärtjänstgöring har ifrågasatts av landsorganisationen i yttrande, som landsorganisationen avgav över en den 10 november 1941 inom försvarsdeparte— mentet upprättad promemoria, vari behandlades de av 1941 års värnpliktslag berörda författningar för vilkas ändring krävdes riksdagens medverkan. Promemorian innefattade, bland annat, utkast till ändrad lydelse av 4 % andra stycket semesterlagen, enligt vilket repetitionsövning, efterutbildningsöv- ning och beredskapsövning skulle räknas som arbetad tid, beredskapsövning dock under högst 30 dagar av varje kvalifikationstid. Landsorganisationen anförde, att då enligt utkastet viss tid för beredskapsövningar icke komme att utgöra i kvalifikationshänseende privilegierad frånvarotid, semester skulle på grund av bestämmelserna i 6 % tredje stycket kunna utan arbetstagarens medgivande förläggas till sålunda icke privilegierad tid. Landsorganisationen ifrågasatte, om icke detta borde undvikas och därför erforderlig ändring i sistnämnda lagrum vidtagas.

I propositionen nr 44/1942 med förslag till ändrad lydelse av 4 % semester— lagen anförde emellertid föredragande departementschefen, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för en utvidgning i dåvarande sammanhang a—v be- stämmelserna 1 6 % tredje stycket.

Spörsmålet om semesterns förläggning till militär tjänstgöringstid berördes även i en motion (II: 259) vid samma riksdag. I motionen framställdes yrkande av innebörd, att förbudet i förenämnda hänseende måtte utvidgas att avse jämväl den till tiden obestämda tjänstgöring, till vilken jämlikt 28 ä 1 mom. värnpliktslagen inkallelse kan ske, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionen i ett sammanhang, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 10) i denna del:

»Enligt utskottets mening är det i regel icke lämpligt att semestern förlägges till tid, då arbetstagaren till rikets skydd är inkallad till något slag av militär- tjänstgöring. Utskottet förutsätter emellertid, att så icke kommer att ske utan bärande skäl. Med hänsyn härtill och då semesterlagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag endast torde böra reglera frågan, 'huru för normala förhållanden avsedd tjänstgöringstid skall behandlas ur semestersynpunkt, får utskottet hem— ställa att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Förbud mot semesterns förläggning till tid, då arbetstagaren är från— varande från arbetet på grund av vanlig sjukdom har hos kommittén påyrkats av vissa fackförbund.

Vid 1939 års lagtima riksdag berördes i ett par motioner (I: 216 och II: 332) ett spörsmål avseende semesterns förläggning, som sammanhänger med frågan om kvalifikationsårets förläggning. I motionerna gjordes gällande att lagens kvalifikationsbestämmelser ledde därtill, att parter som överens— kommit om förskjutning av kvalifikationstiden, icke hade möjlighet att göra motsvarande förskjutning av det år under vilket semestern skulle utgå. Därest kvalifikationstiden exempelvis förlades till tiden den 1 maj—30 april, måste enligt motionärerna semestern förläggas till därpå följande maj—december. Motionärerna yrkade sådan lagändring att möjlighet medgåves att förskjuta det år, under vilket semestern skulle utgå, i samma mån som kvalifikations- tiden enligt överenskommelse mellan parterna flyttades fram.

Andra lagutskottet -—— som lämnade svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen och svenska lant— arbetareförbundet tillfälle att till utskottet avge yttrande över motionerna anförde i sitt utlåtande (nr 37), vilket godkändes av riksdagen, bland annat:

»De sammanslutningar, som avgivit yttrande i ärendet, ha vitsordat önskvärd- heten av att semester kan förläggas till tid under hela den tolvmånadsperiod, som följer på kvalifikationstiden. Formuleringen av 4 & synes utskottet icke utgöra hinder för en sådan tolkning av lagrummet som möjliggör en dylik av praktiska skäl uppenbarligen påkallad anordning. Vid sådant förhållande och då det icke påvisats, att rättstillämpningen intagit annan ståndpunkt till ifrågavarande spörs- mål, finner utskottet ej skäl att åtminstone för närvarande föreslå någon lag- ändring i nu berörda hänseende.»

Slutligen må här omnämnas en av järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1938 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse angående semestrarnas utspridm'ng till olika tider. I skrivelsen har framhållits, att semesterlagen otvivelaktigt komme att medföra en högst väsentlig ökning av antalet resande i vissa för- bindelser ävensom att styrelsen hade svårigheter att sommartid under lördagar och söndagar ställa erforderliga reselägenheter till förfogande. Det vore nödvändigt, att semestertrafiken bleve föremål för viss reglering, om ej , meningen med arbetstagarnas semester skulle i någon mån förfelas, och det

vore önskvärt, att semesterresorna fördelades i möjligaste mån under så lång tid av året som möjligt samt att dessa resor förlades till andra dagar än lördagar och söndagar. Med hänsyn härtill ansågs sig styrelsen —— som ej kunde öva något inflytande på valet av tidpunkt för semestrarna böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på detta spörsmål samt hemställde, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i angivet syfte.

I anslutning till järnvägsstyrelsens skrivelse har chefen för statens järn- vägars resebyrå i en den 10 november 1938 dagtecknad, till socialdeparte- mentet inkommen promemoria —— under framhållande av att bland arbets— givar- och arbetarorganisationer enighet rådde om att en semeste-rplan måste

162 upprättas hemställt, att Kungl. Maj:t måtte härtill taga initiativ genom tillsättande av en delegation eller kommitté, bestående av representanter för såväl arbetsgivare och anställda som ock trafikföretag och hotell.

Kommittén.

Med hänsyn till de klimatiska förhållandena i vårt land är sommartiden den tid som i regel bäst lämpar sig för semester. Sommartiden kan ock i Sverige sägas ha fått hävd som semestertid, och för den övervägande delen av arbetstagarna framstår semesterns förläggning till annan årstid såsom mindre förmånlig. Det är därför naturligt, att man önskar få i lagen fastslaget, att semestern skall förläggas till sommarmånaderna.

Bestämmelser om viss semesterperiod finnas i den nordiska lagstiftningen i övrigt. Enligt den danska semesterlagen skall semestern förläggas till tiden den 2 maj—30 september. Särskilda regler gälla dock för arbetstagare å fartyg och vid jordbruk, beträffande vilka sistnämnda allenast 6 dagar behöva falla inom den legala semesterperioden. Härjämte stadgas, att därest semesterns förläggning till den i lagen fastställda perioden skulle för före— taget vara uppenbart olämplig till följd av arbetets säsongbetonade karaktär, vederbörande myndighet må medge att semestern förlägges även till annan tid av året. I den norska lagstiftningen föreskrives, att semestern skall läggas under tiden den 15 maj—15 september, såframt icke hänsyn till företagets drift lägger hinder i vägen därför. Enligt den allmänna finska semesterlagen är den legala semesterperioden förlagd till den 2 maj—30 september. För kontors— och affärsanställda är tiden dock inskränkt till den 15 maj—15 september. Semester utöver 9 dagar får emellertid, därest så är nödvändigt till undvikande av avbrott i arbetet, förläggas när som helst under året. Be- träffande jordbruket samt andra arbeten av sådan natur, att semesterns för- läggning till sommartid skulle medföra svårigheter för företagets verksamhet, äger arbetsgivaren full frihet i fråga om semesterns förläggning.

Spörsmålet om en legal semesterperiod dryftades ingående vid den svenska semesterlagens tillkomst; och under lagens förarbeten gjorde sig härvid skiljaktiga meningar gällande. Man stannade emellertid för att icke i lagen intaga någOn bestämmelse om viss period. De skäl, som föran— ledde detta ståndspunktstagande, äga enligt kommitténs mening alltjämt giltighet. Skulle en semesterperiod inskrivas i lagen, måste denna period under alla förhållanden vara av ej alltför obetydlig längd. Att, såsom från norrländskt arbetstagarhåll begärts, föreskriva att — för norrlänningarnas del —— semestern skall förläggas till högsommaren torde av produktions— mässiga, transporttekniska och andra skäl icke vara görligt. Vidare måste vittgående undantag göras från huvudregeln, vare sig dessa undantag skulle begränsas till bestämda yrkesområden eller få mer allmän karaktär. Härtill kommer, att frånvaron av en lagstadgad semesterperiod icke synes ha föran- lett arbetsgivarna att av ovidkommande skäl förlägga arbetstagarnas semester

till tid, som skulle falla utom en möjlig legal semesterperiod. Arbetsgivarna ha i regel förlagt semestern till sommartid. Anledning saknas därför allt- jämt att i lagen föreskriva, attsemestern alltid skall förläggas till viss tid av året. Det synes emellertid kommittén lämpligt, att lagen innehåller en anvisning om att semestern i möjligaste mån förlägges till den varmare delen av året. Bestämmelsen härom torde kunna ges det innehållet, att semestern företrädesvis bör förläggas till tid mellan den 2 maj och den 30 september.

En dylik bestämmelse får anses innebära en direkt anvisning till arbets- givarna att blott undantagsvis förlägga arbetstagares semester till annan tid än den angivna. Arbetsgivaren blir emellertid alltjämt oförhindrad att för- lägga semestern till för arbetsgivaren lämplig tidpunkt när som helst under året. Har enligt överenskommelse mellan parterna kvalifikationsåret flyttats fram, sker motsvarande förskjutning av den tolvmånadsperiod, under vilken semestern skall utgå; särskild bestämmelse härom torde ej erfordras. Till tid efter utgången av det löpande kvalifikationsåret får dock semestern icke mot arbetstagarens bestridande förläggas. Då förvandlas nämligen arbets— tagarens anspråk på semester till ett anspråk på kontant semesterförmån.

Bortsett från jordbruksarbetare och vissa med dessa likställda arbets— tagare äro samtliga arbetstagare enligt lagen tillförsäkrade att få semestern i ett sammanhang. Av semesterns ändamål följer ock, att ledigheten bör vara sammanhängande och icke uppdelas på någon eller några dagar i sänder. När 1936 års semestersakkunniga likväl ansågo sig icke böra förorda sam- manhängande semester för arbetstagare vid jordbruket, motiverades detta med de särartade arbetsförhållandena inom jordbruket samt den omständig- heten, att det i regel ej kunde antagas vara önskvärt för jordbruksarbetare att erhålla semestern i ett sammanhang, då deras ekonomiska ställning ej beredde dem möjlighet att tillbringa semestern å annan ort.

Sistnämnda antagande motsäges av utvecklingen. Lantarbetarnas ekono- miska ställning har betydligt förbättrats under senare tid, och av den före- gående redogörelsen framgår, att man i varje fall på organiserat lantarbetar— håll strävat efter att bereda jordbruksarbetarna någon tids sammanhängande semesterledighet. Kommittén finner denna strävan vara berättigad. Även arbetstagare vid jordbruket och därmed likartade yrkesområden ha behov av att få. åtminstone viss del av semestern i en följd. Något avgörande skäl ur _ arbetsmarknadssynpunkt mot att bereda arbetstagarna inom jordbruket viss , tids sammanhängande semesterledighet kan ej heller anses föreligga, helst i som arbetsgivarna icke enligt lagen tvingas att förlägga någon del av se- mestern till sommarmånaderna. Att avgöra huru stor del av semestern som bör utgå i ett sammanhang är en omdömesfråga. Kommittén anser för sin del att -— liksom enligt dansk och finsk rätt en lämplig avvägning kan vara, att minst sex dagar av semestern utgår i ett sammanhang. Hinder mot över- enskommelse om vidare uppdelning av semestern bör däremot icke föreligga.

Enligt den gällande lagen är arbetsgivaren förhindrad att förlägga arbets— tagarens semester till tid, då denne av i lagen privilegierad orsak är från—

varande från arbetet. Till privilegierad frånvarotid räknas såsom förut nämnts ——- bland annat ej sådan militär tjänstgöring, som föranletts av den under de senare åren rådande försvarsberedskapen (tjänstgöring enligt 28 % 1 mom. nya värnpliktslagen) samt ej heller sjukdomstid, såvida icke sjuk- domen har sitt upphov i olycksfall i arbetet eller är att anse såsom yrkes- sjukdom.

Såsom framgår av vad anförts vid behandlingen av frågan om semesterns längd (sid. 147) anser kommittén att spörsmålet, huru av det nuvarande tidsläget förorsakad eller eljest med extra ordinära förhållanden sam— manhängande militär tjänstgöring skall behandlas i semesterhänseende, icke bör regleras i semesterlagen. Kommittén kan icke förorda, att i lagen in— föres förbud för arbetsgivaren att förlägga arbetstagarens semester till tid, då arbetstagaren fullgör militär tjänstgöring av ifrågavarande art. Skulle dylikt förbud anses motiverat, böra i allt fall bestämmelserna därom med- delas i en särskild lagstiftning,_ och på frågan om sådan lagstiftning anser sig kommittén sakna anledning att närmare ingå. Här må endast erinras om att enligt gällande militära författningar de i militärtjänst inkallade äro till— försäkrade icke obetydlig ledighet från tjänsten och att under sådana utom- ordentliga förhållanden, då förbudet skulle bli aktuellt, brist på arbetskraft lätt gör sig gällande. Det torde väl icke heller kunna förnekas, att _— sär- skilt i beaktande av den sociala hjälp av olika slag som samhället bereder de inkallade _— beredskapstjänsten åtminstone i en del fall kan ha betydelse ur rekreationssynpunkt.

Den privilegierade militärtjänstgöringen omfattar för närvarande all sådan för normala förhållanden avsedd tjänstgöring av kortvarig beskaffenhet, som icke direkt ansluter sig till den första längre tjänstgöringen. Lagen synes i detta hänseende vara väl avvägd, och anledning torde saknas att ändra på lagens regler härutinnan. Ej heller i övrigt föreligga enligt kommitténs mening skäl att göra de nuvarande bestämmelserna i 6 % tredje stycket till föremål för bearbetning. Visserligen är det ur semestersynpunkt olämpligt, att semestern förlägges till tid, då arbetstagaren till följd av sjukdom icke kan utnyttja semestern, men en dylik förläggning av semestern torde väl ej förekomma annat än då särskilda skäl föreligga, såsom då semestrarna vid företaget redan blivit bestämda. Erfarenheterna under den gångna tiden synas vara sådana, att —— mot de skäl som föranlett att »vanlig» sjukdom icke betraktas som i förläggningshänseende privilegierad frånvaro »— anledning saknas att upptaga detta spörsmål till omprövning.

Det har för kommittén uppgivits, att förbudet att mot arbetstagarens med— givande förlägga semestern till privilegierad frånvarotid, exempelvis borto- varo på grund av olycksfall i arbetet, skulle kunna medföra obilliga kon- sekvenser. Därvid har åsyftats sådana fall, då arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under hela det år, varunder semestern skolat utgå, och under frånvaron fått uppbära lön. Man har opponerat sig mot att arbetstagaren i dylikt fall vid utgången av nämnda år skulle få semesterförmånen för-

vandlad till en penningersättning. Kommittén vill lämna därhän huruvida i dylika fall domstol skulle finna, att arbetstagarens vägran att godkänna se- mesterns förläggning till frånvarotiden skulle medföra rätt för honom till särskild ersättning. Situationer av denna art torde dock vara så sällsynta, att de icke behöva särskilt beaktas i lagen.

Vad slutligen angår de från järnvägshåll gjorda framställningarna om semestrarnas spridning finner kommittén syftet med desamma icke kunna tillgodoses i lagstiftningsväg. I den mån sådana spörsmål uppkomma, som avses med framställningarna, torde de främst böra behandlas av järnvägs— , styrelsen i samråd med sammanslutningarna på arbetsmarknaden.

IX. Semesterlön vid ledighet från arbetet.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 8 % första stycket semesterlagen skall lön utgå under semester. I andra stycket av samma paragraf föreskrives, att arbetstagare, som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, skall äga upp— bära den å semestertiden belöpande lönen. För annan arbetstagare skall lönen för varje semesterdag utgå med belopp, motsvarande hans genomsnitt- liga inkomst för dag, då arbete för arbetsgivarens räkning utförts under de månader av senast förflutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt före— ligger. Hänsyn skall därvid icke tagas till lön, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden. Har arbetstagaren varit frånvarande från arbetet av orsak, som omförmäles i 4 % andra stycket s. k. privilegierad orsak skall vid beräkning av semesterlönens storlek hänsyn tagas, beträf- fande frånvaro på grund av semester till den för semestertiden uppburna lönen samt beträffande frånvaro på grund av övriga orsaker till den lön, som arbetstagaren sannolikt skulle ha uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Ifrågavarande bestämmelser äro jämlikt andra stycket i nuvarande 2 % av tvingande natur, varför avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, som i något avseende innefattar mindre förmåner för arbetstagaren än vartill han enligt bestämmelserna är berättigad, är i sådan del ogillt.

1936 års semestersakkunniga. I sakkunnigförslaget stadgades, att arbets— tagare, som är avlönad med tidlön, beräknad per vecka eller längre tids- enhet, skulle äga uppbära den å semestern belöpande lönen samt att lönen för övriga arbetstagare skulle för varje semesterdag utgå med belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga inkomst för dag, då arbete för arbetsgivarens räkning utförts under de månader av senast förflutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt förelåge. Enligt de sakkunnigas system skulle alltså semesterlönen bestämmas individuellt med hänsyn till längden av den tid,

ivarunder arbete utförts, och storleken av den uppnådda arbetsinkomsten.

Jämväl övertidsersättning skulle öva inverkan på semesterlönen. Någon be- stämmelse om att inkomst eller beräknad inkomst under frånvaro på grund av privilegierad orsak skulle inverka på semesterlönen fanns däremot ej i sak- kunnigförslaget.

De sakkunniga anförde, att det av dem förordade systemet med individuell beräkning av semesterlönen stode i bästa överensstämmelse med den grund- läggande synen på begreppet semester, eller alltså att en arbetstagare succes- sivt intjänade rätten till semester genom anställning och arbete. I motive— ringen till förslaget —— enligt vilket rätt till semester skulle föreligga endast

för kalendermånad under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning ut- fört arbete minst 18 dagar anförde de sakkunniga i övrigt bland annat följande.

I åtskilliga kollektivavtal funnes icke fastslagen någon timlön, utan arbetet avlönades uteslutande efter vissa angivna ackordssatser. För de arbetare, beträf- fande vilka sådana kollektivavtal vore gällande, kunde man i varje fall icke und— gå att bestämma semesterlönen med hänsyn till den uppnådda ackordsförtjänsten. Den omständigheten, att viss timlön icke fastställts i ett kollektivavtal, borde emellertid icke utgöra tillräcklig grund för att de av sådant kollektivavtal berörda arbetarna skulle bli väsentligt bättre ställda än övriga arbetare, för vilka en tim- lön blivit bestämd.

I åtskilliga kollektivavtal hade inskrivits en bestämmelse om viss timlön, utan att denna timlön på något sätt övade inverkan å arbetarnas avlöning. Även i de fall, då de av ett sådant avtal berörda arbetarna arbetade mot timlön, erhölle de högre betalning än vad som skulle ha blivit fallet, om den angivna minimitimlönen kommit till användning. Därest man nu vid en semesterlag- stiftning skulle anknyta beräkningen av semesterlönen till en sådan rent nomi- nell timlön, komme detta att för arbetarna innebära, att en förut såsom relativt betydelselös ansedd bestämmelse i kollektivavtalet skulle bli av den allra största betydelse. Det torde vara givet, att krav på borttagande eller i vart fall en väsentlig förhöjning av en sådan nominell timlön komme att framställas vid blivande avtalsförhandlingar.

Därest man valde systemet med en beräkning av semesterlönen efter timlön, torde det vara nödvändigt att i lagen införa en bestämmelse om att semesterlönen skulle beräknas för ett visst antal timmar per semesterdag, vilket timtal i enlig- het med nuvarande arbetstidslagstiftning självfallet borde bestämmas till åtta. Anledningen till att visst timtal måste fixeras vore, att utgångspunkten för detta system för semesterlönens beräknande vore den, att något individuellt bestäm- mande av lönen icke skulle ske, utan att alla av avtalet berörda skulle erhålla samma lön för varje semesterdag, till vilken de vore berättigade. Man kunde då icke taga hänsyn till att viss enskild arbetare under kvalifikationsperioden arbetat längre eller kortare tid än åtta timmar i genomsnitt per dag. Ej heller syntes man vid en allmängiltig lagstiftning, i vilken accepterats systemet med timlönsberäk— ning, böra införa särskilda undantagsbest—ämmelser, för den händelse viss grupp av arbetare eller rent av samtliga av ett kollektivavtal berörda arbetare under kvalifikationsperioden genomsnittligt arbetat kortare eller längre tid än åtta timmar per dag. Förhållandet vore emellertid det, att arbetstiden inom vissa yrkesområden fortfarande normalt överskrede åtta timmar per dag. Så vore fallet exempelvis inom jordbruket och restaurangnäringen. Å andra sidan vore det icke ovanligt, att den dagliga arbetstiden under en depression förminskades för vissa grupper av arbetare. En bestämmelse om beräkning av semesterlönen enligt viss timlön och med utgående från lön för åtta timmar per semesterdag komme alltså att medföra det resultatet, att sådana arbetstagare, som under kvalifikationsperioden arbetat genomsnittligt längre tid än åtta timmar per dag, komme att lida en för- lust, medan däremot motsvarande vin-st ägde rum för arbetstagare, som under kvalifikationsperioden arbetat kortare tid per dag än åtta timmar. Då enligt de sakkunnigas förslag den genomsnittliga inkomsten per dag under kvalifikations- perioden skulle läggas till grund vid beräknandet av semesterlönen, komme för varje enskild arbetstagare både övertidsarbete och inskränkning av den dagliga arbetstiden att få öva inverkan, vilket måste sägas giva ett rättvist resultat. Vad beträffade den vanligaste formen för arbetstidsinskränkning, eller permittering under vissa dagar, komme denna icke att öva inverkan å semesterlönens storlek,

mm:: ...: _W__..__ _» ._

vare sig man valde det ena eller det andra systemet. Permitteringen inverkade i stället på sådant sätt, att antalet semesterdagar förminskades i de fall, då arbete icke utfördes minst aderton dagar i månaden.

Då den förordade metoden för semesterlönens bestämmande stod i god över— ensstämmelse med den valda utgångspunkten för en lagstiftning på området och då även i övrigt starka skäl talade för densamma, borde ej heller den omständig- heten få inverka, att beräkningsmetoden kunde komma att medföra en kostnads— ökning för arbetsgivarna. Det måste sägas innebära en mycket stor fördel, att det för beräknandet av semesterlönen kunde givas en enhetlig regel, som kunde tillämpas för alla arbetstagare.

Två av de sakkunniga ansågo, att semesterlönen alltid borde beräknas efter tidlön, då sådan funnes fastställd.

I fråga om tidpunkten för semesterlönens utbetalande uttalade de sak— kunniga, att en föreskrift härom förekomme i vissa kollektivavtal och inne— bure i allmänhet, att semesterlönen skulle utbetalas i förskott. Bland arbe- tarna själva torde delade meningar föreligga angående lämpligheten av utbeq talning i förskott. Visserligen erhölles i sådant fall på en gång en större summa, som kunde användas under semestertiden, men å andra sidan måste arbetaren då efter semestertidens slut vänta, en avlöningsperiod innan lön ånyo erhölles. De sakkunniga funno det därför icke lämpligt, att i lagen intoges någon föreskrift i detta hänseende.

Remissyttranden. I flera yttranden över sakkunnigförslaget anfördes kritik mot den föreslagna metoden att beräkna semesterlönen. Arbetsdom— stolens ordförande uttalade, att han föreställde sig att en individuell uträk- ning av genomsnittslönen för varje arbetstagare, som under kvalifikations- tiden avlönats med timlön eller ackordslön, åtminstone inom vissa fack skulle vara förenad med ganska stora vanskligheter. Det kunde knappast anses följdriktigt att å ena sidan vid beräkningen av antalet semesterdagar med arbetad tid jämställa privilegierad frånvarotid men å andra sidan icke låta den inkomst som skulle ha fallit på sådan tid, om vederbörande varit i arbete, inverka på semesterlönens storlek. Vad anginge semestertid såsom jämställd med arbetad tid, borde semesterlönen under alla förhållanden sammanräknas med den intjänade arbetslönen och således inverka på storleken av semester- lönen för nästa år. Om det sålunda kunde ifrågasättas, huruvida icke för- slaget i visst hänseende medförde för låg semesterlön, kunde det däremot möjligen göras gällande, att semesterlönen i ett annat hänseende beräknats för högt, då de sakkunniga tydligen —— i motsats mot vad som allmänt tillämpa- des —— utgått från att hänsyn också skulle tagas till egentlig övertidsersätt— ning. Om man då skulle vilja göra gällande, att den högre beräkningsgrunden i det senare avseendet kompenserade den lägre beräkningsgrunden i det förra, vore däremot att invända, att denna kompensation, som under alla omständigheter vore godtycklig, endast gällde förslaget såsom helhet men däremot icke hade någon betydelse för de särskilda arbetstagarna. Det be- rodde ju tydligen på en ren tillfällighet, huruvida den som under en längre

tid varit frånvarande från arbetet, exempelvis på grund av olycksfall, under den arbetade tiden av året haft övertidsarbete, som i semesterlönehänseende kunde kompensera honom för vad han miste på grund av sin frånvaro.

Arbetsrådet anförde, att bestämmelserna om semesterlönens beräknande knappast syntes vara fullt konsekvent genomförda. Utfört övertidsarbete komme icke att inverka förhöjande på semesterlönen för arbetstagare, som vore avlönad med tidlön, beräknad per vecka eller längre tid, men däremot för övriga arbetstagare. Det syntes oklart huru, vid fall av frånvaro av privilegierad orsak från arbetet, inkomsten skulle beräknas, exempelvis för , arbetstagare som under hela kvalifikationstiden varit oförmögen till arbete. ; _— Beräkningen av den genomsnittliga inkomsten för arbetstagare, som åt— , njöte drickspengar, exempelvis serveringspersonal och droskchaufförer, syntes

i många fall kunna medföra avsevärda svårigheter. En viss avtalsfrihet vid semesterlönens bestämmande skulle möjligen vara ägnad att underlätta en , praktisk lösning av frågan.

Telegrafstyrelsen anmärkte, att övertidsersättning komme att inräknas i semesterlönen för arbetstagare, som vore avlönad med tim- eller daglön, men däremot icke för arbetstagare, som avlönades med månads- eller veckolön. Styrelsen anförde därtill, att eftersom det berättigade i att inräkna övertidser- sättning vid bestämmandet av semesteravlöningen förefölle ganska tvivelaktigt, styrelsen ville föreslå, att övertidsersättning därvid icke skulle få medräknas.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att den föreslagna beräkningsregeln skulle medföra en väsentligt ökad arbetsbörda inom företagens förvaltnings- apparat, samt anförde bland annat:

»Nödvändigheten att beräkna den genomsnittliga dagsinkomsten för de kalen- ' dermånader, under vilka arbetaren arbetat minst aderton dagar, kräver en månads— * statistik i fråga om lönerna-. Detta innebär ökade och förändrade anspråk på. kontorsarbetet, varav följer ytterligare kostnadsfördyring. Nämnas kan särskilt ' det förhållandet, att inom exempelvis byggnadsindustrien gemensamhetsackord tillämpas, som kan taga i anspråk betydligt mer än en månad. Ackordsöverskottet kan beräknas och utbetalas, först sedan arbetet slutförts och detsamma uppmätts och uträknats. För arbetare, som avgår från dylikt ackord, innebär lagförslaget, att semesterlönen många gånger icke kan utbetalas, förrän långt efter sedan arbe- taren slutat sin tjänst.

Även inom andra näringsområden möta praktiska svårigheter att tillämpa den föreslagna regeln för semesterförtjänstens beräkning. Inom exempelvis stuveri- _facket, där arbetet i alldeles övervägande grad utföres på ackord, innefatta ackordspriserna icke endast ersättning för den utförda arbetsprestationen utan jämväl ersättning för passning och delvis annan väntetid, transporttid till och från fartyg, merkostnad och slitning av kläder vid beröring med frätande varu- slag m. m. Andra arbetargrupper, exempelvis utkörare inom bryggeri— och mineral- vattenbranscherna, avlönas helt eller delvis med provision, som innefattar ersätt— .ning för kostnader för exempelvis krossglas eller avlöning av biträden vid utkör- . ningen, vilka kostnader arbetsgivaren icke har möjlighet att konstatera eller kon— , trollera.»

Arbetsgivareföreningen ansåg att, med beaktande av de i praktiken skif- tande förhållandena, som tydligen vore betingade av de olika verksamhets-

grenarnas egenart, det vore lämpligast att i lagen lämna öppet för parterna att genom kollektivavtal överenskomma om sättet för semesterlönens beräkning.

I ett flertal yttranden anfördes betänkligheter mot att ackordsförtjänsten skulle få öva inverkan på semesterlönens storlek och väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen framhöll, att de sakkunnigas förslag med nödvändighet måste medföra en ojämnhet i semesterlönens storlek, som ej kunde anses förenlig med likställigheten i övrigt mellan arbetstagarna. Vidare betonades i flera yttranden att sakkunnigförslaget i den praktiska tillämpningen i många fall torde komma att medföra komplikationer.

Propositionen. I denna anförde föredragande departementschefen, att enligt hans mening arbetstagarna icke borde under semestern få vidkännas någon minskning i sina inkomster. Därest denna princip icke tillämpades, skulle semestern icke innebära ledighet med bibehållen lön. Den som arbetat intensivast under den förflutna tiden behövde bäst komma ifrån den dagliga miljön under semestern och åsamkades därför också de största kostnaderna. Redan med hänsyn härtill ansåg departementschefen, att den av arbets- tagaren under kvalifikationstiden intjänade ackordsförtjänsten borde få utöva inflytande vid beräknandet av semesterlönens storlek. Det mot sakkunnig- förslaget i denna del anförda skälet, att det ej skulle vara lämpligt, att arbets- kamrater under semestern skulle åtnjuta olika hög lön, kunde departements— chefen icke tillmäta någon betydelse.

Beträffande frågan om övertidsersättningens inverkan på semesterlönens storlek anförde departementschefen:

>>Härutinnan kan jag ej ansluta mig till de sakkunnigas förslag. Övertids- arbete torde i regel vara en tillfällig företeelse och falla så ojämnt på olika lön- tagare, att det icke kan anses vara skäligt, att ersättningen därför medräknas vid beräknandet av semesterlönen. Med hänsyn härtill har jag, i anslutning till vad telegrafstyrelsen anfört, funnit mig böra förorda, att övertidsarbete över huvud icke må tagas i betraktande vid beräknandet av semesterlönen.»

