SOU 1951:51
Betänkande angående den statliga direkta beskattningen
N +” ('?
05 x'-
- Cija,
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS-OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1951: 51 FINANSDEPARTEMENTET
1949. ÅRS SKATTEUTREDNING
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
DEN STATLIGA DIREKTA BESKATTNINGEN
STOCKHOLM
one»-
10. 11.
12. 13.
14. 15. 16. 17. 18.
19. 20.
21. 22.
28.
24.
25.
26.
_Anm. Om erskud tryckort ej angivas, till det department, under vilket utredningen av
.Nöringslivts lokalisering.
.1945 års zniversitetsberedning.
Statens offentliga utredningar 1951
Kronologisk
. %tlatligt st'd att svensk iilmproduktion. Beckman. 78 s. . Försvaretspersonaltjanst. Kihlström. 166 5. F6. . För-hallanost mellan arbetsuppgifter och löneställning
vid statensjiirnvagar. Victor Petterson. 139 s. K. ågtagtisngn av medicine studerande m. fl. Kihlström. s. . Förslag. til naturskyddslag m. m. Haeggström. 212 5.
Jo.
Appelberg, Uppsala. 245
s. .
Principer ör dyrortsgrupperingen. Kihlström. 116 s. 0. Betunkand: angående polis- och åklagarvltsendets orga- nisation. Iorstedt. 301 s. 1.
_ _ 6. Den vetenskapliga.
publicennfsverksamheten, personal-, institutions- och stipendiefligor in. in., det akademiska befordringsväsen- det. Svensa Tryckeriaktiebolaget. 932 s. E. Sjöfartsfönindelserna mellan Gotland och fastlandet. Victor Peterson. 171 s., 3 pl. 11. Statsmaktrna och folkhushållningen under den till följd av tormaktskriget 1939 inträdde krisen. Del 10. Tiden ju1i1948—juni 1950 jämte sakregister till delarna 1—10. Av (. Åmark. Idun. 338 5. H. Promemota med förslag till allmän verksstadga. Ka- talog och Eidskriftstryck. 68 s. Ju. 1944 års .llmiinna skattekommitté. 5. Betänkande an- gående stldiekostnaders behandling i beskattningshiin- seende. Mrcus. 70 s. Fi. åand?ygrselektrilieringens utbredning år 1950. Idun. s. . Daghem oh förskolor. Betänkande om barnstugor och barntillsyi. Victor Petterson. 641 s., 6 pl. S. Filmcensu'en. Betänkande ]. Beckman. 95 s. E. Statens simhusutredning av år 1943. Betänkande 6. Redo- görelse fö arbetsstudier vid kroppssjukhusens Vårdav- delningar o. m. Beckman. 293 s. 1. Bethnkandi med förslag till förordning angående upp- lli'landliFnlg ch arbeten för statens behov m. m. Norstedt. s. . SOS. Samiallets olycksfalls- och säkerhetstjänst. Gum- messon. & s. 1. Betänkané med förslag till ny ugofredslagstiftning. Beckman.143 s. Jo. Kelnekomnissiouens utredning. Norstedt. 313 s. Ju. Förslag til sjömanslag m. m. Marcus. 106 s. 11. Socialvåråkommitténs betänkande. 18. Utredning och förslag uttalande begravningsbjidpsförslikring. Falu Nya Boktryckei, Falun. 43 s. S. Betänkante med förslag rörande utformningen av lt- giirder förökad skaltodnanaierlng av kommunala inve- steringar.Beckman. 65 s. Fi. Socialvartskommitténs betänkande. 19. Utredning och förslag alzaende yrkesskadeförsäkringslag m. m. Kihl- ström. 55'. 448 R. S. Vatten- 041 avloppsfrågan. Beckman. XIV, 597 s. X.
fö
27. 28.
29.
80. 31.
32. 38.
34.
35.
86. 37.
88. 39.
40.
41. 42. 43. 44.
45. 46.
47 . 48. 49. 50. 51.
rteekning
Konkurrensbegrllnsning. Betinkande med förslag till lag om skydd mot samhällsskadlig konkurrensbegräns- ning. Del i. Idun. 722 s. H. Konkurrensbegriinsning. Betänkande med förslag till lag om skydd mot samhällsskadlig konkurreushegritmsning. Del 2. Bilagor. Idun. 549 s. 11. Sktilöverstyrelsens organisation. Victor Petterson. 358 s. .. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Marcus. 2490 s. Fi. Den utomprocessuella rättshjälpen att mindre lbemed- lade. Nordstedt. 116 s. Ju. Bränsle och kraft. Orientering rörande Sveriges energi- försörjning. Av IK.-G. Ljungdahl. Gummesson. 73 s. 11. 1946 års kommitté för sjukskö:erskeutbildningen. 2. Högre utbildning av sjuksköterskor m. m. 8. Specialut- bildning av av sjuksköterskor. Kihlström. 120 s. ]. Betänkande angående omorganisation av apoteksvasen- det i fiket m. m. Katalog och Tidskriftstryck. XVI, 679 s. . Den svenska byggnadsmaterialmarknaden. Produktion. distribution och prissättning av jord- och stenindu- strisns material. Av N. Tengvik. Sydsvenska Dagbladet, Malmö. 278 s. S. Arkiv- och bibliotekstilmning. Appelberg, Uppsala. 114 E. . Universitetskanslersambetets uppgifter och organisation m. m. Falu Nya Boktryckeri, Falun. 116 s. E. Skor. Beckman. 847 s. 11. Betänkande angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk. Beckman. 120 5. Jo. Förslag till lagstiftning om förbud mot bebyggelse rn. m. inom vissa strandområden. Kihlström. 149 s,, 4 kartor. Ju. Ungdomen möter samhället. Ungdomsrårdskommitténs slutbetänkande. Beckman. 223 s. Ju. Betänkande med förslag till utlänniugslag in. in. Syd— svenska Dagbladet, Malmö. 804 s. Ju. 1944 års nykterhetskommitté. l. Statistiska undersök- ningar kring alkoholfragan. Appelberg, Uppsala. 318 s. Fi. 1944. års nykterhetskommitté. 2. Verkan pa den mänsk- liga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt. Av L. Goldberg. Appelberg, Uppsala. 148 s. Pl. 1950 års folkpensionsrevision. Avd ragsregler och bostad s- tillttgg. Victor Petterson. 164. s. S. Betänkande med förslag angående dyttning av Stock- holms örlogsbas till Stockholms södra skärgård. Katalog och Tidskriftstryck. 102 5. F5. Anstaltsviirdades rätt till folkpension m. m. Falu Nya Boktryckeri, Falun. 154 s. 8. Betänkande angående skol- och yrkeahem för barn med komplicerad utvecklingsbamning. Katalog och Tid- skriftstryck. 144 s. [. Turistmnken från utlandet. Norstedt. 235 s. H. Den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande. Appelberg, Uppsala. 54 s. E. 1949 års skatteutredning. Betänkande angående den stat- liga direkta beskattningen. Beckman. 400 s. Fi.
lir tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstävernn givits, t. ex. E = ecklesiastikdspartementet, .lo = jordbruksdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1951: 51 FINANSDEPARTEMENTET
1949 ÅRS SKATTEUTREDNING
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
DEN STATLIGA DIREKTA BESKATTNINGEN
* STOCKHOLM 1951 * K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1585 51]
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Skrivelse till departementschefen .....................................
Författningsförslag. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) ...........................................................
Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt .......................................... Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt .....................................
Förslag till förordning om begränsning av skatt i vissa fall ............. Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) ..................................................
Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt ..........................................
Ilfotiv. Kap. I. Utredningsdirektiven .....................................
Kap. II. 1947 års skattereform ....................................
Kap. III. Den kommunala ortsavclragsreformen år 1950 ................ Reformens huvudgrunder ................................. Av reformen föranledd jämkning av statsskatteskalan .........
Kap. IV. De direkta skatternas verkningar ........................... Riktlinjerna för 1947 års skattereform ....................... Skattelättnader och skatteökningar genom 1947 års reform . . .. Inkomst- och förmögenhetsutvecklingen enligt taxeringsstatistiken Kritiken mot den nuvarande beskattningen .................. Vår undersökning. Metoderna .............................. Undersökningens resultat ....... ' ...........................
Kap. V. Beskattningen och pcnningvärdefördämringen .................
Kap. VI. Beskattningen och de sociala förmånerna .................... Bakgrund. Motioner och beslut vid 1950 års riksdag ......... Olika slag av sociala förmåner ............................ Frågan om gränsdragningen ............................... Beskattningen av sociala förmåner .........................
Nuvarande rättsläge ................................ Frågan om införande av skatteplikt för bidragen ....... Sambandet mellan gränsdragningen och beskattningen .........
11
14 16
18
20
23
36 36 39
41 41 4-2 46 47 50 53
65
69 69 72 81 88 88 91
Kap. VII.
Kap. VIII. Kap. IX. Kap. X. Kap. XI.
Direkt och indirekt beskattning ............................ 96 Vår promemoria den 10 december 1949 ..................... 96 Beslut vid 1950 års vårriksdag ............................ 100 Senare beslut om indirekt beskattning ...................... 101 Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning .......... 105 Resumé och ställningstagande ............................. 112 Fysiska personers inkomstbeskattning ....................... 115 A. Nuvarande läge m. m .................................. 115 'Gällande grunder ..................................... 115 Sambeskattningssakkunnigas förslag ...................... 117 Yttranden över sambeskattningssakkunnigas förslag ........ 124 Samheskattningsfrågan i Danmark ....................... 145 B. Utredningens förslag .................................. 149 Frågan om reduktion av ensamståendes ortsavdrag ........ 149 Frågan om hänsynstagande till barnförsörjningskostnader vid beskattningen ...................................... 155 Äkta makars beskattning .............................. 159 Principfrågan ....................................... 159 Särbeskattning ..................................... 163 Sambeskattning enligt tudelningsprincip ................ 181 Nuvarande sambeskattning med vissa reformer .......... 190 Sambeskattning utan förvärvsavdrag ................... 199 Sammanfattning och ställningstagande ................. 203 Särskilda frågor .................................... 205 Ortsavdragen ......................................... 208 Skatteskalorna ........................................... 211 Beskattningen av ogift skattskyldig med barn ............. 216 Beskattningen av änklingar och änkor ..................... 222 Fysiska personers förmögenhetsbeskattning .................... 225 Den statliga förmögenhetsskatten ............................. 225 Äkta makars förmögenhetsbeskattning ........................ 242 Barns förmögenhetsbeskattning ............................... 242 Den s.k. 80-procentspärren .................................. 247 Kvarlåtenskapsskatten ....................................... 250 Juridiska personers beskattning .............................. 253 Inkomstbeskattningen ........................................ 253 Aktiebolagen ............................................ 253 De ekonomiska föreningarna m. fl .......................... 259 Övriga juridiska personer ................................. 264 Förmögenhetsb eskattningen .................................. 264
Särskilda yttranden.
1) Särskilt yttrande av herr Hagberg ...................................
2) Särskilt yttrande av herrar Henriksson och Rehn .....................
3) Särskilt yttrande av herr Jonsson ....................................
GNU! VVVV
7
Särskilt yttrande av herrar Petrén och Sandberg ...................... Särskilt yttrande av herrar Hagberg, Petrén och Sandberg ............. Särskilt yttrande av herr Söderlund .................................. Särskilt yttrande av herrar Hagberg och Söderlund ...................
8) Särskilt yttrande av herrar Franzon, Hagberg och Söderlund ..........
9) Särskilt
yttrande av herr Åkerström .................................
Bilagor.
Bilaga 1. Förändringar vid taxering till statlig skatt åren 1944—1950 i skatte-
Bilaga Bilaga
Bilaga Bilaga
Bilaga
Bilaga Bilaga
Bilaga
Bilaga 10.
9.
underlag, debiterade skattebelopp, inkomst- och förmögenhete- fördelning m. m ............................................
. Allmänhetens kännedom om vissa skatter. En undersökning ut- förd av Svenska Gallupinstitutet AB i december 1949 ........
. Vissa undersökningar i amerikansk litteratur rörande skatternas verkningar ................................................ Uttalanden i fransk litteratur om skatternas psykologiska verkningar
P. M. rörande utredningens rundfråga till taxeringsintendenter och taxeringsrevisorer ......................................
. Undersökning rörande hyreskostnaderna för rörelseidkare och lön- tagare i Stockholm ........................................ Undersökning rörande harnfamiljernas inkomster ...............
Undersökning rörande sammansättningen av de lägre inkomstskikten bland ensamstående skattskyldiga ...........................
P. M. rörande utförda skattetekniska beräkningar ..............
Tabeller rörande verkningarna av utredningens förslag ..........
Kap. XII. Sammanfattning av utredningens förslag ...................... 266
270 271 276 283 289 298 300 301 303
315
327
335 348
352
362 365
373 378 382
Till Herr Slalsrådet och Chefen för Kungl. Finansdeparlemenlet
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 22 april och 10 juni 1949 har chefen för finansdepartementet tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare E. H. Bladh, ledamoten av riksdagens första kammare F. L. Franzon, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. R. Hagberg i Malmö och C. A. D. Jonsson i Skedsbygd, statssekreteraren M. H. Lemne, ledamoten av riksdagens andra kammare G. A. Olsson i Gävle, ledamoten av riksdagens första kammare B. E. F. Petrén, sekreteraren i landsorganisationens utredningsavdelning L. G. Rehn, ledamoten av riksdagens andra kammare 0. E. Sandberg, bankdirektören G. Söderlund samt ledamoten av riksdagens andra kammare E. 0. Åkerström att såsom sakkunniga verkställa en översyn av statsskatterna och deras verkningar. Tillika har departementschefen uppdragit åt Olsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga ha antagit benämningen 1949 års skatteutredning. Sedan Lemne den 30 oktober 1950 på egen begäran entledigats från ifråga- varande uppdrag, har departementschefen samma dag uppdragit åt ledamoten av riksdagens andra kammare S. H. Henriksson att såsom sakkunnig deltaga i utredningen.
Sedan Bladh avlidit den 10 januari 1951, har departementschefen den 30 januari 1951 uppdragit åt ledamoten av riksdagens andra kammare E. H. Kärrlander att såsom sakkunnig deltaga i utredningen.
Såsom utredningens sekreterare har tjänstgjort länsassessorn S. P. A. Wil- kens. För det matematiska och statistiska arbetet har utredningen anlitat biträde av amanuensen hos statistiska centralbyrån C. B. Edlund.
Att såsom experter biträda utredningen har departementschefen förordnat dels den 1 april 1950 taxeringsrevisorn S. G. Crabo och dels den 25 november 1950 sekreteraren E. Michanek.
Den 17 mars 1950 har Kungl. Maj:t förordnat, att det åt utredningen läm- nade uppdraget skall utvidgas till att avse jämväl frågan om principerna för beskattning av äkta makar.
Sedan uppdraget numera slutförts, få vi härmed vördsamt överlämna be- tänkande angående den statliga direkta beskattningen.
Tidigare ha vi till chefen för iinansdepartementet överlämnat dels den 10 december 1949 en promemoria rörande frågan om avveckling av de år 1948 beslutade extraordinära konsumtionsskatterna, dels den 30 maj 1950 en skri- velse om besparing i de statliga utgifterna och dels den 16 november 1950 en promemoria rörande jämkning av den statliga inkomstskatteskalan i an- ledning av 1950 års kommunala ortsavdragsreform.
Vidare ha vi på anmodan avgivit yttranden över betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m., över ortsavdragskommitténs betän- kande, över socialstyrelsens förslag om statligt bidrag till barn i åldern 16—18 år samt över 1950 års besparingsutrednings förslag om höjning av procent- satserna för kommunernas skatteunderlagsgraderade bidrag till folkpensione- ringskostnaderna.
För att tagas i övervägande vid fullgörande av uppdraget har till oss över- lämnats dels riksdagens skrivelse den 29 juni 1946, nr 436, i anledning av väckta motioner om sambandet mellan socialpolitik och beskattning, dels riksdagens skrivelse den 31 maj 1950, nr 360, angående enskilda inkomsttagares ekono- miska förhållanden m. m., dels en av länskommittén i Värmland för folkrö- relsernas sparkampanj den 14 februari 1949 till iinansdepartementet avlåten skrivelse med förslag syftande till ökning av produktionen och sparandet och dels en av pensionerade statstjänstemäns riksförbund den 14 april 1950 till Kungl. Maj :t avlåten skrivelse angående änklingars beskattning.
Vi ha vidare mottagit åtskilliga framställningar från enskilda personer. Med anledning av vissa vid 1950 och 1951 års riksdagar väckta motioner i frågor, som ansetts falla inom utredningsuppdraget, har bevillningsutskottet uttalat, att dessa frågor torde komma att övervägas av oss. Vad sålunda ut— talats ha. vi beaktat.
Då vi inhämtat, att uppbördssakkunniga inom kort komma att framlägga förslag innefattande en omarbetning i väsentliga delar av uppbördsförord- ningen, ha vi icke vid betänkandet fogat något förslag till ändring av den gällande uppbördsförordningen i de delar den beröres av våra förslag.
Stockholm den 30 november 1951. ADOLV OLSSON
F. L. FRANZON ERIK HAGBERG STURE HENRIKSSON ARVID JONSSON HARALD KÄRRLANDER FOLKE PETREN
GÖSTA REHN 0. E. SANDBERG GUSTAF SÖDERLUND
E. OSKAR ÅKERSTRÖM
/ Sten Wilkens
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelageu den 28 september 1928 (nr 370). Härigenom förordnas, att 48 5 2 mom., 52 g 1 mom. och 65 % kommunal-
skattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 46 5 3. och 48 % samma lag] skola erhålla följande ändrade lydelse.
48 5. 2 mom. Skattskyldig fysisk »— — — nedan sägs. Skattskyldig, som — — — 2 000 kronor.
Skattskyldig, som under hela eller någon del av beskattningsåret varit änkling eller änka och som vid andra makens död levt tillsammans med denne, äger att vid taxering för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, och för det därpå följande beskattningsåret åtnjuta ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta kommunalt ortsavdrag med belopp som i andra stycket sägs.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 180 kronor, i ortsgrupp II 1 230 kronor, i ortsgrupp 111 1 290 kronor, i ortsgrupp IV 1 340 kronor och i ortsgrupp V 1 400 kronor.
52 5.
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 5 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Ortsav drag beräknas för en var av makarna" till hälften av det belopp, som i 48 g 2 mom. andra
1) Senaste lydelse av 48 g 2 mom., 52 5 1 mom. och anvisningarna till 48 å se 1950: 252. Senaste lydelse av 65 å se 1945:897.
stycket sägs, dock att, om ortsavdrag helt eller delvis ej kan utnyttjas å den ena makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxe- rade inkomst. Avdrag, som i 50 _S, 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, be- räknas för vardera maken för sig under iakttagande av att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det i 50 % 2 mom. andra stycket angivna beloppet.
Skola makarna taxeras i kommuner, tillhörande olika ortsgrupper, beräknas ortsavdrag för dem efter den högre ortsgruppen.
65 5.
Frågan, huruvida »— — — före taxeringsåret.
I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret.— ,
Angående rätt i vissa fall för änkling eller änka att åtnjuta ortsavdrag så- 1 som gift skattskyldig stadgas i 48 5 2 mom. tredje stycket. (
Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har bety- & delse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skatt- * skyldig, skall det förhållande, som rätt under större delen av beskattnings- j året, vara bestämmande för taxeringen. * l !
Anvisningar till 46 g.
3. Om en person varit gift eller om gift kvinna levt tillsammans med sin man, bedömes med ledning av föreskrifterna i 65 5.
till 48 g.
Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 % tillämpas även å person, som här i riket stadig- varande vistats. Frågan om en person varit gift eller om en gift person levt tillsammans med sin make, liksom ock frågan huruvida skattskyldig haft barn eller icke bedömes med ledning av föreskrifterna i 65 %. Rätt till allmänt barn- bidrag anses föreligga från och med den dag barnet fötts eller rätten eljest inträtt till och med den dag barnet fyllt 16 år eller rätten eljest upphört. Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Avgörande för frågan, huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna, är det förhållande, som rätt under större delen av beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxe- ring för år 1953 eller tidigare år. i
Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 4 5 2 mom., 8 g 1 mom., 9 g, 10 å och 11 5 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla följande ändrade lydelse.
4 5.
2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
8 5.
1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsav- drag, vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 & 1 mom. kommunalskattelagen.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp 1 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp 111 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor.
Skattskyldig, som under hela eller någon del av beskattningsåret varit änk- ling eller änka och som vid andra makens död levt tillsammans med denne, äger att vid taxering för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, och för det därpå följande beskattningsåret åtnjuta ortsavdrag med belopp som i föregående stycke sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i andra stycket sägs.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs äger åt- njuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp 111 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.
9 5. 1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av vad nedan i 11 lj stadgas, fastställas enligt de i 2 och 3 mom. angivna grunder. 2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara in- komsten av den taxeradc inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.
1) Senaste lydelse av 9 5 2 och 3 mom. se 1951:423. av 9 5 5 mom. se 1951:329, av 1051 mom. se 1951:180 samt av 10 g 2 mom. se 1949: 67 och 1950:309.
Finnes skattskyldigs — _ _— beskattningsbar inkomst.
3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.
4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret: då den. beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 20 kronor;
för annan skattskyldig: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kronor.
10 ä.
1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 g 1 mom. andra, tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:
när den heskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 12 procent av den beskattningsbara inkomsten; när den beskattningsbara inkomsten överstiger
8 000 men icke 10 000 kr.: 960 kr. för 8 000 kr. och 16 % av återstoden; 10 000 » » 12 000 » : 1 280 » » 10 000 » » 20 % » » : 12 000 » » 16 000 » : 1 680 » » 12 000 » » 25 %) » » , 16 000 » » 20 000 » : 2 680 » » 16 000 » » 30 % » » ; 20 000 » » 30 000 » : 3 880 » » 20 000 » » 35 % » » ' 30 000 » » 40 000 » : 7 380 » » 30 000 » » 40 % » »
40 000 » » 60 000 » : 11 380 » » 40 000 » » 45 % » » , 60 000 » » 100 000 » : 20 380 » » 60 000 » » 50 % » » ; 100 000 » » 150 000 » :40 380 » » 100 000 » » 55 % » » ' 150 000 » » 200 000 » :67 880 » » 150 000 » » 60 % » » 200 000 kr. : 97 880 » » 200 000 » » 65 % » »
För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 12 pro- cent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
4 000 men icke 6 000 kr.: 480 kr. för 4 000 kr. och 16 % av återstoden;
6000 » » 8000 » : 800 » » 6000 » » 20 % » » ; 8000 » » 10000 » : 1200 » » 8000 » » 24 % » » ; 10000 » » 12000 » : 1680 » » 10000 » » 27 % » » ; 12000 » » 16000 » : 2220 » » 12000 » » 30% » » ;
16 000 men icke 20 000 kr.: 3 420 kr. för 16 000 kr. och 34 % av återstoden; 20000 » » 30000 » : 4780 » » 20000 » » 38 % » » ' 30 000 » » 40 000 » : 8580 » » 30000 » » 42 % » » 40 000 » » 60 000 » : 12 780 » » 40 000 » » 46 % » » 60 000 » » 100 000 » :21 980 » » 60 000 » » 50 % » » 100 000 » » 150 000 » :41 980 » » 100 000 » » 55 % » » 150 000 » » 200 000 » :()9 480 » » 150 000 » » 60 % » » 200 000 kr. : 99 480 » » 200 000 » » 65 % » »
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den åt någon del av den beskattningsbara in- komsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 pro- cent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.
?. mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, andra svenska ekonomiska föreningar än jordbrukets kreditkassor, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:
fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt 0) här nedan;
b) för jordbrukets kreditkassor, sparbanker, Sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar:
trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;
e) för försäkringsanstalter — —— —— inkomsten; samt
(1) för andra — — — beskattningsbara inkomsten.
Vid tillämpning — — —— å livförsäkringsrörelsen. 11 ä.
1 mom. Äkta makar som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 5 1 mom. förmäles, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst. Ortsavdrag beräknas för en var av makarna till hälften av det belopp, som i 8 g 1 mom. andra stycket sägs, dock att, om ortsavdrag helt eller delvis ej kan utnyttjas å den ena makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andra makens taxerade inkomst. Avdrag, som i 9 g 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig under iakttagande av att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det i nämnda stycke angivna beloppet. Skatten beräknas efter det sammanlagda beloppet av makarnas beskattnings-
bara inkomster och fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras be- skattningsbara inkomster.
Skola makarna taxeras i kommuner, tillhörande olika ortsgrupper, beräknas ortsavdrag för dem efter den högre ortsgruppen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953; dock att äldre bestäm- melser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.
Förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt. Härigenom förordnas, att 1 g, 8 g, 10 5, 11 5 1 mom. och 12 gförordningen j den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse samt att till 8 & skola fogas anvisningar, allt på sätt nedan angives.
1 5.1
Till staten — — — givna bestämmelser. l Angående taxeringsmyndigheter — — — i taxeringsförordningen. ,
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 g, 4 % tredje & stycket, 64 g 2 mom. och 65 & kommunalskattelagen äga motsvarande tillämp- 1 ning. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna för- 1 ordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade be- stämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skola lika- ledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.
8 %.
Har skattskyldig hemmavarande barn under 16 år skall den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.
Uppgår i fall, som i första stycket sägs, barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst till minst 20 kronor, skall dock barnet taxeras för sin förmögenhet. Vid sådan taxering skall frågan om skatteplikt enligt 10 & bedömas med hänsyn till sammanlagda beloppet av de för föräldrar och barn beräknade beskattningsbara förmögenheterna. Skatt beräknas lika— ledes efter nämnda sammanlagda belopp samt fördelas å föräldrar och barn efter förhållandet mellan de beskattningsbara förmögenheterna.
(Se vidare anvisningarna.) 10 %.
Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 g 1 mom. förord- ningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra
statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40 000 kronor. Ej heller — — —— 5 000 kronor.
11 å.
] mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 g 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100000 kronor: fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över- stiger 40 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
100000 men icke 200 000 kr.: 300 kr.för 100000 kr. och 10 0/00 av återstoden; 200000 » » 400000 »: 1300 » » 200000 » » 13 0/00 » » 400000 » » 1000 000 »: 3900 » » 400000 » » 16 0/00 » » 1000000 kr. :13 500 » » 1000000 » » 18 0/00 » »
12 g.
1 mom. För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga förmögen- het. Har därvid skuld, som i 5 % avses, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten be- räknas för makarna gemensamt under hänsynstagande, vid tillämpning av 9 % tredje och fjärde styckena, till makarnas sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 & bedömes med hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
,
7
Anvisningar till 8 5.
Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket anföres följande exempel:
I en familj utgör den skattepliktiga förmögenheten för mannen 20000 kronor och för hustrun 10 000 kronor. Mannens sammanräknade nettoinkomst är 10 000 kronor. Jämlikt 12 & beräknas den beskattningsbara förmögenheten för makarna gemensamt till 30 000 kronor. Makarna ha två hemmavarande barn under 16 år. Det ena barnet har en skattepliktig förmögenhet av 130 000 kronor och en sammanräknad nettoinkomst av 3 000 kronor. Dess beskatt-
ningsbara förmögenhet beräknas med tillämpning av bestämmelsen i 9 & tredje stycket till 90 000 kronor. Det andra barnet har en skattepliktig förmögenhet av 80 000 kronor och en sammanräknad nettoinkomst av 3 000 kronor. Dess beskattningsbara förmögenhet beräknas till 80000 kronor. Då det samman- lagda beloppet av de för föräldrar och barn beräknade beskattningsbara för- mögenheterna utgör 200000 kronor och sålunda överstiger 40000 kronor, föreligger skatteplikt enligt 10 % för såväl föräldrarna som barnen. Skatt be- räknas efter nämnda sammanlagda belopp till 1 300 kronor. Härav belöper
30000 11 k . f__ "Id 90000 11 5811» _ d b 200000 e er 195 ronora ora rama, 200 000 e er 5 onora et ena amet
och_80 000 eller 520 kronor å det andra barnet. Den å föräldrarna belöpande skatten skall jämlikt bestämmelse i 12 & fördelas å dem efter deras skatte- pliktiga förmögenheter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953; dock att äldre bestäm- melser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.
Förslag till förordning med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. 1 %.
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades, äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta av- kortning av påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner iförening.
2 5.
1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögen- hetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förord- ningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 & sistnämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits. Avkortningen och restitutionen må dock till- hopa icke överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten, därvid likväl den statliga förmögenhetSSkatten icke må
nedbringas till lägre belopp än som motsvarar skatten å femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution så- lunda må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 9 % fjärde stycket förord- ningen om statlig förmögenhetsskatt beräknat belopp.
2 mom. För äkta makar, vilka taxeras enligt bestämmelserna i 52 g 1 mom. kommunalskattelagen, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitu- tion med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter. Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle ägt åt- njuta avkortning eller restitution, därest hänsyn tagits endast till den makens inkomst och skatter.
3 &.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast till viss del, skall det enligt 2 % beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyl- dige. Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 g.
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han taxerats till statlig inkomst- skatt för det taxeringsår varom fråga är, eller, därest han taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till överståthållarämbetet. ' Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av kalen- deråret näst efter taxeringsåret, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning icke må beviljas. Därest de i 2 % angivna förutsätt- ningarna för åtnjutande av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående sökandens taxering för ifrågavarande taxeringsår, skall ansökningen vara myndigheten tillhanda inom ett år efter det kammarrättens utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.
5 &.
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållar- ämbetet antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
6 &.
Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna förordning meddelats, skattskyldigs taxering för ifrågavarande taxerings- år så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat be- lopp än som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen. Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att lämna nyssnämnda myndighet härför erforderliga uppgifter.
7 g.
Beträffande besvär öv er beslut rörande tillämpning av denna förordning skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över debi- tering av slutlig skatt.
8 &.
Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna
förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954, från och med vilken dag förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska bestämmelser om begräns- ning av skatt i vissa fall (nr 584) skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning alltjämt skall äga tillämpning i fråga om skatt, som påförts på grund av taxering åren 1949—1953 eller på grund av eftertaxering för nämnda år.
Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 26 5 1 mom., 92 ä 1 mom. och 96 & 2 mom. taxe- ringsförordningen den 28 september 1928] skola erhålla följande ändrade lydelse.
26 5. 1 mom. Nedannämnda — — — (självdeklaration), nämligen: 1) aktiebolag och ekonomisk förening; 2) annan juridisk — — — 100 kronor; 3) fysisk person, — — —— kronor; samt
4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som i 3 5 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt angives, vid beskattningsårets ut- gång haft ett värde överstigande 40 000 kronor eller, såvitt angår sådan ju- ridisk person som avses i 6 5 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000 kronor.
Vid bedömandet — — — statlig förmögenhetsskatt.
I fråga om gift person skall för senare beskattningsår än det, varunder
1) Senaste lydelse av 26 5 1 mom. se 1951z330. Senaste lydelse av 92 ä 1 mom. och 96 5 2 mom. se 1947:578.
äktenskapet ingåtts, deklarationsskyldigheten bedömas med hänsyn jämväl till boets och den andra makens inkomst och förmögenhet, såvida makarna under större delen av beskattningsåret levt tillsammans. Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt 16 år, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet.
Vid tillämpning — »— — riket bosatta. Avlider skattskyldig — — — den avlidne. 92 ä.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte- lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings- distrikt, skola genom vederbörande taxeringsintendents försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellan- kommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för in- komst eller förmögenhet dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkcmstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skatt- skyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra hand- lingar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 5 1 mom. kommunalskatte- lagen eller 11 5 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 5 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. År 8 å andra stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt tillämplig | å den skattskyldiges eller hans hemmavarande barns taxering för förmögenhet, ' skola likaledes de för barnen avgivna självdeklarationerna med därtill hörande handlingar översändas till nämnden. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas . protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
96 5. 1 2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte- 3 lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings- l distrikt, skall den mellankommunala prövningsnämnden taga befattning med den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skall den mellankommunala prövningsnämnden taga befattning jämväl med den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 g 1 mom. kommunalskattelagen eller 11 g 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt eller 12 5 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Är 8 å andra stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt tillämplig vid den skattskyldiges eller hans hemmavarande barns taxering för förmögenhet, skall nämnden likaledes taga befattning med barnens taxering för inkomst eller förmögenhet.
Föreligger i — — -— tvisten avser.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.
Förslag |
till 1
förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) i om kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas, att 9 €, 17 5, 18 5, 20 5, 21 g och 28 & förordningen den 26 juli 1947 om kv arlåtenskapsskatt skola erhålla följande ändrade lydelse.
9 %. Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av kvarlåtenskapen icke överstiger 40 000 kronor. I öx rigt beräknas skatten enligt denna
Tariff. Kv arlåten skapsskatten utgör: när kvarlåtenskapen icke överstiger 60 000 kronor: 5 procent av det belopp varmed kvarlåtenskapen överstiger 40 000 kronor; samt när kvarlåtenskapen överstiger 60 000 men icke 100 000 kr.: 1 000 kr. för 60000 kr. och 10 % av återstoden; 100000 » » 200000 » : 5000 » » 100000 » » 15 % » » ; 200000 » » 300000 » : 20000 » » 200000 » » 20 % » » ; 300000 » » 500000 » : 40000 » » 300000 » » 25 % » » ; 500000 » » 1000000 » : 90000 » » 500000 » » 30 % » » ; 1000000 » » 2000000 »: 240000 » » 1000000 » » 35 % » » ; 2000000 » » 5000000 »: 590000 » » 2000000 » » 40 % » » ;
5000000 kr. =1790000 » » 5000000 » » 50 % » » Vid tillämpning — »— — hundratal kronor. 17 &.
Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke över- stiger 40 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs. 1 För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren, så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåten-
skapsskatten beräknas enligt den i 9 & intagna tariifen och med hänsyn tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknat, vid tiden för gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde överstiger 40 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest giv aren var gift, skall vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av makarnas förmögenhet, som enligt 15 g 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens förmögenhet icke må beräknas till lägre belopp än gåvan. För annan —— —— —— efter givaren.
18 5.
Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 5 andra stycket, uppgår till skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna, förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 40000 kronor anses såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda be- lopp bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till givarens på sätt i 17 å andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.
Vid beräknande — — — är fråga. Vid sammanläggning _ — — skall utgå.
20 5.
Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premie- betalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premie- betalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäkringens ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren, dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp över- stigande 40 000 kronor.
1 nu — —— — motsvarande tillämpning.
21 g.
Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke enligt 20% för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, inträder,
om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetahring fullgjorts inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till sammanlagt belopp överstigande 40 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att för försäk- ringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.
Efter-lämnar den — — — erlagda premierna.
Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda premierna, i den mån detsamma överstiger 40 000 kronor, läggas till den i 7 % angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 % intagna tariifen å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp; skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmånstagaren.
Skall jämlikt 104 & andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återstående delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, föreligger icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 40000 kronor.
Är efterlevande # _ _— boets behållning.
28 g.
. Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskattningsmyndig- het och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande; dock skall nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desamma erlagda premierna ej överstiger 40 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953. Äldre bestämmelser skola dock fortfarande gälla beträffande kvarlåten- skap efter den, som avlidit före den 1 januari 1953, samt beträffande gåva, därest före nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Lika- ledes skola äldre bestämmelser gälla beträffande livförsäkring, på grund av vilken utbetalning till förmånstagaren skett före nämnda dag, eller beträffande livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.
* ; . ; ! . I I
KAPITEL I
UTREDNINGSDIREKTIVEN
Vid 1949 års riksdag väcktes ett antal motioner angående det gällande skattesystemets verkningar i olika avseenden. Motionerna hänvisades till bevillningsutskottet, som i sitt utlåtande nr 18 föreslog riksdagen att i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av skatterna till staten och dessas verkningar. Riksdagens båda kamrar beslöto i enlighet med utskottets hem- ställan.
Frågan om den av riksdagen begärda översynen anmäldes av chefen för ; finansdepartementet statsrådet Wigforss i yttrande till statsrådsprotokollet
den 22 april 1949. Departementschefen anförde därvid bl. a.:
Rörande de direktiv som böra läggas till grund för utredningens arbete, kan jag hänvisa till den av riksdagens båda kamrar godkända motiveringen för hemstäl- lan om utredning. I fråga om motiveringen framfördes emellertid vid riksdagsbehand- lingen i någon mån skiljaktiga uppfattningar. Det för alla gemensamma syftet med utredningen är tydligen att skapa större klarhet, än för närvarande kan anses före- ligga, om statsbeskattningens verkningar i olika avseenden. Det gäller såväl skat- ternas avvägning med hänsyn till vad som kallas skattebetalarnas bärkraft som det samlade skattetryckets och enskilda skatteformers inverkan på näringslivet, på sparande, arbetsvilja och företagsamhet. Önskemålet att komma fram till en lätt- nad i den nuvarande skattebelastningen är lika självklart som nödvändigheten att väga detta önskemål mot vikten av de behov, som föranleda att skatterna uttagas.
I detta hänseende yttrar bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända ut- låtande: »Den översyn av nu rådande skattesystem, som utskottet vill förorda, kan sålunda inte undgå att i viss mån vidgas till att omfatta också överväganden om ramen för statliga utgifter. Det är sannolikt att på detta sätt riskerna för skilj- aktiga meningar bli större, än om utredningen strängt begränsas till skattefrågan. Men då det praktiska syftet med utredningen uppenbarligen är att undersöka möj- ligheterna till ett lägre samlat skattetryck och hur en rimlig fördelning av detta skatte- tryck skall ha så litet ogynnsamma verkningar som möjligt på produktionen, synes det totala omfånget av skatteintäkterna och därmed av statsutgifterna inte kunna lämnas åsido. Några begränsningar i utredningens frihet att här uttala önskemål eller framställa krav anser sig utskottet icke böra förorda i annan mån än att en minskning av det samlade skattetrycket icke får sökas genom en sänkning av den uppnådda sociala standarden. En avvägning mellan den rimliga höjden för statsutgifterna och en rimlig höjd hos det samlade skattetrycket måste sålunda utgöra förutsättningen 1 för de ytterligare avvägningar, som en utredning om skattefrågan innebär.» Vad utskottet här åsyftar är tydligen inte någon prognos eller långtidsplan för statsut- gifternas utveckling. Såsom i en av de till utskottets utlåtande fogade reservationerna uttalas, bli »statens möjligheter att tillgodose nya sociala och kulturella ändamål beroende av den ökning av de produktiva insatserna, som kan åstadkommas, och den
av utskottet förordade översynen av skattesystemet skall bl. a. ha till uppgift att söka åstadkomma sådana lättnader i beskattningen att den produktiva utvecklingen därigenom främjas». Däremot synes det ofrånkomligt, att de förslag till avvägning av beskattningen som utredningen framlägger otvetydigt hänföras till en viss utgifts- summa eller till olika antagna utgiftssummor. Någon möjlighet föreligger annars inte till rättvisande jämförelser mellan olika förslag att fördela den samlade skattebördan. På denna punkt är det angeläget att alla anledningar till oklarhet och missförstånd undanröjas. Då det i reservationer till bevillningsutskottets utlåtande anförcs, att sj älva beskattningens höjd och utformning är en faktor, som kan påverka produktionen och därmed skatteunderlag och statsinkomster, och att t. ex. en skattesänkning därför inte behöver leda till minskade inkomster, är detta utan tvivel riktigt. Men härvid torde det vara nödvändigt att överväga huruvida de möjliga verkningarna kunna beräknas inträda någorlunda omedelbart eller först på längre sikt. Frågan om budgetens balansering får nämligen här tagas i betraktande. En konsumtionsskatt kan ha nått en sådan böjd, att en sänkning omedelbart leder till en konsumtionsökning, varige- nom sänkningen blir helt eller delvis kompenserad. Effekten av sådana skattesänk- ningar som syfta till produktionsökning genom att stimulera sparande, arbetsvilja och företagsamhet, kunna inte beräknas inträda lika omedelbart. Kravet på att budgeten skall vara balanserad, där inte särskilda omständigheter motivera avvä- kelse i ena eller andra riktningen, bör alltså rimligtvis bilda utgångspunkten, då omfattningen av de nödvändiga statsinkomsterna överväges. Skulle en underba- lansering av budgeten vara förutsättningen för en föreslagen höjd hos hela beskatt- ningen, bör detta av utredningen klart angivas.
I detta sammanhang har utredningen också att ta ståndpunkt till frågan om av- vecklingen av de extraordinära konsumtionsskatter som av 1948 års riksdag beslutades såsom led i åtgärderna till skydd för penningvärdet. Vad utskottet härutinnan ut— talat ger mig ingen anledning till erinran liksom jag kan ansluta mig till vad det anfört i fråga om en avvägning mellan de olika formerna av direkt beskattning av inkomst och förmögenhet.
En fråga som icke beröres i utskottsutlåtande och riksdagsskrivelse, men som utredningen måste ägna uppmärksamhet är det samband som råder mellan nu åsyf- tade översyn av den statliga beskattningen och den redan igångsatta undersökningen om höjning av ortsavdragen vid den kommunala beskattningen. En lättnad i kom- munalskatten för huvudmassan av mindre inkomsttagare har ansetts mera trängande än övriga skattefrågor. I direktiven för denna undersökning har förutsatts att behov kunde yppas av statliga bidrag till kommunerna för att i vissa fall underlätta en höj- ning av avdragen, varjämte en ökning av statsutgifterna för barnbidrag tagits i sikte såsom ersättning för barnavdragens slopande också vid den kommunala be- skattningen. Vid avvägningen av den statliga beskattningen är det sålunda nödvän- digt att hänsyn tages till de förslag som kunna framläggas rörande kommunalskatten. Det torde emellertid visa sig att ytterligare anledning till kontakt mellan de båda utredningarna kommer att föreligga. I direktiven för den kommunala skatteutred- ningen uttalas att arbetet om möjligt bör slutföras så snabbt att förslag i ärendet kan föreläggas för 1950 års riksdag. Då en önskvärd höjning av de kommunala orts- avdragen icke gärna kan bli möjlig utan att den kommunala utdebiteringen höjes, skulle detta medföra höjning av kommunalskatten för inkomsttagare över en viss inkomstnivå. Detta lär kunna undvikas endast genom statliga åtgärder. En utväg vore direkta bidrag av statsmedel. En annan utväg för att undvika höjning av den samlade skattebördan är att samtidigt med en höjning av de kommunala ortsavdragen genomföra en revision av den statliga inkomstskatteskalan som toge hänsyn till den
höjda kommunalskatten. Detta förutsätter emellertid antingen att arbetet med över- syn av det statliga skattesystemet skulle vara slutfört redan i början av nästa år eller också att frågan om provisoriska jämkningar i skalorna för den statliga inkomst- skatten tages upp till särskild behandling för att eventuellt kunna föreläggas 1950 års riksdag. Det torde få bli den nya utredningens sak att i samarbete med kommittén för kommunalskatten överväga de nu nämnda frågorna.
Vad beträffar utredningens uppgifter i övrigt, är det uppenbarligen önskvärt att arbetet bedrives med all den skyndsamhet, som ärendets vikt och de för frågornas bedömande erforderliga undersökningarna medgiver. Det gemensamma intresset av att skapa ökad klarhet i de omstridda skatteproblemen synes mig utgöra en borgen för att intet onödigt dröjsmål med slutförande av utredningen behöver befaras.
Vårt uppdrag har sedermera utvidgats till att gälla även frågan om prin- ciperna för beskattning av äkta makar. I detta avseende anförde chefen för finansdepartementet statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet den 17 mars 1950 följande:
Med hänsyn till de krav på ändrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar, som framkommit såväl inom riksdagen som i andra sammanhang, ut- verkade dåvarande chefen för Hnansdepartementet den 14 juni 1946 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa utred- ning av dithörande frågor. De med stöd av bemyndigandet tillkallade sakkunniga (sambeskattningssakkunniga) ha den 2 september 1949 avgivit betänkande i ämnet. De sakkunnigas majoritet har därvid förordat bibehållandet av sambeskattningen av äkta makar efter i huvudsak samma grunder som de vilka för närvarande gälla. I flera punkter föreslås emellertid ändringar av de nuvarande bestämmelserna.
Vid betänkandet ha fogats särskilda yttranden av två av de sakkunniga. I det ena av dessa yttranden förordas ett system med särbeskattning av äkta makar, där- vid tillika framhålles att en dylik reform givetvis förutsätter ytterligare överväganden samt en överarbetning av gällande ortsavdragsregler. I det andra yttrandet förordas ett bibehållande i princip av sambeskattningen, därvid denna dock föreslås ordnad på annat sätt än vad för närvarande gäller. Sålunda föreslås, att skatten skall uträknas på grundval av ett belopp, motsvarande hälften av makarnas sammanlagda inkomster, varefter skattebeloppet fördubblas och fördelas mellan makarna i förhållande till deras taxerade inkomster.
Över sambeskattningssakkunnigas betänkande ha remissyttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar. I de flesta yttrandena har be- tänkandet kritiserats i olika hänseenden och i många yttranden har framställts yrkande om att frågan måtte göras till föremål för ytterligare utredning. I flera yttran- den har bl. a. framhållits, att utformningen av beskattningen av äkta makar måste påverka skattefördelningen mellan olika inkomstgrupper och att frågan därför måste ses i ett större sammanhang.
Med hänsyn till den sålunda framkomna kritiken bör sambeskattningssakku- nigas betänkande enligt min mening icke nu läggas till grund för proposition i ämnet. Då spörsmålet om beskattningen av äkta makar emellertid alltjämt är en av de mest aktuella skattefrågor-na, bör en förnyad utredning i ämnet utan dröjsmål igångsättas.
Av den redan verkställda utredningen framgår, huru begränsat valet av tänk- bara lösningar är, så länge problemet om äkta makars beskattning behandlas isole- rat från frågan om utformningen av ortsavdragen för äkta makar respektive för ensamstående. Vid den förnyade utredningen bör därför sistnämnda fråga samtidigt
göras till föremål för omprövning. Vid sådant förhållande kommer emellertid utredningen att delvis omfatta samma frågor, som redan äro föremål för ut- redning genom de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 april 1949 tillkallade sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av skatterna till staten och deras verkningar (1949 års skatteutredning). Det är därför enligt min mening mest praktiskt, att den fortsatta utredningen av frågan om äkta makars beskattning uppdrages åt sistnämnda sakkunniga.
Vid den förnyade utredning i ämnet, som i enlighet härmed bör komma till stånd, bör med utgångspunkt från den samlade skattesumma, som finnes böra uttagas av de skattskyldiga, prövas olika möjligheter att lösa frågan om äkta makars beskatt- ning. Sålunda bör en närmare undersökning komma till stånd bl. a. angående möj- ligheterna att lösa frågan enligt särbeskattningslinjen. Man synes därvid böra utgå från att samtliga skattskyldiga skola tillerkännas ett lika stort ortsavdrag och att make skall äga rätt att utnyttja avdrag, som andre maken på grund av bristande inkomst icke kan utnyttja. Den skärpta beskattning av ensamstående, vilken följer av att ortsavdraget för dessa skattskyldiga minskar allt eftersom inkomsten ökar, kan vid ett så anordnat särbeskattningssystem icke bibehållas.
Vid utredningen bör vidare prövas en modifierad sambeskattningslinje, innebä- rande att makarnas sammanlagda inkomst vid skattläggningen i lämplig proportion uppdelas mellan makarna och skatt beräknas särskilt å vardera delen av inkomsten. Emellertid synes en dylik överflyttning av inkomst från den ena maken till den andre icke böra tillåtas i obegränsad omfattning utan allenast intill visst angivet belopp.
Skatteutredningen bör givetvis vara oförhindrad att söka en lösning av sam- beskattningsproblemet även efter andra linjer än de här angivna. Vilket system som än förordas måste emellertid beaktas angelägenheten av att systemet låter sig väl förena med källskattens avdragsregler.
KAPITEL II
1947. ÅRS SKATTEREFORM
1947 års reform av den statliga direkta beskattningen innefattas huvud- sakligen i de tre gällande förordningarna den 26 juli 1947 om statlig inkomst- skatt, om statlig förmögenhetsskatt och om kvarlåtenskapsskatt. Förord- ningarna trädde i kraft den 1 januari 1948; de äldre bestämmelserna om stat- lig inkomst- och förmögenhetsbeskattning tillämpades dock vid 1948 års taxe- ring och gälla alltjämt vid eftertaxering för år 1948 eller tidigare år. De nya bestämmelserna ha sålunda vid taxering tillämpats första gången år 1949; för upphörd av preliminär skatt ha de däremot legat till grund redan under år 1948.
Förordningen om statlig inkomstskatt och förordningen om statlig för- mögenhetsskatt ersatte den förut gällande förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Genom reformen upphävdes den tidigare kombinationen mellan inkomstbeskattningen och förmögen- hetsbeskattningen, som innebar att 1/100 av förmögenheten lades till den taxe- rade inkomsten. Beskattningen sker numera genom två från varandra fri- stående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt.1
Den statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer ändrades år 1947 i flera viktiga avseenden.
Ortsavdrag tillkom tidigare en gift skattskyldig med dels grundavdrag och dels familjeavdrag för hustru. De båda avdragen voro lika stora och utgjorde mellan 600 och 760 kronor beroende på ortsgrupp.2 Därjämte utgick för hemma- varande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, familjeavdrag utgörande för ett vart av de två första barnen mellan 460 och 620 kronor och för ett vart av de övriga barnen mellan 700 och 940 kronor, allt beroende på ortsgrupp. Avdrag för husföreståndarinna med belopp motsvarande hälften av avdraget för hustru medgavs ogift skattskyldig — varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild —— som haft husföreståndarinna anställd och därjämte haft hemma-
1 Terminologiskt innebar ändringen bl. a., att beteckningarna taxerat belopp och beskatt- ningsbart belopp, vilka voro föranledda av kombinationen mellan inkomstskatt och förmögen- hetsskatt, icke längre begagnas. I detta avseende inskränker sig terminologien numera till taxerad inkomst och beskattningsbar inkomst. 2 Med avseende å lcvnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de lägsta och ortsgrupp V orter med de högsta levnads- kostnaderna.
varande barn, för vilket avdrag fick åtnjutas. För barn, vilkas föräldrar icke varit gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, med- gavs envar av föräldrarna halvt avdrag. Avdragens belopp höjdes i samtliga fall genom 5. k. bankning, innebärande att det taxerade beloppet förutom med ortsavdraget minskades, om det taxerade beloppet uppgick till eller över- steg ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande halva orts- avdraget och eljest med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet översteg ortsavdraget.
Genom ändringarna år 1947 bortföll uppdelningen av ortsavdraget i grund- avdrag och familjeavdrag. Vidare avskaffades bankningen. Ortsavdragen för gifta skattskyldiga utgå därefter med fasta belopp, olika för de fem ortsgrup- perna, varvid dock spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp, som tidigare var omkring 21 procent, minskats till omkring 16 procent. Avdraget beräknas för äkta makar gemensamt och utgör i ortsgrupperna I—V respektive 2 500, 2 625, 2 750, 2 875 och 3 000 kronor. I förhållande till de tidigaie gäl- lande, år 1938 fastställda avdragen innebar ändringen år 1947 en höjning av avdragen. Tidigare hade avdragen vid fullt utnyttjad bankning utgjort till- hopa för gifta skattskyldiga respektive 1 800, 1 920, 2 040, 2 160 och 2280 kronor. Såsom 1945 års statsskatteberedning framhöll, medgav höjningen dock icke full kompensation för den under mellantiden inträdda stegringen av lev- nadskostnaderna.1
En än viktigare följd av 1947 års skattereform var att familjeavdragen för barn helt avskaffades vid den statliga beskattningen. I stället infördes genom en fristående författning skattefria allmänna barnbidrag att utgå fr. o. m. år 1948. Barnbidragen bestämdes till 260 kronor årligen för varje barn. Be- loppet har sedelmeia — i samband med 1950 års kommunala ortsavdrags- reform — höjts till 290 kronor.2 Barnbidragen utgå fr. o. m. kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till barnbidrag eljest uppkommit, t. o. ur. det kvartal, varunder barnet fyllt 16 år.
För ensamstående skattskyldig bibehölls den redan förut gällande ordningen att ortsavdraget reducerades vid stigande inkomst för att slutligen helt bort- falla. Bestämmelserna ändrades dock så, att reduktionen av ortsavdraget inträdde tidigare och skedde i hastigare tempo än vad förut varit fallet. Orts- avdragets belopp, innan reduktionen påbörjats, bestämdes —— med hänsyn till att levnadskostnadsminimum för en ensamstående skattskyldig ansågs motsvala ungefär 2/8 av levnadskostnadsminimum för makar — till i orts- grupperna I—V respektive 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor. I för- hållande till vad förut gällt innebar detta en höjning av avdragens belopp från respektive 900, 960, 1 020, 1 080 och 1 140 kronor. Spännvidden mellan
1 chnadskostnadsindex hade från år 1938 till i mitten av år 1946 stigit med 45 procent, vilket i de olika ortsgrupperna skulle givit talen 2 610, 2 784, 2 958, 3 132 och 3 306 kronor. 2 S. F. 255/1950, som träder i kraft den 1 januari 1952.
högsta och lägsta ortsgrupp lämnades likväl i stort sett oförändrad: 20 procent i stället för tidigare omkring 21 procent. Redaktionen av ortsavdraget börjar numera, när det beskattningsbara beloppet överstiger 1 000 kronor. Detta innebär, att reduktionen inträder, när den taxerade inkomsten i de olika orts- grupperna överstiger respektive 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Reduktionen sker sedan med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för varje 1 000 kronors ökning av den taxerade inkomsten och är därigenom av- slutad vid taxerade inkomster av respektive 10600, 10700, 10800, 10900 och 11 000 kronor. Vid taxerad inkomst uppgående till dessa eller högre belopp åtnjuter alltså en ensamstående skattskyldig icke något ortsavdrag. Enligt de förut gällande bestämmelserna började reduktionen först vid taxerade belopp av 5 000—5 400 kronor och upphörde vid taxerade belopp av 14 000— 15 200 kronor.
Ehuru beskattningen genom 1947 års reform i princip frigjordes från hänsyn till barnförsörjningskostnaden, gjordes likväl vid taxering av ogifta personer visst avsteg härifrån. Ogift skattskyldig, varmed jämställes änkling, änka eller frånskild, åtnjuter sålunda, om han haft husföreståndarinna hos sig an- ställd och tillika haft hemmavarande barn, för vilket. rätt till allmänt barn- bidrag förelegat, samma ortsavdrag som gift skattskyldig. Annan ogift skatt- skyldig samt gift, med maken icke sammanlevande skattskyldig äger, om han haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som ensamstående skattskyldig men utan någon reduktion av avdraget vid stigande inkomst. För den av barnets föräldrar, som icke haft vårdnaden om barnet, är dock denna rätt till oreducerat avdrag beroende av villkoret, att han icke levt tillsammans med vårdnadshavaren.
1947 års skattereform innehar även ändringar i fråga om skattens rörlighet. I detta avseende må här erinras om skillnaden mellan rörlig och fast skatt. Med rörlig skatt menas, att skatten uttages efter ett procenttal, som bestämmes för varje år alltefter skattebehovet. Författningen brukar därvid innehålla föreskrift om att skatten skall utgå efter ett på visst sätt bestämt grundbe- lopp och att för varje år skall fastställas hur stor procent av grundbeloppet som skall uttagas för året. Begreppet fast skatt åter innebär, att skattens storlek är direkt fixerad i förordningen.
Före 1947 års skattereform begagnades vid den statliga kombinerade inkomst- och förmögenhetsbeskattningen dels en rörlig och dels en fast skatt. Alla skatt- skyldiga hade att erlägga en rörlig hottenskatt, vars grundbelopp utgjorde lägst 4.5 procent och högst 6.5 procent av det beskattningsbara beloppet. Skattskyldiga med beskattningsbart belopp överstigande 8 000 kronor erlade därjämte en fast tilläggsskatt enligt en progressiv skiktskala, vari den lägsta skattesatsen var 2 procent (för den del av beskattningsbar-t belopp, som låg
mellan 8 000 och 10 000 kronor) och den högsta skattesatsen 28 procent (för den del av beskattningsbart belopp, som översteg 200000 kronor).
Uttagningsprocenten för den rörliga bottenskatten utgjorde för år 1939 120 procent och för åren 1940—1948 150 procent.
Vid sidan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgick fr. o. m. budgetåret 1939/40 en särskild värnskatt. Första gången uttogs värnskatten med halva beloppet av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som på- förts vid 1939 års taxering. De följande åren utgick den efter en särskild skala. Värnskatt uttogs sista gången för budgetåret 1948/49 på grundval av 1948 års taxering.
Genom 1947 års lagstiftning frångicks systemet med dels en rörlig och dels en fast skatt. I stället gjordes inkomstskatten i sin helhet rörlig. Grundbeloppet bestämmes efter en progressiv skiktskala, där den högsta skattesatsen är 70 procent och träffar den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 200 000 kronor. Emellertid begränsas skattens rörlighet såtillvida, att skatten — för den händelse uttagningsproeenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet — icke får i något skikt överstiga 70 procent av den beskatt- ningsbara inkomsten.
Skalan för grundbeloppet vid den statliga inkomstskatten fick år 1947 följande utformning.1
Beskattningsbar Skatt på vidstående Skatt på över- inkomst beskattnings- skjutande belopp bara inkomst inom skiktet
kr. kr. % 0 0 10 1 000 100 11 2 000 210 12 3 000 330 14 4 000 470 16 6 000 790 18 8 000 1 150 20 10 000 1 550 24 12 000 2 030 28 14 000 2 590 32 16 000 3 230 36 20 000 4 670 40 30 000 8 670 45 40 000 13 170 50 60 000 23 170 55 100 000 45 170 60 200 000 105 170 70
Uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten på grundval av ett visst års taxering är efter övergången till källskatteuppbörd beroende av vilket procenttal, som gällt för uttagande av motsvarande preliminära skatt. På 1949—1951 års taxeringar har statlig inkomstskatt uttagits med 100 procent
1 I anslutning till 1950 års kommunala ortsavdragsreform har 1951 års riksdag beslutat vissa jämkningar i skalan. Se härom redogörelse i kap. III.
av grundbeloppet. Med hänsyn till de beslut, som fattats om procenttalet för uttagande av preliminär skatt för budgetåren 1950/51 (S.F. 274/1950) och 1951/52 (S.F. 392/1951), kommer skatten även på 1952 och 1953 års taxeringar att utgå med 100 procent av grundbeloppet.
Då ortsavdraget för ensamstående (före reduktion) bestämdes till om- kring 2/3 av ortsavdraget för gift skattskyldig, innebar detta en förskjutning i den tidigare avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta. Förut hade avdraget för en ensamstående motsvarat endast hälften av avdraget för två äkta makar. När nu avdraget för äkta makar genom 1947 års beslut fastställdes så att det med endast 50 procent översteg avdraget för en ensam- stående, följde därav såsom ett i och för sig icke åsyftat resultat, att sam- beskattningens skattestegrande effekt skärptes, där båda makarna hade in- komst över viss storlek. 1 avvaktan på en definitiv lösning av denna fråga, som vid denna tidpunkt var under behandling av sambeskattningssakkunniga, infördes i samband med 1947 års reform en provisorisk regel för att motverka nämnda skatteskärpande effekt. Enligt denna provisoriska regel, som alltjämt gäller, erhåller gift kvinna, som sammanlever med sin man och som haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, vid taxering till statlig inkomstskatt ett särskilt avdrag utgörande hälften av nämnda inkomst, dock högst 1 000 kronor. Något dylikt s. k. förvärvsavdrag hade dessförinnan icke förekommit vid den statliga beskattningen efter år 1938. Däremot fanns vid tiden för 1947 års skatte- reform förvärvsavdrag för gift kvinna vid den kommunala taxeringen, utgörande högst 200 kronor. Sistnämnda avdrag höjdes i samband med reformen till 300 kronor.
I samband med övriga ändringar år 1947 höjdes även det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid statlig taxering från högst 1 000 kronor till högst 2 000 kronor.1
För juridiska personer var inkomst- och förmögenhetsskatten före år 1947 i sin helhet rörlig. De påfördes endast bottenskatt, icke —— såsom fysiska per- soner — någon fast tilläggsskatt. Oskifta dödsbon och familjestiftelser beskat- tades dock liksom för närvarande på samma sätt som fysiska personer.
Bottenskattens grundbelopp utgjorde för svenska aktiebolag, svenska eko- nomiska föreningar och därmed likställda2 10 procent av det beskattnings- bara beloppet.
1 Någon höjning av motsvarande avdrag vid den kommunala beskattningen gjordes icke. Följande år (5. F. 308/1948) höjdes emellertid maximiheloppet för avdraget även vid kommunal- beskattningen från 700 till 2 000 kronor. Genom beslut av 1951 års riksdag har därefter avdragets belopp, såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen höjts till högst 3 000 kronor. (S. F. 422, 423/1951, som träda i kraft den 1 januari 1952, dock att äldre bestämmelser fort- farande skola gälla vid 1952 års taxering.) 2 Likställda voro svenska försäkringsanstalter, sparbanker, Sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar. svenska bostadskreditkassan, hostadskreditföreningar samt sådana utländska juridiska per- soner, som ej beskattades i likhet med fysiska personer.
För andra juridiska personer — ideella föreningar, stiftelser m. fl. — ut- gjorde grundbeloppet 5 procent av det beskattningsbara beloppet.
1 skatt uttogs för kategorien aktiebolag, ekonomiska föreningar m. 11. på grund av taxeringen år 1939 130 procent och därefter 200 procent av grund- beloppet.1
För den andra kategorien —— ideella föreningar, stiftelser m. fl. — uttogs på grund av taxeringen år 1939 120 procent och därefter 150 procent av grund- beloppet.
Vid sidan härav uttogs värnskatt fr. o. m. budgetåret 1939/40, första året med halva det belopp som påförts i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av 1939 års taxering och därefter för aktiebolag, ekonomiska föreningar och likställda med 12 procent samt för övriga juridiska personer med 6 procent av det beskattningsbara beloppet.
Den statliga inkomstbeskattning, som åvilade juridiska personer vid tiden för 1947 års skattereform, utgjorde sålunda för kategorien svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och därmed likställda 32 procent av beskatt- ningsbart belopp (inkomstskatt efter 10 procent grundbelopp, varå skatt uttogs med 200 procent, samt värnskatt efter 12 procent) och för kategorien ideella föreningar, stiftelser m. fl. 13.5 procent (inkomstskatt efter 5 procent grundbelopp, varå skatt uttogs med 150 procent, samt värnskatt efter 6 procent).
År 1947 utbyttes den rörliga skatten för juridiska persontr mot en fast skatt. Skattesatsen bestämdes på följande sätt:
a) för svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, i den mån de icke driva livförsäkringsrörelse, Sparbankernas säkerhetskassa samt sådana ut— ländska juridiska personer, som ej beskattas i likhet med fysiska personer,
40 procent av den beskattningsbara inkomsten;
b) för svenska ekonomiska föreningar, sparbanker, Sveriges allmänna hypo- teksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar,
32 procent av den beskattningsbara inkomsten;
e) för försäkringsanstalter i den mån de driva livförsäkringsrörelse, 25 procent av den beskattningsbara inkomsten; samt
d) för övriga juridiska personer, 15 procent av den beskattningsbara inkomsten. Häri har sedermera genom förordning den 11 mars 1949 (nr 67) vidtagits den ändringen, att Sparbankernas säkerhetskassa överliyttats till den kate- gori, för vilken skattesatsen utgör 32 procent. Vidare har i samband med om- läggningen av försäkringsanstalternas beskattning genom förordning den 26
1 För försäkringsanstalter, såvitt avsåg livförsäkringsrörelse, var dock efter författ- ningsändringar åren 1943 och 1946 skatteuttaget detsamma som för fysiska personer, d. v. s. 150 procent.
maj 1950 (nr 309) skattesatsen för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse, ändrats till 10 procent.
Förmögenhet beskattades före 1947 års reform på två olika sätt. Dels in- räknades 1/100 (för ekonomiska föreningar i förekommande fall 1/200) av den skattepliktiga förmögenheten i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och dels utgick en särskild skatt å förmögenhet för fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familjestiftelse, om den skattepliktiga förmögenheten översteg 20 000 kronor. Den särskilda skatten var en fast skatt och beräknades enligt en progressiv skiktskala, vari den lägsta skattesatsen, 1 promille, avsåg beskattningsbar förmögenhet ej överstigande 40 000 kronor och den högsta skattesatsen, 6 promille, beskattningsbar för- mögenhet överstigande 1 miljon kronor. Vid bestämmande av den beskatt- ningsbara förmögenheten kunde, om den skattskyldiges inkomst var låg i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten, viss reduktion äga rum.
Såsom i det föregående nämnts frigjordes år 1947 förmögenhetsbeskattningen helt från inkomstbeskattningen. Statlig förmögenhetsskatt uttages därefter som en enda fast skatt. För fysiska personer —— liksom för oskifta dödsbon, familjestiftelser och utländska bolag — inträder skatteplikt, när den beskatt- ningsbara förmögenheten överstiger 30 000 kronor. Skatten uttages enligt följande skiktskala:
Beskattningsbar för- Skatt mögenhet kr. 0/00 — 30 000 0 30 000—100 000 6 100 000—150 000 10 150 OOO—200 000 12 200 000—300 000 15 300 000— 18
Liksom tidigare vid den särskilda skatten å förmögenhet träder även här en reduktionsregel i tillämpning, när inkomsten är onormalt låg i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten. Reduktion inträder, när den samman- räknade nettoinkomsten understiger 31/3 procent av den skattepliktiga för- mögenheten. Den beskattningsbara förmögenheten skall då upptagas till ett belopp, motsvarande trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten. Denna reduktions- regel gäller emellertid endast för fysiska personer och oskifta dödsbon, däremot ej för familjestiftelser eller utländska bolag.
Vissa juridiska personer —- i huvudsak ideella föreningar och stiftelser — voro före år 1947 underkastade förmögenhetsskatt genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten men däremot icke särskild skatt å förmögen- het. Enligt de nya bestämmelserna ha de att erlägga en proportionell förmögen- hetsskatt av 1.5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor. En viss begränsad skattskyldighet för förmögen-
het, som tidigare kunnat åligga ekonomiska föreningar, har genom 1947 års lagstiftning försvunnit.
I samband med 1947 års skattereform tillkom såsom ett provisorium en spärregel, enligt vilken de totala direkta stats- och kommunalskatterna maxi- merats till 80 procent av inkomsten. En liknande spärregel gällde även tidigare men avsåg då en begränsning endast av statliga skatter. Genom de nya be- stämmelserna, givna i förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska bestäm- melser om begränsning av skatt i vissa fall, har spärrens verkningsområde betydligt utvidgats. Regeln äger tillämpning endast för fysisk person och oskift dödsbo. Enligt bestämmelserna skall avkortning eller restitution äga rum av det belopp, varmed skatterna för visst taxeringsår överstiga 80 procent av den för samma år till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det vid taxeringen medgivna avdraget för utskylder. Till skatter hänföras härvid stat- lig inkomstskatt och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstings- medel och tingshusmedel, således även fastighetsskatt. Avkortningen och resti- tutionen må dock tillhopa icke överstiga den statliga inkomstskatten.
Utöver ifrågavarande reformer på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens område utbyggdes arvs— och gåvobeskattningen år 1947 med en ny skatte- form, kvarlåtenskapsskatt. Sådan skatt beräknas på behållningen i dödsbo efter avdrag för makes giftorättsandel. Skatten utgår på den del av kvarlåten- skapens värde, som överstiger 30 000 kronor, enligt följande skiktskala.
Kvarlåtenskap kr. Kvarlåtenskapsskatt % -— 30 000 0 30 000— 50 000 5 50 000— 100 000 10 100 000— 200 000 15 200 000— 300 000 20 300 000— 500 000 25 500 000—1 000 000 30 1 000 000—2 000 000 35 2 000 000—5 000 000 40 5 000 000— 50
Skattskyldigheten åligger dödsboet. Vid beräkning av den skattepliktiga kvarlåtenskapen avräknas vad den avlidne genom arv, testamente eller gåva erhållit inom fem år före dödsfallet. För att vinna erforderligt samband mellan gåvobeskattningen och kvarlåtenskapsskatten har föreskrivits, att kvarlåten- skapsskatt skall utgå även vid gåva. Skattskyldigheten åligger därvid givaren. Vid gåva till person, som är närmast till arv efter givaren eller till sådan per- sons avkomling, tages vid skatteberäkningen hänsyn till givarens förmögenhet, så att skatten på gåvan i dessa fall utgår efter den eller de procentsatser, som skolat tillämpas, om skatt uttagits för hela förmögenheten och gåvans belopp utgjort den högst belastade delen av förmögenheten.
Arvs- och gåvobeskattningen i övrigt lämnades i princip oförändrad. Sådan
skatt utgår alltså enligt tidigare gällande regler vid sidan av kvarlåtenskaps- skatten. Vid beräkning av arvsskatt avräknas emellertid från behållningen i boet vad dödsboet har att betala i kvarlåtenskapsskatt.
För att underlätta betalning av kvarlåtenskapsskatt ha särskilda bestäm- melser meddelats om rätt till anstånd och om möjlighet att intill viss del erlägga skatten med skuldebrev och aktier.
De huvudgrunder i 1947 års skattereform, för vilka nu redogjorts, äro med de i redogörelsen anmärkta ändringarna alltjämt gällande rätt.
KAPITEL III
DEN KOMMUNALA ORTSAVDRAGSREFORMEN ÅR 1950
Reformens huvudgrunder
De kommunala ortsavdragen infördes i vårt skattesystem år 1920 och be- stämdes då till belopp, som voro hälften så stora som de statliga ortsavdragen. Detta förhållande kom att bestå ända till år 1938, då det statliga ortsavdrags- systemet omlades utan att motsvarande ändringar gjordes i reglerna för de kommunala ortsavdragen. År 1947 ändrades den statliga familjebeskattningen i grund, bl. a. genom att barnavdragen utbyttes mot barnbidrag. Då de kom- munala ortsavdragen alltjämt kvarstodo oförändrade sedan år 1928, gick härigenom det tidigare sambandet mellan ortsavdragssystemen vid den stat- liga och den kommunala taxeringen i allt väsentligt förlorat.
För att lösa den sedan länge aktuella frågan om en höjning av de kommunala ortsavdragen tillkallades i början av år 1949 den s. k. ortsavdragskommittén, vilken i ett betänkande den 1 februari 1950 (SOU 1950: 5) framlade förslag till ändrade kommunala ortsavdrag m. m. På grundval av betänkandet har 1950 års riksdag antagit ett lagförslag om ändrade grunder för dessa avdrag. Lagen har utfärdats den 2 juni 1950, nr 252, och träder i kraft den 1 januari 1952; äldre bestämmelser skola dock alltjämt gälla vid 1952 års taxering samt vid eftertaxering för år 1952 eller tidigare.
I direktiven för ortsavdragskommittén framhölls, att det — icke *minst ur taxeringstekniska synpunkter —— vore önskvärt med en större överens- stämmelse mellan reglerna för de kommunala och de statliga ortsavdragen. Den nu beslutade reformen innebär också, att det kommunala ortsavdrags- systemet åter bringats i överensstämmelse med det statliga. Då det synes ange- läget, att det samband, som sålunda uppnåtts, icke utan särskilda skäl rubbas vid de ändringar i den statliga familjebeskattningen, som vi föreslå, skall här i korthet redogöras för de kommunala ortsavdragen efter ändringarna år 1950.
Före reformen utgick kommunalt ortsavdrag med dels grundavdrag och dels familjeavdrag. Grundavdraget utgjorde i respektive ortsgrupper 340, 380, 420, 460 och 500 kronor. Gift skattskyldig, som levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis under- hållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, var därut- över berättigad till familjeavdrag med lika belopp för hustru och varje barn, nämligen i respektive ortsgrupper 160, 160, 180, 180 och 200 kronor. För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller,
ehuru gifta, levt åtskilda, erhöll envar av föräldrarna halvt avdrag. Avdragen förhöjdes i samtliga fall genom bankning. I landskommuner tillhörande orts- grupperna I och II minskades den taxerade inkomsten, om därav efter orts- avdrag och bankning återstod högst 500 kronor, med ytterligare 20 kronor (s. k. 20-kronorsavdrag).
Genom reformen har det kommunala ortsavdragssystemet anordnats efter i stort sett samma grunder, som följdes vid omläggningen av den statliga be- skattningen år 1947. Sålunda ha barnavdragen avskaffats även vid den kom- munala beskattningen. För att kompensera detta ha de allmänna barnbidragen höjts med 30 kronor från 260 till 290 kronor om året för varje barn.
Uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familjeavdrag har _— liksom tidigare vid den statliga beskattningen — bortfallit. Likaså har bank- ningen och det 5. k. 20-kronorsavdraget avskaffats. Ortsavdragen utgå här- efter med fasta belopp och utgöra i respektive ortsgrupper för gift skattskyldig 1 680, 1 760, 1 840, 1 920 och 2 000 kronor samt för ogift skattskyldig 1 180, 1 230, 1 290, 1 340 och 1 400 kronor.
Någon med stigande inkomst inträdande reducering av ortsavdragen för ensamstående förekommer icke vid den kommunala beskattningen utan endast vid den statliga.
Ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild), som haft husföreståndarinna anställd och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till barnbidrag förelegat, äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med samma belopp som gift skattskyldig. Bestämmelsen överensstämmer med vad som gäller vid den statliga beskattningen. Däremot erhåller annan ogift person, som haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, icke någon kompensation vid den kommunala beskattningen som motsvarar den vid statlig beskattning medgivna förmånen av oreducerat ortsavdrag.
En jämförelse mellan de statliga ortsavdragen och de kommunala efter reformen visar följande:
" I II III IV V Akta makar vid statlig beskattning ........ 2 500 2 625 2 750 2 875 3 000 » » » kommunal » ........ 1 680 1 760 1 840 1 920 2 000 Ensamstående vid statlig beskattning (före reduk- tion) ............................. 1 600 1 700 1 800 1 900 2 000 Ensamstående vid kommunal beskattning ..... 1 180 1 230 1 290 1 340 1 400
Såsom av tablån framgår motsvara de kommunala ortsavdragen ungefär 2/3 av de statliga. Till grund för denna avvägning ligga emellertid icke annat än kostnadssynpunkter. För ortsavdragskommittén hade det synts naturligt att i första hand söka nå fram till kommunala ortsavdrag av samma storlek som de vid statsbeskattningen gällande. Åtskilliga fördelar hade kunnat vinnas genom en sådan enhetlig gräns för skattepliktens inträde. Kommitténs under- sökningar om förändringarna i kommunernas skatteunderlag vid en omlägg- ning av de kommunala ortsavdragen hade emellertid givit vid handen, att en
mera väsentlig höjning av avdragen icke vore möjlig att åstadkomma, utan att staten i en eller annan form trädde emellan och lämnade kommunerna hjälp. Frågan om de kommunala ortsavdragens höjd hade därigenom närmast blivit ett spörsmål om vad som vore möjligt att statsfinansiellt genomföra. Vid en höjning av avdragen i nivå med de statliga skulle minskningen av det kommunala skatteunderlaget bli ur denna synpunkt alltför stort. Kommittén hade därför slutligen stannat för att förorda ortsavdragsbelopp motsvarande omkring 2/3 av de statliga.1
Av tablån framgår vidare att ortsavdragen för ensamstående numera även kommunalt bestämts till omkring 2/3 av motsvarande avdrag för gift person. Denna avvägning genomfördes år 1947 vid den statliga beskattningen och motiverades då med att levnadskostnadsminimum på andra områden brukade bestämmas i denna relation för ensamstående och äkta makar. Bl. a. vore så fallet vid meddelande av fattigvård, vid bestämmande av folkpensionernas storlek och vid de exekutiva myndigheternas tillämpning av existensminimum vid indriv- ning. Ortsavdragskommittén hade av införskaffade uppgifter om normalbelopp vid bestämmande av existensminimum för löneavdrag och skatteinförsel funnit bekräftat, att relationen mellan beloppen för makar och ensamstående vore minst 3 : 2, i många fall snarare 4 : 3. Kommittén ansåg sig därför för kommunal- beskattningens del höra i detta avseende förorda samma avvägning som år 1947 godkänts för statsbeskattningens del, nämligen 3 :2.
Beträffande spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp kan konstateras, att denna — uppifrån räknat —— utgör omkring 16 procent för alla kategorierna utom för ensamstående vid statlig beskattning, där spänn- vidden är 20 procent. Av förarbetena till 1947 års statsskattereform framgår, att man vid bestämmande av spännvidden till 16 procent för äkta makar efter- strävat samma spännvidd mellan högsta och lägsta ortsgrupp som 1945 års lönekommitté föreslagit i fråga om de lägre löneklasserna. Att spännvidden gjordes något större för ensamstående hade föranletts bl. a. av önskvärdheten att ortsavdragen bestämdes till jämna tal. Med hänsyn till att ortsavdragen reducerades för ensamstående ansågs den bristande överensstämmelsen i detta hänseende mellan ortsavdragen för äkta makar och ensamstående vara av mindre betydelse.z Ortsavdragskommittén, som enligt sina direktiv hade att i tekniskt hänseende eftersträva överensstämmelse mellan kommunalskattelagens och den statliga inkomstskatteförordningens regler, ansåg sig för såväl ensamstående som äkta makars kommunala ortsavdrag böra räkna med en spännvidd av cirka 16 procent, motsvarande vad som gällde vid statsbeskattningen för äkta makar. I förhållande till tidigare gällande kommunala avdrag innebar detta en sammanpressning av spännvidden. Förut hade denna utgjort för ensamstå- ende 32 procent och för äkta makar 28.5 procent.
1 SOU 1950: 5, s. 41—43. 2 SOU 1946: 79, s. 132.
Av reformen föranledd jämkning av statsskatteskalan
Då en höjning av de kommunala ortsavdragen måste medföra en krympning av det kommunala skatteunderlaget och såsom följd därav en höjning av den kommunala utdebiteringen, har ortsavdragsreformen icke kunnat förverk- ligas utan statligt ekonomiskt stöd. Detta stöd har givits i två former. Sålunda utgå direkta statsbidrag till kommunerna i den omfattning, att den samman- lagda utdebiteringen till kommun och landsting icke på grund av reformen skall behöva höjas med mera än högst en krona. För den härefter kvarstående utdebiteringshöjningen — inom en krona — kompenseras de skattskyldiga genom jämkning av den statliga inkomstskatteskalan.
Vid reformens genomförande förutsattes, att nämnda jämkning av den stat- liga inkomstskatteskalan skulle ingå i den allmänna översyn av denna skala, som vi fått i uppdrag att utföra. Då emellertid vårt slutliga förslag till dylik skala — på grund av utvidgning av vårt uppdrag — icke kunnat framläggas i sådan tid, att frågan därom kunnat tänkas bli förelagd 1951 års riksdag, ha vi upptagit frågan om jämkningen till särskild behandling och i en till chefen för finansdepartementet den 16 november 1950 överlämnad promemoria fram- lagt förslag till ändring av den statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen.
De jämkningar i statsskatteskalan, som vi föreslogo i nämnda promemoria och som sedermera genomförts, togo endast sikte på att med så snäv marginal som möjligt förhindra, att de skattskyldiga genom reformen skulle få någon höjning i sammanlagd kommunal och statlig inkomstskatt. På grund av detta begränsade syfte kunde den jämkade skalan icke givas den regelbundna pro- gression, som bort känneteckna en statsskatteskala. Vi framhöllo i promemorian att skalans utseende möjligen kunde ge anledning till erinringar på grund av procenttalens ojämna stigning. Då emellertid en justering i detta avseende knappast kunde åstadkommas utan att jämkningarna därigenom mer eller mindre överskrede sitt egentliga syfte, hade vi valt att framlägga den jämkade skalan i oförändrat skick, varvid vi dock förutsatt, att den icke skulle användas annat än för något övergångsår.
Efter proposition till 1951 års riksdag (nr 91) ha de föreslagna jämkningarna vidtagits i statsskatteskalan genom förordningen den 20 april 1951, nr 180. Förordningen träder i kraft den 1 januari 1952; äldre bestämmelser skola dock alltjämt gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.
Statsskatteskalans utseende före och efter de sålunda beslutade jämkningarna framgår av följande tabell.
Beskattningsbar Nu tillämpad För ortsav— inkomst, skik- skala dragsreformen tet mellan jämkad skala (tusental kr.) % %
0— 1 10 10 1— 2 11 11 2— 3 12 12 3— 4 14 14 4— 6 16 16 6— 8 18 17 8—- 9 20 19 9— 10 20 20 10—— 12 24 23 12— 14 28 27 14— 16 32 32 16— 13 36 35 18— 20 36 36 20— 30 40 39 30— 40 45 45 40— 50 50 49 50— 60 50 50 60— 80 55 54 80—100 55 55 100—150 60 59 150—200 60 60 200—250 70 69 250— 70 70
I det förslag till ändrad statsskatteskala, som vi i det följande komma att framlägga, ha vi tagit hänsyn till ifrågavarande redan genomförda jämkningar. Vårt förslag är alltså i alla lägen tillräckligt omfattande för att rymma de skatte- sänkningar, som erfordrats för att icke någon skattskyldig skall på grund av den kommunala ortsavdragsreformen få höjning i sammanlagd kommunal och statlig inkomstskatt. De redan genomförda jämkningarna ha vi i det föl- jande betraktat som en del av vårt förslag. Alla jämförelser med nuvarande ordning ha därför skett med utgångspunkt från den statsskatteskala, som ännu tillämpas och som skall gälla även vid 1952 års taxering.
Verkningarna av vårt förslag — även i vad det berör äkta makars taxering — böra vidare ses mot bakgrunden av förhållandena, sådana de voro före den kom- munala ortsavdragsreformen. Denna reform bör enligt vår mening — uttalad redan i vår promemoria den 10 december 1949 om de extra konsumtionsskat- terna — ses såsom ett första led i en sänkning av de direkta skatterna. Bl. a. ur denna synpunkt ha vi funnit riktigast att vid alla jämförelser med nuvarande ordning i fråga om sammanlagd kommunal och statlig inkomstskatt u gå från den kommunala inkomstbeskattning, som ännu gäller och som skall tillämpas även vid 1952 års taxering. Vid jämförelsen har sålunda nuvarande kommunalskatt genomgående beräknats med ledning av ännu tillämpade kommunala orts- avdrag, medan däremot den nya kommunalskatten beräknats på grundval av de nya kommunala ortsavdragen samt en utdebiteringshöjning av en krona.
KAPITEL IV DE DIREKTA SKATTERNAS VERKNINGAR Riktlinjerna för 1947 års skattereform
Under krigsåren 1939—1945 ökade statens behov av skatteintäkter på ett sätt som snart kom att spränga ramen för den år 1938 antagna skalan för stat- lig inkomst- och förmögenhetsskatt. Redan vid 1940 års taxering, då uttag- ningsprccenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten höjdes från 120 till 150 procent för fysiska personer, överskreds gränsen för den elasticitet hos skattesystemet, varmed man räknat vid skatteskalans utformning år 1938. Den ytterligare skärpning av de direkta skatterna, som erfordrades för att möta ökade utgifter, särskilt för försvaret, kunde icke rymmas inom den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utan nödvändiggjorde påbyggnaden med värnskatt fr. o. m. budgetåret 1939/40. Skatteskärpningen kom härigenom att främst träffa inkomsterna; den särskilda skatten på förmögenhet ändrades icke under ifrågavarande år.
Genom denna utveckling rubbades den år 1938 gjorda avvägningen i skatte- bördan mellan olika skattskyldiga och mellan olika skatteformer. Vid av- vägningen av fysiska personers beskattning hade man räknat med att omkring 80 procent skulle uttagas som inkomstskatt och omkring 20 procent som för- mögenhetsskatt. Utfallet vid 1945 års taxering gav emellertid vid handen, att en förskjutning ägt rum, så att omkring 91.5 procent av fysiska personers be— skattning kunde antagas utgöra inkomstskatt och endast omkring 8.5 procent förmögenhetsskatt. Avvägningen hade likaledes rubbats genom de betydande förändringar i penningvärdet, som ägt rum under krigsåren. Ett nödvändigt led i 1947 års skattereform blev därför att på nytt pröva och lämpligt fördela skattebördan mellan de skattskyldiga och mellan olika skatteformer.
Vid arbetet på 1947 års reform eftersträvades emellertid icke såsom något primärt mål att nå en viss procentuell fördelning av skattebördan på olika kategorier av skattskyldiga eller på olika skatteformer. Frågan angreps i stället från en annan sida: man tog i första hand sikte på att åstadkomma en lämp- ligt avvägd inkomstbeskattning av fysiska personer. Detta ledde till en om- fördelning av denna beskattning, som innebar lättnader i de lägre inkomst- skikten med avtagande verkan i mellanskikten och en därefter inträdande skatteökning i de högre skikten.
På grund av de lägre inkomstskiktens stora numerära övervikt beredde omfördelningen skattelättnader åt det stora flertalet inkomsttagare. Endast
till ringa del kunde dessa skattelättnader finansieras genom skatteökningarna i de högre skikten. Omfördelningen av fysiska personers inkomstbeskattning beräknades sålunda medföra ett inkomstbortfall för staten av omkring 360 miljoner kronor för år 1948 vid en uttagning med 100 procent av inkomstskat- tens grundbelopp.1 Om icke särskilda åtgärder vidtoges, skulle ett sådant inkomstbortfall ha medfört risk för ett betydande underskott i budgeten för år 1948/49. Det ansågs då skäligt, att aktiebolagen och förmögenhetsägarna finge bidraga till täckning av det befarade budgetunderskottet. På grund härav genomfördes höjningar dels i beskattningen av förmögenhet och dels i aktie— bolagens inkomstbeskattning. Dessa skattehöjningar, som beräknades inbringa 196 miljoner kronor, motiverades sålunda i första hand med att de i dåvarande finansiella läge vore ofrånkomliga för att den tillämnade sänkningen av beskatt- ningen av fysiska personer i lägre inkomstskikt skulle kunna genomföras. Bakom beslutet låg likväl den uppfattningen, att skatteskärpningarna — såväl för förmögenhetsägare och aktiebolag som för inkomsttagare i högre skikt — icke kunde anses oskäliga och kunde äga rum utan skada för företagsamhet och sparande.2
Mot dessa resonemang och beslut gjordes såväl vid förslagets utformning inom 1945 års statsskatteberedning3 som vid dess behandling iriksdagen reserva- tioner och erinringar av representanter för de politiska partier, som icke till- hörde majoriteten.
Skattelättnader och skatteökningar genom 1947 års reform
Verkningarna för den enskilde av 1947 års skattereform visade sig i minsk- ning eller ökning av statsskatt vid källskattebetalning fr. 0. in. år 1948. För- ändringarna i beskattningen för fysiska personer belysas i vidstående tabell.
Av tabellen framgår, att 1947 års skattereform medförde en sänkning av inkomstskatten för ensamstående personer med en årsinkomst upp till omkring 10 000 kronor. För barnlösa familjer, familjer med ett barn och ogifta med ett barn inträdde en sänkning för alla med årsinkomster upp till omkring 26 000 kronor. Hänsyn har därvid tagits till de nyinförda barnbidragen. För familjer med tre barn gick motsvarande gräns vid omkring 23 000 kronors årsinkomst. Då barnbidragen icke dyrortsgraderats, inträdde ifrågavarande gränser för barn- familjer vid något lägre inkomst i högre ortsgrupper och vid något högre inkomst i lägre ortsgrupper.
För ensamstående utan barn bortföll hela den statliga skatten upp till in- komstläget 2 000 kronor. Vid 3 000 kronor utgjorde minskningen mer än hälften av förut utgående statsskatt. Därefter avtog minskningen i och med det succes- siva bortfallet av ortsavdraget vid stigande inkomst.
1 Prop. 212/1947, sid. 130. 2 Bevillningsutskottets bet. nr 50/1947, sid. 46. 3 SOU 1946:79.
Skatt i kronor
Årsinkomst Ensamstående Makar utan barn
kr. Före Efter Minskning Före Efter Minskning reformen reformen el. ökning reformen reformen el. ökning 1 000 7 — — 7 — — — 2 000 82 — — 82 28 —— -— 28 3 000 210 87 —— 123 85 — -— 85 4 000 325 203 — 122 199 85 + 114 5 000 451 336 — 115 314 182 —— 132 l 6 000 590 492 — 98 437 288 — 149 ' 8 000 900 853 —— 47 712 542 — 170 1 10 000 1 258 1 260 + 2 1 010 835 _ 175 | 12 000 1 681 1 732 + 51 1 345 1 160 —— 185 ' 15 000 2 418 2 442 + 24 1 957 1 730 _ 227 l. 20 000 3 845 3 939 + 94 3 187 2 990 — 197 25 000 5 319 5 658 + 339 4 661 4 580 -— 81 30 000 6 931 7 458 + 527 6 134 6 370 + 236 " 40 000 10 537 11 356 + 819 9 709 10132 + 423 50 000 14 583 15 655 + 1 072 13 644 14 295 + 651 100 000 38 019 39 653 + 1 634 36 938 38157 + 1 219 150 000 64 829 66 152 + 1 323 63 598 64 520 + 922 200 000 92 392 93 152 + 760 91 160 91 520 + 360 300 000 152 764 154 149 + 1 385 151 382 152 245 + 863 500 000 276 514 280 149 + 3 635 275 132 278 245 + 3 113 1 000 000 585 889 595 149 + 9 260 | 584 507 593 245 + 8 738
För familjer utan barn bortföll praktiskt taget hela den förut utgående statsskatten för inkomster upp till 3 000 kronor. Även i de närmast däröver | liggande skikten bortföll en avsevärd men sjunkande del av den förut utgående statsskatten. Det absoluta belopp, varmed skatten sänktes, var givetvis lågt i inkomstlägen, där skatten förut varit obetydlig, men steg sedan till högst ' omkring 230 kronor vid 15 000 kronors inkomst. Därefter blev reduktionen ** obetydligare, även till sitt absoluta värde, och vid inkomst över omkring 25 000 kronor inträdde en höjning med varierande belopp, som dock i stort sett skärptes * med stigande inkomst. Den relativt sett största skatteskärpningen inträffade + i skiktet omkring 50 000 kronor. 1 Hur den totala skattebelastningen förändrades i följd av reformen framgår av följande tabell:
1 Aug. beräkningsgrunderna se prop. 212/1947, 5. 419.
Total beskattning av arbetsinkomst (statlig inkomstskatt, kommunalskatt å 10 kronor samt folkpensionsavgift. Ortsgrupp III).
