SOU 1967:61
Semesterspridning
1. Industrins semesterförläggning 1965
2. Kalkylmodell för bedömning av semesterspridningens lönsamhet ur före- tagsekonomisk synpunkt
47 48 49 49 50 50 51
52
52 53 55 56 62 63 67
70
96
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1964 tillkallade chefen för socialdepartementet den 2 februari 1965 f.d. justitierådet Bengt Hult, numera direktören Lars-Gunnar Albåge, ombudsmannen Nils Erics- son, direktören Halvar Sehlin och numera förhandlingschefen Ingvar Sere- gard såsom utredningsmän för utredning av frågan om spridning av semest- rarna över längre tidrymd. Hult utsågs därvid att vara utredningsmännens ordförande.
Vidare förordnades sistämnda dag dels numera hovrättsassessorn Anders Knutsson att såsom expert biträda utredningsmännen, dels hovrättsfiska- len Johan Lind till sekreterare åt utredningsmännen. Knutsson har deltagit i utredningsarbetet i samma omfattning som utredningsmännen.
Numera biträdande direktören Stig Nilsson samt numera professorn San- dor Asztély förordnades den 20 april 1965 respektive den 26 januari 1966 att såsom experter biträda utredningsmännen. De har därvid fullgjort vissa speciella uppgifter.
Utredningsmännen har antagit namnet kommittén för semesterspridning. Utredningsmännen får härmed vördsamt framlägga betänkande i frågan. Stockholm den 15.11.1967
Bengt Hult Lars-Gunnar Albåge Nils Ericsson
Halvar Sehlin Ingvar Seregard
/Anders Knutsson
Johan Lind
'. I-ll
III:-'.!"? | .':.._| 515331. JTI' :- .F'.' ,,,-f..- %. _.__'__'__-
_ |..'. ' .
" .. m.m WT?-i
puma-mum: ", .' Iji'fg'. "' __
.-. |. | |
' . ...i...- u ( "' . ' "i _ _ ' _ "'In-F- '.Bg _ki *, ,'äih'u'n ' . .t: :|. . ,_ - '.' dr.. '
men" .::—3: J:» 11" "a.... ' . ngEWEM,pr-H . 'i'—MHN m::urm..rm juam'mqg'r . Manama,» tim 91 tfn": ”'#'”ij mmj'ujjjrau 55.1 anp”? %. _ ww. Wittma— "
ng WTMMQ. jugge i:;imaulhi'mmmnråk ..?; ur.... anlägga.” _ väl .
qui. Wii |__Quai:u:. "PW :!m: 59. ...i-,...” 'It)”: 1:.'.el...jm_...v,mia ”33113me % 'IWMÅFR' Minumwu [grid jlqami) i;: ”'.'! ”limma-'s. Inc..;dåvffik mmm..» map: gr.; &?!"er :- taggar”: itu . 'n'm: npnetplnriiwm-nmv...r' ' _'_
158. W3M11.lm_nu.£_(.tul,f.1u'M.. "i; hur.:jugni'f. m'mgu. ;? juni..."... 1. i ., 152.564;
.| |.) ,. .
V"”WÄ'U 'I" #34? :r:__q1'h11.1-pg|idq:_z 'qL:mun..»lufh'mm Urval 1: ”qg; .”)?
man. L'_'l.U-.'_1q]i'l1 sån.;rwuu; ' (_lt1:_ "- je ' [HUMM— pi__!|,u;|.'..>'_:'_th1|_&1. "jmf 'L_i-.l._. _uq. - i _ _. ,'. | ” 7 . | mamma?. , ' . - . .". ' .' _ ' ".,: _'.5'.'F .. r; '
W!” 9161. 139115 .f'yqu.nu| [!:]; nnapäaqaruu nu Ilan: nucquhrifålhannqt; [Figg- (inå' -mm Kustpiysfwtmgli .:]. r.:sqtguufr: w. harm: g..-: in &;er ii.!" utan”? m=. _q?!” ggn? www.. 51..1.m21.pp_u hu]: mums! Int.. mil—nyår. :|.| :..U wider... lambå” . ==: _ "låt;; Humala mastodont" TVn -—(3|3?1_j|. n a' grann.; "län”.”? ..... '"'*1")..m'l fu...: hfl-Fm: _ %:
rutiga" igt. .nu'uut'unm '="'"; ..; qui,— WPT-#*"! ].,._» i”! r.e;"r1e.,:_'_,..| 3,. J? mag-w; 311.131'_'.iq'"må'14a'jv'nv.r.:pi'fu'qnajw :,:-ij mannar.-f- 33ng funds—* . '-'- rn ' ' ""...
.';l . " : ." ' _ -
___] _l _ ' l ; _. | _ _ _ I
33?de game.-:=. 'n. ',: .*__'y..._l_'..'=r.. S_m. v.t.,» true,..gnm.m:zul».
Jill
KAPITEL 1
Utredningsuppdraget och dess bakgrund
Utredningsdirektiven m. m.
Genom beslut den 30 december 1964 be- myndigade Kungl. Maj :t chefen för so— cialdepartementet att tillkalla högst fem utredningsmän för att utreda frågan om spridning av semestrarna över längre tidrymd. Departementschefen yttrade därvid till statsrådsprotokollet:
Enligt lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester äger arbetsgivaren bestämma när semestern skall utgå, men semestern bör .så- vitt möjligt förläggas till sommaren, om arbetstagaren inte begär .annat. Semestern skall enligt huvudregeln utgå i ett samman- hang, om inte överenskommelse om annan ordning träffas med arbetstagaren.
De allra flesta företag inom industrin, särskilt företag med många anställda, har sedan åtskilliga är funnit mest förenligt med sina intressen och även med önske- målen hos många anställda att avbryta driften under en tidrymd på sommaren motsvarande den lagstadgade semestern, varunder alla eller det stora flertalet an- ställda samtidigt får 'ut sin .semesterledig- het. Den period av sommaren, som dessa företag brukar utnyttja för semesterstäng- n'ing, är kort. Den har under treveckors- semesterns tid normalt omfattat blott fyra —fem veckor med tyngdpunkten förlagd till de tre sista veckorna i juli.
Inom många företag behöver driften på- gå under hela året eller i varje fall under hela den vanliga :semestertiden, dvs. som- maren. Detta är det normala exempelvis inom pappersindustrin och den kemiska in— dustrin, inom lantbruket och handeln. På grundval av överenskommelser brukar i så— dana branscher de enskilda arbetstagarnas semestrar delas upp och spridas ut över en längre period än själva högsommaren.
Omkring tre fjärdedelar av landets alla industrianställda torde emellertid ha se-
mester samtidigt under juLi månad varje år. Flertalet övriga arbetstagare har också sin semester förlagd till sommaren. Även om den period varunder deras semestrar uttages är något längre, förekommer också här en koncentration till juli månad.
Sedan åtskilliga år har i skilda samman- hang framhållits, att den nu rådande kon- centrationen av semestrarna till ett fåtal högsommarveck-or innebär åtskilliga olägen- heter främst för semesterfirarna själva. Man har påpekat, att med nuvarande ord- ning turist- och transportapparaten behö— ver dimensioneras för en resandeström, som förekommer blott under en liten del av året. De semestrande nödgas i allmänhet själva bära kostnaderna för de anläggning- ar och den transportapparat, som krävs till följd av den ojämna belastningen. Den kortvarigt våldsamt stegrade efterfrågan kan för övrigt inte alltid tillgodoses, bl. a. därför att man inom de berörda bran-scher- na måste ta hänsyn till att den egna per- sonalen i stor utsträckning också vill ta ut sin semester under högsäsongen. Högre se- mesterkostnader, praktiska olägenheter, trängsel och irritation bland semesterti— rarna är ofta omvittnade följder av att så många semestrar samtidigt.
Möjligheterna att åstadkomma en stör- re spridning av semestrarna har diskute— rats ganska länge. Tidigare försök att på- verka utvecklingen i denna riktning har inte varit särskilt framgångsrika. 'Svårig— heterna sammanhänger främst med att fö- retag inom en och samma produktionskedja eller inom ett och ;samma geografiska om- råde .av skilda anledningar inte ansetts lämpligen böra stänga »för semester vid olika tider. Det kan emellertid antagas, att även förhållandevis oansenliga förskjut- ningar i tiden av semestrarna med en viss utjämning av toppfrekvensen skulle kun- na .leda till betydande fördelar, vilka i kostnads- och triv-selhänseende skulle kom- ma de semestrande till godo och även gagna
samhället. Hithörande problem är värda .— en förnyad granskning. Mycket skulle vara vunnet om den tidrymd, till vilken hu- vuddelen av semestrarna förlägges, kunde utsträckas exempelvis från fem till åtta veckor. Inom en sådan ram påverkas se- mestermöjligheterna inte heller av skolor— nas sommarferier. Man kan exempelvis tänka sig tre större semesterperioder — en från mitten av juni till mitten av juli, en omfattande juli och en från mitten av juli till mitten av augusti.
Riksdagen har (rskr. 1964:10) givit Kungl. Maj:t till känna vad statsutskottet anfört (SU 10) i fråga om semestertidcns säsongmässiga disponering m. m. I motio- ner hade framställts yrkande om att 1962 års fritidsutredniing måtte erhålla upp- drag att genom samråd och överläggningar med vissa intressentgruppcr söka klarläg- ga prognoserna i fråga om särskilt semes- tertidens säsongmässiga disponering och de praktiska möjligheterna för en ökad sä— songspridning. S*pörsmålet syntes utskottet vara av den betydelse att det tarvade en när— mare undersökning. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra huruvida detta »borde ske genom 1962 års fritidsutredning eller i annan ordning.
Jag vill föreslå, att frågan om spridning av semestrarna göres till föremål för sär- skild utredning med uppgift att framlägga förslag till praktiska lösningar, varvid sär- skilt en ViSS förskjutning i tiden för se— mester—stängning mellan skilda räjonger bör övervägas. De förslag och synpunkter, som i olika sammanhang framförts på frå- gan "under senare är, bör samman-ställas och bearbetas. Intresse bör särskilt ägnas de försök att lösa hithörande problem, som i början av 1950-talet gjordes av Svenska arbetsgivareföreningen efter överläggning- ar med Landsorganisationen. Utredningen bör samråda med 1962 års frit-idsutredning och med skolarbetstidsutredningen. Genom överläggningar med olika intresseorganisa- tioner och andra av frågan berörda bör ut— redningen inhämta önskemål ooh synpunk- ter angående semesterns spridning. Utred— ningen bör med utgångspunkt från semes- terlagens regler om fyra veckors samman- hängande semester utarbeta rekommenda- tioner beträffande semestrarnas förlägg- ning. Det får därefter ankomma på arbets— marknadens parter att på lämpligt sätt söka åstadkomma en önskvärd spridning av semestrarna.
Utredningsarhetet inriktades till en början på en undersökning av den fak- tiska semesterförläggningen under 1965. Undersökningen verkställdes av Svens- ka arbetsgivareföreningens statistiska byrå under ledning av vår expert bi- trädande direktören Stig Nilsson. By- råns rapport till oss över undersök- ningen har fogats vid betänkandet som bilaga 1.
Professorn vid Handelshögskolan i Göteborg Sandor Asztély har i egenskap av vår expert gjort en undersökning av de företagsekonomiska förutsättningar— na för genomförande av spridning av semestrarna internt inom ett företag. Utlåtandet över undersökningen bifogas betänkandet som bilaga 2.
Vi har under utredningsarbetet haft samråd med 1962 års fritidsutredning och med skolarbetstidsutredningen. Vi- dare har överläggningar ägt rum med företrädare för väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, Sveri- ges meteorologiska och hydrologiska in- stitut, statens järnvägar, postverket, Järnbruksförbundet, Pappersmasseför- bundet, Svenska byggnadsindustriför- bundet, Sveriges verkstadsförening, Svenska arbetsgivareföreningens all- männa grupp, Handelns arbetsgivareor- ganisation, Svenska pappersindustriar- betareförbundet, Svenska byggnadsarbe- tareförbundet, Svenska metallindustri- arbetareförbundet, Svenska fabriksar- betareförbundet, Handelsanställdas för- bund, Kooperativa förbundet, Eskilstu- na fabriksförening, Svenska turisthotel- lens riksförbund och Folkrörelsernas rese— och semesterorganisation RESO. Vid överläggningarna med arbetsmark- nadsorganisationer har organisationer som företräder arbetsgivare och arbets- tagare inom samma avtalsområde delta— git samtidigt. Vi har besökt Oxelösunds järnverk, ASEA, AB Svenska Metallver- ken, AB Bolinder-Munktell, Korsnäs-
Marma AB, Pripp—Bryggerierna AB, AB Götaverken, AB Volvo, Borås Wäfveri AB, Telefon AB L. M. Ericsson och Alfa- Laval AB och där haft överläggningar med representanter för företagen och de anställda.
Vi har efter remiss avgivit utlåtan- den över 1962 års fritidsutrednings be- tänkanden »Friluftslivet i Sverige» del I—III (SOU 1964:47, 1965:19 och 1966: 33) , skolarbetstidsutredningens betänkande »Skolans arbetstider» (SOU 1967: 14) och ett inom Nordiska rådet väckt förslag om skapande av en nordisk semesterstad i u—land.
Regler om semesterns längd och förläggning
Lagstadgad rätt till semester infördes i vårt land genom lagen om semester den 17 juni 1938, vilken trädde i kraft den 1 juli samma år. Genom denna lag tillförsäkrades i princip alla arbetsta- gare rätt till två veckors samman- hängande semester varje år. Även en- ligt lagen den 29 juni 1945 om semes- ter, som fr. o. m. den 1 januari 1946 er- satte 1938 års lag, omfattade den årliga semestern två veckor. Genom en lag- ändring 1946 förlängdes dock semester- tiden till tre veckor för vissa katego- rier arbetstagare, nämligen dels dem som inte hade fyllt 18 år och dels vissa gruvarbetare, nattarbetare och mörk- rumsarbetare. Samtidigt infördes regler om sex veckors semester för arbetstaga- re med radiologiskt arbete.
Genom lag den 25 maj 1951 förläng- des den lagstadgade semestern till tre veckor för alla av semesterlagen om- fattade arbetstagare. I samband därmed fick arbetsgivaren rätt att dela upp se- mestern i två delar, varav den ena skul- le omfatta minst två veckor. Denna re— gel upphävdes genom lag den 1 juni 1956, i vilken det föreskrevs, att de tre
veckorna skulle utgå i ett sammanhang, om inte parterna kom överens om an- nan ordning. I sådana fall då arbets- tagaren hade rätt till längre semester än tre veckor fick dock arbetsgivaren för— lägga den överskjutande perioden till annan tid än semestern i övrigt.
Den 17 maj 1963 infördes den nu gäl- lande lagen om semester. Genom denna lag har den årliga semestern utsträckts till fyra veckor. Enligt lagen skall se- mester utgå med två dagar för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren utfört arbe- te för arbetsgivarens räkning i minst 15 dagar. Kvalifikationsår är som re- gel året före det år under vilket se- mestern utgår. För månad då arbets— tagaren utfört arbete minst 8 och högst 14 dagar beräknas en dags semester. Ar- betsgivaren får bestämma när semes- tern skall utgå. Om inte arbetstagaren begär annat, bör dock semestern såvitt möjligt förläggas till sommartid. Semes- tern skall utgå i ett sammanhang, så- vida inte överenskommelse om annan ordning träffats mellan parterna. Om semestertiden överstiger 24 dagar kan dock semestern delas upp i två perio- der, av vilka den ena skall omfatta minst 24 dagar. Arbetsgivaren skall nu- derrätta arbetstagaren om tidpunkten för semestern i god tid, om möjligt en månad och minst 14 dagar i förväg.
Bestämmelser om semester finns i många kollektivavtal. Bortsett från av- talen för statliga och kommunala tjäns- temän innebär dessa bestämmelser i re— gel inte att de anställda tillförsäkras längre semester än lagen föreskriver. Däremot förekommer ofta regler om uppdelning av semestern och om semes- terns förläggning.
Som nyss nämnts skall enligt lagen semestern utgå i ett sammanhang, så— vida ej annat överenskommes. Åtskilli- ga kollektivavtal innehåller stadganden
som lämnar de enskilda parterna frihet att träffa sådana överenskommelser, men det är också vanligt att deras av- talsfrihet inskränks på visst sätt. Så- lunda stadgas i många avtal, att 18 da- gar av semestern alltid skall utgå i ett sammanhang, medan överenskommelse får träffas om att förlägga återstående del till annan tid. De flesta avtal för tjänstemän och arbetsledare inom indu- strin innehåller sådana bestämmelser, och detsamma gäller avtal för arbetare inom exempelvis textil—, konfektions-, skinn- och skoindustrierna. I kollektiv- avtalet för bryggeriarbetare föreskrivs uttryckligen, att semestern skall upp- delas i två perioder, den ena — i regel 18 dagar —— förlagd till sommaren och den andra till annan årstid. Flera kol— lektivavtal för arbetare är så formule- rade, att de i princip ger arbetsgivaren rätt att efter eget bestämmande förläg- ga den fjärde semesterveckan till annan tid än semestern i övrigt. Sådana avtal förekommer bl.a. inom gruvindustrin, byggnadsämnesindustrin och livsme- delsindustrin.
Kollektivavtalen innehåller ofta be- stämmelser om till vilken tid semestern eller dess huvuddel skall eller bör för- läggas. I enstaka kollektivavtal är den- na tid inskränkt till månaderna juni—— augusti, men i allmänhet ingår också maj och september.
Semesterspridningsfrågans tidigare behandling
Förarbetena till 1938 och 1945 års semesterlagar
Redan i samband med förarbetena till 1938 års semesterlag berördes frågan om spridning av semestrarna'Chefen för statens järnvägars resebyrå föreslog i en promemoria, som gavs in till so- cialdepartementet, att bestämmelser härom skulle införas i lagen ( prop. 1938: 286 s. 174 ). Förslaget innebar, att en
plan skulle göras upp företagen emel- lan, så att semestrarna fördelades lika över sommarmånaderna. Som motive- ring för förslaget hänvisades till den stora belastningen på trafikföretag, ho- tell och pensionat under denna del av året.
Departementschefen anförde i propo- sitionen (s. 176), att det visserligen inte torde vara möjligt att i en lag om se- mester meddela bestämmelser om skyl- dighet för arbetsgivarna att komma överens sinsemellan om viss fördelning av semestertiden men att det otvivel- aktigt skulle vara till praktiskt gagn, om åtminstone de större företagen vid- tog åtgärder till förekommande av att semestrarna för deras anställda i allt— för stor utsträckning koncentrerades till viss tidpunkt.
Sedan 1938 års semesterlag hade trätt i kraft togs frågan om semestrarnas spridning upp på nytt i en skrivelse hösten 1938 av järnvägsstyrelsen och en därvid fogad promemoria av chefen för statens järnvägars resebyrå. Styrelsen framhöll, att lagen otvivelaktigt skulle medföra väsentlig ökning av antalet re— sande och att det därför var nödvän— digt att semestertrafiken blev föremål för viss reglering. Enligt styrelsens me— ning var det önskvärt, att semesterre— sorna fördelades över så lång tid av året som möjligt. Chefen för resebyrån påpekade, att arbetsmarknadens orga- nisationer var överens om att en se- mesterplan måste upprättas. Han hem- ställde, att Kungl. Maj:t tog initiativ härtill genom att tillsätta en delegation eller kommitté med representanter för arbetsgivare och arbetstagare samt för trafikföretag och hotell.
Järnvägsstyrelsens skrivelse överläm- nades till den kommitté, som tillsatts 1942 för översyn av semesterlagen. I sitt betänkande anförde kommittén (SOU 1944:59 s. 165), att syftet med styrelsens framställning ej kunde till-
godoses ]agstiftningsvägen. Spörsmål av detta slag borde behandlas av järnvägs— styrelsen i samråd med organisationer- na på arbetsmarknaden.
Semesterplan inom verkstadsindustrin
Sveriges verkstadsförening och Svens- ka metallindustriarbetareförbundet höll 1946 överläggningar om förläggningen av semestrarna. Verkstadsföreningen förklarade sig därvid vara villig att medverka till att semestern 1946 spreds över en längre tidsperiod. I detta syfte delades landet i fem distrikt. I fyra av dessa skulle —— enligt anmodan från verkstadsföreningen till dess medlem- mar — semestern börja resp. den 1 juli, den 15 juli, den 29 juli och den 12 augusti, under det att företagen inom det femte och nordligaste distriktet fick förlägga semestern vid valfri tidpunkt. Avvikelser kunde emellertid göras, om det var nödvändigt med hänsyn till 10- kala förhållanden. Företag som tidigare inte haft driftsstopp för semester utan tillämpat intern semesterspridning kun- de fortsätta med det. Man kunde vidare behöva ta hänsyn till att medlemmar av samma familj som arbetade inom olika industrier borde få samtidig se- mester.
En liknande semesterplan beslöts även 1947 efter överläggningar mellan de båda organisationerna. 1948 medde- lade dock verkstadsföreningen, att den inte vidare kunde rekommendera sina medlemmar att sprida semestrarna. Det hade då visat sig, att 1946 och 1947 års semesterplaner inte lett till tillfredsstäl- lande resultat.
Svenska arbetsgivareföreningens semesterplan
Svenska arbetsgivareföreningen utarbe— tade 1949 efter samråd med Landsorga-
nisationen en plan för semestrarnas för- läggning under åren 1950—53. Planen avsåg arbetsställen med minst 100 ar- betstagare där semesterstängning till- lämpades. Den omfattade hela Götaland och Svealand samt Gästrikland. Dessa delar av landet uppdelades i 87 distrikt, vilka sammanfördes i fyra huvudgrup- per. Härvid försökte man se till, att var och en av de olika huvudgrupperna kom att innehålla orter från olika delar av landet och att grupperna blev ungefär likvärdiga med avseende på antalet ar- betstagare. Med början vid midsommar delades sommaren in i fyra tvåveckors- perioder, och varje huvudgrupp anvisa- des en sådan period för utläggningen av sina semestrar. Grupperna tilldela— des olika semesterperioder för vart och ett av de fyra år som planen omfatta- de. Det totala antalet arbetare som be- rördes av planen uppskattades till unge- fär 265000. Planen tillhandahölls före- tagen utan någon särskild rekommen— dation från arbetsgivareföreningens sida.
För att undersöka i vilken utsträck- ning den tillhandahållna semesterpla— nen hade följts gjorde arbetsgivareför- eningen efter sommaren 1950 en rund- fråga till alla de företag som omfatta— des av planen. Frågan besvarades av 75 % av företagen, representerande cir- ka 209000 arbetare. Av dessa företag hade 47 %, motsvarande 46 % av arbe- tarna, följt planen. De företag som hade tilldelats någon av de båda mellersta semesterperioderna hade följt planen bättre än övriga företag. Av de företag som hade tilldelats den sista perioden (7—19 augusti) hade bara 3 %, repre- senterande 1 % av arbetarna, följt pla- nen. Då det gällde den första semes- terperioden (midsommarveckan och första veckan i juli) hade planen följts av 41 % av företagen. Dessa företag var huvudsakligen lokaliserade till landets
sydligare delar, medan de företag inom denna grupp som var belägna längre norrut bara undantagsvis hade följt planen. De företag som inte hade följt planen hade i allmänhet förlagt se— mestrarna kring mitten av juli.
Som skäl för att de avvikit från pla- nen åberopade ungefär hälften av före- tagen önskemål från de anställdas sida. övriga företag hänvisade till omstän- digheter av teknisk art (varmt arbete, 'ärmekänslig produktion, svårigheter med elkraftförsörjningen, reparations- och ombyggnadsarbeten) eller ekono- misk art (orderanhopning, tillverk- ningssäsong o. d.).
I rundfrågan begärdes vidare besked om företagets egen, arbetarnas och tjänstemännens inställning till planen. Företagens egen inställning var över- vägande positiv, men bland de anställ- da dominerade en passiv attityd. Arbe- tarna var i ganska stor utsträckning di- rekt negativt inställda.
Sedan hela den fyraårsperiod som se- mesterplanen omfattade hade gått till ända, gjordes en ny rundfråga till samt- liga berörda företag. Av denna fram- gick att planen hade följts i mindre ut- sträckning för vart och ett av de fyra åren. Av de 478 företag som besvara- de rundfrågan hade 197 följt planen 1950 men bara 126 1953. Som skäl för att planen inte hade följts åberopades framför allt hänsyn till andra företag på orten och till leverantörer och kun- der samt säsongmässig tillverkning. 40 % av företagen ansåg att en ny plan borde upprättas, medan 60 % intog motsatt ståndpunkt.
Föreningen beslöt sedermera att inte förnya semesterspridningsplanen. För- eningen rekommenderade emellertid fö- retagen att försöka inom begränsade geografiska områden ordna efter förhål- landena lämpad förläggning av semest- rarna.
Förarbetena till 1951 års lagstiftning
Förslag om införande av tre veckors semester lades fram 1950 i ett betän- kande av arbetstidsutredningen (SOU 19:30:32). I detta betänkande diskute- rades också de olägenheter som kon- centrationen av semestrarna till en kort period under sommaren innebar. Ut- redningen redogjorde för arbetsgivare- föreningens semesterplan och överväg- de, om denna plan borde utvidgas ge- nom inrättande av ett särskilt semes— terråd. Ett sådant organ fanns i Norge. Det var sammansatt av företrädare för staten och olika organisationer och hade till uppgift att genom propaganda och på annat sätt verka för spridning av semestrarna över så lång tid som möjligt. Arbetstidsutredningen anförde i betänkandet bland annat följande (5. 80 ff).
Införes i vårt land allmän tre veckors semester blir det av stor betydelse att se- mestrarnas samordning ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Det är t. ex. nödvändigt, att inom sådana näringsområden, där ge- mensamhetssemester förekommer, undvika att ett flertal mera betydande företag på en gång nedlägga verksamheten. För att få till stånd en något ökad spridning av se- mestrarna böra semesterplaner utarbetats, så att fördelningen av semestertiderna blir så rättvis som möjligt. En grupp arbets- tagare, som ett år fått en mycket förmånlig semestertid, bör ett följande är få semestern på en icke fullt så uppskattad tid. Detta synes utredningen nödvändigt, om vi icke skola riskera att 3—veckorssemestern blir en besvikelse.
Vid bedömandet av förevarande fråga bör ihågkommas, att det här icke enbart gäller intressen, som beröra arbetsgivare och arbetstagare. Skall en verklig plane- ring komma till stånd, måste även sådana intressen beaktas som kommunikationsvä- sendets, hotell— och restaurangnäringens m. fl. Vidare måste hänsyn tagas till skol— barnens sommarresor och till förläggningen av husmoderssemestrarna. Här öppna sig problem av betydande räckvidd. Utan tvivel tala många skäl för att tillskapa ett sär—
skilt organ, ett semesterråd, där samtliga berörda intressen bli företrädda. Detta or- gan skulle sedan söka att genom överens- kommelser få till stånd lämpliga semester- planer, som i stora drag skulle ange den lämpligaste semesterfördelningen. Semes- terrådet skulle endast ha rådgivande be- fogenheter.
Utredningen har icke ansett motiv före- ligga att i detalj ange, hur ett dylikt organ skulle vara sammansatt och arbeta. Den vill i det följande endast allmänt skissera tvenne vägar på vilka man skulle kunna gå fram.
En tänkbar lösning är att göra organet rent statligt. Då man av många skäl icke bör göra det till ett självständigt organ, dvs. tillskapa ett nytt ämbetsverk, upfp- ställer sig frågan till vilket av de förefint- liga verken, man lämpligen borde knyta rådet. Man torde här ha att välja mel- lan arbetsmarknadsstyrelsen och arbetar- skyddsstyrelsen. Då semesterlagen är en typisk skyddslag, framstår det såsom na- turligast att välja det senare verket. Till ar— betarskyddsstyrelsen skulle kunna knytas en delegation, i vilken de berörda parterna voro representerade. I delegationen skulle finnas företrädare för svenska arbetsgi- vareföreningen och vissa andra av de stör- re utanför svenska arbets-givareföreningen stående arbetsgivarorganisationerna. Vida- re borde företrädare finnas för landsorga- nisationen, tjänstemännens centralorgani- sation, järnvägsstyrelsen och socialstyrel- sen. Som ordförande skulle arbetarskydds- styrelsens chef fungera. För arbetet inom delegationen borde verkets befattningsha— vare taga—s i anspråk. Eventuellt fin-ge man överväga att något förstärka verkets per- sonal.
En annan lösning är att låta de intresse- rade parterna själva bilda ett organ med de arbetsuppgifter som ovan skisserats. Det skulle arbeta fullt självständigt och självt anställa erforderlig personal. Kostnaderna finge bestridas genom anslag från staten och genom bidrag från de i organet före- trädda organisationerna.
För att utröna på vad sätt man såg på de här förevarande problemen har utred- ningen haft en överläggning med företrä- dare för arbetsgivareföreningen, land-sorga- nisationen, tjänstemännens centralorgani- sation och hotell- och restaurangnäringen. Samtliga de företrädda parterna voro eniga om, att behov icke förelåg av ett organ för handläggande av här berörda frågor. Man
erkände visserligen, att det vid en 3-vec- korssemester bleve nödvändigt att ägna större uppmärksamhet åt de frågor, som sammanhänga med semestrarnas fördel- ning. Detta vore emellertid ett spörsmål, som de berörda parterna själva kunde lösa på förhandlingsvägen.
Utredningen vill framhålla, att samhäl- let självt har vissa intressen att tillvarataga och att dessa icke torde bli företrädda vid dylika mera informella överläggningar. Ut- redningen ifrågasätter även, om det icke föreligger större förutsättningar för att upp- nå verkliga resultat, om ett organ inrättas för diskussion av de förevarande frågorna. Skäl tala emellertid emot att inrätta ett semesterråd, innan erfarenhet vunnits om verkningarna av den förlängda semestern. En bidragande orsak till att inta en av— vaktande hållning är att något intresse för saken icke för närvarande synes föreligga 1105 de organisationer, som skulle erhålla ett mycket avgörande inflytande i det ifrå- gasatta organet.
Utredningen har därför icke ansett sig böra föreslå inrättandet av ett särskilt se- mesterråd.
Då utredningen intagit denna ståndpunkt, har detta skett från den förutsättningen, att de berörda parterna själva komma att göra en insats för att på ett för samhället god- tagbart sätt lösa de problem, ,som samman- hänga med semesterfördelningen. Utred- ningen förutsätter, att om de farhågor som utredningen uttalat skulle visa sig bli be— sannade, initiativ kommer att tagas för att i någon form få till stånd en rationell lös- ning av de förevarande problemen.
I yttrande över arbetstidsutredning— ens betänkande beklagade RESO ( prop. 1951:72 s. 71 ), att utredningen inte ha- de funnit anledning att föreslå inrät- tande av ett semesterråd. Andra remiss- instanser förklarade sig emellertid anse utredningens bedömning riktig. Social- styrelsen och Svenska turistföreningen förordade propaganda och fortsatt sam— verkan mellan arbetsmarknadens par- ter, reseföretag och turistorganisationer i syfte att komma till rätta med de pro- blem som koncentrationen av semest- rarna till högsommaren innebar.
Departementschefen delade utred- ningens mening att något särskilt se-
mesterråd inte borde inrättas. Han hop- pades att man skulle kunna lösa pro- blemen genom samarbete mellan berör- da parter. Först om detta inte lycka- des borde mera vittgående åtgärder övervägas (s. 78). Liknande synpunkter anfördes av vederbörande riksdagsut- skott (LZU 1951: 28 s. 22).
Förarbetena till 1963 års lag
I 1960 års semesterkommittés betän- kande (SOU 1962:44) berördes ånyo problemet om semestrarnas spridning (s. 168 f). Kommittén hänvisade till vad arbetstidsutredningen hade anfört och påpekade, att spörsmålet inte syntes ha kommit nämnvärt närmare en lämplig lösning. Enligt kommitténs mening bor- de hithörande frågor bli föremål för undersökningar och försök till lösning- ar av arbetsmarknadens parter.
Frågans behandling efter genomförandet av 1963 års semesterlag
Förlängningen av den lagstadgade se- mestern till fyra veckor har gett se- mesterspridningsproblemen förnyad ak- tualitet. I oktober 1963 framlade Stu— dieförbundet näringsliv och samhälle en av en särskild arbetsgrupp utarbetad rapport (Industrin och semestrarna. Stockholm 1963, stenc.). I rapporten re- dovisades resultatet av en rundfråga till ett antal företag, vilken gav vid handen att det övervägande flertalet tillämpa- de ett system med gemensam semester i samband med driftsstopp. Arbetsgruppen konstaterade, att sys- temet med semesterstopp i allmänhet motsvarade arbetstagarnas önskemål, vilka hade fått stöd i lagstiftningen, och att företagen på grund av de goda kon- junkturer som hade rätt under 1950- talet inte hade stimulerats till motstånd mot dessa önskemål. Härtill kom att många företag själva hade bedömt sys—
temet som lämpligt med hänsyn till tek- niska förhållanden och säsongvariatio- ner i tillverkningen. Andra företag hade snarast betraktat den tillämpade ord- ningen som ett nödvändigt ont med hän- syn till svårigheterna att skaffa ersätt- ningsarbetskraft under sommaren. Man hade också funnit det dyrbart och ad- ministrativt komplicerat att bygga upp ett avbytarsystem under semesterpe- rioden. På vissa håll hade befarats att byte av befattningshavare skulle störa arbetsrytmen och produktflödet. Här- vid hänvisades till att utbyte av med- lemmar i arbetsgrupper och lag sänkte den gemensamma prestationen med på— följd att dels produktionsapparaten ut- nyttjades sämre och dels ackordsarbe- tarnas förtjänst minskades, vilket ska- pade irritation. Arbetsgruppen förklara- de sig ha frapperats av hur litet arbete företagen hade lagt ned på att försöka mäta den ekonomiska effekten av pro- duktionsbortfallet vid semesterstopp. 'I stor utsträckning torde företagen ha följt branschens lösning utan att närma- re undersöka, om detta varit ekonomiskt riktigt eller ej.
I de fall då företag hade valt ett annat system för semesterförläggningen berodde detta genomgående på den sär- skilda verksamhetens krav. Det var frå- ga om företag vilkas produktion, såsom inom de s.k. processindustrierna, inte tillät produktionsavbrott eller vilkas verksamhet av hänsyn till kunderna måste hållas i gång kontinuerligt, t. ex. kraftalstrande företag och transportfö- retag. I somliga företag var kapitalise- ringsgraden så hög att det var ekono- miskt nödvändigt att driva verksamhe— ten med en hög grad av kontinuitet, och vid vissa företag inom livsmedels- branschen kunde driften inte avbrytas under sommaren av hänsyn till pro- duktionens samband med växtlighetssä— songer.
Arbetsgruppen framhöll för egen del, att många av de företag, som dittills hade tillämpat gemensamt semester- stopp, ur företagsekonomisk synvinkel hade anledning att ompröva sin semes- terpolitik. Den tekniska utvecklingen hade lett till en allt högre grad av ka- pitalisering i produktionsapparaten, och det var angeläget att utnyttja detta ka- pital rationellt. Det syntes arbetsgrup- pen viktigt att företagen grundade sina beslut rörande semesterförläggningen på riktiga ekonomiska överväganden. För reparationsarbeten kunde det ofta vara tillräckligt med ett kortare drifts- stopp än fyra veckor. Ett så långt driftsstopp kunde medföra betydande distributions- och lagertekniska pro- blem och även omöjliggöra effektivt ut- nyttjande av tillgängliga elkraftsresur- ser och transportmedel. Semesterersät- tarproblemet borde kunna delvis be- mästras genom att man i högre grad anlitade skolungdom och pensionärer som semestervikarier. Även de anställda borde vara intresserade av att semest- rarna spreds, vilket skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av fritiden. Från medicinsk synpunkt skulle en uppdel- ning av semestern med en del därav förlagd till vinterhalvåret närmast vara en fördel.
I oktober 1963 anordnade Svenska turistföreningen en konferens om sam- hället och fritiden, varvid bland annat industrins semesterspridningsproblem behandlades. Föreningen överlämnade sedermera det tryckta referatet från konferensen (Turismen och samhället. Stockholm 1963) till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning av frågan om bättre spridning av medborgarnas se- mestrar under året. Föreningen hade funnit detta problem alltför komplice- rat för att kunna utredas genom för- eningens försorg. Det rymde en rad del- frågor, som måste lösas i samråd mel-
lan bland andra arbetsmarknadens par- ter, skolmyndigheterna, turistorganisa- tionerna, trafikföretagen och företräda- re för olika typer av turistanläggningar.
Turistföreningens framställning re- mitterades till bland andra järnvägssty- relsen, skolöverstyrelsen, kommerskol- legium, statens avtalsnämnd, de tre kommunförbunden, arbetsmarknadens organisationer, Sveriges industriför- bund, Sveriges hantverks- och industri- organisation, Sveriges köpmannaför- bund, Kooperativa förbundet och ett an- tal organisationer som företrädde olika sidor av turistnäringen. Förslaget om utredning av semesterspridningsproble- met avstyrktes inte i något yttrande. Flerstädes framhölls, att ökad spridning av semestrarna skulle medföra bättre utnyttjande av transportapparaten och de fasta frilufts- och semesteranlägg- ningarna samt att detta skulle lända även de semestrande själva till fördel. Emel- lertid påpekades också att problemet var svårlöst, och på många håll, bl. a. i yttrandena från Svenska arbetsgivare- föreningen och statens avtalsnämnd, ut- talades tveksamhet beträffande möjlig- heterna att åstadkomma någon påtaglig förbättring. Även arbetstagarorganisa- tionerna visade tämligen ringa intresse för saken och framhöll, att spörsmålet i första hand borde behandlas vid över- läggningar mellan arbetsmarknadens parter. Turistnäringens organisationer var genomgående mycket positivt in- ställda till den föreslagna utredningen.