Vidare yttrade departementschefen bland annat:

»Vad arbetsdomstolens ordförande och arbetsrådet anfört om den inverkan, som med arbetad tid jämställd annan tid bör ha vid bestämmandet av semesterlönen, föranleder mig att förorda en bestämmelse om att hänsyn vid beräkning av semes— lönens storlek skall tagas, beträffande frånvaro på grund av semester till den för semestertiden uppburna lönen samt beträffande frånvaro på grund av övriga orsaker, som enligt de givna bestämmelserna föranleda, att bortovaro skall jäm- ställas med arbetad tid, till den lön, som arbetstagaren sannolikt skulle ha upp— burit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. —— _ ——

Arbetsrådet har ansett, att en viss avtalsfrihet vid semesterlönens bestäm— mande skulle vara ägnad att underlätta en praktisk lösning av frågan om beräk- ningen av den genomsnittliga inkomsten för arbetstagare, som åtnjuta dricks— pengar. Jag utgår från att arbetsrådet härmed icke avsett en sådan avtalsfrihet, som skulle kunna medföra en förändring av grunderna för semesterlönens beräk— nande. En sådan ordning skulle jag nämligen icke kunna förorda, då semester— lönens storlek därigenom helt bleve beroende av styrkeförhållandet mellan par- terna. Däremot är det givet att, om i ett visst fall svårigheter föreligga att be-

räkna. genomsnittsinkomsten för arbetstagarna, parterna äga överenskomma, att den genomsnittliga inkomsten skall anses ha uppgått till visst belopp. Det måste sägas vara synnerligen lämpligt att sådana överenskommelser i god tid före semesterns åtnjutande träffas mellan parterna.

Det har från flera håll anförts, att betydande administrativa svårigheter genom bifall till sakkunnigförslaget skulle uppstå, särskilt inom byggnadsbranschen. Dessa svårigheter skulle närmast härröra av att några individuella. avlönings— listor i allmänhet icke fördes för samtliga arbeten utan att gemensamma ackord funnes. De sålunda befarade svårigheterna torde säkerligen icke vara av den storleksordning, att därav skulle behöva föranledas någon särskild undantags- bestämmelse. Det administrativa merbesvär, som uppstår genom en redovisning _av intjänad avlöning per arbetstagare, är med säkerhet överkomligt. Arbetarna torde sålunda gärna stå till tjänst med uppgifter om fördelningen av gemensamma ackord. Att någon arbetstagare efter anställningens upphörande kan få vänta viss tid, innan semesterersättningen fullständigt uträknats, torde icke heller kunna sägas innebära någon mera avsevärd olägenhet.»

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 58) över propositionen och de i anledning av densamma väckta motionerna (I: 346, 351 och 352 samt II: 501 och 506), bland annat, att det icke torde vara möjligt att konstruera ett system för beräknandet av semesterlönen, som ur alla synpunkter vore logiskt och ägnat att tillfredsställa såväl arbetsgivare som arbetstagare. Ojämnheter i skilda hänseenden funnes i alla föreslagna system. Man måste därför välja ett system, som kunde anses vara praktiskt och samtidigt ge det mest rättvisa utslaget. Detta vore enligt utskottets mening fallet med Kungl. Maj:ts förslag.

De i det föregående berörda, av Kungl. Maj:t föreslagna semesterlönebe- stämmelserna biföllos i oförändrad form av riksdagen.

Rättstillämpningen.

Beträffande bestämmelserna i den nuvarande 8 % finnes ett stort antal domstolsavgöranden, avseende såväl spörsmålet om rätten till semesterlön över huvud som frågan om semesterlönens beräknande. Av de olika rättsfallen _— vilka samtliga avse kollektivavtalsrättsligt reglerade förhållanden och så- ledes utgöras av domar meddelade av arbetsdomstolen må här nämnas följande.

I domen nr 8/1941 uttalade arbetsdomstolen, att begreppet lön endast inne- fattar vad rättsligt är att uppfatta såsom en arbetstagaren tillförsäkrad löneför- ,» mån. Gratifikation räknas icke såsom lön. Av en försäkringsanstalt till anstal-

tens inspektörer utbetalade årspremier betraktades i domen såsom gratifikationer, till' vilka alltså hänsyn icke skulle tagas vid semesterlönens beräknande. Där- emot skulle enligt domen nr 11/1943 i semesterlönshänseende hänsyn tagas till en såsom »krigsersättning» betecknad förmån, enär förmånen avtalsmässigt hade karaktär av en arbetstagaren garanterad provision.

Enligt domen nr 95/1940 hade en arbetsgivare, utan att vara därtill förpliktad, lämnat ekonomiskt stöd till arbetstagare, som blivit inkallade till militärtjänst (sådan militärtjänst som icke är privilegierad i semesterhänseende). Från arbets— givaren gjordes sedermera gällande att arbetstagare, som åtnjutit dylikt under- stöd, skulle anses ha under inkallelsetiden utfått semester jämte semesterlön. Arbetsdomstolen uttalade, att arbetsgivaren icke varit berättigad att ensidigt

förändra karaktären av utbetalningarna genom att i efterhand förklara, att arbets- tagarna redan åtnjutit semester med semesterlön eller att vad arbetstagarna upp- burit utgjort förskott å semesterlön. Förutsättning för att en dylik uppfattning över huvud skulle kunna godkännas vore att arbetsgivaren på förhand meddelat arbetstagarna antingen att semestern skulle komma att förläggas under inkallelse- tiden eller ock att viss del av de sammanlagda utbetalningarna finge räknas som förskott på framdeles förfallande semesterlön. Sådant meddelande hade icke läm- nats och de inkallade arbetstagarna förklarades därför utan avseende å de läm— nade understöden berättigade till semesterlön.

Av domen nr 39/1940 framgår att — beträffande skolstäderskor som, ehuru de ha fortlöpande anställning, likväl icke under vissa perioder av året utföra arbete för arbetsgivarens räkning -— hinder icke möter mot överenskommelse, att den fasta lönen får inbegripa jämväl semesterlön för en semester, vilken räknas såsom uttagen å tid, exempelvis under sommarferierna, då lön icke utbetalas. Skol- städerskorna voro tillförsäkrade fast lön med ett för läsår bestämt belopp, som dock skulle uppdelas på visst antal månader, sammanlagt omfattande betydligt längre tid än lästiden. Arbetstagarparten hävdade, att den fasta lönen vore att anse såsom daglön, varför det för läsår fixerade beloppet skulle vara att uppdela på det antal dagar under läsåret, å vilka sedvanlig städning utfördes. Arbetsgivaren hävdade, att den fasta lönen utgjorde en verklig månadslön. Arbetsdomstolen konstaterade i domen, att om arbetstagarparten skulle ha rätt i sin uppfattning, detta innebure att städerskornas semester antingen måste förläggas på arbets- dagar, för vilka lönen beräknats, eller ock särskild semesterlön utgå med mot- svarande daglön för varje semesterdag, som förlades å annan dag än sådan arbets- dag. Om åter arbetsgivarens mening vore riktig, skulle arbetsgivaren, utan att behöva betala semesterlön, kunna förlägga semestern å arbetsfria dagar inom den tid, för vilka lönen utginge, under förutsättning att semestern på detta sätt kunde erhållas i en följd eller att överenskommelse träffades om delad semester. Arbetsdomstolen godkände arbetsgivarpartens uppfattning och ansåg, att lönen utgjorde en verklig månadslön, som alltså utgick för ett större antal dagar per år än antalet arbetsdagar, och domstolen fann, att lönen bestämts på detta sätt för att densamma, i den mån den belöpte på andra dagar än arbetsdagar, skulle utgöra semesterlön för en semester. som kunde uttagas när som helst under året å arbetsfria dagar och alltså jämväl å tid, för vilken lön icke utgick.

Till samma resultat kom arbetsdomstolen i domen nr 83/1941 i fråga om skol— vaktmästare med fast årslön. Den omständigheten att lönen faktiskt utbetalats med en niondedel under var och en av månaderna januari—maj samt september— december ansågs icke medföra att vaktmästaren, i den mån semester utlades under sommar-ferierna, blev berättigad till särskild semesterlön.

Huruvida semesterlön må bestämmas att utgå successivt i den mån arbete ut- föres, som berättigar till semester, synes icke ha varit föremål för direkt prövning. Av domen nr 97/1941 framgår emellertid, att en tilläggslön, som sedan tiden före semesterlagens ikraftträdande tillkommit vissa arbetstagare såsom kompensation för flera olika förmåner, bland dem semester, icke ansetts böra bet-aga arbets- tagaren rätten till semesterlön enligt lagen. '

I ett par domar har arbetsdomstolen kommit in på tidlönebegreppets innebörd. I domen nr 8/1941 gällde frågan närmast, huruvida vissa försäkringsfunktionärer tillkommande lönetillägg, som totalt beräknades på grundval av visst års indivi- duella arbetsresultat men som utbetalades med lika stort belopp per vecka under ett följande år, utgjorde tidlön eller provision. Arbetsdomstolen yttrade i denna del bland annat:

»Beträffande lönetillägget måste det för en tidlön anses vara utmärkande, att lönen är bestämd att med visst belopp utgå för en periodiskt återkommande tids- enhet såsom vecka eller månad och att den för varje sådan period utbetalade lönen

utgör ersättning för därunder utfört arbete alldeles oavsett huruvida arbetsresultatet under perioden är större eller mindre. Vid tidlönsbetalning kan arbetstagaren i princip icke vara berättigad att uppbära någon lön för period, som faller efter det anställningen upphört. Så länge anställningen varar, är arbetaren däremot genom tidlönen tillförsäkrad en säker och jämn arbetsinkomst.

Ackord, provision och liknande löneformer utmärkas i första hand därav, att lönens storlek är beroende av arbetsresultatet. Frågan om lönens utbekommande kan ha ordnats på olika sätt, exempelvis så att lönen uppbäres först sedan visst slutgiltigt arbetsresultat uppnåtts eller så att lönen uppbäres med hänsyn till det arbetsresultat, som vunnits. under viss tidsperiod. Huru än denna fråga ordnas, kan [ tydligen överenskommelse ha träffats därom, att dylik lön, sedan den blivit in- ? tjänad, icke skall utbetalas på en gång utan successivt med Vissa tidsmellanrum. När en sådan överenskommelse föreligger är naturligen arbetstagarens rätt till den intjänade lönen principiellt oberoende av huruvida hans anställning fortfar eller icke; även om anställningen upphör, är han berättigad utfå därefter för- fallande likvider av lönen.»

Rörande det ifrågakomna lönetillägget fann arbetsdomstolen att för detsamma gällande kollektivavtals bestämmelser åt lönetillägget givit drag, som kunde anses utmärkande både för tidlön och provision. Vid bedömandet av innebörden i vissa varandra motsägande avtalsbestämmelser ansåg arbetsdomstolen särskild vikt böra tilläggas den omständigheten att parterna varit eniga om att i vederbörande kollektivavtal fastslå, att lönetillägget principiellt och rättsligt endast utginge så länge avtalets grundlön (veckolön) uppbures. Däri måste enligt arbetsdom- stolen ligga att parterna inför svårigheten att karakterisera ifrågavarande säreget konstruerade löneförmån dock medvetet avsett att betona tidslönssynpunkten. l överensstämmelse därmed måste, uttalade arbetsdomstolen, lönetillägget upp- fattas såsom en tidlön, vilken man —- med hänsyn till önskemålet att uppmuntra ;till och belöna goda arbetsprestationer _ utformat på sådant sätt, att lönetill- läggets storlek för varje år gjorts individuellt beroende av de enskilda försäk- ringsinspektörernas arbetsresultat under det föregående året. Arbetsdomstolen iförklarade alltså att det lönetillägg, varom fråga var, vore att uppfatta såsom tid- 'lön i semesterlagens mening.

I domen nr 73/1941 uppkom fråga, huruvida vissa båtmän — för vilka arbets- jlönen var bestämd på det sättet att de för varje vecka, även när de åtnjöto semester, fingo dela 70 % av företagets bruttoinkomst under veckan —- skulle an- ses avlönade med tidlön, beräknad för vecka, och om det belopp, semester-ledig arbetstagare uppbar genom delningen, skulle räknas såsom semesterlön eller om garbetstagaren ägde av arbetsgivaren uppbära semesterlön, beräknad efter genom- snittsinkomsten per dag under kvalifikationstiden, samt om i senare fallet avräk- ning skulle ske för vad arbetstagaren erhållit genom delningen.

Arbetsdomstolen ansåg, att det icke kunde anses rimligt att arbetstagare, ut- över den inkomst han erhölle genom att han finge vara med om delningen av de 70 %, för semestertiden skulle äga åtnjuta semesterlön med belopp motsvarande genomsnittsinkomsten per dag under föregående kalenderår. Det högsta en arbets— tagare torde kunna begära vore att erhålla skillnaden mellan semesterlön, beräknad på sistnämnda sätt, och vad han erhållit genom delningen av de 70 %. För stånd— punkten att arbetstagare skulle vara berättigad till semesterlön beräknad efter genomsnittsinkomsten per dag under kvalifikationstiden talade, att enär arbets— tagarens inkomst på grund av delningen icke uppginge till samma belopp för ,varje vecka, denna avlöning icke kunde betecknas såsom »tidlön beräknad för 1vecka eller längre tidsenhet» i den mening, vari detta uttryck förekomme i 8 emesterlagen, vid vilket förhållande semesterlönen enligt samma paragraf skulle rara att beräkna efter genomsnittsinkomsten under kvalifikationstiden. Huvud- anken med detta stadgande finge emellertid anses vara, att den semesterlediga

arbetstagaren under semestern skulle åtnjuta samma löneförmåner, som om han varit i arbete. Då storleken av dessa löneförmåner icke med säkerhet kunde fast— ställas för andra fall än när arbetstagaren åtnjöte tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, hade man för övriga fall varit nödsakad att falla tillbaka på en hjälpregel, enligt vilken semesterlönen beräknades efter genomsnittsinkomsten under kvalifikationstiden. I det föreliggande fallet, där ett egenartat avlönings- system, till vilket man vid lagstiftningen saknat anledning att taga ställning, ledde till det resultatet, att arbetstagaren under semestern komme i åtnjutande av samma inkomst som om han varit i arbete, utan att detta skedde till förfång för arbetskamraterna, måste efter lagens grund samma regel tillämpas som om fråga varit om en verklig veckolön. Domstolen framhöll emellertid att vad som sagts gällde semesterlönens beräkning vid åtnjuten semester; en annan sak vore huru semesterersättning enligt 12 & semesterlagen skulle beräknas vid det tillämpade avlöningssystemet.

Arbetsdomstolens dom var icke enhällig i det att domstolens vice ordförande, med vilken domstolens arbetarrepresentanter instämde, fann sig icke kunna undgå att till grund för beräkningen av en arbetstagares semesterlön lägga hans genomsnittsinkomst under kvalifikationstiden. Från det på sådant sätt beräknade beloppet skulle enligt dessa ledamöter avdragas vad arbetstagaren under semestern fått uppbära av de 70 %.

I domen nr 106/1941 uttalade arbetsdomstolen i fråga om slussvakter, vilka avlönades med visst belopp per månad, därvid dock lönen för månaderna januari—mars, då arbetet var obetydligt, var lägre än för årets övriga månader, att varje anledning saknades att betrakta den lägre månadslönen annat än som tidlön i den bemärkelse, vari detta ord förekomme i 8 % andra stycket semester— lagen. Slussvakterna, vilkas semester förutsattes förlagd till tiden januari—- mars men vilka för visst är icke kommo i åtnjutande av semester, ansågos icke kunna göra anspråk på semesterlön beräknad efter annan grund än den lägre månadslönen.

Slutligen må nämnas domen nr 2/1942, av vilken framgår, att beträffande arbetstagare, som åtnjuter delvis fast veckolön och delvis ackordslön, lagens olika beräkningsmetoder skola användas för de båda löneformerna var för sig.

Vissa kollektivavtalsbestämmelser.

Kollektivavtalens bestämmelser om semesterlön ha i stor utsträckning en från lagen avvikande avfattning, såvitt fråga är om semesterlön för arbets- tagare, som är avlönad på annat sätt än med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet. En översikt över de bestämmelser, som härutinnan gällde vid årsskiftet 1942/43, visar följande.

I riksavtal, slutet av Sveriges verkstadsförening med svenska metallindustri— arbetareförbundet och svenska gjutareförbundet ävensom av järnbruksförbun- det med metallindustriarbetareförbundet stadgas, att semesterlönen för arbe- tare, som ej är avlönad med tidlön beräknad per vecka eller längre tidsenhet, skall beräknas med utgångspunkt från arbetstagarens medeltimförtjänst vid arbete hos arbetsgivaren under kvalifikationstiden, varefter föreskrives föl- jande:

»Medeltimförtjänsten erhålles genom att arbetarens arbetsinkomst divideras

med antalet arbetade timmar. Förmån av fri bostad och andra förmåner, vilka utgå även under semestern, medräknas icke. Om sådan förmån icke utgår under

semestern, inräknas den i arbetsinkomsten. Löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda kostnader, medräknas icke, ej heller övertidstillägg och semesterersättning

För varje semesterdag utgår semesterlön med belopp, motsvarande arbetarens medeltimförtjänst multiplicerad med 8.»

I detta fall tages alltså vid semesterlönens beräkning hänsyn även till så- dana månader under kvalifikationstiden, då arbetstagaren icke för arbets- givarens räkning utfört arbete minst 16 dagar. Vidare medräknas även grund- lönen vid övertidsarbete, men däremot icke det särskilda övertidstillägget. EInkomst eller beräknad inkomst under frånvaro från arbetet på grund av lprivilegierad orsak beaktas icke.

En liknande beräkningsmetod gäller för sågverksindustrien enligt riksavtal mellan sågverksförbundet och svenska sågverksindustriarbetareförbundet. Enligt detta avtal beräknas semesterlönen dock med utgångspunkt från arbets- ;tagarens medeltimförtjänst å ordinarie tid och medeltimförtjänsten erhålles genom att hans inkomst å ordinarie tid delas med antalet å ordinarie tid arbe- tade timmar, varefter lönen för semesterdag framkommer genom att medel— timförtjänsten multipliceras med 8.

En tredje typ av bestämmelser, enligt vilka semesterlönen beräknas med utgångspunkt från arbetstagarens medeltimförtjänst under kvalifikationstiden, finnes upptagen i kollektivavtal mellan å ena sidan järnbruksförbundet och mellansvenska gruvförbundet samt å andra sidan svenska grusindustriarbetare- 1förbundet. Medeltimförtjänsten uträknas här på samma sätt som inom verk- Wstadsindustrien. För varje semesterdag utgår semesterlön med belopp mot- svarande arbetstagarens medeltimförtjänst multiplicerad med det kvottal, som ? erhålles, då antalet under kvalifikationstiden arbetade timmar delas med an- talet under samma tid arbetade dagar, således icke med 8 utan med det genom- lsnittliga antalet arbetstimmar för dag under kvalifikationstiden.

Något avvikande regler gälla för bland annat textil- och konfektionsindu- strien samt rörlednings-, takläggnings- och isoleringsbranscherna. Den genom-

snittliga inkomsten för dag framräknas visserligen även enligt dessa regler igenom att arbetstagarens medeltimförtjänst under kvalifikationstiden multi- pliceras med det genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag, som arbets- tagaren därunder utfört. Det genomsnittliga, antalet arbetstimmar för dag ut _räknas emellertid på det sättet,. att det av arbetstagaren under kvalifikations- tiden å ordinarie tid gjorda sammanlagda antalet arbetstimmar delas med antalet dagar, under vilka han utfört arbete å ordinarie tid. I detta fall med- räknas alltså grundlönen vid övertid vid beräknandet av medeltimförtjänsten. jDäremot räknas övertiden ej med vid beräknandet av genomsnittliga antalet arbetstimmar för dag. l Uppgörelserna för textil- och konfektionsindustrierna anvisa också ett annat

sätt för att beräkna den genomsnittliga dagsinkomsten, nämligen genom att arbetstagarens sammanlagda inkomst å ordinarie tid under kvalifikationstiden delas med antalet dagar, under vilka arbete å ordinarie tid utförts. Detta be-

!

räkningssätt tillämpas även inom andra industrier, såsom pappersmasseindu— strien.

Inom stuverifacket bestämmes genomsnittliga dagsinkomsten genom att arbetstagarens årsinkomst delas med antalet arbetsdagar, varefter ett pro- centavdrag göres för tilläggsersättning vid övertidsarbete. Detta procentav- drag uträknas i varje hamn med ledning av totalsumman av i hamnen utbe- talade arbetslöner och utgiven tilläggsersättning.

Ytterligare må nämnas, att enligt riksavtal mellan svenska lantarbetsgivare- föreningen och svenska lantarbetareförbundet huvudorganisationerna be— stämma vissa dagsbelopp för de skilda lönekategorierna att gälla såsom semesterlön samt att i några fall, exempelvis inom typograffacket och skräd- deribranschen, semesterlönen beräknas såsom visst procenttal av arbetstaga— rens lön under kvalifikationstiden.

Enligt övervägande antalet kollektivavtal sker utbetalning av semesterlönen vid det avlöningstillfälle, som föregår semesterledigheten, alltså i förskott.

Reformkrav.

I motioner vid 1939 års lagtima riksdag (I: 216 och H: 332) anfördes, bland annat, att lagens bestämmelser i förevarande hänseende i viss mån vore av— fattade utan skäligt hänsynstagande till praktiska. förhållanden, svårigheter och behov. Den invecklade eller i vart fall omständliga beräkningsmetoden komme för jordbrukets vidkommande liksom otvivelaktigt i större eller mindre mån även för övriga näringar — att föranleda stora bekymmer, onödigt arbete och svärslitna, tvister. . Efter att ha anfört ett exempel på den individuella beräk— ning av semesterlönen, som enligt lagen måste ske för den enskilde arbetaren, samt efter att ha gjort gällande att det anförda exemplet gäve en skrämmande bild av vart tillämpningen av lagens bestämmelser om semesterlön komme att leda föreslogo motionärerna, att 8 % semesterlagen måtte kompletteras med föreskrift om att parterna skulle kunna träffa överenskommelse om annan be- räkningsgrund. Dä däremot kunde invändas, att arbetsgivaren på. grund av sin (ofta dock blott förment) starkare ställning skulle kunna missbruka ett sådant dispositivstadgande, föreslogs vidare, att överenskommelsen för att bli gällande skulle vara träffad genom kollektivavtal, upprättat mellan arbets— givarnas och arbetarnas riksorganisationer. Därigenom torde man enligt mo- tionärernas mening helt ha eliminerat risken för att arbetarna genom föränd- ringen skulle lida förfång. Motionärerna föreslogo därför införande av sådan föreskrift i 8 % andra stycket andra punkten, att semesterlönen skulle beräknas i enlighet med de i lagen för närvarande intagna bestämmelserna, »där semes- terlönen ej genom kollektivt avtal mellan arbetsgivarnas och arbetarnas riks- organisationer blivit annorlunda bestämd».

Över motionerna, vilka behandlades av andra lagutskottet, avgåvos yttran- den till utskottet av svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivare- föreningen, landsorganisationen och svenska lantarbetareförbundet.

Svenska arbetsgivareföreningen anförde i sitt yttrande beträffande semes— terlönens beräknande bland annat följande.

Då man vid genomsnittsinkomstens beräknande måste avskilja förtjänsten å det arbete, som utförts under månad omfattande mindre än 16 arbetsdagar, förut- sattes, att månadsförtjänsterna lätt kunde beräknas. Arbetare inom industri, hant- verk, handel och samfärdsel avlönades emellertid ej annat än undantagsvis annor- ledes än per vecka eller möjligen 14 dagar och någon bokföring av avlöningen fördes sålunda ej på sådant sätt, att man därav kunde utläsa den på varje månad belö- pande avlöningen. Ett formellt efterföljande av lagstiftningens bestämmelser i förevarande hänseende förutsatte därför en omläggning av i stort sett hela pro— i duktionens avlöningssystem. ; Därmed vore emellertid icke nog. Inom åtskilliga verksamhetsgrenar förekomme . ackordsarbeten, som omspände flera månader. Ackordsarbete kunde dessutom tid- vis förekomma på övertid, kanske varje dag. Ett noggrant iakttagande av semes- terlagens bestämmelser skulle innebära, att man finge verkställa uppmätning av utfört ackordsarbete ej blott vid månadsskiftena utan även före och efter ifråga- kommande övertidstimmar. Ett sådant förfarande vore ej genomförbart ej blott , på grund av därmed förenad störning av produktionens gång utan även därför att - någon tillförlitlig värdering av ett ackordsarbete i flertalet fall helt enkelt icke kunde ske, förrän arbetet i dess helhet slutförts.

Berörda svårigheter hade föranlett arbetsmarknadens organiserade parter inom flera betydande verksamhetsgrenar att träffa överenskommelse om ett förenklat beräkningssätt. Därvid hade man i flertalet fall utgått ifrån att arbetsförtjänsten per timme ej varierade nämnvärt för månader med mer eller mindre än 16 arbets- dagar eller för arbete på ordinarie tid eller övertid; i sistnämnda hänseende dock under förutsättning att man bortsåge från övertidstillägget. Vidare hade man ut- gått ifrån att den på semestertiden belöpande semesterlönen i huvudsak överens— stämde med kvalifikationsårets genomsnittsförtjänst och att detsamma vore för- hållandet med den förtjänst, som vederbörande skulle uppburit, för den händelse ; han varit i arbete ifrågakommande tid av privilegierad frånvaro. Utgående från ' dessa förutsättningar hade man nu i berörda fall beräknat semesterlönen på grund—

val av den genomsnittliga timförtjänsten för all faktiskt arbetad tid under kvali- l fikationsåret. I detta genomsnitt inginge som nämnts dock icke övertidstillägg. Semesterlönen per semesterdag erhölles på så sätt, att det genomsnittliga antalet ordinarie arbetstimmar per arbetad dag under året multiplicerades med nämnda genomsnittstimförtjänst. I enstaka fall hade ytterligare förenklingar gjorts. , Föreningen och landsorganisationen, som med varandra till behandling upptagit vissa i samband med semesterlagen uppkommande frågor, hade funnit dylika för- ' enklingar i sättet för beräknandet av semesterlönen lämpliga. Då sådana åtgärder emellertid möjligen formellt icke överensstämde med lagens tvingande bestäm- melser, hade organisationerna enats om att fästa regeringens uppmärksamhet på lagens konsekvenser i denna del.

Liksom motionärerna funne föreningen, att svårigheterna bleve effektivast

" undanröjda genom att parterna lämnades frihet att träffa överenskommelse om metoden för semsterlönens beräknande. Det gällde därvid att avfatta bestämmel- serna så, att de ej betoge lagen dess verkan av skydd åt arbetstagaren. Utan att vilja framställa ett definitivt yrkande om viss form för regleringen ifrågasatte för- eningen dock, i likhet med motionärerna, om det ej kunde vara lämpligt att upp- , ställa fordran på att överenskommelsen skulle vara av kollektivavtals natur. Möj— ' ligheten att träffa sådana kollektiva överenskommelser kunde dock ej få förbe- hållas endast riksorganisationerna. Ansåges det å andra sidan ej lämpligt, att rätten att bestämma sättet för semesterns beräknande överlämnades ät rent lokala avdelningar av en organisation, kunde man möjligen uppställa fordran, att avtalet

skulle å arbetstagarsidan ingås av sådan huvudorganisation, som angivits i lagen om förenings- och förhandlingsrätt. Visserligen hade begreppet huvudorganisation förorsakat tolkningssvårigheter, men då detsamma. en gång tagits i bruk inom lag- stiftningen och dess innebörd blivit bestämd genom praxis, kanske bärande skäl ej förelåge emot en utsträckt användning av begreppet i fråga. Det erinrades om att en organisation vore att anse såsom huvudorganisation, även om den ej vara sammansatt av underavdelningar.

Mot en sådan reglering som den ifrågasatta kunde göras den anmärkningen, att de arbetsförhållanden, som icke reglerades av kollektiva avtal, icke bleve betjänta med den i lagen öppnade möjligheten för parterna att överenskomma om sättet för semesterlönens beräknande. Visserligen vore arbetsvillkoren i de flesta fall, där en genomsnittsberäkning av arbetsinkomsten erfordrades för semesterlönens be- stämmande, reglerade genom kollektivavtal. Det hindrade dock ej att en förenk- ling av beräkningssättet kunde vara önskvärd för vissa begränsade områden av arbetsmarknaden. vilka ej berördes av organisationsmässiga uppgörelser. Vid sådant förhålla-nde kunde det vara motiverat, att _— vid sidan om införande av förenämnda dispositiva bestämmelser — huvudregeln i 8 % för beräknande av semesterlönen omarbetades så, att till grund för bestämmandet av den genomsnitt- liga dagsinkomsten kunde läggas förtjänsten av allt under kvalifikationstiden ut: fört arbete, därvid hänsyn ej toges till _ förutom eventuellt övertidstillägg — faktiskt respektive beräknad inkomst under semester och privilegierad frånvaro-

Svenska lamtarbetsgivarcföreningen framhöll, att föreningen redan haft besvär i fråga om semesterlönens beräknande och, om lagen ej ändrades i fortsättningen, hade att vänta hart när oöverstigliga svårigheter, tvister, över- trädelser och ömsesidigt missnöje. Föreningen ville därför på det livligaste ansluta sig till motionärer-nas måttfulla och praktiska förslag. Föreningen hade den bestämda uppfattningen som för övrigt torde delas av dess motpart på avtalsområdet — att lagens nuvarande bestämmelser av praktiska skäl ej kunde allmänt genomföras vid jordbruket.

Landsorganisationen omnämnde i sitt yttrande, att från arbetsgivarhåll till organisationen framförts den meningen, att semesterlönsbestämmelsen i fråga om annan lön än tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, vore svår att praktiskt tillämpa. Efter att ha berört de svårigheter, som därutinnan förelåge, samt de överenskommelser, som träffats mellan förbund, anslutna till landsorganisationen respektive arbetsgivareföreningen, om en förenkling av systemet för semesterlönens beräknande, meddelade landsorganisationen, att arbetsgivarföreningen och landsorganisationen i gemensam skrivelse till chefen för socialdepartementet hemställt om en sådan ändring av semester— lagens bestämmelser om semesterlönens beräknande, att antydda svårigheter i möjlig mån eliminerades. Det förutsattes därvid såsom självfallet, att lönen för varje semesterdag skulle utgå med belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst. Då arbetsmarknadsorganisationerna sålunda vidtagit åtgärder för att genomföra en ur skilda synpunkter önskvärd revision av 8 % semesterlagen samt chefen för socialdepartementet förklarat sig be— redd att beakta i skrivelsen framförda önskemål, vore det enligt landsorganisa- tionens mening icke välbetänkt att föregripa en mera allmän omprövning av ifrågavarande stadgande genom att bifalla i motionerna framförda yrkanden-

Lantarbetareförbundet gjorde gällande, att den i motionerna anförda exemplifieringen med dess mångfald av olika förutsättningar för beräkning av semesterlön icke kunde anses representera normaltypen av sådan beräk— ning för jordbruksarbetare i allmänhet. Det torde därför icke föreligga större skäl för en omskrivning av lagen i denna punkt för arbetstagare inom jord— bruket än för arbetstagare inom annan verksamhet. Förbundet ville för sin del förorda — och stödde sig därvid på departementschefens uttalande vid förarbetet till lagen —— att, där vissa svårigheter förelåge att beräkna se- mesterinkomsten för arbetstagarna, parterna finge överenskomma, att den genomsnittliga inkomsten skulle anses ha uppgått till visst belopp. För- bundets uppfattning vore, att, där parterna företräddes av organisationer, dylik överenskommelse kunde ordnas genom dem. Förbundet avstyrkte där— för den föreslagna lagändringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 37) över motionerna bland

? annat följande.