Årsinkomst kr.
Ensamstående | Makar utan barn
Skatt i kronor Skatt i procent av inkomsten
Skatt i procent
Skatt i kronor . av lnkomsten
Före Efter reformen reformen
Före Efter Före Efter Före Efter reformen reformen reformen reformen reformen reformen
1 000 2 000 3 000 4 000 5 000
6 000 8 000 10 000 12 000 15 000
20 000 25 000 30 000 40 000 50 000
100 000 150 000 200 000 300 000 500 000 1 000 000
42 35 226 144 463 340 687 565 922 807
I 170 1 072 1 698 1 651 2 274 2 276 2 908 2 959 3 945 3 969 5 872 5 966 7 846 8 185 9 958 10 485 14 564 15 383 19 610 20 682
48 046 49 680 79 856 81 179 112 419 113 179 182 791 184 176 326 541 330 176 685 916 695 176
4.2 11.3 15.4 17.2 18.4
19.5 21.2 22.7 24.2 26.3
29.4 31.4 33.2 36.4 39.2
48.0 53.2 56.2 60.9 65.3 68.6
3.5 27 27 2.7 2 7 7.2 146 118 7.3 5.9 11.3 311 226 10.4 7.5 14.1 535 421 13.4 10.5 16.1 758 626 15.1 12.5 17.9 991 842 16.5 14.0 20.6 1 484 1 314 18.5 16.4 22.8 2 000 1 825 20.0 18.2 24.7 2 553 2 368 21.3 19.7 26.5 3 491 3 264 23.3 21.8 29.8 5 267 5 070 26.3 25.3 32.7 7 261 7180 29.0 28.7 34.9 9 234 9 470 30.8 31.6 38.5 13 809 14 232 34.5 35.6 41.4 18 744 19 395 37.5 38.8
49.7 47 038 48 257 47.0 48.3 54.1 78 698 79 620 52.5 53.1 56.6 111 260 111620 55.6 55.8 61.4 181 482 182 345 60.5 60.8 66.0 325 232 328 345 65.0 65.7 69.5 684 607 693 345 68.5 69.3
Förändringarna i barnfamiljernas beskattning genom barnavdragens utbyte mot kontanta barnbidrag belysas i följande sammanställning:
Total förändring i skatt (kronor) för ensamstående och för familjer med olika bamantal genom ändrad beskattning och tillkomsten av barnbidrag. Ortsgrupp III.
Årsinkomst 322313]? Familjer med nedanstående barnantal e 0 | 1 | 2 1 3 | 4
2 000 _ 82 _ 28 — 260 _ 520 — 780 _ 1 040 3 000 _ 123 _ 85 _ 312 _ 539 _ 777 _1035 5 000 _ 115 _ 132 _ 288 _ 466 _ 673 — 880 10 000 + 2 _ 175 _ 291 _ 423 _ 495 _ 567 15 000 + 24 _ 227 _ 294 _ 364 _ 362 _ 389 20 000 + 94 _ 197 _ 192 _ 226 _ 161 _ 98 25 000 + 339 _ 81 _ 75 _ 68 + 76 + 219 50 000 + 1 072 + 651 + 771 + 890 + 1 206 + 1481 100 000 + 1 634 + 1219 + 1 394 + 1570 + 1971 + 2 373
I fråga om inkomst av kapital påverkades förändringarna i skattebelast- ningen även av de nya reglerna för förmögenhetsbeskattningen. Hur föl ändring- arna utföllo på enbart kapitalinkomst belyses summariskt i följande tabell:
Total beskattning på kapitalinkomst & 31/,, procent (statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, kommunalskatt a 10 kronor samt folkpensionsavgift. Ortsgrupp III).
Ensamstående Makar utan barn
Årsinkomst Skatt i kr. Skatt i procent Skatt i kr. Skatt i procent kr. Före Efter Före Efter Före Efter Före Efter reformen reformen reformen reformen reformen reformen reformen reformen
2 000 379 324 18.9 16.2 250 298 12.5 14.9 5 000 1 484 1 727 29.7 34.5 1 299 1 546 26.0 30.9 10 000 3 929 5 296 39.3 53.0 3 531 4 845 35.3 48.4 20 000 10 243 14 386 51.2 71.9 9 662 13 490 48.3 67.4
1 50 000 34 327 140 100 68.6 180.2 33 405 140 200 66.8 180.4 100 000 82 074 180 100 82.1 180.1 80 920 180 200 80.9 180.2 300 000 1270 027 1240 100 190.0 180.0 1270 100 1240 200 190.0 180.1
Då den s. k. marginalskatten, d. v. 5. den skatteökning som följer av en Viss inkomststegring, spelat stor roll i diskussionen, intages här även följande tabell:
Marginalskatt på inkomst av arbete. (Total skatteökning i kronor vid 100 kronors ökning av inkomsten. Statlig inkomstskatt, kommunalskatt a 10 kronor samt pensionsavgift. Ortsgrupp III.)
(
] Ensamstående | Makar utan barn
] Årsmkomst Före Efter Före Efter i reformen reformen reformen reformen i 1 000 14.33 11.00 5.00 5.00
, 2 000 22.47 17.00 15.10 10.00
! 3 000 22.48 20.00 20.20 14.00
1 4 000 22.48 23.60 21.47 19.00 * 5 000 24.73 26.40 21.47 19.90
6 000 26.25 28.60 23.72 20.80 8 000 28.75 30.80 23.72 24.40 10 000 30.75 33.00 25.97 26.20 12 000 33.75 34.00 27.77 28.00 15 000 36.25 35.20 31.37 31.60
20 000 39.48 42.40 39.47 38.80 25 000 39.48 46.00 39.47 42.40 30 000 45.78 46.00 42.97 46.00 40 000 48.48 50.50 45.77 50.50 50 000 52.08 55.00 52.07 55.00
100 000 58.38 59.50 58.37 59.50 150 000 65.13 64.00 65.12 64.00 200 000 65.13 64.00 65.12 64.00 300 000 71.88 73.00 71.87 73.00 500 000 71.88 73.00 71.87 73.00 1 000 000 71.88 73.00 71.87 73.00
1 Spärregel tillämpad.
För aktiebolag och med dem likställda medförde reformen en höjning av den statliga inkomstbeskattningen från 32 till 40 procent av beskattningsbar in- komst. Om hänsyn tages till det avdrag för kommunalutskylder, som med- gives vid taxering till statsskatt, kan ändringen sägas innebära, att den totala skatten för ett aktiebolag vid en kommunal utdebitering av 10 kronor höjdes från omkring 39 procent till 46 procent av inkomsten. Höjningen utgör om- kring 18 procent av den förut utgående skatten.
Inkomst- och förmögenhetsutvecklingen enligt taxeringsstatistiken
Av betydelse för frågan om skatternas verkningar äro givetvis de faktiska förändringar, som kunna iakttagas i skatteunderlaget, i fördelningen av in- komster och förmögenheter o. s.v. En redogörelse för dessa förändringar vid taxeringarna till statlig skatt åren 1944—1950 lämnas i bilaga 1.
Redogörelsen visar, att skatteunderlaget avsevärt ökat under de år, dessa taxeringar avse, nämligen beskattningsåren 1943—1949. Ökningen är delvis ett uttryck för penningvärdeförsämring; socialstyrelsens levnadskostnads- index i 1935 års serie steg under nämnda år från 152 till 166. Utvecklings- kurvan påverkas tämligen tydligt av det förhållandet, att taxeringen år 1947 — och delvis år 1946 — på grund av övergången till källskatteuppbörd i regel icke föranledde någon utdebitering av skatt. Inkomsterna för fysiska personer visa kraftig ökning vid 1948 och 1949 års taxeringar, mindre kraftig vid taxe- ringen 1950. För aktiebolagen märkes däremot efter 1947 års taxering en sjunkande tendens, vilken dock brutits genom en mindre ökning i skatte- underlaget vid 1950 års taxering. Nyligen publicerade siffror från 1951 års taxering visa fortsatt ökning för såväl fysiska personer som aktiebolag, med respektive 4.9 och 30.9 procent.
En jämförelse mellan olika inkomstslag tyder på en fortgående förskjut- ning mot inkomst av tjänst, som sålunda ökat i betydelse på bekostnad av samt- liga övriga inkomstslag.
I inkomstfördelningen mellan fysiska personer kan konstateras en förskjut- ning från lägre till högre inkomstklasser. Den mest betydelsefulla ökningen, med hänsyn såväl till antalet inkomsttagare som till inkomstsumman, Visar in- komstklassen 5 000—10 000 kronor.
Antalet förmögenheter över 30 000 kronor har ökat vid varje taxering. Den är förhållandevis jämnt fördelad på olika förmögenhetsklasser; beträf- fande större förmögenheter har dock en viss nedgång i antalet kunnat för- märkas. Sålunda sjönk antalet förmögenheter över 500 000 kronor från taxe- ringen år 1947 till 1948 med 518 och från år 1948 till 1949 med 172 men steg åter från 1949 till 1950 med 49.
1947 års skattereform väckte vid planeringen och genomförandet en diskus- sion av för svenska förhållanden ovanlig häftighet. Diskussionen gällde i första hand skattenivån efter kriget, med andra ord frågan i vilken utsträckning det under krigsåren stegrade skattetrycket skulle bibehållas för framtiden. Mening- arna kommo därvid givetvis att starkast brytas kring de skärpningar, som före- slogos: höjningarna för vissa skikt av inkomstbeskattningen och förmögenhets- beskattningen (med kvarlåtenskapsskatten) samt skärpningen av bolags- beskattningen. Flertalet remissmyndigheter uttalade farhågor för att de före- slagna skärpningarna skulle medföra skadliga verkningar. Därvid framhölls bl. a., att ett högt skattetryck utan alltför menliga följder kunde upprätthållas under några kritiska år — såsom fallet varit under kriget —— men att förhållandena bleve annorlunda, om det gjordes bestående. Risk uppkomme då för att beskattningen undergrävde sig själv genom biverkningar i form av minskad arbetsvilja och företagsamhet, minskat sparande, kapitalflykt och försämrad skattemoral.
Debatten kring beskattningens verkningar, vilken alltid torde åtfölja ett högt skattetryck, har även under åren efter 1947 varit mycket livlig. De argu- ment, på vilka kritiken bygger och som år 1947 kommo till synes i olika re- missmyndigheteis yttranden över förslaget, ha under tiden därefter i flerfal- diga sammanhang upprepats och utvecklats. Även om det icke är möjligt att på mera utförligt sätt referera den kritik, som sålunda riktats mot den nuva- rande direkta statsbeskattningen i Sverige, torde dock huvuddragen därav böra här angivas.
Såsom skadliga verkningar av en alltför hög beskattning brukar i första hand framhållas dess hämmande effekt på arbetsviljan. Att beskattningen, då den överstiger en viss höj d, måste medföra en dylik effekt, är naturligt och torde icke av någon vilja förnekas. Frågan gäller därför i sj älva verket beskattningens höj d, (1. v. s. om den nuvarande beskattningen kommit att överskrida den gräns, där dylika negativa verkningar göra sig gällande i en för samhället skadlig omfattning. Enligt kritiken är så fallet.
I diskussionen härom har framhållits bl. a. följande. Ifrågavarande verk- ningar anknyta sig främst till den s. k. marginalskatten. Om en inkomsttagare anser sig få behålla alltför ringa del av en inkomstökning, avtrubbas hans lust att genom särskilda ansträngningar höja sina inkomster. En sådan inställning kan taga sig uttryck i ovillighet att åtaga sig arbete på övertid eller uppdrag av mera krävande art, i minskad karriärlust och över huvud taget i en passiv inställning med benägenhet att inrätta sig för en viss inkomstnivå. För sam- hället kan en dylik mentalitet, om den vinner spridning, innebära en fara för stagnation. I tider, som kännetecknas av brist på arbetskraft, äro verkningar av detta slag tydligen särskilt menliga.
Den faktiska möjligheten att moderera den egna arbetsinsatsen måste för olika människor vara högst växlande. För vissa yrkeskategorier anses en sådan möjlighet ligga särskilt nära till hands. Enligt en icke alltför ovanlig upp- fattning har sålunda en dylik effekt av beskattningen kunnat förmärkas bland fria yrkesutövare, såsom praktiserande läkare, tandläkare m. fl., varigenom kunskaper och erfarenhet på viktiga områden anses bli undandragna samhället.
Den hämmande effekten på arbetsviljan kan givetvis göra sig gällande även för företagarnas del. I kritiken mot den nuvarande skattens inverkan på före- tagsamheten är just dess återhållande effekt på den personliga arbetsinsatsen en av huvudinvändningarna. Skatterna anses inkräkta så hårt på det ekonomiska utbytet av företagsamheten, att denna medvetet hålles tillbaka. Särskilt brukar därvid framhållas, att beskattningen på ett för produktionen ogynnsamt sätt motverkar lusten till nya initiativ och villigheten att taga risker.
I förgrunden kommer därmed frågan om beskattningens inverkan på nyföre- tagandet. En alltför hög beskattning anses hämma nyföretagandet. Enligt kritiken har en dylik verkan av den nuvarande beskattningen kunnat märkas på flera olika sätt. Sålunda anses ett nystartat företag redan i sig ha sämre förutsättningar att uthärda ett högt skattetryck än ett företag, som redan nått en viss storlek och stabilitet. Nyföretagandet hämmas — enligt kritiken — även på det sättet, att riskvilligt kapital icke står till förfogande i behövlig omfattning, vilket anses vara en följd av en alltför hård beskattning av större inkomster och förmögenheter. För en nystartande småföretagare skulle det nuvarande skattetrycket ha medfört minskade möjligheter att genom arbet- samhet och företagsamhet låta sin rörelse utvecklas till ett större företag.
Kritiken gör gällande att nyföretagandet härigenom i alltför hög grad kommer att ske inom redan existerande företag, vilka nått en viss utveckling och genom avskrivningar och fondbildningar kunna själva finansiera sina utvidgningar. En mindre lycklig följd härav anses vara att för samhällsutveckling och konkurrens viktiga småföretag hindras komma till stånd samtidigt som en koncentration sker hos de större företagen med åtföljande risk för monopol— inHytanden och tendenser till byråkratisering.
Enligt kritiken har vidare skattetrycket fört med sig, att skattefrågorna hos företagen kommit att överdimensioneras. De affärsmässiga principerna anses få stå tillbaka för skattemässiga överväganden. Förhållandet brukar illustreras med hänvisning till skattejuristernas ökade betydelse för företagen. Den tid och omsorg, som skattespörsmålen kommit att ägnas hos företagen —— och som med hänsyn till dessa frågors ekonomiska betydelse anses fullt moti- verad — har enligt de kritiska rösterna fått oskäliga proportioner och inkräktat på mera produktiva uppgifter.
Såsom en annan sida av dessa verkningar har i diskussionen gjorts gällande, att den höga beskattningen motverkar en sund ekonomi hos företagen. Rörelse— idkarna sägas förlora sitt intresse att vaksamt följa omkostnaderna i rörelsen,
eftersom dessa till kanske halva beloppet motsvaras av en minskning i skatt. På liknande sätt anses skattesynpunkterna leda till investeringar, vilka ur driftsekonomisk synpunkt måhända te sig mindre välbetänkta eller rent av förkastliga men som motiveras av företagarens intresse att erhålla avskrivnings- objekt, med vilka han kan reglera sin beskattning.
I fråga om företagsbeskattningens incidens, varmed främst torde förstås företagens möjligheter att övervältra skatteutgifterna på andra, i sista hand konsumenterna, har —- åtminstone tidigare — gjorts gällande, att även om en sådan övervältring kan vara möjlig på den inhemska marknaden, någon mot- svarande avlastning av skattebördan icke kan ske vid export. Förhållandet skulle » då betyda en nedsättning av den svenska exportindustrins konkurrenskraft. I fråga om beskattningens inverkan på sparandet riktar sig kritiken främst : mot den statliga förmögenhetsskatten och mot kvarlåtenskapsskatten. I förening ' med inkomstbeskattningen anses förmögenhetsskatten innebära en sammanlagd skattebelastning på kapitalavkastning, som medför skadliga verkningar. Åt- minstone i högre förmögenhetslägen anses sålunda beskattningen leda till kapitalkonsumtion. I vissa sammanhang har även påtalats risk för ökad kapi- taliiykt till utlandet.
Såsom en viktig invändning mot en hög beskattning brukar framhållas dess & skadliga inverkan på deklarationsmoralen. En beskattning, som av den enskilde ; betraktas såsom alltför hög, inbjuder till motåtgärder från hans sida, vari- ! genom vinsten för det allmänna av den höjda beskattningen kan utebliva. i Dessa motåtgärder kunna bestå i oriktig deklaration eller i formellt lagliga dispositioner av skattenedbringande karaktär. Den beräknade skatteinkomsten för staten kan utebli även därigenom, att inkomsttagarna i större utsträckning än tidigare söka kompensera sig genom sådana förmåner som förbättrad pen- sion, förlängd semester eller förkortad arbetstid. I sammanhanget brukar påtalas, att löntagarna i allmänhet ha mindre möjligheter att anpassa sig till ett högt skattetryck än de egna företagarna. Det framhålles, att rörelseidkare, bl. a. genom 'en i det närmaste fri lagervärdering, kunna sj älva reglera den till beskattning framtagna vinsten. Företagarna — inom såväl jordbruk som rörelse — anses därjämte i praktiken drabbas mindre hårt av skattetrycket på grund av svårigheten att till fullt värde beskatta deras förmåner eller att från omkostnaderna i deras verksamhet särskilja vad som vid en sträng be- dömning kan utgöra privata levnadskostnader. Ett högt skattetryck drabbar därför enligt denna mening löntagarna orättvist hårt i förhållande till jord- brukare, rörelseidkare och fria yrkesutövare, en orättvisa som förstoras i den mån skattetrycket stiger.
Gentemot kritiken av den direkta beskattningen har erinrats, att denna, i den mån den avser det höga skattetrycket i och för sig, rätteligen riktar sig mot omfattningen av de statliga utgifterna. Om emellertid någon mera väsent- lig nedpressning av dessa utgifter icke är möjlig och sålunda det nuvarande
skattebehovet får anses ofrånkomligt, återstår — har det sagts — för kritiken att besvara frågan, vilken avvägning mellan olika skatteformer, som bör vara mest lämplig eller i varje fall ha de minst skadliga verkningarna.
I övrigt har beträffande de negativa verkningar, som kunna befaras vara förenade med en hög direkt beskattning, framhållits bl. a., att dessa icke kunna bedömas isolerade, eftersom de i många fall mildras eller uppvägas av krafter, som verka i motsatt riktning. Sålunda har beträffande verkningarna på arbets- viljan anförts, att de drivande krafterna till merprestationer och över huvud taget till höga prestationer i mycket hög grad äro andra än ekonomiska: ambi- tions- och prestigesynpunkter, intresse för arbetet, viljan att göra en insats, önskan att vinna befordran eller erkännande o. s. v. Beträffande företagsbe- skattningen har mot kritiken inv änts bl. a., att trycket av den direkta be- skattningen väsentligen häves genom att skatten utgår först på den framtagna vinsten. Man har framhållit, att svensk skattelagstiftning och praxis i fråga om värdering av lager och andra tillgångar giva möjligheter, vilka — även för andra företag än aktiebolag -— i hög grad befrämja företagens utveckling. Eftersom en utvidgning av företagen i stor utsträckning kan finansieras med Obeskattade vinstmedel behöver, enligt denna mening, den direkta beskatt- ningen icke få de hämmande verkningar på företagsamhet, som kritiken befarar.
Vår undersökning. Metoderna
I vårt uppdrag ingår att söka skapa större klarhet kring den nuvarande statliga beskattningens verkningar. Undersökningen i denna del bör enligt direktiven avse icke endast skatternas avvägning med hänsyn till skattebe- talarnas bärkraft utan även det samlade skattetryckets och enskilda skatte- formers inverkan på näringslivet, på sparande, arbetsvilja och företagsamhet. Undersökningen har därigenom blivit inriktad på de företeelser, som bruka gå under benämningen »skattetänkande».
I vilken utsträckning skadliga verkningar av den direkta beskattningen gjort sig gällande under senare år är föremål för delade meningar. I det ut— talande av bevillningsutskottetl, som lades till grund för vårt uppdrag, brötos meningarna härom. Utskottets majoritet fann sålunda, att enighet om verk- ningarna i praktiken av skattesystemets utformning icke kunnat vinnas och att utsikterna till ett samförstånd eller en sammanjämkning mellan uppfatt- ningarna i skattefrågan tydligen skulle ökas i den mån man kunde finna vägar till ett mera objektivt bedömande av skatternas verkningar. I olika reserva- tioner till yttrandet hävdades däremot, att skadliga verkningar redan kunnat förmärkas och att på den grund en översyn av skatterna borde komma till stånd.
1 Bevillningsutskottets bet. 1949 nr 18.
Tydligt är, att man här rör sig på ett område, som påverkas av psykolo- giska faktorer, och där de olika verkningarna svårligen låta sig på ett objektivt sätt fastställas eller värderas. Möjligheterna att vinna något faktiskt underlag för ett bedömande visa sig mycket begränsade. I mycket är man hänvisad till uppgifter, som icke låta sig kontrolleras. Någon systematisk undersökning av hur enskilda personer eller företag reagera mot det nuvarande skattetrycket och vilka åtgärder, som vidtagas för att utjämna detta tryck, ha vi icke kun- nat tänka oss att utföra.
I diskussionen rörande de antagliga verkningarna av 1947 års skattereform yttrade departementschefen om kritiken mot reformen bl. a. följande:1
Huruvida tillräcklig hänsyn tagits till ifrågavarande synpunkter vid skatteskalans avvägning, är en fråga som givetvis aldrig kan slutgiltigt besvaras. Utrymmet för osäkra omdömen är på detta område ovanligt stort. Det är endast alltför naturligt, att oenighet måste föreligga i en fråga, där principiellt olika uppfattningar om social rättvisa skall avgöra svaret och där det dessutom finnes stort utrymme för olika
föreställningar om verkligheten, i detta fall om storleken och riktningen av skatte- betalarnas personliga reaktioner inför alternativa skatteskalor.
Våra undersökningar kunna icke göra anspråk på att jäva detta uttalande. |: Något objektivt underlag för ett bedömande kan svårligen vinnas. Vid vilken | gräns de marginella skattesatserna för arbetsinkomst högst kunna sättas för , att icke motverka tillgången på kvalificerad arbetskraft, verka nedsättande
på arbetsviljan eller eljest medföra skadliga verkningar, måste alltid i sista hand bli en omdömesfråga. Vi äro därför medvetna om att våra uttalanden | ytterst måste bli en värdering på subjektiv grund. : För att få material för utredningen ha vi emellertid sökt utnyttja de olika j källor för upplysning, som lämpligen kunnat ifrågakomma. Dessa ha i huvudsak varit följande:
1. Genom förmedling av Sveriges industriförbund ha vi haft tillfälle att i dessa frågor höra representanter för industriföretag och banker.
2. Överläggningar ha ägt rum med representanter för Kooperativa för- bundet och Svenska lantbruksförbundet.
3. Vi ha diskuterat hithörande frågor med representanter för Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och Tjänstemännens central- organisation.
4. Genom medverkan av företagsnämnderna vid vissa större industriföretag ha vi sökt få närmare kännedom om skatternas inverkan på arbetares och tjänstemäns villighet till övertidsarbete m. m. Hänvändelse om sådan med- verkan har gjorts till sexton större företag, av vilka fem tillmötesgått fram- ställningen. Av dessa fem företag ha två utgjorts av koncerner med ett mycket stort antal företagsnämnder, spridda över olika delar av landet. Härigenom ha protokollsutdrag kunnat erhållas från sammanträden med omkring 50
1 Prop. nr. 217/1947, sid. 217.
företagsnämnder. I protokollsutdragen ha i regel på ett utförligt sätt redovisats de olika meningar och yttranden, som inom företagsnänmderna framförts vid diskussion av hithörande spörsmål. Undersökningen har därför — trots den ringa anslutningen från de tillfrågade företagens sida »— lämnat ett täm- ligen representativt underlag för att bedöma den uppställda frågan.
5. Överläggningar ha ägt rum med representanter för läkare och tandlåkzz, utsedda av dessa yrkesgruppers organisationer.
6. Liknande överläggningar ha förekommit med representanter för Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
7. Från vissa bankers notariatavdelningar ha upplysningar lämnats rörande erfarenheter vid avdelningarnas förmögenhetsförvaltning.
8. För att få en uppfattning om allmänhetens kännedom rörande skatternas verkliga storlek m. ni. ha vi genom Svenska Gallupinstitutet aktiebolag låtit utföra en opinionsundersökning, vilken även haft till syfte att utröna i vad mån den nuvarande inkomstbeskattningen uppfattas som ett hinder för inkomst- tagarna att åtaga sig extraarbete. En redogörelse för undersökningen lämnas i bilaga 2.
9. En sammanställning har gjorts av vissa i amerikansk litteratur framlagda rön om skatternas verkningar, särskilt berörande företagsbeskattningen. Sam- manställningen fogas härvid såsom bilaga 3. 10. Även ur fransk litteratur har en sammanställning gjorts av vissa ut- talanden om skatternas psykologiska verkningar. Sammanställningen fram- lägges såsom bilaga 4. 11. Överläggningar ha ägt rum med allmänna ombudet hos mellankommu- nala prövningsnämnden och med förste taxeringsintendenten i Stockholm. 12. I skrivelse till föreningarna Sveriges taxeringsintendenter och Sveriges taxeringsrevisorer ha vi hemställt, att föreningarna ville från sina medlemmar åt oss inhämta uttalanden om deras erfarenheter rörande beskattningens verk- ningar på deklarationsmoralen. En sammanställning av det material, som häri- genom erhållits, lämnas i bilaga 5. 13. Med ledning av uppgifter i 1950 års taxeringslängder för Stockholms stad ha vi låtit utföra en undersökning om förhållandet mellan bostadshyra och taxerad inkomst för kategorierna rörelseidkare och löntagare. Syftet har varit att utröna om det existerar någon skillnad i detta förhållande för de båda kategorierna av sådan betydenhet, att den möjligen kan uppfattas som ett stöd för det ofta hörda påståendet, att rörelseidkarna skulle vara för lågt taxerade i jämförelse med löntagarna. Resultatet redovisas i bilaga 6. 14. I övrigt ha vi i den utsträckning som varit möjlig till diskussion upp- tagit i dagspress eller fackorgan framförda synpunkter på skatternas verk- ningar.
Undersökningens resultat
Utan tvivel har den livliga diskussionen kring skattefrågorna under senare år medfört att skattebetalarna i allmänhet alltmera uppmärksammat skat- ternas betydelse. Ingen torde sålunda vilja förneka, att ett »skattetänkande» växt fram, som i fråga om utbredning icke haft någon motsvarighet under åren före kriget. För den enskilde yttrar sig detta ofta i spekulationer över hur stor del av inkomsten som han får behålla sedan skatten betalats. Allt vanligare har emellertid blivit, att intresset koncentreras på hur stor del av en inkomst- ökning som går bort i skatt. Därmed har i diskussionen införts begreppet margi- nalskatt såsom ett uttryck för skattebelastningen på den översta delen av in- komsten.
Att skatternas betydelse för den enskildes ekonomi blivit på detta sätt upp- märksammad, kan icke sägas vara uteslutande av onde. »Skattetänkandet» torde icke böra frånkännas vissa positiva sidor. Att skatteutgifterna bli till- börligt beaktade kan väl tänkas medverka till en sanering av den enskildes ekonomi. Icke heller ett handlande, som tar sikte på att nedbringa skatteut- gifterna, behöver nödvändigtvis leda till icke önskvärda resultat. Att exempelvis en läkare, tandläkare eller annan fri yrkesutövare på grund av skattetrycket kan föranledas minska sin arbetstakt och spara sin hälsa, torde icke under alla förhållanden få betecknas såsom olyckligt. Liknande exempel kunna anföras från företagsbeskattningen. En ökad benägenhet för skattefria dispositioner kan taga sig uttryck i anslag till forskningsändamål, vilka måhända skulle blivit eftersatta, om icke avdrag föl dem kunnat påräknas vid beskattningen. Likaledes torde skatterna ha stimulerat företagen till en snabbare lösning av sina pensions- frågor genom skattefria avsättningar för pensionsändamål, till andra åtgärder för personalens välfärd o. s. v.
Ett visst mått av »skattetänkande», d. v. s. benägenhet att vidtaga dispo- sitioner för att nedbringa de egna skatteutgifterna, följer uppenbarligen med all beskattning. Särskilt vid den direkta beskattningen kan en dylik verkan icke helt undgås. Även om de direkta skatterna kunde sänkas högst betydligt, skulle likväl detta så att säga normala »skattetänkande» kvarstå. Steget bär- emellan och det utbredda och delvis överdrivna spekulerande kring skatterna, som på senare år kommit till synes, är dock avsevärt. Särskild uppmärksamhet påkallar den företeelse, som skulle kunna benämnas »marginalskattetänkande» och som siktar till en frivillig begränsning av inkomster och förmögenheter. Om en dylik inställning mera allmänt eller inom vissa för produktionen bety- delsefulla kretsar vinner insteg och blir bestående, ligger däri onekligen en fara för den allmänna välfärden.
Om »skattetänkandet» antager skadliga proportioner, kan det tyckas täm- ligen klart, att detta är en direkt följd av skattetryckets höjd och att det en- då verkliga botemedlet är en sänkning av skattetrycket. Orsaken kan vara
att nivån för beskattningen lagts för högt; den kan också vara att den en gång valda nivån blivit för hög på grund av förändringar i pcnningvärdet. Vid en progressiv beskattning medför ett sjunkande penningvärde skärpningar för alla skattskyldiga. Den särskilda frågan om penningvärdeförsämringens be- tydelse för den nuvarande direkta beskattningen ha vi dock funnit lämpligt utbryta till behandling för sig.
Emellertid kan med skäl ifrågasättas om icke även andra omständigheter än skattetrycket medverkat till att skatterna under senare år kommit att sysselsätta folks tankar i så mycket högre grad än tidigare. En betydelsefull faktor är härvid övergången till källskatteuppbörd. Denna omläggning av upp- bölden — som kom till stånd ungefär samtidigt med att debatten kring 1947 års skattereform pågick som livligast — hade i och för sig icke något sammanhang med skattetrycket. Likväl kom den på grund av sin genomgripande natur och sin stora räckvidd att aktualisera skattespörsmålen och på ett påtagligt sätt göra skatternas verkliga storlek uppenbar för de enskilda.
Även beskattningens rent tekniska utformning kan ge upphov till ett visst »skattetänkande». En sådan verkan är icke alltid åtkomlig genom endast en justering av skattetrycket. Det mest framträdande exemplet härpå är sam- beskattningsfrågan. Vidare kan nämnas det med skatternas uttagande samman- hängande spörsmålet om tillämpning av ett skattefritt existensminimum. Sambandet mellan taxeringen och möjligheten att komma i åtnjutande av vissa behovsprövade sociala bidrag hör likaledes till de frågor, som medverkat till att skattespörsmålen under senare år kommit i förgrunden långt mera än tidigare. Problemet om »skattetänkandet» visar sig sålunda vara sammanvävt med åtskilliga faktorer, som ligga utanför skattetryckets område och med vilka man knappast kan komma till rätta enbart genom en sänkning av den direkta statliga beskattningen. Å andra sidan lär icke kunna förnekas, att dylika frågor av skatteteknisk eller uppbördsteknisk natur fått en särskild aktualitet just genom beskattningens höjd och därigenom blivit föremål för uppmärksam- het på ett sätt som kanske eljest icke blivit fallet.
Den av Gallupinstitutet utförda undersökningen rörande allmänhetens kännedom om skatterna synes ge vid handen, att skattebetalarna i allmänhet ha en tämligen oklar uppfattning om skatternas verkliga storlek. Denna bristande kunskap om beskattningen kommer till synes icke endast när det rör skatternas storlek i allmänhet utan även när det gäller den egna skatten. lntervjufrågan rörande marginalskattens storlek, alltså om hur stor skatten blir på en ökning av den egna inkomsten, är av särskilt intresse. Tendensen synes vara, att man uppskattar marginalskatten för lågt. Undersökningen syftade även till att få belyst frågan om beskattningens hämmande betydelse för villigheten att taga arbete på övertid eller att på annat sätt vinna extrainkomster. Svaren giva knappast belägg för någon mera deciderad uppfattning om att beskattningen skulle ha en dylik hämmande effekt på arbetsviljan.
Gallupundersökuingen ger sålunda icke stöd för den uppfattning, som emel- lanåt möter, nämligen att »skattetänkandet» — och särskilt den form därav, som i det föregående benämnts »marginalskattetänkande» — numera skulle ha spritt sig mycket djupt ned i inkomstskikten. Även bland inkomsttagare, som tidigare icke haft anledning att avväga förtjänsten med hänsyn till skatterna, skulle enligt denna uppfattning en dylik verkan av beskattningen under senare år ha varit allmänt märkbar. Sålunda skulle beskattningen även för tjänste- män och arbetare med årsinkomster som varit för dem normala under åren närmast före 1951, alltså inkomster i 5—8 000 kronor s-läget, ha lett till inkomst- begränsande åtgärder: ökad obenägenhet för övertidsarbete, benägenhet att taga lediga dagar, att utöka semestern o. s. v.
Den totala skatten på en arbetsinkomst i dessa inkomstlägen kan beräknas för en ensamstående person till 16 år 20 procent och för makar till 12 år 16 procent av inkomsten. Den totala marginalskatten i samma lägen utgör för ensam- stående 26 å 30 procent och för makar 20 år 24— procent av en inkomstökning. För oss har det varit angeläget att närmare undersöka, i vad mån redan ett skattetryck av denna höjd kan medföra verkningar av antydd art. Genom de överläggningar, som ovan omnämnts, och de från företagsnämnderna inhäm- tade upplysningarna ha vi bibringats föliande bild av läget.
När källskattesystemet trädde i funktion år 1947, föranledde det imånga fall en omedelbar reaktion från de anställdas sida. Källskatten uttogs under första året efter skattesatser, som gällde före 1947 års skattereform. De skatte- lättnader för lägre inkomsttagare, som följde av reformen, kommo sålunda icke till synes samtidigt med att källskatten infördes utan först ett år därefter. Vid den tidpunkt, då omläggningen till källskatt skedde, voro inkomsterna i stigande. Samtidigt med avdrag för källskatt kunde därför finnas utrymme för införsel på grund av äldre skatter. Den tämligen starka inkomststegringen mellan 1945 och 1947 medförde även, att skatten på den löpande inkomsten blev mera kännbar än tidigare. Till följd av källskattetabellernas konstruktion kunde vidare inträffa, att en mindre ökning av inkomsten, exempelvis genom övertidsarbete, helt eller i det. närmaste konsumerades av ökad preliminär skatt.
Den reaktion, som härigenom vållades och som bl. a. tog sig uttryck i ytt- randen om att det inte lönade sig med övertidsarbete för skatternas skull, var till stor del en följd av bristande kunskap om källskattesystemets rätta inne- börd. I allmänhet såg man inte längre än till det omedelbara avdraget. Käll- skattetabellernas »trappsteg» antogos utvisa den verkliga skattebelastningen på en inkomstökning. För att belysa hur denna uppbyggnad av tabellerna kunnat verka i konkreta fall, har inom en företagsnämnd anförts ett för arbe- tarna vid företaget då aktuellt exempel, aVSeende förhållandena under år 1949:
En yrkesarbetare med skatteavdrag enligt tabell IV: 10 lyfter i timpenning kronor 3: 20 (grundtimpenning 1: 66, tillägg 0:88, dyrtidstillägg 0: 41 och ackordstillägg 0:25). För över-
tidsarbete utgår tillägg med 35 procent av grundtimpenningen eller kronor 0: 58. Timpenningen för övertid utgör sålunda kronor 3: 78.
Skatte- Veckolön ef- Timpenning Timpenning Veckolön ter skatte- efter skat- avdrag avdrag teavdrag Normal arbetstid 48 tim. 3: 20 153: 60 24: — 129: 60 2:70 Övertid 8 tim. 3: 78 30: 24 8: _ 22: 24 2: 78
Såsom av uppställningen framgår, uppväges här i det närmaste den särskilda premien för övertidsarbetet av ökat skatteavdrag. Efter avdraget återstår av övertidspremien endast 8 öre per timma.
Som en allmän iakttagelse har emellertid redan under år 1949 kunnat kon- stateras, att förstahandsverkningarna av källskattesystemet börjat övervinnas och att innebörden av systemet alltmera vunnit förståelse bland skattebetalarna. Insikten om att källskatteavdragen endast avse en preliminär skatteuppbörd anses i stort sett ha trängt igenom. Man möter därför på arbetsplatserna allt- mera sällan invändningen att övertidsarbete icke skulle löna sig för skattens skull.
Till källskattesystemets verkningar kan även hänföras en iakttagen benä- genhet hos en del anställda i industri och jordbruk att söka sig till arbeten av mera tillfällig natur, där avdrag för källskatt av en eller annan anledning under- låtes. Inom vissa industrier har detta, särskilt i fråga om mindre kvalificerad personal, kunnat märkas genom avgång av arbetskraft under vissa säsonger.
Såsom en betydelsefull faktor då det gäller att bedöma arbetarnas och in- dustritjänstemännens villighet till ökade arbetsprestationer har framhållits 'den förbättrade ekonomiska standarden. Genom den allmänna lyftning av inkomstnivån, som ägt rum under senare år, har för allt större grupper av in- komsttagare blivit möjligt att utbyta inkomst mot fritid. Särskilt bland ung- domen synas de förbättrade inkomstförhållandena ha lett till att man funnit sig kunna avstå från extraarbeten för att i stället begagna sig av fritiden. En benägenhet att utöka semestern, taga lediga dagar 0. s. v. kan sålunda i de inkomstskikt, varom nu är fråga, knappast sättas i samband med beskattningen utan torde i stället få uppfattas som en följd av det ökade relativa värde, som tillmätes fritiden. Även ökad arbetstakt och mera rationellt utnyttjad arbets- tid torde ha bidragit till att ledigheten eftersträvas och tillvaratages på annat sätt än förut.
Såsom en mera direkt följd av beskattningen uppfattas däremot de gifta kvinnornas frånvaro från arbetet samt en hos dem konstaterad ovillighet att taga deltidsarbete eller att eljest göra en arbetsinsats utanför hemmet. För gifta kvinnor med hemmavarande barn måste arbetsförtjänsten vägas mot kostnaden för hjälp i hemmet, barnens omhändertagande o. s. v. Situationen blir då ofta den, att den gifta kvinnan icke finner det tillräckligt lönande att skaffa sig en egen inkomst. Detta anses i allmänhet bero av sambeskattningen, som antages göra skattetrycket högre för den gifta kvinnan än för den ogifta.
Förbättrad ekonomi för mannen torde även i många fall ha bidragit till att hustrun finner det mindre angeläget att göra en arbetsinsats utom hemmet.
Sammanfattningsvis kan om vår undersökning i denna del sägas, att före- ställningen om ett mera allmänt »skattetänkande» — i form av en frivillig inkomstbegränsning —— hos inkomsttagare i de skikt, varom här är fråga, (1. v. s. med årsinkomster upp till 8 000 kronor, icke kunnat verifieras. I den mån en minskad arbetsinsats kunnat iakttagas, torde den i allt väsentligt få tillskrivas andra förhållanden än skattetrycket.
De undersökningar om skattetryckets inverkan på arbetsviljan, för vilka nu redogjorts, ha varit begränsade till sådana inkomstskikt, som intill år 1951 motsvarat ordinär årsinkomst för arbetare och tjänstemän i industriföretag. Undersökningarna ha sålunda endast haft till syfte att något klarlägga den nedre gränsen för skatternas negativa verkningar. Därvid har icke förbisetts det naturliga i att de negativa verkningarna i första hand måste vara att söka i något högre inkomstskikt, där skatterna betyda mera. Beträffande dessa högre inkomstskikt måste dock bedömningen bli betydligt osäkrare.
Av våra undersökningar ha vi emellertid bibragts den uppfattningen, att de marginella skattesatserna för inkomstskatten icke lämna tillräckligt utrymme för premiering av arbetsinsatsen. Delvis är detta en följd av penningvärdets försämring. Den menliga inverkan på arbetsviljan, som kan följa härav, låter sig icke mätas, men bör enligt vår mening icke förringas. På grund härav finna vi det vara ett trängande önskemål. att skatteskalan för den statliga inkomst- skatten omarbetas och att därvid Vissa lättnader av mera allmän räckvidd beredas.
I fråga om beskattningens inverkan på företagsamheten lämnar kritiken rum för åtskilliga invändningar. Att beskattningen skulle i mera allmän utsträck- ning medföra ett minskat intresse för att hålla omkostnaderna nere inom före- tagen har icke bekräftats av de uppgifter, som varit för oss tillgängliga. En sådan tendens torde väl tidigare ha gjort sig gällande, närmast såsom en följd av krigskonjunkturbeskattningen, men säges numera vara i avtagande.
Den ofta påtalade ovilligheten att taga risker inom företagen, vilken anses vara en följd av för hård beskattning, synes till stor del kunna återföras på en utbredd föreställning om att vinsterna tagas till beskattning under det att eventuella förluster icke eller icke alltid få utnyttjas till avdrag vid taxe- ringen. Denna fråga sammanhänger dock knappast med skattetrycket utan är snarast av teknisk natur. Likväl torde få sägas, att den svenska skattelag- stiftningen erbjuder mycket vidsträckta möjligheter för företagen att i förvärvs- källan rörelse utjämna vinster och förluster mellan olika beskattningsår. Även om sålunda denna föreställning i enstaka fall kan ha visst underlag, torde den dock sakna allmängiltig grund.
Över huvud taget torde den rätt som kan finnas för företagen att själva
bestämma underlaget för sin beskattning genom vissa reglerande åtgärder spela en mycket stor roll i detta sammanhang. De liberala avskrivningsreglerna i skattelagstiftningen, främst beträffande lagervärderingen, ha hittills givit en mycket vidsträckt möjlighet till skattefri fondering inom företagen. Ut- vidgningar och nyinvesteringar ha kunnat i stor utsträckning finansieras med Obeskattade vinstmedel. De skadliga verkningar, som en hög företagsbeskatt- ning eljest kunde befaras medföra, torde väsentligt ha dämpats genom den rela- tiva frihet som gällt på detta område. En viss anpassning till det nuvarande skattetrycket har härigenom kunnat ske. Också torde för företagen de fria Värderingsreglerna te sig värdefullare än en eventuell skattesänkning. En ned- sättning av exempelvis skatten för aktiebolag, på bekostnad av mera definitiva inskränkningar i rätten till fri värdering av lager och fri avskrivning på inven— tarier, torde icke vara något näringslivets önskemål.
Även om det knappast kan förnekas, att en skattesänkning — utan dylikt villkor — borde för näringsliv och företagsamhet innebära en viss stimulans, synes dock icke givet, att den nuvarande beskattningen i någon allmän omfatt- ning verkar hämmande på företagandet. Produktionsresultaten synas icke giva belägg för en sådan uppfattning. Den starka efterfrågan på arbetskraft, som alltjämt gör sig gällande, tyder icke heller på någon begynnande stagnation eller bristande lönsamhet inom företagsamheten i stort. Att imera detaljerad form bedöma skattetryckets verkningar på näringslivet har för oss icke varit möjligt. Även om menliga verkningar kunnat påvisas i enstaka fall, kan icke därav dragas några mera allmänna slutsatser. Det »skattetänkande», som kan förekomma inom näringslivet, är dessutom ofta i så hög grad betingat av skatte- lagstiftningens tekniska utformning att det icke kan entydigt återföras på skattetrycket.
Större vikt torde få tillmätas de erinringar, som gjorts om skattetryckets inverkan på nyföretagandet. Inom verksamhet av mindre omfattning, hant- verk 0. dyl., torde nyföretagandet hittills icke nämnvärt ha påverkats av be- skattningen. Svårigheterna synas där snarare visa sig vid övertagande av äldre företag. Det uppgives, att man tidigare vanligen kunnat påräkna, att säljaren till viss del lät köpeskillingen innestå i rörelsen i form av lån. En förändring säges numera ha inträtt, i det att säljaren icke längre har samma möjlighet att låta medel kvarstå i rörelsen utan önskar få ut sitt kapital för att kunna lösa sina egna skattefrågor. Då säljarna i dylika fall ofta utgöras av dödsbon, anses denna utveckling i mycket bero av kvarlåtenskapsskatten.
Inom industrin torde däremot förhållandena ligga annorlunda till. För det nyföretagande, som där äger rum, kan beskattningen möjligen bereda svårig- heter. Detta gäller dock knappast det nyföretagande, som försiggår inom stor- industrins ram. Problemet skulle snarare gälla enskilda personers möjligheter att på egen hand starta ett företag och genom egen insats låta det utvecklas till en större rörelse. Härvid får dock icke förbises, att nyföretagandet på grund
av utvecklingen numera ofta måste bli koncentrerat till de stora företagen, vilka ensamma ha de tekniska och ekonomiska resurser som krävas. Att be- skattningen skulle vara den väsentliga faktor, som hindrar nya företag att konsolidera sig och hävda sig i konkurrens med äldre, kan därför knappast göras gällande. Med större rätt torde kunna påstås, att den höga marginal- beskattningen av inkomst och förmögenhet minskat tillgången till riskvilligt kapital på ett sätt, som kan vara till men för vissa typer av nyföretagande.
Sistnämnda fråga har nära samband med beskattningens inverkan på sparan- det.
Det nuvarande läget för det enskilda frivilliga sparandet diskuterades ny- ligen av riksdagens bankoutskott i anledning av vissa vid 1951 års riksdag väckta motioner om åtgärder för att främja detta sparande.1 I de remissytt- randen, som föregingo utskottsbehandlingen av motionerna, berördes jämväl beskattningens inverkan på sparandet. Riksgäldsfullmäktige anförde i detta sammanhang följande:
Åtskilliga tecken tyda på att det frivilliga, enskilda sparandet nedgått under de senaste åren. Försäkringssparandet har visserligen tämligen väl kunnat hävda sig, ehuru detsamma ej kunnat hålla takten med penningvärdets försämring. Sparandet i obligationer från allmänheten, kassor m. 6. synes emellertid ha avtagit och vad beträffar det å bankräkningarna synliga sparandet visa insättarnas tillgodohavanden en mindre ökning än tidigare. I fråga om bankräkningarna torde emellertid bank- statistiken icke kunna tillmätas alltför stort värde, då det gäller att få ett grepp på sparandets utveckling. Denna statistik påverkas nämligen i hög grad av omlägg- ningar av sparformerna och tillfälliga kapitalöverflyttningar m.m.; den avspeglar icke heller det sparande som sker genom återbetalningar på krediter.
Ehuru det statistiska materialet sålundager föga vägledning, finner man rent er- farenhetsmässigt stöd för uppfattningen, att det enskilda penningsparandet för när- varande visar tendens till relativ tillbakagång. Uppenbarligen har en förskjutning skett från penningsparande till sparande i reala tillgångar. Det är däremot icke osanno- likt, att trots allt det totala sparandet i samhället i stort sett upprätthållits. Av konjunkturinstitutet verkställd beräkning visar, att den sparade andelen av natio- nalinkomsten under senare år hållit sig tämligen konstant. En allt större del av det totala sparandet sker emellertid numera inom de enskilda företagen.
Flera orsaker ha medverkat till den otillfredsställande utvecklingen av det en- skilda sparandet. Den höga skattebelastningen har reducerat sparförmågan, men därjämte — och framför allt —— har det fallande penningvärdet minskat intresset för penningsparande och samtidigt ökat konsumtionen.
Vidare anförde Svenska bankföreningen bl. a.:
Bankföreningen vill heller icke bestrida, att sådana konkreta och tillfälliga åt- gärder som i motionerna antydas — inrättande av »skattesparkonton», lägre skatt för övertidsarbete etc. — kunna ha viss betydelse som uppmuntran till sparande. Den hittillsvarande erfarenheten av dylika specialåtgärder är emellertid icke av sär- skilt positiv art. Det brett upplagda s. k. lönsparandet —— uppmuntrat genom högre
1 Bankoutskottets utlåtande nr 12/1951.
förräntning och av staten bekostad vinstutlottning — har uppenbarligen icke mot- svarat förväntningarna.
Enligt bankföreningens uppfattning är det icke heller med dylika åtgärder som det föreliggande problemet bör angripas. Orsakerna till det minskade frivilliga spa- randet ligga nämligen betydligt djupare än att de skulle kunna i någon väsentlig grad påverkas av sådana åtgärder. Däremot vill bankföreningen instämma i de i motionerna gjorda uttalandena om det rådande skattesystemets, särskilt marginal- beskattningens, andel i skulden till sparandets nedgång. En ändring av de mest spar- hämmande beskattningsreglerna framstår därför på längre sikt som en ofrånkomlig åtgärd, om man vill åstadkomma en återgång till sundare sparvanor.
Men häri ligger 51 andra sidan långt ifrån hela lösningen, framför allt icke då det gäller att åstadkomma en mera omedelbar effekt. Det viktigaste och i själva verket enda verkligt effektiva medlet att åstadkomma en förnyelse av sparvilj an, vare sig det gäller längre eller kortare sikt, är nämligen att söka återvinna det förtroende hos indivi- derna för sparandets lönsamhet som under senare år så väsentligt rubbats, främst genom det sviktande penningvärdet. Det är här som man enligt bankföreningens mening har att finna problemets kärna. Ty det är en naturlig och knappast klander- värd reaktion hos den enskilda individen, att han i tider av ovisshet rörande pennin- gens framtida värde i större utsträckning än eljest omsätter sina inkomster i varor, vilkas värde kan förväntas bestå eller till och med öka.
Även övriga institutionerl, som hade att yttra sig över motionerna, funno beskattningen vara åtminstone en av orsakerna till den minskning i sparandet, som man trott sig märka.
Beträffande läget uttalade bankoutskottet, att det totala bruttosparandet i samhället i stort sett torde ha upprätthållits men att en allt större del därav utgöres av företagssparande, medan däremot det enskilda sparandet under år 1950 och början av år 1951 visat en tendens att gå tillbaka.
I fråga om företagssparandet torde kunna göras gällande, att skattetrycket ingalunda verkat ensidigt minskande utan tvärtom i många fall haft en sti- mulerande effekt. Detta torde sammanhänga med den skattekredit, som kunnat påräknas för viss del av företagssparandet, främst det som sker genom reserv- bildning i lager och inventarier. Ett högt skattetryck ger skattefriheten ett större värde; det får därför antagas, att företagen i största utsträckning sökt tillvarataga ifrågavarande möjligheter.
Beträffande det enskilda sparandet måste däremot skattetrycket uppfattas såsom en enbart reducerande faktor: det är ofrånkomligt att en hög direkt beskattning måste ge mindre utrymme för enskilt sparande än en lägre beskatt- ning, liksom att denna verkan ej endast är knuten till förmögenhetsbeskatt- ningen utan i hög grad även till inkomstbeskattningen.
Av de i bilaga 1 anförda uppgifterna om förmögenhetsutvecklingen framgår, att de större förmögenheterna — över 300 000 kronor — minskat i antal under åren 1947 och 1948. I förmögenhetsklasserna över 500 000 kronor har denna
1 Svenska sparbanksföreningen, Svenska jordbrukskreditkassan och Svenska försäkrings- bolags riksförbund.
minskning varit relativt betydande. Till stor del torde nedgången sammanhänga med de uppdelningar av större förmögenheter, som skedde under tiden närmast före den 1 januari 1948, då 1947 års skattereform trädde i kraft, och vilka även avspeglas i den starkt ökade tillströmningen av gåvodeklarationer till över- ståthållarämbetet och länsstyrelserna under denna tid. Denna följd av 1947 års skattereform får antagas ha varit förutsedd av lagstiftaren. Det var natur- ligt att den förebådade, starkt progressiva beskattningen av förmögenheter och kvarlåtenskaper måste stimulera till uppdelning av större enskilda kapital på ett flertal närstående. Huruvida minskningen av antalet större förmögen- heter — och tillväxten av antalet mindre och medelstora förmögenheter — kom- mer att fortgå torde vara för tidigt att nu uttala sig om. Med den mycket starka progression, som kännetecknar förmögenhetsskatten, synes en sådan utveckling sannolik, även om uppdelningsprocessen från tiden före lagstiftningens ikraft- trädande får ses som en engångsföreteelse, vilken avstannat i och med att kvar- låtenskapsskatten trätt i funktion.
Att skattehöjningarna år 1947 lett till minskad kapitalbildning i högre inkomstskikt och bland ägarna av större förmögenheter, lär icke kunna bestridas. En viss kapitalkonsumtion torde ha konstaterats bland förmögenhetsägarna såsom en följd av förmögenhetsbeskattningen.
I och för sig synes skattehöjningen år 1947 för större inkomster och för- mögenheter icke behöva innebära en minskning av det totala enskilda sparandet. Detta förutsätter emellertid att det sparande, som eljest kunnat äga rum i högre inkomst- och förmögenhetsskikt, ersättes av ett ökat sparande i de lägre skikt för vilka skattelättnader bereddes. Även om så på lång sikt skulle vara fallet, synes knappast antagligt, att det sparande, som därigenom uppstår, kan tillgodose behovet av riskvilligt kapital.
För att uppmuntra det enskilda sparandet har vid olika tillfällen ifråga- satts att införa särskilda skattelättnader för sparade medel inom viss gräns. En dylik anordning lär emellertid alltid vara förenad med betydande tekniska svårigheter, om man önskar begränsa skattelättnaderna till det verkliga ny- sparandet och sålunda avskilja kapitalökningar av annan natur. De förmögen- hetsökningar, som framkomma i självdeklarationerna, torde till övervägande del icke bero av nysparande utan av andra orsaker: arv, gåvor, realisations- vinster, kursstegring på aktier, höjda taxeringsvärden o. s. v. Att göra skillnad mellan dylika ökningar och ökningar på grund av nysparande torde emellertid vara praktiskt ogörligt.
Om man inom beskattningen vill bereda bättre utrymme för enskilt sparande är man därför — såvitt vi kunnat finna — främst hänvisad till att giva lätt- nader av mera allmän natur. En omarbetning av den nuvarande inkomst- skatteskalan i denna riktning bör kunna få en gynnsam effekt även för sparandet. Härutöver bör emellertid enligt vår mening vissa lättnader beredas även i förmögenhetsbeskattningen.
Vår undersökning har även omfattat frågan om beskattningens inverkan på deklarationsmoralen. Otvivelaktigt måste ett högt skattetryck alltid inne- bära påfrestningar i detta avseende. Härigenom begränsas i verkligheten ut- rymmet för den direkta beskattningen: utöver en viss höjd kan denna icke drivas utan att de väsentliga värden, som ligga i en god deklarationsmoral, råka i fara.
I vilken omfattning det nuvarande skattetrycket försämrat deklarations- moralen låter sig av naturliga skäl icke fastställas. Antalet väckta åtal i mål rörande oriktig deklaration utgör knappast någon tillförlitlig mätare på dekla- rationsmoralen. Åtalsfrekvensen beror huvudsakligen av taxeringsorganisa- tionens elfektivitet. I samband med taxeringsorganisationens utbyggnad år 1943 synas åtalen ha ökat väsentligt men torde därefter icke ha undergått några större förändringar.
En försämring av deklarationsmoralen innebär närmast, att de skattskyldiga mer än tidigare tillgripa falskdeklaration. Ett högt skattetryck kan emellertid mötas även av formellt legala åtgärder, vilka utjämna eller mildra dess verk- ningar för de enskilda. Av särskild betydelse är härvid skattesystemets utform- ning. Om skattesystemet bygger på principen om skatteförmågan, torde däri ligga att det icke bör vara alltför schematiskt eller fixerat. Möjlighet måste iinnas att i en mängd skiftande fall beakta den individuella skatteförmågan. Emellertid kan då svårligen undvikas, att de olika anpassningsvägar, som för sådant ändamål öppnas, kunna utnyttjas på ett sätt, som ehuru formellt oåt- komligt likväl faller utanför syftet med bestämmelserna. Faran för att dessa anpassningsmöjligheter utnyttjas mer eller mindre illojalt är måhända ringa, så länge skattetrycket hålles relativt lågt. Systemet kan då fungera tämligen väl. Om däremot skattetrycket stiger över en viss höjd, bli lätt påfrestningarna på systemet för stora och risk uppkommer för dylikt missbruk.
Med sin utpräglade strävan att beakta de olika faktorer, som kunna in- verka på skatteförmågan, erbjuder den svenska skattelagstiftningen onek- ligen stora möjligheter till skatteflykt i formellt legal form. Såsom tidigare be- rörts kan man i detta avseende tala om ett visst motsatsförhållande mellan löntagare och andra grupper av inkomsttagare. Möjligheten att genom avskriv- ningar och andra avdrag skjuta skattebetalningen på framtiden ger åt vissa företagare en gynnsammare ställning. Även vid sådan skattellykt, som icke ligger inom de lagliga möjligheternas ram, existerar ett dylikt motsatsförhål- lande. Svårigheten att särskilja privata utgifter från avdragsgilla och att till fullt värde beskatta i verksamheten liggande förmåner liksom kontrollsvårig- heterna över huvud taget medgiva icke en lika noggrann taxering av företa- garna som av löntagarna. Förhållandet uppfattas gärna av löntagarna som en orättvisa vid beskattningen.
Även inom löntagaregruppen kan beskattningen utfalla ojämnt på grund av exempelvis olika möjligheter att göra avdrag för pensionsförsäkringspremier,
ränta på skuldebrev till närstående o. s. v. Rätten till avdrag för underskott på fastighet —- exempelvis på en Villafastighet — kan verka i samma riktning. I realiteten torde dylika underskott icke sällan vara av levnadskostnads natur.
Verkningar av denna art torde icke kunna tillrättaläggas endast genom ändringar i skattelagstiftningen. I viss mån är detta givetvis möjligt, men det kan icke bortses från att kravet på likformighet och rättvisa vid beskatt- ningen redan nu drivit denna lagstiftning ut i så vidlyftiga detaljregleringar att en fortsatt utveckling i sådan riktning måste inge starka betänkligheter. Att effektivt täcka möjligheterna till missbruk låter sig dessutom icke alltid göra. Dessa kunna nämligen ofta vara betingade av en viss nödvändig elasti- citet hos lagstiftningen.
För att råda bot på en försämring av deklarationsmoralen reses ofta kravet på en förbättrad taxeringskontroll. Även här finnas dock gränser för vad som är lämpligt och möjligt att genomföra. Bortsett från faran i att driva taxe- ringskontrollen alltför långt torde kontrollen icke vara något osvikligt medel för att komma till rätta med en vikande deklarationsmoral. Ett skattesystem, som grundas på allmän självdeklaration, får alltid förutsätta en viss lojalitet från medborgarnas sida. Om systemet i alltför hög grad skall behöva lita till taxeringskontrollen, torde detta blotta en svaghet hos systemet. Därmed vilja vi icke ha förnekat, att taxeringskontrollen alltid måste utgöra ett nödvändigt komplement till ett dylikt skattesystem samt att kraven på en effektiv kontroll måste ställas högre i den mån skattetrycket växer.
Otvivelaktigt har taxeringskontrollen stor betydelse såsom skydd mot orik- tig deklaration. Man torde dock ej sällan göra sig överdrivna föreställningar om möjligheterna att på denna väg komma till rätta med mindre nogräknade deklaranter. Mot det allmännas intresse att åstadkomma en riktig taxering står den enskildes intresse av rättssäkerhet. I sista hand måste därför taxeringen bli beroende av styrkan i en bevisning, som kan åstadkommas mot den skatt- skyldige och icke enbart av den ofta på privata upplysningar grundade person- kännedomen inom en beskattningsnämnd. För rörelseidkarnas del torde det ha visat sig, att bokföringsgranskning icke utgör något osvikligt medel för kon- troll av deras deklarationer.
Än mindre torde taxeringskontrollen kunna bemästra sådan skatteflykt, som sker på andra vägar än genom oriktig deklaration. Så länge de skatte- lindrande åtgärderna kunna falla inom ramen för det lagligt åsyftade, är något ingripande givetvis otänkbart, men även inför ett mer eller mindre illojalt utnyttjande av reglerna för beskattningen torde taxeringskontrollen mestadels få resignera. I verkligheten är ofta icke möjligt att påvisa det verkliga syftet bakom de olika åtgärder, som här kunna komma i fråga, och att alltså föra bevisning om deras karaktär av skatteilyktstransaktioner.
Endast i begränsad utsträckning är det sålunda enligt vår mening tänkbart
att med yttre medel — ändringar i skattelagstiftningen eller förstärkning av taxeringskontrollen —— effektivt möta en försämring av deklarationsmoralen. Å andra sidan måste det vara av största betydelse att deklarationsmoralen i möjligaste mån upprätthålles. En mera djupgående försämring därav kan icke uppfattas annat än som en allvarhg fara för skattesystemet. Ur denna synpunkt finna vi det viktigt, att skattetrycket icke tillåtes stiga utöver en viss gräns.
Med stöd av våra undersökningar finna vi det antagligt, att trycket av den direkta beskattningen numera nått den kritiska gränsen i detta avseende. Den likformighet, som bör utgöra dess grund, riskerar härigenom att bli mer eller mindre en fiktion. Förhållandet är enligt vår mening av största betydelse icke blott för frågan om den direkta beskattningens framtida utformning och höjd utan även för avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning.
KAPITEL V
BESKATTNINGEN OCH PENNINGVÄRDE- FÖRSÄMRINGEN
De nuvarande statliga ortsavdragen liksom skalan för den statliga inkomst- skatten äro avv ägda närmast efter förhållandena under år 1946. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex —— utan skatter och sociala förmåner — i 1935 års serie var då 151. Samma index har därefter stigit under år 1947 till 156, under år 1948 till 163, under år 1949 till 166 och under år 1950 till 168. Slutligen har under år 1951 inträffat en kraftig ökning av indextalet, under första kvartalet till 188 och under andra kvartalet till 195. Indexet har sålunda från år 1946 fram till mitten av år 1951 stigit med 44 enheter eller med 29 procent.
Den penningvärdeförsämring, som återspeglas häri, har inneburit en skatte- skärpning. En försämring av penningvärdet måste nämligen — när grunderna för skatteberäkningen kvarligga oförändrade —— medföra skatteskärpning på två olika sätt: dels förlora ortsavdragen relativt i värde, dels pressas den nominellt högre men reellt oförändrade inkomsten upp i högre progressionsskikt.
Tabell 1 avser att Visa, hur skattetrycket förändras genom penningvärde- försämring vid en indexstegring med 30 procent. Exempel: En familj hade år 1946 en årsinkomst av 5 000 kronor. Sammanlagd stats- och kommunalskatt därå enligt de år 1947 antagna reglerna var 563 kronor. Motsvarande real- inkomst år 1951 vid en indexstegring med 30 procent är 6 500 kronor. Samman- lagd skatt därå är 871 kronor. Skattebeloppet år 1946 563 kronor motsvarar i 1951 års penningvärde 732 kronor. Skatten har sålunda ökat med 871 — 732 = 139 kronor eller 19 procent av 732 kronor.
Av tabellen framgår, att den av penningvärdeförsämringen förorsakade ökningen i skattetrycket är betydligt kraftigare för de lägre inkomstskikten än för de högre. Denna verkan beror av att ortsavdragen betyda relativt mera för de lägre än för de högre skikten. Kol. 6 i tabellen visar sålunda fallande pro- centtal; i inkomstlägena 15 000 — 25 000 kronor framträder dock en viss ök— ning i procenttalen beroende på den starka progression som inkomstskatte- skalan medför i dessa inkomstlägen.
Då verkan av en penningvärdeförsämring är så olika i olika inkomstskikt, kan den icke regleras enbart genom en sänkning av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten. Icke heller har det ansetts realiserbart att konstruera skattesystemet så att det automatiskt förhindrar att en penningvärdeförsäm-
kommunalskatt a 10 kr. Ortsgrupp III.)
År 1951 År 1946 (vid indexstegring 30 %) Skattebe- _Procentuell loppen 1 kol. ökning sedan 2 uttr ckta i 1946 i den re- Sammanla d Sammanla d .y Årsinkomst skatt, [; Årsinkomst skatt, g 1931 ars. pen- ella skatte- kronor kronor nmgvarde belastningen 1 2 3 4 ! 5 6 Makar utan barn 2 000 90 2 600 150 117 28.2 3 000 190 3 900 347 247 40.5 4 000 366 5 200 602 476 26.5 5 000 563 6 500 871 732 19.0 6 000 767 7 800 1 169 997 17.3 8 000 1 218 10 400 1 814 1 583 14.6 10 000 1 709 13 000 2 512 2 222 13.1 12 000 2 233 15 600 3 288 2 903 13.3 15 000 3 098 19 500 4 657 4 027 15.6 18 000 4 101 23 400 6 259 5 331 17.4 20 000 4 851 26 000 7 384 6 306 17.1 25 000 6 938 32 500 10 374 9 019 15.0 30 000 9 224 39 000 13 477 11 991 12.4 40 000 13 982 52 000 20 240 18 177 11.3 50 000 19 140 65 000 27 390 24 882 10.1 60 000 24 640 78 000 34 908 32 032 9.0 80 000 36 098 104 000 50 378 46 927 7.4 100 000 47 998 130 000 66 556 62 397 6.7 200 000 111 356 260 000 152 872 144 763 5.6 300 000 182 072 390 000 247 772 236 694 4.7 400 000 255 072 520 000 342 672 331 594 3.3 Ensamstående 2 000 117 2 600 219 152 44.1 3 000 295 3 900 485 1384 26.3 4 000 508 5 200 788 660 19.4 5 000 739 6 500 1 130 961 17.6 6 000 992 7 800 1 491 1 290 15.6 8 000 1 550 10 400 2 283 2 015 13.3 10 000 2 155 13 000 3 146 2 802 12.3 12 000 2 823 15 600 4 045 3 670 10.2 15 000 3 833 19 500 5 612 4 983 12.6 18 000 4 976 23 400 7 303 6 469 12.9 20 000 5 824 26 000 8 499 7 571 12.3 25 000 8 039 32 500 11 489 10 451 9.9 30 000 10 339 39 000 14 728 13 441 9.6 40 000 15 233 52 000 21 627 19 803 9.2 50 000 20 527 65 000 28 777 26 685 7.8 60 000 26 027 78 000 36 431 33 835 7.7 80 000 37 621 104 000 51 901 48 907 6.1 100 000 49 521 130 000 68 215 64 377 6.0 200 000 113 015 260 000 154 803 146 920 5.4 300 000 184 003 390 000 249 703 239 204 4.4 400 000 257 003 520 000 344 603 334 104 3.1
ring leder till ett högre skattetryck.1 En större, mera varaktig förändring i Penningvärdet påkallar därför en omläggning av själva grunderna för skatte-
beräkningen.
I fråga om den kommunala beskattningen har en sådan omläggning skett år 1950 genom höjningen av de kommunala ortsavdlagen. Denna reform verkar. på beskattningen fr. o. 111. år 1952. Någon hänsyn därtill har icke tagits i tabell 1, vilken alltså visar förändringarna i skattetrycket sådana de framträda före höjningen av de kommunala ortsavdragen. Då emellertid den kommunala ortsavdragsreformen innebär att skärpningen i skattetrycket genom penning-
. värdeförsämring sedan år 1946 redan delvis korrigerats, återstår att undersöka vilken effekt reformen får i detta avseende och vilka förändringar i skattetrycket som därefter kvarstå. Detta belyses i tabell 2.
Av tabell 2 framgår att olikheten i förändringarna av skattetrycket mellan
Tabell 2. Förändringar i skattetryck genom penningvärdeförsämring, före och efter den kommunala ortsavdragsreformen. (Statlig inkomstskatt, kommunalskatt
a 10 kr. Ortsgrupp III.)
Makar utan barn Ensamstående + Procentuell förändring sedan 1946 i den reella . ; Årsinkomst skattebelastningen åägäåäit [ år 1946 före den kom- efter den före den kom- efter den Stzfålgng munala orts- kommunala munala orts- kommunala A 1 avdrags- ortsavdrags- avdrags- ortsavdrags- ; reformen reformen reformen reformen * 1 2 3 4 5 6 ' 2 000 + 28.2 — 47.0 + 44.1 + 11.2 2 600 | 3 000 + 40.5 + 13.0 + 26.3 + 17.2 3 900 * 4 000 + 26.5 + 14.9 + 19.4 + 15.6 5 200 5 000 + 19.0 + 13.1 + 17.6 + 16.0 6 500 6 000 + 17.3 + 14.1 + 15.6 + 15.3 7 800 8 000 + 14.6 + 13.7 + 13.3 + 12.8 10 400 10 000 + 13.1 + 12.3 + 12.3 + 12.0 13 000 12 000 + 13.3 + 12.9 + 10.2 + 9.8 15 600 15 000 + 15.6 + 15.2 + 12.6 + 12.1 19 500 18 000 + 17.4 + 17.2 + 12.9 + 12.8 23 400 20 000 + 17.1 + 17.0 + 12.3 + 12.1 26 000 25 000 + 15.0 + 14.7 + 9.9 + 9.6 32 500 30 000 + 12.4 + 12.1 + 9.6 + 9.4 39 000 40 000 + 11.3 + 11.2 + 9.2 + 9.0 52 000 50000 + 10.1 + 10.0 + 7.8 + 7.8 65000 60 000 + 9.0 + 8.8 + 7.7 + 7.5 78 000 80 000 + 7.4 + 7.2 + 6.1 + 6.0 104 000 100 000 + 6.7 + 6.4 + 6.0 + 5.7 130 000 200 000 + 5.6 + 5.2 + 5.4 + 5.0 260 000 300 000 + 4.7 + 4.5 + 4.4 + 4.2 390 000 400 000 + 3.3 + 3.4 + 3.1 + 3.2 520 000
1 Jfr bevillningsutskottets bet. nr 47/1947.
de olika inkomstskikten väsentligt komma att utj ämnas genom den kommunala ortsavdragsreformen. Emellertid visar tabellen, att det alltjämt kvarstår en betydande skärpning av skattetrycket sedan år 1946, orsakad av penning- värdets försämring. För de ändringar i det statliga skattesystemet, som vi ha att överväga, är givetvis detta en omständighet, vilken i hög grad måste komma att påverka vårt ställningstagande.
KAPITEL VI
BESKATTNINGEN OCH DE SOCIALA FÖRMÄNERNA
Såsom villkor för vissa sociala förmåner gäller, att mottagarens beskatt- ningsbara inkomst icke må överstiga visst belopp. Härigenom råder ett samband mellan den beskattningsbara inkomsten och de sociala förmånerna, vilket kommit att spela viss roll i diskussionen om skatternas verkningar. Vår översyn av dessa verkningar har därför utsträckts till att beröra även frågorna om de sociala förmånerna, villkoren för deras åtnjutande och grunderna för deras beskattning. Emellertid äro dessa frågor till stor del av socialpolitisk natur, de äro delvis under utredning av andra kommittéer och över huvud taget av den art, att de böra ses ur andra synpunkter än enbart beskattningens. Våra resonemang i denna del kunna därför icke utmynna i några utformade förslag; de avse i stort sett endast att belysa frågornas läge och omfattning samt möj- ligheterna att komma till rätta med mindre lämpliga verkningar.
Bakgrund. Motioner och beslut vid 1950 års riksdag
Vid 1950 års riksdag väcktes två likalydande motionerl, vari hemställdes, ! att riksdagen måtte anhålla om en utredning rörande storleken av det inkomst- ! bortfall genom upphörande sociala förmåner och ökade skatter, som inträder vid inkomsthöjning i olika intervaller, och rörande verkningarna därav, bl. a. ur synpunkten av samhällets intresse, att den enskilde uppmuntras till yrkesut- bildning och produktiva insatser och belönas därför genom en höjning av realinkomsten.
Motionärerna uttalade bl. a.:
Även om i många fall utbildning och skicklighet leder till en höjning av årsinkoms- ten med ett eller annat tusental kronor, blir fördelen därav för vederbörande mindre än man i allmänhet föreställer sig. För det första utgör ju marginalbeskattningen genom den statliga och kommunala inkomstskatten i dessa inkomstskikt 20 a 30 %. För det andra bortfaller särskilt för barnfamiljer en rad sociala förmåner, när års- inkomsten stiger från 4— 21 5 000 kronor till 6 år 7 000 kronor. En trebarnsfamilj kan t. ex. i bortfallande behovsprövade bostadsförmåner förlora omkring 500 kronor. De behovsprövade skolstipendierna på omkring 300 kronor per barn — maximibelopp 550 kronor —— kunna också försvinna vid en dylik inkomsthöjning. Beaktas även andra behovsprövade sociala förmåner, kommer man till slutsatsen, att det icke torde vara ovanligt att en barnfamilj, vars inkomst stiger med ett par tusen kronor.,
1 1:342, II: 403.
förlorar hälften eller mera genom mistade sociala förmåner. Då omkring en fjärdedel bortgår i ökade skatter, blir nettobehållningen genom inkomstökningen i sådana fall ringa.
Även om detta i främsta rummet gäller barnfamiljerna, är tillståndet naturligtvis ingalunda tillfredsställande. Just för deras del är behovet av en standardhöjning särskilt framträdande. De inkomstgränser, vid vilka de sociala förmånerna försvinna, representera ej en så hög inkomstnivå, att en fortsatt höjning kan anses föga påkallad.
De av oss i denna motion till en början berörda spörsmålen, som till en del diskute- rats i samband med bestämmelserna rörande semesterresor och fria skolfrukostar, ha veterligt icke varit föremål för någon översiktlig och klarläggande utredning, även om olika sidor därav ofta berörts i dagspressen. Vi föreslå, att en kartläggning göres "av de faktiska förhållandena. Det bör visas, hur mycket barnfamiljer och andra få avstå dels genom uteblivna sociala förmåner och dels i skatt till det allmänna, när inkomsten stiger inom olika intervaller. Detta material bör sammanställas med upp- gifter rörande inkomsterna för yrkeslärd och icke yrkeslärd arbetskraft av olika slag samt för olika grupper av arbetare och tjänstemän. Frågan, huruvida nuvarande sociala bestämmelser och skattelagstiftning erbjuda tillräckhg uppmuntran åt den som har möjlighet att skaffa sig en större inkomst, bör emellertid diskuteras icke "endast ur dessa folkgruppers synpunkt utan även mera allmänt. Den har ju i hög grad betydelse även för jordbrukare, mindre företagare och andra.
Utredningen bör naturligtvis såvitt möjligt utmynna i konkreta förslag till av: .hjälpande av rådande brister. Vi inse emellertid mer än väl, att det här gäller ett stort problem, som endast så småningom kan iinna sin lösning. Att helt avskaffa eller mycket väsentligt modiiiera rådande inkomstgränser för de sociala förmånerna låter sig för närvarande av statsfinansiella skäl knappast göra. Det är likväl av stor betydelse, att problemet klarlägges utan dröjsmål, så att man vid planläggning av sociala, skattepolitiska och andra åtgärder kan mer än som hittills skett beakta det- samma. Härtill kommer, att viktiga sidor därav beröras vid de lönepolitiska avgöran- den, som träffas av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal.
Vid samma riksdag väcktes två andra motioner1 med hemställan, att riks- dagen måtte anhålla om sn ar utredning av de samlade socialpolitiska förmånernas inverkan på de enskilda inkomsttagarnas ekonomi i olika inkomstgrupper samt av de möjligheter, som stå till buds att motverka tvära skiftningar i de sociala förmånernas samlade summa vid stigande inkomst.
I dessa motioner uttalades bl. a.: Isolerat betraktade kunna möjligen de nu gällande skatte- och inkomststrecken för huvudparten av de sociala förmånerna förefalla relativt skäliga. Den starka steg- ring, som de socialpolitiska förmånernas antal och omfång genomgått under det sista decenniet, har emellertid medfört en ödesdiger tillspetsning av de nackdelar, som ”generellt vidlåda en inkomstprövning. Dessa nackdelar sammanhänga främst med inkomstprövningens ekonomiska verkningar för de inkomsttagare, som befinna sig i gränsskiktet, där en mycket liten inkomstökning medför bortfall av en förmån. I den mån de sociala förmånernas relativa betydelse för familjebudgeten ökar, sam- tidigt som inkomstgränserna för huvudparten av förmånerna förläggas inom en mycket snäv sektor på inkomstskalan, måste ansatser till en verklig »vattendelare» i social- politiken uppkomma.
1 I: 341, 11:404.
Drastiska exempel på gränsskikt av detta slag ha anförts i diskussionen. Särskilt välkända äro missförhållandena inom det komplex av förmåner som anknyta till folkpensionen. De kommunala och statliga bostadstilläggen på dyrorter reduceras här med i regel 50 procent från vartdera hållet, så snart pensionärens egen inkomst passerar ett lågt minimum. I Stockholm verkar reduktionen så, att en ensam ålders- pensionär får ringa eller ingen behållning av en arbetsförtjänst eller tjänstepension, som ligger mellan 400 och 1 600 per år. Det har påpekats, att inom detta område avdragsreglerna ha samma verkan som en 100-procentig skatt. Ännu vid en egen inkomst på 6 000 kronor läggas på detta sätt 20 procent till trycket av de ordinarie skatterna. Dessa extrema förhållanden på just folkpensioneringens område äro så mycket mera anmärkningsvärda, som riksdagen vid sitt antagande av folkpensione- reformen valde ett icke behovsprövat alternativ för grundpensionen under den uttryck- liga motiveringen, att arbetsvilja och sparsamhet härigenom skulle främjas.
För den stora huvudparten av de sociala förmånerna —— harnfamiljernas bostads- förmåner, hjälpen åt husmödrarna, de ekonomiska bidragen till barnens fostran,
. tryggheten vid olycksfall, sjukdom och arbetslöshet — synes f. n. gränsskiktet ligga | i inkomstlägena mellan 7 000 och 8000 kronor. Om en tvåbarnsfamilj överskrider denna gräns måste höjningen »kompenseras» med ett ytterligare inkomsttillskott på 1 500 5. 2 000 kronor för att levnadsstandarden — inklusive värdet av de förlorade socialförmånerna — skall kunna behållas. Saken har för en typisk medelklassfamilj
. -— årsinkomst 12 000 kronor — drastiskt framställts sålunda, att det ur standard-
| synpunkt är likvärdigt, om familjen ökar sin inkomst till 18 000 kronor eller minskar ! den till 7 500 kronor. Ett sådant förhållande kan icke sägas stå i överensstämmelse .” med sunda och produktiva principer för socialpolitiken.
Enligt vår uppfattning borde denna av riksdagen begärda utredning, som syftar till en rationalisering av socialvården, kompletteras med en undersökning av be- stående socialförmåners samlade verkan på den enskilde medborgarens ekonomi i olika inkomstgrupper. En sådan utredning torde böra göras under hänsynstagande till skattetrycket och till verkningarna av övriga statliga och kommunala ingrepp ] i den enskildes inkomstförhållanden. | I den mån de ovan refererade iakttagelserna beträffande inkomstprövningens ; generella verkningar till sin tendens verifieras av en till grunden gående utredning,
torde även olika alternativ för en rättelse böra övervägas av utredningen. Härvidlag torde i främsta hand böra prövas möjligheten att sprida de sociala förmånernas in- komstspärrar över ett större område av inkomstskalan i syfte att åvägabringa jämnare övergångar.
Motionerna behandlades av kamrarnas allmänna beredningsutskottl, ur vars likalydande utlåtanden följande må citeras:
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det är av synnerlig vikt, att man äger så god kännedom som möjligt om inkomstfördelningen i landet. Detta gäller icke endast om individernas bruttoinkomster eller taxerade inkomster utan i än högre grad om vad man skulle kunna kalla nettorealinkomsten, d. v. s. den inkomst som står till inkomsttagarens förfogande, sedan direkta skatter fråndragits men fördelen av sociala förmåner tillagts. Endast om dessa faktorer äro väl kända, blir det möjligt att rimligt och rättvist avväga dels skatteskalorna och dels utformningen av reglerna för sociala förmåner av olika slag. Man riskerar annars lätt, att en ökning av inkomsten vid en viss inkomstnivå medför en alltför obetydlig höjning av netto-
1 Första kammarens allm. heredningsutskotts utl. nr 23, andra kammarens allm. bered- ningsutskotts utl. nr 36.
realinkomsten. Denna bör stiga i så jämn kurva som möjligt, så att stigande brutto- inkomst också medför en skäligt avvägd stegring i nettorealinkomsten.
Enligt vad utskottet inhämtat äro emellertid dessa frågor numera föremål för utredning inom 1949 års skatteutredning, varför någon särskild skrivelse härutinnan icke är erforderlig.
Frågan om studiekostnader och vilken hänsyn, som bör tagas till dem vid beskatt- ningen, är såsom i motion nr 403 påpekas jämväl föremål för utredning, nämligen i 1944- års allmänna skattekommitté. När denna utredning blivit slutförd, synes re- sultatet böra sammanställas med det resultat, vartill 1949 års skatteutredning kan komma.
Utskotten hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna måtte be- sluta att anhålla hos Kungl. Maj:t
1. att, då pågående utredningar om marginalskatt och om sociala förmåners och studiekostnaders inverkan på nettoinkomst o. d. slutförts, en sammanställ- ning av resultaten snarast möjligt måtte utarbetas, samt
2. att utredning av inkomstförhållandena för olika grupper, arbetare och tjänstemän, yrkesläida och icke yrkeslärda, inom olika yrken måtte verkställas.
Denna hemställan bifölls av riksdagen. |
Olika slag av sociala förmåner
Sjukvård vid allmänna sjukhus eller genom tjänsteläkare, förebyggande mödra- och barnavård, folktandvård, skolmateriel och Skolmåltider, allmänna subventioner till bostadsbyggande, kollektiva anordningar i bostadsområden, arbetsförmedling o. d. stå numera till allas lika förfogande i mån av behov. I den mån tillgången icke svarar mot behovet, dragas gränserna icke efter inkomst utan efter angelägenhetsgrad. Den stora del av sociallagstiftningen, som brukar kallas arbetslagstiftning och som reglerar arbetstid, fritid och arbetar- skydd, bereder åt vissa grupper av medborgare förmåner, som andra grupper icke äro tillförsäkrade. Gränserna mellan grupperna äro emellertid icke beroende av inkomstförhållanden. För sinnessjukvård vid statliga anstalter, folktandvård för vuxna, omhändertagande av barn vid kommunala anstalter, daghem och lekskolor, social hemhjälp o. s. v. uttagas visserligen i många fall avgifter, vilka variera efter inkomst, men principen torde genomgående vara, att sj älva vården står till förfogande utan hänsyn till inkomst.
För en rad av kontanta socialförmåner gälla icke heller några inkomst- streck. De allmänna barnbidragen begränsas icke av annat än viss ålder, det- samma gäller den allmänna ålderspensionen inom folkpensioneringen. Dessa båda slag av förmåner representera ungefär två tredjedelar av alla statliga utgifter för sociala ändamål. De särskilda barnbidragen till föräldralösa barn förutsätta, förutom föräldralösheten, endast en viss ålder hos barnet. Invalid- pensionens grundbelopp liksom blindtillägget är beroende endast av den nedsatta arbetsförmågan och åldern.
För att få del av det statliga stödet till sjukförsäkringen, moderskapshjälpen eller arbetsläshetsförsäkringen fordras, att man är medlem av sjukkassa respektive arbetslöshetskassa och att den försäkringsmässiga risken inträffat. Medlemskapet i sjukkassorna är i praktiken icke underkastat någon inkomstbegränsning men förutsätter gott hälsotillstånd vid inträdet. För medlemskap i arbetslöshets- kassa kräv es, att man är löntagare inom ett yrke för vilket försäkring är anordnad; något principiellt hin der att bilda en arbetslöshetskassa för vilket yrke som helst finnes icke.
Bidragsförskott till ensamstående mödrar förutsätta endast viss ålder hos barnet och att fadern försummar sin bidragsplikt. Icke heller för de 5. k. grund- stipendierna till sådana elever i vissa högre skolor, vilka ha framgång i studierna och måste bo inackorderade på skolorten, förekommer någon inkomstprövning. ”Den enskildes inkomst spelar helt naturligt en avgörande roll vid fattig- vård 0. (1. Men i sådana fall sker en individuell prövning av den enskildes behov, varvid hela hans ekonomiska och sociala situation undersökes. Inkomstunder- sökningen ingår sålunda som ett led i en allmän behovsprövning. Inga fasta inkomststreck existera, även om i vissa fall hjälptabeller uppgjorts, för att man i okomplicerade fall lätt skall kunna fastställa behovsgraden.
Till gruppen individuellt behovsprövade förmåner kunna förutom fattig- vården räknas arbetslöshetshjälp, rättshjälp och fri rättegång samt stipendier för husmödrar i samband med husmoderssemester. Även de särskilda kommunala bostadstilläggen för folkpensionärer höra till denna grupp, eftersom de ersätta vad som annars måst utgå såsom fattigvård. Man torde även kunna beteckna den individuellt behovsprövade mödrahjälpen som ett slag av förebyggande fattigvård, även om den inte beräknas efter fullt så snäva grunder som fattig- vården. Behovsprövningen är i praktiken i viss utsträckning normerad, i det att man hos mödrahjälpsnämnderna använder vissa hjälptabeller, när man fastställer behovsgraden i okomplicerade fall.
En individuell behovsprövning företages även i fråga om bosättningslån och studielån till akademiker, varvid dock förutsättes en om inte god så dock ordnad ekonomi. Detsamma gäller lån och bidrag till bostadsförbänring, fiskar- bostäder och lantarbetarbostäder.
De militära familjebidragen, som utgå enligt krigsfamiljebidragsförfatt- ningarna, intaga en särställning bland de sociala förmånerna, eftersom de er- sätta inkomster som genom samhällets krav berövas den enskilde. De fast- ställas i sin helhet efter individuell behovsprövning. Emellertid tillämpas i ett stort antal fall en s. k. normerad behovsprövning enligt anvisningar från till- synsmyndigheten.
Stipendier för högre studier i form av s. k. behovsstipendier utgå efter behovs— prövning och avse att ekonomiskt stödja obemedlade och mindre bemedlade lärjungar vid allmänna läroverk och motsvarande skolor samt vid tekniska
läroverk och statsunderstödda handelsgymnasier. Stipendierna utgå icke till elever i klasserna 14 och 15—25 av realskolan eller motsvarande klasser i andra skolor. Stipendiaten skall ha visat god studielämplighet. Högsta stipendie- belopp är normalt 540 kronor per läsår. Anslaget är maximerat (för 1951/52 till 4300 000 kronor). Närmare regler för behovsprövningen fastställas av studielånenämn den .
Anslagets begränsning och den ökade tillströmningen av kvalificerade sökande nödvändiggör stark återhållsamhet vid stipendieutdelningen. Reglerna måste anpassas efter det aktuella läget och kunna icke fastlåsas för längre tid. För när- varande tillämpas bl. a. den begränsningen, att högsta stipendiebelopp över huvud taget icke utdelas i de lägsta stipendieberättigade klasserna. Vid ansökan, som förnyas varje år, skall uppgift lämnas om föräldrarnas och elevens inkoms t- och förmögenhetsförhållanden, förmåner som eleven åtnjuter för sina studier (fri bostad eller kost, kontantbidrag, stipendier från annat håll) samt antalet syskon ifamiljen under 18 år.
Med utgångspunkt från försörjarens beskattningsbara inkomst fastställer studielånenämnden med hjälp av en tabell ett behovstal för varje sökande. Behovstalet ökas med en enhet för varje syskon under 18 år. På samma sätt fastställas andra behovstal på grundval av föräldrarnas behållna förmögenhet (i förhållande till antalet syskon), föräldrarnas överskjutande skulder, elevens eget kapital samt understöd eller stipendium från annat håll. Behovstalens summa ger ett sluttal, som motsvaras av ett stipendiebelopp av lägst 75 och högst 540 kronor i åtta grupper. I ett stort antal fall justeras det sålunda framräknade stipendiebeloppet med hänsyn till individuella omständigheter. I särskilt ömmande fall beviljas högre stipendium än 540 kronor.