Semesterspridningsproblemet var fö- remål för viss uppmärksamhet vid 1964L års riksdag. I ett par motioner (I: 543 och II: 665) påpekades, att en starkare spridning av semestrarna skulle med— föra stora fördelar från olika synpunk- ter men att det var förenat med vissa praktiska svårigheter att genomföra en sådan ordning. Frågan var enligt mo- tionärernas mening närmast ett pro-
blem för arbetsmarknadens organisatio- ner. Arbetsmarknadsparternas inställ- ning var emellertid av betydelse för vil- ka åtgärder på området som borde vidtas från samhällets sida. Motionärerna an- såg därför att man borde försöka ska- pa klarhet om vilken ståndpunkt man intog i saken på arbetsmarknaden. Riks-
dagen uttalade sig med anledning av motionerna för att en undersökning rö- rande prognoserna i fråga om särskilt semestertidens säsongmässiga dispone- ring och de praktiska möjligheterna för en ökad säsongspridning borde komma till stånd (SU 10 s. 29 f, rskr. 10).
KAPITEL 2
Semesterspridningsfrågan i andra länder
Frågan om spridning av semestrarna har ägnats uppmärksamhet i flera and- ra länder. Trots att förhållandena utom- lands många gånger skiljer sig ganska avsevärt från situationen i Sverige har vi ansett det vara av intresse att lämna en redogörelse för hur frågan behand- lats i en del västeuropeiska länder. Av särskilt intresse är då givetvis vad som skett i våra nordiska grannländer.
Den redogörelse som lämnas i det följande bygger på material som ställts till vårt förfogande främst av social- attachéerna i London och Bryssel men även av Svenska arbetsgivareförening- en. I fråga om förhållandena i Danmark och Norge har vi fått upplysningar från vederbörande ministerium i resp. land.
Storbritannien
1960 genomfördes en statistisk under- sökning rörande semestrarnas förlägg— ning vid brittiska industriföretag med minst 100 anställda. För flertalet ar- betstagare var semesterns längd två vec- kor.
Vid undersökningen konstaterades, att närmare 3/4 av företagen tillämpa— de ett system med gemensam semester för arbetarpersonalen i samband med driftsstopp. För tjänstemannapersona- len tillämpade 1/3 av företagen ett så- dant system. Betydande olikheter kun- de iakttas mellan olika branscher. Inom
livsmedels-, dryckesvaru- och tobaks- industrin utgjorde andelen företag med semesterstängning bara 20 %, inom den kemiska industrin 35 % samt inom den grafiska industrin och varvsindustrin 50 %. Inom metallindustrin i övrigt till- lämpade ungefär 85 % av företagen se- mesterstängning och inom textil-, kon- fektions- och skoindustrin mer än 95 %.
Semesterstängningsperioderna var starkt koncentrerade till slutet av juli och början av augusti. Näst sista veckan i juli ingick i semesterstängningsperio- den för knappt 20 % av företagen, sista veckan i juli för ungefär 60 %, första veckan i augusti för drygt 60 % och andra veckan i augusti för drygt 25 %. Bara 3 % av företagen förlade någon del av stängningsperioden till juni och mindre än 1 % till september.
Mer än 90 % av de företag som stäng— de för semester i juli eller augusti för— klarade, att det skulle vara svårt att förlägga semesterstängningsperioden till annan tid. Som skäl härför hänvisades framför allt till lokal sedvänja och hän- syn till skolferierna. Företag som an- litade kvinnlig arbetskraft i stor ut- sträckning angav ofta som en särskild svårighet att gifta kvinnor gjorde an— språk på att få semester samtidigt med sina män.
I juli 1963 publicerades en officiell rapport, Staggered Holidays (Her Ma- jesty's Stationery Office), där proble-
met med koncentrationen av semestrar- na diskuterades från olika synpunkter. I rapporten påpekas de nackdelar som denna koncentration innebär dels för hotell, restauranger och transportföre- tag och dels för den semesterlediga all- mänheten i form av bl. a. trängsel, tra- fiksvårigheter och höga priser. Häref- ter diskuteras olika möjligheter att åstadkomma bättre spridning av se- mestrarna. Bl.a. framhålls som önsk- värt att företagen i större utsträckning sprider sina semestrar både internt och sinsemellan. Vidare behandlas tänkbara åtgärder på skolans och turistnäringens områden. Rapporten är endast avsedd som grundval för kommentarer och de- batt, och det framhålls uttryckligen att flertalet av de åtgärder som kan komma i fråga huvudsakligen ligger utom ra- men för regeringens verksamhet.
Frankrike
Semestern skall enligt lag förläggas un- der tiden 1 maj—31 oktober, om inte den anställde har gått med på att ta semester under annan tid. Flertalet fö- retag tillämpar driftsstopp under semes- tern. Driftsstoppet förläggs vanligtvis under tiden 15 juli—31 augusti. Detta har ansetts medföra vissa ekonomiska nackdelar för arbetsgivarna samt olä- genheter för de anställda genom träng- sel på semesteranläggningar m.m. 1949 rekommenderade arbetsministern före— tagscheferna att övergå till intern se- mesterspridning. Denna rekommenda- tion förnyades varje år, men man har senare även förordat extern semester- spridning under tiden 1 maj—1 okto- ber, eftersom intern spridning inte all- tid är möjlig.
Det främsta hindret för spridning av semestrarna har ansetts vara, att skolor och universitet har sommarlov under
tiden 15 juli—15 september. Familjer- na vill nämligen ta semester just un- der sommarlovet. Sedan ett par år tillbaka har semesterspridningsfrågan handlagts av Comité National pour 1”Aménagement des temps de travai] et des temps de loisir, vilken är direkt underställd konseljpresidenten. Kom- mittén har vidtagit följande åtgärder. Skol- och universitetsloven har spritts genom att landet indelats i en nord- lig och en sydlig sektor med skilda tider för loven. Propaganda har förts för att förmå arbetsgivarna inom en viss given region att sinsemellan spri- da tiderna för semestrarna. Man har även sökt förmå innehavare av turist- anläggningar att lämna rabatter under tid utanför perioden 15 juli—1 okto- ber. Man har funnit, att arbetstagarna endast så småningom kan förmås att ändra sina semestervanor, och då ford- ras ingående informationer till allmän- heten.
De franska myndigheterna anser, att semesterspridningsfrågan inte kan lö- sas genom dekret. I stället måste man få arbetsgivarna att frivilligt gå med på extern semesterspridning på det re- gionala planet. Arbetsministern har den 30 juni 1964 utfärdat ett cirkulär, i vil- ket han anmodar les Inspecteurs Di- visionnaires du Travail et de l'Emploi m.fl., att på olika sätt, främst genom övertalning, söka förmå arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att verka för semesterspridning. Det framhålls också, att man kan tänka sig delning av semestern inom de avtalsområden, där de anställda tillförsäkrats fyra vec- kors semester. En del av semestern skulle då kunna förläggas till vinter- halvåret. Slutligen kan tilläggas, att man i mars 1963 genom myndighets försorg utgivit en broschyr med propaganda för semesterspridning och förslag till hur sådan skall kunna komma till stånd.
Förslagen går ut på 1) delning av se- mestern; 2) ökad intern semestersprid- ning; 3) ökad extern semesterspridning regionvis; 4) spridning av skolloven re- gionvis; 5) propagandakampanj och andra åtgärder för att utsträcka sä- songen vid semesterorterna.
Västtyskland
Enligt Bundesurlaubsgesetz har arbets— tagarna rätt till semester under minst 15—18 arbetsdagar. Arbetsgivaren får bestämma förläggningen av semestern men kan i princip inte besluta, att se- mestern skall delas. Arbetsgivaren är skyldig att ta viss hänsyn till arbetsta- garnas önskemål om förläggningen av semestern. Om det vid företaget finns ett företagsråd — Betriebsrat — har detta enligt Betriebsverfassungsgesetz medbestämmanderätt i fråga om upp- görande av semesterplaner.
Augusti är den mest eftertraktade se— mestermånaden. Därnäst kommer juli och september. De som har längre se- mester än genomsnittet vill ofta ta ut en del av semestern vid jul och nyår. Enligt vissa beräkningar får ungefär en tredjedel av arbetstagarna på den pri— vata arbetsmarknaden semester i den formen, att arbetsgivaren tillämpar se— mesterstängning under en tid av 2—3 veckor på sommaren i samband med skolornas sommarlov. Denna form av semesterförläggning synes ha blivit van- ligare under senare år. Mest förekom- mer den inom mindre och medelstora företag. På arbetsgivarhåll tycks man anse, att vissa ekonomiska, personella och tekniska skäl talar för semes- terstängning. Produktionen påverkas ogynnsamt av att en stor del av de an- ställda är borta under kanske en så lång tid som fyra till fem månader. Vid den hittills rådande fulla syssel-
sättningen kan man inte få tag i re- servarbetskraft. Specialister kan över- huvudtaget inte ersättas, och vana ar- betslag bör inte brytas sönder. De an— ställda vill också ha semester på som- maren under skollovet. Ofta blir före—. tagen bundna till en viss tid för sin semesterförläggning på grund av bind- ningar till kunder och leverantörer. Små företag måste av hänsyn till önskemål från de anställda lägga ut semestern vid samma tid som storföretag i orten; an— nars kan inte familjemedlemmarna få semester samtidigt. Säsongmässiga skäl anses spela mindre roll för semesterför- läggningen. På arbetsgivarhåll tycks man mena, att semesterstängning med koncentration av semestrarna till tiden för skolornas sommarlov har fördelar från både företagens och de anställdas synpunkt.
Kommunikationsväsendet samt hotell- och pensionatsnäringen önskar få stör- re spridning av semestern. Under 1965 gjorde mer än 40 % av befolkningen en semesterresa. Genom koncentrationen av semestrarna till sommarlovet uppstår trängsel och otrevnad. Man anser det dock utsiktslöst att kunna lägga indu- strisemestern på annan tid än skolor— nas sommarlov. Man har därför inrik- tat sig på att söka sprida dessa. Såvitt känt har myndigheterna inte på annat sätt sökt verka för semesterspridning.
Nederländerna
Sedan ett femtontal år tillbaka har en kommitté med representanter för tu- ristnäringen och arbetsmarknadens or- ganisationer försökt få till stånd regio- nal spridning av semestrarna genom re- kommendationer till skolor, kommuner och företag. Ansträngningarna har inte lett till några betydelsefulla resultat, främst på grund av skolornas motstånd.
På uppmaning av regeringen yttrade sig det ekonomiska och sociala rådet i semesterspridningsfrågan i juli 1964. Rådet rekommenderade följande åtgär- der: 1) propaganda inriktad på att för- må personer som inte har barn i skol- åldern att förlägga sin ledighet utan- för den mest utnyttjade tiden; 2) sam- råd inom industrin för att undvika att de viktigaste industrigrenarnas semes— terstopp sammanfaller; 3) förskjutning av skollov och industrisemestrar mot början av juli för att undvika kollision med turistströmmen från utlandet, vil- ken framför allt sätter in mot slutet av månaden.
Regeringen, som fann rådets rekom- mendationer lämpliga, beslöt i decem- ber 1964 att dels anslå medel till årliga kampanjer, riktade till dem som hade möjlighet att ta semester utanför den mest utnyttjade tiden, under mottot »Tag semester i juni», dels uttala sig till förmån för en förskjutning av skol- lovens början i riktning mot den 1 juli, dels uppdra åt ett särskilt organ att ver- ka för spridning av industrisemestrar- na och samordna erforderliga åtgärder. Man har sedermera lyckats upprätta en godtagbar plan för regional spridning av de viktigaste industriernas semestrar över tre fjortondagarsperioder med bör- jan omkring den 1 juli. Däremot har det hittills inte varit möjligt att i till— fredsställande utsträckning förmå sko- lorna att anpassa sina lovtider efter en motsvarande plan. Med anledning här- av har arbets- och undervisningsmi- nistrarna tillkallat en särskild kommitté med uppgift att överväga hur en bättre samordning mellan industrisemestrar och skollov skall kunna genomföras.
Norge
Genom kunglig resolution den 20 mars 1939 tillsattes Statens ferieråd med upp-
gift att genom rådgivning verka för ett bättre utnyttjande av semestern. Rådet bestod av företrädare för staten, arbets- marknads-, turist- och reseorganisatio- ner. Under andra världskriget kom rå- dets verksamhet att lamslås, men den 27 februari 1948 tillsattes ett nytt ferie— råd. Rådet skulle verka för att folket fick bättre möjligheter att utnyttja sina semestrar, och bland dess första upp- gifter skulle vara att söka åstadkomma bättre spridning av semestern. Det an- sågs nämligen, att det var ogynnsamt för produktionen att semestrarna kon- centrerades till en kort period på som- maren. Dessutom skulle en semester- spridning medföra, att kommunikatio- ner och inkvarteringsanläggningar kun- de utnyttjas mer rationellt.
Rådet inledde 1948 sin verksamhet med att sammanträda med ett antal ar- betsmarknadsorganisationer. Dessa var eniga om att semestern borde spridas över flera sommarmånader. Rådet re— kommenderade då berörda organisatio- ner att verka för det. Rådet sökte på olika sätt informera allmänheten om vilka nackdelar som följde av semes- terkoncentrationen. Man försökte även utverka rabatter på transportmedel och turistanläggningar för dem som tog se- mester utanför högsäsongen. Man åstad- kom också, att extra skollov skulle ges åt barn, vilkas föräldrar tog semester på annan tid än under det vanliga skol- lovet. Alla dessa ansträngningar gav dock små resultat.
Då förordnandena för rådets ledamö- ter löpte ut 1958 ansåg vederbörande departement, att rådet de sista åren haft så få ärenden att behandla, att det var mest praktiskt att låta styrelsen för det s.k. Feriefondet överta arbetet med att sprida semestrarna. Feriefondet har emellertid ansett, att det inte är någon mening med att fortsätta med ett ar- bete som gett så dåligt resultat.
Danmark
I maj 1948 tillsatte arbetsministeriet ett »ferieudvalg» med uppgift att råda ministeriet i frågor rörande den s.k. feriefonden. Udvalget ålades också att ha uppmärksamheten riktad på möjlig— heterna att få bättre spridning av se- mestrarna.
Enligt gällande semesterlag kan ud- valget kräva av en arbetsgivare, som vill tillämpa semesterstängning, att han skall ansluta sig till en av udvalget fast- ställd semesterplan. Innan planen be- stäms, skall udvalget samråda med ar- betsmarknadsorganisationer.
Spörsmålet om semesterspridning togs upp strax efter det att udvalget hade tillsatts. I diskussionen pekades på följande orsaker till att semestrarna koncentrerats.
1. Skolornas sommarlov var förlagt till högsäsongen.
2. De flesta ansåg, att juli på grund av det varma vädret var den bästa se- mestermånaden.
3. De företag som stängde för semes- ter ville följa majoritetens önskemål, vil- ket ledde till att semestern förlades till juli. Udvalget sökte genom propagandaåt- gärder få folk att ta semester på annan tid. Man framhöll därvid, att vädret kunde vara bra från semestersynpunkt även vid annan tid än i juli samt att det fanns möjligheter att få förmånliga- re priser och slippa trängsel, om semes- tern togs vid annan tidpunkt. 1952 lyc- kades udvalget utverka en rabatt vid de danska statsjärnvägarna på semesterbil- jetter för tiden 1 maj—15 juni och 20 augusti—30 september. I februari 1955 meddelade emellertid statsjärnvägarna, att rabatten skulle upphöra. Under sina överläggningar med ar- betsmarknadsorganisationerna hade ud- valget fått klart för sig, att utformning-
en av skolornas sommarlov försvårade försöken att sprida semestrarna. Udval- get tog därför kontakt med undervis- ningsministeriet för att söka utverka en förlängning av sommarlovet. 1954 med- delade detta ministerium, att man kun— de överväga att förlänga sommarlovet till 8 veckor för vissa skolformer men inte för andra. Udvalget fann då, att man på detta område inte kunde uppnå några mer betydelsefulla resultat.
De förhandlingar udvalget hade fört med Dansk arbejdsgiverforening och Landsorganisationen De samvirkende fagforbund ledde till att dessa 1948 träf- fade en överenskommelse om semester— spridning. Enligt denna överenskom- melse, som hade karaktären av rekom- mendation till medlemmarna, skulle se- mestrarna spridas över en period på åtta veckor med början första månda- gen efter 15 juni. Det förutsattes även, att ytterligare spridning skulle ske un- der tiden 2 maj—30 september. Där se- mesterstängning tillämpades, skulle fö- retagen ingå i en särskild cirkulations- plan, som skulle göras upp av en kom- mitté gemensam för de båda organisa- tionerna. Vederbörande ministerium be- gärde, att ett antal arbetsgivarorganisa- tioner som stod utanför arbejdsgiver- foreningen skulle följa överenskommel- sen. Det visade sig emellertid i prakti- ken, att det var svårt att få arbetsgivare och arbetstagare att följa överenskom- melsen. De var inte intresserade av den, och den föll snabbt i glömska.
Efter det att en ny semesterlag anta- gits 1953 begärde udvalget nya över- läggningar i frågan med arbejdsgiver- foreningen och landsorganisationen. Ar- bejdsgiverforeningen förklarade, att frå- gan lämpligen borde behandlas vid ett sammanträde mellan udvalget och de båda organisationerna. Landsorganisa- tionen meddelade, att man inte ville vägra att delta i förhandlingar om frå-
gan men att möjligheterna till framgång syntes vara små, bl.a. därför att skol- myndigheterna inte ville medverka till förlängning eller förskjutning av som- marlovet.
Innan förhandlingar igångsattes på allvar, ville udvalget söka skaffa sig kännedom om i vilken utsträckning se- mesterstängning faktiskt förekom. En— ligt en i anledning härav företagen sta- tistisk undersökning hade 28 % av före- tagen under 1955 semesterstängning, 6 % partiell semesterstängning och 66 % ingen semesterstängning. Udvalget fann, att det inte på denna undersökning kunde grunda något beslut om att en cirkulationsplan skulle införas, och se- dan udvalget i april 1957 haft ytterli- gare överläggningar i frågan med de två huvudorganisationerna, anmälde det till socialministeriet, att man tills vida- re borde inställa strävandena att få till stånd spridning av semestrarna. Social- ministeriet anslöt sig till denna upp- fattning.
Udvalget har härefter vid ett par till- fällen tagit upp vissa problem i fråga om semesterspridning. Bl.a. har man undersökt möjligheterna att förmå bygg- nadsarbetare att i större utsträckning ta semester under vinterhalvåret. Ud- valgets verksamhet har dock inte gett några praktiska resultat.
Finland
Sedan Svenska arbetsgivareföreningen efter hörande av Landsorganisationen i början av 1950-talet framlagt en plan
för spridning av semestrarna, togs frå- gan upp även i Finland. Man planera- de att gruppera industriföretagen och tilldela de olika grupperna alterneran- de semestrar. Några praktiska åtgärder kom dock aldrig till stånd. 1963 genom- förde Finska metallindustrins arbetsgi- vareförbund en enkät bland medlems- företagen angående semesterns genom— snittliga längd och tiden för dess för- läggning. Av svaren framgick, att drygt en fjärdedel av arbetarna och något mindre än hälften av tjänstemännen in— om metallindustrin hade rätt till en må- nads semester. Vid närmare två tredje- delar av arbetsplatserna inställdes pro— duktionen under semesterperioden. Vid mer än 90 % av dessa arbetsplatser la- des semestern ut med början under sis- ta veckan i juni eller någon av de två första veckorna i juli.
Enligt uppgift har en 1960 införd regel, att alla som varit anställda minst 10 år vid ett företag skall ha en må- nads semester, lett till att företagen in- ställer produktionen under en tid av minst tre veckor. I allmänhet är det lik- giltigt för arbetsgivarna när under som— maren produktionsstoppet skall äga rum. Man rättar sig därför efter de an- ställdas önskemål, vilket leder till an- hopning av semestrar från midsommar till mitten av augusti. Inom kapitalkrä— vande processindustrier försöker man sprida semestrarna internt, något som ofta är förenat med svårigheter. Såvitt känt har några mer betydande initiativ för att få till stånd spridning av se- mestrarna inte vidtagits från det all— männas sida.
KAPITEL 3
Rådande semesterförläggning
Semesterförläggningen inom industrin
Syftet med den av Svenska arbetsgiva— reföreningens statistiska byrå genom- förda undersökningen var att få en bild av hur semestrarna inom industrin för- lagts under 1965. Undersökningen be- rörde endast företag, som var anslutna till Svenska arbetsgivareföreningen. Den avsåg gruvindustri, metall- och verk- stadsindustri, jord- och stenindustri, träindustri, massa- och pappersindustri, grafisk industri, livsmedelsindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri, textil- och sömnadsindustri, läder-, hår- och gummivaruindustri samt kemisk och kemisk-teknisk industri. Undersökningen utfördes som en skriftlig rundfråga. Därvid tillfrågades samtliga företag med mer än 200 an- ställda. Beträffande mindre företag gjor- des ett urval så att vart tredje företag med mellan 101 och 200 anställda och vart tionde företag med mellan 11 och 100 anställda tillfrågades. Företag med 10 anställda och därunder lämnades helt utanför. I uppräknat skick baseras un- dersökningen på rapporter.för 5 600 fö- retagsenheter (arbetsplatser) med inal- les 501 000 arbetare och 187 000 tjänste- män inkl. arbetsledare. På grundval av en jämförelse med antalet arbetare som omfattas av arbetsgivareföreningens lö- nestatistik har undersökningens repre- sentativitet uppskattats till drygt 90 %. Vid bearbetningen av undersöknings- materialet visade det sig vara lämpligt
att skilja mellan två olika semesterför- läggningstyper, tidslokaliserad semester och ej tidslokaliserad semester. Till tidslokaliserad semester har hänförts fall, då en grupp av arbetstagare fått gemensam semesterperiod eller gemen- samma semesterperioder. Ej tidslokali- serad semester omfattar strösemester, d.v.s. fall då semestern delats upp i ett flertal kortare perioder, och semes- terspridning inom företagsenheten, in- tern semesterspridning.
Vid undersökningen framkom bl.a. följande.
Beträffande tidslokaliserad semester
a) tre fjärdedelar av arbetstagarna hade tidslokaliserad semester, vanligen förlagd till samma period eller perioder för alla eller det stora flertalet anställ- da på samma arbetsplats,
b) drygt 60 % av arbetarna och drygt 40 % av tjänstemännen hade odelad se- mester om 4 veckor,
c) delad semester —— 2 + 2 veckor el- ler 3 + 1 vecka — tillämpades för om— kring 10 % av arbetarna och 5 % av tjäns- temännen,
d) semesterförläggningen 3 veckor+ strödagar tillämpades för cirka 10 % av både arbetare och tjänstemän.
Beträffande ej tidslokaliserad semester
a) strösemester och semestersprid- ning under hela året förekom för 7 % av arbetarna och 15 % av tjänstemännen,
b) semesterspridning under en del
av året tillämpades för drygt 10 % av arbetarna och drygt 25 % av tjänste- männen.
Intern semesterspridning förekom i särskilt stor utsträckning inom livsme- dels— och dryckesvaruindustrin och massa- och pappersindustrin. Även in- om vissa andra kapitalkrävande pro- cessindustrier (gruvindustri, jord- och stenindustri, gummi-, kemisk och ke- misk-teknisk industri) tillämpades in- tern sexnesterspridning i större omfatt- ning än genomsnittet. Inom läder-, kon- fektions- och textilindustri förekom in- tern semesterspridning i mycket ringa grad.
Semestern förlades framför allt till juli månad. Av det totala antalet ar- betstagare med tidslokaliserad semester hade mer än 80 % semester under de veckor som började den 12 och den 19 juli. I fråga om arbetstagare med delad semester kunde man märka två olika semestertyper, nämligen dels en med den första semesterperioden förlagd i anslutning till påsk, första maj eller Kristi himmelfärdsdag och den andra perioden under sommaren, dels en med en första period under sommaren och en andra under tiden mellan jul och nyår. Den starka koncentrationen till juli månad var särskilt märkbar inom textil-, konfektions- och läderindustrier- na men mindre påfallande inom de branscher som kännetecknades av mer genomförd intern semesterspridning.
Uppgifterna om den tidslokaliserade semestern har också uppdelats på olika geografiska områden. Denna uppdel- ning utvisade, att semestern var särskilt starkt koncentrerad i stockholmsområ- det, där drygt 85 % av arbetarna med odelad semester började sin ledighet den 5 eller den 12 juli. I öresundsom- rådet förlades semestern något tidiga- re; 37 % av arbetarna med odelad se- mester började där sin ledighet vid
midsommar och bara 27 % den 12 juli eller senare. I göteborgsområdet var se- inesterspridningen något större. 10 % av arbetarna med odelad semester börja- de sin semester redan den 21 juni och 19 % först den 19 juli.
Driftsstopp i anslutning till semester förekom enligt undersökningen vid 3 600 företag med 384 000 arbetare och 126 000 tjänstemän. Drygt 76 % av arbe- tarna och drygt 67 % av tjänstemännen var alltså anställda vid företag som haft driftsstopp under semestern. Omkring 900 av dessa företag utförde repara- tions- och översynsarheten under minst hälften av driftsstoppet, under det att cirka 1 100 företag inte alls använde driftsstoppet för sådana arbeten.
Flertalet av de företag, som hade till- lämpat driftsstopp, angav att önskemål från de anställda var avgörande för se- mesterförläggningen. Åtskilliga av des- sa företag åberopade också hänsyn till kunder. Behov av driftsstopp för repa- rationer anfördes som skäl särskilt in- om massa- och pappersindustrin men åberopades totalt sett endast av om- kring en sjundedel av de tillfrågade fö- retagen. Bland de företag, som inte till- lämpade driftsstopp, var hänsyn till kunder i första hand avgörande för se- mesterförläggningen.
Av sammanlagt 3 603 företagsenheter, vid vilka driftsstopp ägde rum, uppgav 1 051 företagsenheter, att semestern skulle kunna förläggas till annan tid än den som tillämpats. 619 företag med sammanlagt omkring 130000 arbetare uppgav, att man övervägde att ändra semesterförläggningen. Företagen visa- de särskilt intresse för att få till stånd uppdelning av semestern, så att den fjärde semesterveckan kunde förläggas vid skollovet i februari, vid påsk- eller pingsthelgerna eller mellan jul- och ny- årshelgerna.
På arbetstagarsidan var önskemålen
Genomsnittliga antalet ledighetsperioder om minst 7 dagar
Myndighet
Postverket ........................ Statens järnvägar ................. Vattenfallsverket .................. Polisväsendet ..................... Militära förband .................. Statens skolor för barna- o. ungdoms- vård ........................... Fångvårdsanstalterna .............. Övriga statliga myndigheter ........
om ändrad semesterförläggning föga framträdande. Sålunda uppgavs, att så- dana önskemål framförts från arbetar- na vid 286 företag med knappt 40 000 arbetare och av tjänstemännen vid 377 företag med cirka 22000 tjänstemän. Allmänt kan sägas att de anställda in- tog en ganska konservativ attityd. Ar- betarna ville i allmänhet ha hela semes- tern förlagd till juli månad. Bland tjäns- temännen förekom däremot ganska många som ville ha tre veckors semes- ter under sommaren och den fjärde veckan i anslutning till helger eller ef- ter individuella önskemål.
I rapporten från Svenska arbetsgiva- reföreningens statistiska byrå uttalas avslutningsvis att man av undersök- ningen kunde dra den slutsatsen, att de särskilda förhållandena vid de olika företagen spelar betydande roll för se- mesterförläggningen.
Semesterförläggningen inom statsförvaltningen
Efter samråd med vederbörande perso- nalorganisationer har statens avtalsverk utfört en statistisk undersökning av- seende semester, som intjänats under 1965. Undersökningen omfattade sam- manlagt 113 000 statsanställda vid post- verket, vattenfallsverket, vissa delar av televerket, polisväsendet, de militära
Genomsnittliga antalet semesterdagar uttagna i kortare ledighetsperioder
än 7 dagar 1,77 3,88 2,09 12,65 1,88 12,77 1,70 6,29 1,92 8,10 1,76 3,86 1,88 4,30 2,27 7,83 förbanden, statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, statens vård- anstalter för alkoholmissbrukare, fång- vårdsanstalterna samt ett antal myndig- heter som i undersökningen rubricerats »övriga statliga myndigheter». Dessa är riksförsäkringsverket, generaltullstyrel- sen och tullstaten, väg- och vattenbygg— nadsverket, arbetsniarknadsstyrelsen, statens personalpensionsverk, patent- och registreringsverket, försvarets forsk- ningsanstalt, statens bakteriologiska la- boratorium, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadsstyrel- sen, statistiska centralbyrån och rikets allmänna kartverk. Undersökningen vi- sar, att uppdelning av semestern är syn- nerligen vanligt förekommande inom statsförvaltningen. Detta belyses bland annat av ovanstående sammanställning.
Semestrarna sprids i ganska stor ut- sträckning över året i statsförvaltning- en. I undersökningen lämnas vissa upp- gifter om semesterbeläggningen per vecka i procent av totala semesterut- taget för 1965. Procentsiffrorna för samtliga myndigheter återges i avrun- dade tal i följande tabell.
Januari ........... (vecka 1— 5) 3,6 % Februari .......... ( » 6— 9) 4,0 % Mars .............. ( » 10—13) 4,4% April ............. ( » 14—17) 5,5 % Maj .............. ( » 18—22) 9,2 % Juni .............. ( » 23—26) 10,4 % Juli ............... ( » 27—31) 30,0 % Augusti ........... ( » 32—35) 12,5 %
September ......... ( » 36—39) 5,9 % Oktober ........... ( . 40—44) 6,2 % November ......... ( » 45—48) 3,3 % December ......... ( » 49—52) 5,0 %
Slutligen må omnämnas, att samtliga tillfrågade myndigheter hävdade, att verksamheten inte tillät, att semestern
helt förlades under tiden 1 juni—31 augusti. Några myndigheter förklarade att semestern kunde tas ut helt under tiden 1 maj—30 september, under det att andra uppgav, att hela året måste tas i anspråk för semesterförläggningen.
KAPITEL 4
Semesterförläggningens betydelse för turistnäringen och traåken
Som bakgrund till våra överväganden rörande semesterspridningsproblemet har vi ansett det önskvärt att inhämta vissa upplysningar om ett par olika sektorer av samhällslivet som kan an- tas bli påverkade i särskilt hög grad av semestrarnas förläggning, nämligen turistnäringen och trafiken.
Beträffande förhållandena inom tu- ristnäringen har vi haft överläggningar med Svenska turisthotellens riksför- förbund och RESO, vilka uppgivit i huvudsak följande.
Svenska turisthotellens riksförbund: Sommarsäsongen vid svenska turist- hotell var längre i början av 1950-talet än vad den är nu. Som exempel kan nämnas att AB Tylösands Havsbad 1947 öppnade den 15 maj och höll öppet till slutet av augusti med relativt god be- läggning men nu öppnar först vid mid- sommar och stänger den 20 augusti med full beläggning endast under tiden 9/7 —9/8 (avser 1964). Turisthotellen tar en stor del av sin personal från restau- ranger och hotell i städerna och måste öppna till midsommarhelgen, då belägg- ningen är ganska god. Efter helgen minskar beläggningen kraftigt och går upp först efter första veckoskiftet i juli. Turisthotellen måste under 10—14 da- gar efter midsommar ha fulltalig perso- nal trots den dåliga beläggningen. I bör- jan av augusti minskar beläggningen successivt men samtidigt börjar även personalen vilja bryta upp. Efter den
20 augusti kan man knappast få kvali- ficerad personal att stanna kvar. Inte heller skolungdom finns att tillgå som arbetskraft under senare delen av så- songen i samma utsträckning som tidi- gare. Under senare år har tendensen gått mot ökad koncentration av semest- rarna, vilket medför stora svårigheter för turisthotellen då det gäller att täcka de fasta kostnaderna. ökad spridning av semestrarna skulle vara av stor be- tydelse för turisthotellen, särskilt om den ledde till att semestrarna i större utsträckning började redan vid midsom- mar.
RESO: Skolornas sommarlov har stor betydelse på det sättet, att det är nästan omöjligt att få personal till de fasta semesteranläggningarna på annan tid än under sommarlovet. Konkurrensen från billiga utlandsresor har gjort det svårt att sälja helpension i Sverige utan- för högsäsongen i juli månad. Även RESOzs s.k. bygdesemester — uthyr- ning av stugor — uppvisar koncentra- tion till juli.
De sålunda lämnade upplysningarna bekräftas av vad som har framkommit vid en inom Svenska turisttrafikförbun- det i mars 1966 utförd undersökning rörande kapacitetsmarginalerna vid tu- ristanläggningar i olika delar av landet. Undersökningen gav vid handen att turistanläggningarna på Gotland och Öland hade fullständig eller i det när- maste fullständig beläggning under juli månad. Även augusti var en ganska god
säsong med beläggningssiffror motsva- rande i genomsnitt drygt 3/4 av kapaci- teten. I juni låg däremot genomsnitts- beläggningen under hälften. I dessa landskap inriktades därför intresset av säsongförlängning mot juni månad. I Bohuslän hade förhållandena vid ett par hotell studerats. Där uppvisade tiden från midsommar till och med första vec- kan i juli svag beläggning, medan be- läggningen därefter till slutet av augusti var god — under senare hälften av den- na månad på grund av stor tillström- ning av brittiska gäster. En semesterby med 35 stugor (210 bäddar) i Kungälv var i slutet av mars 1966 helt fullbokad för tiden midsommar—mitten av augus- ti. För midsommarveckan och veckan före midsommar samt senare hälften av augusti återstod några få lediga stugor. Även på andra håll visade stugor med självhushåll hög beläggning under en ganska lång säsong.
I de norra delarna av landet varie- rade beläggningen under olika delar av året med den bästa säsongen under ti- den från mitten av februari till och med påsken. Under juni och augusti var be- läggningen ganska svag. Enligt under- sökningen skapade de stora säsongväx- lingarna vid turistanläggningarna ar- betskraftsproblem. Det antogs bli svårt att i fortsättningen få personal som var villig att anställas säsongvis. Den dåliga beläggningen på västkustanläggningar- na i juni medförde svårigheter att be- hålla personalen, eftersom inkomsterna under denna tid blev ganska låga.
För att få olika aspekter på trafik- situationen belysta har vi haft överlägg- ningar med statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolis- styrelsen. De har uppgivit i huvudsak följande.
Statens järnvägar: Under sommaren är resandefrekvensen ganska hög och
jämn och från ekonomisk synpunkt nästan idealisk. SJ har inga svårighe- ter att bemästra denna trafik. Även un- der de två veckorna närmast efter mid- sommar och under de två första veckor- na i augusti är resandefrekvensen hög. SJ har inga önskemål att genom rabat- ter o.dyl. söka styra över en del av persontrafiken till någon av dessa två perioder. SJ:s godstrafik påverkas i hög grad av industrins semesterförläggning. Företagens intresse av att effektuera le- veranser före semestern leder till en markant ökad efterfrågan på godsvag- nar under en tid av 4—6 veckor före semesterperioden. Ibland kan en besvä- rande vagnsbrist uppstå. Under semes- terperioden minskar efterfrågan till den grad att under en tid av cirka två vec— kor endast 1/3 av det normala antalet godsvagnar är i gång. Detta gör det svårt för SJ att härbärgera det stora vagnsöverskottet, och kostnader för ej önskvärd tomdragning av godsvagnar uppkommer. Efter semesterperioden uppträder ånyo en period med vagns- brist vilken som regel varar under sep- tember månad. En jämnare utlastning under sommarhalvåret skulle uppenbar- ligen bidraga till bättre transportstan- dard.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt rikspolisstyrelsen: Under semes- tertiden i juli sker en omfördelning av trafiken. Så t.ex. avtar trafikintensite- ten på vägarna kring Stockholm, under det att en väg som europaväg 6 på sin sträckning genom Halland får starkt ökad belastning. Sådana förhållanden nödvändiggör, att polisövervakningen omfördelas. En jämnare fördelning av trafiken skulle möjliggöra bättre tra— fikövervakning. Väderleksförhållanden kan betyda mycket. Om sommarvädret är dåligt vid västkusten, kan det leda till att trafiken mot övre Norrland ökar starkt. Under sommaren är trafikinten-
siteten givetvis hög. Detta leder till ökat antal olyckor i absoluta tal räknat. Där- emot är antalet olyckor i förhållande till antalet fordonskilometer i stort sett konstant under tiden april—augusti. Under hösten stiger antalet olyckor i förhållande till antalet fordonskilome- ter beroende på mörkret och sämre väg- lag. Att folk kör mycket bil på sommar- halvåret beror på Väderleksförhållan- dena, och det kan inte antagas att tra- fiken skulle minska, om semestrarna
spreds på sätt antyds i direktiven för kommittén. I detta sammanhang kan också framhållas, att antalet olyckor börjar sjunka då trafiken blir så intensiv att framfarten hämmas. Sammanfatt- ningsvis anser väg- och vattenbyggnads- styrelsen och rikspolisstyrelsen, att den rådande koncentrationen av semestrar till juli månad inte vållar några större problem från trafikövervaknings- och trafiksäkerhetssynpunkt.
KAPITEL 5
Intern semesterspridning
Intern semesterspridning torde ha före- kommit sedan ganska lång tid tillbaka inom olika områden, där driften av skil- da skäl måste hållas i gång året runt. Sålunda torde denna form av semester- spridning ha tillämpats under åtskilliga år i t. ex. detaljhandeln och livsmedels- industrin. Inom statlig verksamhet är det regel, att intern semesterspridning sker. I det följande vill vi redovisa bl. a. vissa undersökningar av problematiken som gjorts under senare år.