Vid semesterlagens tillkomst avvisade dåvarande chefen för socialdeparte- mentet närmast med_syftning på ett specialfall tanken på att för 8 & stadga en avtalsfrihet av beskaffenhet att kunna medföra ändring av grunderna för se- mesterlönens beräknande. Samtidigt gjorde emellertid departementschefen ett uttalande av innebörd, att om i ett visst fall svårigheter förelåge att beräkna genomsnittsinkomsten för arbetstagarna, parterna ägde överenskomma, att den genomsnittliga inkomsten skulle anses ha uppgått till visst belopp. Vid ärendets fortsatta behandling gjordes icke någon erinran mot detta uttalande. Sedermera hade på vissa håll försports tvekan om betydelsen av uttalandet, sett i samband med stadgandet i 2 % andra stycket. Såvitt utskottet hade sig bekant hade emellertid i rättstillämpningen icke meddelats någon dom, som stode i motsätt- ning till nämnda uttalande. Med hänsyn därtill syntes det icke utskottet erforder- ligt att nu föreslå en lagändring i förevarande hänseende. Därmed hade ut- skottet dock icke velat taga slutlig ståndpunkt till frågan om den lämpligaste ut- formningen av bestämmelserna om semesterlönens beräknande. Detta spörsmål vore enligt utskottets mening förtjänt av stor uppmärksamhet. Då detsamma i anledning av framställning av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning, hade utskottet ej heller funnit anledning föreligga för riksdagen att göra någon framställning i ämnet till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde i anledning härav, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

I den i det föregående omnämnda, av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen gemensamt till chefen för socialdepartementet avgivna skrivelsen, vilken är dagtecknad den 3 mars 1939, hemställdes, att till över- vägande måtte upptagas frågan om sådan ändring av 8 % semesterlagen, som kunde anses motiverad av svårigheterna att tillämpa bestämmelserna i deras nuvarande utformning. I skrivelsen åber0pades en promemoria, i vilken -— i huvudsaklig överensstämmelse med vad arbetsgivareföreningen anfört i sitt yttrande till andra lagutskottet redogörelse lämnats för de svårigheter, som gällande regler om beräknande av semesterlön och semesterersättning förorsakat. Vidare anfördes bland annat följande.

De praktiska olägenheter av skilda slag, som följde av regeln för semester— lönens beräknande i 8 5 andra stycket, vore sådana, att ett friare beräkningssätt vore av behovet påkallat. Visserligen hade parterna på arbetsmarknaden ansett sig kunna överenskomma om en förenkling i förfarandet; sådana åtgärder torde dock rent formellt vara stridande mot lagstiftningen med dess bestämmelser av tvingande natur. Det vore därför önskvärt, att det genom en ändring i semester- lagen lämnades möjlighet till ett smidigare beräkningsförfarande. Bestämmelserna därutinnan borde vara sådana, att de gåve parterna erforderlig frihet att anpassa beräkningen efter den speciella verksamhetens natur utan att därigenom möjlig— göra ett kringgående av lagens bestämmelser om arbetstagarpartens semesterrätt.

Som ett förslag torde kunna övervägas en sådan bestämmelse, enligt vilken åt parterna lämnades möjlighet att träffa fri kollektiv överenskommelse om sättet för semesterlönens beräknande. Som förutsättning för giltigheten av sådan överenskommelse kunde föreskrivas, att avtalet skulle å arbetstagarsidan vara träffat eller godkänt av en organisation, som vore att betrakta såsom huvudorga- nisation enligt lagen om förenings— och förhandlingsrätt.

Vid promemorian voro fogade åtskilliga överenskommelser rörande beräk- ning av semesterlön. Överenskommelserna avsågo järn— och gruvhanteringen, verkstadsindustrien, textilindustrien, sko- och läderindustrien, stuveribran- schen och rörledningsbranschen. Beträffande överenskommelserna hänvisas här till den redogörelse som i det föregående lämnats för olika kollektivavtals- bestämmelser angående semesterlön.

Över arbetsgivareföreningens och landsorganisationens ifrågavarande fram— ställning infordrades yttranden av socialstyrelsen, kommerskollegium, lant- bruksstyrelsen, statskontoret, arbetsrådet, generalpoststyrelsen, järnvägs- styrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg— och vattenbyggnads— styrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, rikets hovrätter, överståthållarämbetet samt länstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

Tillfälle att avge yttrande bereddes landstingens förvaltningsutskott, Daco, tjänstemännens centralorganisation, svenska landstingsförbundet, svenska statsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska lant— arbetsgivareföreningen, Sveriges skogsägareförbund, föreningen skogsarbeten, svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, Sveriges redareförening, riksför— bundet landsbygdens folk, Sveriges industriförbund och svenska städernas förhandlingsorganisation.

Lagändring i huvudsaklig överensstämmelse med det i skrivelsen gjorda förslaget tillstyrktes av kommerskollegium, statskontoret, arbetsrådet, general- poststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domän- styrelsen, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, överståthållar- ämbetet och samtliga hörda länsstyrelser, Kronobergs läns, Kalmar läns norra, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, tjänste- männens centralorganisation, svenska landstingsförbundet, svenska landskom- munernas förbund, svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges skogsägare- förbund, föreningen skogsarbeten, svenska järnvägarnas arbetsgivareförening,

Sveriges redareförening, riksförbundet landsbygdens folk samt svenska städernas förhandlingsorganisation.

Arbetsdomstolens ordförande förklarade, att han vore fullt övertygad om att tillämpningen av lagens bestämmelser vore förenad med sådana svårig— heter, att det i vissa fall måste anses omöjligt att nå ett resultat på den av . lagen anvisade vägen och att, även om ett resultat i andra fall kunde nås, ' arbetet med uträkningen måste betecknas såsom orimligt betungade. Därav följde också att en mängd tvister lätteligen kunde uppstå, vilka med hänsyn till utredningssvårigheterna skulle komma att bli ytterst svårlösta. Det vore därför icke blott ur parternas utan även från domstolens egen synpunkt av ? stort intresse, att möjlighet till förenklat beräkningssätt stode öppen.

Vattenfallsstyrelsen framhöll, att de praktiska olägenheter, som följde av lagens regler om semesterlönens beräknande starkt framträtt och framhävt behovet av ett förenklat beräkningssätt. I samma riktning uttalade sig även l järnvägsstg/relsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, svenska lantarbetsgivareföreningen och riksförbundet landsbygdens folk.

Tjänstemännens centralorganisation (T. O'. O.) anförde:

»Den föreslagna förändringen i lagen är ur T. C. Ozs synpunkt huvudsakligen ' av intresse såvitt den angår de relativt fåtaliga kommunala tjänstemän, vilka av- , lönas med tim— eller ackordslön. Sådana fall förekomma dock i det att t. ex. inom vissa kommunala verk kontorsbiträdens skrivarbete avlönas efter en ackordsskala. Samma svårigheter föreligga vid beräknande av semesterlön för dessa som be— ' träffande kroppsarbetare, då ackordsarbetet delvis utföres på övertid utan att man likväl i bokföringen gör särskild uppdelning av vad som faller på normal arbetstid och vad som är att hänföra till övertidsarbete. Fråga uppstår då om det kan anses möjligt och lämpligt, att även ifrågavarande kommunaltjänstemäns r semsterlön bestämmes i kollektivavtal. Uppenbart är att kollektivavtal ej är vanligt för nu berörda arbetstagarekategorier. Det torde ock vara ovisst, i vilken utsträckning ifrågavarande tjänstemän äro berättigade sluta kollektivavtal. Visserligen har i en arbetsdomstolens dom den 31 januari 1939 (nr 7) uttalats att i offentlig tjänst anställda tjänstemän, som icke äro underkastade ämbets- l mannaansvar, få anses berättigade ingå sådant avtal. Därigenom har man lik- väl icke erhållit någon säker ledning vid besvarandet av spörsmålet, huruvida rätt till slutande av kollektivavtal föreligger för ifrågavarande tjänstemän, då det icke är utrett, huruvida dessa äro underkastade ämbetsmannaansvar.

Troligen förhåller det sig så, att vissa av de nu åsyftade tjänstemännen ha sådant ansvar. En del av dem äro nämligen förutom med skrivarbete sysselsatta med uppgifter av sådan art, att ämbetsmannaansvar måste anses föreligga. Andra ha däremot icke sådana uppgifter och äro sålunda icke underkastade ansvar "jämlikt 25 kap. strafflagen.

Vissa tjänstemän skulle alltså genom sin organisation kunna träffa kollektiv överenskommelse om semesterlöns beräknande; andra med fullständigt likartat ackordsavlönat arbete skulle däremot vara förhindrade att ingå dylikt avtal. ' Därest nuvarande bestämmelser om semesterlöns beräknande skulle helt ersättas med en hänvisning till parterna att reglera frågan i ett kollektivt avtal, skulle alltså vissa grupper av kommunaltjänstemän kunna underkastas godtycklig be— räkning av semesterlönens storlek.

Då det emellertid är uppenbart, att det nuvarande beräkningssättet av se- mesterlön åt tim- och ackordsavlönade arbetstagare förorsakar den privata

arbetsmarknaden stort besvär, får T. C. 0. anmäla, att T. C. 0. icke har an ledning motsätta sig den föreslagna förändringen av lagen.

Därest den påyrkade rätten till kollektiv överenskommelse om semesterlö införes, synes likväl de nuvarande bestämmelserna böra givas minimikaraktär, p det att de arbetstagare, som icke kunna ingå kollektivavtal, ej må ställas i enl. uppenbart sämre ställning än de för närvarande ha.»

Två myndigheter, socialstyrelsen och Svea hovrätt, ansågo det icke varal behövligt att för närvarande vidtaga någon lagändring. Socialstyrelsen anförde därvid:

»Bestämmelserna om semesterlönens beräknande åsyfta, att lönen för varje semesterdag skall för en var arbetstagare, som icke är avlönad med tidlön, be- räknad för vecka eller längre tidsenhet, utgå med ett belopp, som motsvarar den genomsnittliga arbetsinkomsten per dag under kvalifikationstiden. Detta innebär, att man med lagens bestämmelser sökt vinna ungefär den ordning, som avses i de vid organisationernas skrivelse fogade överenskommelserna. I dessa ha enligt med- givanden från båda parterna tämligen enkla beräkningsgrunder kommit till använd— ning, därvid man bortsett från olika enligt lagen inverkande omständigheter på semesterlönens storlek. I vissa fall kan en arbetstagare därigenom komma att få högre semesterlön, i vissa andra fall åter något lägre lön än om man strikt följt lagens föreskrifter. Att man i lagen icke kunnat undgå att reglera semesterlönens storlek med hänsyn till olika förekommande faktorer är å andra sidan självfallet. Bestämmelserna om semesterlön utgå från en teoretisk uppfattning om hur skilda omständigheter skäligen böra inverka på semesterlönen; man har därvid givetvis icke ansett sig för vinnande av enklare bestämmelser böra ålägga en arbetsgivare att utgiva högre semesterlön eller en arbetstagare att åtnöja sig med lägre sådan lön än som följer av de på det teoretiska resonemanget grundade bestämmelserna.

Mot de i 8 % semesterlagen givna reglerna har i förevarande sammanhang i och för sig icke framförts någon erinran. Avsikten är endast att ernå en sådan ändring av paragrafen att en överenskommelse mellan parterna i arbetsavtalet skall under vissa omständigheter bli giltig framför vad lagen stadgar. En sådan ordning torde emellertid vara gällande även med lagens nuvarande lydelse.»

Efter att ha erinrat om vad departementschefen i detta hänseende anfört i semesterlagspropositionen fortsatte socialstyrelsen: »

»Departementschefens uttalande utgår visserligen från förhållandena för en specialgrupp av arbetstagare, men av vad som anföres framgår tydligt, att allmängil- tighet avsetts därmed. Departementschefen har alltså förutsett att vissa prak- tiska svårigheter kunna uppstå vid tillämpningen av de givna bestämmelserna och har för sådana fall angivit ett möjligt förfaringssätt. Ingen erinran har i lagrådet eller riksdagen riktats mot departementschefens anförande i denna punkt.

Trots detta uttalande i propositionen kan man emellertid fråga sig, om en över— enskommelse, som visserligen genomsnittligt ger arbetstagarna vad lagen föreskriver såsom minimum, likväl kommer att förbli giltig vid talan beträffande en enskild arbetstagare, som genom den överenskomna beräkningsgrunden skulle erhålla något lägre semesterlön än om en uträkning gjorts strikt enligt lagens före- skrifter. Det är härvid observera, att en enskild arbetare enligt lagen om arbets— domstol äger rätt att själv kära, för den händelse hans organisation undandrager sig att tala å hans vägnar. I 2 & andra stycket semesterlagen förklaras ut— tryckligen, att ett mellan arbetsgivare och arbetstagare träffat avtal, som i något avseende innefattar mindre förmåner för arbetstagaren än vad i lagen stadgas, skall vara ogillt i sådan del med mindre annat i lagen angives. Det torde icke vara möjligt att för närvarande göra något uttalande om hur arbetsdomstolen

kulle ställa sig till frågan och om alltså ett anförande i propositionen kan anses _medföra, att en överenskommelse, som i något enstaka fall ger en arbetstagare .mindre förmåner än vad lagen bestämmer, skall vara giltig trots ordalagen i .2 å andra stycket.

Det förefaller emellertid socialstyrelsen som om någon lagändring icke skulle vara behövlig, i varje fall icke så länge arbetsdomstolen ej meddelat något ut- leag, som står i motsättning till departementschefens här refererade uttalande. Det bör i detta sammanhang observeras, att tillämpningen av de träffade överens- kommelserna kommer att i allmänhet medföra endast obetydliga variationer i semesterlönens storlek för de enkilda arbetstagarna i förhållande till vad de skulle ha erhållit, om lagens bestämmelser direkt kommit till användning. De ekonomiska konsekvenserna för arbetarna äro alltså mycket ringa, varför det knappast är troligt, att någon talan om överenskommelsernas giltighet kommer att föras.»

Svea hovrätt framhöll, att med hänsyn till bland annat departementschefens yttrande skäl torde föreligga att, innan lagstiftningsåtgärder av föreslagen art vidtoges, avvakta huruvida icke i tolkningsväg ett tillfredsställande resul- tat kunde uppnås. Därest lagstiftning i ämnet redan nu ansåges böra komma till stånd, syntes emellertid hovrätten avgörande betänkligheter icke möta mot att denna bygges på de grunder som angåves i den vid arbetsgivare- föreningens och landsorganisationens skrivelse fogade promemorian.

Å andra sidan yttrade arbetsdomstolens ordförande _ efter att ha erinrat om departementschefens uttalande i semesterlagspropositionen rörande till— låtligheten av överenskommelser om att den genomsnittliga inkomsten skulle anses ha uppgått till visst belopp — i förevarande hänseende följande:

»Utan att i detta sammanhang vilja uttala ett bestämt omdöme, huruvida ens överenskommelser i nämnda begränsade omfattning verkligen kunna anses till— låtliga trots lagens tvingande bestämmelse i 2 % andra stycket, vill jag framhålla, att dylika överenskommelser dock icke lösa de praktiska svårigheterna. Vill man komma till rätta med dessa i avtalsväg och icke genom en ändring av själva lag- reglerna för bcräkningssättet, måste möjlighet beredas att träffa förhandsöverens- kommelser om ett förenklat beräkningssätt, och sådana förhandsöverenskommelser kunna i många fall icke tänkas utan att de på ett eller annat sätt innebära rubb- ning av lagens grunder för semesterlönens beräkning. De vid framställningen fogade, redan träffade överenskommelserna innefatta exempel härpå.

Skola de praktiska svårigheterna kunna övervinnas genom överenskommelser, lärer alltså fordras en lagändring, som inrymmer möjlighet att avtalsvis göra avvikelser från lagens beräkningsgrunder.»

Socialstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade sig mot lämpligheten av att lämna möjlighet öppen till fria överenskommelser om semesterlönens beräknande.

Socialstyrelsen yttrade:

»Om en lagändring anses vara nödvändig, synes den icke böra vidtagas i den riktning, som arbetsgivareföreningen och landsorganisationen förordat. Deras för- "; slag går nämligen ut på att varje kollektiv överenskommelse angående sättet för ?semesterlönens beräknande skall vara giltig, om avtalet å arbetstagarsidan träffats ]eller godkänts av en organisation, som är att betrakta såsom huvudorganisation ,enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Organisationernas förslag skulle i realiteten innebära, att semesterlönens stor-

| 184 ] lek skulle bli beroende av styrkeförhållandet mellan parterna. En sådan ordningl har föredragande departementschefen i propositionen bestämt motsatt sig, och" även enligt socialstyrelsens mening kunna starka betänkligheter anföras däremoti Förslaget står i motsättning till lagens principiella läggning att tillerkänna arbets-€ tagarna vissa minimiförmåner. Visserligen är det sant, att man icke torde behövai befara, att kollektivavtal, som genomsnittligt sett innebär lägre semesterlön än vad' lagen stadgar, kommer att träffas av en facklig organisation, som är ansluten till landsorganisationen. Det måste emellertid beaktas, att det jämte landsorganisa- tionen finnes ett stort antal organisationer, som äro att betrakta såsom huvud— organisationer i förenings- och förhandlingsrättslagens mening. Med hänsyn till styrkeförhållandet mellan dem och respektive arbetsgivai-sammanslutningar kan det ingalunda hållas för otroligt, att vid full avtalsfrihet kollektivavtal komme att ingås, som innebure genomsnittligt sämre förmåner för arbetstagarna i fråga om semesterlönens storlek än vad lagen stadgar. Socialstyrelsen vill i stället, för den händelse en ändring av bestämmelserna i 8 5 semesterlagen anses böra vidtagas, förorda, att i nämnda paragraf införes en uttrycklig bestämmelse om vad föredragande departementschefen åsyftat, näm- ligen att en mellan arbetsgivare och arbetstagare träffad kollektiv överenskom- melse, som genomsnittligt ger arbetstagarna vad som eljest föreskrives i para- grafen, skall gälla och alltså ej kunna förklaras ogiltig på talan av organisation eller enskild arbetstagare, som erhållit något lägre semesterlön än vad eljest skulle ha varit fallet.»

Väg— och vattenbyggnadsstyrelsen framhöll, sedan styrelsen förklarat sig anse olägenheterna av nu gällande föreskrifter vara av den beskaffenhet, att. ändrade grunder härutinnan vore nödvändiga:

»Styrelsen kan emellertid icke förorda det framförda förslaget, att ändringen skulle bestå däri att parterna lämnas möjlighet att träffa fri kollektiv överens- kommelse om sättet för semesterlönens beräknande. Ett sådant system skulle bland annat kunna leda till oenhetlighet vid lagens tillämpning och andra icke önskvärda konsekvenser samt därjämte medföra ökad risk för tvister mellan parterna. Styrelsen anser därför, att lagen även i fortsättningen bör innehålla så bestämda regler som möjligt.

Enligt styrelsens mening skulle de påtalade olägenheterna bortelimineras, om 8 % i lagen ändrades sålunda, att man vid bestämmandet av den genomsnittliga inkomsten, vilken lämpligast torde böra angivas för timme, räknade med in- komsten under närmast föregående kalenderår i stället för kvalificerade månader samt att bestämmelsen om att hänsyn icke finge tagas till lön under övertid jämkades så, att bestämmelsen endast avsåge tillägg för övertid. Därjämte syntes föreskriften i sista meningen andra stycket kunna utgå eller i varje fall böra upp- mjukas.»

I vissa yttranden ifrågasattes, huruvida svårigheterna att tillämpa de- gällande bestämmelserna bleve undanröjda genom en lagändring, som in- rymde möjlighet att avtalsvis göra avvikelse från lagens beräkningssätt.

Arbetsdomstolens ordförande anförde härom: »Genom en sådan lagändring bli dock icke alla svårigheter undanröjda. Till en början kan det ju inträffa, att enighet icke kan vinnas mellan parterna om en rimlig linje. Men vidare kan man aldrig på. denna väg nå fullständighet. Av kollektiva överenskommelser bindas icke andra arbetsgivare eller arbetstagare- än de, som äro medlemmar av de avtalsslutande organisationerna, och svårig- heterna kvarstå därför alltid dels på sådana arbetsplatser, där organiserade arbets- tagare icke finnas, och dels för oorganiserade arbetstagares del på sådana arbets-»

platser, där både organiserade och oorganiserade arbetstagare sysselsättas. Det vore ett föga tilltalande resultat, om oorganiserade arbetstagare för egen del kunde, eventuellt genom talan vid domstol, framtvinga tillämpning av lagens regler oförändrade, under det att de organiserade vore bundna av överenskom- melser, som i något avseende gåve sämre förmåner. Med hänsyn till utrednings- svårigheterna kan det visserligen icke antagas, att enskilda oorganiserade arbets- tagare i större utsträckning skulle komma att föra talan om semesterlöns be- räkning i sådana fall, där beräkningen är förenad med vansklighet. Men det kan dock icke betraktas såsom tillfredsställande, att möjlighet till en skillnad mellan organiserade och oorganiserade lämnas öppen. Emellertid torde det icke kunna ifrågakomma att tillåta enskilda överenskommelser mellan arbetsgivare och ar- betstagare angående avvikelser från lagens grunder; den garanti måste upprätt— hållas, som ligger i den kollektiva överenskommelsen, helst med den i framställ- ningen upptagna förstärkningen att överenskommelsen skall vara träffad eller godkänd av huvudorganisation på arbetstagarsidan. Med hänsyn härtill torde de praktiska svårigheterna icke kunna i avtalsväg övervinnas, när fråga är om arbetsplats med uteslutande oorganiserade arbetare. Däremot kan man tänka sig att medgiva arbetsgivare, som är bunden av en tillåten kollektiv överenskom- melse rörande semesterlönens beräkning, att med oorganiserade arbetstagare träffa uppgörelse om denna överenskommelses tillämpning även på dem.

På grund av vad sålunda anförts vill jag i första hand ifrågasätta huruvida icke de yppade praktiska svårigheterna lämpligen borde undanröjas genom en lag- ändring, avseende förenklade regler för semesterlönens beräkning.

I andra hand tillstyrker jag en lagändring av den innebörd, som föreslagits i den remitterade framställningen, dock helst med det ovan antydda tillägget rörande rätt för arbetsgivare, som blivit bunden av kollektiv överenskommelse rörande semesterlönens beräkning, att efter uppgörelse tillämpa densamma även beträffande oorganiserade arbetstagare.»

Hovrätten för Övre Norrland framhöll, att även efter ett tillägg till 8 % av ungefär den innebörd, som föreslagits av arbetsgivareföreningen och lands- organisationen, det förhållandet kvarstode, att paragrafens regler om se— mesterlöns beräknande icke alltid vore praktiskt genomförbara och att över- enskommelse mellan parterna i sådana fall måhända icke kunde träffas. Para- grafens nuvarande bestämmelser syntes därför även om berörda tillägg gjordes vara i behov av en omarbetning. Hur en sådan omarbetning skulle verkställas vore emellertid en speciell fråga av sådan art, att hovrätten icke såge sig i stånd att i ärendets nuvarande skick uttala någon mening i frågan.

Lantbruksstyrelsen framhöll, att om ifrågavarande bestämmelse i semester- lagen helt utginge och ersattes av en ny bestämmelse, varigenom direkt fast- sloges att semesterlön skulle beräknas på det förenklade sätt, som angåves i den remitterade promemorian, den förenkling i semesterlönens beräknande, som åsyftades, skulle kunna tillämpas även i fråga om sådan arbetstagare, vars anställningsförhållanden icke reglerades genom kollektivavtal. '.' Jämväl vattenfallsstyrelsen ansåg, att bestämmelserna i 8 % borde ändras lli sådan riktning att de medgåve en enklare beräkning av semesterlönen även :för de fall, att kollektivavtal ej gällde för vederbörande arbetstagare.

r

Beträffande de reformkrav i övrigt, som hänföra sig till bestämmelserna om semesterlönens beräknande,.må nämnas, att gruvindustriarbetareförburrf

dets avdelning i Kiruna i en i maj 1939 till socialdepartementet avlåten skri- velse, hemställt om sådan ändring av bestämmelserna i 8 % semesterlagen, att hinder icke uppstode för en fortsatt tillämpning av de kollektiva avtals- bestämmelser härutinnan, som sedan lång tid tillbaka gällt för gruvarbetarna i Norrbotten. I skrivelsen har framhållits bland annat följande.

På. grund av det hårda klimat, som vore rådande där Norrbottens gruvarbetare hade sitt arbete förlagt, hade gruvarbetarna under en lång följd av år varit be- : rättigade till två veckors årlig semester. Fram till år 1926 hade semesterlönen beräknats individuellt för varje arbetstagare. Från och med år 1926 hade gruv- arbetarna indelats i tre åldersgrupper, och semesterlön hade, oavsett arbetstaga- rens individuella inkomst, utgått med belopp motsvarande 1/24 av nästföregående års medelförtjänst för alla semesterberättigade arbetare inom den grupp varom vore fråga. Anledningen till att bestämmelser av dylikt innehåll införts hade varit arbetarnas önskan att kollektivt sörja för att varje arbetare skulle kunna utnyttja den för honom nödvändiga semesterledigheten för ombyte av klimat och miljö, för vila och rekreation samt för vård av hälsan. Skulle, såsom enligt lagen, semesterlönen beräknas individuellt, komme arbetare, som genom sjukdom under nästföregående år varit i saknad av full inkomst, eller arbetade i lägre lönegrupp icke att få samma möjlighet som övriga att utnyttja semesterledigheten. Detta hade gruvarbetarna velat förebygga genom bestämmelser, som solidariskt gåve varje arbetare samma semesterförmån även i ekonomiskt hänseende. Gruvarbe- tarna i Norrbotten önskade även i fortsättningen tillämpa sådana grunder för semesterlönens utbetalande, som utgjorde uttryck för solidaritet, samhörighets— känsla och kollektivt ansvar för varje enskild arbetare.

Frågan om aokordsförtjänstens inverkan på semesterlönens storlek har be- rörts i en av Gösta Jonsson, Sundsvall, den 23 juli 1942 till chefen för social- departementet avlåten skrivelse, vari påståtts att semesterlagen icke vore rättvist avvägd i det att arbetare, som ej hade möjlighet till aekordsarbete, icke kunde komma i åtnjutande av semesterlön av samma storlek som ackords— avlönad arbetare. I skrivelsen har föreslagits, att arbetare, som övervägande delen av året arbetade med enbart timlön, skulle kompenseras genom erhål— lande av flera semesterdagar.

Slutligen må nämnas att från olika fackförbund yrkats införandet i lagen av en bestämmelse, att semesterlönen skall utbetalas vid semesterns början.

Kommittén.

Enligt vedertagen uppfattning innebär rätten till semester en rätt för arbets- tagaren till ledighet från arbetet med bibehållna löneförmåner. Utgångspunk- ten vid fastställandet av regler för beräknande av lön under semestern bör där— för vara, att arbetstagaren under semestern skall bibehållas vid de inkomster, som han eljest erhåller för sitt arbete hos arbetsgivaren. Beträffande arbets- tagare, som åtnjuter vecko—, månads- eller årslön, uppstår härvidlag inga svå— rikheter. Regeln att arbetstagaren skall bibehålla sin lön under semestern uttryckes på ett enkelt sätt i den gällande lagen genom föreskriften, att arbetstagaren äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. Mot denna föreskrift har ej heller någon anmärkning framställts. Kritiken har i stället

riktats mot lagens regler angående beräknande av semesterlön för arbetstagare, som äro avlönade annorledes än med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, d. v. 5. med timlön, ackordslön, provision eller dylikt; och frågan gäller främst huruvida någon förenkling av dessa regler är möjlig.

Det är otvivelaktigt svårt att för nyssnämnda arbetstagare utforma regler för semesterlönens beräknande, mot vilka ej ur någon synpunkt erinringar skulle kunna framställas. Teoretiska och praktiska synpunkter komma här lätt i konflikt med varandra. Av den föregående redogörelsen framgår, att olika uppfattningar råda om efter vilka riktlinjer bestämmelserna på detta område böra utformas. Socialstyrelsen har i sitt yttrande över 1939 års fram- ställning från arbetsgivareföreningen och landsorganisationen framhållit, att de gällande bestämmelserna om semesterlön utgå från en teoretisk uppfattning om hur skilda omständigheter skäligen böra inverka på semesterlönen och att man därvid givetvis icke ansett sig för vinnande av enklare bestämmelser böra ålägga en arbetsgivare att utge högre semesterlön eller en arbetstagare att åtnöja sig med lägre sådan lön än som följde av de på det teoretiska resone— manget grundade bestämmelserna. Å andra sidan har i uttalanden rörande semesterlönsbestämmelserna betonats vikten av att de vore praktiskt utfor- made och att de bleve allmänt normerande. Sålunda framhöllo 1936 års se— mesterssakkunniga, att det måste sägas innebära en mycket stor fördel, att det för beräknandet av semesterlönen kunde ges en enhetlig regel som kunde tillämpas för alla arbetstagare. Och andra lagutskottet vid 1938 års riksdag anförde, att ojämnheter i skilda hänseenden funnes i alla system, som före— slagits för beräknandet av semesterlönen, och att man därför måste välja ett system, som kunde anses vara praktiskt och samtidigt ge det mest rättvisa utslaget.

Av semesterlagens hittillsvarande tillämpning framgår, att ansenliga prak- tiska svårigheter uppkommit för arbetsgivarna, då det gällt att tillämpa den nuvarande lagens bestämmelser om semesterlönens beräknande. Inom ett stort antal industriområden ha träffats till innehållet varierande kollektiva överenskommelser om semesterlönen. Därigenom har den enhetlighet man velat vinna i stor utsträckning gått till spillo. Huruvida de olika kollektiva överenskommelserna angående semesterlönen stämma överens med lagens be- stämmelser synes icke ha varit föremål för domstols prövning. Emellertid torde få anses, att bestämmelser avseende betydande yrkesområden på ett eller annat sätt innebära rubbning av lagens grunder för semesterlönens beräk- ning. Det är därför icke uteslutet, att en enskild arbetstagare, som lyder under dylik överenskommelse, skulle med stöd av lagen kunna i domstolsväg tilltvinga sig högre semesterlön än den som tillkommer honom enligt övere enskommelsen. Läget torde visserligen i de allra flesta fall vara sådant, att domstolstalan icke anställes. Men det måste i och för sig betraktas såsom otillfredsställande, att semesterbestämmelserna för stora arbetstagargrupper ha ett sådant innehåll, att dylik möjlighet står öppen.

Det av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen framlagda förslaget

innebär, att lagens semesterlönsbestämmelser skulle göras dispositiva i frågan om kollektivavtal, vilket år arbetstagarsidan träffats eller godkänts av en orga—j nisation, som vore att betrakta såsom huvudorganisation.

Det må anmärkas, att en liknande gränsdragning förekom i det förslag till, lag om arbetsavtal, som kommittén angående privatanställda framlade i be- tänkandet den 9 mars 1935 (statens off. utredn. 1935: 18). I den mån detta lag- förslag innehöll tvingande bestämmelser, skulle nämligen dessa sättas ur kraft, då anställningsvillkoren i det särskilda fallet voro reglerade genom sådant kollektivavtal, som avses i kollektivavtalslagen. Kommittén ansåg, att inom de kollektivavtalsreglerade områdena icke förelåg samma behov av skydd för arbetstagare som inom andra områden. Kommittéförslaget har emeller- tid icke lett till lagstiftning. I detta sammanhang kan ock erinras om 14 % sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607), enligt vilken avtal om skeppstjänst, som innehåller mot lagen stridande villkor, är utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom bindande kollektivavtal samt villkoret godkänts av Kungl. Maj:t eller den myndighet, åt vilken Kungl. Maj:t må. ha uppdragit prövningen därutinnan. I propositionen med förslag till nämnda lag (nr 223/1938) anfördes, att under förbehåll för vederbörlig kontroll från det allmännas sida ett visst spelrum för avtalsfrihet syntes kunna ifråga- komma.

