SOU 1945:36

Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering

N 4-0 (;(

a': i-

— CD u,

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

UTREDNINGAR

ANGÅENDE

EKONOMISK EFTERKRICSPLANERING XI.

FRAMSTÄLlDHNGAR OCH UTLÄTANDEN FRÅN KOMMISSIONEN FÖR EKONOMISK EFTERKRIGSPLANERING 4.

Betänkande angående Vissa arbetsmarknadsfrågor m. m.

STOCKHOLM 1945

Kronologisk förteckning

i. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. Norstedt. 169 s. Ju. Betänkande med förslag till organisation av en luft- fartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 5. K. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid åter- förandet till civil verksamhet av till beredskaps- tjänstgöring inkallad personal. Haeggström. 74 &. Fö. Betänkande angående den husliga utbildningen. Beckman. 167 s. S. , Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. Idun. 370 8. E. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- — ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livs- medelsforskningens ordnande. Haeggström. 150 s. l-l. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 2. Blekingeniitets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. K. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. Marcus. 56 s. Jo. Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. S. Utredningar angaende ekonomisk efterkrigsplane- ring. 8. Framställningar och utlåtanden från kom- missionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Be- tänkande med förslag till vissa atgärder isyfte att under depression stimulera avsättningen av varak- tiga konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. 1". Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anlägg- ningsarbeten. Marcus. viij, 350 s. Fi. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunder. stödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. Fi. Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. W'elinder. Beckman. 113 s. S. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till bygg- nadslag m. 111. V. Petterson. 646 s. Ju. . Betänkande med förslag till nyorganisation av kyr- lägg—msilkcrbefattningarna m. lll. Del 1. nggström.

s. ..

Statsmakterna och folkhushallningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde. krisen. Del 5. ”Tiden juli IMS—juni 1944. ldun. 484 &. Fo. Normalbrandordning för städer, köpingar och muni- cipalsamhällcn. Norstedt. 21 s. K. Normalbraudordning för landskommuner. Alter— nativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret

20. Normalbrandordning för landskommuner. Alterna' tiv 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvare ordnats för sig. Norstedt. 22 5. K. , Betänkande och förslag rörande upplysningsverk samhet om och inom försvaret. Katalog- 0. Tid skriftstryck. 142 s. Fö. ' Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvardskommit tens betänkande del 3. Haeggström. 371 s. Ju- Socialvardskommitténs betänkande. 10. Statistisn undersökning angående folkpensionärernas bostads förhållanden m. m. Beckman. 108 s. S. ' Betänkande angående grundpenningväsendet. Mar ons. 64 s. li- Betiinkande och förslag angående statsbidrag'til byggnader för folkskoleväsendet. Hreggström. 83 8. E. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialvii- sendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. Idun. xx, 296 s. 4 pl. S. 1944 års uppbördsbercdnings betänkande med för— slag till omläggning av uppbördsförfarandet. Mar—

cus. 589 s. Fi.

Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den lågröerrott mot staten och allmänheten. Norstedt. s. u. . Straffrättskommitténs betänkande med förslag till

ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. N or- stedt. 26 s. Ju. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 9. Framställningar och utlåtanden fran kommis- sionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 3. Betän- kande angående den svenska handelspolitiken efter kriget m. m. Marcus. 124 s. Fi.

Utredningar angåendeekonomiskefterkrigsplanering. 10. Sysseisättningsnndersökningar. Marcus. 224 s. Fi.

. Betänkande angående dvrortsgrupperingen. Hacgg- ström. 400 s. Fi. . Betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland. Sv. Tryckeri AB. 304 5. Jo. . Betänkande med förslag angående kommissionär-s- väsendet vid statens förvaltningsmyndigbeter m. Il). V. Petterson. 160 s. S. . 1944 års skattesakkunniga . 1. Betänkande med för- slag angående vissa spörsmål på. den allmänna kom- munalbeskattningens område. V. Petterson. 232 s. Fi. . Utredningar angående ekonomisk cftcrkrigsplane- ring. 11. Framställningar och utlåtanden från kom- missionen iör ekonomisk efterkrigsplancring 4. lie- tänkande angående vissa arbetsmarknadsfrägor in.

och skogsbrandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 s. K. m. Marcus. 91 s. Fi. .

. Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorton Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bo'ks'täverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdopartementet. Jo.. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningar-3 yttre anordning »[nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR.1945:36 FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNINGAR

ANGÅENDE

EKON OMISK EFTERKRIGSPLANERING

XI.

FRAMSTÄLLNINGAR OCH UTLÅTANDEN FRÅN KOMMISSIONEN FÖR EKONOMISK EFTEBKBIGSPLANERING 4.

Betänkande angående vissa arbetsmarknadsfrägor m. m.

STOCKHOLM 1945 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERl-AKTIEBOLAG 458269

Innehållsförteckning.

Sid. Betänkande den 29 juni 1945 angående vissa arbetsmarknadsfrågor. . .. 5 Rörlighet och anpassningsförmåga ...................................... 7 Den offentliga arbetsförmedlingen ...................................... 19 Yrkesvägledning och arbetsmarknadsprognoser .......................... 25 Yrkesutbildningen .................................................... 27 De allmänna skol- och undervisningsreformernas inordnande i sysselsättnings- politiken Frågan om förkortning av arbetstiden i vissa fall ........................ 37 Behovet av ökad differentiering av arbeten, vid vilka hänvisningsförfarande tillämpas ........................................................ 38 Sammanfattning av yrkandena ........................................ 41 Särskilt yttrande av herrar Gustafson och von Heland .................. 42 Bilagor: 1. PM angående vissa slag av bidragsformer tillämpade under kriget av jur. kand. Sven Hj. Lord .................................. 2. Vissa uppgifter angående yrkesutbildningen av fil. dr Richard Sterner .. Utlåtande den 29 juni 1945 angående utrednings- och experimenter- heten rörande mekaniserad serietillverkning av huselement m. m... .. Särskilt yttrande av herrar Gustafson och von Heland .................. Särskilt yttrande av herrar Hérnod, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Åselius .......................................................... Bilaga: Framställning den 30 april 1945 till chefen för socialdepartementet från Erik Friherger, Alf Johansson och Sven Markelius .................. 81

Till KONUNGEN,

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i olika betänkanden framlagt flera förslag till åtgärder ägnade att i tider av vikande arbetstill- gång vidmakthålla eller öka sysselsättningen. Dessa åtgärder hava samtliga

avsett att skapa ekonomiska och tekniska förutsättningar för att bevara ar- betstillfällen och upptaga nya sådana. Därmed är emellertid icke sagt, att de tillgängliga sysselsättningsmöjligheterna komma att tillvaratagas i avsedd om- fattning. För att så skall ske måste vissa förutsättningar vara uppfyllda jämväl berörande arbetskraftens yrkeskvalifikationer, kunnighet, företag- samhet, rörlighet och anpassningsförmåga i övrigt, förutsättningar som icke blott bero av den enskilde själv utan också av vad samhället kan åtgöra i syfte att nå ett rationellt och effektivt utnyttjande av förefintliga arbets- möjligheter. Hithörande spörsmål falla väsentligen inom utbildnings— och arbetsmarknadspolitiken. Kommissionen vill här upptaga dem till behand— ling i ett sammanhang och därvid även beröra vissa närliggande frågor av "betydelse för arbetsmarknaden och arbetslöshetspolitiken.

Vad det gäller är att främja såväl allmän skolning som särskild yrkesut- bildning och därmed underlätta för den enskilde att göra sin bästa insats i folkhushållets tjänst. Det gäller — mera allmänt — att försvaga eller un- danröja de olika hindren för arbetskraftens rörlighet samt att stärka den enskildes vilja och förmåga att tillvarataga sysselsättningsmöjligheterna. Vad särskilt angår strävandena att genom utbildning göra den enskilde mera skickad för olika uppgifter inom näringslivet föra de tillika med sig en i depressionstider välbehövlig avlastning på arbetsmarknaden.

Detta sista påpekande leder över till en annan fråga. Det kan i tider av vikande arbetstillgång ligga nära till hands att enbart med hänsyn till ar— betslösheten söka direkt minska utbudet av arbetskraft eller ransonera ar- betet. Kommissionen anser det emellertid vara oriktigt att använda arbets- ransoneringen såsom en av huvudmetoderna i arbetslöshetspolitiken. Syftet måste i stället vara att bringa all friställd arbetskraft in i nyttigt arbete. Produktionen behöver ökas och icke minskas, om det skall bli möjligt att dels häva alla mera framträdande brister i folkets levnadsstandard, dels låta det svenska folkhushållet lämna ett verksamt bidrag till det internatio— xnella återuppbyggnadsarbetet. Men när det av andra skäl anses lämpligt att exempelvis utbygga skolväsendet eller vidtaga andra åtgärder, som binda arbetskraft vid uppgifter utanför arbetsmarknaden, böra dessa åtgärder i görligaste mån samordnas med konjunkturpolitiken. Härigenom förlägges avlastningen på arbetsmarknaden till lämplig tidpunkt och vinnes därjämte ökad tillgång på arbetsobjekt (skolbyggnader o. d.) under depressionen. Särskilt synes beträffande yrkesundervisningen böra beaktas, att de unga vid minskad arbetstillgång ha sämre möjlighet att inom den ordinarie pro- duktionen förvärva ökad yrkesskicklighet.

På liknande sätt synes i detta sammanhang arbetstidsfrågan böra betrak- tas. Det förefaller icke lämpligt att enbart med hänsyn till en arbetslöshet, som — oavsett vad man för ögonblicket föreställer sig —— åtminstone till väsentlig del är tillfällig och i alla händelser icke beror på att människornas verkliga behov blivit till övermått tillfredsställda, genomföra en allmän var- saktig minskning i arbetstiden per vecka I vårt land, där man sökt följa mera positiva linjer i sysselsättningspolitiken, har detta negativa botemedel

mot arbetslöshet också omfattats med mindre intresse än i många andra länder. Men å andra sidan kan det i vårt läge befinnas lämpligt att vid en / förestående stegring i levnadsstandarden låta en del därav uttagas i form av minskad arbetstid. I den mån arbetstiden förkortas eller semestern för- länges på grund av dylika överväganden, vore det önskvärt om dessa refor- mer kunde förverkligas, när arbetstillgången är dålig.

Rörlighet och anpassningsförmåga.

Det torde knappast vara erforderligt att särskilt motivera kravet på att arbetskraften skall kunna röra sig från områden med arbetslöshet till om- råden med bättre arbetstillgång. Det innebär bristande anpassning och slöseri med våra produktiva resurser, att på vissa håll arbetstillfällen icke bliva ut- nyttjade, samtidigt som det på andra håll finnes folk som förgäves söker efter arbete; när det är möjligt att genom relativt enkla och —— i förhållande till resultatet — föga kostnadskrävande organisatoriska åtgärder åstadkom- ma utjämning, bör detta ske. Naturligtvis böra sådana åtgärder icke bli hur omfattande som helst eller tillgripas- i varje tänkbar situation. Har en viss industri träffats av en — såvitt man kan döma — tillfällig arbetsbrist, kan det icke sällan vara ur samhällsekonomisk synpunkt mera lämpligt att låta de arbetslösa stanna på platsen och ge dem korttidsarbete, tillfälliga arbetsuppgifter eller tillräckliga arbetslöshetsunderstöd, än att genom olika åtgärder söka inpassa dem på annat håll i näringslivet med påföljd, att ve- derbörande industri står utan en värdefull yrkesutbildad arbetarstam, när den får tillfälle att sätta igång produktionen. Råder det brist på ingenjörer, följer inte därav, att just de personer som samtidigt råka vara arbetslösa äro de, som med den minsta offentliga och enskilda kostnaden kunna utbil- das att fylla ingenjörernas platser. Men även om man iakttager sådana och andra självklara begränsningar förefaller det, som om anpassningen skulle kunna göras effektivare än vad hittills brukat vara fallet.

En effektiv anpassning betyder också, att den enskilde skall kunna an- vända sin arbetskraft på det område av näringslivet, där hans naturliga för- utsättningar bäst komma till nytta. Att så sker är önskvärt såväl ur indivi- dens som ur produktionens synpunkt. Vad som härvidlag kan verka hin- derligt är bland annat bristande skolning och vidareutbildning av de per- sonliga resurserna. Sådana brister äro till väsentlig del ekonomiskt betingade. Även av andra orsaker är yrkesvalet ofta irrationellt med hänsyn till både individens och samhällets intressen. De unga som träda ut i arbetslivet äro ofta okunniga både om sina egna förutsättningar och — än mer — om arbetsmarknadens tillstånd, behov och utvecklingstendenser. Om också de flesta människor ha ungefär lika goda anlag för många olika slag av arbete, leder därför ett slumpartat val av levnadsbana till att den unga arbetskraften fördelas över näringslivet på ett sätt som i många fall icke motsvarar indi- vidernas förutsättningar och hushållningens behov. Har en dylik missan-

passning en gång uppstått, resa sig olika hinder i vägen för en önskvärd förändring.

Att de faktorer som hämma arbetskraftens rörlighet böra försvagas, kan även motiveras utifrån det allmänna personliga frihetskrav, som i vårt land omfattas av alla samhällsgrupper.

De hinder som begränsa arbetskraftens rörlighet äro av flera skilda slag. Vid allmänt bristande arbetstillgång begränsas den faktiska rörligheten på arbetsmarknaden i väsentlig grad. Visserligen bli de fåtaliga tillgängliga arbetstillfällena på grund av överskottet på arbetskraft bättre utnyttjade än eljest; ur denna synpunkt kan det sägas, att även »behovet av rörlighet» är lågt. Men samtidigt bli andra viktiga anpassningsbehov sämre tillgodosedda än normalt. Sådana omflyttningsbehov som vållas av att efterfrågan på ar- betskraft varaktigt minskats inom vissa delar av näringslivet, bli än mer svårlösta, när sysselsättningsnivån är otillräcklig även inom mera utvecklings- dugliga områden på arbetsmarknaden. Det blir dessutom svårare för »rätt man att komma på rätt plats», när det inte blir många nya arbetstillfällen och när var och en som har sysselsättning i det längsta söker behålla den plats han lyckats få. Hela arbetsmarknaden blir »fastlåst». En otillräcng sysselsättningsvolym ter sig ur dessa synpunkter såsom ett av de mest all- varliga rörlighetshindren.

Okunnigheten om förhållandena på arbetsmarknaden utgör en av de vik- tigaste rörlighetshämmande faktorerna. Varje arbetssökande har ju själv inte kännedom om mer än en ringa del av arbetsmarknaden. Likaledes är arbetsgivarens kännedom om var den lämpliga arbetskraften finns ofta myc- ket begränsad. Den omständigheten att arbetsförmedlingen inte har en så- dan kapacitet, att den kan tjänstgöra såsom »arbetsbörs» för åtminstone en större del av arbetsmarknaden och att inte heller arbetsgivare och arbetare blivit vana att mera allmänt utnyttja den, betyder att det inte finns någon central instans, där man alltid på ett bekvämt sätt kan få en mera fullstän— dig översikt av vad arbetsmarknaden kan bjuda. Det bör emellertid obser- veras att okunnighetsfaktorn icke endast verkar hämmande på rörligheten. Den kan också skapa en icke nödvändig eller rent av icke önskvärd rörlig- het. När ryktet sprider sig, att det finns goda arbetstillfällen på en viss plats, kunna dit strömma betydligt fler arbetssökande, än SOm motsvarar det verkliga behovet. Ungdomar från landsbygd eller småorter bege sig ofta till större städer utan att på förhand veta något om utsikterna att där få sådant arbete, som passar dem. Stundom händer, att arbetsgivare därför att de icke känna till att lämplig personal finns på nära håll, genom annonsering bidraga till onödig eller resultatlös- förflyttning av arbetskraft. Sådana »onö- diga» förflyttningar äro bland annat olämpliga ur den synpunkten, att de skada de arbetssökandes ekonomi och detta ofta utan att vederbörande få något för sina uppoffringar.

Samtidigt utgör det förhållandet, att de flesta arbetssökande ha begränsade ekonomiska resurser, ett mycket viktigt rörlighetshinder, när det gäller så- väl lokala förflyttningar som övergång till andra yrken.

De ekonomiska flyttningshindren bli särskilt utpräglade, när familjeför- hällandena på olika sätt spela in. För familjeförsörjare —— vare sig de äro gifta män eller kvinnor eller vuxna personer som försörja sina föräldrar —— och särskilt för huvudmän till stora familjer är ortsrörligheten mindre än för ensamstående och detta av flera skäl. Själva flyttningskostnaderna bli högre för större familjer än för mindre och dessutom mera kännbara redan av det skälet, att barnfamiljernas ekonomi är mera pressad. En flyttning till annan ort medför under en tid höjda levnadskostnader, när familjeförsörjaren icke omedelbart kan ta sin familj med sig. Hänsynen till barn i skolåldern, vil- kas undervisning är av sådan beskaffenhet att den icke utan olägenhet kan avbrytas, är en annan hämmande faktor. Om hustrun eller barnen ha arbete och sålunda bidraga till familjeinkomsten, kan detta göra huvudförsörjaren obenägen att flytta till annan ort. I ännu högre grad äro hustruma bundna till »den plats, där männen-huvudförsörjarna ha sitt arbete. Även barnen hål- las i viss utsträckning kvar på hemorten, om de nämligen, även när de äro arbetslösa, bli bättre försörjda genOm att bo hos föräldrarna än genom att flytta till en ort där de kunna erhålla arbete. Före kriget gjorde sig exem- pelvis detta problem gällande i Kiruna och Malmberget. I många fall kunna sådana förhållanden vara ett uttryck för oföretagsamhet eller bristande am- bition. Dessutom kunna lärlingslönerna ofta vara otillräckliga för de ungas försörjning, och om föräldrarna icke ha råd att komplet-tera deras kontant— inkomster vid vistelse på annan ort, få de av denna anledning ofta stanna i föräldrahemmet.

I nära samband härmed står bostadsförhållandenas inverkan. En stor familj har särskilt svårt att finna en god bostad till överkomligt pris. Stora och barnrika familjer bo oftare än andra i egnahem, som de kunna ha svårt att lämna. En del barnrika familjer bo i barnrikehus och kunna icke påräk- na att vid flyttning till annan plats omedelbart få samma möjlighet att er- hålla en rymlig och väl utrustad lägenhet till överkomligt pris. Även för mindre familjer och till och med för ensamstående kan bosta-dsfrågan utgöra ett mycket starkt rörlighetshinder. Detta gäller icke endast under nuvarande bostadsbrist. Också vid normala förhållanden på bostadsmarknaden är bo- stadsreserven på flertalet orterså obetydlig, att det av den anledningen ofta inte går att på kort sikt tillgodose en mera betydande ökning i behovet av arbets- kraft på en viss plats.

Enligt 1939 års bostadsräkning bodde 18 procent av alla hushåll i tät- orterna i egnahem och 3 procent i bostadsföreningshus. Det proportionella antalet familjer, SOm på detta sätt äro bundna, håller på att stiga, bland an- nat på grund av det starka bostadskooperativa inslaget i byggnadsverksam- het-en under senare år. På många industrier-ter hjälpa företagen i ökad ut- sträckning arbetarna att få egnahem. Härigenom kunna arbetarna i ökad ut- sträckning bli bundna till orten.

På landsbygden är det relativa antalet egnahemsägare naturligtvis väsent- ligt större än i städerna. Men ännu mer svårflyttbara än de egentliga egna- hemsägarna på landsbygden äro ofta innehavare av stödjordbruk och ofull-

ständiga jordbruk, dels därför att de leva på en inkomstkombination, dels därför att det kan vålla större svårigheter att utan kapitalförlust sälja både bostad och småbruk än att sälja enbart en bostad.

Även andra typer av inkomstkombinationer kunna bidraga till att begrän- sa rörligheten. Enligt av socialstyrelsen nyligen företagna specialundersök— ningar hade 40 procent av skoarbetarnas arbetslöshetsförsäkringskassas med- lemmar i Vänersborg och 20 procent av samma kassas medlemmar i Örebro bisysslor av olika slag. Liknande förhållanden förekomma säkerligen på and— ra orter, även om det genomsnittliga procenttalet sannolikt är lägre. I många fall kunna även fackliga, kommunala och andra offentliga förtroendeupp- drag binda arbetare vid en viss plats.

Korttidsarbetet såsom det stundom tillämpas inom vissa fack har icke sällan hämmat rörligheten, nämligen i den meningen att härigenom vid viss produktion bundits en större arbetsstyrka än vad som egentligen erfordrats. Denna faktor kommer att bli av större betydelse, i den mån sysselsättningsl volymen efter kriget minskas.

Av mycket stor betydelse äro de särskilda rörlighetshinder, som speciella grupper av arbetare av skilda anledningar äro utsatta för. De arbetstagare, som sakna yrkesutbildning eller yrkesvana, ha naturligtvis mycket svårare än andra att bli utnyttjade i produktionen. Den verkligt dugliga och rutine— rade arbetskraften kan alltid med större självförtroende än den okvalifice- rade söka sig ut på nya områden och är i varje fall utsatt för mindre svåra lokala rörlighetshinder, låt vara att den samtidigt är mera yrkesbunden och framför allt mera obenägen att anta arbete i låglöneyrken. Faktiskt är det visserligen i regel de mindre yrkeskunniga arbetarna, som ofta byta plats, men detta beror väsentligen på att de i genomsnitt äro yngre, att de äro mindre eftertraktade. Den stora omsättningen av icke kvalificerad personal har därför föga att göra med den slags rörlighet, som skall möjliggöra att arbetskraft och arbetstillfällen utnyttjas på ett rationellt sätt. I det avseendet utgör brist på yrkesutbildning alltid ett svårt hinder.

Äldre personer ha vanligen mycket svårare att förflytta sig på arbetsmark- naden än yngre. De äro ofta av rena vane- och affektionsskäl starkare bund- na vid en viss miljö. De ha mindre förutsättningar än yngre arbetare att an- passa sig efter nya förhållanden och att omskola sig för ett nytt yrke, och det är både för dem själva och för samhället mindre lönande, att de under- kasta sig sådan omskolning. De bo oftare än yngre personer i egnahem. De äro, i varje fall vid lika yrkesskicklighet, mindre eftertraktade på arbets— marknaden än yngre arbetare, och detta även i sådana fall då vederböran- de har många år kvar av fullgod prestationsförmåga. Ty från företagarens synpunkt kan ändå risken att han skall utfå en mindre god arbetsprestation ofta framstå som större, när han anställer äldre personal. I den mån de an- ställda erhålla särskilda förmåner, när de stanna hos företaget, t. ex. i form av större säkerhet i anställningen, utsikt till pension eller annan hjälp vid ålderdomen, ordnad befordringsgång etc., ökar detta ytterligare obenägenhe- ten att nyanställa personer av äldre årsklasser. Sådana förmåner binda också

medelålders och äldre personer vid företaget, men denna bindning blir svaga— re, iden mån de anställda kunna » ta pensionsrätten med' sig» enligt ett system av den karaktär som användes inom Svenska Personal-Pensionskassan (S. P. P.). Svårigheten för äldre arbetare att vinna anställning ökas dessutom ge- nom att en arbetsgivare känner sig ta ett större ansvar, då han accepterar en äldre kraft, än när han tar in en yngre person, som han med bättre sam- vete kan avskeda efter en viss prövotid.

Problemet om den äldre arbetskraften kommer i framtiden att bli av till- tagande kvantitativ betydelse. Enligt av docenten Hannes Hyrenius nyligen företagna beräkningar—vilka äro grundade på vissa förutsättningar, bl. a. att dödligheten förblir vid samma nivå som under åren 1936—1940, samt att giftermålsintensiteten och fruktsamheten förbli lika höga som under perioden 1932—1942 — skulle åldersgruppen 65 år och däröver komma att öka från 9,4 procent av folkmängden år 1940 till 13,3 procent år 1970.1 Inom befolk- ningen i åldern 15—65 år skulle alla femåldersgrupper upp till 45 år komma att i stort sett förete minskning under samma trettioårsperiod,2 medan övriga grupper skulle uppvisa ökning. De senare gruppernas andel av hela befolk- ningen i åldern 15—65 år skulle härigenom komma att stiga från 30,7 pro- cent år 1940 till 39,8 procent år 1970.

Mycket av vad som här sagts om den äldre arbetskraften gäller även om de partiellt arbetsföra. Eftersom de fysiska och psykiska arbetshindren öka i frekvens med stigande ålder, kan också detta problem komma att få en allt större kvantitativ betydelse, såvida icke en dylik tendens uppväges genom en fortsatt förbättring av folkhälsan.

Partiellt arbetsföra personer äro ofta i särskild grad beroende av sin miljö. Å andra sidan är det endast i speciella arbetsuppgifter, som de överhuvud taget kunna fungera någorlunda tillfredsställande, och de ha därför behov av att kunna flytta till sådana arbetsställen, där dylika arbetsuppgifter fin- nas. Om de få den rätta placeringen, kunna de icke sällan fullgöra dessa arbetsuppgifter lika väl som de fullt arbetsföra, och de äro med andra ord i sådana fall icke längre att betrakta såsom endast partiellt arbetsföra. De- ras utsikter att erhålla en sådan placering i arbetslivet äro emellertid be- gränsade på grund av den relativa bristen på anordningar ägnade att under- lätta utnyttjandet av partiellt arbetsföra i produktionen. Det kan för arbets- givaren ofta vara svårt att avgöra, var en partiell arbetsför person lämpligen skall kunna placeras. I varje fall krävs för ändamålet särskild omtanke, och arbetsledningen är merendels fullt sysselsatt med andra uppgifter och har

1 Jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft. Utredning verkställd på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté (SOU 1944: 45), sid. 60—65, vari även närmare uppgifter om förutsätt- ningarna för beräkningarna lämnas. * Denna nedgång blir dock icke kontinuerlig för alla yngre åldersgrupper. På grund av den från och med 1935 framträdande kontinuerliga stegringen i födelsetalen kommer folkmängden i åldern 15—20 år att ånyo börja växa under 1950-talet och folkmängden i åldern 20—30 år under 1960-talet. På grund av minskad folkmängd i äktenskapsbildande åldrar och därav orsakad ny sänkning i födelsetalen följer emellertid sedan en ny nedgång iden yngre arbetsföra befolkningens storlek.

dessutom vanligen alternativet att anställa s. k. helarbetskraft, som icke be— höver ägnas denna grad av omtanke. Varje arbetsgivare måste ju också säga sig, att han har större utsikt att få fullgoda arbetsprestationer, om han helt undviker partiellt arbetsföra, eftersom en stor del av dessa i genomsnitt göra sämre arbete än de psykiskt och fysiskt fullgoda arbetarna, och det även om arbetsledningen lägger ned den största omsorg på att ge de partiellt ar- betsföra lämplig placering. Kvar står sålunda, att de partiellt arbetsföra ha ett alldeles speciellt rörlighetsproblem, eftersom det kräves särskilda åt- gärder för att de på lämpligt sätt skola bli inpassade i produktionen.

Svårigheterna att vinna anställning för sådana personer, som börjat kom- ma till åren eller som äro hämmade av olika fysiska eller psykiska arbets— hinder, ökas genom den tendens som framträder särskilt i statliga, kommu- nala och större enskilda organ och företag att tillämpa generella krav i fråga om hälsa, ålder, yrkesmeriter o. (1. Från det enskilda företagets synpunkt kunna sådana generella krav alltid te sig välmotiverade; det är ofta just de välskötta företagen, som särskilt beflita sig om en första sovring efter mera mekaniska linjer. Rekryteringen blir därigenom grundad på mera ob- jektiva principer, och det blir på så sätt möjligt att begränsa inflytandet av ovidkommande synpunkter. I den mån arbetsgivaren kan erbjuda nyan— ställd personal utsikter att stanna kvar under hela den aktiva delen av livet eller i varje fall under lång tid, måste han i företagets intresse ställa jäm- förelsevis höga hälsokrav. Men om exempelvis de fysiska kraven äro en— hetliga, trots att olika arbetsuppgifter inom företaget faktiskt ställa mycket skilda fordringar på personalen, komma arbeten, som kunna utföras t. ex. av döva, blinda eller enarmade personer, att i stället lämnas åt lytesfri ar- betskraft. I synnerhet vid större företag är det naturligt, att man även öns- kar verkställa en första sovring efter uniforma grunder. Men i den mån större företag i högre grad än mindre följa en dylik politik, får detta den konsekvensen, att just de företag, där det borde vara lättast att leta upp speciella arbetsuppgifter lämpliga att utföras av folk med vissa arbetshin- der, bli otillgängliga för äldre och partiellt arbetsföra personer. Nu mena naturligtvis inte företagsledarna, att de uteslutna grupperna icke skola ut- nyttjas i arbetslivet utan endast, att de själva icke kunna ta något ansvar för att så sker. Från folkhushållets synpunkt ter sig emellertid saken annorlun- da. Då samhället har intresse av att all någorlunda användbar arbetskraft i största möjliga utsträckning får göra en insats i produktionen, föreligger här ett problem som icke kan undanskjutas. Frågan är också under utredning. inom kommittén för partiellt arbetsföra.

Även om utvecklingen sedan länge gått mot en successiv ökning av kvin- nornas arbetsområden, äro dock kvinnorna fortfarande hindrade i sin yrkes- rörlighet genom mekaniskt verkande skrankor på arbetsmarknaden. Mera allmänt kan man tala om en delvis genomförd könsuppdelning av arbets- marknaden, i det att vissa arbetsuppgifter huvudsakligen förbehållas åt män och vissa ät kvinnor, medan åter i andra uppgifter såväl kvinnlig som man- lig arbetskraft utnyttjas, ehuru vanligen icke under fullt fri konkurrens på

lika villkor mellan könen. Man skulle kunna säga att det å ena sidan finnes yrken, för vilka männen i genomsnitt äro mer lämpade än kvinnorna, exem- pelvis emedan de fordra en fysisk styrka som kvinnor i regel icke besitta, medan å andra sidan vissa yrken lämpa sig bättre för kvinnor, exempelvis de vårdande yrkena. Men däremellan finnes det en rad av yrken, om Vilka man icke kan säga att de år priori lämpa sig bättre för det ena eller andra könet. Inom denna grupp är efterfrågan på kvinnlig arbetskraft på grund 3 av bristande möjligheter till utbildning, traditionsbundenheten m. m. mera begränsad än efterfrågan på manlig och kvinnornas yrkesrörlighet därför » mindre. Individuella skiljaktigheter i fråga om de egenskaper, som fordras för dessa yrken, äro i regel större än skillnaderna mellan könen, vilket be- tyder, att vissa kvinnor äro mera lämpliga än vissa män. Men likväl förfar man som om den genomsnittliga underlägsenhet hos kvinnorna som före— , finnes — eller som man i brist på systematiska undersökningar dock tror " förefinnes — skulle återfinnas hos nästan varje enskild kvinna. Detta gäller , såväl intellektuella som manuella arbeten. Om man begränsar sig till indu- strin, skall man finna, att det inom många industrigrenar torde finnas så- väl tempoarbeten som mera kvalificerade arbetsuppgifter, vilka skulle kunna utföras av kvinnor men som nu på olika sätt förbehållas männen. När enligt 1940 års folkräkning vid mekaniska verkstäder och gjuterier endast 3 pro- cent, vid skeppsvarv blott 0,6 procent och vid snickeri. och möbelfabriker 1 procent av arbetarna voro kvinnor, måste man mycket starkt ifrågasätta, om dessa siffror verkligen ange en efter blott rationella synpunkter avvägd fördelning av manliga och kvinnliga arbetare på dessa områden. Inom in— strument- och urtillverkningen utgjorde kvinnorna knappt 9 procent av ar- betarantalet år 1940, trots att de vanligen anses ha särskilda förutsätt- ningar för precisionsmässiga arbetsuppgifter. Inom läst—, träsko- och trä- toffeltillverkningen fanns knappt 1 procent kvinnor, inom tryckerierna en- dast 7 procent — vilket emellertid till väsentlig del torde bero på natt— arbetstidslagen— vid glasbruken likaledes 7 procent och i elektrisk installa- tion och montering blott 0,3 procent. Flera sådana exempel kunna anföras. Under kriget har den proportionella andelen av kvinnliga arbetare vid me- kaniska verkstäder med över 50 arbetare ökats från 4 till 6 procent. I krig- förande länder har av naturliga skäl den kvinnliga arbetskraften funnit en väsentligt större användning, och det uppges att man härvid i flera fall — t. ex. i fråga om finmekaniskt arbete, svetsning och elektriskt installations- arbete gjort den erfarenheten, att kvinnorna tidigare varit underskattade för ifrågavarande arbetsuppgifter.

Ur krigsberedskapssynpunkt är det ett olämpligt förhållande, att sådana industrier, som äro av särskild betydelse vid krig eller krigsfara i så över- vägande grad äro »manliga» och av denna anledning just vid sådana till- fällen i betydande utsträckning måste skifta personal. Under det andra världskriget ha vi erfarit, hur svårt det är att på kort sikt utbyta manlig personal i sådana industrier mot kvinnlig sådan. I den mån den begränsade användningen av kvinnlig arbetskraft i denna produktion icke betingas av

andra skäl än blott traditionella, är det angeläget, att kvinnlig personal i ökad utsträckning utnyttjas för ändamålet. De kvinnor, som på grund av giftermål lämna hithörande industrier, skulle utgöra en reserv, som efter kort träning skulle kunna rycka in som ersättare för till militärtjänst in— kallade män. Ur krigsberedskapssynpunkt vore det även värdefullt, om par- tiellt arbetsföra i ökad utsträckning kunde användas inom krigsviktiga in- dustrier.

Icke sällan antages, att arbetsmarknadens organisationer bidraga till att göra arbetsmarknaden stel och till att göra det svårare för arbetskraften att komma in i vissa yrken. Inom den svenska fackföreningsrörelsen föreligger emellertid organisationstvång endast i vissa särfall: inom barberaryrket finns ett dubbelt sådant tvång, i det att medlemmar av arbetsgivareorganisationen äro förhindrade att anställa andra än organiserade frisörarbetare, medan dessa å .sin sida äro förhindrade att söka anställning hos oorganiserade arbetsgivare. Ett motsvarande dubbelsidigt organisationstvång föreligger inom urmakerifacket, vars arbetare emellertid icke tillhöra landsorganisa— tionen. I vissa kollektivavtal finns 5. k. lärlingsregulativ, som närmast till- kommit för att bättre avpassa nyrekryteringen efter arbetsmarknadens behov. Dessa föreskrifter torde emellertid icke ha någon alltför stor omfattning. En- ligt en översikt avseende 242000 avtalsberörda arbetare år 1935 tillhörde endast 32 000 eller 13 procent sådana grupper, för vilka i avtalen fastställts regler rörande lärlingarnas antal. Flertalet av dessa voro måleri-, bageri, konditori-, charkuteri-, skrädderi— och konfektionsarbetare.1 Alla dessa fack omfatta en stor andel småföretag, vilka icke sällan visat tendens att före- draga lärlingar framför dyrare, vuxen arbetskraft. Inom vissa branscher övar arbetarna själva inflytande på nyrekryteringen. Inom byggnadsfacken är det sålunda i stor utsträckning arbetslagen, som ta in ny arbetskraft. Men härvid uppträda lagen närmast som om de vore underentreprenörer; de äldre lagmedlemmarnas huvudsakliga intresse är att få så goda nya ar- betskamrater som möjligt, så att gruppackorden kunna bli höga.