Massa- och pappersindustrin
När fyraveckorssemestern skulle infö- ras, ställdes bl.a. massa- och pappers- industrin inför problem av samma slag som då arbetstiden förkortades från 48 till 45 timmar. Om den nya fjärde se- mesterveckan skulle innebära ytterliga- re en veckas driftsstopp, skulle detta medföra ett produktionsbortfall, som beräknades till omkring 100 milj. kr. Ett sådant produktionsbortfall måste enligt företagarnas uppfattning undvikas. Sve- riges pappersbruksförbund och Pap- persmasseförbundet uppdrog därför åt Revemans Ingenjörsbyrå AB i örebro att utarbeta förslag till hur detta skulle kunna ske.
I en rapport till de båda förbunden föreslog ingenjörsbyrån, att det med den interna semesterspridningen sam- manhängande semesterersättarproble- met skulle lösas efter samma riktlin-
jer som tillämpas vid kontinuerlig och intermittent drift, d. v. 5. man skulle an- vända fast anställd personal som ersät- tare under semesterledigheten. Man skulle lägga ihop semesterdagar och andra ledighetsdagar till en »pott», som sedan skulle spridas över hela året. Enligt ingenjörsbyrån uppnås den i frå- ga om arbetskraft minst krävande ord- ningen vid kontinuerlig drift, om man låter 13 arbetare dela på 3 befattningar i treskiftsgång. Med utgångspunkt från detta kan man bygga upp skiftscheman för perioder innehållande ett dagantal jämnt delbart med 13. Antalet samman- hängande ledighetsdagar är beroende av periodens längd. Som exempel kan näm- nas, att man vid tillämpning av en pro- duktionscykel på 91 dagar får en längsta sammanhängande ledighet på 22 dagar. Systemet medför, att det traditionella sättet för arbetsledning med fasta skift- lag kring förmannen måste brytas. Var- je avlösare måste utbildas i två eller t. o. m. tre yrken, eftersom de måste ut- nyttjas i flera befattningar. Därmed blir det svårare att bemästra personalför- ändringar, frånvaro på grund av sjuk- dom o.dyl. Ingenjörsbyrån utarbetade ett stort antal scheman för att belysa hur systemet skulle komma att fungera.
Det s.k. Revemans system torde inte tillämpas i någon större utsträckning inom industrin. Ett i viss mån liknan- de system tillämpas emellertid vid Mo och Domsjö Aktiebolags cellulosafabrik i Husum. Där har införts indelning i
fem skiftlag och drift även under de 5. k. storhelgerna. Den genomsnittliga årsarbetstiden för en arbetare i driften blir då 1 585 timmar, under det att det vanliga vid kontinuerlig drift inom mas- saindustrin är 1 922 timmar per år. Av mellanskillnaden — 337 timmar — går 168 timmar åt för arbete som semes- tervikarie. De resterande 169 timmarna används för arbete med reparationer och transporter o. dyl. samt för ersättar- arbete vid sjukdom och annan frånvaro. Arbetstidsschemat innebär, att ett skift- lag först arbetar ett åttatimmarsskift per dygn under 13 dygn, sedan är ledigt 3 dygn, så arbetar ett skift per dygn under 7 dygn och slutligen är ledigt under 12 dygn. På det sättet fortgår ar- betet året runt med den skillnaden, att de långa ledighetsperioderna utsträcks till 14 dygn under sommarmånaderna, samtidigt som de korta ledighetsperio- derna förkortas till ett dygn. Samman- lagt har skiftlaget 10,4 långa ledighets- perioder per år men med skyldighet att under dessa fullgöra den extra tjänstgöringen på 337 timmar. — Det har från arbetsgivarhåll framhållits att detta system måste ses mot bakgrund av att det är fråga om ett företag som arbe— tar med mycket stora fasta kostnader.
J ärnbruken
Inom Järnbruksförbundet färdigställdes i maj 1965 en utredning om semester- spridning vid järnverken. Den kommit- té, som gjorde denna utredning, betrak- tade frågan i första band från rent fö- retagsekonomiska utgångspunkter. Kom- mittén betonade starkt, att förutsätt- ningarna för att en semesterspridning skall kunna företas med lönsamt resul- tat varierar kraftigt från företag till fö- retag. Nyttan av semesterspridningen är också beroende av konjunkturen inom
branschen. Av intresse är att kommittén inte ansåg sig kunna rekommendera Re- vemans system. Systemet medförde ökat behov av utbildning och ansågs kunna lätt komma i olag på grund av anställ- das sjukdom m. m. Systemet var enligt kommitténs uppfattning uppbyggt för att passa industrier, som huvudsakligen tillämpar kontinuerligt treskiftsarbete, vilket företagen inom Järnbruksförbun- det inte gör.
Om intern semesterspridning skall kunna komma till stånd fordras, att man har tillgång till ersättare för se- mestrande arbetstagare. Kommittén an- gav följande kategorier av tänkbara er- sättare: nyanställda som inte ännu för- värvat rätt till semester, kvinnor utan ordinarie yrkesarbete, svenska och ut- ländska praktikanter, feriearbetande studerande och pensionärer. I samband härmed underströk kommittén också behovet av att utbilda den fasta perso- nalen så att den kan klara även andra arbetsuppgifter än de ordinarie. Mau framhöll vidare, att tiderna för skollo- ven och semesterförläggningen för and- ra familjemedlemmar har betydelse för genomförandet av intern semestersprid- ning. Enligt kommittén borde de an- ställda så tidigt som möjligt underrät- tas om semesterspridningsplanen. Kom- mittén var däremot mera skeptiskt in- ställd till att ge särskilda förmåner till de anställda för att underlätta genom- förande av semesterspridning. Om så- dana förmåner gavs, borde man försäk- ra sig om att de verkligen stimulerade till semesterspridning. Från denna syn- punkt var det bättre att ett företag t. ex. bygger stugor i fjällen för de anställda än att företaget finansierar ett semes- terhem vid västkusten.
Kommittén behandlade fyra huvudal- ternativ för semesterförläggningen vid ett företag. Dessa var: 1) fyra veckors sammanhängande driftsstopp; 2) semes-
terstopp i 3+1 veckor; 3) semester- spridning inom en hel produktionsked- ja och 4) semesterspridning inom en trång sektion. Med »trång sektion» av- sågs då, att den fysiska produktionsut- rustningen, oavsett personalens storlek, har mindre kapacitet än som erfordras. Vid valet mellan de fyra olika alterna- tiven måste man enligt kommittén ta hänsyn till försäljningsplanering, un- derhåll och reparationer, produktions- och lagerplanering samt investeringar. Kommittén gjorde upp följande förteck- ning över frågor ett företag bör ställa sig inför valet av semesterförläggnings- alternativ.1
Frågor vid val av körningsalternativ
Trånga sektioner Är efterfrågan av företagets samtliga produkter större än produktionen?
Är efterfrågan på någon eller några av företagets produkter större än nuvarande produktion?
Kan produktionen ökas genom ökad be— manning eller skiftgång?
Tillverkas de produkter, där efterfrågan ej kan täckas, i ett flöde som år avskilt från övriga produkters flöde?
Är någon del av .flödet trång sektion? Vil- ken?
Kan den trånga sektionen vidgas genom
a) lönsam investering?
b) beställning av legotillverkning? Om den trånga sektionen kan vidgas, var uppstår då nästa trånga sektion?
Semesterspridning
Är det tekniskt möjligt att utan semester- stopp köra
a) företaget som helhet?
b) en hel produktionskedja?
c) en del av en produktionskedja?
d) endast en trång sektion? Kan erforderlig personal anskaffas?
Marknad och produkter Utgöres den merprodukti'on som erhål- les genom körning utan semesterstopp av standard lagerprodukter eller måste den ske mot fasta order?
Kan den erhållna merproduktionen le— vereras i obruten takt?
Om så ej är fallet, kan den färdiga varan lagerläggas inom företaget?
Frånvaron av ett semesterstopp om fyra veckor innebär ett produktionstiltskott av upp till 10 % av årsproduktionen. Om den- na merproduktion skall levereras under andra halvåret innebär det en ökning av utlastningen med ca 20 %. Kan de ordina- rie kunderna ta emot denna ökade pro- duktion, resp. kan företagets egen utlastning klara den ökade kvantiteten under samma tidsperiod?
Reparationer och underhåll
Vad styr intervallet mellan avställning- arna för reparation?
Hur långt behöver intervallet vara från teknisk synpunkt?
Kan avställning för reparation ske utan hänsyn till föregående eller efterföljande operationer, t. ex. där flera likartade en- heter finns inom samma produktionsav- snitt?
Om den enhet som skall avställas är sty- rande för föregående eller efterföljande produktionsenhet, t. ex. vid varma flöden, kan då reparationstiden till tidpunkt och längd fastställas i samband med produk- tionsplanens upprättande?
Kan erforderliga reparationer i av varandra beroende produktionsenheter sam- ordnas till tidpunkt och längd?
Kan reparationsberedskapen utbyggas så att reparationsstilleståndet inom av varandra beroende produktion-savsnitt kan uppgå till mindre än fyra veckor?
Måste den trånga sektionen eller efter- följande sektioner ställas av för längre sammanhängande reparations-period under någon del av året? Hur länge?
Planering och lager Finns det möjlighet att bygga upp till- räckligt stort lager framför efterföljande produktionsenhet vid reparationsstillestånd under långkörning av helt produktions- flöde?
Kan lager av utgångsmaterial byggas upp i erforderlig utsträckning före den trånga sektionen?
Hur lång tid tar lageruppbyggnaden? Kan efterföljande operationer i produk- tionsflödet också köras eller blir resultatet en lageruppbyggnad efter den trånga sek- tionen? Kan i det senare fallet den normala
1 Utdragen ur kommitténs rapport har gjorts med J ärnbruksförbundets medgivande.
kapaciteten i efterföljande tempon ökas och hur lång tid tar i så fall nedarbetandet av lagren till normal nivå?
Hur stor är risken för inkurans om man bygger upp lager av mellan— eller färdig- produkter?
Personal
Hur många semesterperioder kan tillämpas? Hur många ersättare under personalens semester måste anställas och kan dessa anskaffas och utbildas? Finns erforderlig arbetsledande och ad- ministrativ personal för körning utan stopp?
Kommittén ägnade stor uppmärksam- het åt den företagsekonomiska aspekten på semesterspridning. Kommitténs ut- talanden härutinnan anser vi vara av sådant intresse att de bör återges här. Utredningen innehåller i denna del föl- jande.
Kalkylmodell för beräkning av lönsamheten av
semesterspridning Vissa förutsättningar
För att utarbeta modeller för lönsamhets— kalkyler enligt olika spridningsalternativ kräves, att samtliga konsekvenser av se- mesterspridning för ett företag är kända. Eftersom detta inte är fallet, presenteras här endast en generell modell med vars hjälp effekten av semesterspridning kan beräknas genom att de i modellen ingåen- de variablerna ändras.
Denna modell, som är uppbyggd enligt allmänt kända och accepterade företagseko- nomiska principer, får endast betraktas som ett exempel, som kan varieras beroende på i det enskilda företaget tidigare tillämpade metoder och befintlig erfarenhet.
Utöver själva modellen kommer i det följande även några exempel på olika variablers inverkan att diskuteras. För en mer fullständig exemplifiering hänvisas till planeringsavsnittet.
Generell metod för lönsamhetsbedömning Definitioner
Ekonomiska konsekvenser av semester- spridning uppstår på i princip två sätt. Dels i form av ändrade årliga täckningsbi— drag genom ökade leveranser dels even— tuellt genom utgifter för investeringar. Med täckningsbidrag (TB) avses skillna—
den mellan intäkter och rörliga särkostna- der för de ökade leveranserna (TB I) minskad med övriga ådragna utgifter för semesterspridningen exklusive sådana för investeringar (TB Il).
För en korrekt bedömning av lönsamheten är det mycket viktigt att endast rörliga särkostnader medtages i beräkningen, efter— som de föreslagna metoderna bygger på stu- dier av förändringar i betalningsströmmar- na. En varning kan därför vara befogad mot att okritiskt använda från redovisning- en direkt hämtade data. Speciellt gäller det- ta vid företag som tillämpar vsjälvkostnads— redovisning, men även vid tillämpning av vissa varianter av särkostnadsredovisning är en viss försiktighet motiverad vid fast- ställandet av för kalkyleringen relevanta data. '
Diagram 42 illustrerar de begrepp som här definierats och _ överdrivet — hur de eko- nomiska konsekvenserna av semester- spridning kan tänkas bli under vissa, enkla förutsättningar.
I det följande användes begreppen in- betalningar—intäkter och utbetalningar— kostnader på ett skenbart inkonsekvent sätt. Blandningen kan verka förvirrande, men är i själva verket ett uttryck för, att det i första hand är effekten på företagets betalningsströmmar som skall studeras, och att i de flesta fall intäkten resp. kost- naden är en för praktiska fall tillräckligt god approximation av förändringarna i dessa. Dessa uttryck har därför behållits för att mer anknyta till gängse terminologi i de fall missförstånd inte kan uppstå.
Beskrivning av metod Under det första förmodligen relativt orealistiska antagandet att inga investe- ringar erfordras är semesterspridningen lönsam så länge e I'"L_">0 (1) : 1(I+!)t
Att formeln är uppställd så att den an- ger nuvärdena av täckningshidragen be- ror på, att den skall kunna användas vid en jämförelse med ett alternativ innefattan- de en investering. Om detta icke är aktuellt är det givetvis tillräckligt att endast konsta- tera, om de årliga täckningsbidragen är positiva.
Om emellertid investeringar blir nöd- vändiga måste problemet behandlas som
2 Se 5. 34.
Kronor
Tillskott 'till
övriga kostnader,
g._f_J
Leveranstillskott pg u långkörning
en investeringskalkyl. Flera olika metoder är därvid tänkbara att använda, men här föreslås den s. k. nuvärdemetoden, bl. a. därför att den är relativt enkel att till- lämpa. Detta gäller i synnerhet om man vill göra sådana känslighetsanalyser som omnämnes i punkt 1142.3
Lönsamhetskriteriet kan därvid uttryc- kas på följande sätt
0 It—Ut 1=1 (1 + i)t
R (1-+i)e
—N>0 &)
Löpande inbetalningar vid tidpunkten t Löpande utbetalningar vid tidpunkten ! Ekonomisk livslängd Kalkylräntefot
Restvärde vid slutet av ekonomiska livs- längden = Nuvärde av investeringsutgifter _.
II II [| || ||
2 area:
I de fall någon fastställd kalkylränta icke finns, kan det värde på i i (2) sökas som ger det vänstra ledet= 0. Man erhåller då den s. k. internräntan på investeringen. Stor-
Försäljning
Driftsresultot före lång körning '
Övriga kostnader
Bör—liga sörkpstnader'
Aktuel lo leveranser, volgm
leken på denna bedömd enligt subjektiva kriterier avgör, om semesterspridningen är lönsam eller ej.
Diskussion av i formlerna ingående variabler
Intäkter
Vid beräkningen av täckningsbidragen måste beaktas, att det är förändringarna i betalningsströmmarna, som skall bedömas. Dessa är vid given kvantitet relativt enkla att fastställa för värdet av iproduktionsök- ningen. Svårigheter kan dock uppstå, om man måste sälja en marginalkvantitet och därvid använda priset som konkurrensme- del.
Om detta skulle bli fallet, kommer det att innebära, att i diagrammet kurvan över försäljningen kommer att böja av nedåt för de volymer, som ligger bortom den, som gäller före långkörningen.
3 Hänvisningen avser punkten »Begräns- ningar i metoden» s. 36.
Marginalkostnader
Det är däremot betydligt svårare att be— döma de ökade utbetalningarna eftersom dessa skall motsvara marginalkostnaderna för de ökade leveranserna plus de övriga kostnader som orsakas av semestersprid- ningen.
Svårigheterna i detta avseende är främst hänförliga till bedömningen av de kost— nadsslag som skall beaktas vid beräkningen av täckningsbidrag I dvs. ändringen i mar- ginalkostnader. Ofta är nämligen ej redo- visningen upplagd på ett sådant sätt, att marginalkostnaderna för företagets pro— dukter direkt framgår, utan ett omfattande analysarbete erfordras för att fastställa dem. Detta gäller speciellt företag med självkostnadsredovisning.
Dessutom kan vissa kostnadsslag, som be- dömes ingå i marginalkostnaderna, ändras till sin karaktär genom införande av se- mesterspridning, så att det ur redovisning- en hämtade värdet ej direkt kan användas.
Ett par exempel vhärpå torde klargöra problemställningen. Ofta anses reparations- kostnader ingå i marginalkostnaden. Den kostnad, som därvid belastar produkten, är givetvis ett uttryck för det sätt på vil- ket reparationsverksamheten är organiserad och bedriven. Genom semesterspridning kan emellertid den effekten uppstå att repara— tionsverksamheten effektiviseras på olika vägar. Detta ändrar i sin tur hela kost- nadsstrukturen. Det kan sålunda förväntas, att reparationsarbete utfört under norma— la betingelser, vilket bl. a. innebär vanlig tillsyn av arbetsledningen, utföres effek— tivare än om improvisationer måste vid— tagas i samband med semesterstängning.
Vidare uppstår ofta en fördyring av ar— beten utförda under semestertid på grund av att de delvis utföres med inhyrd arbets- kraft. Om de i stället göres av egen per— sonal med jämn spridning under året, kan de bli billigare. Denna effekt är emeller- tid icke självklar, utan förhållandena i det enskilda fallet måste noggrant under- sökas.
Slutligen kan man, om man icke är bun— den till bestämda perioder, utföra repara- tionerna enligt en naturlig hidscykel på så sätt, att man närmare kan ansluta dem till den optimala tidpunkten. Detta är gi- vetvis mer ekonomiskt än att som regel re- parera antingen för tidigt eller för sent. Att beräkna de kostnadsmässiga konsekven— serna av detta kräver emellertid omfattan—
de utredningar, eftersom man inte bara måste bedöma merkostnaden av för tidigt gjorda reparationer utan även — vid se— nareläggning — förlorade täckningsbidrag genom tappad produktion på grund av den ökade risken för haverier.
Även den direkta lönen kan påverkas. Om t. ex. en stor del av arbetskraften ut— göres av praktikanter, kan detta medföra att lönekostnaderna blir större än vad de skulle bli med van arbetskraft.
Även för förrådshållningen kan konse- kvenser uppstå av denna anledning. Detta behandlas under avsnittet investeringar.
Det måste även beaktas, att denna effekt i så fall uppstår på hela produktionen och icke bara på den del som tillkommer på grund av semesterspridning. Den totala *kostnadsändringen på grund av samtliga dessa åtgärder mäste således bedömas. Det- ta innebär, för att referera till diagram 4, att kurvan >>rörliga särkostnader» får en annan lutning i mer eller mindre hela sin längd och icke enbart, som vid sänkningen av försäljningspriset på marginalkvantite- ten, från och med den aktuella produk— tionens storlek. Av denna anledning är det fördelaktigt, om storleken av varje påver- kat kostnadsslag kan beräknas för sig.
Även m.aterialkostnaden kan undergå förändringar. Om man t. ex. av olika an- ledningar icke kan använda egentillverka- de halvfabrikat utan måste köpa utifrån, får detta en speciell effekt på särkostna- derna och därmed de totala utbetalning- arna, som måste beaktas. Detta påverkar däremot endast den del av kurvan som lig— ger bortom den aktuella volymen.
Övriga audragsposter Exempel på andra kostnader, som bör behandlas som negativa poster vid beräk— ningen av täckningsbidraget, är utgifter för ökad bemanning på grund av omställ— ningströghet ; personalplanering, bildning; * semesterspridningsstimulerande åtgärder.
Genom att minska täckningsbidrag I med dessa kostnader erhälles således täcknings- bidrag II.
I diagrammet medför detta som synes en parallellförskjutning av kurvan »övriga kostnader». Tänkbart är givetvis att flera parallellförskjutningar kan förekomma, be— roende på volymändringens storlek.
Den första av de ovannämnda tre fakto—
rekrytering och ut-
rerna uppstår till följd av, att en viss dubblering av arbetskraften är ofrånkom- lig under en tidsperiod såväl före som efter semesterspridningsperioden. Före densam- ma måste semestervikarierna utbildas, och efteråt kan de icke omedelbart friställas, utan detta får ske successivt.
För de andra uppräknade kostnadsposter- na torde icke någon ytterligare redogörelse behövas.
För samtliga gäller, att de lämpligen be- räknas till sina årsbelopp och subtraheras från differensen mellan intäkterna från de ökade leveranserna och marginalkostna— derna för dessa. Detta förfaringssätt är lämpligt, därför att de 'tre nu behandlade kostnadstyperna icke kan förväntas stå i något direkt samband med ändringarna i försäljningens storlek. Detta kan emeller- tid som ovan påpekats även vara fallet för andra slag av kostnader.
Investeringar
Tänkbara investeringar kan vara av tre slag; i anläggningstillgångar, omsättnings— tillgångar eller förluster under initialske- det.
Investeringar .i anläggningstillgångar kan dels bestå i utrustning dels i lagerutrym- men. De sistnämnda erfordras på grund av att produktion kommer att pågå under en relativt lång period, under vilken många kunder icke har någon möjlighet att ta emot leveranser.
Investeringar i omsättningstillgångar kan förväntas få äga rum i form av lager- ökningar för råvaror, halv- och helfabri— kat, ökning av förrådshållning av reserv— delar m. m. samt ökade kundfordringar.
Laga-uppbyggnaden är dels temporär i anslutning till själva den traditionella se- mesterperioden på grund av gardering mot uteblivna leveranser från leverantörer och svårigheten att få många kunder att ta emot leveranser dels konstant eller nästan konstant genom den totalt sett större pro— duktionen, och det förhållandet, att upp- byggnaden av lager resp. avvecklingen därav kan ta en relativt stor del av året i anspråk.
Genom att de större reparationerna tids— rmässigt icke alltid kan planeras in i till— räckligt god tid utan ibland måste utföras som akuta fall måste troligen även förrå- den av vissa reservdelar samt halvfabrikat ökas.
Med tanke på att formeln för beräkning-
en av investeringens lönsamhet bygger på tillkommande in- och utbetalningar bör ob- .serveras, att även ökningarna av lager och förråd skall värderas till rörlig särkost- nad.
De ökade kundfordringarna står givetvis i direkt samband med de utökade leveran— serna och kan lätt beräknas genom till- lämpning av företagets genomsnittliga kre- dittid för försäljningen i fråga.
I vissa fall kan semesterspridning med— föra ett tidigareläggande av investeringar. Därvid kan investeringarna ha betydligt större kapacitet än som i och för sig är er- uforderligt för att genomföra själva semes— terspridningen. Under sådana förhållanden skall semesterspridningen endast belastas med den del av investeringen som är or- sakad av densamma. Detta innebär, att in- vestering i överkapacitet skall belasta se- mesterspridningen så länge den ej normalt kan utnyttjas. I praktiken torde man få lösa detta problem så, att man åsätter investe— ringen ett restvärde vid tiden för när den under alla förhållanden skulle ha gjorts. Formeln är ”uppställd så, att detta sedan kan beaktas i beräkningarna.
I vissa fall kan det tänkas, att inkör- ningsproblem kan uppstå och att man där- för planerar förluster på grund av semes- terspridningen under något eller några år. Dessa förluster bör i så fall beräkningsmäs- sigt behandlas som investeringar.
Övriga beslutsunderlag och alternativ
Andra alternativ
Om någon eller några avdelningar är trånga sektioner inom företaget, kan na- turligtvis en investering .i enbart dessa vara ett alternativ till semesterspridning. For— meln (2) kan givetvis användas även vid detta fall. Det alternativ skall i så fall väl- jas som ger det största värdet på uttrycket.
Begränsningar i metoden Med den föreslagna metoden kan i poin— cip alla faktorer beaktas. I praktiken är det emellertid mycket svårt att sätta ett värde på alla faktorer, som påverkas av en semesterspridning. Här skall bara nämnas svårigheten att värdera t. ex. risken för in- kurans på grund av ökade lager och förråd samt den effekt på kostnaderna som en eventuell omläggning av reparationsverk- samheten medför.
Lönsamhetsbedömningen kan därför bara
vara ett av de beslutsunderlag som beaktas vid det slutgiltiga ställningstagandet, även om det är ett av de viktigare, därför att trots allt en ganska ingående bedömning har vmåst göras av de olika påverkande fak— torerna, innan de satts in i formlerna.
En möjlighet att få ytterligare besluts- underlag är genom att undersöka känslig- heten på vissa av de kritiska värdena i beräkningen. Detta innebär att man, för sådana variabler som man är osäker på och som man bedömer kan komma att på- verka resultatet, sätter in andra tänkbara värden t. ex. ett optimistiskt och ett pessi- mistiskt och som kompletterande informa- tion genomför beräkningarna även för des- sa.
I anslutning härtill bör nämnas, att vi uppdragit åt vår expert professorn Asztély att utarbeta en kalkylmodell för bedömning av den interna semester- spridningens lönsamhet från företags- ekonomisk synpunkt. Asztélys utredning har fogats vid detta betänkande som bilaga 2.
Oxelösunds järnverk
Oxelösunds järnverk har relativt nyli- gen gått över från driftsstopp under se- mestern till intern semesterspridning. Vi har gjort ett studiebesök vid järn- verket och vill här redovisa några av de problem järnverket mött vid denna omställning.
Ett par anläggningar vid järnverket måste årligen avstängas för översyn un- der cirka tre veckor. Semesterspridning kunde alltså inte genomföras helt utan att dessa anläggningar dubblerades, vil- ket skulle kosta mer än 20 milj. kronor. En sådan dubblering skulle emellertid "ändå ske vid en planerad senare ut- byggnad av produktionsapparaten, var- för semesterspridningskalkylen endast behövde belastas med kostnaden för att tidigarelägga denna investering med ett par år. I fråga om övriga anlägg- ningar fann man att besparingar kunde
göras med omkring 0,5 milj. kronor per år genom att reparationer och under— hållsarbeten kunde spridas över hela året och utföras av egen personal.
Under juli månad har i allmänhet järnverkets kunder stängt för semester. Enligt beräkningar kunde endast om- kring hälften av denna månads produk— tion levereras till kunderna. En inte oväsentlig lagerökning måste därför för- utses.
Järnverket sysselsatte, då den nya se- mesterförläggningen skulle genomföras, omkring 2 900 personer, vilket innebär att frånvaron på grund av semester mot- svarar cirka 250 årsanställda. Med hän- syn bl.a. till att vissa arbeten kunde koncentreras till andra delar av året än semestertiden och till möjligheterna att flytta personal mellan avdelningarna beräknades dock det faktiska ersättar- behovet motsvara endast 150 årsanställ— da. Den semesterspridningsplan som be— slutades innebar, att man satte in ett femte skiftlag och förlade semestern un— der fem på varandra följande 4-veckors- perioder från mitten av maj till slutet av september. Hela skiftlag inklusive arbetsledare skulle ta semester samti- digt. Denna plan förutsatte, att man ut- bildade åtskilliga anställda så att de kunde användas som ersättare på and- ra poster än sina vanliga bl. a. som ar- betsledare. Planen innebar att ersättar- behovet under semestertid skulle täckas genom omflyttningar, 50 man, utökning av antalet fast anställda, 100 man, kort- tidsanställningar av bl. a. anställda vid Oxelösunds hamn, 50 man, praktikan- ter från högskolor, praktikanter från yrkesskolor och skolungdom, 130 man. Semesteruttaget och därmed ersättarbe- hovet var minst under maj och septem- ber. Åt dem som fick semester då gav järnverket vissa förmåner i form av re- sestipendier och rabatter på utlandsre- sor.
Genom att semesterstoppet elimine- rats har järnverket beräknats få en pro— duktionsökning motsvarande 14 dagars produktion. Vinsten har då ansetts bli så stor, att det skulle vara motiverat att gå över till intern semestersprid- ning. Från järnverkets sida har under- strukits, att möjligheterna att genom- föra den nya semesterförläggningen va- rit helt beroende på de speciella för- hållandena vid järnverket.
Från järnverket har på våren 1967 upplysts, att det nya semestersystemet slagit väl ut. Företaget har inga svårig- heter att få tag i ersättningsarbetskraft. För maj anställs finska praktikanter, för september österrikiska och för mellan— perioden svenska. En svårighet har va- rit att klara arbetsledningen under se— mestermånaderna men genom ökad ut- bildning av förmännen har man kun- nat i större utsträckning sätta in dem på kvalificerade arbetsledande uppgif— ter under denna tid. Företaget har myc- ket goda erfarenheter av sitt system med resestipendier för resor till varma— re länder. Det har enligt företagets upp- fattning visat sig, att de som får semes- ter i maj eller i september oftast kan lämna bort sina barn till släktingar el- ler vänner och delta i dessa resor. Fö-
retaget driver för övrigt ett skolbarns- internat under dessa två månader.
Under hösten 1966 genomfördes en sociologisk undersökning bland de an- ställda vid järnverket. Genom denna un- dersökning framkom bl. a. följande. Inte mindre än 72 % av samtliga anställda ville helst ha 1967 års semester i juli månad. Denna inställning var särskilt markant bland de driftsanställda. Fram- förallt var det anställda med barn i skolåldern, som ville ha semestern för— lagd till högsommaren. Det vanligaste motivet för dem som ville ha julisemes— ter var vädret och värmen. Av dem som tidigare fått vår— eller höstsemester ut- talade ungefär hälften, att det inte var förenat med några speciella svårighe— ter att ha semester på annan tid än un- der sommaren. Beträffande frågan om delning av semestern visade det sig, att 57 % av de anställda obetingat ville få ut hela semestern i ett sammanhang. 17 % kunde tänka sig en delning men inte om företaget skulle få bestämma tidpunkten. Som jämförelse kan näm- nas, att enligt en undersökning som genomfördes vid järnverket 1963 36 % då ville ha odelad semester och 63 % delad. Dessa svar avsåg den då före— stående 4-veckorssemestern.
KAPITEL 6
Överläggningar med arbetsmarknadsorganisationer
Vi har tagit kontakt med några av de största arbetsgivareförbunden inom Svenska arbetsgivareföreningen samt dessas motparter på arbetarsidan. Tjänstemannasidan inom industrin re— presenteras huvudsakligen av Svenska industritjänstemannaförbundet och Sve— riges arbetsledareförbund, och dessa organisationer har i avtal medgett se— mesterspridning. Då av kommittén verk- ställda undersökningar dessutom visar att väsentligt större semesterspridning föreligger för tjänstemän än för arbeta— re, har någon särskild kontakt med tjänstemannaorganisationerna ej ansetts erforderlig. Vid överläggningar med övriga organisationer har bl. a. an- förts följande.
Sueriges verkstadsförening: Semester- förläggningen inom verkstadsindustrin bestäms lokalt helt utanför de centrala organisationerna. I regel bestäms se- mesterförläggningen inom ett företag ef- ter överläggningar med verkstads- och tjänstemannaklubbarna och underhands- kontakter med andra företag på orten. Mellan företag som tillhör samma kon- cern förekommer också viss samordning. Om ett företag är dominerande på en viss ort, kommer det företaget att be- stämma semesterförläggningen på or- ten. Verkstadsindustrin har blivit allt— mer kapitalkrävande, vilket jämte in- förandet av 4-veckorssemestern har lett till att man på sina håll börjat med in— tern semesterspridning. Det förekom— mer vid åtskilliga företag, att den fjärde
semesterveckan läggs ut efter individu— ella önskemål. På senare år har företa— gen blivit alltmer ovilliga att ge särskil- da förmåner till dem som tar semester på annan tid än sommartid. Däremot förekommer det, att företagen arrange- rar utlandsresor åt de anställda. Försö- ket 1946—1947 med en semestersprid- ningsplan för verkstadsindustrin miss— lyckades främst därför att planen för- svårade för de anställda att ta gemen- sam semester med familjemedlemmar- na. Det stora hindret för större sprid- ning av semestrarna består i att de an- ställda har den uppfattningen, att juli månad är den bästa semestermånaden. Problemet kan inte lösas utan propa- ganda för ändrade semestervanor. Nå— got centralt semesterspridningsråd bör inte inrättas. Semesterförläggningen måste avgöras lokalt.
Svenska metallindustriarbetareförbun- det: Allt flera arbetare börjar inse, att semestern inte nödvändigtvis behöver förläggas till samma tid för alla. Någon större spridning kan man dock knap- past få till stånd utan att man på något sätt gör det attraktivt för arbetarna att ta tidig eller sen semester. Man får nog också utgå från att flertalet verkstads— företag — trots att det finns tendenser till intern semesterspridning _— kom- mer att stänga för semester under över- skådlig tid framöver.
Svenska arbetsgivareföreningens all- männa grupp: Semesterförläggningen avgörs helt av företagen själva, ofta i
samråd med de anställda utan några rekommendationer från de centrala or- ganisationerna. Inom den kemiska in- dustrin hålls produktionen ofta i gång året runt, ibland med viss reduktion under sommaren. Reducerad drift med- för emellertid ibland fördyringar. Även många andra företag skulle vilja ha pro- duktionen i gång hela året. Det är emel- lertid svårt att skaffa semestervikarier, och oftast kan man ej låta mer än 1/3 av arbetsstyrkan vid en avdelning bestå av vikarier. Många företag har mycket kvinnlig arbetskraft, vilket försvårar så- väl intern som extern semestersprid- ning. De anställda vill, att alla familje- medlemmar skall ha sin semester vid samma tid, och tidpunkten för man- nens semester blir avgörande för hela familjens semester. Företagen är myc- ket beroende av varandra. En sprid- ning av semestrarna medför stora svå- righeter med leveranser och lagring av produkter. Detta torde vara en viktig anledning till den rådande koncentra— tionen av semestrarna. Det torde dess— utom knappast vara möjligt att i större utsträckning förlägga semestrarna utan- för skolornas sommarlov. Koncentratio- nen av semestrarna till juli månad har förmodligen ökat under senare är.
Svenska fabriksarbetareförbundet: Enligt förbundets mening måste man locka med favörer av olika slag för att de anställda skall gå med på semester- spridning i större skala. Förmodligen skulle det dessutom fordras, att det fanns något råd eller liknande som såg till att spridningen av semestrarna ej avstannade.
Pappersmasseförbundetlz Massa- och pappersindustrin är mycket kapitalkrä- vande. Man är därför av företagsekono- miska skäl tvungen att i största möj- liga utsträckning hålla driften i gång kontinuerligt. Inom industrin delas se- mestern i allmänhet upp i 3+1 el-
ler 2+2 veckor. Semesterperioderna sprids oftast internt inom företagen un- der en 10-veckors— eller 113-veckors— period. En av de största svårigheterna vid tillämpning av detta system är att få tag i skolad ersättningsarbetskraft, som kan rycka in under semesterperioder— na. I Mo och Domsjös fabrik i Husum har man infört ett system med 5-skift, vilket ger överskott av driftsarbetstid och sålunda möjliggör, att ersättnings- arbetskraften kan tas inom den egna fabriken. Ett sådant system har emeller- tid också vissa nackdelar. Bl. a. medför det att personal som med tanke på er- sättarbehovet utbildats för kvalificerade arbetsuppgifter tidvis får sysselsättas med okvalificerat arbete. Vidare kan det innebära, att arbetslagen inte kan hållas samman. Semesterförläggningsfrågorna är ett lokalt problem; produktionsför- hållanden o.dyl. kan nämligen variera avsevärt från företag till företag. Det kan dock tänkas, att ett centralt råd- givande organ skulle ha en viss funk- tion att fylla. En extern semestersprid- ning bör nog först genomföras mellan storföretagen. Man måste därvid tänka på att det för den enskilde arbetstaga— ren är mycket viktigt att hela familjen kan få gemensam semester.
Svenska pappersindustriarbetareför- bundet: Arbetarna vill helst ha hela se- mestern i ett sammanhang under juli eller augusti. Arbetarna har emellertid tvingats inse, att starka företagsekono- miska skäl talar emot detta och har därför gått med på viss delning av se- mestern samt spridning under tiden maj—september. Vissa företag har läm- nat ekonomisk gottgörelse åt dem som fått semester i början eller i slutet av denna period. Antagligen skulle med- lemmarna inte ha några allvarligare in-
1 Numera sammanslaget med Sveriges pap— persbruksförbund till Sveriges pappersindu- striförbund.
vändningar mot en spridning av se- mestrarna under tiden 15 juni—slutet av augusti. Ett semesterspridningssys- tem måste växa fram så småningom. På grund av de lokala förhållandenas stora betydelse torde ett centralt råd icke ha någon funktion att fylla.
Svenska byggnadsindustriförbundet: De lokala organisationerna på arbets- givar- och arbetstagarsidan brukar över- lägga om tiden för semestern och där- efter rekommendera viss semesterför- läggning. Beslutanderätten tillkommer de enskilda arbetsgivarna, men de bru- kar i allmänhet följa rekommendatio- nerna, vilka även iakttas av byggmäs- tare, som inte är anslutna till bygg- nadsindustriförbundet. Valet av semes- terperiod beror ofta på den domine- rande industrin på orten. Med hänsyn till att vissa byggnadsarbeten ofta skall utföras under industrins driftsstopp brukar byggnadssemestern börja någon vecka senare än detta driftsstopp. I stockholmsområdet förekommer dock ej överläggningar om semesterförlägg- ningen mellan de lokala organisationer- na, vilket leder till att en viss lokal se— mesterspridning uppkommer i Stock- holm. I landet i övrigt medför systemet med lokala överläggningar, att man får en viss semesterspridning mellan olika räjonger. Intern semesterspridning på en byggnadsplats kan av produktions- tekniska skäl inte genomföras. Många underleverantörer och serviceföretag såsom åkerier förlägger sin semester till samma tid som byggnadsindustrin på orten. De lokala förhållandena är av- görande för semesterförläggningen. Ett centralt råd torde därför vara olämp- ligt.
Svenska byggnadsarbetareförbundet: Förbundet instämmer i huvudsak i vad byggnadsindustriförbundet uppgivit. I själva verket finns en ganska god re- gional semesterspridning inom bygg- nadsfacket under tiden midsommar—— mitten eller slutet av augusti. Vid många arbetsplatser förekommer det, att pro- duktionen stoppas under tre veckor var— efter den fjärde semesterveckan läggs ut individuellt.