Ett bifall till arbetsgivareföreningens och landsorganisationens framställ- ning skulle medföra, att semesterlagen — vilken är uppbyggd såsom en skyddslag med tvingande bestämmelser av miniminatur —— på visst område förlorade sin tvingande karaktär. Att redan av sådan anledning ur principiell synpunkt motsätta sig framställningen synes dock ej böra ifrågakomma. Sär- skilt på detta område äro förhållandena så skiftande, att en viss avtalsfrihet bör medgivas, varigenom nödig anpassning blir möjlig. Ej heller kan — såsom socialstyrelsen i sitt yttrande över framställningen uttalat —— antagas, att medgivandet av avtalsfrihet i föreslagen omfattning skulle medföra risk för att arbetstagarna icke skulle komma i åtnjutande av de minimiförmåner, som lagen avser att tillförsäkra dem. De arbetstagarorganisationer, för vilka spörsmålet om semesterlönens beräkning blivit i särskild grad aktuellt, torde vara i stånd att hävda sina medlemmars intressen gentemot respektive arbets— givarsammanslutningar. En undersökning rörande kollektivavtalens olika se— mesterlönsbestämmelser ger icke belägg för att avtalsfrihet i den utsträck— ning som föreslagits skulle innebära någon våda för arbetstagarparten.

Socialstyrelsen har alternativt framfört det förslaget, att en mellan arbets- givare och arbetstagare träffad kollektiv överenskommelse, som genomsnitt- ligt gåve arbetstagaren vad som föreskrives i 8 % semesterlagen, skulle gälla och alltså ej kunna förklaras ogiltig på talan av organisation eller enskild arbetstagare, som erhållit något lägre semesterlön än vad eljest skulle ha varit fallet. I fråga om detta förslag må endast anföras att tolkningssvårig— heterna äro uppenbara. Förslaget åsyftar närmast överenskommelser om se- mesterlönens beräknande, vilka träffas på förhand. Det torde emellertid i

många fall komma att visa sig omöjligt att på förhand bedöma, huruvida ett &_ visst avtal kommer att genomsnittligt ge arbetstagarna samma semesterlön fSOm de legala reglerna. _, Om således av nu anförda skäl betänkligheter icke torde möta mot ett bi- ff'fa—ll till ifrågavarande framställning, synas emellertid vissa svårigheter kunna uppkomma med hänsyn till att den föreslagna regleringen icke berör andra arbetsgivare och arbetstagare än sådana som äro bundna av kollektivavtal. ' Beträffande arbetsplatser, där såväl organiserade som oorganiserade arbets- Itagare sysselsättas, har arbetsdomstolens ordförande med tanke härpå i yttrande över framställningen föreslagit en regel, innefattande rätt för arbets- givare, som är bunden av kollektiv överenskommelse rörande semesterlönens beräkning, att efter uppgörelse tillämpa densamma även på oorganiserade arbetstagare. En dylik regel har otvivelaktigt starkt fog för sig, då därigenom undvikes, att arbetstagare på samma arbetsplats kunna bli olika ställda i fråga om semesterlönens beräkning.

Med hänsyn till det anförda finner kommittén överväga-nde skäl tala för att i lagen införes en bestämmelse, varigenom kollektiva överenskom- melser av den art, som avses med arbetsgivareföreningens och lands— organisationens framställning, legaliseras. Detta synes lämpligen kunna ske genom en lagregel av innehåll — såvitt angår arbetstagare avlönad annorledes än med tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet —— att överenskommelse beträffande semesterlönens beräkning må träffas, så- framt överenskommelsen har form av kollektivavtal enligt lagen om kol- lektivavtal och detta å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisa— tion, som enligt lagen om förenings— och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Denna regel torde böra kompletteras med den bestämmelsen, att därest dylikt avtal föreligger, det må av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse tillämpas jämväl beträffande arbetstagare, som är obunden av avtalet men sysselsättes i arbete för vilket avtalet gäller.

Innebörden av begreppet huvudorganisation synes icke i detta samman- hang behöva närmare klargöras. Härom kan hänvisas till sid. 40 i betänkandet med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. (statens off. utredn. 1934: 16) och sid. 49 i andra lagutskottets utlåtande (nr 29/1935) över propositionen i detta ämne.

Även om den av kommittén ovan föreslagna lagregeln skulle komma att omfatta större delen av näringslivet, är dock därmed icke alla svårigheter av— - jälpta. Kvar står nämligen att lagens semesterlönsbestämmelser alltjämt j?vskulle bli att tillämpa i de fall, då arbetsförhållandena icke äro regle— 54rade genom kollektivavtal; och det förefaller mindre tillfredsställande att på [grund av praktiska svårigheter att tillämpa de legala beräkningsreglerna till- ,Ölåta avtalsfrihet på vissa arbetsområden, men i fråga om andra — låt vara mindre betydande — arbetsområden hänvisa vederbörande till just de regler, [som man i vissa fall frångått på grund av deras svårtillämplighet. Det synes

därför böra undersökas, huruvida icke de legala reglerna böra göras till före- mål för omarbetning.

Enligt nuvarande bestämmelser skall semesterlönen utgå med belopp, som. motsvarar arbetstagarens genomsnittliga arbets-inkomst för dag, då arbete för arbetsgivarens räkning utförts under de månader av senast förflutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt föreligger.

En enkel beräkningsmetod vore att såsom enligt den danska semester— lagen —— beräkna semesterlönen till 4 % av arbetstagarens arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den del av anställningen som belöper å senast förflutna kvalifikationsår, och en dylik regel skulle även verka rätt i det stora fler- talet fall, nämligen för alla arbetstagare som ha full arbetstid och kontinuer— ligt äro i arbete. De fall, i vilka regeln skulle ge otillfredsställande resultat, äro emellertid så pass talrika, att regeln redan på grund härav icke kan an— ses godtagbar. Regeln skulle sålunda verka till arbetstagarens nackdel i alla de fall, då arbetstagaren har sådan förkortad arbetstid, att arbete utföres en- dast vissa dagar i veckan. Vidare skulle regeln vålla svårigheter jämväl när arbetstagaren är frånvarande från arbetet av annan orsak _ privilegierad eller icke — än arbetsbrist och framför allt är den oförenlig med lagens före- skrift, att rätt till semester endast föreligger för kalendermånad, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar.

Något egentligt skäl att frångå den nuvarande bestämmelsen, att inkomsten för dag skall vara avgörande för semesterlönens storlek, synes icke kunna åberopas. Likaså måste det med hänsyn till lagens konstruktion vara natur— ligt, att dagsinkomsten hänföres till förhållandena under senaste kvalifika- tionsår, alltså i regel till närmast föregående kalenderår. Vidare kan det ur teoretisk synpunkt vara riktigt att —— såsom den nuvarande lagen föreskriver vid semesterlönens beräknande hänsyn endast får tagas till de månader, för vilka semesterrätt föreligger. Det är emellertid denna sistnämnda före— skrift i den nuvarande lagen, som vållat de största svårigheterna i tillämp— ningen. Ett exempel må anföras. För en arbetstagare med ackordsarbete har avbrott i arbetet förekommit under tiden den 16 oktober—15 november. Hän— syn får då ej tagas till den arbetsförtjänst, sem åtnjutits den 1—15 oktober samt den 16—30 november, enär arbetstagaren varken under oktober eller november utfört minst sexton dagars arbete för arbetsgivarens räkning. Avmätning av ackordet måste följaktligen ske vid månadsskiftena september —oktober och november—december. Då man vid ett månadsskifte ej kan förutse, huruvida semesterrätt för den följande månaden kommer att före- ligga eller ej, måste ackordsavmätning ske vid varje månadsskifte. Att detta i de flesta fall är praktiskt ogenomförbart är tydligt.

Det kan icke antagas, att arbetstagares dagsförtjänst under månad, för vilken semesterrätt ej föreligger, i någon nämnvärd grad avviker från den genomsnittliga. Möjligen skulle här den omständigheten kunna tänkas in- verka, att arbetsförmågan omedelbart före eller efter en längre borto- varo på grund av sjukdom kan vara mindre än eljest. Hän-syn härtill

synes dock ej behöva tagas. På grund härav är sådan förenkling av den nuvarande regeln försvarlig, att vid semesterlönens beräknande hänsyn tages ' till genomsnittsinkomsten för dag under hela kvalifikationstiden. Härigenom torde ock de praktiska olägenheter vid lagens tillämpning bli undanröjda som följa därav, att för betydande grupper arbetstagare avlöningen icke bok- föres för månad.

Enligt den gällande lagen skall vid semesterlönens beräknande hänsyn icke tagas till lön, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbets- tiden. Bestämmelsen att övertidsarbete över huvud icke får tagas i betrak- tande vid beräknandet av semesterlönen infördes i lagen under den motive— ringen, att övertidsarbete i regel torde vara en tillfällig företeelse och falla så ojämnt på olika löntagare, att det icke kunde anses skäligt, att ersätt- ningen därför medtoges.

Den för arbete å övertid uppburna inkomstens medtagande vid semester- lönens beräknande skulle inverka förhöjande i två hänseenden. För det första verkar den i övertidslönen ingående grundlönen förhöjande å semesterlönen, enär dagsinkomsten ju blir större vid längre daglig arbetstid. Och vidare är det uppenbart att övertidstillägget —— den del av lönen som överstiger lönen för ordinarie tid —— har sådan inverkan.

Nu ifrågavarande stadgande torde ha uppfattats på det sätt, att all under övertid åtnjuten inkomst —— alltså såväl grundlön som övertidstillägÖ _ icke skall beaktas vid semesterlönens beräknande. Vid ackordsarbete måste följaktligen avmätning göras både före och efter varje övertidsarbete. Detta är tvivelsutan praktiskt ogenomförbart.

Att vid semesterlönens beräknande taga hänsyn till övertidstillägget synes icke böra ifrågakomma. Så torde ej heller ha gjorts i någon av de kollektiva se- mesterlönsöverenskommelser som träffats. Däremot finner kommittén skäl tala för grundlönens medtagande. Det kan nämligen starkt ifrågasättas, om motiveringen för den nuvarande lagens ståndpunkt i förevarande hänseende- äger tillräcklig bärkraft. Övertidsarbete är i många fall en tämligen normal företeelse. En förkortning av den dagliga arbetstidens längd verkar ner— dragande på semesterlönens storlek Det förefaller då naturligt, att en för- längning av den dagliga arbetstiden bör verka förhöjande på semester- lönen. Mot att låta grundlönen vid övertidsarbete medtagas vid semesterlö— nens beräkning skulle kunna anföras, att arbetsgivarna därigenom kunde bli ekonomiskt hårdare belastade än enligt nuvarande lagen. Denna belastning synes dock icke i och för sig vara av sådan storleksordning, att den kan till- mätas någon avgörande betydelse. Å andra sidan skulle en arbetstagare i : undantagsfall kunna få mindre semesterlön än eljest, exempelvis därest ar- betstagaren ett flertal olika dagar utfört enbart övertidsarbete i ringa utsträck- . ning. Dylika fall torde emellertid vara sällsynta. Slutligen kunde mot grund- ", lönens medtagande göras gällande, att arbetstagare med timlön eller ackords- lön skulle bli bättre ställda än arbetstagare med vecko- eller månadslön, för vilka arbetstagare än så mycket övertidsarbete icke avspeglar sig i semester- lönen. Detta är visserligen i och för sig riktigt, men att märka är att månads-

192 avlönade arbetstagare vid en förkortning av den dagliga arbetstiden i regel; icke drabbas av någon minskning av arbetslönen, och mindre vanligt är väl detta förhållande även i fråga om veckoavlönade arbetstagare. Att andra arbetstagare vid semesterlönens beräkning få tillgodoräkna sig grundlönen vid övertidsarbete synes därför icke innebära någon orättvisa de clika arbets- tagarna emellan.

Kommittén anser således att ifrågavarande stadgande bör ändras därhän, att vid semesterlönens beräknande hänsyn icke skall tagas till sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden.

Vad som avses med uttrycket »tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden» —— vilket förekommer redan i gällande lag _ kan synas oklart. De tolkningsalternativ man har att välja mellan är att därmed skulle avses antingen arbetstid utöver det för arbetstagaren normalt gällande arbetstids- måttet för dag eller vecka eller ock arbetstid, som är förlagd till annan tid än den ordinarie arbetstiden, oberoende av huruvida arbetstidsmåttet därigenom överskrides. I kollektivavtalen har begreppet övertid vanligen sistnämnda innebörd. I flertalet särskilda kollektiva överenskommelser om semesterlö- nens beräkning liks-om även eljest synes övertidsbegreppet tagits i samma bemärkelse som i de vanliga kollektiva löneavtalen. Då den senast angivna innebörden av begreppet övertid således är den mest vanliga och då härtill kommer, att en sådan tolkning av begreppet i förevarande sammanhang skulle ur praktiska synpunkter ha företräde framför det först angivna tolknings— alternativet, vill kommittén förorda, att med ifrågakomna uttryck skall för- stås sådan arbetstid, som är förlagd till annan tid än den ordinarie arbets- tiden, oberoende av huruvida arbetstidsmåttet därigenom överskrides. Här- av följer, att man vid semesterlönens uträknande har att bortse från till— lägg, som enligt kollektivavtalen betecknas såsom övertidstillägg, även i de fall då tilläggen icke hänföra sig till tid utöver det för arbetstagaren gäl- lande arbetstidsmåttet utan betingas blott av en obekväm förskjutning av arbetstiden.

För beräkning av semesterlönens storlek skall enligt den gällande lagen vid frånvaro på grund cw semester hänsyn tagas till den för semestertiden uppburna lönen. Ett exempel visar innebörden härav. En arbetstagare har åtnjutit 12 dagars semester i juli 1944. Därunder uppbär han lön, beräknad på 1943 års inkomst. År 1945 skall han åter ha 12 dagars semester. Semester— lönen för denna tid beräknas på. 1944 års inkomst, därvid för de tolv semester- dagarna i juli 1944 upptages den därunder ätnjutna, på 1943 års inkomst grundade semesterlönen. Nu ifrågavarande stadgande _ som ej var upp- taget i semestersakkunnigas förslag men infördes i propositionen i anledning av påpekande av arbetsdomstolens ordförande _— torde kunna utgå ur lagen, enär i det övervägande antalet fall semesterlönen för dag torde motsvara den för arbetstagarna aktuella dagsinkomsten.

Den gällande lagen upptager slutligen i 8 % andra stycket kestämmelser om beräkning av dagsinkomst under frånvaro från arbetet på grund av annan privilegierad orsak än semester. Dylik frånvaroorsak är arbetsoförmåga på

grund av olycksfall i arbetet eller sådan sjukdom som avses i lagen om för- säkring för vissa yrkessjukdomar samt viss militärövning av kortare var- aktighet. I fall som här avses skall hänsyn tagas till den lön, som arbets- tagaren sannolikt skulle ha uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Detta stadgande torde vara av övervägande teoretiskt intresse. I de allra flesta fallen lär det nämligen vara för slutresul- tatet skäligen likgiltigt, om ifrågavarande frånvarotid medräknas eller ej. ' Emellertid kan stadgandet icke helt undvaras. Det kan nämligen inträffa, att » arbetstagaren varit frånvarande — exempelvis på grund av yrkessjukdom . under hela kvalifikationstiden och att alltså någon verklig arbetsinkomst icke finnes att taga till utgångspunkt. Sannolikhetsberäkning är då erforderlig. En sådan beräkning torde böra föreskrivas även för det fall, att arbete utförts i under endast en mindre del av kvalifikationstiden. Hur lång frånvaron från arbetet skall vara för att sannolikhetsberäkning bör ske är en ren omdömes- »* fråga. Lämpligast torde vara att sätta frånvarotidens längd i förhållande till kvalifikationstiden; och enligt kommitténs mening bör sannolikhetsberäk- ning företagas, därest arbetstagaren under minst halva kvalifikationstiden ? varit frånvarande från arbetet av annan privilegierad orsak än semester. Om 5 en arbetstagare varit anställd hos sin nuvarande arbetsgivare exempelvis i, under sex månader av föregående kalenderår —— detta antages utgöra kvalifika- tionsår skall således hänsyn till sannolik lön under frånvaro tagas, därest frånvaron uppgår till tre månader eller mera. De direkta förändringar i de legala reglerna för semesterlöns beräknande, ' som sålunda föreslagits, medföra otvivelaktigt en förenkling, främst därige- i nom att de ge möjlighet att undslippa svårgenomförbara uppdelningar av ackordsförtjänsterna. Det skulle då kunna göras gällande, att det vore obe— hövligt att medge någon avtalsfrihet i förevarande hänseende. Emellertid anser kommittén det vara en mycket stor fördel att det redan på förhand står klart, att sådana kollektiva överenskommelser som i det föregående berörts äro giltiga och att frågan om deras rättsenlighet icke lämnas öppen. Vidare äro inom vissa yrkesområden förhållandena sådana, att även med de av kom- mittén föreslagna reglerna vissa svårigheter uppstå när det gäller att uträkna semesterlönen efter de legala reglerna. Trots det förenklade beräkningssätt som föreslås av kommittén, synes därför lagen böra lämna rum för parterna att i ovan angivna utsträckning överenskomma om sättet för semesterlönens ' beräknande. Den nuvarande lagen saknar bestämmelser om tidpunkten för semesterlö- fnens utbetalande. Såvitt erfarenheten ger vid handen har saknaden av be- : stämmelser härutinnan icke föranlett några svårigheter såvitt angår semester- lön, som utgår i samband med ledighet från arbetet. För dylikt fall torde en laglig reglering i förevarande hänseende icke vara påkallad, och en sådan reglering torde för övrigt med hänsyn till de skiftande avlöningsformerna vara synnerligen svårgenomförbar. Kommittén kan därför icke tillstyrka att i lagen upptagas bestämmelser om tidpunkten för utbetalande av semesterlön, som utgår i samband med att arbetstagaren erhåller ledighet från arbetet.

X. Semesterlön utan ledighet från arbetet. A. Djurskötare.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 10 & semesterlagen må, därest arbetstagare vid jordbruk användes uteslutande till djurskötsel, arbetsgivaren i stället för semester utgiva ersätt— ning till arbetstagaren med belopp, motsvarande vad denne skulle ha upp- burit i lön under semestern.

Det må anmärkas, att enligt G % andra stycket arbetsgivaren äger —— även utan att överenskommelse därom träffas med arbetstagaren —— uppdela semestern för arbetstagare vid jordbruket.

1936 års semestersakkunniga. Bestämmelsen i 10 % saknade motsvarighet i de sakkunnigas förslag. Svårigheten att anskaffa ersättare för djurskötare under semesterdagarna borde enligt de sakkunniga icke föranleda något speciellt undantagsstadgande. Dessa arbetstagare skulle ändock under året ha vissa fridagar, då djuren måste omhändertagas av annan arbetskraft. Därest antalet fridagar i någon mån ökade, kunde detta icke innebära någon större svårighet att få. ersättare, då ju semesterdagarna icke behövde ges i ett sammanhang.

Remissyttranden. I sitt yttrande över sakkunnigförslaget lämnade svenska lantarbetsgivareföreningcn en redogörelse för de fridagar, som med då— varande förhållanden tillkommo djurskötare. Föreningen framhöll, att om förslaget innebure en ytterligare utökning av djurskötarnas fridagar, för- eningen finge inlägga en bestämd gensaga häremot. Synnerligen stora svårig- heter yppade sig för jordbrukarna att anordna ledighetsvikariat. Bland icke djurskötare —— vilka ju finge inträda som ersättare —— vore stämningen på många håll rent upprorisk med anledning av de tätt förekommande ersättar— tjänstgöringarna i ladugårdarna. En utökning härav kunde tänkas leda till högst allvarliga konsekvenser.

Propositionen. I denna, som i förevarande hänseende överensstämde med gällande lag, anförde föredragande departementschefen:

»Vad svenska lantarbetsgivareföreningen anfört om djur-Skötarna är av be— skaffenhet att böra föranleda en särbestämmelse för denna grupp av arbetstagare. I vissa fall lär det nämligen vid semesterledighet för dem kunna. uppstå av- görande svårigheter att erhålla vikarierande arbetskraft. Skäl synas dock icke föreligga att helt undantaga dem från lagstiftningens tillämpningsområde. De torde emellertid, därest de icke kunna utfå ledighet, skäligen böra erhålla en

': ekonomisk kompensation därför. Med hänsyn till det sålunda anförda föreslår ' jag, att i lagen intages en bestämmelse om rätt för arbetsgivaren att, då det gäller en arbetstagare vid jordbruket, som användes uteslutande till djurskötsel, utbyta semestern mot semesterersättning.———Vad lantarbetsgivareföreningen anfört ' om att semesterdagarna syntes kunna inräknas i djurskötarnas fridagar enligt kol- lektivavtalet föranleder mig att erinra, att det torde vara självfallet, att de fridagar, som direkt framräknas genom tillämpningen av lantarbetstidslagens bestämmelser, icke kunna anses såsom semesterdagar, och detta evad arbetstiden ordnas på sådant sätt, att fridagarnas antal uppgår till 27 eller 52 eller något annat tal, och evad några av fridagarna enligt avtalet förläggas i en följd och bestämmelse angående rätt till lön under dessa dagar gives eller ej.»

I motioner (II: 490 och 497) yrkades, att 10 % måtte utgå ur lagen. I sitt utlåtande (nr 58) anslöt sig andra lagutskottet till departements- j chefens uppfattning, att det i viss utsträckning mötte svårigheter att bereda * djurskötare semesterledighet på grund av bristen på vikarierande arbets— kraft. Utskottet ansåg sig därför böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande hänseende men förutsatte, att arbetsgivaren med hänsyn till lagstiftningens syfte i största möjliga utsträckning skulle lämna djurskötarna semester i stället för ersättning. Utskottets utlåtande i denna del godkändes av riksdagen.

Reformkrav.

I en motion (II: 330) vid 1939 års lagtima riksdag yrkades, att 10 % måtte helt utgå ur lagen. Andra lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 37), att utskottet ej fann skäl att föreslå riksdagen att frångå sin år 1938 intagna ståndpunkt. Jämväl i en motion (II: 400) vid 1944 års riksdag yrkades uteslutande ur , lagen av 10 &. Andra lagutskottet hänvisade i sitt utlåtande (nr 8) till att

semesterkommittén hade i uppdrag att företaga en allmän, förutsättningslös ' översyn av semesterlagen och att jämväl förevarande fråga torde bli föremål för övervägande inom kommittén. Utskottet föreslog därför att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Svenska lantarbetareförbundet har för kommittén framhållit, att djur— skötarna i arbetstidshänseende vore styvmoderligt behandlade och att djur- skötarna bildade en arbetargrupp, som i allra största utsträckning borde garanteras den semesterledighet som tillkomme övriga arbetstagare. Praktiska svårigheter härför torde icke föreligga, då övriga arbetstagare i jordbruket, enligt såväl avtal som sedvänja, ersatte djurskötarna under deras fridagar. Det torde endast vara på de allra minsta brukningsdelarna som svårigheter att anskaffa ersättare kunde föreligga. Å dessa egendomar arbetade emeller- , tid som regel jordägaren själv dagligen och kunde därför också själv svara

för nödvändig skötsel av djuren under djurskötarens semester. Riksavtalet * för jordbruket föreskreve, att djurskötarna i största möjliga utsträckning skulle beredas semester i stället för semesterersättning, och denna ordning tillämpades också i rätt stor utsträckning. Skulle 10 % icke kunna helt utgå

196 ur lagen, borde i varje fall åt paragrafen ges sådan formulering, att undantag från regeln om semesterledighet endast finge ske när parterna vore därom ense.

Svenska lantarbetsgivareföreningen, som beretts tillfälle att till kommittén avge yttrande över lantarbetareförbundets hemställan, har motsatt sig för- bundets förslag samt anfört:

»Beträffande djurskötares semester stadgar riksavtalet, att arbetare, som an- vändes uteslutande till djurskötsel, är skyldig att i stället för semester åtnöjas med semesterersättning, alltså i likhet med vad semesterlagen härutinnan stadgar. Djurskötarna äro skyldiga att utföra sitt arbete även på söndagarna och deras arbetstid uppgår därför till 2 808 arbetstimmar per år. Emellertid åtnjuter jord- bruksarbetaren jämlikt riksavtalet för jordbruket, till vilket hänsyn måste tagas, 30 fridagar per år vid en arbetstid ej överstigande 8 timmar 18 minuter och 52 fridagar, därest arbetstiden överstiger 8 timmar 18 minuter. Dessa fridagar ut- lämnas ofta med två ja ända till tre å fyra dagar i följd.

I protokollsanteckning till riksavtalet har överenskommits, att djurskötarna i största möjliga utsträckning skola beredas semester i stället för semesterersätt— ning. I den mån detta varit görligt, ha djurskötarna också erhållit semester— ledighet.

Vid tillkomsten av semesterlagen framställde föreningen allvarliga erinringar mot att djurskötare skulle erhålla semesterdagar och hänvisade därvid till jordbrukarnas svårigheter att ordna ledighetsvikariat. Kungl. Maj:t tog vid propositionens fram- läggande hänsyn till föreningens påpekanden härutinnan. Svårigheterna att ordna ledighetsvikariat ha icke blivit mindre med de år som gått, snarare tvärtom, och i framtiden kan det förväntas att svårigheterna bli ännu större. Lantarbetareför- bundet har påpekat att vikariaten ordnas därigenom att övriga arbetare svara för djurskötarna. Men då inträffar å andra sidan under sommarmånaderna brist på egentliga jordbruksarbetare. Härtill kommer att arbetarna särskilt i mellan- Sverige visat sig mycket obenägna att utföra ersättareturer för djurskötarna.

Visserligen erhålla jämväl djurskötarna i viss utsträckning semesterledighet, men detta kan ske endast med stor uppoffring från arbetsgivarens sida. Men när nu lantarbetsgivarna —— bland annat för att undvika friktioner mellan arbetarna — ordnat semesterledighet även för djurskötarna och därmed i största möjliga utsträckning anpassat även dessa i semesterlagen undantagna arbetares semester- förhållanden efter lagen, synes det föreningen både onödigt och olämpligt att jord— brukarna genom lag åläggas att utgiva semester till djurskötarna. Ur ekonomisk synpunkt lida djurskötarna ingen förlust och det är redan sagt att genom av- talets bestämmelser om fridagar bli deras anspråk på ledighetsdagar jämväl till- godosedda. Därest lantarbetareförbundets hemställan vunne gehör, skulle svårig- heterna att ordna jordbruksarbetet på ett lämpligt sätt bli större än de redan äro.»

Kommittén.

Frågan om djurskötarnas rätt till semesterledighet har aktualiserats vid olika tillfällen. Såväl vid lagens tillkomst som senare ha inom riksdagen motionsvis framställts yrkanden om borttagande ur lagen av 10 %. Yrkandena ha emellertid ej vunnit bifall.

Varken enligt dansk eller finsk semesterlagstiftning intaga djurskötarna någon undantagsställning i förhållande till övriga jordbruksarbetare. Emeller-

tid gäller enligt ifrågavarande lagstiftning att jordbruksarbetarna icke kunna ' göra anspråk på att få mer än 6 sammanhängande semesterdagar.

Anledningen till att djurskötarna i motsats till samtliga andra arbetstagare, , som utföra sitt arbete under arbetsgivarens kontroll, icke genom den svenska , semesterlagstiftningen tillförsäkrats någon ledighet från arbetet utan allenast , semesterlön har varit svårigheten att erhålla vikarierande arbetskraft. Att djurskötarna icke i likhet med övriga arbetstagare skulle vara i behov av någon tids ledighet från arbetet kan icke med fog göras gällande. Tvärtom synas djurskötarna med hänsyn till arbetets beskaffenhet samt till den sammanlagda årliga arbetstidens längd och den dagliga arbetstidens förläggning synner- ligen väl behöva under någon tid av året helt koppla av från det dagliga arbetet.

Det vill synas kommittén som om svårigheterna att anskaffa ersättare för djurskötarna skulle vara i viss mån överdrivna. Arbetsgivare inom jord— bruket, vilken sysselsätter person som uteslutande ägnar sig åt djurskötsel, torde väl så gott som undantagslöst ha flera jordbruksarbetare i sin tjänst. Möjlighet att få vikarie för djurskötaren under dennes semester bör därför i dylikt fall finnas.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden torde emellertid icke kunna före- skrivas, att djurskötarna skola utfå mer än hälften av den fulla lagstadgade semestern i form av ledighet. I den mån djurskötare intjänat mer än 6 semesterdagar, äger således arbetsgivaren frihet att tillhandahålla arbets— tagaren överskjutande semester i form av kontantersättning. Genom ett dylikt arrangemang synas de från lantarbetsgivarhåll framförda synpunkterna bli behörigen tillgodosedda.

Kommittén vill erinra om att kommittén i annat sammanhang (sid. 163) i fråga om jordbruksarbetare föreslagit, att de skola få rätt till sex dagars sammanhängande semester, givetvis under förutsättning att de intjänat semester av minst sådan längd. Kommitténs förslag i denna del omfattar även djurskötarna.

Gällande lag upptager icke någon bestämmelse angående tidpunkten för semesterlönens utbetalande, vare sig fråga är om semesterlön vid ledighet från arbetet eller semesterlön utan samband med dylik ledighet. Såvitt angår semesterlön vid ledighet från arbetet har kommittén tidigare (sid. 193) ut- talat, att i detta hänseende någon ändring i gällande ordning icke vore på- kallad. De skäl, som föranlett detta kommitténs ståndpunktstagande, gälla visserligen icke beträffande utbetalningen av sådan semesterlön till djur- skötare, som utgår utan samband med ledighet. För detta fall — där valrätt delvis föreligger mellan semesterledighet och enbart semesterlön —— synes det emellertid av tekniska skäl ej vara möjligt att i lag närmare reglera tidpunkten för semesterlönens utbetalande. Den allra senaste tidpunkten, till vilken arbetsgivaren äger uppskjuta utbetalningen av sådan semesterlön som ej har samband med ledighet, är emellertid i regel 12 månader efter kvalifika- tionsårets utgång.

B. Arbetstagare å fartyg. Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 11 % semesterlagen äger arbetstagare å fartyg valfrihet mellan semester och enbart semesterlön. Önskar arbetstagaren erhålla semester, skall han göra skriftlig ansökan därom hos arbetsgivaren. Har sådan an- sökan ej gjorts, skall arbetsgivaren i stället för semester utgiva ersätt- ning till arbetstagaren med belopp, motsvarande vad denne skulle ha uppburit i lön under semestern. Om emellertid överenskommelse därom träffas med arbetstagaren, må arbetsgivaren i stället uppskjuta semestern under högst ett år.

I detta sammanhang må erinras om föreskriften i 6 & sista stycket att för arbetstagare å fartyg semestern icke utan hans medgivande må utgå annat än i svensk hamn. Den i 7 %: stadgade varselskyldigheten om tiden för semes- tern gäller icke beträffande arbetstagare å fartyg.