Stundom kunna fackliga organisationer tjänstgöra såsom arbetsförmed- lingar, antingen därför att arbetsgivare finn-a det lämpligt att vända sig till de fackliga expeditionerna för att få yrkeskunnigt folk eller därför att de fackliga organisationerna enligt avtal eller annan överenskommelse erhållit rätt att fördela arbetet mellan medlemmarna efter något visst system. För- hållanden av sistnämnda typ förekomma dock endast inom begränsade om— råden. För hageriarbetare i Göteborg, Malmö, Sundsvall och Gävle förekom- mer sålunda, att de fackliga organen fördela arbetstillfällena efter turlistor, så att den arbetare som längst gått utan arbete får möjlighet att först erhålla sysselsättning. I Malmö kunna medlemmarna i en grupp av arbetslösa ba— geriarbetare på detta sätt få tjänstgöra var och en några veckor i taget en- ligt ett system, som syftar till att ge dem, vilka hotas av >>utförsäkring», möjlighet att få tillbaka sin understödsrätt inom arbetslöshetsförsäkringskas-

1 Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrin av 1936 års hantverkssakkunniga. SOU 1938: 30.

san. I fråga om stuveriarhetarna fördelas arbetet av s. k. statistikkontor, vilka föra turlistor. I första hand skola de 3. k. ordinarie arbetarna erhålla syssel— sättning och de 5. k. extra eller tillfälliga endast i den mån de ordinarie blivit fullt sysselsatta; i större hamnstäder finnes också en mellangrupp, de 5. k. extraordinarie. Ett annat system är det som tillämpas inom sjömans- förmedlingen, där det i enlighet med en mellan vederbörande organisation träffad överenskommelse, som sanktionerats av arbetsmarknadskommissio- nen och socialstyrelsen, tillses att arbetssökande medlemmar få arbete i tur och ordning med hänsyn till den tid de varit arbetslösa. Det är givet, att alla sådana anordningar tjäna till att förbehålla arbetstillfällena åt medlem- mar i organisationerna, i den mån dessa icke äro fullt sysselsatta. Men från samhälleliga synpunkter finns det heller inte mycket intresse av att bereda andra arbetslösa fri tillgång till arbetsområden, där det redan finns över- flöd av arbetskraft.

Även arbetsgivarnas politik kan stundom bidraga till att begränsa rörlig- heten. Inom t. ex. träindustrin har framträtt en strävan hos arbetsgivare att icke anställa platssökande, som redan ha sysselsättning på annat håll. Först om arbetaren slutar sin anställning och går arbetslös en viss tid, skulle han i sådana fall kunna påräkna anställning vid annat företag. Motivet till denna politik torde vara dels den stora omsättningen av arbetskraft i när- varande tid, dels en önskan att undvika konkurrens om sådan arbetskraft, som redan är sysselsatt.

Den av arbetslöshetsnämnder och arbetslöshetskassor bedrivna kontant- hjälpsverksamheten kan i viss utsträckning minska rörligheten, särskilt i den mån understöden äro höga i förhållande till Iönenivån. Av denna anledning äro emellertid understöden alltid maximerade i förhållande antingen till den allmänna lönenivån för okvalificerad arbetskraft på orten eller till löneläget inom respektive yrken. Såsom framhållits i kommissionens betänkande an- gående kontanthjälpsverksamheten för arbetslösa tillämpas härvidlag olika bestämmelser i olika fall. Den hjälp som lämnas av försäkringskassa kan någon gång överstiga marknadens lägsta löner. Härvid är emellertid att mär- ka, att behovet av rörlighet är mindre, när arbetslösheten är mera omfattan- de såsom också understrukits i kommissionens nyssnämnda betänkande. Dessutom är den arbetslöse alltid skyldig att åtaga sig lämpligt arbete, om han vill behålla sin rätt att erhålla kontanthjälp. Effektiviteten av dessa av- stängningsregler begränsas emellertid därav, att arbetsförmedlingen, som ut- gör det huvudsakliga kontrollorganet, trots alla förbättringar under senare är, ännu icke har en fullständig översikt över arbetsmarknaden.

Fattigvårdens hemortsrättsbestämmelser torde endast sällan spela någon roll för den arbetsföra befolkningens rörlighet. Däremot torde de hemorts- rättsbestämmelser, som äga giltighet inom arbetslöshetsnämndemas under- stödsverksamhet, eventuellt ha någon betydelse. En arbetslös person kan dock erhålla hjälp i vistelsekommunen, även om han där icke äger hemorts- rätt, men därvid skall i regel gälla det villkoret, att vederbörande skall ha vistats där minst nio månader och tillika under denna tid haft anställning

av mera varaktig beskaffenhet, dock ej nödvändigtvis under hela niomånads- perioden. I allmänhet torde understöd beviljas, när den arbetslöse antages komma att i framtiden vistas i kommunen. I andra fall beviljas stundom hjälp för bestridande av kostnad för återresa till hemorten.

Det har tidigare understrukits, att vissa rörlighetshinder på arbetsmark- naden kunna bli mera utpräglade i och med att arbetskraften till allt större del kommer att bestå av äldre personer. Samtidigt kommer den kvantitativa befolkningsutvecklingen att alltmer öka behovet av rörlighet. När förskjut— ningar i de relativa anspråken på arbetskraft inom olika näringsgrenar, yr- ken och geografiska områden inträffa, kan en anpassning härefter ske på två olika sätt. Dels kan den unga nytillträdande arbetskraften fördela sig över näringslivet i enlighet med de ändrade behoven. Dels kan arbetskraft, som redan trätt ut i arbetslivet, flytta mellan olika arbetsområden. Den förra typen av anpassning sker väsentligt lättare än den senare, som förutsätter en hög grad av rörlighet hos den arbetskraft, som redan placerats i för- värvsarbetet. Tack vare den goda tillgången på unga arbetare och den kon- tinuerliga ökningen i det totala utbudet av arbetskraft har förstnämnda, mera automatiskt verkande form av anpassning hittills haft mycket stor bety-delse. Bortsett från jordbruket ha nödiga anpassningar övervägande kunnat kom- ma till stånd utan att vissa arbetsområden behövt lida nettoförluster i arbets- kraft till förmån för andra. Eftersom de årskullar, som träda in i arbetsför ålder under det närmaste årtiondet, komma att vara mindre än förr och den arbetsföra befolkningen under de närmaste decennierna sannolikt kommer att vara i stort sett stationär, ökas framdeles betydelsen av den anpassning, som sker genom omflyttning av redan placerad arbetskraft.

Det är härvid också av väsentlig betydelse, att den arbetskraftsreservoar för övriga delar av arbetsmarknaden, som jordbruket hittills utgjort, efter— hand kommer att minskas. Man kan i varje fall icke påräkna, att stadsman- nanäringama skola kunna erhålla lika stora tillskott av arbetsför befolkning från jordbruket som hittills. Om jordbrukets relativa avfolkning fortsätter med samma styrka som under trettiotalet, vilket åtminstone är mera möjligt, kan den arbetsföra befolkningen i övriga näringsgrenar fram till 1960 endast tillväxa i en takt som är knappt en tredjedel av den som nåddes under 1930- talet.1 Fortsatt expansion inom vissa områden tillhörande stadsmannanä- ringa-rna måste då, oftare än hittills, leda till nettoförlust av arbetskraft icke blott för jordbruket utan även för icke-"agrara arbetsområden.

De allt fler arbetsområden, vilka lida nettoförlust i arbetskraft, riskera att få en arbetsbefolkning med olämplig ålderssammansättning — något som redan gäller och sannolikt också i ökad grad kommer att gälla om jordbru- ket. Om sådana konsekvenser i någon mån skola förhindras, men redan för att det skall bli en någorlunda fullständig anpassning efter förändringarna i

1 Jordbrukets framtida tillgång på arbetskraft. Utredning verkställd på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté av docent Hannes Hyrenius. SOU 1944: 65. —— Förutsättningarna för dehär anförda resonemangen komma givetvis att förändras, om en betydande immigrationsökning skulle inträda.

efterfrågan på arbetskraft, måste den medelålders arbetskraften bli mera rör- lig än hittills.

När man sammanställer å ena sidan den tendens till minskad rörlighet hos arbetskraften, som kan bli en följd av befolkningens åldrande, och å andra sidan det ökade behov av rörlighet, som av nyssnämnda anledningar vållas genom befolkningsutvecklingen, ter det sig särskilt angeläget att rörlighets— hindren försvagas. Samtidigt uppkommer emellertid spörsmålet, huruvida en mera fullständig anpassning på arbetsmarknaden i framtiden kan komma till stånd enbart på denna väg. Frågan blir om inte därjämte särskilda åtgär- der behöva vidtagas för att påverka näringslivets lokalisering. Alla orter med folkminskning riskera att få en befolkning med olämplig köns— och ålders- strzuktur Bostadsbestånd, skolor och andra anläggningar tendera på sådana o1ter att icke bli fullt utnyttjade, samtidigt som för den utflyttade befolk- ningen nya sådana byggnader och anläggningar kunna behöva produceras. Det lokala skattetrycket visar benägenhet att stiga, och enskilda fastighets- ägare kunna göra stora förluster. Dessa förhållanden innebära icke endast sociala olägenheter, de betyda också samhällsekonomiska förluster som det vore angeläget att söka undvika. Även oavsett det förhållandet, att allt fler orter kunna utsättas för folkminskning, har lokaliseringsfrågan stor bety- delse för möjligheterna att mera fullständigt utnyttja arbetskraften. Inom områden, där arbetstillgången är särskilt obeständig — t. ex. Västernorrlands län — föreligger stort behov att dit förlägga speciella »antisäsong-» och »antikonjunkturindustrier». På platser med en ovanligt stor övervikt av an- tingen »manliga» eller »kvinnliga» industrier, erfordras kompletteringsin- dustrier för att bereda arbetskraft tillhörande det motsatta könet bättre sys- selsättningsmöjligheter — och naturligtvis även för att allmänt få till stånd en bättre könsproportion i befolkningen och därigenom öka trivseln i dessa samhällen.

Visserligen är det sannolikt, att den enskilda företagsamheten vid beslut om företagens lokalisering i ökad utsträckning kommer att beakta den 10- kala tillgången på arbetskraft, i den mån som befolkningsutvecklingen med- för knapphet på arbetskraft och därmed stegrar arbetskraftens betydelse i förhållande till övriga s. k. lokaliseringsfaktorer. Det är dessutom att märka, att behovet av »antisäsong-» och »antikonjunkturindustrier» inom olika om- råden i viss utsträckning tillgodoses genom statliga och kommunala arbeten av olika slag och att kommunerna i ökad utsträckning söka inverka på 10— kaliseringen genom att ställa billig eller till och med fri tomtmark till för— fogande för nya industrier, genom att anlägga ledningsnät på förmånliga villkor 0. (1. Dessa statliga och kommunala åtgärder ha emellertid ett be— gränsat värde. Att anordna offentliga arbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte är ju något annat än att påverka det ordinarie näringslivets förlägg- ning. Kommunernas strävan att dra industrin till sig kan icke sällan in- fluera industrilokaliseringen på ett sätt som ur mera allmänna synpunkter kan vara mindre lämpligt. På detta område torde överhuvud erfordras en mera planmässig samverkan av enskilda, statliga och kommunala krafter.

2—458269.

Detta behov har också berörts av kommissionen i samband med dess förslag om ett investeringsråd ( SOU 1944:57, s. 87 — 88 ). Kommissionen har här velat återknyta till denna fråga närmast för att understryka, att en önsk- värd anpassning på arbetsmarknaden sannolikt icke kan nås enbart genom åtgärder, som gå ut på att öka arbetskraftens rörlighet. Kommissionen vill dessutom framhålla behovet av sådana mera omfattande ekonomisk-statis- tiska utredningar rörande folkmängdens och arbetskraftstillgångens lokala utvecklingstendenser, som erfordras för att de offentliga arbetsmarknadsor- ganen i ökad utsträckning skola kunna bistå näringslivet med råd och upp- lysningar i lokaliseringsfrågor.

Problemet om arbetskraftens rörlighet gäller emellertid icke bara alla de hinder, som hämma flyttning mellan olika yrken och platser. Det står också i intimt samband med en annan mycket viktig fråga —— den nämligen, att den faktiska omsättningen på arbetsmarknaden, trots rörlighetshindren ofta är större än vad som ur olika synpunkter är lämpligt.

Det är särskilt under tider av god arbetstillgång med tendens till stigande löner, som den faktiska omsättningen på arbetskraft brukar bli betydande. Det är emellertid också under högkonjunkturer, som det föreligger behov av att arbetskraften är i hög grad rörlig; de relativt fåtaliga anställningar, som bli lediga under lågkonjunkturer, kunna vanligen besättas av folk som fin- nas inom yrket och på platsen, medan under högkonjunkturer erfordras mera omfattande flyttning av arbetskraft för att tillgängliga arbetstillfällen skola bli fullt utnyttjade. Nu inträffar under högkonjunkturer ofta, att å ena sidan rörligheten på arbetsmarknaden trots allt icke är tillräcklig för att överallt tillgodose behovet av lämplig arbetskraft, medan å andra sidan många arbetare och anställda byta yrke och arbetsplats så ofta, att de icke alltid hinna komma ordentligt in i arbetet och gör en maximal insats, vilket kan bli till skada både för näringslivet och för dem själva.

Under dessa krigsår har omsättningen på arbetsmarknaden varit mycket betydande, dels på grund av de goda konjunkturerna dels på grund av sär- skilda omständigheter, såsom inkallelser, produktionsomställningar och den delvis tvångsmässiga överföringen av arbetskraft till skogsbruket. Arbets- marknadskommissionens undersökning av den egentliga industrins arbets- kraftsförhållanden under kriget (SOU 1944: 7) visar, att antalet nyanställ— ningar inom undersökta företag _ vilka samtliga ha minst 50 anställda — under de fyra år undersökningen omfattade, motsvarade mer än den sam- lade arbetsstyrkan år 1943. Den 1 september 1943 bestod arbetsstyrkan till 40 procent av personer, som nyanställts under kriget. Inom vissa säsong- betonade industrier liksom inom näringar, som icke kunna erbjuda fasta anställningar, ske naturligtvis platsbyten i ännu högre grad. En i februari 1944 företagen gallupundersökning avseende samtliga grupper av arbetare och tjänstemän visar att 47 procent av löntagarna fått sina platser sedan världskrigets utbrott och 26 procent sedan årsskiftet 1942/43. För kvinnliga löntagare, som i genomsnitt äro yngre än de manliga och dessutom förete

stor omsättning på grund av avgång från arbetet i samband med giftermål, voro dessa siffror ännu högre eller 57 respektive 35 procent. För löntagare tillhörande medelklass och bättre situerade voro de däremot avsevärt lägre eller 34 respektive 16 procent. Av samtliga löntagare hade 16 procent och av kvinnorna 20 procent haft två eller flera anställningar sedan den 1 januari 1943. Inom arbetarklassen var det 21 procent men inom övriga socialgrup- per endast 9 procent som haft mer än en plats under de senaste 13 51 14 månaderna. I konsekvens härmed var antalet personer med mycket lång— variga anställningar proportionellt lägst inom arbetarklassen; 28 procent av arbetarna mot 43 procent av löntagarna i de andra socialgrupperna hade er- hållit sina anställningar före 1943. Dessa siffror torde bland annat åter- spegla den större osäkerheten i kroppsarbetarnas anställningsförhållanden.

Problemet om arbetskraftens rörlighet är med hänsyn till sådana förhål- landen inte uteslutande en fråga om att undanröja eller försvaga alla rör- lighetshinder, som framträda på arbetsmarknaden. Vissa av de faktorer, vilka hämma en önskvärd rörlighet kunna också minska skadlig »överrör- lighet». Egnahemsbildning på industriorter kan visserligen på ett olämpligt sätt hindra rörligheten, ifall försörjningsmöjligheterna på dessa orter var- aktigt försämras, men under andra förhållanden är det otvivelaktigt till gagn att arbetarna genom sådana och andra förmåner bli benägna att stanna kvar vid företagen, så att dessa få en fast arbetarstam.

De här anförda synpunkterna äro avsedda att ange innebörden av vissa viktiga arbetsmarknadsfrågor. Det är givet, att dessa frågor till väsentlig del äro av långsiktskaraktär eller i varje fall äro av sådan omfattning, att de icke alla kunna lösas inom den närmaste framtiden. Kommissionens efter- följande diskussion av olika praktiska åtgärder är begränsad till sådana frå- gor,,som synas lämpliga att omedelbart upptagas till behandling.

Den offentliga arbetsförmedlingen.

Den offentliga arbetsförmedlingen är av central betydelse för de åtgärder, som gå ut på att förefintliga arbetstillfällen skola bli rationellt utnyttjade eller _ sett från den andra sidan — att arbetskraften i varje läge skall bli så fullständigt sysselsatt som arbetstillgången medger. Till arbetsförmed- lingen är knuten en nu snabbt framväxande yrkesvägledningsapparat som, särskilt när den blir mera fullständigt utbyggd, kommer att utöva ett stort inflytande över ungdomens val av levnadsbana. Genom den s. k. arbetsbe- redningen söker arbetsförmedlingen uppspåra arbetstillfällen för partiellt arbetsföra och annan svårplacerad arbetskraft. Arbetsförmedlingen är även på andra sätt av betydelse för arbetsmarknadspolitiken. Den ger den mest översiktliga och direkta kontakten med den aktuella situationen på arbets- marknaden och kan därmed skapa en betydelsefull informationsbas för alla sysselsättningspolitiska åtgärder. Och slutligen tjänstgör arbetsförmed—

lingen såsom kontrollorgan i kontanthjälpsverksamheten. Varje person, som åtnjuter understöd från kassa eller arbetslöshetsnämnd, är skyldig att pe- riodiskt anmäla sig på arbetsförmedlingen för att efterfråga arbete. För att bibehålla sin understödsrätt måste han åtaga sig sådant arbete, som är lämp- ligt i förhållande till hans förutsättningar. Arbetsförmedlingen skall även medverka vid uttagning av arbetskraft till sådana offentliga arbeten, för vilka tillämpas hänvisningsförfarande genom arbetslöshetsnämnd. Den skall härvid särskilt tillse att sådan hänvisning endast sker, när arbete i öppna marknaden icke kan erbjudas, samt vidare att vederbörande arbetare åter- föras till det ordinarie arbetslivet, så snart tillfälle därtill erbjuder sig.

För att arbetsförmedlingen på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla alla dessa och liknande uppgifter måste den ha en däremot svarande kapa- citet. Dessutom kräves att den åtnjuter förtroende både hos arbetsgivare och arbetstagare. En förmedling som är effektiv i den meningen, att en stor del av såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft registreras hos densamma, kan stå båda parterna till tjänst på ett bättre sätt än en mindre effektiv förmedling. Den kan under sådana förhållanden befordra en önskvärd rör- lighet hos arbetskraften. Den kan då också hämma en icke önskvärd rör- lighet, exempelvis genom att förmå arbetsgivarna att icke skaffa arbetskraft från andra orter eller andra yrken, när kompetent personal på orten står till buds eller genom att motverka att arbetssökande av ren okunnighet om förhållandena byta yrke eller flytta till annan ort, när det finns arbete inom deras eget område. Ju mer omfattande kontakter förmedlingen har med ar- betslivet desto värdefullare blir den. såsom informationsorgan och även så- som yrkesvägledningsorgan. Redan kontrollfunktionen ställer ganska stora krav på förmedlingsapparaten. I den mån endast en ringa bråkdel av om- sättningen på arbetsmarknaden går genom den offentliga arbetsförmed- lingen, blir dess kontroll relativt verkningslös. »Stämplingen» betyder i. så— dant fall icke nödvändigtvis, att det saknas arbete åt den sökande, utan en- dast att arbetsförmedlingen icke har kännedom om något lämpligt arbete för den arbetslöse. Särskilt i den mån de arbetslösa erhålla höga under—stöd —— vilket framför allt blir förhållandet när de ha stora familjer — ökas ange- lägenheten av att arbetsförmedlingen blir verkligt effektiv.

Att erkänna betydelsen 'av en effektiv arbetsförmedling som har hand om en större del av omsättningen på arbetsmarknaden än för närvarande är emellertid icke detsamma som att förorda, att arbetsförmedlingen skall sköta hela omsättningen på arbetsmarknaden. Därhän kan man icke nå utan att genomföra ett allmänt arbetsförmedlingstvång, vilket kommissionen finner olämpligt.

För att i någon mån belysa hithörande frå-gor vill kommissionen till en början anföra några summariska uppgifter angående den offentliga arbets- förmedlingens omfattning och utveckling.

Enligt den i februari 1944 företagna gallupundersökningen hade endast 7 procent av samtliga löntagare erhållit sin anställning genom den offentliga arbetsförmedlingen. Eftersom en stor del av de tillfrågade löntagarna er-

hållit sina anställningar flera år tidigare, då arbetsförmedlingens insatser båda absolut och relativt voro svagare än under senare år, innebär emeller- tid denna siffra en underskattning av förmedlingens prestationer vid tiden för undersökningen. Det visar sig också, att en något större andel eller 12 procent av dem som erhållit sina anställningar under 1943, erhållit dessa genom arbetsförmedlingen. För arbetare var denna senare siffra 14 procent men för löntagare tillhörande andra socialgrupper blott 3 procent. I städerna (16 procent) var arbetsförmedlingens relativa insatser under 1943 mer om- fattande än på landsbygden (10 procent).

Sedan staten i maj 1940 med stöd av tjänstepliktslagen provisoriskt över- tog de kommunala arbetsförmedlingsanstalterna, har den offentliga arbets- förmedlingen utvecklats mycket snabbt. Antalet genom rikets samtliga för- medlingsorgan tillsatta platser ökade sålunda från 436000 år 1939 till 926 000 år 1944. Den största ökningen föreligger av naturliga skäl inom de närings- områden, där de arbetsmarknadsregleran-de åtgärderna under krigsåren givit förmedlingsarbetet verksamt stöd, t. ex. inom skogsbruket, där antalet till- satta platser ökats från 18000 är 1939 till 122000 år 1943 och 65 000 år 1944, eller inom byggnadsverksamheten, där platstillsättningen ökats från 25 000 år 1939 till 153 000 år 1944, men ökningen är påtaglig inom alla öv- riga näringsgrenar (utom sjöfart). Arbetsförmedlingsorganisationen har kraf- tigt utbyggts, såväl den centrala som den lokala. Antalet i huvudkontoren inrymda expeditionslokaler har ökats. från 99 i maj 1940 till 211 i januari 1945. Antalet avdelningskontor har ökats från 144 våren 1940 till över 200 våren 1945. Antalet med ordinarie förmedlingsarbete sysselsatta tjänstemän har ökats från 355 år 1940 till 800 år 1944. Inräknat med beredskapsupp- gift—er o. d. sysselsatta tjänstemän samt skrivbiträden» m. fl. uppgick hel-a personalstyrkan i oktober 1944 till nära 1 900 personer. Härtill komma ytter- ligare 453 ortsombud och 600 lokalombud.

Inom den offentliga arbetsförmedlingen finnas följande specialförmed- lingar: sjömansförmedling, ungdomsförmedling (i vilken ingår yrkesvägled- ning), tjänstemannaförmedling (i vilken ingå de tidigare student- och lärar- förmedlingarna), arbetsberedning samt artist- och musikerförmedling. Dessa specialförmedlingar äro redan eller komma efter hand som personal- och lokalfrågorna lösas att bli utbyggda i förhållande till de lokala förmedlings- behoven. Vid flertalet huvud- och större avdelningskontor finnas särskilda avdelningar för jord— och skogsbruk, industri och hantverk med uppdelning på manliga och kvinnliga arbets-sökande samt expeditioner för husligt arbete, sjukvård m. m. Därjämte förekommer vid de allra största kontoren, exempel- vis Stockholm, Göteborg och Malmö ytterligare specialisering av förmed- lingsarbetet.

Det får emellertid understrykas, att utgångsläget vid det tillsvidare» provi- soriska förstatligandet 1940 var oenhetligt och i genomsnitt otillfredsställan- de, och att det dessutom varit svårt att under kriget anskaffa tillräckligt antal lämpliga lokaler, samtidigt som det även varit mera vanskligt än under nor- mala förhållanden att erhålla fullt kvalificerad personal, i synnerhet som

personalstyrkan fått undergå en mycket snabb ökning. Det är under sådana förhållanden knappast förvånande, att alltjämt betydande brister kvarstå.

Vid sidan av de förmedlingskontor, som äro inrymda i tillfredsställande eller någorlunda tillfredsställande lokaler, finnas fortfarande kontor, där ut- rymmet är för knappt eller där hela miljön gör ett ogästvänligt intryck. En annan olägenhet är att förmedlingskontoren i flera större och medelstora städer äro inrymda i skilda, långt från varandra belägna fastigheter i sta- den, vilket kan åstadkomma mycket onödigt spring mellan kontoren för de arbetssökande. Vad personalen beträffar, är att märka, att det nästan all— deles saknas en tillfredsställande yrkesutbildning för densamma. Dessutom äro lönerna —— trots vissa förbättringar — sådana, att det varit svårt att re- krytera en genomgående lämplig personal. För personer med vidsträckta praktiska erfarenheter från arbetslivet och i övrigt kvalificerade för uppgiften har en anställning vid arbetsförmedling vanligen erbjudit föga ekonomisk lockelse, om de icke fått tillfälle att börja rätt högt uppe i karriären. Vid vissa kontor är personalen så begränsad i förhållande till arbetsbelastningen, att ärendena knappast kunna underkastas nödig individuell behandling. För— medlingsnätets utby gn'ad förefaller vara synnerligen ojämn såväl i fråga om det ordinarie förmedlingsnätet som i fråga om specialiserade anvisningsorgan för särskilda fall.

Dels inom arbetsmarknadskommissionen dels genom särskilda sakkunniga, som tillkallades den 21 september 1943, äro emellertid dessa och andra ut- byggnads- och förbättringsbehov för närvarande föremål för övervägande, och vissa åtgärder ha redan vidtagits. I maj 1944 beslöt arbetsmarknads- konnnissionen organisera en tjänstemannaförmedling bestående av en till kommissionen knuten central samt länscentraler vid flertalet huvudkontor. Det slutliga utbyggandet av denna tjänstemannaförmedling beräknas va- ra slutförd under budgetåret 1945/46. Vidare ha rekryteringslönerna nå- got höjts och viSSa andra lönejusteringar företagits: ytterligare löneök- ningar torde inom kort komma att genomföras, kortare instruktions- och informationskurser för förmedlingspersonal ha anordnats, och en plan för korrespondensstudier är under utarbetande. En allmän översyn av förmedlingsnät och personalorganisation har verkställts inom arbetsmarkads— kommissionen och på grundval av denna har kommissionen antagit vissa utbyggnadsplaner. I syfte att minska förmedlingskontorens belastning vid mera omfattande arbetslöshet ha de sakkunniga utarbetat förslag om viss mildring i anmälningsskyldigheten för sådana arbetslösa som önska erhålla kontanthjälp. I juni 1944 beslöt kommissionen en väsentlig utbyggnad av ar- betsberedningen, som skall omhänderha förmedlingsverksamheten i fråga om partiellt arbetsför och annan svårplacerad arbetskraft; vid varje huvudkon- tor skall denna uppgift anförtros åt en särskild tjänsteman. Från kommit— tén för partiellt arbetsföra kunna förväntas ytterligare förslag till åtgärder ägnade att befrämja utnyttjandet av denna arbetskraft. I detta sammanhang må också erinras om att länsarbetsnämnderna erhållit en betydelsefull för- stärkning genom det enligt kungörelsen av den 20 oktober 1944 (nr 328) fö-

retagna omorganisationen. Även ungdomsförmedlingen och yrkesvägledning- en hör till de verksamhetsgrenar inom förmedlingen som starkt utvecklats under senare tid.

För egen del vill planeringskommissionen understryka angelägenheten av att en utbyggnad och effektivisering snarast möjligt kommer till stånd.

I detta sammanhang vill kommissionen framhäva betydelsen av det varsel- system rörande läget på arbetsmarknaden, som nyligen organiserats. Det uppgiftskort, på vilket socialstyrelsen månatligen från företag i industri och handel m. in. inhämtar uppgifter om sysselsättningen, har kompletterats med en fråga, huruvida företaget inom de närmaste två månaderna förväntas företaga större avskedanden eller. permitteringar. Detta kort passerar läns- arbetsnämnderna, innan det insändes till socialstyrelsen, och ökar sålunda dessa nämnders möjligheter att följa utvecklingen inom sina områden. De företag, som besvarat den angivna frågan jakande, skola till industriens om— ställningskommitté, via industriförbundets branschorganisationer på särskilt formulär lämna närmare upplysningar rörande bl. a. driftsinskränkningens beräknade längd, dess orsaker, av företaget vidtagna åtgärder för att mot- verka en minskning i sysselsättningen, önskvärda lokala arbetsprojekt m. m. Omställningskommittén träder å sin sida i förbindelse med arbetsmarknads— kommissionen.

Detta varselsystem ökar i hög grad arbetsmarknadsorganens möjligheter att snabbt ingripa på arbetsmarknaden under tider av vikande sysselsätt- ning. Men i och med att det sålunda blir ökade möjligheter att ingripa, steg— ras också kraven på att arbetsmarknadsorganen, och bland dessa icke minst arbetsförmedlingen, ha en sådan kapacitet, att eventuella åtgärder få nödig effekt. Önskvärt är också att varselsystemet kommer till användning även utanför den krets av huvudsakligen industriföretag som nu tillämpa detsam- ma och särskilt att statliga och kommunala verk mera allmänt inbegripas i ett sådant rapportsystem.

Till de åtgärder som behöva vidtagas hör även ett samarbete mellan arbets- marknadsorganen och anbetsgivarna såväl statliga och kommunala verk som enskilda företagare — i syfte att verkställa eventuellt nödvändiga ent- lediganden på sådant sätt, att den friställda arbetskraften med minsta möj- liga svårighet kan erhålla arbete och utkomst på annat håll inom närings- livet. Om ett större företag på en gång avskedar en betydande arbetsstyrka, kunna svårigheterna att placera denna bli avsevärt större, än om entledigan- dena ske successivt efter en på förhand uppgjord plan, som skapar rådrurn för arbetsmarknadsorganen, då det gäller att placera folk, antingen i andra arbetsuppgifter i 'det ordinarie näringslivet eller i beredskapsarbete. Kom- missionen förutsätter, att arbetsmarknadskommissionen genom samarbete med industriens omställningskommitté samt med större såväl enskilda som offentliga arbetsgivare söker verka för att i dessa hänseenden största möj— liga planmässighet iakttages. Särskilt viktigt är, att statliga och kommunala verk härvidlag föregå enskilda arbetsgivare med gott exempel.

Även om arbetsförmedlingen ytterligare effektiviseras, kvarstå emellertid

bland annat olika slag av ekonomiska hinder för arbetskraftens rörlighet. För att främja den lokala rörligheten är det angeläget att, där så befinnes lämp- ligt, bidrag medgives till täckning av arbetstagarnas flyttningskostnader.

Enligt nuvarande bestämmelser (SAK, cirkulär Lan Nr 310) kunna läns- arbetsnämnderna lämna arbetstagare reseförskott för resa till anställning mot skriftlig förbindelse om återbetalning; sådant reseförskott kan under vissa förutsättningar lämnas, även om platsen anskaffats genom arbetstaga- ren själv, nämligen då arbetsförmedlingen konstaterar, att anvisning skulle ha givits, om platsen varit anmäld hos arbetsförmedlingen. Dessutom kan arbetstagare erhålla bidrag för resa a) till anställning, därest anställningen är hänförlig till område av näringslivet, som är av särskild betydelse för folkförsöriningen eller rikets försvar, b) från anställning, därest under 3) an- givet arbete slutförts eller överenskommelse om anställning icke kommit till stånd, c) för dagliga resor vid tillfälligt arbete inom jordbruket samt d) vid flyttning av familj och bohag vid erhållande av fast anställning inom under a) angivet arbetsområde. — Gemensam förutsättning för att förskott eller bidrag till kostnad för arbetstagarens reSa eller för sökande av anställning skall kunna lämnas är, att vederbörande icke är självförvållat arbetslös. Un- dantag härifrån kan göras, därest arbetstagaren innehar endast tillfällig anstälhiing eller arbetstillgången för den tidigare arbetsplatsen är så ojämn, att den anställde icke kan erhålla en skälig försörjning. Beslut i fråga om här angivna undantagsfall måste alltid fattas av länsarbetsnämnden. — En inom statens arbetsmarknadskommission sammanställd redogörelse för de under kriget utbildade formerna för understöd åt ovan arbetskraft vid förflyttning till nytt arbetsområde lämnas i bilaga 1.

Inom den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen kan under- stöd utbetalas såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete på annan ort, därest vederbörande icke kan erhålla dylik hjälp från arbetsfönnedlingsanstalt eller från aimat håll. I praktiken lämnas resebidrag genom kassorna i begränsad omfattning med upp till mel- lan 50 och 80 procent av kostnaderna.

För att befordra arbetskraftens rörlighet och icke minst för att underlätta utnyttjandet av landsbygdens och småorternas arbetstillfällen bör systemet med flyttningsbidrag bibehållas och anpassas efter de behov, som komma att framträda efter kriget. Arbetsmarknadskommissionen bör för ändamålet er- hålla tillräckliga anslag. Där arbetsmarknadsorganen så filma lämpligt och ur allmänna synpunkter verkligt behov av flyttning föreligger, bör arbetssö— kande person som saknar sysselsättning efter prövning kunna erhålla hjälp till egentliga flyttningskostnader för sig och sin familj, till erforderlig utrust- ning av arbetskläder, verktyg o. d. Därutöver böra arbetsmarknadsorganen ha möjlighet att under enahanda förutsättningar och efter utredning i varje enskilt fall för en begränsad tid utbetala till arbetarens familj viss ersättning för sådan merkostnad som vållas arbetaren, när han för en tid nödgas leva skild från sin familj. Dessa flyttningsbidrag och familjebidrag böra kunna utbetalas vid hänvisning till såväl arbete på öppna marknaden SOm bered-

skaps-, rescrvarbete o. d. Givet är dock att i fråga om familjebidragen hän- syn skall tagas till de löner, som arbetaren kan beräknas erhålla i det arbete, till vilket han hänvisas; äro dessa löner höga, bortfaller helt eller delvis be- hovet av sådana familjebidrag.

Särskilt när det gäller mera utpräglade arbetslöshetsöar, d. v. s. områden, där näringslivet av strukturella skäl icke kan hindras från att gå tillbaka, så att en lokal arbetslöshet av långvarig beskaffenhet framträder, kan det bli nödvändigt att söka lossa det band som egnahemsinnehavet utgör. Denna frå- ga har också uppmärksammats av 1936 års rationaliseringsutredning, som erinrade om vissa då förefintliga hjälpformer, vilka emellertid ansågos otill- räckliga. l särskilt svåra situationer avseende exempelvis Norrbottens gruv- fält, Österby-Gimo bruk och stenindustridistrikten i Bohuslän ha också spe- ciella åtgärder måst vidtagas. Trots vissa betänkligheter föreslog rationali- seringsutredningen, att »egnahemsägare, som oförvållat drabbas av arbets- löshet men har möjlighet att erhålla arbete å annan ort och samtidigt därmed ser sig tvingad att frånträda sitt egnahem, skall kunna av statsmedel er- hålla viss ersättning för de förluster, som försäljandet av det egna hemmet eventuellt kan förorsaka honom».

Detta förslag har icke föranlett någon statsmakternas åtgärd. Kommis- sionen, som icke har möjlighet att ta ställning till alla komplikationer i detta problem, vill understryka frågans vikt och tillåter sig föreslå, att den snarast upptages till ny prövning.

Av mycket stor betydelse är också den näraliggande frågan om de familjer, som äro lokalt bundna genom innehav av stödjordbruk och ofullständiga jordbruk och som icke kunna erhålla tillräcklig arbets- och inkomstutfyllnad genom lönearbete eller på annat sätt. Denna fråga kan emellertid icke utbry- tas ur sitt allmänna jordbrukspolitiska sammanhang, som är under utred— ning inom 1942 års jordbrukskommitté. Av vikt för denna fråga äro även de omskolnings- och yrkesutbildningsfrågor, som i det följande skola disku— teras.

Yrkesvägleduing och arbetsmarknadsprognoser.

I anknytning till den avdelning inom arbetsförmedlingen, som omhänder— har ungdomsfönnedlingen, har under senare år utvecklats en alltmer omfat- tande yrkesvägledningsverksamhet. Vid varje läns huvudkontor finnes en central för ungdomsförmedling och yrkesvägledning. Under denna central sortera länets övriga ungdomsförmedlingar samt såsom deltidstjänstemän anställda lärare och ungdomsledare ute i orterna. Den lokala organisationen är ännu icke färdig, men snabba framsteg göras. Verksamheten ledes av en särskild sektion inom arbetsmarknadskommissionen.

Denna utveckling måst-e hälsas med tillfredsställelse. Det är angeläget, att det så snart som möjligt kommer till stånd en någorlunda fullständigt ut- byggd yrkesvägledning, låt vara att svårigheter komma att möta, när det gäl- ler att rekrytera tjänstemän, som på en gång förstå sig på ungdomen och be-

sitta nödig kännedom om arbetslivet, samt —— för speciella uppgifter — psy- kologer och läkare med för ändamålet särskilt avpassad utbildning.