Handelns arbetsgivareorganisaiion: Stängning för semester förekommer knappast inom handeln. Inom detalj- handeln är det vanligast att semestern delas i 3 + 1 vecka med treveckorspe- rioden förlagd under skolornas sommar- lov. Detsamma gäller grosshandeln, in- om vilken dock spridningen är något mer accentuerad och sker under tiden maj—september. Under semesterperio- den tar företagen ofta in skolungdom som ersättningsarbetskraft. Semesterför- läggningen bestäms lokalt i allmänhet av varje företag för sig utan samråd med andra företag på orten. Organisa- tionerna får mycket sällan behandla se- mesterförläggningsfrågor. Handelsföre- tagen skulle vara intresserade av att ökad spridning av semestrarna inom in- dustrin kommer till stånd.
Handelsanställdas förbund: Det kan ej alltid ordnas så att en inom handeln arbetande kvinna får semester samti- digt med sin make. I allmänhet får de anställda framföra sina önskemål om förläggningen av semestern, och däref- ter bestämmer arbetsgivaren. Det är ganska vanligt, att den fjärde semester- veckan tas ut på vårvintern eller vid påsken.
KAPITEL 7
Överläggningar med företag m. fl.
Efter det att vi haft överläggningar med flera arbetsmarknadsorganisationer, kunde vi konstatera, att dessa normalt inte sysslar med semesterförläggnings- frågor. Dessa spörsmål behandlas i stäl- let vid varje företag för sig. Vi ansåg det därför erforderligt att besöka ett antal större företag för att med dem och företrädare för de anställdas orga- nisationer diskutera problemen. Detta skedde under hösten 1966 och i början av 1967. Vad som därvid förekom re- dovisas i det följande jämte vissa upp- gifter som lämnats av Kooperativa för— bundet, statens järnvägar och postver- ket.
Telefon AB L. M. EriCsson
Företaget: Koncernen sysselsätter un- gefär 20 000 arbetstagare, därav c:a 6000 i Stockholm. I Stockholm läggs produktionen ned för semester under en tid av tre veckor i juli månad. Den fjärde semesterveckan kan tas ut ome- delbart före eller efter denna period eller också på annan tid efter överens- kommelse. Detta system anses bättre än ett system med fyra veckors stopp. Vid övriga koncernföretag tillämpas ungefär samma ordning som i Stockholm. På grund av sambandet mellan de olika företagen kan deras semestrar inte gär- na avvika mer än någon vecka i för- hållande till varandra. En undersökning har utvisat, att det skulle bli alltför komplicerat att gå över till intern se-
mesterspridning. I och för sig skulle an- tagligen koncernen kunna förlägga se- mesterstoppet när som helst under ti- den midsommar—mitten av augusti, men de anställda skulle säkert motsätta sig ändring av semesterförläggningen. Lokala förhållanden kan också medföra särskilda problem. Som exempel kan nämnas att koncernen har en fabrik i Katrineholm med ett stort antal kvinn- liga anställda. I samma ort har SKF en stor fabrik med huvudsakligen man- liga anställda. Dessa båda fabriker hör av hänsyn till familjerna förlägga sina semestrar samtidigt. Även i övrigt har de anställdas önskemål om att famil- jen skall kunna ta gemensam semester starkt bidragit till den rådande semes- terförläggningen. Omkring 30 procent av de anställda är kvinnor. Frågan om förläggningen av semestern skall avgö- ras lokalt; direktiv från centralt håll bör undvikas.
Verkstadsklubben: Det är inte ovan- ligt att man hör klagomål på att det rått trängsel under semestern. Arbetar- na vill emellertid inte gå med på några förskjutningar av den gällande semes- terperioden. De flesta arbetarna tar ut den fjärde veckan i anslutning till de tre övriga. Vid ett möte inom klubben 1967 tillfrågades de närvarande, om de kunde gå med på att semestern under det första året skulle börja vid midsom- mar, nästa år första veckan i juli, tredje året andra veckan i juli och det fjär- de året ånyo vid midsommar 0. s. v. En-
dast omkring 20 % av de närvarande kunde tänka sig att gå med på ett så- dant system.
Tjänstemannaorganisationerna: De flesta tjänstemän vill ha semester i juli men man kanske kan acceptera varia— tioner inom perioden midsommar—bör- jan av augusti.
ASEA
Företaget: Semestern uttages f.n. i ett sammanhang och förläggs till juli. Före— taget tillämpar i stor utsträckning se- mesterstängning men en del avdelning- ar måste vara i gång även under semes- tern. Detta beror bl. a. på att man måste kunna hålla kontakt med utländska kun- der. Vidare förekommer viss ombygg- nads- och reparationsverksamhet under sommaren på företagets egna anlägg— ningar. Andra företag, som skall genom- föra sådana arbeten under sitt drifts- stopp, kan också ställa anspråk på le- veranser från ASEA. Man har hittills utan större svårigheter lyckats hålla den erforderliga verksamheten i gång under semestertiden. Omkring 10 % av tjänste- männen är i tjänst under juli månad och omkring 10 % av arbetarna har fått sin semester förskjuten på initiativ av före- taget. ASEA har nyligen infört ett sys- tem som innebär att de anställda själva kan välja att ta ut den fjärde semester- veckan för sig. Denna fjärde vecka kan också tas ut i form av strödagar. C:a 13 % av arbetarna har utnyttjat detta er- bjudande och förlagt den fjärde veckan till annan tid än juli. Företaget vill få till stånd överenskommelse om att den fjärde veckan generellt skall förläggas till vinterhalvåret. Detta skulle nämli- gen vara fördelaktigt för produktionen.
ASEA är inte i någon högre grad be- roende av andra företag då det gäller att bestämma förläggningen av semes- tern. Däremot är det angeläget att de
olika företagen inom ASEA-koncernen har någotsånär samma semestertid. I stort sett är det för ASEA likgiltigt om semestern börjar vid midsommar eller först i slutet av juli. ASEA brukar un- der hösten bestämma sin semesterför- läggning för det kommande året. Detta sker utan att kontakt tas med andra företag. Problemet om gemensam fa- miljesemester har hittills inte berett några större svårigheter för ASEA i Västerås. Detta beror nog delvis på att de andra företag i staden som tillämpar semesterstängning brukar välja samma tid som ASEA.
ASEA skulle kunna följa centralt ut- färdade rekommendationer om semes- terförläggningen under förutsättning att rekommendationerna kom mycket ti- digt, kanske redan i augusti. Något cen- tralt råd för omhänderhavande av se- mesterspridningsfrågan bör knappast inrättas; det räcker med nu befintliga organisationer.
Verkstadsklubben: De flesta arbetar- na vill ha semester i juli men det är möjligt att denna ståndpunkt börjar för- skjutas något. Det kanske skulle vara bra att flytta något på semestern. Att börja redan vid midsommar skulle vara för tidigt; första halvåret innehåller ju många helger till skillnad mot andra halvåret.
SIF-klubben: Man kan märka en trend till mer varierande semesterförläggning beroende på det ökande antalet utlands- resor. Det kan knappast ha någon av- görande betydelse för tjänstemännen om semestern förskjuts en eller ett par vec- kor före eller efter nu konventionell semesterperiod.
AB Svenska metallverken
Företaget: Företaget är uppdelat på fyra olika förvaltningar, Västerås-, Fin- spång—, Skultuna— och Väsbyverken med
sammanlagt c:a 5 500 anställda. I prin- cip har man gemensam semester med driftsstopp vid alla förvaltningarna. Se- mestertiden och arbetstidsförläggningen brukar bestämmas för nästkommande år vid ett möte i november—december. Västerås- och Väsbyverken har 4 vec- kors semester i ett sammanhang under juli månad. Väsbyverken skulle vilja dela semestern i 3 + 1 vecka. Västerås- verken är beroende av ASEA och måste ändra sin semesterförläggning, om ASEA skulle ändra sin. Väsbyverken le— vererar en stor del av sin produktion till Volvo och kan ej avlägsna sig mer än en vecka från Volvos semesterperiod.
Skultunaverken har två semesterpe- rioder på vardera 4 veckor, som läggs ut under sommaren under en period på sex veckor, (1. v. s. driftsstopp råder en- dast under två veckor. Detta system har mötts med blandade känslor hos de an- ställda och har försvårat gemensam fa- miljesemester. Skultunaverken levererar mycket till Volvo och är dessutom be- roende av Finspångverken.
Finspångverken tillämpar en uppdel- ning av semestern enligt systemet 3 + 1 med rätt till individuell förläggning av den fjärde veckan. Detta system har i någon mån minskat de anställdas behov av permission. Finspångverken brukar samråda med den andra stora industrin i orten, STAL-Laval, så att de båda fö- retagen förlägger sin semester till sam- ma tid.
Allmänt kan sägas att Metallverken har starka bindningar utåt. Företaget är en stor leverantör till verkstads- och byggnadsindustrin och kan därför ej avlägsna sig mycket från dessa indu- striers semesterperioder. Från admini- strativ synpunkt och av hänsyn till sam- bandet mellan de olika förvaltningar- nas produktion är det också angeläget att dessas semesterperioder inte avvi- ker i högre grad sinsemellan. Företaget
skulle inte kunna delta i ett system med »rullande» semester mellan olika fö— retag. Det kan däremot tänkas, att före— taget skulle i viss utsträckning kunna tillämpa intern semesterspridning.
Arbetstagarorganisationerna: F. 11. finns en stark önskan hos de anställda att få ut semestern i juli månad. Möj- ligen skulle man kunna pröva att sprida semestern under perioden midsommar ——15 augusti.
Alfa-Laval AB
Företaget: Inom koncernen finns c:a 18 000 anställda, av vilka omkring 10000 arbetar i Sverige. 5540 syssel- sätts i Olofström, 2100 i Tumba-Tul- linge, 660 i Lund, 660 i Eskilstuna, 350 i Södertälje, 350 i Lingbo, Ulvsunda och Tureberg samt 265 i Katrineholm. Tum- ba-Tullinge har 1967 förlagt 4-veckors- semestern till juli månad. Det är bäst att stoppa all produktion samtidigt, ef- tersom produktionsapparaten inte bör köras för halv maskin. I Tumba-Tul- linge finns många utländska arbetare, som vill ha så lång ledighet som möj- ligt för att kunna resa till sitt hemland. Det händer, att italienska och spanska arbetare är borta i 5—6 veckor, ibland ännu längre. I och för sig borde nog semestern från företagets synpunkt för- läggas litet senare in i augusti. Detta möter emellertid motstånd hos de an- ställda. Även Södertäljeverken skulle vilja ha sen semester, eftersom verkens produkt, mjölkningsmaskiner, säljs fö- reträdesvis under första halvåret. Sö— dertäljeverkstäderna är dock beroende av Tumba-Tullinge. Det är möjligt, att företaget så småningom måste tänka om i semesterförläggningsfrågan. Utveck- lingen går mot att maskinutrustningen blir allt dyrbarare. Så småningom blir man kanske tvungen att försöka med
intern semesterspridning för att bättre utnyttja produktionsapparaten.
En spridning av produktionsstoppen kan inte ske inom en ort. Kraven från de anställda på gemensam familjesemes— ter omöjliggör det. Spridning mellan olika regioner kommer att försvåras bland annat av organisatoriska pro- blem. Företag är ofta beroende av var— andra. Detta har bl.a. sin grund i att alla företag numera av företagsekono— miska skäl söker pressa ned sin lager- hållning så mycket som möjligt och därmed blir mer beroende av täta leve- ranser vid exakta tidpunkter. En semes- terspridningsplan omfattande ett fåtal storföretag kan medföra svåra problem för mindre industrier och företag som kanske har bindningar åt flera olika håll. Till sist kan tilläggas att frågan om semesterns förläggning knappast är något problem för vare sig industrin eller de anställda. En annan sak är frå- gan om delning av semestern. Verkstadsklubben: Arbetarna vill ha
semestern delad så att tre veckor tas ut under sommaren, helst i juli månad, och den fjärde veckan individuellt. Den fjärde veckan skulle då likväl få utta— gas i anslutning till de tre andra vec- korna. Företaget har dock inte velat gå med på någon individuell semesterför- läggning.
SIF—klubben: Tjänstemännen skulle inte ha så mycket att invända mot att tiden för semestern växlar något år från år förutsatt att man fick förlägga den fjärde semesterveckan efter indi- viduella önskemål.
AB Götaverken
Företaget: Vid Götaverken med Aren- dalsvarvet finns c:a 5000 arbetare, 1 300 tjänstemän och 400 arbetsledare. Omsättningen på arbetskraft är mycket
hög; under tiden 3/1—14/9 1966 bör- jade 22,5 % av arbetsstyrkan och sluta- de 25 %. Företaget vill f. n. (hösten 1966) anställa ytterligare c:a 460 arbetare men bristen på arbetskraft gör det omöjligt.
Vid företaget läggs semestern ut i ett sammanhang under sommaren. Av hän- syn till kunderna har företaget infört en semesterjour på reparationsavdel- ningarna. Där läggs semestern nämligen ut för halva arbetsstyrkan åt gången. Tidigare hade de tre varven i Göteborg saxat sina semestrar sinsemellan så att något av dem alltid skulle kunna ta emot reparationsarbeten, men Götaverken har nu lämnat denna externa semestersprid- ning för att i stället tillämpa den nyss beskrivna interna formen. Den förut tillämpade ordningen innebar, att repa— rationsverksamheten avbröts för semes- ter. Detta medförde vissa svårigheter att effektivt utnyttja produktionsapparaten närmast före och efter semestern, ef- tersom alla inneliggande arbeten måste avslutas före semestern och några nya inte kunde tas emot förrän därefter. In- tern semesterspridning i större skala blir kanske aktuell i framtiden för att anläggningarna skall kunna utnyttjas bättre. Först gäller det dock att anställa arbetskraft i den omfattning som sva- rar mot anläggningarnas kapacitet och därefter att i större utsträckning till— lämpa 2- och 3-skift.
Produktionen vid Götaverken är så- dan att den kan påverka semesterför- läggningen. Man låter t.ex. inte arbe- tarna gå på semester då ett nytt far- tyg är nästan färdigt, utan först måste fartyget i ett sådant fall göras klart för leverans. Företaget planerar ett par år i förväg när beställda fartygsbyggen skall vara klara och anpassar semest- rarna därefter. Den planeringen kan hållas på en eller ett par dagar när. Företaget är inte särskilt starkt be-
roende av sina leverantörer när det gäl- ler semesterförläggningen, eftersom man har goda lagringsmöjligheter. Arbetstagarorganisationerna: Det är nog ganska uteslutet att få till stånd en uppdelning av semestrarna. Arbetarna vill ha 4 veckor sammanhängande i juli. Tjänstemännen är dock mer bered- da att godta en uppdelning på 3 + 1.
AB Volvo
Företaget: Vid företagets anläggningar i Göteborg sysselsätts ungefär 5 700 ar- betare och 3 300 tjänstemän och arbets- ledare. Företaget har f. n. odelad semes- ter på fyra veckor som läggs ut 15/7— 15/8. Under semestern ligger produk- tionen nere. En ganska stor personal— styrka, c:a 1000 arbetare, är dock i tjänst med underhållsarbeten m. 111. Det är här framför allt fråga om personal som ännu inte har tjänat in full semes- ter. Kapitalkostnaderna per anställd är inte så höga att man har anledning att gå över till intern semesterspridning. Härför skulle f. ö. fordras mycket om— fattande nyrekrytering av personal. Så som arbetet är upplagt skulle det vara svårt att bedriva det med reducerad personalstyrka. Volvo vill ha så lång försäljningssäsong som möjligt på vå- ren och lägger därför ut semestern gans- ka sent. Tidigare har det t. o. m. talats om att lägga semestern i september. Volvo kan inte lägga upp några stora lager. Volvo och dess underleverantö- rer måste därför ha semester samtidigt. Företaget har velat dela semestern, men de anställda vill inte gå med på det. Det nuvarande stoppet är väl långt med hänsyn till kundernas önskemål. Arbetstagarorganisationerna: Arbets- tagarna tycker att semestern kommer alltför sent. Det borde vara möjligt att ha olika semesterperioder för olika de—
lar av arbetsstyrkan och då ha redu- cerad produktion.
AB Bolinder-Munktell
Företaget: Vid företagets anläggningar i Eskilstuna finns c:a 1 000 tjänstemän och 2 000 arbetare. Företaget tillämpar f. n. i viss utsträckning två-skift och har odelad semester med driftsstopp. Viss verksamhet, framför allt underhållsar- beten och utlastning, hålls dock i gång med c:a 250 arbetare, som ej är berätti- gade till semester. En alltmer ökad au— tomatisering med åtföljande anskaff- ning av dyrbara maskiner har lett till att företaget vill söka få till stånd över- enskommelse om uppdelning av semes- tern enligt systemet 3+1. En vecka skulle då kunna läggas ut under vinter- halvåret, exempelvis vid jul- och ny- årshelgerna, då företaget ändå behöver göra vissa reparationer. Övriga repara- tioner kan klaras på 14 dagar under sommaren. Företaget har börjat utreda möjligheterna att införa intern semes- terspridning. En sådan semestersprid- ning är en av flera möjliga vägar att mer effektivt utnyttja produktionsappa- raten. En annan väg skulle vara att i större utsträckning tillämpa två-skift, något som de anställda dock inte gärna vill vara med om.
Företaget har åtskilliga bindningar utåt. Motorer levereras från England och från Volvo-Skövdeverken. Plåt kom- mer från Olofström. I fråga om större delen av produktionen är företaget hårt bundet vid sitt moderbolag Volvo, vil- ket brukar förlägga sin semester ganska sent. Företaget måste förlägga sin se- mester till samma tid som Volvo, möj- ligen kan man tänka sig en förskjutning på en vecka. Förläggningen av semes- tern och arbetstiden för nästkommande år bestäms av företaget efter överlägg-
ningar med hela Volvokoncernen i no- vember månad i samråd med personal- organisationerna. Vid semesterförlägg- ningen måste man också tänka på att man helst bör ha samtidig semester i hela orten, annars kan det uppkomma problem då familjemedlemmar arbetar vid olika företag. Företaget anger s. a. s. tonen i Eskilstuna för semesterförlägg— ningen, men det är inte fråga om någon fullständig styrning.
Av det anförda framgår, att företaget icke kan medverka i något system med semesterperioder som växlar från år till år. Företaget vill ha permanent sen se- mester, helst i augusti, då de utländska företag med vilka Bolinder-Munktell står i förbindelse lägger ut sin semester.
I Hallsberg har Bolinder-Munktell en fabrik för tillverkning av skördemaski- ner. Efterfrågan på dessa maskiner är särskilt stor under försommaren och även för Hallsbergsfabriken är det där- för angeläget att semesterstoppet för- läggs under den senare delen av som- maren.
Arbetstagarorganisationerna: För— läggningen av semestern är en stor och känslig fråga. De flesta anställda vill ha semester i juli. Enligt en nyligen verkställd undersökning vill 96 % av ar- betarna ha odelad semester. Bland tjäns- temännen är däremot ungefär hälften positivt inställda till en uppdelning i 3 + 1 veckor. Det är antagligen lättare att få de anställda att acceptera en se- mester som börjar vid midsommar än att ha en som är förlagd till augusti månad.
Eskilstuna fabriksförening
Föreningen är ett samarbetsorgan för industrierna i Eskilstuna med omnejd. När det gäller semesterns förläggninghar medlemsföretagen ganska olika intressen
sinsemellan. Detta beror huvudsakligen på företagsekonomiska skäl. Aug. Sten- man AB tillverkar lås, beslag m.m. och har byggnadsindustrin som förnämsta avnämare. Företaget vill därför förlägga sin semester så tidigt att produktionen är i gång när byggnadsverksamheten börjar på nytt efter semesteruppehål- let. Detta innebär att semestern inte bör sluta senare än i början av augusti. Även Svenska Siemens AB, som tillver- kar belysningsarmatur och ställverk, le- vererar till byggnadsindustrin och har intresse av att förlägga sin semester ti- digt. För armaturer är hösten högsä— song och tillverkningen bör därför kom- ma i gång omkring den 1 augusti. Ställ- verk levereras i stor utsträckning just före industrisemestern, eftersom de skall installeras då. Företaget har velat börja semestern vid midsommar, men detta har mött visst motstånd från ar- betstagarna, som till stor del utgörs av gifta kvinnor, vilkas män arbetar vid andra industrier i staden. C. 0. öberg & Co:s AB säljer största delen av sin produktion till utlandet och önskar med hänsyn härtill förlägga sitt driftsstopp till den senare delen av sommaren, helst augusti månad. Detta möter emellertid motstånd från de anställdas sida med hänsyn särskilt till de komplikationer det skapar för familjerna. Även Nyby bruks AB är ett exportföretag och har intresse av att förlägga semesterstoppet sent. Företaget tillämpar en viss form av semesterspridning. De anställda de- las upp i två grupper, av vilka den ena börjar sin semester två veckor före den andra. Under den tid då båda grupper— na har semester ligger driften nere, och denna tid utnyttjas för reparationsar- beten m. m. När halva arbetsstyrkan har semester upprätthålls driften i begrän- sad omfattning. Härvid utnyttjas också praktikanter. Företaget har vissa be- gränsade möjligheter att ta hänsyn till
individuella önskemål angående semes- terförläggningen. AB Bolinder-Munktell är som tidigare nämnts vid sin semes- terförläggning beroende av Volvo, som alltid brukar ha sen semester. Alfa- Laval AB:s fabrik i Eskilstuna är ock— så bunden till sin koncern. Mer än 60 % av produktionen levereras inom koncer- nen, och eskilstunafabriken kan med hänsyn till lagringssvårigheter inte för- skjuta sin semester mer än en vecka i förhållande till den tid som gäller för koncernen i övrigt.
Trots att företagen i och för sig har intresse av att förlägga sina semestrar till olika tider försöker föreningen, främst av hänsyn till önskemålen om gemensam familjesemester, verka för en viss enhetlighet. Föreningen utfärdar varje år rekommendationer angående tidpunkten för semester. Vid valet av tidpunkt måste man givetvis göra en kompromiss mellan de olika företagens intressen, men det är naturligt att Bo- linder-Munktell som den största indu- strin i staden väger tungt i detta sam- manhang. Föreningens rekommendatio- ner brukar visserligen inte följas strikt, men företagen avviker sällan mer än någon vecka från den rekommendera— de tiden.
Korsnäs-Marma AB
Företaget: Vid företagets anläggningar i Gävle finns ca 1 100 arbetare. 1966 tillämpades där vid flertalet avdelning- ar fyra veckors driftsstopp för semes— ter. Driftsstoppet förlades för några av- delningar till en sammanhängande pe- riod i juli och i övrigt med en vecka i anslutning till påsken och tre veckor i juli. Vid vissa avdelningar upprätt- hölls driften hela sommaren och perso— nalen bereddes tre veckors samman- hängande semester i olika perioder un-
der tiden 30/5—11/9. Den fjärde vec- kan fick tas ut individuellt om ersätt- arfrågan kunde lösas. Som semester— vikarier utnyttjades bl. a. personal från en avdelning som stängdes för ett par månader. I övrigt anlitades bl. a. prakti- kanter och skolungdom som semester— vikarier. Det är ganska svårt att få lämplig personal. Vid en avdelning, en klovrfabrik, som har kontinuerlig drift, får arbetarna i allmänhet två veckors semester på sommaren och två veckor under resten av året. De flesta förläg- ger en av dessa veckor till hösten och den andra till våren. Arbetet i klor- fabriken är förenat med vissa hälsoris- ker och det är därför lämpligt att ta flera ledighetsperioder under året. De arbetare vid företaget som tar ut se- mester under tiden oktober—mitten av maj får viss ekonomisk ersättning per dag och har dessutom möjlighet att få resebidrag från företagets sociala fon- der. 1966 tog 570 arbetare ut en veckas semester före den 15 maj.
Med den nuvarande ordningen inne— bär juli månad en stor topp i semester- uttaget. Detta skapar stora problem för företaget. Senast 1969, då ett nytt sul- fatverk tas i bruk, måste denna topp ha minskats med 50 %. Idealet skulle vara jämn semesterspridning över hela året, som Mo och Domsjö har i sin sulfat- fabrik i Husum. Den rådande bristen på arbetskraft i gävleområdet' hindrar dock företaget från att gå över till 5- skift, vilket skulle erfordra nyanställ— ning av cirka 100 man.
Semesterförläggningen bestäms på hösten. Arbetarna vill helst ha semes- tern i juli. Från företagets synpunkt är juli månad inte någon riktigt lämplig tid för ett driftsstopp, eftersom det är svårt att få reparations- och underhålls- arbeten utförda då. Företaget har haft svårigheter att klara problemet om ge- mensam familjesemester.
Fackföreningen: De flesta arbetare vill ha semester i juli, särskilt då de äldre. En viss omsvängning håller dock på att äga rum, och de yngre har ofta inget emot att dela semestern för att resa utomlands. Bolagets semesterpre- mier har här haft ganska stor effekt.
Borås Wäfveri AB
Företaget: Tillverkningen är uppdelad på tre enheter, spinneri, väveri och be- redning. Dessa tre enheter är mycket beroende av varandra och kan icke vara stängda vid olika tider. Lagringsmöj- ligheterna är nämligen mycket begrän— sade. Därtill kommer att produktionen är i hög grad modebetonad vilket gör att man vill undvika lagring. F. n. har företaget stängt för semester fyra vec— kor i juli. Stängningsperioden är för lång, särskilt med tanke på modevaror- na, och bolaget skulle vilja dela semes— tern i 3+1, vilket de anställda mot- sätter sig.
Exporten har blivit av allt större be- tydelse, och företaget skulle därför gär- na vilja skjuta semestern mot augusti. Å andra sidan är företaget också leve- rantör till den svenska konfektionsin— dustrin, som vill börja sin semester i anslutning till midsommar. Problemet skulle eventuellt kunna lösas genom in- tern semesterspridning, t. ex. genom att låta endast en del av spinneriet, väve- riet resp. beredningen ha stängt under sommaren. Företaget måste ta hänsyn till hur de andra industrierna i orten förlägger sin semester. Om företagets driftsstopp avviker från den tid som andra företag tillämpar medför detta en tydligt märkbar extra frånvaro under tiden för dessa företags semester. Det- ta sammanhänger med att det är myc- ket vanligt att man och hustru arbetar vid olika företag.
Företaget kommer antagligen att ut— öka driften genom arbete på lör- och söndagar innan man på allvar tar upp frågan om intern semesterspridning.
Arbetstagarorganisationerna: Det överväldigande flertalet arbetstagare vill ha semester i juli och motsätter sig ändringar härvidlag. Skulle ändringar vara oundvikliga vill man i andra hand ha semestern under tiden 15/6—15/7.
Pripp-Bryggeriema AB
Företaget: Företaget är en typisk sä- songindustri med tyngdpunkten av pro— duktionen på sommarhalvåret. Hälften av årsproduktionen sker under tiden maj—augusti. Arbetarna får tre veckors sammanhängande semester under tiden 15/5—31/8. Den fjärde veckan läggs ut under annan del av året med i möjli— gaste mån jämn spridning över hela denna tid. Vissa premier utgår om viss del av semestern tas ut under vinter- halvåret. Arbetarna har visat förståelse för bolagets speciella situation; ett bryg- geri måste naturligen hållas i gång un- der sommaren. Ibland har det dock va- rit svårt att få arbetarna att acceptera semester redan i maj. Problemet om ge- mensam familjesemester är också en ständig stötesten.
Arbetarna får skriftligen anmäla sina önskemål om semester. Semesterförlägg— ningen bestäms i januari—februari. Fö- retagets möjligheter att ta hänsyn till individuella önskemål är begränsade, eftersom man inte kan avvara alltför många arbetare samtidigt. Vissa arbe- tare utbildas på olika arbetsuppgifter för att kunna tjänstgöra som semester- vikarier. Under sommaren måste extra personal anställas. Det är ganska svårt att få lämplig sådan personal. Företa- get har ganska stor omsättning av per- sonal, vilket gör att en del av arbets-
styrkan inte har intjänat någon semes- ter och därför kan utnyttjas hela som- maren.
Kooperativa förbundet (KF)
KF -— som har cirka 60000 anställ- da —— har enligt gällande kollektivav- tal rätt att förlägga semestern under tiden maj—september. Den anställde skall ha besked om semesterförläggning- en senast 14 dagar i förväg. KF har en- dast inom bageribranschen rätt att en- sidigt besluta om delning av semestern. I praktiken låter man de anställda fram— föra önskemål om förläggningen av se- mestern.
I detaljhandeln vill KF helst ej för- lägga semestern till maj—juni, då för- säljningen är god, utan först till juli—— september. De anställda vill dock ej gärna ta semester i september, och ef- tersom KF har många kvinnor anställ- da i detaljhandeln tenderar det till att bli en koncentration till juli månad, d.v.s. till industrisemestern. Familjer- na vill ju hålla ihop under semestern. Beslut om semesterförläggningen fattas av varje företag för sig. Under semes- tern anställer man inom detaljhandeln ofta skolungdom som vikarier, vilket fungerar ganska bra.
Konsum Stockholm kan oftast ej ge de anställda odelad semester under ti- den midsommar—början av augusti men erbjuder i stället sina anställda att ta tre veckor under den tiden och den fjärde veckan på annan tid. I Stockholm har på senaste tid märkts en viss ten- dens till att folk tar tidig eller sen se- mester för att fara utomlands.
Vid KF:s wallboardfabrik i Karl- holmsbruk i norra Uppland fann fa- briksledningen 1962, att man av före- tagsekonomiska skäl var tvungen att hålla produktionen i gång hela året med
undantag för en kortare tids driftsstopp för reparationer. Företaget beslöt då att subventionera utlandsresor upp till 50 % för att locka arbetarna att ta semester på icke konventionell tid. Försöket slog inte så väl ut, och fackföreningen för- klarade, att liian föredrog kontanta bi- drag framför subventioner av resor, ef- tersom vissa anställda inte kunde ut- nyttja denna förmån. 1963 gavs därför 500 kronor till den som tog minst två veckors semester under tiden septem- ber—april. Detta erbjudande antogs av omkring 30 av de cirka 540 anställda. 1966 tillämpades driftsstopp under två veckor i augusti. Arbetare, som tog se- mester utanför sommarmånaderna, fick 400 kronor i kontant ersättning. Om- kring 25 % av arbetskraften tog hela se- mestern under tiden september—april, 25 % tog hälften av semestern under den tiden, och 50 % tog hela semestern un- der sommaren. Företaget anser, att se- mesterspridningen f.n. är ganska god, och den har också varit av stor ekono- misk betydelse för företaget. Under sommaren anställs studerande och pen- sionärer som vikarier.
Statens järnvägar (SJ)
SJ har 55 000—60 000 anställda. De an- ställdas semestrar bestäms genom en semesterplan, som normalt skall fast- ställas före den 1 januari. Målsättningen inför 1966 års semester var, att semes- terdagarna skulle läggas ut på plan under normalt tre perioder under tiden vecka 5—47, d.v.s. i stort sett februari —november. Om möjligt skulle sommar— semester omfattande femton vardagar tilldelas inom perioden vecka 21—37, d.v.s. ungefär 20 maj—15 september, med koncentration mot skoltritid. Den- na semesterförläggning har kunnat ske utan större problem. Genom industrins
koncentration av semestrarna har SJ:s anställda kunnat tilldelas allt fördelakti- gare semester, och under 1966 kunde personalen i stort sett få en semester- period på två till tre veckor under som- maren. SJ undersöker möjligheterna till ytterligare koncentration av sommar- semestrarna.
Postverket
Det finns omkring 47 000 personer an- ställda vid postverket, av vilka omkring 6000 sysselsätts vid postbanken. Post- verket har omkring 4 000 arbetsplatser i landet. 17 000 av de anställda finns i Storstockholm; det råder överhuvudta- get en stark koncentration av de an— ställda till storstadsområdena. Indust- rins koncentration av semestrarna till juli månad gör, att personalen på post- anstalterna i städerna kan minskas. Postverket har däremot inte ansett sig kunna stänga vissa postanstalter under sommaren. På typiska semesterorter måste å andra sidan postanstalterna tillföras extra personal. Sommartid an- ställs 4—5 000 skolungdomar som vika- rier i distributionen eller på postgirot. Postverket har för sin del inte något intresse av en allmän spridning av se- mestrarna. Detta skulle nämligen för- svåra strävandena att bereda postver- kets egen personal åtminstone någon tids semester under sommaren. Det är dock uteslutet, att alla anställda inom postverket skall kunna få hela semes- tern förlagd till sommaren. 1947 utfär— dades särskilda anvisningar, enligt vilka semestern skulle tas ut under tiden feb— ruari—november. De anställda indela- des i olika semestergrupper efter lev- nadsålder. De yngsta fick ta sin semes-
ter under vintermånad, medan de äld- sta skulle ha sin semester under tiden juni—augusti. Vid tilldelandet av se— mester skulle tillses, att cirkulation mellan tjänstemännen inom semester— grupperna ägde rum. Detta semester- system har väckt stort missnöje bland de anställda. Det har även försvårat rekrytering av arbetskraft och t.o.m. förorsakat, att anställda slutat. Sedan överläggningar i semesterfrågan hållits 1962 med personalorganisationerna, i- gångsattes en särskild utredning röran— de möjligheterna att generellt förbättra bestämmelserna om semestercirkula- tion. Utredningen har publicerats i Pos- tala meddelanden 1965 nr 1. Efter den— na utredning har 1947 års anvisningar väsentligt modifierats. Man försöker nu i största möjliga mån förlägga semes- tern till juni—augusti. Poststyrelsen har inte heller något att invända mot att tjänsteman delar upp sin semester, så- vitt semestern inte styckas i alltför små delar. Den nya semestertilldelningen har lett till att så gott som varje anställd kan få 10—14 dagars semester på som- maren. Det har ofta varit svårt att ge kvinnliga anställda denna ledighet på samma tid som den då deras män se- mestrar. önskemålet om gemensam se- mester med mannen är mycket starkt från den kvinnliga personalens sida, och frågan är synnerligen känslig och viktig. Semestrarna bestäms lokalt på arbetsplatserna med ledning av de an- ställdas önskemål. Semesterplan skall fastställas senast den 15 februari och insänds därefter till postdirektionerna för att de skall kunna bedöma Vikarie— behovet. Definitivt besked om semester skall lämnas såvitt möjligt en månad före semesterns början.
KAPITEL 8
Kommitténs överväganden
Rådande situation m. m.
Av vår statistiska undersökning fram— går tydligt, att semestrarna inom indu- strin under 1965 var starkt koncentre- rade till en kort period under högsom- maren, i huvudsak juli månad. Bilden torde ha varit ungefär densamma 1966 och 1967. Undersökningen omfattade inte byggnadsverksamheten. Det är emellertid allmänt känt och har be- kräftats vid våra överläggningar med arbetsmarknadens parter, att man på detta område avbryter arbetet för se- mester under en sammanhängande fyra- veckorsperiod mitt i sommaren. För- läggningen av denna period är inte en- hetlig över hela landet utan växlar beroende på lokala förhållanden. Bygg- nadssemestern brukar anpassas efter industrins semester, och det vanliga är att den förläggs något senare än semes- tern för den dominerande industrin på orten. Vad beträffar handel, samfärdsel och serviceverksamhet av olika slag torde förhållandena variera, men ten- densen att i möjligaste mån koncentrera semestrarna till en jämförelsevis kort period under sommaren är även här fullt klar.
Vad angår offentlig verksamhet tycks bilden vara något avvikande. Av avtals- verkets statistiska undersökning rö- rande de statsanställdas semestrar fram- går bl. a., att endast 30 % av det totala semesteruttaget ägde rum under juli må-
nad. Undersökningen omfattade emel- lertid inte alla grenar av den statliga verksamheten. Vidare bör beaktas att semestern ofta är längre i statlig verk- samhet än inom industrin. Antalet an- vända semesterdagar i juli månad kan följaktligen antas vara högre än vad den jämförelsevis låga procentsiffran i förs- tone kan tyckas ge vid handen. Trots detta måste man dock säga, att semes- tersituationen i statlig verksamhet är, sett från semesterspridningssynpunkt, betydligt gynnsammare än inom indu- strin. Vi har ansett oss kunna dra den slutsatsen, att några åtgärder för att öka spridningen av semestrarna inom stat- lig verksamhet redan av detta skäl f. n. inte kan anses påkallade, åtminstone om man bortser från industriell och liknande verksamhet som staten bedri- ver i företagsform. Beträffande den kommunala verksamheten har någon särskild undersökning icke utförts. I viss mån torde förhållandena här likna de statliga, eftersom åtskilliga grenar av verksamheten måste hållas i gång året runt, låt vara med en viss avmattning under sommaren. Detta gäller exempel— vis den kommunala förvaltningen, vat— ten-, gas- och elkraftförsörjningen, ren- hållningen och sjukvården. Inom under- visningen ligger verksamheten i stort sett nere hela sommaren. Vi anser oss kunna lämna även den kommunala verksamheten därhän i detta samman- hang.
Olägenheter förknippade med nuvarande semesterförläggning
Den starka koncentrationen av semest- rarna medför olägenheter av skilda slag. Särskilt påtagliga är de svårig- heter som uppstår för turistnäringen. Från turisthotellens synpunkt är det i första hand ett angeläget önskemål att semestrarna i större utsträckning för- läggs till tiden närmast efter midsom- marhelgen, då det erfarenhetsmässigt förekommer en viss svacka i belägg— ningen. Det är emellertid uppenbart, att varje utsträckning av semestersäsongens längd är ägnad att medföra fördelar för turistnäringen. Ju längre den period är, under vilken en turistanläggning kan utnyttjas, desto längre blir också den period, över vilken de fasta kostnader— na för anläggningen kan fördelas. Blir perioden mycket kort föreligger allvar- lig risk för att dessa kostnader över huvud taget inte kan täckas. Särskilt gäller detta naturligtvis när de fasta kostnaderna, t.ex. för räntor och av- skrivningar på anläggningarna, är stora. Som förhållandena nu är, torde det knappast löna sig för en företagare att uppföra en ny turistanläggning på en ort, där man inte kan räkna med att få gäster annat än under sommarsäsongen. De nya anläggningar som har kommit till under senare år har också i huvud— sak varit lokaliserade till sådana delar av landet där det är möjligt att hålla verksamheten i gång under en förhål- landevis lång säsong.