För elever med egen ekonomi gälla särskilda regler. Om hemmets ekonomiska förhållanden efter taxeringstillfället väsentligt förändrats på grund av familje- försörjarens död, långvarig sjukdom eller arbetslöshet kan efter skälighets- prövning en ökning ske av det enligt tabellerna framräknade stipendiet.
Antalet stipendiater med behovsstipendium utgör för läsåret 1950/51 omkring 13 200. Det genomsnittliga beloppet av stipendierna är cirka 290 kronor.
Anslaget har är från år ökats, varför någon ytterligare skärpning av behovs- prövningen ej behövt ske. Bortfallet av sökande, som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden skulle kunnat få stipendium, beror i första hand på bristande studielämplighet. Någon inkomstgräns, ovanför vilken stipendium över huvud inte utdelas, kan icke fixeras, enär inkomsten enbart icke är av- görande för stipendiets erhållande och beräkning. Exempelvis kan nämnas, att försörjarens beskattningsbara inkomst legat omkring 10 000 kronor, och stipendium till hans barn kunnat beviljas därför att antalet barn under 18 år varit stort eller (och) avsevärda studieskulder redovisats.
Liknande grunder för stipendieutdelning tillämpas vid fördelning av statliga stipendier av liknande slag till elever vid folkhögskolor och yrkesskolor.
I detta sammanhang må nämnas, att en behovsprövning även göres för de statliga naturastipendierna samt de borgens- och räntefria studielånen för uni— versitets- och högskolestudier. Därvid tillämpas en bedömning, som över huvud taget icke torde kunna fångas i formler eller tabeller. Bestämmande vid fördel- ningen är tillgången på medel och efterfrågan från ur olika synpunkter kvali- ficerade sökande. För de statsgaranterade studielånen till studenter förutsättes, att lånebehov skall föreligga, men några inkomstgränser gälla icke. Avgörande blir i första hand studielämpligheten.
De i egentlig mening inkomstprövade sociala förmånerna, d.v.s. de för vilka inkomstgränserna fastställts i författning, kunna indelas i två huvud- grupper efter mottagarna: sådana förmåner som utgå till folkpensionärer och sådana som främst komma barnfamiljer till del. En särställning vid sidan härav intaga olycksfallsförsäkringen samt läkarvårdsbidragen på landsbygden. En gruppering av de inkomstprövade förmånerna kan även ske efter inkomst- gränsernas och bidragens konstruktion: man tillämpar dels fasta, dels varierande inkomstgränser samt i vissa fall fasta, i andra fall varierande förmånsbelopp.
De inkomstprövade förmånerna inom folkpensioneringen utgöras av statliga och kommunala bostadstillägg, tilläggspension för invalider och sjukbidrags- berättigade, hustrutillägg och änkepension. Bostadstilläggen utgå till folk- pensionärer i alla ortsgrupper utom den lägsta, med belopp som variera med ortsgruppen. Invalidpension och sjukbidrag förutsätta höggradig nedsättning av arbetsförmågan och viss ålder. För hustrutillägg och änkepension fordras viss ålder och viss tids äktenskap. Till dessa villkor kommer inkomstprövningen.
Inkomstprövningen för folkpensioneringens statliga tilläggsförmåner inne— bär, att förmånernas maximibelopp successivt minskas, nämligen med hälften av det belopp som pensionären »skäligen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta» utöver vissa s. k. avdragsfria belopp. De avdragsfria beloppen uppgå till 400 kronor om året för ensam pensionär och 600 kronor sam- manlagt för makar, vilka båda äro pensionärer.
För de kommunala bostadstilläggen till folkpensionärer tillämpas varierande regler. I många kommuner innebära reglerna, att de kommunala tilläggsför- månerna minskas samtidigt med de statliga. Effekten kan då bli, att en pensionär med egen inkomst utöver de nämnda avdragsfria beloppen kan få vidkännas avdrag från sina tilläggsförmåner med 755—100 procent av den överskjutande inkomsten.
Inkomstprövningen inom folkpensioneringen har visat sig verka äterhållande på de privata företagens intresse att bygga ut arbetarpensioneringen. Vidare har den ansetts medföra, att pensionärer som eljest skolat medverka i produk— tionen för att öka sina inkomster, i viss utsträckning avstått från detta på grund av den ringa lönsamheten av sådana insatser med hänsyn till reduktionen av folkpensionsförmånerna. Hithörande frågor utredas för närvarande genom särskilda sakkunniga, 1950 års folkpensionsrevision.
Särskilda barnbidrag till änkors, invaliders och vissa ogifta mödrars barn under 16 år utgå med högst 250 kronor per barn och år. Bidraget reduceras gradvis med hänsyn till försörjarens aktuella inkomst enligt samma definition som gäller inom folkpensioneringen. En årsinkomst av 1 800 kronor för ensam- stående och 2 200 kronor för makar är avdragsfri. Av inkomst mellan dessa belopp och 3 200 respektive 4 600 kronor drages 1/4 från bidraget eller bidragens sammanlagda belopp, av inkomst utöver dessa belopp drages 3/4. från bidrags- summan. Om barnet har egen arbetsinkomst påverkas icke bidraget, medan däremot egna inkomster av annat slag verka reducerande på det särskilda barn- bidraget. Förmånen upphör helt för ensamstående försörjare och makar vid en årsinkomst av 2 800 respektive 3 200 kronor och 1 barn, 3 800 respektive 4 800 kronor och 3 barn, 4 400 respektive 5 470 kronor och 5 barn. Reglerna för inkomstprövning av de särskilda barnbidragen överses likaledes av 1950 års folkpensionsrevision.
Olycksfallsförsäkringen är icke en i egentlig mening inkomstprövad förmån. Försäkringen betalas nästan helt av arbetsgivarna. För dem som omfattas av olycksfallsförsäkringslagstiftningen — i huvudsak arbetstagare — betalas läkarvård o. cl. helt av försäkringen, medan sjukpenning och livräntor till sina belopp äro beroende dels av den skadades ålliga arbetsförtjänst, dels av skadans omfattning. Ersättningsbeloppet stiger med den årliga arbetsförtjänsten. Högre sjukpenning än 14 kronor om dagen (med familjetillägg 15: 50 kronor) utgår icke; detta belopp utgår vid en årlig arbetsförtj änst av 6 885 kronor eller mera samt full arbetsoförmåga. Högsta livränta erhålles vid en årlig arbetsförtjänst av 7 200 kronor eller mera och fullständig invaliditet. Ersättningsskalorna reviderades av riksdagen senast år 1948, beträffande ersättning till militär- skadade år 1950. — Ersättningarna äro alltså oberoende, icke av den skadades arbetsförmåga men väl av hans eventuella inkomst efter olycksfallet. Förslag om revision av olycksfallsförsäkringen har nyligen framlagts av socialvårds- kommittén, (SOU 1951:25).
Läkar-vårdsbidrag på landsbygden utgår med hänsyn till bostadsort. Avsikten med bidraget —- liksom med de bidrag till vissa sjukresor, som utgå enligt samma normer — är att minska skillnaden i kostnader för läkarbesök mellan stad och landsbygd. Statsbidraget utgår med varierande belopp, nämligen med hälften av den del av läkararvodet, som överstiger 7 kronor, och hela den del av läkarens resekostnad, som överstiger 3 kronor, dock under förutsättning att den sökandes beskattningsbara inkomst enligt senaste debetsedel icke överstiger 400 kronor och att skattepliktig förmögenhet (mer än 30 000 kronor) icke föreligger. Ifrågavarande bidragsgivning är av jämförelsevis ringa omfattning (årskostnad cirka 200 000 kronor) och kvarstår i avvaktan på att den obligatoriska sjukförsäkringen skall träda i kraft och göra den överflödig.
Moderskapspenning utgår vid barnsbörd efter inkomstprövning med ett fast belopp, nämligen 75 kronor till kvinna, som ej är medlem av sjukkassa sedan
minst 270 dagar. Inkomstgränsen är fast, nämligen 4 000 kronor beskattningsbar inkomst för modern eller makarna vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. I ett icke ringa antal fall beviljas dock moderskapspenning, trots att inkomst- gränsen överskridits. Så tages exempelvis hänsyn till ändrade förhållanden efter taxeringen. Inkomstprövningen sker vanligen genom att den senaste debetsedeln uppvisas hos sjukkassan.
Samma belopp av statsmedel, som moderskapspenningen ger dessa mödrar med låga inkomster, ingår i den moderskapshjälp, vanligen 125 kronor, som utan hänsyn till inkomst utbetalas till alla barnaföderskor vilka vid nedkomsten varit medlemmar av sjukkassa sedan minst 270 dagar. Endast omkring 7—8 procent av alla barnaföderskor äro uteslutna från förmånen i den ena eller andra formen, nämligen personer med inkomster ovanför den angivna gränsen, vilka icke kunnat vinna inträde i sjukkassa eller icke inträtt i tid. — Inkomst- gränsen fastställdes senast av 1949 års riksdag.
Ferieresor för barn kunna — efter inkomstprövning — en gång om året till- delas varje barn t. o. ni. det år då barnet fyller 14 år. Syftet är att bereda barnet rekreation utanför hemorten. Resan kan ställas vart som helst inom landet. Ferieresa kan även tilldelas vårdare för barn t. o. 111. det år, under vilket barnet uppnår 10 års ålder. Ferieresor som företagas med järnväg bekostas av stats- medel endast till den del resekostnaden för varje person fram och åter över- stiger fem kronor för barn och för vårdare, som åtföljer barnet, samt tio kronor för barn över tolv år. För mycket korta sträckor beviljas sålunda icke ferie- resor. Inkomstgränsen, som avser föräldrarnas inkomst vid den senaste taxe- ring, för vilkcn debetsedlar utfärdats, är bestämd till 4000 kronor beskatt- ningsbar inkomst. Om förmögenhetsskatt påförts, utgår förmånen endast om den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor. Utöver de nämnda villkoren rörande barnets ålder och föräldrarnas inkomst gäller, att vistelsen på rekreationsorten skall räcka minst fyra veckor; dispens från denna regel kan dock medgivas i särskilda fall. — För barns och personals resor till barnkolonier tillämpas icke inkomstprövning, icke heller någon begränsning av statsbidraget.
Inkomstgränsen för ferieresor för barn liksom regeln rörande begränsning av statsbidraget tillämpas även beträffande ferieresor för husmödrar till enskilda hem. I detta fall bekostar staten resekostnaden endast i vad den överstiger tio kronor. Resor till de av socialstyrelsen godkända semesterhemmen äro helt avgiftsfria. För resor till enskilda hem gäller dessutom, att husmodern skall ha minst två hemmavarande barn som under det år då resan företages fylla högst 14 år, samt att bortovaron skall räcka minst 10 dagar; dispens kan dock i särskilda fall medgivas från båda dessa villkor.
Förmånen av ferieresor till enskilt ordnad ferievistelse utnyttjas endast av en mindre del av dem, som med hänsyn till sina inkomster och familjens sammansättning skulle ha rätt därtill. År 1950 beviljades för barn över 6 år
omkring 32 000 resor och för husmödrar 30 000 resor, vartill komma cirka 37 000 vårdarresor — i stor utsträckning företagna av mödrar som stannat borta med barnen — och 29 500 resor till barnkolonier. Antalet medföljande barn under 6 år var 26 000. De främsta orsakerna till den låga ansökningsfre- kvensen anses vara, förutom inkomstgränsen, att familjerna icke ha någonstans att resa eller att skicka sina barn; att man icke kan bekosta bortavistelsen; att det ej går att få hemhjälp som ersätter husmodern under bortovaron; att den önskade resan är så kort att fribiljett icke kan beviljas; att man icke kan ordna för så lång bortovaro som stipuleras; samt att vissa resdagar — särskilt lördagar och söndagar under sommaren — icke ifrågakomma för detta slags resor. I praktiken hnnas sålunda ofta svåröverstigliga hinder för resorna. Därtill kom- mer helt naturligt, att många inte anse sig ha behov av att utnyttja förmånen.
De statliga bostadsrabatterna utgå i skilda former. I vissa hus, främst s. k. barnrikehus, utgår alltjämt familjebidrag av äldre typ. Dessa bidrag beviljades efter en individuell behovsprövning varjämte gällde, att familjen skulle ha minst tre barn under 16 år. Bidraget utgår med varierande belopp alltefter bostadskostnadens storlek. Familjebidragen ersättas successivt av familje- bostadsbidrag. Vid sidan av de sistnämnda och stundom samtidigt därmed utgå till vissa familjer ett s. k. 'trekronorsbidrag med tre kronor per kvadratmeter lägenhetsyta och år. Trekronorsbidraget gäller endast för nybyggda hus för- valtade av kommun eller av allmännyttigt bostadsföretag, i vissa fall av indu- striföretag. En individuell behovsprövning företages genom kommunen, som äger att själv bestämma vilka familjer med små inkomster, som skola tilldelas bidraget. Trekronorsbidraget har karaktären av provisorium och verksamheten är av ringa omfattning. — Med hänsyn dels till att familjebidraget är under avskrivning, dels till de förhållanden som känneteckna trekronorsbidraget, skola dessa rabattformer icke vidare behandlas i detta sammanhang.
För erhållande av familjebostadsbidrag med bränslebidrag fordras, att familjen har minst två hemmavarande barn under 16 år, att bostaden uppfyller vissa krav på utrymme och modern utrustning och att familjeförsörjarens inkomst icke överstiger vissa belopp, som variera med barnantalet.
Familjebostadsbidragen variera även till beloppet. För en familj, som be- bor ett eget enfamiljshus, uppfört med hjälp av det nya egnahemslånet, utgår bidraget per år och barn med ett belopp motsvarande 20 procent av den årliga kapitalkostnaden (amortering och ränta) för huset, dock lägst 130 och högst 175 kronor. För familjer i övriga lägenheter är bidraget 130 kronor per barn. Bränslebidraget varierar efter hustyp, lägenhetsstorlek och del av landet (högre norrut) och uppgår till lägst 125 och högst 225 kronor per år och familj. Familjebostadsbidrag med bränslebidrag utbetalas icke till familjen utan till hyresvärden eller långivaren.
Antalet familjer, vilka beviljats familjebostadsbidrag med bränslebidrag eller familjebidrag av äldre typ, var den 30 juni 1951 omkring 73 000 (varav
43 000 med den nya bidragsformen). Antalet stiger med omkring 15 000 per år. Årskostnaden har för budgetåret 1951/52 upptagits till 37 miljoner kronor. Bidragets medelbelopp är ungefär 550 kronor.
Reglerna rörande bostadens beskaffenhet innebära i huvudsak följande. Bostaden skall bestå av minst två rum och kök med minst 50 och vanligen högst 100 kvadratmeter lägenhetsyta. (För egnahem gälla något avvikande regler rörande lägenhetens storlek.) Om lägenhetens utrustning gäller normalt, att den skall vara modern, med vatten och avlopp samt centralvärme; i allmänhet skall huset därtill ha varmvattenanläggning och badrum. Vissa villkor gälla vidare om byggnadsår: huset skall efter ny- eller ombyggnad ha färdigställts efter den 1 januari 1948 eller, beträffande flerfamiljshus förvaltade av kommun eller allmännyttigt företag, efter den 1 juli 1946.
Inkomstprövningen vid ansökan innebär, att bidrag icke beviljas om fa- miljeförsörjarens till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid senaste taxering överstiger ett efter antalet barn under 16 år varierande belopp, nämligen 4 000 kronor med två sådana barn, 5 000 kronor med tre barn, 6 000 kronor med fyra barn 0. s.v. med en höjning av 1 000 kronor per barn.
Behandlas ansökan efter den 1 juli tages hänsyn till årets taxering, dess- förinnan sker detta i den mån aktuella uppgifter äro tillgängliga. I vissa fall är bestämmelsen om senaste taxering dock icke tillämplig. För invandrande utlänningar, nyligen frånskilda kvinnor och nyblivna änkor företages en »för- handstaxering» hos bostadsstyrelsen, och ansökan kan beviljas, om det därvid visar sig, att en taxering grundad på de aktuella förhållandena skulle placera familjen under inkomststrecket. Löntagare, som efter självdeklaration kan visa, att hans taxerade inkomst, om deklarationen godkännes, till skillnad från tidigare kommer att ligga under inkomststrecket, kan villkorligt beviljas bidrag vid årets början. Sistnämnda fall kan inträffa exempelvis då familjen fått ytterligare ett barn, varigenom inkomstgränsen stigit; samtidigt sjunker måhända inkomsten genom att hustrun måste lämna sitt förvärvsarbete. Om en egnahemsbyggare begärt förhandsbeslut om bidrag och på grundval av senaste taxering fått sin ansökan bifallen, kan bidraget utbetalas fr. o. m. kvartalet efter iniiyttningsdagen även om inkomststrecket passerats under byggnadstiden. Egnahemsbyggarens kalkyler skulle eljest kunna alltför kraftigt rubbas.
Den fortlöpande inkomstkontrollen tillgår så, att egnahemsägare, som har familjebostadsbidrag, två gånger om året, strax före halvårsskiftena, insänder s. k. kontrollbesked till bostadsstyrelsen. För bidragsmottagare i hyreslägen- heter infordras kontrollbesked en gång årligen. Detta besked stannar hos kom- munen, som i början av varje år insänder redovisning till bostadsstyrelsen över sina bidragsutbetalningar. I kontrollbeskedet lämnas uppgifter om ändrade inkomstförhållanden och om senaste taxering. Sådana inkomstökningar, som inträH'at i början av ett är (t. ex. 1951) komma till synes vid taxeringen först
i mitten av följ ande år (1952) och komma normalt till bostadsstyrelsens känne- dom först i slutet av detta år eller i början av det därefter följande året (1953).
Förändringar i bidragets belopp bero, såvida bostaden är densamma och inga förändringar skett i fråga om inneboende c. (I., på att antingen antalet barn under 16 år eller inkomsten ändrats. Om barnantalet stiger, ökar bidraget från nästkommande kvartalsskifte; om det minskar sjunker bidraget från in- gången av påföljande år. Bidrag för ett barn kan dock fortsätta att utgå under högst två år.
Sedan bidraget en gång beviljats gäller som huvudregel för inkomstpröv- ningen, att bidraget med hänsyn till inkomstutvecklingen skall prövas vart femte år. Om därvid den beskattningsbara inkomsten i genomsnitt för de senaste fem åren överstiger den gällande gränsen, skall bidraget upphöra från den tid som förmedlingsorganet (kommunen) bestämmer och bostadsstyrelsen god- känner. För fall av särskilt kraftig inkomstökning ha utbildats följande regler. Bidraget upphör att utgå, om den beskattningsbara inkomsten under två på varandra följande år överstiger den gällande inkomstgränsen med mera än 50 procent, d. v. s. uppgår till mer än 6 000 kronor för en familj med två barn, 7 500 kronor för en familj med tre barn, 9 000 kronor för en familj med fyra barn 0. s.v. Om inkomsten under ett år överstiger inkomstgränsen med mera än 100 procent, upphör bidraget att utgå, såvida inkomsthöjningen icke kan bedömas vara av tillfällig karaktär (ex. skogsförsäljning, realisationsvinst, retroaktiv lön). Beslut i dessa ärenden fastställas av bostadsstyrelsen.
Till komplettering av de statliga familjebostadsbidragen utgå i Stockholm i vissa fall kommunala bostadsbidrag enligt särskilda grunder.
Det statliga bostadsrabattsystemet överses för närvarande av 1951 års bostadsutredning.
Den nu lämnade redogörelsen har i huvudsak rört sociala anordningar, som helt eller till väsentlig del bekostas av statsmedel, och för vilka bestämmelser fastställts av statsmakterna. Diskussionen kring gränsdragningen för sociala bidrag har emellertid stundom inbegripit också vissa kommunala anordningar, för vilka någon form av inkomstprövning kan förekomma, exempelvis vid fastställande av avgifter. Formerna för dessa anordningar och deras omfattning variera starkt från kommun till kommun, likaså tillämpas högst olika bestäm- melser om behovs- eller inkomstprövning, avgifter o. s. v. I vissa fall ha statliga myndigheter givit rekommendationer för konstruktionen av de avgiftssystem, som kunna förekomma. Någon enhetlighet i tillämpningen existerar dock icke. Mera generella slutsatser om verkningarna av inkomstprövningen vid dylika kommunala anordningar kunna alltså icke dragas. Här må (lock påpekas följande.
Kommunala stipendier för utbildning förekomma endast i jämförelsevis ringa omfattning. Sådana stipendier kunna även utgå samtidigt med statliga stipendier. Beloppen äro i de flesta fall små.
För social hemhjälp tillämpas i många kommuner avgifter, graderade efter inkomst. Hjälpen torde dock — huvudsakligen beroende av brist på hemvårda- rinner — ställas till förfogande endast i sådana fall, där ett svårt nödläge upp- stått som ej kan lösas på något för samhället billigare och enklare sätt än genom denna institution. Sålunda kan nämnas, att den i Stockholm tillhandahållna sociala hemhjälpen under år 1949 enligt framlagd redovisning i nära nog samt- liga fall motiverats av sjukdom i hemmet eller barnsbörd. Den primära förut- sättningen för hjälp är alltså av annan än ekonomisk art, och icke knuten till viss inkomst. Statistiken över inkomstläget bland mottagarna visar också mycket stora variationer. Efterfrågan är från samtliga befolkningsgrupper långt större än möjligheterna att tillgodose även mycket angelägna behov.
Liksom den sociala hemhjälpen i stor utsträckning är att betrakta som en form av sjukvård eller förebyggande hälsovård äro även förmåner av vistelse till ingen eller nedsatt kostnad på barnkoloni eller semesterhem i de flesta fall motiverad av hälsoskäl. Avgifterna anses böra vara så låga, att ingen av kost- nadsskäl skall behöva av stå från att utnyttja institutionerna, såvida han eljest har behov av dem.
På motsvarande sätt förhåller det sig med daghemmen, vilka i största utsträck- ning utnyttjas av dem som äro beroende därav för att kunna uppehålla ett förvärvsarbete. Avgifterna avpassas efter den faktiska betalningsförmågan.
Frågan om gränsdragningen
Av den föregående redogörelsen framgår, att de sociala bidragen omgärdas av en mångfald olika gränser. Dessa gränser utgöras långt ifrån alltid av in- komststreck. Om man ser till kostnaderna utgår huvuddelen av de statliga sociala bidragen _ i första hand den allmänna ålderspensionen och de allmänna barnbidragen — helt oberoende av mottagarens inkomst.
Gränserna bestämmas sålunda av många olika faktorer: civilstånd, familje- typ, bamantal, ålder, bostadsort, utbildningsväg, studielämplighet, ställning på arbetsmarknaden, arbetskapacitet, ekonomiska förhållanden. Den beskatt- ningsbara inkomsten tages i många fall icke alls i betraktande, i andra fall får den betydelse såsom ett led i en omfattande behovsprövning.
De olika gränserna inskränka ofta en efter en de grupper av personer eller familjer, som kunna komma i åtnjutande av en förmån. Stundom betinga gränserna varandra: en gräns kan vara till för att korrigera en orättvisa, som förorsakas av en annan gräns. Avskaffas en gräns, aktualiseras därmed ofta en annan.
De inkomstgränser, som förekomma, äro av varierande konstruktion. I en del fall står bidragsbeloppet i en viss relation till inkomstens höjd, i andra fall utgår bidraget med ett enhetligt belopp under inkomstgränsen men icke alls ovanför gränsen. I flera fall där en inkomstprövning förekommer, antingen
som ett led i en behovsprövning eller icke, varierar inkomstgränsen med antalet barn i familjen. Tydligast framträder detta vid familjebostadsbidraget, där inkomstgränsen höjes med 1 000 kronor per barn.
Även grunderna för inkomstprövningen variera. Undersökningen av en per- sons inkomstförhållanden avser i vissa fall att utröna hans framtida inkomst (folkpensioneringen, de särskilda barnbidragen), i andra fall hans aktuella inkomst (olycksfallsförsäkringen, fattigvården, mödrahjälpen), i åter andra fall hans inkomst under ett föregående år. I fall av den sistnämnda typen (ex: bostadsrabatterna, ferieresorna, studiestipendierna, moderskapspenningen), återverkar en inkomstökning stundom redan vid mitten av året efter det den uppkommit, stundom först efter omkring två år. Ferieresor under sommaren 1951 beviljades sålunda i det övervägande antalet fall på grundval av 1949 års inkomst. Behovsstipendicr utgå för huvuddelen av fallen t. o. m. vårter- minen 1952 på grundval av 1949 års inkomster. När fråga är om redan beviljade familjebostadsbidrag, komma inkomstökningar till synes genom kontrollbe- skeden ett eller två år efter det de uppkommit, men med undantag för mera sällsynta fall, då ökningarna varit särskilt stora, återverka de dock enligt gäl- lande regler först efter en längre period, icke understigande sex år.
Den diskussion, som under senare år förts om gränsdragningen för de sociala bidragen och som nämnes i de ovan citerade riksdagsmotionerna, har väsent- ligen koncentrerats till det förhållandet, att de gällande inkomstgränserna kunna sammanfalla för flera olika slag av bidrag. Det har hävdats, att en inkomst- ökning i vissa lägen medför förlust av sociala förmåner i sådan utsträckning, att förlusten jämte marginalskatten på inkomstökningen konsumerar hela merinkomsten och renderar inkomsttagaren en nettoförlust. De sociala bidragen — i förening med inkomstbeskattningen —— skulle härigenom förorsaka ett »tröskelproblem»: inför utsikten att få sina villkor i realiteten försämrade kunde inkomsttagaren ha anledning att avstå från en inkomsthöjning.
Verkningar av detta slag ha ansetts kunna påvisas särskilt vid de inkomst- prövade folkpensionsförmånerna. Förhållandet har berörts i direktiven för 1950 års folkpensionsrevision, vari departementschefen bl. a. yttrar: »Det förhåller sig onekligen så, att gällande avdragsregler inom folkpensioneringen ofta kunna leda till resultat som ej äro tillfredsställande. Främsta orsaken härtill torde vara att verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövnin gen avsevärt skärpts genom de avdragsregler, som kommunerna anse sig böra före- skriva i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen. Sålunda kan det inträffa, att en pensionstagare, som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av pensionen, kan få sina sammanlagda pensionsförmåner minskade iså hög grad, att inkomst- ökningen bortfaller.» I fråga om folkpensionsförmånerna är härigenom före- varande fråga redan under omprövning av 1950 års folkpensionsrevision. Det särskilda »tröskelproblemet» vid folkpensioneringen skall därför icke beröras här.
Av de statliga bidragsformer som därefter återstå är det egentligen studie-
stipendierna, bostadsrabatterna, ferieresorna och möjligen även moderskaps- penningen som kunna tänkas vara förenade med sådana negativa verkningar att ett »tröskelproblem» skulle föreligga. Moderskapspenningen är likväl _— såsom av den tidigare redogörelsen framgått _ endast av supplementär natur. Från moderskapspenning eller moderskapshjälp äro endast 7 år 8 procent av barnaföderskorna uteslutna —- och för de allra flesta av dessa torde detta för- hållande icke behöva inträifa mer än en gång, eftersom de genom inträde i sjukkassa kunna skydda sig mot ett upprepande. Moderskapspenningen kan därför — ehuru den är bunden vid viss inkomstgräns — knappast ge anledning till någon strävan att hålla inkomsten nedom denna gräns. I det följande bör därför kunna bortses även från moderskapspenningen.1
Diskussionen om »tröskelproblemet» torde sålunda här kunna begränsas till de tre bidragsformerna studiestipendier, bostadsrabatter och ferieresor. Studiestipendierna äro i första hand förbehållna eleverna i de högre skolorna och bland dem sådana som visat god studielämplighet. Familjebostadsbidraget står till förfogande endast i vissa slag av bostäder och där endast för familjer med minst två barn under 16 år. Ferieresorna för husmödrar äro i första hand begränsade genom kravet på minst två barn i skolåldern, medan ferieresoma för barn endast äro beroende av ålders— och inkomstgränser.
Inkomstgränserna respektive behovsprövningen för ifrågavarande tre slag av förmåner ha införts dels av kostnadsskäl och dels av rättviseskäl. De behovs- prövade studiestipendierna ha tillkommit för att bereda därför lämpade ung- domar möjlighet till studier och yrkesutbildning ovanför folkskolestadiet i sådana fall, då hemmets ekonomiska förhållanden icke utan vidare medgiva detta. Stipendierna äro alltså ett led i vad som brukar kallas utbildningens demokratisering. Att helt avskaffa behovsprövningen för dem torde vara ute- slutet redan av kostnadsskäl. En dylik reform lär icke heller vara tänkbar utan att den vidgas till ett bidragssystem av mera allmän art, omfattande även barn som genomgå utbildning av annat slag. Förslag om ett sådant enhetligt barnbidrag för barn mellan 16 och 18 år, vilka genomgå utbildning, har även framlagts.2 Emellertid torde det också vid en sådan utvidgning finnas behov av ett kompletterande stipendiesystem, om man icke vill frångå det sociala syftet med stipendierna.
Familjebostadsbidragen ha tillkommit för att höja bostadsstandarden för barnfamiljer, vilka icke utan särskilda stödåtgärder kunna bli delaktiga av den allmänna standardhöjningen i detta hänseende. Att helt slopa inkomstgränserna för denna bidragsform lär enligt vissa uppskattningar draga en kostnad av 10
1 Att helt slopa inkomstgränsen för moderskapspenningen skulle icke vålla några praktiska komplikationer. Förslag därom av pensionsstyrelsen, som beräknat kostnadsökningen i anledning av en sådan reform till 700 000 kronor om året, har tills vidare bordlagts av kostnadsskäl (prop. 58/1949 5. 14). ” Socialstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 april 1950 med utredning och förslag angående statligt bidrag till barn i åldern 16—18 år.
—15 milj. kronor om året, under förutsättning att övriga villkor bibehållas oförändrade. Härigenom skulle emellertid den orättvisa förstoras, som redan nu kan ligga däri, att eljest bidragsberättigade familjer som bo i äldre hus — och vilka främst på grund av bostadsbristen icke kunna flytta — samt alla familjer med endast ett barn äro uteslutna från bidrag.
Ferieresorna för husmödrar och barn syfta till att bereda rekreationsmöj- ligheter för dem som icke utan sådan hjälp kunna skaH'a sig dessa möjligheter. Även om bidragsformen står öppen också för landsbygdens folk, är den i sär- skild mån ämnad att tillgodose stadsbefolkningens behov av miljöbyte. Bidra- gens syfte och natur torde göra det tydligt, att de icke kunna beviljas obero- ende av inkomsten och att sålunda inkomstgränsen för dem icke kan helt slopas.
Om man sålunda av kostnadsskäl eller rättviseskäl finner det oundgängligt, att vissa inkomstgränser gälla för ifrågavarande sociala bidrag, bör det dock vara angeläget, att gränserna icke sammanfalla på ett sådant sätt, att rätten till flera förmåner kan samtidigt upphöra. För närvarande är inkomstgränsen densamma — 4000 kronor beskattningsbar inkomst — för ferieresorna och för familjebostadsbidragen. Detta gäller dock endast tvåbarnsfamiljerna; för familjer med tre eller flera barn utgå familjebostadsbidrag även om inkomsten överstiger den för ferieresorna fastställda. Studiestipendier kunna utgå vid sidan av de båda nu nämnda förmånerna. För stipendierna sker emellertid en successiv reduktion vid stigande inkomst; minskningen börjar redan vid mycket låga belopp.
Av betydelse är här till en början i vilken omfattning det förekommer, att en familj samtidigt uppbär flera av de nu diskuterade förmånerna. För att en tvåbarnsfamilj skall kunna uppbära familjebostadsbidrag förutsättes i all- mänhet en sådan inkomstnivå, att ferieresor samtidigt kunna beviljas såväl för barnen som för husmodern. För familjer med tre eller flera barn kan detta lika- ledes vara förhållandet; här kan emellertid familjebostadsbidrag utgå även om inkomstgränsen för ferieresor passerats. Studiestipendier kunna utgå med helt eller reducerat belopp till familjer, som åtnjuta någon av de två andra för- månerna; i undantagsfall kan familjebostadsbidrag fortsätta att utgå obeskuret sedan Stipendierna reducerats till mycket små belopp eller helt försvunnit. För att alla tre förmånerna skola kunna utgå samtidigt fordras emellertid en viss ålderskombination beträffande barnen. I stort sett kräves härför 1) att familjen har minst två barn under 16 år (familjebostadsbidraget), 2) att av dessa barn åtminstone ett icke fyllt 15 år (ferieresorna), samt 3) att något av barnen fyllt 14 år (stipendierna). Därtill komma kraven på att familjen bebor viss bostad och att barnen eller något av dem är elev vid visst slag av skolor o. s. v.
1 vilken utsträckning det i praktiken inträffar att samma familj på en gång åtnjuter de tre förmånerna är icke känt. Möjligheterna för ett sådant sam-
manfall öka med barnantalet, när detta överstiger två. Att ett sammanfall av familjebostadsbidrag och stipendier förekommer under en'period av något eller några år i en familjs liv, är en situation som kan tänkas uppkomma för ett växande antal familjer. Att en familj, som uppbär familjebostadsbidrag, sam- tidigt beviljas ferieresor, torde icke vara ovanligt. Däremot torde det vara mindre vanligt, att en familj uppbär alla tre förmånerna samtidigt. De antaganden härom, som med stöd av erfarenheten kunna göras, gå i den riktningen att an- talet sådana familjer måste vara mycket ringa.
Om det sålunda kan inträffa, att två eller — i undantagsfall —— tre av de nu behandlade förmånerna finnas samlade på en hand, återstår att bedöma utsikterna för att de samtidigt skola förloras. Härvid är det av betydelse, att stipendierna reduceras successivt och icke helt bortfalla annat än vid en mycket kraftig förbättring av familjens ekonomi. Denna gradvisa reducering inträder visserligen tidigare än bortfallet av familjebostadsbidraget och pågår i det läge där förmånerna av ferieresor upphör, men reduceringen är icke avslutad, förrän familj en uppnått en så god ekonomi att de båda andra förmånerna redan tidigare kunnat falla bort. För ferieresorna och familjebostadsbidragen äro reglerna för inkomstprövningen sådana, att de båda förmånerna endast i un- dantagsfall kunna försvinna samtidigt: rätten till ferieresor bortfaller normalt betydligt tidigare än rätten till familjebostadsbidrag.
Detta resonemang om bortfallet av förmåner förutsätter, att familjens sammansättning är i flera avseenden oförändrad under den period varom fråga är. 'I verkligheten bli emellertid förändringarna i familjens sammansättning och i barnens ålder av mycket stor betydelse. I praktiken torde dessa föränd- ringar spela en större roll än förändringarna i inkomsten. Om ett barn tillkom- mer, förbättras möjligheterna att behålla förmånerna. Med förändringarna i barnens ålder bortfaller förmånen av ferieresor omedelbart och helt samt för- månen av familjebostadsbidrag efter viss tid helt eller delvis, medan däremot möjligheten att erhålla stipendier ökar.
Ett samtidigt bortfall av flera förmåner förorsakat av inkomstökning är, såvitt man kan bedöma, mycket sällan förekommande. I verkligheten torde detta icke inträffa annat än i enstaka fall av plötsliga, särskilt kraftiga inkomst- stegringar. Däremot kan en successiv reduktion av förmånerna under en period av flera år tänkas bero på inkomstförbättringar likaväl som på förändringar i familjens struktur. Några uppgifter som tyda på att dessa förhållanden skulle ha orsakat ett samhällsproblem av nämnvärd storlek föreligga icke.
Även om sålunda den olika konstruktionen av bidragen gör risken för ett bortfall av flera förmåner samtidigt tämligen ringa, är det dock tydligt att redan förlusten av någon bidragsform kan medföra svårigheter för den enskilde. Av de nu behandlade förmånerna är det framför allt familjebostadsbidraget, som här är av betydelse. Förlusten av familjebostadsbidrag —— vare sig den
beror av förändringar av barnens ålder eller av en inkomstökning — kan otvi- velaktigt försätta en familj i ekonomiskt trångmål.
För att bedöma frågans omfattning är det av vikt att känna till det fak— tiska inkomstläget bland bidragstagarna. Härom föreligga hittills mycket sparsamma uppgifter. Beträffande studiestipendierna har det visat sig svårt att erhålla uppgifter av någon aktualitet; i detta fall är dock en inkomststatistik av mindre intresse eftersom någon markerad inkomstgräns icke gäller för sti- pendierna utan bortfallet sker successivt. I fråga om farniljebostadsbidragen torde aktuellt material komma att förebringas genom 1951 års bostadsutredning. Tills vidare har man endast tillgång till uppgifter om inkomstförhållandena år 1948 bland de familjer, omkring 7 000 till antalet, vilka beviljats familj ebostads- bidrag genom slutliga beslut under andra halvåret 1949. Dessa familj er fördelade sig efter beskattningsbar inkomst på följande sätt.
Prooentuella antalet bidragstagare i olika inkomstgrupper fördelade efter antalet barn.
Beskattningsbar A n t a 1 b a r 11 S tli inkomst kr- 2 3 4 5 6 7 0. e. "m 83 0 —1000 12.5 15.0 17.4 23.9 25.2 32.1 14.9 1 000 _ 2 000 20.3 18.4 19.0 7.1 21.1 16.1 19.5 2 000 — 3 000 36.5 28.1 28.0 25.2 22.3 28.6 31.6 3 000 _ 4 000 27.9 25.9 21.4 17.4 18.7 7.1 25.5 4 000 _ 5 000 25 12.1 9.4 9.8 4.9 10.7 7.1 5 000 — 6 000 _ 05 4.5 3.3 4.9 1.8 1.1 6 000 — 7 000 _ _ ""öiä 3.0 0.5 3.6 0.3 7 000 — 8 000 _— _ _ '""öä """ ; 1.0 — _ Summa 100 100 100 100 | 100 100 100
Beskattningsbar inkomst, kronor
500 ..............
0__
500—1000 .............. 1 000—1 500 .............. 1 500—2 000 .............. 2 OOO—2 500 .............. 2 500— 3 000 .............. 3 OOO—3 500 .............. 3 500—4000 ..............
Summa 633
Antal familjer som beviljats resor för
barn och husmödrar
73 124 139
1
Sundbyberg Sundsvall
09 19 28 36 55 68 53 45
413
Karlskoga
50 17 34- 46 87 127 103 73
537
Vidare har genom socialstyrelsens försorg en sammanställning gjorts rörande inkomstfördelningen år 1949 för de familjer i städerna Sundbyberg, Sundsvall och Karlskoga, vilka är 1950 beviljats ferieresor för barn och husmödrar. Sam- manställningen visar följande.
Även om detta material är alltför litet för att tillåta några säkrare slutsatser, visar det dock, att förmånerna i stor utsträckning tillkomma personer i de lägsta inkomstskikten.
Efter de år, till vilka dessa uppgifter anknyta, har en allmän inkomststegring ägt rum, vilken får antagas ha höjt inkomstnivån även bland bidragstagarna. Denna inkomststegring har ännu icke hunnit verka på förmånerna. Efterhand kommer den dock att bli märkbar och medföra en relativ skärpning av inkomst- gränsen, om denna kval-ligger oförändrad. Frågan om de höjningar av gränserna för familjebostadsbidragen, som kunna vara motivera de av inkomstutvecklingen, prövas emellertid av 1951 års bostadsutredning.
»Tröskelproblemet» kan ses icke endast såsom ett problem om bortfall av redan utgående bidrag utan även som ett problem om uteblivna förmåner för dem som på grund av en något för hög inkomst äro uteslutna från bidragen. En enhetlig, fastlåst inkomstgräns utestänger helt den som vid ansöknings- tillfället har en inkomst strax ovan gränsen, medan hans medsökande med kanske obetydligt lägre inkomst blir delaktig av hela förmånen. Gäller detta en jäm- förelsevis liten eller i varje fall endast tillfällig förmån, t. ex. ferieresorna, kan spörsmålet anses ringa. Under alla förhållanden är det svårt att helt undvika det, om man vill ha en administrativt funktionsduglig ordning. Är det däremot fråga om en så betydande och varaktig förmån som familjebostadsbidraget är frågan mera allvarlig. En inkomstskillnad på några få kronor mellan två familjer vid ett visst tillfälle kan under en följd av år bereda den ena familjen förmåner av stor ekonomisk betydelse, som den andra familjen blir helt utan. Även på denna punkt visar det sig att »tröskelproblemet» i stort sett är kon- centrerat till familjebostadsbidragen.
Några beräkningar om vad förmånen respektive dess uteblivande under en längre period betyder för familjer med likartad ekonomi ha icke utförts av oss. Det kan dock anmärkas, att rikedomen på trösklar vid familjebostadsbidragen — exempelvis bestämmelsen om visst byggnadsår —— gör att dylika jämförelser kunna ske även från andra utgångspunkter än inkomstläget vid ansöknings- tillfället. — Att kvantitativt mäta uteblivandet av förmånerna torde vara mycket svårt. Hur många de verkligen utestängda äro torde knappast kunna utrönas annat än genom en stickprovsundersökning.
Den metod, som vanligen brukar ifrågakomma. för att förhindra olämpliga verkningar av en inkomstgräns, är den s. k. trappstegsmetoden, vilken innebär att förmånen sjunker med stigande inkomst. Metoden tillämpas för bl. a. studie- stipendierna. Olägenheterna med en sådan anordning ligga främst på det ad- ministrativa planet: en gradvis reducering av bidraget leder lätt till ett invecklat och svåröverskådligt system som likväl, när det omsättes i praktiken, icke all- tid tillgodoser en materiell rättvisa. Man har här att väga olika intressen mot varandra. Ett mera komplicerat system bör helt naturligt icke tillgripas utan
tvingande skäl. Ur denna synpunkt är det av vikt att »tröskelproblemet» icke gives större proportioner än det i verkligheten har.
För familjebostadsbidragen är trappstegsmetoden i viss grad redan tillämpad så till vida att såväl inkomstgränsen som bidragets belopp stiger med barn- antalet. Även en avveckling av bidraget till följd av minskat barnantal sker successivt. För de kommunala bostadsbidrag, som utgå i Stockholm såsom ett komplement till de statliga bidragen, tillämpas emellertid en trappstegs- metod även för själva inkomstprövningen. Det torde förtjäna övervägas, om icke en liknande anordning bör införas i det statliga bidragssystemet.
Något ställningstagande till spörsmålet om en ändrad konstruktion av in- komstgränserna för familjebostadsbidraget har icke ifrågakommit för vår del. Gränsens konstruktion prövas av 1951 års bostadsutredning. En av oss gjord undersökning om inkomstfördelningen bland barnfamilj erna synes dock kunna bel-' lysa effekten av olika tänkbara inkomstgränser. Resultatet av denna under- sökning i hithörande delar redovisas i bilaga 7.
Om inkomstgränsen för familjebostadsbidraget konstrueras trappstegsvis, torde böra tillses att »trapporna» icke komma att löpa parallellt för dessa och andra förmåner, där en liknande anordning kan finnas. Vidare torde inkomst- gränserna böra läggas på så stort avstånd som möjligt från medianinkomsten för den grupp eller familjetyp, för vilken förmånen är avsedd. Om inkomst- gränsen skär rakt lgenom de inkomstskikt, där huvuddelen av inkomsttagarna befinner sig, ökar givetvis risken för plötsliga förmånsbortfall liksom även an- talet utestängda gränsfall.
De övriga inkomstprövade sociala bidragen äro enligt vår mening icke av den ekonomiska betydelse, att en mera komplicerad konstruktion av inkomst- gränsen kan vara påkallad. Självfallet bör man dock vid en eventuell förflytt- ning av inkomstgränserna söka i möjligaste mån undvika, att dessa komma att sammanfalla för flera olika förmåner.
Såsom förut nämnts tillämpas för vissa kommunala institutioner, t. ex. daghem och social hemhjälp, avgifter som kunna variera med inkomsten enligt en glidande skala. Även vid bestämmandet av dylika avgifter bör det givetvis vara ett önskemål, att avgifternas gradvisa ökning upp till maximum i möjligaste mån lägges vid andra gränser än de som motsvara »trappstegen» för de statliga sociala bidragen.
Beskattningen av sociala förmåner Nuvarande rc'ittslägel
Utvecklingen av sociala bidrag och andra statsunderstöd var icke förut— sedd vid kommunalskattelagens tillkomst. Även om vissa begränsade spörsmål reglerats genom lagstiftning, är den skatterättsliga behandlingen av statsunder-
1 Jfr D. Helmers: »Om beskattning av statsbidrag» i tidskriften Taxeringsnämnden år 1950, häfte nr 11.
stöd för skilda ändamål i stort sett en tolkningsfråga. Gränsen mellan vad som är skattepliktigt och vad som icke är skattepliktigt blir därigenom delvis fly- tande. Denna oklarhet medför givetvis ojämnheter vid taxeringen.
I fråga om understöd av socialvårdskaraktär innehåller kommunalskatte- lagen enligt sin ursprungliga lydelse den bestämmelsen, att fattigunderstöd icke utgör skattepliktig inkomst. Motiveringen synes vara att en i varje fall formell återbetalningsskyldighet föreligger vid erhållen fattigvård. Vidare innehåller lagen bestämmelse om att begrav ningshj älp och underhåll, som lämnas fånge eller patient å hospital rn. m. dylikt, icke utgör skattepliktig inkomst.
Skattefrihet är vidare stadgad för ersättning, som — i annan form än liv- ränta — enligt lag eller särskild författning utgått till någon vid sjukdom eller vid olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring.
Enligt lagbestämmelse år 1946 skall förmån av fri sjukvård icke upptagas som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig, kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Vidare har genom omläggningen år 1950 av försäkringstagares beskattning den regeln införts, att ersättning för läkar- och sjukvårdskostnader, som utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, icke utgör skattepliktig intäkt, oaktat rätt till avdrag för premier för dylika försäk- ringar finnes. I konsekvens med dessa bestämmelser synas även understöd av statsmedel, enbart avsedda att täcka dylika kostnader, böra fritagas från beskattning.
Enligt lagbestämmelse äro de allmänna barnbidragen undantagna från beskattning.
Enligt förordning den 15 juni 1935 (nr 319) är skattefrihet stadgad för förmån, vilken såsom hyresavdrag tillkommer mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten uppfört anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer. Denna förordning anknyter närmast till en kungörelse av år 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostads- försörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.
Däremot föreligger skatteplikt för folkpensioner. Den skatterättsliga be- handlingen av folkpensionema har emellertid vid kommunalbeskattningen fått en provisorisk lösning genom lag den 11 juni 1948 (nr 308). Enligt bestämmelserna skall skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folk- pension, i regel anses ha nedsatt skatteförmåga och på grund därav vid beräk- ning av den beskattningsbara inkomsten medgivas särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga efter vissa grunder. Sedan frågan om inkomstprövningen för folkpensionärerna slutbehandlats av 1950 års folkpensionsrevision, torde det
bli aktuellt att ersätta ifrågavarande provisoriska bestämmelser med definitiva regler.1
Ett annat exempel på understöd av socialv årdsnatur, som anses vara skat- tepliktigt, är kontant arbetslöshetsunderstöd från det allmänna. Beskattningen av sådant understöd har skett i tolkningsväg. Tydligen har understödet ansetts utgöra ersättning för utebliven inkomst och därför bedömts såsom skatte- pliktigt ( RÅ 1934 ref. 55 ).
Vid sidan av nu nämnda understöd, för vilka skattefrågan kan anses löst i den ena eller andra riktningen, finnas andra, vilkas skatterättsliga behand- ling lämnar rum för tvekan. Hit höra familjebostadsbidragen, bränslebidragen och de 5. k. trekronorsbidragen.
Den ovannämnda förordningen den 15 juni 1935, enligt vilken skattefrihet föreligger för sådan förmån, vilken såsom hyresavdrag tillkommer mindre bemedlade barnrika familjer från å riksstaten uppfört anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer, kan möjligen giva stöd för den me— ningen, att de olika bidrag, som sedermera tillkommit, och som utgå i samma syfte som ifrågavarande hyresavdrag, även borde vara skattefria. Frågan ställdes på sin spets sedan en annan form av bostadsbidrag införts genom en kungörelse av år 1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Enligt kungörelsen beviljas lån av statsmedel (bostadsanskaffningslån) med möjlighet till vissa eftergifter på de för lånen fastställda annuitetsbeloppen (familjebidrag).
Det syntes oklart, huruvida familjebidragen, vilka innefattade även efter- skänkande av kapitalskuld, borde i likhet med byresavdragen vara undantagna från skatteplikt. Sedan frågan om en uttrycklig skattefrihet i dessa fall bragts under riksdagens prövning genom vissa motioner, yttrade 1948 års bevillnings- utskott härom bl. a.:2
Det tillkommer givetvis icke utskottet att taga ställning till denna tolkningsfråga, vilken såvitt utskottet har sig bekant icke varit föremål för skattedomstolamas prövning. Då emellertid olika uppfattningar i detta hänseende kommit till uttryck vid tillämpningen, finner utskottet önskvärt, att den oklarhet som här råder undan- röjes genom tydligare bestämmelser. Utskottet vill härvid påpeka, att förmånen av hyresavdrag enligt 1935 års kungörelse och familjebidraget enligt 1938 års kungörelse utgår från ett och samma anslag å riksstaten, vilket anslag fr. o. m. budgetåret 1944/45 benämnes »hyresrabatter för mindre bemedlade familjer». Även om de båda bidrags- formerna i så måtto äro olika, att hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse utgår för en förhyrd bostad medan däremot familjebidraget enligt 1938 års kungörelse gäller en bostad som innehas med äganderätt är dock syftet med dessa förmåner detsamma. I båda fallen avses att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Bägge bidragsformerna ha sålunda tillkommit i barnens intresse. På grund härav och då hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse är undantaget från skatteplikt, synes utskottet vissa skäl kunna anföras för att även familjebidraget enligt 1938 års kungörelse bör vara fritaget från beskattning.
1 Jfr uttalande av chefen för finansdepartementet i prop. 180/1951, 5. 15 och 16. 2 Bet. nr 50/1948.
Bevillningsutskottets uttalande synes kunna tillämpas även på de former av bostadsbidrag, som därefter tillkommit, nämligen familjebostadsbidrag och bränslebidrag (kungörelse den 30 juni 1948, nr 547) samt trekronorsbidrag. Tillämpningen är emellertid alltjämt oklar. Familjebostadsbidragen torde på sina håll beskattas, nämligen då fråga är om sådana bidrag, som utgå till ägare av egna hem för att täcka viss del av kostnaderna för räntor och amortering. Däremot torde någon beskattning icke förekomma av bidrag, som utgå till familjer vilka förhyra lägenheter. Frågan om skatteplikten synes icke ha prövats av regeringsrätten.1
Beträffande den skatterättsliga behandlingen av stipendier har 1944 års allmänna skattekommitté nyligen yttrat sig (SOU 1950: 21). Kommittén har lämnat en ingående redogörelse för olika former av stipendier samt för de rätts- fall, som finnas på detta område. Kommitténs förslag till beskattningsregler för stipendierna är följande: till skattepliktig inkomst räknas icke stipendier till studerande vid undervisningsanstalt eller eljest avsedda för mottagarens utbildning eller för att möjliggöra av honom bedrivet forskningsarbete, såvida bidraget icke kan anses ha föranletts av ett anställningsförhållande mellan bidragsgivaren och mottagaren eller grunda ett sådant anställningsförhållande eller utgöra ersättning för mistade löneförmåner. Kommittén har framhållit, att de principer som sålunda uppställts för beskattningen endast obetydligt avvika från rådande praxis. Frågan om införande av skatteplikt för bidragen
Att de kontanta sociala bidragen i stor utsträckning icke bli beskattade ger dem i mottagarens hand ett större värde än det nominella. Det ytterligare värde, som ligger i skattefriheten, är större ju högre inkomsten är. På grund härav får skattefriheten betydelse även för »tröskelproblemet»: när inkomst- gränsen överskrides, förlorar bidragsta'garen icke blott bidragets belopp utan även skattefriheten för beloppet. Det har därför ifrågasatts, att »tröskel- problemet» skulle kunna bringas i annat och bättre läge, om skatteplikt infördes för bidragen. EH'ekten och konsekvenserna av en sådan beskattning torde här få något belysas.
För enkelhetens skull begränsas frågan till familjebostadsbidragen och bränslebidragen. Dessa förmåner beräknas här till följande belopp.
Bostadsbidrag Bränslebidrag Summa
för familj med 2 barn ....... 260 125 385 » » » 3 » ....... 390 125 515 » » » 4. » ....... 520 125 645 » » » 5 » ....... 650 125 775
1 Det kan nämnas, att skatteplikt icke ansetts föreligga för efterskänkt del av s. k. stödlån ( RÅ 1940 ref. 41 ). Dylikt lån kunde enligt en kungörelse av år 1934 beviljas jordbrukare, som på grund av dåvarande jordbrukskris råkat i ekonomiska svårigheter. Om vissa förbättringsarbeten intfördesi) efterskänktes så stor del av länet, som motsvarade beräknade kostnader för det ut— 'örda ar etet.
Förmånerna upphöra vid en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor för familj med två barn, 5 000 kronor för familj med tre barn, 6 000 kronor för familj med 4 barn 0. s. v.
Hur en beskattning av förmånerna skulle ställa sig framgår av följande tabell (ortsgrupp V, kommunalskatt a 10 kronor).
k Årsinkomst Skatt när Skatt när glo/Zig; Årsinkomst Brf]? .batr Förmån inkl.” för- förmånen icke förmånen skatte- ] oms man beskattas beskattas frihet 1 2 3 4 5 6 7 Makar med 2 barn 3 000 _— 385 3 385 115 156 41 4 000 580 385 4 385 273 346 73 5 000 1 480 385 5 385 468 544 76 6 000 2 380 385 6 385 671 751 80 7 000 3 280 385 7 385 884 971 87 7 800 4 000 385 8 185 1 065 1 159 94 Makar med 3 barn _ 3 000 '— 515 3 515 85 153 68 4 000 610 515 4 515 246 344 98 5 000 1 510 515 5 515 441 543 102 6 000 2 410 515 6 515 644 750 106 7 000 3 310 515 7 515 858 974 116 7 770 4 000 515 8 285 1 032 1 158 126 8 000 4. 210 515 8 515 1 089 1 213 124 8 880 5 000 515 9 395 1 303 1 429 126 Makar med 4 barn 3 000 —— 645 3 645 65 151 86 4 000 640 645 4 645 219 343 124 5 000 1 540 645 5 645 414 543 129 6 000 2 440 645 6 645 618 752 134 7 000 3 340 645 7 645 833 978 145 7 730 4 000 645 8 375 998 1 155 157 8 000 4 240 645 8 645 1 063 1 220 157 9 000 5 140 645 9 645 . 1 307 1 464 157 9 950 6 000 645 10 595 1 540 1 708 168 Makar med 5 barn 3 000 — 775 3 775 55 149 94 4 000 670 775 4 775 192 343 151 5 000 1 570 775 5 775 388 544 156 6 000 2 470 775 6 775 591 756 165 7 000 3 370 775 7 775 807 983 176 7 700 4 000 775 8 475 965 1 154 189 8 000 4 270 775 8 775 1 038 1 227 189 9 000 5 170 775 9 775 1 282 1 471 189 10 000 6 070 775 10 775 1 528 1 731 203 11 030 | 7 000 775 11 805 1 798 2 001 203 Värdet av den nuvarande skattefriheten framgår av kol. 7. Exempel : En familj med 3 barn och 8 880 kronor i inkomst uppbär 515 kronor i bidrag. Sum- 92 !
ma 9 395 kronor. En familj med 9 395 kronor i inkomst uppbär däremot icke något bidrag. Den senare familjen betalar 126 kronor mera i skatt än den förra, ehuru båda —— om hänsyn tages till bidragen — leva på samma inkomstnivå.
Om förmånerna beskattas, bli de båda familjerna jämställda i beskatt- ningshänseende och man vinner sålunda ett resultat, som kan sägas väl överens- stämma med skatteförmågeprincipen. För den förmånsberättigade familjen nedgår emellertid förmånernas värde, i detta exempel från 515 till 389 kronor genom att skatt skall erläggas med 126 kronor.
Om man alltså med beskattningen når en viss jämställdhet mellan en familj som uppbär bidrag och en familj som icke åtnjuter dessa förmåner, så torde däremot beskattningen icke nämnvärt undanröja tröskelproblemet. Visserligen kan sägas, att förmånernas värde sjunker med stigande inkomst. Vid en inkomst- stegring från 3 000 kronor till 8 880 kronor sjunker förmånernas värde för en familj med tre barn med skillnaden i marginalskatt, som är 126 — 68 = 58 kronor eller cirka 11 procent av förmånernas belopp. Man torde alltså finna, att beskattningen endast i mycket ringa mån kan utjämna inkomsttröskeln.
Om förmånerna beskattas, kan inkomstspärren icke bibehållas vid viss beskattningsbar inkomst, i nyssnämnda exempel 5 000 kronor. En familj, vars beskattningsbara inkomst ligger omedelbart under 5 000 kronor, skulle då bli berättigad till bidrag, men samtidigt skulle den beskattningsbara inkomsten genom bidraget stiga över 5 000 kronor och sålunda bidragsrätten gå förlorad. Tydligen måste därför inkomstspärren konstrueras på annat sätt, exempelvis så att den för senare år än det då bidraget beviljas bestämmes till viss beskatt- ningsbar inkomst minskad med förmånens, eventuellt även andra sociala—för- måners belopp. !
En beskattning av förmånerna torde vidare medföra vissa praktiska sv årig- heter. Då bidragen icke passera den bidragsberättigade, torde han icke alltid ha en klar uppfattning av beloppet. Både på grund härav och på grund av den bristande förståelse, som lär komma att möta en beskattning av detta slag, kan det befaras att beloppen bli ofullständigt deklarerade. Av stor betydelse synes även vara att något avdrag för källskatt icke gärna kan ifrågakomma vid utbetalning av ifrågavarande bidrag. Beskattningen av bidraget skulle sålunda i allmänhet resultera i kvarstående skatt.
Det anförda torde visa, att vinsterna av en beskattning av familjebostads- bidragen icke stå i proportion till de komplikationer som skulle vållas därav. Icke heller beträffande de övriga sociala förmåner, med vilka ett »tröskel- problem» kan tänkas vara förenat, lär det vara möjligt att genom en beskatt- ning av förmånerna minska problemet. En beskattning av de fria resorna kan redan av praktiska skäl icke gärna ifrågasättas. Beträffande beskattningen av stipendier ansluta vi oss till de riktlinjer, som uppdragits av 1944 års allmänna skattekommitté.
Av den ovan lämnade redogörelsen för nuvarande läge vid beskattningen
av vissa sociala bidrag framgår, att detta läge för närvarande delvis är oklart. Det synes angeläget, att frågan om de sociala bidragens skatterättsliga natur upptages till närmare undersökning. Framställning om en sådan översyn har också gjorts av riksdagen år 1946.1 Efter vilka riktlinjer en lösning skall sökas kan synas ovisst. En tänkbar möjlighet har dock synts oss vara att förlägga alla av barnförsörjningen beroende bidrag utanför beskattningen. Sedan numera bamförsörjningskostnaderna i princip frikopplats från beskattningen, kan det synas konsekvent att alla sådana sociala bidrag, vilka äro avsedda att komma barn till godo eller för vilkas åtnjutande barnförsörjningskostnadema äro bestäm- mande, undantagas från skatteplikt. En uppdelning av bidragen efter denna grund torde, för att praktiskt realiseras, förutsätta medverkan av socialstyrelsen och riksskattenämnden. Möjligen skulle härigenom en säkrare grund kunna läggas för den skatterättsliga behandlingen av de sociala bidragen.
Sambandet mellan gränsdragningen och beskattningen
Verkningarna av en inkomsttröskel vid sociala bidrag sammankopplas ofta med verkningarna av skatteprogressionen. I diskussionen får denna samman- koppling ofta följande form: icke nog med att bidraget förloras genom att inkomstgränsen överskrides, dessutom träffas inkomstökningen av en margi- nalbeskattning, som ytterligare reducerar vinsten av inkomstökningen. Uppen- barligen är det här icke fråga om någon särskild art av progressionsverkan; vad som kommer till synes är icke annat än den allmänna verkan av skatte- progressionen. Icke heller lär det vara möjligt att ordna progressionen annor- lunda för en bidragstagare än för andra skattskyldiga. Progressionseffekten i detta fall är sålunda endast en del av ett större problem, nämligen frågan om den direkta beskattningens verkningar i allmänhet. Huruvida något skall kunna göras för att lindra den med »tröskelproblemet» sammankopplade verkan av skatteprogressionen blir alltså beroende av i vad mån det över huvud taget befinnes möjligt att genomföra lättnader i beskattningen.
Ett samband mellan gränsdragningen för vissa sociala bidrag och beskatt- ningen föreligger även på ett annat sätt: redan den formella omständigheten att inkomstgränsen för bidraget kan vara bestämd till viss beskattningsbar inkomst bildar ett sådant samband. Skulle denna omständighet få den verkan, att bidragstagaren strävar att hålla sin beskattningsbara inkomst nere och därför avstår från en inkomstökning, så är denna verkan tydligen en följd av gräns- konstruktionen. Frågan är då icke en beskattningsfråga utan en fråga av social- politisk natur.
Här tillkommer emellertid ytterligare en faktor: om inkomstökningen får till följd att bidragstagaren går miste om förmånen, så kan detta vara en för-
1 Bevillningsutskottets bet. nr 43/1946 i anledning av väckta motioner angående sambandet mellan socialpolitik och beskattning.
lust icke endast av förmånen utan'även av skattefriheten för förmånen. Till denna del är »tröskelproblemet» onekligen en beskattningsfråga.
Det kan då ifrågasättas, att »tröskelproblemet» skulle kunna något redu- ceras genom en inskränkning av den nuvarande skattefriheten för vissa sociala förmåner. Denna fråga har i det föregående diskuterats. Vi ha emellertid därvid funnit oss icke kunna rekommendera en sådan inskränkning av skattefriheten.
Lösningen av »tröskelproblemet» — vilket, om man bortser från folkpen- sioneringen, bör i allt väsentligt kunna begränsas till familjebostadsbidragen — torde därför få sökas på annat håll; problemet kan icke angripas såsom en beskattningsfråga utan är till sin natur en social fråga om gränsdragningen för förmånerna. I och med att en inkomstspärr måste upprätthållas, torde »tröskeln» icke lämpligen kunna utj ämnas på annat sätt än genom att bidragen utgå med gradvis minskade belopp vid högre inkomster. Frågan härom faller beträffande familjebostadsbidragen under prövning av en annan kommitté. I samband med våra undersökningar ha vi emellertid framlagt visst material, som torde kunna bidraga till att belysa olika möjligheter för inkomstgränsernas läge och konstruktion.
KAPITEL VII
DIREKT OCH INDIREKT BESKATTNING
Vår promemoria den 10 december 1949
Enligt direktiven för utredningen ha vi haft att taga ståndpunkt till frågan om avvecklingen av de extraordinära konsumtionsskatter, som beslutades av 1948 års riksdag. Denna fråga ha vi behandlat i en till chefen för finansde— partementet den 10 december 1949 överlämnad promemoria. För promemo- rians innehåll torde här i korthet få redogöras.
Såsom ett led i strävandena att skydda penningvärdet genomfördes vid riksdagens vårsession år 1948 flera höjningar av de indirekta skatterna. Genom höjningarna åsyftades att nå en överbalansering av driftbudgeten för bud- getåret 1948/49. Till följd av detta tidsbegränsande syfte betecknades höj- ningarna såsom tillfälliga eller extraordinära. Att de sedermera utsträcktes , även till budgetåret 1949/50 — också då i syfte att få till stånd en behövlig överbalansering av budgeten — ansågs icke förtaga dem deras tillfälliga karaktär.
Genom skatteskärpningarna beräknades statsverket få ökade intäkter med omkring 500 miljoner kronor enligt följande tablå.
Inkomstökning (för helt V & r u & 1 a m m budgetår enligt beräkning % ' ' i juni 1948) milj. kr. 1. Spritdrycker .................. 56 2. Vin .......................... 6 3. Maltdrycker (inkl. lagrat svag- dricka) ..................... 17 4. Läskedrycker .................. 10.4 5. Tobaksvaror .................. 50 6. Nöjesskatt .................... 23 7. Vamskatt ..................... 39 8. Bensin och brännoljor ......... 209.25 9. Totalisatormedel ............... 7 10. Tipsmedel ..................... 10 11. Lotterimedel .................. 25 12. Pappersskatt .................. 48 Summa 500.65
Meningen var att skatteskärpningarna åtminstone i huvudsak skulle träH'a endast 5. k. umbärliga varor. Härigenom fick denna beskattning karaktär av »punktbeskattning», d. v. 5. en skärpt beskattning av vissa varor, vilka an-
sågos särskilt lämpliga såsom beskattningsobjekt. Beträffande två varugrupper, nämligen drivmedel (bensin och brännoljor) och papper, kunde dock kravet på umbärlighet icke upprätthållas. Beskattningen av dessa båda varugrupper fick därigenom en viss särställning. 1948 års bevillningsutskott1 förklarade sålunda, att beskattningen av drivmedel kunde väntas medföra återverkningar av annan räckvidd än skärpningama av skatterna på tobaksvaror, spritdrycker, nöjestillställningar m.m. Mot de icke önskvärda återverkningar, som den skärpta drivmedelsbeskattningen kunde åsamka bilismen och näringslivet, finge emellertid vägas angelägenheten av att få till stånd den erforderliga över- balanseringen av budgeten. Även beträffande pappersskatten gav bevillnings- utskottet2 uttryck åt vissa betänkligheter, dels därför att denna skatt inne- bar en utvidgning av den indirekta beskattningen till ett helt nytt område och dels därför att den drabbade även oumbärliga varor. Emellertid borde pappersskatten enligt utskottets mening ses såsom ett alternativ till andra tänkbara skatteformer. I sammanhanget hade såsom andra möjliga utvägar diskuterats förslag om beskattning av skodon, socker, elektriska apparater, glödlampor, radiolicenser och industribränsle. Olägenheterna med en beskatt- ning av dessa varuslag kunde icke bli mindre än olägenheterna med en pappers- beskattning. Särskilt med hänsyn till att pappersbeskattningen enbart för sig skulle kunna inbringa ett betydande belopp och att kontrollen kunde genom- föras ganska enkelt syntes pappersskatten erbjuda större fördelar än de dis- kuterade alternativen.
Eftersom skatteskärpningarna voro av tillfällig natur, förutsattes att frågan om deras fortbestånd under alla förhållanden skulle prövas av 1949 års riks- dag. I fråga om pappersskatten markerades dess tillfälliga karaktär ytter- ligare genom att i förordningen angavs, att skatten skulle utgå endast för ett år, räknat från den 1 juli 1948.
Förslag om att bibehålla skatteskärpningarna — med ett ur statsfinan- siell synpunkt oväsentligt undantag beträffande totalisatormedel —— fram-
lades för 1949 års riksdag i propositionen nr 24 om fortsatt giltighet av för-
o
ordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt a spritdrycker.
Bevillningsutskottet3 fann att under tiden efter skatteskärpningarnas in- förande det allmänna ekonomiska läget icke ändrats på sådant sätt, att det kunde anses tillrådligt att för budgetåret 1949/50 avstå från den stabiliserande faktor som en överbalansering av budgeten skulle innebära. Utskottet till- styrkte därför i princip förslaget om förlängd giltighet för skatteskärpningarna. Beträffande bensin- och brännoljor yppades dock alltjämt inom utskottet någon tvekan. I flera motioner hade yrkats, att beskattningen därav, som ansågs verka ojämnt och orättvist och även i övrigt vara förenad med stora
1 Bet. 1948 nr 8. 2 Bet. 1948 nr 48. 3 Bet. 1949 nr 38 och 39.
olägenheter, skulle upphävas med utgången av juni månad 1949. Utskottet fann emellertid, att tilläggsskatterna på bensin och brännoljor ekonomiskt betydde så mycket, att de i rådande läge icke kunde undvaras utan att för- svåra strävandena att nå en samhällelig ekonomisk balans. Utskottet förordade därför i sitt av riksdagen godkända betänkande, att drivmedelsbeskattningen skulle få bestå. Även pappersbeskattningen förlängdes, varvid liksom före- gående år dess tillfälliga natur särskilt markerades. Utskottet ansåg dock, att med pappersbeskattningen följde så avsevärda olägenheter, att den borde avvecklas så snart förhållandena medgåve detta. Fog saknades icke — sade utskottet — för den meningen, att pappersbeskattningen ur olika synpunkter vore så otillfredsställande, att den bland ifrågavarande skatteskärpningar tillhörde dem som i första hand borde avvecklas.
Vid vårt ställningstagande till frågan om de extraordinära konsumtions- skatternas fortbestånd efter utgången av budgetåret 1949/50 framhöllo vi. bl. a. följande.
En lättnad i den direkta beskattningen vore enligt vår mening ett samhälls- intresse av utomordentligt stor betydelse. Statsskatterna kunde härvid icke betraktas isolerade utan måste ses i sammanhang med övriga skatter. Beträf- fande kommunalbeskattningen hade vi enligt våra direktiv samrått med orts- avdragskommittén och beaktat de förslag denna kommitté avsåge att fram- lägga.
Möjligheterna att uppnå en dylik lättnad i den direkta beskattningen vore uppenbarligen begränsade. Av avgörande betydelse vore härvidlag, hur frågan om de extraordinära konsumtionsskatternas fortbestånd eller avveckling löstes. Det vore riktigt att dessa skatter ansetts vara av tillfällig natur och att de därför borde avvecklas så snart de fyllt sin uppgift, d. v. s. när det eko- nomiska läget icke längre krävde en mot dem svarande överbalaqsering av budgeten. Emellertid hade omständigheter tillkommit, som talade för att en total avveckling icke längre borde villkorslöst fullföljas. Om en lindring av någon betydelse i den direkta beskattningen skulle kunna förverkligas inom överskådlig tid, funno vi det ofrånkomligt att skatteskärpningarna från år 1948 tillätes åtminstone delvis bestå.
Härigenom skulle de mest angelägna reformerna på den direkta beskatt- ningens område kunna förverkligas. En lättnad i kommunalbeskattningen för huvudmassan av mindre inkomsttagare hade ansetts mera trängande än övriga skattefrågor. Tydligt vore, att de kommunala ortsavdragen vid denna tidpunkt vore helt otillräckliga. En reform kunde emellertid icke genomföras, utan att staten svarade för vissa kostnader.
Frågan härom behandlades då av ortsavdragskommittén. Enligt vad vi inhämtat av ortsavdragskommittén kunde det förutsättas, att vid en dylik omarbetning av de kommunala ortsavdragen familjeavdragen för barn skulle bortfalla och kompenseras genom en ökning av de statliga barnbidragen. I
svagare inkomstlägen hade familjeavdragen för barn vid den kommunala taxeringen icke alltid kunnat utnyttjas. En höjning av de statliga bambi- dragen på bekostnad av bibehållna extraordinära konsumtionsskatter kunde därför i viss mån tänkas uppväga de mindre lämpliga verkningar som konsum- tionsskatterna kunde ha för dessa inkomstlägen.
Vi förutsatte sålunda att de medel, som erhölles genom att de extraordi- nära konsumtionsskatterna helt eller delvis bibehölles, i första hand skulle göra det möjligt att höja ortsavdragen vid den kommunala inkomstbeskatt- ningen, så att dessa bringades i bättre överensstämmelse med de statliga av- dragen. Utöver en sådan kommunal skattereform, vars skattelindrande effekt komme att inskränkas till de lägre inkomstskikten, erfordrades emellertid enligt vår mening lättnader av mera allmän omfattning i den direkta stats- beskattningen. På vad sätt och i vilken utsträckning dessa lättnader lämp- ligen borde genomföras avsåge vi att senare yttra oss om, sedan vi redovisat resultatet av våra undersökningar om den direkta statsbeskattningens verk- ningar. Redan på detta stadium ville vi emellertid ha deklarerat vår uppfatt- ning om dessa skattelättnaders primära betydelse.
Vi funno alltså, att en sänkning av de direkta skatterna borde gå före önske- målet att helt avveckla de extraordinära konsumtionsskatterna. Detta gällde dock icke alla dessa skatter. För vissa av dem kunde behovet av en återgång helt eller delvis till förhållandena före år 1948 te sig så starkt, att det måste givas företräde. Härvid kunde man skilja mellan sådana extraordinära kon- sumtionsskatter som i stor utsträckning träffade en oumbärlig konsumtion och sådana som drabbade en mera umbärlig. Tilläggsskatterna på bensin och brännoljor liksom även pappersskatten intoge i detta avseende en särställ- ning som gjorde, att Villkoret om den framtida avvecklingen hade större tyngd för dem än för de andra skatterna.
Sedan vi därefter i promemorian framlagt uppgifter för de olika skatterna om influtna belopp m.m. föreslogo vi
att de extraordinära konsumtionsskatterna på spritdrycker, vin, maltdrycker, läskedrycker, tobak, biograiföreställningar (nöjesskatt), choklad- och kon- fltyrvaror samt vissa kemisk-tekniska preparat (varuskatt) ävensom totali- sator-, tips- och lotterimedel skulle bibehållas,
att tilläggsskatterna på bensin och brännoljor skulle avvecklas så snart förhållandena det medgåvo och att i samband därmed de ordinarie skatterna på dessa drivmedel skulle höjas till 25 öre litern för bensin och 20 öre litern för brännoljor samt tillika frågan om en skärpning av fordonsskatten för vissa tyngre fordon tagas under övervägande,
samt att pappersskatten skulle avvecklas vid lämplig tidpunkt och i samband därmed en särskild skatt införas på tidskrifter av huvudsaklig förströelseka- raktär.
Beslut vid 1950 års vårriksdag
I statsverkspropositionen till 1950 års riksdag uttalade departementschefen' att han funne angeläget att pappersskatten avvecklades så snart som möjligt. Då ett visst utrymme kunde anses finnas för en skattesänkning redan under år 1950, hade han för avsikt att icke förorda någon förlängning av giltighets- tiden för pappersskatten efter utgången av budgetåret 1949/50. Förslag om att avskaffa pappersskatten framlades därefter för riksdagen i proposi- tion nr 193. På grund av utvecklingen inom pappersbranschen föreslogs däri, att pappersskatten skulle upphävas redan med utgången av april 1950. Riks— dagen biföll förslaget.
På grund av den kritik, som åtskilliga remissmyndigheter framfört mot vårt förslag om särskild skatt på vissa tidskrifter, framlade departements- chefen icke något förslag härom. Frågan kom emellertid under riksdagens prövning genom motioner, vilka dock icke föranledde någon riksdagens åtgärd.
I proposition nr 237 behandlade departementschefen bl. a. frågan om driv- medelsbeskattningens framtida utformning. Han anslöt sig därvid till vårt förslag om en sänkning av dessa skatter, tekniskt genomförd på det sättet, att tilläggsskatterna helt avvecklades och de ordinarie drivmedelsskatterna i stället höjdes från 18 öre till 25 öre för liter bensin och från 14 öre till 20 öre för liter brännoljor. Det föreslogs att sänkningen skulle ske från och med den 1 januari 1951. Förslaget godkändes av riksdagen.
I fråga om de övriga extraordinära konsumtionsskatterna föreslogs icke någon avveckling. I statsverkspropositionen erinrades om att de ingått som ett led i åtgärder för skydd för penningvärdet och att intäkterna i överens- stämmelse därmed icke skulle användas för att bestrida statsutgifter utan uteslutande för överbalansering av budgeten. Det nya läge, som uppkommit efter devalveringen i september 1949, hade dock föranlett ett i viss mån ändrat ställningstagande. De vid riksdagens höstsession år 1949 beslutade subven- tionerna, föranledda av devalveringen, komme sålunda att taga i anspråk en del av intäkterna från de extraordinära konsumtionsskatterna. Detta kunde dock icke anses strida mot den penningpolitiska motiveringen för skatterna, då subventionerna hade till uppgift att skapa förutsättningar för en fortsatt inkomststabilisering. Även för budgetåret 1950/51 borde gälla, att dessa extra- ordinära konsumtionsskatter icke finge tagas i anspråk för andra ändamål än subventioner av nyss nämnd karaktär. I riksstatsförslaget hade icke upp- tagits några anslag för dylika subventioner, enär äskanden därom ansetts böra föreläggas riksdagen först vid en senare tidpunkt, när medelsbehovet närmare kunde bedömas. Intäkten av de extraordinära konsumtionsskatterna borde därför tillsvidare motsvaras av en lika stor överbalansering av budgeten. Riksstatsförslaget för budgetåret 1950/51 hade sålunda utarbetats med ut- gångspunkt från att inga medel av intäkterna av de extraordinära konsum—
tionsskatterna flnge tagas i anspråk för utgifter som voro uppförda i det fram- lagda riksstatsförslaget. .
Av statsverkspropositionen framgick vidare, att inkomsterna av de extra- ordinära konsumtionsskatterna —- sedan pappersskatten och skatterna på drivmedel avräknats — finge antagas ingå i budgetöverskottet enligt riks- statsförslaget för budgetåret 1950/51 med 240 miljoner kronor.
På grundval av ortsavdragskommitténs betänkande framlades sedermera vid 1950 års riksdag förslag till omläggning av det kommunala ortsavdrags- systemet. Riksdagen godkände förslaget. En närmare redogörelse för reformen har förut lämnats i kapitel 111. Här skall endast nämnas, att statens kostnader för reformen i propositionen beräknades till omkring 120 miljoner kronori direkta statsbidrag, 8 miljoner kronor i minskade skatteintäkter på grund av jämkningar i den statliga inkomstskatteskalan och 51 miljoner kronor för höjning av de allmänna barnbidragen eller sålunda tillhopa omkring 179 miljoner kronor.
I proposition nr 237 angående komplettering av riksstatsförslaget för bud- getåret 1950/51 111. m. angav departementschefen de i statsverkspropositionen förutsatta men ej till beloppet angivna importsubventionerna till 99 miljoner kronor. De bibehållna extraordinära konsumtionsskatterna kunde därefter antagas ingå i budgetöverskottet med omkring 140 miljoner kronor. Om ut- sikterna för vidare skattesänkningar yttrade departementschefen, att han i rådande budgetläge icke funne anledning att närmare gå in på frågan härom. Han ansåge sålunda budgetläget icke möjliggöra några skattesänkningar ut- över borttagandet av pappersskatten, sänkningen av bensinskatten och den kommunala ortsavdragsreformen. Möjligheterna till ytterligare skattesänk- ningar bleve enligt departementschefen beroende på den fortsatta utveck— lingen'av statens inkomster och utgifter. Så mycket stode dock klart, att fort- satta skattesänkningar kunde uppnås endast om stor återhållsamhet iakttoges med nya statsutgifter.
Senare beslut om indirekt beskattning
I proposition nr 255 till höstriksdagen år 1950 anfördes, att det ekonomiska läget sedan våren samma år undergått en genomgripande förändring. Den utveckling mot stabilisering av samhällsekonomien, som då kunnat konstateras, hade avlösts av ett läge med återuppdammande inflationistiska tendenser. Även om spekulationer kring den förutsedda övergången till fria lönerörelser och den därmed förknippade avvecklingen av importsubventionerna givit viss näring åt de nya tendenserna, syntes dock den internationella konjunk- turutvecklingen vara den främsta förklaringsgrunden till omkastningeniläget.
I förhållande till läget vid fastställande av riksstatsförslaget för budget- året 1950/51 hade budgetutfallet klart förskjutits i oförmånlig riktning. Vid övervägande av vad som kunde göras för att undanröja eller i varje fall minska
1937/38 1938/39 1944/45 Direkta skatter. Skatt på inkomst och förmögenhet .................. 265.1 3622 1 197.51 Krigskonjunkturskatt ............................... — —— 48.5» Kupongskatt ....................................... — _ — Utskiftnings- och ersättningsskatt .................... 0.4 4.8 0.1 Skogsvårdsavgifter .................................. — -— — Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter 0-3 0-3 0.1 Arvs- och gåvoskatt samt kvarlåtenskapsskatt ........ ] Lotterivinstskatt ................................... 70.5 69.4 83 .o Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. ......... Säger för direkta skatter 336-3 436-7 1 329-9 I "direkta skatter. Automobilskattemedel: Fordonsskatt ..................................... 33.2 43.0 28.4 Gummiringsskatt ................................. 13.6 — 4.1 Bensinskatt ...................................... 70.4 91.3 %.s Tullar och acciser: Tullmedel ....................................... 17931 207.U 81 7 Allm. omsättningsskatt ........................... — — 329 : Varuskatt ....................................... — —— 75 1 Pappersskatt ..................................... —— —— _ Trafikskatt ...................................... — —— 29.0 Tilläggsskatt å bensin ............................ _ —— 7.5! Accis å silke ..................................... 2.1 2.4 3.13 Accis å margarin m. m. .......................... 22.6 26.8 14.5 Skatt å kaffe .................................... — — 11.14 Tobaksskatt ..................................... 97.1 103.41 289.71 Brånnvinstillverkningsskatt ........................ 1 9. 1 21. 8 17. 1 Rus drycksförsälj ningsmedel ........................ 39.6 39. 7 5 9. ? Omsättnings- och utskänkningsskatt å spnt' 96.8 103.0 3508. vin ........................................... — — 23. ) Maltskatt ....................................... 30.9 33.0 _, Maltdrycksskatt .................................. — —— 38. 7 Skatt å läskedrycker ............................. — — 12.7 Statlig nöjesskatt ................................ — — 18.1 Skatt å elektrisk kraft ........................... — _— — Tillfällig fordonsskatt ............................. — —— — Säger för indirekta skatter 605.2 6673 13543 Övriga slatsinkomster. Uppbörd i statens verksamhet ...................... 58.3 68.5 60.5 Folkpensionsavgifter ................................ 53.9 55.1; 63.5 Diverse inkomster: Bötesmedel ...................................... 2.7 2.8 4.8 Totalisatormedel ................................. 1.3 1.5 4.5 Tipsmede] ....................................... 5.8 12.9 9.0 Lotterimedel ..................................... 1.0 6.0 36.0 vriga .......................................... 3.3 3.3 12.1 Säger 126.5 150.6 190.4
9 1945 /46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 (195.253, (195.145; april 1951) april 1951") 1 246.2 8960 1 8668 1 9405 1 885.2 2 4000 3 1000 50.2 1300 20.0 _ _ _ _ _ _ 6.5 5.1 3.3 4.7. 3... 1.1 5.11 3.1 —0.ti 3.2 9.2 1.0 _ 4.2 5.1 4.0 4.8 4.0 4.6 0.1 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 70.4 54.3 66.8 57.0 55.0 1101 1321 26.2 27.2 28.0 29.0 29.0 58.0 45.7 43.7 50.0 50.0 1 4000 1 1702 2 0557 2 076,11 2 0350 2 5545 3 2430 54.0 70.8 78.0 84.3 92.0 105.0 110.0 28.4 132.0 185.4 3517 3510 3600 2500 1270 2713 3142 2303 2357 3300 3300 357.7 292.2 _ _ _ _ _ 78.0 92.5 1560 1720 1504 1700 1900 _ _ _ 40.0 43.7 _ _ 28.9 28.1 30.7 35.2 35.2 85.0 _ 12.8 _ _ _ _ _ _ 4.0 4.0 3.8 4.1 5.0 _ _ 11.1 8.1 18.0 21.4 7.8 5.4 4.0 23.1.- 24.0 15.1 12.4 4.0 14.0 15.0 3107 3541 3971 4425 4242 4600 5000 23.0 18.9 20.8 34.2 20.4 18.0 21.0 65.2 88.5 74.7 72.4 57.1 57.0 46.0 3210 3511. 4070 4713 4753 5250 5600 24.0 30.3 34.7 37.8 36.5 38.0 40.0 42.1 46.0 55.8 66.6 67.3 70.0 73.0 14.0 15.6 23.2 29.3 30.4 32.0 35.0 18.1 16.7 26.7 43.7 45.1 43.0 40.0 _ _ _ _ _ — 45.0 _ _ — — — —— 105.0 1 5555 1 845.2 1 841.11 2 1504 2 0834 2 262.4 2 364.0 73.2 77.0 76.2 79.7. 83.4 85.9 86.3 66.7 67.0 1000 168.0 140.8 1420 1450 5.7 6.1 6.2 5.9 6.7 7.0 7.0 5.0 6.8 9.0 8.7 7.'. 8.0 7.5 10.0 16.0 17.0 49.0 35.7 40.0 43.0 39.4 45.3 50.1 74.4 76.0 77.0 80.0 8.3 _ 4.3 22.5 11.9 5.0 13.0 4.0 2101 213.0 281.0 3990 3551 3729 3720
| 1937/38 1938/39 | 1944/45 1 Inkomster av statens kapitalfonder. Statens aii'ärsverksfonder: Postverket ....................................... 18.3 16.8 53.0 Telegrafverket ................................... 32.6 36.2 56.7 Statens järnvägar ................................ 38.0 44.8 99.5 Statens vattenfallsverk ........................... 21.6 22.3 38.3 Domänverket .................................... 16.9 11.8 26.7 ' Riksbanksfonden ................................... 3.9 1.5 6.0 Fonden för statens aktier ........................... 14.7 23.0 7.1 Statens pensionsfonder .............................. — 7.0 34.7 vriga kapitalfonder ............................... 24.4 23.6 53.4 Säger 170. 4 187. 0 375. 4 Sammanställning. Direkta skatter (%) ................................ 336.35 (35.7) 436.7 (39.6) 1 329.51 (49 Indirekta skatter (%) .............................. 6052 (64.3) 6673 (60.4)1354.9 (50 Säger för skatter (%) .............................. 941.5 (100)1 104.0 (100)2 68448 (10 Övriga egentliga statsinkomster ...................... 126.5 150.6 190.4 Inkomster av statens kapitalfonder .................. 170.4 187.0 375.4 Totalsumma för statsinkomster ...................... ]. 238.-1 1 441.15 3 250.6 Skatter i % av totalsumman ....................... 76 77 &
de ökade anspråk på de redan hårt ansträngda produktiva resurserna, som ett befarat budgetunderskott kunde ge upphov till, måste jämväl utsikterna för budgetåret 1951/52 beaktas. En preliminär genomgång av inkomna an- slagsäskanden tydde på att man under budgetåret 1951/52 hade att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktär. Man kunde därför befara en betydande försämring av budgetläget, om inga särskilda åtgärder vidtoges.
Inom finansdepartementet hade därför närmare undersökts, på vilket sätt ytterligare statsinkomster skulle kunna erhållas för att öka möjligheterna att uppnå budgetbalans för såväl budgetåret 1950/51 som 1951/52. Att skärpa den direkta beskattningen i detta syfte kunde av olika skäl icke ifrågakomma. I stället hade undersökningarna begränsats till möjligheterna att skärpa be- skattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker, maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.
På grundval av undersökningarna föreslogs i propositionen en ökning av beskattningen av dessa varor, vilken för helt budgetår kunde beräknas in- bringa omkring 100 miljoner kronor.
Förslaget bifölls av riksdagen och de beslutade skatteskärpningarna trädde i kraft den 1 december 1950.
Även vid 1951 års vårriksdag har beslutats viss utvidgning av den indi- rekta beskattningen. För att genom en ökning av statsinkomsterna kunna
1945 /46 1946/47 1947 /48 1948/49 1949/50 395.352 125.143 april 1951) april 1951) 44.0 39.1 12.4 24.7 27.0 20.0 38.0 58.7 57.5 20.7 32.2 47.7 46.0 65.0 76.0 64.5 14.5 59.0 38.5 22.5 35.0 41.2 43.0 15.0 20.0 38.4 60.0 45.0 20.3 32.4 44 2 32 4 21.0 35.0 40.0 7.0 — — — 10.0 15.0 15.0 3.0 13.4 22.7 28.1 44.4 40.0 40.0 33.8 33.3 32.8 31.0 30.0 36.8 35.0 69.0 85.8 96.1 99.8 107.7 1080 1124 354.8 368.8 259 3 327.6 365.6 3842 4263 44000 (47.5) 1178.2 (39.0) 2055.7 (52.7) 2076.8 (49.1)20350 (49.4)2554.5 (53.0)3243.8 (57.8) 5555 (525) 18452 (61.0) 1841.8 (47.3) 21504 (50.0)2083.4 (50.6)2262.4 (47.0)2364.0 (42.2) 963.5 (100) 30234 (100) 38975 (100) 42272 (100)4118.4 (]00)4816.0 (100)5607.3 (100) |2101 213.0 281.0 3902 3551 372.9 372.8 3548 3688 2593 3274; 3650 3842 4203 5204 3 606.1 4 4378 4 9540 4 839.1 5 5740 6 4004 84 | 84 88 85 85 86 87
finansiera ofrånkomliga statliga utgiftsbehov, särskilt för försvaret, har dels införts en skatt å elektrisk kraft (elskatt) och dels beslutats en tillfällig automo- bilskatt. Intäkterna för staten av dessa skatter ha beräknats för elskatten till 65 å 70 miljoner kronor för år och för den tillfälliga automobilskatten till 105 miljoner kronor för budgetåret 1951/52.
Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning
Samtidigt som sålunda vissa förskjutningar under senare år ägt rum i den indirekta beskattningen, har på grund av den allmänna inkomststegringen en kraftig ökning inträtt i intäkterna av den direkta beskattningen. Hur för- hållandet mellan statens intäkter av direkta och indirekta skatter utvecklats sedan förkrigsåren och under åren efter kriget belyses i här intagna tablå.