Kommissionen har här tidigare framhållit hur irrationella faktorer häm- ma den kvinnliga arbetskraftens rörlighet. I detta sammanhang vill kommis- sionen understryka vikten av att yrkesvägledningen i sin rådgivning förut— såttningslöst prövar, vilka levnadsbanor som lämpa sig för kvinnlig arbets- kraft. Skulle yrkesvägledningen känna sig bunden av den förhandenvarande uppdelningen på arbetsmarknaden, kan denna genOm yrkesvägledningens verksamhet komma att på ett skadligt sätt konserveras.

Yrkesvägledningen kan icke endast utgå från individens särskilda förutsätt- ningar och arbetsmarknadens aktuella behov. Den måste även ta hänsyn till utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden och systematiskt utnyttja de — låt vara begränsade — möjligheter till uppskattning av dessa utvecklings- tendenser som föreligga. I många fall är det ju de kontakter med arbetslivet vederbörande får under ungdomsåren, som bestämma inOm vilket område han kommer att få sin plats under hela sin framtid. Det är under ungdoms- åren, som den grundläggande praktiska och teoretiska yrkesutbildningen bör inhämtas. En statligt organiserad yrkesvägledning, som övar inflytande över individens yrkesval, kan icke gärna ta ansvaret att medverka till en sådan fördelning av den yngre arbetskraften på olika arbetsområden, att vissa om; råden få en större andel av denna yngre arbetskraft än vad som svarar mot deras mera långsiktiga behov av arbetare, med påföljd att eventuellt senare, delvis genom yrkesvägledningens egna åtgöranden, framträda svåra överfö- rings- och omskolningsproblem. Denna fråga ter sig alldeles särskilt viktig i betraktande av att i framtiden komma att erfordras väsentligt ökade enskilda och offentliga insatser för ungdomens yrkesutbildning. Denna ökajde investe— ring för yrkesutbildningen måste, så långt detta låter sig göra, planläggas på grundval av en metodisk uppskattning av de framtida behoven av utbildad arbetskraft på olika områden. När det exempelvis gäller yrken, som kunna förväntas expandera, är det betydelsefullt att man såväl i yrkesvägledningen som i yrkesutbildningsorganisationen söker ta hänsyn till detta förhållande och icke —— kanske delvis förledd av olika skråintressen — rättar sig ute- slutande efter de aktuella behoven.

Man kan icke komma ifrån saken genom att säga, att det är svårt att veta något om framtiden. I verkligheten gör man i alla fall ett slags framtidsupp— skattning genom att låta yrkesvägledningen ge ungdomen de råd den ger och genom att bygga ut —— eller underlåta att bygga ut —— yrkesutbildningsorgani- sationen i de riktningar och på det sätt som faktiskt förekommer. Det gäller här att söka ta hänsyn till allmänna ekonomiska och tekniska utvecklings- tendenser, den ekonomiska politiken, ålderssammansättningen inom olika yr- kesgrupper och det därav betingade nyrekryteringsbehovet jämte andra lik— nande faktorer. I många fall kan det även med den bästa analys vara svårt att göra någon användbar framtidsuppskattning. Men i andra fall föreligga åtminstone vissa möjligheter, även om man nästan aldrig kan komma till fullt säkra resultat. När det exempelvis gäller bostadsproduktionens framtida

utveckling, är det uppenbart att denna till mycket god del kommer att be— stämmas dels av den framtida hushållsbil—dningen, vilken med tämligen stor säkerhet kan bedömas, dels av den bostadspolitik, som kommer att bedrivas och som ——- låt vara med mindre säkerhet — det torde vara möjligt att bilda sig en viss uppfattning om.

Bland annat av detta skäl synes det angeläget, att den ekonomisk—statis- tiska avdelningen inom arbvetsmarknadskommissionen eller socialstyrelsen kraftigt förstärkes. Även med hänsyn till övriga arbetsuppgifter inom arbets- ; marknadsorganisationen synes en sådan förstärkning önskvärd. De ekono— ' miska och statistiska undersökningarna angående förhållandena på arbets— marknaden äro icke i alla avseenden så ingående, konkreta och rikhaltiga, som skulle vara erforderligt med hänsyn till övriga arbetsuppgifter inom ar- betsmarknadskommissionen. Dessa frågor ha även berörts av kommissionen i dess skrivelse om den ekonomiska statistiken den 28 maj 1945 (SOU ; 1945: 30).

Yrkesutbildningeu.

Under det senaste årtiondet har den uppfattningen alltmer slagit igenom, ' att tvungen ledighet, som uppstår när varken enskilda företag eller allmänna organ kunna bereda tillräcklig sysselsättning åt arbetskraften, skall utnyttjas för att ge de arbetslösa yrkesutbildning. Alla arbetslöshetsundersökningar ha visat, att den bättre utbildade arbetskraften i allmänhet har mindre arbets- löshetsrisk än den sämre utbildade.

Vid tider av god sysselsättning råder inom flera arbetsområden brist på fullt kvalificerad arbetskraft. Denna brist kan skapa »flaskhalsar», som » medverka till att hindra en uppåtgående konjunktur från att fullt utveckla sig. När det å andra sidan framträder arbetslöshet, minskas möjligheterna för de unga att få den utbildning, som de under normala förhållanden kun- , na erhålla, genom att arbeta såsom lärlingar, genom att följa sådana sär- skilda utbildningskurser, som anordnas vid en del större företag, eller helt enkelt under utövandet av det praktiska arbetet. Redan för att förhindra, att yrkesutbildningen blir nedskuren, är det under arbetslöshetstider nöd- . vändigt att vidtaga särskilda åtgärder. Detta är desto viktigare, eftersom en svårartad arbetslöshetskris alltid träffar ungdomen i starkare grad än den mera mogna arbetskraften. På grund av nedgången i antalet ungdomar, i som nå arbetsför ålder, kan denna tendens visserligen försvagas under kom- mande arbetslöshetskriser. Men den kommer säkerligen icke att helt elimi— neras. Dessutom blir det för hushållningen bara mera angeläget, när den unga arbetskraften undergår en kvantitativ minskning, att den då blir väl . tillvaratagen. De åtgärder som vidtagas i arbetslöshetstider skola icke en- dast neutralisera den angivna tendensen till begränsning av yrkesutbild- ningen. När det är mera arbetslöshet och det därför finns flera människor med ledig tid, som borde utnyttjas för förnuftiga ändamål, skall yrkesut- bildningen om möjligt bedrivas mera intensivt, än när det är mindre ar- betslöshet.

Detta mål bör eftersträvas på två olika vägar, nämligen dels genom att det normalt fortgående arbetet på yrkesutbildningens utbyggnad intensifie- ras under tider med omfattande arbetslöshet, dels genom tillfälliga utvidg- ningar av den offentliga eller av offentliga organ stimulerade yrkesutbild- ningen under tider då arbetslöshet råder.

Den första av de angivna metoderna utgår från de mycket stora behov av förbättringar som finnas på yrkesutbildningens område. En närmare redo- görelse för den nuvarande yrkesutbildningens omfattning och av föreliggande förbättringsbehov lämnas i bilaga 2. Härav framgår bland annat, att antalet elever vid centrala verkstadsskolor samt statsunderstödda kommunala un- dervisningsanstalter inklusive verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom i mars 1945 enligt uppgifter från överstyrelsen för yrkesutbildning utgjorde 44 000, varav emellertid endast 7 000 bevistade kurser om minst fem måna- ders längd med heldagsundervisning. Härtill komma jordbrukets undervis- ningsanstalter, som under läsåret 1943—1944 hade endast 3 335 elever, samt ytterligare en del smärre offentliga eller offentligt understödda undervis- ningsanstalter. Det övervägande antalet yrkesutövare i landet erhåller sin väsentliga yrkesutbildning under utövning av praktiskt arbete. För att den- na utbildning skall bli effektiv fordras emellertid, att den bedrives i orga— niserade former. I allmänhet förekommer dock icke en tillfredsställande lärlingsutbildning i tillräcklig omfattning. I det Betänkande med förslag till åtgärder för Iårlingsutbildningens ordnande, som år 1944 framlades av arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté, beräknas sålun- da, att industrins lärlingsbehov icke skulle vara tillfredsställt till mer än hälften och dessutom anföres om den utbildning som förekommer, att den ofta är i olika hänseenden otillräcklig. Därjämte betonas, att även tempoar- betare kunna vara i behov av viss systematisk utbildning. I ett i mars 1943 av en inom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation tillsatt lärlings- kommitté framlagd Utredning med förslag angående hantverkets lärlings— fråga beräknas att inom hantverket omkring 20 000 lärlingar ständigt böra vara under utbildning, medan det faktiska antalet lärlingar inom hantverket under 1938—1939 endast uppgick till 12 000, och för dessa ansågs utbild- ningen icke alltid vara fullt tillfredsställande. I en inom överstyrelsen för yrkesutbildning utarbetad och i februari 1945 framlagd Promemoria med utredning och förslag angående lag om lärlingsutbildning inom hantverket m. m. anföras vissa resultat av en specialbearbetning av materialet från 1943 års beredskapsmönstring, vilka anses tyda på att tillströmningen till hant- verksyrkena efter 1939 varit något större än vad hantverksorganisationens utredning utvisade, men att antalet lärlingar i många hantverksyrken dock är alltför ringa för att säkerställa nödig nyrekrytering. Vad jordbruket beträf- far, framgår av bilaga 2 bl. a., att knappt 5 procent av samtliga elever vid offentliga yrkesskolor tillhöra lantbruks-, lantmanna- och lanthushållssko- lor, medan omkring 25 procent av hela den yrkesverksamma befolkningen enligt 1940 års folkräkning får sin utkomst från jordbruk och boskapssköt- sel. Av ett av Norrlandskommittén år 1945 framlagt betäkande om yrkesut-

bildningen framgår bl. a., att hittills endast sporadiska åtgärder vidtagits för meddelande av systematisk yrkesutbildning åt skogsarbetare och att stort behov av sådan utbildning föreligger. I fråga om den husliga utbildningen beräknas av 1941 års befolkningsutredning (Betänkande angående den hus— liga utbildningen, SOU 1945: 4), att endast omkring 3000 kvinnor per år (6 procent av en årsklass) erhålla en fullständig huslig utbildning. Den före— , fintliga utbildningen anses brista i enhetlighet och vara i behov av rationa- 1 lisering. Sjukhusen och anstalterna ha särskilt under senare år börjat lida brist på sköterske- och biträdespersonal. Även från hotell- och restaurang— : näringen-s sida anföras klagomål över otillräcklig tillgång på utbildad per— ' sonal. För kontors- och butikspersonal finnas visserligen flera utbildnings— anstalter, men behovet synes icke vara tillnärmelsevis fyllt.

På vissa områden pågå utredningar eller ha nyligen framlagts utredningar med förslag till förbättring i yrkesutbil-dningen. Bland viktigare nyare för- slag må nämnas följande. Enligt det nyssnämnda av arbetsmarknadsorgani- sationernas yrkesutbildningskommitté framlagda betänkandet, vilket accep- j terats av Svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige, skola de olika förbunden bilda paritetiskt sammansatta lärlingsnämnder med ett av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen tillsatt arbetsmarkna— dens yrkesråd såsom topporganisation. Dessa organ skola- ha till uppgift att företaga gemensamma åtgärder till yrkesutbildningens förkovran. Det av överstyrelsen för yrkesutbildning framlagda betänkandet om lärlingsutbild— ning inom hantverket innehåller förslag om lärlingslag av fakultativ karak- tär. Detta lagförslag innehåller bestämmelser om lärlingskontrakt, som upp— rättas enligt vissa regler mellan hantverksmästare samt lärling eller måls- man och som inregistreras hos överstyrelsen för yrkesutbildning, som har att tjänstgöra såsom tillsynsmyndighet beträffande sålunda reglerad hant- verksutbildning. Vidare föreslås, att till hantverkare, som åtar sig utbildning av lärling och anses kvalificerad för uppgiften skall kunna utgå understöd med sammanlagt 900 kronor (f. n. 400 kronor), varav 400 kronor under första läroäret, 200 kronor under andra året och återstoden efter lärotidens slut. Högsta antalet årligen beviljade nya understöd skall enligt förslaget hö- jas från 100 till 300. Befolkningsutredningen föreslår dels vissa förbättringar i fråga om den husliga utbildningen inom det ordinarie skolsystemet, dels en utbyggnad av yrkesundervisningen på det husliga arbetets område. Hu- vudformerna för denna utbildning böra vara dels en fem månaders hushålls- skola med en undervisningsplan i stort sett sammanfallande med den som nu gäller för de bästa av de nuvarande kurserna av motsvarande omfattning, dels en tio månaders husmodersskola.

Av Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. m. (SOU 1945:5) framgår, att hittills endast sporadiska åtgärder vidtagits för utbildning av annat sjöfolk än befäl, radio- telegrafister o. d. Det föreslås bl. a. yrkesutbildningskurser för sjöfolk om 12 veckor med påbyggnadskurser om 8 veckor (jämför bilaga 2).

Slutligen har Norrlandskommittén i sitt i maj 1945 framlagda betänkande

utformat ett flertal förslag till förbättringar av yrkesundervisningen, vilka motiverats av Norrlandsbehoven och ta sikte på dessa men dock beröra eller aktualisera frågor rörande den allmänna organisationen för yrkesutbildning. Det betonas, att befolkningen i glest befolkade trakter ha särskilda svårig— heter att följa med i den allmänna utvecklingen och att förekomsten av yr- kesskolor i sådana bygder är ägnad att höja yrkesutövningen. För att åstad- komma en fastare organisation och samordning av yrkesutbildningen före- slås, att landstingen i Norrland tillsätta särskilda beredningar för yrkesut- bildning. Vidare föreslås att statsbidrag även skall utgå för byggnadsånda- mål i kommuner med svagt skatteunderlag. Dessutom föreslås olika åtgärder för befrämjande i Norrland av jordbruksutbildningen, den husliga utbild- ningen, yrkesundervisningen för industri och hantverk samt den förberedan- de yrkesundervisningen i vanliga skolor. De viktigaste av dessa förslag refe- reras i bilaga 2.

Utan att taga ställning till utformningen av de här berörda förslagen vill kommissionen framhålla betydelsen av att en utbyggnad av yrkesutbild- ningen snarast kommer till stånd. Kommissionen föreslår, att övriga delar av yrkesutbildningsfrågan, i den mån så icke redan skett, upptagas till utred- ning, så att nödiga förbättringar med det snaraste kunna åstadkommas. Kom- missionen föreställer sig, att detta återstående utredningsarbete bör utföras av överstyrelsen för yrkesutbildning, i den mån icke vissa delar därav redan anförtrotts åt andra organ. För detta utrednings- och planeringsarbete torde emellertid erfordras en förstärkning av Överstyrelsens personal.

Även av andra skäl synes tiden nu vara lämplig för genomförande av mera omfattande reformer på yrkesutbildningens område. Sedan antagan- det av 1918—1921 års yrkesskoleordning ha huvudformerna för yrkesutbild- ningen knappast underkastats någon mera avgörande förändring, låt vara att en kvantitativ utveckling försiggått inom ramen för den befintliga orga- nisationen, varjämte vissa nyskapelser ägt rum, särskilt genom tillkomsten av de centrala verkstadsskolorna. På senaste tid ha också gynnsammare för- utsättningar åstadkommits för en mera genomgripande förbättring i yrkes- undervisningen, i synnerhet genom tillkomsten av överstyrelsen för yrkes- utbildning, som har intima anknytningar till arbetsmarknadens parter och till arbetsm—arknadskommissionen, samt —— vad industrin beträffar —— ge- nom den överenskommelse om gemensamma åtgärder för främjande av yr- kesutbildning, som träffats mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisa- tionen. Arbetsförmedlingens effektivisering och speciellt tillkomsten av en organisation för yrkesvägledning i anknytning till densamma torde skapa ökade möjligheter att ge en mera omfattande yrkesutbildning en rationell in- riktning.

Även det förhållandet, att det ordinarie skolväsendet av allt att döma står inför en mer eller mindre genomgripande omorganisation, kan göra det lämpligt att hela frågan om yrkesutbildningen och dess ställning i den all- männa folkundervisningen nu tas upp till mera fullständig behandling — vilket dock icke bör få föranleda att genomförandet av redan planlagda

förbättringar onödigtvis försinkas. Enligt vad kommissionen erfarit, kom— mer 1940 års Skolutredning icke att gå in på frågor rörande de egentliga yrkesskolorna. Men i och med att skolplikten utsträckes i första hand genom fullständigt genomförande av det sjunde skolåret och eventuellt genom in- förande även av ett åttonde skolår, aktualiseras frågan, hur man i folksko— lans avslutningsklasser skall avväga de praktiska och teoretiska utbildnings— ! behoven. Allteftersom en allt större andel av landets ungdom erhåller vi- * dareutbildning utöver folkskolan, framträder ytterligare detta problem om hur teoretiska och praktiska utbildningsbehov skola erhålla en mera jäm- bördig ställning. Hela den förberedande yrkesutbildningen erhåller på så . sätt nya villkor, och det synes då lämpligt att övn'ga frågor om praktisk utbildning samtidigt tas upp till behandling.

Det är i själva verket ett betydande antal problem, som här behöva tas upp till systematiskt övervägande. Hit hör t. ex. den förut berörda frågan om hur yrkesutbildningens inriktning på olika yrken skall anpassas efter . näringslivets behov; ju större del av landets ungdom som erhåller systema- 1 tisk utbildning, desto viktigare är det att denna utbildning får en rationell inriktning. Det gäller frågan hur den praktiska utbildningen på arbets- platserna skall kombineras med teoretisk utbildning i offentliga eller offent- ligt understödda skolor och kurser. Det kan erfordras en systematisk om- prövning av spörsmålet om i vilka fall och i vilken utsträckning det vid sidan av olika former av kombinations- eller växelutbildning bör erbjudas längre kurser med heldagsundervisning i offentliga skolor. Likaså bör upp— märksamhet ägnas åt frågan om yrkeslärarnas utbildning och om deras be- hov att genom intermittent praktik ute på arbetsplatserna få tillfälle att följa med i teknikens och arbetsmetodernas utveckling. Även frågan om huruvida flera grenar av den statsunderstödda yrkesundervisningen böra underställas , överstyrelsen för yrkesutbildning kan behöva underkastas omprövning.

De partiellt arbetsföras problem förtjänar att särskilt övervägas i sam— manhanget. Denna fråga är också under utredning inom kommittén för par- ' tiellt arbetsföra. Om den s. k. fullarbetskraften utsättes för arbetslöshet, bli givetvis svårigheterna ännu större och behovet av att särskilda åtgärder vid- tagas för att underlätta de partiellt arbetsföras inpassning i produktionen ter sig då ännu mera angeläget än eljest. Av stor vikt är vidare, att alla anordningar för yrkesutbildning, icke bara såsom hittills med få undantag skett, öppnas även för kvinnor utan att dessa även positivt uppmuntras att använda dem. Såsom förut påpekats föreligger eljest den risken, att ett ytter— ligare utbyggt yrkesutbildningsväsende kan medverka till att konservera en irrationell könsuppdelning på arbetsmarknaden.

I det föregående har talats uteslutande om behovet av ökad ordinarie * utbildningsverksamhet. Vad åter beträffar mera tillfälligt organiserad yrkes— utbildning för arbetslösa har förslag framlagts av överstyrelsen för yrkesut- bildning (SOU 1944: 25). Enligt detta förslag komma 8700 elevplatser för arbetslösa att kunna disponeras vid under överstyrelsens inseende stående anstalter för yrkesundervisning samt vid skolor för lantbruksundervisning,

vid skogsskolor, skogsvårdsgårdar och hemgårdar. Därav erhållas 7 700 platser genom skiftundervisning och inrättande av parallellavdelningar och 1 000 genom ökning av elevantalet vid ordinarie kurser. Vid händelse av mycket stor arbetslöshet har överstyrelsen kostnadsberäknat reservplaner för beredande av plats åt ytterligare 5 000 elever. Detta tillskott av närmare 14 000 platser torde tills vidare utgöra gränsen för vad som kan åstadkom- mas under ett första verksamhetsår. Dessa utvidgningar förutsätta utökning av överstyrelsens organisation.

I förhållande till det behov, som skulle kunna framträda vid en svårare arbetslöshetskris, måste detta program betecknas såsom otillräckligt. I no- vember 1933 funnos 57 000 hjälpsökande arbetslösa inom åldersgruppen 16 —-25 år och därutöver säkerligen ett betydande antal sysslolösa ungdomar, som icke anmält något hjälpbehov. Sådana uppgifter ge visserligen icke något mått på det antal arbetslösa ungdomar, som under en stark depression lämp- ligen bör beredas möjlighet att utnyttja tiden för yrkesutbildning, men det ter sig dock önskvärt att använda den tid som återstår för planering av ytterligare beredskapsanordningar för utbildning av arbetslösa. Vid en mera svårartad arbetslöshet kommer emellertid även att friställas sådan verkstadskapacitet och teknisk arbetsledarpersonal, som med fördel skulle kunna tagas i anspråk för yrkesutbildning. Inom överstyrelsen för yrkes- utbildning har också igångsatts en utredning om formerna för utnyttjande av sådana möjligheter.

Det har emellertid ifrågasatts, huruvida icke även andra anordningar skulle kunna vidtagas eller i ökad utsträckning utnyttjas. I arbetsmarknadsorga- nisationernas förut citerade utredning har framhållits, att man icke med full effektivitet använder de möjligheter, som korrespondensundervisningen ger. Såsom bl. a. framhållits av Norrlandskommittén, skulle man kunna tänka sig en utbyggnad av denna undervisningsform speciellt i landsbygds- samhällena, eventuellt enligt Robertsforssystemet.1 Ett mera intensivt sam— arbete med radion skulle även kunna upptagas. Särskilt torde detta ha be- tydelse för utbildningen för kon-torsbanan, exempelvis genom särskilt för detta ändamål tillrättalagd språkundervisning, diktamen för stenografitträ— ning m. m. En koordination av korrespondens- och radioundervisning skulle troligen visa sig fruktbärande på detta område.

Av stor betydelse för programmets genomförande är att eleverna erhålla tillräckliga stipendier eller andra medel för sitt uppehälle samt att under— visningen är fri. Som framgår av bilaga 2 utgår till arbetslösa elever vid fortbildnings- och omskolningskurser i första hand timpenning, som per dag ger kr. 1: 60 i ortsgrupp A och 1: 84 i ortsgrupp I för elever i åldern 16—19 år och sedan ökas med elevens ålder, så att dagsinkomsten för elever om minst 25 uppgår till respektive kr. 3: 20 och 3: 60. Dessutom erhålla dessa elever antingen vanligt kontantunderstöd och eventuell hyreshjälp från ar-

1 Robertsforssystemet utgör en blandform mellan vanlig skolundervisning och korrespondens- undervisning. Eleverna samlas dagligen eller periodvis i en gemensam lokal, där de arbeta med sina studiebrev under uppsikt av en studietedare.

betslöshetsnämnd eller inackorderingsbidrag. Dessa regler tillgodose i all— mänhet det önskemålet, att hjälpen bör vara mera omfattande när den arbetslöse tillägnar sig yrkesutbildning, än när han endast erhåller kontant- understöd.

För andra elever vid yrkesskolor med heltidsundervisning samt för arbets- lösa elever som hänvisats till nybörjarkurser beviljas stipendier efter sär- skild behovsprövning. Dessa utgå vid flertalet skolor inklusive lantbrukssko- lor o. d. samt folkhögskolor med högst 45 kronor per månad samt för elever vid centrala verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ung- dom och vid den ettåriga verkstadsskoleavdelningen för flygmekaniker med högst 60 kronor per månad. Därutöver erhållas bidrag av kommunerna, be- träffande vanliga yrkesskolor dock endast i en ringa procent av fallen och vanligen med högst 15 kronor i månaden, samt från landstingen till elever vid verkstadsskolor i mera betydande utsträckning och med något högre belopp (vanligen 15—25 kronor). Slutligen betalas varierande arbetspremier eller flitpengar, i flertalet fall med 5—10 kronor per månad, samt resebi- drag. Det är att märka, att stipendiebeloppen vid flertalet skolor trots de höjda levnadskostnaderna något minskats under kriget i det att behovspröv- ningen av statsfinansiella skål skärpts. Vid vanliga kommunala och enskilda skolor för yrkesundervisning har sålunda andelen av elever som erhålla sti- pendier minskats från 50 procent budgetåret 1938/39, till 43 procent bud- getåret 1942/43 och andelen av elever med högsta stipendium (45 kronor) från 15 till 13 procent. Av statsfinansiella skäl har man också underlåtit att i enlighet med ett uttalande av 1939 års riksdag höja de maximala sti- pendierna vid lantmanna- och lanthushållsskolor till 60 kronor.

Såsom framgår av bilaga 2 framlade överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen år 1944 vissa sinsemellan något av- vikande förslag till höjning av stipendiebeloppen. I 1945 års statsverkspro- position förordas, närmast i anslutning till skolöverstyrelsens förslag att sti— pendiebeloppen böra utgå efter enhetliga grunder med ett maximum av 75 kronor per månad och detta förslag har antagits av riksdagen att gälla för budgetåret 1945/46. Riksdagen uttalade emellertid härvid (skrivelse nr 8/ 1945), att den fann åtskilliga skäl tala för principen att helt obemedlade elever böra kunna få alla sina kostnader täckta genom stipendier helt eller till väsentlig del av statsmedel. Det bör också påpekas, att den företagna höjningen icke är fullt tillräcklig för att det reala penningvärdet av högsta 'medgivna stipendium skall komma upp till den nivå (60 förkrigskronor = 86 kronor vid nuvarande krisläge) som riksdagen före kriget ansåg lämp- lig. Överstyrelsen för yrkesutbildning har beräknat kostnaden för elevernas uppehälle vid inackordering på elevinternat till 90—105 kronor per månad och vid privat inackordering till 120—190 kronor, allt efter dyrortsförhål— landena. Härvid må erinras om det nyss påpekade förhållandet, att från kommun eller landsting vissa tilläggsbelopp kunna erhållas. I fråga om så- dana kommunala understöd är emellertid att märka, att de såsom nämnts ofta icke alls utgå eller utgå endast med små belopp, och att ekonomiskt

svaga kommuner äro oförmögna att i tillräcklig utsträckning bidraga för detta ändamål samt att detta särskilt skulle gälla vid svårartad arbetslöshet. Dessutom föreligger ett regeringsrättsutslag, som gör kommunernas rätt att utbetala tilläggsstipendier osäker.

Även om sålunda åstadkommits en betydande förbättring, som torde kom- ma att avsevärt öka möjligheterna för mindre bemedlade ungdomar att ut- nyttja den yrkesundervisning som erbjudes, synes frågan om stipendier för yrkesundervisning icke härmed få betraktas såsom slutgiltigt löst. Särskilt vid mera omfattande arbetslöshet kommer det sannolikt att te sig angeläget att åstadkomma en ytterligare förbättring. Kommissionen vill därför före- slå, att denna fråga upptages till förnyat övervägande, eventuellt i samband med övriga frågor avseende undanröjande av ekonomiska uthildningshinder för ungdom i mindre bemedlade hem.

De allmänna skol- och undervisningsreformernas inordnande i sysselsättningspolitiken.

Såsom kommissionen uttalat i sitt betänkande angående vissa konsumtions- stödjande åtgärder under en depression (SOU 1945: 11) är det angeläget, att de sysselsättningspo]itiska åtgärderna icke bli ensartade utan tvärtom mång- sidiga. Ett mångsidigt program har större utsikter att ge goda resultat, efter- som det alltid finnes vissa gränser för de »motkonjunkturer», som med för- del kunna sättas igång inom ett eller några få speciella områden.

Såsom kommissionen i samma betänkande framhållit, skulle det ur sys- selsättningspolitisk synpunkt bland annat vara till fördel, om den social- politiska utvecklingen kunde väsentligen koncentreras till lågkonjunkturerna och i denna mening komma att försiggå så att säga trappstegsvis. Detta skulle nämligen medverka till att stärka köpkraften i mindre bemedlade befolk— ningsgrupper under lågkonjunkturer. På samma sätt är det önskvärt, att man såvitt möjligt söker intensifiera icke blott yrkesutbildningens utan även den övriga skol- och folkundervisningens utveckling särskilt under depressioner. Redan i sitt utlåtande över investeringsutredningens första förslag uttalade kommissionen följande:

Skulle vidare en utvidgning av undervisningsmöjligheterna t. ex. för lands- bygdens del eller en höjning av skolåldern ur andra synpunkter anses önsk-_ värd, tala många skäl för att sådana åtgärder i så fall lämpligen planerades så, att deras genomförande kunde påbörjas under en eventuell arbetslöshets- kris efter kriget, enär därigenom riskerna för ungdomsarbetslöshet skulle minskas samtidigt som i vissa fall en utbyggnad av skollokalerna skulle bli ett arbetsoh jekt.

Visserligen torde det icke vara möjligt att i alla avseenden påskynda un- dervisningsväsendets utbyggande under lågkonjunkturer. Den ökning av de rent kvantitativa utbyggnadsbehoven i tätorterna, som föranledes av folk- omflyttningarna, är ju alltid mest prononcerad under högkonjunkturer och

går tillbaka under lågkonjunkturer. Men detta synes endast öka angelägenhe- ten av att arbetet att åstadkomma kvalitativa förbättringar, d. v. 5. en höj- ning av själva standarden i undervisningsväsendet, blir desto mera intensi- l'ierat under lågkonjunkturer.

En sådan politik har i flera avseenden betydelse för sysselsättningen. För det första förutsätter en standardhöjning vanligen vissa investeringar för skolbyggnader, skolhem, skollunchlokaler, idrottsplatser o. d. och det är an- geläget, att dessa i största möjliga grad förläggas till lågkonjunkturer. Detta är visserligen iakttaget i så måtto, att flera skolbyggnadsprogram redan äro upptagna i beredskapsstatens investeringsplaner, men dessa program äro så- dana som föreligga, trots att man icke utgått från den här förordade prin- cipen, att arbetet att höja standarden i hela undervisningsväsendet om möj- ligt skall påskyndas under en lågkonjunktur. En samordning mellan kon- junkturpolitik och utbyggnad av undervisningsväsendet har dessutom den fördelen, att initialkostnade-rna för utbyggandet bli samhällsekonomiskt lägre än eljest. Vidare bör friställd intellektuell arbetskraft kunna påräkna något ökade sysselsättningsmöjligheter under lågkonjunkturer genom en så— dan politik. Betydelsefullt är att åstadkomma en avlastning av arbetsmark- naden i fråga om yngre arbetskraft just under de tider, då sysselsättningen är onormalt begränsad.

Det viktigaste konkreta skälet, varför denna fråga här upptages, är emel- lertid, att omfattande reformer inom det allmänna undervisningsväsendet stå på dagordningen, och att den standardhöjande utbyggnad, som kan förutses för framtiden, sålunda kan komma att bli så betydande, att det kan löna sig att i sammanhanget även beakta de konjunkturpolitiska synpunkterna. I _ första hand gäller det att få det sjunde skolåret mera fullständigt genomfört * och att effektivisera undervisningen bland annat genom att minska antalet ! elever per skolklass, där detta är alltför högt. I andra hand framträder pro- blemet om en vidare utbyggnad av den obligatoriska folkundervisningen. Så— , som framhålles i 1940 års skolutr—ednings betänkande, del I (SOU 1944: 20), ] är folkskolan i de stora kulturländerna obligatoriskt minst åttaårig. Utred- 1 ningen uttalar vidare att tiden nu är inne »måhända icke för ett omedelbart eller generellt genomförande av S-årig skolplikt men för målmedvetet för- I beredande åtgärder i denna riktning».

En annan fråga rör behovet av att öka möjligheterna för mindre bemed- * lade att erhålla skolutbildning utöver folkskolestadiet. Vårt land intar icke någon tätplats i fråga om den andel av ungdomen som utnyttjar sådana ut- bildningsmöjligheter; i Förenta staterna är denna andel mångdubbelt större än hos oss. I del III av skolutredningens betänkande ha emellertid framlagts förslag, som syfta till att göra det ekonomiskt lättare för landsbygdens ung- dom att besöka realskolor, gymnasi—er och motsvarande läroanstalter i stå- derna. Med anledning härav föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition nr 74/1945, att för sådant ändamål skall till elever från hem, som äro avlägset belägna från vederbörande skola, kunna utgå stipendier maxim—erade enligt samma regler som stipendier för yrkesundervisning (högst 75 kronor per månad— eller

675 kronor per läsår i högsta behovsgrad) samt dessutom vissa resestipendier. Därjämte föreslogs stipendier på högst 200 kronor per läsår för korrespon- densstudier och på högst 300 kronor för kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning (Robertsforsskola), samt dessutom statsbidrag åt Ra— diotjänst för anordnande av kombinerade radio och korrespondensstudier för nybörjare i främmande språk. Vidare förordades bl. a. ökade statsbi- drag för skolhem i städer med läroverk o. d. skolor. Riksdagen har i enlig- het med statsutskottets utlåtande (nr 149) antagit detta förslag med vissa modifikationer, av vilka den viktigaste är att maximibeloppet för stipendier åt dessa vid läroverk o. d. anstalter skall utgöra 800 kronor per läsår.

Åtgärder av denna art kunna väsentligt minska de ekonomiska utbildnings- hindren för en del av landets ungdom. För att bli av mera avgörande be- tydelse böra emellertid åtgärderna successivt erhålla ökad omfattning och även inriktas på städernas ungdom. Denna utveckling bör särskilt intensi- fieras under tider med onormalt låg arbetstillgång.

Av stor vikt är också det frivillig-a folkbildningsarbete, som bedrives inom olika folkliga organisationer. Statsbidraget till anstalter och föreningar för anordnande av populärvetenskapliga föreläsningar, till flyttande folkhög- skolor, till studiehem och hemgårdar samt till bildningsorganisationernas organisations- och administrationskostnader under budgetåret 1945/46, har av 1945 års riksdag fastställts till ca 430 000 kronor, vartill kommer 331 000 kronor för nykterhetsundervisning och 2,1 milj. kronor för biblioteksverk- samhet. I förhållande till sina resurser ha de frivilliga folkbildningsorgani- sationerna utfört en mycket betydelsefull insats i svenskt kulturliv. Behovet av deras tjänster kommer att framträda särskilt starkt vid en evenuell ökning av arbetslösheten.

Kommissionen förbiser icke, att vissa svårigheter kunna vara förenade med en sådan koordination mellan skolreformer och sysselsättningspolitik, som här förordats. Skulle en betydande arbetslöshet inträffa, samtidigt med att vi fortfarande ha knapphet på byggnadsmaterial, kunna därigenom i det väsentliga omöjliggöras sådana utvidgningar, som förutsätta nya eller ut- ökade byggnader. Det kan vara svårt att i mera avsevärd gra—d utöka lärar- kåren med alltför kort varsel. Det första av dessa hinder kommer emellertid knappast att i större utsträckning göra sig gällande vid en efterkrigskris, som inträder efter de närmaste övergångsåren. Dessutom finnas otvivelaktigt möjligheter att utöka vissa delar av undervisningssystemet utan omedelbar ökning av lokalutrymmet. Inom vissa gränser torde det vara möjligt att utan större olägenheter även på ganska kort sikt öka lärarkåren genom en kom— bination av olika åtgärder, i varje fall i en situation då det kan förutsättas finnas även intellektuell arbetskraft ledig. Det kan sålunda finnas personer med pedagogisk utbildning som äro utan arbete, eventuellt efter att tidigare ha ägnat sig åt annan sysselsättning än undervisning. En del f. d. lärarinnor, som lämnat yrkesarbetet i samband med giftermål, kunna tänkas vilja återgå till lärararbete. I andra fall torde man —— åtminstone tillfälligt _ kunna ut- nyttja i övrigt kvalificerade personer, även om de sakna pedagogisk utbild—

ning, såsom i viss utsträckning sker exempelvis inom yrkesutbildningen. Överhuvud taget torde denna personalfråga varken principiellt eller prak- tiskt ligga svårare till än problemet om rekrytering av arbetsledare för offent- liga arbeten vid en lågkonjunktur — ett problem som dock icke fått föran- leda, att man avstått från tanken att utöka sådana arbeten under tider med omfattande arbetslöshet.