De ekonomiska svårigheter som de korta säsongerna medför för turistnä- ringen är givetvis till nackdel inte bara för denna näring som sådan och de per- soner som sysselsätts där. Den allmän- het som utnyttjar anläggningarna drab— bas också av återverkningar. Priserna blir högre än vad som skulle behövas,
om företagen kunde sprida sina fasta kostnader över längre perioder. Vidare är det ofta inte möjligt att under hög- säsongen på en fullbelagd anläggning få den service som skulle kunna erbjudas under en något mindre hårt belastad tid.
De korta semestersäsongerna och an- hopningen av folk på semesterorter medför att orter med en mycket liten fast befolkning måste vara rustade inte bara med hotell och restauranger utan också med butiker och olika slag av serviceinrättningar som kan tillgodose en mångdubbelt större befolknings be- hov under en kort period om kanske bara några veckor.
Allt detta medför sannolikt vissa olä- genheter för de semestrande, bl.a. i form av ökade priser. Å andra sidan får man inte förbise, att den stora tillström— ningen av semestrande i juli på många orter har stor ekonomisk betydelse för ortsbefolkningen. Det är inte säkert, att ortsbefolkningen och näringslivet på de typiska semesterorterna vid ökad sprid- ning av semestrarna skulle få samma ekonomiska utbyte av att sälja varor och tjänster till de semestrande som f.n. är fallet. Det kan ju t. ex. tänkas, att utlandssemester då skulle bli vanli— gare. Vi anser det inte möjligt att ta någon bestämd ställning till om ökad semesterspridning är önskvärd eller inte från den nu berörda synpunkten.
Semesterkoncentrationen medför en del problem för viss offentlig verksamhet. Polismakten måste t. ex. förstärkas på semesterorterna liksom även postver— kets personal. Postverket har f.ö. att bemästra ett speciellt problem i sam- band med semestrarna, nämligen efter- sändning av post. Denna postens verk- samhet har enligt uppgift ökat varje år, och misstag förekommer ibland beroende på att postverket under som- maren måste anställa orutinerad extra-
personal. Semesterperioden medför ock— så påfrestningar på läkare och sjukhus i närheten av frekventerade semester- orter.
För en del är sedan ansåg sig statens järnvägar ha stort intresse av att få till stånd ökad spridning av semestrarna. Situationen har nu i viss mån föränd- rats. Med hänsyn till persontrafiken föreligger inte några önskemål om spridning av semestrarna. Däremot uppstår vissa svårigheter i fråga om godstrafiken. Vi har dock fått det in- trycket, att dessa svårigheter inte be- traktas som alltför allvarliga. När det gäller landsvägstrafiken, medför semes— tertiden en avsevärd omfördelning av trafiken. På vissa vägar kan besvärliga stockningar uppstå. Detta är ganska framträdande beträffande färjelederna mellan Sverige och utlandet, särskilt i anslutning till de tidpunkter då många semestrar börjar och slutar. Å andra si- dan blir trafiken också mindre på vägar och i orter, som inte besöks i större ut- sträckning av semestrande. Den ökning av den sammanlagda personbilstrafiken som otvivelaktigt äger rum under se- mestersäsongen kompenseras i viss mån av att godstransporterna minskar under samma tid. Det tycks inte finnas någon grund att anta, att olycksfrekvensen skulle bli avsevärt mycket lägre, om semestrarna spreds'mera över sommar- månaderna. En spridning av semest- rarna tycks alltså knappast vara av stor betydelse för kommunikationsväsendet.
Vid våra kontakter med arbetsmark- nadsorganisationer och med enskilda företag har vi fått den uppfattningen att man inom en del företag anser sig ha anledning att ändra tiden för semes- terstoppen. Företag som säljer en stor del av sin produktion till utlandet kan vilja förskjuta semesterstoppet mot au- gusti månad, då semester tas ut i många europeiska länder. Ibland kan företa-
gets produktion avse varor, som mest säljs under viss säsong. Företaget vill då givetvis inte förlägga tiden för drifts- stoppet så att det förkortar försäljnings- säsongen. Dessa skäl för ändrad tid för driftsstoppen tycks dock i allmänhet inte på företagarhåll anses ha sådan tyngd att man är beredd att gå emot arbetstagarnas ofta mycket bestämda önskemål att få semester i juli månad.
Det har många gånger framhållits, att den rådande koncentrationen av se- mestrarna medför allvarliga olägenhe- ter från trivselsynpunkt. Den leder till trängsel på badstränder och camping— platser, i hotell, vandrarhem, matserve- ringar och butiker på de svenska semes— terorterna. Det finns, har det sagts, en betydande risk för att semestern där- igenom inte ger den rekreation som va- rit avsikten.
För att i någon mån kunna bedöma, hur allvarliga dessa nackdelar år, måste man ha en uppfattning om hur folk till— bringar sin semester. 1962 års fritidsut- redning lät genomföra en intervjuunder- sökning, där bl.a. dessa spörsmål be- rördes. Undersökningen avsåg år 1963 och omfattade åldersgrupperna 18—65 år i städer och köpingar med mer än 10000 invånare. Resultatet av under- sökningen i denna del redovisas i ut- redningens betänkande »Friluftslivet i Sverige» del I (SOU 1964: 47 s. 73 ff). Enligt undersökningen vistades 15— 20 % av den vuxna tätortsbefolkningen utomlands under huvuddelen av sin semester. 16% tillbragte semestern i den egna bostaden. Dessa båda katego- rier saknar större intresse i detta sam- manhang. Av undersökningsrapporten framgår vidare, att en fjärdedel av se— mesterfirarna under sin huvudsemester bodde hos släkt och vänner. Ungefär lika många bodde i eget eller hyrt fri- tidshus. De som tillbringar semestern i Sverige på detta sätt får väl ofta känna
av den trängsel som semesterkoncentra- tionen medför. Olägenheterna därav minskas dock genom de möjligheter till ostörd rekreation som det egna huset och den egna tomten ger. Av undersök- ningen framgår ytterligare att ungefär 13 % bodde i tält eller husvagn under huvuddelen av semestern och ungefär lika många på hotell eller pensionat. De som tillbringar sin sommarsemester på detta sätt i Sverige kommer i allmänhet i särskilt hög grad att utsättas för träng- sel och därmed förknippade olägenhe- ter. Emellertid är det inte säkert, att alla upplever trängseln som något ode— lat negativt. Det kan tänkas, att många av dem som tillbringar sin semester på detta sätt gör det för att få kontakt med andra människor. De vill inte komma till ett halvbelagt hotell utan de attrak- tioner, som kan erbjudas vid full be- läggning. Många kanske också finner en glest belagd campingplats mindre loc- kande än en fullbelagd. På grundval av den nyssnämnda intervjuundersökning— en anser vi oss kunna anta, att trängseln i själva verket knappast är något allvar— ligt problem för majoriteten av de se- mestrande. Detta antagande bestyrks också av det faktum, att särskilt arbe— tarna men även tjänstemännen vill ha semester just i juli månad, trots att de vet, att de flesta arbetstagare får sin semester då. Vid våra överläggningar med företag och representanter för de anställda vid dem har vi fått den be- stämda uppfattningen, att det är ett starkt önskemål hos de anställda att få behålla julisemestern. Denna inställning kan knappast förklaras på något annat sätt än att de anställda inte upplever trängselproblemet som verkligt allvar- ligt. Säsongpriserna tycks inte heller avskräcka folk i större utsträckning från att ta julisemester.
En starkt bidragande orsak till att juli månad har blivit den dominerande
semestermånaden är det svenska klima- tet. Juli månad anses nog allmänt vara den vackraste och varmaste månaden. Detta är dock inte helt riktigt. Sommar- vädret i vårt land kännetecknas av att försommaren ofta är torr, medan hög- sommaren och eftersommaren är mera regniga. Antalet soltimmar är vanligen högre i juni än i juli. Åtminstone för dem som vill ägna semestern åt annat friluftsliv än bad kan därför en tidig semester vara att föredra från klimat— synpunkt. Temperaturen i vattnet är emellertid högre i juli och augusti än i juni, och eftersom bad enligt fritidsut- redningens intervjuundersökning är en utomordentligt vanlig semestersysselsätt— ning, torde denna omständighet väga tungt till förmån för juli eller augusti som semestenmånad. Mot augusti talar bl. a. de mörka kvällarna. De allt stör— re. grupper som tillbringar sin semester utomlands borde kunna finna det för- delaktigare att välja en annan tid än högsommaren, då temperaturen både i luften och i vattnet kan vara högre än vad en nordbo finner behagligt. Sammanfattningsvis vill vi uttala, att flera olägenheter uppkommer som följd av koncentrationen av semestrarna till juli månad. Åtskilliga av dessa olägen- heter kan dock inte betraktas som spe- ciellt allvarliga. Mest påtagliga är olä- genheterna för turistnäringen, som har starkt intresse av att semestrarna sprids i större utsträckning. Inom vissa bran— scher och för vissa företag kan företags- ekonomiska faktorer ibland tala starkt för att semesterspridning införs. Detta berörs närmare i följande avsnitt.
Olika metoder för semesterspridning
Om man vill åstadkomma ökad semes- terspridning är olika vägar tänkbara. Man kan sprida semestrarna internt
inom ett företag, antingen genom att de anställda delas upp i olika grup- per som tilldelas var sin semesterperiod eller genom att semestrarna förläggs individuellt och sprids över en längre eller kortare tidrymd. När det gäller företag som tilldelar alla eller flertalet av de anställda gemensam semesteri samband med driftsstopp kan man tänka sig en spridning av de olika före— tagens driftsstopp inbördes. Vare sig ett företag tillämpar intern semestersprid- ning eller ger alla anställda gemensam semester är det möjligt att uppnå en viss semesterspridning genom delning av de anställdas semestrar i två eller flera perioder. Vi vill i fortsättningen närmare behandla dessa olika metoder för semesterspridning.
Intern semesterspridning
Den mest utpräglade formen av intern semesterspridning skulle vara en jämn spridning av semestrarna över hela året. En sådan ordning skulle innebära, att antalet arbetstagare i tjänst ständigt höll sig på samma nivå utan att extra- personal behövde anlitas. Ett system av denna typ gäller för driftsarbetarna vid M0 och Domsjös sulfatfabrik i Husum. Även inom statlig verksamhet förekom- mer spridning av semestrarna över hela året. Ett så långt drivet semestersprid- ningssystem hör emellertid till undan— tagen. Vanligare är att semestrarna sprids över ett antal veckor under som— marhalvåret som t.ex. vid Oxelösunds järnverk, där arbetsstyrkan delas upp i fem grupper, som får semester på olika tider. Vid andra företag begränsas antalet grupper till två eller tre. Vi har också sett exempel på att olika grupper delvis har gemensam semester, exempel- vis så att av två grupper den ena börjar sin semester två veckor före den andra
med påföljd att totalstoppets längd be- gränsas till två veckor.
Semesterspridning internt inom före- taget har sedan gammalt förekommit i många verksamhetsgrenar, där det av olika skäl framstår som uteslutet att helt lägga ned verksamheten under viss tid. Som exempel på sådana verksam- hetsgrenar kan nämnas handel, kommu- nikationer och andra servicenäringar, större delen av den offentliga verksam- heten, kraftproducerande företag samt vissa industrigrenar, särskilt inom födo- ämnesindustrin.
För vissa typer av industriell produk- tion talar starka tekniska skäl för att driftsavbrotten bör vara så få som möj- ligt. Här åsyftas sådana industrier, där produktionen sker i en kontinuerlig process som inte kan avbrytas utan kostnader och tekniska svårigheter. Som exempel på sådana industrier kan näm- nas pappers- och massafabriker och vissa typer av kemisk industri. I vissa speciella anläggningar kan förhållan- dena vara sådana, att ett driftsstopp inte kan genomföras utan direkt förstö- relse av materiel, exempelvis på grund av att ugnar som begagnas i produktio- nen blir förstörda om de kyls av. In- dustriföretag av nu aktuell art tillämpar regelmässigt kontinuerlig skiftgång, och det ligger i linje härmed att också för- söka undvika driftsstopp i samband med semestern.
Även inom sådana industrigrenar där ett avbrott i driften inte är förenat med några tekniska svårigheter kan det från företagsekonomiska synpunkter finnas starka skäl, som talar för att man bör undvika driftsstopp i samband med semestern eller åtminstone begränsa stopptiden så mycket som möjligt. Ett fyra veckor långt driftsstopp innebär att anläggningarna inte kan utnyttjas under denna tid. Under förutsättning att avsättningsmöjligheterna för ett före—
tags produkter är goda kan företagets lönsamhet i betydande grad förbättras, om produktionssäsongen kan utökas med några veckor genom att man und- viker semesterstopp. Särskilt gäller det- ta när företagets fasta kostnader är stora. Det ekonomiska avbräck ett driftsstopp om fyra veckor medför kan för övrigt bli större än vad som direkt föranleds av produktionsbortfallet un- der denna tid. Företaget kan tvingas att avböja order på grund av att leverans- tiden skulle bli längre än kunden kan godta. Vidare kanske man å ena si- dan måste forcera viss verksamhet när- mast före semestern med omfattande uttag av övertidsarbete, medan man å andra sidan inte kan starta verksamhe- ten på alla avsnitt i full omfattning omedelbart efter semesterperiodens slut.
I vissa fall kan stora ekonomiska för- delar vinnas genom att en begränsad del av företagets produktion hålls i gång medan verksamheten i övrigt lig- ger nere. Det kan förhålla sig så, att ka- paciteten inom en viss sektion av pro- duktionskedjan är begränsad av tek- niska skäl, medan produktionsappara- ten i övrigt är så dimensionerad att produktionen där utan svårighet skulle kunna intensifieras. Företagets totala kapacitet skulle då kunna ökas avsevärt genom att driftsstopp undviks på denna trånga sektion.
De olägenheter för företagen som är förenade med semesterstängningssyste- met har givetvis blivit mer framträdan- de allteftersom semesterns längd har ökats. Ett kortare driftsstopp under sommaren kan ofta synas lämpligt, ef- tersom det ger tillfälle till översyn och reparationer på anläggningarna och till sådana ändringsarbeten som kan be- höva utföras i samband med omställ— ningar av produktionen. I allmänhet förslår emellertid ett driftsstopp om en eller ett par veckor för sådana arbeten,
och så lång tid som fyra veckor behövs inte annat än undantagsvis.
Systemet med översynsarheten för- lagda till semesterperioden är för övrigt i och för sig förenat med vissa olägen- heter. När många företag förlägger des- sa arbeten till samma tid kan det på grund av stor efterfrågan från olika håll bli svårt att få lämplig personal för ändamålet. Vissa leverantörer och ser- viceföretag kanske själva har semester och kan i så fall inte utnyttjas. Systemet innebär vidare, att översyn av alla ma- skiner kommer att äga rum med i stort sett 12 månaders mellanrum. Det är emellertid inte alls säkert att just denna intervall är den för varje maskin lämp— ligaste. Vissa maskiner kanske borde ses över med 8 eller 10 månaders mel- lanrum, medan andra maskiner utan olägenhet kan användas 15 eller 18 må— nader mellan översynerna. Ett företag som håller driften i gång under semes— terperioden har större möjligheter att förlägga översynsarhetena till de tek- niskt sett lämpligaste tidpunkterna. Fö- retaget kan också planera dessa arbeten så, att en fast anställd kår av reparatö- rer kan hållas sysselsatt vid företaget. Härigenom kan man undvika att anlita utomstående arbetskraft.
Av det anförda torde framgå, att det från företagsekonomisk synpunkt ofta finns mycket som talar för att drifts— stopp för semester bör undvikas. Emel- lertid kan det också föreligga faktorer som talar i motsatt riktning. Om mark- naden är sådan att ett produktionstill— skott inte kan säljas med vinst, bort- faller givetvis ett starkt motiv för att undvika driftsstopp. Om det föreligger brist på arbetskraft så att anläggningens fulla kapacitet inte kan utnyttjas ens när alla anställda är i tjänst, kan det vara olämpligt att reducera den tjänst- görande arbetsstyrkan ytterligare ge- nom att sprida semestrarna. För många
företag kan det vara svårt att underlåta driftsstopp, om inte deras kunder och leverantörer gör likadant. Om leveran- törerna stänger för semester, kan det företag som vill hålla driften i gång nödgas lägga upp större lager än nor- malt av råvaror eller halvfabrikat. Detta innebär att kapital måste bindas i själva lagret och nödvändiggör kanske också investeringar i lagerutrymmen. Motsva- rande gäller om företagets kunder på grund av semester inte kan ta emot le- veranser. Ett system som innebär att reparations- och översynsarheten äger rum medan driften i övrigt är i gång kan också göra det nödvändigt att lägga upp buffertlager på olika punkter i pro- duktionskedjan för att inte produktio- nen i övrigt skall behöva avbrytas, när en maskin eller en avdelning tas ur drift för reparation och översyn.
För ett företag som vill hålla driften i gång under tid då en del av arbets- styrkan har semester uppstår vidare personaladministrativa problem. Ersät- tare måste anskaffas för lediga arbets- tagare, och i den mån sådana ersättare tas bland den ordinarie personalen måste dessa i sin tur ersättas. Det upp- står alltså behov av att tillfälligt an- ställa extra personal under semester- perioden. Behovet växlar naturligtvis beroende på sådana förhållanden som i vilken omfattning driften skall upp- rätthållas och hur lång tid semestrarna skall spridas över. En annan faktor som påverkar behovet av extra personal är hur stor del av den fasta personalen som utgörs av nyanställda, vilka ännu inte förvärvat rätt till semester.
I ett samhälle där full sysselsättning råder är man i huvudsak hänvisad till att rekrytera semestervikarier bland de icke yrkesverksamma, t. ex. hemma- fruar, pensionärer och studerande. Hemmafruarna torde i allmänhet vara föga benägna att åta sig arbete under
den tid då skolferierna pågår och ut- gör troligen inte någon reserv att räk- na med i detta sammanhang. Pensionä- rernas villighet att inträda som semes- tervikarier minskas av att de i så fall skulle kunna nå upp till sådana in- komster att de gick miste om inkomst- prövade pensionsförmåner. I viss mån torde det dock vara möjligt att förmå exempelvis pensionerade förmän att till- fälligt rycka in i sina gamla befatt- ningar.
Den grupp företagen framför allt an- litar som semesterersättare är de stu- derande. För studerande vid olika tek- niska utbildningsanstalter ingår i regel en tids praktik i industriellt arbete som ett led i utbildningen. Vid de tekniska högskolorna krävs inom flertalet avdel- ningar minst sex månaders praktik före avgångsexamen. Praktiken, som delvis kan äga rum före inträdet vid skolan, skall i huvudsak vara fullgjord inom resp. avdelnings område. I övrigt upp- ställs inte några särskilda krav beträf- fande tjänstgöringens art. Om man räk- nar med att den obligatoriska praktiken delas upp på tre somrar kan antalet praktiksökande per år inom denna ka- tegori beräknas uppgå till (i 600 år 1968 och cirka 8 500 i början av 1970-talet. Vid det nya gymnasiets tekniska linje krävs 12 veckors praktik i företag. Praktiken bör ansluta till valet mellan de fyra tillgängliga grenarna mekanik, bygg, el och kemi. Den torde normalt bli förlagd med hälften var till sommar- ferierna efter den andra och den tredje årskursen. Antalet praktiksökande kan från 1969 och framåt beräknas till när- mare 11 000 per år. Vid den tekniska fackskolan slutligen krävs minst 9 må- naders praktik mellan den första och den andra årskursen. Här utnyttjas allt- så ett helt läsår för praktik. Som se- mesterersättare under sommaren torde därför fackskoleeleverna inte vara att
räkna med i någon större mån. Syftet med gymnasie— och fackskoleelevernas praktik vid företag är framför allt att ge eleven inblick i arbetsförhållandena i produktionen och praktiska erfaren- heter av arbetarpersonalens uppgifter och tänkesätt. Praktiken bör därför ut- göras av s.k. miljöpraktik, som helst bör fullgöras i arbetarbefattning. Prak- tikanten bör delta i egentligt yrkesar— bete och inte huvudsakligen placeras på hjälparbetcn. Avsikten är att en ganska kraftig styrning av praktiken från sko- lans sida skall äga rum. Skolan skall godkänna praktikplatsen och ett visst samarbete skall förekomma mellan sko- lan och praktikarbetsgivaren. De krav som uppställs från skolans sida synes i och för sig väl kunna tillgodoses ge- nom att praktikanten utnyttjas som er- sättare för semesterledig personal. En- ligt uppgift från arbetsförmedlingshåll kan det stundom vara svårt att placera alla dem som skall fullgöra obligatorisk praktik. Med hänsyn härtill kan man inte ställa alltför stränga krav vid sin granskning av de erbjudna praktikplat- serna.1
Vid sidan av de praktiksökande finns varje år ett stort antal unga studerande som söker feriearbete. Vid arbetsför— medlingarna anmäldes för sommaren 1966 ungefär 100000 sådana arbetssö— kande. En mycket stor del av dessa sök- te industriarbete. Arbetsförmedlingar- na har, bl.a. på grund av semester- stängningssystemets utbredning, myc- ket svärt att placera dessa arbetssökan— de och brukar inte kunna anvisa mer än ungefär hälften av dem arbete. Sär- skilt svårt är det att placera dem som är under 18 år.
Av det nu anförda framgår att det finns ett kvantitativt mycket betydande utbud av extra arbetskraft under som- marmånaderna. En vidgad tillämpning av intern semesterspridning skulle öka
möjligheterna att utnyttja denna arbets- kraft. De studerandes användbarhet som semestervikarier är dock givetvis be— gränsad av olika skäl. De saknar i all- mänhet erfarenhet av liknande arbete tidigare. I fråga om dem som är under 18 år kan arbetarskyddslagens bestäm- melser om minderåriga arbetstagare medföra vissa problem. Vidare är till- gången på arbetssökande begränsad till skolferierna. Dessutom varken vill eller
bör de studerande ägna hela sina som- marferier åt förvärvsarbete. Detta gör att anställningsperioderna blir korta. I viss mån är det möjligt att förlänga den säsong under vilken feriearbetan- de studerande kan utnyttjas som se- mestervikarier genom att sådan arbets- kraft rekryteras från utlandet, där som- marferierna ofta är förlagda till annan tid än i Sverige.
Vare sig semestervikarierna hämtas bland företagets fasta personal eller bland tillfälligt anställda uppstår behov av utbildning på det arbete som vika- rien skall sköta. Detta medför kostnader för företaget. Vidare är det svårt att undvika att arbetsresultatet blir både kvantitativt och kvalitativt sämre när arbetet utförs av orutinerad personal. Ingår personalen i arbetslag kan sam— arbetet inom laget försvåras om lagets sammansättning ändras, vilket också kan påverka produktionsresultatet i ne— gativ riktning. Slutligen medför ompla- ceringarna administrativt merarbete.
Det hittills anförda har rört semester- spridningsproblemet sett från företa- gens synpunkt. På arbetstagarsidan sy- nes inställningen till semesterspridning i stort sett vara ganska negativ. Som ti- digare nämnts har vi vid överläggningar med olika arbetstagargrupper inte fått
1 En närmare redogörelsei praktikantfrågor lämnas i en stencilerad rapport som en av Svenska arbetsgivareföreningen tillsatt prakti- kantkommitté presenterade i mars 1967.
belägg för att det skulle föreligga något mera utbrett missnöje med den trängsel som blir en följd av semestrarnas kon- centration. Den helt dominerande in- ställningen, i synnerhet bland arbetar- na, är att man önskar få hela semestern förlagd till en sammanhängande period under sommaren, helst i juli. De arbets— tagare som nu har en sådan ordning är benägna att betrakta även ganska obe- tydliga avvikelser därifrån som mycket väsentliga förändringar till det sämre. Ett exempel härpå utgör den i kapitel 7 redovisade inställningen hos medlem- mar i verkstadsklubben vid L. M. Erics— son. En mycket stark majoritet förkla— rade ju att även en förhållandevis obetydlig ändring av julisemestern var oacceptabel. Å andra sidan är det påfal- lande, att arbetstagarna inom branscher och vid företag där långtgående semes- terspridning faktiskt tillämpas inte be- traktar denna ordning som någon mer påtaglig nackdel. Kanske förhåller det sig så att arbetstagare som saknar er- farenhet av semesterspridning är be- nägna att överdriva nackdelarna med ett sådant system. Den negativa inställ- ningen på arbetstagarsidan är dock ett faktum som man måste ta hänsyn till när man överväger att införa intern semesterspridning.
Bortsett från den allmänna motviljan mot semester på annan tid än den tra- ditionella möter man när det gäller de anställdas förhållanden framför allt två problem i samband med spridning av semestrarna, nämligen skolferiernas för- läggning och samordningen mellan olika förvärvsarbetande medlemmar av sam- ma familj.
Det är naturligt att föräldrar med barn i skolåldern i regel vill ta ut sin semester under tid då skolan har ferier för att kunna tillbringa ledigheten till- sammans med barnen. Att så sker fram- står även från allmän synpunkt som
önskvärt. Eftersom man av rättviseskäl inte konsekvent kan tilldela föräldrar med skolbarn semester under skollovet och förlägga övriga anställdas semester till annan tid, blir en semesterspridning som går utöver gränserna för skolornas sommarlov ofrånkomligen förenad med olägenheter från den synpunkt som här berörts.
I detta sammanhang kan omnämnas, att vi i vårt yttrande över skolarbets- tidsutredningens betänkande »Skolans arbetstider» framhållit, att en förläng- ning av skolåret till 40 veckor med mot— svarande förkortning av sommarlovet skulle göra det svårare för företagen att införa intern semesterspridning.
Önskemål från medlemmar av samma familj att få semester samtidigt är svåra att tillgodose, om man skall tillämpa semesterspridning. Om båda makarna arbetar inom samma företag och detta har intern semesterspridning är risken stor för att makarna tilldelas semester vid olika tider. Om den ena maken ar- betar hos en annan arbetsgivare och där är tvungen att ta ut sin semester vid en bestämd tidpunkt, kan det också lätt inträffa att makarnas semesterperioder inte alls eller bara delvis sammanfaller. Ofta finns väl Vissa möjligheter att, exempelvis genom omflyttningar, till- godose individuella önskemål rörande semesterförläggningen. Möjligheterna är dock begränsade, och åtminstone vid mera avancerade former av intern se- mesterspridning torde man inte kunna tillmötesgå alla dem som vill ha semes- ter samtidigt med sin make. I detta sam- manhang vill vi påpeka att denna kon- sekvens av semesterspridningen kan göra gifta kvinnor mindre benägna att söka sig ut i förvärvslivet.
Emellertid har arbetstagarna i en hel del fall faktiskt accepterat även mycket långt gående intern semesterspridning. Ibland har de väl gjort det därför att
systemet tillämpats i många år och där- igenom fått traditionens helgd, t. ex. inom olika former av statlig verksam- het. Även i dessa fall har dock arbets- givaren ibland fått känning av motstånd från personalens sida. Sålunda har t. ex. postverket under senare år till följd av svårigheter att rekrytera arbetskraft an- sett sig tvingat att söka ändra semes- terförläggningen så, att alla anställda kan få åtminstone en del av semes- tern förlagd till sommarmånaderna. Motståndet från de anställdas sida mot spridning av semestrarna tycks dock vara förhållandevis litet inom de om- råden där intern semesterspridning fö- rekommit under någon längre tid. Tro- ligen förhåller det sig så, att anställda vid ett företag är beredda att finna sig i vissa olägenheter, om dessa framstår som motiverade av hänsyn till företa- gets förhållanden. Som exempel kan nämnas, att Prippbryggerierna för oss uppgav, att de anställda accepterar, att ett bryggeri måste vara i gång på som- maren, och därför inte allvarligt mot- sätter sig semesterspridning.
En utväg att intressera arbetstagarna för semesterspridning som prövats på vissa håll är att bevilja dem som får semester under annan tid än sommaren särskilda förmåner. I vissa kollektivav- tal, t. ex. på det statliga området, finns regler som berättigar sådana arbetstaga- re till viss extra ledighet. På andra håll har man infört ekonomiska bidrag; som- liga företag har också särskilda semes— teranläggningar för de anställda. Vidare har man ordnat resor till utländska se- mesterorter på förmånliga villkor, och man har också vidtagit åtgärder för att ta hand om barn till föräldrar som får semester under skolterminerna. Vid vå- ra överläggningar med representanter för arbetsgivare och arbetstagare har olika åsikter framförts om effekten av sådana spridningsstimulerande åtgär-
der. På vissa håll har man bedömt dem som ganska verkningslösa, medan man på andra håll ansett att de haft påtaglig effekt. Från arbetsgivarhåll har vidare påpekats, att arbetsgivaren i och för sig har rätt att ensam bestämma tidpunkten för semesterns förläggning och därför saknar anledning att ge de anställda sär- skilda förmåner beroende på hur han utövar denna bestämmanderätt. Skall sådana förmåner ges bör de enligt den- na uppfattning under alla omständighe- ter vara begränsade till vad som kan be— traktas som kompensation för de sär- skilda kostnader semesterförläggningen för med sig, exempelvis resebidrag till dem som måste fara utomlands för att kunna utnyttja en till annan årstid än sommaren förlagd semester.
Intern semesterspridning utgör ett sätt att mer effektivt utnyttja produk— tionsapparaten. En sådan effektivise- ring kan naturligtvis åstadkommas även på andra sätt. Är det t. ex. fråga om ett företag, som inte tillämpar skiftgång, torde det många gånger vara lämpligast för företaget att först gå över till skift— gång, innan man försöker sig på att in- föra intern semesterspridning. Frågan om intern semesterspridning kan med visst fog sägas ingå i problemkomplexet om införande av en mer flexibel arbets- tidsförläggning. Det ligger emellertid utom ramen för vårt uppdrag att be- handla detta spörsmål.
Det material som står till vårt för- fogande visar entydigt, att förutsätt- ningarna för att införa intern semester- spridning varierar från företag till före- tag och även mellan olika branscher. Att lösa frågan genom någon form av centrala rekommendationer anser vi helt utsiktslöst. Frågan måste behandlas lokalt vid företagen. Den enda insats, som kan komma i fråga från centralt håll, är att informera om förutsättning— arna för intern semesterspridning. Ef—
tersom frågan är ganska komplicerad, är det säkerligen av värde, att de undersök— ningar som gjorts blir publicerade. Ge- nom vårt betänkande kommer detta delvis att ske. Det får antas, att arbets- marknads— och branschorganisationer bringar betänkandet till sina medlem— mars kännedom. Några ytterligare åt- gärder i frågan från det allmännas sida anser vi inte vara påkallade för när- varande.
Delning av semestern
Enligt 10 & semesterlagen skall semes— tern — med visst undantag _— utgå i ett sammanhang, om inte överenskom- melse om annan ordning träffats med arbetstagaren eller semestertiden över- stiger 24 dagar. Under vårt arbete har från arbetsgivarhåll flera gånger fram- hållits, att man skulle vilja ha möjlighet att förlägga den fjärde semesterveckan till annan tid än semestern i övrigt. Härigenom skulle man kunna minska driftsstoppet på sommaren till tre vec- kor, samtidigt som man fick möjlighet att antingen förlägga ett kortare drifts- stopp till någon från företagets syn- punkt lämplig tid under den övriga de- len av året, exempelvis i anslutning till någon helg, eller sprida den återstående semestern över en så lång period att några allvarligare driftsstörningar inte skulle behöva uppstå.
När det gäller frågan om uppdelning av semestern, är inställningen ganska olika bland olika arbetstagarkategorier. Arbetarna är i allmänhet negativt in— ställda till ett sådant system, medan tjänstemännen ofta är beredda att godta det. En orsak härtill torde vara, att tjänstemännen åtminstone tidigare hade längre semester än arbetarna och att det faktiskt kom att bli ganska vanligt att le fick ut en mindre del av sin semester
på annan tid än semestern i övrigt, en ordning som sedan länge varit tillåten enligt kollektivavtalen på tjänstemanna- området. Det har vid våra överlägg- ningar med företrädare för arbetsmark- naden anförts, att inställningen även bland arbetarna torde gå i riktning mot större intresse för uppdelning av semes— tern. Det har sagts, att arbetstagarna efter att några år ha fått pröva på en sammanhängande fyraveckorssemester i allt större [utsträckning kommer att kunna konstatera, att de kan få större utbyte av den fjärde veckan, om den förläggs till annan tid. I viss mån är detta naturligtvis en ekonomisk fråga, eftersom en separat semestervecka, om den skall utnyttjas för rekreation på annan ort, är förenad med särskilda kostnader. Man har emellertid iakttagit alltmer ökat intresse exempelvis för en veckas vinter-semester. Föräldrar med barn i skolan tar ofta ut denna vecka i samband med skolornas mitterminslov och tillbringar den tillsammans med barnen på någon vintersportort. I vissa delar av landet är intresset för ledighet vid tiden för älgjakten stort och på andra håll vill man gärna ha några da— gars extra ledighet på våren för att göra i ordning sina båtar. Många arbetsta- gare som har sitt hem på annan ort än arbetsplatsen, t.ex. finländare, vill ha ' en längre sammanhängande ledighet vid jul och nyår för besök på hemorten. önskemål av sådana slag som här nämnts kan tillgodoses genom ett sys- tem med delad semester, åtminstone om den överskjutande semestern kan för- läggas efter arbetstagarnas val. Ett så- dant system förekommer också vid en del företag. Från arbetstagarnas sida torde någon erinran inte riktas mot en ordning, som innebär att den fjärde veckan efter överenskommelse med den enskilde arbetstagaren kan förläggas till annan tid än semestern i övrigt och att
sålunda arbetstagarna själva får välja mellan delad och odelad semester. Även en rätt för arbetsgivaren att besluta om uppdelning av semestern i exempelvis 3 veckor + 1 vecka torde ofta godtas, i varje fall om den överskjutande delen kan förläggas efter individuella önske- mål.
Socialmedicinska skäl torde i viss mån tala för att den fjärde semester- veckan förläggs till annan del av året än huvudsemestern. För många skulle det antagligen vara nyttigt, om den fjärde semesterveckan förlades till vår- vintern, då behovet av vila och rekrea- tion är särskilt stort.
En sådan delning av semestern skul- le otvivelaktigt innefatta en form av semesterspridning. Enligt gällande lag- stiftning är detta emellertid en förhand— lingsfråga och enligt våra direktiv skall vi utgå från semesterlagens regler om fyra veckors sammanhängande semes— ter. Vi har emellertid ansett oss böra framföra vissa synpunkter på frågan.
Spridning av driftsstoppen
Vid de företag där semestern förläggs till en gemensam period för huvuddelen av arbetsstyrkan i samband med drifts— stopp är det av hänsyn till de anställda knappast tänkbart att förlägga denna period till annan årstid än sommaren. Enligt 10 % semesterlagen bör också semestern, om arbetstagaren inte begär annat, såvitt möjligt förläggas till som- martid. Inom denna ram kan emellertid ofta företagsekonomiska och likartade faktorer anvisa viss period som särskilt lämplig.
Bland faktorer av nu nämnt slag är i första hand att nämna förhållandet till kunder och leverantörer. Företag som producerar för export har som tidigare nämnts intresse av att förlägga sin se—
mester sent, eftersom man därigenom uppnår bättre överensstämmelse med semesterförhållandena på de utländska marknaderna. Företag, vilkas produkter säljs direkt till allmänheten, har anled- ning att ta hänsyn till Säsongmässiga växlingar i efterfrågan. Sålunda är hil— industrin intresserad av sen semester, eftersom våren och försommaren utgör goda försäljningssäsonger. Motsvarande gäller i än högre grad sådana produkter som lantbruksmaskiner. För konfek- tionsindustrin är det av vikt att starta verksamheten tidigt efter semestern för att tillräckliga mängder av varor skall kunna levereras inför den efterfrågeök- ning som uppstår när höstsäsongen bör- jar i september. Företag som levererar sina produkter till andra industrier är beroende av hur dessa förlägger sina semestrar. Om konfektionsindustrin för- lägger sin semester tidigt, kan de delar av textilindustrin som tillhandahåller tyger till konfektionsfabrikerna få an- ledning att förlägga sin semester ännu något tidigare. Företag som tillverkar byggnadsmateriel av olika slag kan be- höva förlägga sin semester så tidigt, att produktionen är i gång innan byggnads- verksamheten startar på nytt efter se- mesteruppehållet. Som exempel på en bransch, där förhållanden som har sam- band med råvaruförsörjningen påver- kar semesterförläggningen kan nämnas konservindustrin, vilken har att anpas- sa sig till tiderna för exempelvis grön— saksskörden och sillfisket.
Företag som tillhör samma koncern önskar i regel förlägga sin semester till samma tid, även om det inte före- ligger sådant samband i produktions- hänseende mellan koncernföretagen att samordning är nödvändig på grund därav. Från koncernledningens syn- punkt är det givetvis administrativt för- delaktigt att ha de olika koncernföre- tagens driftsstopp enhetligt förlagda.