Av tablån framgår, att statens skatteintäkter under efterkrigsåren varit ungefär lika fördelade mellan direkta och indirekta skatter, möjligen med någon övervikt för de senare. På senaste tiden har emellertid — framför allt på grund av inkomststegringen — en förskjutning ägt rum, så att de direkta skatterna numera väga över. De indirekta skatterna, som före kriget utgjorde 60 procent och ännu året 1949/50 50.6 procent av skatterna, ha sålunda enligt det beräknade hudgetutfallet för åren 1950/51 och 1951/52 sjunkit till resp.
47.0 och 42.2 procent av den samlade skatteintäkten. Om de av oss föreslagna skatteskalorna hade varit i kraft, skulle sistnämnda siffra ha uppgått till om- kring 44 procent. Om de kommunala skatterna medräknas, kommer man till det resultatet att de direkta skatterna för närvarande utgöra två tredje- delar av den totala beskattningen.
De anförda siffrorna ge endast en mycket grov och diffus bild av skatte- fördelningen. Bl. a. är gränsen mellan vad som skall betraktas som indirekt skatt och som en ersättning för av samhället tillhandahållna tjänster synner- ligen obestämd. Vidare kunna de direkta skatterna tänkas delvis ha funktionen av indirekt beskattning genom att till en del betraktas som en produktionskostnad och inkalkyleras i priserna. Motsvarande svårigheter vidlåda varje försök att bestämma hur skatterna slutligt drabba olika folkgrupper eller inkomst- klasser. Hela skattesystemets genom alla led gående direkta och indirekta återverkningar på realinkomstfördelning och realstandard, sysselsättning, produktionsinriktning och produktionseifektivitet äro över huvud taget så oöverskådliga, att frågan hur mycket var och en »egentligen» belastas med i själva verket är omöjlig att närmare besvara. Det förutsätter nämligen att man även kan fastställa vilken ekonomisk nytta olika individer och grupper ha av att staten med skatternas hjälp kan fungera med rättsväsen, skolväsen, socialhygien etc. Varje diskussidn om dessa ting måste därför inskränka sig till att gälla innebörden och verkningarna av relativt begränsade förändringar i systemet utifrån ett visst läge, (1. v. s. verkan av en viss ökning (eller minsk- ning) av beskattningen på en viss punkt. Härvid måste hänsyn också tagas till hur denna ökning använts — om den använts till överbalansering av hud— geten (statligt sparande), sänkning av andra skatter eller ökning av vissa ut- gifter och detta i så fall till vilkas förmån. Denna allmänna förutsättning måste hållas i minnet vid den följande framställningen av vår syn på problemet om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning. Diskussionen gäller alltså inte innebörden och verkningarna av den indirekta respektive direkta beskatt- ningen i dess helhet utan endast av tänkbara ökningar och minskningar av endera av dessa skatter. Utgångspunkten är då det läge, som kan väntas före- ligga efter ett genomförande av våra förslag till justering av inkomst- och förmögenhetsskatteskalorna. Med denna utgångspunkt föres diskussionen i det följande helt principiellt rörande innebörden av en ökning av den ena och sänkning av den andra skatten, varvid den indirekta skatten förutsättes träffa konsumtionen i allmänhet. Ett konkret ställningstagande måste sedan givetvis göras på basis av en konkret utformning, för vilken flera olika alter- nativ kunna tänkas.
Från vissa teoretiska och principiella synpunkter sett kan det synas som om det funnes goda motiv för en strävan att inskränka den indirekta beskatt— ningen så mycket som möjligt och att koncentrera skatteuttaget till den di- rekta formen. Den senare påverkar icke konsumtionsvalet; den inskränker
endast helt allmänt den enskildes förbrukning i den omfattning, som är nöd- vändig för att tillgodose de samhälleliga behoven, men berör icke hans frihet att välja på vilka punkter han vill göra inskränkningarna. Om man kunde bortse icke endast från de svårbestämbara indirekta verkningar, som även de direkta skatterna kunna ha, samt från förekomsten av skatteliykt och vissa andra i det följande berörda förhållanden, synes den även möjliggöra just den differentiering mellan olika inkomstklasser och familjetyper, som lag- stiftaren åsyftar.
Det svenska skattesystemets uppbyggnad synes också ge uttryck för en strävan att i största möjliga omfattning begagna den direkta skatteformen. De indirekta skatter, som spela den största rollen, träffa huvudsakligen punkter, där särskilda skäl kunna åberopas för påverkan av konsumtionsvalet, nämligen främst tobak och alkohol. Huvuddelen av bilskattemedlen bör ej i detta sam- manhang rubriceras som skatt utan som ett pris för en bestämd prestation, väghållningen. Tullinkomsterna utgöra till övervägande del en i princip knap- past åsyftad biprodukt till ett av andra än statsfinansiella skäl infört tull- skydd.I Övriga indirekta skatter träffa huvudsakligen umbärliga varor och tjäns- ter. Således är det endast en mindre del som uttages på ett sådant sätt, att de motsvara den i mera principiella diskussioner om dessa frågor vanligen åsyftade formen, nämligen en skatt som träffar den dagliga förbrukningen. Skatter av sistnämnda typ äro " förutom tullarna som även övervägande drabba nödvändighetsvaror — elskatten, den del av automobilskatterna, som icke användes för vägvåsendet, samt de inkomster från statens affärs- drivande verk, som överskrida vad som skulle kunna betraktas som normal förräntning; dessa uttag av statsinkomster få nämligen antagas påverka pro- duktionskostnaderna och det slutliga konsumentpriset på praktiskt taget alla varor. Det är även påtagligt att varken varuskatten eller läskedrycks- och nöjesskatterna i praktiken kunna betraktas såsom uteslutande lyxskatter.
Den principiellt avvisande inställning till indirekt beskattning av mera generellt verkande natur, som tagit sig uttryck i det svenska skattesystemets uppbyggnad, har otvivelaktigt grundats på uppfattningen, att sådana skatter skulle innebära en relativt starkare belastning på dem, som på grund av låg inkomst eller stor försörjningsbörda ha den minsta skatteförmågan.
Denna uppfattning var högst befogad så länge de direkta skatterna voro låga, mätta med nuvarande mått, under det att de indirekta skatterna ut- gjordes av spannmålstullar och andra liknande belastningar på nödvändig- hetsvaror, som i särskilt hög proportion ingingo i de lägsta inkomsttagarnas
1 Tullarnas reella verkan måste å andra sidan anses större än som framgår av deras total- belopp i statsbudgeten. En tull. som i det närmaste helt utestänger utländska varor och som på grund av denna sin elfektivitet ger ett obetydligt belopp i avkastning, kan av samma anledning innebära en osynlig beskattning av konsumenterna. vilken utan någon omväg över statskassan går direkt till den tullskyddade näringen i form av högre priser. Å andra sidan kunna tullarna anses möjliggöra en högre penninglönenivå i landet än som annars vore möjlig,. och deras slutliga verkan är därför synnerligen oklar.
och de största familjernas förbrukning. Ett utbyte av dessa indirekta skatter mot progressiva direkta skatter innebar påtagligen en bättre anpassning av den sammanlagda (direkta plus indirekta) skattebelastningen i de olika inkomst- skikten efter bärkraften i varje skikt.
Det är visserligen fortfarande alldeles klart, att de indirekta skatter, som för närvarande uttagas i vårt land, taga en procentuellt större andel av de lägre än av de högre inkomsterna, samtidigt som de direkta skatternas pro- gressivitet medför, att den sammanlagda skatten utgör en större del av inkoms- ten ju högre denna är. Men att utbyta en del av dessa indirekta skatter mot direkta vore trots detta ingen fördel för de lägre inkomsttagarna, om dessa även måste betala den erforderliga ökningen av de direkta skatterna. I annat sammanhang ha vi framhållit som en slutsats av våra studier av de direkta skatternas verkningar, att en ökning av dessa skatter måste undvikas och att i stället en minskning måste genomföras efter den höjning som automa- tiskt inträtt i den reala skattebelastningen i och med prisnivåns stegring. Skä- len härför sammanhänga med återverkningarna på skattemoralen, sparandet, produktionsinriktningen och arbetsviljan m. m. och skola icke upprepas här. Här konstateras endast, att alldeles oavsett den högre eller lägre progressi- vitet som man kan tänkas vilja ge åt skattesystemet — inom praktiskt tänk- bara gränser — äro samhällets utgifter numera så stora, att en avsevärd be- skattning nödvändigtvis måste drabba även relativt små inkomster. Häri- genom möjliggöres bl.a. en socialpolitik, som de lägre inkomsttagarna ha största nyttan av. Nedanför en viss efter omständigheterna varierande gräns uppväges beskattningen helt eller mer än helt av de bidrag den enskilde i olika former erhåller från samhället.
Frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning har med andra ord kommit i ett nytt läge i och med att den direkta och progressiva beskattningen kommit upp till sin nuvarande höjd och socialpolitiken fått sin nuvarande omfattning. Tidigare kunde denna fråga betraktas som liktydig med frågan om skatternas fördelning på stora eller små inkomsttagare. Nu gäller det något annat, nämligen följande: eftersom ett visst skatteuttag är nödvändigt även i lägre inkomstskikt, vilken form bör då ges åt detta skatte- uttag — den direkta eller den indirekta formen? Bör eventuellt den indirekta metoden komma till användning i större utsträckning än hittills? Kan detta i så fall ske utan att beskattningens fördelning på olika folkgrupper och in— komstkategorier påverkas på ett icke önskvärt sätt?
Vad först sistnämnda spörsmål beträffar kan ett exempel vara belysande. Antag att det införes en konsumtionsvaruskatt, vilken i likhet med den gamla omsättningsskatten tar cirka 130 kronor (2.6 procent) av en inkomst på 5 000 kronor, 400 kronor (2.0 procent) av en inkomst på 20 000 kronor och 900 (0.6 procent) av en inkomst på 150 000 kronor.1 En sådan skatt möjliggör en sänk-
1 Se statsverkspropositionen 1944, bihang D, Skattetrycket i olika inkomstklasser av Lindahl och Lemne. Siffrorna ha här omräknats till dagens penningvärde och angivits i runda tal.
ning av den direkta beskattningen, som kan göras lika stor som höjningen av den indirekta skatten i varje särskilt inkomstläge. I de allra lägsta inkomst- skikten, där den direkta skatten är ringa eller ingen, måste kompensationen tydligen i stället utgå i form av en motsvarande ökning av de sociala bidrag, som i dessa låga inkomstskikt i allmänhet redan lämnas i den ena eller andra formen. Dessa tillskott motsvara då verkningarna av de skattefria ortsavdragen vid den direkta beskattningen. Eventuellt kan härutöver en ökning av social- förmånerna eller en sänkning av den direkta skatten genomföras på för lag- stiftaren valfria punkter med det belopp, som vunnits genom att den indi- rekta skatten även drabbar dem som genom ofullständig taxering orättmä- tigt undgå en del av den direkta.
Detta enkla exempel har avsett att påvisa, att man icke kan sätta likhets- tecken mellan ökad indirekt beskattning och ökad belastning på de små in- komsttagarna. Allt beror på hur skattens avkastning användes. Om den an- vändes för en nedsättning av den direkta skatten i högre inkomstskikt inne- bär den påtagligen en omfördelning av skatt från stora till små inkomsttagare. Om den däremot användes för en nedsättning av skatten i de lägre inkomst- skikten och/eller för förstärkning av de sociala förmånerna, särskilt för de minsta inkomsttagarna och för barnfamiljerna, innebär den lika påtagligt en omfördelning i motsatt, alltså inkomstutjämnande riktning. En omlägg- ning kan naturligtvis även ske utan att någon omfördelning mellan inkomst- klasserna blir resultatet.
Utgår man ifrån att en ytterligare skärpning av progressiviteten i beskatt- ningen icke är möjlig utan allvarliga nackdelar och att tvärtom en fortsatt re- duktion av marginalbeskattningen i direktskattesystemet i och för sig är önsk- värd blir, såsom redan påpekats, en central fråga, huruvida en av den sam- hälleliga politiken beroende total skattebörda på de breda lagren börirelativt större utsträckning än nu uttagas genom indirekta skatter. Valet mellan de två principiellt tänkbara skatteformerna är härvid icke ett val mellan den ena eller andra progressiviteten i skattesystemet utan en psykologisk och ekonomisk lämplighetsfråga, vilken kan behandlas fristående från frågan om skatternas sammanlagda höjd i varje särskilt inkomstskikt.
Vid valet mellan de olika skatteformerna bör då bl. a. beaktas, att den indirekta skatten ur rättvisesynpunkt har den fördelen, att den även träffar dem, som genom ofullständig taxering orättmätigt undgå en del av den direkta skatten, så att skattebelastningen kan bli i motsvarande mån lägre på de lojala skattebetalarna. En annan fördel är att den indirekta skatten gynnar spa- randet medan den direkta starkare bidrager till »skattetänkande».
En praktiskt betydelsefull fråga blir naturligtvis om i stort sett alla de lägre inkomsttagare, vilkas levnadskostnader fördyras mera av en indirekt beskattning än som motsvarar fördelen för dem av direkta sänkningar av den
statliga och/eller kommunala beskattningen, på ett tillfredsställande sätt kunna kompenseras. För ett betydande antal t. ex. av folkpensionärerna och barn- familjerna kan kompensation åstadkommas helt enkelt genom en höjning av folkpensionernas och barnbidragens nominella belopp. Närmare undersökning erfordras emellertid för att överblicka om den samlade fördelen av skatte- lättnaden och höjda barnbidrag kan på avsett sätt kompensera levnadskost- nadernas stegring för alla barnfamiljer. Svårigheter möta även i fråga om per- soner med smärre enskilda pensioner liksom för deras vidkommande, vilka genom sparande sörjt för självpensionering eller som vid sidan av folkpension ha annan mindre inkomst. Det rör sig här om ett betydande antal människor, varav en del ännu ej uppnått folkpensionsåldern. Behovet av att i andra former kompensera dem som på grund av låg inkomst icke kunna vinna något på ett lägre uttag av direkt skatt, är emellertid mycket olika i olika fall. Å ena sidan har man här att räkna med pensionärer och partiellt arbetsföra m. fl., å andra sidan med ungdomar, som trots låg inkomst kunna upprätt- hålla en relativt hög personlig levnadsstandard emedan de, enligt utbredd praxis, endast betala ett lågt belopp för uppehållet i hemmet. Även om de flesta bland de lägre inkomsttagare, som man främst vill skydda mot en ökad belastning, redan i en eller annan form torde vara beroende av samhället för sin försörjning, så att kompensationen kan ske genom höjning av redan exi- sterande socialförmåner, kunna — såsom ovan antytts — svårigheter möta i vissa fall. De olägenheter ur rättvisesynpunkt, som eventuellt icke kunna undgås, måste då vägas mot den ökade rättvisa, som i andra avseenden kan vinnas.
Av stor betydelse äro de administrativa synpunkterna. För närvarande kan med visst fog sägas, att administrationen är alltför hårt ansträngd med direkt beskattning. Strävandena att bibehålla likformigheten trots de spän- ningar, som orsakas av den direkta beskattningens höjd, ha vållat ett alltmera komplicerat och växande taxeringsarbete. En minskning av taxeringsarbetet genom befrielse av ett stort antal personer med låga inkomster från direkt beskattning genom utbyte mot indirekt samt över huvud taget en reduktion av de skatter, som framkalla »skattetänkande» och därmed följande åt- gärder i syfte att utnyttja kryphål i skattelagarna, skulle lätta belastningen på taxeringsorganisationen. Den skulle därmed möjliggöra ett mera rationellt taxeringsarbete med inriktning på fall av större betydelse. Å andra sidan skulle en allmän konsumtionsskatt eller ett system av mera omfattande punktskatter naturligtvis nödvändiggöra en väsentlig utvidgad kontrollapparat. Det är emellertid alldeles omöjligt att uttala någon generell mening om storleken av härmed förenade kostnader och olägenheter, vilka måste bli beroende av hur denna konsumtionsbeskattning utformas.
Olika synpunkter kunna anläggas på frågan om vilken utformning av en indirekt beskattning som skall anses lämpligast; huruvida den bör läggas
&
långt tillbaka i produktionskedjan, d.v. s. på råvaror och bränslen m. ta., som en generell bruttoskatt på företagen, som en skatt hos detaljhandelns leverantörer _ grosshandel eller tillverkare —— eller som en butiksvaruskatt av den gamla omsättningsskattens typ. Fördelar och nackdelar äro förknippade med alla de olika alternativen, både administrativt, samhällsekonomiskt och i fråga om möjligheterna till skattefusk. Likaledes bör beaktas olika skatters verkan på konjunktur- och arbetsmarknadsläget samt penningvärdet.
Som av ovanstående framgår, finna vi förutsättningarna för avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning vara så väsentligt annorlunda än i tidigare skeden, att en allvarlig prövning av denna fråga bör komma till stånd. Härvid måste även beaktas valet mellan indirekt beskattning och socialför- säkringsavgift för finansieringen av de planerade socialreformerna, särskilt sjuk- och pensionsförsäkringarna. Främst bör upptagas till närmare utred- ning frågan huruvida praktiska möjligheter finnas, att vid en utvidgad an- vändning av den indirekta skatteformen förebygga eller kompensera en icke önskvärd ökning av skattetrycket på vissa mindre bemedlade folkgrupper och hur dessa åtgärder i så fall böra utformas. Vidare böra olika direkta och indirekta skatteformers administrativa kostnader och olägenheter samt riskerna för ofullständig skattebetalning i de olika fallen undersökas och jämföras. Sedan dessa undersökningar utförts, torde det bli möjligt att bättre än nu bedöma avvägningen mellan de olika skatteformerna. Vi föreslå alltså, att dessa undersökningar komma till utförande, för att möjliggöra ett slutligt ställningstagande till frågan om en ökad användning av indirekta skatteme- toder. Ett sådant ställningstagande måste anknytas till konkret utformade förslag.
KAPITEL VIII
RESUME OCH STÄLLNINGSTACANDE
Vår undersökning rörande de direkta skatternas verkningar har givit oss stöd för den uppfattningen, att en lättnad i den direkta beskattningen för närvarande är ett samhällsintresse av största betydelse. Främst med hänsyn till arbetsvilja och deklarationsmoral finna vi det angeläget, att det nuvarande trycket av den direkta beskattningen mildras. En viss sådan mildring har skett genom den år 1950 genomförda kommunala ortsavdragsreformen. Denna reform bör ses såsom ett första led i en sänkning av de direkta skatterna. Ut- över den kommunala ortsavdragsreformen, vars skattelindrande effekt in- skränker sig till de lägre inkomstskikten, erfordras emellertid lättnader i den statliga direkta beskattningen av mera allmän omfattning.
I första hand bör ifrågakomma en lindring av den statliga inkomstskatten genom en omarbetning av den nuvarande skatteskalan. Därjämte bör — bl. a. med hänsyn till sparandet — en viss sänkning av den statliga förmögenhets- skatten komma till stånd.
Beträffande företagsbeskattningen är det möjligt, att vissa omläggningar kunna komma under diskussion. Frågan härom har nyligen berörts av 1950 års långtidsutredning.1 Vi ha emellertid icke funnit oss böra närmare ingå på dessa spörsmål. Härför erfordras givetvis mera ingående undersökningar. Likaledes kan det för viss del av nyföretagandet finnas ett behov av att mildra beskattningens verkningar genom ändringar i skattelagstiftningen. Denna fråga, som lämnades öppen år 1947 i samband med att den nuvarande skatte- satsen för aktiebolag fastställdes, är även av den art och omfattning, att den icke lämpligen kunnat förenas med vårt uppdrag. Med den begränsning av området för våra undersökningar rörande företagsbeskattningen, som sålunda ansetts böra ske, ha dessa undersökningar icke givit oss skäl att för företags- beskattningen föreslå några lättnader utöver dem som ligga i en allmän sänk- ning av inkomst- och förmögenhetsskatterna. Beträffande aktiebolagsbeskatt- ningen utvecklas skälen för vårt ställningstagande ytterligare i kapitel XI.
Enligt vår mening föreligger ett starkt behov av förenkling i beskattningen. En sådan förenkling är önskvärd icke endast ur skattebetalarnas synpunkt utan även med hänsyn till det allmännas intresse av att taxeringsapparaten skall kunna fungera tillfredsställande. Emellertid torde det icke vara möjligt
1 SOU 1951: 30, s. 117.
att uppnå några förenklingar av verklig betydelse, så länge trycket av den direkta beskattningen ligger vid nuvarande höga nivå. Det synes naturligt att ett högt skattetryck måste åtföljas av långt drivna krav på rättvisa och likformighet vid beskattningen. Uppenbarligen äro dessa krav svåra att förena med kravet på enkelhet i skattesystemet. Även ur denna synpunkt finna vi det angeläget, att den direkta beskattningens tryck nedbringas till en lägre nivå.
Sedan de nu gällande skalorna för inkomstskatten och förmögenhetsskatten bestämdes, har en förskjutning i penningvärdet ägt rum, vilken medfört en skatteskärpning. Denna förskjutning har inträffat huvudsakligen under den allra senaste tiden, från årsskiftet 1950—1951. Förutsättningarna för de skatte- sänkningar, som planerats under utredningen, ha därigenom i viss mån rubbats. Förskjutningen i penningvärdet är så betydande, att även en ganska långt- gående sänkning av skattesatserna icke innebär någon reell skattesänkning annat än i den mån penningvärdet återställes. Den senaste tidens förändringar i penningvärdet inskärpa emellertid ytterligare vikten av en sådan omarbet- ning av skatteskalorna att den skattehöjning, som i realiteten följer av penning- värdeförsämringen, i möjligaste mån undvikes.
Vid en sänkning av de direkta skatterna är man i hög grad bunden av det faktiska läget. Sänkningen måste hållas inom det möjligas ram, även om principiella skäl kunna tala för en annan utformning av förslagen. Detta gäller även avvägningen av skattebördan mellan olika skattskyldiga. En rationell lösning kan ibland hindras av att det nuvarande skattetrycket är så högt, att även en mindre höjning, som vid den förnyade avvägningen framkommer för någon grupp, måste inge betänkligheter. De många synpunkter och in- tressen, som göra sig gällande vid avvägningen, gripa in i varandra på ett sådant sätt, att man icke kan hoppas komma fram till en lösning, vilken kan betecknas som »den riktiga». Det slutliga avgörandet måste alltid bli en skälig- hetsavvägning.
Möjligheterna till skattesänkningar sammanhänga med storleken av de statliga utgifterna. De bero även av den budgetbalanseringspolitik som anses böra föras och av nationalproduktionens utveckling. I direktiven för utred- ningen har bl. a. uttalats, att översynen av skattesystemet icke kan undgå att i viss mån vidgas till att omfatta också överväganden om ramen för stat- liga utgifter. Någon begränsning i vår frihet att här uttala önskemål eller fram- ställa krav har icke gjorts i annan mån än att en minskning av det samlade skattetrycket icke finge sökas genom en sänkning av den uppnådda sociala standalden. Emellertid är det tydligt, att en sänkning av skatterna icke heller kan tillåtas inkräkta på de nödvändiga utgifterna för försvaret. Utgifterna för sociala ändamål, varav huvudparten utgöres av folkpensionerna och barn- bidragen, samt utgifterna för försvaret representera för närva1ande ett belopp, som motsvarar omkring 85 procent av hela intäkten av de direkta skatterna. Förutsättningarna för en avvägning mellan en rimlig höjd för statsutgifterna
och en rimlig höjd hos det samlade skattetrycket måste redan på denna grund bli starkt beskurna. Av de undersökningar om ramen för statliga utgifter, som gjordes inom utredningen under år 1949 och början av år 1950, framgick att utrymmet för skattesänkningar var ytterst begränsat. Utsikterna att kunna praktiskt förverkliga det viktiga önskemålet om ett lägre samlat skattetryck be- rodde väsentligen på i vad mån de statliga utgifterna kunde nedbringas. Vi funno oss därför föranlåtna att i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 30 maj 1950 redogöra för dessa förhållanden samt ifrågasätta, huruvida icke särskilda åt- gärder borde vidtagas för att åstadkomma en besparing inom statsförvaltningen.1
På grund av de starka förändringar i det ekonomiska läget, som sedermera inträffat, har det icke varit möjligt att i mera konkret form bedöma de stats- finansiella förutsättningarna för en mera allmän sänkning av de direkta skat- terna. Med de förskjutningar, som ägt rum i penningvärdet, ha våra förslag icke kunnat hänföras till någon viss summa för statliga utgifter. Det intäkts- bortfall för staten som beräknats uppkomma genom de av oss föreslagna skatte- sänkningarna, angives i varje särskilt fall, uträknat på skatteunderlaget vid 1949 års taxering d. v. s. på 1948 års inkomster och förmögenheter. Beräkning- arna rörande inkomstfördelningen mellan de skattskyldiga ha nämligen grun- dats på 1949 års taxering. En omräkning på 1950 års taxering har icke ansetts erforderlig med hänsyn dels till det stora arbete detta skulle innebä1a och dels till att skillnaderna i skatteunderlaget mellan dessa båda års taxeringar icke äro av sådan storlek, att de i nämnvärd grad påverka beräkningarna. De verkligt betydande skillnaderna framkomma först vid 1952 års taxering.
Betydelsen av de skattesänkningar vi föreslå är givetvis svår att bedöma. I den mån beskattningen i sin nuvarande form kan ha medfört skadliga verk- ningar, torde man få räkna med att dessa först på längre sikt kunna avlägsnas genom en skattesänkning. Emellertid torde få antagas, att en skattesänkning även av ganska begränsad omfattning kan ha en stimulerande effekt på arbets- vilja och företagsamhet, vilken i viss mån kan kompensera det omedelbara skattebortfallet genom sänkningen. Vi ha emellertid icke velat i någon mera avsevärd grad bygga på ett sådant antagande. Kostnadsberäkningarna ha skett helt oberoende därav.
Den i bilaga 2 framlagda opinionsundersökningen torde ha visat, att den stora allmänhetens kännedom om skatternas verkliga storlek är högst brist- fällig. På få områden av samhällslivet synes utrymmet för felaktiga föreställ- ningar vara så stort som här. Det bör därför enligt vår mening vara ett all- mänt intresse att åstadkomma en mera. objektiv upplysning på detta område. Om en dylik upplysning kunde komma till stånd, torde den i förening med en låt vara begränsad allmän skattesänkning kunna verksamt bidraga till en förbättring av nuvarande förhållanden.
1 En närmare undersökning om möjligheterna att genomföra besparingar i statsutgifterna kom sedermera till stånd genom 1950 års besparingsutredning, uppdragen åt direktören T. Wärn.
KAPITEL IX
FYSISKA PERSONERS INKOMSTBESKATTNING
A. Nuvarande läge m.m.
Gällande grunder
De gällande grunderna för fysiska personers inkomstbeskattning äro i väsentliga delar redovisade i kap. II, som bl. a. innehåller en redogörelse för de statliga ortsavdragen och barnbidragsreformen. I kap. III ha de kommunala ortsavdragen behandlats. I dessa avseenden torde sålunda få hänvisas till den tidigare framställningen.
Beträffande äkta makars beskattning innehåller sambeskattningssakkunnigas betänkande (SOU 1949: 47) dels en utförlig historik (sid. 19—62) och dels en detaljerad redogörelse för gällande ordning (sid. 63—73). Icke heller härutinnan ha vi därför funnit behövligt att lämna någon mera ingående redogörelse. Här må dock erinras om följande.
Enligt 20% kommunalskattelagen må vid inkomstberäkningen avdrag icke ske för värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av andre maken. Det sålunda meddelade förbudet mot avdrag för lön till make medför, när fråga är om en av makarna gemensamt bedriven verksamhet, en gemensam beskattning av dem, s. k. faktisk sambeskattning.
Avdrag får ej heller ske för värdet av arbete, som i den skattskyldiges för- värvsverksamhet utförts av hemmavarande barn under 18 är, vilka sålunda även de kunna omfattas av den faktiska sambeskattningen. Detta gäller dock icke barn, som fyllt 16 men ej 18 år, om barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor att den föranleder skatteplikt för barnet. I sådant fall anses barnet tillhöra arbetspersonalen, taxeras självständigt för sin inkomst och inbegripes sålunda icke i den faktiska sambeskattningen.
Enligt bestämmelserna om allmänna avdrag i 46 åkommunalskattelagen är skattskyldig berättigad att göra avdrag bl. a. för försäkringspremier med högst 200 kronor. För äkta makar, som båda haft försäkringar, har denna gräns tidigare gällt för dem tillsammans. I samband med omläggningen år 1950 av försäkringstagares beskattning har emellertid avdragsrätten utvidgats för äkta makar, så att avdrag numera medgives för båda gemensamt med högst 400 kronor.l
] S. F. 308/1950, som trätt i kraft den 1 januari 1951. Bestämmelsen tillämpas år 1951 he- träffande preliminär skatt men vid taxering först år 1952.
Till de allmänna avdragen hör även avdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete, det 5. k. förvämsavdraget. Vid den kommunala beskattningen gäller härom, att dylik gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under stöire delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger åtnjuta avdrag med 300 kronor, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår. Vid den statliga beskattningen är den gifta kvinnan under mot- svarande förutsättningar berättigad till avdrag med ett belopp motsvarande hälften av inkomsten, dock högst med 1 000 kronor.
Beskattningen av äkta makar, som leva tillsammans, bygger på principen om sambeskattning. Makarna taxeras visserligen envar för sin inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst, men mtsavdrag och beskattnings- bar inkomst beräknas för dem gemensamt. Likaså bedömes skatteplikten med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst. Allmänna avdrag, som helt eller delvis icke kunna utnyttjas på den därtill närmast berättigade makens skatte- pliktiga inkomst, må avräknas från den andra makens inkomst. Denna ömse- sidiga kvittningsrätt gäller sålunda bl. a. för underskott på förvärvskälla.
Vid taxeringen till kommunalskatt fördelas den beskattningsbara inkomsten på makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster. Vid taxering till statlig inkomstskatt sker däremot icke någon fördelning på makarna av den gemensamma beskattningsbara inkomsten; i stället fördelas den därå uträknade skatten på makarna efter förhållandet mellan deras taxerade in- komster.
Vid ändring av civilstånd är det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret, bestämmande för taxeringen. Regeln har tolkats så, att den 1 juli ansetts vara avgörande tidpunkt; ändring som skett den 1 juli eller senare under beskattningsåret har icke tillerkänts betydelse för taxeringen.
Även förmögenhetstaxeringen bygger på sambeskattningsprincipen. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav levt tillsam- mans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens. Om avdrag för skuld helt eller delvis icke kan utnyttjas på den därtill närmast berättigade makens förmögenhet, må bristen avräknas från den andre makens förmögen- het. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsynstagande till makarnas sammanlagda nettoinkomst. Frågan om deras skatteplikt bedömes med hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatten beräknas på denna gemensamma be- skattningsbara förmögenhet samt fördelas på makarna efter deras skatteplik- tiga förmögenheter.
Även vid tillämpning av den s. k. 80 %-spärren sker beräkningen för makarna gemensamt. Rätten till reducering bedömes sålunda med hänsyn till båda makarnas inkomster och skatter. Det belopp, som reduceringen skall avse, fördelas på makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle
ägt åtnjuta reducering, om hänsyn tagits endast till den makens inkomst och skatter.
Sambeskattningen får sålunda betydelse för äkta makar främst i följande avseenden: 1) skattepliktsgränsen är gemensam, 2) ortsavdrag beräknas gemen- samt, 3) underskottsavdrag och allmänna avdrag ävensom skulder, vilka ej kunnat utnyttjas av ena maken, få överföras till andra maken samt 4) beskatt- ningsbar inkomst och förmögenhet beräknas gemensamt.
Sambeskattningssakkunnigas förslag
I juni 1946 tillkallade chefen för linansdepartementet särskilda sakkunniga1 för att utreda frågan om ändrade bestämmelser rörande äkta makars beskatt- ning. De sakkunniga, som antogo benämningen sambeskattningssakkunniga, avgåvo den 2 september 1949 betänkande med förslag till ändrade bestämmelser . rörande beskattningen av äkta makar (SOU 1949: 47).
I huvuddrag innehåller betänkandet följande.
F rågan. om sambeskattning eller särbeskattning
De sakkunniga föreslå, att sambeskattningen bibehålles som princip vid äkta makars inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Som skäl åberopas i första hand den rättsliga och faktiska ekonomiska gemenskapen inom ett äkten- skap. De sakkunniga konstatera, att den av äktenskapet följande gemenskapen mellan makarna givits avgörande inflytande vid utformningen av de civil- rättsliga reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Eftersom båda makarna äga rätt till samma standard, oavsett i vilken proportion ma- karna tillföra hushållsgemenskapen inkomst, kan envar av makarna bestämma sina utgifter med hänsyn jämväl till andra makens inkomst. Om något sparas, kommer det båda makarna tillgodo. Med utgångspunkt från den allmänt gäl- lande principen om familjen som en ekonomisk enhet har det synts de sakkunniga ofrånkomligt att vid bestämmande av skatten för den ena av makarna taga hänsyn även till den andra makens inkomst och förmögenhet.
Härtill kommer, att en särbeskattning skulle medföra risker för överflyttning av inkomst av kapital mellan makarna i syfte att få lägre skatt. De sakkunniga ha funnit grundad anledning befara, att äkta makar vid särbeskattning i många fall skulle vidtaga åtgärder för att i möjligaste mån fördela inkomst och förmö- genhet lika mellan sig.
Sambeskattningens utformning Sambeskattningen föreslås ordnad enligt i huvudsak samma grunder som för 1 Fru Iris Ahlberg, bibliotekarien Ebon Andersson, ämnesläraren E. H. Bladh, advokaten
Ingrid Gärde Widemar, redaktören C. H. Hermansson, fru Elsa Larsson och borgmästaren
, S. E. Lutteman, den sistnämnde ordförande. 1
närvarande. Denna utformning anses nämligen bäst överensstämma med skatte- förmågeprincipen.
Mot den gällande sambeskattningen har — säga de sakkunniga — sedan länge riktats en stark kritik. Denna kritik har närmast velat beteckna sambe- skattningen såsom en straHskatt på äktenskap, vilken ansetts menligt inverka på såväl äktenskapsfrekvensen som den gifta kvinnans intresse för förvärvs- arbete. Särskilt under senare år, då bristen på kvinnlig arbetskraft varit stor, ha arbetsmarknadssynpunkterna starkt betonats. Genom källskattesystemet ha verkningarna av sambeskattningen framträtt tydligare än förut, varigenom kritiken fått ytterligare näring.
Gentemot detta framhålla de sakkunniga, att den nuvarande sambeskatt- ningen långt ifrån alltid medför skatteökning i jämförelse med särbeskattning. Vid den statliga beskattningen medför sammanläggningen av makars inkomster visserligen en stegrad progression, men genom att gifta skattskyldiga i alla inkomstlägen få ortsavdrag med fasta belopp motverkas den av progressionen orsakade skatteskärpningen och upphäves stundom helt.
De sakkunniga anse, att skattens storlek icke har avgörande betydelse för äktenskapsbildningen, utan att denna beror av andra faktorer. Även för den gifta kvinnans benägenhet att taga förvärvsarbete anse de sakkunniga, att åtminstone i första hand andra omständigheter än skattebelastningen äro avgörande. Arbetsmarknadssynpunkterna finna de sakkunniga beaktansvärda men anse, att hithörande problem i första hand böra lösas genom socialpolitiska åtgärder.
Den skatteökning, som sambeskattningen i många fall medför, finna de sak- kunniga motiverad av den större skattekraft, som två äkta makar besitta i jämförelse med två ensamstående skattskyldiga med motsvarande inkomster. Den större skattekraften består främst i en besparing på grund av makarnas gemensamma hushåll. Visserligen kan varje hushållsgemenskap — sålunda icke endast äkta makars — anses medföra besparing, men i andra fall av sam- manlevnad är gemenskapen mindre fast än i fråga om äktenskap och kan när som helst upplösas. För äkta makar är förbilligandet dessutom av sådan om- fattning, att hänsyn därtill bör tagas vid beskattningen.
Såsom en ytterligare grund för äkta makars större skatteförmåga fram- hålla de sakkunniga, att hustrun genom sitt arbete i hemmet normalt tillför familjen en osynlig inkomst, som lämnas obeskattad. Då hustrun genom att utföra detta arbete i hemmet fullgör sin skyldighet att bidraga till familjens uppehälle, synes hänsyn till hennes insats böra tagas vid beskattningen, även om det icke låter sig göra att inkomstbeskatta värdet av detta arbete i pengar. i
De sakkunniga ha icke ansett sig böra föreslå nya skatteskalor och ha icke heller gjort någon undersökning om verkningarna av ett system med skilda skatteskalor för gifta och för ensamstående. Det har nämligen förutsatts, att
den av riksdagen så sent som år 1947 antagna skatteskalan icke redan kunde frångås.
En övervägd spärregel, innebärande att äktenskaps ingående icke i något läge skulle medföra skatteökning, ha de sakkunniga funnit icke genomförbar. Icke heller har man funnit sig kunna förorda ett blandat system, enligt vilket enbart arbetsinkomst skulle särbeskattas, eftersom en dylik ordning icke synts förenlig med skattesystemet i övrigt.
Av Hera skäl avvisa de sakkunniga även en i Förenta Staterna tillämpad metod att efter sammanläggning av makarnas inkomster halvera det därvid erhållna beloppet och låta makarnas sammanlagda skatt utgöra två gånger det på sådan hälft belöpande skattebeloppet.
Gift kvinnas förvärvsavdrag
De sakkunniga ha ansett sig böra göra åtskillnad mellan den familjetyp, där hustrun har inkomst av eget arbete, och den familjetyp, där mannen är ensam inkomsttagare eller där hustruns inkomst är av arbetsfri natur. Det har synts de sakkunniga uppenbart, att skatteförmågan icke kan vara densamma för familjer av nämnda båda typer — även om deras inkomster äro lika stora — eftersom den förvärvsarbetande gifta kvinnan åsamkas särskilda kostnader eller har minskad möjlighet att genom arbete i hemmet nedbringa familjens levnadskostnader.
För att åstadkomma en avvägning härvidlag föreslå de sakkunniga ett särskilt avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna. Avdraget har vid den stat- liga beskattningen utformats efter i huvudsak samma principer, som gälla för nuvarande provisorium, och föreslås skola åtnjutas med hälften av inkomsten, dock med högst 1 000 kronor. Vid kommunal beskattning skall avdraget lika- ledes utgöra hälften av inkomsten, dock att maximibeloppet här föreslås till 500 kronor.
Avdraget — som nu tillkommer gift kvinna med inkomst »av rörelse eller av eget arbete» — föreslås utsträckt till att avse gift kvinnas »inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfäng förvärvsverksamhet». Sam- tidigt inskränkes emellertid avdraget enligt förslaget till att avse inkomst, vilken härrör av arbete, som kvinnan utfört i förvärvskällan. Om inkomsten endast till viss del härrör av hennes arbete, skall alltså värdet av arbetet upp- skattas.
Såsom en viktig nyhet föreslå de sakkunniga, att förvärvsavdrag skall åtnjutas även vid den s. k. faktiska sambeskattningen, d. v. s. i fråga om hustrur som biträda mannen i dennes verksamhet. Gift man, vars hustru bidragit till hans inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvs- verksamhet, föreslås sålunda skola äga rätt till avdrag av i princip samma omfattning, som tillkommer en hustru med egen arbetsinkomst. Hustruns
arbete skall därvid åsättas särskilt värde, vilket emellertid ej får överstiga en tredjedel av nettointäkten eller inkomsten i förvärvskällan.
Vid avdragets bestämmande bör man enligt förslaget i regel utgå från in- komsten i förvärvskällan. Vid kommunalbeskattningen bör dock i fråga om jordbruk och rörelse avdraget alltid bestämmas i förhållande till nettointäkten och åtnjutas från inkomsten i förvärvskällan. F örvärvsavdraget vid faktisk sambeskattning är i främsta rummet avsett för utövare av mindre jordbruk och smärre rörelser, där näringsidkarens hustru gör en kontinuerlig och för driften nödvändig insats. Vid värderingen av hennes arbete bör jämförelse ske med kostnaden för lejd arbetskraft. I fråga om jordbruk bör avdrag med- givas, även om av jordbruksbilagan framgår att nettointäkten egentligen helt härrör från t. ex. skogsbruk eller fiske, däri hustrun ej tagit del. Det är sålunda enligt de sakkunniga tillräckligt, att hustruns arbetsinsats varit ägnad att påverka intäkten.
Beträffande avdragets konstruktion ha de sakkunniga funnit ett kvotavdrag vara smidigare och bättre än ett fast avdrag. Ehuru modifikationer, särskilt med hänsyn till förekomsten av barn, kunnat vara önskvärda, ha de sakkunniga av Hera skäl stannat för ett enhetligt avdrag. Avdragets belopp har icke ansetts kunna föreslås högre än det som utgår enligt gällande provisorium. Flera alter- nativ ha undersökts statistiskt, och de sakkunniga framlägga i detta avseende ett omfattande material, till vilket primäruppgifterna hämtats från den i 1945 års folkräkning ingående s. k. tolftedelssamplingen och varur jämförelser kunnat göras mellan olika alternativ. Maximeringen av det kommunala för- värvsavdraget till 500 kronor har skett med hänsyn till det kommunala skatte- underlagets känslighet.
De sakkunniga föreslå, att förvärvsavdraget skall utnyttjas i första hand, så att övriga allmänna avdrag, som på grund av otillräcklig inkomst icke kunna utnyttjas, skola kunna överföras till andra maken.
Sambeskattningsfallens avgränsning
De sakkunniga anse, att om valet mellan särbeskattning och sambeskatt- ning berott enbart av taxeringstekniska synpunkter, särbeskattning obetingat varit att föredraga. Sambeskattningen innebär en tämligen komplicerad proce- dur, som ytterligare försvåras, om makarna skola redovisas inom skilda taxe- ringsdistrikt, särskilt om distrikten därjämte tillhöra olika ortsgrupper. Genom de ändrade regler om hemortskommun, som källskattesystemet framtvingat, ha svårigheterna på detta område ökat avsevärt. I ett stort antal fall skall samtaxering nu ske av äkta makar, mantalsskrivna på skilda orter, vilket nödvändiggör en omfattande korrespondens mellan taxeringsnämnderna. Erfarenheten har visat, att resultaten bli felaktiga i så många fall, att de sak- kunniga ha måst överväga ändrade bestämmelser.
De taxeringstekniska olägenheterna skulle bortfalla, om samtaxering icke skedde för det år, då äktenskapet ingåtts. De sakkunniga ha emellertid ogärna velat anlita denna utväg, eftersom makarna då ofta skulle bli skattemässigt missgynnade under första året av äktenskapet, när utgifter för bosättning m. m. i regel minska deras skattekraft. De sakkunniga ha därför undersökt andra möjligheter att avhjälpa de taxeringstekniska svårigheterna men icke lyckats finna någon godtagbar lösning. De rent praktiska skälen ha fått bli utslagsgivande, och de sakkunniga föreslå sålunda, att äkta makar icke skola samtaxeras för det beskattningsår, under vilket äktenskapet ingåtts. I övrigt föreslås, att förhållandena under större delen av beskattningsåret alltjämt skola vara avgörande för frågan huruvida en skattskyldig är att anse såsom gift.
I ännu ett avseende föreslås en begränsning av samtaxeringsfallen. Tolk- ningen av det för äkta makar i skattelagarna använda uttrycket »levt till- sammans» har enligt de sakkunnigas mening vållat svårigheter vid tillämp- ningen. På grund härav föreslås, att äkta makar skola anses ha »levt tillsam- mans» och sålunda samtaxeras, såvida de icke på grund av söndring i äkten- skapet varit bosatta var för sig och detta förhållande kan antagas bli bestå- ende.
Om två makar skola samtaxeras i skilda taxeringsdistrikt tillhörande olika ortsgrupper, föreslå de sakkunniga att ortsavdraget för den högre ortsgruppen skall tillämpas vid båda makarnas taxering.
De sakkunniga ha funnit, att om en uppdelning av ortsavdraget för äkta makar kunde ske, så att hälften därav ansåges belöpa på vardera maken, ett mycket stort antal samtaxeringsfall skulle bortfalla. Av företagna under- sökningar framgår nämligen, att det är synnerligen vanligt att ena maken har inkomst, som icke överstiger halva ortsavdraget. Genom en halvering av orts- avdraget borde sålunda uppenbara fördelar uppnås för taxerings- och uppbörds- förfarandet. Ej utnyttjad andel av ortsavdraget borde därvid få tagas i anspråk av andra maken. Vid en sådan reform borde den statliga inkomstskatten be- räknas på summan av makarnas beskattningsbara inkomster samt fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Då den vid tiden för förslaget alltjämt gällande bankningsregeln vid den kommu- nala beskattningen lagt hinder i vägen för en fullt genomförd reform i denna riktning, ha emellertid de sakkunniga funnit sig förhindrade att framlägga något konkret förslag härom. De ha dock velat livligt förorda, att en dylik ändring genomfördes i samband med ett eventuellt borttagande av banknings- regeln.
Om ena maken avlidit under beskattningsårets förra hälft, bör enligt de sakkunniga efterlevande make för samma beskattningsår få åtnjuta de för- delar, som sambeskattningen kan medföra. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid detta kunna ske redan med nu gällande bestämmelser.
De sakkunniga ha även till behandling upptagit frågan om avdrag för hus- föreståndarinna. Härvid ha de emellertid icke funnit sig böra föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.
Till utfyllnad av en formell brist i kommunalskattelagen ha de sakkunniga föreslagit en uttrycklig bestämmelse om att make vid taxering till kommunal inkomstskatt skall ha rätt att från inkomst av realisationsvinst eller lotteri avdraga realisationsförlust, som andra maken haft men icke kunnat till avdrag utnyttja i sin egen deklaration i samma kommun.
Förslagets verkningar
När båda makarna ha inkomst och hustruns inkomst härrör av förvärvs- arbete, medför förslaget — enligt vad de sakkunniga framhålla —— en lindrigare beskattning än vid ren särtaxering i flertalet fall. Först då makarnas samman- lagda inkomst överstiger 16 000 å 18 000 kronor, blir en beskattning av makarna var för sig såsom ensamstående skattskyldiga förmånligare. Detta gäller dock endast om makarnas inkomster äro ungefär lika stora. Om deras inkomster äro olika stora — såsom oftast är fallet — sträcka sig förslagets skattelindrande verkningar vid sambeskattning högre upp i inkomstklasserna.
Förslaget har beräknats medföra ett skattebortfall för staten av högst 12 milj. kronor. Den minskning av kommunernas skatteunderlag, som förslaget skulle medföra, är enligt de sakkunnigas undersökningar icke av sådan omfatt- ning, att den kan antagas få någon nämnvärd betydelse för kommunernas ekonomi.
Reservationer
Sambeskattningssakkunnigas förslag är icke enhälligt. I särskilda yttranden har dels ledamoten Ebon Andersson föreslagit, att sambeskattningen gives en från förslaget väsentligt avvikande utformning, och dels ledamoten Ingrid Gärde Widemar förordat, att sambeskattningen avskaffas och ersättes med ett sär-beskattningssystem.
I det av Ebon Andersson avgivna yttrandet göras bl. a. gällande, att någon principiell skillnad ur skattesynpunkt icke föreligger mellan äkta makars gemensamma hushåll och de talrika hushållsgemenskaper, som förekomma mellan andra skattskyldiga än äkta makar. Man borde därför lika litet för äkta makar som för andra skattskyldiga taga någon hänsyn till det förbilligande gemenskapen kan medföra. Över huvud taget finge det anses vara ett beskatt- ningen ovidkommande förhållande, hur den skattskyldige förbrukade sin skattepliktiga inkomst. Även om man accepterade, att hushållsgemenskapen medförde besparingar och att man — av t. ex. taxeringstekniska skäl — endast borde giva den hos äkta makar föreliggande besparingen inflytande vid be- skattningen, borde hänsynen härtill tagas vid ortsavdragets avvägning. Majo-
ritetens förslag beaktade icke, att det funnes en gräns för levnadskostnadernas möjliga minskning, utan innebure i själva verket att de gifta skattskyldiga i vissa lägen finge negativa avdrag, d. v. s. tillägg till inkomsten.
För att få en riktig jämförelse mellan gifta och ogifta måste man taga hänsyn till att det i fråga om gifta vore två personer, som skulle leva på inkomsten. Eftersom två makar med sammanlagt dubbelt så stor inkomst som en ensam- stående borde var för sig tillförsäkras möjlighet till samma levnadsstandard efter skattens gäldande som den ensamstående, borde makarna tillsammans få erlägga dubbelt så hög skatt som den ensamstående.
Reservanten framhåller, att ett sådant resultat skulle uppnås, om man i en progressiv skatteskala gjorde inkomstskikten för äkta makar dubbelt så stora som för ensamstående. Ett annat sätt att ordna sambeskattningen enligt de av reservanten uppdragna riktlinjerna vore det ovan berörda, vid den fede- rala beskattningen i Förenta Staterna tillämpade systemet med halvering av makars inkomster. Med en sådan utformning av sambeskattningen skulle äkten- skaps ingående aldrig medföra skatteökning och någon värdesättning av hustruns arbetsinsats, då hon biträdde mannen, skulle icke behöva ske.
Reservanten föreslår i enlighet härmed beträffande inkomstbeskattningen, att skatten uträknas på ett belopp utgörande hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomster minskade med ortsavdrag för ensamstående. Skattebeloppet skall därefter fördubblas och fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster. På motsvarande sätt föreslås beskattningen skola ske av makars förmögenhet.
I jämförelse med nu gällande ordning har reservantens förslag beräknats medföra en årlig minskning av statsinkomsterna med omkring 135 milj. kronor. Denna beräkning har skett på skatteunderlaget vid 1946 års taxering.
Ingrid Gärde Widemar förordar i sin reservation, att äkta makar, som båda ha inkomster, skola särtaxeras. Hon framhåller, att i nya äktenskap makarna tillerkänts en av varandra oberoende ekonomisk ställning och att makarna alltmer kommit att betraktas som självständiga individer. Att behandla ma- karna som ett gemensamt skattesubjekt vore närmast en reminiscens från en tidigare period, då hustrun i såväl ekonomiskt som personligt avseende saknade möjlighet att handla självständigt. Även om hushållsgemenskapen för äkta makar medförde ett förbilligande, saknades skäl att beakta detta vid beskatt- ningen enbart i fråga om äkta makar.
Reservanten framhåller, att enligt tabellerna i betänkandet jämförelsen mellan olika alternativ skett för makar utan barn, vilket finge anses missvisande. Vidare framhålles såsom en inkonsekvens, att sambeskattning enligt majoritets- förslaget i ett stort antal fall skulle ställa sig förmånligare för äkta makar än särbeskattning, samtidigt som majoriteten ansåge skatteförmågan vara större hos gifta skattskyldiga.
De nu gällande reglerna för äkta makars beskattning finge anses medföra verkningar, som vore ur samhällelig synpunkt skadliga, t. ex. att hustrur slutade sitt förvärvsarbete eller att äkta makar upplöste sitt äktenskap. Särbeskatt— ning vore därför avgjort att föredraga, varvid jämväl ett förenklat taxerings- förfarande borde kunna erhållas.
Risken för överflyttning mellan makarna av kapital och inkomst vid sär- beskattning fmner reservanten tämligen ringa. I fråga om förmögenhet vore för övrigt rätten till en hälftendelning på vardera maken latent även under bestående äktenskap genom regeln om giftorätt.
Reservanten säger sig vilja komma fram till ett system, som utan att frångå skatteförmågeprincipen tager tillräcklig hänsyn till kravet, att de gifta behandlas såsom självständiga skattesubjekt. Härför erfordrades bl. a. en omarbetning av gällande regler för ortsavdrag. På grund härav har reservanten ansett lämp- ligt, att den närmare utformningen av det av henne förordade systemet över- lämnades till 1949 års skatteutredning.
Yttranden över sambeskattningssakkunnigas förslag
Över sambeskattningssakkunnigas förslag ha efter remiss yttranden av- givits av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, 1949 års uppbördssakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens central- organisation, Sveriges akademikers centralorganisation, statstjänstemännens riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, taxe- ringsnämndsordförandenas riksförbund., högerns kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund, socialdemokratiska kvin- noförbundet, Sveriges kommunistiska parti, svenska kvinnors nationalförbund, riksförbundet landsbygdens folk och husmödrarnas samarbetskommitté. Dess- utom ha skrifter i ärendet inkommit från kvinnliga akademikers förening, svenska kvinnors medborgarförbund, svenska opendoor gruppen, Fredrika Bremer förbundets göteborgskommitté m. fl.
Uttalanden av allmän innebörd
I praktiskt taget alla remissyttranden har yrkats ytterligare utredning av beskattningsfrågan. Mera markerade uttalanden i sådan riktning ha gjorts av överståthållarämbetet och så gott som alla länsstyrelser, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket samt lantbruksstyrelsen. Även de hörda sammanslutningarna och organisationerna ha i allmänhet påyrkat en ny under- sökning av frågan.
De invändningar av mera allmän art, som riktats mot förslaget, taga främst
sikte på att däri icke redovisas något mera genomgripande försök att undanröja de olägenheter, som äro förenade med sambeskattningen i nuvarande form. Den inre motsägelse, som nu vidlåder sambeskattningsinstitutet, hade bort föranleda en mera intensiv undersökning av möjligheterna att finna en lösning enligt enklare och mera enhetliga linjer. Såsom en brist i förslaget betecknas sålunda, att det huvudsakligen inskränkts till ett försvar av nu gällande ordning. Förslaget anses därigenom brista i förutsättningslöshet. Någon uttömmande undersökning av de reella grunder, på vilka sambeskattningen vilar, anses icke ha kommit till stånd. De ändringar, som föreslås, torde i övervägande grad leda till en ytterligare komplicering av taxeringsarbetet. Taxeringsmyndig- heternas arbete skulle härigenom än mera bli inriktat på det formella och tek- niska till skada för deras egentliga uppgift, den materiella granskningen. Sär- skilt gäller denna anmärkning förslaget om en utvidgning av gift kvinnas för- värvsavdrag till att avse även sådana fall, då mannen biträdes i sin förvärvs- verksamhet av hustrun.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Problemet i fråga om beskattning av äkta makar är ytterst en skattefördelnings- fråga. Om vid ett givet utdebiteringsbehov skatten sänkes för en viss grupp innebär detta att man får öka uttagningsprocenten och därigenom övervältra en viss del av skattebördan å andra grupper. En utredning av beskattningen av äkta makar hade därför i första hand bort taga sikte på frågan om vilken fördelning av skattebördan mellan äkta makar å ena och ensamstående å andra sidan som vore riktig. Det hade bort göras klart huruvida den nuvarande fördelningen kan anses rättvis. De sak- kunnigas utredning är på denna punkt icke allsidig. I själva verket lämnar utred- ningen icke någon som helst grund för ett bedömande av nämnda spörsmål. De sak- kunniga ha därför icke heller gjort något klart principuttalande i frågan. De ha endast utan närmare motivering framhållit det nuvarande skattesystemets förenlighet med skatteförmågeprincipen samt uttalat att den ganska kraftiga skatteökning, som enligt gällande ordning progressionen i högre inkomstlägen medför vid samtaxering, kan motiveras.
Sambeslcattning eller särbeskattning
Frågan huruvida äkta makars beskattning bör i princip ordnas genom sambeskattning eller särbeskattning är i remissyttrandena föremål för skiftande meningar.
De avgjort flesta remissmyndigheterna förorda dock att sambeskattningen skall bibehållas såsom princip. Denna mening omfattas sålunda i allmänhet av länsstyrelserna.
Åtskilliga remissmyndigheter, som uttalat sig i sådan riktning, ha därvid tagit ställning till eller närmare berört det förslag, som i reservation till de sakkunnigas betänkande framförts av Ebon Andersson och som i betänkandet betecknats såsom alternativ 4.
Bland de yttranden, som i detta sammanhang äro av intresse, må här åter- givas följande.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att det i nämnda reservation utformade förslaget till sambeskattning innebär en välbehövlig jämkning av skattebör- dorna för äkta makar och medför en rättvisare fördelning av skattetrycket. Länsstyrelsen tillstyrker därför, att Ebon Anderssons förslag lägges till grund för ändrade bestämmelser i ämnet. Då emellertid förslaget finge anses alltför mycket gynna skattskyldiga i högre inkomstlägen, borde det bliva föremål för ytterligare bearbetning i syfte att förebygga dylika verkningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar sig likaledes för ett mera ingående be- dömande av de principer, som innefattas i ifrågavarande reservation.
Länsstyrelsen i Gotlands län förordar Ebon Anderssons förslag, då de linjer efter vilka beskattningen därigenom skulle ske, syntes vida enklare och klarare än enligt majoritetens förslag. Länsstyrelsen anför vidare:
Ett av de skäl, som av majoriteten anförts mot reservantens förslag, är att det- samma skullc medföra minskade skatteintäkter med 135 milj. kronor. —— — — För att något minska förslagets ogynnsamma verkningar på skatteunderlaget kunna två vägar tänkas. Den ena är att, då äkta makars sammanlagda inkomster överstiga visst belopp, förslagsvis 20 000 kronor, tillämpa en differentierad skatteskala, så att skattelättnaden för de högre inkomstskikten blir mindre än vad den skulle bliva enligt den av reservanten förordade progressionen genom inkomstens tudelning. Den andra utvägen är att i fråga om förmögenhetsbeskattningen även i fortsättningen tillämpa nu gällande bestämmelser. Länsstyrelsen finner visserligen även för denna beskattning reservantens linje mest motiverad men anser å andra sidan icke hinder föreligga att låta förmögenhetsskatten bestämmas efter samma grunder som hittills.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att den nuvarande fördelningen av skattebördan förefaller vara alltför oförmånlig för äkta makar. Å andra sidan torde en så kraftig omfördelning som den av Ebon Andersson föreslagna knappast vara motiverad, även om det av henne föreslagna systemet såsom sådant hade många tilltalande egenskaper. Länsstyrelsen föreslår en fortsatt utredning om möjligheterna att inom sambeskattningens ram genom införande av olika skatteskalor för äkta makar och ensamstående eller genom differen- tiering av ortsavdragen i förhållande till inkomsten eller på annat lämpligt sätt söka i viss utsträckning modifiera progressionens skatteskärpande effekt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner den av Ebon Andersson an- visade metoden vara värd beaktande. För att motverka det stora skattebort- fall för staten, som förslaget skulle innebära, funnes olika möjligheter. En vore måhända, att ortsavdrag enligt de för ensamstående skattskyldiga gällande bestämmelserna avräknades från hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomst men icke med belopp från 1 600 i ortsgrupp I till 2 000 kronor i orts- grupp V utan i stället med förslagsvis 300 kronor lägre belopp eller 1 300, 1 4-00, 1 500, 1 600 och 1 700 kronor i respektive ortsgrupperna I—V. Dessa belopp vid lägsta inkomst kunde minskas vid stigande inkomst för att helt försvinna vid inkomstbelopp för vardera maken respektive 10 300, 10 400, 10 500, 10 600 och 10 700 kronor. Jämfört med hittillsvarande regler skulle en sådan ändring
innebära någon ökning av ortsavdraget för äkta makar vid lägsta beskatt- ningsbara inkomst men samtidigt giva kompensation genom halverad pro- gression för det vid stigande inkomst bortfallande ortsavdraget. Metoden kunde användas kanske upp till 25 a 30 000 kronor sammanlagd inkomst för makar. För inkomster däröver skulle den leda till skattelindring av en storlek, som icke vore tillräckligt motiverad. Särskilt vid högre inkomstnivå syntes det klart, att skillnaden i en skattskyldigs civilstånd näppeligen borde föranleda sådan olikhet i skatt, som skulle följa av den halverade progressionen. En spärr vore därför nödvändig, som satte halveringen ur kraft över viss inkomstnivå. För att åstadkomma en mjuk övergång måste för ändamålet utarbetas lämplig skala. Möjligt vore att den önskvärda modifieringen kunde åstadkommas genom inarbetande av ett sålunda ändrat ortsavdrag och jämkad progression i en tabell avseende skatteberäkning för äkta makar enligt skatteskala, däri de lägre inkomstskikten förstorades. Metoden förutsatte, att intet förvärvs- avdrag skulle förekomma vid inkomstberäkning för gift kvinna. Skulle sådant avdrag dock anses lämpligt, syntes det i varje fall inte höra beräknas till högre belopp än 500 kronor och helst lika vid statlig och kommunal taxering. Fram- för allt borde icke förvärvsavdrag få förekomma vid annat slag av inkomst än hittills.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det ytterst angeläget att det nuvarande sambeskattningssystemet modifieras så att progressionen utmätes efter en mindre hård skala för äkta makar än den nuvarande. En så långt gående reducering av progressionen som den av Ebon Andersson föreslagna, borde dock icke väljas, enär denna metod vid högre inkomster skulle i alltför hög grad gynna en gift skattskyldig i jämförelse med en ogift.
Länsstyrelsen i Värmlands län ansluter sig till det av Ebon Andersson fram- lagda förslaget men anser vissa justeringar böra ske däri, nämligen dels så att tudelning av inkomsterna skedde upp till ett visst högsta belopp samt över- skjutande inkomst tillades ena hälften, och dels så att ortsavdraget jämkades med hänsyn till de billigare hushållskostnaderna för äkta makar.
Länsstyrelsen i Örebro län vill icke förneka, att reservanten Ebon Anderssons förslag uppvisar vissa praktiska fördelar framför majoritetens linje. Med den höjd skatterna nu nått, skulle dock vid högre inkomster förslaget komma att i alltför hög grad gynna gift skattskyldig i jämförelse med en ogift med lika hög inkomst.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser, att halveringssystemet innebär en genomgripande omdaning, som skulle avlägsna obilligheten i det nuvarande sambeskattningssystemet. En fortsatt utredning av frågan borde ske, därvid det vore önskvärt att parallellt med en utredning om halveringssystemet under- sökning gjordes beträifande ett system med skilda skatteskalor för gifta och för ensamstående, vilket kunde få samma verkan som tudelningen men också kunde modifieras så att den fulla effekten icke uttages.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att de av Ebon Andersson antydda riktlinjerna innebära den enklaste och för framtiden mest hållbara lösningen av sambeskattningsproblemet. Länsstyrelsen anför vidare:
Vad länsstyrelsen funnit huvudsakligen kunna invändas mot en sådan lösning är dels att i viss inkomstställning äkta makar, av vilka hustrun nu är berättigad till avdrag för gift kvinna, därvid skulle få något högre statlig inkomstskatt än vad för närvarande är fallet, dels att i högre inkomstställning skattelättnaden bleve opåkallat stor, dels och slutligen att skattebortfallet bleve större än vad det statsfinansiella läget för närvarande tillåter.
Beträffande den första invändningen kan anföras, att nu gällande regler — hit- intills tillämpade allenast vid 1949 års taxering —— ansetts som ett provisorium och att den ökade skatt, det här kan gälla, icke synes vara av den storleksordning, att den avskräcker från att byta provisoriet mot ett system, som kunde ha framtiden för sig.
Vad åter angår de övriga här ovan anmärkte invändningarna äro de mera all- varliga. Omarbetning av regler för ortsavdrag och av skatteskalor kan här ifrågakomma. En utväg, som i viss utsträckning skulle utan sådan omarbetning motverka olägen- heterna, synes dock vara följande.
Den av ledamoten Ebon Andersson ä 5. 241 i betänkandet föreslagna regeln för inkomstbeskattningen kompletteras med följande spärrbestämmelser.
Överstiger makars taxerade inkomster 20 000 kronor, verkställes ortsavdrag enligt de för ensamstående skattskyldiga gällande bestämmelserna dels" a ett belopp av 10 000 kronor, dels och å makarnas taxerade inkomst, minskad med 10 000 kronor. Å de sålunda erhållna beskattningsbara inkomsterna uträknas skatt i vanlig ordning, varefter skattebeloppen summeras. Därigenom erhålles makarnas sammanlagda in- komstskatt, vilken fördelas på makarna i förhållande till deras taxerade inkomster.
Den jämväl å s. 241 i betänkandet föreslagna regeln för förmögenhetsbeskatt- ningen kompletteras med följande spärrbestämmelser.
Överstiger makars beskattningsbara förmögenhet 100 000 kronor, uträknas skatt dels å ett belopp av 50 000 kronor, dels ock” a makarnas beskattningsbara förmögenhet, minskad med 50 000 kronor, varefter skattebeloppen summeras. Därigenom erhålles makarnas sammanlagda förmögenhetsskatt, vilken fördelas på makarna 1 förhållande till deras skattepliktiga förmögenheter.
Givetvis kan diskuteras, om gränsdragningen bör ske vid föreslagna 10 000 respek- tive 50 000 kronor eller vid andra belopp. Länsstyrelsen har för sin del ansett angivna belopp vara skäliga och ägnade att stimulera till ökad arbetsinsats och ökat sparande.
Länsstyrelsen i Jämtlands län Enner likaledes Ebon Anderssons förslag böra läggas till grund vid utformning av reglerna för äkta makars beskattning, där- vid dock länsstyrelsen förutsätter ytterligare utredning om behovet av andra skatteskalor för äkta makar än för ensamstående.
Statskontoret liksom även riksrähenskapsverket uttalar sympatier för det förslag, som framlagts av Ebon Andersson, och ifrågasätter huruvida icke ett godtagbart system skulle kunna sökas enligt de linjer, som uppdragits av henne. Riksräkenskapsverket anser att vid övergång till ett dylikt system även orts- avdragen för ensamstående böra göras fasta. Eventuellt skulle man kunna gå ytterligare ett steg i förenkling och beräkna skatten direkt på den tar (erade
inkomsten, utan den beskattningsbara inkomsten som mellanled. I varje fall förtjänade en sådan möjlighet att bli närmare undersökt.
Även svenska arbetsgivareföreningen är närmast böjd att finna den av reser- vanten Andersson förda argumenteringen övertygande. I samma riktning ut- tala sig bl. a. tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers central- organisation och statstjänstemännens riksförbund.
Ett närmare övervägande av särbeskattning för äkta makar har förordats av länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län, kammarrätten och 1949 års uppbördssakkunniga.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att beskattningssystemet framför allt borde vara sådant, att en ökning i skattebördan icke bleve en följd av äkten- skaps ingående. Därvid kunde det synas vara av sekundär betydelse vilken beskattningsform som komme till användning. Även om de skäl för en fri- stående beskattning, som anförts icke minst från de gifta kvinnornas sida, delvis vore av psykologisk art, borde dock övervägas om icke en övergång till ett system med särbeskattning vore att föredraga framför sambeskatt- ningssystemet.
Kammarrätten finner icke de skäl, som av de sakkunniga åberopats till stöd för sambeskattningens bibehållande, vara av den beskaffenhet, att tanken på en särbeskattning bör anses utesluten. Kammarrätten anför vidare:
I det av de sakkunniga förordade sambeskattningssystemet ingår såsom ett väsentligt led det s. k. jörvärvsavdraget. Genom detta avdrag upphävas i avsevärd män och vidsträckt omfattning sambeskattningens verkningar. Att det ansetts nöd- vändigt att införa detta avdrag och ytterligare utvidga det nuvarande området för dess tillämpning blottar en allvarlig konstruktiv svaghet hos själva sambeskatt- ningssystemet. Det förefaller såsom en onödig omgång att laborera med ett system, vars uppgift principiellt närmast är skatteskärpande men vars skatteskärpande verk- ningari flertalet fall måste elimineras genom ett särskilt avdrag.— — _ De sakkunniga hava framhållit, att en särbeskattning av makar skulle medföra förenkling av taxe- ringsförfarandet, vilket vitsordats såsom en obestridlig fördel hos ett sådant system. Detta erkännande bör enligt kammarrättens uppfattning tilläggas stor vikt. — — — I detta sammanhang vill kammarrätten framhålla, att sambeskattningen även i uppbördsavseende innebär en komplicering. Även ur denna synpunkt böra sålunda möjligheterna att konstruera en ändamålsenlig särbeskattning undersökas.
Beträffande de i betänkandet frambållna farhågorna för att vid särbeskatt- ning makar skulle komma att i skattelindrande syfte överflytta inkomst och förmögenhet på varandra uttalar kammarrätten:
I den mån åtgärder av denna art äro av beskaffenhet att icke kunna godtagas vid skattelagstiftningens tillämpning, inskränker sig förevarande spörsmål till en kontrollfråga, möjligen i vissa fall till en fråga om bevisbördans fördelning. Med de vittgående kontrollmöjligheter, beskattningsmyndigheterna numera äga, torde riskerna för skattefiykt i detta sammanhang icke vara större än beträffande beskatt- ningen i övrigt, snarare mindre. I självdeklaration lämnade oriktiga uppgifter, som i förevarande avseende äro av betydelse, torde falla under skattestraiflagens
bestämmelser om ansvar för falskdeklaration eller vårdslös deklaration. Den befarade tendensen att överliytta förmögenheter makar emellan torde i viss omfattning mot- verkas av de olägenheter och komplikationer, som därigenom kunna uppkomma vid skilsmässa, dödsfall 0. d. Beträffande förvärvskällorna jordbruksfastighet, tjänst och rörelse torde för övrigt dc sakkunnigas förslag om förvärvsavdrag medföra risker av liknande art, som de sakkunniga befara vid särbeskattning. De skattskyldiga kunna nämligen komma att bereda sig lindring i beskattningen genom oriktiga på- ståenden rörande omfattningen av hustruns arbetsinsats i viss förvärvskälla c. d.
1949 års uppbördssakkunniga, vilka framhålla att deras ställningstagande till ifrågavarande spörsmål väsentligen måste bestämmas av intresset för ett effektivt uppbördsförfarande, anföra bl. a.:
Vid sambeskattning av förvärvsarbetande äkta makar kan uppbörden av makarnas preliminära skatt svårligen få en tillfredsställande lösning. En sådan skulle däremot kunna vinnas vid särbeskattning av makarna. Uppbörden skulle då kunna ordnas på ett enkelt sätt genom löneavdrag efter skattetabeller utan makarnas medverkan. Uppbördssakkunniga vilja förorda, att den frågan närmare utredes, huruvida man icke kan åstadkomma ett system med särbeskattning som nöjaktigt låter sig förena med skatteförmågeprincipen samt kravet på likhet och rättvisa i beskattningen. Då olägenheterna vid särbeskattning väsentligen framträda vid högre inkomstläge, synes böra övervägas, huruvida icke särbeskattning skulle kunna begränsas till en viss sammanlagd inkomst för makarna och sambeskattning äga rum över denna in- komstgräns. Om denna gräns sattes vid t. ex. 15 000 kronor, skulle en tillfredsstäl— lande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt kunna vinnas för det övervägande antalet äkta makar. Framhållas bör, 'att det s. k. förvärvsavdraget, möjliggörande skattesänkning för förvärvsarbetande hustru, icke nödvändigtvis behöver förbehållas ett system, byggt på sambeskattningsprincipen. Avdraget kan medgivas vid varje beskattningssystem och saknar betydelse, då det gäller att jäm- föra olika system med varandra.
Beträffande remissinstansernas principiella inställning må i övrigt här åter- givas följande.
Överståthållarämbetet finner de skäl, som kunna anföras mot sambeskatt- ning, närmast leda till att makar borde beskattas var för sig. Vid en enkel regel härom kunde man dock icke stanna. Helt visst komme ett sådant system att medföra åtgärder i syfte att göra skattefördelningen mellan makarna så lika och förmånlig som möjligt genom överförande av inkomster och tillgångar från den ena maken till den andra. Ett system med tudelning av makarnas inkomster kunde inte heller utan vidare förordas. I högre inkomstlägen skulle en sådan tudelning medföra alltför stora fördelar. En framkomlig väg syntes vara att införa särskilda skatteskalor för gifta personer över en viss inkomst- gräns.
Bland de politiska organisationerna tillstyrker folkpartiets kvinnoförbund en närmare undersökning om möjligheterna för särbeskattning. Socialdemo- kratiska kvinnoförbundet förklarar sig sakna en fullständig utredning av den linje för familjebeskattningens ordnande, vars yttersta konsekvens represen- teras av reservanten Ebon Anderssons förslag. Även om man måhända av flera
skäl ville avböja en sådan linje, borde man dock kunna tänka sig att konstruera skatteskalor med mindre differenser mellan inkomstskikten för gifta och för ensamstående men dock så att större rättvisa vederfores familjerna i beskatt- ningsavseende. I varje fall hade varit av värde att få del av undersökningar rörande verkningarna av några olika förslag enligt en sådan princip. Högerns kvinnoförbund förordar en lösning i enlighet med Ebon Anderssons förslag, dock i förening med särskilt förvårvsavdrag för gifta kvinnor med minderåriga barn.
Av de yrkesbetonade kvinnosammanslutningarna förordar yrkeskvinnornas samarbetsförbund en lösning enligt särbeskattningsprincip, medan Sveriges husmodersföreningars riksförbund föreslår en ny utredning på grundval av Ebon Anderssons förslag, kompletterat med bestämmelser om förvärvsavdrag för gift kvinna.
De remissinstanser, som uttalat sig för sambeskattningsprincipen, ha ofta tillika uttalat varningar för konsekvenserna av en särbeskattning. Främst har därvid framhållits faran av att makarna skulle genom särskilda dispositioner kunna i skatteutj ämnande syfte dela upp inkomster och förmögenhet sinsemellan.
Sålunda uttalar länsstyrelsen i Älvsborgs län att dylika åtgärder i flertalet fall torde bli av sådan art, att skattemyndigheterna icke kunna upptäcka och beivra dem. Erfarenheten talade också för att makarna vid sina försök att ernå skattelindring komme att få hjälp av arbetsgivare, exempelvis på det sätt att efter överenskommelse viss del av mannens inkomst rubricerades som ersättning till hustrun, vilket förfarande redan praktiserades på sina håll, bl. a. vid hemarbete inom textilindustrien.
Tjänstemännen-s centralorganisalion anför:
För att belysa särbeskattningens konsekvenser kan följande exempel anföras. Båda makarna ha en sammanlagd inkomst av 20 000 kronor. Förvärvas denna ute- slutande av den ene maken, blir statsskatten, om barn icke finnes, 3 971 kronor. Förvärvas inkomsten med 15 000 kronor av den ene maken och 5 000 av den andre, blir statsskatten sammanlagt 2817 kronor. Förvärvas slutligen 10000 kronor av makarna vardera, blir den sammanlagda statsskatten 2 564— kronor. Det torde vara svårt att förklara, varför en skillnad i skattebördan för dessa fall skall föreligga. Av dessa exempel framgår, att man icke genom en ren särbeskattning kan skapa ett rättvist beskattningssystcm för familjer i olika inkomstlägen.
En annan nackdel med det rena särbeskattningssystemet är, att det utan tvekan måste ställa sig mycket svårt, att för andra inkomsttagare än de som enbart ha in- komst av tjänst, förhindra viss skatteflykt. En rörelseidkare skulle sålunda enligt detta system ha möjlighet att i sin rörelse rent fiktivt anställa den andre maken och därvid ge denne en lön som uppgår till en avsevärd del av rörelsens vinst. På sådant sätt skulle vederbörande kunna till stor del komma ifrån verkningarna av skatte- progressionen. Det kan icke anses önskvärt att införa ett skattesystem, som ger stora möjligheter till illojalt handlande från medborgarnas sida. TCO kan icke underlåta att i detta sammanhang framhålla, att det nuvarande skattesystemet har en sådan utformning, att det framför allt är löntagarna, som bli föremål för en beskattning, som strikt följer gällande bestämmelser, medan däremot andra grupper ha vissa möjlig-
heter attkringgå gällande regler. Det synes därför än angelägnare, att vid revision _av skattesystemet icke ytterligare förstärka dessa tendenser till orättvis fördelning av skattebördan mellan olika befolkningsgrupper.
Den rättsliga och faktiska ekonomiska gemen- skapen i äktenskapet Det huvudskäl, som de sakkunniga anfört för bibehållen sambeskattning av äkta makar, nämligen att makarna utgöra en rättslig och faktisk ekonomisk enhet, kritiseras i vissa remissyttranden.
Beträffande den rättsliga ekonomiska gemenskapen anmärker överståt- hållarämbetet att detta begrepp synes ganska diffust. Här vore dock fråga om två personer, som var för sig disponerade över sina inkomster och tillgångar. Sedan envar av makarna sörjt för familjens tillbörliga underhåll, hade i prak- tiken ena maken ofta icke nämnvärda möjligheter att inverka på den andres dispositioner. Beteckningen »ekonomisk enhet» vore därför knappast adekvat. Obestridligen förelåge däremot en form av intressegemenskap. Emellertid ville det synas som om denna gemenskap icke borde föranleda sambeskatt- ning annat än i den mån den verkligen medförde inbesparing av levnadskost- nader. Någon annan rationell grund syntes svår att finna.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att innehållet i den äldre giftermåls- balken med dess betydligt större ekonomiska gemenskap makarna emellan gör det lättare att försvara en sambeskattning än reglerna i den nya giftermåls- balken. För att eliminera skillnaden mellan äktenskap enligt äldre och nya giftermålsbalken hade de sakkunniga starkt framhållit betydelsen av gifto- rättsinstitutet i den nya lagen och förmenat att detta gåve uttryck för den gemensamhetsprincip, förutan vilken sambeskattningen skulle sakna underlag. Emellertid avsåge ju sambeskattningen två makar, som vore förenade med varandra i äktenskaplig sammanlevnad. Giftorätten däremot hade sin främsta betydelse, då det rakt motsatta förhållandet inträffade, nämligen då äktenskapet upplöstes. Att då låta kravet på sambeskattning grundas på giftorätten inne- buIe ingenting mindre än att man sökte bygga en rättsregel angående ett visst förhållande på en omständighet vars största betydelse läge i tiden utanför förhållandets existens. '
Icke heller kammarrätten finner den nya giftermålsbalkens föreskrifter vara ägnade att åberopas såsom stöd för den ena eller andra formen av beskattning, detta helst som skatterätten i väsentliga delar är helt väsenskild från civil- rätten. Om de äktenskapsrättsliga bestämmelserna över huvud taget skulle åberopas vid diskussionen om sambeskattningen, syntes regeln i 6 kap. 2 & giftermålsbalken om vardera makens” ekonomiska självständighet böra till- mätas större betydelse än bestämmelserna om giftorätten och försörjningsplikt.
Mera i överensstämmelse med de sakkunniga uttalar sig länsstyrelsen i Uppsala län, som visserligen finner det med hänsyn till äktenskapsrätten mest
följdriktigt att makarna taxeras oberoende av varandra men likväl förordar samtaxering med hänsyn till det faktiska förhållandet, att makarna gemensamt leva av den samlade familje—inkomsten oavsett vem av dem som förvärvat inkomsten och oavsett hur den fördelat sig på makarna, om båda varit inkomst- tagare.
Besparing på grund av hushållsgemenskap
Beträffande uppfattningen, att hushållsgemenskapen i äktenskapet medför en besparing i levnadskostnader och därigenom ökad skatteförmåga, anmärka ett flertal remissmyndigheter, att de sakkunniga icke framlagt någon verklig utredning till stöd för ett dylikt antagande.
Överståthållarämbetet anför: _
Söker man helt allmänt analysera vari utgiftsbesparing för makar kan föreligga, stannar man först inför hostadsfrågan. Två rum och kök för ett gift par torde normalt få ersätta två enkelrum med kokvrå. Prisskillnaden lärer icke vara väsentlig — möj- ligen några hundra kronor per år — såvida icke enkelrummen varit försedda med bad"- rum, vilket i tvårumslägenheten blir gemensamt. Eldningskostnaden i fastigheter med centralvärme torde för tvårumslägenheten bliva ungefär densamma som för båda enkelrummen. Städningskostnaden kan icke vara av nämnvärd betydelse. Klädkost- naden torde icke minskas, bortsett från något mindre belopp för underhåll och tvätt av mannens kläder. Matkostnaden torde väl i allmänhet'något förbilligas, särskilt om icke även hustrun har förvärvsarbete, men det är att erinra att större arbetsgivare numera regelmässigt ordna med billig lunchservering i personalrum och att middags- mål kunna intagas i kollektivmatsalar eller å andra liknande näringsställen utan mera avsevärd fördyring i jämförelse med matlagning i hemmet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län finner likaledes påståendet om att äkten- skapet i regel medför ökad skatteförmåga hos makarna sakna grund. Att på- ståendet över huvud taget kunnat framställas syntes bero därpå, att de sak- kunniga ieke räknat med alla de utgifter, som följa med ingåendet och fort- beståndet av ett äktenskap. Hänsyn måste givetvis tagas till samtliga dylika utgifter. Redan kostnaden för bostad överstege, i varje fall på längre sikt, kostnaderna för vad kontrahenterna sammanlagt hade att betala för bostad var för sig om de, såsom vanligen vore fallet, tidigare disponerat var sitt rum. Särskilt med hänsyn till den höga hyresnivån på nya bostäder torde i allmänhet någon besparing i detta avseende icke uppkomma. Däremot kunde en viss besparing förekomma i fråga om kostnader för mat och dryck. Emellertid medförde äktenskapet ett flertal utgifter, som kontrahenterna tidigare icke haft. Hit hörde kostnader för möbler _ i regel köpta på avbetalning _ liksom även utgifter för barnen i form av uppehälle, skolgång och eventuellt fortsatta studier, erforderlig hemhjälp m. m. Särskilt kostnaderna för barnens fostran och deras studier vore mycket betydande utgifter, som stegrades från år till år, tills barnen blivit självförsörjande. Om man på detta sätt lade tillsamman alla utgifter, som uppkomme under ett mer eller mindre långt äktenskap, syntes
något tvivel icke kunna råda därom, att dessa utgifter avsevärt överstege vad kontrahenterna sammanlagt skulle fått vidkännas om de levat var för sig.
Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller liknande synpunkter. Flertalet ensam- stående skattskyldiga torde innan de ingå äktenskap bo i förhyrda möblerade rum eller i rum, som tillhandahölles av arbetsgivaren, eller i sina föräldrahem. Ensamstående, som bo och äta hos sina föräldrar, torde i allmänhet ha låga utgifter för mat och bostad. Även de, som i annan ordning finge betala för sitt vivre, torde ofta icke kosta på sig rum eller kost av särskilt kostnadsdragande kvalitet. I samband med giftermål anskaffades i regel familjebostad, möbler och övrig hemutrustning. Härmed torde i flertalet fall följa en viss standard- förbättring men knappast sådant förbilligande av levnadskostnaderna, att de skattskyldiga såsom gifta skulle ha större förmåga att betala skatt än som ensamstående. Av de sakkunniga åberopad praxis vid utmätande av folkpen- sioner, socialunderstöd och existensminimum vid indrivning m. m. visade endast att gifta personer, vilka till följd av ålderdom eller andra omständigheter nöd- gades i möjligaste mån inskränka sina krav på livets nödtorft, förutsattes kunna leva på en lägre inkomst än två ensamstående. Dylika förhållanden torde dock icke kunna läggas till grund vid en allmän avvägning av äkta makars skatteförmåga i förhållande till ensamstående. En sådan avvägning borde ske med ledning av förhållandena för det stora flertalet skattskyldiga, d. v. = för personer i verksam ålder och med normal livsföring.
Liknande uttalanden ha gjorts av länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands och Gävleborgs län. Sistnämnda länsstyrelse anser, att den ökning av skatteförmågan, som eventuellt skulle kunna tillskrivas den gemensamma hushållningen, i varje fall icke vore av sådan betydelse, att den borde få till följd en skärpning av såväl ortsavdrag som skatteprogression.
Kammarrätten anför:
Vid behandlingen av det gemensamma hushållets inverkan (s. 132 0. f.) anföra de sakkunniga, att makars hushållsgemenskap medför en besparing, vartill hänsyn bör tagas vid beskattningen. Denna de sakkunnigas uppfattning har emellertid icke verifierats, och det måste enligt kammarrättens uppfattning betecknas såsom en brist i betänkandet, att något försök icke gjorts att genom tillgängligt eller inför- skaffat statistiskt material belysa levnadskostnader och hushållsvanor för å ena sidan ensamstående och å andra sidan makar med gemensamt hushåll. De sakkunnigas reservationslösa påstående att varje hushållsgemenskap i och för sig är ägnad att förbilliga levnadskostnaderna synes icke hållbart. Sålunda lärer det vara mycket vanligt, att kostnaden för ett par makars gemensamma bostad, även om den omfattar endast ett är två rum och kök, överstiger de kostnader, två ogifta åsamkas. om en var av dem genom att bo i föräldrahemmet eller i delat rum kan hålla sina bostadskost- nader vid en låg nivå. Möjligheterna att genom hushållsgemenskap nedbringa klädes- och matkostnaderna torde vidare genom de under de senaste decennierna ändrade levnadsvanorna ha påverkats i ogynnsam riktning. Över huvud taget torde eventuella besparingsmöjligheter vara så skiftande beträffande äkta makar liksom för andra skattskyldiga, att någon allmängiltig formel för hänsynstagande därtill vid beskatt-
ningen icke kan uppställas. Samma praktiska skäl, som föranlett de sakkunniga till uttalandet om den bristande möjligheten att i angivna hänseende på riktigt sätt beskatta andra sammanlevande skattskyldiga än makar, synas kunna åberopas till stöd för underlåtenhet att vid sambeskattningsfrågans bedömande taga hänsyn till eventuella besparingar å vissa utgiftsposter. I många fall torde nämligen de besparingar, som i ett eller annat avseende kunna göras, motsvaras av andra kanske större ut- giftsökningar. För övrigt skulle ett sådant hänsynstagande strida mot den eljest tillämpade principen, att besparingar i levnadskostnader icke räknas såsom skatte- pliktig inkomst (jfr anvisningarna till 38 å i kommunalskattelagen 2 mom. andra punkten).
Riksräkenslcapsverket omnämner — till belysande av hushållsgemenskapens besparingseffekt — att i viss levnadskostnadsstatistik äkta makar bruka räknas som 1.8 konsumtionsenheter. Närmare beräkningar visade, att den besparing, som nämnda siffra gåvc uttryck åt, icke kunde motivera mer än en tämligen blygsam skatteskärpning.
Svenska arbetsgivareföreningen betecknar påståendet om hushållsgemen- skapens förbilligande inverkan på levnadskostnaderna såsom en betänklig överdrift. Uttalandet härom skulle vara riktigt endast under den förutsättningen, att makarna omedelbart före äktenskapet icke ingått i någon annan hushålls— enhet och där kunnat tillgodogöra sig samma förbilligande omständigheter. I det alldeles övervägande antalet fall torde dock kontrahenterna tidigare ha ingått i någon annan sådan hushållsenhet, t. ex. varit bosatta hos sina föräldrar, hos syskon. eller tillsammans i fri förbindelse eller på annat sätt förbilligat sina utgifter genom att ha gemensamt hushåll.
Socialstyrelsen har däremot icke funnit anledning till erinran mot de sak- kunnigas mening att levnadskostnaderna för äkta makar i gemensamt hushåll skulle vara lägre än för två ensamstående med skilda hushåll. Styrelsen uttalar att så givetvis är fallet, men har dock icke närmare ingått på frågan.
En invändning av mera principiell natur, som kommit till synes ivissa remiss- yttranden, är att det för skattelagstiftningen får anses vara främmande att taga hänsyn till besparingar i levnadskostnader. Härvid har hänvisats till att någon beskattning i allmänhet icke inträder av tjänster, som en person utför åt sig själv, och icke heller av sådan besparing, som kan uppkomma genom rabatter på inköp, återbäring o. dyl.
Å rbetsmarknadssynpunkter
Frågan i vad mån särskilda arbetsmarknadssynpunkter lämpligen böra anläggas på beskattningen av äkta makar har närmare berörts av vissa remiss- instanser.
Kammarrätten anser ieke skattesystemet böra användas såsom medel att påverka gifta kvinnors deltagande i förvärvsarbete. Skattesystemet skulle då behöva ändras allteftersom det med hänsyn till förhållandena på arbetsmarkna—
den ansåges mer eller mindre önskvärt att gifta kvinnor ägnade sig åt sådant arbete. .
Liknande synpunkter ha anförts av vissa länsstyrelser. Socialstyrelsen anser, att den genom sambeskattningen stegrade effekten av progressionen borde mildras genom en höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna, samt att oin möjligt lika stort förvärvsavdrag borde medgivas vid den kommunala beskattningen som vid den statliga, allt i syfte att undanröja de hinder, som beskattningen för närvarande finge anses innebära för den gifta kvinnans villighet och möjlighet att taga arbete.
Arbetsmarknadsstyrelsen redogör för en av styrelsen företagen stickprovs- undersökning hos'länsarbetsnämnderna i vissa län. Undersökningen, som fram- för allt visat att det för närvarande råder mycket oklara uppfattningar om sam- beskattningsreglerna och deras verkningar, kunde dock enligt styrelsens mening icke anses tillräckligt representativ för att läggas till grund för några mera vittgående slutsatser. Enligt styrelsens mening hade sambeskattningen troligen för många kvinnor blivit ett okontrollerat skäl att stanna i sina hem, när "de varit tveksamma huruvida de skulle taga förvärvsarbete eller icke. _
I de' av olika kvinnaorganisationer avgivna yttrandena företrädes i allmänhet meningen, att de nuvarande beskattningsreglerna ha en ogynnsam verkan genom att i hög grad hindra de gifta kvinnorna från att taga förvärvsarbete.