Med stöd av vad som här anförts föreslår kommissionen, att en utredning töretages angående hur arbetet att bygga ut vårt undervisningsväsen skall kunna intensifieras under en lågkonjunktur, och att härvid bland annat be- aktas angelägenheten av att folkskoleväsendet utbygges, att de ekonomiska utbildningshindren för studier utöver folkskolestadiet i möjlig mån undan- röjas icke blott för landsbygdens utan även för städernas ungdom samt att t'olkbildningsorganisationerna särskilt under lågkonjunkturer erhålla ökade resurser. '

Frågan om förkortning av arbetstiden i vissa fall.

Ett sätt att minska antalet heltidsarbetslösa är att ransonera arbetet ge- nom begränsning av arbetstiden. Denna utväg tillgripes också i åtskilliga fall — t. o. m. oftare än vad som är lämpligt med hänsyn till att en del av den arbetskraft, som på så sätt bli bunden vid ett visst företag, stundom med fördel skulle kunna utnyttjas på annat håll. Vid mera omfattande arbetslös— het kan det emellertid i åtskilliga fall vara ur kortsiktssynpunkt erforderligt att tillgripa sådana åtgärder.

Dylika mer eller mindre tillfälliga förkortningar av arbetstiden äro art- skilda från den lagstadgade begränsningen av arbetstiden. Även i vårt land ha röster höjts för att ytterligare sådana begränsningar borde företagas för att »minska arbetslösheten». Man har härvid — medvetet eller omedvetet —— utgått från den felaktiga föreställningen, att behovet av arbetskraft även på längre sikt vore givet, och att det sålunda endast skulle gälla att fördela det tillgängliga arbetet i stället för att vidtaga åtgärder ägnade att öka sysselsätt- ningsvolymen och därigenom även stegra köpkraften och avsättningsmöjlig— heterna för att på så sätt söka få en balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft vid en högre nivå än som är möjlig, om man lägger huvud- vikten vid negativa arbetsransonerin-gsåtgärder. Denna synpunkt har dock varit svagare företrädd i vårt land än i många andra länder. I den offentliga sysselsättningspolitiken har man här sökt följa en positiv linje i stället för en negativ ransonerin—gslinje. Och hittills har i vårt land varje lagstadgad be- gränsning av arbetstiden och varje bestämmelse om semesterledighet moti- verats av de arbetandes behov av fritid och vila.

Fritids- och vilobehovet bör alltjämt utgöra huvudmotivet beträffande alla frågor rörande arbetstid och semester. Från denna utgångspunkt kan säker- ligen en ytterligare begränsning av arbetstiden och vidgade möjligheter att erhålla semester te sig önskvärd. Ännu ha icke alla grupper av arbetstagare fått del av 48-timmarsveckan. För vissa arbetargrupper kan arbetet vara så

påfrestande, att den arbetande bör ha kortare än 48-timmarsvecka. Det vore också naturligt om vid en allmän höjning av levnadsstandarden arbetarna önskade uttaga en del därav i form av ökad ledighet. Kan en förbättring i ar- betseffekten uppnås, kompenseras arbetstidsförkortningen i motsvarande mån.

Med anledning av 1942 års semesterutrednings Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstiftning (SOU 1944: 59) har 1945 års riksdag antagit vissa ändringar i semesterlagen, vilka väsentligen åsyfta att låta även arbetare med kortvariga anställningar erhålla förmånen av betald semester. Därjämte har frågan om utökning av semestertiden för arbetargrupper med särskilt be- tungande arbete upptagits till undersökning av 1942 års semesterutredning. Vad gäller behovet att minska arbetstiden per vecka för vissa grupper med särskilt tungt arbete, kan man utgå ifrån att detta kommer att beaktas av arbetsmarknadens parter, som torde vara bäst skickade att lösa särskilt så- dana problem, som beröra speciella förhållanden inom begränsade delar av arbetsmarknaden. Även statsmakterna torde komma att ägna fortsatt upp— märksamhet åt arbetstidsfrågorna. Sålunda har 1945 års riksdag hemställt om utredning avseende frågan om förkortning av den lagstadgade arbets- tiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under jord ävensom om ar- betstagares rätt att själv avgöra om han önskar utföra övertidsarbete eller ej. Kommissionen uttalar det önskemålet att vid en sådan utredning, liksom vid den fortsatta utredningen angående semesterförhållandena, man i sam- råd med arbetsmarknadens parter även beaktar önskemålet av att eventuella förändringar i arbetstid och semester om möjligt bli så förlagda i tiden, att de bli av värde även ur sysselsättningspolitiska synpunkter.

Behovet av ökad differentiering av arbeten, vid vilka hänvisnings- förfarande tillämpas.

Det är enligt kommissionens mening önskvärt, att en differentiering av de sysselsättningspolitiska åtgärderna kommer till stånd även i fråga om offent- liga arbeten, häri inbegripna sådana, vid vilka hänvisningsförfarande till— lämpas. Det ligger visserligen i sakens natur, att byggnads- och anläggnings- arbeten komma att dominera inom denna gren av sysse]sättningspolitiken. men detta synes icke böra ske i större utsträckning än vad som är nödvän— digt. Det är nämligen olämpligt, om det i huvudsak endast står till buds en typ av offentliga arbeten, till vilka arbetslösa kunna hänvisas. En betydande del av de arbetslösa måste då förutsättas vara ovana vid dylikt arbete, som de i flertalet fall dock endast ägna sig åt under en begränsad tid. Många äro till och med oförmögna att ens efter längre tid förvärva sådan skick- lighet att de i detta arbete kunna utföra en fullgod arbetsprestation. Det kommer då att i fråga om ett stort antal arbetslösa —— även sådana som i an- nan användning äro 'fulllt arbetsföra — saknas möjlighet att rationellt ut- nyttja deras arbetskraft inom ramen för ett offentligt arbetsprogram, även

om detta, vid sidan av andra sysselsättningspolitiska åtgärder, skulle ut rent kvantitativ synpunkt vara fullt tillräckligt för sitt ändamål.

På vissa specialområden ha också åtgärder vidtagits för att tillgodose önskemålet om viss differentiering av hithörande offentliga arbeten, näm- ligen genom de från år 1934 anordnade arkivarbetena för arbetslösa kon- torister o. (1. samt genom den år 1942 organiserade musikerhjälpen, varige- nom för närvarande något mer än 500 personer erhålla sysselsättning.

I viss utsträckning ha arkivarbetena blivit ett slags uppsamlingsplats för olika grupper, som myndigheterna icke vetat hur de på annat sätt skulle kunna omhändertaga inom ramen för arbetsanskaffningsprogrammet. Till viss del utgöres klientelet av partiellt arbetsföra eller av personer som på grund av hög ålder eller andra anledningar ha svårt att erhålla anställning. Dock ha många arkivarbetare kunnat utföra goda arbetsinsatser.

Skulle en mera omfattande arbetslöshet framträda efter kriget, kommer denna säkerligen att i hög grad beröra även kontorister, intellektuella, kon-st- närer o. d., och detta särskilt i den mån ifrågavarande personer på grund av åldersskäl eller på grund av särskilda arbetshinder äro mindre efterfrågade på arbetsmarknaden. Bland annat kan ett överskott på kontorspersonal fram- träda, i den mån som kriskommissionerna och deras lokalorgan nedläggas eller inskränka sin verksamhet. Det synes därför önskvärt, att frågan om anordnande av differentierade arbeten för sådan arbetskraft upptages till utredning. Härvid erfordras icke endast en närmare omprövning av prin- ciperna för denna verksamhet utan även en mera fullständig inventering av de arbetsuppgifter, som kunna tänkas ifrågakomma för ändamålet. Bland annat bör undersökas om icke sådana offentliga organ, som av stats- eller kommunalfinansiella skäl ha en i förhållande till arbetsuppgifterna knapp personalstyrka men utöva viktiga funktioner och ha möjlighet att väl ut- nyttja av arbetslöshetsnämnd hänvisad arbetskraft, böra få denna möjlighet att öka sin personal under tider när det finns överskott på kontorister o. d. Likaså förtjänar övervägas huruvida icke vetenskapliga och kulturella insti- tutioner liksom sociala, ideella och näringskorporativa organisationer i större utsträckning kunna utnyttja av arbetslöshetsnämnd anvisad arbetskraft; det är ju ett allmänt klagomål, att vetenskapliga forskare i vårt land lida brist på biträdespersonal. I många fall torde bearbetningsprogrammen för viktiga statistiska undersökningar med fördel kunna utvidgas genom att biträdes— staberna genom hänvisning av arbetslösa utökas utöver vad som i under- sökningsplanerna är förutsatt. Även för artister, skribenter o. d. torde mera differentierade arbeten böra anordnas under tider av omfattande arbets- löshet.

Kommissionen vill emellertid starkt understryka, att dessa åtgärder icke få organiseras så, att de erhålla karaktär av någon specialutformning av arbets- löshetshjälpen för icke kroppsarbetande befolkning-sgrupper. För det första kan man icke rimligen hävda den ståndpunkten, att den personliga olägen- heten för en fysiskt någorlunda välutrustad kontorist att bli hänvisad till vägarbete skulle vara större än för en skrädderiarhetare med motsvarande

kroppskrafter. I den mån kroppsarbetare hänvisas till sådant tungt bered- skapsarbete, som de icke äro vana vid, bör detta också kunna ske i fråga om kontorsarbetare o. (1. Vad gäller yngre kontorister o. d. bör vidare i största möjliga utsträckning hjälp till yrkesutbildning eller omskolning enligt van- liga grunder givas i stället för hänvisning till speciella arkivarbeten. Dessa arbeten skulle sålunda väsentligen komma i fråga för sådana kontorister o. d., vilka på grund av åldersskäl eller fysiska arbetshinder icke kunna hänvisas till byggnads- och anläggningsarbeten och icke heller lämpligen på offentlig bekostnad böra uppmuntras att söka förvärva ökad yrkesutbildning.

Såsom nyss antyddes, kunna sådana speciella anordningar vara lika starkt av behovet påkallade för personer från de kroppsarbetande yrkena. Även dessa ha svårt att utföra exempelvis tungt vägarbete, om de nått en viss ålder utan att tidigare ha förvärvat vana vid tungt arbete, eller om de på grund av fysiska arbwetshinder äro fullt arbetsföra enbart i vissa slag av arbetsupp- gifter. Också för deras del böra därför mera differentierade beredskapsarbe- ten anordnas. Detta blir givetvis svårare, eftersom det i allmänhet måste te sig olämpligt att för arbetslösa organisera särskilda varuproduktionsenhe- ter, som skulle konkurrera med företag inom det ordinarie näringslivet. Svå- righeterna få emellertid icke hindra, att frågan upptages till övervägande. Det kan exempelvis diskuteras, om icke beträffande sådan produktion, som är beroende av statliga beställningar kan föreskrivas, att viss procent av arbetskraften, om arbetsförmedlingen så finner för gott, skall hänvisas av arbetslöshetsnämnd. Härvid skulle förutsättas, att arbetsförmedlingen finge kontrollera, att en dylik anordning icke ledde till avskedande av arbetskraft, som redan är anställd inom branschen. Givet är att ett sådant system måste utformas med försiktighet under beaktande av de olägenheter av olika slag som kunna vållas.

Att frågan om en ökad differentiering av arbetsanskaffningen upptages till övervägande synes även motiverat ur den synpunkten, att det inom ramen för »arbetslinjen» finns behov av mera omfattande anordningar till förmån för den kvinnliga arbetskraften, som i allmänhet icke kan hänvisas till bygg- nads- och anläggningsarbeten. Visserligen är sysselsättningsproblemet vida mindre svårartat för kvinnlig arbetskraft än för manlig sådan och detta av flera anledningar. Sålunda arbeta kvinnorna övervägande inom yrken, där arbetslöshetsrisken är relativt begränsa—d. Inom kvinnoyrkena finnas jäm- förelsevis stora områden där _ vid gällande löneläge — råder en nästan kronisk brist på arbetskraft, nämligen det husliga arbetet och det kvinnliga jordbruksarbetet, och för många kvinnor finns alltid möjligheten att falla tillbaka på dessa »arbetsreserver», vilket dock ofta förutsätter att de om- skolas för ändamålet. Allt detta hindrar emellertid icke, att många kvinnor verkligen bli utsatta för stora svårigheter i ett läge när arbetstillgången är knapp. Det kan t. ex. gälla änkor med barn, som icke lätt kunna försörja sig såsom hembiträden eller i jordbruksarbete, bland annat på grund av att de ha mindre goda förutsättningar för sådana uppgifter. Även kvinnornas pro- blem måste därför noga beaktas i sammanhanget.

Sammanfattning av yrkandena.

I detta betänkande har kommissionen föreslagit: 1) att frågan om flyttningsbidrag till arbetssökande upptages till ompröv- ning; i samband härmed utredes frågan om utbetalning, under vissa förhål- landen, av tidsbegränsade familjetillägg till arbetare, som hänvisats till ar- bete på annan ort än hemorten;

2) att frågan om hjälp till egnahemsinnehavare, som för erhållande av ; arbete nödgas flytta till annan ort, upptages till utredning;

3) att frågan om förstärkning av arbetsmarknadskommissionens respek- tive socialstyrelsens ekonomisk-statistiska utredningssektion underkastas ut- redning, bland annat med hänsyn till behovet av mera systematisk analys än hittills av arbetsmarknadens utvecklingstendenser;

4) att överstyrelsen för yrkesutbildning, i den mån så icke redan skett eller i annan ordning sker, beredes tillfälle att företa utredningar om genomgri- pande förbättringar i yrkesutbildningen;

5) att i samband med utredningar på skolväsendets och folkbildningens område beaktas önskvärdheten av att utbyggnader, så långt detta är möj- ligt, särskilt förläggas till lågkonjunkturer;

6) att i samband med utredningar i arbetstids- och semesterfrågor beaktas önskvärdheten av att även reformer på dessa områden i görlig män för- läggas till tider med mera omfattande arbetslöshet; samt

7) att utredning verkställes rörande frågan om ökad differentiering av så— dana arbeten, beträffande vilka tillämpas hänvisningsförfarande genom ar- betslöshetsnämnd.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herrar Grewin, Hernod, Liedberg, Sandler och Westerlund. I herr Sandlers ställe har såsom suppleant deltagit herr Arne Lundberg.

Till detta betänkande fogas särskilt yttrande av herrar Gustafson och von Heland.

Vid utarbetandet av detta betänkande har kommissionen rådfört sig med byråchefen i socialstyrelsen T. Jerneman, vilken av chefen för finansdeparte- mentet förordnats att såsom expert vara adjungerad kommissionens delega- tion för arbetsmarkna-dsfrågor.

Till betänkandet äro fogade följande bilagor: 1) PM angående vissa slag av bidragsformer tillämpade under kriget av jur. kand. Sven Hjalmar Lord, statens arbetsmarknadskommission, samt

2) Vissa uppgifter angående yrkesutbildningen av fil. dr Richard Sterner.

Stockholm den 29 juni 1945. Underdänigst

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL Karin Kock

Särskilt yttrande

av herrar Gusta/"son och von Heland angående vissa arbetsmarknads— frågor.

Årets riksdag har åter förbättrat rätten till semester eller semesterersätt- ning. Sålunda ha bland annat nya kategorier arbetare inrangerats under se- mesterlagen såsom skogs- och flottningsarbetare, vissa byggnadsarbetare, s.k. hemarbetare, innehavare av bisysslor, Sågverks-, väg-, sten— och torv- och betarbetare m. fl. Ökningen av det antal arbetstagare, som enligt förslaget skulle omfattas av semesterlagen har uppskattats till omkring 350 tusen. Som motivering för lagändringen framhölls bl. a., att genom semesterförmånernas utsträckning tillgodoses i viss mån kravet på social rättvisa. Vid vanligt be- traktelsesätt måste det framstå såsom naturligt och skäligt att varje arbets- tagare genom sitt arbete intjänar icke endast lön utan även gentester eller er- sättning därför.

Den senaste meningen torde alla kunna instämma i men det är då också viktigt, att även den förra meningen helt accepteras, och att man verkligen skapar full social rättvisa. Men det kommer även med lagändringen att fin- nas massor av medborgare, som icke få åtnjuta någon som helst del av den sociala rättvisan i form av semester eller semesterersättning.

I planeringskommissionens nu föreliggande utlåtande borde man, innan man överväger ytterligare semester- och arbetstidsförmåner åt redan tillgo- dosedda medborgare, utreda möjligheten att frigöra arbetsobjekt från sär- skilt hårt arbetsbelastade folkgrupper. Dessa äro att finna inom den del av befolkningen, vilken ej skyddas av arbetstids- och semesterlag. Hit höra bl. a. småbrukare, fiskare, hantverk-are jämte deras hustrur och barn. Ingen torde väl vilja bestrida att dessa landets egentliga småfolk skulle vara i lika stort behov av semesterrekreation eller ersättning härför som tjänstemän, in-dustri- och lantarbetare m. fl. Ja, man skulle t. o. ni. kunna påstå att dessa semesterlösa grupper äro i större behov av rekreation än de som redan åt— njuta denna förmån. Deras arbetstid är nämligen icke i likhet med» tjänste- männens och de övriga anställdas inskränkt till 7 eller 8 timmar per dag utan mycket längre. De måste nämligen helt enkelt arbeta längre för att kunna klara sig ekonomiskt. Det kan visserligen invändas, att de själva kunna bevilja sig semester. Det är lätt sagt, men svårare att genomföra då de ekonomiska resurserna saknas.

Särskilt hårt belastade ur arbetssynpunkt äro jordbrukarnas, särskilt småbrukarnas, hustrur. Belysande härvidlag äro de resultat, som redovisats av 1937 års utredning rörande det mindre jordbrukets arbetsförhållanden ( SOU 1939: 6). Denna utredning verkStällde tidsstudier rörande husmors ar- bete vid ett mindre jordbruk, sammanlagt 120 dagsobservationer från 73 går—

dar inom olika delar av landet. Det visade sig, att i detta material hustruns arbetstid, bortsett från söndagar, i intet fall understeg 10 timmar. Hustrun hade i sin dubbeltjänst såsom lantarbetare och husmor en genomsnittlig ar- betsdag på 13 timmar. Hennes dygn tillbringades på följande sätt:

Arbete inom jordbruket .................. 41/2 timmar Arbete inom hemmet ..................... 8 1/2 » Personlig vård (intagande av mat, hygien, på—

och avklädning etc.) » Sömn, småpauser i arbetet ................ 9 »

Summa 2 4 timmar.

Det måste anses orimligt att vissa medborgare, såsom dessa hustrur vid de mindre jordbruken, skola vara arbetsbelastade intill gränsen för det möjliga, under det att andra samhällsmedborgare gå arbetslösa.

Redan under normala konjunkturer borde det anses vara ett krav av högsta .angelägenhetsgrad att åstadkomma en 'arbetsavlastning (minskad arbetstid, semester) för husmödrar inom de mindre jordbruken. I en lågkonjunktur- situation borde åtgärder i denna riktning vara än mer motiverade därigenom att de måste få en direkt arbetslöshetslindrande effekt.

Det borde övervägas, huruvida ej vid en lågkonjunktursituation en kraftig utbyggnad av den sociala hemhjälpen kunde åvägabringas. En dylik åtgärd skulle ej blott få till effekt att arbetskraft bundes. I den mån den sociala hemhjälpen möjliggör utökade semestermöjligheter för lanthusmödrarna, måste även dessas konsumtion under semestern medföra en direkt konjunk- turstimulerande effekt.

Det må överhuvud taget påminnas om att den stora arbetsbördan för små- brukarnas hustrur, liksom för dem själva, sammanhänger med bristande tillgång på arbetskraft, vilken är villig att arbeta under de ekonomiska vill- kor, som en småbrukare kan erbjuda. Med hänsyn härtill ligger det nära till hands att som ett led i bekämp'andet av arbetslöshet inom stadsnäring— arna tänka sig en under lågkonjunkturperioder genom statssubventioner sti— mulerad övergång från arbete inom stadsnäringarna till jordbruk'sarbete.

Vad här ovan anförts bör enbart uppfattas som en exemplifiering, bely- sande den handlingslinje, vilken vi i denn-a reservation vilja förorda: över- flyttning under lågkonjunkturer av arbete från hårt arbetsbelastade befolk- ningsgrupper till arbetslösa. Vi önska betona, att vad som anförts rörande småbrukare och deras hustrur i lika hög grad äger sin tillämpning rörande 'stora grupper av hantverkare på landsbygd och i stad.

Vi föreslå sålunda, att de av oss här ovan berörda frågorna snarast utredas.

Bilaga 1 till Betänkande angående vissa arbetsmarknadsfrägar.

PM

angående vissa slag av bidragsformer tillämpade under kriget.

Med stöd av Kungl. brev den 28 juni 1940 föreskrev statens arbetsmarknads— kommission följande bes-tämmelser om statligt bidrag till arbetssökandes resor m. m.

Arbetsförmedlingsanstalt ägde i vissa fall förskottera kostnaden för arbetssö- kandes resa til-l den ort, där han skulle söka eller tillträda anställning. Förutsätt- ningarna härför voro:

1) att sökanden genom den offentliga arbetsförmedlingen fått anvisning på an— ställningen;

2) att överenskommelse om anställningen antingen redan träffats eller ock med skäl kunde väntas komma till stånd; samt

3) att sökanden uppenbarligen saknade erforderliga medel att själv bekosta resan.

Vad anstalt sålunda utgivit betraktades som ett förskott, för vilket — utom i nedan angivna undantagsfall —— principiellt förelåg återbetalningsskyldighet.

Härvid borde i första hand uppmärksammas, att annan person enligt dessför- innan gjort åtagande kunde vara skyldig att betala resan helt eller delvis. Säd-an skyldighet kunde t. ex. enlig-t kollektivavtal åligga arbetsgivaren. Vidare förekom, att kommuner åtogo sig reskostnad för arbetslösa inom kommunen, som sökte ar- bete på annan ort. Där en bindande sådan utfästelse förelåg, hade anstalten att från vederbörande kräva åter det förskottera—de beloppet eller den del därav som åta- gandet gällde.

I andra hand hade anstalten att göra framställning till den blivande arbetsgiva- ren om att han skulle —— i den mån han icke redan vore betalningsskyldig på sätt nyss nämnts —— utfästa sig att bekosta resan helt eller delvis.

Om arbetsgivaren icke åtoge sig kostnaden elller åtoge sig endast en del därav hade anstalten att pröva, om ur samhällsintressets synpunkt förskott ändå borde lämnas.

För den del av förskott, som ej återbetalades av arbetsgivare, kommun eller annan, var —— utom i nedan angivna undantagsfall — den arbetssökande själv prin- cipiellt återbetalningäkyldig. Förskott utlämnades därför mot en förbindelse av sökanden att återbetala beloppet.

Förbindelse skulle dock icke avkrävas sökanden, där med hänsyn till villkoren i den anvisade anställningen eller till sökandens ekonomiska förhållanden i all— mänhet denne befunnes endast med svårighet kunna återgälda någon del av för- skottet.

I vissa fall förelåg icke återbetalningsskyldighet. Detta gällde vid anvisning av sökande, vilken var bosatt inom sådant område, som av arbetsmarknadskommis- sionen betecknats såsom område med kvardröjande restarbet—slöshet eller vid an- visning till sådant område av näringslivet, som var av särskild betydelse för folk- försörjningen eller rikets försvar.

Återresa till hemorten efter slutad anställning eller efter resultatlöst sökande av anställning kunde bekostas av arbetsförmedlingsanstalt endast i vissa fall nämligen:

A. Vid återresa efter tillfällig anställning inom vissa områden. Förutsättningar voro i detta fall:

1) att anställningen varit anvisad genom den offentliga arbetsförmedlingen: 2) att anställningen varit hänförlig till näringsområde av vikt för folkförsörj- ningen eller försvaret; samt

3) att anställningen varit tillfällig. Återbetalningsskyldighet förelåg icke i detta fall.

B. Om arbetssökande icke erhållit anvisad anställning eller —— i andra fall än som avses under A —- innehaft denna endast kort tid, kunde i undantagsfall kost— naden för hans resa till hemorten 'förskotteras av arbetsförmedlingsanstalten. Förut- sättningar härför voro:

1) att resan till platsen för anställningen skett med anlitande av förskott av arbetsförmedlingsanstalt;

2) att sökanden saknade medel till återresan; samt 3) att särskilda skäl förelågo att bevilja förskott även för återresan. I detta fall förelåg återbetalningsskyldighet och förbindelse avkrävdes sökanden. Om med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden denne befunnes endast med svårighet kunna återgälda någon del av förskottet skulle förbindelse om åter- betalningsskyldighet icke krävas.

Den som tillträdde arbetsanställning på annan ort kunde i vissa fall få ersätt- ning av statsmedel avseende kostnaden för resa för arbetstagarens familj till den nya boningisorten samt flyttning dit av familjens bohag. Förutsättningar härför voro:

1) att anställningen anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen;

2) att anställningen var att anse som fast;

3) att sökanden uppenbarligen saknade erforderliga medel till ifrågavarande ut— gifter; ävensom alternativt:

antingen 4 a) att arbetstagaren dessförinnan varit bosatt inom område, som av arbetsmarknadskommiwssionen betecknats såsom område med kvardröjande restar- betslöshet;

eller 4 b) att anstälhiingen vunnits inom område av näringslivet som var av särskild betydelse för folkförsörjningen eller rikets försvar.

Ersättning för flyttning av bohag fick utgå med högst 300 kronor. Till arbets- tagarens familj räknades i detta hänseende hans hustru samt hans barn under 16 år. Länsarbetsnämnd ägde för visst fall medgiva, att ersättning utgår även för annan familjemedlems resa.

Återbetalningsskyldighet förelåg icke för bidrag till flyttning av familj och bohag. Kungl. Maj:t utfärdade den 30 juni 1943 efter förslag av statens arbetsmarknads- kommission och sooialstyrelsen nya bestämmelser beträffande arbetstagares resor m. m. Härigenom upphävdes de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1940 meddelade be- stämmelserna angående förskott av statsmedel till arbetssökandes resor m. m., vilka bestämmelser tillämpats från och med den 1 juli 1940 till och med den 30 juni 1943.

De nya bestämmelserna medgåvo lämnande av bidrag eller förskott av statsmedel till kostnad för arbetstagares resa till och från anställning, för dagliga resor vid tillfälligt arbete samt för flyttning av familj och bohag. Såsom allmänna villkor gällde, att arbetstagaren genom offentlig arbetsförmedling fått anvisning på anställ- ningen eller eljest erhålli-t densamma under arbetsförmedlingens medverkan och att arbete av liknande art och med jämställda förmåner icke kunde erbjudas arbets- tagaren på eller i närheten av den ort, där begäran om förskott eller bidrag gjordes.

I motsats till de äldre medgåvo de nya bestämmelserna under vissa omständig- heter statsbidrag till dagliga resor för sådan arbetstagare, som erhållit tillfälligt arbete inom jordbruket och som icke kunde beredas bostad på anställningsorten utan vore hänvisad till att dagligen färdas mellan bostaden och arbetsplatsen. Så- som villkor uppställdes härvid bl. a., att vägsträckan mellan bostaden och arbets- platsen sknlle uppgå till minst tre kilometer och att arbetstagaren icke kunde anses

!

äga vana vid det arbete till vilket han anvisades. Då särskilda skäl därtill föran- ledde, ägde arbetsmarknadskommissionen föreskriva, att bestämmelserna rörande dagliga resor skulle gälla även vid resor inom annan näringsgren än jordbruket.

Dessa nya bestämmelser medgåvo bl. a., att den bidrags- och förskottsverksamhet, som bedrivits av vissa erkända arbetslöshetskassor, helt eller delvis överflyttades på staten. Kostnader, vilka tidigare (sedvanligen eller enligt avtal) burits av arbets- givarna eller arbetstagarna själva, finge dock icke med utnyttjande av bestämmel- serna övervältras på staten.

Beträffande arbetstagares resor i samband med anställning inom skogsbruk och hetskötsel och vid ungdomsläger, beredskaps- och reservarbeten meddelades sär- skilda föreskrifter.

Under det att tidigare statsbidrag till kostnad för betskötares resor utgingo efter olika grunder och till varierande storlek inom olika betdistrikt, fastställde kom- missionen enhetliga bestämmelser för hela landet. Enligt dessa bestämmelser ägde vid betskötsel van arbetskraft av statsmedel utfå ersättning för resekostnad, som övers-tigit 10 kronor av framresan. Till van betskötares återresa lämnades intet bi- drag. Ovan arbetskraft erhöll statsbidrag till hela kostnaden för framresan samt , vad som överstigit 10 kronor av återresan. Som villkor gällde, att arbetskraften an—

ställdes genom arbetsförmedl-ingen eller eljest under dess medverkan, samt att, vad ' beträffar återresa, arbetet blivit slutfört och godkänt.

Genom beslut den 24 november 1944 har kommissionen i anslutning till de nya bestämmelserna uttalat att förutsättning för att förskott eller bidrag till kostnad för arbetstagares resa till anställning skall kunna lämnas är att vederbörande är oför- vållat arbetslös. Undantag härifrån kunde emellertid göras, därest arbetstagaren innehade endast tillfällig anställning eller arbetstillgången på den tidigare arbets- platsen var så ojämn, att den anställde icke kunde erhålla en skälig försörjning.

Härjämte har i vissa fall lämnats bidrag till uppehållet under resa vid överflytt- ning till annat arbetsområde. Genom beslut den 27 maj 1944 bemyndigade arbets- marknadskommissionen länsarbetsnämnderna att till arbetssökande person, som under våren 1944 antog arbete vid betfälten i södra Sverige, utbetala ersättning för bestridande av kostnader för uppehållet under resan till anställningsorten med följande belopp:

Om restiden uppgick till minst 12 timmar, kontant kronor 5'— » » >> ) » 18 » , » » 7'50 ) 3 > ;> » 24 » , » » 10'—.

Liknande förmån lämnades jämväl den arbetskraft, som under sommaren 1944 överfördes från beredsk-apsarbete til-l torvarbete och senare till skördearbete. Där- vid utbetalades ett traktamente för resdagen om 10 kronor, 'vilket ungefär mot- svarade en dagswinkomst vid beredskapsarbetet.

För att möjliggöra skogsbrukets försörjning med arbetskraft har särskilt omfat- tande åtgärder måst vidtagas. Redan år 1941 omfattade dessa åtgärder en intensifie- rad arbetsförmedling, propaganda för skogsarbete, tillfälle till utbildning i yrket för den ovane och sist men icke minst betydelsefullt, beredande av vissa ekonomiska förmåner, dels ät arbetaren själv under den första tiden i skogen dels åt den hem- mavarande familjen.

Dessa förmåner voro till en början utformade på följande sätt. Arbetssökande person, vilkens tidigare sysselsättning ej kunde anses ha bibringat honom förmåga att försörja sig på skogsarbete kunde utöver avtalsenlig lön .för ut- fört arbete komma i åtnjutande av

fria resor till och _ under vissa förutsättningar —— från förläggningsorten;

fria arbetsverktyg; filädesbidrag; samt

för l:a till och med 15:e arbetsdagen sammanlagt kronor 40"— » 16:e » » » 30:e » >» » 20'— » 31:a ) » » 45:e » » » 15"— ) 46:e » » » 60:e » » » 10-—.

Efter 60 arbetsdagar utgick ej ut-bildningsbidrag.

Vid skogsarbete ovan arbetare från stad eller större industrisamhälle, som var familjeförsörjare, kunde utöver de här ovan angivna förmånerna komma i åtnju— tande av familjetillägg med följande belopp per dag:

för varje barn för hustru eller adoptivbarn under 16 år kronor kronor

1'50 0'60 1'75 050 1'——.

Ortsgrupp enligt lagen om folkpension

Samtliga nu nämnda förmåner utgick utan behovsprövning- Dessutom kunde i ett antal städer hyresbidrag utgå genom arbetslöshetskommitté efter behovsprövning.

För att yttenligare underlätta för den ovana arbetskraften att antaga skogsarbete började arbetsmarknadskommissionen genom länsarbetsnämnderna anordna s. k. huggarkurser. Sådan kurs pågick i 60 arbetsdagar, omfattande 10 a 12 arbetare samt! leddes av en av länsarbetsnämnden anställd instruktör. Instruktören ålåg att under- visa arbetarna i avverkningsteknik, verktygsvård m. m. samt att hjälpa arbetarna till rätta i fråga om utspisning, förflyttning och dylikt. Inkvarteningen ordnades i närheten av arbetsplatsen genom arbetsgivarens försorg och delvis på hans be- kostnad.

Under år 1942 framstod skogsbrukets arbetskraftsbehov som ett av de mest svår- lösta arbetsmarknadsproblemen. Skogsägarnas krav på arbetskraft voro hela året synnerligen stora, och de åtgärder, som vidtogos, fingo under 1942 större omfatt— ning än under 1941, varjämte de kompletterades med andra metoder att tillföra skogsbruket arbetskraft.

För att stimulera ovan arbetskraft att kvarstanna i skogsarbete längre tid ut— färdade arbetsmarknadskommissionen följande bestämmelser, vilka gällde från och med den 15 juni 1942.

Arbetssökande person, som efter anvisning av offentlig arbetsförmedling antog arbete inom av kommissionen särskilt angivet arbetsområde (för närvarande skogs— arbete) kunde därest han icke under de senaste åren haft årligen återkommande sysselsättning inom detta arbetsområde, komma i åtnjutande av förutom avtal-sen— lig lön för utfört arbete — —i det följande angivna kontanta bidrag.

1. F örflyttningsbidrag. Arbetare, som var bosatt i stad eller större industri-sam— hälle och som antog arbete utom hemorten, ägde efter vederbörande länsarbets- nämnds bestämmande erhålla ett förflyttningsbidrag av kronor 1:50 per dag. Förf-lyttningsbidrag utgick för arbetsdagar och mellanliggande sön- och helgda- gar samt för sön- eller helgdag, som inträffade omedelbart efter arbetets upphöran- de, under en :tid av högst 180 dagar, dock ej för kortare tid än 10 dagar. Däres—t arbetet utan arbetarens eget förvållande upphörde inom 10 dagar, finge dock för- flyttningsbidrag utgå även för kortare tid.

2. Utbildningsbidrag. Arbetare, som antog skogsarbete på den ort, där han var bosatt och som tidigare idke haft sysselsättning inom skogsbruket i sådan utsträck- ning, att han kunde anses äga erforderlig yrkesvana, kunde komma i åtnjutande av utbildningsbidrag enligt denna tariff:

för l:a till och med 60:e arbetsdagen kronor 1'50 per dag » 61:21 » » » 120:e » » 1'— » » .

Utbildningshidrag utgick endast för arbetsdagar. Efter 120 arbetsdagar lämnades ej utbildningsbidrag.