Vi har fått den uppfattningen att så- dana samband mellan leverantörer och kunder och mellan olika koncernföre- tag som här berörts är utomordentligt vanliga och betydelsefulla. Vissa större företag kan genom sin förläggning av semesterstoppet påverka semesterns för- läggning för ett mycket betydande an— tal andra företag på flera olika orter i landet. Som ett belysande exempel kan nämnas Volvo. Volvokoncernen har to- talt närmare 25 000 anställda på en rad olika orter. Koncernföretagen är i be- tydande utsträckning knutna till var— andra i fråga om produktionen, fram- för allt som underleverantörer till bil— fabrikerna i göteborgsområdet. Viss del av de olika företagens produktion sak- nar dock samband med koncernens övriga verksamhet. Till Volvo är som underleverantörer och återförsäljare knutna företag med ungefär lika många anställda som koncernen. Åtminstone de av dessa företag som levererar huvud— delen av sin produktion till Volvo kan i praktiken — på grund av det mycket exakt samordnade produktionsprogram- met —— knappast förlägga sitt drifts- stopp till annan tid än detta företag. Resultatet av de olika bindningar som sålunda föreligger blir att den semes- tertid som bestäms för de mellan 5 000 och 6 000 anställda vid Volvos fabriker i göteborgsområdet faktiskt kommer att på avgörande sätt påverka semes- tern för flerdubbla antalet arbetstagare i andra delar av landet.
Då ett stort företag som är domine— rande på sin ort beslutar om tid för semesterstängning påverkar detta ofta en hel del mindre företag på orten, även sådana som inte har affärsförbin— delser direkt med det stora företaget. Detta gäller särskilt företag som har till ändamål att tillhandahålla service av olika slag antingen åt andra företag eller åt allmänheten, exempelvis äke—
rier, detaljhandelsföretag och hantver— kare. De får ju minskat underlag för sin verksamhet när ett stort industri- företag ställer in driften och dess an- ställda lämnar orten. För sådana före- tag blir därför det stora företagets se— mesteruppehåll en från ekonomisk syn- punkt lämplig tid för förläggningen av de anställdas semestrar.
Förläggningen av ett driftsstopp kan också påverkas av ekonomiska fakto- rer som inte har något särskilt sam- band med andra företag. Som ett exem— pel härpå kan nämnas att man när det gäller att bestämma semestertider vid Götaverken anser sig böra se till, att semestern inte börjar vid en tidpunkt då ett fartyg är i det närmaste färdigt för leverans. Med hänsyn till det stora kapital som är investerat i en sådan produkt föredrar man att avsluta ut- rustningsarbetet, så att fartyget kan le— vereras före semesteruppehållet. Det är möjligt att semesterförläggningen även för andra företag som producerar myc- ket stora och dyrbara varor kan på- verkas av liknande bedömningar. Bland andra faktorer som kan påverka valet av tidpunkt för ett driftsstopp kan näm- nas större ombyggnadsarbeten, vilka bör placeras in vid en viss tidpunkt av hänsyn till produktionens planering, samt maskinhaverier och andra olycks— händelser som gör fortsatt drift omöjlig för en längre tid.
Sammanfattningsvis kan sägas, att olika faktorer av företagsekonomisk och liknande art mycket ofta leder till att en viss tidpunkt framstår som den för företaget lämpligaste, när det gäller för- läggningen av ett driftsstopp för semes- ter. Däremot torde det vara svårt att leta fram några sådana skäl, som talar för att ett företag som led i en plan omfattande flera företag förlägger sitt driftsstopp till olika tider olika år en- ligt ett visst periodiskt system.
Vad beträffar arbetstagarnas inställ- ning till valet av tid för semesterstop— pet kan vi i huvudsak hänvisa till vad som har anförts i avsnittet om intern semesterspridning. De anställda vill i allmänhet ha semestern förlagd till juli månad. Under alla omständigheter tor— de det av hänsyn till dem som har barn i skolåldern vara mycket svårt att för- lägga ett semesterstopp till tid som lig— ger utanför skolornas sommarlov. Hän— synen till de familjer där båda makarna har förvärvsarbete talar för att man bör sträva efter att förlägga driftsstoppen enhetligt vid de företag som är belägna på samma ort. En sådan strävan kan, såsom framgår av vad tidigare anförts, komma i konflikt med företagsekono— miska intressen, eftersom vissa företag på grund av exempelvis koncernbind- iing eller kundförhållanden kan ha in- tresse av sen semester, medan för andra företag liknande synpunkter kan tala för att semestern bör förläggas tidigt. Även dessa företag "tvingas emellertid ofta av hänsyn till de anställda att ge avkall på sina önskemål om förlägg— ning av semestern. Behovet av samord— ning olika företag emellan framträder särskilt starkt på orter, där det finns ett stort antal förvärvsarbetande kvin- nor. Ett belysande exempel på en så- dan ort är Borås, där en spridning av driftsstoppen mellan olika industrier uppgivits medföra betydande extra frånvaro bland de gifta arbetstagarna.
Ett försök att sprida företagens se- mesterstopp sinsemellan genomfördes i början av 1950-talet inom Svenska ar- betsgivareföreningens område. Detta försök misslyckades emellertid. En vä- sentlig orsak härtill torde ha varit, att systemet inte tog hänsyn till de före- tagsekonomiska faktorer som bestäm- mer vilken semestertid som är lämp- ligast för det enskilda företaget. En plan för fördelning av företagens drifts-
stopp på olika tider måste, om den skall ha förutsättningar att kunna genom- föras, ta hänsyn till dylika faktorer.
Såsom framgår av det föregående ta- lar beträffande vissa företag företagseko— nomiska skäl för att semestern -— allde- les bortsett från hur andra företag gör—— förläggs till en viss del av sommaren. Dessa företags val av semesterperiod kan påverka andra företag, som är bund- na till dem i egenskap av exempelvis underleverantörer. Alla nu åsyftade företag bör undantas från tillämpnings- området för en semesterspridningsplan, som går ut på att semestrarna skall för- läggas till olika tider olika är. Undantag måste också göras för de företag, som är belägna på samma ort som åtminstone mera betydande företag, vilka på detta sätt är bundna till viss semesterperiod. Det finns anledning att befara, att de undantag som sålunda måste göras kom- mer att bli mycket omfattande, särskilt som man i stort sett torde få godta företagens egen bedömning. Ett företag som av företagsekonomiska skäl anser sig förhindrat att delta i en semester- spridningsplan av åsyftad innebörd torde nämligen avstå från att delta däri, även om goda skäl skulle kunna anföras för motsatt bedömning.
Om man skall göra upp en semester- spridningsplan för de företag som står kvar efter det att vissa företag ute— slutits av nyss berörda skäl, blir det närmast fråga om att dela upp företa— gen i grupper, som skall tilldelas olika semesterperioder. Vid denna uppdel- ning måste olika faktorer beaktas. Ett företag som levererar huvuddelen av sin produktion till ett visst annat företag bör normalt placeras i samma grupp som detta. Likaså bör företag som till- hör samma koncern i möjligaste mån hänföras till samma grupp. Vidare bör i regel alla företag på en ort eller inom ett distrikt sammanföras i en grupp. Det
är dock inte säkert att detta skall gälla även mycket stora distrikt som exem- pelvis stockholms- och göteborgsområ- dena. De skäl som talar för att företag på en ort bör förlägga sin semester till samma tid, nämligen hänsyn till familjer med flera förvärvsarbetande medlem- mar och till servicenäringarna på orten, är inte tillämpliga i lika hög grad på sådana områden som på mindre orter. Rent allmänt ter sig också en ordning som innebär, att i princip alla arbets- tagare i Stockholm resp. Göteborg skall ha semester samtidigt, knappast som uttryck för någon mera genomtänkt semesterspridning.
Av det nu anförda torde framgå, att det kräver åtskilligt arbete och mycket komplicerade undersökningar att upp— rätta en semesterspridningsplan, som med fog kan göra anspråk på att kunna följas av så gott som alla företag den omfattar. Härtill kommer, att flera av de faktorer som påverkar planens ut- formning är av den beskaffenheten att de kan ändras snabbt. En en gång upp- rättad plan måste därför kontinuerligt ses över mot bakgrund av utvecklingen, särskilt med avseende på bindningar olika företag emellan. Om så ej sker kan en ursprungligen väl avpassad semes- terspridningsplan redan efter några år visa sig olämplig för många företag.
Även om det rent teoretiskt skulle vara möjligt att upprätta och vidmakt- hålla en allmän semesterspridningsplan, som i så stor utsträckning tar hänsyn till alla berättigade önskemål att den utan egentliga olägenheter skulle kun- na följas av praktiskt taget alla berörda företag, synes det oss uppenbart, att de fördelar en sådan plan skulle med— föra inte skulle uppväga det arbete som planen skulle kräva. Det kan för övrigt inte uteslutas, att planen av vissa före- tag och arbetstagargrupper skulle upp- fattas som ett oberättigat intrång från
centralt håll i angelägenheter, som bätt- re kunde lösas genom överläggningar på lokalt plan, och att detta skulle med— föra obenägenhet att rätta sig efter pla— nen. Vi anser oss med hänsyn till det nu anförda inte kunna rekommendera, att semesterspridningsproblemet angrips på detta sätt.
I detta sammanhang kan också på- pekas, att problemet om spridning av semesterstoppen ägnats uppmärksamhet på flera håll utomlands. Såvitt vi har kunnat finna, tycks de ansträngningar som gjorts för att öka denna spridning i varje fall inte ha lett till några mera avsevärda framgångar. De erfarenheter som gjorts i Danmark och i Norge pekar tvärtom på att ingripanden från det allmännas sida genom direktiv eller råd- givning från någon central myndighet för att sprida semestrarna inte kan antas leda till framgång.
Vi har övervägt om det inte skulle vara möjligt att uppnå praktiskt bety- delsefulla resultat på enklare sätt genom att inskränka sig till att försöka få till— stånd en överenskommelse om sprid- ning av driftsstoppen mellan ett be- gränsat antal mycket stora företag. De stora företagen väger tungt i detta sam- manhang redan genom sitt stora antal anställda. Härtill kommer, att ett stort företags semester har avgörande infly- tande på semesterns förläggning för en mångfald andra företag, som tillhör samma koncern eller som är under— leverantörer till det stora företaget — särskilt om detta ligger långt fram i produktionskedjan —— eller som är be- lägna på samma ort som detta eller nå- got av de företag som är knutna till det. Om man kunde sprida semestrarna mellan ett litet antal stora företag, skulle därför detta få till praktiskt re- sultat en semesterspridning som be- rörde ett avsevärt antal arbetstagare. En sådan plan skulle kunna ta med även
företag, som av särskilda skäl behöver ha sin semester förlagd till samma tid varje år. Dessa företag skulle då tillde- las denna period varje år och antingen »kvittas» mot andra företag, för vilka semestern alltid förlades till viss annan tid, eller beaktas på annat sätt när sprid- ningsplanen gjordes upp.
Även mot ett system av nu skisserad art kan emellertid allvarliga invänd- ningar riktas. Det är till en början ovisst, hur många av de stora företagen som verkligen har möjlighet att för- lägga sin semester till vilken del av sommaren som helst. Några ekonomiska skäl för företagen att följa en plan av skisserad innebörd kan inte åberopas. Även om företagen själva skulle visa samarbetsvilja och vara beredda att 10- jalt följa planen, är det osäkert hur de anställda skulle ställa sig. Om dessa framför önskemål om annan semester— förläggning, kan det vara svårt för företaget att uteslutande av lojalitet mot den uppgjorda planen vägra att till— mötesgå dessa önskemål. Systemet skul- le alltså bli mycket sårbart. Vidare tor- de det inte kunna undvikas, att ett särskilt organ måste skapas för att ad— ministrera systemet, låt vara att detta organ kan få tämligen blygsam organisa- tion.
De överläggningar vi har haft med vissa företag och deras anställda har ingett oss den uppfattningen att förut- sättningarna för att ett semestersprid- ningssystem av nu berört slag skulle kunna genomföras är små. Denna upp- fattning bygger framför allt på det mot- stånd mot semesterspridning som finns på arbetstagarsidan. Något bestämt ut— talande i saken kan dock givetvis inte göras utan att systemet prövats i prakti- ken. En försöksverksamhet skulle emel- lertid kräva omfattande undersökningar och noggrann planering. Med hänsyn härtill och till att utsikterna för att
verksamheten skulle leda till positiva resultat efter vårt bedömande är myc— ket ringa har vi inte ansett oss böra föreslå någon sådan verksamhet. Vi vill emellertid påpeka, att det kan finnas möjlighet att inom vissa regioner åstad- komma semesterspridningssystem av detta slag genom samarbete mellan två eller flera företag, men anser att detta lämpligen bör bero av lokala initiativ.
På skäl som nu har anförts anser vi oss inte kunna göra några särskilda rekommendationer beträffande sprid- ning av företagens driftsstopp.
Sammanfattning och slutsatser
Den särskilt inom industrin rådande starka koncentrationen av semestrarna till en kort period under sommaren, framför allt juli månad, är förenad med vissa nackdelar. Det skulle från flera synpunkter vara önskvärt att få till stånd ökad spridning av semestrar- na. Särskilt skulle detta vara av värde för turistnäringen.
Vi har under vårt arbete ansett oss kunna spåra vissa tendenser i riktning mot ökad spridning av semestrarna. Systemet med intern semestersprid- ning, som sedan länge har tillämpats i vissa branscher, exempelvis i livsme- dels- och massaindustrin, har visat sig vara föremål för starkt intresse även inom andra branscher. På flera håll har man under senare år gått över till någon form av intern semestersprid- ning. På andra håll överväger man änd- ringar i denna riktning. Ett system med intern semesterspridning är ofta ägnat att förbättra en anläggnings lönsamhet. I sådana fall kan det ligga i arbets- givares och arbetstagares gemensamma intresse att sprida semestrarna internt och att övervinna det motstånd mot en sådan ordning som kan finnas på ar-
betstagarsidan. Vi har fått det bestäm- da intrycket att utvecklingen, huvud- sakligen på grund av de företagsekono- miska faktorernas inverkan, går mot vidgad tillämpning av intern semester— spridning.
Även om systemet med intern semes— terspridning vinner terräng, måste man dock räkna med att under överskådlig tid framåt flertalet industriföretag kom— mer att tillämpa gemensam semester i samband med driftsstopp. Ett så långt driftsstopp som fyra veckor bedöms dock från företagsekonomiska synpunkter i allmänhet som olämpligt, och företagen har därför intresse av att förkorta den- na tid. Detta kan ske genom att över- enskommelse träffas kollektivt eller in- dividuellt om delning av semestern, exempelvis så att en vecka förläggs till annan tid än semestern i övrigt. Sådana överenskommelser är redan nu ganska vanliga, och vi har också här fått den uppfattningen att det pågår en utveck- ling mot ökad användning av sådana system för utläggningen av semestrarna. Om den fjärde semesterveckan bryts ut och förläggs till annan årstid än som- maren, innebär detta givetvis att kon- centrationen av semestrarna till denna årstid minskar.
När det gäller att bestämma tiden för ett driftsstopp för semester blir det för arbetsgivaren ofta fråga om att göra en avvägning mellan å ena sidan fak— torer av företagsekonomisk art, exem- pelvis marknadsförhållanden, och å andra sidan de anställdas önskemål. Vi har funnit att, om företagen enbart skulle beakta de renodlat företags- ekonomiska faktorerna, en inte oväsent- lig spridning av driftsstoppen ofta skulle uppkomma. Eftersom de anställda i all- mänhet är inriktade på semester i juli leder emellertid avvägningen nästan all— tid till att driftsstoppet till sin huvud- sakliga del förläggs till denna månad.
Resultatet härav blir en kraftig kon- centration av semestrarna. För att mot— verka denna koncentration skulle man behöva en plan för spridning av före- tagens driftsstopp inbördes. Det är emellertid på grund av den mängd olika faktorer, som man måste ta hänsyn till, tveksamt om det över huvud är möjligt att utarbeta en funktionsduglig sådan plan. Vi har i vart fall inte funnit, att de skäl som talar för ökad spridning av semestrarna är tillräckligt starka för att motivera det komplicerade fort- löpande planeringsarbete och de in- grepp i företagens bestämmanderätt som en sådan plan skulle kräva.
Ett väsentligt hinder mot semester- spridning utgörs av arbetstagarnas egen inställning. Majoriteten av dem vill ha sin semester under högsommaren, trots de olägenheter som är förenade med den starka koncentrationen av semest- rar till denna tid. Visserligen finns det utan tvivel många arbetstagare som gärna skulle se att deras semester för- lades till annan tid. Eftersom företa- gens möjligheter att ta hänsyn till in- dividuella önskemål i regel är begrän- sade, kommer dock majoritetens inställ- ning att få avgörande betydelse.
Möjligen kan den allmänna förkärle- ken för semester i juli månad i viss mån sägas vara irrationell och bottna i slentriantänkande. Den gör det dock svårt att under hänvisning till de se- mestrandes egna intressen genomföra åtgärder för en mera kraftig spridning av semestrarna. Härför torde krävas att den allmänna attityden till frågan om den lämpligaste semestertiden änd- ras. Det är en naturlig uppgift för turist— näringens organisationer att genom upplysningsverksamhet av olika slag verka för en sådan ändring. Vi anser däremot inte att det finns tillräckliga skäl för det allmänna att direkt enga- gera sig i verksamhet med detta syfte.
Kampanjer av sådant slag torde, om de skall få avsedd effekt, behöva be- drivas med en viss intensitet och, fram- för allt, upprepas med jämna mellan- rum.
Sammanfattningsvis anser vi oss kun- na konstatera, att en viss utveckling, betingad framför allt av företagsekono- miska faktorer, pågår mot användning av semesterförläggningssystem som in- nebär ökad allmän spridning av semest- rarna, att emellertid såväl det allmän-
nas som de centrala organisationernas möjligheter att påverka denna utveck- ling, med hänsyn till den betydelse lo- kala förhållanden har i sammanhanget, praktiskt sett är mycket små samt att de skäl som i övrigt talar för ökad semesterspridning inte har tillräcklig tyngd för att motivera att det allmänna vare sig direkt eller genom rekommen- dationer till arbetsmarknadens parter försöker åstadkomma styrning av se- mestrarnas förläggning.
BILAGA 1
Industrins semesterförläggning 1965
Rapport från Svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå
På uppdrag av 1964 års kommitté för semesterspridning har Svenska ar- betsgivareföreningens statistiska byrå gjort en utredning om semesterförlägg- ningen 1965. Undersökningen har be- rört de till föreningen anslutna företag, som är att hänföra till egentlig industri. Bland de frågor, som upptagits till be- handling, kan nämnas: hur semestern är förlagd, med uppdelning på arbetare resp. tjänstemän inkl. arbetsledare; i vilken utsträckning som driftsstopp förekommer; de huvudsakliga skälen till den aktuella semesterförläggningen; om företaget eller de anställda övervägt ändringar 1966 samt vilka möjligheter som föreligger att förlägga semestern till annan än nu konventionell tid, dvs. huvudsakligen under juli månad.
Uppläggning och omfattning
Undersökningen avser förhållandena 1965 —- och i vissa avseenden även 1966 — vid de till Svenska arbetsgivare- föreningen anslutna företag, som är att hänföra till egentlig industri.
Med egentlig industri avses i princip de branscher, som ingår i den officiella av Statistiska centralbyrån utarbetade industri- resp. lönestatistiken. Defini- erat i anslutning till den officiella ter- minologin innebär detta, att utredning- en avser förhållandena inom följande branscher:
gruvindustri
metall- och verkstadsindustri jord- och stenindustri träindustri
massa- och pappersindustri grafisk industri livsmedelsindustri
dryckesvaru- (och tobaks)industri textil- och sömnadsindustri läder-, hår- och gummivaruindustri kemisk och kemisk-teknisk industri
Utanför undersökningen faller sålun- da bl.a. byggnads- och anläggnings- verksamhet.
I avsikt att erhålla ett mer lättarbetat statistikmaterial har utredningen upp- lagts som en samplingsundersökning. Ur föreningens företagsregister har — vad gäller de arbetsgivareförbund, vilkas medlemmar branschmässigt är att hänföra till den egentliga industrin — uttagits tre företagsgrupper, nämligen
1. företag med minst 201 anställda 2. företag med 101—200 anställda 3. företag med 11—100 anställda
Med anställda avses här summan av arbetare +tjänstemän inkl. arbetsleda- re.
Företag med 10 anställda och där- under ingick ej i undersökningen.
Inom den första företagsgruppen (201 anställda och däröver) har blanketter utsänts till samtliga företag. Vad gäller de två andra grupperna har urval gjorts på så sätt, att vart tredje resp. vart tion-
de företag erhållit motsvarande blan- kettmaterial.
Till vart och ett av de uttagna företa- gen inom de tre grupperna utsändes un- der juni 1965 blanketter avseende var och en av dessa företags arbetsplatser. Innebörden härav är, att ett företag, som endast har en arbetsplats, lämnar uppgift för detta arbetsställe. Ett företag (delägare enligt den terminologi som används inom Svenska arbetsgivare- föreningen) däremot som har två eller flera arbetsplatser, avger lika många fristående rapporter som antalet arbets- platser.
I tablån nedan anges statistikmassan med fördelning på de tre företagsgrup- perna i fråga om de företag, som inkom- mit med redovisning. För de grupper, där urval tillämpats, redovisas dels de ursprungliga siffrorna, dels de uppräk- nade.
Som framgår av summaraden i tablån baseras undersökningen (i uppräknat skick vad gäller den andra och tredje företagsgruppen) på rapporter avseen- de 5600 företagsenheter (dvs. arbets- platser) med inalles 501000 arbetare och 187 000 tjänstemän inkl. arbetsleda- re. Endast ett förhållandevis ringa antal företag har ej inkommit med uppgifter.
Som bakgrund vid bedömningen av undersökningens representativitet -— varvid hänsyn dock bör tagas till att företag med 10 anställda och därunder
ej ingår —- kan nämnas, att antalet ar- betare i föreningens arbetarlönestatistik har uppskattats till 550 000—560 000 år 1965. Då antalet arbetare i semesterut— redningen uppgår till något mer än 500 000, kan representativiteten upp- skattas till drygt 90 %.
Utanför undersökningen faller de företag som inte tillhör Svenska arbets- givareföreningen, huvudsakligen stat- liga och kooperativa företag. Som ett mått på betydelsen härav kan nämnas, att SAF:s lönestatistik brukar svara för ej fullt 90 % av det uppgiftsmaterial, varpå den statliga, officiella lönestati- stiken baseras.
Efterfrågade uppgifter
Vid uppläggningen av de blanketter som utsänts till företagen, anslogs rela- tivt mycket utrymme till kartläggning av sättet och omfattningen av det fak- tiska semesteruttaget 1965. Med uppdel- ning på arbetare resp. tjänstemän inkl. arbetsledare ombads företagen att dels fördela personalstyrkan på olika grup- per efter typ av semesterförläggning, dels för varje sådan grupp ange datum för första resp. sista semesterdagen. Vid delad semester (t. ex. 3 + 1 vecka, 1 + 3 veckor eller 2 + 2 veckor) skulle datum- uppgifter lämnas för var och en av se- mesterperioderna. För arbetstagargrup- per, vilkas semestrar spreds över hela
___________________—
Antal ___—___.— Företagsgrupp t'" .. . .. ]ansteman inkl. foretagsenheter arbetare arbetsledare Företag med minst 201 anställda ....... 1 735 369 316 135 645 Företag med 101—200 anställda ursprungligt ....................... 211 14 330 4 784 uppräknat ......................... 633 42 990 14 352 Företag med 11—100 anställda ursprungligt ....................... 322 8 878 3 718 uppräknat ......................... 3 220 88 780 37 180 I allt: uppräknat ..................... 5 588 501 086 187 177
året, behövde datumuppgifter inte läm- nas. Detsamma gällde strösemester, var- med åsyftades sådana fall där den an- ställdes semester var uppdelad på ett flertal kortare perioder under året.
I fråga 2 på blanketten ombads före- tagen att redovisa, vid vilka tider drifts- stopp ägt rum i samband med semes- tern, samt att genom kryssmarkering ange, i vilken utsträckning tiden hade använts för reparations-, översyns- eller dylika arbeten samt om de nämnda ar- betena skulle ha kunnat utföras under tid då företaget var i verksamhet. Driftsstopp, som ej hade samband med semestertid: skulle däremot ej redovisas.
Beträffande de avgörande skälen till resp. arbetsplats semesterförläggning 1965 uppställdes följande svarsalterna- tiv:
behov av driftsstopp för reparation,
översyn eller liknande säsongvariationer i tillverkningen el- ler försäljningen hänsyn till leverantörer hänsyn till kunder hänsyn till andra företag på orten önskemål från anställda annan anledning Det ligger i sakens natur att svaren på denna fråga bör bedömas som rela- tivt osäkra. I många fall har företagen ej angett endast ett utan flera alternativ som samtidigt avgörande.
I svaren på fråga 4 i blanketten skulle företagen söka precisera om företaget övervägt ändrad semesterförläggning, eller om de anställda (med uppdelning på arbetare resp. tjänstemän inkl. arbets- ledare) nttryckt önskemål om ändrad semesterförläggning. I båda fallen skulle svaren avse förhållandena 1966 eller följande år.
Som sista punkt på blanketten upp- togs även en fråga om det skulle vara möjligt att öka semesterspridningen. Med utgångspunkt från de under 1965
gällande förhållandena med avseende på arbetsmarknadssituation, konjunk- turläge samt kunder och leverantörer ombads företagen att ange, om semes- terperioden skulle kunna förläggas till annan än nu konventionell tid, dvs. huvudsakligen under juli månad. Sva- ren på denna fråga bör bedömas som relativt osäkra.
Vid bearbetningen av uppgifterna uppdelades materialet på följande indu- strigrvpper:
gruvindustri
järn-, stål- och metallverk verkstadsindustri
jord- och stenindustri träindustri
massa- och pappersindustri pappersvaru- och grafisk industri livsmedels- och dryckesvaruindustri textilindustri konfektionsindustri läderindustri gummi-, kemisk och kemisk-teknisk
industri Denna uppdelning har gjorts med led- ning av de i SAP:s företagsregister in- satta koderna över industrigrupp och -bransch, vilka i sin tur grundats på den statliga lönestatistikens indelning av företagen efter produktionsinrikt- ning.
Delvis avviker denna branschgruppe- ring från den som tillämpas i den offi- ciella industristatistiken (se sid. 70). Sålunda har gummiindustrin samman- förts med kemisk och kemisk-teknisk industri. Anledningen härtill är, att kommittén bedömt det som värdefullt att erhålla viss anknytning till den före- fintliga organisationsuppdelningen på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Härutöver kan påpekas att grupperna i ovanstående uppställning delvis getts annan beteckning än motsvarande på sid. 70 utan att någon innehållsmässig skillnad förefinns. Som exempel kan
nämnas att grupperna järn-, stål- och metallverk samt verkstadsindustri till- sammans helt svarar mot den på sid. 70 angivna gruppen metall- och verkstads- industri. De företag inom den officiella industrigruppen dryckesvaru- och te— baksindustri som ingår i undersök- ningen — dvs. bryggerier och därtill hörande vatten- och läskedrycksfabri- ker — har sammanförts med livsmedels- industrin.
I tablån nedan redovisas statistik- materialet (i uppräknat skick) med fördelning på de industrigrupper, som angivits i det föregående.
I anslutning till tablåns uppgifter om antal arbetare och tjänstemän inkl. ar- betsledare kan nämnas, att siffrorna är avrundade till hundratal. Då varje »post» i tabellen avrundats för sig, överensstämmer summan av två avrun- dade antalsuppgifter ej alltid med mot- svarande direkt framräknade, för sig avrundade summa.
Vidare har en geografisk uppdelning gjorts i följande områden:
Stockholmsområdet: Stockholm, Djursholm, Lidingö, Nac- ka, Solna, Sundbyberg, Danderyd, Salt-
sjöbaden, Sollentuna, Stocksund, Täby, Boo, Huddinge och Järfälla samt Upp- sala och Södertälje.
Göteborgsområdet: Göteborg, Mölndal, Råda, Torslanda, Tuve och Partille.
Öresundsområdet :
Hälsingborg, Landskrona, Lund, Mal- mö och Trelleborg.
Övriga städer med mer än 35000 invånare:
Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Jönköping, Karlskoga, Karlstad, Linkö- ping, Norrköping, Sundsvall, Trollhät- tan, Uddevalla, Västerås oeh örebro.
Riket i övrigt. I anslutning till ovanstående ortsin- delning kan nämnas, att specificerings- möjligheterna begränsats genom de uppdelningar, som i annat syfte före- legat vid uppläggningen och bearbet- ningen av uppgifterna på SAFzs före- tagsplåtar. Den ortskodifiering, som till- lämpas där, avser nämligen ej varje stad eller landskommun, utan möjlighet till specificering föreligger endast i fråga om städer med ett invånarantal över 15 000.
Antal Antal ludustrigrupp foråtagscn- tjänstemän arb. + tjm eter , . » . (arb.-platser) arbetare mkl. arbets- inkl. ledare arb.-led
Gruvindustri ..................... 78 12 000 3 400 15 400 Järn-, stål- och metallverk ......... 328 67 800 20 400 88 200 Verkstadsindustri ................. 1 959 193 700 98 200 291 900 Jord— och stenindustri ............. 471 24 700 7 000 31 700 Träindustri ...................... 739 34 300 7 800 42 200 Massa- och pappersindustri ........ 134 41 600 8 600 50 200 Pappersvaru— och grafisk industri. . . 381 14 900 5 800 20 800 Livsmedels- och dryckesvaruindustri 587 30 300 11 300 41 600 Textilindustri .................... 263 27 500 4 800 32 400 Konfektionsindustri ............... 210 17 900 3 000 20 900 Läderindustri .................... 118 7 300 1 500 8 800 Gummi-, kemisk och kemisk-teknisk
industri ....................... 320 29 000 15 300 44 300
I allt 5 588 501 100 187 200 688 300
Typ av semesterförläggning 1965
De olika semesterförläggningstyperna har i denna utredning primärt uppdelats i två huvudbegrepp, tidslokaliserad och ej tidslokaliserad semester.
Med tidslokaliserad semester avses att resp. semesterperioder i företagens rapporter angetts med datum för första resp. sista semesterdagen. Hit har alltså huvudsakligen hänförts sådana fall, då en grupp arbetstagare fått hela eller större delen av sin semester förlagd till en gemensam period eller gemensamma perioder, vare sig denna grupp om— fattat hela arbetsstyrkan vid företaget eller blott en del därav.
Till ej tidslokaliserad semester har hänförts strösemester och semester- spridning hela eller viss del av året. Sistnämnda term bör ses både som ett redovisningsmässigt sammanfattnings- begrepp, som befunnits användbart i denna utredning, och som en beteck— ning för en viss semesterförläggnings- typ. I vissa fall har nämligen företagets personalstyrka visat sådan splittring i semesterförläggningsavseende, att det
ej varit möjligt att i detalj redovisa tids— uppgifter i anslutning till varje särskild grupp. Företagen har i sådana fall sam— manfört hela personalstyrkan till en grupp och angett mellan vilka ändtid- punkter semestrarna varit förlagda.
I nedanstående tabell presenteras de olika semesterförläggningstyperna med uppdelning på arbetare och tjänstemän inkl. arbetsledare för samtliga industri- grupper i hela riket.
Med utgångspunkt från uppgifterna i tabellen kan bl. a. följande karakteris- tiska drag konstateras:
— Tre fjärdedelar av samtliga arbets— tagare har tidslokaliserad semester. Av primäruppgifterna framgår, att denna semester vanligen är förlagd till samma period för alla eller det övervägande flertalet anställda på arbetsplatsen. _— Strösemester och semesterspridning förekommer i betydligt större ut- sträckning bland tjänstemännen och arbetsledarna än bland arbetarna.
—- Den vanligaste semesterförläggnings- typen är odelad semester med 4 veckor. Denna form tillämpas för
Typ av semesterförläggning. Hela riket. Samtliga industrigrupper
Tjänstemän Arbetare + Arbetare inkl. tjänstemän inkl.
Semestertyp arbetsledare arbetsledare
Antal % Antal % Antal % A. Tidslokaliserad semester .............. 408 300 81,5 109 500 58,5 517 700 75,2 4 veckor + strödagar ................ 900 0,2 4 700 2,5 5 600 0,8 4 veckor ............................ 303 300 60,5 77 000 41,1 380 300 55,3 2 + 2 veckor el. 2 veckor + strödagar 1 700 0,3 1 000 0,5 2 700 0,4 3 + 1 vecka el. 1 + 3 veckor ......... 49 200 9,8 8 600 4,6 57800 8,4 3 veckor + strödagar ................ 53 100 10,6 18 200 9,7 71 300 10,4 B. Ej tidslokaliserad .................... 92 800 18,5 77 700 41,5 170 500 24,8 strösemester ........................ 14 600 2,9 11 500 6,1 26 000 3,8 semesterspridning: viss del av året ..... 55 500 11,1 49 700 26,5 105 200 15,3 hela året ........... 19 400 3,9 16 400 8,7 35 700 5,2 övrig (semesterpermittering m. m.)1. . . . 3 400 0,7 200 0,1 3 600 0,5
Iallt 5011oo| 100 | 187200] 100 | 688300 100
1 Med denna term (semesterpermittering) avses sådana anställda, som ej intjänat semester men som blivit permitterade under företagets semesterstopp.
drygt 60 % av arbetarna och drygt 40 % av tjänstemännen och arbets- ledarna.
—- Delad semester i form av 2 + 2 veckor eller 3 + 1 resp. 1 + 3 veckor gäller för ca 10 % av arbetarna och ca 57% av tjänstemännen inkl. ar- betsledarna.
— Som en mellanform mellan den ode— lade och den delade semestern fram— står förläggningstypen 3 veckor + strödagar.
Ovanstående uppgifter avser hela in— dustrin utan branschuppdelning. En sär—redovisning på de olika industri- grupperna visar i vissa fall väsentliga olikheter, bl. a. vad gäller förekomsten av semesterspridning. I tablån på sid. 76 har semesterförläggningsformerna an- givits med fördelning på de grupper, som redovisats på sid. 72.
Vad gäller de mera väsentliga olik- heterna mellan industrigrupperna kan konstateras. att förhållandevis stor se- mesterspridning förekommer inom livs— medels- och dryckesvaruindustrin. Det- ta gäller både den spridningsform, som rubricerats som semesterspridning hela året, och semesterspridning under viss del av året. Tidslokaliserad semester tillämpas för mindre än en tredjedel av arbetarna på detta område, medan ge— nomsnittet för hela industrin är drygt 80 %. På i viss mån likartat sätt är fallet inom massa- och pappersindu- strin, där mindre än hälften av arbe- tarna har tidslokaliserad semester. Även andra kapitalkrävande processin- dustrier, såsom gruvindustri, jord— och stenindustri (framför allt byggnads- åmnesindustrin) samt gummi-, kemisk och kemisk-teknisk industri karakteri- seras av större semesterspridning än genomsnittet — avvikelserna är dock ej lika påtagliga som inom livsmedels- och dryckesvaru- samt massa- och pappers- industrierna. Särskilt ringa grad av se-
mesterspridning uppvisar läder- samt konfektions- och textilindustrierna.
Fördelning av tidslokaliserad semester på olika veckor
Den tidslokaliserade semesterns för- läggning under året framgår av tabellen på sid. 77. Av utrymmesskäl har veckor- na mellan den 18/1 och 3/4 resp. 30/8 och 18/12 sammanförts i tabellen. Upp- gifterna i kol. 5 (antal arbetstagare med semester per angivna veckor) har av bearbetningstekniska skäl beräknats en- ligt följande approximativa metod: _ Arbetstagarna har fördelats på olika kalenderveckor efter den första se- mesterperiodens första dag. — Till antalet sådana arbetstagare un— der varje vecka har adderats antalet anställda med delad semester, som påbörjade sin andra semesterperiod den ifrågavarande veckan. Det så- lunda framräknade antalet anges i kol. 2 i tabellen. Eftersom arbets- tagare med delad semester räknats två gånger, överstiger summan i den- na kolumn det totala antalet arbets- tagare med tidslokaliserad semester. — Det har förutsatts att arbetstagarnas semesterperioder under sommarmå- naderna hade en genomsnittlig var- aktighet av tre veckor. För varje vecka under sommaren har därför det totala antalet arbetstagare med semester antagits motsvara summan av de arbetstagare som påbörjat en semesterperiod under samma eller någon av de två närmast föregående veckorna. Uppgifterna i kol. 5 i ta- bellen har framräknats genom att talen i kol. 2 ackumulerats i enlig- het härmed. -— Denna ackumule- ringsmetod har endast använts i fråga om sommarveckorna. För öv- riga veckor har beräkningarna i hu-
Typ av semesterförläggning i hela riket med uppdelning på industrigrupper. Antal arbetare resp. tjänstemän inkl. arbetsledare i % ___—___.____________
Livs- Gummi-, q
- os
_ _ - ,_ 1
medels Textil- Konfek Lader- kem sk
o. dryc- . . tions- . . o. kem.- industri . . industri
kesvaru- industri tekn.
industri industri
Järn—, Gruv— stål- o. industri metall— verk
Pappers- Verk- Jord- o. .. Massa- 0. stads- sten- Tr a- Varu och
. . pappers industri industri industri industri _graflsk. industri
Semestertyp
Arbetare A Tidslokaliserad semester . . 75 4 veckor + strödagar. . . . 1 4veckor.... 23, 0
&_ oo oo
78,8 93,0 48,7 0,4 55,2 59,0 22,6
%
32,4 93,6 99,5 98,1 76,1
"i o baah han rx
Ci m [—
18,4 82,1 92,9 68,5 56,1 2 + 2 veckor el. 2 veckor +strödagar.......... 3 +1 vecka el. 1 +3 veckor............... 23,3 13,1
0,2 0,2 2,6 0,1 0,3 3 veckor + strödagar. . . . 27,4 24,9 2 13,7 24,4 5,3 ,3 9,6
Q H H m_— om
B Ej tidslokaliserad. . . . . . . . 25,0 11,0 strösemester. . . . . . . . . . . . 2,2 4,8 semesterspridning:
viss del av året. . . .... 13, helaåret............. 8 övrig (semestei'permitte— ringm.m.)........... 1,2 0,9
I allt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
9,5 11,4 21,2 7,0 5 2,7 5,2 1,8
33. N Gam. Hw—i
6,2 11,9 4,5 35, 1
Tjänslemän inkl. arbetsledare A Tidslokaliserad semester. . 33,3 50 2 64,9 4 veckor + strödagar. . . . 2,7 2,0 4veckor............... 14,8 307 48, 2 + 2 veckor cl. 2 veckor + strödagar. . . . . . . . . . 0,1 0,2 0,8 0,2 0,6 0,5 0,4 0,6 3 +1 vecka el. 1 +3 vcckor............... 11,6 4,2 3,3 6,5 15,9 0,6 47 3 veckor + strödagar. . . . 6,8 12,4 9,9 11, 9,0 13,3 6,3
LD
N. G: anim v—nw—(h 19. O MÄOO LOOCD ci N Löblmw 13!!lex N. N en_— (0000 C":
B Ej lidslokali'serad. . . . . . . . 66,7 40,3 35,1 44,0 29,6 74,5 28,9 84,7 17,8 7,4 18,8 1 ,0 strösemester. . . . . . ...... 5 1 7,4 5,4 12,9 5,0 10,0 2 9 9 1 1 semesterspridning:
viss del av året. . . . . . . 28,3 36,7 22,4 29,0 23,0 55,4 1
hela året. . . . . . . . . . . .. 33,3 5,2 7,3 2,0 1,7 9 1 övrig (semesterperinitte-
ring m. m.). . . . . . . . . .. 0,5 0,1 0,1
Datum för män- dagen i kalender— veckan
Kol. 1
Arbetare
4/1 ................ 11/1 ................ 18/1 (—3/4) ..........