Kostnaderna för barn
De sakkunnigas inställning beträffande kostnaderna för barn, nämligen att vid beskattningen borde därifrån bortses sedan barnavdragen i samband med skattereformen år 1947 ersatts med statliga barnbidrag, kritiseras i åt- skilliga remissyttranden.
Sålunda har kammarrätten liksom även ett flertal länsstyrelser funnit det oriktigt, att icke i detta sammanhang beakta barnkostnaderna. Skillnaden i skatteförmåga mellan äkta makar med barn och äkta makar utan barn finge anses vara betydligt större än skillnaden i skatteförmåga mellan gifta och ogifta personer.
Liknande erinringar ha framförts av de flesta kvinnoorganisationerna.
Taxeringsarbetets komplicering
Den fara för ytterligare komplicering av taxeringsarbetet, som förslaget anses medföra, påtalas särskilt med avseende på den föreslagna värderingen av gift kvinnas arbetsinsats i vissa fall.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Ur taxeringsmyndigheternas synpunkt är det angeläget att icke i skatteförfatt- ningarna införa ytterligare moment av fri prövning. Ju mindre som inrymmes utan- för de fastslagna och allmänt giltiga reglerna desto bättre. Strävandena borde i varje
!
!
fall gå ut på att genomföra förenklingar i taxeringsförfarandet, men i stället synes utvecklingen gå i rakt motsatt riktning, så att tillämpningen av skatteförordningarna blir svårare och svårare. I längden måste detta bli ohållbart och äventyra taxerings- systemets bestånd.
Gift kvinnas förvärvsavdrag
De sakkunnigas förslag om gift kvinnas förvärvsavdrag låter sig lämpligen uppdelas i följande två huvudpunkter.
a. Avdraget för gift kvinna, vilket nu tillkommer gift kvinna, som haft inkomst »av rörelse eller av eget arbete», utsträckes till att avse gift kvinnas »inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet».
I samband härmed inskränkes avdraget till att avse inkomst, vilken härrör av arbete, som kvinnan utfört i förvärvskällan. Om inkomsten endast till viss del härrör av hennes arbete, skall alltså värdet av arbetet uppskattas.
Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ändras det nu till 300 kronor maximerade förvärvsavdraget, som intill detta maximum avser hela inkomsten, sålunda:
beträffande jordbruksfastighet och rörelse hälften av nettointäkten, dock högst den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten,
beträffande tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet hälften av inkomsten, i båda fallen dock högst 500 kronor. Förslaget lämnas utan erinran av länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Hallands och Västmanlands län samt vissa-organisationer.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrka allenast i fråga om inskränkningen av avdraget till inkomst av utfört arbete.
Kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Örebro län samt svenska stadsförbundet * avstyrka förslaget i denna del.
Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att den av de sakkunnigas majoritet förordade utvidgningen och höjningen av förvärvsavdraget borde genomföras i avvaktan på en definitiv lösning av problemet om äkta makars beskattning.
Socialstyrelsens majoritet anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag i denna del även om vissa principiella invändningar kunde riktas mot att för- värvsavdraget utformades som ett omkostnadsavdrag. Med hänsyn till att det vore så många olika faktorer, som verkade återhållande på de gifta kvinnornas önskan att skaffa sig förvärvsarbete, ansåge styrelsen att den genom sambe- skattningen stegrade effekten av progressionen borde mildras genom en ytter- ligare höjning av gift kvinnas förvärvsavdrag. Gift kvinna borde medgivas lika stort förvärvsavdrag inom kommunalbeskattningen som när det gällde statsskatten. En viss höjning utöver vad de sakkunniga föreslagit torde i varje fall icke kunna ha någon mera djupgående inverkan på kommunernas ekonomi.
Av de remissyttranden, vari förslaget avstyrkts, må här återgivas följande.
Länsstyrelsen i ]VIalmöhus län framhåller, att de sakkunnigas principiella motivering för avdraget är att familjen genom den gifta kvinnans deltagande i förvärvsarbete åsamkades vissa kostnader, för vilka kompensation borde lämnas. Avdraget vore sålunda till sin karaktär ett omkostnadsavdrag. Då omkostnaderna på grund av praktiska svårigheter icke kunde till sitt belopp närmare preciseras skulle avdraget medgivas enligt schablonmässiga grunder. De angivna förutsättningarna borde enligt länsstyrelsens uppfattning leda till att avdraget endast borde medgivas då dylika omkostnader kunde presumeras vara för handen. Med hänsyn till schablonkonstruktionen av avdraget borde dessutom sannolikheten för förekomsten av omkostnader bedömas restriktivt. Presumtionen för dylika omkostnader syntes emellertid länsstyrelsen i allmän- het vara obefintlig eller i varje fall synnerligen svag såvitt gällde såväl gift kvinnas inkomst av jordbruksfastighet som de fall då gift kvinna biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet. Redan av nu anförda principiella skäl funne länsstyrelsen den föreslagna utvidgningen av avdragets användning syn- nerligen betänklig. Härtill komme emellertid andra skäl, som styrkte denna upp- fattning. De praktiska svårigheterna vid en tillämpning av de föreslagna av- dragen vorc enligt länsstyrelsens bedömande av den art, att de icke skulle kunna bemästras.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser sig icke kunna förorda en lagstiftning, som giver beskattningsnämnd rätt att bevilja avdrag vid taxeringen på grund- val av en av nämnden gjord uppskattning av värdet av hustruns arbetsinsats, vilket enligt förslaget skulle ske då hon haft inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet och inkomsten allenast till viss del härrört av hennes arbete. Genom de föreslagna föreskrifterna kunde för— utsättningar icke anses ha skapats för att taxeringen bleve rättvis och likformig, vilken princip dock borde vara den grundläggande vid all taxering.
Svenska stadsförbundet finner det beklagligt att de sakkunniga icke kunnat närmare motivera, varför just denna höjning av avdraget från 300 kronor till 500 kronor ansetts påkallad och framför allt att man icke gjort annat än rena överslagsberäkningar grundade på ett mycket begränsat material rörande höjningens väntade effekt på det kommunala skatteunderlaget. Trots att det vore möjligt, att den föreslagna höjningen endast finge begränsad inverkan på kommunernas skatteunderlag, ansåge sig förbundet på grund av ekonomiska skäl icke för närvarande kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.
Ett flertal kvinnoorganisationer ha uttalat sig för en ytterligare höjning av avdraget.
b. Avdraget för gift kvinna skall tillkomma även man, vars inkomst av jord- bruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet till någon del härrör av hustruns arbete. Värdet av hustruns arbete skall därvid uppskattas av beskattningsnämnderna med ledning av uppgifter i deklaration. Värdet må upptagas till högst en tredjedel av nettointäkten eller inkomsten.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet lands— bygdens folk och svenska landsbygdens kvinnoförbund förorda förslaget i denna del. Socialstyrelsens majoritet, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs och Gävleborgs län förklara sig icke vilja motsätta sig en dylik ut- sträckning av förvärvsavdraget. Flertalet av de nu nämnda remissinstanserna ha förutsatt, att en lagstiftning i den av de sakkunniga på denna punkt föreslagna riktningen allenast skulle innebära ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning av hela problemkomplexet.
Länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Hallands, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län framföra erinringar i olika hänseenden mot förslaget utan att uttryckligen avstyrka det i nu förevarande del.
Statskontoret, kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock— holms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norr- bottens län samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund avstyrka förslaget i denna del.
Av de remissyttranden, vari vederbörande instans förordat eller förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget, må här återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen anför:
De förslag, som utredningen framlagt, innebära enligt styrelsens uppfattning ingen tillfredsställande lösning av de problem, som sammanhänga med beskattningen av äkta makar. Såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet av den önskade ut- redningen torde de emellertid kunna godtagas. Särskilt vill styrelsen härvid uttala sin tillfredsställelsc med förslaget, att Skattelättnad skulle kunna beredas även be- träffande hustru, som biträder sin make vid skötseln av jordbruksfastighet och på detta sätt ökar makarnas inkomst med uppoffrande av tid och kraft, som hon eljest skulle ha kunnat ägna åt hemmet. Härigenom skulle en förmån kunna beredas en hårt betungad och i fråga om sociala åtgärder i viss mån vanlottad befolkningsgrupp. Mot förslagets utformning i denna del har styrelsen ingen annan erinran att göra än att beskattningsnämnds prövning av värdet av dylikt arbete synes kunna göras mindre omfattande än vad utredningen tänkt sig. Särskilt i fråga om mindre jord- bruk torde det i stor utsträckning kunna förutsättas, att hustrurna utföra arbete till ett värde motsvarande en tredjedel av nettointäkten. Beskattningsnämnds prövning torde därför kunna begränsas till mera tveksamma fall.
Riksförbundet landsbygdens folk anför:
Även om man genom de föreslagna bestämmelserna icke lyckats åstadkomma rättvisa, innebär det en förbättring i sådana fall, där hustrun biträder mannen i dennes förvärvsverksamhet. Framför allt torde detta komma att få betydelse för jordbruket, där kvinnorna mer än inom andra näringar gemensamt med mannen deltaga i arbetet och medverka till en högre inkomst. Nu behandlade regel synes emellertid i ett av- seende icke vara tillfredsställande utformad. Enligt anvisningarna till 46 & kommu— nalskattelagen skall gift kvinna, som haft inkomst av tjänst, äga åtnjuta förvärvs- avdrag såvida icke särskilda omständigheter till annat föranleda. Då det gäller för— värvskällan jordbruk har man emellertid föreslagit, att kvinnans förvärvsavdrag skall bliva beroende av beskattningsnämndernas bedömande. Enligt RLF:s mening
synes i fråga om förvärvskällan jordbruk samma presumtionsrcgel böra gälla som i fråga om förvärvskällan tjänst, d. v. s. jordbrukarhustrun skall äga åtnjuta förvärvs- avdrag såvida icke särskilda omständigheter till annat föranleda. Det torde nämligen i praktiken bliva alltför betungande för taxeringsnämnderna att verkställa prövning i varje särskilt fall. I allmänhet torde också jordbrukarhustrun ha utfört arbete i förvärvskällan i sådan utsträckning, att förvärvsavdraget bör tillämpas, även om svårigheter ofta kan föreligga att särskilt redovisa detta arbete.
Av de remissinstanser, som avstyrkt förslaget i denna del, yttrar kammar- rätten — efter att ha uttalat principiella erinringar mot förvärvsavdragets ut- formning — följande:
Även detaljerna i avdragets utformning lämna rum för erinringar. Enligt be- tänkandet bör såsom förutsättning för avdraget gälla, att hustruns arbete medför särskilda kostnader eller i mera väsentlig grad inkräktar på hennes möjligheter att utföra arbete i hem och hushåll. Denna förutsättning har icke på något sätt konrmit till uttryck i den föreslagna författningstexten. Dennas lydelse torde medgiva olika uppfattningar om arten och omfattningen av det arbete, som erfordras för avdrags medgivande. De föreslagna bestämmelserna kunna dock närmast antagas komma att medföra, att avdrag beviljas efter mycket schablonmässiga grunder. Den ingående prövning av avdragets befogenhet och storlek, som beskattningsnämndcrna förut- sättas skola verkställa torde bliva alltför betungande för att kunna tillfredsställande utföras vid sidan av övriga taxeringsgöromål. De motiverade yrkanden om avdrag,, som avses skola framställas beträffande i mannens förvärvsverksamhet arbetande hustru,kunna i regel icke antagas lämnatillförlitlig ochfullständig ledning vid prövningen av avdragen. Prövning med ledning enbart av yrkandena måste leda till stor ojämn- het. Personkännedomen hos taxeringsledamöterna torde endast i mindre omfattning vara så ingående, att den borgar för ett riktigt utfall av prövning. Det kan sålunda mycket väl tänkas, att taxeringsnämnderna allmänt måste tillgripa schablontaxering i förevarande avseende. Det synes kammarrätten föreligga risk för att den föreslagna maximeringen av avdraget till en tredjedel av ncttointäkten i realiteten kommer att betraktas såsom den norm, efter vilken avdrag bör ske, oavsett om godtagbara skäl för avdraget föreligga eller ej. Om avdrag medgivits schablonmässigt i taxe- ringsnämnd, torde det praktiskt taget bliva omöjligt att på senare stadier av taxe- ringsförfarandet annat än i enstaka fall åstadkomma erforderlig rättelse.
Överståthållarämbetet finner uppenbart, att förslaget i denna del skulle ställa beskattningsmyndigheterna inför synnerliga svårigheter med avseende å kon— trollen av de skattskyldigas uppgifter. En restriktiv tillämpning av bestäm- melserna, därest en sådan över huvud taget vore möjlig att genomföra, skulle med största sannolikhet föranleda en utomordentlig ökning av antalet besvär till prövningsnämnderna, vilkas arbetsbörda redan nu nått bristningsgränsen. Mest sannolikt vore väl, att avdragsrätten i praktiken ledde till att så gott som samtliga rörelseidkare och jordbrukare komme att erhålla avdraget. Detta skulle i sin tur få till följd en betydande övervältring av skattebördan på lön— tagarna. Överståthållarämbetet kunde icke heller finna en på detta sätt ut- formad avdragsrätt i och för sig befogad.
Även om det av billighetsskäl skulle kunna anses vara motiverat med ett avdrag, är det emellertid för länsstyrelsen uppenbart, att de sakkunnigas förslag icke kan leda till rättvisa i beskattningen. De sakkunniga (s. 162) ha tillerkänt taxeringsnämn- derna på landsbygden förmågan att kunna verkställa en rättvis uppskattning i pengar räknat av hustruns arbete. För att emellertid kunna åstadkomma en sådan värdering är det nödvändigt att ha kännedom bl. a. om den arbetstid, som hustrun nedlagt i förvärvskällan. Även med all uppskattning av taxeringsnämndernas goda person- kännedom bar länsstyrelsen den uppfattningen, att det helt enkelt är en omöjlighet för taxeringsnämnderna att hålla reda på jordbrukarhustrurnas arbetstid. En annan mycket viktig synpunkt vid bedömandet av värdet av hustruns arbete är emeller- tid också kvaliteten på det utförda arbetet. Man kan livligt föreställa sig de problem taxeringsnämnderna få att diskutera, då det gäller att bedöma den olika kvaliteten i arbetskraft, som skall berättiga till större avdrag för hustrun A än för hustrun B.
Samma tilltro hysa icke de sakkunniga till förmågan hos taxeringsnämnderna i städer och andra tätorter, där flertalet rörelseidkare återfinnas. I detta fall hänvisa emel- lertid de sakkunniga till, att det i tveksamma fall bör vara lättare för en rörelseidkare att inför taxeringsnämnden göra sannolikt, att hans hustru deltagit i arbetet. Varför det i städerna skall vara lättare att förebringa utredning, framgår dock icke av de sakkunnigas uttalande och såvitt länsstyrelsen kunnat finna, saknas det också stöd för påståendet. Emellertid blir det säkerligen till följd av taxeringsnämndernas obe- kantskap med de personliga förhållandena bland rörelseidkarna på det sätt, att an- talet tveksamma fall blir den övervägande delen, och att i mycket stor utsträckning bevisning om hustruns arbetsinsats måste förebringas av den skattskyldige. Att erforderlig bevisning skall föreligga redan vid deklarationens avlämnande är knappast att vänta. Följden blir, att bevisning måste infordras, varigenom arbetet i taxerings— nämnderna ytterligare försvåras. Därefter uppkomma här samma svårlösta problem, som ovan påvisats vara för handen hos taxeringsnämnderna på landet i fråga om värde- sättningen av hustrurnas arbete. Det skulle enligt länsstyrelsens bestämda uppfatt- ning vara en mycket olycklig lösning, om de sakkunnigas förslag i denna del skulle komma att genomföras.
Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar bl. a. att det bedömande, som förut- sättes skola ske, torde bliva mycket vanskligt även för taxeringsnämnder med god lokalkännedom och att de utredningar, som bliva erforderliga för dessa avgöranden, hota att intränga på privatlivets område.
Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar: Liksom vid allt skälighetsbedömande i det särskilda fallet kommer stadgandet att föranleda icke blott ökat antal taxeringstvister utan — och detta torde icke vara det minst betänkliga -— taxeringsnämndernas svåra och grannlaga ställning kommer även att bliva ännu mera accentuerad och de misstag och felbedömningar, som skatt- skyldiga vid jämförelse med andra med rätt eller orätt anse sig ha fallit offer för, komma otvivelaktigt att ogynnsamt påverka nämndernas relationer till de skatt- skyldiga.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, som uttalat att enligt dess erfarenhet taxeringsnämnderna komme att genomgående bevilja avdrag med högsta möj-
liga belopp då en så ingående avvägning som. i betänkandet förutsattes i prak- tiken icke komme att företagas, har funnit följande särskilda förhållande värt att uppmärksammas:
I länet, framför allt i lappmarken, äro jordbrukscnhcterna små. I de flesta fall hållas högst 3 in 4 kor. Som regel är mannen hänvisad till biinkomster av skogsarbete. Inkomsten av själva jordbruket är i dylika fall obetydlig, biinkomsterna täcka det huvudsakliga nettot i förvärvskällan. Förvärvsavdragets storlek kommer då att vid eljest likartade förhållanden bli olika stort, om mannens skogsarbete är körning eller huggning. Inkomsten av skogskörslor skall redovisas på jordbruksbilagan och fa- miljens samlade inkomst redovisas som en förvärvskälla. I dylika fall kommer för- värvsavdraget för hustrun att oftast utnyttjas till fullo med hänsyn till taxerings- nämndernas väntade inställning, för vilken länsstyrelsen ovan redogjort. Om mannen däremot är huggare, skall hans inkomst av skogsarbetet redovisas som inkomst av tjänst. Inkomsten av jordbruket kommer att bli obetydlig och förvärvsavdraget kommer med de föreslagna bestämmelserna också att bliva obetydligt. I dessa båda fall borde resultatet bli lika vid eljest likartade förhållanden, och enbart den omstän- digheten att intäkterna hänföras till olika förvärvskällor borde icke ha något infly- tande på frågan om förvärvsavdraget och dess storlek. Uppenbart är att de skatt- skyldiga för att undgå denna påföljd komma att i ännu större utsträckning än förut deklarera sina arbetsinkomster på jordbruksbilagan, vilket vållar taxeringsnämnderna ett särskilt besvär. Säkerligen kunna ytterligare fall förekomma, där en tillämpning av den av de sambeskattningssakkunniga föreslagna utformningen av förvärvsavdraget icke kommer att leda till ett godtagbart resultat.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller, att beskattnings- nämnderna komma att ställas inför synnerligen svårbemästrade problem och att förbundet hyser allvarliga farhågor för att avdrag i alltför många fall kom— mer att medgivas schablonmässigt med högsta tillåtna belopp så fort den ringaste tveksamhet uppstår. Skulle så ske, nåddes icke den rättvisa och jämlika be- skattning, som det vore taxeringens uppgift att åstadkomma. Endast i mindre och möjligen i medelstora kommuner torde lokal- och personkännedomen vara sådan, att taxeringsnämndernas ledamöter mera ingående kände till de skatt- skyldiga; och även om personkännedom förefunnes i en taxeringsnämnd, kunde denna icke anses utgöra en borgen för ett rättvist taxeringsresultat. då det i flertalet fall icke torde vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt värdera en hustrus arbetsinsats i de ifrågavarande förvärvskällorna.
Speciella frågor
a. Gift kvinnas förvärvsavdrag föreslås vid konkurrens med andra allmänna avdrag böra tillgodoräknas henne i första hand.
Frågan beröres endast av länsstyrelsen i Norrbottens län, som anser, att de sakkunnigas förslag till omredigering av 52 ä 1 mom. kommunalskattelagen icke genomförts på ett lyckligt sätt utan kan giva anledning till missförstånd. Länsstyrelsen föreslår därför en omarbetning i klarläggande syfte.
b. Om äkta makar skola samtaxeras, ehuru de ha olika hemortskommuner i skilda ortsgrupper, skall ortsavdrag medgivas gemensamt enligt den högre ortsgruppen.
Sex länsstyrelser samt 1949 års uppbördssakkunniga ha tillstyrkt den före- slagna regeln. Riksräkenskapsverket ifrågasätter däremot, om förslaget innebär något praktiskt framsteg i förhållande till den metod, som anvisats i fmans- departementets i betänkandet refererade promemoria den 10 mars 1948. Det åberopade skälet för ändringen, nämligen att levnadskostnadsbesparingen genom äktenskapet vore mindre när makarna inte hade gemensamt hushåll, förlorade väsentligt i tyngd därest sambeskattningen komme att utformas efter leda— moten Ebon Anderssons linje.
0. För beskattningsår, varunder makar ingått äktenskap, skola de alltid taxeras såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Förslaget härom tillstyrkes av överståthållarämbetet och så gott som alla länsstyrelser, 1949 års uppbördssakkunniga samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och länsstyrelsen i Örebro län före- slå att regeln om särtaxering i dylika fall utvidgas till att avse även makar, som ingått äktenskap under tiden 2 november—31 december året före beskattnings- året. Genom en dylik utvidgning skulle överensstämmelse vinnas med reglerna för mantalsskrivningen. Såsom en mindre lycklig konsekvens av den föreslagna särbeskattningen framhåller överståthållarämbetet det föga rimliga i att mannen i det fall, att hustrun inte haft någon inkomst, icke får åtnjuta något avdrag för henne under det första året av äktenskapet. Med hänsyn till de särskilda utgifter, främst för bosättningen, som vanligen vore förenade med ingående av äktenskap, syntes icke obefogat, att mannen —- eller hustrun, om hon vore den försörjande parten _ tillerkändes familjeavdrag under det år, då äktenskapet ingåtts, oaktat makarna taxerades var för sig. Länsstyrelsen i Jönköpings län har uppmärksammat samma förhållande men anser att bestämmelserna om särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga borde kunna äga tillämpning för nygift skattskyldig för det beskattningsår, under vilket äktenskap ingåtts, om andre maken icke haft egen inkomst eller obetydlig sådan. Enligt nämnda bestämmelser kunde nämligen särskilt avdrag medgivas för underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet.
(1. För senare beskattningsår än det, varunder äktenskapet ingåtts, skola makar oavsett mantalsskrivning och bosättning alltid anses ha »levt tillsam— mans» och sålunda samtaxeras, såvida de icke på grund av söndring i äkten- skapet rarit bosatta var för sig och detta förhållande kan antagas bliva bestående.
De sakkunnigas förslag i avsikt att klarlägga den skatterättsliga betydelsen av uttrycket »levt tillsammans» vinner anslutning hos ett flertal remissmyn- digheter.
Erinringar mot förslaget ha emellertid framförts av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Örebro län, kammar- rätten, 1949 års uppbördssakkunniga, taxeringsnämndsordförandenas riks- förbund och Sveriges lantbruksförbund. Mestadels gå erinringarna ut på att de föreslagna bestämmelserna äro alltför rigorösa och icke tillmäta den faktiska särlevnaden tillräcklig betydelse. Förslaget anses härigenom innebära en icke önskvärd begränsning i nu rådande praxis, enligt vilken särbeskattning i viss begränsad utsträckning kunnat ifrågakomma, även om särlevnaden orsakats av annat än söndring i äktenskapet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Taxeringsnämnderna torde i allmänhet grunda sin uppfattning på uttalandet av 1921 års kommunalskattekommitté, att sambeskattning icke skall äga rum, då det gemensamma hushållet, som vore förutsättningen för den gemensamma beskatt- ningen, icke längre förefmnes. Länsstyrelsen skulle för sin del önska, att i anvisningarna intoges en föreskrift av dylikt innehåll, varvid det förhållande, som ägtrum under större delen av beskattningsåret skulle få vara avgörande, dock att om makarna icke hade gemensamt hushåll och det vore uppenbart, att makarna hade skilda hushåll i syfte att undgå verkningarna av sambeskattning, sådan beskattning likväl skulle äga rum. Härigenom skulle ett säkrare stöd bl. a. kunna erhållas för den stånd- punkten, att sambeskattning icke skall äga rum i det icke sällan förekommande fallet, att två makar, som bo å skilda orter, ha var sin arbetsinkomst. Den av länsstyrelsen nu föreslagna regeln innebär endast, att rättspraxis i högre instans återföres till vad som från början synes ha varit avsett att gälla.
Länsstyrelsen i Örebro län finner det tveksamt huruvida särskilda anvisningar i detta avseende böra utfärdas med hänsyn till den restriktiva inställning, som regeringsrätten alltjämt intager till förevarande spörsmål. Genom att i stort sett bibehålla kravet på dom å äktenskapsskillnad eller hemskillnad under- lättas taxeringsnämndernas bedömande av förhållandena. Om detta krav släpptes, kunde bevissvårigheter uppstå.
Kammarrätten anför:
Såsom i betänkandet anföres, torde uttrycket levt tillsammans ursprungligen hava avsett att uppställa hushållsgemenskap såsom villkor för sambeskattning. Med hänsyn till den vikt, de sakkunniga tillmätt det gemensamma hushållet såsom grund för sambeskattningens bibehållande, synes sambeskattningen knappast böra upprätt- hållas, då hushållsgemenskap icke förelegat under beskattningsåret. Möjligen kan in- vändas, att makar i syfte att vinna skattelindring skenbart skulle bosätta sig på var sitt håll men i verkligheten fortsätta sammanlevnaden. Dylika skentransaktioner torde dock lätt kunna genomskådas av taxeringsnämnderna. I sådana fall böra ma- karna icke anses hava var sitt hushåll utan två gemensamma hushåll. I sådana fall åter, då makar av fullt godtagbara skäl, exempelvis arbetsanställning å olika orter, icke hava gemensamt hushåll, synas hållbara skäl för sambeskattning ej föreligga.
e. Samtaxering då make avlidit under förra hälften av beskattningsåret. Frågan har berörts av fyra länsstyrelser och av kammarrätten. Kammarrätten framhåller, att de sakkunnigas uppfattning om att den efter- levande maken borde få tillgodogöra sig de fördelar sambeskattningen inne- bure, även då dödsfallet inträffade under förra delen av beskattningsåret, icke överensstämmer med rådande praxis. Förverkligandet av ett sådant önske- mål förutsatte därför författningsändring, såvida icke regeringsrättens praxis ändrades.
Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar i stället särtaxering för dödsfalls- , året. Samtaxeringen innebure långt ifrån alltid någon förmån. För mången änka syntes det i hög grad obilligt, att hennes ringa pension belades med skatt, beräknad med hänsyn till den avlidnes inkomster. I ett betydande antal fall uppkomme på grund av detta förhållande kvarstående skatt för änkor efter löntagare. Särtaxering i dylika fall skulle även innebära taxeringsteknisk ' förenkling vid skattebefrielse för den avlidnes dödsbo.
Sambeskattningsfrågan i Danmark
Då sambeskattningssakkunnigas betänkande (sid. 74—96) innehåller ut- förliga uppgifter om den statliga beskattningen av äkta makar i vissa främmande länder —— Danmark, Finland, Norge, England, Nederländerna, Tjeckoslovakien, Förenta Staterna och Canada — är någon redogörelse för utländsk rätt här icke erforderlig. Endast i fråga om Danmark, där den s. k. skattelovskom- missionen numera tagit slutlig ställning till sambeskattningsfrågan, torde vissa kompletterande uppgifter få lämnas, särskilt som denna frågas läge och dis- kussionen kring den i Danmark har åtskilliga beröringspunkter med motsva-
jrande förhållanden i Sverige.
I Danmark sambeskattas äkta makar. Vid sambeskattningen medgives hustru förvärvsavdrag efter i stort sett samma principer som i Sverige. Avdraget bestämdes år 1946 'till hälften av inkomsten, dock högst 2 000 kronor (i Sverige 1 000 kronor). Tidigare hade avdraget varit lägre. Höjningen motiverades med arbetsmarknadssynpunkter. Liksom i Sverige är avdragsregeln att anse som provisorisk i avvaktan på sambeskattningsfrågans slutliga lösning, som i Dan- mark varit hänskjuten till den sedan år 1937 arbetande skattelovskommissionen.
Denna kommission har numera avgivit sitt betänkande, varav del I fram- lagts år 1948 och del II år 1950.
Kommissionen föreslår, att sambeskattningen skall bibehållas. Detta moti- veras på i huvudsak följande sätt.
Sambeskattningen av äkta makar är skattetekniskt nödvändig. Att generellt upphäva sambeskattningen och övergå till särbeskattning är tekniskt ogenom- förbart redan av det skälet, att det icke är möjligt att fastställa den ena eller
gandra makens andel i en inkomst, som intjänas av båda i förening. Så är fallet
i mycket stora befolkningsgrupper, särskilt inom jordbruk, hantverk och handel. Om särbeskattning tillätes, skulle dessutom personer med mera betydande inkomster mycket lätt kunna undandraga sig progressionen genom att uppgiva att en väsentlig del av inkomsten intjänats av andra maken.
Att upphäva sambeskattningen partiellt är däremot tekniskt möjligt, om man begränsar särbeskattningen till sådan inkomst av arbete, som är helt obe- roende av makarnas gemensamma verksamhet. En dylik ordning skulle emeller- tid icke vara principiellt försvarlig och skulle verka orättvist, i den måndenledde till lägre beskattning av makar med dylik separat inkomst än av makar, vilkas inkomster av tekniska skäl icke kunna särskiljas.
Då sålunda sambeskattningen alltjämt bör bibehållas som allmän och grund- läggande princip i skattelagstiftningen, kvarstår — säger kommissionen — en- dast frågan i vad mån skål finnes för jämkningar i sambeskattningen i sär- skilda fall, exempelvis genom förvärvsavdrag för hustru.
Kommissionen omnämner, att befolkningskommissionen i Danmark i ett år 1939 avgivet betänkande uttalat sig för att sambeskattningen av makar inte bara borde bibehållas utan även genomföras så konsekvent som möjligt. Befolkningskommissionen hade sålunda ansett, att förvärvsavdraget borde avskaffas och att progressionens olämpliga verkningar vid sambeskattning borde kunna elimineras genom någon mera rationell metod. Som en eventuell utväg hade man pekat på metoden att halvera makarnas sammanlagda inkomst och beräkna skatten på vardera hälften samt därefter sammanlägga skatte- beloppen och fördela summan i lämplig proportion mellan makarna.
Även om ett sådant tillvägagångssätt icke kan anses strida mot sambeskatt- ningsprineipen, anser skattelovskommissionen, att förfarandet icke är till- rådligt. Som medel att mildra progressionens mindre lämpliga verkningar skjuter det långt över målet. När fråga är om större och genom mannens arbets- insats skapade inkomster skulle det ge den gifte mannen så stor fördel i järn- förelse med den ogifte, att denna fördel vida överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till den gifte mannens försörjningsbörda.
När hustruns inkomst utgjorts av kapitalinkomst, har knappast någon kritik riktats mot att skatteprogressionen beräknats på makarnas gemen- samma inkomst. Kritiken har tagit sikte endast på sådana fall, då inkomsten delvis intjänats genom hustruns arbete och särskilt när resultatet av denna arbetsinsats kunnat klart fastställas. I den mån denna kritik riktats mot pro- gressionens verkningar har den dock varit mindre välgrundad. Att hävda, att hustruns inkomst belastas med en skattesats, som ligger ovanför den vilken drabbar mannens inkomst, är i verkligheten icke hållbart, säger kommissionen. I verkligheten beskattas hustruns inkomst med den genomsnittsprocent, som utgår på makarnas gemensamma inkomst. Argumentet kan lika väl anföras beträffande varje ökning av makarnas gemensamma inkomst, alltså även om den åstadkommits genom en extra arbetsinsats från mannens sida.
Även om man alltså skatterättsligt sett icke kan godkänna kritiken mot sambeskattningen i denna del, så betyder detta likväl icke, att sambeskatt- ningen i ett progressivt skattesystem icke kan medföra från social synpunkt skadliga verkningar. Sålunda är det tänkbart, att den kan motverka ingående av äktenskap och lägga hinder i vägen för de gifta kvinnornas arbetsinsats i förvärvslivet. En sådan socialt olämplig verkan av den progressiva beskatt— ningen är emellertid förenad med varje inkomstökning, som förutsätter en motsvarande ökning av arbetsinsatsen. I grunden är det därför icke en ändring av sambeskattningsprincipen, som ur denna synpunkt bör Övervägas, utan i stället en viss mildring av progressiviteten i inkomstbeskattningen, särskilt för de lägre inkomsttagarnas del.
Den gällande regeln för förvärvsavdrag betecknas av kommissionen såsom onyanserad och schematisk. Vid fastställandet av den övre gränsen för avdraget, 2 000 kronor, har man siktat på ett belopp, som kan sägas till väsentlig del täcka de årliga utgifterna för ett fast anställt hembiträde efter genomsnitts- beräkning för hela landet. Någon hänsyn till om sådan hemhjälp faktiskt anställts tages dock icke. Icke heller har man beaktat det olika behovet av hemhjälp i olika fall, varvid särskilt förekomsten av barn är av betydelse.
Vill man göra gällande, att det är en sådan skillnad på de ekonomiska vill- koren i ett äktenskap, där mannen är ensam inkomsttagare, och i ett annat, där båda makarna ha förvärvsarbete, att denna skillnad bör grunda rätt till ett särskilt avdrag för det senare paret, så kan detta synas motiverat ur den synpunkten, att hustruns arbete i hemmet är av produktiv och inkomstbring- ande natur, ehuru det icke resulterar i en påtaglig penninginkomst, vilken kan beskattas. En motsvarande inkomst framkommer normalt icke i ett hem, där hustruns arbetskraft helt tages i anspråk av förvärvsarbete utanför hem- met. För att kompensera henne skulle därför erfordras ett avdrag motsvarande normalvärdet av en hustrus arbete i hemmet. Emellertid är det ytterst vansk- ligt att avgöra i vilken omfattning en hustrus förvärvsarbete kan hindra henne att utföra sysslorna i hemmet. I viss grad är detta beroende av hur stor del av hennes tid som går åt för arbete utom hemmet. Å andra sidan är det ännu vanskligare att värdera den hemarbetande hustruns ekonomiska insats. Denna insats kan ju vara mycket stor och mycket liten allt efter hustruns förmåga, intresse, hälsotillstånd 0. s. v. En avdragsregel baserad på sådana synpunkter måste därför bli i hög grad teoretisk och ofta illa harmoniera med de faktiska förhållandena. Härtill kommer, att det alltid måste finnas en grupp, för vilken ett sådant avdrag på grund av kontrollsvårigheter icke kan utformas, nämligen alla de fall där hustrun hjälper mannen i dennes verksamhet. Här är det mesta- dels omöjligt att fastställa, hur omfattande hustruns arbete har varit och hur stor del av inkomsten i verksamheten, som grundar sig på hennes arbetsinsats. I dessa fall skulle ett avdrag få bestämmas endast på grundval av makarnas uppgifter och det skulle vara mycket betänkligt att grunda en avdragsberäk-
ning på sådana tämligen okontrollerbara uppgifter. Denna grupp av äktenskap, där alltså hustrun i mer eller mindre grad arbetar i verksamheten, är emeller- tid mycket omfattande och om hela denna grupp undantages från rätt till för- värvsavdrag, så måste regeln — i varje fall om avdraget bestämmes till ett mera betydande belopp — verka högst orättvist.
På grund av dessa resonemang kom kommissionen i betänkandets första del (1948) fram till följande preliminära ställningstagande: Förvärvsavdraget för hustru borde utmönstras. Till förvärvsarbetande hustrur liksom även till ensamstående personer, vilka hade förvärvsarbete utanför hemmet och sam- tidigt försörjde hemmavarande minderåriga barn, borde dock viss hänsyn tagas. Detta hänsynstagande borde emellertid ske på det sätt, att barnbidragen för dem utmättes något högre än för andra. Sitt slutliga ställningstagande till frågan om förvärvsavdraget uppsköt emellertid kommissionen till behand- lingen i del II av frågan om skatteskalans och ortsavdragens utformning.
Enligt vad som upplysts, väckte kommissionens förslag om förvärvsav- dragets slopande en stark opposition från olika håll. Detta torde förklara, att kommissionen i andra delen av betänkandet, där frågan ånyo ventilerats, kommit fram till ett förslag som bär kompromissens prägel och i viss mån strider mot uttalandena i del I.
I betänkandets senare del säger kommissionen bl. a.:
I fråga om familjer med barn bör hänsyn till hustruns utgifter tagas på det sätt kommissionen föreslagit i betänkandets del I, nämligen genom höjning av barnbidragen. Om sålunda därigenom frågan löses för barnfamiljernas del, återstår spörsmålet, om det i övrigt finns anledning att medge ett särskilt av- drag från hustruns inkomst. I fråga om familjer med betydande inkomster är det mycket svårt att visa, att hustruns förvärvsarbete medför strängt nöd- vändiga extrautgifter, som med hänsyn till makarnas standard inte skulle ha förekommit om inkomsten intjänats av mannen ensam. För familjer med små och jämna inkomster är det av betydelse, om hustruns arbete är av del- tidsnatur eller omfattar hel arbetsdag. Vid deltidsarbete blir det i allmänhet icke fråga om någon nödvändig extrautgift.
Man ställdes då inför en rad fall, beträffande vilka det icke med säkerhet kan avgöras om grund finnes för särskilt förvärvsavdrag för hustru eller icke.
Om emellertid —— såsom kommissionen föreslår —— skattesystemet omlägges, så att för stora befolkningsgrupper, exempelvis för inkomster upp till 10 21 15 000 kronor, den progressiva skatteskalan utbytes mot en proportionell skattesats, bör frågan om sambeskattningens verkningar kunna avsevärt för- enklas. Bestämmes i ett sådant system ortsavdraget för en ensamstående person till två tredjedelar av ortsavdraget för äkta makar, skulle det mesta ett gift par över huvud taget kan kräva vara, att förvärvsavdraget för hustrun fast- ställdes till skillnaden mellan ortsavdragen för två ensamstående personer och ortsavdraget för ett gift par.
Ett sådant avdrag — säger kommissionen — bör rätteligen tillkomma endast en hustru med heltidsarbete. Emellertid ställer det sig svårt att draga upp grän- sen för verkligt heltidsarbete. Då så knappast kan ske, bör avdraget åtminstone göras större när hustrun har heltidsarbete än när hon blott har några få timmars daglig sysselsättning utanför hemmet. Avdraget bör därför bestämmas till viss del av hustruns förvärvsinkomst, förslagsvis hälften, men med viss maxi— mcring bestämd med hänsyn till nämnda skillnad i ortsavdrag för två ensam- stående och två gifta.
Kommissionen föreslår sålunda slutligen, att förvärvsavdrag skall medgivas hustru, oberoende om hon har hemmavarande barn eller icke, men att av- dragets maximibelopp skall sänkas i förhållande till vad nu gäller. Avdraget skall enligt förslaget utgöra hälften av hustruns förvärvsinkomst, dock högst skillnaden mellan ortsavdragen för två ensamstående och ortsavdraget för ett gift par. Den övre gränsen för avdraget torde härigenom komma att ligga vid ungefär 800 kronor. Kommissionen förutsätter vidare, att statsskatten samtidigt göres proportionell upp till en viss inkomstgräns.
Det kan anmärkas, att kommissionens förslag om förhöjt barnbidrag för hustrur och ensamstående, Vilka försörja barn, i varje fall icke hittills (sept. 1951) genomförts i det barnbidragssystem, som gäller i Danmark. Icke heller kommissionens övriga här omnämnda förslag ha ännu genomförts ellerbehandlats av riksdagen.
B. Utredningens förslag
Frågan om reduktion av ensamståendes ortsavdrag
När ortsavdragen infördes i vårt skattesystem år 1919 vid den statliga och år 1920 vid den kommunala beskattningen, motiverades de mediresonemanget, att en person icke kunde anses ha någon skatteförmåga, så länge hans inkomst icke översteg ett visst existensminimum. Även när inkomsten översteg detta cxistensminimum, ansågs skatteförmågan representeras icke av hela inkomsten utan endast av den överskjutande delen.
Uppfattningen att ett belopp motsvarande existensminimum borde på detta sätt undantagas från beskattning i alla inkomstlägen har sedermera i olika sammanhang kritiserats.
Redan 1921 års kommunalskattekommitté (SOU 1924: 53) diskuterade möjligheten att låta ortsavdragen försvinna vid högre inkomster. Enligt kom- mitténs mening kunde fiktionen om ortsavdraget såsom uttryck för ett efter dyrortsgrupperingen avpassat existensminimum icke upprätthållas. Frågan om i vad mån en inkomst, som överstege vad som under inga förhållanden kunde beskattas, borde göras bidragspliktig, hade i verkligheten föga med existens- minimum att göra utan berodde av den bärkraft i skattehänseende, som man ansåge sig böra tillmäta en sådan inkomst. Och därvid torde vara klart — fram-
höll kommittén — att ju mindre inkomsten vore, desto svagare vore den som skatteobjekt och desto större skattefritt avdrag behövde den, medan däremot skatteförmågan stege med inkomsten och i samma mån behövde mindre skatte- fritt avdrag, så att vid en viss punkt inkomsten nått den storlek, att den kunde anses icke va1a i behov av något skattefritt avdrag alls.
Systemet med fasta, av inkomsten oberoende ortsavdrag bibehölls emellertid obrutet i skattelagstiftningen ända fram till år 1938. Vid den då genomförda skattereformen, som grundade sig på 1936 års skattekommittés förslag, gjordes avsteg från den tidigare ordningen, såvitt rörde den statliga beskattningen av ensamstående personer. Härigenom infördes i skattesystemet den anordning, som emellanåt benämnes »ungkarlsskatten» och som innebär, att det statliga ortsavdraget för ensamstående icke utgår med fast belopp utan minskar med stigande inkomst för att slutligen helt bortfalla. För gifta skattskyldiga bibe- höllos däremot fasta avdrag.
Att på detta sätt genom 1938 års skattereform olika principer följdes vid det statliga ortsavdragets konstruktion för ensamstående och för övriga skatt- skyldiga får ses mot bakgrunden av 1936 års skattekommittés strävanden att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan nämnda båda kategorier av skattskyldiga inbördes. Kommittén hyste den uppfattningen, att den tidigare avvägningen i detta hänseende icke vore tillfredsställande utan borde ändras till förmån för familjeförsörjarna. Kommittén fann visserligen, att den dittills tillämpade grundsatsen om ett av inkomstens storlek oberoende skattefritt existensminimum komme att rubbas genom att vissa skattskyldiga nu finge sitt ortsavdrag reducerat eller helt slopat men ansåg att frågan härom borde ses »i samband med beskattningens utformning i övrigt». Även om i förevarande fall skatt beräknades på hela inkomsten, finge den inkomst, som återstode efter skattens betalning, anses tillräcklig för den skattskyldiges uppe- hälle. Huvudsaken hade varit —— framhöll kommittén — att åstadkomma en lämplig avvägning av skattebördan mellan ensamstående och familjeförsörjare.
Vid 1947 års skattereform bibehölls ifrågavarande principiella olikhet i utformningen av ortsavdragen för ensamstående och för övriga skattskyldiga. 1945 års statsskatteberedning uttalade härom: Grundsatsen om avdrag för ett beräknat levnadskostnadsminimum behövde icke innebära annat än att inkomster, som ej överstege detta minimum, icke skulle beskattas. Men därav följde ej med nödvändighet, att även på inkomster, som överstege existens- minimum, ett motsvarande avdrag skulle göras. Huruvida ortsavdrag skulle medgivas vid högre inkomster, borde enligt beredningens mening, vare sig fråga vore om ensamstående eller familjeförsörjare, vara beroende av ett rent skälighetsbedömande. Vid ett sådant bedömande borde givetvis tillses, att en rimlig differentiering av beskattningen mellan ensamstående och familje- försörjare ägde rum. Beredningen förordade, att systemet med successivt fallande ortsavdrag för ensamstående skulle bibehållas. Den ändringen i 1938
års bestämmelser föieslogs emellertid, att reduktionen dels skulle börja tidigare och dels skulle ske i hastigare tempo än förut. Ortsavdragen kommo därigenom — trots att de höjdes —— att helt försvinna vid ett betydligt lägre inkomstläge än enligt dittills gällande regler.
Beredningen anförde vidare, att det ur systematisk synpunkt otvivelaktigt kunde göras gällande, att ortsavdragen för äkta makar borde reduceras vid högre inkomster på samma sätt som ortsavdragen för ensamstående. Något sådant föreslogs emellertid icke, eftersom ett sådant förhållande skulle med- föra en avsevärd skatteskärpning för barnfamiljer i högre inkomstlägen. Då barnbidragen vore avsedda att endast delvis kompensera barnförsörjnings- kostnaderna, syntes en dylik skatteskärpning obillig.
Icke heller beträffande makar utan barn eller med barn över 16 år föreslogs någon successiv avveckling av ortsavdragen, ehuru beredningen fann med visst fog kunna ifrågasättas att så borde ske. Detta ställningstagande motiverades i främsta rummet med att makar med barn över nämnda ålder kunde ha kost- nader för barnens fortsatta utbildning. Vidare ville beredningen undvika att föreslå bestämmelser, som skulle vara ägnade att komplicera taxeringsför- farandet.
Man finner sålunda, att de fasta ortsavdragens bibehållande år 1947 beträf- fande makar med barn motiverats av barnförsörjningskostnaderna och beträf- fande andra gifta skattskyldiga förestavats av taxeringstekniska skäl.
Den särskilda konstruktionen av statliga ortsavdrag för ensamstående föranleder, att avdragen icke äro direkt angivna i statsskatteförordningen utan i stället inlagda i en vid förordningen fogad tabell, som för olika taxerade inkomster utvisar det beskattningsbara beloppet. För det lägsta inkomst- skiktet, där någon reducering ännu icke intlätt, utgör avdraget i de olika orts- grupperna för närvarande 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor. Reduk- tionen börjar, så snart den beskattningsbara inkomsten överstiger 1 000 kronor. Detta är fallet, när den taxerade inkomsten överstiger resp. 2 600, 2 700, 2 800, 2 900 och 3 000 kronor. Reduktionen sker därefter med 12.5 procent av det ursprungliga avdraget per 1 000 kronors ökning, vilket innebär att den avslutas vid en taxerad inkomst av respektive 10 600, 10 700, 10 800, 10 900 och 11 000 kronor. Vid högre taxerade inkomster än dessa åtnjuta alltså ensamstående skattskyldiga icke något statligt ortsavdrag.
Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, får den ursprungliga moti- veringen för den särskilda konstruktionen av ensamstående skattskyldigas ortsavdrag sökas i det förhållandet, att man velat åstadkomma en lättnad i beskattningen för kategorien familjeförsörjare. Givetvis hade ett dylikt resultat kunnat åstadkommas på annat sätt än genom reduktion av ortsavdragen för de ensamstående. 1936 års skattekommitté framhöll också, att samma effekt ! i fråga om skatteskärpning kunnat nås på andra vägar, »såsom genom en sär-
skild skatt eller progressionsskärpning av den vanliga skatten i samband med ytterligare höjda avdrag för familjeförsörjare, utan att i dessa fall det såsom existensminimum ansedda beloppet behövt beskattas».
Man torde alltså inna, att ett med den nuvarande ordningen likvärdigt resultat skulle kunnat vinnas, om för de ensamstående liksom för de gifta- till- lämpats fasta ortsavdrag men i stället begagnats två olika skiktskalor vid den statliga beskattningen, en för ensamstående och en för övriga, den förra med något högre marginalskattesatser än de nu gällande. Hur en dylik skatteskala för ensamstående —— i ortsgrupp III —— skulle te sig i förhållande till den nu gällande skalan framgår av följande tabell.
Skatteskala för ensamstående
med och utan reducering av ortsavdrag
Genomsnittlig margi- nalbeskattning för en-
Beskattnings- Nu gällande samstående i orts- bar inkomst, marginalbe- grupp III, om reduce- 1 OOO-tal kr. skattning ringen av ortsavdragen % lades in i skalan. % 1 2 3 0— 1 10 10.0 1— 2 11 13.6 2— 3 12 15.7 3— 4 14 18.4 4— 5 16 19.7 5— 6 16 21.8 6— 7 18 22.8 7— 8 18 24.4 8— 9 20 27.8 9— 10 20 24.0 10— 12 24 27.6 , 12— 14 28 31.6 14— 16 32 35.6 16— 18 36 36.0 i 18— 20 36 39.6 * 20— 30 40 40.9 30— 40 45 45.9 40— 60 50 50.5 60—100 55 55.2 100—200 60 60.2 200— 70 70.0
Som synes visar skalan en ojämnhet i skattesatserna i det läge där orts- avdraget helt upphört (»puckeln»).
Inom utredningen har man sökt beräkna vad den nuvarande reduktionen av ortsavdragen finansiellt betyder. Beräkningen, som grundar sig på inkomst- fördelningen vid 1949 års taxering, redovisas i följande tabell.
Enligt beräkningen var det sammanlagda skattebeloppet för ensamstående omkring 417 miljoner kronor (kol. 7). Hela den debiterade statliga inkomst-
Stattlig inkomstskatt för ensamstående skattskyldiga enligt vid 1949 års taxering gällande regler samt utan reducering av de statliga ortsavdragen
Genomsnittlig be- Genomsnittlig Summa skatt. tu- skattningsbar skatt kr. senta] kr. _ Antal en- inkomst kr. Beskattningsbar samståen- mikomstiårtusenta] de, tusen- enligt nu- vid oredu- enligt nu- vid oredu- enligt nu- vid oredu-
' tal varande cerade varande cerade varande cerade
bestäm- orts- bestäm- orts- bestäm- orts- melser avdrag melser avdrag melser avdrag
3 4 5 6 7 8 0 0 0 0
O—— 1 469.7 491 491 49 49 23 015 23 015 1— 2 287.7 1 491 1 401 154 144 44 306 41 429 2— 3 183.5 2 480 2 210 268 235 49 178 43 123 3— 4 125.8 3 468 3 018 396 333 49 817 41 891 4— 5 73.4 4 458 3 828 543 446 39 856 32 736 5— 6 41.9 5 457 4 644 703 573 29 456 24 009 6— 7 24.3 6 463 5 463 873 704 21 214 17 107 7— 8 15.6 7 467 6 287 1 054 842 16 442 13 135 8— 9 11.5 8 471 7 101 1 244 988 14 306 11362 9— 10 8.0 9 473 7 923 1 445 1 136 11 560 9 088 10— 12 11.2 10 910 9110 1768 1 372 19 802 15 366 12— 14 6.8 12 920 11 020 2 288 1 795 15 558 12 206 14— 16 3.8 14 930 13 030 2 888 2 318 10 974 8 808 16—— 18 2.5 16 940 15 040 3 568 2 923 8 920 7 308 18— 20 1.6 18 950 17 050 4 292 3 608 6 867 5 773 20— 30 3.5 23 920 22 020 6 238 5 478 21 833 19173 30— 40 0.9 34 250 32 350 10 583 9 728 9 525 8 755 40— 60 0.7 47 600 45 700 16 970 16 020 11 879 11 214 60—100 0.2 74- 400 72 500 31 090 30 045 6 218 6 009 100—200 0.1 130 500 128 600 63 470 62 330 6 347 6 233 200— 0.0 326 000 324 100 193 370 192 040 0 0 Summa 1 848.4 — — -— — 417 073 357 740
skatten för fysiska personer enligt 1949 års taxering utgjorde 1 359.7 miljoner kronor. Härav skulle alltså på de ensamstående falla endast omkring 30 procent.
Om någon reducering av ortsavdragen icke förekommit, skulle skattebeloppet för de ensamstående utgjort omkring 358 miljoner kronor (kol. 8). Reduce- ringen av de ensamståendes ortsavdrag kan sålunda vid 1949 års taxering antagas ha representerat en inkomst för staten av omkring 60 miljoner kronor.
= Även om reduceringen av de ensamståendes ortsavdrag motiverats såsom en avvägningsåtgärd, varigenom man velat tillförsäkra familjeförsörjarna en viss förmånsställnjng vid beskattningen, kan denna särskilda konstruktion med bortfallande ortsavdrag lika väl ses som en skärpning i de ensamståendes beskattning, en »ungkarlsskatt». Uppenbarligen äro dessa två synpunkter endast olika sidor av samma sak. Huruvida denna nuvarande »ungkarlsskatt» bör i en eller annan form bibehållas är beroende av om den kan anses motiverad
av en större skatteförmåga hos en ensamstående än hos en gift skattskyldig. Denna avvägningsfråga sammanhänger med frågorna om äkta makars beskatt- ning på ett sådant sätt, att den icke lämpligen kan här fristående upptagas till bedömning. Vårt slutliga ställningstagande till avvägningen av de ensamståendes skattebörda skall därför anstå till senare sammanhang.
Om man emellertid tills vidare utgår från att den nuvarande avvägningen är riktig och att sålunda motiv kunna finnas för att uttaga en viss »ungkarls- skatt», kan det redan här vara lämpligt att ingå på frågan om vilken metod, som bör väljas för att åstadkomma en dylik skärpning i de ensamståendes beskattning.
Vid valet mellan att uttaga »ungkarlsskatten» genom reducering av orts- avdrag eller genom en särskild skatteskala för ensamstående synes den senare metoden innebära en mera naturlig lösning än den förra. Ortsavdragen fylla ju bl. a. den funktionen att därigenom hänsyn tages till dyrortsgrupperingen. Om ortsavdragen reduceras och försvinna, bortfaller också hänsynstagande till dyrort. Man kan emellertid fråga sig, varför den statliga inkomstskatten — såsom nu är fallet — skall för ensamstående diiferentieras efter dyrort endast i de lägre inkomstskikten, medan däremot för äkta makar hänsyn till dyrort tages i alla inkomstlägen.
Även om teoretiska motiv kunna anföras för att ortsavdragen icke bibe- hållas konstanta utan försvinna med stigande inkomst, är det enligt vår mening icke rationellt att laborera med en sådan anordning endast för en viss grupp av skattskyldiga. Om en »ungkarlsskatt» skall bibehållas, vilja vi därför föreslå att den inlägges i en skatteskala, som skall begagnas för denna kategori av skatt- skyldiga. En sådan omläggning synes oss även innebära en systematisk förenk- ling och skapa bättre förutsättningar för att ge de skattskyldiga möjlighet att själva kontrollera sina debetsedlar.
För närvarande är det statliga ortsavdraget för en ensamstående skattskyldig (före reduktion) bestämt till belopp motsvarande omkring två tredjedelar av ortsavdraget för ett gift par. För denna proportion mellan ortsavdragen har åberopats bl. a. de normer, som begagnas vid beviljande av fattigvård, vid folk- pensionernas avvägning och vid bedömande av existensminimum vid indrivning. Även frågan om proportionen mellan ortsavdragen för ensamstående och makar är beroende av hur spörsmålet om äkta makars beskattning slutligen skall lösas och kommer därför att behandlas i senare sammanhang. Den omständigheten, att de kommunala ortsavdragen enligt 1950 års reform bestämts för de båda kategorierna i samma proportion som vid den statliga beskattningen, talar för att det nuvarande förhållandet vid den statliga beskattningen lämnas oförän- drat. Vi ha emellertid i princip icke ansett oss bundna av denna formella om- ständighet utan ansett en annan relation mellan de statliga ortsavdragen icke vara utesluten, om eljest starka skäl skulle tala för en sådan förändring.
v
beskattningen
Före 1947 års skattereform togs vid den statliga beskattningen hänsyn till barnförsörjningskostnaderna genom särskilda skattefria avdrag. Enligt 1928 års skattelagstiftning medgavs sålunda familjeavdrag för varje barn under 16 år med belopp från 320 till 400 kronor beroende på ortsgrupp. Liksom orts- avdragen i övrigt ökades dessa belopp genom bankning med maximalt 50 procent.
Genom ändringarna år 1938 höjdes dels åldersgränsen för de barn, beträf- fande vilka avdrag medgavs, till 18 år och dels avdragsbeloppen till 460—620 kronor för ett vart av de två första barnen och 700—940 kronor för ett vart av de övriga. Härtill kom alltjämt bankning. För det tredje barnet och de följ ande utgjorde alltså avdraget vid fullt utnyttjad bankning i ortsgrupp V 1 410 kronor. För barn, vilkas föräldrar icke voro gifta med varandra eller ehuru gifta med varandra levde åtskilda, skulle, om båda föräldrarna enligt vad nu sagts voro berättigade till avdrag för barnet, envar av föräldrarna erhålla halvt avdrag.
Anledningen till den avsevärda höjningen av barnavdraget år 1938 var ett av befolkningspolitiska synpunkter dikterat intresse att lindra skattebördan för barnrika familjer. Lagstiftningen följde härutinnan 1936 års skattekommitté, som funnit sig böra se frågan ur skatteförmågesynpunkter. Kommittén anförde härom följande:
Även från dessa synpunkter har emellertid kommittén kommit till den uppfatt- ningen, att den nuvarande avvägningen av skattebördan med hänsyn till familje- storlek icke är tillfredsställande och att Skattelättnad bör beredas familjeförsörjare och särskilt barnrika sådana i den utsträckning, som motiveras av försörjningsbördan. Rent principith bör enligt kommitténs uppfattning lättnaden i skattebördan för familjer med barn begränsas till befrielse från skatt för den del av inkomsten, som motsvarar den normala barnkostnaden. Vid beräknandet av nämnda kostnad bör dock hänsyn tagas ej blott till det oundgängligaste existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som enligt nutida uppfattning kräves för beredande åt barnen av tillfredsställande förhållanden i fråga om bostad, föda, hälsovård, ut- bildning och dylikt. Härvidlag komma alltså de av befolkningskommissionen under- strukna familjesociala synpunkterna till sin rätt.
Kommittén framhöll vidare att den funnit angeläget att i möjligaste mån lätta det större ekonomiska tryck, som ofta vilade på familjerna ijämfö- relse med ensamstående personer. En lindring av skattebördan för familje- försörjare vid statsbeskattningcn skulle visserligen bli av ingen eller ringa be- tydelse för de många och ofta barnrika skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten, vilka vore fritagna från statsskatt eller betalade endast en obetydlig sådan skatt. Detta förhållande borde dock — enligt kommittén — icke hindra, att för familje- försörjare med högre inkomster skatten lindrades i den omfattning omständig- heterna medgåve. Härvidlag borde särskilt uppmärksammas, att sistnämnda skattskyldiga i många fall icke finge del av de sociala hjälpåtgärder, som under olika former komme de mindre bemedlade till del.
Genom skattereformen år 1947 avskaffades barnavdragen vid den statliga beskattningen. I stället infördes av beskattningen oberoende statliga barn- bidrag. Barnbidragens belopp bestämdes till 260 kronor för varje barn och ålders- gränsen till 16 år. Barnbidragen fritogos från inkomstbeskattning.
Barnbidragsreformcn kan föras tillbaka på tankegångar, som ursprungligen framförts av 1941 års familjebeskattningssakkunniga och 1941 års befolknings- utredning och på vilka 1945 års statsskatteberedning byggde Vidare.
Familjebeskattningssakkunniga (SOU 1943: 3) framhävde nödvändigheten av att beskattningen i största möjliga mån anpassades efter försörjningsbördan. Efter att ha redogjort för de efter år 1939 inträdda ändringarna i fråga om levnadskostnader och skattetryck, framhöllo de sakkunniga, att dessa ändringar inneburit en väsentlig belastning för familjerna med barn och att en omför- delning av skattebördan till förmån för dcssa familjer vore motiverad redan ur de skatteförmågesynpunkter, som varit bestämmande vid de nuvarande barn- avdragens utmätande. Frågan om familjebeskattning kunde dock bedömas även från andra synpunkter. Ett angeläget önskemål vore, att barnförsörj- ningsbördan fördelades jämnare än dittills skett. Oavsett vilken verkan en ut- jämning i detta avseende kunde få för familjebildning och fruktsamhet, kunde kravet därpå enligt de sakkunnigas mening motiveras ur rättvisesynpunkt. Önskemålet om en jämnare fördelning av barnförsörjningsbördan kunde dock endast i ringa utsträckning tillgodoses genom ändring av grunderna för den statliga inkomstbeskattningen. Den övervägande delen av familjeförsörjarna med barn betalade nämligen ingen eller så ringa skatt till staten, att skattens eftergivande icke skulle medföra någon nämnvärd lindring i deras försörjnings- börda. Om en utjämning av barnförsörjningsbördan skulle komma till stånd även inom de lägre inkomstklasserna, till vilka flertalet familjer med barn hörde, funno de sakkunniga därför att andra åtgärder måste tillgripas än skatte- reformer. I detta hänseende skisserade de sakkunniga vissa riktlinjer, därvid de utgingo ifrån att alla familjeförsörjare med barn skulle genom bidrag eller skattelättnader eller bådadera erhålla hjälp till barnens försörjning. Därvid ifrågasattes bl.a. en metod, enligt vilken de skattefria barnavdragen skulle helt avskaffas och utjämningen av försörjningsbördan i huvudsak åstadkommas genom ett för alla barn lika bidrag. För den med inkomsten stigande barnkost- naden skulle kompensation erhållas för varje barn genom avdrag direkt på skatten med viss procent av det taxerade beloppet. Emellertid ansågo sig de sakkunniga icke kunna framlägga något förslag i enlighet med de sålunda skisserade riktlinjerna, bl. a. av det skälet, att ett sådant förslag med nödvän- dighet komme att beröra en mängd olika sociala frågor, vilka i sammanhanget icke kunde upptagas till prövning.
Befolkningsutredningen (SOU 1946: 5 och 6) ansåg sig icke böra närmare ingå på familjebeskattningens utformning. Utredningen inskränkte sig i stället till att »angiva några synpunkter på samordningen mellan barnbidragen och
skattesystemet, vilken fråga i annan ordning borde göras till föremål för ytter- ligare överväganden ur skattetekniska synpunkter.» Befolkningsutredningen förutsatte emellertid, att vid barnbidragssystemets införande de skattefria barnavdragen vid den statliga inkomstbeskattningen skulle avskaffas.
Reformens slutliga genomförande år 1947 skedde emellertid på förslag av 1945 års statsskatteberedning. Till motivering för omläggningen anförde be- redningen i huvudsak följande. Den till grund för ortsavdragens ursprungliga införande liggande tanken, att ett levnadskostnadsminimum för den skatt- skyldige och hans familj alltid och oberoende av inkomstens storlek skulle undantagas från skatteplikt, funne beredningen icke vara bärande. Bered- ningen anförde vidare:
Att föreliggande olikheter i fråga om familjeförhållanden och försörjningsbörda på ett eller annat sätt böra bliva beaktade anser beredningen självfallet. Beredningen kan emellertid icke finna, att ett sådant beaktande med nödvändighet bör äga rum inom skattesystemets ram. Om det allmänna i annan form än genom avdrag vid be- skattningen bereder de skattskyldiga en lättnad i försörjningsbördan, som i flertalet fall väsentligt överstiger den genom de nuvarande barnavdragen erhållna skattelätt- naden, kan enligt beredningens mening något hinder ur systematisk synpunkt icke möta mot barnavdragens borttagande ur skattelagstiftningen. Att barnavdragen, såsom ovan nämnts, av stora grupper av skattskyldiga icke kunna utnyttjas, utgör enligt beredningens uppfattning ett starkt skäl mot barnförsörjningskostnadernas beaktande genom barnavdrag. Beredningen anser vidare otillfredsställande, att genom barnavdragen i de lägsta inkomstskikten erhålles ingen eller ringa förmån, medan däremot barnavdragen i de högre inkomstklasserna medföra en betydande skatte- lindring. Såsom vårt skattesystem är uppbyggt framträder icke detta förhållande tydligt för envar och detta torde vara anledningen till att dessa konsekvenser av barn- avdragen hittills icke mera allmänt uppmärksammats. Det skulle emellertid väl kunna tänkas, att skattelindringen på grund av barnförsörjningskostnaderna i stället ägde rum genom avdrag å den uträknade skatten. Om dessa avdrag vore stigande med inkomsten i samma proportion som nu är fallet med den å barnavdragen belö- pande skatten, skulle en sådan anordning med all säkerhet icke komma att uppbäras av det allmänna rättsmedvetandet. Det är knappast ens troligt, att den vid ett allvarligt övervägande skulle finna många försvarare. I varje fall vill beredningen uttala den meningen, att skall det allmänna vid beskattningen eller på annat sätt tillgodose barnfaniiljernas intressen, bör den förmån, som beredes barnfamiljerna, för alla ha samma värde.
Genom 1947 års reform frångicks sålunda den traditionella metoden att genom avdrag vid beskattningen beakta barnförsörjningskostnaderna. Emel- lertid togs steget i detta avseende icke fullt ut. För barn, vilkas föräldrar leva åtskilda, tages även efter 1947 års skattereform viss hänsyn till barnförsörj- ningskostnaden vid beskattningen. Detta sker genom att ortsavdraget i dylika fall icke såsom för ensamstående reduceras vid stigande inkomst utan bibe- hålles oreducerat vid 1600—2000 kronor beroende på ortsgrupp.
Ej heller beträffande äkta makar har beskattningen helt frigjorts från syn- punkten att de kunna ha barn att försörja. Icke heller för dem sker någon redu-
cering av ortsavdrag vid stigande inkomst. Såsom av det föregående avsnittet framgått, har denna skillnad i beskattningen mellan äkta makar och ensam- stående i första hand motiverats med barnförsörjningskostnaderna. Därvid har beträffande barn under 16 år åberopats, att kostnaderna för dem endast delvis kompenserades av barnbidragen, och beträffande barn över 16 år, att makarna kunde ha kostnader för barnens fortsatta utbildning. För makar med vuxna, självförsörjande barn eller för barnlösa makar gälla icke dessa skäl. Att ortsavdragen även för dem bibehållits oreducerade har närmast motiverats med att man icke velat komplicera taxeringsförfarandet.
Den skiljelinje, som här dragits mellan ensamstående och gifta personer, kan ge anledning till vissa erinringar. Sålunda kan ifrågasättas, om icke gifta personer utan barn eller med vuxna barn äro i jämförelse med ensamstående alltför gynnsamt ställda vid beskattningen.1 En mer eller mindre besvärande konsekvens härav är den skattehöjning, som kan inträda vid makes frånfälle. Änklingar och änkor — utan barn under 16 år — bli överförda till kategorien ensamstående, ehuru deras skatteförmåga många gånger icke kan sägas ha ökat utan snarare minskat genom andra makens död.
Då vi nu föreslagit en omläggning av den gällande ordningen, så att den skärpta beskattningen av ensamstående icke längre skall uttagas genom redu- cering av deras ortsavdrag utan i stället genom en för dem gällande särskild skatteskala, ha vi haft anledning överväga, huruvida skiljelinjen i samband härmed bör dragas annorlunda än nu. Man har här att taga ställning till hur de skattskyldiga böra fördelas på de två skatteskalor, som skola komma till användning. Det kan därvid ifrågasättas att låta barnförsörjningskostnaderna bli avgörande för fördelningen. Till den mildare skalan skulle då hänföras alla skattskyldiga med barn under viss ålder, medan den strängare skalan skulle användas för övriga skattskyldiga, d.v.s. för makar, som inte ha barn under ifrågavarande ålder och för ensamstående utan barn. Åldersgränsen för de barn, till vilka hänsyn skulle tagas, kan därvid tänkas bibehållen vid den nu för barnbidragen gällande, 16 år. Uteslutet synes dock icke vara att höja den något, exempelvis till 18 år i enlighet med vad som gällde före 1947 års skattereform. Genom en sådan höjning av åldersgränsen kunde en mjukare övergång beredas familjerna, när barnbidragen upphöra men en viss försörj- ningskostnad likväl kvarstår.2
Genom en reform av detta slag skulle den nuvarande skillnaden i beskatt- ning mellan ensamstående och makar utan barn eller med vuxna barn utj ämnas. Reformen skulle innebära, att barnförsörjningskostnaderna åter skänktes
1 Jämför Erik Lindahl: Familjebeskattningen, sid. 296, i Festskrift tillägnad Vilhelm Lundstedt, Uppsala 1947. 2 I sammanhanget bör dock beaktas, att 1944 års allmänna skattekommitté numera (SOU 1950: 21) föreslagit viss avdragsrätt för underhåll av barn, som fyllt minst 17 år, samt att social- styrelsen den 18 april 1950 på Kungl. Maj:ts uppdrag framlagt utredning och förslag om stat- ligt bidrag till barn i åldern 16—18 år.
mera påtagligt beaktande vid beskattningen. Ur skatteförmågesynpunkt synes ett dylikt hänsynstagande icke obefogat: de nuvarande barnbidragen torde endast till viss del kompensera skillnaden i skatteförmåga mellan barn- familjer och övriga skattskyldiga.
Genom en dylik diH'erentiering, grundad på två olika skatteskalor, skulle emellertid någon hänsyn till antalet barn icke kunna tagas. Den relativa skatte- skärpning, som skulle inträda för makar, vilka kunna ha kostnader för barn över den ålder, som fixeras, eller vilka tidigare haft kostnader och underkastat sig uppoffringar för sina numera vuxna barn, talar också emot en differentiering av ifrågavarande slag.
Att låta förekomsten av barn bestämma de skattskyldigas fördelning på skatteskalorna skulle även mindre väl överensstämma med 1947 års beslut, som dock i princip innebar en utrensning av hänsyn till barnförsörjningskost- nader ur skattelagstiftningen, en linje, som nyligen fullföljts även vid den kom- munala beskattningen.
Efter att ha vägt dessa olika skäl och gjort Vissa beräkningar om skatteut- fallet vid en reform av detta slag för kategorien makar utan barn, innefattande ; även makar med vuxna barn, ha vi funnit oss icke böra lägga barnförsörjnings-
kostnaderna till grund för de skattskyldigas fördelning på de av oss föreslagna två skatteskalorna. I fråga om kostnaderna för barn föreslå vi sålunda icke någon avvikelse från den år 1947 godtagna principen.
Äkta makars beskattning Principfrågan För äkta makars beskattning kunna huvudsakligen två metoder komma ; ifråga: sambeskattning eller särbeskattning. Givetvis kunna kombinationer av dessa båda metoder tänkas; de äro emellertid de två huvudlinjerna, till vilka diskussionen om äkta makars beskattning vanligen brukar anknyta. Vid sambeskattning betraktas makarna såsom ett enda skattesubjekt och skatten beräknas på deras sammanlagda inkomst och förmögenhet. Vid sär- j beskattning förekommer däremot icke någon sådan sammanläggning, utan ; makarna beskattas helt oberoende av varandra. i I diskussionen om vilkendera av de båda metoderna, som bör föredragas, har brukat åberopas bl. a. rättsliga synpunkter. Sambeskattningssakkunniga | ha sålunda såsom ett av huvudskälen för sambeskattningens bibehållande | anfört den rättsliga ekonomiska gemenskap, som råder mellan makar. Härvid , har man framför allt hänvisat till makarnas ömsesidiga underhållsskyldighet, ' vilken regleras i 5 kap. 2 & giftermålsbalken. Även giftorätten har framhållits ' som ett uttryck för gemensamhetsprincipen. Denna uppfattning står emellertid ingalunda oemotsagd. Såsom i vissa
remissyttranden och i Gärde Widemars reservation framhållits, kunna reglerna i den nya giftermålsbalken även tolkas till förmån för en särbeskattning av makarna. Reservationen innehåller härom följande:
Även om i Nya Giftermålsbalken och i den familjelagstiftning som tillkommit därefter finnas vissa regler, som syfta till att makarna skola få samma standard, torde den mest påfallande tendensen i denna lagstiftning vara, att makarna tiller- känts en av varandra oberoende ekonomisk ställning, och att de alltmera kommit att betraktas som självständiga individer. Vardera maken handhar sålunda i princip förvaltningen av sin inkomst och sin förmögenhet. En beskattning av makarna såsom av varandra oberoende skattskyldiga synes därför mycket väl förenlig med principerna i vår äktenskapslagstiftning. En fortsatt behandling av makarna såsom ett gemensamt skattesubjekt förefaller snarast att vara en reminiscens från en tidigare epok, då hustrun i såväl ekonomiskt som personligt hänseende saknade möjlighet att handla självständigt.
Gentemot de nu nämnda rättsliga synpunkterna har å andra sidan hävdats, att äktenskapslagstiftningens formella inställning till makarnas ekonomi saknar betydelse för frågan om hur beskattningen skall ordnas. De normala faktiska förhållandena höra i stället vara avgörande, eftersom det är på dem beskattningen verkar. En sådan ståndpunkt företrädes bland remissmyndig- heterna av länsstyrelsen i Uppsala län, som visserligen finner det med hänsyn till äktenskapsrätten mest följdriktigt, att makarna taxeras oberoende av var- andra men likväl förordar samtaxering med hänsyn till det faktiska förhållan- det, att makarna gemensamt leva av den samlade familjeinkomsten, oavsett vem av dem som intj änat inkomsten och oavsett hur den fördelat sig på makarna, om båda varit inkomsttagare. Även sambeskattningssakkunniga ha för sin ståndpunkt åberopat den faktiska gemenskapen inom ett äktenskap.
Emellertid torde böra fasthållas, att sambeskattning och särbeskattning till sist endast äro två tekniska metoder för beskattning av äkta makar. Den ena metoden behöver icke innebära en hårdare beskattning av makarna än den andra. Intet torde hindra att en sambeskattning utformas på sådant sätt, att den ger till resultat en lindrigare skatt för äkta makar än vad de skulle haft att betala som ogifta, eller att deras skatt blir ungefär lika stor som ensam- ståendes. Detta kan åstadkommas genom att olika skatteskalor med olika pro- gression begagnas för ensamstående och för äkta makar. I det nu gällande sy- stemet nås för stora grupper av äkta makar en liknande effekt genom olikheteni ortsavdrag mellan dem och ensamstående och även genom det gift kvinna till- kommande förvärvsavdraget. Sistnämnda avdrag har visserligen närmast till syfte att reglera skattebördan mellan olika kategorier av äkta makar men får likväl faktisk betydelse även för jämförelsen mellan makar och ensamstående.
Frågan om äkta makars beskattning torde sålunda icke så mycket vara ett spörsmål om särbeskattning eller sambeskattning — eftersom båda dessa meto- der endast äro av teknisk natur och kunna konstrueras så att de praktiskt taget bli likvärdiga — utan fastmera en fråga om avvägningen av skattebördan mellan
% 1 i l ? I | | »
äkta makar och ensamstående. Skola äkta makar beskattas lika som ensamstå- ende eller bör deras beskattning vara strängare eller mildare?
För svaret på denna fråga torde i första hand skatteförmågeprincipen bli vägledande. Man ställes sålunda inför spörsmålet, huruvida äkta makar ha en större skatteförmåga än ensamstående skattskyldiga. Även på denna punkt gå meningarna starkt isär. Sambeskattningssakkunniga ha gjort gällande, att en sådan större skatteförmåga finnes hos äkta makar och att den stiger med familjeinkomsten. Den större skatteförmågan anses sammansatt av två olika moment. Dels grundat den sig på den besparing i levnadskostnader, som kan göras genom det gemensamma hushållet, dels konstitueras den av den osynliga och Obeskattade inkomst, som tillföres familjen genom hustruns arbete i hemmet. Det sistnämnda momentet bortfaller — åtminstone till stor del —— för sådana familjer, där hustrun är sysselsatt i arbete utom hemmet. Här insättes emeller- tid det särskilda förvärvsavdraget för gift kvinna såsom ett korrektiv för att åstadkomma balans i skattebördan mellan de två familjetyperna.
Mot det första argumentet för äkta makars större skattekraft — besparingen genom det gemensamma hushållet —— resas åtskilliga invändningar. Det göres gällande, att någon sådan besparing i realiteten icke uppkommer. Även om så i någon utsträckning skulle vara fallet, anses äktenskapet å andra sidan normalt medföra en stor mängd utgifter, som kontrahenterna icke haft som ogifta och som kunna uppväga och även överstiga den eventuella besparingen. En annan vanlig invändning i detta sammanhang är, att även ogifta personer i mycket stor utsträckning tillhöra familjehushåll eller andra gemensamhetshushåll och att sålunda äkta makar i detta hänseende icke intaga någon särställning.
Att hustrun genom sitt arbete i hemmet tillför familjen en osynlig inkomst, som normalt ger äkta makar en ökad skattekraft i förhållande till ensamstående, synes man i allmänhet icke vilja förneka. Härom har anförts bl. a. att från bärkraftssynpunkt rättvisa skulle vara skipad om den på familjen fallande skatten motsvarade summan av de skattebelopp, som erlades av två ensam- stående personer, av vilka var och en hade arbetsinkomst motsvarande halva familjeinkomsten inklusive nämnda osynliga inkomsttillskott. Vid en strikt proportionell beskattning skulle man visserligen icke kunna driva det så långt, att den taxerade familjeinkomsten på grund av detta osynliga inkomsttillägg belastades med en extra skatt, men vid en progressiv skattefot skulle den osyn- liga inkomsten så till vida beaktas, att den föranledde bibehållande av en något högre skattesats för familjeinkomsten än den som tillämpades vid beskattningen av en ensamstående person för hälften av hela familjeinkomsten inklusive det osynliga tillägget.1
Emellertid förekommer även, att man förnekar det berättigade i att på detta sätt vid beskattningen taga hänsyn till värdet av hustruns arbete i hem—
1 Lindahl: F amiljebeskattningen, i Festskrift tillägnad Vilhelm Lundstedt, sid. 277.
met. Ett sådant hänsynstagande kunde innebära, att man på en omväg toge till beskattning tjänster vilka en person utför åt sig sj älv, något som vore främ- mande för skattelagstiftningen. Då hustruns arbetsinsats dessutom i verklig- heten är av ytterst varierande värde och beroende av hennes duglighet, intresse, hälsotillstånd och andra dylika omständigheter, anses det praktiskt omöjligt eller i varje fall olämpligt att söka fastställa något normalvärde för denna arbetsinsats.
Utöver de på skatteförmågeprincipen grundade synpunkter, vilka nu be- rörts, anläggas på frågan om äkta makars beskattning även synpunkter av social eller psykologisk natur. Hit höra arbetsmarknadssynpunkterna. Enligt en ofta uttalad mening bör äkta makars beskattning avvägas och utformas så att den kan stimulera den gifta kvinnan till förvärvsarbete, närmast i pro- duktionsfrämj ande syfte och för att avhjälpa rådande brist på kvinnlig arbets- kraft. Av remissmyndigheterna har bl. a. socialstyrelsen uttalat sig i denna riktning. Häremot står en annan uppfattning, företrädd av bl. a. kammarrätten, enligt vilken beskattningen bör i möjligaste mån hållas fri från arbetsmarknads- synpunkter, vilka anses vara beskattningen ovidkommande och, om de tillätes inverka, skulle göra skattesystemet beroende av växlande konjunkturer. Även bortsett från denna mera principiella inställning uttalas emellanåt tvivel, huruvida det kan vara lämpligt och ur social synpunkt önskvärt, att de gifta kvinnorna i allt större utsträckning övergå till förvärvsarbete utanför hemmen, och om beskattningen verkligen bör främja en sådan utveckling.
Beskattningens betydelse för äktenskapsbildningen tillhör också de synpunk- ter, som helt vid sidan av skatteförmågesynpunkterna införas i diskussionen. Enligt en ganska allmän uppfattning bör beskattningen avvägas så att gifter- mål icke medför någon ökning av kontrahenternas skattebörda. Beskattningen bör alltså enligt denna mening främja eller i varje fall icke lägga hinder i vägen för nybildningen av äktenskap. Saken uttryckes även så att det ur skattesyn- punkt icke bör vara mera lönande för en man och kvinna att leva i fri förbin- delse än i äktenskap. Såsom särskilt stötande brukar framhävas sådana konse- kvenser av skatteavvägningen som att det i vissa lägen kan ur skattesynpunkt ställa sig förmånligt för äkta makar att skiljas. Sambeskattningssakkunniga ha i denna del uttalat, att enligt deras mening frågan om skattens storlek icke torde få någon avgörande betydelse, när kontrahenterna överväga att ingå äktenskap, utan att äktenskapsbildningen påverkas av helt andra faktorer.
Frågan om valet mellan sambeskattning och särbeskattning bör enligt vår mening betraktas som en fråga av teknisk art, vilken såvitt möjligt bör hållas skild från den större frågan om avvägningen av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående. De rättsliga och faktiska synpunkter, som kunna tala till förmån för den ena eller andra skatteformen, vilja vi icke tillägga avgörande betydelse. Någon mening om att av principiella skäl välja endera av dessa båda
beskattningsmetoder har icke framförts inom utredningen. I stället har man helt förutsättningslöst velat undersöka de olika beskattningsmetoder som kunna komma ifråga och låta det slutliga valet bli beroende av vilket system som kan anses för ändamålet mest tj änligt och möjligt att genomföra i praktiken. Frågan om sambeskattning eller särbeskattning har därför från vår synpunkt kommit att te sig mera såsom en praktisk än en teoretisk fråga. Denna uppläggning ha vi också funnit bäst överensstämma med direktiven, enligt vilka vi haft att pröva olika linjer för frågans lösning. Det har även synts oss nödvändigt att i nuvarande läge taga stor hänsyn till att skattesystemet måste utformas så att det icke länder till någon komplikation av taxeringsarbetet eller källskatte- uppbörden.
I det följande lämnas en redogörelse för våra undersökningar av olika system för beskattning av äkta makar. Det kan invändas, att ett tänkbart system ibland är så intimt förbundet med en viss avvägning av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående, att något resonemang om systemets lämplighet knappast kan föras utan att avvägningsfrågan drages in i diskussio- nen. Så är fallet exempelvis med det i Ebon Anderssons reservation förordade sambeskattningssystemet. Vårt slutliga ställningstagande till avvägnings- frågan ha vi dock velat spara till det senare avsnittet, vari skatteskalorna för den statliga inkomstskatten behandlas.
S ärbeskattning
I ett fullt genomfört särbeskattningssystem torde ortsavdraget — bortsett från att det kan variera efter ortsgrupper — böra bestämmas till lika belopp för alla skattskyldiga. I systemets natur ligger, att någon skillnad icke göres mellan gifta och ogifta. Två makar, som båda ha egen inkomst, böra sålunda var för sig tillgodoräknas ett ortsavdrag, i den mån vars och ens inkomst där— till förslår. Om den ena maken skulle sakna inkomst eller ha inkomst till lägre belopp än ortsavdraget, är detta en omständighet, som icke bör beröra den andra maken; för honom bör icke på grund härav beräknas ett högre ortsavdrag än som tillkommer varje annan skattskyldig.
Ett renodlat särbeskattningssystem skiljer sig sålunda från nu gällande sambeskattning bl. a. däruti, att någon hänsyn icke tages till den försörjnings- börda, som kan åvila en gift man på den grund att hans hustru saknar inkomst. Detta resultat behöver icke helt str ida mot skatteförmågeprincipen, om nämligen det Obeskattade värdet av hustruns arbete i hemmet anses utgöra tillräcklig kompensation för mannen.
En lösning efter denna radikala linje torde dock, såvitt vi kunnat finna, icke låta sig genomföras. För den stora grupp av äkta makar, där mannen är ensam inkomsttagare, skulle den leda till en försämring av makarnas ställning i skattehänseende, som knappast kan ha utsikt att accepteras. I allmänhet
synes man icke heller ha velat med särbeskattningssystemet förknippa en sådan omläggning av de nuvarande ortsavdragen. Frågan har berörts i direktiven för utredningen, där i första hand en annan lösning förordas. Det heter där, att man vid särbeskattningsalternativet synes böra utgå från att samtliga skattskyldiga skola tillerkännas ett lika stort ortsavdrag och att make skall äga rätt att utnyttja avdrag, som andra maken på grund av bristande inkomst icke kan utnyttja.
Med skattskyldig torde i detta sammanhang få förstås även en hustru, som saknar inkomst. Hennes ortsavdrag skulle sålunda i sin helhet tillgodoräknas mannen. Om hustrun utnyttjade en del av avdraget skulle en avräkning ske mellan makarna, varvid den icke utnyttjade delen tillfördes mannen. Detta i direktiven angivna sätt att i särbeskattningssystemet ordna makars orts- avdrag —— vilket i princip överensstämmer med vad som tillämpas i Canada1 — ha vi funnit vara den enda möjliga lösningen.
Såsom nästa led i undersökningen torde man ha att bestämma ortsavdragets belopp. Det förutsättes, att ortsavdraget liksom hittills skall vara differentierat efter ortsgrupperingen. För närvarande är ortsavdraget i högsta ortsgrupp 2 000 kronor för ensamstående person (före reducering) och 3 000 kronor för ett gift par. För att överensstämma härmed borde ortsavdraget i särbeskattnings- systemet —— gemensamt för alla skattskyldiga — bestämmas till högst 2 000 och lägst 1 500 kronor i högsta ortsgrupp. Inom utredningen har undersökts hur en särbeskattning med ett inom detta intervall bestämt ortsavdrag kan tänkas under i övrigt oförändrade förhållanden påverka den totala intäkten av statlig inkomstskatt. Undersökningen har anknutit till 1946 års inkomst- taxering. Genom 1945 års folkräkning är det nämligen möjligt att för beskatt- ningsåret 1945 få en uppfattning om den inbördes fördelningen av äkta makars inkomster. För senare år finnes icke material tillgängligt för en dylik beräkning.
Med utgångspunkt från skatteunderlagets fördelning år 1945 mellan ensam- stående utan barn, samboende äkta makar och »övriga familjer» —— varmed förstås huvudsakligen ensamstående med barn och icke samboende äkta makar — har uträknats den statliga inkomstskatt, som skulle erhållas dels enligt nu gäl- lande ordning och dels enligt två alternativ för särbeskattning i enlighet med ovan angivna principer.
Vid alternativ I har räknats med ett fast ortsavdrag för alla skattskyldiga av 1 250 kronor i ortsgrupp I, 1 310 kronor i ortsgrupp II, 1 375 kronor i orts- grupp III, 1 440 kronor i ortsgrupp IV och 1 500 kronor i ortsgrupp V. Vid alternativ II utgöra motsvarande belopp 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kronor.
Beräkningen visar följande.
1 Jfr sambeskattningssakkunnigas betänkande (SOU 1949: 47) sid. 95.
. Statlig inkomstskatt i milj. kr. för
»Övriga familjer»
Samboende äkta makar
Ensam-
Samtliga stående skattskyldiga
Enligt nuvarande ordning ......... 218.4 5443 7.8 770.5 » alternativ I ............... 239.5 547.9 9.2 796.6 » » II .............. 192.2 443.3 7.8 6433 Skillnaden mellan nuvarande ordning och alternativ I .................. + 21.1 + 3.6 + 1.4 + 26.1 » II ................. —— 26.2 —— 101.0 -— — 127.2
Då den taxerade inkomsten stigit högst avsevärt sedan 1946 års taxering, skulle en motsvarande jämförelse grundad på aktuella siffror helt visst visa helt andra skillnadsbelopp. Beräkningen kan därför endast ge en ungefärlig uppfattning om förhållandena mellan de totala skattebeloppen vid de båda alternativen.
Av de båda nu nämnda alternativen för ortsavdragets bestämmande i ett särbeskattningssystem torde alternativ I — enligt vilket ortsavdraget i högsta ortsgrupp skall utgöra 1 500 kronor — icke gärna kunna ifrågakomma. Detta skulle nämligen innebära, att ortsavdraget i förhållande till nu sänktes för ett
Tabell 3. Skatt för ensamstående enligt nuvarande ordning (a) samt med oreducerat ortsavdrag (b). Uträkningen har skett för ortsgrupp III med ortsavdrag 1 800 kronor.
Sammanlagd stats- och kom-
Statsskatt, kr. munalskatt, kr.
Till stats- b
skatt k ak k k taxerad Minsk- ( om.s att ( orms att Minsk- inkomst & b nin enl nuvarande enligt S'F' nin enl % ' grunder. Ut- 252/1950. Ut- gb '
debitering debitering 10 kr.) 11 kr.) 1 2 3 4 Ö 6 7
Tabell 4. Skatt för äkta makar vid nuvarande sambeskattning med förvärvsavdrag för hustrun (a) samt vid särbeskattning utan förvärvsavdrag (b). Uträkningen har skett för ortsgrupp III, varvid under b ortsavdrag beräknats till 1 800 kronor för varje make; hos ena maken outnyttjat orts- avdrag bar därvid överflyttats till andra maken.