3. Familjefillägg och i förekommande fall hyresbidrag utgick med förut gällan- de belopp till den, som åtnjöt förflyttningsbidrag. Nu angivna åtgärder tillförde skogsbruket ett icke oväsentligt antal arbetare. Det visade sig emellertid, att tillströmningen av arbetskraft till skogsbruket ej motsvarade skogsägarnas krav. Den 5 juni och den 22 juli 1942 riktade arbets- marknadskommissionen därför genom en cirkulärskrivelse en vädjan till samman- lagt 465 industriföretag, sysselsättande vartdera minst 100 arbetare och samman— lagt 150000 man, att tillfälligt permittera omkring 10 procent av den anställda arbetsstyrkan för skogsarbete. De permitterade arbetarna skulle bilda s. k. riks- arbetslag och sysselsättas i skogsarbete under en tid av 2 a 3 månader. Samma vädjan riktades den 25 augusti 1942 till 92 drätselkammare eller motsvarande kom— munala organ och den 15 september samma år till 4 134 industriföretag med sam- manlagt omkring 450000 arbetare. Riksarbetslagen rekryterades i första hand från sågverks— och massaindustrierna samt från järnindustrin och 'vissa av de större företagen inom skeppsvarvs- och mekaniska industrierna. Dessutom deltogo omkring 800 kommunalanställda samt ett mindre antal byggnadsarbetare såsom riks-arbetare i skogsarbete. Riksarbetarna, vilka permitterades från sin arbetsans-tällning med garanti för återanställning, erhöllo viss kompensation för minskad arbetsförtjänst genom att de, utöver ovan angivna förmåner, fingo uppbära extra förflyttningsbidrag med 2 kro- nor 50 öre per dag för arbetare från Stockholm och Göteborg och 2 kronor från övriga delar av landet. [ systemet ingick att byggnads- och kommunzalarbetare skulle erhålla riksarbetares förmåner endast under den egentliga 'arbetssäsongen. Från dessa kategorier upp— sattes sålunda ej riksarbetslag efter den 13 november respektive 1 december. På grund av planerade omfattande driftsnedläggelser inom sågverks- och massaindu- strierna sam-t pappersbruken beslöt kommissionen i slutet av 1942, att extra för- flyttningsbidrag tills vidare endast undantagsvis skulle utgå till massa-, .sågverks- ' och pappersbruksarbetare. För att möjliggöra emottagandet av ovan arbetskraft i större skala ställde arbets- marknadskommissionen liksom tidigare baracker med up-pvärmningsanordningar samt säng- och köksutrustning till förfogande för skogsägare, på vilkas marker för ovan arbetskraft lämpliga huggningstrakter funnos tillgängliga men inkvarterings- svårigheter förelågo. Under 1943 var behovet synnerligen markerat under årets första månader. '.Då en viss eftersläpning gjort sig gällande i avverkning-arnas fortskridande under senare delen av 1942, var det nödvändigt att forcera avverkningsarbetet under första hälften av 1943 för att .a'vverkningsåläggandena skulle kunna fullgöras inom av statens * bränslekommission föreskriven tid. Det omfattande bränsleprogrammet för bränsle- året 1942/43 blev också till 95 procent genom-fört, i det att omkring 53 milj. lm3 brännved och massa-ved avverkades. Under senare delen av 1943 visade efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket en viss minskning jämfört med 1942, beroende på vissa lättnader i fråga om produktionsplikten och minskad åtgång av råvaror inom sågverks— och pappersmasseindustrin. Överflyttningen av arbetskraft till skogsbru- ket från andra yrkesområden tog sin hitintills största omfattning. Förutom arbets- lösa av olika kategorier samt ett antal flyktingar av olika nationaliteter sysselsattes en del från föregående år kvarstående riksarbetare samt de tjänstepliktiga av 1943 års klass. Systemet med riksarbetare avvecklades under detta år. 4—458269.

De bidragsförmåner som infördes den 15 juni 1942 gällde jämväl under år 1943. Den 31 mars 1944 genomfördes en ändring i bidragsbestämmel-serna såtillvida att arbetare från annan ort än stad eller större industrisamhälle, som enligt tidigare gällande bestämmelser kunde beviljas utbildningsbidrag, jämväl, därest han icke kunde beredas arbete i hemorten, kunde komma i åtnjutande av förflyttnings- bidrag och familjetilulägg enligt för dessa bidragsformer gällande bestämmelser.

I de fall familjetillägg åtnjutits i mer än 180 dagar, varefter uppehåll gjorts och vederbörande arbetare ånyo påbörjat skogsarbete finge familjetillägg utgå även för den senare perioden.

I anledning av den starka eftersläpningen av avverkningsprogrammet under av- verkningsåret 1944/45 erfordrades särskilda åtgärder för anskaffande av arbets- kraft till skogen.

Som framgår av ovan voro vissa av de ekonomiska bidragen till den i skogs- arbete icke yrkesvana arbetskraften begränsade till tiden. Till följd härav har ofta inträffat att arbetarna slutat med skogsarbete, sedan dessa bidrag upphört :att utgå. Det vore i nuvarande situation synnerligen Önskvärt att förmå denna arbetskraft att återvända till detta arbete. Likaledes vore det synnerligen angeläget, att den icke yrkesvana arbetskraft, som nu sysselsät-tes i skogen, förmåddes att stanna kvar. För detta ändamål har kommissionen fr. o. m. den 1 februari 1945 ändrat och i viss mån förbättrat tidigare utgående bidragsförmåner. Numera erhåller var och en i skogsarbete icke yrkesvan arbetare, som efter anvisning av arbetsförmedlingen wan- tagit skogsarbete, ett omskolningsbidrag om 2 kronor per dag. Detta bidrag utbe- talas genom länsarbetsnämnder-nas försorg och utgår både till den, som antager skogsarbete på hemorten, och till den, som erhåller arbete utom hemorten, utan tidsbegränsning. Dessa bestämmelser gälla t. v. till och med den 31 juli 1945.

Familjeförsörjare, som erhåller omskolningsbidrag och som antager skogsarbete på annan ort än hemorten, erhåller dessutom Iamiljetillägg för hustru och barn un— der sexton år med samma belopp, som fastställts år 1941.

Familjetillägget är dock i motsats till vad förut gällde maximerat till i ortsgrupp I kronor 3:30, i ortsgrupp II kronor 4: 15 och & ortsgrupp III kronor 5:——.

Familjeförsörjare, som är berättigad till omskolningshidrag och som antager skogsarbete på hemorten, äger, om han så vill, uppbära familjetillägg i stället för omskolningsbi—drag.

Utom dessa bidragsformer kan även nu utgå särskilt hyresbidrag. Icke yrkesvan skogsarbetare har nämligen möjlighet att efter behovsprövning av arbetslöshets- nämnd erhålla hyresbidrag av statsmedel med högst det belopp, som skulle ha ut- gått, om han varit anmäld som hjälpsökande arbetslös.

Vid skogsarbete icke yrkesvan arbetare, som vore berörd av arbetskonflikt kunde dock icke erhålla hyresbi-drag, som vore att anse som en form av statsunderstödd arbetslöshetshjälp. Arbetsmarknadskommissionen hade nämligen i överensstäm- melse med gällande arbetslöshetshjälpkungörelse utfärdat särskilda konfliktdirektiv, vilka föreskrevo, att »den som vid utbrottet av en arbetskonflikt är anställd vid arbetsplats, som omedelbart beröres av konflikten, skall anses direkt indragen i kon- flikten och äger dårunder icke åtnjuta statlig eller statsunderstödd arbetslöshets- hjälp eller hänvisas till beredskapskurs».

I samband med metallkonflikten friställdes åtskilliga arbetare. En stor del av dessa antogo gen-om arbetsförmedlingen arbete i skogen. De kommo därvid i åt- njutande av samtliga för icke yrkesvana skogsarbetare utgående förmåner med undantag .av hyresbidrlag. På grund av efterslä'pningen i avverkningsprogrammet för avverkningsåret 1944/45 och det med anledning därav stora behovet av arbets- kraft till skogen framlade Kungl. Maj:t på nyåret 1945 proposition till riksdagen om hyresbidragets lösgörande från des-s anknytning med hjälpverksamheten, vilket god- kändes av riksdagen och resulterade i kungl. kungörelsen SFS nr 81/45.

Även kon-fliktberörda skogsarbetare, som åtnjöto för ovan arbetskraft utgående bidrag, fingo härigenom möjlighet att erhålla hyreshjälp i vissa fall retroaktivt un- der februari och mars månader 1945. I samband med denna proposition väcktes inom riksdagen åtskilliga motioner med förslag till åtgärder för att trygga till- gången på ved. I första hand föreslogs införande av särskilda bidrag till den yrkes- vana arbetskraften inom skogsbruket respektive höjning av vedpriserna. Stat-sut- skottet uppdrog vissa huvudlinjer för premiering av skogsarbete, vilka godtogos av riksdagen. Kungl. Maj:t utfärdade sedan den 23 mars 1945 bestämmelser för ar- betspremier för skogsarbetare m. fl. Arbetsmarknadskommissionen fick i uppdrag att handha verksamheten och utfärdade i enlighet med givna direktiv följande före- skrifter.

Premien beräknas i förhållande till den arbetsinkomst, som uppnåtts 'vid hugg- ning och framkörning av vissa vedsortiment under en begränsad tidsperiod.

Premie kan tillkomma skogsarbetare ävensom enskild skogsägare, dennes familje- medlemmar och med fast lön anställd jordbruksarbetare, under förutsättning att ve- derbörande icke under tidsperioden åtnjuter omskolningsbidrag eller familjetillägg.

Landet har indelats i två områden, varest särskilda bestämmelser skola gälla för beräkningen av premier, nämligen norra området och södra området. Gränsen mel- lan norra och södra premiering-sområdet följer i stort landskapsgränsen mellan Värmland och Dalarna, går genom södra Dalarna samt när Bottniska viken vid gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland.

Premien beräknas i förhållande till den arbetsinkomst som uppnåtts 'vid hugg- ning och framkörning av följande vedsortiment, nämligen kastved, massaved, props och långved inklusive kolved. Premie utgår emellertid icke å inkomst av sådan ved som avses för skogsfastighets eget behov (s. k. husbehovsrved).

Premien utgår endast å arbetsinkomst som förtjänats under en tills vidare till den 1 juli begränsad tidsperiod. För södra och mellersta Sverige tar premieringen sin början redan den 1 april. Med hänsyn till att under norm-ala förhållanden driv- ningarna av gagnvirke i norra Sverige pågå även under april månad tog premie— ringen där sin början först den 23 april.

Som allmänt 'villkor för erhållande av premie för huggning gäller att skogsarbe— tare och skogsägare under premieringstiden ha uppnått en viss minimiinkomst, som fastställts till ett för hela landet gemensamt belopp av 150 kronor. På detta belopp utgår icke premie. Vid premieberäkning för skogsägare och hans familjemedlemmar som utfört huggning å egen fastighet erfordras icke att var och en intjänat det före— skrivna grundbeloppet utan ett gemensamt grundbelopp må beräknas för deras sammanlagda inkomst. Därest skogsägare eller någon av hans familjemedlemmar utför avverkning å annan skogsfastighet, äger han attlvid beräkning av grundbe- lopp räkna sig till godo värdet av den personliga arbetsprestation, som han utfört å egen —— eller annan familjemedlems — fastighet. Med hänsyn till angelägenheten av att flottningsarbetet i biflottlederna icke blir åsidosatt har vidare bestämts, att inkomsten av sådant arbete under perioden må tillgodoräknas vid beräkning av grundbeloppet.

Premien för huggning utgår som ovan nämnts i förhållande till vederbörandes in- komst under perioden.

För skogsarbetare skall premien beräknas med ledning av ett av arbetsgivaren utfärdat intyg angående inkomsten å huggning under perioden av här avsedda ved- sortiment. Vid beräkning av arbetsinkomsten för skogsarbetare må denne emellertid tillgodoräkna sig den hjälp rvid huggningen, som han kan ha haft av sina söner, som icke fyllt 18 år.

För skogsägare beräknas inkomsten med ledning av följande för skilda sortiment fastställda värden å huggningsprestationerna.

Norra Södra området området

Kastved, kr/m3t ....................... 3'60 va Långved, kr/mst ....................... 290 -s- Massaved, helbarkad ................... 3 ' och props kr/m3t, randbarkad ......... 2

.- f 'ö'

I överensstämmelse med anvisningarna till de månatliga avverkning—suppgifterna från vedproducenterna beräknas en m3t massaved motsvara 25 f3.

Premiesats. Premie för huggning utgår till såväl skogsarbetare som skogsägare med 40 0/0 å den del av inkomsten, som överstiger grundbeloppet om 150 kronor.

Premie för huggning utgår även till med fast lön anställd jordbruksarbetare. Med hänsyn till att denne icke kan själv bestämma sina arbetsuppgifter, har man icke för honom föreskrivit visst grundbelopp, som förutsättning för premie. I stället har fastställts en genomsnittlig premie med 20 0/0 å det på samma sätt som för skogs- ägare beräknade 'värdet av den av honom avverkade kvantiteten. Samma premiesats gäller även för med fast lön eljest anställd jordbruksarbetare, som utför huggning enligt gällande ackord.

Under premieringsperioden kan framkörning av ved ur skogen i allmänhet endast förekomma i begränsad omfattning och under kortare tidsperioder. Med hänsyn härtill har icke föreskrivits viss minimiinkomst för erhållande av premie för fram- körning.

Premiesats. Premien för skogsarbetare beräknas sålunda å hela inkom-sten av med/häst och karl verkställd fram—körning till normal leveransplats och utgår med 20 ” o.

I fråga om ved, som framkörts :till normal leveransplats a'v skogsägare själv eller med tillhjälp av familjemedlemmar, måste särskild beräkning av prestations- värdet verkställas. Man har därvid utgått från ett enhetligt värde på framkörningen, och premien å detta värde har med utgångspunkt från en procentsats om 20 0/0 fastställts till 45 öre per m3t i norra området och 35 öre per m3t för södra om- rådet.

Efter samma grunder beräknas premien för framkörning, som utförts av en hos skogsägare med fast lön anställd jordbruksarbetare. Har framkövrningen utförts med Skogsägarens häst, skall premien fördelas lika mellan skogsägaren och ar- betaren.

Premie för huggning och framkörning, som utförts av den, som innehar avverk- ning-srätt, beräknas i tillämpliga delar efter samma grunder som för skogsägare.

Därest någon, som under perioden påbörjat huggning av här avsedda vedsorti- ment, måst avbryta detta arbete på grund av inkallelse till beredskapstjänstgöring, innan grundbeloppet eller i varje fall endast ringa belopp därutöver intjänats, kan vederbörande efter prövning av kommissionen i varje särskilt fall tillerkännas en premie om 20 0/o å det intjänade beloppet. Har sådant arbetshinder orsakats av olycksfall i arbete, må vid premieberäkningen den under perioden utgående olycks- fallsersättningen inräknas i arbetsinkomsten.

Premierna utbetalas av länsarbetsnämnderna efter särskilt ansökningsförfarande vid periodens slut.

En annan bidragsform av här avsett slag är tillhandahållande av arbetskläder till vid jordbruks- och torvarbete ovan arbetskraft.

Jäm-likt beslut den 27 maj 1944 av arbetsma-rknadskommissionen må länsarbets- nämnd såsom lån kostnadsfritt och utan avkrävande av textil- resp. skopoäng till- handahålla arbetstagare i första hand begagnad beklädnadsutrustning, nämligen blå- ställ (blus och byxor eller overall) och arbetssk'odon. Förutsättning för att arbets— tagare skall få låna sådan utrustning eller del därav är

att arbetet avser jordbruks- eller torvarbete, att arbetet anvisats av arbetsförmedlingen eller erhållits genom dess medverkan, att arbetstagaren är ovan vid ovannämnda arbete, att arbetstagaren är arbetslös (permitterad eller avskedad), att arbetstagaren icke själv har för arbetet lämplig utrustning samt att icke arbetsgivaren eller annan tillhandahåller nödig beklädnadsutrustning. Arbetare, som emottagit utrustning, är ansvarig och redovisningsskyldig för denna och skall, så snart arbetet upphör, återställa densamma till länsarbetsnämnden.

Arbetstagare, som fullgjort arbete under minst en månad och som härom till- ställer länsarbetsnämnden av arbetsgivaren utfärdat bevis, äger dock — med hän- syn till att persed—larna efter så lång tid få anses vara i det skick att de äro kassabla — behålla blus och byxor eller overall samt skodon, därest dessa äro träbottnade.

Vad här sagts angående arbets-lösa gällde även i tillämpliga delar för s. k. frivillig arbetskraft i den utsträckning, som med hänsyn till arbetets angelägenhet och andra omständigheter pröva-s vara oundgängligen erforderligt.

En annan form av bidrag utgör den hyreshjälpsverksamhet som infördes under senare halvåret 1941 för sådana arbetslösa 'familjeförsörjare som hänvisats till be- redskapsarbete på ett sådant avstånd från hemorten att det förhindrade användande av familjebostaden. Detta bidrag må endast utgivas till personer, som ha försörj- ningsplikt mot hustru eller hemmavarande, minderåriga barn.

Medgivande att bedriva här avsedd hyreshjälpsverksamhet har sedermera lämnats tillhopa 13 städer samt förortssamhällen till Stockholm beträffande familjeförsörja- re hänvisade till 31 olika vägarbeten vid vilka timlönen "varierat mellan 89 och 104 ore.

Det har emellertid stått klart för kommissionen, att denna åtgärd ej vore till- räcklig för att möjliggöra hänvisning av familjeförsörjare till arbetsplatser utom hemorten. Inom kommissionens kansli har frågan om nödvändigheten att vidtaga ytterligare åtgärder vid olika tillfällen diskuterats. I en skrivelse från Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet har vidare den 17 februari i år hemställts att kommissionen ville besluta att vidtaga åtgärder för utanordnande av bidrag till vid beredskapsarbete utanför hemorten sysselsatta arbetare, som äro familjeför- sörjare.

Timlönen vid de vägarbeten som här avsågs har numera genom nytt avtal höjts med 4 öre. Detta förändrar dock ej i nämnvärd mån sakläget. Genomsnittsförtjänsten vid dessa arbeten kommer att inklusive ackordsöverskott och rörligt tillägg ligga om- kring 300 kronor i månaden. Sedan kostnaden för familjeförsörjarens uppehälle på arbetsplatsen avdragits, kommer omkring 150 kronor per månad att återstå till skat- terestantier och uppehälle för den hemmavarande familjen, vilket i många fall kom- mer att medföra att för den senare utgif-tsposten ej kan beräknas mer än 80 51 100 kronor i månaden.

Om arbete i hemorten kan anskaffas åt samtliga familjeförsörjare saknar det an- givna förhållandet betydelse. Det kan emellertid redan nu inträffa att detta är omöjligt, och det måste förutses bli ännu svårare vid en omfattande arbetslöshet i synnerhet om man liksom nu är hänvisad att huvudsakligen anlita anläggnings- arbeten av olika slag för beredande av sysselsättning åt hjälpsökande arbetslösa. Därtill kommer att arbetsobjekten i hemorten i vissa fall kunna vara särskilt läm- pade som vinterarbeten och alltså böra reserveras för denna årstid, under det att arbeten som endast kunna utföras sommartid äro belägna utom hemorten. I viss ut- sträckning äro alltså åtgärder av avsedd art redan nu önskvärda. Främst framstå de dock som led i en effektiv beredskap, ägnad att vid omfattande arbetslöshet göra det möjligt att bereda hjälp genom arbete åt största möjliga antal.

.Med hänsyn till det anför-da har kommissionen den 15 juni 1944 beslutat att un- der förutsä-ttning av socialministerns godkännande försöksvis utge ortstillägg vid beredskapsarbeten enligt nedanstående grunder.

1. Det ankommer på kommissionens ord-förande att i varje fall avgöra vid vilka beredskapsarbeten ortstillägg må utgå.

2. Ortstillågg må utgivas endast till person, som har försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande minderåriga barn, och som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten att han icke kan använda familjebostaden.

3. Ortstillägg, som må uppgå till högst 1 krona 50 öre per dag för hustru och 50 öre för minderårigt barn, utbetalas av arbetslösh—etsnämnden till den hemma- varande famiuljen efter behovsprövning. Kommitténs utgifter för detta ändamål få medtagas vid beräkning av årskost- nadsbidrag.

4. Bidrag må utgå för högst 6 dagar per vecka, räknat från och med den dag arbetaren anländer till anvisad arbetsplats, till och med den dag då han av plats- ledningen avföres ur arbetsplatsens personalrulla, dock att bidrag icke utgår för tid, då arbetaren kunnat utföra men på grund av permission eller förfallolös från- varo icke utfört arbete. Något besked från socialministern huruvida detta förslag godkänts har emellertid ännu icke erhållits. Slutligen må nämnas att i vissa enstaka fall arbetslöshetsnämnd bemyndigats att bland de utgifter, som ligga till grund för årskos-tnadsbidraget medräkna sådana resebidrag som efter kommissionens godkännande lämnats beredskapsarbetare, vilka icke kunnat beredas bostad å arbetsplatsen, utan nödgas resa fram och åter mel-lan arbetsplatsen och hemmet. Dylikt medgivande har exempelvis lämnats beträffande vissa beredskapsarbeten å Södertäljevägen.

Stockholm i statens arbetsmarknadskommissions kansli den 15 mars 1945.

Enligt uppdrag Sven-Hj. Lord

Bilaga 2 till Betänkande angående vissa arbetsmarknads/rägor.

Vissa uppgifter angående yrkesutbildningen.

De i denna promemoria lämnade uppgifterna äro avsedda att komplettera den beskrivande framställningen om yrkesutbildningen i betänkandet.

I följande tabell återges senaste fullständiga statistik om yrkesundervisningen en- ligt från skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen inhämtade preliminära uppgifter:

Tab. 1. Antal elever vid skolor för yrkesundervisning höstterminen läsåret 1942.l

Antal elever

A ntal

Slag av skolor elever Slag av skolor

Anstalter för yrkesundervisning2 Handelsgymnasier . . ............. 1 458 kommunala ..... . . . . .......... 56 010 Lantbruksskolor ................. 272 enskilda ....... . . . . . .......... 9 010 Lantmannaskolor 1 665 Tekniska läroverk ............... 2 160 Lanthushållsskolor .............. 1 378 Tekniska skolan i Stockholm . . . . 61% Skogsskolor ..................... 70 Ber sskolan i Filipstad .......... 4 ;, Texgtllinstitut. . . ................. 164 summa 7" 841

* Uppgifterna äro preliminära. Undervisningsanstalter av högskoletyp äro icke medräk— nade. — * Lärlingsskolor, yrkesskolor, centrala och lokala verkstadsskolor, tekniska skolor, ettåriga handelsskolor, husmodersskolor, skolor för arbetslösa (se tab. 2).

En specialredovisning av kommunala »anstalter för yrkesundervisning» lämnas här nedan:

Tab. 2. Antal elever vid kommunala :anstalter för yrkesundervisning» läsåret 1942/43.1

Antal elever

Antal

Slag av skolor elever Slag av skolor

Tekniska skolor 2 266 Yrkesskolor Centrala verkstadsskolor ........ 918 yrkeskurser .................. 1 142 Andra verkstadsskolor .......... 3 384 ämneskurser .................. 7 ååå .. . Ettåriga handelsskolor .......... 2 ............ 3012 m...... 378 lärlin gskurs er 11 272 Verkstadsskolor for arbetslösa . . . . 730 kurser för äldre .............. 25 032 Summa 58268

* Uppgifterna äro ej fullt jämförbara med dem i tab. 1.

Av eleverna i enskilda »anstalter för yrkesundervisning» enligt tab. i utbildades närmare hälften för industri och hantverk, och en dryg tredjedel för handeln. I fråga om jordbrukets undervisningsanstalter föreligga uppgifter även för läsåret 1943/44, då sammanlagda elevantalet var 3335 mot 3274 under läsåret 1942/43 och 2 628 under läsåret 1939/40.

Särskilt anmärkningsvärt är att mindre än 5 procent av eleverna enligt tab. 1 åtnjuta undervisning i Iantbruks— och Ianthushållsskolor av olika slag, medan om- kring 25 procent av hela den yrkesverksamma befolkningen enligt 1940 års folk- räkning får sin utkomst från jordbruk och boskapsskötsel. Enligt 1936 års partiella folkräkning hade endast 5 procent av de manliga jordbruksföretagarna erhållit nå- gon annan yrkesutbildning än den som det praktiska arbetet givit dem, och för lantarbetare och kvinnor i jordbruket var motsvarande proportion naturligtvis ännu lägre. Även om dessa uppgifter av olika skäl ligga något för lågt för att kunna tjäna såsom mått på nu aktuella förhållanden, är det i alla fall tydligt, att jordbrukets yrkesutbildning är otillräcklig i förhållande till de höga krav på företagare, arbe— tare och husmödrar, som måste ställas 'i ett rationellt skött jordbruk. I Norrlands- kommitténs i maj 1945 avlämnade betänkande angående yrkesutbildningen fram- hål-les, att antalet elevplatser vid lantmannaskolor i Norrland endast uppgår till 10—15 procent av nyrekryteringsbehovet av företagare och förvaltningspersonal vid det norrrländska jordbruket. Vad skogsbruket beträffar anföres, att en viss utbild- ning i skogshushållning förekommer vid lantmannaskolorna, varjämte skogsvårds- styrelserna utöva upplysningsverksamhet på området. För den egentliga skogsarbe- tarkåren saknas däremot nästan fullständigt ordnad utbildning, bortsett från vad som under kriget åtgjorts för att underlätta överförandet av arbetskraft från andra områden till skogsbruket samt vissa åtgärder som vidtagits av enskilda företag och sk—ogsägaresammanslutningar.

Det är vidare att märka, att en stor del av den yrkesutbildning som lämnas av i tab. 1 redovisade anstalter endast omfattar kortare kurser. Det övervägande fler- talet elever vid lanthushållsskolor bevistar blott halvår-skurs-er. Majoriteten av lärjungarna vid lantmannaskolor följa undervisningen vid antingen vinter- eller sommarkurs. I de kurser för äldre i lärlingsskoloma, för vilka i tab. 2 redovisats ett elevantal av 25000, dominerar ämnet yrkesteknologi och därnäst yrkesritning och yrkesräkning. Flertalet av dessa kurser ha en undervisningstid på mindre än 100 lektionstimmar per år.1 I lärlingskurserna (11000 elever) ges i regel ettåriga kurser med 100—300 undervisningstimmar. Avgången före undervisningstidens slut är emellertid betydande. Lärlingsskolans yrkesavdelningar ge däremot en mera om- fattande utbildning om två år med 8—9 undervisningsmånader och 250—350 under- visningstimmar per år. Men där är också elevantalet (3 000) mera begränsat. Vid de med lärlingsskolorna oftast administrativt förenade yrkesskolorna är elevantalet likaledes väsentligt mindre vid de mera fullständiga yrkeskurserna (1400) än vid ämneskurserna (nära 7000).

De här nämnda yrkesutbildningsanstalterna för industri och hantverk ge huvud- sakligen en teoretisk utbildning, som är avsed—d att komplettera den praktiska ut- bildningen på arbetsplatserna. Till skillnad från dessa ge verkstadsskolorna även praktisk utbildning och lägga helt bes-lag på elevernas arbetstid. Den årliga under- visningstiden är i genomsnitt omkring 44 veckor motsvarande ett medeltal av drygt 2 000 timmar. Flertalet elever deltaga i kurser om ett eller två år, men dessutom finnas för en del yrken mera fullständiga yrkesutbildningskurser på tre eller fyra år. Den praktiska utbildningen erhålles i särskilda skolverkstäder (van-liga verk- stadsskolor) eller inom industriföretag i kommunen, varvid företagets funktionärer tjänstgöra såsom lärare mot att visst statsanslag utgår (inbyggda verkstadsskolor) eller genom att eleverna arbeta såsom lärlingar huvudsakligen hos hantverksmästare, som mot ett arvode av 400 kronor per år tjänstgöra såsom lärare (s. k. decentrali- serade verkstadsskolor) eller slutligen — huvudsakligen i Stockholm och Örebro —

' Dessa och följande uppgifter ha hämtats ur Betänkande med förslag till åtgärder för lärlings- utbildningens främjande. Avgivet av Arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté. Stockholm 1944.

genom 5. k. växelutbildning, varvid eleverna omväxlande arbeta i skolverkstäderna och ute på en arbetsplats.

Dessa verkstadsskolor hade enligt tab. 2 ett elevantal av knappt 3400. Härtill komma ytterligare de centrala verkstadsskolorna, vilka 1942/43 hade ett elevan- tal av föga över 900 — ett antal som dock sedermera ökats på grund av tillkomsten av nya centrala verkstadsskolor. Slutligen finnas vissa enskilda verkstadsskolor, vilka är 1941/42 hade sammanlagt något över 200 elever.

Mera aktuella och ur vissa synpunkter mera sägande uppgifter meddelas i tab. 3, som anger antalet elever under oktober månad 1944 vid kommunala anstalter för yrkesundervisning enligt den senaste av överstyrelsen för yrkesutbildning verk- ställda halvårsredovisningen. Uppgifterna äro icke jämförbara med de i tab. 2. Detta beror i första hand därpå, att de ange det antal elever, som under en viss månad följa undervisningen, medan tab. 2 anger hela antalet elever som varit in- skrivna under ett läsår eller åtminstone en termin. Av denna anledning är antalet elever enligt redovisningen i tab. 3 väsentligt lägre, trots att tab. 3 avser en senare tidpunkt. Det är vidare att lnärka, att av samtliga 44 000 elever endast 7 000 till- , höra skolor och kurser med heldagsundervisning och med minst fem månaders var- aktighet. En liknande redovisning för statsunderstödda enskilda undervisningsan- stalter ger en totalsiffra av 5900 elever, vilken — av enahanda skäl — är lägre _ än motsvarande i tab. 1 redovisade uppgift. En jämförelse mellan denna samman- ställning och de förut anförda bestyrker sålunda ytterligare intrycket av begräns- ningen i yrkesutbildningens omfattning. Det antal elever, som under en viss tid er- håller heltids- eller deltidsutbildning vid kommun-ala yrkesskolor och yrkesutbild- ningskurser motsvara mindre än hälften av en enda årskull av befolkningen i ål- dersgruppen 15—25 år.

Nedan anförda statistiska översikt bestyrker uppfattningen, att yrkesutbildningen i det övervägande antalet fall helt eller till väsentlig del erhålles under utövande av praktiskt arbete. Frågan blir då i vad mån de unga under utövande av detta prak- tiska arbete verkligen erhålla en mera systematisk utbildning.

Denna fråga belyses bl. a. i vissa betänkanden från statliga kommittéer och andra sakkunniga instanser. Dessa innehålla även annan kritik av nuvarande för- . hållanden samt förslag om förbättringar, som delvis kommit till utförande men del- 1 'vis ännu icke antagits av statsmakterna. Det torde vara lämpligt att i sammanhanget även beröra de viktigaste av dessa reformförslag.

I Betänkande med utredning och förslag angående centrala verkstadsskolor m. m. (SOU 1938: 26) framhöll verkstadsskoleutredningen bland annat, att endast vid ett fåtal större industriföretag fanns någon organiserad yrkesutbildning, att den ut- bildning som förekom uteslutande var inriktad på det egna företagets behov, och att denna utbildning icke kunde förväntas bli allmän inom industrin eftersom små och medelstora företag icke kunde tänkas bära de därmed förenade kostnaderna. Den vanliga metoden för nyrekrytering av yrkesarbetare — genom att man låter springpojkar, hantlangare och biträden vid uppkomna vakanser övertaga yrkes- arbetarnas arbeten — innebär icke att någon planmässig utbildning bibringas de yngre arbetarna. Det ökade arbetstempot och det tilltagande ackordslön—esystemet ha bidragit .till att minska effektiviteten av den yrkesutbildning som lämnas de unga genom äldre arbetskamrater. Särskilt underströks, att de unga arbetarna i re- gel icke erhöllo någon teoretisk undervisning inom företagen. Vidare framhölls, att yrkesutbildningen för de unga av naturliga skäl blev särskilt försummad under ar- betslöshetstider. Oavsett konjunkturerna rådde särskilt inom "landsbygdens bygg- nadsfack stor brist på kvalificerade yrkesarbetare. Vad överhuvud hantverk-syrkena beträffar, betonades, att den ringa företagsstorleken på detta område medförde stora svårigheter för yrkesutbildningen. Icke alla hantverksmästare ansågos vara lämpliga såsom lärare. De som voro lämpliga och hade verkstäder med tillräckligt god utrustning kunde icke påräknas ensamma åtaga sig bördan av hela hantverks-

Tab. 3. Antal elever vid centrala verkstadsskolor och statsunderstödda kommu— nala undervisningsanstalter (inkl. verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom) i mars 1945.

Antal elever1 i skolor och kur— ser om minst fem

månaders längd med heldagsun- dervisning

Övriga skolor och kurser

Grupper och skolformer

A. Industri och hantverk.

Verkstadsskolor2 .................................... . Lärlingsskolor a. Lärlingsskolans yrkesavdelning .................. b. Lärlingskurser ................................ c. Kurser för äldre

. Yrkesskolor a. Yrkesskolans yrkeskurser ...................... b. » ämneskurser ...................... c. » mästarkurser ......................

. Tekniska skolor och diverse kurser ..................

B. Handel.

. Ettåriga handelsskolor (normerade i yrkesskolestadgan kap. IV) ........................................ . Lärlingsskolor a. Lärlingsskolans yrkesavdelning .................. b. Lärlingskurser .......... . ..................... c. Kurser för äldre . Yrkesskolor a. Yrkesskolans yrkeskurser ...................... b. » ämneskurser ...................... . Ettåriga handelsskolor o. dyl. kurser (se även lärlings- kurser och yrkeskurser) ..........................

C. Husligl arbete.

. Hushållsskolor (normerade i yrkesskolestadgan kap. V) 11 — . Lärlingsskolor a. Lärlingsskolans yrkesavdelning .................. — 162 b. Lärlingskurser . . . . . ......................... . . 287 2 726 c. Kurser för äldre 11 10 359 . Yrkesskolor a. Yrkesskotans yrkeskurser ...................... 97 24 b. » ämneskurser ...................... —— 2 240 . Husmodersskolor och diverse andra kurser .......... 199 339

605 15 849

16 454 7 012 36 603

Totalsumma 43 615

' Varje elev redovisas endast en gång. Deltager elev i flera kurser, upptages han endast såsom tillhörande den, som har det största antalet undervisningstimmar. — ” Inkl. centrala verkstadsskolor.

utbildningen. Verkstadsskoleutredningen anslöt sig också i stort till den karakte- ristik av läget som lämnats i en inom rationaliseringsutredningen av fil. dr Gunnar Ekelöf utarbetad promemoria, som sedermera också presenterades såsom bilaga till rationaliseringsutredningens betänkande (SO-U 193911'4) och som starkt fram- häver olika brister i yrkesutbildningen.

Verkstadsskoleutredningen underströk behovet av att underkasta frågan om yr- kesutbildningen en översyn från vidare synpunkter. Med hänsyn till begränsningen i direktiven inskränkte sig emellertid utredningen till att framlägga förslag om hur de hittillsvarande verkstadsskolorna för arbetslösa skulle omvandlas till centrala verkstadsskolor, vilka skulle utgöra en del av det ordinarie undervisningssystemet. I regel skulle enligt utredningens förslag högst en sådan skola bildas inom varje land'stingsområde; det sammanlagda antalet skulle utgöra 23 och elevan- talet beräknades till 150 per skola. Vid full utbyggnad skulle denna organisa- tion sålunda omfatta omkring 3 500 elever. Ungefär en fjärdedel eller en tredjedel av denna organisation är redan färdig, och flera verkstadsskolor hålla på att orga- niseras; alla landsting, så när som några få, ha när detta skrives fattat positiva be- slut i frågan.

Verkstad-sskoleutredningen framlade även förslag om inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildningen. Detta förslag har också kommit till utförande.

I det av arbetsmarkn—adsorganisationernas yrkesutbildningskommitté år 1944 av- givna Betänkande med förslag till åtgärder för lärlingsutbildningens främjande an- föres beträffande lärlingsväsendet 'inom industri och hantverk bl. a. följande upp- gifter. Omkring 23 procent av samtliga arbetare inom 'den egentliga industrin kunna beräknas vara yrkesarbetare — detta enligt en undersökning avseende 40 procent av företagen och 72 procent av arbetarantalet inom Svenska arbetsgivareför- eningen. Inom husbyggnadsindustrin skulle 60—65 procent av samtliga arbetare vara yrkesarbetare. Med stöd av nämnda undersökning — inom vilken större före- tag uppenbarligen voro starkt överrepresenterade —— beräknas vidare, att det totala antalet lär-lingar inom hela industrin skulle utgöra omkring 20 000. Denna siffra anföres givetvis med reservation, bland annat med hänsyn till svårigheten att dra en klar och entydig gräns mellan lärlingar och andra yngre arbetare. Under anta— gande av att det erforderliga årliga nytillskottet till yrkesarbetarkåren skulle ut- göra 3 procent och att en viss del av lärlingarna avgår före utbildningstidens slut, skulle emellertid icke mindre än 40 000 lärlingar fördelade på fyra »årskullar» be— höva vara under utbildning samtidigt för att industrins behov av yrkesutbildad arbetskraft skulle bli tillräckligt väl tillgodosedd. Om de anförda beräkningarna äro riktiga, skulle industrins lärlingsbehov sålunda icke vara lli-llfredsställt till mer än hälften. I olik-a fack växlar det beräknade antalet lärlingar under utbildning från 80 procent av det kalkylerade behovet i den mekaniska vverkstadsindustrin och 50 procent inom träindustrin till endast 13 procent inom byggnadsindustrin. Dock anför kommittén härtill, att underrepresentationen av mindre företag i undersök- ningsmaterialet kan ha den inverkan på siffrorna, att dessa ge en alltför gynnsam bild av förhållandena.