1936 års semestersakkunniga. De sakkunniga förordade, att semesterlag- stiftningen borde göras tillämplig även för sjöfolkets del men föreslogo vissa särskilda bestämmelser för denna yrkeskategori. Härutinnan hänvisas till sid. 121—123, 177—178 och 194 i de sakkunnigas betänkande.

Remissyttranden. En redogörelse för vad i yttrandena anförts beträffande detta spörsmål återfinnes å sid. 94—97, 227 och 229 i semesterlagsproposi- tionen nr 286 vid 1938 års riksdag.

Propositionen. I denna anförde föredragande departementschefen bland annat:

»Beträffande frågan om särlagstiftning för sjöfolket kan jag ansluta mig till vad de sakkunniga härom anfört. Bestämmelserna i en Sådan särlag måste i huvudsak bliva en uppräkning av vad som stadgas i den allmänna lagen. Er- forderliga särbestämmelser för sjöfolkct ha synts mig utan svårighet kunna in- fogas i den allmänna lagstiftningen. Socialstyrelsen har också numera för- klarat, att med den läggning, sakkunnigförslaget erhållit, någon erinran icke kunde göras mot att sjöfolket inbegrepes under semesterlagen. Icke heller har kommerskollegium framställt något yrkande om särlagstiftning. Jag förordar därför, att sjöfolket skall inbegripas under den allmänna lagen om semester.»

I motioner (I: 349 och II: 504) yrkades, att från lagen-s tillämpning måtte undantagas arbetare anställda å fartyg.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 58), att utskottet beträffande frågan om särskilt undantag för sjöfolket kunde helt ansluta sig till före— dragande departementschefens förslag. Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen.

Reformkrav.

. Svenska sjöfolksförbundet har för kommittén framhållit, att hela spörs- ; målet om sjöfolkets semesterrätt borde upptagas till ny behandling. Särskilda * semesterregler borde utfärdas för sjöfolkets del, därest så funnes påkallat.

Kommittén.

När från arbetstagarhåll påyrkats revision av semesterlagens bestämmelser såvitt angår arbetstagare å fartyg, torde detta krav hänföra sig till lagens be— stämmelser om förutsättningarna för semesterrättens uppkomst. Yrkandet . sammanhänger otvivelaktigt med sjöfolkets arbetsförhållanden och de van—

ligen förekommande anställningsavbrotten. Härutinnan må hänvisas till * arbetsdomstolens domar nr 81/1941, 11/1943 och 22/1944. Med de bestäm- melser, som av kommittén föreslagits för uppkomst av semesterrätt, torde ' de önskemål, vilka för sjömännens vidkommande framställts i fråga om se— mesterlagen, ha blivit i allt väsenligt tillgodosedda; och anledning att upp- ; taga sjöfolkets semesterförhållanden till särbehandling synes — i varje fall ' i detta sammanhang —— ej föreligga.

De nuvarande specialreglerna för arbetstagare å fartyg ha ej visat sig vara förenade med några olägenheter. Några ändringar i dessa regler torde därför ej vara påkallade.

Beträffande tidpunkten för utbetalning till arbetstagare & fartyg av semesterlön utan samband med ledighet torde gälla detsamma som för utbe- talning av sådan lön till djurskötare. Kommittén hänvisar till vad kommittén härutinnan (sid. 197) anfört.

XI. Särskilda bestämmelser för okontrollerade arbetstagare.

Gällande lag och dess förarbeten.

I 9 % semesterlagen upptagas särskilda bestämmelser i fråga om arbets— tagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. Sådan arbetstagare -— okontrollerad arbetstagare är icke berättigad till semester utan endast till semesterlön. Förutsättning för att semesterlön skall utgå är att arbetstagaren innehaft sin anställning sedan minst 180 dagar och att hans sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under senast förflutna kvalifikationstid uppgår till belopp, som minst motsvarar 108 gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fiåga är, under en arbetstid av 8 timmar. Semesterlönen utgör 4 % av arbets- tagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under nämnda kvali- fikationstid.

Reglerna i 3 % andra och tredje styckena samt 8 % tredje och fjärde styckena skola äga motsvarande tillämpning beträffande okontrollerad arbetstagare.

1936 års semestersakkunniga. De sakkunnigas förslag upptog icke några bestämmelser, motsvarande de i 9 & semesterlagen förekommande. Även för okontrollerad arbetstagare föreslogs rätt till semester under samma be— tingelser som för övriga arbetstagare. Fastställandet av antalet dagar, under vilka okontrollerad arbetstagare viss kalendermånad utfört arbete för arbets— givarens räkning, skulle dock ske genom evalvering av det utförda arbetets mängd till visst antal dagsverken. Förslaget i denna del motiverades därmed, att det beträffande ifrågavarande arbetstagarkategori vore omöjligt för arbetsgivaren att direkt konstatera, om arbetstagaren viss månad utfört minst 18 dagars arbete. Såsom ett alternativt förslag för de okontrollerade arbets- tagarnas del kunde emellertid enligt de sakkunniga tänkas ett sådant system för semesterrättens beräknande att dessa arbetstagare, såvida minst viss lön intjänats, blevo berättigade till semesterlön, motsvarande viss procent av lönen.

Remissyttranden. Bestämmelsen att arbetets mängd vid okontrollerat arbete skulle läggas till grund för beräkning av antalet arbetade dagar vore enligt arbetsdomstolens ordförande ägnad att väcka ett stort antal tvister an- gående beräkningsgrunderna.

Svenska arbetsgivareföreningen förordade, att hemarbetare skulle undan-

tagas från lagens tillämpningsområde med hänsyn till svårigheten att be- räkna dessas semester. ' Domänstyrelsen uttalade, att det beträffande skogsarbetarna komme att bli ? särskilt svårt att i kvalificeringssyfte för semester fastslå, huruvida arbets- tagaren kontinuerligt varit i arbete hos arbetsgivaren samt om han arbetat minst 18 dagar i månaden. Domänstyrelsen ansåg för sin del, att det av de sak- kunniga alternativt framkastade förslaget, att semesterersättning för skogsar- betarna skulle bestämmas till viss procent av lönen, såframt viss minsta lön intjänats, vore vida att föredraga framför det av de sakkunniga förordade. Sveriges skogsägareförbund yttrade, att -— bortsett från de skogsarbetare som stadigvarande arbetade mot tidlön de av de sakkunniga förordade grunderna för beräknande av semesterns längd och den sammanlagda se- mesterersättningen icke torde vara möjliga att tillämpa inom skogsbruket på i grund av där rådande förhållanden. Inemot 100 % av de skogsarbetare, som enligt sakkunnigförslaget skulle kunna erhålla semester, utförde sitt arbete * på ackord. Arbetsgivaren saknade både anledning och möjlighet att kon- trollera de tider, när arbetstagaren vore i skogen. Denne avbröte, när det passade honom, skogsarbetet för att arbeta inom eget jordbruk eller för att åtaga sig annat tillfälligt förvärvsarbete eller på grund av otjänlig väder— lek. Stundom arbetade, utan att arbetsgivaren därom ägde någon som helst » kännedom, fäder och söner omväxlande på ett ackord, eller ock toge närboende i ens namn ett ackord kooperativt. Efter att sammanfattningsvis ha anfört att varje form av direkt tidskontroll i och för semesterkvalificering vore helt omöjlig inom skogsbruket yttrade förbundet vidare:

»Då återstode den andra av de sakkunniga anvisade utvägen, nämligen att efter kända erfarenhet-stal beräkna, huru stort__anta1 arbetsdagar som finge anses belöpa på fullgörandet av ett visst ackord. Aven om man ungefär kände den normala dagsprestationen för skogsarbeten av skilda slag och svårighetsgrad, så funnes icke några erkända erfarenhetstal härom, som kunde förväntas utan vidare godkännas av parterna. Uträknandet av kvalificeringstidens längd måste därför bli föremål för ständiga tvister mellan parterna. En arbetare åtoge sig exempel- vis ett huggningsackord på 300 lösmeter massaved. Han gjorde gällande, att det i skog av den svårighetsgrad, varom fråga varit, ej gått att hugga mer än fyra kubikmeter per dag, varför han nödgats arbeta i 75 dagar eller mer än fyra gånger aderton dagar. Han ansåge sig därför berättigad till semester för fyra månaders arbete. Arbetsgivaren kunde emellertid påvisa, att andra arbetare inom samma avverkningstrakt upparbetat sex kubikmeter per dag och alltså fullgjort ackordet på 50 dagar. Exemplet visade, att nu ifrågavarande kvalificeringsregel, tillämpad på de inom skogsbruket vanliga stora och tidskrävande ackordsavtalen, komme att missgynna de dugliga och lojala arbetarna till förmån för de långsamma eller för dem, som med kännedom om författningsbestämmelserna förstode att på lämpligt sätt tänja ut arbetsprestationen. En frestelse till att i semester-kvalifi- cerande syfte direkt avpassa arbetsprestationen förelåge under alla omständig- . heter för dem, som med eget jordbruk eller tillfälligt lönearbete kunde utfylla ' den arbetstid, som icke ägnades åt skogsarbetsgivaren.

Systemet komme att föranleda även andra underligheter. Två arbetare toge var sitt identiskt lika ackord. Den ena arbetade 26 dagar i månaden samt finge arbetet färdigt och insynat efter tre månader. Den andra arbetade 18 dagar

i månaden i skogen men övriga 8 dagar vid ett vägarbete samt komme där- igenom upp till mer än fyra månaders arbetstid i skogen. Den förre bleve ej be— rättigad till semesterersättning, den senare erhölle sådan ersättning, trots att båda arbetat lika många dagar. Man kunde ej komma ifrån, att systemet direkt in— bjöde till osympatiska manipulationer samt under alla förhållanden missgynnade de dugliga och premierade de oskickliga.

Lika egendomliga bleve förslagets konsekvenser i fråga om semesterersätt- ningens storlek. Denna skulle enligt vad förut sagts beträffande ackordsarbeten beräknas på det sätt, att de under kvalificeringsperioden intjänade sammanlagda ackordsummorna dividerades med antalet arbetade dagar, varvid den genom- snittliga dagsförtjänst framkomme, vilken skulle utgöra semesterdaglön. Det torde näppeligen finnas någon ackordsarbetare inom skogsbruket, som själv förde dagbok över de tider, som han arbetade i skogen. Enligt vad förut sagts kunde ej heller arbetsgivaren kontrollera dessa tider. När det då gällde att för en tilländalupen fyra- eller kanske sexmånadersperiod i semestersyfte fastställa an— talet arbetade dagar, torde det ligga nära till hands, att antalet alltid uppgåves till 18 dagar per månad, varigenom maximal semesterlön erhölles. Likaså torde det ofta kunna inträffa, att en semesterkvalificerad arbetare finge sin semester— lön höjd genom att han vid ackordens fullgörande tillfälligt haft hjälp av familje- medlemmar, vilka på grund av kort arbetstid ej själva vore semesterberättigade och vilkas antal arbetade dagar därför ej komme att ingå i det dagantal, med hjälp varav semesterlönen uträknades.»

Svenska lantarbetsgivareföreningen ansåg det vara uppenbart, att arbets- givaren komme att möta stora svårigheter, närdet gällde för honom att be- räkna semesterrätten för exempelvis skogsarbetare, vilka utan någon som helst kontroll från arbetsgivarens sida arbetade i skogen de dagar, detta fölle sig lägligt för dem, och stannade hemma eller sysslade med arbete för egen eller annans räkning övriga dagar. Arbetsgivaren bleve i sådant fall helt och hållet hänvisad till arbetarens egna uppgifter, vilket ur flera synpunkter måste anses olämpligt. Liknande vore för övrigt förhållandena vid den mot ackordspris utförda sockerbetskötseln. Härom anförde föreningen följande.

Det vanliga fallet vore, att en arbetare, vid sidan av annat arbete för arbets- givarens räkning, tillsammans med hustru och barn åtoge sig skötseln av viss areal sockerbetor. Det vore vid sådant arbete i regel omöjligt för arbetsgivaren att kontrollera, vilka av familjens medlemmar som utfört arbete och vilken tid detta för en var av dem dragit. I många fall torde ej heller arbetarna kunna lämna besked härom. Därest betskötsel mot ackord ej ställdes utanför semester- lagen, komme lagen att på detta område föranleda ett fullständigt kaos. Arbets- givare, arbetare och myndigheter komme alla att bli lika oförmögna att reda upp de förvirrade förhållanden, som lagen i sådant fall föranledde. Det vore av vikt inte minst ur synpunkten av lagrespektens bibehållande, att en sådan utveckling undvekes.

Propositionen. I denna anförde föredragande departementschefen, att han med hänsyn till de gjorda anmärkningarna om svårigheterna att tillämpa lagen å vissa yrkesgrupper, framförallt betskötarna och skogsarbetarna, an- såge sig böra förorda —— förutom ett utsträckande av längden utav den an- ställningstid, som enligt förslaget utgjorde förutsättning för uppkomsten av semesterrätt från föreslagna fyra till sex månader —— en ändring av bestäm-

melsen om evalvering av det utförda arbetets mängd. Sådana arbetstagare, ,som icke utförde sitt arbete under arbetsgivarens kontroll, vore med undan- tag för hemarbetarna i allmänhet icke årsanställda, och det vore alltså för deras vidkommande vid tillämpningen av semesterlagen icke fråga om se— mester utan om semesterlön. Det av de sakkunniga alternativt skisserade systemet med en procentberäkning å lönen, såframt viss minimiinkomst in- tjänats, hade förordats av domänstyrelsen och syntes även departementschefen vara att föredraga. Såsom förutsättning för inträde av rätt tillsemesterlön borde gälla —— förutom att den grundläggande bestämmelsen om sex månaders anställningstid uppfyllts — att arbetstagarens sammanlagda löne— förmåner under anställningstiden uppginge till ett belopp, minst motsvarande 108 gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom vore fråga, under en arbetstid av 8 timmar. Siffran 108 hade erhållits på sådant sätt, att det antal dagars arbete, som erfordrades för att semester- rätt för Viss månad skulle föreligga eller 18, multiplicerats med antalet kvalifikationsmånader eller 6.

I det till lagrådet remitterade förslaget upptogos speciella regler angående semesterlön för okontrollerade arbetstagare, vilka regler voro av samma inne- håll som de nu gällande bestämmelserna, ehuruväl det remitterade förslagets regler voro uppdelade i 3, 4 och 8 55. På förslag av lagrådet sammanfördes i propositionen hithörande stadganden i den nuvarande 9 %.

Andra lagutskottet intog i sitt utlåtande (nr 58) i förevarande del samma ståndpunkt som propositionen. Utskottet, som förordat en sänkning av det utav Kungl. Maj:t föreslagna, i 4 % angivna dagantalet från 18 till 16, ansåg denna omständighet ej böra föranleda en ändring av bestämmelserna i 9 %. Samma skäl som föranlett ändringsförslaget beträffande 4 % —— jfr sid. 140 —— förelåge nämligen icke, då fråga vore om okontrollerade arbetstagare. Vidare uttalade utskottet bland annat, att det av lagtekniska skäl föranledda stadgandet i 9 %, att okontrollerade arbetstagare icke ägde rätt till semester, ej borde så förstås, att de icke borde uttaga ledighet i samband med att de erhölle semesterlön. * Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag såvitt här varit fråga.

Reformkrav.

Beträffande den minimiförtjänst, som enligt 9 % fordras för rätt till se- mesterlön, har i en motion (II: 400) vid 1944 års riksdag yrkats, att denna förtjänst måtte sänkas från 108 till 14 gånger den genomsnittliga dagsin- komsten. Ändringen torde ha tänkts som en logisk följd därav, att i motionen ' jämväl föreslagits, att rätten till semester skulle inträda efter 30 dagars an- ställning och att rätt till semester skulle föreligga för kalendermånad under ,vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 14 ;dagar.

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 8) över motionen, att före—

varande spörsmål torde stå i så nära samband med frågan om vidgad rätt för säsongarbetare till lagstadgad semester, att det torde innefattas i direktiven för kommittén, samt hemställde att motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Landsorganisationen har i yttrande över en den 10 november 1941 inom försvarsdepartementet upprättad promemoria, innefattande bland annat för- slag till ändrad lydelse av 4 % semesterlagenuttalat, att den ansågs lämp- ligt att till reglering upptoges frågan om rätt för okontrollerad arbetstagare att för kvalificering till semesterlön tillgodoräkna sig i 4 5 andra stycket privilegierad frånvarotid, Med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelserna i 9 % ansågs nämligen landsorganisationen, att de okontrollerade arbetstagarna icke omfattades av privilegieringen i 4 % andra stycket. De skälighetshänsyn, som åberopats för privilegieringen av viss frånvarotid, hade emellertid enligt landsorganisationens mening ingalunda mindre giltighet för dessa arbets- tagares vidkommande än för andra. Att i fråga om privilegierad militärtjänst— göring göra någon åtskillnad mellan denna arbetstagarkategori och övriga arbetstagare syntes landsorganisationen särskilt oegentligt, sedan alla arbets- tagare genom lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid likställts i avseende å rätten att räkna tjänstgöring i för- stärkt försvarsberedskap såsom privilegierad frånvarotid.

I propositionen nr 44/1942 uttalade föredragande departementschefen, att ifrågavarande spörsmål innefattade principiella överväganden av sådan natur attX de icke lämpligen kunde upptagas till övervägande i det dåvarande sam- manhanget; och andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 10) över propositionen godkändes av riksdagen, förklarade sig dela denna departementschefens åsikt men tillade, att hithörande spörsmål syntes väl förtjänta av uppmärksamhet från statsmakternas sida.

I sitt yttrande över svenska arbetsgivareföreningens och landsorganisa- tionens i annat sammanhang (sid. 179) behandlade framställning rörande ett förenklat beräkningssätt av semesterlön enligt 8 % påpekade domän- styrelsen, att svårigheter uppstått vid fastställande av den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten samt anförde härom:

»Beräkningen av den genomsnittliga dagsförtjänsten för kvalifikation enligt 9 5 kan, även om den skall verkställas i överensstämmelse med lagens bokstav, medföra avsevärt besvär och i varje fall vara av så invecklad natur att det för en arbetare, som ej är fullt insatt i lagens bestämmelser, måste vara hart när omöjligt att kontrollera densamma.

Det borde vara en avsevärd fördel, framför allt för arbetstagaren, om be- räkningen av den kvalificerande arbetsinkomsten göres så enkel, att den lätt kan kontrolleras.

Vid överläggningar mellan representanter för domänstyrelsen och andra skogs- arbetsgivaregrupper, å ena, och representanter för svenska skogs- och flottnings- arbetareförbundet, å andra sidan, har därför förhandlats om förenklade regler för beräknandet av 'genomsnittlig dagsförtjänst å orten'. Det har dock ansetts tveksamt, om icke de föreslagna förenklingarna voro stridande mot lagens före- skrifter.»

I anslutning till det anförda framhöll domänstyrelsen, att jämväl be— träffande beräkningen av den i lagens 9 % angivna »genomsnittliga dagsför- tjänsten å orten» rätten till kollektiv överenskommelse borde lagligen stad- fästas. . ' Utöver de nu berörda frågorna ha i ytterligare två hänseenden önskemål framställts beträffande de okontrollerade arbetstagarnas semesterförhållan- den. Det ena önskemålet avser fastställandet av kvalifikationstid enligt .9 5. I denna del har framhållits, att ordalagen i 9 % kunde, såvida ej överenskom- melse om annan kvalifikationstid än föregående kalenderår träffats, föran— leda därtill att en arbetstagare, som började sin anställning exempelvis på hösten ett år och slutade under våren påföljande år, måste för vinnande av rätt till semesterlön ha uppnått den stadgade minimiförtjänsten antingen före eller ock efter årskiftet. En sådan av kalenderårsgränsen beroende be- räkning vore emellertid icke rimlig och hade ej heller varit av lagstiftaren åsyftad.

Det andra önskemålet gäller förfaringssättet, då arbetstagaren för samma arbetsgivares räkning under fortlöpande anställning växelvis utfört okontrol- lerat och annat arbete. Härutinnan har anförts, att ett tillämpande av skilda grunder för semesterrättens fastställande med avseende å de olika slagen av arbete kunde bli till avsevärd nackdel för arbetstagaren.

Kommittén.

Uppenbarligen bör den semesterförmån, som genom lagstiftningen tillför- säkras arbetstagarna, i största möjliga utsträckning ha karaktär av semester- ledighet. Beträffande okontrollerade arbetstagare föreligga emellertid be— tydande svårigheter för arbetsgivarna att konstatera, huruvida de utföra arbete å. det antal dagar per månad, som beträffande övriga arbetstagare kräves för att dessa skola kunna intjäna någon semesterdag för månaden. Huru härmed förhåller sig saknar arbetsgivaren för övrigt i regel anledning kontrollera, enär hans intresse oftast begränsar sig till att visst arbetsmått utföres inom viss tidrymd, samt därtill kommer att arbetstagarna betalas efter ackord. Vidare har den okontrollerade arbetstagaren i regel möjlighet att anordna arbetet så att han kan uttaga ledighet. Med ekonomiskt bidrag från arbetsgivaren bör han därför kunna komma i samma ställning i semester- hänseende som annan arbetstagare. Dessa synpunkter torde ha varit av— görande, när lagstiftaren förklarat de okontrollerade arbetstagarna berättigade till enbart semesterlön.

Det har icke ifrågasatts att göra någon ändring härvidlag. Enligt kom- mitténs mening saknas också skäl för en sådan ändring. Kommittén vill emellertid understryka vikten av att de okontrollerade arbetstagarna verk- ligen använda semesterlönen för det avsedda ändamålet.

Den nuvarande lagen gör icke någon skillnad mellan okontrollerade arbets— tagare och övriga arbetstagare i fråga om karenstidens längd. Av skäl, som i

annat sammanhang närmare utvecklats, har kommittén ansett sig böra ned— sätta karenstiden för de kontrollerade arbetstagarna från 180 till 30 dagar En konsekvens härav blir att karenstiden i motsvarande grad sänkes även fö de okontrollerade arbetstagarna. Beträffande de med denna lagändring för knippade frågorna hänvisas till iedogörelsen för semesterrättens uppkomst

(sid. 99—105).

Vad angår det mått av det arbete, som bör krävas av okontrollerad arbets-* tagare för att han skall erhålla semesterlön, måste förkortningen av karens- tidens längd draga med sig motsvarande nedsättning av det antal dags— inkomster, som arbetstagaren skall ha uppnått. Med hänsyn till den nu- varande lagens regler härutinnan ligger det närmast till hands att bestämma nämnda antal till 18. Emellertid äro andra arbetstagare än de okontrollerade berättigade till en semesterdag för varje kalendermånad, under vilken de för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Enligt kommitténs mening föreligger det knappast något bärande skäl för att i fråga om kravet på utfört arbete göra någon skillnad mellan okontrollerade och andra arbets- tagare. Det är för övrigt att märka, att de 16 arbetsdagar, som för vinnande av semesterförmån krävas av kontrollerad arbetstagare, icke behöva vara fulla arbetsdagar. Även om sådan arbetstagare för arbetsgivarens räkning ut- fört arbete under en mindre del av dagen, räknas denna arbetstagaren till godo. Om åter den okontrollerade arbetstagaren under en eller flera dagar av en eller annan orsak arbetar med begränsad arbetstid, kan detta vid en kortvarig anställning ha betydelse icke blott för frågan om semesterlönens storlek i och för sig utan även för frågan om semesterrätt över huvud upp- kommit. Kommittén får med anledning härav förorda, att det antal dags- inkomster, som bör fordras för att okontrollerad arbetstagare skall bli berät- tigad till semesterlön, bestämmes till 16.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår föreslogo 1936 års semester- sakkunniga beträffande de okontrollerade arbetstagarna en regel att det ut— förda arbetets mängd skulle evalveras till visst antal arbetade dagar. I övrigt skulle enligt sakkunnigförslaget för okontrollerade arbetstagare gälla samma bestämmelser som för övriga arbetstagare. Av förslagets utformning vill det synas som om bestämmelserna om frånvaro från arbetet på grund av privilegierad orsak skulle gälla även för de okontrollerade arbetstagarna.

Emellertid erhöllo under lagärendets fortsatta behandling bestämmelserna på förevarande område en annan uppställning; och enligt den nu gällande lagens lydelse torde vid semesterlönens beräknande för okontrollerad arbets— tagare hänsyn icke få tagas till sådan frånvaro, som för övriga arbetstagares del är privilegierad. En skogsarbetare, som exempelvis drabbas av olycks- fall i arbetet med påföljd att han blir oförmögen till arbete, får således, även om det står utom all tvekan att han eljest skulle varit i arbete för arbetsgivarens räkning, icke i semesterhänseende räkna sig tillgodo från— varotiden Motsvarande gäller 1 fråga om privilegierad militärövning.

Denna skillnad mellan okontrolleiade och andra arbetstagare —— vilken

'skillnad av semesterlagens förarbeten att döma icke var föremål för närmare [diskussion synes knappast sakligt motiverad. När det gäller att undan— '. röja denna ojämnhet i den nuvarande lagstiftningen, torde man kunna gå fram efter endera av två linjer. Enligt den ena linjen skulle den sannolika inkomsten under frånvaro av privilegierad orsak väl beaktas vid prövning av frågan huruvida okontrollerade arbetstagare uppnått tillräckligt antal dags— inkomster men däremot icke vid semesterlönens beräknande. Den andra linjen är att i förevarande hänseende i princip helt jämställa okontrollerade arbetstagare med övriga arbetstagare. Sistnämnda väg synes kommittén vara att föredraga, då de skälighetshänsyn, som åberopats till grund för att privi— legieringsbestämmelserna infördes i lagen, torde ha samma giltighet för alla arbetstagare. Emellertid bör vid den sammanlagda arbetsinkomstens beräk— nande hänsyn icke få tagas till semesterlön som uppburits under kvalifika- * tionsåret. För arbetsgivaren är det nämligen ogörligt att kontrollera om och i vad mån en okontrollerad arbetstagare funnit sig böra taga semester. Vad angår frånvaro på grund av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom har kom- mittén övervägt, huruvida icke av praktiska skäl privilegieringen borde in- fskränkas till sådana arbetstagare som höra under olycksfallsförsäkringslagen. Privilegieringen skulle alltså icke beröra sådan okontrollerad arbetstagare, vilken utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe som av honom bestämmes. Kommittén har dock funnit sig böra antaga, att de praktiska svårigheterna icke äro sådana, att med hänsyn därtill påkallas en åtskillnad mellan olika okontrollerade arbetstagare. I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att då arbetstagare vill åberopa frånvaro från arbetet av privilegierad orsak, det måste ankomma på arbetstagaren att visa, att han under den uppgivna :tiden till följd av sådan orsak varit förhindrad att utföra arbete för arbets— givarens räkning.

Sannolik arbetsförtjänst under frånvaro av privilegierad orsak må natur- ligen icke räknas okontrollerad arbetstagare till godo under annan förut— sättning än att arbetstagaren eljest för berörda tid skulle ha utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Härutinnan torde få gälla motsvarande regel som för övriga arbetstagare.

I anledning av vad domänstyrelsen framhållit (jfr sid. 205) får kommittén förorda, att beträffande de okontrollerade arbetstagarna införes ett stadgande, varigenom angående beräkning av »den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten» medges samma avtalsfrihet som i fråga om semesterlönens beräknande föreslagits för sådana övriga arbetstagare, som äro avlönade annorledes än med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet. Härutinnan tillåter 'sig kommittén hänvisa till vad kommittén i förevarande hänseende anfört (vid behandlingen av frågan om semesterlön vid ledighet från arbetet (sid. 187—189).

Den i 9 % av gällande lag gjorda hänvisningen till 4 & första stycket i fråga *om kvalifikationstiden innebär, att även för okontrollerad arbetstagare före— gående kalenderår skall utgöra kvalifikationsår, såvida ej överenskommelse

träffats om att annan period av lika längd skall gälla som kvalifikationsår. Tolkade strikt efter ordalydelsen synas bestämmelserna i 9 % kunna föranleda därtill, att då skifte av kvalifikationsår inträffar under arbetsperioden för en okontrollerad arbetstagare, dennes sammanlagda inkomst under hela arbetsperioden ej skulle få läggas till grund för bedömandet av frågan, huru- vida semesterrätt över huvud uppkommit. Lagstiftaren torde dock icke ha åsyftat någon sådan, av gränsen för kvalifikationsåret beroende beräkning. Avsikten synes ha varit att semesterrätt skulle inträda, om den totala löne— summan uppginge till föreskrivet belopp under hela anställningen, oberoende av huruvida denna infölle under mer än ett kvalifikationsår.

Emellertid lära fall ha förekommit, där arbetsgivare, under åberopande av de nuvarande bestämmelserna om okontrollerade arbetstagare, vägrat ut- betala semesterlön (semesterersättning) till dylik arbetstagare, som väl under en och samma anställning men icke under något av de olika kalenderår an- ställningen berört uppnått erforderlig sammanlagd arbetsinkomst. Ehuruväl det kan vara ovisst, om rättspraxis skulle ansluta sig till en dylik tolkning, har kommittén ansett ett förtydligande av lagen på. denna punkt böra ske.

Med den utformning, som 1936 års semestersakkunniga gåvo bestämmel- serna för de okontrollerade arbetstagarna, hade de sakkunniga för sin del icke anledning att särskilt sysselsätta sig med frågan huru det fallet skall behandlas, att arbetstagaren under en fortlöpande anställning utför såväl arbete som ligger utanför arbetsgivarens kontroll som annat arbete. Då lagen uppställde delvis olika kvalifikationsgrunder för okontrollerade och andra arbetstagare kom emellertid denna fråga i ett annat läge. Inom jord- och skogsbruket förekommer, att en arbetstagare kan få utföra tidvis skogs! arbete av sådan beskaffenhet, att det icke tillkommer arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, samt tidvis jordbruksarbete eller annat kontrollerat arbete. Då. lagen icke ger någon anvisning på möjligheten att betrakta allt arbete såsom en helhet, synes semesterrätten för de olika slagen av arbete få beräknas för arbetena var för sig. En sådan uppdelning kan otvivelaktigt bli till nackdel för arbetstagare, som — kanske till följd av arbetet i skogen —- under flera månader icke uppnår 16 arbetsdagar inom jordbruket men å andra sidan just på grund av jordbruksarbetet icke kommer upp till erforder- lig inkomst inom skogsbruket. Ett dylikt resultat är icke tillfredsställande och kan väl näppeligen ha varit av lagstiftaren åsyftat.

Frågan har uppmärksammats av de organiserade parterna på arbetsmarkna- den. I kollektivavtal mellan svenska lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetareförbundet föreskrives, att arbetstagare, som har »blandat» arbete, blir berättigad till en dags semesterledighet för varje kalendermånad med minst 16 dagars arbete, oberoende av om arbetet kunnat övervakas eller ej. Om det okontrollerade ackordsarbetet varit av så ringa omfattning, att det icke uppgått till 60 dagar per år eller i genomsnitt 5 dagar per månad, på- verkas ej semesterlönen av den eventuella merförtjänst, som ackordsarbetet kan ha gett. Har arbetstagaren däremot sysselsatts med okontrollerat ackords-

arbete i större utsträckning än nyss nämnts, har han visserligen samma rätt till ledighet som eljest, men semesterlön utgår med belopp motsvarande 4 % på, den sammanlagda inkomsten under kvalifikationstiden av såväl tidlöns- som ackordsarbete. Enligt detta avtal beräknas således semesterledighet för allt arbete. Lön beräknas endast på det kontrollerade arbetet om det okontrollerade arbetet är obetydligt; eljest beräknas lönen i sin helhet enligt reglerna för det okontrollerade arbetet. Även andra metoder att beräkna semesterrätten vid här avsett blandat arbete torde förekomma.