5/4 ................ 12/4 ................ 19/4 ................ 26/4 ................
3/5 ................ 10/5 ................ 17/5 ................ 24/5 ................
30/S(—18/12) ........ 20/12 ............... 27/12 ...............
I allt
Tjänstemän inkl. ar- betsledare
4/1 ................ 11/1 ................ 18/1(—3/4) ..........
5/4 ................ 12/4 ................ 19/4 ................ 26/4 ................
3/5 ................ 10/5 ................ 17/5 ................ 24/5 ................ 31/5 ................ 7/6 ................ 14/6 ................ 21 /6 ................ 28/6 ................ 5/7 ............... 12/7 ................ 19/7 ................ 26/7 ................ 2/8 ................ 9/8 ................ 16/8 ................ 23/8 ................ 30/8(—18/12) ........ 20/12 ............... 27/12 ...............
Antal arbetstagare fördelat efter resp. semesterperiods första vecka
totalt
2 114
1 209 6 7 210 6 909 450 4 087 912 731 7 128 2 043 2 382 2 292 7 931 50 521 178 372 110 003 43 471 5 602 5 765 1 808 206 268 2 799
12 763
därav med delad semester
l:a perioden | 2za perioden
1 634 1 085
7 161 6 909 450 4 063 750 441 6 897 1 534 1 050 385 691 1 729 5 203 6 591 1 777 121 220 30
Antal arbetstagare med semester per angivna
Procentuell fördelning av kol. 5
0,2 0,1
0,6 0,5
0,3 0,1 0,1 0,6 0,2 0,2 0,4 1,0 4,8 18,6 26,6 26,1 12,5 4,3 1,0 0,5 0,1 0,2
1,0
___—_______._____—_———
(456 982)
82 27 1 417 793 64 447 240 263 1 158 665 660 182 1 673 10 876 46 380 31 383 13 055 2 509 1 563 647 123 137 414
48 727
70 27 1 417 788 64 445 200 222 1 063 282 304 20 65 249 718 2 250 246 12 22
(100)
veckor1 4 5
2 110
1 210
7 210 6 960
500 4 090
910 890 7 580 2 580
6 3 120
5 180
178 12 600 2 118 60 740 9 794 236 820 16 385 338 890
3 484 331 850
666 159 080 614 54 810 139 13 010
31 6 170 43 1 490 2 506 2 800
12 763 12 760
48 727 (1 273 380)
160
80 30 1 420
790
70 450 240 300
21 1 240
800 1 140
1 220
42 2 520 30 12 730 2 143 58 930 1 981 88 640
710 90 820
92 46 950 42 17 130 30 4 700
4 2 290 37 830 329 410
Arbetslagarnas semesterförläggning 1965. Hela industrin
% 30
ARBETARE
20
10
%
TJÄNSTEMÄN INKL ARBETSLEDARE
20
10
4 18 12 26 11 5 19 3 April
Jan Mai
10 24 7 21 5 19 2 17 31
16 30 27 14 2812 26 9 23 20
Juni Juli Aug Dec
Kommentar: Ovanstående uppgifter avser att belysa fördelningen i % av antalet arbetstagare, som var semesterlediga under olika kalenderveckor 1965. Veckorna är angivna genom datum för måndagen i resp. månad. Veckan 18 januari avser tiden mellan 18/1 och 3/4. På samma sätt gäller i fråga om veckan 30/8, som omfattar perioden 30/8—18/12.
I övrigt hänvisas till texten å sid. 75, där närmare angetts hur uppgifterna uträlmats och vilka arbetstagare, som redovisningen baserats på.
vudsak grundats på de direkta tids- uppgifter, som angetts i statistik- materialet. Till belysning av det sagda kan följan- de exempel anföras. Enligt kol. 2 i ta- bellen påbörjade 178372 arbetare sin
första eller andra semesterperiod den 5 juli; under de följande två veckorna var motsvarande antal 110003 resp. 43471. Uppgiften i kol. 5 om hela an- talet arbetare, som var semesterlediga den vecka som började den 19/7
(331850) har erhållits genom summe- ring avtalen 178 372 + 110 003 + 43 471, dvs. i allt 331 846 som i tabellen av- rundats till 331 850.
I kol. 6 har det ovan angivna antalet arbetstagare i kol. 5 fördelats i procent.
I diagrammet på sid. 78 har uppgif- terna i kol. 6 i tabellen illustrerats i grafisk form.
Som framgår av uppgifterna i kol. 5 och 6 i tabellen på sid. 77 är semestern framför allt förlagd till juli månad och där särskilt till de mittersta veckorna, dvs. mellan 12/7 och 24/7.
Vid studium av tabellen bör beaktas, hur procenttalen i kol. 6 framräknats (se i detta avseende sid. 75 i det före- gående) och att de mer kan sägas be- lysa antalet semesterveckor än antalet arbetstagare.
Tidsfördelningen av semestern är i stort överensstämmande både vad gäller arbetare och tjänstemän inkl. arbets- ledare.
I fråga om arbetstagare med delad se— mester är två typer märkbara, nämligen dels en semesterperiod i anslutning till helgveckorna under första hälften av året (påsken 18/4, första maj och Kristi himmelfärdsdag 27/5) och en ytter- ligare period under sommaren, dels en första period under sommaren och en senare med huvudsaklig förläggning till de s.k. mellandagarna mellan jul och nyår.
Påpekas bör att uppgifterna om anta- let arbetstagare per semestervecka är att betrakta som minimisiffror. Härtill bör nämligen läggas dels arbetstagare med semesterspridning hela året, dels såda- na som har strösemester. Vidare hör till uppgifterna adderas arbetstagare med s. k. semesterspridning viss del av året. Semesterförläggningen för sist- nämnda typ kan i viss utsträckning an- tas ansluta sig till den allmänna tids- förläggningen.
tagarnas ej förvärvsarbetande familje- medlemmar och därvid förutsättes, att dessa ansluter sig till de förvärvsarbe- tandes semesterförläggning, kan grovt räknat uppgifterna om antalet semester- lediga varje vecka fördubblas. Enligt 1960 års folkräkning uppgår nämligen de ej förvärvsarbetande familjemedlem- marna till nära nog samma antal som de i förvärvsarbete engagerade perso- nerna.
I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att undersökningen avser blott en del av arbetsmarknaden. Även andra arbetstagare än de industrian- ställda torde liksom stora grupper före— tagare ha sina semestrar förlagda före- trädesvis till högsommaren, om ock i något mindre mån än de grupper under- sökningen omfattar.
Tidslokaliserad semester inom olika industrigrupper
På motsvarande sätt som angivits ovan för hela industrin har uppgifter fram- räknats om antalet arbetstagare med semester inom de olika industrigrup- perna. Dessa uppgifter framgår av ta- bellerna på sid. 80 och 81. Av utrym- messkäl har redovisningen för varje in- dustrigrupp inskränkts till den procen— tuella fördelningen, dvs. samma upp- gifter som angivits i kol. 6 i tabellen för hela industrin.
Förhållandena inom de olika indu- strigrupperna uppvisar i stort sett sam- ma bild som ovan konstaterats för hela industrin, nämligen stark koncentration av semestern till juli månad. Detta gäl- ler framför allt för textil-, konfektions- och läderindustrierna. Något mindre anhopning av semesteruttag till juli må- nad representeras av de branscher, som enligt tidigare avsnitt kännetecknas av mer genomförd semesterspridning, exempelvis massa- och pappersindu-
Antal arbetare resp. tjänstemän inkl. arbetsledare med fördelning på semesterveckor. Procentuell fördelning Arbetare
Pappers— Livs— Gummi-, måndagen l Gruv- stål- 0. Trä— Massa- 0" varu— o. medels— O' Textil- Konfek- Läder- kemlsk O' stads— sten- . _. pappers- _ . _ dryckcs— . _. tions- . . kemisk— industi 1 gi af1sk industi 1 industri teknisk
kalender- Industri metall- industri industri industri . . varu- industri veckan verk industri . . . . industri industri
Datum för Järn-,
Verk- Jord- 0.
4/1...... 11/1..... 18/1(—3/4). . . 5/4......... 12/4. .... 7,0 1,0 0,2 19/4. 1,8 0,5 0,2 26/4..... 3/5.... 07 10/5.... 01 17/5......... 0,1 0,3 03 0
0,2 0,8
©. v—l
0,6
o€ "L G H
., O
1,3 0,2
0 ca.—. v—co
0,5 0,8
"&
va-(qulmh Woo—coo— ”. O
..
24/5.........
"& L')
0 31/5......... 0 7/6......... 0,3 0, 0 1 3
920302 ooo
14/6......... 0,4 21/6......... 28/6.... 5/7.... 1 12/7......... 2 19/7......... 2 26/7......... 1 2/8......... 9/8..... 16/8.... 23/8.... 30/8(——18/12) 20/12........
27/12. . . . . . .. 1,0 0,5 0,6 4,0 1,4 0,7 2,1 0,6 0,6 1,2 2,0
I allt 100 100 100 100 100 | 100 100 100 100 100 100 100
0,3 0,4 4,3 17,0 29,0 28,2 15,6 3,5
12,4 30,2 32,9 20,6
2,7
omniomix mmm mmm
C". =:— cv HFNQOLO HNHH 0. 145 N h oo N 91 co N "5. h 01
:: ooo—mvavOHH—o HNNH
010839;on [NDHQCDv—iv—l
HLQCDQv—(ODNQCDMHNGSM OOHMQNHQOOMNOO
HHmOmer—LHCQFVOO
q
in ca
31
CD 01
”_
00 N
”.
vr cu mah—qummv Hmwovmoooo
o_ H
"1 o 01 o "_ o
0.— H
____________________—____._____—-——————
Antal arbetare resp.
Datum för måndagen i kalender- veckan
___________—_________________—__—————————
4/1.. 11/1..
18/1(—3/4). . .
5/4. . 12/4. . 19/4. . 26/4.
3/5. . 10/5. 17/5. 24/5. 31/5. . 7/6. . 14/6. . 21/6. 28/6.
5/7. 12/7. 19/7. 26/7
2/8. . 9/8. . 16/8. 23/8.
30/8(—18/12) 20/12....... 27/12.......
___—_________—__—__——_-_————-——
I allt
Gruv- industri
10,5
o...-... ..
HNNH
.. n
mvwmw—ihmoooo— OOOHwa—(LOCOQDN
N. o
100
J ärn-, stål— o. metall-
verk
"101 HD
..-a-...a...» o...—n......
HMQ'COQFKOCDNQÄCOGJHOLOHQN OOOOOOOQ'CDCDQQKONHOO
..
"1. r—l
100
tjänstemän inkl. arbetsledare med fördelning på semesterveckor. Procentuell fördelning
Verk- stads- industri
0,1
0,8
'...'...
v—(NNv—t
HHQQCÄDOLDM mnmoovmu—oo
n
*". 0
100
Jord- o. sten— industri
0,2
...—....
..
OOHQOOCDLOCOQHOO
3,5 100
Tjänstemän inkl. arbetsledare
Trä- industri
”. o
Qdolqiä'ili'i'i
'. .. ......—
HOOOOHOOO (Senna—com_co—
..
LOCS'QOMOI'QLOFQNOO m
v—T
Massa- o.
pappers- industri
OOHMWQMMVQMNO HNNH
O
:.
100
—-..-......o.......'.
MOOCORDCDQ'OCOCDOCOFN
..
[*
Pappers- varu— 0. grafisk industri
1,1
..
oooooåinooaicaco HNNH
..
..
NNNHNQWNQQ
1,1 100
Livs- medels- o. dryckes- varu- industri
1,0 1,5
". o
u......— n...... ».
COCOOOOCDOÄNYFOOOOO OOHHQDQMv-HDXDQH
NN 0
1,0 100
Textil- industri
010001
».
(DYFOOCav—(OOv—Cr—i OOOHNIOHu—lx—l
”_ 0
100
Konfek- tions- industri
0,5
11,5 30,2 33,0 21,4
2,8
0,6 100
Läder- industri
Lom .. Ho
4,7 6,8 21,7 30,6 23,8 8,9
1,6 100
Gummi-, kemisk o. kemisk- teknisk industri
'1 o
". o
.. ,...—.:... .. >.
COCOOOOHWQCDCOCDNH HNNH
3,6 100
% 30
20
10
% 30
20
10
% 30
20
10
4
Arbetstagarnas semesterförläggning 1965
GRUVI NDUSTRI
(Se kommentar på sid. 78)
JÄRN-, STÅL- o METALLVERK
VERKSTADSl NDUSTRI
11
18 12 5 19
26
3.
10 24 17 31
7 21 14
28
5 19 12 26
2 16 30 27 9 Aug
23 20
% 30
% 30
% 30
Arbetslagamas semesterförläggning 1965
(Se kommentar på sid. 78)
JORD- O STENINDUSTRI
TRÄINDUSTRI
MASSA- O PAPPERSINDUSTRI
4 11
12 19
10 24 7 17 31
21 14 28
5 19 12 26
2
9
16 23
30 27 20
% 30
20
10
% 30
20
10
% 30
20
10
Arbetstagarnas semesterförläggning 1965 (Se kommentar på sid. 78)
PAPPERSVARU- O GRAFISK INDUSTRI
LlVSMEDE LS— O DRYC KESVARUI NDUSTRI
TEXTlLl NDUSTRl
41812 2610 247 215192163027 11 5 19 3 17 31 14 28 12 26 9 23 20
Arbetstagarnas semesterförläggning 1965 (Se kommentar på sid. 78) %
KONFEKTIONSINDUSTRI
% 30
LÄDERI NDUSTRI
% 30 GUMMI—, KEMISK O KEMISK—TEKNISK INDUSTRI
4 1812 2610 247 215192163027 11 5 19 3 17 31 14 28 12 26 9 23 20 Jan April Maj Juni Juli Aug Dec
strin samt gummi-, kemisk och kemisk- teknisk industri.
Även härvidlag bör beaktas att upp- gifterna ej avser samtliga arbetstagare utan endast de vilkas semester i denna utredning kunnat lokaliseras till olika veckor.
I diagrammen på sid. 82—85 har tids- lokaliseringen illustrerats inom de olika industrigrupperna. Uppgifterna avser hela antalet arbetstagare, dvs. arbetare +tjänstemän inkl. arbetsledare.
Tidslokaliserad semester inom olika geografiska områden
Uppdelningen av materialet på de olika geografiska områden som angivits på sid. 73 ger bl. a. följande resultat:
—- Semestern var särskilt starkt koncen- trerad i Stockholmsområdet, där drygt 85% av alla arbetare med odelad semester började sin ledighet den 5 eller 12 juli. _ I Öresundsområdet förlades semes- tern något tidigare; 37 % av arbe- tarna med odelad semester började där sin ledighet vid midsommar och blott 27 % den 12 juli eller senare. — I Göteborgsområdet var spridningen något större. Sålunda började se- mestern för 10 % av arbetarna med odelad semester redan den 21 juni och för 19% den 19 juli. Denna spridning beror framför allt på att ett par större verkstadsföretag för- lagt sina semestrar till dessa tider (se sid. 95).
I övrigt avspeglar den geografiska uppdelningen i huvudsak de tendenser, som tidigare konstaterats gälla för de särskilda branscherna.
Driftsstopp i anslutning till semestern
Av den uppräknade massan, avseende 5 600 företagsenheter med inalles 501 000
arbetare och 187 000 tjänstemän inkl. ar- betsledare, har 3 600 företag med 384 000 arbetare och 126000 tjänstemän inkl. arbetsledare uppgivit förekomst av driftsstopp i anslutning till semestern. I tablån nedan redovisas antalet ar- betstagare vid företag med semester- driftsstopp i % av motsvarande totala antal.
Av de företag, som har driftsstopp under semestertiden, använder ca 950 företag denna tid (helt eller till minst hälften) för reparations— och översyns- arbeten. 1 100 företag har uppgivit, att stopptiden ej används för sådana arbe- ten. På fråga om reparations- och över- synsarhetena skulle ha kunnat utföras under tid, då företaget var i drift, har
Antal arbetare och tjänstemän inkl. arbetsledarevidföretag med semesterdrifts- Stopp i % av motsva- rande antal arbetsta-
Industrigrupp gare vid samtliga företag Tjänste— Arbetare män inkl. arbetsle- dare Gruvindustri ...... 47,3 35,2 Järn-, stål— o. me- tallverk ........ 85,4 79,3 Verkstadsindustri . 83,0 71,4 Jord- o. stenindu— stri ............ 74,2 56,8 Träindustri ....... 87,2 78,0 Massa— o. pappers- industri ......... 47,8 42,3 Pappersvaru- och grafisk industri. . 89,7 88,1 Livsmedels- o. dryckesvaruin— dustri .......... 27,1 22,3 Textilindustri ..... 95,1 89,6 Konfektionsindu- stri ............. 100 100 Läderindustri ..... 98,5 97,5 Gummi-, kemisk o. kem.-tekn. indu- stri ........... 65,1 55,2 I allt 76,7 67,4
Företag med driftsstopp i anslutning till semestern. Hela riket
__——___—.____——_——_—
Därav antal företagsenheter som skulle kunna utföra rep- och översynsarheten, då företaget är i drift
Antal Antal företagsenheter som använder stopptiden (avrundat) för reparation o. d.
Industrigrupp
uppgift saknas
tj anste-
.. . till obetyd- . uppgift arbetare 123351. helt hälften ligt '” saknas
___________________________——_———_——_————-
Gruvindustri. . . . . . 5 700 1 200 28 5 4 2 2 41 13 24 2 39 J ärn-, stål— och me— .,
tallverk. . . . . . . . 57 900 16 200 63 36 44 114 34 291 38 49 55 36 178 Verkstadsindustri . 160 800 70 100 120 75 250 444 281 1 170 106 183 131 307 727 Jord- och stenindu-
stri. . . . . . . . . . .. 18 300 4 000 71 58 78 52 34 293 22 99 89 31 241 Träindustri. . . . . . 29 900 6 100 56 62 214 193 99 624 46 140 120 126 432 Massa— och pap-
persindustri. . . . . 19 900 3 600 63 8 1 72 1 31 39 1 72 Pappersvaru- och
grafisk industri . 13 400 5 100 46 48 93 73 47 307 66 51 41 76 234 Livsmedels- och
dryckesvaru— industri. . . . . . . . 8 200 2 500 33 1 38 39 16 127 11 27 33 17 88
Textilindustri. . . 26 200 4 300 24 22 79 75 21 221 28 49 46 23 146 Konfektions-
industri. . . . . . . . 17 900 3 000 3 23 75 61 48 210 41 50 21 37 149 Läderindustri. . . 7 200 1 400 14 41 20 33 108 22 31 2 33 88 Gummi—, kemisk
och kemisk—tek-
nisk industri. . . . 18 900 8 400 47 40 9 26 17 139 2 40 53 16 111
______________________—_—-—————————-
I allt 384 300 126 100 568 378 926 1 099 632 3 603 383 763 654 705 | 2 505
_____________._________——_—-—————_———
I allt ja delvis nej I allt
Avgörande skäl till semesterförläggning. Uppdelning på företagsenheter med resp. utan driftsstopp i anslutning till semestern
Antal (avrundat) Antal företag fördelade efter avgörande skäl till semesterförläggning1 Antal tjänste- företags- behov av säson _ hänsyn män inkl. enheter drifts- vadå till till nu andra arbets- totalt stopp för leveran-
. företag ledare rep. o. d. tloner törer kunder på orten
hänsyn önskemål
från anställda
Industrigrupp hänsyn
annan uppgift
arbetare anledning saknas
1 |2|3 12
4|5|6|7|s|910|11
Järn-, stål— o. metall-
verk.............. 57900 16200 291 Verkstadsindustri .. . . . 160 800 70 100 1 170 Jord- o. stenindustri . . 18 300 4 000 293 . 29 900 6 100 624
50 45 39 116 67 66 149 520 80 37 3 131 54 62 22 255 74 217 21 125
603 78 206 170 12 8 Träindustri . . . . . . 354 40 89 Massa- o. pappers-
industri......,.... 19900 3600 72 Pappersvaru— o. grafisk
industri. . . . . . . . . . .. 13 400 5 100 307 Livsmedels— o. dryckes— ,
varuindustri. . . . . . . . 8 200 2 500 127 Textilindustri. . . . . . . . 26 200 4 300 221 Konfektionsindustri. . . 17 900 3 000 210
7 200 1 400 108
60 6 4 10 3 32
53 48 32 147 52 128 11 53 16 10 1 12 48 86 35 98
1 55 29 33 31 1 16
18 90 100 36 99 140 141 68 13 12
1 44 Läderindustri . . . . 100 Gummi-, kemisk o. ke—
misk-teknisk industri 18 900 8 400 139 36 9 3 38
23 6 33
(D [*
A. Företag med driftsstopp Gruvindustri. . . . . . . 5 700 1 200 41 30 8 4 | 576
28 1 2 198 18 21
CD & H
Iallt 384300 126100 3603 495 455 318 | 1384 763 | 2037
B. Företag utan driftsstopp
Gruvindustri. . . . . . . . . 6 300 2 200 37 18 6 1 21 3 Järn-, stål- o. metall-
verk.............. 9900 4200 37 Verkstadsindustri. . . . . 32 800 28 100 789 Jord- o. stenindustri . . 6 400 3 000 178 Träindustri. . . . . . . . . . 4 400 1 700 115 1 Massa- o. pappersin-
dustri............. 21700 4900 62 Pappersvaru- o. grafisk
industri. . . . . . . . . . . 1 500 700 74 1 19 3 1 54 Livsmedels- o. dryckes-
varuindustri. . . . . . . . 22 100 8 800 460 1 85 190 273 7 85 34 96 Textilindustri. . . . . . . . 1 400 500 42 1 11 21 20 Läderindustri. . . .. . . . . 100 10 10 10 Gummi-, kemisk o. ke-
misk-teknisk industri 10 100 6 800 181 6 5 1 95 47 118 17 29
________________—____—_—————
I allt 116 800 61 100 1 985 57 196 232 965 169 667 157 526 A + E I allt 501 100 187 200 5 588 552 651 550 2 349 932 2 704 353 1 102
____________________—_——_-———————-—
1 Anm.: Ett företag kan ha angett mer än ett skäl som avgörande för semesterförläggningen.
O 2 1 11 1 9 4 12 51 37 379 96 322 39 224 25 109 1 18 39 34 24 1 43 15 48 4 24
monom
9 1 12 16 27
H 00 (D
Planer på ändrad semesterförläggning. Uppdelning på fo 'retagsenheter med resp. utan driftsstoppi anslutning till semestern
Har de anställda uttryckt önskemål om ändrad
Antal Har företaget övervägt semesterförläggning
(avrundat) ändrad semesterförläggning
Tjänstemän inkl. arbets- Arbetare ledare
Antal företags— . upp- Upp' Upp"
]a nej gift ja nej gift ja nej gift tjänste- enheter saknas saknas saknas män totalt
arbetare inkl. antal antal antal arbets- ledare
Industrigrupp
före- tag före-
arbetare företag tag
arbetare företag
1 |2|3|4|5|6|7|8 89| 9|10|11|12|13|14|15|16
Gruvindustri. . . . . . . . . . 5 700 1 200 41 5 2 400 34 2 J ärn-, stål- och metall-
verk............. 57900 16200 291 45 23900 226 20 Verkstadsindustri. . . . . . 160 800 70 100 1 170 127 49 400 904 139 J ord— och stenindustri. . 18 300 4 000 293 51 2 100 234 8 Träindustri. . . . . . . . . 29 900 6 100 624 88 7 700 435 101 Massa- och pappersin—
dustri.............. 19900 3600 72 34 9600 35 3 Pappersvaru- och gra-
fisk industri. . . . . . . . . 13 400 5 100 307 39 2 400 241 27 Livsmedels- och dryc-
kesvaruindustri. . . . . . 8 200 2 500 127 14 2 200 92 21 Textilindustri. . . . . . . . . 26 200 4 300 221 34 5 100 168 19 Konfektionsindustri. . . . 17 900 3 000 210 25 3 400 160 25 Läderindustri. . . . . . . . . 7 200 1 400 108 14 1 000 83 11 Gummi-, kemisk och
kemisk-teknisk indu- stri . . . . . . . . . . . . . . . . 18 900 8 400 139 31 6 400 96 12 13 700 104 22 16 900 99 24
Iallt 384300 126100 3603 | 507 | 115500|2708 | 388 | 204 | 32900 |2991| 408 | 228 | 19 900 |2816| 559
2 2 400 37 2 1 500 38 2
13 1 300 256 22 19 900 225 47 76 16 300 947 147 102 16 200 897 171 22 2 200 264 7 17 245 31 35 4 100 484 105 22 600 445 157
7 2 500 61 4 2 100 61 9 4 500 272 31 1 268 38
13 300 93 21 20 100 86 21 3 1 700 198 20 12 400 181 28 3 300 190 17 3 100 186 21
A. Företag med driftsstopp 13 500 85 10 13 100 85 10
B. Företag utan driftsstopp
Gruvindustri. . . . . . . . . . Järn—, stål— och metall- verk............... Verkstadsindustri. . . . . . Jord- och stenindustri. . Träindustri . . . . . . . . Massa- och pappersm- dustri.............. Pappersvaru- och gra- fisk industri. . . . . . . . . Livsmedels— och dryc— kesvaruindustri. . . . . . Textilindustri. . . . . . . . . Läderindustri . . . . . . . . . Gummi-, kemisk och kemisk-teknisk indu- stri
6 300 9 900 32 800 6 400 4 400 21 700 1 500 22 100 1 400 100
10100. I allt 116 800 A + B i allt 501 100
2 200 4 200 28 100 3 000 1 700 4 900 700 8 800 500 6 800 61 100 187 200 37 37 789 178 115 62 74 460 42 10
181 1 985 5 588
3 46
15 11 21
3 112 619
5 300 1 800 1 000 1 000 5 200 900 800
700 16 700 132 200
32 21 577 147 85 32 33 337 41 10
166 1 481 4 189
13 166 25 15 19 34 102 12 392 780
3 82 286
100 1 000 1 100 400 400 1 100 200
1 100 6 500 39 400
28 15 550 78 84 32 34 314 31 10
155 1 331 4 322
21 209 97 21 28 39
115 11
23 572 980
Q'
149 377
300 21 1 000 443 152
97 38 34 200 308 41 10
400 152 1 900 1 327 21 800 4 143
15 222 25 18 24 40 133 25 509 1 068
ej fullt 400 företagsenheter svarat ja och ca 650 nej. För ungefär 750 före- tagsenheter har uppgivits att arbetena delvis skulle ha kunnat utföras, medan företaget var i drift.
Som framgår av den branschfördela- de tabellen på sid. 87 är förhållandena relativt likartade inom de olika bransch- erna. Även i detta sammanhang är det dock möjligt att särskilja de speciella förhållanden, som karakteriserar pro- cessföretag med relativt stor kapitalut- rustning. Inom gruppen massa- och pappersindustri använder praktiskt ta- get alla företag semesterstoppet för re- parations- och översynsarbeten. På del- vis samma sätt är fallet inom gruv- industrin samt — i viss utsträckning _— inom jord- och stenindustrin samt gum- mi-, kemisk och kemisk-teknisk indu- stri. Karakteristiskt är även att företa- gen inom dessa fyra industrigrupper förklarat att reparations- och översyns- arbetena till stor del ej skulle kunna utföras under perioder, då driften på- gick.
Avgörande skäl till semesterförläggningen
Vid besvarandet av frågan om avgöran- de skäl till semesterförläggningen har flertalet företag som tillämpade drifts- stopp nämnt önskemål från de an- ställda som avgörande skäl för sitt val av semesterförläggningssystem. Många företag har också åberopat hänsyn till kunder, medan behov av driftsstopp för reparationer o. d. ej anförts av mer än en sjundedel.
För de företag som icke tillämpade driftsstopp var i första hand hänsyn till kunder avgörande. Inom livsmedels- industrin var även hänsyn till leveran- törer av stor betydelse. Också inom denna grupp åberopade ett stort antal företag önskemål från de anställda.
I anslutning till siffrorna i tabellen
Antal företag fördelade efter avgörande skäl till semesterförlägg-
Avgörande skal till ningen
semester-
förlaggmngen företag företag
med utan driftsstopp driftsstopp
Behov av drifts- stopp för repara- tion o. d ........ 495 57 Säsongvariationer . 455 196 Hänsyn till leve-
rantörer ........ 318 232 Hänsyn till kunder 1 384 965 Hänsyn till andra
företag på orten . 763 169 Önskemål från an-
ställda ......... 2 037 667 Annan anledning. . 196 157 Uppgift saknas.. . . 576 526
på denna sida kan nämnas att företagen i betydande utsträckning angivit mer än ett skäl som avgörande för semester- förläggningen.
I tabellen på sid. 88—89 lämnas upp- gifter, som belyser förhållandena inom de olika industrigrupperna.
Planer på ändrad semesterförläggning
Av sammanlagt 5600 företag har 620 företag med inalles drygt 130 000 arbe- tare övervägt planer på ändrad semes- terförläggning 1966 eller efterföljan- de år.
Från de anställdas sida föreligger inte lika starka önskemål om ändrad semes- terförläggning. Sådana önskemål har uttalats av arbetarna vid 290 företag - (avseende ej fullt 40 000 arbetare) och
tjänstemännen inkl. arbetsledarna vid 380 företag (ca 22000). I tabellen på sid. 90—91 kompletteras bilden genom uppgifter om antal arbetare resp. tjäns- temän vid de företag, där företagsled- ningen resp. endera av arbetstagarkate- gorierna uttryckt önskemål om ändrad semesterförläggning.
I anslutning till uppgifterna i tabel-
len kan erinras om att önskemålen om ändrad semesterförläggning bör ses i relation till det aktuella läget 1965 vid det ifrågavarande företaget _ både i de fall företaget har koncentrerad, odelad semester och då semesterspridning i nå- gon form förekommer.
Med denna utgångspunkt kan konsta- teras att ändringsbenägenheten är mest framträdande vad gäller företagsled- ningen och minst markant ifråga om arbetarkategorin.
Möjlighet att förlägga semestern till annan än nu konventionell tid
I fråga om svaren på den till drifts- stoppsföretagen riktade frågan om se- mestern kunde förläggas till annan än nu konventionell tid (dvs. främst juli månad) gäller —— såsom framgår av ne- danstående tabell _ att mer än 1/4 av dessa företag ansett detta vara möjligt. Det bör dock betonas _ som nämnts tidigare _ att svaren på denna fråga av olika skäl bör bedömas som relativt osäkra.
Även om tendenserna ej alltid är fullt överensstämmande, uppvisar de jakande svaren på denna fråga visst samband med de semesterspridningsförhållanden som f.n. gäller inom vissa branscher.
Konkreta önskemål med avseende på semesterförläggning
I anslutning till svaren på fråga 4 (planer på ändrad semesterförläggning 1966) och fråga 5 (möjligheter till ökad semesterspridning) har företagen läm- nat vissa kompletterande upplysningar. Dessa är av sådant art, att viss kart- läggning kan göras med avseende på såväl den konkreta utformningen av de aktuella planerna på önskad semester- förläggning 1966 som de skäl som fram- för allt varit avgörande för bestämning- en av resp. företags nuvarande förlägg- ning av semestern. Även om svaren fullt naturligt präglas av de speciella förhål- landen, som gäller för de olika företagen med hänsyn till produktionsinriktning, arbetsplatsens lokalisering och arbets- styrkans sammansättning, är det dock
Därav med svar på frågan: Kan semestern förläggas till annan än
___________________—_———————
Antal _. företags— nu konventionell tid ? Industilgrupp enheter totalt . . uppgift Ja I ne] saknas Företag med driftsstopp Gruvindustri ..................... 41 31 7 3 Järn-, stål- och metallverk ......... 291 86 141 64 Verkstadsindustri ................. 1 170 293 590 287 Jord- och stenindustri ............. 293 113 127 53 Träindustri ...................... 624 202 235 187 Massa- och pappersindustri ........ 72 45 14 13 Pappersvaru- och grafisk industri. .. 307 43 212 52 Livsmedels- och dryckesvaruindustri 127 44 48 35 Textilindustri .................... 221 59 136 26 Konfektionsindustri ............... 210 61 101 48 Läderindustri .................... 108 49 26 33 Gummi-, kemisk o. kemisk-teknisk industri ....................... 139 25 76 38 I allt 3 603 1 051 1 713 839
_______________.____———
möjligt att nå fram till vissa gemen- samma drag med avseende på önske- målen liksom även förklaring till de spe- ciella förläggningstyper, som karakteri- serar vissa industrigrupper.
I fråga om planerna på ändrad se— mesterförläggning 1966 är det förhål- landevis karakteristiskt, att företagen visar relativt stort intresse för ökad se— mesterspridning. Detta gäller framför allt beträffande inplaceringen av den fjärde semesterveckan. Synnerligen ofta föreslås att denna vecka utläggs i an- slutning till s.k. hål- eller klämdagar. De tidpunkter, som därvid diskuteras, är skollovsveckan i februari samt påsk- helgen, pingsthelgen och dagarna mel- lan jul och nyår. I flera sammanhang betonas dessutom att från rent produk- tionstekniska och företagsekonomiska synpunkter skulle företagen kunna för- lägga semestern till vilken period som helst under året men att man för de anställdas skull måste i huvudsak loka- lisera semestern till sommartiden. Ett annat karakteristiskt drag, som ofta präglar svaren, har varit att 1965 he- dömts som ett övergångs- eller försöks- år och att det fulla införandet av den fjärde semesterveckan gjort företagen mer medvetna om situationen än under tidigare år.
De anställdas attityd mot förändring- ar i semesterförläggningen präglas i allmänhet av viss konservativ inställ- ning. Detta gäller inte bara när före- tagen har koncentrerad, odelad semes- ter under juli månad och vill införa någon form av semesterspridning utan även inom de branscher (exempelvis livsmedelsindustrin), där man sedan gammalt förlagt semestern fördelad över året. En viss skillnad synes dock föreligga mellan tjänstemännen och ar- betsledarna å ena sidan och arbetarna å andra sidan. Under det att den första kategorin i många fall förordat en sam-
manhängande period på 3 veckor un- der sommaren och den 4:e veckan för- lagd i anslutning till helger eller efter individuellt uttag, synes önskemålen från arbetarnas sida i allmänhet vara att få hela semestern i en följd och' med huvudsaklig lokalisering till juli månad.
Mot bakgrunden av ovanstående all- männa attityder redovisas i det följan- de vissa karakteristiska drag från olika industribranscher.
Företag med processtillverkning och med betydande kapitalutrustning Till denna kategori kan hänföras icke endast järn-, stål- och metallverk, massa— och pappersindustri, gummi—, kemisk och kemisk—teknisk industri utan även vissa företag inom textil- och livsme- delsindustrin. De planer på ändrad se- mester, som redovisas av dessa företag, karakteriseras ofta av önskan att mins- ka semesterstopptiderna och sprida se- mestern eller i varje fall förlägga den fjärde semesterveckan på så sätt, att produktionsstopp undgås.
Företag som är beroende av viss ensartad konsument
Hit kan exempelvis räknas delar av trä- industrin och byggnadsämnesindustrin, som i betydande utsträckning förklarar sig vara beroende av byggnadsindu- strins semesterförläggning och därför måste anpassa sig efter den s.k. bygg- nadssemestern. På delvis samma sätt är fallet inom textilindustrin, som uppgi- vit sig vara avhängig av efterfrågan
från konfektionsindustrin, vilken — se nedan _ har sin semester under juli månad.
Säsongindustrier
Som en karakteristisk företrädare för denna grupp kan nämnas konfektions- industrin. Flertalet företag inom denna grupp anger sin semesterförläggning
vara beroende av framför allt två fak- torer, nämligen dels den rådande sä- songvariationen med en högsäsong på våren och en på hösten samt en låg- säsong under sommaren, dels att fler- talet anställda är gifta kvinnor, vilka önskar få sin semester förlagd till sam- ma tid som inom de industrier, där de- ras makar arbetar. Ett annat exempel är konservindustrin, som anpassat sin se- mester till tidpunkterna för grönsaks- skörden.
Vissa exportindustrier
Inom vissa verkstadsföretag, som i be- tydande utsträckning arbetar på export, har semesterförläggningen anpassats efter förhållandena i utlandet. Eftersom augusti månad är den dominerande perioden i vissa andra länder, har de svenska företagen sökt förlägga sin se- mester till denna månad.