Beträffande beskaffenheten av den utbildning, som lärlingarna erhålla, anför kommittén:

Vad härefter angår formerna för lärlingsutbildningen på arbetsplatserna är det påfal- lande i hur ringa omfattning en systematisk utbildning av lärlingarna förekommer, om med systematisk utbildning förstås en utbildning, som sker efter utarbetad plan och som syftar till en så allsidig utbildning som möjligt inorn yrket. I flertalet fall lämnas den unge arbetaren mer eller mindre åt sig själv och får genom egna iakttagelser och de an- visningar han kan erhålla av sina utlärda arbetskamrater och arbetsfält lära sig yrket. En verklig planmässig utbildning förekommer dels inom den mekaniska verkstadsindu- strin, där en ordnad utbildningsverksamhet kommit igång i betydande omfattning, dels vid enstaka, vanligen större företag inom olika branscher.

Även den teoretiska utbildningen av lärlingarna är som regel dåligt tillgodosedd. Ett fåtal större företag ha själva omhändertagit även denna sida av lärlingarnas utbildning. Företag belägna å orter, där kommunal lärlings- och yrkesskola finnes, utnyttja i olika grad den möjlighet till aftonundervisnjng, som skolan skänker. Vid några företag har deltagandet i sådan undervisning stipulerats såsom villkor för lärlingsanställningen (var- vid arbetsgivaren som regel bidrager till ev. kursavgifter). Vid andra åter — och detta torde vara det som i allmänhet förekommer —— uppmanas lärlingen att besöka lärlings-

skolan utan att dock någon kontroll utövas över att så verkligen sker eller några påfölj- der inträda vid försummad skolgång. Inom vissa fack där företagarna själva upprättat skolor, exempelvis inom grafiska branschen, är det däremot relativt väl sörjt för den skol- mässiga utbildningen för företag inom räckhåll för skolorten.

Företag, som äro belägna å landsbygden eller å orter där yrkesskolor saknas, äro svårt handikapade i fråga om de teoretiska undervisningsmöjligheterna. I något undantagsfall kan det förekomma, att ett företag bekostar en särskilt lovande arbetares utbildning vid skola på annan ort. Ambitiösa och intresserade lärjungar deltaga i den korrespondens- undervisning, som förekommer i vissa yrkesgrenar. Denna form för undervisning synes dock endast vid ett fåtal platser vara rationellt utnyttjad.

Kommittén lämnar även en mera konkret beskrivning av förhållandena i vissa olika branscher. Inom verkstadsindustrin är lärlingsutbildningen mer tillfredsstäl- lande ordnad än inom andra industrigrenar. Sedan 1924 existerar en permanent lärlingskommitté inom Sveriges Verkstadsförening, som till sitt förfogande har en ingenjör som heltidstjäns-teman. Genom utarbetande av anvisningar för yrkesut— bildning, genom konsulteringsverksamhet och propaganda har det varit möjligt att på ett synbart sätt förbättra förhållandena. Antalet lärlingar har stigit från 10 pro- cent av antalet yrkesarbetare år 1925 till 14 procent för närvarande. Vissa större företag, såsom Asea, Atlas-Diesel, Bolinder-Munktell, Elektrolux, Husqvarna Vapen- fabrik, Jönköpings Mekaniska Verkstad, Kockums, Nordiska Armaturfabrikerna, Scania-Vabis, Svenska Aeroplan AB och SKF i Göteborg och Katrineholm ha sär- skilda lärlingsavdelningar med kvalificerade lärare. chdelstora och mindre före- tag ha däremot inga möjligheter att inrätta särskilda lärlingsa'vdelningar men kunna dock på annat sätt följa verkstadsföreningens anvisningar.

Bland bilverkstäderna dominera småföretagen och någon planlagd systematisk yrkesutbildning förekommer som regel icke. Vid järnbruken rekryteras arbetskraften oftast bland sönerna till ortens arbetare och förmän. Några speciella åtgärder för ungdomens utbildning på arbetsplatsen ha vanligen icke vidtagits, men vid några företag finnas dock lärlingsverkstäder av samma typ som vid vissa större verk- stadsföretag. Inom träindustrin dominera småföretagen, men dessutom finnas en del större företag med mera industrialiserad drift. Utbildningen av arbetare sker oftast på det vanliga sättet, att arbetaren sättes på olika, efterhand allmer kvalifi- cerade arbeten. Vid de mindre företagen lämnar ofta arbetsgivaren personligen nö— dig handledning. Inom husbyggnadsindustrin försvåras lärlingsutbildningen starkt på grund av konjunktur- och säsongväxlingarna samt på grund av ackordsarbetct, rationaliseringen och specialiseringen. Rekryteringen av yrkesarbetare inom detta område betecknas av kommittén såsom otillfredsställande. Den sker till stor del på så sätt, »att lantbyggmästare ta in sina söner i arbetet eller att yrkesarbetare utverka anställning åt sina söner. Vid sidan därav förekommer intagning alv lärlingar, men dessa lärlingar utgöra icke mer än 1 51 2 procent av antalet yrkesarbetare. I novem- ber 1943 funnos endast 300 elever vid sådana kurser för murare och byggnads— snickare, som anordnats under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Överhuvud taget saknas i övrigt kontroll av yrkesutbildningen eller garanti för att. den som utger sig för yrkesarbetare också besitter de färdigheter, som kan krävas av en sådan. Ett år 1940 träffat lärlingsavtal mellan Byggnadsindustriförbundet och byggnadsfackförbunden kan möjligen medföra en bättring, men på grund av de exceptionella förhållandena under senare år har det ännu icke varit möjligt att bedöma dess verkningar. Inom den elektriska installationsbranschen och rörlägg- ningsbranschen utgöra yrkesarbetarna mellan 80 och 90 procent av hela arbetar- antalet. Likväl finns det bara en lärling på 100 yrkesarbetare. Någon systematisk yrkesutbildning finns nästan inte alls inom detta fack. Det övervägande flertalet arbetare får börja som springpojkar, förråds- och lagerarbetare, för att sedan över- gå till att bli hjälpmontörer. Liknande förhållanden förekomma inom andra bygg- nadsindustrin närstående fack, såsom glasmästeri- och smidesverkstäder, låt vara att avtalen för sistnämnda båda fack innehålla vissa bestämmelser om lärlingar.

Inom den grafiska industrin ägnas ett livligt intresse åt yrkesutbildningen. Inom större företag organiseras en systematisk utbildning på arbetsplatserna. Samtidigt utnyttjas alla teoretiska skolningsmöjligheter. I vissa större städer finnas typogra— fiska yrkesskolor, delvis organiserade av branschorganisationer. Det förhållandet, att ett stort antal företag äro små och spridda över hela landet försvårar emellertid starkt både den teoretiska och den praktiska utbildningen.

Beträffande tempoarbetare framhålles i kommitténs betänkande, att även dessa ofta behöva särskild utbildning, men att detta behov vanligen icke tillfredsställes, låt vara att man på *vissa håll, exempelvis inom textil- och konfektionsbranschen, sett detta problem och vidtagit nödiga åtgärder. Erfarenheten har lärt, betonas det »att arbetarnas intresse och ansvarskänsla ökas, om de erhålla kunskap om maskinernas konstruktion och funktionssätt »— det gäll-er för dem att veta icke bara att man skall göra vissa handgrepp utan även varför man skall handla så eller så». Det erfordras också, framhålles det, att tempoarbetaren orienteras i vederbörande industrigrens teknologi, får kännedom om material och arbetsprocess och därige- nom möjlighet att se sin egen ställning i tillverkningen. Och de måste lära sig att göra de olika handgreppen på det lämpligaste sättet.

Kommittén har också framlagt vissa viktiga rekommendationer. Härvid har kom- mittén icke velat gå på den linjen, att yrkesutbildningen borde uppdelas mellan en förberedande utbildning av mera allmän karaktär som meddelas i centrala sko- ' lor och å andra sidan en egentlig mera specialiserad yrkesutbildning. Kommittén anser nämligen, att det skulle vara möjligt att häva de nuvarande bristerna i yrkes— ' utbildningen utan att alltför radikalt lägga om hela det nuvarande systemet. Den bästa och billigaste vägen är att intensifiera utbildningen på arbetsplatsen och kom- plettera denna genom teoretisk undervisning i enskilda eller kommunala skolor. Detta innebär att man bibehåller grundtanken i 1918—1921 års yrkesskolelagstift- ning.

En laglig reglering av länlingsväsendet inom industrin anser kommittén vara olämplig. Däremot förordas frivilliga överenskommelser i kollektivavtalets form mellan arbetsmarknadens parter. I detta sammanhang framlägges också ett direkt ! förslag. De olika förbunden böra bilda paritetiskt sammansatta lärlingsnämnder. Ett utkast till kollektivavtal om lärlingsväsende och lärlingsnämnd har också ut- arbetats av kommittén. Såsom topporganisation bör fungera ett av arbetsgivare- föreningen och landsorganisa'tionen tillsatt Arbetsmarknadens yrkesråd. Detta för- slag har också accepterat-s av arbetsmarknadens båda huvudorgranisationer, som påbörjat förverkligandet av programmet.

I enlighet med nämnda rekommendationer anser kommittén att verkstadskole- organisationen icke bör utvidgas annat än i den mån arbetsmarknadsorganisatio- nernas åtgärder icke visa sig räcka till. Dock medges omedelbart, att för vissa än- damål blir en verkstadssk-oleorganisation erforderlig. .Detta gäller sålunda i fråga om mindre företag samt om företag med intermittent arbete, t. ex. inom byggnads- l)ranschen. Dessutom understrykes, att utbildningen vid företagen under arbets- löshetstider icke kan bedrivas i samma omfattning som under normala förhållan- den. Det framhålles emellertid, att undervisningsplanerna för verkstadsskolorna bö- ra underkastas en kritisk granskning i samråd med representanter för näringslivet1 samt att yrkeslärarna efter viss tids tjänstgöring vid skola höra beredas praktik vid industriföretag för att icke förlora kontakten med utvecklingen inom arbets- livet. I övrigt anses undervisningen vid verkstvadskolorna i största möjliga utsträck- ning böra organiseras enligt det 'växelutbildningssystem, som utvecklats bl. a. i Stockholm.

' l 1 Enligt meddelande från överstyrelsen för yrkesutbildning remitteras sedan över ett år till- baka alla undervisningsplaner för centrala verkstadsskolor till vederbörande arbetsgivareorganisa- hanar och fackförbund, innan de utsändas till skolorna.

I Norrlandskommitténs år 1945 framlagda betänkande angående yrkesutbildningen kritiseras bland annat förhållandena inom industrin och hantverket. Det framgår exempelvis, att behovet av offentlig yrkesundervisning är mycket ojämnt tillgodo- sett inom olika län. Antalet elever 'vid centrala verkstadsskolor och statsunderstödda kommunala anstalter för yrkesundervisning i industri och hantverk varierade i ok- tober 1944 mellan 4,04 per 1000 inv. i Västmanlands län och 0,37 i Jämtlands län. Detta kan emellertid delvis bero på att det industriella inslaget i näringslivet även- ledes varierar mycket starkt. Även antalet elever per 1000 egentliga yrkesutövare inom industri och hantverk uppvisade emellertid mycket stora olikheter. Det ut- gjorde sålunda 30,80 i Norrbottens län men endast 5,31 i Kronobergs län och 4,80 i Jämtlands län. Det konstateras vidare, att Norrlands verkstadsskolor vid ingången av arbetsåret 1943/44 endast hade plats för 39 procent av de inträdessökande. Vid de kommunala verkstadsskolorna i Norrland voro under arbetsåret 19-43/44 endast 19 procent av eleverna mantalsskrivna i annan kommun än skolkommunen; för lärlingsskolornas olika avdelningar och kurser varierade motsvarande tal mellan 12 och 25 procent. Av de centrala verkstadsskolornas elever voro däremot 88 pro- cent mantalsskrivna utanför skolkommunerna.

Norrlandskommittén anser det erforderligt, att utbildningsmöjligheterna i Norr- land inom industrin och hantverket väsentligt ökas men finner 'icke anledning före- slå några helt nya utbildningsformer. Efter att ha redogjort för de av arbetsmark- nads'organisationernas yrkesutbildningskommitté rekommenderade åtgärderna för effektivisering av yrkesutbildningen inom företagen förordar Norrlandskommittén, , att kommunerna taga initiativ till ordnande av den teoretiska lärlingsundervisningen genom upprättande av lärlingsskolor, organiserade på yrkesavdelningar. Då lär- lingsskolor av vanlig typ svårligen kunna upprättas inom alla kommuner, där behov av yrkesutbildning föreligger, föreslås, att undervisningen i de kommunala lärlings- sk-olorna må kunna meddelas genom :anlitande av korrespondensmetod. Kommittén anser, att verkstadsskolorna utgöra ett av de norrländska befolknings- och närings- g-eografiska förhållandena starkt motiverat komplement till den lärlingsutbildning, som äger rum inom företagen, och förordar därför att föreliggande planer för ut- byggnad av det centrala verkstadsskolesystemet i Norrland förverkligas. I avsikt att öka verkstadsskolornas kapacitet föreslås, att växelundervisning och kortare , lärlingskurser försök-svis anordnas vid skolorna.

Uthildningsförhållandena speciellt inom hantverket "kritiseras starkt 'i det Betän- kande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrin (SOU 19:38:30), som framlades av 1936 års hantverkssakkunniga I detta betänkande understrykes det ofta framförda klagomålet över att vårt land, i motsats till flertalet jämförliga länder, saknar lagstadgade bestämmelser rörande lärlingsväsendet. Detta medför, förklaras det, dels att mästarna förlora intresse av att anställa lärlingar, emedan dessa ofta visa benägenhet att för-e lärlingstidens slut lämna anställningen för mera lönande arbete, dels att arbetarparten å sin sida an- ser att mästarna försumma lärlingamas utbildning och i stället söka utnyttja lär- lingsförhållan-det för beredande av tillgång på billig arbetskraft. Kommittén före- slog, att för lärliiigsutbdldningen inom hantverk och därmed jämförlig industri bor- de tillsättas dels lärlingsnämnder för varje landsting eller stad, som icke deltager i landsting, dels, i mån av behov, ortsnämnder å platser, som ingå i landsting. Lär- lingsnåmnden skulle med hantverksmästare träffa avtal om utbildning av viss lär- ling samt vaka över denna utbildning. Detta förslag har emellertid hittills icke för— anlett någon statsmakternas åtgärd. Däremot förverkligades ett av kommittén i skri- velse av den 30 november 1936 framlagt förslag om förstatligande av det hantverks— institut, som med statsunderstöd organiserats av Sveriges hantverks- och småindu- striorganisation, och som vid sidan av visst forskningsarbete anordnar fortbild- ningskurser för företagare, arbetsledare och särskilt meriterade arbetare inom hant-

verk och småindustri. Likaså har i enlighet med ett senare framlagt förslag av kom- mittén (SOU 1939:46) organiserats ett av staten genom kommerskollegium kon- trollerat system för erhållande av mästarbrev. Avläggande av sådant mästarbrev ut- gör icke —— på det sätt som man på hantverkshåll önskat _ villkor för företags- verksamhet inom hantverksyrk—ena.

I fråga om den egentliga lärlingsutbildning-en ha emellertid statsmakterna hittills gjort föga betydande insatser. Årligen beviljas omkring 100 understöd åt mästare å sammanlagt 400 kronor mot villkor :att mästaren åtager sig att under loppet av tre år ge utbildning åt en lärling; sålunda åtnjutas dylika understöd varje år för omkring 300 lärlingar. Dessutom användes numera ett annat system _— fast ännu i relativt ringa skala — varigenom mästaren anställes såsom lärare i en decentraliserad verkstadsutbil-dning och för detta arbete åtnjuter ett statsbidrag av 400 kronor för varje elev (medan han i förra fal-let erhåller samma belopp per elev för en lärlingstid av tre år). I fråga om denna verksamhet är föreskrivet, att lärlingarna skola inhämta nödig teoretisk utbildning i verkstads- eller yrkesskola. Båda slagen .av understöd administreras numera av överstyrelsen för yrkesutbild- ning. Under senare år har Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och därtill anslutna yrkesförbund alltmera byggt ut sin egen organisation för övervak- ning av lärlingsväs-en-det och för avläggande av gesällprov genom inrättande av lär- lings- och granskningsnämnder inom alla distrikt jämte lokala lärlingsnämnder samt för vissa yrken centrala granskningsnämnder.

En av hantverksorganisationen 1941 tillsatt lärlingskommitté framlade 1943 _Ut- redning med förslag angående hantverkets lärlingsfråga, vari utbildningsfrågorna erhöllo ytterligare belysning. Det beräknades, att omkring 20000 lärlingar stän- digt böra vara under utbildning för att hantverkets behov av yrkesarbetare skall kunna fylla-s, men att det faktiska antalet lärlingar, som erhålla utbildning för hant— verksyrken endast uppgår till omkring 12000. Dessutom brister den förefintliga hantverksutbildningen bland annat i så måtto, att det saknas läroplaner för åt- skilliga yrken eller att förefintliga läroplaner icke efterföljas, samt vidare däri, att endast en del av lärlingarna ordentligt fullfölja sin utbildning, att läromästaren ofta saknar nödig kompetens, att det i flertalet fall saknas lämpliga läroböcker o. s. 'v. På verkstadsskolorna få eleverna icke tillräcklig kontakt med yrkeslivet och yrkes- lärarna ha ej alltid erforderlig kompetens, vartill kommer att verkstadsskolans ut- bildning mera sällan fullföljes genom praktisk utbildning på mästareverkstad. Inom vissa yrken förekomma s. k. korttidskurser, som anordnas i förvärvssyfte, och som — trots vad som utlovas — icke ge eleverna tillräcklig yrkeskunnighet och därför ha en skadlig verkan. Kommittén föreslog bl. a., 'att överstyrelsen för yrkesutbildning — som då ännu icke var tillsatt —— borde fastställa läroplaner för lärlingsutbildningen att lända till efterföljd såväl å verkstadsskolor som å mästareverkstäder. Översty- relsen borde också utarbeta formulär till lärlingskontrakt. Läroavtal borde träffas mellan hantverksmästare å ena sidan samt lärlingen och dennes målsman å den andra och icke, såsom 1936 års hantverkssakkunniga föreslagit, mellan en 'länslär- lingsnämnd och hantverk-smästaren. Avtalet skulle emellertid stå under länslär- lingsnämndens kontroll. Hantverksmästare borde åtnjuta statsunderstöd med 1600 kronor per lärling för en fyraårig lärotid, varjämte 'av statsmedel borde utgå stipen- dier till obemedlade eller svagt bemedlade lärlingar hos hantverksmästare enligt samma grunder som till elever vid yrkesskolor. Utbildningen skulle avslutas med gesällexamen. Hela verksamheten borde reglera-s genom lärlingslag.

I ett februari 1945 framlagt Utlåtande och förslag till lag om lärlingsutbildning inom hantverket m. m. redogör överstyrelsen för. yrkesutbildning för en special- bearbetning av materialet till 1943 års beredskapsmönstring vilken enligt översty- relsen-s uppfattning tyder på att tillgången på yngre arbetskraft som erhåller yrkes- utbildning inom hantverket varit något större under 1943 än vad som framgår av hantverksorganisationens undersökning för 1938/39. Dock framgår enligt översty-

relsen, att antalet lärlingar är alltför ringa för att säkerställa nödig rekrytering, och att detta förhållande är särskilt markant inom byggnadsfacken, i all synner- het inom murarfacket. Undersökningen utvisar vidare, att endast 7 procent av den inom hantverket sysselsatta ungdomen i åldern 15—18 år erhåller eller erhållit någon yrkesutbildning i skola, häri inbegripet teoretisk utbildning avsedd att kom- plettera den praktiska utbildning som erhålles på arbetsplatserna. För industri och hantverk tillsammantagna var motsvarande tal 7 procent för männen och 3 procent för kvinnorna. Inom jordbruk, skogshanter-ing och fiske voro siffrorna om- kring 1 procent för båda könen och inom handel och kontorsarbete 9 procent för män och 17 procent för kvinnor.

Överstyrelsen föreslår i betänkandet en lag om lärlingsutbildning, som emellertid förordas få allenast fakultativ karaktär. Där lagen tillämpas skall lärlingsförhål— lande regleras genom kontrakt mellan mästare och lärling eller lärlingsmålsman, och detta kontrakt skall vara upprättat enligt av överstyrelsen fastställt formulär. Anställningsvillkoren skola emellertid regleras enligt kollektivavtal, eller, där sådant icke förekommer, efter direkt överenskommelse mellan parterna. Kontrakten skola inregvistreras hos överstyrelsen för yrkesutbildning, som skall tjänstgöra såsom till- synsmyndighet. Mot detta förslag ha emellertid sex medlemmar av överstyrelsen för yrkesutbildning reserverat sig. Däremot är överstyrelsen enhällig i fråga om ett annat i samma betänkande framlagt förslag, enligt vilket antalet understöd som år- ligen beviljas till mästare, vilka åtagit sig utbilda viss lärling, ökas från högst 100 till högst 300 —— vilket under förutsättning att lärotiden är fyraårig och i samtliga fall fullt utnyttjas skulle innebära att högst 1200 sådana understöd kunde utgå samtidigt — samt att totalbeloppet per understöd skulle ökas till 900 kronor, varav 400 kronor utbetalas efter det första läroåret, 200 efter det andra och återstoden efter lärotidens slut.

Beträffande sjöfolket framgår av Betänkande med utredning och förslag angående yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad m. m. (SOU 1945: 5), att hittills endast sporadiska åtgärder vidtagits i fråga om andra grupper än befäl, radiotelegrafister o. d. och 'att tiden numera vanligen icke medger meddelande av systematisk utbild- ning i samband med tjänsten ombord ell-er i hamn. Av denna anledning föreslås, att kurser om 12 veckor med påbyggnadskurser om 8 veckor för däcksfolk, maskin- folk och köksfolk anordnas vid, till en början, fyra sjömansskolor, varjämte ytter- ligare en sjömanssk—ola för den mindre sjöfartens och fiskets behov borde inrättas. Det fria folkbildningsarbetet ombord på fartygen bör understödjas genom en sär- skild organisation. Slutligen föreslås allmänbildande kurser inbegripande ämnen av intresse ur yrkessynpunkt.

I fråga om jordbruksutbildningen, vars kvantitativt otillfredsställ-ande läge förut belysts, har med utgångspunkt från bl. a. ett av 1936 års lantbruksundervis- ningskommitté framlagda Betänkande med förslag om den fasta lantbruksunder- visningens ordnande (SOU 1937: 33) försiggått en viss successiv reformering, men det har dock inte inträtt någon avgörande ökning i den andel av jordbruksung— domen, som erhåller systematisk utbildning. Ett av lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 framlagt Betänkande angående lantbrukets lärlingsiräga innehåller förslag bl. a. om tvååriga yrkesskolor för utbildning av unga pojkar till lantarbetare samt om tvåårig lärlingsutbildning, likaledes avsedd för jordbruksarbetare. Denna lär- lingsutbildning skulle 'försiggå under kontroll av en jordbrukets lärlingsnämnd i var- je hushållningssällskapsdistrikt. För ändamålet skulle dessa utvälja lämpliga s. k. lärlingsgårdar, vilkas innehavare (lärlingsvärdar) sku-Ile teckna avtal med lärlingar eller dessas målsmän. Lärlingslönen skulle utgöra viss andel av den vanliga kol- lektivavtalslönen. Till xavlönande av lärling skulle utgå statsbidrag med 35 kronor per månad och lärling.

Förslaget om lärlingsutbildning har icke kommit till utförande. För närvarande finnas emellertid fyra statsunderstödda yrkesskolor, varav tre i Norrland. Norr—

landskommittén har i sitt förutnämnda betänkande med vissa modifikationer åter- upptagit förslaget om lärlingsutbildning, för vilket ändamål tills vidare ett 15-tal gård—ar borde utväljas i Norrland. Kommittén föreslår därjämte, att vissa ytterligare yrkesskolor för jordbruket — av kommittén benämnda lärlingsskolor — inrättas i Norrland, och att därjämte vidtaga-s vissa åtgärder för att effektivisera mejeriun- dervisningen, trädgårdsund-ervisningen, den av hushållningssällskapen ledda kurs- verksamheten m. m. I en särskild avdelning om den skogliga yrkesutbildningen på- yrkas av Norrlandskommittén, att denna utbildning befrämjas, dels i samband med lärlingsutbildningen, dels genom utvidgad kursverksamhet för skogsarbetare, körare och skogsägare, genom korrespondensundervisning m. m.

I ett av 1941 års befolkningsu'tredning a'vgilvet Betänkande angående den hus- liga utbildningen (SOU 1945: 4) anföres, att under läsåret 1940/1941 funnos omkring 100 kommunala skolor med huslig undervisning. Antalet elever uppgick till något över 12 000, varav endast något över en fjärdedel bevistade kurser med 200 un- dervisningstimmar eller däröver. Därjämte funnos 1400 elever vid statsunderstödda enskilda skolor för undervisning i husligt arbete och 1377 elever vid lanthushålls— skolor, varjämte huslig undervisning i någon form, oftast omfattande 200—300 timmar per kurs, förekom vid 31 av landets 62 folkhögskolor. Sammanlagt ansågs emellertid endast ca 3 000 elever årligen erhålla en mera fullständig huslig utbild- ning.

I sitt förslag — vilket har karaktär av principförslag _ framhåller befolknings- utredningen först behovet att förenhetliga kursformerna. En grundkurs, benämnd hushållsskola å fem månader, avsedd för elever i åldern 16—20 år, anses tillräck- lig för att ge husmödrar och hembiträden kompetens att sköta ett vanligt hem. Högre kompetens skulle vinnas genom genomgång av en husmodersskola. å tio månader. Vid sidan av dessa båda huvudformer föreslås bl. a. vissa specialskolor och Specialkurser, ävensom en intensifiering av den allmänna upplysningsverksam- heten, exempelvis genom hemkonsulenter, på det husliga arbetets område.

Norrlandskommittén framhåller, att hushållsutbildning för elever över skolåldern i kommunala skolor endast förekommer i 12 av Norrlands 244 kommuner, och en- dast 6 av dessa skolor ha redovisat kurser av längre varaktighet. Härtill kommer statsunderstödd utbildning vid 3 enskilda skolor och huslig undervisning vid folk- högskolorna, av vilka dock endast en del ha längre kurser för ändamålet, samt slutligen 11 lanthushållsskolor. Norrlandskommittén föreslår i första hand, att en obligatorisk hushållsundervisning om 800 timmar inlägges i ett åttonde skolår för alla flickor. Den fortsatta utbildningen bör, i vad det gäller fasta skolor, förläggas till utbildningsanstalter av redan förefintliga typer. För att undervisningen skall få den bredd som åsyftas, fordras att huslig utbildning i någon form, genom kortare eller längre kurser, i fasta eller ambulerande skolor årligen anordnas i snart sagt varje kommun i Norrland. De ambulerande kurserna kunna lämpligen vara av den typ, som redan anordnas, bl. a. genom hemkonsulenter. Denna verksamhet, som nu är splittrad på många arrangörer, bör samordnas och samtidigt utbyggas. 'För denna uppgift föreslås inrättande av en särskild styrelse i lands-tingen. Ett in- timt samarbete mellan kommuner, skoldistrikt och landsting och mellan olika kom- muner inbördes förordas. I vissa fall föreslås ökade statsbidrag. Hemkonsu—lent— organisationen skall enligt kommitténs förslag utbyggas. Vidare föreslås bl. a. att även nyssnämnda lärlingsskolor för jordbruket utnyttjas för hushållsundervisning.

Sjukhusen och anstalterna ha särskilt under senare år börjat lida brist på skö— terske- och biträdespersonal. Beträffande den sistnämnda personalgruppen är or- saken — vid sidan av den under kriget rådande allmänna knappheten på arbets- kraft — att befordringsmöjligheter icke förefunnits. Dessa utbildningsfrågor äro för närvarande under övervägande inom medicinalstyrelsen. Inom hotell- och restau- rangnäringen råder likaledes stor brist på personal, särskilt yrkeskunnig sådan. För

5—458269.

yrkesutbildning inom landet finnes dels en restaurangskola i Stockholm, som finan- sieras genom bidrag från företagsorganisationer samt genom elevavgifter, dels en särskilt organiserad elevutbildning vid Stockholmsdistriktets allmänna restaurang AB. Denna utbildningsverksamhet anses emellertid av fackmännen vara helt otill- räcklig. En av företags- och personalorganisationer år 1939 tillsatt kommitté fram- lade år 1940 förslag om förbättrad yrkesutbildning av restaurangpersonal, men detta förslag har icke kommit :till utförande. I slutet av 1944 tillsatte emellertid orga- nisationerna en ny kommitté för samma ändamål. I den förra kommitténs betän- kande beräknas det årliga nyrekryteringsbehovet i fråga om sådan personal, som har behov av särskild yrkesutbildning, till ca 2500 personer, medan befintliga ut- bildningsanordningar ha plats för endast något hundratal elever. Under kriget ha utbildningsmöjligheterna ytterligare försämrats därigenom att det blivit omöjligt för restauranganställda att erhålla teoretisk och praktisk utbildning i utlandet.

I fråga om kontors— och butikspersonal finnes visserligen ett flertal olika ut- bildningsanstalter, men behovet synes dock icke vara tillnärmelsevis fyllt. Även vid de tider, då viss arbetslöshet råder bland h-andelsanställda, är det likväl svårt för företagen att erhålla verkligt kvalificerad personal. Behovet av bättre möjlig- heter till utbildning har starkt understrukits vid de konferenser som kommissionen anordnat med representanter för arbetsgivare och anställda inom detaljhandel och kontorsarbete. Frågan kommer dessutom att på annat sätt aktualiseras, när den inom kristidsförvaltningarna sysselsatta personalen efter hand entledigas; möj— ligheterna att sysselsätta denna friställda personal bli i avsevärd mån beroende av i vad mån tillräckliga möjligheter till omskolning och kompletterande utbild- ning erbjudas. Att frågan tarvar utredning har också erkänts av statsmakterna. Sålunda har chefen för ecklesiastikdepartementet erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigan- de att för detta ändamål tillkalla särskilda sakkunniga.

För att ytterligare fullständiga den i betänkandet framlagda beskrivande fram- ställningen må slutligen anföras vissa uppgifter angående frågan om stipendier o. (1. för elever i yrkesskolor.

Enligt av 1944 års lagtima riksdag antaget förslag av överstyrelsen för yrkesut- bildning (Promemoria angående yrkesutbildning för arbetslösa m. m. SOU 1944: 25) tillämpas beträffande arbetslösa elever i huvudsak samma ordning som vid de hit- tillsvarande beredskapskurserna. Sålunda skall skillnad göras mellan sådana elever, som hänvisas till nybörjarkurser å ena sidan samt sådana som hänvisas till fort- bildnings- och omskolningskurser å den andra. I fråga om de senare utgår tim- penning jämte eventuellt resebidrag och klädesbidrag samt dessutom antingen van- ligt kontantunderstöd och eventuell hyreshjälp från arbetslöshetsnämnd eller också inackorderingsbidrag efter hänvisningskommunens beprövande, därest kursdeltaga- ren må-st-e helinackorderas på orten. Timpenningens belopp per arbetsdag inom olika dyrortsgrupper och åldersklasser framgår av följande tablå:

Tab. 4. Elevens ålder. Ersättning i kronor per arbetsdag 1 olika dyrortsgrupper.

A C D E G H

16—19 år .......... 1'60 ' 1'68 1'68 1'76 " 1'76 1'84 20—24 år .......... 2'32 ' 240 240 256 " 2'56 272 25 år och däröver .. 3'20 ' 3'28 3:28 3'44 ' 3'44 3'60

Arbetslöshetsunderstöd (exklusive eventuellt hyresbidrag) utgår för ensamstående person i åldern 16—17 år med respektive kronor 1: 50, 1: 75 och 2: _ i ortsgrupper I, II och III, för ensamstående person över 18 år med respektive kronor 2: 50, 2: 75

och 3:— samt för man och hustru med kronor 4:——, 4: 25 och 4: 50. För fam—ilj bestående av man + hustru och tre barn bli beloppen respektive kronor 6:55, 7:40 och 8:25. De sammanlagda beloppen av kontantunderstöd och timpenning angivas i tabell 5.

Tab. 5. Sammanställning av dagunclerstöd1 och timpenning vid de planerade arbets- löshetskurserna, avseende elever vid omskolnings- och tortsättningskurser, som vistas på hemorten.

A-ort D-ort E-ort I-ort per arbetsdag

Ensamstående deltagare i åldern

16—17 år .......................................... 310 343 3-51 3'84 18—19 » .......................................... 4—10 44%; 4-51 4'84 20—24 » .......................................... 482 515 531 572 25 år och däröver .................................. 570 603 6'19 6'60 Familjeförsörjare i åldern 20—24 är

Man+hustru ...................................... 632 665 681 7'22 Man+hustru+l barn .............................. 717 770 7'86 8'47 Man+hustru+2—3 barn ............................ 887 9'80 996 1097 Familjeförsörjare i åldern 25 år och däröver

Man+hustru ...................................... 720 7'53 7'69 8'10 Man+hustru+1 barn .............................. 805 8158 25-74 935 Man+hustru+8 barn .............................. 9'75 1068 1084 11'86

1 Härtill kommer i vissa fall hyreshjälp med 10—45 kronor per månad för ensamstående person och 520—90 kronor per månad för familjeförsörjare, beroende på bostadsortens dyrorts— grupp.

I de fall då inackorderingsbeloppen utgå i stället för kontantunderstöd och even- tuellt hyresbidrag, bli beloppen mera varierande beroende på olikheter i inackorde— ringskostnaderna samt variationer i hemortskommunernas praxis. I genomsnitt bli emellertid de sammanlagda förmånerna då högre, än när kontantunderstöd utgår. Om inackorderad arbetslös elev har familj, utgår till denna dessutom dagunderstöd, varvid hustru räknas såsom ensamstående person över 18 år.

Dessa regler tillgodose i allmänhet det önskemålet, att hjälpen bör vara mera omfattande, när den arbetslöse tillägnar sig yrkesutbildning än när han endast upp- bär kontanthjälp. Dock är det möjligt att förhållandet i enstaka fall kan bli det motsatta, om nämligen den arbetslöse är medlem i arbetslöshetskassa och i denna tillhör en hög daghjälpsklass. Vid hänvisning till fortbildnings- eller omskolnings- kur—s bortfaller nämligen all hjälp från arbetslöshetskassa och ersättes med under- stöd från arbetslöshetsnämnd eller inackorderingsbidrag.

Till arbetslösa elever som hänvisas till nybörjarkurs samt övriga elever vid yrkes- undervisningsanstalter under offentlig tillsyn samt vid folkhögskolor utgå i första hand stipendier, vilka beviljas efter behovsprövning. Dessa stipendier ha hittills i flertalet fall varit maximerade till 45 kronor per månad i högsta behorvsgraden. Vid utbildningskurser för ladugårdsmän och svinskötare har högsta maximum dock va- rit 75 kronor vid centrala verkstadsskolor, verkstadsskoleavdelning för flygmekani- ker samt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom 60 kronor. Under krigsåren har behovsprövningen av statsfinansiella skäl gjorts strängare. Vi-d kommunala och en- skilda skolor för yrkesundervisning har sålunda det procentuella antalet elever med stipendier sjunkit från 50 procent under läsåret 1938/39 till 43 procent under 1942/ 43, och antalet elever med högsta månadsstipendium (45 kronor) i procent av »samt- liga elever från 15 till 13 procent. I betraktande av de starkt stegrade levnadskost- n'aderna förefaller denna utveckling anmärkningsvärd.

Utöver stipenvdierna utgå bidrag av kommunerna, beträffande vanliga yrkesskolor dock endast i en ringa procent av fallen och vanligen med högst 15 kronor i måna- den, samt från landstingen i mera betydande utsträckning och med något (högre genomsnittsbelopp (15—25 kronor). Slutligen betal-as vid verkstadsskolorna varie— rande arbetspremier eller flitpengar, i flertalet fall med 5—10 kronor per månad. Det är emellertid att märka, att enligt ett regeringsrättsutslag "av år 1944 kommu- nala myndigheter icke skulle vara tillåtna att bevilja stipendier .för folkhögskoleun- dervisning eller studiestipendier i annan ordning än gällande fattigvårdslag stadgar eller eljest enligt särskild lag eller för-fattning är medgivet.