Givetvis har detta problem betydligt större aktualitet enligt den nu gäl- lande semesterlagen med dess krav på 108 dagsförtjänster för uppkomsten av semesterrätt för okontrollerad arbetstagare än spörsmålet får enligt kom- mitténs förslag. Även med detta kan dock tänkas, att en uppdelning av be- räkningsgrunderna kan bli oförmånlig för arbetstagaren, och lagen synes därför böra innehålla en regel om hur det blandade arbetet skall behandlas ur semestersynpunkt. Såsom huvudregel torde därvid böra gälla, att arbets- tagare skall bli berättigad till en ledighetsdag för varje kalendermånad, under vilken han utfört kontrollerat arbete i sådan utsträckning, att semesterrätt för månaden uppkommit. Semesterlönen för dylik månad beräknas med hän- syn tagen till enbart det kontrollerade arbetet. Något avseende skall alltså icke fästas vid inkomsten av under samma månad utfört okontrollerat arbete. Har däremot arbetstagaren under samma kalendermånad för arbetsgivarens räkning utfört dels kontrollerat arbete i så ringa utsträckning att arbetet ej medför semesterrätt dels ock okontrollerat arbete, behandlas arbetet i sin helhet som okontrollerat. När det gäller att avgöra huruvida arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst uppgår till belopp av sådan storleksordning att det medför rätt till semesterlön, skall den genomsnittliga dagsförtjänsten för det okontrollerade arbetet vara avgörande. Beräkningen av beloppet av den semesterlön, vartill arbetstagaren kan vara berättigad, skall ske å arbets- tagarens faktiska sammanlagda arbetsinkomst.

Det har synts kommittén, att semesterlagen lämpligen bör innehålla en föreskrift angående den tid då semesterlön senast skall utbetalas till okon- trollerad arbetstagare. Till frågan om den närmare utformningen av en dylik föreskrift återkommer kommittén i den speciella motiveringen (sid. 234).

XII. Semesterersättning.

Gällande lag och dess förarbeten.

Enligt 12 % första stycket semesterlagen skall arbetstagare, som lämn sin anställning eller entledigas därifrån, innan han kommit i åtnjutande .» honom enligt 4 & tillkommande semester eller enligt 9 % tillkcmmande mesterlön, erhålla ersättning därför enligt de i 8 och 9 åå stadgade gru derna. Vid beräkning av ersättningens storlek skall hänsyn jämväl taga beträffande ersättningen för semester till de kalendermånader av löpan- kalenderår, för vilka semesterrätt föreligger, och till den inkomst, som då under åtnjutits, samt beträffande ersättning för semesterlön till den inkoms som åtnjutits under det löpande kalenderåret. Enligt 12 å andra styck- skola emellertid dessa bestämmelser ej gälla, då anställning avbrytes geno dödsfall eller upphör till följd av arbetstagarens pensionering.

1936 års semestersakkunniga. Dessa ansågo, att man måste taga den ful konsekvensen av den valda utgångspunkten —— att semester successivt i. tjänades genom anställning och arbete under viss tid — och att arbetstagare fördenskull vid arbetsavtalets upplösning alltid borde ha full ersättning fö intjänad men ännu icke åtnjuten semester. Tidpunkten för anställningen upphörande och anledningen därtill skulle alltså icke kunna utöva någon i. verkan, om blott den av de sakkunniga föreslagna karenstiden av fyra månade för anställningens varaktighet uppnåtts. Om anställningen avbrötes genOn arbetstagarens dödsfall, skulle ersättning i vanlig ordning utgå och utbetala till den avlidnes rättsinnehavare. Semesterersättning vore med andra orc helt att jämställa med upplupen lön. Ersättningens storlek borde helt mo svara den lön, som skulle ha utgått för de intjänade semesterdagarna. D sakkunniga uttalade såsom önskemål, att semesterersättningen verkligen an, vändes till semester. Detta vore av stor betydelse om icke lagen skulle råk. i vanrykte. Från arbetarnas fackliga organisationer borde därför med kraf sägas ifrån till medlemmarna, att det skulle innebära ett missbruk av de meo lagens hjälp erhållna förmånerna, därest semesterersättningen allenast an vändes såsom en lönefyllnad och icke till att skaffa arbetstagarna erforder lig vila.

Remissyttranden. Gentemot de sakkunnigas uttalande om att semester ersättning vid dödsfall skulle utges till den avlidnes rättsinnehavare anmärkt- väg- och oattenbyggnadsstyrelsen, att detta skulle komma att innebära etr anmärkningsvärt avsteg från principen, att semestern skulle bereda arbets tagaren möjlighet till rekreation.

73” Jämväl järnvägsstyrelsen anmärkte, att de sakkunniga med uttalandet om [it semesterersättning vid arbetstagarens dödsfall skulle utgå. till dennes ,'dsbodelägare helt övergivit rekreationssynpunkten och förvandlat se- estern till en renodlad avlöningsfråga. Enahanda vore förhållandet be- f—"äffande arbetstagare, som avginge ur tjänst med pension. Styrelsen kunde r sin del icke finna rimligt, att vid anställning, som avbrötes genom döds— ll eller som upphörde genom vederbörandes pensionering, semesterersätt— ing skulle utgå, då en dylik ersättning måste vara att betrakta som en för- än av uteslutande personlig art liksom semesterledigheten och avsedd att 'llgodose ett rekreationsbehov. Skulle det anses, att särskilt för de arbetares fterlevande, som icke ägde komma i åtnjutande av familjepension, det vore käligt att bereda dem viss ekonomisk hjälp, borde sådan utgå i form av egravningshjälp, beräknad efter lönen för bestämt antal arbetstimmar. I e för det övervägande antalet av statens järnväga'rs arbetare gällande ollektivavtalen funnes ock intagna bestämmelser, som berättigade de efter- evande till utbekommande av begravningshjälp.

Göta hovrätt ifrågasatte, om icke konsekvensen av de sakkunniges be- raktelsesätt dragits ut för långt genom ersättningsrätten vid dödsfall. En .ådan ersättningsrätt syntes innebära en avvikelse från den naturliga uppfatt- ingen om rätten till semester.

Telegrafstyrelsen däremot yttrade att, eftersom enligt lagförslagets grund- rincip semesterrätten intjänats under den föregående anställningstiden, onsekvensen syntes fordra, att arbetares stärbhus erhölle ett belopp, mot- varande semesterersättningen för det antal dagar, som arbetaren ännu icke ade satts i tillfälle att uttaga såsom semester. I så fall torde måhända sådan örändring böra vidtagas i familjepensionsreglementet för arbetare, att amiljepension ej skulle börja utgå förrän motsvarande antal dagar efter ödsfallet. Vid avgång med tjänstepension, varvid tidpunkten för avgången 11 i förväg vore känd, syntes motsvarande sak kunna ordnas på så sätt, att rbetstagaren omedelbart före avgången erhölle det intjänade men ännu ej uttagna antalet semesterdagar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ansåg det ligga i sakens natur, att emesterrätt icke skulle kunna göras gällande samtidigt med pensionsrätt.

Propositionen. I det genom propositionen framlagda förslaget hade 12 en lydelse, som sedermera upphöjdes till lag. Föredragande departements- . hefen anförde såvitt nu är i fråga:

, »I likhet med de sakkunniga anser jag, att vid anställningens upphörande rsättning skall utgå för de semesterdagar, som intjänats men ännu icke av .rbetstagaren åtnjutits. Vidare bör ersättning vid anställningens upphörande , tgå för icke uppburen semesterlön för sådana arbetstagare, som icke utföra sitt rbete under arbetsgivarens kontroll. Som motivering härför vill jag anföra, att et måste anses vara skäligt, att en kompensation gives till de arbetstagare, som uppfyllt lagens bestämmelser om anställning och arbete under viss tid och så- lunda intjänat rätt till semester eller semesterlön men på grund av anställningens

upphörande icke kommit i åtnjutande härav. Jag tillstyrker alltså bifall till sak- kunnigförslaget i denna del men vill därvid förorda en sådan jämkning, att se- mesterersättning icke skall utgå i de fall, då en anställning avbrytes genom döds— fall eller pensionering. Såsom påpekats i vissa yttranden kan det nämligen i dessa fall icke bli tal om att tillgodose ett rekreationsbehov.»

Rättstillämpningen.

Åtskilliga av de rättsfall, för vilka redogjorts i det avsnitt av betänkandet, som avser frågan om semesterlön vid ledighet från arbetet, äro naturligen av intresse även i detta sammanhang. Till den sålunda lämnade redogörelsen (sid. 171—174) hänvisas här. Angående rättspraxis på detta område torde vidare böra anföras följande.

Att hinder icke föreligger mot kvittning av arbetstagaren tillkommande se- mesterersättning mot arbetsgivarens fordran å skadestånd av arbetstagaren för brott mot de villkor, som reglera anställningsavtalet, framgår av arbetsdom- stolens dom nr 64/1940.

Semesterersättning skall enligt arbetsdomstolens dom nr 78/1942 utbetalas till arbetstagaren i samband med anställningsavtalets upphörande oberoende av den tid, då de i tjänst kvarstående arbetstagarna få åtnjuta semester och se- mesterlön.

Ett spörsmål som synes ha vållat viss tvekan är huruvida arbetstagare, som under anställningen ägt åtnjuta längre semester än 12 arbetsdagar, vid anställ- ningens upphörande med stöd av semesterlagen kan bli berättigad till semester- ersättning motsvarande den längre semestern. I detta hänseende är arbetsdom- stolens dom nr 18/1943 belysande. Omständigheterna voro följande. En arbets— tagare hade under flera år av sin arbetsgivare åtnjutit tre veckors årlig semester. Vid anställningens upphörande den 1 april 1940 utfick arbetstagaren semester- ersättning för 15 semesterdagar, d. v. 5. en dag för varje månad under tiden 1 januari 1939—1 april 1940. Yrkande framställdes att enär arbetstagaren enligt avtal med arbetsgivaren åtnjutit 18 arbetsdagars årlig semester, motsvarande 11/2 arbetsdag för varje kvalifikationsmånad, arbetsgivaren måtte förklaras pliktig att utge semesterersättning för 22% arbetsdagar (15 )( 11/2). Såsom framgår av den för ifrågavarande dom tidigare lämnade redogörelsen (sid. 141), till vilken här hänvisas, ogillade arbetsdomstolen detta yrkande.

Det kan nämnas, att arbetsdomstolen i domen nr 93/1941 _— i vilken var fråga om tillämpning av ett inom restaurangfacket gällande kollektivavtal, enligt vilket semester skulle utgå med ett i förhållande till semesterlagen förhöjt dagantal och enligt vilket, jämte det vissa föreskrifter givits om semesterns förläggning m. m., semesterlagens bestämmelser »i tillämpliga delar skulle gälla» —- funnit en servitris, som slutat anställningen utan att ha åtnjutit semester, berättigad till semesterersättning för det antal dagar, varmed semester enligt avtalet skolat utgå. I domen uttalades, att bestämmelserna i 12 & semesterlagen grundades på den tanken, att semesterersättning skulle utgå för samma antal dagar som det, varmed semester skulle ha utgått, och att, när i kollektivavtalet stadgades, att lagens bestämmelser skulle i tillämpliga delar gälla, detta måste i fråga om se- mesterersättning skäligen innebära, att bestämmelserna i 12 % skulle följas med beaktande av den utvidgade semesterrätt, som enligt avtalet föreskrivits.

Allmän domstol har i flera fall utdömt semesterersättning med beaktande av den längre semester arbetstagaren under anställningen ägt åtnjuta. (Jfr N. J. A. 1943 sid. 625 och not B 131; Svea hovrätts dom 16 oktober 1942, nr 516, och Göta hovrätts dom den 10 december 1943, nr 217.) I dessa fall torde emellertid

från arbetsgivarsidan icke ha anmärkte mot det beräkningssätt som kommit till användning.

Spörsmålet om beräknandet av semesterersättningens belopp för dag i de fall, då arbetstrgarens lön är beräknad för vecka eller månad, synes icke ha varit ställt på en spets i något av arbetsdomstolen avdömt mål. I domen nr 11/1940 har emellertid för arbetstagare, avlönad med veckolön, semesterlönen per dag beräknats till 1/8 av veckolönen. I fråga om månadsavlönade arbetstagare har i domen nr 7/1941 utdömts semesterersättning med belopp för dag motsvarande , 1/25 av fastställd månadslön. I domen nr 106/1941 har däremot utdömts semester— " lön för utebliven semester med 12Iso av månadslönen. Beträffande sistnämnda . dom är at: märka, att de ifrågakomna arbetstagarna hade att för arbetsgivarens , räkning utföra arbete samtliga dagar i månaden, d. v. s. även å sön— och helg— * dagar. * Icke heller finnes rörande detta spörsmål något avgörande av högsta domstolen. -' Emellertid ha såväl Svea hovrätt (dom den 29 juni 1943, nr 361) som hovrätten , för Övre Norrland (dom samma dag, nr 37) sedan i mål rörande semester- ersättning för månadsavlönad arbetstagare från arbetstagarsidan yrkats, att er- , sättningsbeloppet för dag borde bestämmas till 1/25 av arbetstagarens månadslön ; funnit ersättningen böra beräknas efter 1/30 av lönen; och dessa båda mål äro, _ efter det prejudikatdispens beviljats, numera beroende på högsta domstolens pröv- ning. Att beträffande månadsavlönade arbetstagare även andra beräkningsmeto- der kommit till användning framgår av vissa hovrättsdomar. Således har i ett fall utdömts semesterersättning för dag med 1hus av vederbörandes årslön och i ett annat fall med l/2e av månadslönen.

Reformkrav.

Bland de olika spörsmål, som sammanhänga med frågan om vilken inver- kan arbetsavtalets upphörande skall ha å semesterrätten, är det främst rätten till semesterersättning vid arbetstagarens dödsfall eller pensionering som tilldragit sig uppmärksamhet.

I en motion vid 1943 års riksdag (II: 6) hemställdes, att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i 12 å andra stycket, att intjänad semesterersätt- ning skulle utbetalas till avliden arbetstagares dödsbo. I en annan motion vid samma riksdag (II: 136) yrkades, att andra stycket i 12 % måtte utgå ur lagen. Andra lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 5) att denna fråga vore förtjänt av uppmärksamhet. Med hänsyn till den genom kommittén pågå- ende utredningen ansåg utskottet emellertid det ej vara lämpligt att till pröv- ning upptaga ifrågavarande spörsmål. Utskottet hemställde därför, att motio- . nerna icke måtte föranleda till någon åtgärd; och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I en motion (H: 400) vid 1944 års riksdag återkom yrkandet, att andra stycket i 12 % måtte utgå ur lagen. På förslag av andra lagutskottet (utl. nr 8) beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Flera fackförbund, bland dem svenska metallindustriförbundet, ha hos " kommittén framställt yrkanden av enahanda innebörd. . Svenska industritjänstemannaförbundet har hemställt, att arbetstagare, som åtnjuter längre semester än den lagstadgade, måtte i lagen berättigas till att vid anställningens upphörande erhålla semesterersättning, beräknad med hän—

syn till den utgående längre semestern. Från tjänstemannahåll har därjämte; yrkats, att semesterersättningen för dag för månadsavlönad arbetstagare måttei enligt lagen beräknas till 1/25 av arbetstagarens månadslön.

Ytterligare må nämnas, att önskemål framställts om klarare rcgler rörande beräkning av semesterersättning för arbetstagare, som är i arbetsgivarens kost.

Kommittén.

Av vad kommittén tidigare (s. 32) anfört framgår, att kommittén anser den nuvarande lagens konstruktion böra bibehållas. För uppkomsten av se— mesterrätt skall alltså fordras, att arbetstagaren kan uppvisa någon tids fort- löpande anställning. I enlighet härmed skall arbetstagare, som under en an- ställning icke kommit i åtnjutande av den honom tillkommande semestern, vara berättigad att vid anställningens upphörande utfå ersättning för icke åtnjuten semester. Härigenom får arbetstagaren ekonomisk möjlighet att be- reda sig den semesterledighet, han skulle ha fått åtnjuta därest han varit kvar i tjänst; och arbetsgivaren kan icke genom arbetstagarens avskedande befria sig från plikten att utge av denne intjänad semester. Vad nu anförts beträf— fande ersättning för semester gäller i motsvarande mån i fråga om arbets- tagare, som icke kunnat kvalificera sig för annat än semesterlön.

Det spörsmål, om vilket i detta sammanhang de starkaste meningsskilj- aktigheterna gjort sig gällande, rör rätten till semesterersättning vid arbets- tagares dödsfall eller pensionering. Redan under semesterlagens förarbeten yppades skiljaktiga meningar om detta spörsmål; och även senare har härut- innan rått meningsmotsättningar. Å ena. sidan har man ansett, att i före- varande hänseende den för lagstiftningen grundläggande rekreationsprin- cipen borde vara avgörande, medan man å den andra velat i förgrunden skjuta betraktelsesättet, att semesterrätten är en löneförmån, som successivt in- tjänas genom anställning och arbete. Den förra principen talar mot att se- mesterersättning skall utgå vid arbetstagares dödsfall eller pensionering; det senare betraktelsesättet åter talar för motsatsen.

I den utländska semesterlagstiftningen har nyssnämnda spörsmål lösts på olika sätt. Enligt dansk rätt tillfaller av arbetstagare intjänad men icke åt- njuten semesterlön vid arbetstagarens frånfälle hans dödsbo. Den finska se- mesterlagen däremot stadgar, att semesterersättning ej utgår om arbetsför- hållandet upphör på grund av arbetstagarens död. Några särskilda regler för det fall, då anställning upphör till följd av arbetstagares pensionering, äro icke meddelade vare sig i Danmark eller i Finland. För den danska lag— stiftningens vidkommande har dock i administrativ ordning bestämts, att in- tjänad semesterlön skall i vanlig ordning tillfalla arbetstagaren även i hän— delse av hans pensionering, men att arbetsgivaren äger att av pensionen inne- hålla vad av densamma belöper å de dagar för vilka semesterlön tillkommer arbetstagaren.

Tvekan kan råda om vilken av angivna lösningar som är att föredraga. En-

lligt kommitténs mening bör dock rekreationsprincipen även på detta område 5 få fälla utslaget. Kommittén finner därför ej skäl att föreslå någon ändring i denna del av lagen. Semesterersättning skall sålunda, i enlighet med vad nu gäller, icke utgå, om anställningen avbrytas genom arbetstagarens döds- fall eller upphör till följd av arbetstagarens pensionering. Den semesterersättning, vartill arbetstagare vid anställningens upphörande blir berättigad, skall naturligen avse all arbetstagaren tillkommande semester- förmån, således icke blott den del därav, som belöper å det senast förflutna kvalifikationsåret, utan även vad som hänför sig till löpande kvalifikationsår. Vid ersättningens beräknande bör den principiella utgångspunkten vara, att ersättningens storlek skall fastställas efter samma grunder som den semester- : lön, vartill arbetstagaren skulle ha blivit berättigad om han varit kvar i tjänst. ' Detta är ock fallet med gällande lag, som härutinnan hänvisar till de grunder, * som gälla för beräkning av lön under semester -— eller, för okontrollerad arbetstagare, semesterlön — samt härjämte utsäger, att vid beräkning av er- sättningens storlek hänsyn jämväl skall tagas, beträffande ersättningen för semester till de kalendermånader av löpande kalenderår, för vilka semester- ' rätt föreligger, och till den inkomst, som därunder åtnjutits, samt beträffande ersättningen för semesterlön till den inkomst, som åtnjutits under det löpande kalenderåret. —

Den nuvarande lagens regler för beräkning av lön under semester föreslås av kommittén i vissa avseenden förändrade. Bland annat avser kommitténs förslag i detta hänseende (sid. 190—191), att —— såvitt angår arbetstagare som är avlönad annorledes än med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet —— vid bestämmandet av arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst hänsyn skall tagas till hela den å kvalifikationsåret belöpande anställningstiden och alltså icke blott till de månader därav för vilka semesterrätt föreligger. Härav följer att de nuvarande bestämmelserna i 12 % första stycket böra få sådant ändrat innehåll, att enahanda principer tillämpas även vid beräknandet av semesterersättning.

I praktiken har tvekan yppat sig om beräknandet av semesterersättningen för dag då arbetstagaren är avlönad med månadslön. Motsvarande spörsmål kan naturligen uppstå även när fråga är om semesterlön utan samband med ledighet; och lagtekniskt sett synes spörsmålet närmast sammanhänga med bestämmelserna rörande semesterlön, som utan samband med ledighet utgår under en anställning. Med hänsyn till att förevarande fråga träder i förgrun- den på ett helt annat sätt när det gäller semesterersättning, har kommittén dock ansett sig böra i detta sammanhang upptaga frågan till behandling.

Såsom framgår av rättsfallsredogörelsen ha olika beräkningssätt kommit , till användning, då det gällt att för månadsavlönad arbetstagare bestämma , semesterersättningens belopp för dag. När fråga varit om veckoavlönad ar- * betstagare synes däremot någon tvekan icke ha yppats, i det att dagsförtjän— sten då ansetts utgöra 1/6 av veckolönen. De meningsskiljaktigheter, som gjort ' sig gällande i fråga om dagsförtjänstens beräkning för månadsavlönad arbets-

tagare, torde bottna i olika uppfattning om månadslönens karaktär. Vid en beräkning av semesterlönen för dag till 1/30 av månadslönen förutsättes denna uppenbarligen även belöpa å andra dagar än arbetsdagar; arbetstagaren an- ses avlönad för att han under hela månaden, således även sön- och helg- dagar, står till arbetsgivarens förfogande. En beräkning av dagsförtjänsten till 1har. eller till 1Ize av månadslönen bygger åter på att lön utgår endast för arbetsdagar. I förra fallet bortses från såväl söndagar som helgdagar, medan i senare fallet allenast söndagarna borträknas, varigenom dagantalet för år blir 313.

Det synes vara svårt att ge något allmängiltigt svar på frågan huruvida månadsavlönad arbetstagares lön skall anses belöpa även å andra dagar än arbetsdagar (vardagar). Härutinnan torde förhållandena kunna gestalta sig olika inom skilda fack och för skilda arbetstagare. Kommittén anser emeller- tid icke erforderligt att ingå i närmare prövning av denna mera allmänt ar- betsrättsliga fråga. Det synes tillräckligt att besvara frågan endast för se- mesterlagens vidkommande.

Enligt lagen utgår en semesterdag för varje kalendermånad, d. v. s. 12 se- mesterdagar för helt år, och söndagar inräknas icke i semestern. Såsom av lagens förarbeten framgår syftar emellertid lagen att som regel ge den sam- manhängande ledigheten en faktisk längd av 14 eller 15 dagar. Det synes därför förenligt med lagens konstruktion att såvitt nu är i fråga anse månads- lönen belöpa endast å arbetsdagar. Det torde ock vara följdriktigt, att då man vid fastställandet av det antal dagar för vilka semesterlön skall beräknas bortser från söndagar dessa icke heller beaktas vid beräkningen av se- mesterersättningens belopp för varje semesterdag. Om således semesterer- sättningen för dag icke bör utgöra 1/so av månadslönen, återstår att avgöra om den bör vara 1/25 eller 1/2a av månadslönen. Vid månadsavlöning torde det vara befogat att i motsats till vid veckoavlöning—bortse jämväl från helg— dagarna. Arbetsåret bör alltså i överensstämmelse med gängse beräknings— sätt kunna anses innehålla 300 arbetsdagar, och det förefaller mest naturligt att anknyta fastställandet av semesterersättningens storlek för dag till detta beräkningssätt, d. v. s. att anse att av årets 300 arbetsdagar 1/12 belöper på varje månad. Det synes lämpligt att för de fall, där semesterlön skall utgå utan samband med ledighet eller i form av semesterersättning, i lagen införa bestämmelser om hur mycket av vecko- respektive månadslönen, som skall anses belöpa på varje semesterdag. Kommittén föreslår därför, att för dessa fall i lagen föreskrives, att semesterlönen respektive semesterersättningen för dag skall utgå med, vid veckolön % och vid månadslön 1/25 av arbetstaga- rens lön. Denna beräkningsmetod bör gälla även för det fall, att arbetstagaren normalt utför sitt arbete å samtliga dagar i veckan respektive månaden, lik- som även för det fall, att han normalt utför arbetet å mindre antal dagar än 6 i veckan respektive 25 i månaden. Visserligen kommer på detta sätt semes- terlönen liksom även semesterersättningen för dag att något avvika från storleken av arbetstagarens normala förtjänst de dagar han är i arbete. För—

delen av en enhetlig beräkningsregel har dock synts kommittén böra vara avgörande. Det må emellertid i detta sammanhang framhållas, att om en arbetstagare normalt utför arbete 6 dagar i veckan men arbetstiden förkortats med en eller ett par dagar i veckan och arbetstagaren till följd därav får vid- , kännas ett proportionellt avdrag å sin vanliga veckolön, den oavkortade vecko- . lönen bör läggas till grund för beräkningen av semesterlönens respektive 1 semesterersättningens belopp för dag. _ Av regeln, att semesterersättning skall till storleken fastställas en- ligt de grunder, som gälla för beräkning av lön under semester, följer —— såvitt angår arbetstagare ?! arbetsgivarens kost — att ersättningen skall om- fatta även värdet av den på antalet semesterdagar belöpande kosten. Tvekan har emellertid rått om ersättning för kost skall utgå även för söndagar i de fall, då semesterersättning skall beräknas för mer än sex dagar. Från arbets- tagarhåll har gjorts gällande att i dylikt fall kostersättning skall utgå för en eller eventuellt två söndagar. För en dylik tolkning skulle tala, att det eko- nomiska utbytet av semesterrätten bör för arbetstagaren bli lika stort, vare sig semestern utgår under en anställning eller vid anställningens upphörande. Den omständigheten att arbetstagare, vilken åtnjuter semester, skall erhålla ersättning för kost jämväl för söndag och helgdag, som infaller under se- mestern, synes dock icke böra föranleda därtill, att vid anställningens upphö- rande kostersättning skall utgå för flera dagar än det antal dagar, för vilket semesterersättningen i övrigt skall beräknas. Enligt semesterlagens betrak- telsesätt utgår under semester lön endast för arbetsdagar, och vid anställ- ningens upphörande gäller det att med ledning av förhållandena under an- ställningstiden fastslå det antal dagar för vilka semesterersättning skall utgå. Det är alltså icke fråga om ersättning för någon viss tidrymd efter anställ- ningens upphörande, under vilken arbetstagaren på arbetsgivarens bekostnad skall åtnjuta ledighet. Under sådana förhållanden synes det mindre natur- ligt, att arbetsgivaren skall ha skyldighet att betala kost även för någon eller några sön- eller helgdagar. Kommittén har ansett lämpligt, att detta kommer till direkt uttryck i lagen.

I samband med frågan om kvalifikationstid för semester har kommittén (sid. 127—129) utförligt angivit de skäl, som föranlett kommittén att föreslå ,! införandet i lagen av bestämmelser, varigenom förhindras att arbetstagare, ' som under en kortvarig anställning erhållit semester i för-skott, till följd av » lagens kvalifikationsbestämmelser skall kunna få möjlighet att vid anställ- ningens upphörande erhålla semesterersättning avseende jämväl de semester- * dagar han erhållit i förskott. Kommitténs förslag härutinnan innebär » att en avräkning må ske mellan antalet intjänade och åtnjutna semester- dagar. Ett exempel må anföras till klargörande av förslaget i denna del. En arbetstagare tillträder en anställning den 1 oktober 1946. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren träffas icke någon särskild överenskom- melse om viSst kvalifikationsår och lagens huvudregel att föregående kalenderår skall utgöra kvalifikationsår är således principiellt att till-

lämpa. Emellertid erhåller arbetstagaren redan under sommaren 1947 12 dagars semester. Arbetstagarens anställning upphör den 1 oktober1947. I dylikt fall bör arbetstagaren rimligtvis icke kunna göra gällande, att eftersom den under 1947 beviljade semesterledigheten rätteligen hänfört sig till förhållandena under det senast förflutna kvalifikationsåret eller 1946, arbetstagaren skulle vid anställningens upphörande vara berättigad till se- mesterersättning för 9 dagar avseende det löpande kvalifikationsåret. Med den av kommittén föreslagna regeln förebygges möjligheten till ett sådant resultat. I det anförda exemplet har arbetstagaren icke rätt till semesterer- sättning; hade semestern omfattat 8 dagar, skulle semesterersättning ha ut- gått för allenast 4 dagar. Rörande innebörden av förslaget i denna del i övrigt hänvisas till den förut lämnade redogörelsen för kvalifikations- tid för semester. Här må endast tilläggas att kommitténs förslag förutom att det ur rättvisesynpunkt torde vara väl motiverat —- har den fördelen, att det för de kortvariga anställningarna onödiggör ett närmare ingående på den svårbedömda frågan om överenskommelse om särskild kvalifikationstid kan anses ha kommit till stånd eller ej.

Ett i detta sammanhang särskilt omdiskuterat spörsmål gäller semesterer- sättning för arbetstagare, som under en anställning på grund av avtal åt- njutit längre semester än den lagstadgade. Från arbetstagarhåll gör man här- vid gällande, att ett naturligt betraktelsesätt måste leda därtill, att den om- ständigheten, att längre semester utgår än som följer av lagen, skall få som följd att semesterersättningen skall beräknas med utgångspunkt från den längre semestern. Visserligen torde det ej i praktiken vara ovanligt, att se— mesterersättning utbetalas med hänsyn till det förhöjda antalet dagar arbets- tagaren äger åtnjuta semester. Men att anse semesterrättens natur vara så- dan, att redan av det förhöjda antalet semesterdagar skulle följa rätt för arbetstagaren att vid anställningens upphörande utfå ersättning även för så- dana niistade semesterdagar, varmed den avtalade semestern överskjuter den legala, kan icke vara riktigt. Ej heller bör ifrågakomma att genom en ovill- korlig lagregel fastlåsa en sådan princip och därigenom inskränka avtalsfri- heten beträffande semester utöver lagens minimimått. Huruvida en arbets- tagare, som enligt avtal äger åtnjuta längre semester än som följer av lagen, skall vara berättigad till semesterersättning med hänsyn till den längre se- mestern får därför bli beroende av vad parterna —— uttryckligen eller tyst —— avtalat i förevarande hänseende. Kommitténs ståndpunkt är sålunda, att där på grund av avtal längre semester än den lagstadgade utgår, lagens bestäm- melser om semesterersättning icke utan vidare äga tillämpning med avseende å den del av semestern, varmed denna genom avtalet blivit förlängd.

Annorlunda bör förhållandet vara, då den längre semestern utgår på grund av bättre sedvänja. Som kommittén förut (sid. 149) anfört, har kommittén ansett att sådan längre semester bör äga samma karaktär som om den utgått direkt på grund av lagens bestämmelser. Genom att lagens bestämmelser sålunda i allo bli tillämpliga å den på grund av sedvänjan längre semestern,

€in också bestämmelserna om semesterersättning tillämpliga på den del av semestern som överskjuter lagens mått.