Sammanlan stats- och Statsskatt, kr. kommunbalskatt. kr. Till statsskatt a b taxerad inkomst Ökning (kom.sk. (komsk. Ökning ökad med hustruns eller nuvaran- enligt eller förvärvsavdragl a b minsk- de grun- S.F . 252/ minsk- ning enl. der. Ut- 1950. Ut- ning enl. b debitering debitering b 10 kr.) 11 kr.) 1 2 3 4 5 6 7 M H 3 000 3 000 + 0 25 0 — 25 258 153 — 105 2 500 + 500 0 0 0 200 117 -— 83 2 000 + 1 000 0 0 0 200 117 — 83 1 500 + 1 500 0 0 0 200 117 — 83 4 000 4 000 + 0 128 40 — 88 472 322 —— 150 3 500 + 500 100 40 _ 60 411 286 — 125 3 000 + 1 000 75 40 — 35 386 286 — 100 2 500 + 1 500 50 40 — 10 361 286 — 75 2 000 + 2 000 25 40 + 15 336 286 — 50 6 000 ' 6 000 + 0 365 258 — 107 932 784 — 148 5 500 + 500 330 258 — 72 863 747 —— 116 5 000 + 1 000 300 258 — 42 833 747 —— 86 4 500 + 1 500 270 258 —— 12 803 747 — 56 4 000 + 2 000 240 254 + 14 773 743 — 30 3 500 + 2 500 240 247 + 7 773 735 — 38 3 000 + 3 000 240 244 + 4 773 733 — 40 8 000 8 000 + 0 670 534 — 136 1 459 1 302 — 157 7 500 + 500 630 534 — 96 1 386 1 266 — 120 7 000 + 1 000 590 534 — 56 1 346 1 266 — 80 6 500 + 1 500 550 534 — 16 1 306 1 266 — 40 6 000 + 2 000 510 522 + 12 1 266 1 254 — 12 5 500 + 2 500 510 498 — 12 1 266 1 230 — 36 5 000 + 3 000 510 480 — 30 1 266 1 212 — 54 4 500 + 3 500 510 471 — 39 1 266 1 202 _ 64 4 000 + 4 000 510 468 _ 42 1 266 1 199 — 67 10 000 10 000 + 0 1 015 862 — 153 2 026 1 871 — 155 9 500 + 500 970 862 — 108 1 948 1 835 — 113 9 000 + 1 000 925 862 — 63 1 903 1 835 — 68 8 500 + 1 500 880 862 — 18 1 858 1 835 — 23 8 000 + 2 000 835 846 + 11 1813 1 819 + 6 7 500 + 2 500 835 812 —— 23 1 813 1 785 — 28 7 000 + 3 000 835 784 — 51 1 813 1 757 — 56 6 500 + 3 500 835 759 — 76 1 813 1 732 —— 81 6 000 + 4 000 835 736 + 99 1 813 1 709 — 104 5 500 + 4 500 835 722 —— 113 1 813 1 695 — 118 5 000 + 5 000 835 716 — 119 1 813 1 689 —- 124
1 För enkelhetens skull har förvärvsavdrag beräknats
l i |
Statsskatt, kr. kommunalskatt, kr.
Till statsskatt & taxerad inkomst Ökning (kom.sk. (kom.sk. Ökning ökad med hustruns eller nuvaran- enligt eller förvärvsavdrag minsk- de grun- S.F. 252/ minsk- ning enl. der. Ut- 1950. Ut- ning enl. h debitering debitering b 10 kr.) 11 kr.)
5 6
3 680 1 000 3 500 2 000 3 320 3 000 3 320 4 000 3 320 5 000 3 320 6 000 3 320 7 000 3 320 8 000 3 320 9 000 3 320 10 000 + 10 000 3 320
30 000 30 000 + 0 7 570 7 230 29 000 + 1 000 7 370 7 230 28 000 + 2 000 7170 7 170 27 000 + 3 000 7 170 6 872 26 000 + 4 000 7 170 6 584 24 000 + 6 000 7 170 6 052 22 000 + 8 000 7 170 5 576 20 000 + 10 000 7 170 5 212 18 000 + 12 000 7170 4 900 15 000 + 15 000 7 170 4 732
på den i kol. 1 för hustrun angivna inkomsten.
Statsskatt, kr. saågfäiäisåftts'kfå Till statsskatt a b "taxerad inkomst Ökning (kom. sk. (kom. sk. Ökning ”kid med hustruns eller nuvaran- enligt eller forvarvsavdrag a b minsk- de grun- S.F. 252/ minsk- ning enl. der. Ut- 1950. Ut- ning enl. b debitering debitering b 10 kr.) 11 kr.) 1 2 3 4 5 6 7 M H 50 000 50 000 + 0 16 795 16 370 — 425 22 251 22 047 — 204 49 000 + 1 000 16 545 16 370 — 175 21 967 22 012 + 45 48 000 + 2 000 16 295 16 290 _ 5 21 717 21 939 + 222 47 000 + 3 000 16 295 15 892 —— 403 21717 21 544 —- 173 46 000 + 4 000 16 295 15 504 -— 791 21717 21 159 —— 558 44 000 + 6 000 16 295 14 772 -—— 1 523 21 717 20 432 — 1 285 42 000 + 8 000 16 295 14 096 —— 2199 21 717 19 768 —1949 40 000 + 10 000 16 295 13 550 — 2 745 21717 19 235 — 2 482 38 000 + 12 000 16 295 13 058 — 3 237 21717 18 744 — 2 973 36 000 + 14 000 16 295 12 646 —— 3 649 21 717 18 327 —— 3 390 34 000 + 16 000 16 295 12 314 —— 3 981 21 717 17 996 —— 3 721 32 000 + 18 000 16 295 12 062 — 4 233 21 717 17 744 —— 3 973 30 000 + 20 000 16 295 11 972 — 4 323 21 717 17 664 _ 4 053 28 000 + 22 000 16 295 11 900 —— 4 395 21 717 17 585 _ 4132 25 000 + 25 000 16 295 11900 _ 4 395 21 717 17 585 — 4132
stort antal ensamstående, vilka för närvarande åtnjuta oreducerat eller endast obetydligt reducerat ortsavdrag. Även om en sådan sänkning under vanliga förhållanden icke behövt te sig helt utesluten vid en eljest önskvärd omläggning av skattesystemet, finna vi det dock icke möjligt att i nuvarande läge med en nyss inträffad kraftig ökning av priser och löner ifrågasätta en sänkning av orts- avdraget för någon kategori av skattskyldiga. Ortsavdraget i särbeskattnings- systemet kan därför enligt vår mening icke bestämmas lägre än enligt alternativ II eller till 2 000 kronor i högsta ortsgrupp och sålunda för makar sammanlagt till 4 000 kronor.
Hur en särbeskattning med ortsavdrag 2 000 kronor (i högsta ortsgrupp) men med oförändrad statsskatteskala skulle ställa sig individuellt framgår av tabellerna 3 och 4, varav den förra avser ensamstående och den senare äkta makar.
Det är att märka, att i tabell 4 skatten för äkta makar enligt nuvarande ordning (kol. 2 och 5) genomgående beräknats under den förutsättningen, att hustruns inkomst medfört rätt till förvärvsavdrag enligt nu gällande regler. Något förvärvsavdrag har däremot icke tagits i beräkning vid särbeskattningen. På grund härav framkomma — trots det ökade ortsavdraget och den genom särbeskattningen dämpade progressionen — vissa skatteökningar i kol. 4 och 7 kring det inkomstläge för hustrun, där förvärvsavdragets maximum nu uppnås.
Såsom en viktig invändning mot särbeskattning har framhållits, att den med säkerhet skulle leda till skatteflykt genom överflyttning av inkomst eller förmögenhet mellan makar. I sj älva verket torde detta skäl utgöra det praktiskt mest betydelsefulla hindret för ett särbeskattningssystem. Det synes då ange- läget, att närmare pröva vilka möjligheter som kunna finnas att nå fram till ett system, som med tillvaratagande av särbeskattningens fördelar utesluter eller åtminstone väsentligt minskar riskerna för dylika överliyttningar mellan makar.
Av betydelse blir härvid i första hand om man i särbeskattningssystemet skall kunna undvara det i 20 & kommunalskattelagen stadgade förbudet mot avdrag för värdet av arbete, som andra maken utfört i den skattskyldiges förvärvsverksamhet. Häri ligger innesluten den viktiga frågan, huruvida hustrur, som deltaga i mannens jordbruk eller rörelse, skola särbeskattas för sin andel i den gemensamma inkomsten. Om ifrågavarande förbud i 20 & kommunal- skattelagen slopades, skulle detta i princip innebära, att avdrag för lön till make vore tillåtet vid taxeringen. Tydligt är att härigenom stora möjligheter skulle öppnas att i en enkel form överföra inkomst mellan makar. Beskattnings— ' nämnderna skulle otvivelaktigt ställas inför en mångfald svårbedömda frågor ' om fog för avdrag för lön till hustru och om lönens skälighet. En särbeskatt- E ning av så vidsträckt omfattning förutsätter en värdering av hustruns arbete av samma slag som sambeskattningssakkunniga föreslagit för bestämmande av I |
förvärvsavdrag för den i mannens verksamhet sysselsatta hustrun. Kritiken mot sambeskattningssakkunnigas förslag i denna del har emellertid övertygat oss om att en sådan värdering icke bör ifrågakomma. Även om det kan sägas att ifrågavarande förbud icke har någon plats i ett särbeskattningssystem, synes man därför nödgad att bibehålla det.
Vidare har man att taga ställning till frågan, huruvida särbeskattningen skall omfatta även förmögenhetsbeskattningen eller om den möjligen bör begränsas till beskattning av inkomst. Det får förutsättas, att en särbeskattning av för- mögenheterna icke kan äga rum, utan att äkta makar, som ha att betala för- mögenhetsskatt av någon betydenhet, i många fall åstadkomma den ur skatte- synpunkt fördelaktigaste förmögenhetsfördelningen mellan sig. Enligt vår | mening kan beskattningen i detta avseende icke följa annat än de civilrätts- ' liga egendomsförhållandena. Till grund för beskattningen torde i princip icke ] böra läggas andra förhållanden än de som bestämma makarnas rättsliga situation ; i övrigt och som bli avgörande exempelvis vid skatteindrivning och vid en i framtida arvs- eller kvarlåtenskapsbeskattning. Om i ett äktenskap genom bo- | skillnad med åtföljande bodelning en lika fördelning av förmögenheten åstad-
kommits, måste alltså ett sådant förhållande respekteras vid beskattningen; ; någon möjlighet att frånkänna dylika rättshandlingar skatterättslig betydelse j lär icke gärna kunna ifrågasättas. l
Det lär då icke heller kunna undvikas, att en särbeskattning av förmögen-
heterna resulterar i avsevärda rubbningar i förmögenhetsbeskattningens nu- varande fördelning. Då samtidigt möjligheterna till och benägenheten för upp- delningar torde ställa sig högst olika inom olika äktenskap, måste en övergång till särbeskattning av förmögenhet medföra mycket ojämna verkningar. Dessa olägenheter äro enligt vår mening så stora, att man tvingas begränsa särbeskatt- ningssystemet till att avse endast inkomst. En sådan begränsning får i systemet betydelse även som motvikt mot uppdelningar av inkomst.
Trots de väsentliga avsteg från särbeskattningsprincipen, som härigenom tagits, kvarstår en betydande risk för överflyttningar av inkomst mellan makar. Av tabell 4 framgår storleken av de skattelättnader, som två makar i gynn- sammaste fall kunna uppnå vid inkomstuppdelning i ett särbeskattningssystem, där ortsavdraget för alla skattskyldiga bestämts till 2 000 kronor i högsta orts- grupp. Det visar sig att om inkomsten, i stället för att uppbäras av ena maken ensam, fördelas lika mellan makarna, statsskatten i olika inkomstlägen ned- bringas med följande belopp i ortsgrupp III.
Taxerad inkomst, kr. Skillnad i statsskatt, kr.
6 000 14 8 000 66 10 000 146 12 000 226 15 000 402 20 000 994 30 000 2 498 50 000 4 470 70 000 6 470 100 000 8 650
Den inkomstart, som i första- hand inbjuder till uppdelning mellan makarna, torde vara inkomst av kapital. För närvarande lär mannen i åtskilliga fall de- klarera även för egendom och kapitalinkomst, som är hustruns. Vid sambe- skattning saknar detta ofta betydelse för makarna. Vid övergång till särbe- skattning blir däremot en uppdelning aktuell. Om ett särbeskattningssystem väljes, får man därför första året räkna med en del på redan föreliggande egen- domsförhållanden grundade uppdelningar i deklarationerna.
Enligt bestämmelse i 52 å kommunalskattelagen skola äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras envar för sin inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Regeln har betydelse bl. a. för taxering av avkastningen från samfälld egendom i äldre äktenskap.1 Vid särbeskattning torde makarna rätteligen böra taxeras för sådan avkastning till hälften var. Möjligen kan det synas föra för långt att för de äldre äktenskapens del laborera med en dylik, så att säga primär inkomstuppclelning mellan ma- karna. Förhållandet berör icke blott inkomst av kapital utan även inkomst av
1 Antalet äldre äktenskap —- ingångna före den 1 januari 1921 — beräknades år 1945 utgöra 24 procent av samtliga bestående äktenskap.
fastighet och rörelse. Anser man en uppdelning av den samfällda egendomens avkastning med hälften på vardera maken vara alltför ohanterlig i praktiken, återstår knappast annan utväg än att bibehålla den nuvarande regeln, d. v. s. taxera ifrågavarande kapitalavkastning hos mannen. Mot en sådan lösning kan invändas, att makarna i äldre äktenskap därigenom skatterättsligt skulle — åtminstone i vissa fall — försättas i en oförmånligare situation än makar i nya äktenskap. Måhända kunde därför vara berättigat att införa en möjlighet för make i ett äldre äktenskap att bli beskattad för inkomst av sådan samfälld egendom, som han tillfört boet, varigenom sålunda den nya giftermålsbalkens bestämmelser skulle i skatterättsligt hänseende kunna bli tillämpliga även för makar i äldre äktenskap.
I nya äktenskap möter icke problemet med samfälld egendom. Varje make äger där själv sin egendom och skulle vid särbeskattning själv taxeras för dess avkastning. Genom en lämplig uppdelning av förmögenheten skulle då i många fall en viss lindring i beskattningen av kapitalinkomsten kunna åstadkommas. Av vad vi nyss anfört i fråga om särbeskattning av förmögenhet framgår, att vi icke finna det möjligt eller tillrådligt att låta beskattningen grundas på annat än de civilrättsliga egendomsförhållandena. Legala inkomstuppdelningar i förvärvskällan kapital måste därför enligt vår mening lämnas fritt utrymme inom särbeskattningssystemets ram. Att — såsom vi förutsatt — själva för- mögenheten alltjämt sambeskattas kan emellertid i detta sammanhang utgöra en motvikt och begränsa omfattningen av de transaktioner i skattelindrings- syfte, som här kunna komma i fråga.
I förvärvskällorna tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet synes faran för inkomstöverilyttningar mellan makar icke vara större än att den kan bemästras av taxeringskontrollen. I och med att förbudet mot avdrag för lön till hustru kvarstår, torde illojala uppdelningar förutsätta medverkan av arbetsgivare.
I fråga om inkomst av jordbruk, annan fastighet och rörelse finnas däremot påtagliga möjligheter till inkomstöverllyttningar mellan makar. Inkomsten utgöres där i allmänhet till viss del av kapitalavkastning. Nyss har framhållits, att beskattningen i fråga om inkomst av kapital måste ansluta till den civil- rättsligt gällande egendomsfördelningen. Det torde då även vara klart att så måste ske i fråga om inkomst av jordbruk, annan fastighet och rörelse, i den mån sådan inkomst härflyter ur kapital, som nedlagts i verksamheten. Någon gräns mellan tillgångarna i dessa förvärvskällor och annat kapital lär knappast kunna dragas. Liksom i förvärvskällan kapital torde därför vid särbeskattning icke kunna förhindras, att uppdelningar kunna ske av fastighetsinkomst och rörelseinkomst, vilka leda till lättnader vid beskattningen.
Med hänsyn till de relativt obetydliga vinster som följa av inkomstupp- delningar, när makarnas sammanlagda inkomst understiger 10 000 kronor, torde dock dylika transaktioner knappast behöva befaras i jordbruk och rörelser
av genomsnittligt omfång.1 I högre inkomstlägen, där väsentliga skattevinster kunna göras genom inkomstöverflyttningar mellan makar, är dock faran för skatteflykt vid särbeskattning uppenbar. Måhända är denna fara mera fram- trädande för rörelsernas del än för jordbrukens, där de höga inkomsterna före- komma mindre talrikt och där även en viss konservatism torde motverka benägenheten för uppdelningar.
Beträffande de metoder, som kunna komma till användning för inkomst- överflyttningar mellan makar, har vid diskussionen inom utredningen framförts bl. a. följande synpunkter.
Inkomst av jordbruk beskattas hos ägaren eller brukaren. Om särbeskatt- ning infördes, kunde möjligen en jordbrukare vilja göra gällande, att hans hustru arrenderade viss del av hans jordbruk och därför såsom brukare borde beskattas för inkomsten av denna del. Då avtalsfrihet råder mellan makar i nya äktenskap, synes ett sådant arrendeavtal icke behöva möta formellt binder. Om åtgärden vidtagits enbart för att vinna Skattelättnad, kunde en beskatt- ningsnämnd ha anledning att beteckna den som ett skatteHyktsavtal och på- föra beskattning i enlighet med de faktiska förhållandena, enligt vilka i all- mänhet mannen är den som driver jordbruket. Om emellertid gården i stället ägdes av hustrun och av henne utarrenderades till mannen, skulle detta i de flesta fall motsvara det verkliga förhållandet, och någon invändning om skatte- flyktsavtal kunde då icke göras. Genom åtgärden skulle makarna i ett sådant fall uppnå, att mannen visserligen såsom brukare beskattades för hela inkomsten av jordbruket men därvid Huge göra avdrag för arrendet, vilket skulle be- skattas hos hustrun. Om arrendet därvid avpassats så att det ungefär motsva- rade halva inkomsten av jordbruket, skulle makarna ha vunnit ett tudelnings- resultat utan att deras egendomsförhållanden behövt rubbas.
Inkomst av rörelse beskattas hos rörelseidkaren. Ibland kan icke utan vidare avgöras, om en rörelse drives av den ena eller andra av makarna eller av båda gemensamt. Äganderätten till rörelsen, alltså till lagret, inventarierna och de övriga tillgångarna, kan icke alltid läggas till grund för ett avgörande. Det förekommer ju även rörelser, som drivas praktiskt taget utan några dylika tillgångar. Två makar kunna gemensamt driva en agenturfirma, som ger dem inkomst av provisioner. Båda arbeta kanske i rörelsen och äro registrerade för firman. Om inkomsten av rörelsen utgör exempelvis 20 000 kronor och ma- karna därav deklarera 10 000 kronor var, lär knappast någon invändning kunna göras häremot. Att i varje särskilt fall uppskatta värdet av makarnas arbets- insatser i rörelsen torde för beskattningsnämnderna bli en nästan olöslig upp- gift. I större städer kan någon personkännedom inom taxeringsnämnden icke
1 Vid 1950 års taxering utgjorde medelinkomsten (sammanräknad nettoinkomst) för före- tagare 4 843 kronor inom jordbruk, 6 945 kronor inom industri och hantverk, 9 437 kronor inom handel och 13 577 kronor inom de fria yrkena.
påräknas. Man är där hänvisad till skriftväxling med de skattskyldiga för att kunna bedöma saken. Men även där sådan personkännedom finnes, torde det vara mycket svårt att göra en uppdelning. Att draga upp tvister om frågor av denna art måste alltid ställa sig mycket vanskligt. Troligen skulle man i allmänhet få godkänna den av makarna gjorda inkomstuppdelningen, även om den kunde synas tvivelaktig. Man kan här göra en jämförelse med den praxis, som nu råder vid beskattning av familjebolag i frågor rörande avdrag för lön till direktören — ägaren. Även om lön uttagits till mycket stora belopp, vilka varierat från år till år och i det allra närmaste överensstämt med överskottet i rörelsen för de olika åren, har avdrag medgivits vid bolagets taxering. Inför svårigheten att värdera en individuell arbetsinsats har man funnit sig icke böra ingå på en skälighetsprövning.
För sådana yrken som läkare, tandläkare, advokater, arkitekter m. 11. kunna förhållandena ligga annorlunda till. Om två makar båda äro läkare och dela lokaler, biträdeshjälp m. m., torde likväl i allmänhet möjlighet finnas för en verklig inkomstuppdelning mellan dem, eftersom det i sådana fall får förut— sättas, att makarna ha skild bokföring.
När tillgångar till mera väsentliga värden äro nedlagda i en förvärvskälla, skulle däremot äganderätten till dessa tillgångar i allmänhet bli avgörande
inkomsten kunna uppdelas mellan två makar. De metoder, som kunna komma ifråga för att dela upp tillgångarna, torde i huvudsak vara följande.
Enklast åstadkommes en sådan uppdelning genom boskillnad med åtföljande bodelning. Om i ett nytt äktenskap all egendom är giftorättsgods, kan efter boskillnad egendomen delas i två hälfter, varvid varje hälft blir respektive makes enskilda egendom. Om delningen sker på detta sätt, medför den icke skyldighet att erlägga gåvoskatt. Endast om bodelningen sker ojämnt, d. v. s. så att den ena maken i någon mån eftergiver sin giftorätt, ifrågakommer gåvo- skatt. Skulle egendomen i äktenskapet delvis vara enskild, kan den först göras
l I för beskattningen. Genom en uppdelning av tillgångarna skulle sålunda även l l
till giftorättsgods genom ett äktenskapsförord — därvid någon gåvoskatt icke utgår — varefter genom boskillnad en uppdelning kan ske på sätt nyss sagts.
; En egendomsuppdelning av detta slag behöver icke nödvändigtvis medföra någon olägenhet för makarna i andra avseenden. Givetvis måste hänsyn till uppdelningen tagas även i arvsskattehänsecnde. Här behöver den dock knappast ' innebära någon nackdel. Om en uppdelning icke skett, skulle vid beräkning av j arvsskatt i anledning av ena makens död hälften av egendomen ha fritagits från skatt såsom andra makens giftorättsandel. Om nu boet redan i livstiden delats och hälften därav gjorts till den andra makens enskilda egendom, skall denna hälft icke ingå i bouppteckningen efter den avlidne och kan sålunda icke heller då bli belagd med arvsskatt. Förutom genom boskillnad med åtföljande bodelning kan egendomsöver-
föring mellan makar ske genom gåvor. Enligt 8 kap. 3 & giftermålsbalken är det möjligt för makar att sinsemellan överföra årligen högst 5 000 kronor av besparing på inkomst under ett år utan att äktenskapsförord behöver upprättas eller gåvoskatt betalas. Bortsett från detta undantag måste gåvorna ske genom äktenskapsförord, varvid även skyldighet föreligger att betala gåvoskatt. Gåvoskatten beräknas i nyare äktenskap på gåvans hela belopp, vare sig gåvan avser giftorättsgods eller enskild egendom; något avdrag för giftorätt sker alltså icke. Gåvoskatten är relativt låg. I klass I, som är här tillämplig, utgör den omkring 2 400 kronor för en gåva å 50 000 kronor och omkring 7 000 kronor för en gåva å 100 000 kronor. Om gåvans värde uppgår till minst 30 000 kronor tillkommer dock kvarlåtenskapsskatt. Denna skatt utgör 1 000 kronor för ett värde av 50 000 kronor och 6 000 kronor för ett värde av 100 000 kronor.
Eftersom avtalsfrihet råder mellan makar i nya äktenskap, synes icke otänk- bart att egendomsöverföring kan ske äVen genom köp. Sålunda skulle exempel- vis en hustru kunna av sin man köpa hälften av ett jordbruk eller av en rörelse. Likviden kan tänkas ske genom en revers; i så fall skulle transaktionen till sina verkningar kunna jämföras med det ovannämnda arrendefallet. Om en rörelse i sin helhet överföres på hustrun genom köp och hon lämnar en revers på köpeskillingen, vari räntan beräknas motsvara halva den normala årliga rörelseinkomsten, vinnes, liksom i arrendefallet, ett tudelningsresultat. Något anspråk på gåvoskatt lär därvid icke kunna resas. Möjligen skulle beskattnings- nämnden kunna göra gällande, att skatteHyktstransaktion förelåge. I mindre jordbruk eller rörelser, där någon av makarna påtagligen gör en väsentlig arbetsinsats, kan åtgärdens karaktär av dylik transaktion vara tämligen uppen- bar. Ju större värden det är fråga om, desto mindre är vanligen den personliga arbetsinsatsen och desto svårare ställer det sig att föra bevisning om skatte- Hyktsavtal. Emellertid är det just för dessa större jordbruk och större rörelser, som inkomstuppdelningar av detta slag verkligen skulle vara skattemässigt lönande.
I ett särbeskattningssystem torde man också få räkna med att löner komma att uttagas från familjebolagen såväl av ägaren som av dennes make och även med att rörelser kunna komma att överföras på handelsbolag eller kommandit- bolag med båda makarna som delägare, allt i syfte att vinna en uppdelning av inkomsten för att nedbringa skatteprogressionen.
Hur stor faran är för att makar vid särbeskattning skola dela upp inkomst mellan sig för att vinna skattelättnader är givetvis svårt att på förhand bedöma. De som vilja förorda särbeskattning anse vanligen dessa farhågor överdrivna. I allmänhet hänvisa de till möjligheterna att genom taxeringskontroll komma till rätta med missbruk. Emellertid torde man därvid ofta förbise, att här mestadels blir fråga om fullt lagliga åtgärder, mot vilka taxeringsmyndigheterna ha ringa möjligheter att inskrida. Den omständigheten, att åtgärderna leda
»
till en lägre beskattning, kan icke utan vidare rubricera dem såsom ur taxerings- synpunkt olovliga manipulationer.
Närmast torde det väl vara vid inkomst av jordbruk och av rörelse som man vill göra gällande, att kontrollen bör kunna ingripa och lämpa taxeringen efter de faktiska förhållandena. Om sålunda ett jordbruk eller en rörelse delats upp, så att makarna deklarera hälften var av inkomsten men i verkligheten man- nen är den som driver jordbruket eller rörelsen, skulle uppdelningen frånkännas skatterättslig betydelse och beskattningen rättas efter vad som i realiteten kunde anses vara riktigt. En sådan realprövning lär emellertid långt ifrån alltid kunna åstadkommas, eftersom det till sist knappast är möjligt att avgöra hur stor del av en jordbruks- eller rörelseinkomst som utgör inkomst av arbete och hur stor del som är inkomst av kapital.
Av det sagda framgår, att vi icke funnit det möjligt att eHektivt förhindra inkomstöverilyttningar mellan makar i ett särbeskattningssystem genom tillämpningsföreskrifter av allmän natur. Möjligen kan en bestämmelse av sådan natur begagnas i fråga om verksamhet, som är helt knuten till den personliga arbetsinsatsen, såsom förhållandet är i tandläkarepraktik, advokatverksamhet och vissa andra fria yrken. Däremot lär man med tillämpningsföreskrifter knappast komma till rätta med rörelseinkomst av annan art, exempelvis en större fabriksrörelse, som drives av två makar i handelsbolag. I sådana fall synas särbeskattningens fördelar särskilt påtagliga: fabrikören kan tillgodogöra sig skattelättnader, som icke ligga inom räckhåll för den i ett större industri- företag anställde disponenten. Även om antalet sådana fall är relativt begränsat, torde dock vara högst betänkligt och för opinionen stötande, att möjligheter till betydande skattevinster på detta sätt skulle stå öppna för vissa skattskyldiga.
Ur dessa svårigheter torde knappast finnas annan väg än att på ett gene- rellt sätt begränsa särbeskattningen i inkomstlägen över viss nivå. Inom utred- ningen har övervägts olika möjligheter för en dylik begränsning. Närmast till hands har legat att undersöka, om en kombination av särbeskattning och sam- beskattning skulle kunna åstadkommas, varigenom de berörda nackdelarna kunde i väsentlig grad avlägsnas, samtidigt som särbeskattningssystemets eventuella fördelar kunde tillvaratagas för största möjliga antal inkomsttagare. Emellertid har en sådan kombination befunnits föga rationell, icke minst med hänSyn till de särskilda anordningar, som krävts för att nå en jämn övergång mellan systemen.
Vi ha i detta sammanhang även undersökt olika varianter av ett system, grundat på följande principer: För äkta makar upprättas två skatteskalor, en för »huvudförsörjaie» och en för »biförsörjare». Om endast den ena maken har inkomst, anses han som »huvudförsörjare». Om båda makarna ha inkomst, är den make som har den större inkomsten »huvudförsörjare» och den andra »biförsörjare». De båda skalorna skola i princip vara så utformade, att högre
skatt utgår för »biförsörj aren» än för »huvudförsörj aren». Emellertid konstrueras »biförsörjarens» skala så, att makarnas sammanlagda skatt icke blir så hög som enligt nu gällande sambeskattning men icke heller så låg som vid ren särbeskatt- ning. Härigenom skulle särbeskattningens fördelar tillvaratagas men dess nackdelar begränsas: den skärpta skalan för »biförsörjare» skulle göra en upp- delning av inkomsten mellan makarna mindre lönande. Undersökningarna ha dock icke lett till något positivt resultat. Systemet visar sig ur rättslig och psykologisk synpunkt ha så stora nackdelar, att tanken därpå måst övergivas.
Såsom en acceptabel möjlighet har däremot övervägts en spärregel enligt följande grund: När båda makarna var för sig ha en beskattningsbar inkomst överstigande 4 000 kronor (eller annat lämpligt belopp) modifieras särbeskatt- ningen på det sätt, att skatt beräknas dels på en beskattningsbar inkomst av 4000 kronor och dels på makarnas återstående sammanlagda inkomst, varefter skattebeloppen sammanläggas och fördelas i viss proportion mellan makarna. Exempel: Om den beskattningsbara inkomsten utgör för mannen 20 000 kronor och för hustrun 10 000 kronor, beräknas skatten dels på 4 000 kro- nor och dels på 26 000 kronor, varefter de båda skatteheloppen sammanläggas och fördelas.
Genom en dylik spärr skulle för inkomstkombinationer över en viss gräns särbeskattningen modifieras eller, om man så vill, en modifierad sambeskatt- ning inträda. Spärregeln medger en helt jämn övergång vid beskattningen. Några tekniska svårigheter av den art som en övergång till ren sambeskattning skulle medföra, uppkomma icke här.
Spärregeln skulle icke behöva tillämpas annat än i ett förhållandevis ringa antal fall. Enligt en uppskattning skulle antalet icke överstiga 20 000 för hela riket och motsvara omkring 5 procent av hela antalet nu samtaxerade äkta makar.
Verkningarna av en dylik spärr belysas i nedanstående tablå.
Skattevinst genom inkomstöverliyttningar mellan makar
Med spärr vid be-
För makarna sam- Utan s ärr skattningsbar manlagd taxerad kr p ' inkomst 4 000 kr. inkomst ' för envar av
makarna, kr.
4 000 0 0 6 000 14 14 8 000 66 66 10 000 146 146 12 000 226 226 15 000 402 374 20 000 994- 762 30 000 2 498 1 130 50 000 4 470 1 530 100 000 8 650 1 730 300 000 2 330
Tydligt är, att en mekaniskt verkande spärr av detta slag skulle ge särbe- skattningssystemet en helt annan stadga än som kan åstadkommas med all- ? männa tillämpningsföreskrifter. Icke i något inkomstläge skulle det ställa sig ur skattesynpunkt lönande att på andra maken överföra större belopp än som svarade mot en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor. En dylik marginal torde icke vara större än att den kan godtagas: därmed bör ha vunnits det skydd mot missbruk, som är möjligt att åstadkomma i ett system av detta slag. Troligt synes också vara att i de inkomstlägen, där en uppdelning skulle medföra verk- ligt betydande vinster, hustrun redan förut i många fall uppbär en icke oväsent- lig inkomst. Genom spärren skulle särbeskattningssystemet få en viss erforder— lig moderation. Om en särbeskattningslinje skulle väljas —— och därmed steget tagas ut på oprövat område — har det synts oss rådligt att åtminstone till en början begränsa den på detta sätt.
Det särbeskattningssystem, som enligt det nu förda resonemanget skulle kunna ifrågakomma, innebär i sina huvuddrag följande. _ Alla skattskyldiga tillerkännas vid taxeringen ortsavdrag med lika belopp, i 2 000 kronor i högsta ortsgrupp. I den mån make icke kan utnyttja avdraget, j tillgodoföres det andra maken. Beskattningsbar inkomst beräknas för vardera maken för sig. Gällande regel, enligt vilken avdrag vid inkomstberäkningen icke må ske för värdet av andra makens arbete i den skattskyldiges förvärvs- verksamhet, bibehålles. Inkomstskatten beräknas på vardera makens beskatt— ningsbara inkomst för sig, såvida icke båda makarna var för sig ha en be- skattningsbar inkomst överstigande 4 000 kronor. I sistnämnda fall beräknas skatten dels på en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor och dels på makarnas återstående sammanlagda beskattningsbara inkomst, varefter skatten fördelas mellan dem efter viss grund. Systemet innehåller i princip icke något förvärvsavdrag för gift kvinna. '! Särbeskattning av förmögenhet ifrågasättes icke.
Av tabellerna 3 och 4- har framgått, att ett särbeskattningssystem med 1 oförändrad statsskatteskala skulle medföra väsentliga sänkningar av stats- l skatten. Genom att ortsavdraget höjts för ett gift par från nuvarande 3 000 i kronor (i högsta ortsgrupp) till 4 000 kronor har en betydande skattelindring | åstadkommits för äkta makar. Den genom särbeskattningen dämpade progres- sionen innebär dessutom en lindring för sådana äkta makar, vilka båda ha in- i komst. För gifta kvinnor med egen inkomst av arbete motväges emellertid ' denna skattelindring genom att förvärvsavdraget bortfallit. För de ensamstå- ende skattskyldiga medför systemet en skattelättnad, genom att deras orts- avdrag gjorts fasta; denna lättnad är sålunda förbehållen de inkomstskikt, där enligt nuvarande regler en reducering av ortsavdragen förekommer. Inkomstbortfallet för staten vid ett särbeskattningssystem av detta slag
har ovan beräknats till 127.2 milj. kronor beräknat på skatteunderlaget vid 1946 års taxering. Av beloppet belöper 26.2 milj. kronor på ensamstående skattskyldiga och 101.0 milj. kronor på äkta makar. Nu angivna belopp kunna emellertid icke ge någon uppfattning om hur stort inkomstbortfallet för staten skulle bli i ett mera aktuellt läge. En beräkning utförd på skatteunderlaget vid 1949 års taxering visar, att kostnaden enbart för omläggning av de ensam- ståendes ortsavdrag stigit till omkring 60 milj. kronor.1 Hur inkomstbortfallet genom den ifrågasatta omläggningen av äkta makars beskattning kan ha för- ändrats låter sig icke beräknas med någon säkerhet, eftersom folkräknings- material icke finns bearbetat för senare år än 1945.
Storleken av det totala inkomstbortfallet för staten blir dock till sist be- roende av hur statsskatteskalan fixeras. Den lättnad som höjningen av äkta makars ortsavdrag innebär kan, om så befinnes nödvändigt, något nedbringas genom en relativ skärpning av den nuvarande skatteskalan. Icke heller synes det uteslutet att även i ett särbeskattningssystem bibehålla en viss skärpning av skatten för de ensamstående genom att begagna två olika skatteskalor, en för ensamstående och en för äkta makar, av vilka den förra ger en något starkare progression än den senare. Genom en sådan anordning skulle skatte- bortfallet för staten vid övergång till fasta ortsavdrag för de ensamstående icke behöva bli så stort som nyss angivits.
Inom utredningen ha verkningarna av det nu angivna särbeskattningssyste- met belysts med hjälp av flera olika skalor, som ansetts kunna i detta sam- manhang komma i fråga. Även med tillvaratagande av de möjligheter att nedbringa skattebortfallet för staten, som ovan angivits, kan detta skatte- bortfall, räknat på skatteunderlaget vid 1949 års taxering, icke uppskattas lägre än till omkring 170 milj. kronor. Vid en utformning inom denna ram kan emellertid icke undvikas, att ökningar i statsskatt framkomma för ett mycket stort antal hustrur med inkomst av eget arbete. Det nuvarande provi- soriska förvärvsavdraget, maximerat till 1 000 kronor, innebär nämligen för dem en så stor skattelindring, att den icke kan rymmas i ett särbeskattnings- system, där förvärvsavdraget borttagits, om nämligen systemet skall hållas inom ungefärligen den kostnadsram, varmed man här räknat. För att undvika sådana skatteökningar och likväl hålla systemet inom en kostnadsram av 200 milj. kronor synes icke finnas annan utväg än att utbygga även särbeskatt- ningssystemet med ett förvärvsavdrag för gift kvinna. Detta förvärvsavdrag skulle dock kunna hållas inom en snävare gräns än det nuvarande.
Mot ett särbeskattningssystem av det modifierade slag, som här ifrågakom- mer, kunna åtskilliga invändningar göras. De viktigaste torde vara följande. Genom den avräkning av ortsavdrag, som förutsättes skola ske mellan makar och som även har stöd i direktiven, har i systemet införts ett moment av sam-
1 Jämför sid. 153.
!
beskattning. Den ena makens skatt kan icke bestämmas utan att hänsyn tages till den andra makens inkomstförhållanden. Redan i denna grundläggande punkt har sålunda den konsekventa särbeskattningslinjen eftergivits på ett sätt, som väsentligt reducerar de praktiska fördelar, Vilka eljest kunnat vara förenade med en särbeskattning av makar. Någon förenkling av större betydelse vid skatteuträkning för makar erhålles icke, eftersom makarna alltjämt äro beroende av varandra i fråga om ortsavdraget. Detta inbördes beroende kom- plicerar även källskatteuppbörden. Även om systemet skulle kunna medföra vissa förbättringar vid källskatteberäkningen, kan icke sägas att det innebär någon verkligt rationell lösning av källskatteproblemet för äkta makar eller ens en lösning som är klart överlägsen den nuvarande ordningen. För den stora - grupp av äkta makar, där hustrun har en taxerad inkomst som understiger hennes ortsavdrag — i högsta ortsgrupp 2 000 kronor — kan alltjämt någon säkrare förhandsberäkning av skatten icke ske utan att hänsyn tages till båda makarnas inkomster. Denna grupp torde omfatta cirka 60 procent av de nu- varande sambeskattningsfallen. För den återstående delen skulle däremot en säkrare beräkning av källskatten vara tänkbar, om man nämligen finge för- utsätta att en gift man, vars hustru hade inkomst eller började en anställning, finge vidkännas ett högre löneavdrag vid upphörd av A-skatt än en gift man, vars hustru saknade inkomst. Emellertid torde de psykologiska verkningarna av ett sådant system icke te sig helt tillfredsställande.
Avräkningen av ortsavdrag mellan makarna har också en annan icke önsk- värd verkan. Eftersom de första 2 000 kronorna av hustruns inkomst mot- svaras av en minskning i mannens ortsavdrag, blir marginalskatten på dessa 2 000 kronor i många fall betydligt högre än på den inkomst hustrun därutöver kan tjäna. För en gift kvinnas villighet till mera tillfälliga arbetsinsatser torde en sådan »tröskel» visa sig besvärande. Förhållandet kan belysas med följande exempel (ortsgrupp V, nuvarande skala).
Taxerad Skutt På . , Skatt hustruns in- Marginalskatte- inkomst .. . kr. komstokmng, procent kr. kr. M. 5 000 100 H. 0 0 M. 5 000 210 l 1 0 1 1 H. 1 000 0 M. 5 000 330 230 12 H. 2 000 0 M. 5 000 330 H. 3 000 100
I högre inkomstlägen för mannen blir, på samma sätt uträknad, marginal- skatteprocenten på de tre första tusen kronorna av hustruns inkomst
om mannens inkomst är 10000 kronor: 18, 18, 10
» » » » 15 000 » : 24, 24, 10 » » » » 20000 » : 36, 36, 10 » » » » 30000 » : 40, 40, 10 » » » » 50000 » : 50, 50, 10
Den viktigaste invändningen mot systemet torde dock vara att problemet om den s. k. faktiska sambeskattningen kvarstår olöst. I och med att denna fråga lämnats utanför lösningen, har särbeskattningssystemet icke generell utan endast partiell karaktär. Vi ha i detta avseende icke kommit till annat resultat än att en generellt genomförd särbeskattning icke är tänkbar redan av det skälet att det icke är möjligt att fastställa den ena eller andra makens andel i en inkomst, som intjänas av båda i förening. Vi ha sålunda räknat med att i systemet bibehålla stadgandet i 20 & kommunalskattelagen om att avdrag vid inkomstberäkningen icke må ske för värdet av andra makens arbete. För att kompensera jordbrukare och rörelseidkare för den progressionsstegring, som de sålunda genom sin faktiska sambeskattning alltjämt kunde drabbas av, skulle rätteligen erfordras ett särskilt avdrag vid deras taxering. Inom utred- ningen har också övervägts ett sådant avdrag, konstruerat såsom ett scha- blonavdrag till fast belopp, vilket vid fall av faktisk sambeskattning skulle kunna göras i mannens deklaration. Emellertid är det uppenbart, att en sådan anordning utgör en allvarlig svaghet i systemet. Den innebär en teknisk kom- plikation utan att leda till annat än en högst schematisk rättvisa.
Anordningen med en spärr, varigenom särbeskattningen brytes, när vardera makens beskattningsbara inkomst överstiger visst belopp, måste likaledes betecknas såsom en svaghet i systemet. Även om en dylik spärr får betydelse endast för ett relativt ringa antal beskattningsfall, utgör den dock alltid ett besvärande avsteg från den principiella linjen och en belastning för systemet.
I de fall då spärren skall tillämpas måste skatteuträkningen för makarna bli ganska invecklad. I källskattehänseende minskar den ytterligare de eventuella fördelar, som särbeskattningen kunnat medföra. Likväl är spärren begränsad till sådana fall, där en inkomstuppdelning mellan makarna kan ställa sig sär- skilt gynnsam. För övriga fall kvarstå alltjämt vissa möjligheter för makar att genom lämplig omfördelning av inkomsten uppnå skattelättnader.
Såsom en betänklig följd av systemet måste vidare anses att det skulle med- föra — låt vara tämligen begränsade — skatteökningar för stora grupper av förvärvsarbetande gifta kvinnor, samtidigt som övriga skattskyldiga finge skattesänkningar. Någon möjlighet att eliminera ifrågavarande skatteökningar för gift kvinna genom att sänka skattesatserna i skatteskalan torde icke finnas,
om systemet skall hållas inom en kostnadsram, som kan anses realistisk. Denna verkan av ett särbeskattningssystem torde vara oundviklig, om systemet icke förses med ett förvärvsavdrag för gift kvinna. Därigenom skulle emellertid ett av systemets väsentliga syften ha gått förlorat. Eftersom förvärvsavdraget utgör en av den nuvarande sambeskattningens mest svårlösta frågor, hade det nämligen varit önskvärt, att särbeskattningen kunnat ge förutsättning att helt undvara förvärvsavdraget. Det kan även ifrågasättas, om ett dylikt avdrag hör hemma i ett särbeskattningssystem. Jämvikten i skattebörda mellan en familj, där mannen är ensam inkomsttagare, och en familj, där båda makarna ha inkomst, tillgodoses där genom en mindre skatteprogression för det senare paret. '
Sambeskattning enligt tudelningsprincip
Enligt direktiven ha vi haft att pröva även en modifierad sambeskattnings- linje, innebärande att makars sammanlagda inkomst vid skattläggningen upp- delas i lämplig proportion mellan dem och att skatt beräknas särskilt på vardera delen av inkomsten. En sådan linje har hos sambeskattningssakkunniga före- trätts av ledamoten Ebon Andersson, varvid föreslagits en lika uppdelning av inkomsten mellan makarna. I direktiven säges emellertid, att en dylik över- flyttning av inkomst från den ena maken till den andra icke synes böra tillåtas i obegränsad omfattning utan endast till visst angivet belopp. ?
Det av Ebon Andersson förordade systemet skulle kunna kallas sambeskatt-f ning enligt tudelningsprincip. Förfarandet vid ett sådant system angives i, hennes reservation på följande sätt: Makarnas taxerade inkomster samman- läggas. Från hälften av den sammanlagda taxerade inkomsten verkställes ortsavdrag enligt de för ensamstående skattskyldiga gällande bestämmelserna. På den sålunda erhållna beskattningsbara inkomsten uträknas skatt i vanlig ordning, varefter skattebeloppet fördubblas. Därigenom erhålles makarnas sammanlagda skatt, vilken fördelas på makarna i förhållande till deras taxerade inkomster.
Tekniskt kan det här åsyftade resultatet vinnas antingen genom att till- lämpa en för äkta makar och ensamstående gemensam skatteskala, varvid skatten för äkta makar beräknas till två gånger skatten på halva deras inkomst, eller genom att tillämpa två skatteskalor: en för ensamstående och en för äkta makar, varvid den sistnämnda skalan avpassas så, att inkomstintervallerna mellan progressionsskikten bli dubbelt så stora som i skalan för ensamstående; skalan för äkta makar tillämpas då på deras sammanlagda inkomst utan att någon halvering behöver ske.
Det bör fasthållas att ifrågavarande system är en form av sambeskattning. Systemet kännetecknas liksom Varje sådan renodlad form av att gifta par med lika stor sammanlagd inkomst alltid få lika stor skatt, oberoende av hur inkomsten
fördelar sig mellan makarna. I detta avseende föreligger sålunda ingen skillnad mellan sambeskattning enligt tudelningsprincip och den i vårt land traditionella sambeskattningen.
Skillnaden mellan sambeskattning enligt tudelningsprincip och traditionell sambeskattning är i stället att finna i avvägningen mellan å ena sidan äkta makars och å andra sidan ensamståendes skattebörda. Medan sambeskattning enligt tudelningsprincip innebär, att äkta makar alltid få jämnt dubbelt så stor skatt som en ensamstående med hälften av makarnas inkomst, blir skatten för makar vid tillämpning av traditionell sambeskattning (utan förvärvsavdrag för hustrun) mer än dubbelt så stor som nyssnämnda ensamståendes skatt. Förhållandet belyses i nedanstående uppställning.
Ensamstående Äkta makar Statsskatt Statsskatt . . Taxerad . Taxerad Vid sambe- . vrd nuva- . 0 inkomst enhgt nu- inkomst skattning 1 % av rande ord- 1 A) av varande ensam- . ensam- . kr. enl. tudel- ning (utan ordning kr. . . . ståendes f" .. ståendes mngspnncip k tt orvarvs- skatt kr. s a avdrag) kr. 1 2 3 4 5 6 7 2 000 20 4 000 40 200 128 640 4 000 266 8 000 532 200 670 252 6 000 617 12 000 1 234 200 1 400 227 8 000 1 037 16 000 2 074 200 2 380 230 10 000 1 514 20 000 3 028 200 3 680 243 20 000 4- 670 40 000 9 340 200 11 933 256
En jämförelse mellan procenttalen i kol. 5 och kol. 7 i ovanstående tabell visar att en sambeskattning enligt tudelningsprincip skulle medföra en betydande omfördelning av fysiska personers beskattning. Här är alltså icke fråga endast om en teknisk metod för att ordna äkta makars beskattning utan denna tek- niska metod innebär samtidigt, att skattebördan mellan äkta makar och ensam- stående iixeras på ett visst sätt. De båda frågorna om systemet för beskattningen och skattebördans avvägning kunna därför icke här lösgöras från varandra; frågan om metoden kan icke diskuteras, utan att man samtidigt kommer in på frågan om hur äkta makars beskattning bör avpassas i förhållande till de ensamståendes.
Vid nuvarande beskattning av äkta makar tages viss hänsyn till att två personer skola leva på den sammanlagda inkomsten. Detta sker genom att ortsavdrag medgives med högre belopp för ett gift par än för en ensamstående person. Härigenom åstadkommes en viss avvägning mellan äkta makars och ensamståendes skattebörda. Genom »ungkarlsskatten» vidgas klyftan ytter-
i
! ) »
ligare något. Emellertid tages steget icke helt ut, så att full hänsyn tages till att två personer skola leva på inkomsten. Detta torde sammanhänga med att sammanlevnaden i ett äktenskap presumeras medföra vissa besparingar. Såsom tidigare framhållits bygger denna presumtion på två olika antaganden, dels att levnadskostnaderna nedbringas genom det gemensamma hushållet och dels att hustruns Obeskattade arbete i hemmet tillför familjen en viss ökad skatte- kraft.
Vid en sambeskattning enligt tudelningsprincip tages icke hänsyn av detta slag. Varken i det ena eller andra avseendet presumeras äktenskapet medföra någon ökad skattekraft. Systemet tager endast sikte på att två personer i ett äktenskap skola leva på den sammanlagda inkomsten och förutsätter, att de konsumera lika stor del därav.
Om alltså förevarande system i första hand åsyftar en viss omfördelning av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående, så behöver en sådan om- fördelning icke nödvändigtvis medföra någon minskning av de totala skatte— intäkterna för staten. Önskar man, att den statliga inkomstskatten efter en reform av detta slag skall avkasta lika mycket som före reformen, kan detta regleras genom att uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten höjes. Inom utredningen ha gjorts vissa beräkningar härom, grundade på taxerings- utfallet vid 1949 års taxering. Enligt beräkningarna skulle uttagningsprocenten nämnda år ha behövt höjas från 100 till 113 procent för att fullt kompensera det skattebortfall, som skulle uppkommit vid en fullt genomförd sambeskatt- ning enligt tudelningsprincip.1
I tabell 5 belyses resultatet av den omfördelning av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga som skulle komma att inträda, om sambe- skattning enligt tudelningsprincip genomfördes och uttagningsprocenten sam- tidigt höjdes till 113. De ensamstående komme genomgående att få sin skatt ökad med 13 procent = höjningen av uttagningsprocenten (se kol. 8 och 12). Äkta makar, där hustrun saknar inkomst, skulle däremot genomgående få skatteminskning (se kol. 9 och 13), eftersom fördelen att få beräkna skatten enligt tudelningsprincip väger tyngre i förhållande till nu gällande ordning än nackdelen av den höjda uttagningsprocenten. För äkta makar, där hustrun har inkomst och är berättigad till förvärvsavdrag, dominera skattehöjningarna, vilket är en följd av att förlusten av förvärvsavdraget jämte den höjda ut- tagningsprocenten icke uppvägas av den i och för sig förmånligare skattebe- räkningsmetoden enligt tudelningsprincip.
1 Den debiterade inkomstskatten på 1949 års taxering utgör 1 360 milj. kronor. Härav bortfaller med förslaget genomfört 158 milj. kronor, varefter återstår 1 202 milj. kronor. Om
1 360- 100 uttagningsprocenten bestämmes till TZ? eller till 113 procent blir den debiterade inkomst— skatten åter 1 360 milj. kronor.
Statsskatt vid alt. a b Till statsskatt taxerad inkomst, '- för alt. & ökad Akta makar fålååågztåääg Ensam- Hustruns Hustruns Hustruns Ensam- Äkta
stående ink. ink. ink. stående makar ? 0 1 000 2. 2 000 * kr. kr. kr. ; ————1 1 2 3 4 5 6 7 % 2 000 20 0 0 0 23 0 . 3 000 126 25 0 0 142 0 4 000 266 128 75 25 301 45 5 000 427 240 183 128 483 158 6 000 617 365 300 240 697 286 7 000 815 510 435 365 921 440 8 000 1 037 670 590 510 1 172 602 ; 9 000 1 268 835 750 670 1 433 771 10 000 1 514 1 015 925 835 1 711 964 , 12 000 2 030 1 400 1 300 1 200 2 294 1 394 , 14 000 2 590 1 850 1 730 1 610 2 927 1 842 16 000 3 230 2 380 2 240 2 100 3 650 2 342 18 000 3 950 2 990 2 830 2 670 4 464 2 866 20 000 4 670 3 680 3 500 3 320 5 277 3 422 30 000 8 670 7 570 7 370 7 170 9 797 6 577 I 40 000 13 170 11 933 11 708 11 483 14 882 10, 554 50 000 18 170 16 795 16 545 16 295 20 532 15 074
Såsom synes av kol. 13 skulle skattelättnaden procentuellt sett för äkta makar, där hustrun saknar inkomst, variera i hög grad mellan de olika inkomst- lägena. Denna kolumn visar sålunda att -— om en sambeskattning enligt tu- delningsprincip förutsättes medföra en riktig fördelning av skattebördan mellan ensamstående och äkta makar —— den nuvarande skatteskalan och den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och äkta makar genomgå- ende medför en för hög skattebelastning för äkta makar, där hustrun saknar inkomst, men att detta missförhållande är mer eller mindre framträdande i olika inkomstlägen. I inkomstläget 12 OOO—14 000 kronor skulle avvägningen vara praktiskt taget riktig, medan däremot den för höga skattebelastningen är särskilt framträdande i de lägsta inkomstskikten och även i viss män i de högre inkomstlägena.
Vill man emellertid genomföra systemet utan att någon kategori av skatt- skyldiga får skatteökning, kan en höjning av uttagningsprocenten icke ske på det sätt som ovan förutsatts. Hur systemet skulle komma att verka vid bibe- hållen uttagningsprocent framgår av tabell 6 (kol. 1, 2, 3 och 6). Den skatte-
Ökning eller minskning absolut procentuellt Äkta makar Äkta makar Ensam- Hustruns Hustruns Hustruns Elisaläk Hustruns Hustruns Hustruns stående ink. ink. ink. Stag" e ink. ink. ink. 0 1 00 2. 2 000 A) 0 kr. 1 000 kr. 2 2 000 kr. kr. kr. kr. % % %
8 9 10 11 12 13 14 15 + ' 3 0 0 0 + 13 — — — + 16 — 25 0 0 + 13 _— 100 — —— + 35 —— 83 —— 30 + 20 + 13 — 65 — 40 + 80 + 56 — 82 — 25 + 30 + 13 —— 34 — 14 + 23 + 80 —- 79 — 14 + 46 + 13 — 22 — 5 + 19 + 106 —— '.' + 5 + 75 + 13 —— 14 + 1 + 21 + 135 — 68 + 12 + 92 + 13 — 10 + 2 + 18 + 165 — 64 + 21 + 101 + 13 — 8 + 3 + 15 + 197 — 51 + 39 + 129 + 13 — 5 + 4 + 15 ._+ 264 —— 6 + 94 + 194 + 13 — 0 + 7 + 16 1+ 337 — 8 + 112 + 232 + 13 — 0 + 6 + 14 + 420 — 38 + 102 + 242 + 13 — 2 + 5 + 12 + 514 —— 124 + 36 + 196 + 13 »— 4 + 1 + 7 + 607 —— 258 — 78 + 102 + 13 — 7 — 2 + 3 + 1 127 — 993 —— 793 -— 593 + 13 — 13 -— 11 —— 8 + 1 712 +— 1 379 —1154 — 929 + 13 -— 12 — 10 — 8 +2362 ———1721 —1471 —1221 +13 — 10 — 9 —— 7
minskning, som därigenom skulle komma att beredas äkta makar, har av oss beräknats innebära ett skattebortfall för staten av 158 milj. kronor.1 Emellertid medför systemet, såsom framgår av kol. 6, alltjämt skatteökning för vissa makar, vilket är en följd av att förvärvsavdraget slopats. För att icke medföra dylika skattehöjningar skulle systemet behöva kompletteras med ett visst förvärvsavdrag. Kostnaden för ett sådant är icke inräknat i beloppet 158 milj. kronor. Om det för opinionen skulle te sig mindre tillfredsställande att de ensamstående, på sätt som förutsatts icke få del av någon skattesänk- ning, skulle dessutom erfordras en allmän sänkning av skatteskalan. En dylik sänkning skulle komma alla skattskyldiga tillgodo, sålunda även äkta makar utöver den skattesänkning dessa redan erhållit genom reformen. Den genom reformen erhållna proportionen mellan ensamståendes och äkta makars skatt
1 I sambeskattningssakkunnigas förslag har kostnaden för ett system med sambeskattning enligt tudelningsprincip beräknats till 135 milj. kronor. Emellertid bör bemärkas att detta belopp omfattar även bortfallen förmögenhetsskatt med 22 milj. kronor. Då vår beräkning avser endast inkomstskatt bör alltså mot 158 milj. kronor enligt vår beräkning ställas 113 milj. kronor enligt sambeskattningssakkunnigas. Skillnaden förklaras av att vår beräkning grundats på 1949 års taxering, medan sambeskattningssakkunniga lagt 1946 år taxering till grund för sin.
lär nämligen icke kunna rubbas, utan att själva grunden för systemet undan- ryckes. Kostnaden skulle emellertid härigenom stiga högst avsevärt.
I överensstämmelse med direktiven ha vi haft att undersöka vilka möjlig- heter, som finnas att modifiera tudelningsprincipen vid sambeskattning. Härvid kan tänkas en modifikation dels så att tudelningsprincipen fullföljes upp till en viss inkomstgräns men därefter jämkas, och dels så att uppdelningen över huvud taget icke sker genom halvering utan genom en fördelning av inkomsten mellan makarna i annan proportion.
Inom utredningen har undersökts två möjligheter att modifiera tudelnings— principen ovanför en viss inkomstgräns. Om en fullt genomförd sambeskatt- ning enligt tudelningsprincip betecknas såsom alternativ A, kunna dessa båda möjligheter kallas alternativ B och C.
Alternativ B innebär följande: om makarnas sammanlagda taxerade inkomst understiger 20 000 kronor, fördelas den lika mellan dem. Om inkomsten över- stiger 20 000 kronor, sker däremot fördelningen så att 10 000 kronor föras till den ena delen och återstoden till den andra. Ortsavdrag beräknas på varje andel enligt de för ensamstående gällande bestämmelserna. Skatten uträknas på varje andel för sig. Skattebeloppen sammanslås och fördelas på makarna i förhållande till deras taxerade inkomst.
Alternativ C överensstämmer i princip med alternativ B, dock att tudel- ningen här brytes redan vid en sammanlagd taxerad inkomst av 10 000 kronor. Om inkomsten överstiger 10 000 kronor, föras sålunda 5 000 kronor till den ena delen och återstoden till den andra.
Skattebortfallet vid de olika alternativen i jämförelse med nuvarande ord- ning kan beräknas till följande belopp.
Alternativ A 158 milj. kronor
» B 136 » » » C 103 » »
I tabell 6 belysas de individuella verkningarna även vid alternativen B och C. Tydligt är, att de tre alternativen måste överensstämma t. o. ni. en sammanlagd inkomst av 10 000 kronor och även att alternativen A och B måste visa lika resultat t.o.m. 20000 kronor. Inkomstkombinationerna ha valts så att jämförelse kan ske med gällande sambeskattning med och utan förvärvsavdrag för gift kvinna, varvid i lägre inkomstskikt även medtagits sådan inkomstkombination, där förvärvsavdraget endast delvis kunnat ut- nyttjas.
Den andra metoden att modifiera en sambeskattning enligt tudelningsprin- cip syftar till att uppdela inkomsten mellan makarna enligt annan grund än halvering. Tudelningsprincipen kan — såsom ovan framhållits _— sägas inne- bära, att inkomstskikten i den progressiva skalan gjorts dubbelt så stora för äkta makar som för ensamstående. I debatten rörande förslaget har emellertid
! | !
samt enligt alternativen A (tudelningsprincip), B och C. Ortsgrupp III.
Till stat—95113” taxerad Statsskatt kr. vid alt. Ökning en" "lämning inkomst (för alt. a ökad kr- enhgt med hustruns förvärvs— avdrag) a A B C A B C 1 3 4 6 7 4 000 4 000 + 0 128 40 40 40 — 88 — 88 — 88 3 000 + 1 000 75 40 40 40 —— 35 — 35 —— 35 2 000 + 2 000 25 40 40 40 + 15 + 15 + 15 5 000 5 000 + 0 240 140 140 140 — 100 —— 100 — 100 4 000 + 1 000 183 140 140 140 — 43 —— 43 — 43 3 000 + 2 000 128 140 140 140 + 12 + 12 + 12 6 000 6 000 + 0 365 253 253 253 —— 112 — 112 — 112 5 000 + 1 000 300 253 253 253 -— 47 — 47 — 47 4 000 + 2 000 240 253 253 253 + 13 + 13 + 13 7 000 7 000 + 0 510 389 389 389 —— 121 -— 121 — 121 6 000 + 1 000 435 389 389 389 — 46 — 46 -— 46 5 000 + 2 000 365 389 389 389 + 24 —|— 24 + 24 8 000 8 000 + 0 670 533 533 533 — 137 _- 137 — 137 7 000 + 1 000 590 533 533 533 —— 57 -— 57 — 57 6 000 + 2 000 510 533 533 533 + 23 + 23 + 23 9 000 9 000 + 0 835 682 682 682 » 153 _ 153 -— 153 3000 + 1 000 750 682 682 682 _ 68 _ 68 — 68 7 000 +— 2 000 670 682 682 682 + 12 + 12 + 12 10 000 10 000 + 0 1 015 853 853 853 — 162 — 162 —— 162 ') 000 +— 1 000 925 853 853 853 —— 72 _ 72 — 72 8 000 +— 2 000 835 853 853 853 + 18 + 18 + 18 12 000 12 000 +4 0 1 400 1 234 1 234 1 242 — 166 — 166 —— 158 10 000 +— 2 000 1 200 1 234 1 234 1 242 + 34 + 34 + 42 14 000 14 000 +— 0 1 850 1 630 1 630 1 695 —— 220 —— 220 _— 155 12 000 +— 2 000 1 610 1 630 1 630 1 695 + 20 + 20 + 85 16 000 16 000 + 0 2 380 2 073 2 073 2 217 — 307 — 307 — 163 14 000 —'—— 2 000 2 100 2 073 2 073 2 217 — 27 — 27 + 117 18 000 18 000 — 0 2 990 2 536 2 536 2 737 — 454 + 454 —— 253 16 000 —f 2 000
Till statsskatt taxerad Statsskatt kr. vid alt. Ökning eller minskning inkomst (för alt. a ökad kr- enligt med hustruns förvärvs- avdrag) a A B C A B C 1 2 3 4 5 6 7 8 20 000 20 000 + 0 3 680 3 028 3 028 3 337 _— 652 — 652 — 343 18 000 + 2 000 3 320 3 028 3 028 3 337 — 292 — 292 + 17 30 000 30 000 + 0 7 570 5 820 6 184 7 097 —— 1 750 — 1 386 — 473 28 000 + 2 000 7 170 5 820 6 184 7 097 — 1 350 -— 986 — 73 40 000 40 000 + 0 11 933 9 340 10 184 11 347 — 2 593 —-— 1 749 — 586 38 000 + 2 000 11 483 9 340 10184 11 347 —— 2 143 —1 299 — 136 50 000 50 000 + 0 16 795 13 340 14 684 16 097 — 3 455 + 2 111 — 698 48 000 + 2 000 16 295 13 340 14 684 16 097 -— 2 955 — 1 611 — 198
gjorts gällande, att en dylik fördubbling av skikten skulle innebära en alltför stor förmån för äkta makar i förhållande till de ensamstående. I stället för en fördubbling kunde tänkas, att skillnaden mellan skikten bestämdes till exem- pelvis 1.8. Till stöd för en sådan avvägning kunde åberopas, att i levnadskost- nadsstatistiken icke vore ovanligt, att äkta makar räknades som 1.8 konsum- tionsenheter. Detta skulle betyda, att systemet modiåerades icke ovan en viss inkomstgräns utan i alla inkomstskikt. En dylik inskränkning i systemet måste därför resultera i ett betydligt mindre inkomstbortfall för staten än en modifikation, som berör endast vissa högre inkomster. En uträkning visar. att inkomstbortfallet vid en begränsning av klyftan mellan inkomstskikten i skalan till 1.8 skulle stanna vid 64 milj. kronor. Om avståndet mellan skikten minskas ytterligare till 1.6, uppkommer i stället en inkomstökning för staten å 50 milj. kronor. Minskas avståndet till 1.5, blir inkomstökningen 112 milj. kronor.
Därmed har man dock helt lämnat den grundtanke på vilken sambeskatt- ning enligt tudelningsprincip bygger. Fråga är då endast om utformning av en lämplig skala för äkta makar i sambeskattningssystemet och hur denna lämp- ligen bör förhålla sig till en skala för ensamstående. Man kommer då fram till ett system, som icke alltför mycket behöver avvika från det nu gällande. Av- vägningar av detta slag kunna väl ske inom ramen för vår nu tillämpade sam- beskattning. Förhållandet kan belysas med följande citat ur Ebon Anderssons reservation:
Det må i detta sammanhang framhållas, att skilda progressionsskalor för äkta makar och ensamstående tillämpas i en del länder. Såsom belyses i kap. IV är detta
bl. a. fallet i Finland och Nederländerna. Någon exakt fördubbling av de ensamstå— endes progressionsskikt förekommer därvid icke för de gifta. I Finland äro inkomst- skikten vid en given skatteprocent 25 å 50 procent högre för gifta utan barn än för ensamstående, utom i de högsta skikten, där skillnaden är större. I fråga om Neder- länderna, där statsskatterna äro inlagda direkt i en tabell, som delvis innehåller av- rundade tal, kunna de exakta gränserna för progressionsskikten icke avläsas. Det framgår emellertid, att inkomstskikten för äkta makar hålla sig omkring det dubbla beloppet för ensamstående upp till en inkomst av ungefär 10 000 floriner för den ogifte. Vid högre inkomster måste äkta makar ha mer än dubbelt så stor inkomst som en ensamstående för att skatteprocenten skall bli densamma.
De invändningar som kunna göras mot en konsekvent genomförd sambe- skattning enligt tudelningsprincip sammanhänga främst med den avvägning av skattebördan mellan makar och ensamstående, vartill ett sådant system leder.
Skillnaden i skattebörda för en gift person och för en ensamstående blir högst betydande. Klarast framträder den om man betraktar de förändringar i skattebörda, som i ett system av detta slag skulle uppkomma vid ingående av giftermål och vid äktenskaps upplösning. Av följande tablå framgår, hur den statliga inkomstskatten skulle komma att förändras för en person i och med att han gifter sig eller blir änkling, änka eller frånskild, om hans inkomst antages vara densamma såväl före som efter ändringen av civilstånd. Skattebe- loppen ha uträknats enligt nuvarande skatteskala och med hänsyn även till den nuvarande reduceringen av de ensamståendes ortsavdrag.
Skatt såsom
Taxerad . .. ]]. Skatt såsom Skillnad i inkomst ååå: frånskilgd) gift skatt kr. kr. ' kr kr. (kol. 2—3) 1 2 3 4 4 000 266 40 226 6 000 617 253 364 8 000 1 037 533 504 10 000 1 514 853 661 15 000 2 910 1 854 1056 20 000 4 670 3 028 1 642 30 000 8 670 5 820 2 850 40 000 13 170 9 340 3 830 50 000 18 170 13 340 4 830 60 000 23 170 17 340 5 830 80 000 34 170 26 340 7 830 100 000 45 170 36 340 8 830 200 000 105 170 90 340 14 830 300 000 175 170 150 340 24 830 400 000 245 170 210 340 34 830
Av tablån torde framgå, att skillnaden i skatt för en ogift och en gift person särskilt i de högre inkomstlägena blir så stor, att det med skäl kan ifrågasättas om denna skillnad verkligen kan sakligt motiveras av den ökade försörjnings- börda, som kan vara förenad med ingående av giftermål.
En sambeskattning enligt tudelningsprincip konsekvent genomförd skulle i jämförelse med nuvarande sambeskattning medföra en relativ skärpning av de ensamståendes beskattning. En sådan skärpning är dock alltid förenad med vissa olägenheter. Särskilt besvärande bli dessa verkningar, när äktenskap upplösas genom andra makens död. En person, som blir änkling, drabbas av en skattehöjning, som ur hans synpunkt ofta måste te sig oförståelig. I verk- ligheten torde det icke sällan förhålla sig så, att en änklings skatteförmåga nedsatts genom hustruns frånfälle. Visserligen har hans försörjningsplikt mot henne bortfallit, men å andra sidan kan han icke längre tillgodogöra sig det Obeskattade värdet av hennes arbete i hemmet. Han måste kanske i stället anställa husföreståndarinna och kommer därigenom i en ekonomiskt sämre situation än tidigare, vilken ingalunda motiverar någon skärpning av beskatt- ningen.
Om systemet icke genomföres i sin renodlade form utan modifieras i enlig- het med de ovan diskuterade alternativen B eller C, reduceras givetvis de nämnda olägenheterna. I och med att huvudprincipen på ett eller annat sätt uppgives, framträder emellertid än tydligare, att tudelningsprincipen i grun- den icke är någon speciell sambeskattningsmetod utan endast en form för av- vägningen av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående. Om prin- cipen skall bibehållas i någon modifierad form, kan detta ske inom den nu- varande sambeskattningens ram genom lämplig avvägning av ortsavdrag och skatteskalor för äkta makar och för ensamstående.
I tekniskt hänseende torde en sambeskattning enligt tudelningsprincip —— helt eller delvis genomförd —— icke medföra några förenklingar i jämförelse med den nu gällande ordningen. Ur taxeringssynpunkt synes en metod av detta slag icke möjliggöra någon större rationalisering. Ur källskattesynpunkt lär metoden icke heller innebära någon förbättring. Makarnas skatt kan alltjämt icke bestämmas utan att hänsyn tages till bådas inkomstförhållanden. Man torde därför alltjämt ha kvar de osäkerhetsmoment, som nu häfta vid käll- skattesystemet i fråga om äkta makars skattebetalning.
Nuvarande sambeskattning med vissa reformer
Om den nuvarande sambeskattningen bibehålles som grund för äkta makars beskattning, torde dock vissa reformer kunna vidtagas, ägnade att tillrätta- lägga och mildra de olägenheter, som nu anses förenade med sambeskattningen. Särskilt i tre avseenden synas sådana reformer möjliga att genomföra. Genom jämkningar i den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående kan sambeskattningseifekten påverkas. Vidare kan gift kvinnas förvärvsavdrag ändras till belopp eller till konstruktion, varigenom skattebördan fördelas annorlunda mellan olika kategorier av äkta makar, näm- ligen den kategori, där båda ha inkomst av eget arbete, och den, där endast
den ena maken har dylik inkomst. Slutligen kan den tekniska metoden för skattens fördelning mellan makarna ske på annat sätt än nu, varigenom vissa olämpliga resultat av sambeskattningen möjligen kunna avlägsnas eller utj ämnas.
Avvägningen av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående. Avväg- ningen kan påverkas dels genom ortsavdragen och dels genom skatteskalorna. Det senare förutsätter, att man _— i samband med att ortsavdragen gjorts fasta även för de ensamstående —— begagnar två olika skatteskalor, en för äkta makar och en för ensamstående. Genom att avpassa dem på lämpligt sätt till varandra finnes möjlighet att göra de jämkningar i sambeskattningseffekten, som kunna anses skäliga och önskvärda. Härvid kan man även, såsom i före- gående avsnitt nämnts, realisera olika modifierade former av en sambeskatt- i ning enligt tudelningsprincip.
Gift kvinnas förvärvsavdrag. Förvärvsavdraget "infördes år 1919 vid den statliga beskattningen och år 1920 vid den kommunala. Beloppet var 400 kronor vid båda slagen av beskattning. År 1928 sänktes det till 200 kronor. År 1938 upphävdes avdraget vid den statliga beskattningen (samtidigt med att orts- avdraget för hustru höjdes). År 1947 återinfördes det vid den statliga beskatt- ningen i sin nuvarande form. Samtidigt höjdes avdraget vid den kommunala beskattningen från 200 till 300 kronor.
Enligt gällande regler utgör sålunda avdraget vid den kommunala beskatt-
: ningen 300 kronor, fast belopp, och vid den statliga beskattningen hälften av % inkomsten, dock högst 1 000 kronor. i
Om syftet med förvärvsavdraget ha rätt delade meningar. När det infördes år 1919, betecknades det av departementschefen såsom ett avdrag för om- kostnader för intäkternas förvärvande. I allmänhet torde det också ha uppfattats såsom ett kostnadsavdrag. 1921 års kommunalskattekommitté ville emellertid i avdraget se ett medel att mildra sambeskattningens verkningar för äkta makar, vilka båda hade förvärvsarbete. I propositionen nr 212 till 1947 års riksdag angav departementschefen två skäl för avdraget: »Motiven — — äro dels att förvärvsarbetet måste förutsättas åsamka den gifta kvinnan och hennes familj åtskilliga merkostnader, dels att samhället behöver utnyttja den kvinnliga arbetskraften på arbetsmarknaden och vill uppmana därtill genom att göra beskattningen på det kvinnliga förvärvsarbetet mindre be- tungande.»
Enligt nu gällande ordning medgives avdraget från kvinnans »inkomst av rörelse eller av eget arbete». Häri ligger i första hand den inskränkningen, att en hustru, som biträtt sin man i dennes förvärvsverksamhet, icke får något avdrag. Regeln innebär vidare bl. a., att en gift kvinna, som själv driver jord— bruk, icke erhåller något förvärvsavdrag, vare sig hon arbetat i jordbruket eller icke. Från kvinnans egen inkomst av rörelse medgives däremot avdrag, och så torde ske även om hennes arbetsinsats i rörelsen varit ringa eller ingen. Sedan förvärvsavdraget efter år 1947 fått relativt stor ekonomisk betydelse,
har detta kunnat ge anledning till att rörelser, som i realiteten bedrivas av mannen, formellt överföras på hustrun i syfte att tillföra henne ett förvärvs- avdrag. Även rörelse, som utövas i hemmet, medför rätt till avdrag (exempel: hemsömmerska). Från styrelsearvoden i familjebolag torde förvärvsavdrag mestadels medgivas, även om det i dylika fall ofta får antagas, att kvinnans arbetsinsats varit av mer eller mindre formell natur.
Genom att utvidga det nuvarande provisoriska avdraget och låta dess verk- ningar sträcka sig högre upp i inkomstskikten har man möjlighet att mildra sambeskattningseffekten. Det ligger därför nära till hands att här söka bote- - medlet för sambeskattningens negativa följ der, dess hämmande effekt på arbets- viljan o. s. v.
Inom utredningen har i sådant syfte gjorts vissa undersökningar. Därvid har man diskuterat fyra olika alternativ för att höja det nuvarande förvärvs- avdraget. Enligt dessa alternativ skulle förvärvsavdraget bestämmas till ett belopp motsvarande:
1. hälften av inkomsten, dock högst 1 500 kronor,
2. en tredjedel av inkomsten, dock högst 2 000 kronor,
3. hälften av den del av inkomsten, som icke överstiger 2 000 kronor, och en fjärdedel av den del av inkomsten, som överstiger 2 000 kronor, dock med maximering av avdraget till 2 000 kronor, samt
4. hälften av den del av inkomsten, som icke överstiger 2 000 kronor, och en tiondel av den del av inkomsten, som överstiger 2 000 kronor, dock med maximering av avdraget till 2 000 kronor.
Då förvärvsavdraget för närvarande är maximerat till 1 000 kronor och utgår med ett belopp motsvarande hälften av inkomsten, när det sin fulla effekt redan vid en inkomst för hustrun av 2 000 kronor. Denna övre gräns för dess verkningar skulle enligt det första alternativet höjas till 3 000 kronor, enligt det andra och tredje alternativet till 6 000 kronor och enligt det fjärde till 12 000 kronor. Vid det andra alternativet framträda skatteökningar i för- hållande till nu för gifta kvinnor med inkomst av eget arbete i vissa lägre inkomst- skikt, beroende på att kvotdelen nedsatts från 1/2 till 1/3. Vid de övriga alter- nativen uppkomma icke några sådana skatteökningar.
Vare sig förvärvsavdraget höjes eller det bibehålles vid sin nuvarande storlek, kvarstår emellertid den svårlösta frågan om ett motsvarande avdrag vid den s. k. faktiska sambeskattningen, d. v. 5. för de hustrur, som icke deklarera egen arbetsinkomst men deltaga i mannens verksamhet. Den ojämförligt största kategorien av sådana hustrur äro de i mannens jordbruk eller rörelse syssel- satta.
Om förvärvsavdrag i någon form införes även för dessa hustrur, kan ett dylikt avdrag knappast betecknas såsom ett omkostnadsavdrag. Då dessa kvinnor i allmänhet samtidigt sköta hemmet, torde för dem i regel icke upp- komma några särskilda kostnader, som icke äro avdragsgilla vid taxering.
Icke lic-ller lär avdraget kunna motiveras med att deras arbete mestadels är särskilt hårt och slitsamt. En sådan grund för avdrag torde vara hittills okänd i skattelagstiftningen och kan tänkas medföra krav på skattelindring även från andra grupper av skattskyldiga, vilkas inkomst är resultatet av ett särskilt hårt arbete. Icke heller av arbetsmarknadsskäl kan ett sådant avdrag synas motiverat. Däremot kan avdraget — om det införes — ses såsom ett led i en allmän strävan att mildra sambeskattningens verkningar vid inkomst av arbete. Den opinion, som gör anspråk på ett avdrag av detta slag, torde i allmänhet vilja motivera det med rättvisesynpunkter.
Sambeskattningssakkunniga ha i denna fråga företrätt en klart positiv inställning. De ha ansett det vara en uppenbar brist, att förvärvsavdrag för närvarande icke får tillämpas för sådana gifta kvinnor, som biträda mannen i dennes verksamhet. Deras förslag till lösning av frågan bygger på en individuell prövning och värdesättning av den gifta kvinnans arbetsinsats. I denna del har emellertid förslaget vid remissbehandlingen mött en ingående kritik, vilken får särskild tyngd därigenom, att de myndigheter som ha ansvaret för taxering- arna, nämligen överståthållarämbetet och länsstyrelserna, nästan enstämmigt ställt sig avvisande eller gjort allvarliga erinringar mot förslaget. Därvid har framhållits, att en rättvis och likformig tillämpning av de föreslagna bestäm- melserna om förvärvsavdrag icke kunde åstadkommas. Bl. a. har det sagts, att taxeringsnämnderna i allmänhet och särskilt i städerna saknade den per- sonkännedom, som vore erforderlig för att bedöma i självdeklaration lämnade uppgifter om värdet och omfattningen av hustruns arbetsinsats i mannens verksamhet. På grund härav kunde man vänta en schablonmässig tillämpning av bestämmelserna och det vore vidare med hänsyn till avdragets svårbedöm- liga karaktär icke osannolikt, att avdraget skulle komma att i allmänhet be- l viljas med maximalt belopp. ' För egen del ha vi ansett denna kritik böra skänkas det största beaktande. I själva verket har den enligt vår mening på ett klart sätt visat, att en lösning av frågan enligt de av sambeskattningssakkunniga föreslagna grunderna icke är praktiskt genomförbar. Om å andra sidan kravet på förvärvsavdrag även ', för ifrågavarande kategori av gifta kvinnor icke kan avvisas såsom obefogat, & torde icke annan möjlighet stå öppen än att för deras del införa ett fast förvärvs- ! avdrag till visst lägre belopp att medgivas efter generella grunder. Att avdraget ! bestämmes lägre än för hustrur med egen arbetsinkomst torde få anses moti- j verat därigenom, att de i mannens verksamhet sysselsatta hustrurna vanligen '
ha sitt arbete förlagt till hemmet och kunna disponera sin tid på ett friare sätt, varigenom arbetet för deras del medför mindre avbräck och kostnader än om de haft förvärvsarbete utanför hemmet.
Vid det lägre fasta avdrag, som sålunda diskuterats, skulle någon värdering av hustruns arbete icke ske. Beskattningsnåmnderna skulle endast ha att taga ställning till frågan om hustrun över huvud taget deltagit i mannens verksam-
het eller icke. För den praktiska tillämpningen kunde möjligen uppställas en presumtionsregel, innebärande att avdrag skulle medgivas, såvida icke av omständigheterna framginge, att hustrun icke deltagit i verksamheten. I all- mänhet skulle sålunda förutsättas, att avdragsrätt förelåge. Endast i mera tveksamma fall behövde en prövning äga rum.
Ett villkor för en dylik generell tillämpning synes emellertid vara, att av- draget icke bestämmes till för högt belopp. Enligt vad vi funnit, bör beloppet helst icke bestämmas högre än till 300 kronor och sålunda till sin storlek mot- svara det vid den kommunala beskattningen nu gällande förvärvsavdraget.
Även mot en lösning i denna förenklade form kunna helt visst mycket vägande invändningar göras. Man kan säga, att det lägre fasta avdraget skulle utgöra det pris, till vilket det högre nu utgående förvärvsavdraget kunde bibehållas och eventuellt höj as. På grund av sin generella natur skulle det lägre avdraget komma att tillämpas för en mycket stor grupp av äkta makar. Det kan ifrågasättas. om en sådan utveckling är lycklig och om icke snarare skattelagstiftningen bör länkas in mot en ordning med enklare linjer och färre individuella avdrag.
I ett system med två olika slag av förvärvsavdrag uppkomma dessutom åtskilliga spörsmål, bl. a. rörande gränsdragningen mellan de olika avdragen. Man har här att taga ställning till inom vilka förvärvskällor avdrag av det ena eller andra slaget skola kunna ifrågakomma.
Till en början torde få förutsättas, att det större avdraget skall medgivas från en hustrus egen inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, samt att det mindre avdraget bör tillämpas för hustru, som biträder mannen i dennes jordbruk eller rörelse.
Nästa fråga blir hur förvärvsavdraget bör ordnas för hustru med egen inkomst av rörelse. En rationell gränsdragning skulle måhända kunna erhållas, om all inkomst av rörelse fördes till det mindre avdraget och sålunda det större avdraget förbehölles inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Detta skulle emellertid för rörelseidkande hustrur innebära en försämring i förhållande till nu. För närvarande får hustrun förvärvsavdrag vid egen inkomst av rörelse. I åtskilliga fall torde en hustru driva någon mindre rörelse under sådana förhållanden, att hon måste vara borta från hemmet i samma utsträck- ning som en hustru, vilken har arbetsanställning. Om man icke vill försätta dessa kvinnor i ett principith sämre läge än för närvarande, torde man få låta båda slagen av avdrag bli tillämpliga på inkomst av rörelse, det större avdraget om kvinnan själv driver rörelsen och det mindre om hon biträder mannen i dennes rörelse. I motsats till nu torde man därvid böra fordra arbetsinsats av kvinnan för att det större avdraget skall kunna medgivas. Med en sådan lösning kommer man emellertid icke ifrån olägenheten med skattevinster genom överföring av rörelse på hustru. Man lär nämligen icke kunna hindra att en hustru, som biträder mannen i hans rörelse, får det större avdraget, om rörelsen formellt överföres till henne.
Det återstår vidare att taga ställning till hur frågan bör lösas för en hustru med egen inkomst av jordbruk. För närvarande medgives i dessa fall icke något avdrag. Bibehålles denna ordning, uppkommer den situationen, att en hustru som biträder sin man i jordbruket får visst avdrag, medan en hustru som självständigt driver ett jordbruk icke får något avdrag alls. Skulle man för att undvika denna situation vilja ge henne det högre förvärvsavdraget, uppkommer — liksom vid inkomst av rörelse — en viss risk för överflyttningar av jordbruk på hustrun. En möjlighet synes vara att för de tämligen sällsynta fall, där en hustru sj älv driver ett jordbruk, låta det lägre avdraget gälla. Inkomst av jordbruk och av rörelse skulle emellertid då komma att behandlas efter olika regler, givetvis såvida man icke väljer den radikala utvägen att för båda dessa inkomstslag icke medgiva mer än det lägre avdraget.
En fråga av stor betydelse i detta sammanhang är huruvida det lägre av- draget bör tillämpas även för en hustru, som biträder mannen i dennes tjänst eller tillfälliga förvärvsverksamhet. Sambeskattningssakkunniga ha icke ansett sig kunna utesluta dessa fall från rätt till avdrag men ha förutsatt, att avdrag endast undantagsvis skulle förekomma och då vanligen vid inkomst av till- fällig förvärvsverksamhet. I varje fall lär det icke vara tänkbart att begagna någon presumtionsregel av ovan nämnt slag för dessa förvärvskällor. En mera detaljerad sovring av de avdragsberättigade fallen torde å andra sidan med- föra stora praktiska svårigheter. Övervägande skäl synas därför tala för att begränsa det lägre avdraget till inkomstslagen jordbruk och rörelse.
En utvidgning av förvärvsavdraget vid den statliga beskattningen på sätt nu ifrågasatts kan möjligen föranleda krav på en motsvarande ändring av förvärvsavdraget vid den kommunala beskattningen. Av samma skäl som man vid den statliga beskattningen kan göra gällande, att en i mannens verksamhet sysselsatt hustru icke bör erhålla ett lika stort avdrag som en utom hemmet arbetande hustru, synes emellertid försvarligt att icke utvidga det kommunala avdraget.
En annan fråga, som i detta sammanhang ingående diskuterats inom ut- redningen, har varit huruvida förvärvsavdraget bör differentieras med hänsyn till om den gifta kvinnan har barn eller icke. En sådan differentiering kan synas motiverad av de särskilda kostnaderna för barnets omhändertagande under den förvärvsarbetande kvinnans frånvaro från hemmet. Differentieringen borde därför inskränkas till det högre avdraget, därvid åtskilliga variationer givetvis äro tänkbara.
Frågan om en dylik differentiering har berörts av sambeskattningssak- kunniga, som anfört följande:
Om barn finnas, måste de direkta utgifter eller de ökade levnadskostnader i övrigt, som hustruns arbete utom hemmet förorsakar, regelmässigt bli högre än i barnlösa familjer. Dessutom måste hustruns förvärvsarbete i sådana fall innebära en större rent personlig uppoffring. Det kan måhända t. o. m. göras gällande, att
det i första hand är just för barnfamiljerna, som gift kvinnas förvärvsavdrag är på- kallat, i det att dessa äro de enda, för vilka man genomgående kan konstatera verklig omkostnadsökning. I sin diskussion ha de sakkunniga utgått från att hänsyn i så fall endast skulle tagas till barn av något lägre ålder än den vanligen i beskattningsav- seende relevanta.
Det är emellertid att märka, att efter införandet av nu gällande system med direkta barnbidrag, vid den statliga beskattningen av gifta personer ingen hänsyn tages till förekomsten av barn, och detta ehuru det klart uttalats, att barnbidraget icke avsetts skola täcka hela barnkostnaden. Det möter vidare avsevärda svårigheter att på ett tillfredsställande sätt utforma ett med hänsyn till barnantalet differentierat avdrag. Det må även nämnas, att en dylik differentiering i viss män skulle tynga taxerings- arbetet. De sakkunniga ha av anförda skäl icke ansett sig kunna förorda, att sär— skild hänsyn tages till de kostnader i förevarande avseende, som förhandenvaron av barn må förorsaka.
Mot sambeskattningssakkunnigas uttalande kan invändas att någon diffe- rentiering efter barnantal icke nödvändigtvis behöver ske. Den särskilda kost- naden för ifrågavarande kvinnor synes i viss mån mera knuten till själva före- komsten av barn än till antalet barn. Ett visst besvär vid taxeringen skulle onekligen vållas, men frågan torde i det hänseendet icke vara av större bety- delse. Praktiskt finge det väl tillgå så, att den gifta kvinnan i samband med att hon i deklarationen yrkade förvärvsavdrag finge med ja eller nej besvara frågan, huruvida hon haft hemmavarande barn under viss ålder. Denna upp- gift finge vid taxeringen kontrolleras mot mantalslängden. Av större praktisk betydelse synes vara att varje komplicering av förvärvsavdraget ger sämre källskatt.
Den tekniska metoden för skattens fördelning mellan makarna. Enligt gällande regler beräknas ortsavdrag och beskattningsbar inkomst gemensamt för äkta makar. Vid den kommunala beskattningen fördelas den beskattningsbara in- komsten på makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster. Vid den statliga beskattningen sker icke någon fördelning av den gemensamma beskattningsbara inkomsten; i stället fördelas den därå belöpande skatten efter förhållandet mellan makarnas taxerade inkomster.
En följd av denna ordning är att den av makarna som har den lägre inkomsten — vanligen hustrun — får den mindre andelen i det gemensamma ortsavdraget, ofta ett lägre belopp än vederbörande själv hade i ortsavdrag före giftermålet. Även om sambeskattningen leder till en lägre sammanlagd skatt för makarna än vad de med samma inkomster hade att betala före giftermålet, kan det därför inträffa att hustrun får en ökad skatt. Denna skatteökning väcker ovilja och man förbiser lätt att den kanske mer än väl kompenseras av en Skattelättnad för mannen. Förhållandet torde i hög grad ha bidragit till den rådande miss- uppfattningen om sambeskattningens verkliga betydelse och till den ganska allmänna villfarelsen att giftermål i regel medför skatteökning (»straffskatt på äktenskap»).
För att råda bot på denna ogynnsamma effekt av sambeskattningen har
i . , r ( i i i i
ifrågasatts att dela upp makarnas gemensamma ortsavdrag så att de finge hälften var av avdraget. I den mån sådant avdrag icke kunde utnyttjas av ena maken skulle det tillgodoräknas den andra. Vid den statliga taxeringen skulle därefter skatten fördelas mellan makarna i förhållande till deras beskatt- ningsbara inkomster, icke såsom nu deras taxerade.
Frågan har behandlats av sambeskattningssakkunniga i deras betänkande (sid. 182—184). De sakkunniga anföra härom bl. a. följande:
Ortsavdraget är i och för sig avsett att från beskattning undantaga sådan inkomst som icke äger någon bärkraft. Det kan därför, oaktat här är fråga om sambeskatt- ningsfall, synas tveksamt, om det kan vara riktigt att låta ena makens ortsavdrag påverkas av andra makens inkomst. Man torde kunna anföra lika starka skäl för att avdraget —— i den mån makes inkomst förslår till avdragets utnyttjande — bestämdes till ett fixt belopp och att varje make erhölle ett lika stort ortsavdrag eller hälften av det gemensamma avdraget. Avdragsbelopp, som eventuellt icke kunde av ena maken utnyttjas, borde därvid tillgodoföras andra maken. Vid den statliga taxeringen skulle därefter skatt beräknas å summan av de för makarna beräknade beskattnings- bara inkomsterna samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras beskattnings- bara inkomster. Enligt nu gällande ordning är såsom tidigare angivits den beskatt- ningsbara inkomsten gemensam för makarna, och fördelningen av skatten sker efter förhållandet mellan makarnas taxerade inkomster.