I skrivelse av den 17 oktober 1944 har överstyrelsen för yrkesutbildning framlagt utredning och förslag om ändrade grunder för stipendier åt elever vid anstalter för yrkesundervisning m. ln. Detta förslag gäller närmast »ordinarie» statsunderstödda yrkesskolor med heldagsundervisning men skulle automatiskt bliva tillämpligt även beträffande nybörjarkurser för arbetslösa. Kostnaden för elevs uppehälle beräknas vid inackordering i elevinternat till 90 105 kronor per månad och vid privat in- ackordering till 120—190 kronor per månad. Statligt stipendium skulle utgå med ett grundbelopp av högst 60 kronor i högsta dyrort. Detta grundbelopp skulle vara avsett för elev, som erhåller utbildning på hemorten och intar sina måltider i hem- met. Intagas en eller flena måltider utom hemmet, eller är elev inackorderad eller åsamkas kostnader för resa mellan hemort och skolort, skulle för dessa särskilda ändamål utgå olika tillägg, så att sammanlagda beloppet på dyraste ort skulle upp— gå till högst 85 kronor samt, från och med andra året vid fleråriga kurser, till 90 kronor. Skolöverstyrelsen som framlagt motsvarande förslag avseende folkhögskolor, har emellertid stannat vid ett enhetligt maximibelopp av 75 kronor.

I 1945 års statsverksproposition föreslogs i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, att ifrågavarande stipendier skola maximeras till 75 kronor per månad. Detta för- slag har tillstyrkts av statsutskottet och antagits av riksdagen.

Stockholm i junli 1945.

Richard Sterner

Till Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet.

Genom remiss den 12 maj 1945 har herr Statsrådet anmodat kommissio- nen för ekonomisk efterkrigsplanering att avgiva utlåtande över en fram— ställning från Erik Friberger, Alf Johansson och Sven Markelius angående utrednin-gs- och experimentarbeten- rörande mekaniserad serietillverkning av huselement.1 l anledning härav får kommissionen anföra följande.

Såsom påpekas i den remitterade framställningen är en väsentlig höjning av bostad-sstandarden, såväl med avseende på utrymme som lägenhetsut- rustning, det senare särskilt för landsbygdens del, en allmänt accepterad- mål- sättning för efterkrigstidens ekonomiska och sociala politik. Denna målsätt- ning är även motiverad av sysselsättningspolitiska skäl. En sådan bostads- politik måste inbegripa ett koordinerat system av åtgärder av många olika slag. Den närmare utformningen av denna politik förberedes för närvarande inom olika organ, särskilt bostadssociala utredningen, med vars arbete kom— missionen hållit viss kontakt genom en särskild delegation.

I detta system av koordinerade åtgärder måste sådana som åsyfta en sänkning av byggnadskostnaderna genom rationalisering ingå såsom ett myc- ' ket viktigt led. Förslagsställarna hänvisa härvidlag till den utredning om åt— gärd-er för förbilligande av byggnadskosltnaderna, som riksdagen med an- ledning av en av herr Nilsson i Stockholm m. fl. framlagd motion (AK 421/ 1944) begärt i enlighet med vissa av andra kammarens andra tillfälliga ut- skott i sitt utlåtande (nr 10/1944) över motionen angivna riktlinjer. Förslags- ställarna framhålla vidare, att för närvarande ett flertal institutioner, utred- ningar och företag på offentligt eller enskilt initiativ syssla med arbetsupp— gifter på detta område, och att frågan överhuvud ägnas ett mera mångsidigt intresse än någonsin tidigare förekommit, men att det måste framstå såsom ett önskemål, att dessa strävanden bättre samordnas.

Häri vill kommissionen instämma. Vid sidan av alla enskilda och koo— perativa företag och institutioner, som syssla med frågan, utföra även föl- jande statliga och halvoffentliga organ och utredningar arbete avseende olika avsnitt av densamma: byggnadsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, egna- hemsstyrelsen, försvarets bostadsanskaffningsnämnd, priskontrollnämn—

1 Framställningen är tryckt såsom bilaga till detta utlåtande.

den, statens kommitté för byggnadsforskning, standardiseringskommis— sionens avdelning för byggstandardisering, jordbrukets byggnadsstudic— kommitté, statens forskningskommitté för lantmannabyggnader samt de tek- niska högskolorna. I fråga om ett så vittförgrenat utredningsarbete förelig- ger otvivelaktigt behov av en viss samordning, bland annat för undvikande av onödigt dubbelarbete. I den mån en sådan samordning kommer till stånd, kan det visa sig, att trots mångfalden av utredningsorgan likväl 'vissa vik- tiga delar av ämnet icke blivit tillräckligt beaktade och att i sådant fall en fördjupning eller komplettering av utredningsarbetet erfordras. Att en koor- dination kommer till stånd är desto mera behövligt, som de förutnämnda Statliga organen som arbeta på området äro underställda flera olika departe- ment, nämligen socialdepartementet, jordbruksdepartementet, handelsdepar- tementet, folkhushållnin'gsdepartementet, kommunikationsdepartementet, ecklesiastik—departementet och försvarsdepartementet.

En. tänkbar metod för att åstadkomma nödig samordning vore, att alla offentliga utredningar förenades i ett enda organ. Även om en sådan sam- man-slagning av olika organ eventuellt skulle vara lämplig i vissa fall, näm- ligen när organen ha gemensamma eller närliggande arbetsuppgifter, synes det dock, som om det vore ändamålsenligt att låta olika organ ombesörja olika delar av det utredningsarbete som det här gäller. Sålunda synes exem- pelvis det material för systematiska kostnadsanalyser, som kan hämtas ur byggnadslånebyråns och egnahemsstyrelsens handlingar, lämpligen böra he- arbetas av dessa organ själva. Ett fullständigt förenhetligande vore dessutom otänkbart, eftersom det omfattande utrednings- och experimentarbete, som bedrives inom enskilda företag och institutioner, näppeligen kan överföras till ett statsorgan.

Kommissionen vill därför i stället såsom sitt upptaga ett förslag som under hand framlagts av chefen för statens byggnadslånebyrå, byråchefen Alf Johansson, nämligen att inom Kungl. Maj:ts kansli tillsättes en särskild be- redning, under ledning av ett statsråd, till vilken knytas representanter för olika offentliga och enskilda organisationer, som ha intresse för en rationa- lisering av byggnadsindustrin och byggnadsämnesproduktionen. Denna be- redning skulle icke själv utföra något rationaliseringsarbete men skulle ha till upp-gift att utöva en viss översyn Över här ifrågavarande utredningsar- bete och att verka för nödig koordination mellan olika på området syssel- satta organ. Vidare bör beredningen även verka för att dessa organ åstad- komma sådan utvidgning och intensifiering av arbetet, att förutsättningarna för en väsentlig sänkning av byggnadskostnaderna härigenom ökas. Bered- ningens uppmärksamhet bör emellertid icke vara begränsad till de tekniska problemen. Den bör även åtaga sig en översyn över arbetet att rationalisera själva organisationen av byggnadsindustrin och byggnadsämnesproduktionen. bland annat ur synpunkten av behovet att åstadkomma en utjämning av såväl konjunktur— som säsongvariatoner inom denna del av arbetsmarkna- den, vilket är av grundläggande betydelse för byggnadskostnaderna. Arbets- marknadsfrågorna måste beaktas även av den anledningen, att ett samarbete

med såväl företagare som arbetare är oundgängligt för att nya tekniska rön inom kortast möjliga tid och med minsta möjliga friktion skola kunna vinna allmän tillämpning. Till de arbetsmarknadsfrågor, som sålunda äro av betydelse i sammanhanget, hör också behovet av att söka åstadkomma en återgång i fråga om tendensen att skapa allt fler kategorier av specialarbetare inom byggnadsindustrin; ifrågavarande tendens torde nämligen ha medver- kat till att förkorta arbetssäsongema för åtskilliga byggnadsarbetargrupper, vilket i sin tur medfört höjda byggnadskostnader.

Rörande beredningens sammansättning anser sig kommissionen icke kunna framlägga något detaljerat förslag. Kommissionen föreställer sig emellertid att i densamma böra ingå sakkunniga från sådana enskilda, kooperativa och statliga institutioner, som äro verksamma på området, ävensom representan- ter för byggnadsarbetare, jordbrukare och hyresgäster. Av stor vikt är, att antalet medlemmar i beredningen i görligaste mån begränsas.

Förslagsställarna begränsa sig i övrigt till ett synnerligen viktigt rationali- seringsbehov, nämligen det som avser framställning av mindre hus genom mekaniserad serietillverkning av standardiserade huselement. De påpeka, att den produktion av s. k. monteringsfärdiga trähus som f. n. bedrives, i stort sett icke medfört någon sänkning av kostnaderna, beroende bland annat på att tillverkningen — även den som bedrives i fabrik — fortfarande huvudsakligen är hantverksmässig och att maskinell serieproduktion i egent- lig bemärkelse knappast förekommer. Arbetet med lösningen av de tek- niska problemen rörande mekaniserad tillverkning av huselement har nämligen enligt förslagsställarnas mening hittills icke haft tillräcklig om- fattning. Inom den till Sveriges standardiseringskommission anslutna av- delningen för byggstandardisering ha dock utförts vissa grundläggande arbe- ten. Enligt vad kommissionen har sig bekant, ha även enskilda företag och in- stitutioner utfört vissa omfattande forskningsarbeten på området.

Stegringen i byggnadskostnaderna under krigsåren och sannolikt även un— der åren närmast före kriget, har varit starkare för mindre hus av trä än för större stenhus. Den har därför varit mest kännbar på landsbygden och i mindre samhällen, vilket också inneburit, att den hårdast drabbat grupper inom befolkningen med förhållandevis låg inkomststandard.

Kommissionen vill instämma i att det icke minst med hänsyn till sist be- rörda förhållanden är synnerligen angeläget, att byggnadskostnaderna för mindre hus kunna sänkas genom rationaliserad produktion.

Frågan har stor betydelse även ur andra synpunkter. Med den minskade råvarubasen för våra träindustrier, är det av stor vikt att dessa i ökad ut- sträckning inriktas på högre förädling av råvaran. Vårt land har visserligen utsikter att under de närmaste årens oerhörda bostadsbrist inom ett flertal länder kunna exportera både färdiga trähus och byggnadselement av trä i be- tydande kvantiteter, men det torde bli svårt att utnyttja detta tillfälle för att upparbeta en marknad, som kan bli av betydelse på längre sikt, om icke den— na produktion samtidigt i görlig mån rationaliseras och effektiviseras. Med hänsyn till Sveriges långsiktiga exportintressen är det därför av stor vikt att

vår produktion av trähus och byggnadselement av trä utvecklas till att bli så konkurrensduglig som överhuvud är möjligt. På så sätt skulle även den egent- liga byggnadsindustrin delvis komma i viss indirekt konkurrensförbindelse med utländska marknader, vilket skulle kunna bli av värde för utveckling- en av dess ekonomiska och tekniska effektivitet.

Det remitterade förslaget går ut på att en utrednings-, forsknings- och ex- perimentverksamhet organiseras 'i statlig regi för här ifrågavarande ändamål i samarbete med på området verksamma enskilda organ. Enligt förslagssrtäl- larnas uppfattning tala många skäl för att inrätta ett statligt organ, bland andra att ett enskilt företag inte kan så förutsättningslöst och oberoende av biintressen behandla dessa problem som ett statligt organ, att det genom stat- ligt initiativ blir lättare att kontrollera, att de kostnadsbesparingar, som vin- nas genom effektivare projektering och produktion, komma de boende till— godo, och att en mekanisering av husproduktionen snabbare och mera effek- tivt kan omsättas i praktiken, om arbetet därpå från början sker un-der led- ning av staten, som numera i största utsträckning svarar för finansieringen av bostadsanskaffningen. Denna statliga verksamhet bör enligt förslagsstäl- larnas mening vara fristående, men bör dock bedrivas i anslutning till andra offentliga organs arbete. Kostnaderna för verksamheten beräknas under det första året till 500 000 kronor.

Kommissionen vill till en början instämma i att verksamheten bör be- drivas i statlig regi. De av förslagsställarna framlagda skälen härför äro enligt kommissionens uppfattning i stort sett övertygande. Kommissionen finner ej heller skäl till anmärkning rörande det för första verksamhetsåret avsedda kos-tnadsbeloppet med hänsyn till att en» rätt skött verksamhet av här ifrågavarande slag kommer att visa sig vara ur samhällsekonomisk syn- punkt räntabel.

Vad beträffar frågan huruvida verksamheten bör bedrivas inom eller utom redan existerande organ, vill kommissionen framhålla följande. Då det före- faller önskvärt att icke ytterligare öka antalet statliga institutioner som arbeta på detta område, kunde övervägas om densamma icke kunde bedrivas exem- pelvis inom standardiseringskommissionens avdelning för byggstandardjse- ring. Det gäller emellertid här huvudsakligen nykonstruktions- och experi— mentarbeten och endast i ringa omfattning standardiseringsar'beten i egentlig bemärkelse, varför detta alternativ vid närmare övervägande ter sig mindre lämpligt. Vad beträffar statens kommitté för byggnadsforskning fungerar denna för närvarande till väsentlig del som en stipendiefond med mera all- männa uppgifter täckande hela fälitet av byggnadsforskning, medan den här ifrågasatta verksamheten avser ett utrednings- och experimentarbete av mera speciell karaktä-r. Om verksamheten likväl skulle anslutas till statens kom- mitté för byggnad'sforskning, bleve det nödvändigt att dels fullständigt omor- ganisera detta organs verksamhet, dels ge själva kommittén för byggnads- forskning en ändrad sammansättning. Kommissionen finner under sådana förhållanden lämpligast att frågan om den nya verksamhetens eventuella anslutning till visst annat organ skjutes på framtiden och att arbetet snarast

påbörjas under mera fria former. Detta skulle lämpligen kunna ske därige- nom at't den förut föreslagna beredningen för byggnadsrationalisering sna— rast tillkallade vissa sakkunniga med uppgift att under beredningens inseende närmare utarbeta förslag om verksamhetens organisation under det första arbetsåret, i övrigt förbereda arbetet och därefter, i hän-delse av riksdagens positiva beslut i anslagsfrågan, tills vidare leda detsamma. Den nya verksam- hetens ställning i förhållande till andra organ finge därefter bestämmas med ledning av de praktiska erfarenheter, som efterhand skulle vinnas. Om detta förslag godtages, torde det :bli möjligt att snabbt sätta igång arbetet, vilket ter sig desto mer angeläget, som utredningar och experiment av detta slag först efter längre tid torde kunna ge mera påtagliga praktiska resultat. Kom- missionen förutsätter, att samarbete äger rum med andra på området arbe- tande offentliga och enskilda organ. Den föreslagna beredningen i Kungl. Maj:ts kansli skulle säkerligen också komma att vaka över att sådant sam- arbete kommer till stånd.

Ehuru, såsom förut framhållits, särskilt behov föreligger av att rationali- sera produktionen av mindre trähus, anser kommissionen likväl icke, att den nya verksamheten skall begränsas endast till byggnadselement av trä. Även i fråga om byggnadselement av annat material böra möjligheterna att i vä- sentligt ökad utsträckning anordna serieproduktion utforskas, och också så- dant forskningsarbete bör tagas upp inom ramen för den nya verksamheten, i den mån det icke ombesörjes inom andra institutioner och företag. Lika- ledes bör behov av forskning avseende byggnadselement i större hus kunna tillgodoses i samma sammanhang.

Såsom förslagsställarna påpeka, kunna de statliga kreditorganen genom sin upplysningsverksamhet medverka till att nya rön snabbt vinna en mera allmän spridning. Härvid får emellertid förutsättas som självklart, att de statliga kreditorganen såsom hittills söka i sin verksamhet utnyttja alla slag av tekniska förbättringar och icke favorisera sådana rön, som härstamma från det här föreslagna organet. Det bör givetvis råda fri konkurrens mellan olika ekonomiskt och tekniskt tillfredsställande konstruktioner liksom även , mellan olika slag av byggmadsmaterial.

Kommissionen vill till sist understryka angelägenheten av att åtgärder vid- tagas för att inhämta de erfarenheter som på området gjorts i andra länder. Såso-m förslagsställarna påpeka ha på annat håll, främst i England och Fö- renta staterna, bedrivits mycket omfattande arbeten på här ifrågavarande om- råde. Det är bekant, att fabriksgjorda hus delvis kommit till användning, då det gällt att häva den oerhörda bostadsbristen inom krigsproduktions- och förläggningscentra, där folkmängden i flera fall mer än fördubblats inom loppet av ett eller annat år eller där rent av helt nya samhällen skapats. Det är lika- ledes bekant, att man har planer på att i stor utsträckning arbeta med stan- dardiserade hus och byggnadselement för återuppbyggnad av förstörda sam- hällen, och att omfattande förberedelser härför satts i gång. De erfarenheter och utredningsresultat som vunnits torde i icke obetydlig utsträckning kunna nyttiggöras även i vårt land och bespara oss en del av det utrednings- och

experimentarbete, som vi eljest behöva utföra själva. Det synes under sådana förhållanden angeläget, att ett antal byggnadsexperter utsändas särskilt till England och Amerika för att tillgodogöra sig dessa rön liksom även för att ta del av de övriga framsteg inom byggnadsteknik, byggnadsekonomi och fastighetsekonomi, som gjorts i andra länder och som kunna bidraga till att sänka byggnads- och bostadskostnaderna.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknad ordförande, deltagit samtliga kommissionens ledamöter med undantag av herrar Lied- berg, Sandler och Westerlund. I herr Sandlers ställe har såsom suppleant deltagit herr Arne Lundberg.

Till detta yttrande fogas särskilda yttranden av dels herrar Gustafson och von Heland och dels herrar Hernod, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Åselius.

Stockholm den 29 juni 1945.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

GUNNAR MYRDAL

Karin Kock

Särskilt yttrande

av herrar Gustafson och von Heland angående åtgärder för utrednings- och experimentarbeten rörande mekaniserad serietillverkning av huselement m. 111.

En väsentlig höjning av bostadsstandarden, såväl med avseende på utrym- me som lägenhetsutrustning; det senare särskilt för landsbygdens del, måste anses vara synnerligen eftersträvansvärd. Ästadkommandet av bättre och till- räckliga bostäder utgör också en allmänt accepterad målsättning för efter- krigstidens ekonomiska och sociala politik. Denna målsättning kan även vara motiverad av sysselsättningspolitiska skäl.

Strävandena att söka åstadkomma bättre bostäder motverkas dock i hög grad av rådande höga byggnadskostnader, vilket nödvändiggör, att alla åt- gänder vidtagas, som kunna vara ägnade åstadkomma lägre byggnadskostna- der. En långtgående standardisering av vissa byggnadselement bör i viss grad kunna bidraga till nedbringande av byggnadskostnadema. Det framstår där- för som önskvärt, att staten i högre grad än som hittills varit fallet ekono- miskt och organisatoriskt stöder forsknings- och försöksverksamheten på ifrågavarande område. Vi äro därför eniga med kommissionens majoritet därom, att Kungl. Maj:t bör ägna denna fråga särskild uppmärksamhet och för riksdagen framlägga förslag som möjliggör vidgade försöks- och experi- mentarbeten på byggnadsområdet. Däremot ha vi icke ansett oss kunna giva vår anslutning till förslaget i vad »det avser, att en fristående utrednings-, forsknings- och experimentverksamhet organiseras i statlig regi. Det bör framhållas att vid sidan av alla enskilda och kooperativa företag som redan nu sysslar med denna fråga, utföra även bland annat följande statliga och halvoffentliga organ utredningar och arbete avseende olika avsnitt av den- samma: byggnadsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, egnahemsstyrelsen, försvarets bostadsanskaffningsnämnd, statens kommitté för byggnadsforsk- ning, standardiseringskommissionens avdelning för byggstandardisering, jord- brukets byggnadsstudiekommitté, statens forskningskommitté för lantman- nabyggnader samt de tekniska högskolorna. Med hänsyn till de många organ som redan äro verksamma på området synes det önskvärt, att den nu före- slagna verksamheten om möjligt upptages av någon redan verksam organisa- tion. Innan ett slutligt ställ'ningstagande göres, bör därför en utredning verk- ställas i syfte att finna den lämpligaste formen för den: nu ifrågasatta för- söksverksamheten. Om en sådan utredning giver vid handen, att den nya försöksverksamheten lämpligen bör anknytas till exempelvis statens kom- mitté för byggnadsforskning, skulle kostnaderna för verksamheten säkerligen kunna nedbringas i betydande grad. Härigenom skulle man också få garan-

tier för att ett dyrbart och tidsödande dubbelarbete i görligaste mån undvekes. Vi ha därför yrkat, att kommissionen i sitt yttrande över förslaget förordar en utredning i syfte att inordna ifrågavarande verksamhet i något av de or- gan som redan bedriver likartat arbete. Att en sådan utredning kommer till stånd synes så mycket mera påkallat som det av herrar Erik Friberger, Alf Johansson och Sven Markelius framlagda förslaget icke är organisatoriskt utformat och därför ej utan ytterligare utredning kan läggas till grund för något statsmakternas beslut.

Särskilt yttrande

av herrar Hérnod, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Äselius angående åtgärder för utrednings- och experimentvarbeten rörande mekaniserad serie- tillverkning av huselement m. m.

Förslags—ställarna erinra om att en sänkning av byggnadskostnader- na är en förutsättning för en höjning av den allmänna bostadsstandarden samt att härvidlag en långt gående rationalisering av byggnadsteknik och byggna-dsproduktion är av väsentlig betydelse. Mot bakgrunden härav fram- lägga de ett förslag i syfte att befrämja en mekaniserad serietillverkning av standardiserade huselement.

Majoriteten har icke nöjt sig med att tillstyrka det remitterade förslaget om tillsättandet av en särskild statlig kommitté med uppgift att handhava ledningen av utrednings- och experimentarbetet beträffande standardiserade huselement. Dessutom har man upptagit ett av byråchefen Alf Johansson »un-dler hand» framlagt förslag, att inom Kungl. Maj:ts kansli skulle tillsättas en särskild beredning, som icke blott skulle fungera såsom ett övervakande och samordnande organ för det arbete, som på olika håll bedrives för att rationalisera byggnadsproduktionen, utan även åtaga sig en översyn av arbe- tet att rationalisera själva organisationen av byggnadsindustrin och bygg- nadsämnesproduk-tionen i syfte bland annat att åstadkomma en utjämning av konjunktur- och säsongvariationerna. Majoriteten föreslår sålunda inrät- tandet av två nya statliga organ på detta område.

För att börja med den ifrågasatta beredningen må erinras om att 1944 års riksdag i anledning av en motion av herr Torsten Nilsson m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt utredning bland annat rörande en allmän rationalisering av byggnadsverksamheten och en säsongutjämning inom denna näringsgren. Utredningen avser uppenbarligen frågor av den art, som den förordade be— redningen skulle sysselsätta sig med. Det kan icke anses lämpligt att före- gripa en av riksdagen beslutad utredning och att utan prövning av andra tänkbara och måhända mera ändamålensliga lösningar enbart på grund av en »un-der han-d» framkastad idé uppbygga en helt ny organisation. Vi kunna

väl inse önskvärdheten av en samordning av hithörande frågor men kunna däremot icke ansluta oss till majoritetens förslag i dess nuvarande skick om inrättandet av ett nytt organ; detta särskilt med hänsyn till att något när- mare klarläggande icke lämnats beträffande det ifrågasatta organets upp- gifter, bemyndiganden och arbetsmetoder.

Vad därefter angår det remitterade, av herr Markelius m. fl. framlagda förslaget vilja vi instämma i deras principiella synpunkter röran-de rationa- liseringens betydelse. Likaså synes oss beaktansvärt förslagets allmänna syfte att genom en intensifierad forsknings- och experimentverksamhet befordra tillkomsten av en produktion av fabrikstillverkade småhus.

Förslagsställarna påpeka, att många ansatser gjorts för att avhjälpa de produktionstekniska bristerna, men uttala samtidigt att detta arbete i för— hållande till dess ofantliga betydelse »varit av mycket liten omfattning», varvid dock undantag göres för den till Sveriges standardiseringskommission anslutna byggstandardiseringen. Detta uttalande kräver ett tillrättaläggande. Under de senaste 15 år 20 åren ha enskilda forskare och byggnadsmaterial- fabrikanter på detta område utfört ett stort och grundläggande arbete, som givit erfarenheter och resultat, utan vilka ett fortsatt arbete skulle bliva myc- ket svårare och betydligt mera tidskrävande. Såsom exempel på företag, som här gjort synnerligen beaktansvärda insatser, må nämnas Holmsunds AB., AB. Svenska Trähus och H. S. B. Genom deras initiativ ha på skilda håll i landet uppförts experimenthus av olika typer, vilka i hög grad berikat erfa- renheten på området. Vidare bör i detta sammanhang uppmärksammas, att det för den framtida stand'ardiseringen av byggnadsmaterial, huselement m. m. grundläggande modulsystemet, som utarbetats inom byggstandardise- ringen, tillkommit genom en effektiv medverkan från byggnadsmaterialin- dustrins sida.

Vad särskilt beträffar frågan om mekaniserad serietillverkning av hus- element har ett annat enskilt företag, AB. Bostadsforskning, i första hand ägnat sig åt lösningen av denna uppgift och har för detta ändamål utrustats med erforderliga tekniska och finansiella resurser. Företaget, som bildades i början av år 1944 av Skånska Cement AB. och Uddeholms AB., har bedri- vit sitt arbete med stor energi. Det torde bli möjligt att övergå till försöks- fabrikation under loppet av år 1946. Redan vid bolagets bildande tillkänna- gavs offentligen, —att forskningsresultaten skulle utan vinst för bolaget ställas till allmänheten-s förfogande. Detta innebär, att bolaget endast kommer att tillgodoräkna sig en mindre lieensavgift, avsedd att täcka patentkostnaderna. Patenten äro uteslutande av profylaktisk natur och sålunda avsedda att omöj- liggö-ra för andra att genom patent förhindra, att fors-knings— och experiment- resultaten komma allmänheten till godo.

Erfarenheten visar, att det i fråga om såväl byggnadssätt som byggnads- material kan dröja flera år, innan man får tillräcklig erfarenhet om nya metoder. Det är först genom fri konkurrens mellan olika 'tillver'kningar, konstruktioner och material som man slutgiltigt kan få fastslaget om pro-

duktionen sker på billigaste och mest effektiva sätt. Staten kan väl stödja forskningen men bör överlåta tillämpningen till den vittomfattande produk- tionsapparat, som redan finnes i den svenska industrin. — Förslagsställar- na understryka angel—ägenheten av att provti-llverkning av huselement sker i relativt stor skala för att utexperimentera lämpliga metoder för massfabri- kation. Det framgår ej klart, om avsikten är att dessa arbeten skola bedrivas i statlig regi. Av anförda skäl kan emellertid så icke anses vare sig lämpligt eller erforderligt.

Av väsentlig betydelse för möjliggörand'et av en rationell utveckling på byggnadsområdet är lösningen av de lönepolitiska problemen. Vid den me- kaniserade husproduktionen har det i praktiken visat sig mycket svårt att få ack-ordssatserna på byggnadsplatsen avpassade efter nya byggnadsmetoder. Arbetarnas förståelse och medverkan är här oundgängligen erforderlig. Att detta — såsom förslagsställarna synas anse — skulle kunna åstadkommas ge— nom ingripande från sta-tens sida, draga vi emellertid i tvivelsmål.

Av olika myndigheter utfärdade byggnadsföreskrifter lägga ofta hinde-r i vägen för ett frångäende av gängse metoder. Här skulle staten kunna lämna en värdefull medverkan i fråga om utarbetandet av för serietillverkning av hus särskilt lämpade stadsplaner, förenhetligande av byggnadsordningarna för att undanröja svårigheterna att införa standardiserade huselement i bygg- nadsproduktionen etc.

Vad slutligen angår organisationen av ifrågavarande utrednings-, forsk- nings- och experimentverksamhet ha förslagsstälvlarna förordat, att denna verksamhet organiseras i statlig regi samt att ledningen av arbetet anförtros åt en särskild, fristående kommitté. De uppgifter, som skulle falla på denna kommitté, äro av så omfattande och mångskiftande art, att redan planlägg- ningen av kommitténs arbete är en mycket svår uppgift. Arbetet kommer så- lunda att intimt beröra såväl byggnadsindustrins olika verksamhetsfält som ock den byggnadstekniska forskningen. I mycket hög grad kommer det att röra sig om experimentellt arbete, men för a-tt i rimlig tid uppnå fruktbäran— de resultat är det av största vikt att dessa experiment läggas upp i anslutning till de resultat, som vunnits såväl inom industrin som inom forskningen. Det gäller vidare att för kommitténs arbete förvärva såväl personer med forsk- ningsbegåvning som ock krafter med" praktisk erfarenhet och skicklighet.

Den föreliggande uppgiftens omfattning och mångsidighet gör det icke möj- ligt att på rak arm utstaka den rätta vägen för dess lösning. Det är nödvän- digt, att frågan underkastas en närmare granskning och ett klarläggande. Härvid bör även undersökas, huruvida verksamheten kan omhändertagas av statens kommitté för byggnadsforskning, vars verksamhet ju ävenledes är inriktad på främjandet av rationella byggnadsmetoder. Detta torde förut— sätta en viss omorganisation av forskningskommittén, eventuellt inrättandet av en särskild avdelning. En utredning rörande dessa spörsmål bör omedel- bart igångsättas, därvid bl. a. representanter för utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, statens kommitté för bygg-

nadsforskning och byggstandardiseringen samt av frågan berörda industrier beredas tillfälle deltaga.

Det är nämligen vår bestämda mening, att enbart under förutsättning av en omsorgsfull planering kan det förväntas, att man på detta område kan nå några verkligt betydelsefulla resultat. Då ett experimenterande på detta område med nödvändighet kräver stora belopp -—— förslagsställ—arna ha be- räknat 500 000: — kronor per år som en första början — är det särskilt angeläget att stor omsorg nedl-ägges på åt'gärdernas noggranna planläggning.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts få vi hemställa, att frågan om tillskapandet av ett särskilt organ för främjandet av en mekaniserad serietill- verkning av standardiserade huselement göres till föremål för en särskild ut- redning enligt ovan antydda riktlinjer.

Bilaga till Utlåtande angående åtgärder för utrednings— och experimentarbeten röran- de mekaniserad serietillverkning av hus- element m. m.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

En väsentlig höjning av den allmänna bostadsstandarden i landet såväl med av- seende på utrymme som lägenhetsutrustning, det senare särskilt för landsbygdens del, är en allmänt accepterad målsättning för efterkrigstidens ekonomiska och so- ciala politik. De senaste årens erfarenheter ha givit vid handen, att statsmakterna äro beredda att lämna ett vittgående finansiellt stöd, när det gäller bostadsförsörj- ningsangelägenheter. Det torde icke vara obefogat att förvänta, att den bostadspo- litiska aktivitet som under krigsåren genom omständighetemas makt kommit att till huvudsaklig del inriktas på att bekämpa en krismässig bostadsbrist i fortsätt- ningen alltmer kommer att ledas av syftet att systematiskt höja bostadsstandarden. Att detta syfte måste ges en mycket framskjuten roll i det socialpolitiska arbetet under närmaste årtionde är alltför uppenbart för att tarva närmare kommentarer.

Den låga bostadsstandarden i landet sammanhänger givetvis främst därmed, att de årliga kostnaderna för en fullvärdig bostad, vare sig denna är en hyr-es— eller bostadsrättslägenhet eller ett egethem, äro för höga i förhållande till inkomster och hyresbetalningsförmåga eller överhuvud förmåga att bekosta bostaden hos de största befolkningsgrupperna. Visserligen ha såväl byggnadskostnader som årliga bostadskostnader ('vid given standard) under de senare åren sjunkit, relativt sett, men detta har i sin Iverk-an på bostadskostnad-sbördan motverkats dels därav, att de allmänna Ievna—dskostnadernas stegring pressat realinkomster och hyresbetalnings— , förmåga, dels av den successiva förskjutningen inom bostadstillgången från äldre i och billigare till nya och dyrare lägenheter. Det är i 'varje fall ett faktum, att den

- stora massan av landsbygdens och de smärre samhällenas befolkning icke kan med

egna resurser bära en fullvärdig bostadsstandard vid nuvarande kostnader och att även för de större samhällenas industri-arbetare och jämförliga grupper en bostad, som är både väl utrustad och tillräckligt rymlig, kräver en orimligt stor andel av inkomsten. En påskyndad utveckling mot högre standard på detta område, vilken - är påkallad såväl ur bos—tadssociala och befolkningspolitiska synpunkter som med hänsyn till efterkrigstidens sysselsättningspolitik, torde under alla omständigheter L motivera en omfattande ekonomisk stödverksamhet från statens sida. Av än större f betydelse, i synnerhet på längre sikt, är dock att byggnadskostnadsproblemet an— ] gripes rationellt och allsidigt. i Med anledning av en motion av herr Nilsson i Stockholm m. fl. vid 1944 års riksdag angående utredning om åtgärder i syfte att förbilliga byggnadskostnaderna begärde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t utredning angående sådana åtgärder i enligt vissa av andra kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 10) angivna

riktlinjer. Dessa riktlinjer voro i huvudsak följande.

1. Standardisering av byggnadsdetaljer, som möjliggör serietillverkning.

2. Undanröjande av svårigheter som förekomma, när de standardiserade varorna skola införas vid byggnadsproduktionen, särskilt genom förenhetligande av bygg- nadsordningarna.

3. Allmän rationalisering av byggnadsverksamheten genom

a) effektivare stadsplaner, som möjliggöra serietillverkning av hus, lägre bygg- nadskostnader och centraliserad, billig—are drift av fastigheterna;

b) mera genomförd maaskindrift eller användandet av för varje ort och byggnad lämpligaste och billigaste material och arbetsmetoder m. m.

4. Brytande av icke önskvärda monopol på byggnadsmaterialområdet eventuellt (enligt verkställd utredning) genom

a) skärpning av redan förefintlig lagstiftning eller genom särskilda bestämmelser i fråga om byggnadsverksamheten;

b) samhällets ekonomiska stöd för igångsättande eller upprätthållande av all- männyttiga företag inom byggnadsämnesindustrin;

c) bekämpande av ringbildning bland underentreprenörer (värme- och sanitär samt elektrisk installation) genom att auktorisation utsträckes att gälla hela landet.

5. Bortskärande av oskäliga mellanhandsvinster vid distribution av byggnads- material.

6. Säsongutjämning av byggnadsverksamheten. Den av utskottet framlagda förteckningen över utredningsuppgifter skulle utan svårighet kunna fullföljas med åtskilliga _andra punkter. Blott och bart som exempel nämnas här:

7. Industriell tillverkning av standardiserade huselement, vilken i främsta rum- met beträffande småhus men sannolikt även beträffande flerfamiljshus av mindre typer kan leda till stora kostnadsbesparingar.

8. Ekonomiskt rationella hustyper (hushöjd, husbredd, huslängd i förhållande till antal trappuppgångar, trappornas inplacering i huskroppen, källare, vindar o. s. v.). Denna fråga har en avsevärd ekonomisk betydelse.

9. Ekonomiskt rationella planlösningar med hän-syn ej endast till lägenhetens bostadsvärde utan även till besparing av material och förenkling av arbetsförfaran- det (exempel: rörbesparande inbördes placering av kök, badrum och toalettut- rymmen). 10. Rationell avvägning av anläggnings— och driftskostnad med avseende å exem- pelvis värmeisolering. För närvarande syssla ett flertal institutioner, utredningar och företag på offent- ligt eller enskilt initiativ med arbetsuppgifter inom ifrågavarande område. Utan överdrift kan påstås att hithörande frågor nu ägnas ett mera mångsidigt och inten- sivt arbete än någonsin tidigare förekommit. Det måste framstå som ett önskemål. att dessa strävanden samordnas och ställas in under ett gemensamt, samhälleligt ändamål: en väsentlig sänkning av produktionskostnaderna och en sådan organisa- tion av distributionen att de ekonomiska vinsterna av tillverkningens förbilligande komma de bostadsbehövande tillgodo. Trots mångfalden av pågående arbeten med byggnadskostnadernas förbilligande som syfte är det dock otvivelaktigt att på vissa väsentliga punkter intensifiering och komplettering av utredningsverksamheten är behövlig. Vi önska här rikta uppmärk- samheten på en utredningsuppgift, som synes oss i hög grad angelägen och bråd- skande, nämligen rationalisering av framställningen av mindre hus genom mekani- serad serietillverkning av standardiserade huselement. En primär förutsättning för lägre bostadskostnader är en långt gående rationali— sering av byggnadsteknik och byggnadsproduktion. Många ansatser ha gjorts för att avhjälpa de produktionstekniska bristerna. Maskiner ha skaffats till de större arbetsplatserna och arbetet där har i många avseenden rationaliserats. Fönster, dörrar och vissa inredningar ha sedan länge gjorts färdiga på fabrik, i regel dock endast individuellt för varje hus. Vidare finns sedan åtskilliga år en betydande pro- duktion av s. k. monteringsfärdiga trähus, som delvis göras på fabrik. Men kost- naderna ha i stort sett inte kunnat nedbringas, beroende bl. a. på att tillverkningen fortfarande huvudsakligen är hantverksmässig —— även det arbete som utföres i fabrik — och att maskinell serieproduktion i egentlig bemärkelse knappast före- kommer. Man arbetar fortfarande huvudsakligen med konstruktioner, som äro av-

sedda för hantverksmässig tillverkning, och de låta sig inte så lätt utnyttjas för maskinell produktion. En mycket stor del av byggnadsarbetet vid trähusindustrin — motsvarande cirka 2/3 av kostnaderna —— utföres fortfarande hantverksmässigt på byggnadsplatsen.