I fråga om sättet för semesterersättningens utbetalning medför kommitténs förslag en genomgripande förändring av vad nu gäller. Såsom redan (sid. 104) antytts, får enligt förslaget semesterersättningen icke av arbetsgivaren ut- betalas direkt till arbetstagaren. Ersättningen skall i stället av arbetsgivaren insättas å ett särskilt postgirokonto (»semesterersättningskontot») för att kvarstå där till dess arbetstagaren får tillfälle att hålla semester.

Då det av kommittén förordade systemet tager sikte å de korttidsanställda arbetstagarna, kunde det förefalla naturligt att reservera systemet för dessa. Det är ju för arbetstagare med kortvariga anställningar som det framstått så- som nödvändigt att tillskapa en anordning, varigenom intjänad semesterlön hopsparas för att på. en gång hållas tillgänglig för arbetstagaren. Det skulle alltså kunna göras gällande att arbetstagare, som enligt gällande regler kan förvärva semesterrätt d. v. s. arbetstagare vars anställning varat minst 180 dagar _ borde få uppbära sin semesterersättning i hittills gällande ordning. Kommittén har även haft en sådan lösning under övervägande men funnit densamma förenad med vissa uppenbara nackdelar. Arbetstagarna skulle då. uppdelas i olika kategorier med avseende å rätten att utfå semesterersätt- ning, och det torde stundom vara förenat med svårigheter att avgöra om en anställning varat minst 180 dagar. Särskilt skulle detta gälla då ett uppe- håll i arbetet förelegat och meningarna dela sig om uppehållet skall anses ha medfört ett avbrott i anställningen eller ej. Den genom den nuvarande se- mesterlagens konstruktion ofta aktualiserade frågan om, vid fall av arbets- brist, en arbetstagare skall anses permitterad eller avskedad skulle då fort- farande komma att få stor betydelse. Men framför allt skulle ett dylikt dubbel- system kunna leda därtill, att grundtanken i kommitténs förslag bleve för- fuskad genom att -— då semesterersättning i vissa fall finge utbetalas kon- tant — fara kunde uppstå för att så skulle ske även till arbetstagare i kort- variga anställningar. Ur synpunkten av ordning och reda är därför en en- hetlig regel att föredraga. Kommitténs förslag går alltså ut på att all se- mesterersättning skall insättas å postgirokontot.

Arbetsgivaren och arbetstagaren kunna stundom ha ett gemensamt in- tresse av att semesterersättning utbetalas direkt till arbetstagaren. Arbets— givaren kan finna det besvärligt att insätta beloppet å postgiro, och arbets- tagaren kan tycka det med sitt bästa förenligt att omedelbart utfå ersätt- ningen. Skulle då parterna obehindrat kunna avtala om en annan ordning ' för semesterersättningens utbetalande än den lagen anvisar, skulle lagens be- j stämmelser på denna punkt lätt bli illusoriska. Det har därför ansetts nöd- vändigt att föreskriva dels att avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande avvikelse från den stadgade ordningen om semesterersättnings insättning å postgiro, i princip skall vara ogillt dels ock att arbetsgivare icke ? skall äga att till arbetstagare betala semesterersättning på annat sätt än ge-

nom att insätta densamma på semesterersättningskontot. Kommittén har

övervägt vilken påföljd som lämpligen bör inträda, därest semesterersättning; utbetalas direkt till arbetstagaren, och det har ifrågasatts ett stadgande av, innehåll att arbetsgivare, som icke insatt semesterersättningen å postgiro, ej skulle anses ha fullgjort sin skyldighet i förevarande hänseende. Arbets- givare, som utbetalade semesterersättningen direkt till arbetstagaren, skulle alltså på yrkande av arbetstagaren kunna bli skyldig att trots utbetalningen insätta semesterersättningen å postgiro. Emellertid har kommittén icke an— sett att en sådan föreskrift — åtminstone för närvarande -— bör inflyta i lagen. Åsidosättandet av de föreslagna reglerna om semesterersättnings gäldande torde i stället böra drabbas av samma påföljd, som eljest är för- enad med överträdelse av lagens bestämmelser, (1. v. s. skadestånd. I regel torde det härvid bli fråga om ideellt skadestånd.

Regeln om insättande av semesterersättning å postgiro bör dock ej göras alldeles ovillkorlig. Såsom i annat sammanhang anförts (sid. 80—84), finnas för närvarande inom vissa yrkesområden särskilda semesterkassor. Under för- utsättning av att de för dessa kassor gällande bestämmelserna i huvudsak an- passas efter lagens regler, böra hinder icke möta för att den reglering, som sålunda kommit till stånd, får bestå även i fortsättningen. Så synes kunna ske genom att tillägga Kungl. Maj:t rätt att för dylika fall ge dispens från den eljest ovillkorliga skyldigheten att anlita postgirorörelsen på sätt kom- mittén föreslagit. Dispens bör självfallet även kunna meddelas för inrättan- det av nya kassor.

Insättning av semesterersättning skall i regel ske senast å åttonde dagen efter det arbetstagarens anställning upphört. Vid insättningen skall städse skiljas mellan medel, som hänföra sig till olika kalenderår. Denna regel skall således gälla även för det fall, att parterna avtalat om att annan tolvmånaders- period än föregående kalenderår skall utgöra kvalifikationsår. Såvitt angår semesterersättning beaktas följaktligen icke dylika överenskommelser, utan årsskiftet skall i förevarande hänseende alltid utgöra gränsen. Arbetstagaren får direkt från postgirokontoret bevis om den insättning, som gjorts för hans räkning. Semesterersättning, som intjänats under ett kalenderår, äger arbets- tagaren som regel ej utfå tidigare än den 2 maj påföljande år. I vissa fall må dock arbetstagaren lyfta för hans räkning insatta medel dessförinnan, nämligen om arbetstagaren kan visa att han före den 2 maj är i tillfälle att använda medlen för att hålla semester.

Därest arbetstagaren avlider, skall den semesterersättning, som vid döds- tillfället finnes innestående å semesterersättningskontot, tillfalla den avlidnes rättsinnehavare. Däremot gäller, såsom redan tidigare anförts, att semester- ersättning icke utgår i den anställning, som avbrytes genom arbetstagarens dödsfall, liksom ej heller i sådan anställning som upphör till följd av arbets- tagarens pensionering.

Å semesterersättningskontot insatta medel skola utbetalas till arbetstaga- ren efter särskild ansökan. Göres ej sådan ansökan inom två år från ut- gången av det år under vilket arbetstagaren kunnat utan vidare utbekomma

'medlen, skall arbetstagaren, såvida ej särskilda omständigheter föranleda annat, vara förlustig sin rätt till medlen. Sådana medel synas lämpligen böra tillfalla den särskilda fonden för friluftslivets främjande. Närmare rikt- linjer för denna fonds användande finnas angivna i statsverkspropositionen ?för budgetåret 1939/40 tionde huvudtiteln, punkterna 77 och 78. Här må - allenast framhållas, att de medel som av statsmakterna årligen avsättas till fonden äro avsedda att tillgodose befolkningens rekreationsbehov genom stöd ;åt friluftslivet i form av bidrag till vandrarhem, lek- och idrottsplatser vid friluftsanläggningar, inköp av mark m. m. Enligt riksdagens skrivelse den 15 juni 1939, nr 459, bör från fonden utgå bidrag även för anordnande av semester åt husmödrar. Medlens närmare disposition bestämmes av Kungl. Maj:t. Statens fritidsnämnd (svensk förf.-saml. 1940z36) har att yttra sig över ansökningar om bidrag från fonden samt att kontrollera att anvisade bidrag disponeras i enlighet med meddelade föreskrifter.

Kostnaderna för postgirorörelsens anlitande för ifrågavarande ändamål skola åvila statsverket. Någon särskild avgift skall således ej utgå för vare sig insättning å semesterersättningskontot eller utbetalning därifrån. An- sökan om utbetalning från semesterersättningskontot skall likaledes befordras portofritt.

Statsverkets kostnader för den ifrågasatta anordningen komma att bestå av vissa portoavgifter samt ersättning till postverket för det extra arbete inom postgirokontoret, som där blir erforderligt utöver det som förekommer inom den vanliga postgirorörelsen. Beträffande inbetalningsavgiften utgör denna — i de fall beloppet icke insättes medelst girering 10 öre för högst 5 kronor, 15 öre för belopp överstigande 5 men ej 50 kronor samt 20 öre för belopp över 50 kronor. Under antagande, att för varje arbetstagare, som blir berörd av den ifrågasatta regleringen, årligen till semesterersättnings- kontot verkställes i medeltal två inbetalningar samt att hälften av samtliga inbetalningar till kontot kommer att lyda å belopp mellan 5 och 50 kronor samt återstoden å belopp över 50 kronor, blir den genomsnittliga inbetalnings- avgiften för varje arbetstagare 35 (15 + 20) öre. Utbetalningsavgiften utgår enhetligt med 15 öre, oavsett det utbetalade beloppets storlek. Då samtliga , för samma arbetstagare inbetalda medel avseende visst är skola utbetalas på , en gång till den ersättningsberättigade, stannar portokostnaden för utbetal— ningen vid 15 öre för varje arbetstagare. För den försändelse, varigenom arbetstagaren får bevis om verkställd inbetalning, beräknas enkelt brevporto. , Samma är fallet med den ansökan, som den ersättningsberättigade har att av- ? låta till postgirokontoret, när han önskar utfå insatta medel. i Det extra arbete å postgirokontoret, som uppstår genom inbetalningskor- tens sortering i namnföljd, behandling av ersättningsberättigades ansök— ningar, utfärdande av utbetalningskort m. ni., kan beräknas draga en genom- snittlig kostnad av 50 öre per arbetstagare och år. Därvid har dock icke hän- syn tagits till sådant extra arbete, som kan komma att föranledas av inkom- mande förfrågningar, undersökning och skriftväxling i anledning av reklama— _

tioner eller felaktigheter av olika slag. Kostnaden för dylika bestyr kunna. nämligen icke i förväg beräknas.

Om portokostnaderna kunna bestr—idas av det allmänna tjänstebrevsan— slaget, skulle särskilt anslag endast behöva beräknas för att ersätta post- verket dess kostnader i anledning av omförmälda extra arbete.

Postgirots självkostnader för den allmänna postgirorörelsen överstiga vä- sentligt de taxeenliga avgifter, som upptagas av allmänheten. De överskju- tande kostnaderna täckas emellertid av ränteinkomsterna av de i postgiro- rörelsen innestående medlen. Vad angår postgirorörelsens anlitande vid gäl- dandet av semesterersättning torde man, då de å semesterersättningskontot insatta medlen komma. att under viss tid vara spärrade för utbetalning, kunna utgå från att dessa medel kunna göras räntebärande i förhållandevis större utsträckning än vad som genomsnittligt sett är fallet beträffande medel från flertalet andra konton. Med hänsyn härtill finnes grundad anledning antaga, att den ränteinkomst, som statsverket kan få på de av arbetsgivarna förskotts- vis inbetalda medlen under den tid desamma innestå, skall visa sig tillräcklig att även vid fullständig avgiftsfrihet helt täcka statsverkets kostnader för den planerade semesteranordningen.

XIII. Speciell motiverinfr.

Kommittén har såsom tidigare (sid. 34) anförts funnit, att det icke skulle låta sig väl göra att i den gällande lagen inarbeta de föreslagna nya eller ändrade bestämmelserna. Av denna anledning har kommittén ansett sig böra avge förslag till en ny lag om semester. De olika detaljbestämmelser, som bli erforderliga genom att semesterersättning föreslås skola gäldas me- delst anlitande av postgirorörelsen, ha icke synts böra införas i den nya lagen utan sammanförts i en särskild kungörelse. Ytterligare föreskrifter, vilka kunna vara påkallade för postgirorörelsens anlitande för här avsett ändamål, torde få utfärdas av generalpoststyrelsen. Det huvudsakliga inne- hållet i såväl den nya lagen som kungörelsen har erhållit sin belysning av den redogörelse som återfinnes i betänkandets tidigare avsnitt. I det följande lämnas de ytterligare uppgifter, som ansetts kunna vara erforderliga för ett ' klarläggande av innebörden av de särskilda bestämmelserna. Härvid har kom- ,mittén funnit lämpligt att även återge den rättspraxis på området, som allt- jämt kan äga intresse vid bestämmelsernas tolkning.

Lagen om semester.

Den nya lagen har i huvudsak samma uppställning som den gällande lagen. För att ge lagen större överskådlighet har kommittén dock funnit lämpligt att förse den med vissa underrubriker. Beträffande dessa må endast nämnas, att bestämmelserna angående semesterlön ;uppdelats under rubrikerna * »semesterlön vid ledighet från arbetet» och »semesterlön utan ledighet från arbetet». Under rubriken »särskilda bestämmelser rörande vissa arbets- tagare» upptagas de speciella föreskrifter som skola gälla för de okontrollerade arbetstagarna. Väl avse även dessa föreskrifter semesterlön utan ledighet från arbetet och skulle därför kunna upptagas under denna rubrik. Men då för de okontrollerade arbetstagarna gäller en speciell semesterreglering, har det ansetts vara motiverat att låta denna reglering framstå såsom ett sär- skilt avsnitt i lagen.

Lagens tillämpningsområde.

1 %.

Denna paragraf motsvarar 1 % i gällande lag. Bortsett från det under b) i paragrafens andra stycke föreslagna undantaget för kommunala arbetstagare _återge bestämmelserna med redaktionell jämkning paragrafens nuvarande jinnehåll. " I första stycket har fastslagits huvudregeln för lagens tillämpningsom- ':'råde eller att lagen äger tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild itjänst. Beträffande tolkningen av begreppet arbetstagare hänvisas till den

allmänna motiveringen (sid. 52—56). Vad särskilt angår skogsarbetare fram- går av vad där anförts, att enligt kommitténs mening körare, å vilken »ramJ avtalet» för skogsbruket i Norrland och Dalarna äger tillämpning eller som utför arbetet under liknande villkor, bör -— om han själv deltager i arbetet _ betraktas såsom arbetstagare och att i följd därav vederbörande virkes- ägare (skogsbolag etc) bör anses vara arbetsgivare i förhållande till såväl körarna som huggarna.

Beträffande omförmälda ramavtal må nämnas, att det har form av ett kollektiv- avtal med allmänna bestämmelser till lokala arbets- och löneavtal om skogsarbete m. 111. De allmänna bestämmelserna vilka äro tillämpliga å alla under avtalet lydande personer som sysselsättas med i avtalet avsett arbete —— innehålla bland annat, att för vinteravverkningsarbete upprättas kontrakt med respektive körare, att kontraktstagaren anskaffar erforderligt antal huggare och intager i förhållande till huggarna förmansställning i allt vad avser samarbetet mellan honom och huggarna, såvida arbetsgivaren ej föredrager att själv anskaffa huggare och utöva den tillsyn som åvilar köraren, samt att i förmansställningen därjämte ingår bland annat skyldigheten att i mån av fullgjort arbete verkställa utbetalning av lön till huggarna eller utfärda sådana anvisningar, att huggarlön kan utbetalas direkt till dessa. I de lokala avtalen upptagas föreskrifter om arbetstid ävensom detaljerade prisbestämmelser.

Andra stycket innehåller de undantag från huvudregeln vilka ansetts böra föreskrivas. Under a) har upptagits det gällande undantaget för sådana arbetstagare hos staten för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande semester. Att härutinnan göra någon ändring synes icke ha ifrågasatts. Enligt kom- mitténs mening bör ock bestämmelsen —— vars avfattning icke torde ha föran- lett någon tvekan —— bibehållas. Av den allmänna motiveringen (sid. 59) framgår, att församlingspräst i svenska statskyrkan torde falla under detta undantag. Till belysande av stadgandets innebörd i övrigt må hänvisas till Svea hovrätts dom den 28 december 1943 (nr 682), enligt vilken semester- lagen icke ansågs tillämplig å en extra läkare, som av fångvårdsstyrelsen för- ordnats att uppehålla tjänst såsom biträdande läkare vid ett centralfängelses sinnessjukavdelning. Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter ägde fång- vårdsstyrelsen att till årligt arvode åt dylik biträdande läkare disponera visst belopp med rätt för styrelsen att låta läkaren behålla arvodet under av sty— relsen beviljad tjänstefrihet om högst 24 dagar för helt kalenderår.

Av skäl, som utvecklats i den allmänna motiveringen (sid. 57—58), har kommittén ansett möjlighet böra tillskapas att från lagens tillämpning undan— taga. kommunala befattningshavare, Bestämmelsen härom har upptagits under b) i paragrafens andra stycke. Att i lagtexten avgränsa de i kommuns tjänst anställda arbetstagare, vilka skola få undantagas från lagens tillämpning, från andra kommunala arbetstagare har icke ansetts vara erforderligt. Med undan- taget avses nämligen allenast sådana befattningshavare, som äro upptagna i kommunal lönestat eller tjänsteförteckning eller ock eljest underkastade be- stämmelser i tjänstereglementen; och det förutsättes för Kungl. Maj:ts god- kännande av kommunala föreskrifter om semester att de med dem avsedda

befattningarna äro med erforderlig tydlighet avgränsade. Orden landsting och annan menighet ha medtagits, enär uttrycket kommun i allmänhet icke torde användas å sekundärkommuner av olika slag.

Beträffande det under d) upptagna undantaget för arbetstagare, som av- lönas uteslutande genom andel i vinst, må anmärkas, att detta undantag icke avser sådan arbetstagare som är avlönad med provision, beräknad på om- sättningen. Detta framgår ock av arbetsdomstolens dom nr 73/1941. Vid ett , företag — en båtmansstation — var båtmännens arbetslön bestämd sålunda, ' att båtmännen per vecka fingo såsom avlöning gemensamt uppbära viss . procent av den för veckan uppkomna bruttoinkomsten. Båtmännen svarade allenast i begränsad omfattning för de med rörelsen förenade utgifterna. , Arbetsdomstolen fann, att båtmännens avlöning måste anses i huvudsak vara grundad på omsättningen och icke utgöra andel i vinst. Semesterlagen an- sågs därför tillämplig å båtmännen.

Lagens tvingande verkan. 2 %.

Första stycket återger i oförändrat skick andra stycket av nuvarande 2 5. Av stadgandet följer, att avtal — såväl enskilt arbetsavtal som kollektiv— avtal — vilket innebär sämre semesterförmåner än lagens är i sådan del en nullitet, d. v. s. utan vidare ogiltigt. Avtalet betage-r alltså icke arbetstagaren rätten att utfå de förmåner lagen ger honom. Överenskommelser om bättre förmåner än lagens äro däremot giltiga. Innefattar ett avtal i vissa avseen- den bättre och i andra sämre förmåner än lagens, skola de bättre förmånerna gälla framför lagen men denna framför de sämre förmånerna. Till belysande av stadgandets innebörd må hänvisas till arbetsdomstolens domar nr 27/1940, 64/1940, 67/1940, 119/1940 och 7/1941.

Den i andra stycket upptagna bestämmelsen, vilken saknar motsvarig- het i gällande lag, sammanhänger med den av kommittén föreslagna anord- ningen för semesterersättnings gäldande. Rörande innebörden av bestäm- melsen torde i detta sammanhang få hänvisas till den allmänna motiveringen .(sid. 219) Och till vad nedan anföras under 20 %.

Semesterrättens uppkomst. 3 %.

, Första stycket innehåller det allmänna kravet på viss minimianställnings- V tid för rätt till semester, I andra stycket har upptagits det nuvarande stad- gandet i 3 5 andra stycket andra punkten, att överlåtelse av företag eller " fartyg icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester. Däremot ha de nuvarande bestämmelserna i 3 % om verkan av avbrott i anställningen samt om semester för arbete som utgör bisyssla borttagits. Angående borttagan- det av dessa bestämmelser hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 106 .och 112—115).

Av denna (sid. 99—106) framgår även innebörden av stadgandet i första

stycket. Gällande lag innehåller icke någon beteckning för den minimi- anställningstid, som utgör förutsättning för uppkomsten av semesterrätt. ? Uppenbarligen måste det — särskilt från praktisk synpunkt — vara en för— , del om ifrågavarande minimianställningstid får en särskild beteckning. Kom— mittén har såsom sådan föreslagit uttrycket karenstid. Härigenom undvikes att minimianställningstiden, såsom hittills i stor utsträckning skett, be- nämnes kvalifikationsperiod eller kvalifikationstid. Karenstiden har sin be— tydelse endast för bestämmande av semesterrätten som sådan men saknar betydelse vid beräknande av antalet semesterdagar. Med kvalifikationstid bör förstås den tid, under vilken arbetstagaren kvalificerar sig till semester för visst år.

Vad som gäller om den nuvarande karenstiden skall i fortsättningen gälla beträffande den av kommittén föreslagna förkortade karenstiden. Kravet på 30 dagars anställning avser således ett oavbrutet anställningsförhållande; för det fall, att en anställning upphört men arbetstagaren sedermera blivit åter— anställd, får mellantiden icke tillgodoräknas. Vardera anställningstiden skall med hänsyn till semesterrätten räknas för sig, och sammanläggning av olika perioder, mellan vilka avbrott föreligger, är icke tillåten. I kravet på en sam- manhängande anställning ligger ej, att arbetstagaren under anställningen kontinuerligt varit i arbete. Rörande de olika spörsmål, som härvid kunna uppkomma, hänvisas till den redogörelse för rättstillämpningen som lämnats vid behandlingen av spörsmålet om semesterrättens uppkomst (sid. 73—75).

Någon farhåga för att avbrottsregelns borttagande skulle kunna leda där- till, att arbetsgivaren avsiktligt åstadkommer avbrott i anställningen för att därigenom beröva arbetstagaren hans semesterrätt, torde icke behöva hysas. Skulle i något fall avbrott i anställningen vara förestavat av ett dylikt syfte, synas möjligheter föreligga att utan avbrottsregel komma till rätta med ett sådant förfarande.

Rörande frågan om anställningstidens beräkning märkas följande av arbets-» domstolen meddelade domar.

Den omständigheten, att en anläggningsarbetarc vid ett ackordsarbete arbetat. kortare tid per dag än den fastställda ordinarie arbetstiden, ansågs i domen nr 53/1940 icke böra medföra reduktion av anställningstidens längd.

Domen nr 20/1942 avsåg en arbetare, anställd hos en arbetsgivare (enskild person) som å skilda orter under olika firmanamn drev rörelse inom samma yrke. Fråga uppkom, huruvida arbetstagaren, vilken arbetat växelvis vid arbeten som bedrivits under de olika firmanamnen, för rätt till semester ägde tillgodo- räkna sig sammanhängande anställning såsom om han varit anställd hos en arbets- givare. Arbetsdomstolen fann med hänsyn till omständigheterna i det föreliggande fallet — därvid framhölls särskilt att under de båda firmorna bedrivits verk- samhet av samma slag, att firmornas verksamhet avsåge ett ganska begränsat » lokalt område samt att arbetsgivaren mot arbetarparten uppträtt å båda firmornas vägnar —— att enbart den omständigheten, att arbetet utförts vid företag, som arbetsgivaren bedrivit under olika firmor, icke kunde medföra att det i semester- hänseende vore uteslutet att betrakta arbetet såsom utfört på grund av ett fort- löpande anställningsförhållande.

Domen nr 21/1942 gällde en bussförare, vilken blivit anställd hos ett buss— , bolag A. men sedermera kört även för ett annat bussbolag B., som hade samma ' driftsledning som A. Arbetsdomstolen ansåg utrett, att föraren vid de tillfällen han kört B:s bussar gjort detta på order av A. Med hänsyn härtill måste för- hållandet oavsett hur bolagen inbördes betraktade detta —— rättsligen uppfattas på så sätt, att föraren vid körning av B:s bussar fullgjort en med hans anställning hos A. förenad tjänstgöring. A. ansågs därför pliktig att till föraren utge semester, beräknad på hans sammanlagda arbete för de båda bolagens räkning, medan där- emot B. befanns icke ha skyldighet att svara för semester åt föraren.

Innebörden av det från den gällande lagen överförda stadgandet i andra stycket av ifrågavarande paragraf, att överlåtelse av företag eller fartyg icke må inverka på arbetstagarens rätt till semester, är, att övertagaren har att även såvitt angår tiden före övertagandet tillgodoföra arbetstagaren an- ställningstid och arbete för kvalificering till semester samt att svara för den semesterrätt, som av arbetstagaren dessförinnan intjänats men som ej före övertagandet förfallit. Ansvarigheten för övertagaren avser dock icke annan semesterrätt än den lagstadgade. Har överlåtaren tillförsäkrat arbetstagaren bättre semesterförmåner än lagens, är övertagaren icke enbart genom över- låtelsen i förhållande till arbetstagaren pliktig svara för den semester som överskjuter lagens mått.

I fråga om uttrycket »överlåtelse av företag» må anföras, att sådan över— låtelse icke kan anses föreligga, därest ett företag träder i likvidation och ett nytt företag utan att övertaga själva rörelsen förvärvar i densamma in- gående tillgångar. Även om någon formell överlåtelse av äganderätten till ett företag ej kommit till stånd, bör stadgandet vidare kunna vinna tillämp- ning, därest växlingen av arbetsgivare sker i sådan form, att den lämnar möjlighet för den förutvarande och nye arbetsgivaren att ordna sitt mellan- havande, så att den senare får skyldighet att svara för semester som in- tjänats hos den förre. Uttrycket företag bör ej tolkas alltför snävt. Det be— höver ej vara fråga om en på. visst sätt avgränsad ekonomisk rörelse i dess helhet. I den mån visst rörelseobjekt kan överlåtas i huvudsakligen samma , former som beträffande rörelsen i dess helhet, bör en sådan överlåtelse falla under ifrågavarande stadgande.

I arbetsdomstolens dom nr36/1941 har domstolen uttalat följande:

»Meningen med ifrågavarande bestämmelse i semesterlagen torde vara, att arbetstagaren, när överlåtelse av företaget eller fartyget ägt rum men arbets— ' tagaren kvarstår på arbetsplatsen, skall äga av den nye arbetsgivaren utfå se; mester med tillgodoräknande av den anställningstid och den kvalifikationstid, som han haft hos båda arbetsgivarna. Den första frågan blir då, vad som avses med överlåtelse av 'företag'. Man torde icke ha skäl att tolka detta uttryck så snävt, att därunder skulle falla endast en på visst sätt organiserad ekonomisk rörelse i dess helhet. I den mån ett objekt för rörelsen kan överlåtas i huvudsak- ligen samma former, som gälla för överlåtelse av rörelsen i dess helhet, torde lag- stadgandet kunna bliva tillämpligt. Att lagen med 'företag' uttryckligen jämställt 'fartyg' får i överensstämmelse härmed uppfattas såsom exemplifiering på en regel och icke såsom ett undantag. Bland rörelseobjekt, vid vilkas överlåtelse lagstad-

gandet kan bliva tillämpligt, synes särskilt ett under arbete varande byggnadsverk kunna komma i betraktande.

Lagen utgår tydligen från att överlåtelsen sker direkt från någon, som varit arbetstagarens arbetsgivare, till annan, som omedelbart inträder i arbetsgivarens ställning, ävensom att överlåtelsen sker i sådana former, att den förutvarande och den blivande arbetsgivaren därvid kunna inbördes reglera, vilkendera av dem som i sista hand skall ekonomiskt svara för semestern i fråga. Enligt lagstadgan- dets grunder torde emellertid detta kunna bliva tillämpligt vid växling av arbets- givare, även om förhållandena något avvika från det av lagen behandlade typ- fallet.»

I målet var fråga om en bostadsförening, vilken såsom byggherre upp— dragit först åt ett bolag och därefter åt en person H. att såsom byggmästare på räkning utföra visst byggnadsarbete. Arbetsdomstolen fann att någon överlåtelse från bolaget till H. icke ägt rum och att med hänsyn till bolagets och H:s ställning någon överlåtelse över huvud icke kunnat ske. Vad som kännetecknade situationen vore enligt arbetsdomstolen, att föreningen var den egentliga företagaren, vilken skjutit först bolaget och sedermera H. framför sig såsom kontrahent, såvitt anginge bland annat rättsförhållandet till arbetarna.

Arbetsdomstolen uttalade vidare:

»Oavsett att en överlåtelse i teknisk mening var utesluten även från bolaget till föreningen, lider det intet tvivel, att arbetarna enligt grunderna för lag- stadgandet kunnat mot föreningen åberopa detta, om föreningen fortsatt bygget under sådana former, att föreningen själv framträtt såsom arbetsgivare. Men därav får anses följa att —— oaktat någon överlåtelse icke heller ägt rum från föreningen till H. _— lagstadgandet enligt grunderna för detsamma kan åberopas också mot H., som på föreningens uppdrag ställt sig såsom arbetsgivare i förhål— lande till arbetarna och haft möjlighet att vid uppgörelsen med föreningen åter- försäkra sig hos denna för vad han kunde komma att få utgiva i semesterlön.»

Ytterligare rättsavgöranden av arbetsdomstolen må anföras.

Enligt domen nr 6/1942 hade ett bolag, som tillverkade bilkol, över- lämnat skötseln av en sin krossningsanläggning till G. med rätt för denne till viss gottgörelse per hl. färdiga kol men med skyldighet att antaga och av- löna arbetare. Sedermera uppsade bolaget G. och började driva anläggningen i egen regi med samma arbetare som G. anställt. Tvist uppkom huruvida bolaget hade att svara för den semester, som intjänats av arbetarna under den föregående perioden, då arbetarna varit att anse såsom anställda hos G. Arbetsdomstolen fann att det ifrågavarande fallet icke var i någon mån likartat med det i domen nr 36/1941 anförda, ty när bolaget uppsade G., skedde icke någon överlåtelse av egendom, och ej heller i övrigt berördes mellan bolaget och G. någon ekonomisk uppgörelse, som lämnade möjlighet öppen för bolaget att uppställa ett förbehåll, att G. skulle i förhållande till bolaget svara för semesterlöner, som avsåge arbete, vilket utförts medan G. var arbetsgivare och som bolaget på grund av ifråga- varande lagstadgande nödgades utge. Arbetsdomstolen ansåg därför ifrågavarande stadgande icke tillämpligt.

Ej heller ansågs i domen nr 15/1943 lagstadgandet tillämpligt i fall, då först en och därefter en annan företagare drivit hotell- och restaurangrörelse i lokaler och med inventarier, som de var för sig hyrt av fastighetsägaren. Arbetsdom- stolen fann, att den andre företagaren visserligen av företrädaren inköpt vissa

varor men att denna transaktion icke innefattade ett övertagande av företrädarens rörelse.

Semesterns omfattning.

4 %.

Första stycket återger bestämmelserna i första stycket av 4 5 i den nuvarande lagen med den ändringen, att ordet kvalifikationstid utbytts mot kvalifikationsår. Begreppet kvalifikationstid i gällande lag har nämligen synts vara i viss mån oklart, då därmed torde kunna förstås såväl föregående kalenderår respektive däremot svarande tolvmånadersperiod som den sär- skilde arbetstagarens på året respektive perioden belöpande anställningstid.

Beträffande första stycket i övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 124—128).