Det kan måhända göras gällande, att sättet för fördelningen å makarna av den gemensamt beräknade skatten icke bör tillmätas allt för stor vikt med hänsyn till den ekonomiska gemenskapen inom ett äktenskap och att det på grund därav icke finnes någon anledning att förorda en ändring av vad som för närvarande gäller. En hälftendelning på makarna av ortsavdraget skulle emellertid innebära uppenbara fördelar för taxerings- och uppbördsförfarandet. Metoden skulle innebära, att in- komster för den ena maken, som icke överstege halva ortsavdraget, ej skulle upptagas till beskattning. Någon skattefördelning mellan makarna skulle icke behöva ske i sådana fall. Eftersom antalet fall, då ena maken har inkomst, icke överskjutande halva ortsavdraget, är mycket betydande, och då fördelningen av skatten utgör en ganska omständlig och tidsödande procedur, skulle en övergång till ett sådant system innebära en betydande lättnad för taxeringsmyndigheterna.
I motsats till vad nu gäller skulle en hälftendelning av ortsavdraget i samtliga fall, då vardera makens inkomst överstege halva det gemensamma ortsavdraget, innebära, att varje makes beskattningsbara inkomst vore beroende enbart av hans egen inkomst. Sambeskattningens verkningar ur fördelningssynpunkt skulle då in- skränka sig till det inflytande på skattens storlek, som progressionen utövade, medan med nuvarande fördelningsgrund ena maken kan få vidkännas ökning av skatten även av den anledningen att hans ortsavdrag reellt sett nedgår. Eftersom det vid hälftendelning således icke skulle uppkomma så stora förändringar i ena makens skatt, om andra makens inkomst ändrades, skulle en förhandsberäkning av skattens storlek för endera maken vid en given inkomst icke erbjuda så stora svårigheter som för närvarande. Fördelarna med ett sådant system ur upp— bördssynpunkt skulle i praktiken taga sig uttryck däri att preliminärskattetabeller, som beaktade sambeskattningens verkningar för äkta makar, vilka båda hade in- komst, kunde uppgöras med större säkerhet samt däri att dessa tabeller icke behövde bli så omfattande.
För att en uppdelning av ortsavdraget på nu angivet sätt skulle få verklig
praktisk betydelse borde "den genomföras såväl vid den kommunala som vid den statliga beskattningen. Vid tidpunkten för sambeskattningssakkunnigas uttalande lade emellertid den vid kommunalbeskattningen alltjämt gällande bankningsregeln hinder i vägen för att fullt ut genomföra en reform av detta slag. De sakkunniga funno sig därför icke kunna framlägga något förslag härom men förordade livligt att ändringen genomfördes så snart ifrågavarande hinder undanröjts. Så har numera skett genom 1950 års ortsavdragsreform.
Vid 1951 års riksdag ha väckts två likalydande motioner, I: 210 och II: 364, vari yrkats sådan ändring av fördelningsregeln som här ifrågasatts. Riksdagen har emellertid * i enlighet med bevillningsutskottets utlåtande nr 7 — av- slagit motionerna under hänvisning till att frågan om äkta makars beskatt- ning för närvarande prövades av 1949 års skatteutredning.
Inom utredningen ha gjorts vissa undersökningar om verkningarna av en ändrad fördelning av makars ortsavdrag och skatt i enlighet med nu angivna linjer. Ur sambeskattningssynpunkt synes den här diskuterade metoden ge fördelaktiga resultat. Den ökning av hustruns skatt, som med gällande fördel- ningsregel ofta inträder vid giftermålet —— även om makarnas gemensamma skatt nedgår _ reduceras väsentligt med den fördelningsmetod sambeskatt- ningssakkunniga anvisat.
Såsom sambeskattningssakkunniga framhållit torde en reform av detta slag vara till viss fördel för taxeringsförfarandet. Sådana gifta kvinnor, som icke ha högre taxerad inkomst än hälften av makarnas kommunala ortsavdrag eller i resp. ortsgrupper 840, 880, 920, 960 och 1 000 kronor, skulle icke påföras någon skatt. Dessa torde utgöra åtminstone en tredjedel av sambeskattnings- fallen eller omkring 110 000. För ytterligare ett mycket stort antal gifta kvinnor, vilkas taxerade inkomst ligger inom hälften av det statliga ortsavdraget skulle någon fördelning av statlig inkomstskatt icke behöva ske. Å andra sidan upp— kommer ett visst merarbete i förhållande till nu genom avräkningen av orts- avdrag mellan makarna, i alla de fall då någon av dem icke kan till fullo utnyttja sin hälft av ortsavdragen.
En viss tvekan om reformens verkningarifråga om källskatteberäkningen har kunnat råda. Efter samråd med uppbördssakkunniga anse vi dock, att något hinder för reformens genomförande icke behöver föreligga i detta avseende.
För att syftet med reformen skall vinnas, bör den genomföras såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen. Skatteplikten för äkta makar torde därefter böra bedömas för vardera maken för sig efter dennes beskatt- ningsbara inkomst. Särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga torde likaledes böra beräknas för varje make för sig, under iakttagande likväl av att sådant avdrag för makarna tillsammans icke må överstiga maximibeloppet 3 000 kronor.
Sambeskattning utan förvärvsavdrag
Metoden att genom ett förvärvsavdrag för gift kvinna mildra sambeskatt— ningens olämpliga verkningar är icke odelat till fördel för en rättvis och lik- formig beskattning utan har — såsom redan i det föregående något berörts — åtskilliga avigsidor. Eftersom avdraget syftar till att täcka sådana utgifter, som eljest i skattelagstiftningen anses vara icke avdragbara levnadskostnader, kan dess principiella grund ifrågasättas. Konsekvensen synes bjuda, att ett liknande avdrag skulle få göras av alla, även av ogifta, änklingar och änkor, vilkas levnadskostnader fördyras därigenom att deras förvärvsarbete tar hela deras arbetskraft i anspråk och gör det nödvändigt för dem att anställa hem- hjälp eller att underkasta sig andra särskilda utgifter för att frikopplas från hushållsarbete. Särskilt i betraktande av att förvärvsavdraget tillkommer även en gift kvinna, som icke har hemmavarande barn, synes en sådan jäm- förelse icke sakna fog.
De mindre tillfredsställande sidorna hos förvärvsavdraget sammanhänga med dess nödtvunget schablonmässiga karaktär. Avdraget utgår helt oberoende av om någon kostnad faktiskt uppkommit till följd av hustruns arbete utom hemmet och tillkommer även en hustru, som utfört sitt förvärvsarbete i hemmet. Därav följer, att avdraget i många fall illa stämmer med verkligheten och kan ge en större fördel än som rätteligen synes befogad.
Olägenheter av denna art växa i betydelse ju högre avdraget bestämmes. Sedan avdraget år 1947 höjts rätt väsentligt och därigenom fått verklig ekono- misk betydelse, har också en tendens kunnat förmärkas hos de skattskyldiga att genom konstlade medel komma i åtnjutande av avdraget. I detta avseende kunna vi hänvisa till vad taxeringsintendenterna anfört om överflyttningar av rörelse på hustru, utbetalning av styrelsearvoden till hustru o. s. v. (bi- laga 5).
Den allvarligaste olägenheten med förvärvsavdraget i dess nuvarande skick torde dock vara, att det måste medföra anspråk på ett motsvarande avdrag vid faktisk sambeskattning, sålunda i alla de fall, då en hustru deltager i mannens jordbruk eller rörelse. Dessa anspråk, som likaledes vinna i styrka ju högre av- draget är, kunna enligt vår mening icke utan vidare avvisas. Möjligheterna att tillmötesgå dem ha diskuterats i föregående avsnitt. Tydligt är emellertid, att så icke kan ske utan att man samtidigt föres in i en detaljreglering av ytterst invecklat och vanskligt slag.
Mot bakgrunden härav ha vi sökt nå fram till en lösning, som kunde ge möjlighet att helt avskaffa det nuvarande förvärvsavdraget. Detta förutsätter, att sambeskattningens negativa verkningar kunna mildras på annat sätt. Eftersom dessa verkningar främst äro en följd av statsskattens progression, synes den sökta lösningen ligga i övergång till en proportionell skattesats inom ett så brett inkomstskikt som möjligt. En sådan reform, som nära överens-
stämmer med grundtanken i den danska skattelovskommissionens förslag, bör såvitt vi kunnat finna även medföra fördelar i andra avseenden.
Emellertid bör icke förbises, att en fullt genomförd proportionalitet. vid beskattning icke kan åstadkommas, så länge ortsavdragen ingå i skattesystemet. Vid en eljest proportionell beskattning medföra ortsavdragen degressiva verk- ningar (»avtagande progression»). Även om skattesatsen är lika, kommer därför den taxerade inkomsten i högre inkomstlägen att träffas av en procentuellt högre skatt än i de lägre. Förhållandet belyses i följande tablå. Det antages att ortsavdraget är 1 000 kronor och skatteprocenten 10.
Skatt i procent
'.Ila-xerad Beskattningsbar Skatt av den taxerade inkomst inkomst ' _ _ inkomsten 1 500 500 50 3.25 2 000 1 000 100 5.0 3 000 2 000 200 6.7 4 000 3 000 300 7 .") 5 000 4- 000 400 & (_) 6 000 5 000 500 8.3 8 000 7 000 700 8.8 10 000 9 000 900 9.0
Trots att sålunda en fullt proportionell statsskatt upp till en viss gräns icke kan förverkligas enbart genom att skattesatsen för detta skikt sättes lika, torde en sådan anordning ha åtskilliga fördelar, icke endast ur den synpunkt varur den här ses. Redan den effekten, att en proportionell marginalskatt er- hålles tämligen högt upp i inkomstskikten, bör vara en väsentlig vinst och kunna ha en psykologisk betydelse, som icke bör underskattas. Även ur upp- bördssynpunkt torde en reform i denna riktning vara önskvärd.
Våra beräkningar ha visat, att en lösning i nu angiven riktning skulle låta sig genomföras, om skattesatsen för äkta makar bestämdes till 12 procent i inkomstlägen upp till en för makarna sammanlagd taxerad inkomst av om— kring 12 000 kronor. Detta förutsätter emellertid en höjning av ortsavdragen för äkta makar till -— i högsta ortsgrupp — 4 000 kronor i stället för nuvarande 3 000 kronor. Det visar sig emellertid, att trots denna väsentliga höjning av äkta makars ortsavdrag, reformen icke kan genomföras, utan att vissa ök- ningar i statsskatt inträda för gifta kvinnor, vilka nu utnyttja förvärvsavdrag. Dessa ökningar äro företrädesvis koncentrerade till de lägre inkomstskikten.
Med hänsyn härtill ha vi ansett oss böra överväga möjligheten att även efter en reform av detta slag låta ett mindre förvärvsavdrag kvarstå i skattesystemet. Vid prövning av olika skalor på systemet visar det sig nämligen, att ett sådant avdrag skulle vara ytterst önskligt vid övergången, närmast såsom en regulator för beskattningen av gifta kvinnor med eget arbete. Härtill komma vissa prak- tiska skäl. Då samtaxeringen alltid måste medföra ett visst tekniskt merarbete,
.
kan det vara rationellt att icke behöva göra en avräkning av ortsavdrag mellan makarna, så snart hustrun haft arbetsinkomst till något obetydligt belopp. Ett lägre fast förvärvsavdrag för gift kvinna torde ur denna synpunkt fylla ett behov i det praktiska taxeringsarbetet.
För att icke syftet med reformen skall förfelas, måste dock avdraget hållas inom en sådan gräns, att några befogade krav icke kunna framställas på ett liknande avdrag för de i mannens jordbruk eller rörelse sysselsatta hustrurna. Nära till hands ligger att bestämma avdraget lika med det nu vid kommunal- beskattningen gällande, nämligen till 300 kronor fast avdrag. Ett sådant avdrag bör enligt vår mening icke kunna grunda några rättmätiga anspråk på ett mot- svarande avdrag för jordbrukarnas och rörelseidkarnas hustrur, vilka dock mestadels utföra sitt arbete i hemmet. Icke heller är ett sådant avdrag av den storlek, att det kan i någon vidare omfattning locka till sådana åtgärder som att rörelser formellt överföras på hustru o. s. v. Att avdraget bestämmes till ett fast belopp och icke konstrueras såsom ett kvotavdrag är av betydelse för den ovan nämnda praktiska vinsten vid taxeringsarbetet. Härvid är också av vikt, att beloppet bestämmes lika vid taxering till kommunalskatt och taxe- ring till statsskatt.
En viss fara måste alltid vara förenad med att bibehålla ett förvärvsavdrag även av denna storleksordning. För en opinion, som icke ser avdraget i dess rätta sammanhang, måste det synas helt otillräckligt för att kompensera en gift kvinna för de med hennes arbete utom hemmet förenade kostnaderna. Att så är fallet vilja vi ingalunda bestrida, även om man icke bör b01tse från att avdraget tillämpat vid båda slagen av taxeringar, medger den utom hemmet arbetande hustrun någon kompensation i förhållande till den hustru, som enbart sköter sitt hem. Då vi här räknat med att bibehålla ett mindre förvärvsavdrag, har emellertid detta skett huvudsakligen för att vid reformen undvika skatte- höjningar för förvärvsarbetande gifta kvinnor i vissa inkomstlägen. Vid bedö- mande av avdragets storlek får icke förbises, att det egentliga syftet varit att avlägsna avdraget eller åtminstone nedbringa det till sådan nivå, att frågan om en utvidgning av avdraget till gruppen jordbrukare— och rörelseidkare- hustrur icke skall behöva ånyo aktualiseras.
Avdraget hade enligt vår mening rätteligen bort tillkomma endast gifta kvinnor med arbete utom hemmet. Om arbetet utföres i hemmet, är nämligen den gifta kvinnans situation så likartad med de i mannens verksamhet syssel- satta hustrumas — för vilka något avdrag icke ifrågakommer — att hon helst icke bör ställas gynnsammare vid beskattningen än dessa. En dylik be- gränsning av avdraget är emellertid ytterst svår att genomföra i praktiken, utan att avdraget göres beroende av den tid, verksamheten tagit i anspråk, eller av arbetets huvudsakliga karaktär. Även om verksamheten bedrivesi hemmet, kan den till viss del förläggas utanför hemmet, en rörelse kan bedrivas i samma fastighet som bostaden o. s. v. Då vi nu föreslå, att förvärvsavdraget
nedbringas till ett relativt obetydligt belopp, har det synts oss angeläget, att bestämmelsen icke skall behöva kompliceras eller ge anledning till praktiska problem av helt ny art. Vi ha därför funnit oss böra avstå från att vid avdraget fästa ett villkor, som hittills icke varit förenat med dess tillämpning. Avdraget torde sålunda liksom för närvarande böra tillkomma gift kvinna med inkomst av 1örelse eller av eget arbete, oavsett var verksamheten utförts.
Sammanfattning och ställningstagande
Enligt direktiven ha vi haft att i första hand pröva två linjer, dels en sär- beskattningslinje och dels en sambeskattningslinje med skatteberäkningen grundad på uppdelning av inkomsten i lämplig proportion mellan makarna. Vi ha dock haft frihet att pröva även andra lösningar, men vilken lösning som än valdes, borde det tillses att den gick väl ihop med källskatten.
Vid särbeskattningsalternativet borde man enligt direktiven utgå från att samtliga skattskyldiga skola ha ett lika stort ortsavdrag och att make skall ha rätt att utnyttja avdrag, som andra maken på grund av bristande inkomst icke kan utnyttja. En gift man, vars hustru saknade inkomst, skulle alltså få utnyttja hustruns hela ortsavdrag-, om hon delvis själv kunde utnyttja sitt ortsavdrag skulle en avräkning av ortsavdrag ske mellan makarna, så att mannen finge utnyttja vad hon icke kunde tillgodogöra sig. Detta i direktiven angiv- na sätt att ordna makars ortsavdrag i ett särbeskattningssystem ha vi funnit vara den enda praktiskt möjliga lösningen. Redan därmed har man emellertid i systemet infört ett moment av sambeskattning. Genom denna avräkning av ortsavdrag mellan makar förloras väsentligt de praktiska fördelar vid taxering och källskatteberäkning, som man i allmänhet föreställer sig vara förenade med särbeskattning. Härigenom skapas också ett »tröskelproblem» för hustrun: eftersom den första delen av hennes inkomst motsvaras av en minskning i mannens ortsavdrag, blir marginalskatten på denna första del ofta betydligt högre än på den inkomst hon därutöver kan tjäna.
Viktigare är emellertid att vi vid den vidare uppläggningen av särbeskatt- ningssystemet funnit oss nödgade att göra så många ytterligare eftergifter mot sambeskattningsprincipen, att resultatet till sist måste få ett tycke av halv- mesyr. En allvarlig olägenhet med särbeskattningsformen är att den öppnar möjligheter för äkta makar att vinna skattelättnader genom en mer eller mindre konstlad uppdelning av inkomsten mellan makarna. Vid undersökning av denna fråga ha vi till en början funnit, att det nuvarande förbudet mot avdrag för lön till make måste bibehållas även i särbeskattningssystemet. Trots en så väsentlig inskränkning i särbeskattningsprincipen kvarstår — efter vad vi trott oss finna — en så stor risk för inkomstöverflyttningar mellan makar, att systemet icke kan tänkas förverkligat utan att förses med en spärr, enligt vilken särbeskattningen på visst sätt brytes, när inkomsten för vardera maken
överstiger visst belopp. I särbeskattningssystemet kvarstår vidare såsom en svårlöst fråga den faktiska sambeskattningen, främst av gifta jordbrukare och rörelseidkare. För att kompensera dem för den progressionsstegring, som deras faktiska sambeskattning kan innebära i jämförelse med andra makars särbeskattning, skulle rätteligen för dem erfordras ett särskilt avdrag. Såsom en betänklig följd av systemet kan slutligen framhållas, att särbeskattningen i många fall skulle medföra skattehöjningar för förvärvsarbetande hustrur i förhållande till nu, även om systemet utformades till en beräknad kostnad av 170 milj. kronor. Någon särbeskattning av förmögenhet har därvid icke tagits i beräkning.
Vidare har undersökts en salnbeskattningslinje med skatteberäkningen grun- dad på en tudelning av makars inkomst. Mot metoden kan invändas vad den danska skattelovskommissionen därom anfört: »Som medel att lindra pro- gressionens mindre lämpliga verkningar skjuter den långt över målet. När fråga är om större och genom mannens arbetsinsats skapade inkomster skulle den ge den gifte mannen så stor fördel i jämförelse med den ogifte att denna fördel vida överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till den gifte mannens försörjningsbörda». Kostnaden för systemet — begränsat till inkomstbeskatt- ningen — har av oss beräknats till 158 milj. kronor. Om metoden skall tillämpas även vid förmögenhetsbeskattningen och eventuellt kompletteras med någon form av förvärvsavdrag för gift kvinna, torde kostnaden stiga högst avsevärt. Då har emellertid icke något gjorts för de ensamstående. Eftersom i detta system förhållandet mellan gifta och ogifta är på visst sätt fixerat, kan en skattelätt- nad icke beredas de ensamstående utan att även äkta makar få en sänkning utöver den som ligger redan i tudelningsmetoden. Mot systemet kan vidare invändas, att det vidgar klyftan mellan makar och ensamstående på ett sätt, som hårt drabbar ånklingar och änkor.
Även olika möjligheter att modijiera tudelningsmetoden ha prövats. Någon tillfredsställande lösning efter principiell linje har man därvid icke kunnat finna. I och med att man lämnar grundtanken i tudelningsmetoden blir fråga blott om utformning av en lämplig skala för äkta makar i sambeskattnings- systemet och hur denna skäligen bör avvägas i förhållande till ensamståendes beskattning. Man kommer då fram till ett sambeskattningssystem, vilket icke alltför mycket behöver skilja sig från det nuvarande.
Vi ha då diskuterat möjligheterna att med bibehållande av den nuvarande sambeskattningen som grund för äkta makars beskattning vidtaga vissa reformer, ägnade att tillrättalägga och mildra de olägenheter, som nu anses förenade med sambeskattningen. Tre frågor komma därvid i förgrunden: avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och äkta makar, storleken och utformningen av gift kvinnas förvärvsavdrag samt det tekniska förfarandet vid fördelning av skatt mellan makar.
Av dessa frågor visar sig den om gift kvinnas förvärvsavdrag vara den
mest svårlösta. Inom utredningen har undersökts flera möjligheter att utvidga det nuvarande förvärvsavdraget för att därigenom mildra sambeskattnings- effekten för två var för sig förvärvsarbetande makar. Vare sig förvärVSavdraget på detta sätt utbygges eller det bibehålles sådant som det nu är, kommer man emellertid icke förbi kravet på ett motsvarande förvärvsavdrag till jordbrukar- nas och rörelseidkarnas hustrur. På grund av svårigheten att här finna en praktiskt möjlig lösning blir just denna fråga av avgörande betydelse för spörs- målet om äkta makars beskattning.
Kritiken mot sambeskattningssakkunnigas förslag i denna del har övertygat oss om att någon värdering av jordbrukare- och rörelseidkarehustrurnas arbets- insats icke är möjlig. Vi ha därför diskuterat möjligheten att i sambeskatt- ningssystemet införa två olika slag av avdrag, dels ett större av samma typ som det nuvarande att utgå till förvärvsarbetande hustru, som nu har rätt till sådant avdrag, och dels ett mindre, fast avdrag om 300 kronor att utgå till hustru, som deltager i mannens förvärvsarbete. Det mindre avdraget skulle utgå efter generella grunder. Någon värdering av hustruns arbete skulle icke ske. Beskattningsnämnderna skulle endast ha att taga ställning till frågan om hon över huvud taget deltagit i arbetet eller icke.
Även om en sådan lösning kunde accepteras för jordbrukare- och rörelse- idkarehustrurnas del —— vilket synes ovisst — medför denna anordning med två olika slags avdrag åtskilliga svårigheter i fråga om avgränsningen mellan de olika avdragen. Även andra vägande skäl kunna tala emot att man på detta sätt bygger ut förvärvsavdraget och ger en generell skattelättnad för en ny, stor grupp. Mot bakgrunden härav ha vi slutligen sökt finna en lösning, som kunde ge möjlighet att helt eller till väsentlig del avskafa det nuvarande förvärvs- avdraget för gift kvinna. Vi ha därvid även velat beakta kraven på att beskatt- ningen icke ytterligare kompliceras utan i stället i möjligaste mån förenklas.
Våra undersökningar ha övertygat oss om att sambeskattningen bör bi- behållas såsom metod för äkta makars beskattning. Det nuvarande förvärvs- avdraget — vilket är provisoriskt _ är emellertid behäftat med så stora olägen- heter, att det bör avlägsnas ur skattesystemet eller åtminstone väsentligt beskäras. För att underlätta detta bör den statliga inkomstskatten för äkta makar beräknas efter en proportionell skattesats upp till en för makarna sam- manlagd taxerad inkomst av omkring 12 000 kronor. En sådan ändring av stats- skatteskalan, vilken vi funnit önskvärd även ur andra synpunkter, förutsätter emellertid, att de statliga ortsavdragen för äkta makar höjas. Ortsavdragen böra därvid bestämmas — i högsta ortsgrupp — till 4 000 kronor för två makar (= höjning med 1 000 kronor).
Ehuru reformen enligt sitt syfte icke bör upptaga något förvärvsavdrag för gift kvinna, blir dock — om man vill undvika, att skattehöjningar inträda för förvärvsarbetande hustrur — nödvändigt att bibehålla ett sådant avdrag
till visst lägre belopp. För att detta skall kunna ske utan att fog för ett mot- svarande avdrag för jordbrukare- och rörelseidkarehustrur skall uppkomma och därigenom syftet med reformen omintetgöras, bör avdraget icke bestämmas högre än till 300 kronor fast belopp, eller sålunda samma belopp som vid den kommunala beskattningen.
Vid ortsavdragsberäkningen böra äkta makar tillgodoräknas hälften var av ortsavdraget — vid statlig taxering i högsta ortsgrupp sålunda 2 000 kronor per make. I den mån sådant avdrag icke kan utnyttjas av ena maken, bör det tillgodoräknas den andra. Vid den statliga taxeringen fördelas därefter skatten mellan makarna i förhållande till deras beskattningsbara inkomster, icke såsom nu deras taxerade inkomster.
Särskilda frågor
I sambeskattningssakkunnigas betänkande ha, förutom huvudfrågorna, behandlats även vissa andra frågor, huvudsakligen av teknisk natur. Sambeskatt- ningssakkunniga ha sålunda föreslagit bl. a. följande.
a. Förvärvsavdrag för gift kvinna bär avräknas i första hand, så att övriga allmänna avdrag, som på grund av otillräcklig inkomst icke kunna utnyttjas, må kunna utnyttjas i andra makens deklaration.
Såsom sambeskattningssakkunniga påpekat kan tvekan uppstå om rätta förfarandet vid överförande av underskott mellan makarna. Resultatet blir nämligen olika, om förvärvsavdraget avräknas i första hand eller först efter andra allmänna avdrag. Exempel: en hustru har inkomst av tjänst 300 kronor och är berättigad till kommunalt förvärvsavdrag med högst 300 kronor samt dessutom till avdrag för skatter och försäkringspremier med 200 kronor. Av- räknas förvärvsavdraget i första hand, kvarstår en brist av 200 kronor att över- föras till mannens deklaration. Avräknas däremot andra allmänna avdrag i första hand, återstår av inkomsten 100 kronor, varå utnyttjas förvärvsavdrag med 100 kronor; någon brist att överföras till mannens deklaration föreligger icke då.
Stadgandet om förvärvsavdrag har i kommunalskattelagen följande lydelse: »Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man — _ — under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.» Denna formulering tyder närmast på att förvärvsavdraget skall avräknas i första hand. Så har även stadgandet tolkats i praxis.1
1 R. Ä. 1947, ref. 46: st hustru deklarerade inkomst av betskötsel 200 kronor samt yrkade avdrag för pensionsavgifter 20 kronor och för försäkringspremier 30 kronor. Prövningsnämnden avräknade först avdraget för gift kvinna 200 kronor samt medgav N. avdrag för underskottet 50 kronor. Taxeringsintendenten ansåg, att avdrag för 50 kronor bort ske i första hand och av- draget för gift kvinna sålunda reduceras till 150 kronor. Kammarrätten och Regeringsrätten ogillade intendentens yrkande. Utslaget avsåg taxering år 1945, då förvärvsavdrag utgick endast kommunalt med 200 kronor.
Om sålunda förfaringssättet synes klart vid taxering till kommunalskatt, år så knappast fallet vid den statliga taxeringen. När förvärvsavdrag år 1947 återinfördes vid den statliga beskattningen, intogos bestämmelserna därom i mom. 2 av 4 5 förordningen om statlig inkomstskatt. Mom. 1 innehåller be- stämmelser om övriga allmänna avdrag vid den statliga beskattningen. 1 mom. 2 föreskrives därefter: »Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man — v — äger därutöver, om hon under året haft inkomster av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med 1 000 kronor.» Ordet därutöver synes ge vid handen, att de övriga allmänna avdragen skola avgå i första hand. Huruvida detta varit lag- stiftarens mening framgår icke av förarbetena. (Stadgandet tillkom genom prop. 212/1947.) Med en sådan tolkning skulle förfarandet ställa sig olika vid kommunal och vid statlig taxering. Något rättsfall, som löser frågan för den statliga taxeringens del, synes icke finnas.
I likhet med sambeskattningssakkunniga anse vi att förvärvsavdraget bör avräknas i första hand. Enklast synes detta resultat kunna nås genom att stadgandet om förvärvsavdrag i förordningen om statlig inkomstskatt formu- leras på samma sätt som motsvarande stadgande i kommunalskattelagen.
b. Om äkta makar skola samtaxeras ehuru de ha hemortskommuner i skilda ortsgrupper, skall ortsavdrag medgivas gemensamt med belopp som gäller för den högre ortsgruppen.
Frågan om efter vilken ortsgrupp avdraget i dessa fall skall beräknas har länge varit oklar. I en promemoria den 10 mars 1948 gav emellertid finans- departementet anvisning om en metod för förfarandet i dessa fall.1 I november samma år erhölls genom ett regeringsrättsutslag en annan fördelningsregel.2 Sambeskattningssakkunniga ha föreslagit en tredje lösning i lagstiftningsväg, nämligen att det ortsavdrag, som gäller för den högre ortsgruppen, skall till- lämpas för båda makarna. Att en viss fördel härigenom beredes makar, vilka bo på olika orter, anse de sakkunniga vara motiverat med att samtaxeringen för dem icke motsvaras av någon besparing i levnadskostnader genom gemensamt hushåll. Av de remissinstanser, som yttrat sig om den föreslagna regeln, ha sex länsstyrelser och 1949 års uppbördssakkunniga tillstyrkt den, medan riksräken- skapsverket ifrågasatt om förslaget verkligen utgör något praktiskt framsteg i förhållande till den metod, som föreslogs i finansdepartementets promemoria den 10 mars 1948.
Vi ha i detta avseende följt den av sambeskattningssakkunniga föreslagna principen.
c. För beskattningsår, varunder makar ingått äktenskap, skola de alltid taxeras såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
1 SOU 1949: 4—7, s. 184-. 3 SOU 1949: 47, s. 185.
Frågan har praktisk betydelse. Efter uppbördsreformen grundar sig taxe- ringen icke på mantalsskrivningen för taxeringsåret utan på mantalsskrivningen för året före taxeringsåret (i allmänhet = beskattningsåret). Makar samtaxeras nu första gången, om de gift sig under tiden 1 juli året före beskattningsåret —30 juni beskattningsåret. I ett mycket stort antal fall äro sådana makar mantalsskrivna på olika orter och taxeras sålunda av olika taxeringsnämnder.
För att samtaxering det oaktat skall kunna ske, måste nämnderna lämna upp- gifter till varandra. Denna kommunikation mellan nämnderna fungerar icke väl och anses tynga taxeringsarbetet. På grund härav har det varit ett önskemål, att någon samtaxering av äkta makar icke skall behöva ske för det beskattnings- år, under vilket äktenskapet ingåtts. Sambeskattningssakkunniga ha ansett, att detta önskemål är så vägande att de principiella synpunkterna här måste vika för de praktiska, och föreslagit ett tillägg till 65 & kommunalskattelagen ! av innebörd att skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skall beskattas som ogift.
Förslaget har tillstyrkts av så gott som alla länsstyrelser, överståthållar- ämbetet, 1949 års uppbördssakkunniga och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
l Riksförbundet liksom även länsstyrelsen i Örebro län föreslår, att regeln om särtaxering i dylika fall skall utvidgas till att avse även makar, som in- gått äktenskap under tiden 2 november—31 december året före beskattnings- året. Genom en dylik utvidgning skulle överensstämmelse vinnas med reglerna för mantalsskrivningen. '
Såsom en mindre lycklig konsekvens av den föreslagna särbeskattningen framhåller överståthållarämbetet det föga rimliga i att mannen, i det fall att hustrun ej haft någon inkomst, icke får åtnjuta något avdrag för henne under det första året av äktenskapet. Med hänsyn till de särskilda utgifter, främst
i för bosättningen, som vanligen äro förenade med äktenskaps ingående, synes i det ämbetet icke obefogat att mannen — eller hustrun om hon är den för- | sörjande parten & tillerkännes familjeavdrag under det år då äktenskapet l ingåtts, även om makarna taxeras var för sig. * Vårt förslag överensstämmer i denna punkt med sambeskattningssakkun- i nigas. Vi förorda sålunda, att äkta makar alltid skola taxeras såsom av varandra oberoende för det beskattningsår, varunder äktenskapet ingåtts. De praktiska skälen för en sådan ordning äro enligt vår mening så starka, att de principiella erinringarna måste vika. Däremot ha vi icke velat utvidga denna särbeskatt-
november—31 december året före beskattningsåret. De nuvarande olägen— heterna vid taxeringen komma härigenom att kvarstå till någon mindre del. Att utsträcka särbeskattningen längre tillbaka i tiden än till beskattningsåret låter sig dock icke lämpligen göra med hänsyn till de verkningar, som påpekats i överståthållarämbetets yttrande.
1 l l l l ning av nygifta makar till att avse även äktenskap ingångna under tiden 2 !
I anslutning till författningsändringen i denna del har punkt 2 av anvis- ningarna till 48 % kommunalskattelagen ansetts kunna utgå.
d. Sambeskattningssakkunniga föreslå, att makar för senare beskattningsår än det, varunder äktenskapet ingåtts, alltid —— oavsett mantalsskrivning och bosättning — skola anses ha »levt tillsammans» och sålunda samtaxeras, såvida de icke på grund av söndring i äktenskapet varit bosatta var för sig och detta förhållande kan antagas bli bestående.
Förslaget, som aVSer att klarlägga den skatterättsliga betydelsen av termen »levt tillsammans», har vunnit anslutning av ett Herta] remissmyndigheter. Mot förslaget ha emellertid erinringar framförts av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings och Örebro län, kammar- rätten, 1949 års uppbördssakkunniga, taxeringsnämndsordförandenas riks- förbund och Sveriges lantbruksförbund. Erinringarna gå i allmänhet ut på att de föreslagna bestämmelserna äro alltför rigorösa och icke tillmäta den fak- tiska särlevnaden tillräcklig betydelse. Förslaget anses härigenom innebära en icke önskvärd begränsning i nu rådande praxis, enligt vilken särbeskattning i viss begränsad utsträckning kunnat ifrågakomma, även om särlevnaden or- sakats av annat än söndring i äktenskapet.
Frågan om skild taxering vid särlevnad sammanhänger i viss grad med frågan om rätt till avdrag för peliodiskt understöd, som ena maken vid sär- levnad utbetalat till den andra. Regeringsrättens utslag synas dock visa, att dessa båda frågor icke nödvändigt behöva sammanfalla.
Med hänsyn till de skiftande förhållanden, som här kunna råda, har det synts oss lämpligare att såsom hittills överlåta tolkningen av begreppet »levt tillsammans» åt praxis än att fastlåsa den genom en lagregel. I praktiken synes en sådan ordning fungera tämligen tillfredsställande. Vårt förslag upptager därför icke den av sambeskattningssakkunniga förordade regeln.
Ortsavdragen
Ortsavdragens uppgift är dels att undantaga ett visst existensminimum från beskattning, dels att differentiera skatten efter försörjningsbörda och dyrort. Sedan numera någon avvägning av skatten efter antalet barn icke längre förekommer vare sig vid den statliga eller den kommunala beskattningen, ha emellertid ortsavdragen förlorat en del av sitt innehåll. Av deras ursprung- liga syfte kvarstår endast att garantera ett skattefritt existensminimum, vars storlek är beroende av civilstånd, och att avväga beskattningen efter dyrorts- förhållandena. Skulle det befinnas möjligt att avskaffa även dyrortsgrupperingen vid beskattningen, synes ortsavdragssystemet icke längre fylla någon prak- tisk funktion. Det skulle då vid den statliga inkomstbeskattningen kunna er- sättas med två skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående, så avpassade att ett visst lägsta inkomstskikt för vardera kategorien lämnades obeskattat.
Ett sådant system skulle innebära den förenklingen, att skatten kunde ut- räknas direkt på den taxerade inkomsten utan ortsavdrag eller beskattningsbar inkomst såsom mellanled.
Om möjligheten att avskaffa dyrortsgrupperingen vid beskattningen råda delade meningar. Sålunda har i olika sammanhang gjorts gällande, att varia— tionerna i dyrhetsgrad mellan olika orter icke äro tillräckligt betydande för att motivera en dyrortsgradering av ortsavdragen.1 Av de undersökningar härom, som gjorts under senare år, torde också ha framgått att skillnaderna i levnads- kostnader mellan olika orter äro på väg att utjämnas. Otänkbart synes icke vara, att denna utveckling i en framtid kan ha fortskridit så långt, att någon avvägning av skatterna efter dyrort icke längre erfordras och att därmed även frågan om ortsavdragens bibehållande vid beskattningen kan tagas under om- prövning. En reform av detta slag torde dock böra genomföras i etapper, genom att antalet ortsgrupper efterhand minskas. Vi ha emellertid icke funnit oss kunna föreslå någon begränsning i den nuvarande dyrortsgrupperingen vid beskatt- ningen utan ha i vårt förslag bibehållit ortsavdragens gradering i fem orts- grupper.
Den utformning av äkta makars beskattning, som vi förordat, förutsätter att ortsavdragen för dem höjas till 4 000 kronor i högsta ortsgrupp. Spänn- vidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp torde böra bibehållas vid den nu- varande, 16 procent. I enlighet härmed föreslå vi, att ortsavdragen bestämmas till följande belopp: i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor.
Efter den höjning av makars ortsavdrag som nu föreslagits skulle en ensam— ståendes ortsavdrag före reducering motsvara, i högsta ortsgruppen, hälften av makars. Med den motivering, som tidigare anförtsz, föreslå vi emellertid, att ortsavdragen även för ensamstående göras fasta. Spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp, vilken för närvarande är 20 procent för de ensamstående, bör i detta sammanhang även för dem bestämmas till 16 procent. Detta innebär någon höjning av deras nuvarande ortsavdrag, före reducering, i lägre orts- grupper än den högsta. Ortsavdragen för ensamstående föreslås i enlighet här- med till följ ande belopp: i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.
En jämförelse mellan de statliga ortsavdragen enligt nu gällande ordning och enligt vårt förslag samt de kommunala ortsavdragen efter den år 1950 beslutade höjningen visar följande:
1 Jämför exempelvis riksdagsmotionerna I: 18/1948, II: 126/1949, II: 261/1950, I: 76/1951, II: 169/1951. 2 Sid. 154.
Nuvarande statliga Av utredningen föreslagna Kommunala ortsavdrag,kro- ortsavdrag, kronor statliga ortsavdrag, kronor nor (efter höjning år 1950) Orts- grupp Ensamståen- , _ _ de (före re- Gift 13135” Gift Eilsam Gift (1 . staende staende ucering) I 1 600 2 500 1 680 3 360 1 180 1 680 II 1 700 2 625 1 760 3 520 1 230 1 760 III 1 800 2 750 1 840 3 680 1 290 1 840 IV 1 900 2 875 1 920 3 840 1 340 1 920 V 2 000 3 000 2 000 4 000 1 400 2 000
Av tabellen framgår, att det statliga ortsavdraget för en ensamstående, före reducering, för närvarande utgör 2/3 av ortsavdraget för makar. Ungefär samma relation ligger till grund för de kommunala ortsavdragen. Genom Vårt förslag ändras förhållandet vid de statliga ortsavdragen, så att avdraget för ensamstående kommer att motsvara hälften av makars avdrag. Förhållandet mellan avdragen återställes därmed till vad som i princip gällde före år 1947. Att ortsavdraget år 1947 bestämdes för ensamstående till 2/3 av ortsavdraget för gift skattskyldig motiverades med att på andra områden ett levnadskostnads- minimum tillämpades, som för ensamstående motsvarade omkring 2/3 av lev- nadskostnadsminimum för makar. Det åberopades, att så vore fallet bl. a. vid meddelande av fattigvård, vid bestämmande av folkpensionernas storlek och vid de exekutiva myndigheternas tillämpning av existensminimum vid in- drivning.
När det gäller att bedöma om denna jämförelse kan utan reservation över- föras på beskattningen bör beaktas, att förhållandet 2/3 av makars ortsavdrag för närvarande är tillämpligt endast på det oreducerade ortsavdrage1 för ensam- stående. Redan när den taxerade inkomsten för en ensamstående överstiger 2 600—3 000 kronor reduceras hans ortsavdrag, så att det efterhand kommer att utgöra en allt mindre del av makars ortsav drag och slutligen helt bortfalla. Jämförelsen begränsar sig sålunda till de lägst taxerade skikten av ensam- stående skattskyldiga. Huruvida den bör obetingat läggas till grund för en av- vägning av ortsavdragen mellan de två kategorierna har synts oss väsentligen bero på sammansättningen av dessa lågt taxerade skikt av ensamstående. För att något klarlägga vilka skattskyldiga, som ingå däri, ha vi låtit utföra en undersökning, vilken redovisas i bilaga 8.
Även om denna undersökning är av begränsad omfattning, torde den dock få anses visa att de lägst taxerade skikten av ensamstående till mycket stor del utgöras av unga personer. I stor utsträckning är här fråga om ungdomar, vilka ännu icke i egentlig mening trätt ut i förvärvslivet och vilka i allmänhet bo i sina föräldrahem, biträda föräldrarna i deras jordbruk o. s. v. För denna grupp
av ensamstående personer är tydligen den på socialvård, åldersp'ensioner o. dyl. grundade jämförelsen icke hållbar.
Å andra sidan visar undersökningen, att de lägst taxerade skikten bland ensamstående skattskyldiga till icke obetydlig del utgöras även av åldringar, ofta änklingar eller änkor, samt av personer i ålder 25—65 år med ringa inkomst, ej sällan förenad med naturaförmåner. För denna grupp av ensamstående kan det med stöd av den nyssnämnda jämförelsen synas berättigat att bibehålla ortsavdraget vid 2/3 av ortsavdraget för makar. Skulle en sådan höjning ske, kommer den emellertid även kategorien av unga personer till godo, ehuru en höjning för deras del knappast synes motiverad. Då alltså de lägsta skikten av ensamstående skattskyldiga ha en så heterogen sammansättning, måste det alltid vara förenat med stora svårigheter att bestämma ett enhetligt ortsavdrag för ensamstående, vilket kan anses skäligt i förhållande till makars ortsavdrag— Med hänsyn till gruppens sammansättning synes det föga lämpligt att låta de mera ömmande fallen alltför starkt influera på ortsavdragets storlek. I stället torde dessa böra tillgodoses genom sociala bidrag eller genom tillämpning av särskilt avdrag för existensminimum vid taxeringen.
Frågan om avvägningen av beskattningen mellan ensamstående och makar är emellertid icke endast en fråga om ortsavdragen. I och med att vi funnit den nuvalande successiva reduceringen av de ensamståendes ortsavdrag icke böra bibehållas uppkommer spörsmålet, huruvida den skärpta beskattning, som därigenom uttagits hos dem, i stället bör uttagas genom en särskild skatte- skala för ensamstående. Frågan om avvägningen blir då också en fråga om hur denna skatteskala bör förhålla sig till skatteskalan för makar. Detta spörsmål behandlas i det följande avsnittet.
Skatteskalorna
Vid avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och äkta makar har man att taga ställning till frågan om vilken betydelse som bör tillmätas makarnas gemensamma hushåll. I diskussionen har gjorts gällande, att makarna på grund av denna hushållsgemenskap kunna nedbringa sina levnadskostnader i förhållandf till två ogifta och att denna besparing normalt är av sådan storlek för makarna, att den bör påverka skatteavvägningen. Oavsett hur det förhåller sig med besparingens storlek, måste resonemanget tydligen bygga på den förut- sättningen, att makarna i detta hänseende verkligen intaga en särställning. Om det befinnes, att även ogifta personer i stor utsträckning tillhöra familjehushåll eller andra gemensamhetshushåll och därigenom ha ungefär samma möjligheter att tillgodogöra sig en besparing i levnadskostnader, mister argumentet väsent- ligt i styrka.
I vilken utsträckning ogifta personer tillhöra gemensamhetshushåll torde kun- na belysas av följ ande sammanställningar ur materialet för 1945 års folkräkning.
Absoluta och relativa antalet ogifta personer i åldern 20—-440 år inom olika hushållstyper (ej änklingar, änkor eller frånskilda).
Hushållstyp Landsbygd Städer Hela riket Antal % Antal % Antal % Familjehushåll1 ..... 392 800 81.4 202 300 54.1 595 200 69.5 Flerpersonshushåll . . 31 700 6.6 22 700 6.1 54- 400 6.4 Anstaltshushåll ' ..... 6 200 1.3 14- 600 3.9 20 800 2.4 Eupersonshushåll2 . . . 51 600 10.7 134 400 35.9 186 000 21.7 Summa 482 300 100 374 000 100 856 400 100
En mera fullständig bild av förhållandena ger nedanstående tablå, som avser ensamstående personer över 20 år, inberäknat även änklingar, änkor och från-
skilda.
Absoluta och relativa antalet ogifta och förut gifta personer i åldern fr. o. m. 20 år inom olika
hushållstyper. Hushållsty'p Ogifta Förut gifta Summa
Antal % Antal % Antal %
Familjehushåll ...... 731 400 55.0 230 400 51.1 961 800 54.0 Flerpersonshushåll . . 184 000 13.8 42 500 9.4 226 500 12.7 Anstaltshushåll ..... 42 700 3.2 11 800 2.6 54 500 3.1 Enpersonshushåll . . . 371 600 28.0 166 600 36.9 538 200 30.2 Summa 1 329 700 100 451 300 100 1 781 000 100
Uppgifterna ge vid handen, att även de ensamstående i mycket stor omfatt- ning tillhöra familjehushåll eller andra gemensamhetshushåll. Argumentet om äkta makars större skattekraft på grund av deras gemensamma hushåll kan därför enligt vår mening icke genomgående läggas till grund för avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och äkta makar. Åtminstone i iråga om levnadskostnader av mera allmän art, såsom mat, kläder, husrum rn. m. torde numera icke finnas någon så markerad skillnad i möjligheterna att nedbringa levnadskostnaderna att den kan åberopas som beskattningsgrund.
Vi ha också diskuterat förutsättningarna för att lägga värdet av hustruns arbete i hemmet till grund för skatteavvägningen. Förhållandena äro emel- lertid i detta avseende så växlande, att ett enhetligt normalvärde för alla familje- typer icke lämpligen kan bestämmas. Vi ha icke heller ansett oss kunna bortse från att liknande arbetsinsatser med naturavärde förekomma inom andra gemen- samhetshushåll. Då det för skattelagstiftningen får anses främmande att be- skatta värdet av tjänster, som en person, gift eller ogift, utfört åt sig själv, synes det riktigast att icke låta hustruns arbetsinsats i hemmet bli bestämmande för skatteavvägningen.
Om man finner de nu nämnda omständigheterna icke böra inverka på av- vägningen av skattebördan mellan ensamstående och makar, synes man närmast föras in på den princip, enligt vilken skatten på en ensamståendes inkomst bör
1 Hushåll, där hushållsmedlemmarna äro släkt i rätt upp- eller nedstigande led. 2 Inklusive personer, som hyra möblerade rum.
utgöra hälften av vad ett gift par har att betala i skatt på en dubbelt så stor inkomst. Denna norm ligger till grund för det system för makars beskattning, som ovan benämnts sambeskattning enligt tudelningsprincip. Såsom närmare utvecklats i redogörelsen för detta system, finna vi det likväl icke möjligt att bestämma skatteavvägningen uteslutande efter denna norm. Konsekvent genomförd skulle den medföra en fördel för makar i förhållande till ensamstående, som icke uppbäres av de verkliga förhållandena. Att så blir fallet torde bero därpå att en icke alltför låg inkomst, som disponeras gemensamt av två makar i ett äktenskap, för dessa makar har ett större värde än samma inkomst skulle haft för dem, om de levat var för sig såsom ogifta och disponerat hälften var av inkomsten. Man torde sålunda finna, att makarnas faktiska ekonomiska gemenskap i inkomstlägen över en viss nivå har sådan betydelse, att de icke kunna vid beskattningen jämställas med två ogifta personer.
Förut har föreslagits att ortsavdragen för ensamstående skola utgöra hälften av ortsavdragen för äkta makar samt att även ensamståendes ortsavdrag skola göras fasta. För den vidare avvägningen av skattebördan i enlighet med våra ov an förda resonemang blir då nödvändigt att begagna två skatteskalor, av vilka den ena i princip skall tillämpas för gift skattskyldig och den andra för ensamstående skattskyldig. Skalorna ha avvägts så att de vid beskattningsbara inkomster intill 10 000 kronor för äkta makar och 5 000 kronor för ensamstående medföra en skatt, som för ensamstående är hälften av vad äkta makar ha att betala på en dubbelt så stor inkomst. För den avvägning, som därutöver skett, kan något klart principuttalande icke göras. Den mångfald av synpunkter, som kan an- läggas på skalornas slutliga utformning, gör att avgörandet till sist alltid måste bli en skälighetsavvägning.
De av oss föreslagna skatteskalorna, jämförda med nuvarande förhållanden, redovisas i tablån på nästa sida.
Av tablån framgår att skattesatsen enligt vårt förslag bestämts enhetligt till 12 procent upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skatt- skyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Detta motsvarar i högsta orts- grupp en taxerad inkomst av respektive 12 000 och 6000 kronor.
Om betydelsen av en dylik enhetlig skattesats för ett brett inkomstskikt ha vi tidigare uttalat oss.1 Vi ha därvid även framhållit att en fullt genomförd proportionalitet vid beskattningen likväl icke kan åstadkommas på grund av ortsavdragens degressiva verkningar. — I sammanhanget kan även erinras om vad 1949 års uppbördssakkunniga anfört i ett i början av år 1950 avgivet betänkande zz .
Slutligen må framhållas, att en fullgod överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för löntagarnas de] icke kan erhållas, såvida icke skattereglerna avsevärt förenklas. Sålunda borde de nuvarande avdragen av olika slag från inkomst av tjänst
1 Sid. 200. 2 SOU 1950: 7, s. 26.
Skatteskala för Skatteskala för gift ensamstående 11%an Nuvarande mngsbar Avutrecl- skala om re- Av utred- inkomst Nuvaran- ningen duceringen ningen tusental de skala föreslagen av ortsavdra- föreslagen kronor skala sen. lägges skala ln i skalan % % % % 1 | 2 | 3 4 | 5 0— 1 10 12 10.0 12 1— 2 11 12 13.6 12 2— 3 12 12 15.7 12 3— 4 14 12 18.4 12 4— 5 16 12 19.7 16 5— 6 16 12 21.8 16 6— 7 18 12 22.8 20 7— 8 18 12 24.4 20 8— 9 20 16 27.8 24 9— 10 20 16 24.0 24 10— 12 24 20 27.6 27 12— 14 28 25 31.6 30 14— 16 32 25 35.6 30 16— 18 36 30 36.0 34 18— 20 36 30 39.6 34 20— 25 40 35 40.0 38 25— 30 40 35 41.8 38 30— 40 45 40 45.9 42 40— 60 50 45 50.5 46 60—100 55 50 55.2 50 100—150 60 55 60.0 55 150—200 60 60 60.4 60 200— 70 65 70.0 65
och de allmänna avdragen ersättas med schablonavdrag. Vidare borde för inkomster upp till ett belopp av ca 7 000 år 8 000 kronor beskattningen vara helt proportionell; under denna inkomstgräns befinner sig det stora flertalet löntagare. Därest dylika förändringar vidtoges i vårt skattesystem, skulle grunden vara lagd för vad de sak- kunniga anse vara ett framtidsmål för arbetet på att förbättra vårt uppbördssystem: att göra den preliminära skatten definitiv för flertalet löntagare med enbart löne- inkomst eller sådan inkomst jämte mindre biinkomst. Härigenom skulle ernås bety- dande förbättringar och förenklingar beträffande uppbördsförfarandct och därjämte skulle det mesta av det arbete försvinna, som nu nedlägges på taxeringen av ifråga- varande löntagare.
I fråga om skalornas rörlighet ifrågasättes icke annan princip än den nu gällande. För den händelse uttagningsprocenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet föreslås, att skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta skattesatsen i skalorna, d. v. s. 65 procent. Detta överensstämmer i princip med nuvarande ordning, enligt vilken motsvarande procenttal är 70.
Vid skalornas utformning ha vi utgått från att grundbeloppet skall uttagas
med 100 procent. Det är enligt vår mening en väsentlig förutsättning, att övergången till systemet sker vid grundbeloppsnivå. Skalornas elasticitet be- lyses emellertid i tabellerna 1 a och 1 b i bilaga 10, vari skatten uträknats även vid uttag med 90, 110 och 120 procent av grundbeloppet. Rörligheten torde dock vara så begränsad, att vid mera avsevärd förändring av uttagnings- procenten —— uppåt eller nedåt — en ändring av grundskalorna kan vara att föredraga.
Verkningarna av skalorna i olika avseenden redovisas likaledes i bilaga 10. Av den däri intagna tabellen 6 framgår, att vissa mindre ökningar i stats- skatt uppkomma för ensamstående skattskyldiga i de två lägsta inkomstskikten. Detta är en följd av att skattesatsen bestämts enhetligt till 12 procent i botten- skikten. Med hänsyn till de betydande minskningar i total skatt, som framkomma för ensamstående i de lägsta inkomstskikten, ha vi icke funnit utfallet av skatte- skalorna på denna punkt böra hindra systemets genomförande. I samman- hanget bör även beaktas vad vi i fråga om ortsavdragen anfört om samman— sättningen av de lägst taxerade skikten av ensamstående och därjämte även den av 1951 års riksdag antagna lagstiftningen om beaktande av existensm'mi- mum vid taxeringen (S. F. 422 och 423/1951).
Effekten av sambeskattningen enligt det av oss föreslagna systemet belyses i bilaga 10, tabell 4. Av tabellen framgår att den gräns, vid vilken ökning av statsskatt inträder på grund av giftermål, förskjutits uppåt till läget omkring 10 000 + 10 000 kronor för två makar. Enligt nuvarande system går motsvarande gräns vid ungefär 8 000 + 8000 kronor. Att vissa skatteökningar uppkomma i fråga om total skatt i lägre inkomstlägen är en följd av de kommunala orts- avdragens storlek. Detta förhållande, som vi icke haft möjlighet att påverka genom vårt förslag, har skärpts genom höjningen år 1950 av de kommunala ' ortsavdragen.
?
Det av oss föreslagna systemet för fysiska personers inkomstbeskattning kan på skatteunderlaget vid 1949 års taxering beräknas vid grundbeloppsnivå medföra ett intäktsbortfall för staten av omkring 245 miljoner kronor. Beloppets fördelning på olika skikt av beskattningsbara inkomster är följande.
! Beskattnings- 1 bara inkom- Familjer åå??? Samtliga . ster. milj. kr. mil'nkr milj. kr. i 1000-tal kr. J' ' 0 — 5 89.0 7.4 96.4 5 —— 10 47.8 16.5 64.3 10—20 37.4 7.9 45.3 20 —— 35.2 4.6 39.8 Summa 209.4 36.4 2453
Den statliga inkomstskattens procentuella fördelning på olika skikt är nu och enligt förslaget:
Procentuell fördelning Beskatt- . ningsbara Enkät den _ inkomster, Enligt nu for kommu- Enligt de 1 OOO-tal kr., tilläm- nala ortsav- av utred- enligt nu pade dragsrefor- ningen före- tillämpade grunder men jämkade slagna grunder statsskatte- grunderna skalan 0— 5 36.8 38.0 37.6 5—10 23.4 23.3 22.2 10—20 17.1 16.6 16.2 20— 22.7 22.1 24.0 100 100 100
Beskattningen av ogift skattskyldig med barn
Före 1947 års skattereform var en ogift person med barn under 18 år för- månligare ställd vid beskattningen än en ensamstående skattskyldig, dels därigenom att hans grundavdrag icke reducerades vid stigande inkomst utan utgick med fast belopp och dels genom att han hade rätt till familjeavdrag för varje barn. Med ogift person jämställdes i detta aVSeende änkling, änka eller frånskild. Rätten till oreducerat grundavdrag och till familjeavdrag (barn- avdrag) gällde oberoende av om barnet vistades hos den skattskyldige eller om denne endast bidrog till barnets underhåll. Föräldrar, som under beskatt- ningsåret icke varit gifta med varandra eller som levt åtskilda, fingo vardera endast halvt barnavdrag.
När barnavdragen år 1947 avskaffades för äkta makar vid den statliga beskattningen och ersattes med barnbidrag, uppkom fråga huruvida denna reform borde för ogifta personer med barn medföra icke blott att de ginge miste om barnavdragen utan även att deras rätt till oreducerat ortsavdrag upp- hörde eller inskränktes. Då reformen i princip innebar, att någon hänsyn till barnförsörjningskostnaderna icke längre skulle tagas vid beskattningen, kunde konsekvensen kräva, att så icke heller skedde för de ogiftas del.
1945 års statsskatteberedning ville i detta avseende göra skillnad mellan det fall, då ett barn står under den skattskyldiges vårdnad, och det fall, då han endast lämnar bidrag till dess underhåll. I förra fallet — vårdnadsfallet —— föreslog beredningen, att rätten till oreducerat ortsavdrag skulle bibehållas. Beredningen åberopade härvid bl. a. följande skäl. Eftersom barnbidraget vore avsett att kompensera endast en del av barnförsörjningskostnaderna, skulle reducering av det egna avdraget för ifrågavarande skattskyldiga medföra en ökad skattebelastning, som ur skatteförmågesynpunkt icke kunde anses moti- verad. Till denna grupp hörde bl. a. änkor och änklingar med barn. För dem torde i regel makens frånfälle ha medfört en försämring i deras ekonomiska
ställning, och det finge anses skäligt att detta beaktades vid skattebördans avvägning. Icke heller ville beredningen i dessa fall fastställa det oreducerade avdraget till lägre belopp än det för ensamstående föreslagna (före reducering). Att barnbidragen i de flesta fall innebure en större förmån än de förut utgående barnavdragen kunde visserligen tala för en sådan begränsning. Om emellertid en ogift skattskyldig, som hade ett minderårigt barn att försörja, i vissa fall finge lägre ortsavdrag än en ensamstående skattskyldig, skulle detta säkerligen — låt vara att barnbidrag utginge för barnet — icke komma att förstås av dem som berördes därav.
Däremot ansåg beredningen icke motiverat att bibehålla förmånen. av ore- ducerat ortsavdrag för en ogift skattskyldig, som icke hade vårdnaden om barnet utan endast bidrog till dess underhåll. Med den höjning av ortsavdraget för ensamstående som föreslagits skulle — enligt beredningen — en sådan för- män bli mycket stor i de högre inkomstklasserna och rent av kunna överstiga hela underhållskostnadcn.
Mot beredningens förslag i denna del gjordes erinringar i vissa remissyttran- den, varvid särskilt framhölls, att även en ensamstående, som vore underhålls- pliktig mot barn utan att ha vårdnaden om barnet, borde få åtnjuta viss skatte- lättnad. Sålunda ansåg exempelvis en länsstyrelse, att ifrågavarande kategori av skattskyldiga enligt förslaget skulle drabbas av en skatteskärpnin g, som bleve väsentlig, när försörjningsplikt förelåge mot flera barn. Länsstyrelsen upplyste, att vid taxeringarna i länet uppmärksammats, att antalet ifrågavarande skatt- skyldiga vore stort. Nackdelarna för dem, om förslaget genomfördes, framträdde än tydligare, om man beaktade att de icke vore berättigade till någon del av barnbidragen och ej heller vid taxeringen kunde få avdrag för utbetalade uppfostringsbidrag, vilka ofta uppginge till ett i förhållande till inkomsten betydande belopp.
Departementschefen fann dessa anmärkningar bärande och före-slog därför i propositionen (nr 212/1947), att förmånen av oreducerat avdrag skulle till- komma även den av barnets föräldrar, som icke hade vårdnaden om barnet utan endast bidroge till dess underhåll. Detta blev även riksdagens beslut.
Till följd av beslutet åtnjuter enligt gällande bestämmelser en ogift person (änkling, änka eller frånskild) oreducerat ortsavdrag, om han haft barn, som han helt eller delvis underhållit och för vilket rätt till allmänt barnbidrag före- legat. Denna förmån tillkommer honom, oavsett om barnet står under hans vårdnad eller icke. Om barnet icke står under hans vårdnad, är dock rätten till oreducerat ortsavdrag beroende av ett villkor: han erhåller icke denna för- mån, om han levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.
Sistnämnda villkor synes närmast ta sikte på det fall, att två personer, utan att vara gifta, leva tillsammans och ha ett gemensamt barn. Lagstiftaren torde ha åsyftat att i sådant fall endast den som har vårdnaden om barnet —
vanligen modern — skall vara berättigad till oreducerat ortsavdrag, medan däremot den andra av föräldrarna skall beskattas på samma sätt som en ensam- stående person. I praktiken synes emellertid villkoret icke alltid få denna ver- kan, beroende på gällande regel om rätt till husföreståndarinneavdrag. Frågan härom skall närmare beröras i det följande.
Att sålunda någon hänsyn till barnförsörjningskostnaderna numera i all- mänhet icke tages i skattelagstiftningen men likväl i fråga om ogifta personer en viss sådan hänsyn kvarstår genom den olika behandlingen av ogifta med barn och ogifta utan barn, torde få uppfattas som en av skälighetshänsyn för- anledd eftergift från den principiella linjen. Särskilt hänsynen till änkor och änklingar med barn har givit anledning till denna bristande konsekvens i lag- stiftningen.
När departementschefen förordade, att särskild hänsyn vid beskattningen skulle tagas även till den underhållsplikt mot barn, som kunde åligga en ogift skattskyldig, vilken icke hade vårdnaden om barnet, anmärkte han, att det uppenbarligen förelåge stora svårigheter att här finna en lösning, som ur alla synpunkter vore tillfredsställande. I praktiken torde också ifrågavarande bestämmelser på grund av sin schematiska karaktär emellanåt leda till mindre tillfredsställande resultat. Den förmån, som erhålles genom det oreducerade avdraget, kan ibland synas för hög. Sålunda kan under vissa förhållanden en ogift barnafader, som betalar underhållsbidrag till ett barn, genom det oredu- cerade ortsavdraget få en. skattelättnad, som överstiger vad han betalar för barnet. I annan riktning kunna bestämmelserna verka för exempelvis en från- skild man, som underhåller flera barn i ett tidigare äktenskap. Eftersom hänsyn icke tages till antalet barn, får han vid beskattningen icke större skattelättnad än en person, som utbetalar underhåll till endast ett barn. Om han gifter om sig, bortfaller helt den hänsyn till barnförsörjningskostnaden, som dessförinnan tagits, även om han alltjämt är underhållsskyldig mot barnen i det tidigare äktenskapet. I viss utsträckning kan dock hans underhållsskyldighet bli beaktad vid taxeringen genom den möjlighet som finnes att medgiva särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga åt person, som haft att underhålla andra närstående än barn, för vilka han uppburit barnbidrag.
Vid den kommunala beskattningen göres — efter ortsavdragsreformen år 1950 — icke någon skillnad mellan ogifta med barn och utan barn.
Avdrag för husföreståndarinna. Sedan länge har vid beskattningen särskilt avdrag medgivits en ogift skattskyldig (änkling, änka eller frånskild) med minderåriga barn, som haft husföreståndarinna anställd för barnens vård. Avdraget infördes år 1919 vid den statliga beskattningen och år 1920 vid den kommunala. Det bestämdes till samma belopp som avdraget för hustru. Denna överensstämmelse har sedan obrutet bibehållits vid den kommunala beskatt- ningen. Vid den statliga beskattningen frångicks den däremot genom författ-
ningsändringarna år 1938, genom vilka avdraget för husföreståndarinna be- stämdes till hälften av familjeav draget för hustru. Sänkningen motiverades med att barnavdragen samtidigt blivit icke obetydligt höjda samt att skäl icke före- låge, att skattskyldig skulle för husföreståndarinna erhålla familjeavdrag med samma höga belopp som för hustru. År 1947 återställdes emellertid pariteten mellan husföreståndarinneavdraget och hustruavdraget vid den statliga be- skattningen. Till stöd härför anfördes bl. a., att då kostnaderna för husföre- ståndarinna mestadels icke torde understiga kostnaderna för hustru, det ur skatteförmågesynpunkt vore oriktigt att fastställa avdraget för husförestån- darinna lägre än familjeavdraget för hustru. Därvid framhölls särskilt, att en skattskyldig, som vid hustruns frånfälle nödgades skaffa sig husföreståndarinna för vård av barn, i regel komme i ett sämre ekonomiskt läge än under hustruns livstid och att det för en sådan skattskyldig måste kännas särskilt betungande att få en sänkning av ortsavdraget.
Enligt nu gällande regler äger sålunda en ogift skattskyldig (änkling, änka eller frånskild) att åtnjuta statligt ortsavdrag enligt de för gift skattskyldig gällande grunderna, om han haft husföreståndarinna hos sig anställd och haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.
Sambeskattningssakkunniga, som även behandlat frågan om avdrag för husföreståndarinna (SOU 1949: 47 sid. 210—220), ha funnit sig icke böra föreslå någon ändring i de nu gällande reglerna.
Förut har nämnts, att en ogift skattskyldig, som helt eller delvis under- hållit barn vilket icke stått under hans vårdnad, har rätt till oreducerat orts- avdrag, men endast under det villkoret att han icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet. Fråga blir då hur denna bestämmelse skall uppfat- tas, när den sammanställes med regeln om rätt till avdrag för husföreståndarinna.
Om en man och en kvinna leva tillsammans i »samvetsäktenskap» och ha ett gemensamt barn, som står under kvinnans vårdnad, är det enligt den gällande bestämmelsen tydligt, att endast kvinnan — vårdnadshavaren — har rätt till oreducerat ortsavdrag. Därmed torde dock icke vara sagt, att mannen skall beskattas som ensamstående. Om kvinnan betraktas som hans husförestån- darinna, kan för hans del ifrågakomma att tillämpa avdrag för husförestån- darinna. Att de båda reglerna på detta sätt sammanträffa har — enligt vad som inhämtats — vållat viss oklarhet i tillämpningen. Beskattningsnämnderna synas härutinnan förfara olika.
Vissa beskattningsnämnder lära numera i dessa fall tillämpa följande för- faringssätt:1 om kvinnan saknar inkomst eller haft endast obetydlig sådan, betraktas hon som husföreståndarinna; mannen mf dgives då ortsavdrag med 3 000 kronor. Om däremot kvinnan genom förvärvsarbete utom hemmet har egen inkomst till så stort belopp, att hon effektivt kan utnyttja hela eller större delen av eget ortsavdrag, betraktas hon icke som husföreståndarinna (hon är ju då under stor del av dagen hindrad att fullgöra en husföreståndarinnas upp-
gifter). Kontrahenterna medgivas då oreducerat avdrag med vardera 2 000 kronor. De erhålla därigenom tillsammans avdrag med 4 000 kronor och röna i stort sett samma behandling som om de varit gifta (i vilket fall mannen skulle fått ortsavdrag med 3 000 kronor och kvinnan förvärvsavdrag med 1 000 kronor). Denna praxis synes emellertid formellt icke överensstämma med författningen.
I fråga om avdrag för husföreståndarinna föreslå vi i princip icke någon ändring av de nu gällande bestämmelserna. Ogift skattskyldig (änkling, änka eller frånskild) med hemmavarande minderåriga barn torde sålunda, om han haft husföreståndarinna anställd, böra vid beskattningen likställas med gift skatt- skyldig. Han bör då icke endast medgivas ortsavdrag med samma belopp som en gift person utan även hänföras till den för gift person tillämpliga skatteskalan. Härvid bör emellertid krävas, att beträffande husföreståndarinnan ett anställ- ningsförhållande verkligen föreligger. Avdraget bör därför enligt vår mening icke ifrågakomma i andra fall 'än då husföreståndarinnan beskattas för lön från den skattskyldige, kontant eller i natura.
Sedan sålunda »husföreståndarinnefallen» avskilts från den grupp av skatt- skyldiga, varom nu är fråga, kan den återstående delen av dessa skattskyldiga sägas bestå av två kategorier, dels vårdnadshavare d. v. s. änklingar, änkor, frånskilda och ogifta, som ha barn under sin vårdnad, och dels icke vårdnads- havare d. v. s. personer —— vanligen ogifta eller frånskilda _ som betala under- hållsbidrag till barn, vilka icke äro under deras vårdnad. Den första av dessa kategorier uppbär barnbidrag, den andra icke.
Den lättnad vid beskattningen, som för närvarande ifrågakommer för dessa båda kategorier, består däri, att deras ortsavdrag bibehållas oreducerade. I det av oss föreslagna systemet har reduceringen av ortsavdraget ersatts med en särskild skatteskala för ensamstående skattskyldiga. Om man alltjämt önskar bereda ogifta personer med barn en viss lättnad vid beskattningen, synes då ligga närmast till hands att för dem tillämpa skatteskalan för gift person i stället för skatteskalan för ensamstående. De båda skalorna äro emellertid lika upp till en beskattningsbar inkomst av 4 000 kronor, vilket för en ensam- stående person motsvarar en taxerad inkomst av mellan 5 680 och 6 000 kronor. Först vid taxerade inkomster över denna nivå skulle en ogift person med barn beredas någon förmån genom att hans skatt beräknades enligt den för gift person tillämpliga skatteskalan. Denna förmån skulle vid taxerade inkomster över 6 000 kronor bli relativt ringa till en början men i högre inkomstlägen få verklig ekonomisk betydelse. Skattelättnadens storlek vid olika taxerade in- komster framgår av följande tabell (ortsgrupp III). Taxerad inkomst, kr. Skattelättnad, kr. Taxerad inkomst, kr. Skattelättnad, kr. 2 000 0 15 000 598 4 000 0 20 000 826 6 000 7 30 000 I 145 8 000 93 50 000 1 482 10 000 252 100 000 I 600 12 000 411
Beloppet 1 600 kronor utgör den maximala gränsen för skattelättnaden. Med hänsyn till de otillfredsställande resultat vartill en anordning av detta slag skulle leda, är det enligt vår mening icke möjligt att med hjälp av de två skatteskalorna bereda särskilda skattelättnader för ogifta skattskyldiga med barn. Om sådana skattelättnader skola beredas måste de åstadkommas på annat sätt.
Beträffande den kategori som uppbär barnbidrag — vårdnadshavarna — har det synts oss mest konsekvent att icke vid beskattningen medgiva dem någon särställning endast på den grund att de ha barn. Lika litet som någon skillnad nu- mera göres vid beskattningen av makar med barn och makar utan barn bör en ensamstående med barn, för vilket han uppbär barnbidrag, behandlas annorlunda än en ensamstående utan barn. Att äkta makar enligt vårt förslag skola be— skattas efter en annan skatteskala än ensamstående beror icke på att makarna kunna ha barn att försörja utan endast på att de äro gifta.
Orsaken till att ogifta med barn under sin vårdnad för närvarande medgivas viss förmån vid beskattningen får väsentligen sökas däri, att gruppen om- fattar bl. a. änklingar och änkor med barn och att i dylika fall makens från- fälle ansetts i regel medföra en försämring i deras ekonomiska ställning. Denna synpunkt finna vi i hög grad beaktansvärd men vi vilja tillgodose den på annat ' sätt, nämligen genom det förslag om viss skattelättnad för änklingar och änkor,
som vi framlägga i det följande avsnittet.
Beträffande den andra kategorien — icke vårdnadshavare —— kunna vissa skäl tala för att de vid beskattningen skola beredas en lättnad: de ha kostnader för barn men uppbära icke något barnbidrag. Av den tidigare redogörelsen har framgått, att de bestämmelser, som nu gälla för dem, icke innebära någon till- fredsställande lösning. I vissa lägen erhålles därigenom en till synes alltför stor förmån, i andra lägen kan den medgivna kompensationen tyckas alltför
: ringa. Att här åstadkomma någon mera nyanserad avvägning av skattebördan lär icke vara möjligt, så länge hänsyn icke tages antingen till barnens antal eller till underhållets faktiska belopp. Ingendera av dessa båda utvägar synes dock ; kunna förordas. | Om hänsyn skall tagas till barnens antal, torde detta få ske så att avdrag : medgives med ett efter schablon fixerat belopp för varje barn. I verkligheten i skulle ett sådant avdrag få samma betydelse som ett barnavdrag. Även om * det låter sig göra att fastställa ett sådant schablonavdrag. (exempelvis till 600 kronor per barn, motsvarande ett underhållsbidrag av 50 kronor i månaden), synes det knappast rationellt att på denna väg för en begränsad kategori av skattskyldiga åter införa avdrag för barn vid beskattningen. Visserligen kan sägas, att här är fråga om en kategori, som icke blivit kompenserad genom barnbidragen (vilka uppbäras av vårdnadshavaren). Såväl principiella som praktiska hänsyn synas dock tala för att barnavdrag icke partiellt återinföras i skattelagstift- ningen.
Att medgiva avdrag med det faktiskt utbetalade beloppet — måhända med viss maximering _ synes ej heller tillrådligt. Man skulle därigenom för vissa fall införa en avdragsrätt för periodiskt understöd, vilket utgått till annans undervisning eller uppfostran. Då beloppet emellertid icke skulle tagas till beskattning hos mottagaren, synes kontrollen bli alltför löslig.
Såsom den lämpligaste lösningen av beskattningsfrågan för icke vårdnads- havare synes under dessa förhållanden endast kvarstå möjligheten att beakta det utgivna underhållshidraget genom särskilt av drag för nedsatt skatteförmåga vid taxeringen. Sådan möjlighet finnes redan enligt den nu gällande lagstift- ningen. I 50 g 2 mom. kommunalskattelagen stadgas härom: »Finnes skatt- skyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligrn nedsatt till följd av — — —— underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skatt- skyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag — —— —-— må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövandc den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor». Motsvarande bestämmelse vid den statliga beskattningen finnes i 9 g 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt. Även om den citerade bestämmelsen närmast tillkommit för att bereda möjlighet till skattelindring, när den skattskyldige haft att underhålla barn över 16 år, torde den dock utan särskild anvisning kunna bli tillämplig även på nu ifråga- varande fall.
Beträffande ogifta skattskyldiga med barn ha vi sålunda kommit till det resultatet, att dylika skattskyldiga med anställd husföreståndarinna böra lik- som för närvarande beskattas på samma sätt som gifta personer, att skattskyl- diga, som ha barn under sin vårdnad och sålunda uppbära barnbidrag, icke höra på denna grund beskattas annorlunda än ensamstående skattskyldiga i allmän- het samt att skattskyldiga, vilka bidraga till barns underhåll utan att ha vård- naden om barnen, höra med tillämpning av nu gällande bestämmelser medgivas skäligt avdrag för nedsatt skatteförmåga wid taxeringen.
Beskattningen av änklingar och änkor
Sambeskattningssakkunniga ha i sitt betänkande även berört frågan om makes taxering, då andra maken avlidit under beskattningsårets första hälft. De sakkunniga ha ansett, att efterlevande maken för ifrågavarande beskattningsår bör få åtnjuta de fördelar, som sambeskattningen kan medföra, samt att detta bör kunna ske redan med nu gällande bestämmelser.
Mot denna uppfattning har kammarrätten i sitt remissyttrande invänt, att den icke överensstämmer med rådande praxis och att önskemålet därför icke lär kunna förverkligas utan författningsändring. I ett annat remissyttrande har framhållits, att samtaxeringen långt ifrån alltid innebär någon förmån och att det därför i stället bör övervägas att införa särtaxering för dödsåret.
För en änkling eller änka inträder ofta en skärpning i beskattningen genom andra makens död. Skärpningcn beror vanligen på att den skattskyldige för- lorat sitt ortsavdrag såsom gift och i stället fått ortsavdrag såsom ensamstående med ett i förhållande till hans inkomst reducerat belopp. Då samtidigt hans eko- nomiska situation kan komma att försämras på grund av dödsfallet, genom ökade utgifter för hemhjälp o. s. v., måste skatteskärpningen för den som drabbas därav ofta te sig högst orättfärdig. Enligt vår mening är denna fråga av så stor betydelse, att den kläver en lösning i en eller annan form. Härtill kommer den omständigheten, att vi beträffande änklingar och änkor med barn under sin vårdnad icke funnit oss i det föreslagna systemet kunna bibehålla den i princip förmånligare ställning vid beskattningen som hittills tillkommit dem i jämförelse med övriga ensamstående.
Vill man bereda änklingar och änkor en skattelättnad i samband med andra makens död torde detta böra ske, icke genom en omreglcring av äkta makars beskattning, utan genom att låta dem behålla sitt ortsav drag såsom gifta under viss tid efter dödsfallet. Vi föreslå i detta avseende, att änkling eller änka skall medgivas ortsavdrag såsom gift skattskyldig vid taxering till kommunalskatt eller statlig inkomstskatt för det beskattningsår, under vilket andra maken avlidit, samt för det därpå följande beskattningsåret. Vid tillämpning av en sådan bestämmelse bör statsskatten beräknas enligt den för gift skattskyldig avsedda skatteskalan. Om vederbörande av annan anledning _ omgifte eller rätt till husföreståndarinneavdrag — redan åtnjuter ortsavdrag såsom gift skatt- skyldig, bör helt naturligt regeln icke medföra någon ytterligare förmån.
Den nu föreslagna bestämmelsen torde icke påverka frågan om samtaxering mellan makar för det beskattningsår, under vilket ena maken avlidit. Denna fråga bör sålunda alltjämt kunna avgöras i överensstämmelse med rådande praxis. Icke heller avse vi att genom den föreslagna bestämmelsen göra någon ändring i den rätt till ortsavdrag, som kan tillkomma ett dödsbo enligt stad- gandena i 49 å och i 53 5 3 mom. kommunalskattelagen.
KAPITEL X
Fl SISKA PERSONERS FÖRMÖGENHETS- BESKATTNING
Den statliga förmögenhetsskatten
Skatt på förmögenhet infördes år 1910. Den uttogs till en början på det sätt, att 1/60 av den skattepliktiga förmögenheten inräknades i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Till grund för denna an- ordning låg resonemanget, att förmögenhetsavkastning borde bära en skatte- börda, som var en tredjedel större än skattebördan för inkomst av arbete. På grund härav lades till den taxerade inkomsten en tredjedel av förmögen- hetens efter 5 procent beräknade avkastning eller alltså 1/60 av förmögenheten. : Vid sidan av denna kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs ' för åren 1934—1938 en särskild skatt å förmögenhet enligt för varje år ut- färdade tillfälliga förordningar.
År 1938 omlades förmögenhetsbeskattningen. Den andel av förmögenheten, som inräknades i det taxerade beloppet, sänktes därvid från 1/ en till 1/100. Sam- tidigt infördes permanenta bestämmelser om en särskild skatt å förmögenhet. Denna skatt, som erlades av fysiska personer, oskifta dödsbon, familjestif- telser och utländska bolag, utgick i den mån förmögenheten översteg 20 000 kronor och beräknades efter en progressiv skiktskala. Den lägsta skattesatsen
i — för förmögenheter mellan 20 000 och 40 000 kronor — var 1 promille och i den högsta skattesatsen —— för förmögenheter överstigande 1 miljon kronor — 6 promille. Härtill knöts en reduktionsregel i syfte att mildra förmögenhets- beskattningen vid ringa eller ingen inkomst.
År 1947 frigjordes förmögenhetsbeskattningen helt från inkomstbeskatt- ningen. Förmögenhetsskatten utgår därefter — såsom i kapitel II omnämnts —— * enligt följande skiktskala:
Beskattningsbar förmögenhet skatt
j kr. 0/00 * — 30 000 0 30 000—100 000 6
100 OOO—150 000 10 150 000—200 000 12 200 OOO—300 000 15 300 000— 18
Även den nuvarande förmögenhetsskatten reduceras vid låg inkomst. Re- duktionsregeln innebär, att den beskattningsbara förmögenheten icke beräknas
högre än till 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst till 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Att systemet med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt övergavs år 1947 hade flera orsaker. Såsom en fördel med en dylik kombination hade tidigare betraktats, att den gav möjlighet att tillv arataga den särskilda skatte- kraft, som representerades av förmögenhet i förening med god inkomst. Vidare hade ansetts lämpligt, att också de minsta förmögenheterna, om de voro för- enade med en icke alltför obetydlig inkomst, skulle i någon mån bidraga vid förmögenhetsbeskattningen. Ur deklarationssynpunkt hade systemet ansetts ha vissa fördelar.
Häremot kunde emellertid invändas, att sedan en fristående förmögen- hetsskatt — i form av särskild skatt å förmögenhet — väl införts i skatte— systemet, det syntes föga rationellt att taga ut sådan skatt i två olika former. Tyngden av inkomstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen var för sig kunde avvägas bättre, om de frigjordes från varandra. En på detta sätt ren- odlad inkomstskatt erbjöd större elasticitet än den kombinerade skatten. Kombinationen med förmögenhetsdelen utgjorde alltid ett visst hinder för inkomstskattens rörlighet.
Som en olägenhet med den kombinerade skatten betecknades även, att den träffade småsparandet. Icke minst av psykologiska skäl kunde tyckas olämpligt att sparmedel till blygsamma belopp drogs in under förmögenhets- beskattning. Vidare var det såväl för det allmänna som för de enskilda en brist, att vid den kombinerade skatten icke på ett enkelt sätt kunde fastställas hur stor del därav som härrörde från förmögenhet.
Främsta orsaken till att den kombinerade inkomst- och förmögenhets- skatten år 1947 ansågs ha spelat ut sin roll i skattesystemet torde dock ha varit, att inkomstens storlek i följd av det successivt ökade skattetrycket blivit i alltför hög grad avgörande för storleken av den skatt, som belöpte på för- mögenheten. År 1910, när den kombinerade skatteformen infördes, kunde den anses ha varit en väl funnen lösning, som med då gällande beskattningsgrunder på ett smidigt sätt anslöt sig till den skattskyldiges inkomst- och förmögen- hetsförhållanden. I den mån skattetrycket ökat, hade emellertid dess olägen- heter framträtt alltmera. Vid utvidgningen av förmögenhetsskatten år 1938 hade därför knappast rått delade meningar om att en särskild fristående'för- mögenhetsskatt vore att föredraga framför en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Efter den ytterligare skärpning av skattetrycket, som sedan dess ägt rum, ansågs icke gärna kunna ifrågasättas, att kombinationen skulle bibehållas.
Den är 1947 beslutade förmögenhetsskatten innebar såväl en lindring som en skärpning av förutvarande förmögenhetsbeskattning. Lindringen bestod främst i hel skattebefrielse för förmögenheter under 30 000 kronor. För för-
mögenheter mellan 30000 och 50000 kronor medförde reformen likaledes skattelättnad i så gott som alla fall. Ej heller för förmögenheter mellan 50 000 och 100 000 kronor medförde 1947 års skattereform i allmänhet någon ökning av de sammanlagda statsskatterna. I de fall då så skedde, var ökningen ringa. På förmögenheter över 100 000 kronor inträdde däremot nästan genomgående en större eller mindre skatteskärpning beroende på inkomstens storlek. För- mögenhetsbeskattningen skärptes därvid relativt mera för förmögenhets- ägare med lägre inkomster, vilket var en konsekvens av övergången till en helt fristående förmögenhetsskatt.
Vad omläggningen år 1947 av förmögenhetsbeskattningen betytt i ökade skatteintäkter för staten låter sig icke beräknas, bl. a. beroende på att den tidigare förmögenhetsbeskattningen delvis var kombinerad med inkomst- beskattningen.1 Vissa jämförelser kunna dock göras med ledning av de beräk- ningar rörande förmögenhetsskattens storlek för fysiska personer enligt taxe- ringarna åren 1943—1945, vilka utfördes inom statsskatteberedningen. Dessa beräkningar, sammanställda med taxeringsresnltatet år 1948, visa följande.
I den kombinerade skatten Särskild skatt
Taxfring ingående förmögenhetsskatt. å förmögenhet, Silly"?! ar . . . . mr ]. kr. milj. kr. milj. kr. 1943 44.3 30.3 74.6 1944 45.6 31.2 76.8 1945 48.2 33.0 81.2 1948 36.9
Om för taxeringsåret 1948 den kombinerade förmögenhetsskatten antages ha utgått i samma relation till den särskilda skatten å förmögenhet som fram- räknats för taxeringsåren 1943—1945 kan den beräknas till 53,9 milj. kronor. Den totala förmögenhetsskatten på grund av taxeringen år 1948 skulle då utgöra 53.9 + 36.9 =90.8 eller omkring 90 milj. kronor.
De nya reglerna för förmögenhetsbeskattningen tillämpades vid taxering första gången år 1949. Den uträknade förmögenhetsskatten har varit på 1949 års taxering 114.3 milj. kronor, på 1950 års taxering 118.2 milj. kronor och på 1951 års taxering 128.1 milj. kronor.
Med en förmögenhetsskatt menas principiellt en skatt, för vilken den skatte- pliktiga förmögenheten är beskattningsnorm. Skattens belopp fastställes med ledning av förmögenhetens storlek. Häri har man även velat inlägga den me- ningen, att skatten avser att vara en skatt på förmögenhetens avkastning, däremot icke på själva förmögenheten, vilken sålunda icke vore tänkt att utnyttjas direkt såsom skattekälla.
1 Enligt förhandsberäkningarna år 1947 antogs förmögenhetsskatten i sin nya form komma att under år 1948 inbringa omkring 30 miljoner kronor mera än i sin förutvarande form. Jämför prop. 212/1947 5. 285 och bevillningsutskottets bet. nr 50/1947 5. 74.
En sådan uppfattning torde närmast ha legat till grund för den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, då den infördes år 1910. Betraktelsesättet var emellertid icke fullt konsekvent genomfört. Såsom bolagsskattebered— ningen framhållit i sitt år 1931 avgivna betänkande hade tesen, att förmögen- hetsinkomst i allmänhet skulle beskattas en tredjedel hårdare än annan inkomst, antagits blott såsom en metod för att få till stånd en jämförelse mellan den skattekraft, som grundades på förmögenhet och den som grundades på in- komst såsom sådan. Avsikten var emellertid att med förmögenhetsskatt träffa även sådan förmögenhet, som icke lämnade avkastning. Bolagsskattebered- ningen karaktäriserade därför förmögenhetsskatten enligt 1910 års lagstift- ning såsom en kombination av de två principerna skatt på förmögenhetsav- kastning och skatt på förmögenhet men med övervikt för den förra principen.
Tillkomsten av den särskilda skatten å förmögenhet markerade ytterligare en förskjutning mot beskattning av själva förmögenheten. Genom 1947 års omläggning av förmögenhetsbeskattningen slutligen har denna utveckling framträtt än tydligare. 1945 års statsskatteberedning uttalade härom: »Med den fristående förmögenhetsskatten avses enligt beredningens uppfattning att träffa den skattekraft, som förmögenheten såsom sådan besitter.»
I den principiella fråga, som nu berörts, gå givetvis meningarna isär. I diskus- sionen om den nuvarande förmögenhetsbeskattningen i Sverige kan sålunda till en början urskiljas två klart motsatta meningar. Enligt den ena bör för- mögenhetsbeskattningen bäras av förmögenhetsavkastningen men däremot icke tillåtas inkräkta på själva förmögenheten. Enligt den andra behöver detta icke under alla förhållanden gälla.
Med denna principiella motsättning som bakgrund har kritiken mot för- mögenhetsbeskattningen väsentligen koncentrerats till skatteprogressionens höjd. Man har ansett, att förmögenhetsbeskattningen i förening med den pro- gressiva inkomstskatten leder till en alltför hård beskattning.
Den kombinerade verkan av förmögenhetsskatten och inkomstskatten be- lyses i tabell 7. Tabellen visar vad en skattskyldig för närvarande får behålla av kapitalinkomst vid olika arbetsinkomster och en kapitalavkastning av 2, 3 eller 4 procent. Av tabellen framgår, att behållningen i vissa högre förmögen- hetslägen kan bli negativ, om arbetsinkomsten är relativt betydande eller avkastningen på förmögenheten relativt låg. Den s. k. 80-procentspärren kan icke helt utesluta dylika resultat: den på förmögenheten och dess avkastning belöpande skatten överstiger visserligen hela avkastningen, men den totala skatten överstiger likväl icke 80 procent av den totala inkomsten.
Tabellen belyser även betydelsen ur skattesynpunkt av en ökad kapital- avkastning. Även med en ganska måttlig höjning av avkastningen kan en förmögenhetsägare ej obetydligt förbättra sitt läge. Exempel: En person med 30 000 kronor i arbetsinkomst och 1 miljon kronor i förmögenhet får vid en höjning av avkastningen från 3 till 4 procent sin behållna inkomst ökad från
Tabell 7 utvisande vad skattskyldig får behålla av kapitalinkomst enligt nuvarande beskattning. Uträkningarna gjorda för äkta makar i ortsgrupp III, kommunal utdebitering 10 kr.