Man har all anledning till respekt för det goda och banbrytande tekniska arbete, som nedlagts av våra byggnadsföretagare och trähusfabriker. Men man måste dock konstatera, att skola byggnadskostnaderna kunna väsentligt nedbringas, är det nöd- vändigt att genomföra en betydligt längre driven mekaniserad serietillverkning och längre drivet färdigställande av husdelarna på fabrik.

Arbetet med lösningen av de tekniska problemen rörande den mekaniserade till- verkningen av huselement har i förhållande till dess ofantlig-a betydelse hittills varit av mycket liten omfattning. Det, som på olika håll gjorts här i landet, har i reg-el utförts som biuppgifter till vederbörande egentliga verksamhet — ryckvis och utan egentlig plan.

Ett undantag härifrån utgör den insats, som inom detta område gjorts av »Bygg- standardiseringen», som är ansluten till Sveriges standardiseringskommission och vars arbete började hösten 1942. Hittills har av detta företag bl. a. följande arbets- uppgifter bearbetats eller slutförts: Klassificering ay byggnadsmaterial och bygg— nadsdelar, standardisering av dörrar och fönster, sani-tetsporslin och glas, klassi- ficering av byggnadsvirke samt modulutredning. Detta är alltsamman arbeten, som äro grundläggande för en mekaniserad serietillverkning av huselement.

Förutom några på området verksamma enskilda arkitekter ha på allra sista tiden vissa industriella företag börjat intressera sig för dessa uppgifter.

I utlandet, främst USA och England, ha mycket stora arbeten satts igång på här ifrågavarande område, även om några för fredsförhållanden fullt färdiga lösningar av problemet veterligen ännu icke föreligga. Det är naturligt, att i dessa länder, där bostadsproduktionen under krigsåren måst eftersättas i långt högre grad än här i landet och där man dessutom står inför uppgiften att bereda bostäder åt de hem- vändande krigsdeltagarn'a, frågan om rationalisering av bostadsproduktionen för att möjliggöra en snabb och billig bostadsförsörjning måste stå som ett av de allra viktigaste efterkrigsproblemen. Då bostadsproduktionen där helt domineras av en— familjshuset, är problemet om bostadsbyggandets kostnader i utpräglad grad en fråga om rationaliserad produktion av småhus. I det anglosaxiska land, som tidigast blivit färdigt med utformningen av efterkrigstidens bostadspolitiska program, Cana- da, har en betydande del av de offentliga anslag, som anvisats för bostadsförsörj- ningsändamål, avsatts för utexperimentering och tillverkning av delar av standard- hus. Ett karakteristiskt drag i rationaliseringssträvandena är, att man söker pro- duktionstekniska former, som lämpa sig för den högrationaliserade industrin, främst verkstadsindustrin, och därvid i stor utsträckning arbetar med förebilder hämtade från sådana industrier, som under krigsansträngningens tryck drivits till en ytterlig grad av rationalisering, t. ex. skeppsbyggeri och aeroplanindustri. Åtskilligt torde vara att lära av det arbete som redan gjorts och som under följande år kommer att göras i dessa länder på den industrialiserade husproduktionens område; icke minst ur exportsynpunkt förefaller det angeläget att här i landet dylika lärdomar icke endast inhämtas utan även självständigt utvecklas.

Den uppgift, som i denna framställning avses, gäller i första hand en- och två- vånings bostadshus; dessa mindre hus bereda mindre svårighet vid den tekniska lösningen. Beträffande betydelsen av denna kategori av bostadshus ur byggnads- och bostadsmarknadernas samt arbetsmarknadens synpunkt må här ett par all- männa synpunkter anföras.

Byggnad—skostnadsstegringen under krigsåren (och sannolikt även under åren när- mast före kriget) har varit starkare för mindre hus av trä än för större stenhus. Detta har betytt, att byggnadskostnadsstegringen varit mer kännbar på landsbygden och i de mindre samhällen, där trähusbebyggelsen .förhärskat, vilket också inneburit,

att den hårdast drabbat grupper inom befolkningen med förhållandevis låg inkomst- nilvå. Härigenom ha otvivelaktigt svårigheterna att nå en nöjaktig bostadsstandard för landsbygden, mindre industriorter o. s. v. ökat. En annan konsekvens av den relativt starkare kostnadsstegringen för trähusbebyggelsen har varit, att de mindre orternas bebyggelsekaraktär mångenstädes förändrats genom att den tidigare do- minerande låga trähusbebyggelsen i stor utsträckning ersatts med högre stenhus- bebyggelse — en förändring av tvivelaktigt värde ur samhällsbildningssynpunkt. Med hänsyn till dessa omständigheter framstår det som särskilt angeläget, att bygg- nadskostnaderna för mindre hus kunna sänkas genom rationaliserad produktion.

Omfattningen av nuvarande produktion av en- och tvåvåningshus kan ej med full säkerhet bedömas, då fortlöpande byggnadsstatistiska uppgifter för landsbygden saknas. Det framgår av socialstyrelsens byggnadsstatistik, som omfattar alla orter med byggnadsbestämmelser, att år 1943 av 6 891 ny- eller helt ombyggda hus 4 364 voro enfamiljshus, 949 tvåfamiljshus och 661 hus med 3—9 lägenheter. Approxima- tivt kan uppskattas att bortåt en tredjedel av alla lägenheter i det år 1943 färdig- ställda bostadsbeståndet i tätorterna inrymdes i dylika hus, som till alldeles över- vägande del voro trähus. Tillämpas på en produktion av nuvarande och för de närmaste efterkrigsåren beräknad omfattning betyder detta bortåt 15 000 lägen- heter. Härtill kommer bostadsbyggandet på den egentliga landsbygden, vars behov i detta hänseende måste bedömas som ytterst elastiskt: hög byggnadskostnad tvingar till begränsad produktion av nya bostäder, låg byggnadskostnad möjliggör att äldre undermåliga bostäder i stor utsträckning ersättas med nya, vilket ur stan- dardsynpunkt i flertalet fall är att föredraga framför reparationer av de gamla lägenheterna. En uppskattning av det årliga totalbehovet i landet till 20 000 lägen— heter i en- och tvåvånings trähus innebär en med hänsyn till den egentliga lands- bygdens ersättningsbyggnadsbehov låg uppskattning. Med nuvarande byggnadskost- nader för en fullvärdig bostad närmar sig värdet härav 400 miljoner kronor. Även om man räknar med en kos-tnadsminskning på endast 10 procent -— en i jämförelse med rationaliseringsresultaten på åtskilliga andra produktionsområden mycket blyg- sam siffra — skulle denna sålunda betyda en besparing på 40 miljoner kronor om året. Utan överdriven optimism torde man kunna räkna med att en effektivt meka- niserad produktion kan leda till betydligt större kostnadsbesparing.

Måhända kunna farhågor uppkomma, att en långt gående mekanisering av hus- produktionen, som förlägger, huvudparten av arbetet till fabriker och reducerar arbetet på byggnadsplatser till ett minimum, skulle skapa sysselsåttningspolitiskt icke önskvärda verkningar på byggnadsarbetsmarknaden. Dylika farhågor torde dock vara i huvudsak obefogade. Den minskning av arbetet på byggnadsplatsen, som kan bli följden av en mekanisering av produktionen av mindre thus, kompen- seras för det första till en del genom ökad sysselsättning i den husproducerande industrin. .Det kan vidare erinras, att det arbete på byggnadsplatsen, som kan göras överflödigt genom mekanisering, enligt hittills gällande förhållande till betydande del utförts av icke-yrkesarbetare: egnahemsbyggare, som själva arbeta på bygget o. s. v. Viktigast i detta sammanhang är emellertid, att ett väsentligt förbilligande av småhusproduktionen skulle möjliggöra en ersättningsbyggn-adsverksamhet på landsbygden, mindre industriorter o. s. v., som hittills i hög grad hämmats icke endast av höga kostnader utan också av direkt brist på arbetskraft.

Det effektivaste sättet att åstadkomma en mera betydande sänkning av bygg- nadskostnaderna är utan tvivel en rationell mekanisering av produktionen. Därpå tyda alla erfarenheter från likartade produktionsområden och även de experiment- arbeten som utförts både här i landet och utomlands.

=Den erfarenhet, som vunnits vid produktion av andra nyttigheter, ger tydlig Åan- ledning förmoda, att en teknisk förutsättning för att lösa denna uppgift är, att man kan åstadkomma en mekaniserad serietillverkning av standardiserade hus-

element, som lätt kunna transporteras till byggnadsplatsen och där enkelt och snabbt kunna monteras till färdiga bostadsutrymmen.

För att kunna skapa en rationell serietillverkning av huselement gäller det till att börja med att utforma dem (grundläggnings-, vägg-, golv-, tak- och inrednings- element), så att man av minsta möjliga antal olika element kan, inom rimliga gränser, åstadkomma alla erforderliga variationer av bostäder.

Vidare måste dessa huselement konstrueras så, att de med vederbörlig hänsyn ) till bostadens standard kunna på billigaste sätt produceras samt transporteras till byggnadsplatsen och sammansättas lllll ett färdigt och 'i olika avseenden välkonstru- erat hus.

Viktigt är att en från ekonomisk synpunkt rationell konstruktion och seriepro- duktion av elementen i en byggnad inte får försvåra en ändamålsenlig planläggning, uppbyggnad eller utformning i övrigt av huset. Samtidigt som det med hänsyn till serieproduktionen är angeläget nedbringa antalet olika element, är det också ange- läget, att elementen bli sådana, att alla erforderliga variationer i bvggnadens och rummens mättförhållanden kunna erhållas, så att rimliga individuella behov kunna tillfredställas. Vidare måste givetvis byggnaden även i fråga om formgivning i öv— rigt kunna gestaltas så som arkitektoniska krav i det särskilda fallet fordra. — Detta torde kunna vinnas utan att tekniska-ekonomiska fordringar på en rationell serietillverkning av huselementen behöva åsidosättas.

Man bör i detta sammanhang klart skilja mellan å ena sidan den serietillverk- ning av standardiserade husdelar, som det här gäller, och varav individuell utform- ning av de olika husens inre och yttre gestalt kan åstadkommas, och å andra sidan den serietillverkning av standardiserade hus, som nu är vanlig och som lätt leder till olämplig likriktning och tröstlös enformighet.

På senare tid har nödvändigheten att gå fram efter här antydda linjer blivit allt- mera uppenbar. Diskussionen bland tekniker, som syssla med dessa problem, gäller knappast längre den principiella frågan, om denna väg är den rätta, utan endast sättet att så säkert och snabbt som möjligt nå målet.

Här skall antydas några riktlinjer för arbetet med minskning av material-, ar- bets— och transportkostnaderna vid masstillverkning av huselement och deras mon- tering till färdiga byggnader.

Man bör givetvis inte använda högklassiga (dyrare) material än som i det sär- skilda fallet betalar sig i form av minskad sammanlagd produktions-, drifts- och underhållskostnad för bostaden eller som av annan anledning kan vara motiverat. Vidare bör man söka minska materialåtgången genom att 'inte göra konstruktionen grövre än som är tekniskt-ekonomiskt motiverat. Överdimensionering är en vanlig företeelse i våra byggnadskonstruktion-er.

Fastän det är ganska självklart, att dessa regler böra gälla vid varje rationell produktion, åsidosättas de ofta inom husbyggandet.

För att i möjligaste mån kunna nedbringa arbetskostnaderna bör förhållandet mellan maskinarbete och hantverksmässigt arbete avvägas så, att den sammanlagda arbetskostnaden blir den minsta möjliga. Man får givetvis inte mekanisera arbetet för mekaniseringens egen skull. ' I regel torde vid stor produktion i serie en mekaniserad tillverkning ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än en hantverksmässig. — Man bör därför undersöka ) möjligheterna att åstadkomma serieproduktion av erforderlig storlek och möjlig- heterna att mekanisera en sådan produktion. Om byggnaderna konstrueras så, att man av ett så litet antal olika huselement som möjligt kan åstadkomma erforderliga variationer i fråga om husets planläggning, uppbyggnad, inredning och individuella utformning i övrigt, så bli möjligheterna för massproduktion av elementen störst och arbetskostnaden ett minimum.

Det är angeläget att utnyttja all den kunnighet och praktiska erfarenhet i fråga om produktionsteknik och industriell organisation, som finnes tillgänglig inom jäm- förbara industrier.

Då mekaniserad tillverkning av huselement på fabrik beräknas bli billigare än hantverksmässig, så gäller det att konstruera huselementen på ett sådant sätt, att de också lämpa sig så väl som möjligt att tillverkas till så färdiga produkter, att h-antverksarbetet vid deras montering på byggnadsplatsen till den färdiga bostaden blir så litet, som det låter sig göra. Från ekonomisk synpunkt är det därvid särskilt angeläget att söka minska det slag av hantverksarbete på byggnadsplatsen, som en- dast kan utföras av specialarbetare, dels därför att sådant arbete i och för sig i regel är dyrare än »diversearbete», dels därför att på många byggnadsplatser det inte är möjligt att få tillgång till specialarbetare utan att anskaffa dem från mer eller mindre avlägsna orter med därav följande extra kostnader.

För att minska montagekostnaden är det nödvändigt, att elementsystemet är en- kelt och att sammansättningarna lätt kunna utföras. Vidare måste elementen vara relativt lätta att handskas med och ej alltför ömtåliga. Helst böra de göras så, att huset utan större svårigheter kan ändras eller utbyggas. Det skulle utan tvivel vara en stor ekonomisk och praktisk fördel, om t. ex. en ung familj kunde börja med en liten bostad för att sedan på ett enkelt och billigt sätt kunna bygga ut den efter behov och tillgångar.

Transportkostnaderna äro en inte oväsentlig faktor. En viktig uppgift är att söka nedbringa dessa kostnader. Hänsyn måste här tagas till kostnaderna för råmate- rialets transport till fabriken, huselementens transport till upplag på byggnadsplat- ser samt huselementens transport från detta upplag till sina platser i byggnaden för montering. I alla tre fallen är det angeläget att söka nedbringa vikten. Även till vo- lymen bör hänsyn tagas. Angeläget är det också, att huselementens former bli så- dana, att de efter förpackning inte bli mer än nödvändigt skrymmande. Av stor betydelse för transportkostnaderna är det, att elementen inte bli svåra att em- ballera och att erforderligt emballage blir billigt.

Det har antytts hur angeläget det med hänsyn :till kostnaderna är, att huselemen- ten färdigställas så långt det går på fabrik, kanske delvis även i fråga om målning. Men elementen kunna då lätt bli ömtåliga och kräva dyrbart emballage och ökad varsamhet vid transport, som eliminerar vinsten med långt drivet färdigställande på fabriken. Man måste klart hålla ri minnet, att det är summan av material-, ar- bets- och transportkostnader, som skall vara ett minimum. Det gäller därvid att noggrant avväga hur långt man i det ena eller andra fallet kan gå, så att inte vinst på ett håll medför lika stor eller ännu större förlust på ett annat håll.

Anledningar till att maskinell bostadsproduktion inte förr slagit igenom äro flera. De viktigaste äro sannolikt dels omständigheter av psykologisk natur, bl. a. den i alla befolkningslager och i alla länder både bland lekmän och fackmän djupt rotade konservatismen i allt som rör bostäder och bostadsproduktion, dels kompli- cerade och svårlösta tekniska och organisatoriska frågor samt därmed samman- hängande ekonomiska och arbetspolitisk'a problem.

Om man litet närmare undersöker dessa olika anledningar till bostadsproduk- tionens efterblivenhet, blir det i fråga om den konservativa inställningens häm- ningar snart uppenbart, att man inte kan åstadkomma en rationell fabriksmässig serietillverkning, om man utgår från de för h'antverksmässig tillverkning avsedda konstruktioner, som hittills i allmänhet varit de enda använda och som ha sitt ur- sprung från tider med helt andra produk'tionsförhållanden och med mera primitiva tekniska hjälpmedel än vi nu ha. Att dessa gamla bostadstypers konstruktionssätt och formgivning inte alltid med fördel kan tillämpas, då det gäller att åstadkomma en rationell, fabriksmässig serietillverkning och att ekonomiskt utnyttja maskinella hjälpmedel, torde ligga i öppen dag.

Den mångfald av olika tekniska problem, mer eller mindre inflätade i varandra, som husbyggandet innebär och som i ett sammanhang till stor del måste nylösas, då man skall övergå från hantverksmässig produktion 'till maskinell serietillverkning,

] ',

medför givetvis betydande svårigheter, som väsentligt ha medverkat till förseningen av genombrottet. :Den stora kunnighet och erfarenhet, som våra byggnadsfackmän besitta, är i regel begränsad till vissa speciella områden för var och en. För enskilda fackmän och företag är det i allmänhet inte heller möjligt att åstadkomma det ut- byte eller det samarbete, som skulle ge tillfälle att samla och tillämpa ens det vik- tigaste av vetande och erfarenheter inom facket, så komplicerad och omfattande, som husbyggnadstekniken numera är. Man har därför tvekat att på allvar ta itu med detta stora komplex av svåra problem, även om man varit övertygad om att det med samlade krafter skulle kunna bemästras.

Så ha vi den tredje svårigheten, som måste övervinnas, den ekonomiska, som ofta gör sig gällande, då det är fråga om att gå fram på nya vägar, och som sär- skilt blir märkbar inom områden, där det gäller att lösa så komplicerade problem, som husbyggnadsteknik och bostadsförsörjning innebär, och där man inte får ar- beta på allt för kort sikt. Här ta ju de många tekniska-organisatoriska lösningarna relativt lång tid att utforma och praktiskt pröva. Dessutom ha vi här att göra med ett produktionssystem, som inte kan ekonomiskt fullt utnyttjas, om inte produktio- nen blir relativt stor, och å andra sidan kunna varorna såsom nymodiga och re- lativt oprövade inte förväntas få avsättning i tillräckligt stor omfattning, förrän priset kan sättas under en viss gräns. Detta gör, att företag, som det här gäller, åt- minstone till att börja med, måste bli ganska kapitalkrävande.

Vad till sist beträffar de svårigheter, som arbetspolitiska inflytanden kunna be- reda, så är det med de arbetsförhållanden, som hittills rätt, med olidliga arbets- löshetsperioder, endast naturligt, att man från arbetarhåll med misstänksamhet följer varje rörelse i riktning mot nya landvinningar för maskintekniken.

Detta torde vara några av de väsentligaste svårigheter, man har att bemästra, då det gäller fabriksmäs-sig bostadsproduktion.

För att kunna utnyttja fördelarna av mekaniserad serietillverkning av huselement är det sålunda flera olika slag av problem, som måste klaras. Men först och främst bör man se :till, att de tekniska problemen bli lösta. Efter hand som de tekniska förutsättningarna föreligga, så går det säkerligen lättare att på ett tillfredsställande sätt lösa övriga _frågor.

Med åberopande av dessa allmänna synpunkter vilja vi föreslå, att en utrednings-, 'forsknings-, och experimentverksamhet organiseras i statlig regi för här ifrågava- rande ändamål. För att på ett så förutsättningslöst och full-ständigt sätt som möjligt genomföra de undersökningar rörande tekniska och ekonomiska frågor, distribu- tion och arbetspolitik, som måste föregå en framgångsrik serieproduktion av hus- element, torde det vara ofrånkomligt, att staten låter utföra dessa undersökningar. — Givetvis är det i hög grad önskvärt, att de krafter, som redan äro verksamma inom området, inte bara fortsätta sina arbeten utan om möjligt effektivisera dem. Det är också angeläget, att den enskilda verksamheten väl samordnas med den statliga

. för undvikande av dubbelarbete.

För ett statligt engagement i dessa frågor tala bl. a. följande förhållanden:

a) Ett enskilt företag kan inte så förutsättningslöst och oberoende av biintressen behandla dessa problem (t. ex. beträffande material- och produktionsfrågor samt ekonomiska frågor].

b) Ett enskilt företag kan inte heller så fullständigt som ett statligt samla och utnyttja den stora fond av sakkunskap, som finns bland tekniker och vetenskapsmän inom berörda områden såväl vid statliga och kommuna-la organ som vid enskilda företag.

c) Staten torde ha större möjligheter än enskilda företag att sätta in erforderliga krafter och medel dels för ny forskning på området och dels för de relativt stora försöksanläggningar, som erfordras för praktisk utprovning.

d) Staten har lättare att själv få de ändringar i byggnadsreglerande statliga och

kommunala föreskrifter gjorda, som tillämpningen av nya byggnadskonstruktioner kan komma att erfordra.

e) Staten har större möjligheter än enskilda företagare att bemästra de arbets- politiska problem, som måste lösas vid övergång till maskinell produktion.

f) Genom ett statligt initiativ blir det lättare att kontrollera, att de kostnadsbe— sparingar, som göras genom effektivare projektering och produktion, komma de boende tillgodo.

g) Då finansieringen av bostadsanskaffningen numera i största utsträckning sker med anlitande av statliga lån, torde man kunna räkna med att en mekanisering av husproduktionen kan snabbare och mera effektivt omsättas i praktiken, om arbetet därpå från början sker i statlig regi.

Vi vilja emellertid framhålla, att vi härmed icke fattat ståndpunkt i frågan, hur i fortsättningen ett samarbete mellan statliga organ och enskilda företag för produktion och distribution bör gestaltas, utan endast givit uttryck för den upp- fattningen, att utrednings- och experimentverksamheten rörande mekaniserad bo- stadsproduktion bör betraktas som en allmän angelägenhet av sådan vikt, att den bör befordras genom statliga initiativ. Med hänsyn till att det här gäller en fråga av utomordentlig betydelse för samhällets hel-a sociala och ekonomiska liv må-ste man förutsätta, att arbetet med denna frågas lösning kan så organiseras, att in- effektiva och alltför tidsödande arbetsformer undvikas.

För utexperimen-terande av konstruktions- och produktionsmetoder samt utred- ning av frågor rörande produktion, prissättning, distribution och arbetspolitik sy- nes det ändamålsenligt, att ledningen av arbetet anförtros en särskild kommitté, till vars förfogande ställes ett tekniskt kontor för lösningen av de tekniska uppgifterna och som gives vittgående möjligheter att anlita särskilda utredningsmän för ut- redningar rörande produktion, distribution o. s. v. Inom kommittén bör finnas re- presenterad sakkunskap rörande bostadspolitik, efterkrigsplaneringsfrågor, hus- och stadsbyggnadsteknik, industriell organisation och arbetsmarknadsfrågor. Med hän- syn till det samband, som här förevarande frågor ha med den allmänna bostads- politiken och den statliga bostadslåneverksamheten, synes det lämpligt, att kom— mittén nära anslutes till statens byggnadslånebyrå.

Som ovan antytts är ett av de viktigare skälen för ett statligt ingripande på detta område det, att det här krävs ett organ, som kan samla och samordna alla krafter, som syssla inom detta verksamhetsområde, varigenom man både effektivare och snabbare skulle kunna komma till resultat. Det gäller här att samordna all den verksamhet inom detta område, som utövas av statliga verk och institutioner och av enskilda företag och fackmän. Bl. a. erinras om nödvändigheten av nära sam- arbete med de centrala verk, som syssla med byggnadsfrågor, såsom byggnadssty- relsen, domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen, liksom också med de särskilda ut— redningar som f. n. arbeta med näraliggande problem, såsom jordbrukets bygg- nadsstudiekommitté. En institution, vars medverkan är i hög grad angelägen, är statens kommitté för byggnadsforskning. Den här föreslagna utredningen skulle visserligen ha ganska speciella konstruktions- och produktionstekniska uppgifter. I vissa fall torde dock även sådan byggnadsforskning bli nödvändig, som faller inom det område, där statens kommitté för byggnadsforskning har sin verksamhet. Man skulle då kunna tänka sig, att sådant forskningsarbete bedrives genom anslag från forskningskommittén.

Vägande skäl tala emellertid mot en sådan anordning. För det första kan det i vissa fall bli mycket svårt att bedöma, vilka delar av det arbete, den här ifråga- satta kommittén skall utföra, som är hänförligt till forskningsarbete och vad som är att räkna till utrednings- och experimentarbete. För det andra skall denna kom- mittés verksamhet vara av sådan natur, att den måste bedrivas med stor skynd- samhet, varför d-et är angeläget att i minsta möjliga mån stå i ovillkorligt beroende av annan organisation för arbetets bedrivande. Vidare kan situationen bli den, att

kommittén måste igångsätta och snabbt driva fram ett forskningsarbete, som icke kun- nat förutses, och för vilket forskningskommittén för tillfället icke disponerar medel. — Det torde därför vara lämpligast, att det ges möjlighet att täcka kostnaderna även för den föreslagna kommitténs forskningsarbeten — vilka kostnader i varje fall en- dast komma att utgöra en mindre del av det för arbetet i dess helhet erforderliga anslaget — med de medel, som ställas till förfogande för det tekniska arbetet.

Å andra sidan är det givetvis nödvändigt, att ett intimt samarbete mellan de båda kommittéerna äger rum. F orskningskommittén utför, och kommer sannolikt att i fortsättningen utföra grundläggande forskningsarbete, som blir av betydelse för den här föreslagna kommittén — t. ex. forskning beträffande fuktfrågor, värme och ventilation samt arbetsorganisation. Och vissa av de arbeten, som sistnämnda kom- mitté kommer att bedriva, beröra i sin tur otvivelaktigt forskningskommitténs verk- samhet. — Vid planläggning och utförande av arbetet inom de båda kommittéerna kommer säkerligen allt emellanåt samma eller 'varandra berörande problem att upp- ställa sig, varför det är angeläget, att man på ett tidigt stadium och redan vid ar- betsprogrammens utarbetande inom kommittéerna står i förbindelse med varandra. Dessutom har forskningskommittén en god överblick över och kontakt med hela den byggnadstekniska forskningen, som kan vara den föreslagna utredningens ar- bete till stor nytta. — Även med den statsunderstödda »byggstandardiseringen», vars arbete ligger inom samma område, bör givetvis ett nära samarbete ske.

Vid vissa byggnadsmateria-lindustrier och kooperativa företag samt bland enskilda fackmän bedrives forskningsarbete inom detta område. Det är uppenbarligen syn- nerligen angeläget, att detta arbete stimuleras och att en förtroendefull samverkan med det statliga företaget åvägabringas.

Utrednings- och experimentarbetet rörande de tekniska problemen bör bl. a. om- fatta följande:

a) Alla element i byggnaden, icke endast de egentliga byggnadselementen utan även värme-, sanitets- och elektrotekniska element behandlas.

b) Såväl konstruktions- och produktions- som transport- och monteringsfrågor utredas.

0) All ti-llgänglig erfarenhet inom området samt alla pågående och planerade ar- beten i in- och utlandet inventeras och systematiseras.

d) Program för det tekniska arbetet utarbetas.

e) All-a detaljproblem särskiljas, renodlas och gifvas klara formuleringar. Upp- gifterna sättas i händerna på härför lämpliga, väl kvalificerade fackmän.

f) Definitioner av egenskaper hos material, som tekniskt och ekonomiskt bäst skulle lämpa sig för serietillverkning av huselement av olika slag, utarbetas. _ Uppdrag lämnas till forskare att studera härmed sammanhängande frågor.

I fråga om sättet för det tekniska arbetets bedrivande kunde följ-ande önskemål uppställas:

Arbetet utföres på ett kontor, som är uppdelat på två avdelningar: avdelning för projektering och konstruktioner »konstruktionskontoret»; och avdelning för produktionsteknik och industriell organisation »produktionskon- toret» i intimt samarbete med varandra och med på andra håll inom området verksam- ma krafter.

Teoretiska utredningar och praktiska provningar böra gå hand i hand. Angeläget är det, att prover och provhus kunna utföras och provningar ske i tillräckligt stor omfattning.

En av de viktig-aste uppgifterna är att få huselementen så konstruerade, rationell masstillverkning b massfabrikation torde det i relativt stor skala.

att en efordras. För att utexperiment-era lämpliga metoder för

'vara nödvändigt, att provtillverkning av element kan ske

Både konstruktions- och produktionsavdelningarna böra utöver den »fasta» per- sonalen ha möjligheter att tillkalla experter inom berörda områden för specialupp- drag — bl. a. i frågor rörande byggnad-steknik, statik, akustik, fukt, 'värme, sanitet och elektroteknik.

Inom eller vid sidan av kontoret bör dessutom finnas ständig tillgång till fack- män inom värme-, ventilations-, sanitets- och elektrotekniska områdena.

Förutom nära tillgång till experimentverkstäder bör det tekniska kontoret även ha möjlighet till samverkan med byggnadstekniskt laboratorium för provningar.

Parallellt med de tekniska utredningarna och experimenten bör inom kommittén och genom särskilda utredningsmän behandlas frågor rörande den blivande produk- tionen, prissättningen, distributionen och arbetspolitiken, så att, då den tekniska utredningen lett till exploateringsfärdiga resultat, en rationell produktion kan igång- sättas, som på ett effektivt sätt kan medverka till bostadsstandardens höjande.

På grund av de omfattande och svårlösta tekniska problem det här gäller att bemästra och det tidsödande arbetet med nya byggnadsmetoders praktiska utprov- ningar är det angeläget, att arbetet snarast möjligt igångsättes, att välkvalificerade .arbetskrafter ställas till förfogande i erforderlig omfattning, att experimentverksam- het bedrives i tillräckligt stor skala och att arbetet bedrives planmässigt, effektivt och snabbt.

Tid och kostnader för det sålunda föreslagna utrednings- och experimentarbetet äro svåra att bedöma. Dels är det alltid svårt att avgöra vilken tid som krävs för forsknings- och experimentarbeten i allmänhet och dels tillkomma här svårigheter att fixera tider för de praktiska provningar, som nya huskonstruktioner i regel måste undergå, innan avgörande omdömen om dem kunna fällas. Man torde i varje fall böra räkna med att arbetet kommer att taga flera år i anspråk.

För att kunna bilda sig en uppfattning om de kostnader, som arbetet under det första året kan komma att draga, ha vissa undersökningar gjorts. Man har där— vid utgått ifrån att verksamheten bör göras så ef-fektiv som möjligt. För fram- gången av detta arbete är det bl. a. angeläget, att anställningsförhållandena för fackmännen bli sådana, att förstkla-ssiga kraft-er kunna påräknas.

På det tekniska kontorets båda avdelningar (konstruktions- och produktionsav- delningarna) torde man under det första året böra räkna med sammanlagt ca 8—10 arkitekter och ingenjörer samt ca 5 rit- och skrivbiträden. Kostnaden för detta kontor beräknas under första året till ca 200000 kronor.

Som ovan sagts bör det tekniska kontoret ha möjligheter att tillkalla specialister för forskningsuppgifter och andra särskilda uppdrag. För detta ändamål bör ställas en summa av förslagsvis 50000 kronor till förfogande.

Redan under första året är det angeläget, att utförande av prover på huselement och deras sammansättning till provhus kan ske paral-lellt med konstruktionsarbetet. Kostnaderna för dessa arbeten och för de laboratorieprovningar, som behöva ut- föras, torde under d-et första året icke böra beräknas lägre än 250 000 kronor.

Under det första året skulle således kostnaderna för ifrågavarande arbeten kom- ma att uppgå till ca 500 000 kronor. Dessa kostnader och de som i fortsättningen komma att erfordras äro i och för sig betydande. I förhållande till de sociala och ekonomiska vinster, som detta arbete kan väntas leda till, måste dock kostnaderna anses vara små och av underordnad betydelse. Skola de problem, det här gäller, kunna lösas på ett effektivt sätt inom rimlig tid, så att vi inte ohjälpligt komma efter utlandet och genom förseningen komma att göra stora ekonomiska förluster under den närmaste framtidens byggnads—verksamhet, torde det vara ofrånkomligt, att staten på föreslaget sätt tar ledningen av dessa utredningsarbeten i sin hand och driver dem med erforderlig effektivitet.

Då, som ovan sagt-s, kostnaderna icke låta sig på förhand exakt beräknas, synes den föreslagna summan böra ställas till förfogande för fvederbörande departement,

som har att efter särskild framställning från ledningen för ifrågavarande arbeten disponera dessa medel.

Med åberopande av vad sålunda anförts få vi härmed vördsamt hemställa, att Herr Statsrådet måtte vidtaga åtgärder _ om möjligt genom proposition redan till innevarande riks-dag — för anordnande i enlighet med de linjer, som här skisserats, av utrednings- och experimentarbeten rörande mekaniserad serietillverkning av huselement.

Stockholm den 30 april 1945.

Erik Friberger Alf Johansson Sven Markelius

' (Siffrorna inom klammer beteckna ntredningarnas nummer i den kronologisk: förteckningen.)

.Allmän lagstiftning. Bättsskipnlng. Fångvård. v—iiietänkande med förslag till utlänningslag och lag ang. oplbttilidtlirtagande av utlänning i anstalt eller förlägg- n ng. ] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till änd- ringar av strafflagen för krigsmakten i vad den be- rör brott, mot staten och allmänheten. [28] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till änd- rad lagstiftning om åmbetsbrott av präst.. [29]

Statsförfuttning. Altmän statsförvaltning. ' Betänkande ang. dyrortsgrnpperingen. [32] '.Betänkande med förslag ang. komnussionärsväsendet

vid statens förvaltningsmyndigheter rn. m. [34]

Komunalförvaltnln g.

Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag rn. m. [15]

' Statens och kommunernas flnansväsen.

5944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. [27] 1944 års skatbesakkunniga. 1. Betänkande med förslag * Gång. vissa. spörsmål på. den allmänna kommunalbe- skattningens område. [35]

Politi.

Normalbrandordning för städer, köpingar och munici- palsamhiillen. [18] Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativ 2. [20]

Nationalekonomi och socialpolitik.

.Betiinkande ang. den husliga utbildningen. [4] Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyd ds- . " , bemselovernas eftervård m. m. [10]

' Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 8. [11] - 9.[30]10. [31] 11. [36]

Investeringsntredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [12] Bilagor. [13] Socialpolitikens ekonomiska. verkningar. [14] Statsmakterna. och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 int-rädda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. [17] *S'ooialgärdskommitténs betänkande. 10. Statistisk nn- dersökning ang. folkpensionärernas bostadsförhällan- den in. ni. [23] ' Kommitténs för partielltarbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forsk- ningsorganisation. [26]

Hälso- och sjukvård.

Fast egendom. Jordbruk med binär-ingar.

Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. [9]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsb ruk.

Industri.

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsknin- gens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedels- forskningeus ordnande. [G]

&

Handel och sjöfart. Betänkande ang. grundpenningväsendet. [24]

Kommunikatlonsväsen.

Betänkande med förslag till organisation av en luftfarts- styrelse m. m. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekingenätcts järnvägar. [8]

Bank-, kredlt- och pennlngväsen.

Försök rlngsväscn.

Kyrkoviiscn. Undervisningsvttsen. Andlig odling 1 övrigt.

Betänkande med utredning och förslag ang. yrkesut- bildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborger- liga bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorg'anisatiou av kyrko- musikerbefattnlnzarna. m. m. Del 1. 16 Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 3. [22] _ ' Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. [25 Betänkande ang. yrkesutbildningen i Norrland. [33]

Försvarsviisen.

Betänkande rörande särskilda åtgärder vid äterförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. [3] Betänkande och förslag rörande upplysningsverksam- het om och inom försvaret. [21]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.