Industrier, där semestern förlagts efter överenskommelse med andra företag på orten
Som karakteristisk exponent för denna grupp kan nämnas skeppsvarven i GÖ- teborg. För att undgå de nackdelar, som är förenade med en gemensam stäng- ning för semestern, har Eriksberg, Göta- verken och Lindholmen kommit över- ens om följande semesterförläggning: 1964: 226—12.7. Lindholmen 2.7.—26.7. Eriksberg 20.7.— 9.8. Götaverken 1965: 21.6.—18.7. Eriksberg 5.7.— 1.8. Götaverken 19.7.—15.8. Lindholmen1
Ett annat exempel är textilindustri- företagen i Borås, vilka påpekat i sina svar att man sökt ordna gemensam semester med andra företag på orten.
Livsmedelsindustrier med semester- spridning hela året
Inom ovanstående industrier har man anpassat sin semester med hänsyn till konsumtionsefterfrågan på så sätt att man traditionellt haft en långt gående semesterspridning. Av betydelse i detta sammanhang är även den korta lag- ringstiden för de olika produkterna, exempelvis öl.
Industrier med »varmt arbete»
Flera företag, där produktionen eller delar av denna bedrivs i anslutning till ugnar eller i övrigt under värmemässigt pressande förhållanden, har påpekat vikten av att semestern för arbetstagare i sådana lokaliteter förläggs till den varma årstiden, dvs. juli månad.
I övrigt kan som allmän sammanfatt- ning om företagens olika konkreta no- teringar och önskemål framhållas, att industrins semesterförläggning ej kan bedömas efter generella utgångspunkter utan att särskilda förhållanden spelar betydande roll. En annan slutsats, som kan dragas, är att semesterförläggning- en kan ses som ett nätverk, där varje företags förläggning är mer eller mindre sammanvävd med en rad olika faktorer, såväl inom som utanför företagen.
1 Jfr dock sid. 45 ovan.
BILAGA 2
Kalkylmodell för bedömning av semesterspridningens lönsamhet ur företagsekonomisk synpunkt
Av professor Sandor Asztély
Sedan den lagstadgade semestern ökat från tre till fyra veckor har det blivit uppenbart att semesterspridning i en eller annan form skulle medföra vissa fördelar. De anställdas möjligheter till vila och rekreation skulle förbättras om semesteranläggningar och trafik- medel inte togs i anspråk av alla på en gång, samtidigt som turistindustrins lönsamhet och därmed dess möjlighet att tillhandahålla sina tjänster skulle öka. Också samhällsekonomiskt sett måste ett bättre kapacitetsutnyttjande av befintliga produktionsresurser be- traktas som en fördel. Ehuru även före- tagens lönsamhet i många fall kunde förväntas bli bättre då anläggningarna utnyttjas bättre, framgår det av en enkät, utförd av Studieförbundet nä- ringsliv och samhälle, att många företag valt semesterstopp utan noggrannare studium av alternativa lösningar. Utan att stödja sig på närmare kalkyler hyser man ofta den uppfattningen, att semes- terstopp är den billigaste lösningen. Man utgår ifrån att lokaler och maski- nell utrustning är i behov av drift— avbrott för reparation och underhåll, att man i tider av knapphet på arbetskraft bör tillmötesgå personalens önskemål att ta ut semester under juli månad, att det skulle medföra mycket stora svå- righeter att rekvirera kvalificerade er- sättare under den ordinarie personalens semestertid och att driften under den
tid, då också leverantörer och kunder har semester, skulle leda till mycket besvärliga planeringsproblem på till- verknings-, lagrings- och försäljnings- området samt medföra påfrestningar för företagets likviditet.
Det vore en stor fördel, om någon enkel regel kunde uppställas, en formel eller ett diagram konstrueras, med vars hjälp det individuella företaget snabbt kunde konstatera den ungefärliga stor- leken av de ekonomiska fördelar, som semesterspridningen skulle kunna med- föra. Företagsledningen kunde sedan på grundval av en sådan grovkalkyl be- döma, huruvida det skulle löna sig att göra en grundligare utredning och upprätta detaljerade kalkyler, baserade på det individuella företagets speciella förhållanden.
Uppdraget avser sålunda ett ställ- ningstagande' till kalkyler för lönsam- hetsbedömning ur det enskilda före- tagets synpunkt av sådana former av se- mesterspridning, som medför att driften eller del av densamma upprätthålles un- der hela eller någon del av den lag- stadgade semestertiden av fyra veckor.
För att kunna ta ställning till ovan omskrivna kalkylfråga har underteck- nad först velat skaffa sig närmare orien- tering i sakfrågan och studerat följande skrifter:
Turismen och samhället, utgiven av Svenska turistföreningen, Stockholm
1963, Industrin och semestrarna, rap- port från en arbetsgrupp inom SNS, utgiven av Studieförbundet näringsliv och samhälle, Stockholm, oktober 1963 (dupl.), Semesterspridning vid järnver- ken, utredning utförd inom Järnbruks- förbundets forskningsverksamhet, utgi- ven av Järnbruksförbundet, Stockholm, maj 1965 (dup1.), Semesterspridning vid Oxelösunds järnverk, sammanfatt- ning av en rapport från år 1963, utgiven av Svenska arbetsgivareföreningen, Stockholm, december 1964, jämte PM betr. långkörning (dup1.), Företagseko- nomiska föreningens sammanträde den 2 dec. 1965 om »Industrins semester- frågor», referat i tidskriften Affärseko- nonli nr 2/1966 sid. 87 ff.
Den första förutsättningen ur det in- dividuella företagets synpunkt för att någon lönsamhetskalkyl skall upprättas är den, att försäljaingsmöjligheterna överstiger den produktmängd, som kan tillverkas vid fullt semesterstopp och att en sådan merförsäljning medför en förbättring av företagets totalresultat. Det gäller således en marginalkalkyl; merintäkterna till följd av att företaget ej iakttar totalt semesterstopp under fyra veckor, skall överstiga de därav förorsakade merkostnaderna. Denna lönsamhetshedömning bör inte ske en- dast för det närmaste året utan för en planeringsperiod omfattande flera år. Företaget har kanske nyligen utvidgat sin kapacitet, varvid man med sikte på en förväntad expansiv efterfrågeutveck- ling för företagets produkter tagit till i överkant. Övergång till semestersprid- ning innebär en väsentlig förändring av företagets personaladministration. Tidsenlig personalvård förutsätter över- enskommelse med personalen. Då se- mesterspridning medför en delning av 4-veckorsperioden (t.ex. 3 veckor på sommaren och 1 vecka på vintern) är förhandlingar med arbetstagarparten
t.o.m. obligatoriska enligt semester- lagen. En policyändring av denna typ kan knappast företagas ideligen med sikte på de aktuella avsättningsmöjlig- heterna utan måste ni. h. t. en naturlig konservatism hos de anställda ske för en längre tidsperiod. Frågan om perio- dens längd, dvs. om valet av planerings- horisont, skall behandlas längre fram.
Det förutsättes vidare att andra åtgär- der, avseende bättre kapacitetsutnytt- jande, såsom övertids- eller skiftarbete, resp. kontinuerlig drift redan blivit un- dersökta och antingen vidtagna eller med hänsyn till bristande lönsamhet förkastade.
Den väsentliga fördelen med bättre kapacitetsutnyttjande sammanhänger med företagens kostnadsstruktur. Större tillverknings- och försäljningsvolym medför endast ökning av vissa kostna- der, de s. k. särkostnaderna, medan andra, för hela företaget, för en rörelse- gren, avdelning eller produktgrupp ge- mensamma kostnaderna eller samkost- naderna inom vissa volymintervaller förblir oförändrade. Bättre kapacitets- utnyttjande har således till följd, att det totala täckningsbidraget, bidrag från de sålda produkterna till täckning av sam- kostnaderna och vinst, ökar. Den inled- ningsvis ifrågasatta beslutsregeln skall därför möjliggöra för företagsledningen att snabbt kunna beräkna bidragstill- skottet vid semesterspridning, som föl- jer med ett bättre utnyttjande av be- fintliga tillverkningsresurser.
Semesterspridning kan i princip med- föra att företaget överhuvudtaget inte har något driftsstopp, men det torde vara vanligare att man överväger att begränsa driftavbrottet till en del av de lagstadgade 4 veckorna. Semestersprid- ningen kan avse hela företaget eller enbart en verksamhetsgren, ett drift- ställe, en avdelning. Den mest påtagliga lönsamhetsförbättringen torde i regel
följa med att man med hjälp av partiell semesterspridning avlägsnar någon el- ler några trånga sektioner i produk- tionskedjan och därigenom bättre kan utnyttja produktionsapparaten i övrigt året runt. Bidragstillskottets beräkning skall således grundas på precisa anta- ganden om vad semesterspridningen avser i tiden och i rummet.
Då det gäller ett företags hela verk- samhet, kan grovkalkylen för beräkning av det approximativa bidragstillskottet grundas på företagets vinst- och förlust- räkning. Man ökar den redovisade års- vinsten med vinstberoende skatter (ej fastighetsskatt) och minskar den med driftfrämmande eller ej driftberoende intäkter av typen utdelnings- och ränte- inkomster, royalties, realisationsvins- ter. Till detta belopp lägges sedan så- dana kostnadsposter, som i huvudsak är oberoende av verksamhetsvolymen. De viktigaste posterna av denna typ är avskrivningar, förändringar av varu- lagerreserven samt andra nedskriv-
Töekningsbidraq och somkostnoder i tkr
före skatt
bidrogstillskoit
ningar (t.ex. på aktieinnehav), fond- avsättningar, utgiftsräntor, emissions- kostnader och allmänna förvaltnings- kostnader. Det på så sätt beräknade to- tala täckningsbidraget i relation till det totala försäljningsvärdet utgör ett närmevärde för bidragsprocenten. Den- na procentsats, beräknad på den genom semesterspridning förväntade försälj- ningsökningen ger det approximativa bidragstillskottet före skatt. Denna re- trograda beräkning är av flera skäl approximativ. De totala samkostnader- na överstiger i verkligheten säkert sum- man av de kostnadsposter, som lagts till den justerade årsvinsten före skatt. Där- emot kan utgiftsräntorna till någon del vara rörliga, om företaget åtnjuter checkräkningskredit och det ianspråk- tagna lånebeloppet till följd av semes- teravbrottet minskar under en del av året. Även den del av avskrivning på anläggningar, som är uttryck för för- slitning, är en av verksamhetsvolymen beroende kostnad.
tänkt linjär resp. / ovböjd bidrags— / utveckling
justerad nettovinst
vinstberoende sku-tt
förvaltningskostnoder utgiftsräntor- nedskrivningar
fondovsiittningar
avskrivningar
Aktuell planerad verksamhetsvolgm
Försäljning i tkr
Bidragsutvecklingen är knappast lin- jär mellan nollpunkten och ett fullt ut- nyttjande av produktionsapparaten, som den raka streckade linjen i figuren på sid. 98 visar. Den beräknade bidrags- procenten gäller strängt taget endast för en punkt, motsvarande den aktuella verksamhetsvolymen.
Det kan hända, att den ökade produk- tionen inte kan avsättas till oförändrade priser och en prisreduktion är nödvän- dig eller att försäljnings- och produk- tionsökningen inte motsvarar genom- snittet av företagets hela varusortiment (olika produkter ger olika täcknings- bidrag) eller dess genomsnittliga kund- struktur (parti- och detaljhandelskun— der, export, försäljningsdistrikt med olika transportkostnader). På grund av att ovan arbetskraft måste anlitas som ersättare, kommer också lönekostnader— na att stiga. Bidragsutvecklingen karak- teriseras då bättre av en avböjd kurva (se figuren).
Ju brantare kurvans lutning för den tänkta bidragsutvecklingen i intervallet mellan aktuell och planerad verksam- hetsvolym är, ju större blir bidragstill— skottet under i övrigt lika förhållanden. För att ytterligare belysa det sagda föl- jer nedan några exempel avseende för- hållandena i olika industrier år 1965 i tabellform (alla belopp i mkr).1 Ut- gående från att årsförsäljningen mot- svarar 11 månaders produktion och att semesterspridningen m. h. t. nödvändi- ga reparationsavbrott, ovan arbetskraft (ersättare) m. 111. av försiktighetsskäl högst kan leda till ett bidragstillskott motsvarande en halv månads produk- tion, har bidragsprocenten i dessa sche- matiska exempel tillämpats på 1/22 av årsförsäljningen. Siffran för årsförsälj- ningen måste justeras i alla de fall då förskjutningar i varulager och produk— ter i arbete ägt rum mellan räkenskaps- årets början och slut. I dessa schematis-
ka exempel har ej tagits hänsyn till ifrågavarande företags specifika förhål- landen och beräkningarna fyller där— för ej kraven på noggrannhet och giltig— het, som kan ställas i ett aktuellt fall. Exemplen skulle endast illustrera be- räkningstekniken.
Det beräknade bidragstillskottet visar hur stor den ekonomiska fördelen kan bli, om industrisemestern sprides över en längre period och driftavbrottet re— duceras väsentligt. Bidragstillskottet är ett bruttobelopp, som skall jämföras med de utgifter som semesterspridningen för- väntas medföra. Skillnadsbeloppet är underkastat inkomstbeskattning. Om det förväntade bidragstillskottet är av den storleksordning, att semesterspridning förefaller lönsamt ur företagsekonomisk synpunkt, skall en mera detaljerad ut- redning sättas igång, som bl.a. avser nödvändiga driftavbrott, föranledda av reparationsbehov, rekryteringsmöjlighe- ter för ersättare och semesterspridning- ens specifika merutgifter. De senare skall diskuteras längre fram. Grovkal- kylen förbättrar sålunda företagsled- ningens förutsättningar att snabbt och utan nämnvärda utredningskostnader bilda sig en första uppfattning om se- mesterspridningsfrågans sannolika be- tydelse för företaget.
Då företagets verksamhet omfattar flera rörelsegrenar och produktgrupper, eller då verksamheten bedrives på flera driftställen och semesterspridningen 111. h. t. avsättningsförhållanden eller rekryteringsmöjligheterna endast är ak- tuell för en del av företaget, kan bi— dragstillskottet ej erhållas med hjälp av en retrogad beräkning, grundad på vinst- och förlusträkningen, utan måste beräknas direkt på grundval av siffer- material, som hämtas ur företagets in- terna statistik och driftredovisning. Det—
1 Se sid 100.
. Kemisk Träför- .. Mekan. lesmedel industri ädling Jamverk verkstad Årsförsäljning ....................... 130 370 165 610 260 Redovisad årsvinst .................. 0 12,1 8,2 13,2 6,6 + inkomstskatt ..................... 1,9 14,3 2,2 6,0 6,6 1,9 26,4 10,4 19,2 13,2 —— driftfrämmande intäkter ........... 1,3 4,5 15,5 11,0 2,5 transport ........................... 0,6 21,9 — 5,1 8,2 10,7 + avskrivningar .................... 1,6 11,1 19,4 63,6 4,8 + avsättningar ..................... — 0,4 1,5 6,5 2,5 0,2 +/——— ökning resp. minskning av varu- lagerreserven ...................... — 6,6 3,0 36,3 3,0 + övriga nedskrivn .................. 2,0 — 2,8 — —— + utgiftsräntor ..................... 1,4 2,8 3,1 14,2 3,0 + emissionskostn .................... —— — 0,9 0,6 0,9 + allm. förvaltningsk ................ 0 2,8 4,0 3,1 6,6 + diverse .......................... — 0,5 _ — — totalt täckn-bidrag .................. 5,6 47,2 34,6 128,5 29,2 bidragsprocent ...................... 4,3 12,7 21,0 21,1 11,2 bidragstillskott före skatt, motsvarande 1/22 av årsförsäljningen mkr ........ 0,3 2,1 1,6 5,9 1,3
ta kan medföra komplikationer m. h. t. att driftbokföringen i regel inte är upp- lagd på sådant sätt, att dess sifferma- terial direkt kan läggas till grund för dylika beräkningar. Detta gäller även, då semesterspridning endast avser en eller några avdelningar eller maskinstäl— len, som utgör trånga sektioner i pro- duktionskedjan. Grundprincipen är att alla bidragsberäkningar skall vara mar- ginalkalkyler, att merintäkterna, d. v. s. ökad försäljning möjliggjord genom se- mesterspridning, skall jämföras med de sålda produkternas direkta merkostna— der.
ökade totala täckningsbidrag utgör den viktigaste men ingalunda den enda ekonomiska fördelen med semester- spridningen. Ytterligare en fördel be- står däri, att reparation och underhåll av byggnader och maskinell utrustning ej behöver koncentreras till samma se- mesterperiod utan kan planeras året runt efter en av tekniska synpunkter betingad kortare eller längre cykel än ett kalen-
derår. Man kan då i medelstora och stora företag jämnt sysselsätta egna reparatö- rer och behöver ej anlita dyrare utom- stående fackmän under rusnings- och semestertid. Har man tidigare klarat sig med ett driftavbrott av 3 veckor för reparationer och underhåll, är också ett till 4 veckor förlängt uppehåll onö- digt. Den allmänna rusningen efter ett begränsat antal montörer och repara- törer kan naturligtvis leda till vänteti— der, som eljest skulle varit obehövliga. Den ekonomiska fördelen med en ratio- nellare reparations- och underhållsru- tin är visserligen påtaglig, men dess be- räkning kan stöta på svårigheter. Det behövs både tekniska beräkningar och statistisk bearbetning av erfarenhetsma- terial avseende reparationsfrekvensen, då dessa arbeten ej koncentreras till sommarsemestern. Det kan omnämnas att de årliga besparingarna i samband med att underhåll och reparation pla- neras året runt av Oxelösunds järnverk uppskattas till 0,5 mkr.
De specifika merutgifter, som sam- manhänger med semesterspridningen och som utgör tillskottsproduktionens gemensamma utgifter, är dels årligen återkommande, dels engångsutgifter av investeringsnatur. Årligen återkomman- de utgifter sammanhänger med plane- ring, lagerhållning, rekrytering och upp— lärning av ersättarpersonal, dubblering av viss personal under några dagar före och efter den ordinarie personalens se- mestertid, samt stipendier och resebi- drag till dem, som tar ut semester un- der en föga eftertraktad årstid. De va- ror, som tillverkas under högsomma- ren, då eljest semesterstopp skulle ha rätt, kan kunderna ofta inte genast ta emot på grund av semester hos dem. Detta leder till en onormal lager-anhop— ning under viss tid. Om endast någon länk i produktionskedjan, som utgör en trång sektion, är igång under ordinarie semestertid, måste mellanlagret före denna avdelning under en längre tid byggas upp till behövlig storlek och det krävs också en längre tid, till dess motsvarande mellanlager efter ifråga- varande avdelning reduceras till det normala. Då reparation och underhåll sker året runt kräver detta i regel ökat genomsnittligt reservdelsförråd. Alla dessa av semesterspridning föranledda ökningar av förråd samt halvfabrikat- och färdigvarulager innebär att i ge- nomsnitt mera kapital är bundet i la- ger. Detta medför ökade ränteutgifter samt förorsakar också ökade inkurans- förluster samt ökade hanteringskostna- der i förråd och lager.
Försäljning, lagerhållning och till- verkning, liksom reparation och under- håll måste planeras noggrannare, så att inte all verksamhet stannar av på en gång på grund av semester. Den minutiösare planeringen kräver mera ev. bättre kva- lificerad personal samt ökade kontors- tekniska hjälpmedel. Även personalad-
ministrationen blir hårdare belastad och kräver förstärkning, då komplicerade semesterplaner skall göras och följas upp och på grund av nödvändigheten att rekrytera och lära upp praktikan— ter, skolungdom eller pensionärer, som i tider av full sysselsättning kan ifråga- komma som ersättare.
Engångsutgifter av inuesteringsnatur, som förorsakas av semesterspridning, kan vara utgifter för ökade lagerlokaler och transportanordningar, som kommer att behövas till följd av att lageranhop- ningar blir aktuella under en del av året. Utgifter för uppbyggnad av en änd— rad organisation inom planering och personaladministration, liksom utgifter för initialreklam för att introducera och popularisera semesterspridningsidén bland de anställda, är också av engångs- natur.
Det kan hända, att vissa delar av den maskinella utrustningen måste dubble- ras om man till fullo vill utnyttja se- mesterspridningens fördelar. Ifrågava- rande utrustnings periodvis återkom- mande översyn och reparation kan till följd av behövlig svalningstid eller av andra skäl, ta så pass lång tid i anspråk, att motsvarande moment i produktio— nen blir till trång sektion, som hindrar ett rationellt utnyttjande av semester- spridningen. Det kan också hända att en sådan dubblering av viss utrustning ändå varit påtänkt enligt en långsiktig investeringsplan, men att semester- spridningen nödvändiggör ett tidigare- läggande, samt ev. vissa modifikationer, som innebär fördyring. I rapporten om semesterspridning vid Oxelösunds järn- verk omnämnes t. ex. att en investering belöpande på 26 mkr blev nödvändig, men att 20 mkr därav endast avsåg ett par års tidigareläggande.
Kalkylen, som skall ligga till grund för beslutet om semesterspridningens införande kommer att ha olika utform-
ning, beroende på om de specifika mer- utgifter, som förorsakas av åtgärden, är årligen återkommande eller av engångs- natur.
Är endast årligen återkommande ut- gifter aktuella, är semesterspridning ur företagsekonomisk synpunkt fördelak- tig om och så länge dessa årliga utgif- ter (U) ej överstiger bidragstillskottet (B') jämte besparingarna till följd av förbättrad reparationsrutin (R*),
U 5 B' + R' eller, då B' + R' betecknas med a,
Uga (1)
Endast då man måste räkna med va- rierande årliga bidragstillskott under tiden fram till planeringshorisonten -—— man räknar med en expansiv efterfrå- geutveckling eller i största allmänhet med vissa konjunkturella fluktuationer — måste man ta hänsyn till tidsmönst— ret och införa ett diskonteringsförfaran- de för att göra inkomster och utgifter för olika är sinsemellan jämförbara. Betecknas planeringshorisonten med (N) och de enstaka åren med t: 1, 2, . . ., N, samt kalkylräntan, uttryckt i decimaler med (i), modifieras kalkyl- modellen (1) enligt följande:
N N U- 2 (1 + i) —' s Zain + i)—' (2) l=1 l=1
Vid tillkomsten av engångsutgifter av investeringsnatur måste även investe— ringens ekonomiska livslängd (T) beak- tas. Om man väljer T som planerings- horisont (N: T) och betecknar inves- teringsutgiften med (G), modifieras kalkylmodellen ytterligare enligt föl- jande:
T T G+U-Ä(1+i>—' gåaznwrf (3)
Fallet, då ett tidigareläggande av en för senare tid påtänkt investering är aktuell, är något mera komplicerat än de hittills behandlade fallen. Av denna anledning skall en precisering av för- utsättningarna föregå modelldiskussio- nen. Då man utgår ifrån ett årligt bi- dragstillskott jämte en besparing genom rationellare reparationsrutin, räknar man med denna fördel tills vidare un— der obestämd tid framåt, eller t.o.m. underförstått allt framgent. Man inför därmed implicit ett oändlighetsperspek— tiv. Då den aktuella investeringens eko- nomiska livslängd uppgår till ett änd- ligt antal år T, måste lönsamhetsbedöm- ningen ske med utgångspunkt från en kedja av investeringar, som regelbundet ersätter varandra vart the år. Den första investeringens värde är då G, den andras, med hänsyn till tidsfak-
torn, ett nuvärde _i— , den tredjes (1+1)T G mä— , o. s. v. i all oändlighet.
Dessa värden bildar tillsammans en
oändlig geometrisk serie, vars kvot 1 (1 .. . .. (1+i)T , varfor serien ar konver-
gent och seriesumman, det sökta nu— värdet av samtliga investeringsutgifter,
(1 + i)T
blir ett ändligt tal, G - (1—+—5T—_1 . Vid tidigareläggandet måste emellertid in- vesteringen i nuet (G,) reduceras med den eljest påtänkta investeringen om (n) är (G,), som därmed sparas. Om den ekonomiska livslängden i båda fal- len antages vara 10 år, blir nuvärdet av den behövliga investeringen (V) skillnaden mellan värdet av två kedjor, varav den ena skulle företagas vid bör-
jan av åren 0, 10, 20 . . . och den andra t. ex. vid början av åren 2, 12, 22 o. s. v. Lönsamhetskravet för semestersprid- ningen i detta fall lyder sålunda att års— förräntningen av Skillnadsbeloppet (i - V) ej skall överstiga skillnaden mellan å ena sidan årligt bidragstill- skott och besparingar genom rationel- lare reparationsrutin, å andra sidan är- ligen återkommande merutgifter (a—
U): att M: [(a, _ w.).
(1+i)T '(1+i)T__—1:|£a _ U (4)
Om man i enlighet med det tidigare omnämnda fallet antar att G,:26,0, G,, =20,0, R': 0,5 mkr, n =2 och T: 10 år och om man vidare antar att B'=3,5 och U:1,2 mkr samt kalkyl- räntekravet är 10 % (i=0,1) erhåller man efter insättning i formel (4)1
i- V = 0,1 - [26,0 — (20,0 . 0,8264)] -
2,594 '1,594 = 0,1-9.472- 163 = 1,54 mkr.
Semesterspridningen skulle i detta fall vara ekonomiskt fördelaktigt, då
1,54 ( 3,5 + 0,5 — 1,2 (1. v. 5. 2,8 mkr.
En egendomlighet skall omnämnas, då den har samband med valet av kal- kylräntefoten. Oändlighetsfaktorn,
- T & har den egenskapen, att dess (1+1)T_1 värde minskar, då kalkylräntefoten
ökar. Då räntan är noll blir dess värde oändligt stort för att vid mycket höga räntesatser närma sig ett. Värdet av den negativa faktorn inom parentesen
Gn (1 + i)"
sjunker däremot, då räntefoten
stiger och värdet av hela uttrycket inom parentesen ökar från 6,0 (i = 0) till 26,0 (i =oo).Förräntning av investering- ens nuvärde (i . V) vid en räntefot, som varierar från 4 till 25 %, framgår av föl- jande tabell:
' 10 i 20,0. 26 0 _ 20,0 (1 +.!) V i- V (1 + 1)2 ' (1 + 1)2 (1 + 010—1 0 20,0 6,0 00 00 0 0,04 18,5 7,5 3,08 23,1 0,82 0,06 17,8 8,2 2,23 18,3 1,10 0,10 16,5 9,5 1,63 15,4 1,54 0,12 15,9 10,1 1,49 14,9 1,79 0,15 15,1 10,9 1,36 14,8 2,22 0,18 14,3 11,6 1,24 14,4 2,59 0,20 13,9 12,1 1,19 14,4 2,88 0,25 12,8 13,2 1,12 14,8 3,93 oo 0 26,0 1,00 26,0 00
I detta konkreta fall upphör således semesterspridningen att vara lönsam då kalkylräntekravet närmar sig 20 %.
Oändlighetsperspektivet är föga rea- listiskt. Då man ökar avståndet till pla-
neringshorisonten ökar osäkerheten av- seende antagandena om bidragstillskott m.m. mycket kraftigt. Man kan med
1 Diskonteringsfaktorer enligt tabell.
fördel göra lönsamhetsbedömningen ge— nom att fråga hur många år som behövs för att den behövliga investeringen _— vid tidigareläggande skall den minskas med den eljest påtänkta investeringens nuvärde — skall betala sig genom skill- naden mellan förväntat årligt bidrags— tillskott och andra besparingar samt årligen återkommande merutgifter, allt med hänsyn tagen till gällande kalkyl- räntekrav. Man frågar efter investering- ens återbetalnings- eller pay-off—tid (t,) genom att beräkna kvoten
G Go — ——".—,, (1 + !) (5) a — U och söka i en annuitetstabell för
[Milena det antal år, som i(1+i)tp
motsvarar kvoten vid det aktuella kal—
kylräntekravet. I föreliggande fall och vid ett kalkyl-
9,5 2,8 _ 3,4, vilket motsvarar en återbetalnings- tid av 4—5 år. Innan man fattar beslut om införande av semesterspridning frå- gar man, huruvida man rimligen kan räkna med ett årligt nettoöverskott av 2,8 under denna tid.
Den behövliga återbetalningstiden ökar med stigande kalkylräntekrav. Vid i: 0,18 är kvoten
13242- = 4,15, vilket innebär en återbe- talningstid av 8—9 år, en tidsperiod som ligger mycket nära investeringens förväntade ekonomiska livslängd, T:. 10 år.
Pay off-metodens användbarhet för- utsätter konstanta bidragstillskott år ef- ter år. Då prognosen lyder på varieran- de (t. ex. stigande) bidragstillskott mås- räntekrav av i =0,1 blir kvoten
te i stället nuvärdemetoden enligt for- mel (3) användas.
Sammanfattning
Den av kommittén för semestersprid- ning efterlysta beslutsregeln, som skall underlätta företagens bedömning av se- mesterspridningens lönsamhet, kan sammanfattas i följande 10-punktspr0- gram:
1. Undersök avsättningsmöjligheter- na för ett ev. produktionstillskott för en planeringsperiod omfattande 3—5 år.
2. Gör en summarisk beräkning av det tänkbara bidragstillskottet, grundad på företagets vinst- och förlusträkning eller på driftbokföring och statistik.
3. Besluta om detaljutredning, om re- sultatet av (2) förefaller vara gynnsamt.
4. Undersök om lämplig ersättnings- personal kan rekryteras. - 5. Bestäm, på grundval av resultatet från (1), (2) och (4), vilka delar av företagets verksamhet som skall berö- ras av semesterspridningen. Beakta i synnerhet aktuella trånga sektioner.
6. Undersök förutsättningarna för en ändrad reparations- och underhållsru- tin, som inte menligt påverkar drift- beredskapen. Den kostnadsmässiga skillnaden (ev. besparingen) mellan denna och den tidigare rutinen skall uppskattas.
7. Uppgör en detaljerad beräkning av det förväntade bidragstillskottet, utgå- ende från företagets specifika förutsätt- ningar samt resultatet från (5) och (6).
8. Beräkna de årligen återkommande merutgifterna utöver de direkta pro- duktkostnaderna, som förväntas följa med semesterspridningen.
9. Beräkna investeringsbehovet resp. behovet av ev. tidigareläggande av på- tänkta investeringar, som blir aktuella
genom beslutet om semesterspridning. Ta ställning till frågan om ekonomisk livslängd.
10. Upprätta lönsamhetskalkyl genom att fråga efter återbetalningstiden för behövliga investeringar med hänsyn ta-
gen till förväntade bidragstillskott, ev. besparingar genom bättre reparations- rutin och årligen återkommande mer- utgifter. Då bidragstillskottet förväntas variera med tiden, tillämpa nuvärde- metoden.
Limarbm Sputr. du?.-anslut _ . ment.—::..... ___ft Jag? ..1'Eirti..ht.,i tin.- ;... ”in... ..: :,"___l____ :i: '_l.' :i”. ij-J 'j' if! :i. : '.! .'Å'V'Ä i..; ff!" ':'1"'|:_'_ "" '.-" _;.JH .' ." __ lin-ut;”! ' th...)" De fi'n'lfiård'l'ihf miljö. ring ": ';1+'Pplajllwlg' hägg—mid "353131 81111". , l ': 111
: "" "'i' ...' "::-"ll :: ”'na-":F. f. ,. . fllä'Ftti-zléi.it'l:i .._-:::. R.J.: n.. '
, | , | ' .. ' "f'l'" "' 'JI' .: medalj: ['I-”3.4 'mgnr I'M. 'riu. .. ' ' -" l..-':.
j' ."—_ _ .. ' | ' " . ..: . ' .: . . . . » . '|' l , F" _ ' .:: I|I .- i. : "'." __ |_ ' _ . . lnl . .” : " _. .. .'S. '.", - '. ', ',".J'. ' , -' _ | | "|: _ $ ! 'I _ : _ _ ' a' . - '. , ' Hf., . ,' .... '... »" ::. .. . .. .'.j_. ". ' '. _' - . ' ' . ' 'i:& '"'t" "|. . |".' ": .' .. ' .'..u .';".:1-. |""..' ...'L' _ ::..-"': '. .I '- | . .'" '. [_q IHI__I.'_._I . . W i _. .. _- |, . I. ___—___” || , _ | In:: _ __ | | ||. : . . ., ... ..' : ' : '. _ l: |__ '_ _ '. ...' _ __ .' .. . . n': ' . __ '. .._I' '. _| .. ._ . ".." '| | / I . '. '....J '- J"_: " ""-' ' " "; " . .l ...." " - '|' .- _J '" '_'. ' Iqu . | __ n'. ”'g' ,._ . - ': ' . ; . 1 ,: .._, 1. ".. _- ...jag-.:: .. : : ' :., _. . -_ .- - .' .. _ | p ...". .'.. - '- |_... .fi ..:: _'l' '.'- :E. ' '|' _."1 ' ' "' ' | - '" "'— .. . .- ..”" : : * -.' ' . n ' . . . ' .. .- ..” '. .. . . _ . .| . i .. ..: .,. .. .. ." a- :. .'....r. r..-:.....- .. . ..-... — '. . l .'a... 5..." En] " bllll'. ..:_. . HMI _ ' ': . | .' | - 'llhlil .|'.".M'._ _Il' __ —.. .'i. 'i' . _ '|' I I _ HL . i-l :: _ l l _ _ . ::"v _ | _, __ .. _ . :F!" &_ | |:: gl _'. |:: |:. _... ||... _ * '-"'--.'-"*'--" . -'-:" . -'. :: .-_.- *.. .. . . ' . _ !. u ). ' ' . - -. "' ... _. . ." ' ' __” '. __q :.”. l. _? rp” ::' |__ |. |,2I':Il ___Wi ?u'. :.':.' || r . r _ ". . ..: .'_ ": , .'_.L.'.",,'__ ::: __ ..', :f*'"|' 'I. _? ... _ . ' . . *IF' .J. . _. _ r ' $ _ __ in '. . ' .. ': .' . i; _” '_ . = | ..i | ' ' ' . Wim. - - "”"-""?" w- -. . . . ' _ .. . _ .i _|. .. . :.,_ 1 | . .: j ': .. " ' . .:..- .,..-'..-.' .. . ' ."" ' " .' l'. . " .""a ' ...' J.? . .." 't .. . "'|.'|_' ||: .; .'.._' "'.' . ”i, ' ...| | |__ .|"."-. "'_"l'u' lll"? .I'E ja.-i ::':| ___I ' _ . |” " |". .' i' ...:n'. j'_'.___ '_" ' ,-:.'.;'..- .:! ,, ”| '-"'...'.:I:5HI.' ""':i'L' ""-'.. .. "I: ' 'I'I'IL %:1. "IF.-'#'???" ::ll'ri".-_"'._""1""' , . _'ll 'LfH . __ t :: :* " ::l' l ' Nähä.-EF- ..” "' M "'|Ill'__ än”. ' .: .. l __.. .._ "|_.. '_'—I |. _ | '.' "|_ .
_ _ __ ___ __ ' _____._j
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967
1. 2.
3. 4.
Nordiskt institut för samhällsplanering. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område.
Meilanriksväg Kiruna—Nordnorge. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m m. Nordisk Institut for vidareuddanneise i have- konst og iandskabspianlaegning.
Dansk. norsk og svensk presses Lndhold af nor- disk stoi. Jagt- og viltvårdskonference. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek. . Nordisk skolmatema tik.
Matematik och ingenjörer.
STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1967
Systematisk förteckning
(siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Jnstitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsöknlngsrätt VI. [3] Ny domkretsindelnlng för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstnlng och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28]
Flrmaskydd. [35] Förslag till lag om skyldighet att föra räkenska- per. m. m. [49] Förundersökning. [59]
Utrikesdepartementet Svenska Institutet. [56]
Försvarsdepartcmentet Tjänsteställrling inom krigsmakten. [15]
Socialdepartementet
Balrnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall.
8] Medicinalstyrelsens narkomanvårdskommltté. 1. Narkotikaprobiemet. Del I. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41]
1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. N kter— hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv rdens läge. Del II. Bilagor. [37] Samhällets barntillsyn, barnstugor och familjedag— hem. [39] Läkares grundutbildning och vidareutbildning. [51] Barnbidrag och familjetillägg. [52] Handikapputrednlngen. 1. Kommunerna och den sociala omvårdnaden. [53] 2. Bättre hjälpmedel för handikappade. [60] Adoption av utländska barn. [571
Semesterspridning. [61]
Kommunikationsdepartementet
Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga lånsförvalt- ningen. II Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstraflken. [29] Kanaltrafikutredningen. l. Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet. [32] 2. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [331 Kommunalrättskommittén. IX. Kommunala befo— genheter inom turistväsendet. [50] X. Enhetlig
Fasta förbindelser över Öresund. [54] ][;Scånmuntyp. städernas auktionsmonopoi m. m.
Finansdepartementet
Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektlv. [6] Statskontorets programbudgetutrednlng. 1. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete- ring. Del II —- Studier och försök. [12] 3. Program- budgetering. Del 111 — En sammanfattning. [13] Lag om Skatterätt. [24] Kompensation i vissa fall för bensinskatt som ut- går vid användande av motorsåg och snöskoter.
Ecklesiastikdepartementet Rikskonserter. [9]
Organisationskommlttén för anordnande av högre ,
utbildning i Linköping: Subkommittén för tek- nisk högskola i Linköping. 1. Linköpings hög— skola. Del I. [10] 2. Linköpings högskola. Del II. 55 Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] IX. Kyrklig organisation och förvaltning. [451 x. Kyrklig egendom. Skattefrågor. Prästerskapets privilegier. [46] 1962 års ungdomsutrednlng. Statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [31] Lärarutbildning för folkhögskolan. [47] Yrkesutbildningen. III. [48]
Jordbruksdepartementet
Den framtida jordbrukspolitiken. [7] Skoglig yrkesutbildning. II. [38] 1964 års naturresursutredning. 1. Utsädesbetningens effekter. än] 2. Miljövårdsforskning. Del I. Forsk- ningsomr det. [43] a. Miljövård-forskning. Del II. Organisation och resurser. [44] [44] Utkommer senare.
Inrikesdepartementet
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30] Företagareföreningarnas framtida organisation och verksamhet. [40]