Den gällande lagen upptager i 2 % första stycket ett stadgande om skydd för sådan sedvänja i fråga om semesterns längd, som är för arbetstagaren bättre än vad som följer av lagens bestämmelser. Såsom av den allmänna motiveringen (sid. 149) framgår har kommittén funnit, att detta stadgande bör erhålla en något annan innebörd än för närvarande och att stadgandet för att få den åsyftade innebörden bör intagas i samband med bestämmelserna angående semesterns omfattning. Det nya stadgandet, som bildar andra stycket i förevarande paragraf, innebär, att där på grund av sedvänja längre semester utgår än enligt första stycket, semesterni sin helhet skall äga samma karaktär som om den utgått direkt på grund av lagens bestämmelser, vilka då bli normgivande för hela den längre semestern. Givet är att arbets- tagare, som vill åberopa sedvänja, måste uppfylla de villkor som uppställts för sedvänjans tillämpning. Medan den vanliga semestern utgår med en dag för varje kalendermånad, under vilken arbetstagaren utfört arbete för arbets- givarens räkning, skall den på grund av sedvänja längre semestern utgå med 1/12 för varje sådan kalendermånad. Detta har ansetts böra komma till direkt uttryck i lagtexten. Likaså har ansetts böra utsägas, att därest vid en sådan beräkning av semesterns längd brutet tal uppkommer, avrundning skall ske uppåt. Arbetstagare, som på grund av sedvänja är berättigad till 25 dagars semester om året och som under senaste kvalifikationsår varit i arbetsgiva- rens tjänst i 9 månader, skall alltså vara berättigad till 19 dagars semester 9X25 ( 12

= 183/4)-

5 &.

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 5 andra stycket. I de gällande bestäm- melserna har _— frånsett redaktionell jämkning endast gjorts den änd- ringen, att till privilegierad frånvarotid hänförts även havandeskapstid. Privi- legieringen har dock begränsats till högst 12 veckor för varje havandeskap.

Till dag, å vilken arbete utförts, räknas jämväl dag, å vilken arbetstagaren allenast en kortare tid utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Även sådan

eljest arbetsfri dag, är vilken enbart övertidsarbete utförts, skall medräknas. Vid företag, där den normala arbetstiden för vecka är 48 timmar, fördelade på 6 dagar, förekommer stundom sådan oregelmässig förläggning av arbets- tiden, att den sammanföres till 5 dagar eller ock utsprides på 7 dagar utan att därigenom det ordinarie arbetstidsmåttet påverkas. I dylika fall bör man bortse från den speciella förläggningen av arbetstiden och räkna med 6 arbetsdagar i veckan. Annorlunda blir däremot förhållandet, då den ordinarie arbetstiden omfattar 56 timmar (7 skift) i veckan eller då arbeistiden för- kortats med en eller flera veckodagar. I sådana fall bör hänsyn tagas till det faktiska antalet arbetsdagar.

Därest en arbetstagare anställes för ett kortvarigt eller tillfäligt arbete och under arbetet drabbas av olycksfall med påföljd att han måste avhålla sig från arbete, får han ej tillgodoräkna sig bortovarotiden såsom arbetad tid i vidare mån än som följer av den tid anställningen skulle ha varat och arbets— tagaren av den ifrågakomne arbetsgivaren skulle ha beretts arbete. Vad nu anförts följer av stadgandet i paragrafens sista stycke (jfr arbetsdomstolens dom nr 65/1944).

Beträffande denna paragraf i övrigt hänvisas till den allmänna moti— veringen (sid. 147—148).

6 5.

Första stycket motsvarar 4 % tredje stycket gällande lag. De före- slagna ändringarna äro endast av redaktionell natur.

Andra och tredje styckena sakna motsvarigheti den nuvarande lagen. Bestäm- melserna i andra stycket avse arbetstagare— exempelvis djurskötare—för vilka arbetet normalt pågår även å söndagar. Genom stadgandetiförsta punk— ten tillförsäkras dessa arbetstagare lika många ledighetsdagar som andra arbetstagare. De bli dock liksom övriga arbetstagare icke berättigade till semesterlön för mer än 12 dagar. Några exempel må anföras till belysande av stadgandets innebörd. Börjar en arbetstagare, vilken har att utföra sitt arbete även å söndag och för vilken rätt till 12 dagars semester föreligger, semestern söndagen den 1 i en månad, äger han vänta med att inträda i arbetet till måndagen den 16. Söndagarna den 1 och den 8 infalla då under semestern och bli ledighetsdagar. Semesterdagar bli dagarna den 2—7 och den 9—14. Söndagen den 15, vilken infaller omedelbart efter semestern, blir ledighetsdag. Semesterlön skall emellertid utgå blott för de 12 semester- dagarna. Begynner semestern först måndagen den 2, må ledigheten likväl icke utsträckas längre än till och med söndagen den 15. Semesterdagar bli då, liksom i förra fallet, den 2—7 och den 9—14, varjämte söndagarna den 8 och den 15 bli ledighetsdagar.

Vissa arbetstagare, som normalt ha att utföra sitt arbete även å söndag, erhålla emellertid —— helt eller delvis — kompensation därför genom ledighet å vardag. Full kompensation genom fridag å veckodag torde arbetstagaren

erhålla vid s. k. hoppande skift. Av den nuvarande semesterlagens förarbeten framgår, att i dylikt fall sådan fridag skall, om den infaller under semester- ledigheten, i lagens mening anses såsom söndag, medan motsvarande söndag skall behandlas såsom arbetsdag. Denna utbytesregel lämpar sig emellertid mindre väl för de fall, då arbetstagaren endast delvis erhåller kompensation för den uteblivna söndagsledigheten. För att förläna allmängiltighet åt stadgandet i första punkten av andra stycket har kommittén därför tillagt ' den kompletterande bestämmelsen i andra punkten. Genom att arbetstagaren i fall, som här avses, får ledighet från arbetet å söndag, som infaller under eller omedelbart efter semestern, samt får i semestern inräkna därunder * infallande fridag, som ges till kompensation för arbete å söndag, tillförsäkras arbetstagaren lika många ledighetsdagar som arbetstagare i allmänhet. i I de fall, då semestern utgår med mindre antal dagar i följd än 6, skola —— , enligt paragrafens första stycke —he1gdagar icke inräknas i semestern. Härav följer att, om annat icke stadgas, arbetstagare, som har att utföra sitt arbete , jämväl å helgdag och som erhåller semester om högst 5 dagar i anslutning till helgdag, icke såsom andra arbetstagare vinner helgdagen såsom tillskott utöver » semesterledigheten. För att även i här avsedda fall vinna likställighet arbets- tagarna emellan har i tredje stycket föreskrivits, att vad i andra stycket , första punkten sägs med avseende å söndag, skall äga motsvarande tillämpning * å sådan helgdag som icke skall inräknas i semestern. Föreskriften må belysas * med följande exempel. Därest en djurskötares semester efter överenskommelse uppdelas sålunda, att exempelvis tre dagar förläggas till tiden måndag—onsdag i den vecka, under vilken Kristi himmelfärdsdag infaller, äger arbetstagaren , åtnjuta ledighet sistnämnda dag. Utgår semestern med 5 till ifrågavarande vecka förlagda dagar med början å måndagen, äger arbetstagaren åtnjuta ledig- het, förutom å semesterdagarna, å torsdagen (Kristi himmelfärdsdag) och å den söndag som följer omedelbart å. semestern. Om åter djurskötaren får minst 6 semesterdagar i följd under den vecka varom här är fråga, inräknas torsdagen i semestern. Är semestern 6 dagar med början å söndagen, behöver han icke påbörja arbetet förrän påföljande måndag, då de båda söndagarna äro ledighetsdagar.

7 5. Denna paragraf motsvarar med en mindre jämkning 5 % i gällande lag. , Med jämkningen har avsetts att tydligt utmärka att uttrycket »högst det antal dagar» åsyftar det antal, varmed semester i den" nya anställningen över huvud högst kan utgå.

Slutar arbetstagaren den nya anställningen innan han i denna åtnjutit semester respektive kvalificerat sig till semesterersättning för minst det antal dagar, som han ägt tillgodoräkna sig från den tidigare anställningen, bör han vara berättigad att för det resterande antalet dagar utfå semesterersättning, beräknad efter de grunder som gälla för sistnämnda anställning. *

8 %.

Denna paragraf motsvarar nuvarande 6 %. Beträffande änlringarna i första och andra styckena hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 162—163). Av uttrycket »semestertid utöver sex dagar» följer, att då arbetstagaren är berättigad till mer än 6 dagars semester, 6 av dessa dagar skola utgå i ett sammanhang.

Genom ändringen av tredje stycket har full kongruens vunnits mellan den tid, till vilken semestern icke utan arbetstagarens medgivande får för- läggas, och den frånvarotid, som enligt 5 % andra stycket b)—df och tredje stycket skall jämställas med arbetad tid.

9 %. Här ha upptagits bestämmelserna i nuvarande 7 %. Dessutom har till denna paragraf överförts vad i nuvarande 11 % stadgas om semesterledighet för arbetstagare å fartyg.

Semesterlön vid ledighet från arbetet. 10 &.

Beträffande första och andra styckena, som motsvara nuvarande andra stycket av 8 %, hänvisas till den allmänna. motiveringen (sid. 186, 190—— 193).

Tredje stycket återger oförändrat stadgandet i nuvarande fjärde styc- ket av 8 %.

Fjärde stycket innehåller i första punkten bestämmelser om den med- givna rätten till kollektiva överenskommelser om beräknandet av semester— lönen för annan arbetstagare än den som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet. Innebörden av dessa bestämmelser torde framgå av den allmänna motiveringen (sid. 187—189). Andra punkten berör tillämpligheten av dylikt kollektivavtal å arbetstagare, som är obunden av avtalet men sysselsättes i arbete för vilket det gäller. Endast sådan arbets- tagare, som är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, är bunden av ett kollektivavtal. Arbetsgivaren är dock enligt arbetsdomstolens praxis — se exempelvis domen nr 95/1932 —— i förhållande till den avtals— slutande arbetstagarorganisationen skyldig att, såvitt ej annat framgår av avtalet, tillämpa detsamma även med avseende å arbetstagare, som står utan- för nämnda organisation. För de fall, där arbetsgivaren således är skyldig att tillämpa kollektivavtal å utomstående arbetstagare, kunde det synas mindre följdriktigt att arbetsgivaren skulle få tillämpa avtalet å sådan arbetstagare först »efter överenskommelse». Emellertid måste ju i alla fall föreligga ett enskilt arbetsavtal. En annan sak är att, om någon annan överens- kommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren icke träffats, man kan antaga att dem emellan föreligger ett enskilt arbetsavtal av innebörd, att kollektivavtalets normer här då i fråga om semesterlönens beräkning ——

skola tillämpas. Motsvarande betraktelsesätt bör i regel kunna anläggas å de fall, då arbetsgivaren icke har skyldighet att tillämpa kollektivavtalet å. utomstående arbetstagare. Av det anförda torde framgå, att tillämpningen av stadgandet i förevarande punkt icke förutsätter en uttrycklig överenskom- melse med varje särskild, av kollektivavtalet obunden arbetstagare, att avta- lets regler för semesterlönens beräknande skola gälla.

11 %.

Denna paragraf återger med viss ändring bestämmelserna i tredje stycket av nuvarande 8 %. Ändringen innebär, att frågan om rätt till kostersättning för varje särskild semesterdag göres beroende av huruvida arbetstagaren den dagen intager måltiderna hos arbetsgivaren eller ej. Avstår arbetstagaren någon dag allenast från visst eller vissa mål, skall för den dagen ersättning icke utgå. Men kostersättning skall tillkomma arbetstagaren för andra semesterdagar, under vilka han icke till någon del erhåller förmånen , av fri kost. . ' Ändringen har föranletts därav, att det ansetts obilligt att arbetstagare, varom nu är fråga, skall gå förlustig all rätt till kostersättning endast därför att han någon dag under semestern får kost hos arbetsgivaren. Det synes icke skäligt, att en arbetstagare, som exempelvis i början av semestern stannar kvar på orten någon dag, ej skall — därest han sådan dag er- håller kost hos arbetsgivaren —— utfå kostersättning för semestern i övrigt. Däremot får stadgandet i 11 % icke ges sådan tolkning, att arbetstagaren

, skulle ha fritt val mellan kost och kostersättning för varje särskild semesterdag under hela semestern och därigenom tvinga arbetsgivaren, som kanske själv samtidigt lämnar orten, att vara beredd att tillhandahålla kost för varje dag, något som skulle kunna ställa sig ytterst olägligt för arbets- givaren. Därest arbetsgivaren under semestern icke anser sig kunna bereda , arbetstagaren kost, bör denne vara skyldig åtnöja sig med ersättning därför.

12 %. Första punkten återger i oförändrat skick nuvarande 13 %. Stadgandet i andra punkten har föranletts därav, att enligt förslaget även bisyssla kan

, medföra rätt till semester.

Semester-lön utan ledighet från arbetet.

13—15 åå.

Dessa paragrafer avse djurskötare och arbetstagare å fartyg. Genom stadgandet i 13 å, som motsvarar nuvarande 10 %, har arbetsgiva- rens hittillsvarande valfrihet mellan att ge djurskötare semester och enbart semesterlön begränsats till semestertid utöver 6 dagar. En djurskötare, som intjänat 6 dagars semester, äger alltså rätt utfå hela den intjänade semestern i form av ledighet. Har djurskötare intjänat mer än 6 dagars semester, äger

234 hani a11t fall utfå 6 dagar i form av ledighet. Av 8 % följer att semester upp i till 6 dagar skall vara sammanhängande, såvida ej annat överenskommits.

I 14 % har upptagits vad i nuvarande 11 % föreskrives om arbetsgivarens rätt att beträffande arbetstagare å fartyg utbyta semestern mot enbart semes- terlön. *

15 % saknar motsvarighet i gällande lag. Beträffande denna paragraf hänvisas till vad i den allmänna motiveringen anföres rörande frågan om semesterersättningens beräknande (sid. 215—217).

Det har icke ansetts erforderligt att i lagen utsätta någon tid, då arbets- givaren har att utbetala den semesterlön som avses i 13 och 14 åå. Utan sär- skild bestämmelse måste arbetsgivaren vara skyldig att utbetala sådan semes- terlön, om löpande år är kvalifikationsår, senast vid utgången av det året samt eljest senast ett år efter det kvalifikationsåret tilländalupit. Att föreskriva någon tidigare förfallodag låter sig icke göra, då det merendels i dessa fall ej tidigare är avgjort, huruvida semesterförmånen skall utgå enbart i form av semesterlön.

Särskilda bestämmelser rörande vissa arbetstagare.

16—18 55.

Dessa paragrafer avse de okontrollerade arbetstagarna. Beträffande 16 och 17 åå, som motsvara nuvarande 9 %, hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 205—208).

Begreppet »den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten» har belysts i arbetsdomstolens dom nr 56/1944.

Kommittén har ansett (sid. 209), att föreskrift bör meddelas om den tid, semesterlönen till okontrollerad arbetstagare senast skall utbetalas. Då det gällt att närmare utforma en dylik föreskrift, har kommittén funnit hänsyn böra tagas, å ena sidan till att arbetstagaren erhåller sin semesterlön så tidigt, att han kan utnyttja den för hållande av semester under den varma årstiden, samt å andra sidan till att arbetsgivaren erhåller nödigt rådrum till semesterlönens uträknande. Med beaktande härav har kommittén velat ge föreskriften det innehåll, att semesterlönen skall utbe- talas till arbetstagaren senast den 1 juli efter kvalifikationsårets utgång eller, därest. kvalifikationsåret utlöper efter den 1 maj, senast två månader efter dess utgång. Denna föreskrift har upptagits såsom ett andra stycke i 17 %.

Vidare har kommittén ansett (sid. 208—209) semesterlagen böra inrymma föreskrifter angående semesterrätt vid »blandat» arbete. Sådant arbete före- ligger, då arbetstagaren under en fortlöpande anställning utför såväl kontrol- lerat som okontrollerat arbete. Bestämmelserna härom ha erhållit sin plats i 18 %. Till klargörande av bestämmelsernas innebörd må anföras följande exempel. A. anställes den 1 januari 1946 och utför skogsarbete (okontrol- lerat arbete) till den 10 april. Under tiden den 11 april—15 augusti 1946 utför A. kontrollerat arbete och under tiden därefter och till årets slut okon-

, trollerat arbete. För det kontrollerade arbetet under tiden den 11 april—15 augusti har A. förvärvat rätt till 4 semesterdagar (april—juli). Vid avgörandet av frågan, huruvida semesterrätt uppkommit för det okontrollerade arbetet, får hänsyn icke tagas till det arbete, som utförts under tiden den 1—-—10 april, enär A. till följd av det kontrollerade arbetet under återstoden av april månad förvärvat rätt till en semesterdag, och denna rätt får anses hänföra sig till allt det arbete, som A. under månaden utfört för arbetsgivarens räk- ning. Däremot får vid avgörandet av nämnda fråga hänsyn tagas till det kontrollerade arbete A. utfört under tiden den 1—15 augusti, enär A. icke , för detta arbete förvärvat någon rätt till semester. Vid beräknandet av semes- lönen för det okontrollerade arbetet tages hänsyn till inkomsten under tiden den 1 januari—31 mars samt tiden den 1 augusti—31 december. A. har (alltså för arbetet under ifrågavarande år förvärvat rätt till dels 4 dagars semester och dels enbart semesterlön för 8 månader. Har en arbetstagare varit anställd under tiden den 15 januari—20 februari, därav till den 10 februari i okontrollerat arbete och under återstående tid i kontrollerat arbete, behandlas allt arbete såsom okontrollerat, och rätt till semesterersättning uppkommer, såframt hans sammanlagda arbetsinkomst för arbetet under hela anställningstiden uppgår till minst 16 gånger den genomsnittliga dagsin- komsten i det ifrågavarande okontrollerade arbetet.

Semesterersättning. 19 5.

Med semesterersättning förstås den kontanta gottgörelse, som vid anställ- nings upphörande tillkommer arbetstagaren såsom ersättning för intjänad men icke åtnjuten semester eller semesterlön. Enligt förslaget innefattar begreppet semesterersättning således ersättning icke endast för semester utan även för enbart semesterlön.

Såsom tidigare (sid. 190—191) anförts har kommittén föreslagit änd- rade bestämmelser för beräkning av lön under semester för sådana (arbetstagare, som äro avlönade annorledes än med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet. För ernående av överensstämmelse med de av kom- ' mittén därutinnan föreslagna bestämmelserna, skulle åt reglerna om semester- ersättning kunna ges det innehållet, att vid beräkning av det antal dagar, för vilka semesterersättning skall utgå, hänsyn endast skulle tagas till de kalender- .månader av löpande kalenderår, för vilka semesterrätt föreligger, men att vid beräkning av semesterersättningens belopp för dag hänsyn skulle tagas jämväl till övriga månader av löpande kalenderår, under vilka inkomst åtnjutits. Emel- ,lertid har kommittén funnit lämpligt att i detta sammanhang underkasta be- stämmelserna angående semesterersättning en redaktionell jämkning, så att de bättre än för närvarande täcka det med desamma avsedda ändamålet. Detta har i första stycket av förevarande paragraf skett på det sätt, att _— sedan föreskrivits att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån innan han kommit i åtnjutande av honom tillkommande semester

eller semesterlön, äger rätt till ersättning därför enligt de grunder som stadgas för beräkning av semesterlön — till denna föreskrift fngats en be- stämmelse, att arbetstagaren härvid tillika skall enligt enahanda grunder vara berättigad till ersättning för den semester eller semesterlön, som arbets- tagaren vid fortsatt anställning skulle ha ägt åtnjuta för den del av löpande kvalifikationsår, varunder anställningen varat.

Av hänvisningen i andra stycket till 15 % följer, att semesterersätt- ningen för dag skall anses utgöra, för arbetstagare med veckolön 1ls av den för vecka bestämda lönen och för arbetstagare med månadslön 1/2c av månads- lönen. Är lönen beräknad för år, torde semesterersättningen för iag få anses utgöra 1/300 av lönen. Vad här sagts skall, såsom framgår av den allmänna motiveringen (sid. 216), gälla även för det fall att arbetstagaren normalt utför sitt arbete å samtliga dagar i veckan respektive månaden liksom även för det fall att han normalt utför arbetet å mindre antal dagar än 6 i veckan respektive 25 i månaden.

Beträffande den i tredj e stycket upptagna avräkningsregeln hän- visas till den allmänna motiveringen (sid. 128—129). Givetvis finnes icke ut- rymme för avräkningsregelns tillämpning i sådana fall, där det mellan par- terna överenskommits, att semester, som arbetstagaren erhåller i förskott, icke skall få inverka på arbetstagarens semesterrätt enligt lagen. Regelns tillämp- ning torde icke kunna vålla några svårigheter i de fall, där semestern utgår med en dag per kalendermånad av kvalifikationstiden. I dylika fall får av- räkning ske mellan antalet intjänade och åtnjutna semesterdagar. På samma sätt kan även förfaras, då semestern på grund av sedvänja utgår med mer än en dag per kalendermånad. Detta kan belysas med följande exempel. En arbetstagare har varit anställd under tiden den 1 januari 1946—30 september 1947. Särskild överenskommelse om kvalifikationsår har ej träffats. På grund av sedvänja är arbetstagaren berättigad till 18 dagars semester. Han har er— hållit semester under 1946 med 6 dagar (i förskott) och under 1947 med 18 dagar. Uträkningen blir följande: 21 X 11/2, efter avrundning : 32; 32 — (6 + 18) = 8. Utgår i angivna fall den längre semestern icke på grund av sedvänja utan enligt avtal, och innebär avtalet icke rätt till semesterersättning för det antal dagar, varmed semestern överstiger den lagenliga, måste däremot uträk- ningen av semesterersättningen göras sålunda: 21 X 1 — (6 + 12) = 3. I detta fall skall alltså såväl beträffande antalet intjänade som beträffande antalet åtnjutna semesterdagar hänsyn blott tagas till vad som kan komma i fråga på grund av lagens bestämmelser.

Genom bestämmelsen i fjärde stycket har fastslagits, att där semester- ersättning utgår för exempelvis 8 dagar, kostersättning ej skall beräknas för längre tid än 8 dagar, (1. v. v. icke för ytterligare en dag, avseende den sön- dag, som skolat infalla under en semesterledighet av motsvarande omfattning (jfr sid. 217).

Sista stycket motsvarar nuvarande andra stycket av 12 %. Av bestäm— melsens formulering följer, att semesterersättning skall utgå, om arbets-

tagaren avlider först efter det anställningen upphört denna har då icke avbrutits genom dödsfallet. Arbetsgivaren har att i enlighet med kommitténs förslag om postgirorörelsens anlitande vid gäldande av semesterersättning insätta ersättningsbeloppet, och arbetstagarens dödsbo äger att därifrån ut- bekomma medlen. I 3 % av kungörelsen om anlitande av postgirorörelsen vid gäldande av semesterersättning har även föreskrivits, att där arbetstagare, som har medel innestående å semesterersättningskontot, avlider, äger döds- , boet få medlen till sig utbetalda. Motsvarande spörsmål torde icke kunna uppkomma då anställning upphör till följd av arbetstagarens pensione- [ ring. * 20 g. I denna paragraf, som saknar motsvarighet i den gällande lagen, före- 1 skrives i första stycket skyldighet för arbetsgivaren att anlita postgiro- * rörelsen vid gäldande av semesterersättning. Det har ansetts böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som kunna vara erfor- derliga om insättning å och utbetalning från postgirokontot. Kungl. Maj:t har sålunda bland annat att bestämma den tid, inom vilken semesterersätt— ningen skall av arbetsgivaren insättas å postgirot, samt den tid, då arbets- tagaren skall vara berättigad att få medlen till sig utbetalda. Bestämmelser härutinnan ha upptagits i kungörelsen om anlitande av postgirorörelsen vid gäldande av semesterersättning (3 & sista stycket).

I samband med bestämmandet av omförmälda tider torde Kungl. Maj:t jämväl ha att bestämma viss tid, inom vilken å postgirokontot insatta medel senast skola uttagas. I andra stycket av förevarande paragraf har före— skrivits, att där medel, som för arbetstagares räkning insatts å postgirokontot, ej uttagas inom därför av Kungl. Maj:t bestämd tid, arbetstagaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, i den mån Kungl. Maj:t ej annat föreskriver, mista sin rätt till medlen och att dessa i så fall skola tillfalla fonden för fri- luftslivets främjande.

Vad angår tredje stycket har kommittén (sid. 219) ansett, att skyldig- heten för arbetsgivaren att anlita postgirorörelsen vid gäldande av semester- ersättning ej borde göras ovillkorlig. Möjlighet bör nämligen finnas för viss yrkesgrupp att inom ramen för ett privat semesterkassesystem, i huvudsak anpassat efter lagens regler, ordna sättet för semesterersättnings gäldande. Förutsättning för en sådan anordnings godkännande skulle dock vara, att , Kungl. Maj:t funne densamma ändamålsenlig. I dylikt fall skulle Kungl. Maj:t för yrkesgruppens vidkommande äga meddela dispens från skyldigheten att anlita postgirorörelsen. I den mån annat ej följde av dylik dispens, skulle arbetsgivare ej äga utge semesterersättning i annan ordning än den i lagen föreskrivna. För arbetsgivare, som bryter häremot, har ej ansetts böra stadgas särskild påföljd. Av bestämmelserna i 22 % följer dock att sådan arbetsgivare kan bli ska deståndsskyldig.

21 %.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen (sid.

105).

Allmänna bestämmelser. 22 %

Denna paragraf återger med redaktionell ändring 14 å i den nuvarande lagen, * dit paragrafen efter VlSS jämkning överförts från lagen om kollekiivavtal. Den rent ekonomiska förlust, som tillskyndas arbetstagaren, då arbetsgivaren åsidosätter sina förpliktelser enligt semesterlagen, torde regelmässigt in- skränka sig till förlust av semesterlön eller semesterersättning; och fordran på dylik förmån är att anse såsom lönefordran —— ej skadeståndsfordran. Det skadestånd, som kan ifrågakomma, torde därför i regel ha karaktir av ideellt , skadestånd. Under sådana förhållanden synes det kunna sättas ifråga, huru— vida jämkningsgrunden »skadans storlek» har sin plats i semesterlagen. Emel— lertid torde det icke kunna anses helt uteslutet, att denna jämkningsgrund blir aktuell, och kommittén har därför icke ansett sig böra föreslå någon ändring på denna punkt.

Till belysande av paragrafens tillämpning i rättspraxis må hänvisas till arbetsdomstolens domar nr 15/1940, 95/1940, 106/1941 och 100/1942 ävensom till N. J. A. 1942 not. A242.

Den gällande lagen innehåller i 15 å en bestämmelse, att där skadestånds— skyldighet ålägges flera, den skall fördelas mellan dem efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last. Bestämmelsen -——- som återfinnes i 24 % lagen den 11 september 1936 om förenings- och förhand- lingsrätt —— har ett från kollektivavtalslagens motsvarande regel något av- vikande innehåll. Avvikelsen innebär, att domstolens skyldighet att för- dela skadeståndsansvaret efter vars och ens skuld icke, såsom enligt kollek- tivavtalslagen, hänför sig till skadeståndsfrågan i dess helhet utan till det rättsliga avgörande, som för varje gång äger rum. Det synes emellertid som om någon fördelningsregel i vare sig den ena eller andra utformningen icke är erforderlig i semesterlagen. Skadestånd enligt denna lag kan endast åläggas arbetsgivarparten. En situation, där fråga blir om fördelning av skadeståndsskyldigheten mellan flera arbetsgivare, torde knappast kunna in- träffa annat än då arbetsgivaren är ett enkelt bolag. Att för sådant fall göra något undantag från vad eljest gäller rörande bolagsmäns ansvar kan icke gärna ifrågakomma och torde väl näppeligen ha varit avsett. Fördelnings- regeln synes ej heller kunna motiveras av hänsyn till fördelningen av skadestånd mellan en enskild arbetsgivare och den organisation, varav han är medlem. För en arbetsgivares organisation kan skadeståndsskyldighet icke uppkomma på grund av ett mot semesterlagen stridande förfarande, med mindre semesterrätten samtidigt är kollektivavtalsmässigt reglerad. Är emellertid fråga om fördelning av skadestånd mellan en kollektivavtalsbun- den arbetsgivare och hans organisation, finnes kollektivavtalslagens fördel- ningsregel att tillgå. '

Med hänsyn till det sålunda anförda har kommittén ansett att någon före— skrift motsvarande nuvarande 15 % icke bör inflyta i den nya lagen.

239 23 g.

Paragrafen återger med Viss redaktionell jämkning nuvarande 16 så. Det må framhållas, att detta stadgande även har avseende å arbetsgivare, som i anled— ning av att arbetstagare under semestern utfört avlönat arbete inom sitt yrke vill föra talan om återfående av utbetald semesterlön.

24 %. I nuvarande 17 % första stycket stadgas, att mål, som avse tillämpning av * semesterlagen, upptagas och avgöras av allmän domstol, dock att mål beträf— , fande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal, skola an- ? hängiggöras vid arbetsdomstolen. Av detta stadgande följer att vid uppkommen tvist angående semester ar- ? betsdomstolen blir behörig domstol, så snart arbetstagarens enskilda arbets- avtal i något avseende är reglerat av kollektivavtal. För frågan om arbets- ' domstolens behörighet är det icke nödvändigt att kollektivavtalet innehåller någon reglering av semesterrätten. Även om avtalet icke berör semester- rätten blir enligt semesterlagen arbetsdomstolen rätt forum. Beträffande . frågan om arbetsdomstolens behörighet enligt reglerna i 11 % lagen om arbets— domstol torde få hänvisas till vad arbetsdomstolens ordförande härom uttalat i Svensk juristtidning 1942 sid. 454—458. Här må allenast anmärkas, att på grund av sistnämnda lag arbetsdomstolen är behörig domstol i semester- * tvister i den mån ett kollektivavtal reglerar det rättsförhållande varom tvisten rör sig, låt vara att regleringen endast har form av en hänvisning till semesterlagens bestämmelser. Första stycket av den nuvarande 17 % utsäger icke något om den tidpunkt, vid vilken en arbetstagares arbetsavtal skall vara reglerat av kollektivavtal , för att mål beträffande semesterlagens tillämpning å honom skall falla under arbetsdomstolens prövning. Här synas olika lösningar i och för sig möj- liga. En lösning vore att låta avgörandet bero på förhållandena under den tid, varunder arbetstagaren intjänat den semesterförmån till vilken anspråket hänför sig. En sådan lösning innebär bland annat, att därest arbetstagarens anställningsförhållande under en del av kvalifika- tionstiden varit reglerat av kollektivavtal och under en annan del av kvalifikationstiden uteslutande av enskilt arbetsavtal —- frågan om hans rätt till semester på grund av arbete under kvalifikationstiden skulle prövas av : olika domstolar. Andra lösningar vore att fästa avgörande vikt antingen vid ' den tidpunkt, då arbetstagarens anspråk på utfående av semesterförmånen tidigast kunde göras gällande eller ock vid tidpunkten för målets anhängig- görande.

Huru praxis ställer sig till detta spörsmål är i viss mån oklart. I detta sammanhang må emellertid märkas arbetsdomstolens dom nr 155/1941. Här var en arbetsgivare bunden av kollektivavtal till och med den 31 december 1940. En arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren under tiden den 8 januari 1940—18 februari 1941,