Kapitalavkastning 2 % Kapitalavkastning 3 % Kapitalavkastning 4 %
Be- Be- Be- Be- Be- Be-
b'tff För- Sam- hållen hållen Sam- hållen hållen Sam- hållen hållen keoniilt- mögenhet man- total kapital- man- total kapital- man- total kapital-
lagd inkomst inkomst lagd inkomst inkomst lagd inkomst inkomst inkomst efter efter inkomst efter efter inkomst efter efter skatt skatt skatt skatt skatt skatt
2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
50 000 1 000 1 000 1 000 1 500 1 370 I 370 2 000 1 790 1 790 200 000 4 000 3 014 3 014 6 000 3 953 3 953 8 000 5 262 5 262
500 000 40 000 19 398 —1 378 45 000 21 873 1 097 50 000 24 240 3 464 1 000 000 50 000 15 240 —5 536 60 000 19 740 —1 036 70 000 24 232 3 456 3 000 000 90 000 118 160 —2 616 120 000 124 160 3 384 150 000 130 160 9 384 0 500 000 10 000 5 271 5 271 15 000 6182 6 182 20 000 8 529 8 529
1 000 000 20 000 6 729 6 729 30 000 6 956 6 956 40 000 10 398 10 398 3 000 000 60 000 112 160 12 160 90 000 118160 18160 120 000 124160 24160
i 0 10 000 8 291 0 10 000 8 291 0 10 000 8 291 0
50 000 11 000 8 909 618 11 500 9 278 987 12 000 9 647 1 356
10 000 200 000 14 000 9 688 1 397 16 000 11 066 2 775 18 000 12 379 4 088
500 000 20 000 8 529 238 25 000 11 442 3 151 30 000 14 156 5 865 1 000 000 30 000 6 956 —1 335 40 000 10 398 2 107 50 000 15 240 6 949 3 000 000 70 000 114160 5 869 100 000 120 160 11869 130 000 126160 17 869
0 20 000 15 149 0 20 000 15 149 0 20 000 15 149 0
50 000 21 000 15 638 489 21 500 15 926 777 22 000 16 214 1 065
20 000 200 000 24 000 15 966 817 26 000 17 096 1 947 28 000 18 176 3 027
500 000 30 000 14 156 —993 35 000 16 856 1 707 40 000 19 398 4 249 1 000 000 40 000 10 398 —4 751 50 000 15 236 87 60 000 19 740 4 591
l 3 000 000 80 000 116160 1011 110 000 122160 7 011 140 000 128160 13 011 | 0 30 000 20 776 0 30 000 20 776 0 30 000 20 776 0 | 50 000 31 000 21 196 420 31 500 21 466 690 32 000 21 736 960 ! 30 000 200 000 34 000 21 416 640 36 000 22 496 1 720 38 000 23 508 2 732 7 l l
0 50 000 30 860 0 50 000 30 860 0 50 000 30 860 0 50 000 51 000 31 190 330 51 500 31 415 555 52 000 31640 780 50 000 200 000 54 000 31 140 280 56 000 32 040 1 180 58 000 32 940 2 080 " 500 000 60 000 28 740 ——2 120 65 000 30 990 130 70 000 33 232 2 372 1 000 000 70 000 24 232 ——6 628 80 000 28 282 ——2 578 90 000 32 332 1 472 i 3 000 000 110 000 122 160 —8 700 140 000 128 160 —2 700 170 000 134 160 3 300
1 0 100 000 52 002 0 100 000 52 002 0 100 000 52 002 0 f 50 000 101 000 52 287 285 101 500 52 489 487 102 000 52 692 690 * 100 000 200 000 104 000 52 102 100 106 000 52 912 910 108 000 53 722 1 720 i 500 000 110 000 49 432 —2 570 115 000 51 424 ——578 120 000 53 224 1 222 , 1 000 000 120 000 44 224 —7 778 130 000 47 824 ——4 178 140 000 51 424 ——578 i 3 000 000 160 000 132 160 —19 842 190 000 138 160 *13 842 220 000 44 230 —7 772 l [ 1 80 %-regeln tillämpad.
19 740 kronor till 24232 kronor, (1. v. s. med 4492 kronor. Av inkomstök— ningen 10 000 kronor får han alltså behålla 45 procent. Förmögenhetsskattens tyngd efter skärpningen år 1947 har helt naturligt
blivit särskilt framträdande i sådana fall, då en person är skattskyldig för förmögenhet utan att likväl kunna disponera kapitalet. Beträffande fideikom- missen har frågan i allmänhet kunnat lösas genom att Kungl. Maj:t på ansökan medgivit fideikommissarien rätt att ur fideikommisskapitalet bereda sig täck- ning för påförd skatt. I andra fall då en person jämlikt 7 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt betraktas som ägare av förmögenhet, varav han endast åtnjuter avkastningen, torde däremot genom förmögenhetsskattens skärpning ha uppstått betydande svårigheter att erlägga skatterna.1
Även i diskussionen om förmögenhetsbeskattningen har begreppet mur- ginalskatt använts såsom en mätare på beskattningens höjd. Man utgår därvid från att förmögenhetsskatten skall bäras av förmögenhetens avkastning. Margi- nalskatten visar då hur stor del av avkastningen på ett nysparat belopp, som i ett visst inkomst- och förmögenhetsläge kommer att åtgå till skatt på såväl denna avkastning som förmögenhetsökningen.
Marginalskattens storlek vid olika kombinationer av inkomst och förmögen- het har utförligt belysts vid riksdagsbehandlingen av skatteförslaget år 1947. Vid bevillningsutskottets betänkande äro sålunda fogade ett antal tabeller, som visa marginalskattens nuvarande storlek i olika inkomst- och förmögen- hetslägen.2
För att minska marginalskatteeffekten hos förmögenhetsskatten kunde — förutom en sänkning av förmögenhetsskatteskalan — tänkas den anordningen, att vid inkomsttaxeringen avdrag skulle få ske för påförd förmögenhetsskatt. Bevillningsutskottet, som hade att taga ställning till motioner härom, beräk- nade, att en dylik anordning skulle innebära ett intäktsbortfall för staten av omkring 56 miljoner kronor. Utskottet anförde vidare:
Vid övervägande av dessa olika möjligheter till nedbringande av marginalskatten har utskottet med hänsyn till de betydande intäktsbortfall, som därigenom skulle .uppkomma, icke ansett sig kunna förorda någon av dessa. Såsom förut nämnts måste nämligen för genomförandet av den föreslagna skattelindringen vid inkomstbeskatt- ningen förutsättas, att ökade skatteintäkter erhållas från bl. a. den årliga förmögen- hetsskatten med åtminstone i huvudsak det i propositionen beräknade beloppet. Ehuru den omständigheten att höga marginalskattesatser kunna uppkomma vid vissa kombinationer av inkomst- och förmögenhet givetvis är en olägenhet, har ut- skottet dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga att i den utsträckning, som i mo- tionerna avses, frångå den i propositionen föreslagna avvägningen av skattebördan mellan inkomster och förmögenheter.
Vid nu berörda beräkningar av marginalskatt tages — såsom ovan nämnts , sikte på den skatteökning, som träffar avkastningen av ett nysparande. Emeller- tid kan anmärkas, att genom reduktionsregelns utformning marginalskatten
1 Jfr Bratt: Anmärkningar rörande förmögenhetsbeskattningen. Svensk skattetidning 1947. sid. 325 0. f. 2 Bevillningsutskottets bet. nr 50/1947, bilaga 1, s. 199 0. f. Av tabell 17, s. 212 0. f., framgår i vilka lägen marginalskatten för kapitalavkastning överstiger 100 procent.
kan visa höga procenttal även på en ökad arbetsinkomst, som är förenad med förmögenhetsinnehav. Marginalskatten kan även här — åtminstone teore- tiskt — uppgå till 100 procent. Gränserna för det område, där detta kan in— träffa, belysas av följande exempel:
Äkta makar utan barn, ortsgrupp III, kommunalskatt a 10 kronor. Skattepliktig förmögenhet kronor 1 035 000—1 518 000 i
förening med inkomst kronor ..................... 25 300— 34 500 Beskattningsbar förmögenhet kronor ................... 759 000— 1 035 000 Summa skatter kronor ............................... 18 390— 27 590 Behållen inkomst kronor .............................. 6 910 En ökning av arbetsinkomst inom ifrågavarande gränser
med kronor ....................................... 100 medför en ökning av beskattningsbar förmögenhet med
4 kronor ............................................ 3 000 l och en skatteökning av kronor ........................ 100
Då förmögenhetsskattens verkningar i så hög grad bero icke endast på förmögenhetens storlek utan även på avkastningens och den övriga inkomstens höjd, kunna verkningarna icke rätt bedömas, utan att man har kännedom om inkomstförhållandena bland förmögenhetsägarna. Vilken betydelse som skall tilläggas de olika uppgifterna om förmögenhetsskattens tyngd, dess marginal- skatteverkan o. s. v. måste väsentligt bli beroende av i vilken utsträckning dessa uppgifter motsvaras av de faktiska förhållandena.
Genom omläggningen av förmögenhetsbeskattningen år 1947 har det varit möjligt att i taxeringsstatistiken nå en närmare anslutning mellan förmögen- heter och inkomster. Från och med taxeringsåret 1949 har sålunda i stati- stiken förmögenheterna, fördelade på olika storleksklasser, kunnat samman- ställas med förmögenhetsägarnas inkomster (sammanräknad nettoinkomst). Uppgifterna härom från 1949 års taxering, vilka alltså avse förmögenheterna den 31 december 1948, redovisas i tabell 8. Det framgår att antalet förmögen- heter över 30 000 kronor var 207 875, varav 113 193 på landsbygden och 94 420 i städerna. Förmögenheterna äro på landsbygden mera koncentrerade till de lägre förmögenhetsklasserna än vad fallet är i städerna. Av förmögenheterna på landsbygden faller sålunda 56. 2 procent inom 50 000 kronor och 88,4- procent inom 100 000 kronor, medan motsvarande tal för städerna äro 39.2 procent > och 72.9 procent. , Av tabellen framgår vidare, att stora förmögenheter naturligt nog mot- svaras av hög inkomst. Undantag finnas dock, exempelvis 4 miljonförmögen- heter utan inkomst.
1 tabell 9 visas förmögenheternas ungefärliga procentuella fördelning på olika skattetryck. För bedömande av förmögenhetsbeskattningens verkningar är det av sär-
Tabell 8. Förmögenhetsfördelningen i förhållande till
F o r m 6 g e 11 h e t »— y—l u—l Inkomstklasser, % g g g g g 3 % 2 3 g % g g g g 1... s s s s s s s s s s s s s s s 3 T T T T T T T T T T T T T T T T 1 2 3 4 5 6 7 8 — 360 190 123 109 74 51 33 11 — 1 000 1 404 465 173 120 63 43 27 5 1 000— 2 000 6 032 2 870 1 464 673 325 169 85 14 2 000— 3 000 7 994 5 035 3 094 1 725 960 533 347 49 3 000— 4 000 6 484 3 607 2 373 1 579 1 194 768 565 88 4 000— 5 000 6 190 3 314 1 932 1 206 892 641 547 1 220 5 000; . 6 000 6 017 3 279 1 879 1 189 713 602 404 1 105 6 000— 7 000 5 181 3 078 1 793 1 134 717 469 398 1 048 7 000— 8 000 ' 4 392 2 634 1 585 994 738 532 376 95 8 000— 10 000 5 892 3 906 2 620 1 840 1 266 907 695 1 57 10 000— 12 000 3 797 2 708 1 849 1 322 990 743 585 1 39 12 000— 15 000 3 381 2 574 1 943 1 498 1 146 828 670 1 80 15 000— 20 000 2 851 2 242 1 725 1 421 1 244 927 826 2 30 20 000— 30 000 1 819 1 595 1 370 1 125 1 010 892 766 2 63 30 000— 50 000 615 531 553 461 422 419 393 1 51 50 000— 100 000 110 112 114 94 103 93 102 477 100 000— 200 000 5 8 5 5 8 9 11 45 200 000— 300 000 l 1 l — — 1 1 3 300 000— 400 000 —— — —— —— 1 _ —— _ 400 000— 500 000 — — — — _ — — _ ! 500 000—1 000 000 — -— — — — — —— — 1 000 000— —— — —— —— — — — — Summa för hela riket1 62 525 38 149 24 596 16 495 11 866 8 627 6 831 17 77 Härav landsbygden .......... 40 111 23 496 14 115 8 966 6 037 4 135 3 199 7 07 » städerna ............. 22 384 14 617 10 455 7 510 5 810 4 480 3 627 10 663 Procentuell fördelning: Hela riket ................ 30.1 18.4 11.8 7.9 5.7 4.1 3.3 8.5 Landsbygden. ............. 35.4 20.8 12.5 7.9 5.3 3.7 2.8 6.3 Städerna ................. 23.7 15.5 11.1 8.0 6 2 4.7 3.8 11.3
1 Inräknat det för riket gemensamma taxeringsdistriktet med sammanlagt 262 förmögenheter-.
Tabell 9. De beskattningsbara förmögenheternas procentuella fördelning efter storleken av den tot
_l
För möge nh
e t
i...
Total skatt » o: uu >>
. o o o o o _ 1 Å) av o o:: o o inkomsten % g g g
000 09 —000 09 000 OL —000 09 000 08 —000 OL 000 06 —000 08
000 001 —000 06
00009. I —000 001
000 00? —000 051
©
ttskyldigas inkomster. Hela riket . Taxeringen år 1949.
l a s s e r. k r. _- N !— U1 N Ul % ; ä ä ä å å få &: å s. 53 g a 2 g 3 2 % oo oo oo oo oo oo oo oo oo 0 Summa 0 o o o o o :> o o o o o o o o o o o ca 0 o o o o o = = o o o o o o o o o := :> 0 lo :: '=- OT o I:: o |:» :: lo => T,— 0 1: O =]: :|: 9 10 11 12 13 14 1?) 16 17 18 40 27 10 20 9 9 2 3 _ 1 1 174 20 10 1 2 1 — 3 1 _ _ 2 390 42 11 10 8 2 3 1 — 1 _ 11 839 66 32 20 9 2 5 1 _ _ _ 20 321 126 27 21 18 6 1 _ _ _ 1 17 652 233 61 18 9 3 4 2 2 _ _ 16 274 352 88 20 12 2 4 _ — _ _ 15 666 427 89 21 22 7 2 _ 1 _ — 14 387 389 120 45 31 8 6 2 2 _ _ 12 810 ; 717 344 115 69 17 15 3 1 _ _ 19 981 ? 546 329 174 94 27 15 2 2 _ — 14580 1 758 395 281 225 59 28 4 7 _ _ 15 601 1 101 566 330 391 164 89 9 9 2 — 16 202 1 416 841 520 592 344 260 43 33 4 _ 15 262 1 081 682 519 610 352 467 163 90 23 1 8 899 f 407 324 284 423 301 405 189 242 46 4 3 830 1 44 46 60 104 72 116 79 137 63 20 837 3 4 4 6 6 16 17 22 17 6 109 _ 3 1 1 3 _ 3 7 11 8 38 — — _ 1 _ _ — — 3 3 7 — _ _ _ _ 1 _ 2 2 8 13 _ _ _ _ — — _ _ _ 3 3 768 3 999 2 454 2 647 1 385 1 446 523 561 172 55 207 875 575 1 166 689 617 330 314 134 154 55 27 113 193 182 2 815 1755 2 019 1045 1 126 385 402 117 28 94420 3.7 1.9 1.2 1.3 0.7 0.7 0.3 0.3 0.1 0.0 100 2.3 1.0 0.6 0.5 0.3 0.3 0.1 0.1 0.1 0.0 100 LSE) 3.0 1.9 2.1 1.1 1.2 0.4 0.4 0.1 0.0 100 lkatlningen. Taxeringen år 1949. Ortsgrupp Ill. (Beräkningarna utförda för äkta makar utan barn.) i i l a s 5 e r, k r. r »— w »— m m en N) w w w » o: vi nh &) m o _.1 o o o o o [mo om o: :o mc om oo oo o Total skatt lo :: o o o o o o o o o o e :=: o o o . o %% 22 33 %% gg %% gg %% g -* A*” .olo olo olo olo of olo of olo lo inkomsten 1 L 10 11 12 13 14 15 16 17 18 ! 0—10 % 1 10—20 % , 3 1 20_30 % 3 79 49 2 30—40 % 1 16 45 83 28 1 40—50 % 1 1 5 14 70 74 1 50_60 % 1 24 80 37 60—70 % 17 45 70—80 % 1 1 1 1 2 18 100 100 2.80 % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Summa
F ö r m ö g e n 11 e t o o o o o o o o o := :> o o o c :: o o o o o o o o o o o o o :: e o o o o o o o o o o o o o o o o o := :|: = lo o T 0 vi:: :» :|: © cl: :: fl:: c lo 1 2 3 4 5 (i 7 8 Antal förmögenhetsägare ............ 62 525 38 149 24 596 16 495 11 866 8 627 6 831 1.7 7 Genomsnittlig skattepliktig förmögenhet 34 603 44 613 54 623 64 645 74 706 84 688 94 846 120 7 Antal reduktioner ................... 2 185 1 717 1 244 936 768 584 507 ] 5 Antal reduktioner som medfört icke beskattningsbar förmögenhet ....... 1 634 609 263 8 1 2 2 ; Antal beskattningsbara förmögenheter 60 891 37 540 24 333 16 487 11 865 8 625 6 829 17 77 Deras medianinkomst ............... 5 601 6 201 6 776 7 520 8 407 9 117 9 826 11 85 Deras genomsnittliga beskattningsbara förmögenheter .................... 34 585 44 396 54 185 63 617 73 427 83 149 93 085 118 IÅ Den sammanlagda beskattning | Förmögenhetsskatt .................. 27 86 145 202 260 319 378 60 Statlig inkomstskatt ................. 428 529 630 761 934 1 073 1 222 1 69 Kommunal inkomstskatt ............. 487 547 604 679 767 838 909 1 11 Sammanlagd skatt i kronor .......... 942 1 162 1 379 1 642 1 961 2 230 2 509 3 4 » » i % av inkomsten. . 16.8 18.7 20.4 21.8 23.3 24.5 25.5 28.7 Den sammanlagda beskattning Förmögenhetsskatt .................. 27 86 145 202 260 319 378 6 Statlig inkomstskatt ................. 245 310 378 472 600 702 806 1 1. Kommunal inkomstskatt ............. 460 520 577 652 740 811 882 1 0 Sammanlagd skatt i kronor .......... 732 916 1 1.00 1 326 1 600 1 832 2 066 2 8 » » i % av inkomsten. . 13.1 14.8 16.2 17.6 20.1 21.0 23.8
19.0
1 Beräkningarna utförda på medianinkomsten och den genomsnittliga beskattningsbara förmög 10 kronor per skattekrona. Beräkningarna ha utförts för ortsgrupp III, varvid räknats med 2 80 %-spärren tillämpad.
skilt intresse att konstatera, vilka inkomstlägen som i allmänhet svara mot olika förmögenhetsskikt. I tabell 10 har därför uträknats den mot varje förmö- genhetsklass svarande medianinkomsten, d. v. 5. den inkomst som överträffas och understiges av ett lika stort antal förmögenhetsägare inom klassen. Upp- gifterna synas närmast föranleda den reHexionen, att medianinkomsterna !
(sammanräknad nettoinkomst) för förmögenhetsägarna äro relativt låga.
] a = 5 e r, k r o n o r »— b:: »— m N 01 N »— N) m w w » w en » _, m :=: _: o o :=: o o o en en o o en o o o o en o o en o o o o o se oo oc oo oo oo oo oo oo o Summa :: o o o o o o o o o o o o o 0 c: :: o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 1: o fl.-> o lo o lo :: :|: e !=» o :l: 0 :|: © lo o Sl 10 11 12 13 14 15 16 17 18 7 768 3 999 2 454 2 647 1 385 1 446 523 561 172 55 207 875 72 272 222 758 273 800 343 528 445 773 605 298 852 409 1 313 014 2 887 740 8 584 798 681 347 196 219 118 146 61 98 64 26 11421 1 — 1 _ _ —— — — — —— 2 522 7 767 3 999 2 453 2 647 1 385 1 446 523 561 172 55 205 353 15 764 19 121 23 106 26 985 32 358 42 077 57 011 76 756 115 873 208 333 8 459 217 376 267146 335 046 435 217 587 409 824 807 1245 020 2 490 750 7 221 800 i prlek för ensamstående.l » 1 141 1 780 2 527 3 650 5 454 8193 12 466 20 030 42 453 127 612 l 2 641 3 655 4 974 6 374 8 306 12 198 18 810 28 148 238 651 218 214 i 1503 1839 2 237 2 625 3162 4134 5 628 7 602 11 514 20 760 | 5 285 7 274 9 738 12 649 16 922 24 525 36 904 55 780 292 618 2166 586 33.5 38.0 42.1 46.9 52.3 58.3 64.7 72.7 279.9 280.0 ' Drlek för makar utan barn.1 1 141 1 780 2 527 3 650 5 454 8193 12 466 20 030 42 453 127 612 l 1 893 2 734 3 964 5 282 7 218 10 974 17 450 26 652 233 678 218 241 1476 1 812 2 210 2 598 3 135 4107 5 601 7 575 11487 20 733 4510 6 326 8 701 11530 15 807 23 274 35 517 54 257 292 618 2166 586 , 28.6 33.1 37.7 42.7 48.9 55.3 62.3 70.7 279.9 280.0
F
i!ten för personer med beskattningsbar förmögenhet idrag på 100 kronor.
. Den kommunala utdebiteringen har antagits vara
10000 kronor för personer med förmögenhet omkring 100000 kronor. Tyngden av den nuvarande förmögenhetsbeskattningen torde bäst framgå om man studerar skattetrycket och marginalskattetrycket på de sålunda fram-
, Sålunda var exempelvis vid 1949 års taxering medianinkomsten omkring
räknade medianinkomsterna. Dessa förhållanden belysas i tabell 11 (se nästa sida).
Tabell ll. Skattetryck och marginalskattelryck på medianinkomsterna. Ortsgrupp 11], kom. utdebitering 10 kr.
Genomsnittli Behållen inkomst Marginalskatt1 på Förmögenhets- b k b f" g Medianin- efter skatt, kr. kapitalavkastning i % klasser tusental es ar or- komst kr. mogenhet Äk Äk Ensamst. ta ma- Ensamst. * ta ma- kr. kr. kar u. b. kar 11. b. 30— 40 34 585 5 601 4 659 4 869 42.6 40.8 40— 50 44 396 6 201 5 039 5 285 44.4 40.8 50— 60 54 185 6 776 5 397 5 676 44.4 42.6 60— 70 63 617 7 520 5 878 6 194 44.4 44.4 70— 80 73 427 8 407 6 446 6 807 , 46.2 44.4 80— 90 83 149 9 117 6 887 7 285 46.2 44.4 90— 100 93 085 9 826 7 317 7 760 48.0 46,2 100— 150 118 111 11 850 8 445 9 030 64.9 59.5 150— 200 168 459 15 764 10 479 11 254 78.8 71.6 200— 250 217 376 19 121 11 847 12 795 92.4 88.8 250— 300 267 146 23 106 13 368 14 405 96.0 92.4 300— 400 335 046 26 985 14 336 15 455 106.0 106.() 400— 500 435 217 32 358 15 436 16 551 106.0 106.0 500—— 750 587 409 42 077 17 552 18 803 1105) 1105) 750—1 000 824 807 57 011 20 107 21494 115.0 115.0 1 000—2 000 1 245 020 76 756 20 976 22 499 119.5 11951 2 000—5 000 2 490 750 115 873 23 255 23 255 280.0 280.0 5 000— 7 221 800 208 333 41 747 41 747 280.0 280.0
1 Marginalskatten är uträknad på en inkomstökning med 100 kr. utgörande 3 % avkastning av en förmögenhetsökning om 3 333 kr. 2 80 %-regeln tillämpad.
Såsom framgått av våra uttalanden i kapitel IV hysa vi den uppfattningen, att vissa lättnader böra beredas icke blott vid inkomstbeskattningen utan även vid förmögenhetsbeskattningen. Enligt vår mening har förmögenhets- beskattningen i 1947 års utformning blivit i vissa lägen alltför hård till sina verkningar. En revision av skatteberäkningen är motiverad även av penning- värdets fall och av det allmänna intresset att större utrymme beredes åt spa- randet.
För att genomföra lättnader av mera allmän art vid förmögenhetsbeskatt- ningen synes man kunna överväga i huvudsak tre åtgärder: dels en höjning av den gräns, vid vilken skatteplikten inträder, dels ändringar i förmögen- hetsskatteskalan och dels införande av en rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för påförd förmögenhetsskatt.
Skatteplikt inträder för närvarande, när den beskattningsbara förmögen- heten överstiger 30 000 kronor. En höjning av gränsen kan anses motiverad av de förändringar i penningvärdet, som ägt rum sedan den bestämdes. För sparandet synes en sådan höjning ha reell och psykologisk betydelse. Vi före- slå därför, att gränsen för skattepliktens inträde höjes till 40 000 kronor.
De skattelättnader, som därutöver erfordras, kunna åstadkommas antingen genom ändringar i skatteskalan eller genom den ovan nämnda avdragsrätten.
Då valet mellan dessa båda metoder har principiell innebörd och ingående diskuterats inom utredningen, torde de därmed sammanhängande frågorna få något närmare beröras.
Förslag om rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för påförd förmögen- hetsskatt väcktes, såsom ovan nämnts, i motioner redan vid riksdagsbehand- lingen av skatteförslaget år 1947.1 Frågan har därefter ånyo bragts under riksdagens prövning genom motioner år 1948.2 I sistnämnda motioner, vilka av riksdagen hänskötos till den utredning som sedermera uppdragits åt oss,
anfördes bl. a. :
.
Bland de avdrag, som från här nämnd utgångspunkt medgivas skattskyldig vid fastställandet av den till statlig inkomstskatt skattepliktiga inkomsten, är avdraget för påförda kommunalskatter. Detta har bl. a. motiverats med att kommunalskatterna äro olika höga och att två personer med i övrigt lika inkomstförhållanden icke ha samma skatteförmåga, om deras kommunalutskylder variera till storleken. Däremot får något avdrag icke ske för den statliga inkomstskatten eller förmögen- hetsskatten. Vad den förra angår, förefaller detta vara motiverat. Skall man bestämma den inkomst, som kan bära en viss skatt, synes man icke först böra räkna bort samma skatt. Förhållandet är här detsamma som då det gäller att bestämma den till kom- munal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten, varvid man som bekant icke får av- ; räkna kommunalskatterna. Det kan också framhållas, att den statliga inkomstskatten &_ _ i motsats till bl. a. de kommunala skatterna —— utgår efter för hela riket enhet- liga skattesatser. Införandet av en avdragsrätt i fråga om denna skatt skulle därför närmast innebära en omreglering av progressionen. För förmögenhetsskattens vidkommande gäller icke det här förda resonemanget. Det är enligt vår mening en uppenbar brist i skattelagstiftningen, att denna skatt icke får avräknas vid inkomstberäkningen. I och för sig är även förmögenhetsskatten en pålaga på inkomsten, förmögenhetens avkastning, vilken ansetts ha en större bärkraft än arbetsinkomst. Förmögenheten som sådan är endast norm för denna beskattning. Förmögenhetsskatten leder principiellt till samma olikhet i den skatte- i börda, vilken träffar inkomsten, som kommunalskatterna. Det är härvid icke blott fråga om variationer mellan dem som ha förmögenhet och dem som sakna sådan utan även om variationer mellan olika förmögenhetsägare. Sålunda innebär förmögen- hetsskatten i det lägst beskattade förmögenhetsskiktet 12 procent av avkastningen, om denna motsvarar 5 procent av förmögenheten, och det dubbla, om avkastnings- procenten är 2.5. För förmögenhet över 300000 kronor motsvarar förmögenhets- skatten, vid de angivna talen för avkastningsprocenten, resp. 36 och 72 procent av förmögenhetsinkomsten. Det är sålunda här fråga om mycket stora variationer i den på inkomsten vilande skattebelastningen. . De skäl, som tala för en avdragsrätt i fråga om förmögenhetsskatten, äro därför ! minst lika starka som i fråga om kommunalskatterna. Det kan icke vara rimligt 1 att belasta en inkomst, som åtgått för att gälda förmögenhetsskatten och sålunda l ur skatteförmågesynpunkt är Obelintlig, med ytterligare en skatt. Det är över huvud taget icke möjligt att på ett riktigt sätt beakta skatteförmågan,om man låter en och 1 samma inkomst träffas av två av varandra oberoende skatter, båda progressiva. ; Den dubbla progressiviteten leder ofrånkomligen till resultat, som varken äro skäliga 1 eller principiellt motiverade. a 1 1:296. II:436. 2 1: 149, 11:186.
Den gällande ordningen innebär vid en kommunalskatt å 10 procent en maxi- mal belastning, som överstiger 100 procent av förmögenhetsavkastningen, i fall denna icke uppgår till 6 2/3 procent av förmögenheten. Vid t. ex. 2.5 procent avkastning uppgår denna belastning till 145 procent. Det är då snarare fråga om konfiskation än om beskattning i vedertagen mening. Det kan allvarligt befaras, att ett så hårt skattetryck på längre sikt är till mycket stor samhällsekonomisk skada.
Under hänvisning till det ovan anförda Vilja vi förorda, att rätt till avdrag för förmögenhetsskatten införes vid taxeringen till statlig inkomstskatt. För kommunal- beskattningens del ha vi med hänsyn till det kommunala skatteunderlagets större känslighet icke ansett oss kunna föreslå motsvarande avdragsrätt.
Det bör beaktas, att den sammanlagda belastningen å förmögenhetsägare allt- jämt skulle vara betydande, även om avdrag för förmögenhetsskatten finge ske på sätt här föreslagits. Maximalt skulle skatten, vid 10 procent kommunalskatt, uppgå till minst 90 procent vid en kapitalavkastning å högst 3.2 procent och minst 80 pro- cent vid en avkastning å högst 7.7 procent. Den skulle dock icke överstiga 100 pro- cent, så länge avkastningen uppginge till minst 2 procent.
Vid motionerna är fogad en tabell, som visar den totala marginalskatten för kapitalavkastning ä 3 1/3 procent för gift skattskyldig i ortsgrupp V med kommunalskatt a 10 kronor dels enligt gällande ordning och dels enligt mo- tionärernas förslag. Av tabellen framgår, att avdragsrätten skulle medföra en avsevärd sänkning av marginalskattetalen.
Minskningen i skatteintäkter för staten genom en avdragsrätt av detta slag beräknades av 1947 års bevillningsutskott till omkring 56 miljoner kronor. En av oss på skatteunderlaget vid 1949 års taxering gjord beräkning visar emellertid att kostnaden stannar vid 35 å 36 miljoner kronor.1 Beloppet för- delar sig mellan förmögenhetsägarna på följande sätt.
Antal Summa förmögen- Skattelättnad
Förmögenheter f" .. nh t hetsskatt enligt genom av-
1 OOO-tal kr. om??? e S' nuvarande ord- dragsrätt,
aga” ning. milj. kr. milj. kr. 30— 100 169 089 20.5 3.4 100—- 200 25 544 19.8 4.9 200— 500 10 485 30.8 10.6 500—1 000 1 969 18.5 8.1 1 000— 788 24.5 8.5 Summa 207 875 114-J 35.5
Av fördelningen framgår, att skattelättnaderna genom avdragsrätten väsent- ligen skulle komma de högre förmögenhetsskikten till godo. Detta är en naturlig följd av avdragsrätten: den fördel, som därigenom beredes, måste växa med
1 Beräkningen grundar sig på nuvarande inkomstbeskattning. Om den av oss föreslagna inkomstbeskattningen lägges till grund för beräkningen nedbringas kostnaden till omkring 30 miljoner kronor.
( i | 1 , 1
förmögenheterna och inkomsterna. Oavsett vilken inställning man har till detta resultat, är det tydligt att avdragsrätten —- genomförd med oförändrad förmögenhetsskatteskala — skulle väsentligt omfördela det skattetryck på förmögenhetsägarna, som framgått ur 1947 års beslut.
Vill man genomföra avdragsrätten för en något lägre kostnad än ovan- nämnda 35 å 36 miljoner kronor och därvid även åstadkomma en annan för- delning av skattelättnaderna mellan förmögenhetsägarna än den som ovan angivits, kan detta tänkas ske genom att skattesatserna i förmögenhetsskatte- skalan samtidigt höjas för skikten över 150000 kronor. Flera alternativ till en sådan lösning ha diskuterats inom utredningen. Möjligheterna i detta av- seende kunna här belysas med ett av alternativen, enligt vilket förmögen- hetsskatteskalan, om en avdragsrätt infördes, skulle ändras på följande sätt.
Gällande skala Alternativ skala
Besk. förm. 0 Besk. förrn. "I
. 1000-tal kr /"0 1000-tal kr. 40" 3.0—100 6 40—100 6 100—150 10 100—150 10 150—200 12 150—200 15 : 200—300 15 200—300 20 300— 18 300—_ 25
Avdragsrätten i förening med den alternativa skalan, vilken såsom synes även innefattar en höjning av skattepliktsgränsen till 40 000 kronor, skulle enligt de på skatteunderlaget vid 1949 års taxering utförda beräkningarna medföra ett intäktsbortfall för staten av omkring 31 miljoner kronor.1 Bort- fallet av statlig inkomstskatt blir visserligen större, omkring 44 miljoner kronor, men mctväges av en ökning i förmögenhetsskatten med omkring 13 miljoner kronor. Intäktsbortfallet 31 miljoner kronor fördelar sig mellan förmögen- hetsägarna på följande sätt.
Summa förmögen- Skattelättnad
F örmögenheter f" éntalll t _ hetsskatt enligt genom av-
1 OOO-tal kr. ormp gen e s nuvarande ord- dragsrätt.
aga” ning. milj. kr. milj. kr. 30— 100 169 089 20.5 10.2 _ 100— 200 25 544 19.8 5.7 1 200— 500 10 485 30.8 6.4 ; 500—1 000 1 969 18.5 4.3 1 000— 788 24.5 4.6 Summa 207875 114.1 31.2
Den nuvarande rätten att vid statlig taxering göra avdrag för påförd kom- munalskatt har — såsom i motionerna anmärkts — motiverats bl. a. med att den kommunala utdebiteringen växlar mellan olika orter och att två personer
[ Beräkningen grundar sig på nuvarande inkomstbeskattning. Om den av oss föreslagna inkomstbeskattningen lägges till grund för beräkningen nedbringas kostnaden till omkring 25 miljoner kronor.
med i övrigt lika inkomstförhållanden icke ha samma skatteförmåga, om deras kommunalutskylder äro olika stora. Motionärerna ha ansett, att förmögen- hetsskatten leder till principiellt samma olikhet i den skattebörda, som träffar inkomsten. Häremot kan dock erinras, att variationerna i det förra fallet bero på en omständighet, som ligger utanför den skattskyldiges inkomstförhållanden, medan de i det senare fallet grunda sig på just dessa inkomstförhållanden. För två personer med helt lika inkomst- och förmögenhetsförhållanden medför sålunda icke förmögenhetsbeskattningen olika skattebetalning, vilket däremot är fallet med den kommunala utdebiteringen. Jämförelsen synes därför mindre hållbar.
Till stöd för avdragsrätten har också anförts, att skatt av visst slag icke bör beräknas på den del av inkomsten, som tages i anspråk för betalning av annan skatt och som sålunda är obefintlig för den skattskyldige. Konsekvent genomfört synes detta resonemang böra leda till att avdragsrätt infördes icke blott för förmögenhetsskatt vid den statliga och kommunala inkomsttaxe- ringen utan även för statlig inkomstskatt vid den kommunala inkomsttaxe- ringen.
Även om en så vittgående följd icke behöver inläggas i resonemanget, utan man kunde tänka sig att av bl. a. praktiska hänsyn begränsa avdragsrätten till en rätt att vid den statliga inkomsttaxeringen göra avdrag för förmögen— hetsskatt, torde dock böra beaktas, att varje ytterligare form av avdrag måste komplicera taxeringsförfarandet och försvåra källskatteberäkningen. En nu införd avdragsrätt för förmögenhetsskatt skulle därför illa överensstämma med de strävanden till ett förenklat taxeringsförfarande, som för närvarande äro aktuella och vid vilka det bl. a. ifrågasatts att slopa den gällande rätten till avdrag för kommunalutskylder vid den statliga taxeringen. Hithörande spörs- mål övervägas för närvarande av 1950 års skattelagssakkunniga. 1 direktiven för deras arbete anföres bl. a.:
Det mål, som åsyftas med denna revision, torde kunna angivas såsom en anpass- ning av beskattningsreglerna till det nya uppbördssystemet. Under årens lopp ha åtskilliga delreformer åstadkommit en försvårad översikt av sammanhanget i lag- stiftningen. I dylika fall är en förenkling nödvändig. Dessutom förekomma sedan gammalt i skattelagarna åtskilliga bestämmelser, som avse att åstadkomma en långt driven rättvisa olika skattskyldiga emellan eller att befordra behjärtansvärda sam- hällsföreteelser av för beskattningsväsendet i grund och botten ovidkommande natur. Som exempel i förra avseendet kan nämnas rätten till avdrag vid den statliga in- komsttaxeringen för kommunala utskylder och i det senare rätten till avdrag för Vissa försäkringspremier med högst 200 kronor. Dylika bestämmelser äro ägnade att försvåra beräkningen av källskatten. Det bör därför övervägas att utmönstra dessa.
På grund av de olika skäl, som sålunda kunna anföras mot en rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för förmögenhetsskatt, och då icke heller en kombination mellan avdragsrätt och höjda skattesatser för förmögenhets—
! | | |
skatten synts oss lämplig, ha vi funnit ifrågavarande metod för att bereda lättnader vid förmögenhetsbeskattningen icke böra anlitas.
Vi föreslå i stället en sänkning av förmögenhetsbeskattningen genom änd- ringar i skatteskalan. Härvid kan ifrågakomma antingen en sänkning av de nuvarande skattesatserna eller en omreglering av de förmögenhetsskikt, på vilka de nuvarande skattesatserna tillämpas. Vilkendera metoden som väljes kan synas utan större betydelse, liksom det är möjligt att förena de båda meto- derna. Även i detta avseende ha vi prövat flera alternativ. Vi ha slutligen stannat för följande förslag.
F örmögenhetsskatteskalan. Gällande skala Av utredningen föreslagen skala
Besk. förrn. 0/ Besk. förrn. 0/ 1 OOO-tal kr. "" ] OOO-tal kr. 0” 30—100 6 40— 100 5 100—150 10 100— 200 10 150—200 12 200— 400 13 200—300 15 400—1 000 16 300— 18 1 000— 18
Kostnaden för staten i form av bortfallen förmögenhetsskatt genom den av oss föreslagna sänkningen har på skatteunderlaget vid 1949 års taxering beräknats till 22.6 miljoner kronor. Beloppet fördelar sig mellan förmögen- hetsägarna på följande sätt.
Förmögenheter Antal Skattelättnad genom förslaget 1000-tal kr. förmögenhetsägare milj. kr.
30— 100 169089 10.1 100— 200 25 544 3.3 200— 500 10 485 4.9 500—1 000 1 969 2.8 1 000— 788 1.5 Summa 207 875 22.6
Förmögenhetsskattens belopp vid olika beskattningsbara förmögenheter enligt gällande ordning och enligt vårt förslag är följande.
Förmögenhetsskatt i kronor
Besk. förrn. Enligt gällande Enli t fö lav t
kr. ordning g rs De 40 000 60 0 50 000 120 50 70 000 240 150 100 000 420 300 150 000 920 800 200 000 1 520 1 300 250 000 2 270 1 950 300 000 3 020 2 600 400 000 4 820 3 900 500 000 6 620 5 500 750 000 11 120 9 500 1 000 000 15 620 13 500 2 000 000 33 620 31 500 5 000 000 87 620 85 500
De individuella verkningarna av vårt förslag redovisas i övrigt i bilaga 10, tabellerna 7 samt 8 b och c.
1 förening med de lättnader i inkomstbeskattningen, som vi föreslagit, torde den nu föreslagna sänkningen av förmögenhetsskatten kunna verksamt bidraga till att vissa med den nuvarande förmögenhetsbeskattningen förknippade olägenheter mildras. Härvid åsyftas exempelvis de fall, då en person jämlikt 7 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt betraktas som ägare av för- mögenhet, varav han endast åtnjuter avkastningen och ur vilken han sålunda icke kan erhålla täckning för förmögenhetsskatten. Även de mindre tillfreds- ställande verkningarna av den nuvarande reduktionsregeln i 9 % samma för- ordning torde med ett lägre skattetryck bli högst reducerade. I dessa avseenden föreslå vi icke någon ändring av de gällande reglerna.
Äkta makars förmögenhetsbeskattning
När vi föreslagit, att den nuvarande gränsen för skatteplikten vid för- mögenhetsbeskattningen skall höjas till 40 000 kronor, ha vi också diskuterat frågan om att bestämma gränsen högre för äkta makar än för ensamstående skattskyldiga.
För närvarande göres icke någon skillnad i detta avseende; gränsen är i båda fallen 30 000 kronor. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt och frågan om deras skatteplikt bedömes med hänsyn till den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten.
I en vid 1950 års riksdag väckt motion1 har gjorts gällande att familjerna, särskilt familjer med barn, för sin trygghet vore i behov av större kapital- tillgångar än de ensamstående och att gränsen för skatteplikten därför borde bestämmas högre för familjerna. Visserligen kunde den genom äktenskapet erhållna större skattekraften utgöra motiv för att gränsen icke bestämdes dubbelt så hög för familjer som för ensamstående, men en viss förhöjning för familjerna kunde dock övervägas.
När vi nu föreslagit en höjning av skattepliktsgränsen med 10 000 kronor, ha vi icke funnit tillräckliga skäl att begränsa denna höjning till att avse endast äkta makar eller att för dem föreslå en ytterligare gränshöjning. Behovet av en differentiering i detta avseende är enligt vår mening icke så starkt, att det motiverar ett frångående av den hittills gällande ordningen.
Barns förmögenhetsbeskattning
Sambeskattning av föräldrar och barn förekommer enligt gällande rätt i
vissa begränsade avseenden.
1 H: 371.
Vid inkomstbeskattningen gäller, att avdrag icke får ske för värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av barn under 16 år. Har barnet fyllt 16 men ej 18 år, får sådant avdrag ske endast om barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen.1 Dessa bestämmelser leda inom förvärvskällorna jordbruk och rörelse till faktisk sambeskattning av föräldrar och barn under 16 år, i vissa fall mellan 16 och 18 år. Barn över 18 år räknas däremot alltid till arbetspersonalen och behandlas som självständiga skattesubjekt.
Vid förmögenhetsbeskattningen sambeskattas föräldrar med barn under 21 år, om icke barnet självt taxeras till statlig inkomstskatt och därvid uppnår beskattningsbar inkomst. Denna sambeskattning gäller endast förmögenheten. Kapitalinkomsten är däremot helt skattefri, så länge den icke — tillsammans med barnets övriga inkomst — uppgår till så högt belopp att den medför skatte- plikt till kommunalskatt hos barnet. Uppgår den slutligen till så högt belopp att den grundar även skatteplikt till statlig inkomstskatt för barnet, över- flyttas, såsom nyss nämnts, även förmögenhetsbeskattningen från föräldrarna till barnet.
Att förmögenheten beskattas i vissa lägen hos föräldrarna, i andra lägen hos barnet leder till otillfredsställande resultat, särskilt i skarven där lägena mötas. Förhållandet har påtalats i två likalydande motioner till 1950 års riks- dagz, vari bl. a. anförts:
Skillnaden mellan det fall då fadern och det fall då barnet självt taxeras för för- mögenheten är betydande. I senare fallet åtnjutes skattefrihet för barnets förmö- genhet intill ett belopp av 30 000 kronor. I förra fallet däremot, då förmögenhets- beloppet inräknas i faderns förmögenhet, kan förmögenhetsskatten å barnets del bli betydande. Uppgår barnets förmögenhet exempelvis till 30 000 kronor, blir för- mögenhetsskatten därå — beroende på faderns förmögenhetsställning — 180 51 540 kronor. I den mån flera barn i samma läge finnas i familjen ökas merbelastningen i förmögenhetsskatt i förhållande till antalet barn.
Ett barn, som icke har annan inkomst än kapitalavkastning, måste ha en icke obetydlig förmögenhet för att självt bli taxerat. Med nuvarande ränteläge får man räkna med att därtill kräves ett kapital på 70 000 51 80 000 kronor. Givetvis är det endast få barn, som befinna sig i denna gynnsamma situation. Vi anse det ur rätt- visesynpunkt vara ytterst önskvärt, att man tillskapar likformighet rörande omyn- diga barns förmögenhetsbeskattning. Ett enkelt och rimligt sätt härför är, att för- mögenhet tillhörig omyndigt barn lägges samman med föräldrarnas förmögenhet endast i den män och till den del barnets förmögenhet överstiger 30 000 kronor.
På grund av motionerna anförde bevillningsutskottet isitt av riksdagen godkända betänkande3 följande:
1 Enligt den av 1951 års riksdag beslutade ändringen av skattepliktsgränsen (prop. 180/1951) inträder skatteplikten. när den beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 20 kronor (i kraft den 1 jan. 1952. vid taxering dock först år 1953). 2 1:29, 11:29. 3 Bet. nr 37/1950.
Enligt 8 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt är fader eller moder till hemmavarande omyndigt barn skattskyldig jämväl för barnets förmögenhet, därest icke barnet självt taxerats till statlig inkomstskatt med en beskattningsbar inkomst av minst 10 kronor. I de ifrågavarande motionerna yrkas sådan ändring av detta stadgande, att hemmavarande omyndigt barns förmögenhet skall sammanläggas med föräldrarnas förmögenhet endast om och i den mån barnets förmögenhet över- stiger 30 000 kronor.
En bestämmelse av samma innebörd som i det ifrågavarande stadgandet har funnits i vår skattelagstiftning alltsedan förmögenhetsskattens införande år 1910. Stadgandet fanns således redan under den tid, då förmögenhet beskattades endast på så sätt, att vid inkomsttaxeringen en viss kvotdel av förmögenheten tillades den skattskyldiges skattepliktiga inkomst. Till grund för stadgandet har givetvis legat den tanken, att all den förmögenhet, som tillhör medlemmar av en familj, bör tagas till beskattning, även om taxering för inkomst icke åsättes varje särskild familjemedlem.
Under den tid, då förmögenhetsbeskattningen utgjorde ett led i en kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning, uttogs skatt även för smärre kapitaltill- gångar. Efter den år 1947 beslutade omläggningen av den direkta statsbeskattningen, varigenom inkomst- och förmögenhetsbeskattningen uppdelats på två från varandra fristående skatter, äro förhållandena annorlunda. Då skattepliktsgränsen för fysisk person vid taxering till statlig förmögenhetsskatt bestämts till 30 000 kronor, före- ligger icke skatteplikt för förmögenheter, vilka ej överstiga nämnda belopp. Uppgår förmögenheten till högre belopp, erlägges förmögenhetsskatt allenast för den del av förmögenheten, som överstiger 30 000 kronor.
Särskilt i betraktande av den år 1947 införda skattepliktsgränsen vid förmögen- hetsbeskattningen synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida stadgandet i 8 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör bibehållas i sin nuvarande ut- formning. Vid stadgandets tillämpning måste uppenbarligen mycket ojämna verk- ningar uppkomma. Genom en sammanläggning av ett barns förmögenhet med för- äldrarnas blir givetvis, därest den sammanlagda förmögenheten överstiger 30000 kronor, den å barnets förmögenhet belöpande skatten alltid högre än den skolat bliva, om sådan sammanläggning icke skett. Skatten för en mindre förmögenhet, som tillhör ett barn, kan, om förmögenheten beskattas hos barnets föräldrar, utgå efter en högre skattesats än skatten för en större förmögenhet, därest den sistnämnda förmögenheten är så stor, att avkastningen av densamma tillika med eventuell annan inkomst resulterar i en beskattningsbar inkomst för barnet av minst 10 kronor och barnet följaktligen självt skall beskattas för förmögenheten. Förmögenhct, som till- hör ett barn, beskattas hos barnets föräldrar endast så länge barnet icke fyllt 21 år. Sedan barnet uppnått denna ålder, är barnet självt skattskyldigt för sin förmö- genhet och förmögenhetsskatten kommer därigenom att minskas.
Dessa verkningar av den ifrågavarande bestämmelsen kunna enligt utskottets mening icke anses tillfredsställande. Utskottet kan dock icke förorda, att en omedel- bar författningsändring äger rum i enlighet med motionärernas förslag. En ändring av denna art kan medföra konsekvenser, vilka nu ej kunna överblickas, och synes utskottet fördenskull kräva mera ingående överväganden än som utskottet nu är i tillfälle att ägna denna fråga. Utskottet förutsätter emellertid, att det i motionerna berörda spörsmålet tages under omprövning i samband med nu pågående utredningar inom beskattningsområdet, varvid närmast synes kunna komma i fråga 1949 års skatteutredning eller den av Kungl. Maj: t den 17 mars 1950 beslutade utredningen för verkställande av en teknisk revision av kommunalskattelagen rn. m. På grund härav avstyrker utskottet motionerna.
Frågan har ansetts böra behandlas av oss.
Vi dela bevillningsutskottets mening, att vcrkningarna av ifrågavarande bestämmelser icke äro tillfredsställande. Att nå en ur alla synpunkter till- fredsställande lösning visar sig dock svårt. Den i motionerna anvisade utvägen att för varje barn tillämpa den nuvarande skattepliktsgränsen, innebär enligt vår mening en alltför stor eftergift. Särskilt med tanke på att vi föreslå en höjning av skattepliktsgränsen till 40 000 kronor synes en motsvarande skatte- frihet för barns förmögenheter ge större lättnader än som kunna anses moti- verade.
En möjlighet synes vara att bestämma det skattefria beloppet för varje barn lägre än till 40 000 kronor. I och för sig synes det icke nödvändigt att här begagna samma belopp som gäller för skatteplikten vid förmögenhets- beskattningen i övrigt. Måhända kunde det anses skäligt, att föräldrarna icke skulle behöva skatta för barnens kapital till hur lågt belopp som helst — så- som nu sker när föräldrarna ha en beskattningsbar förmögenhet överstigande 30 000 kronor och barnen icke ha egen skatteplikt till statsskatt _ och att därför ett belopp av exempelvis 10 000 kronor för varje barn borde undan- tagas från dylik sambeskattning. Även om ojämnheterna vid övergång till egen skatteplikt för barnet skulle kunna något mildras genom en sådan an- ordning, ha vi emellertid vid närmare undersökning av frågan funnit en detalj- reglering av detta slag innebära så stora praktiska olägenheter, att den helst bör undvikas.
En annan möjlighet, vilken ur många synpunkter synes rimlig, är att låta sambeskattningsfrågan bli beroende uteslutande av barnets ålder. Eftersom barnbidrag utgår intill 16 år och _- i motsats till de tidigare barnavdragen — oberoende av om barnet har egen inkomst eller förmögenhet, kunde det synas skäligt att alltid beskatta hemmavarande barns förmögenhet tillsammans med föräldrarnas intill denna åldersgräns men däremot efter fyllda 16 är alltid behandla barnen som självständiga skattesubjekt. Sedan förmögenhetsbeskatt- ningcn frigjorts från inkomstbeskattningen, torde något principiellt hinder för en sådan lösning icke längre finnas.
I jämförelse med nu gällande ordning skulle en sådan regel innebära följande. För föräldrar, vilka nu beskattas för förmögenhet tillhörande barn under 21 år, medför regeln ingen annan förändring än att denna skattskyldighet upp- hör redan när barnet fyllt 16 år. Här inträder alltså någon lättnad i förhållande till den nuvarande ordningen. För föräldrar, vilkas barn under 21 år ha egna inkomster av sådan storlek, att barnen sjäIVa beskattas för sin förmögenhet, inträder den förändringen, att förmögenheten i stället beskattas hos föräld- rarna till dess barnet fyllt 16 år. I dylika fall kan regeln sålunda innebära (n skärpning, nämligen om barnen äro under 16 år.
Då regeln synes innebära en rimlig lösning av de olägenheter, som upp- komma vid den nu gällande ordningen, ha vi beslutat förorda den.
Härigenom skulle alltså införas en obligatorisk sambeskattning av föräldrars och barns förmögenheter intill dess barnen fyllt 16 år. Givetvis blir en sådan sambeskattning över huvud taget aktuell endast när förmögenheterna till- hopa överstiga den föreslagna gränsen för Skattskyldigheten, 40 000 kronor.
Viss tvekan kan råda om i vilken form sambeskattningen skall ske. Två alternativ synas tänkbara. Antingen kan barnets förmögenhet taxeras hos föräldrarna och skatten påföras dem eller också kan en formell samtaxering ske på det sätt att den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för föräldrar och barn, varefter skatten fördelas efter vars och ens förmögenhet.
I de fall då en formlös sambeskattning av föräldrars och barns förmögen- heter redan nu förekommer, d. v. 5. när barnet icke har egen skatteplikt till statlig inkomstskatt, torde någon formell samtaxering alltjämt icke vara erfor- derlig. Liksom hittills bör sambeskattningen här kunna ske på det sätt att någon av föräldrarna, vanligen fadern, deklarerar även för förmögenhet till- hörande barnet.
För de — relativt fåtaliga _ fall, då barn under 16 år ha egen skatteplikt till statlig inkomstskatt, kan däremot i vissa fall behov föreligga av en formell samtaxering. Här är ofta fråga om barn med större föimögenheter. Om den förmögenhetsskatt, som belöper på barnets förmögenhet, skulle påföras exem- pelvis fadern, kan denne önska erhålla täckning för skatten ur barnets förmö- genhet eller dess avkastning. Någon laglig möjlighet härtill torde icke finnas, om skatten påförts fadern. Olika sätt att lösa denna fl åga ha prövats inom utredningen. Den lösning, som slutligen förordas, framgår av författningsför- slaget till 8 5 förordningen om statlig förmögenhetsskatt samt exemplet i an- visningarna till denna paragraf. Även om det hade varit önskligt att icke be- höva tillgripa förfaringssättet med en formell samtaxering annat än undan- tagsvis, torde man dock vara nödsakad att göra dylik taxering till regel i de fall då barnet har egen skatteplikt till statlig inkomstskatt.
De för närvarande gällande bestämmelserna om barns inkomst- och för- mögenhetsbeskattning torde i viss omfattning utnyttjas för att vinna skatte- lättnader. Vi kunna härutinnan hänvisa till de uppgifter, som lämnats i svaren på vår rundfråga till taxeringsintendenterna och taxeringsrevisorerna enligt redogörelsen i bilaga 5. De benefika skuldebrev till barn, som synas ha vunnit viss spridning under senare år, torde få ses mot bakgrunden av reglerna för barns beskattning. Även om barnet genom gåvan av skuldebrevet icke uppnår sådan inkomst, att barnet självständigt skall påföras statlig inkomstskatt och det i skuldebrevet utfästa beloppet sålunda alltjämt skall redovisas som förmögenhet hos fadern eller modern, kan dock en viss skattelindring uppnås genom att Skattskyldigheten för räntan överflyttats på barnet. För uppdel- ning av inkomst mellan föräldrar och barn torde även kommanditbolagsformen utnyttjas.
Det synes icke uteslutet att en utveckling av dessa former för skatteflykt kan komma att framtvinga en sambeskattning mellan föräldrar och barn under 16 år även av barnets arbetsfria inkomst. Inför möjligheten av en sådan utveckling kunde måhända synas lämpligt att icke nu införa en obligatorisk sambeskattning mellan föräldrar och barn av enbart förmögenhet utan i stället avvakta en eventuell utredning rörande den större frågan om sambeskatt- ning även av barns arbetsfria inkomst. Vi ha emellertid icke ansett dessa om- ständigheter utgöra tillräckligt hinder för en lösning av frågan om barns för- mögenhetsbeskattning enligt nu angivna riktlinjer.
Den s. k. 80-procentspärren
De i förordning den 26 juli 1947 meddelade bestämmelserna om begräns- ning av skatt i vissa fall, innebära —— såsom i kapitel 11 omnämnts —— en ut- vidgning i förhållande till de bestämmelser om skattebegränsning, som tidigare gällt. De tidigare bestämmelserna, vilka hänförde sig till taxeringarna åren 1942—1945 och år 1948, avsågo en begränsning endast av statliga skatter. Den nu gällande spärren omfattar både statliga och kommunala skatter och innebär i princip, att dessa tillhopa icke få överstiga 80 procent av inkomsten. Med inkomsten förstås därvid den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det vid taxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder. | Spärren är emellertid så tillvida begränsad, att skattereduktion får ske | | | l ?
högst med ett belopp motsvarande den statliga inkomstskatten. Om det be- lopp varmed skatten skall reduceras för att nedbringas till 80 procent av in- komsten icke täckes av statlig inkomstskatt, kunna sålunda skatterna likväl komma att överstiga de 80 procenten.
Spärren gäller endast för fysisk person och oskift dödsbo. Den verkar icke automatiskt utan träder i funktion först efter särskild ansökan, som skall göras hos vederbörande länsstyrelse före utgången av kalenderåret efter taxe- ringsåret.l Spärren tillämpas även vid beräkning av preliminär B-skatt (SF
* 1949 nr 175).
Bestämmelserna gälla tills vidare och äro endast av provisorisk natur. 1947 års riksdag förutsatte, att de skulle omprövas så snart tillräcklig erfarenhet vunnits om verkningarna av det nya skattesystemet.2
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1949. De ha sålunda första gången tillämpats vid 1949 års taxering. Ansökan om tillämpning av spärren på denna taxering skulle vara vederbörande myndighet tillhanda före utgången av år 1950. Från överståthållarämbetet och länsstyrelserna ha vi inhämtat
1 Önskemål om att spärren skall iakttagas utan särskild ansökan ha icke kunnat förverk- ligas, främst därför att skatterna i många av dessa fall påföras av olika lokala skattemyndigheter. 2 Bevillningsutskottets bet. nr 51/1947.
uppgifter om antalet sådana ansökningar och de belopp som på grund av an- sökningarna restituerats eller avkortats. Uppgifterna visa att 80-procentspärren tillämpats i omkring 350 fall vid 1949 års taxering. Sammanlagt har på grund av ansökningarna avkortats eller restituerats omkring 6 miljoner kronor. Den särskilda inskränkningen av skattereduktionen till endast statlig inkomst- skatt har fått betydelse i omkring 40 av dessa fall. Det skattebelopp, som härigenom undantagits från restitution eller avkortning, uppgår sammanlagt till omkring 300 000 kronor. I några fall har det sålunda undantagna beloppet varit relativt stort i förhållande till det belopp som kunnat restitueras eller avkortas. Det torde då särskilt vara fråga om fall, där den skattskyldige haft mycket stora tillgångar i fastigheter men en i förhållande därtill låg inkomst.
De anmärkningar, som riktats mot den nuvarande Spärregeln, ha väsent- ligen rört dels det förhållandet, att vid inkomstens bestämmande tillägg skall ske för det vid taxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder, och dels den begränsning av regeln, som ligger däri att skattereduktionen endast får gå ut över den statliga inkomstskatten. I en vid 1951 års riksdag väckt motion1 har sålunda yrkats ändring i dessa båda avseenden. 1 motionen fram- hölls beträffande regeln för inkomstens bestämmande, att den därigenom stad- gade inskränkningen i rätten till avkortning eller restitution vore särskilt kännbar för jordbrukarna. Detta sammanhängde dels med att, oavsett inkoms- tens storlek, i kommunalskatt utginge ett minimibelopp (garantiskatt) i form av fastighetsskatt, dels med att förvärvskällan jordbruksfastighet normalt krävde större kapitalinvestering än andra förvärvskällor med därav föranledd förmögenhetsskatt för utövaren. För de jordbrukare, för vilka 80-procent- spärren bleve tillämplig, inträffade härigenom ofta, att de måste erlägga skatter som överstege inkomsterna. Denna orättvisa skulle kunna undanröjas eller åtminstone mildras genom att avdraget för allmänna skatter icke tillades den taxerade inkomsten. Vidare syntes det motionärerna vara rimligt, att avkortningen och restitutionen finge omfatta även statlig förmögenhetsskatt.
I sitt av riksdagen godkända yttrande i anledning av motionen anförde bevillningsutskottet bl. a.:2
Beträlfande yrkandet om ändrade grunder för beräkningen av den inkomst, i förhållande till vilken reduktionen företages, får utskottet erinra om att motivet för den nuvarande bestämmelsen är att så nära som möjligt anknyta skattespärren till den inkomst, som stått till den skattskyldiges förfogande för gäldande av på beskattningsåret belöpande kommunalutskylder och statsskatter. Enligt utskottets uppfattning måste det med denna utgångspunkt vara principiellt riktigt att till grund för beräkningen lägga den taxerade inkomsten ökad med avdraget för kommunala utskylder. Ett bifall till det i motionen framställda yrkandet skulle i själva verket innebära att spärren sattes lägre än vid 80 procent av inkomsten. Med hänsyn till variationerna i de kommunala utdebiteringarna skulle emellertid något enhetligt procent-
1 11:282. 2 Bet. nr 10/1951.
tal för spärren icke erhållas utan skulle skattebegränsningens omfattning bliva olika i olika kommuner. Utan att i detta sammanhang vilja uttala någon uppfattning om vilken räckvidd skattebegränsningen skall givas i en mera permanent lagstift- ning — nu gällande bestämmelser äro endast av provisorisk karaktär — anser sig utskottet likväl böra framhålla, att den av motionärerna föreslagna ändringen icke torde vara ur principiell synpunkt godtagbar.
Vad härefter angår yrkandet om skattereduktionens utsträckning till att omfatta jämväl förmögenhetsskatten vill utskottet erinra om att denna fråga varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i anledning av motionsvis framställt yrkande vid 1947 års riksdag. Det härutinnan gjorda yrkandet föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Nämnda års bevillningsutskott framhöll i sitt betänkande nr 51 bl. a. följande. Genom den ändring av reduktionsregeln i 9 % förordningen om statlig förmögenhetsskatt, som utskottet i annat sammanhang förordat och vilken ändring — innebärande att reduktionsregeln blev tillämplig oavsett förmögenhetens storlek — godkänts av riksdagen, hade enligt utskottets mening en betydande uppmjukning av förmögenhetsbeskattningen kommit till stånd för sådana skattskyldiga, vilka innehade förmögenhet, som lämnade låg avkastning. Att härutöver medgiva rätt till skattereduktion jämväl å förmögenhetsskatten ansåg utskottet icke erforderligt. Utskottet underströk emellertid att bestämmelserna om skattespärr vore av pro- visorisk karaktär och att så snart tillräcklig erfarenhet vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet, frågan om spärregelns utformning förutsattes skola upp— tagas till förnyad prövning.
Med hänvisning till vad 1947 års bevillningsutskott sålunda anfört och under påpekande tillika att den av 1947 års riksdag förutsatta omprövningen av spärreg- lerna torde komma att verkställas i samband med den nu inom 1949 års skatteutred- ning pågående översynen av statsskatterna och deras verkningar, avstyrker utskottet bifall till den föreliggande motionen.
80-procentspärren får aktualitet praktiskt taget endast i sådana fall, då den skattskyldige har att erlägga förmögenhetsskatt. Det har därför synts lämpligt att behandla förevarande fråga i detta kapitel.
De av oss röreslagna lättnaderna i inkomst- och förmögenhetsbeskattningen äro icke av den omfattningen, att en spärregel av ifrågavarande slag skulle kunna undvaras. Då en begränsning av de totala skatterna till 80 procent av inkomsten alltjämt torde böra gälla, föreslå vi att 80-procentspärren i princip bibehålles och att definitiva bestämmelser därom utfärdas.
Beträffande metoden för inkomstberäkningen fmna vi det riktigt att, då man utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, tillägg göres för de vid taxeringen avdragna kommunalutskylderna. Den inkomst, som sålunda erhålles, torde vara ett riktigt uttryck för vad som stått till den skatt- skyldiges förfogande före någon skattebetalning. Skulle de avdragna kommunal- utskylderna icke läggas till, bleve resultatet — såsom bevillningsutskottet påpekat —— att spärren i verkligheten sattes lägre än vid 80 procent av in- komsten.
Större tvekan kan råda om det berättigade i att begränsa skattereduk- tionen till att avse avkortning eller restitution endast av statlig inkomstskatt.
Denna inskränkning motiverades vid tillkomsten av de nuvarande bestäm-
melserna med följande synpunkter:
Att skattereduktionen endast får gå ut över den statliga inkomstskatten inne- bär, att förmögenhetsskatt och kommunala skatter alltid skola utgå fullt även om detta kommer att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten. Anordningen innebär också, att skatterna i vissa fall — nämligen om enbart kommunalskatterna och förmögenhetsskatten uppgå till större belopp än 80 procent av inkomsten — komma att utgå med större belopp än spärreglerna i allmänhet tillåta. Denna metod innebär emellertid stora praktiska fördelar och överensstämmer, såvitt förmögen- hetsskatten angår, med vad tidigare gällde beträffande den särskilda förmögenhets- skatten. Att de kommunala skatterna ibland komma att utgå på bekostnad av den statliga inkomstskatten torde ur statsfinansiell synpunkt vara av mindre betydelse och synes för övrigt naturligt med hänsyn till att statsverket numera, efter uppbördsreformens genomförande, generellt åtagit sig att svara för att kommunerna få tillgodogöra | sig den skatt, som på grund av verkställd debitering skall utgå. Den omständigheten ' att fall kunna inträffa, då skattskyldig påförd statlig inkomstskatt ej räcker till full reduktion enligt huvudregeln, synes icke heller inge några större betänkligheter, | ! därvid även bör beaktas att dylika fall torde bli sällsynta.
De praktiska skäl, som åberopats för inskränkningen, torde ihuvudsak gälla de kommunala skatterna, vilka icke lämpligen böra beröras av skatte- reduktionen. Något praktiskt hinder för att inbegripa den statliga förmögen- hetsskatten i det belopp, som enligt Spärregeln skall kunna avkortas eller restitueras, synes däremot icke finnas. De ovan anförda uppgifterna från läns- styrelserna visa, att 80-procentspärren på grund av ifrågavarande inskränk- ning i vissa fall icke medger en begränsning av skatterna till 80 procent av inkomsten. Då detta varit avsikten med spärren och denna avsikt utan större olägenheter synes kunna förverkligas genom att skattereduktionen tillåtes omfatta även förmögenhetsskatten, finnes enligt vår mening skäl för en sådan utvidgning av de nuvarande bestämmelserna. Vid utvidgningen måste dock fästas det villkoret, att förmögenhetsskatten icke därigenom nedbringas till lägre belopp än som motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten. 80-proeentspärren skulle nämligen eljest ivissa fall leda till en rubbning av grunderna för den statliga förmögenhetsskatten.
I övrigt ha vi icke funnit anledning föreslå några ändringar i de nu provi- soriskt gällande bestämmelserna.
Kvarlåtenskapsskatten
Beträffande grunderna för kvarlåtenskapsskatten kan hänvisas till redo- görelsen i kapitel 11.
Såsom nedre gräns för Skattskyldigheten hade 1945 års statsskattebered- ning föreslagit 25 000 kronor. Gränsen höjdes till 30 000 kronor efter förslag 5
1 Prop. 299/19415. 12.
därom i propositionenl, närmast såsom en följd av att gränsen för skatteplikt till förmögenhetsskatt jämkats till detta belopp. Även i beredningens förslag till skatteskala för kvarlåtenskapsskatten gjordes i propositionen vissa jämk- ningar: maximisatsen bestämdes sålunda till 50 procent i stället för 60 procent såsom beredningen förordat.
Skillnaden i skatt enligt beredningens förslag och den av riksdagen god- kända propositionen framgår av följande tabell.
Kvarlåtenskapens värde, Kvarlåtenskapsskatt exkl. giftorättsandel Beredningen Prop.
30 000 " 250 —
50 000 1 250 1 000 100 000 7 250 6 000 200 000 27 250 21 000 300 000 52 250 41 000 500 000 112 250 91 000 1 000 000 287 250 241 000 5 000 000 2 037 250 1 791 000 10 000 000 4 537 250 4 291 000
Statsskatteberedningen hade beräknat, att skatten — enligt de av dem föreslagna grunderna — skulle avkasta omkring 40 miljoner kronor årligen. Den verkliga avkastningen har stannat vid betydligt lägre belopp, såsom framgår av följande tablå över intäkterna av arvs- och gåvobeskattningen
(miljoner kronor). Arvslottsskatt Gåvoskatt Kvarlåten- skapsskatt 1944/45 26.6 5.0 31.6 1945/46 28.6 16.4 45.0 1946/47 33.1 25.7 58.8 1947/48 27.4 42.8 70.2 1948/49 32.1 7.9 14.0 54.0 1949/50 32.3 2.5 32.02 66.8 1950/51 (beräknat) 29.1 3.4 23.52 57.3
Summa
För budgetåret 1951/52 beräknas inkomsten av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt till 55 miljoner kronor. Detta belopp är sammansatt på följande sätt: arvslottsskatt 32 miljoner kronor, gåvoskatt 3 miljoner kronor, kvarlåtenskapsskatt 20 miljoner kronor.
Antalet dödsbon, som haft att betala kvarlåtenskapsskatt, samt deras fördelning på olika skattegrupper framgår av följande, från generalpoststy- relsen erhållna uppgifter (se nästa sida).
Enligt de gällande bestämmelserna finnes möjlighet att betala kvarlåten- skapsskatten med skuldebrev och aktier, även icke börsnoterade. Sådan be- talning har — enligt upplysning från riksbanken — hittills (maj 1951) före- kommit endast i sex fall, varav två numera avvecklats och fyra kvarstå. Skatte-
1 Prop. nr 212/1947, 5. 344. 2 l uppbörden av kvarlåtenskapsskatt ingår för budgetåret 1949/50 ett dödsbo med 7.3 miljoner kr. och för budgetåret 1950/51 ett dödsbo med 5.4 miljoner kr.
Kvarlåtenskap Skattebelopp A n t a 1 f a l 1. kr.
kr. 1948/49 1949/50 1950/51
.. 0— 500 498 787 859
hag” 50 000 1501— 1 000 285 447 511
jl 001— 2 000 207 310 330
50 000— 100 000 2 001—_ 4 000 237 347 406
4 001— 6 000 144 198 212
__ | 6 001— 13 500 151 232 247
100 000 200 000 113 501— 21 000 59 94 123 200 000— 300 000 21 001— 41 000 60 93 35 300 000— 500 000 41 001— 91 000 40 57 38 500 000—1 000 000 91 001— 241 000 21 29 25 1 000 ooo—2 000 000 241 001— 591 000 7 7 6 2 000 ooo—5 000 000 591 001—1 791 000 — 2 2 över 5 000 000 över 1 791 000 — 2 1 Summa 1 709 2 605 2 845 j
beloppen i dessa sex fall ha varit av växlande storlek: 25 000, 60 000, 40 000, 10 000, 50 000 och 2 290 000 kronor.
Kvarlåtenskapsskatten är en ny skatteform i Sverige och den tid, som för- flutit sedan den började tillämpas, är ännu för kort för att man skall kunna draga några säkrare slutsatser om dess verkningar. Vi ha därför icke heller | ansett erforderligt att här redogöra för den diskussion om skatten, som förts såväl under remiss- och riksdagsbehandlingen av förslaget som under tiden därefter. Några ändringar i grunderna för kvarlåtenskapsskatten föreslås icke. Däremot ha vi ansett den av oss föreslagna höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen böra åtföljas av en motsvarande höjning av gränsen för beräkning av kvarlåtenskapsskatt.
Då det första beskattade skiktet i skatteskalan för kvarlåtenskapsskatten alltjämt torde böra omfatta 20000 kronor, föreslå vi att skalan ändras på följande sätt: Skalan för kvarlåtenskapsskatten
Gällande skala Av utredningen föreslagen skala Kvarlåtenskap ,, Kvarlåtenskap (, 1 OOO-tal kr. 4 1000-tal kr. 4 30— 50 5 40— 60 5 50— 100 10 60— 100 10 100— 200 15 100— 200 15 200— 300 20 200— 300 20 300— 500 25 300— 500 25 500—1 000 30 500—1 000 30 1 000—2 000 35 1 000—2 000 35 2 000—5 000 40 2 000—5 000 40 5 000— 50 5 000— 50
Den föreslagna ändringen har beräknats medföra en minskning i skattens avkastning med omkring 1.8 miljoner kronor.
KAPITEL XI
JURIDISKA PERSONERS BESKATTNING Inkomstbeskattningen
Aktiebolagen
För aktiebolag höjdes den statliga inkomstbeskattningen år 1947 från 32 till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten. Höjningen grundades på ; förslag av 1945 års statsskatteberedning.1 Beredningen, som funnit en skatte- lindring för den stora mängden av fysiska personer vara i första hand påkal- lad, ansåg det skäligt, att det därav förorsakade inkomstbortfallet för staten i någon mån täcktes genom en högre beskattning av aktiebolagen.
Såsom ytterligare motivering för höjningen anförde beredningen bl. a., att delägarna i aktiebolagen mestadels torde ha inkomster av sådan storlek, att de icke komme att få någon skattelättnad genom beredningens förslag rörande beskattningen av fysiska personer utan i stället en viss skattehöjning. Om bolagsbeskattningen ansåges utgöra ett komplement till inkomstbeskatt- ningen av fysiska personer, kunde visserligen göras gällande, att bolagens skatt, till den del den belöpte på inkomst som utdelades till delägarna, icke nödvändigtvis behövde stå i visst förhållande till delägarnas inkomstbeskatt- ning. För den del av bolagsinkomsten, som fonderades hos bolagen, borde dock en skärpning av delägarnas inkomstbeskattning motsvaras av en skärpning jämväl av bolagsskatten. Eljest inträdde en rubbning i den gällande avväg- ningen av beskattningen.
Vidare framhöll beredningen, att i aktier placerat kapital vid dåvarande ränteläge i allmänhet gåve en högre förräntning än kapitalplaceringar av annat slag. Ur denna synpunkt kunde placering i aktier sägas vara en mera gynnad i form än andra placeringar. Bedömdes den föreliggande frågan enbart med hänsyn härtill, syntes — enligt beredningen — fog finnas för antagandet, att det hos aktiebolagsinkomsterna ofta funnes en outnyttjad skattekraft, som i det rå- 1: dande läget borde tiIIVaratagas.
Beredningen diskuterade även frågan huruvida en skärpning av bolags— skatten kunde äga rum utan att hämma företagsamheten eller hindra före- tagens konsolidering. Härvid erinrades om aktiebolagens rätt till fri avskrivning på inventarier, varigenom de hade möjlighet att sörja för sin konsolidering. Genom varulagervärderingen kunde vidare dolda reserver skapas i stor ut-
1 SOU 1946: 79, s. 166—172.
sträckning. Slutligen erinrades om lagstiftningen angående rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond. Med hänsyn till dessa olika möjligheter för aktiebolagen att konsolidera sin ställning och bilda dolda reserver fann beredningen icke sannolikt, att en viss skärpning av bolagsbeskattningen skulle verka hämmande på företagsamheten.
I detta sammanhang åberopade beredningen en av industriens utrednings- institut verkställd utredning rörande »inkomster och investeringar inom indu- strien 1937—1944», som utgjorde en bearbetning av boksluten för 193 industri- företag. Av undersökningen ansåg beredningen framgå, att de synliga fonde- ringarna i de undersökta företagen, trots den skatteskärpning som ägt rum åren närmast före kriget, icke minskats. Härtill komme de genom avskriv- ningar eller nedskrivningar skapade dolda reserverna, vilkas storlek dock icke kunnat utrönas.
Beredningen erinrade även om den eftergift av skatter på bolagsinkomster under åren 1945 och 1946, som komme att inträda vid övergången till käll- skatteuppbörden. Genom eftergiften komme de skattereserver, som regelmässigt bildats hos bolagen, att i motsvarande mån icke behöva tagas i anspråk för sitt ändamål. Även om dessa skattereserver utgjorde engångsbelopp, som fram- komme endast vid övergången till det nya uppbördssystemet, syntes de dock i sin mån kunna bidraga till att en skärpning av bolagsbeskattningen icke skulle få ogynnsamma verkningar för företagens konsolidering.
Mot dessa uttalanden av beredningen gjordes i remissyttrandena åtskilliga erinringar. Sålunda invändes bl. a., att om aktieägarna, såsom beredningen påstått, hade inkomster av sådan storlek, att en skatteskärpning för dem in- trädde enligt förslaget, syntes slutsatsen bliva, att de icke borde drabbas av en ytterligare skärpning i form av en höjd bolagsskatt. Beträffande den hos bolaget funderade vinsten invändes, att då denna ofta användes till bildande av dolda reserver, bleve resultatet, att den fonderade inkomsten i stor ut- sträckning icke komme att beskattas, medan den skärpta beskattningen däremot drabbade de utdelade medlen.
Mot beredningens uttalande att kapitalplaceringar i aktier vore en sär- skilt gynnad form av kapitalplacering invändes, att den högre förräntningen vid placering i aktier naturligt betingades av de risker, som vanligen vore förenade med sådan placering.
Beträffande skatteskärpningens eventuellt oförmånliga verkningar på före- tagsamheten anmärktes i remissvaren bl. a. att sådana verkningar bleve mindre framträdande under rådande högkonjunktur än under normala förhållanden med fri konkurrens på världsmarknaden.
Departementschefen1 konstaterade sammanfattningsvis, att företagsbeskatt- ningens verkningar på näringslivets utveckling otvivelaktigt vore komplicerade och svåröverskådliga. En hög skatt på aktiebolagen kunde väntas på en gång
1 Prop. nr 212/1947, 3. 242—250.
hämma och stimulera expansionen inom näringslivet. På vissa punkter kunde man dock räkna med icke önskvärda biverkningar, vilket sammanhängde med att en fullständig överflyttning av förluster från underskottsår till överskottsår icke kunde ske enligt gällande skattelagstiftning. Härigenom kunde i vissa fall hinder uppkomma för ur samhällssynpunkt värdefulla men riskbetonade initiativ. Den huvuddel av nyföretagandet, som ägde rum inom företag, där en sådan riskutjämning kunde genomföras, berördes dock icke härav. Olägenhe- ternas betydelse kunde därför enligt departementschefens mening icke förut- sättas vara så stor, att skatteavvägningen i sin helhet borde bestämmas därav.
Departementschefen framhöll även, att de invändningar, som kunde riktas mot bolagsbeskattningen på grund av dess verkningar i fråga om en viss del av nyföretagandet, i stället borde föranleda lämpliga justeringar i taxeringslag- stiftningen. Utredning härom påginge inom 1944 års allmänna skattekommitté. Eventuellt borde även andra justeringar i fråga om formen för rörelsevinsternas beskattning än som fölle inom denna kommittés uppdrag övervägas, sedan erfarenhet vunnits om den höjda företagsbeskattningens verkningar under några år, som icke präglats av krigsförhållandena, krigskonjunkturskatten eller övergångsbestämmelserna till källskattereformen samt erfarenhet även vunnits av den nya lagstiftningen om investeringsfonder.
Bevillningsutskottetl, vars betänkande i allt väsentligt godkändes av riks- dagen, fann att någon tvekan icke kunde råda därom, att en skattesats för aktiebolag och därmed likställda av 40 procent innebure en hög beskattning. Skärpningen vore emellertid i det rådande läget en förutsättning för att de mindre inkomsttagarnas beskattning skulle kunna sänkas i enlighet med för- slaget. Mot skärpningen av bolagsskatten finge därför som alternativ uppställas en mindre skattesänkning för de lägre inkomsttagarna än den i propositionen föreslagna. Inför detta alternativ fann utskottet icke skäl frångå förslaget om bolagsskattens höjning. Utskottet framhöll, att den omständigheten, att bolagsskatten enligt förslaget icke skulle vara rörlig, givetvis icke utgjorde hinder för en sänkning av skattesatsen, om detta framdeles skulle visa sig önskvärt.
Förändringarna i skatteunderlaget vid taxering av juridiska personer för beskattningsåren 1943—1950 framgå av sammanställning å nästa sida.
Vid jämförelsen bör bortses från uppgiften för år 1946, eftersom det beskatt- ningsbara beloppet då tydligt påverkats av skattefriheten i samband med övergången till källskatteuppbörd. Sådan skattefrihet förekom delvis även för inkomsterna under år 1945. Inkomsterna under år 1947 beskattades enligt de lägre skattesatser, som då ännu gällde (för aktiebolagen 32 procent i statsskatt).
Nu gällande statsskatt — 40 procent — tillämpades första gången för in- komster under år 1948.
1 Bet. nr 50/1947, 5. 63—67.
Beskattnings- Sv. aktiebolag Sv. ek. föreningar Ideella före-
år2 m. B. m. fl. ningar m. 11. 1943 1 038.6 56.7 38.6 1944 978.2 55.5 37.3 1945 1 202.8 62.7 36.8 1946 2 051.8 75.4 41.4 1947 1 505.3 71.8 40.8 1948 1 306.8 71.5 32.71 1949 1 358.2 70.2 32.7 19503 1 816.1
Om antalet nybildade aktiebolag m. m. under åren 1944—1950 ha följande uppgifter inhämtats (beloppen angivna i milj. kronor).
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
Nya aktiebolag: ......... antal 1 536 1 805 2 560 2 347 1 238 1 128 1 213 kap. 83 98 107 121 47 37 48 Beslut om kapitalökningar: antal 368 450 624- 655 546 469 436 kap. 45 115 255 158 99 156 144 Fondemissioner: .......... antal 154 185 317 586 542 234 213 kap. 20 39 127 250 238 59 296 Likvidationer: ......... .. antal 229 267 253 285 315 323 318 kap. 15 60 37 18 63 44 22 Konkurser: ............. antal 66 66 58 70 106 102 112 kap. 1.7 5.4 3.2 3.0 4.1 3.4 5.8
Den av industriens utredningsinstitut verkställda undersökningen rörande »Inkomster och investeringar inom industrien 1937—1944», vilken åberopades av 1945 års statsskatteberedning vid dess ställningstagande till bolagsbeskatt- ningen, har sedermera fullföljts och utvidgats av institutet. I dess publika- tion »Vinster, utdelningar, skatter, löner m. 111. inom industrien 1946—1950» har sålunda en uppskattning av vinster, bruttointäkter etc. kunnat ske för i det närmaste samtliga industriföretag i landet med över 50 arbetare, dels för olika branscher och dels för hela industrien. I tabellbilaga till publikationen lämnas bl. a. följande uppgifter för hela industrien. Beloppen avse verksam- hetsår och angivas i milj. kronor.
1 Nedgången fr. 0. in. är 1948 för ideella föreningar är endast skenbar och beror på att be- loppen för tidigare år även innesluta 1/100 av förmögenheten. 2 Det kan anmärkas, att en viss förändring i penningvärdet ägt rum under ifrågavarande period. Sålunda steg socialstyrelsens levnadskostnadsindex i 1935 års serie från 151 under år 1946 till 168 under år 1950. 3 Den på 1951 års taxering uträknade statliga inkomstskatten för kategorien aktiebolag rn. fl. utgjorde omkring 720 milj. kronor. Varje enhet, varmed aktiebolagsskatten sänkes, be-
720 tyder alltså i inkomstbortfall för staten 713 = 18 milj. kronor.
' 1 fondering ingå avsättningar till Vinst efter F onde- pensionsstiftelser skatt ring2 före bokslutet med:'
På årets vinst belöpande skatter
Å Fget Vinst före " r kapital1 skatt
1946 s 100 989 (21) (968) (733) 43 1947 5 620 932 336 597 352 32 1948 s 900 919 358 561 321 125 1949 5140 985 375 610 373 162
Med reservation för viss felmarginal lämnas också i publikationen bl. a. följande uppgifter avseende hela industrien.
Eget kapital i % Vinst före Vinst efter Skatter i % F ondering i % Ar av eget och främ- skatt i % av skatt i % av av vinst av vinst mande kapital eget kapital eget kapital före skatt före skatt
1946 49 19 (19) (2) (74) 1947 50 17 11 36 38 1948 48 16 10 39 35 1949 48 16 10 38 38
1 kommentar till undersökningen anmärkes, att vinstutvecklingen under år 1949 synes ha varit mycket oenhetlig inom olika industrigrupper. För hela industrien ökade den redovisade vinsten enligt de officiella årsredovisningarna med 7 procent jämfört med 1948. En något bättre bild av lönsamhetens ut- veckling ger begreppet »vinst efter skatt», som erhållits genom att korrigera nettovinsten för den växlande skattebokföringen samt för avsättningar till egna fonder och stiftelser, vilka belastat årets rörelse före bokslutet. »Vinst efter skatt» visar en ökning med 9 procent eller 51 milj. kronor. Av ökningen har 37 milj. kronor disponerats till ökade pensionsstiftelseavsättningar. Dessa ha i det närmaste fyrdubblats sedan år 1946. Avskrivningarnas totalbelopp, som sedan 1946 ökat mycket kraftigt år från år, förblev under 1949 i det närmaste oförändrat. Dessa avskrivningar inkludera icke lagernedskrivningar. Aktie- utdelningainas nominella belopp ha under perioden 1946—1949 varit i huvudsak oförändrade år från år. Av fonderingen under 1949, 373 milj. kronor, avsattes 162 milj. kronor till pensionsstiftelser och 29 milj. kronor till egna fonder före bokslutet. Av återstoden, 182 milj. kronor, disponerades huvudparten för syn- liga egna fonder eller togs i anspråk för nedskrivning av anläggningstillgångar. Eget kapital ökade med 4 procent under år 1949.
1 Eget kapital utgör summan av aktiekapital och synliga egna fonder enligt balansräkningen samt den del av den redovisade årsvinsten, som vid vinstdispositionen kvarhållits i företagen. Investeringsfonder ingå med sitt fulla belopp. Skattefonder ha även inräknats i eget kapital när de av företagen själva överförts till egna fonder eller det på annat sätt framgått att de böra behandlas som eget kapital. 2 Fonderingen har beräknats genom att från »vinst efter skatt» draga utdelningarna. I beloppen ingå icke blott avsättningar till egna fonder före eller efter bokslutet utan även avsätt- ningar till pensions- och andra personalstiftelser. ” Härutöver kunna i »fondering» ingå avsättningar till pensionsstiftelser, som gjorts vid vinstdispositionen i samband med bokslutet.
Beträffande industriproduktionen framgår av konjunkturinstizutets rapporter, att denna i början av kriget undergick en aVSevärd volymminskning men allt- sedan 1941 varit ständigt tillväxande med undantag för 1945, då verkstads- strejken medförde en mindre tillbakagång. Produktionsvolymen 1949 låg sålunda 55 procent över 1938 års nivå och 42 procent högre än 1939. Mellankrigstiden visade, om man bortser från åren närmast efter första världskriget, en mycket jämn utveckling med en genomsnittlig stegring av produktionsvolymen med drygt 3 procent om året. Kriget medförde till en början en minskning av pro- duktiviteten. En viss återhämtning ägde emellertid rum redan under kriget, så att 1939 års nivå uppnåddes 1945. Ökningen mellan 1945 och 1946 kan upp- skattas till icke mindre än 6 procent, vilket torde dels få ses som ett första resultat av övergången till fredliga förhållanden, dels sammanhänga med verkstads- strejkens oförmånliga inflytande på 1945 års produktion. Produktivitetsför- bättringen har därefter fortgått i en takt som överskrider den som ovan nämnts för mellankrigsperioden. Sålunda beräknas produktionsvolymen ha ökat från 1946 till 1947 med drygt 3 procent, från 1947 till 1948 med 6 procent och från 1948 till 1949 med 4 procent. För år 1950 har produktivitetshöjningen uppgått till cirka 4 procent och för år 1951 har den antagits komma att uppgå till minst 3 procent.
De nu lämnade uppgifterna tillåta icke några slutsatser om hur utvecklingen skulle ha gestaltat sig vid en annan beskattningsnivå än den rådande. Den korta tid, som förflutit sedan nuvarande skattesats för aktiebolagen började tillämpas och de starka förändringar i de ekonomiska förutsättningarna, som kännetecknat de senare åren, göra det knappast möjligt att fälla några omdömen huruvida produktionen påverkats av bolagsbeskatmingens höjd efter år 1947.
En nytillkommen omständighet, som möjligen skulle kunna åberopas för en viss sänkning av de juridiska personernas nuvarande beskattning, är att de — i motsats mot fysiska personer — icke beretts någon särskild kompensation för den höjning av den kommunala utdebiteringen med högst en krona, som följer av 1950 års kommunala ortsavdragsreform. På grund av det vid stats- taxeringen medgivna avdraget för kommunala skatter kommer emellertid ökningen av de juridiska personernas samlade skatt icke att motsvara en krona per skattekrona utan högst 60 öre per skattekrona. Höjningen är alltså föga betydande och då den icke ansetts behöva särskilt beaktas i samband med orts- avdragsreformen, torde icke enbart på grund av denna omständighet någon sänkning av de juridiska personernas beskattning nu vara påkallad.
Frågan om aktiebolagsbeskattningens höjd är, såsom av den tidigare redo- görelsen framgått, väsentligen sammankopplad med bolagens möjligheter att skattefritt bilda dolda reserver. För beskattningsåret 1951 ha dessa möjligheter på visst sätt inskränkts genom lagsiiftningen om investeringsskatt (S. F. nr 151/1951). Då emellertid denna lagstiftning är av tillfällig natur, ha vi icke
ansett, att frågan om inkomstbeskattningens storlek därigenom bringats i principiellt annat läge än tidigare. Skulle aktiebolagens rätt till fri avskrivning av inventarier eller till nedskrivning av lager bli väsentligt beskurna på mera varaktigt sätt, torde dock även frågan om beskattningens höjd få tagas under omprövning.
I nuvarande läge ha vi emellertid icke funnit skäl föreslå någon ändring i aktiebolagens inkomstbeskattning.
En fråga. som alltjämt står öppen, är den av departementschefen år 1947 berörda om att mildra beskattningens verkningar på viss del av nyföretagandct genom ändringar i taxeringslagstiftningen. I detta sammanhang har bl. a. fram- förts tanken på att införa en viss rätt till kvittning mellan förlustår och vinstår. Förslag har även väckts om att skattesatsen skulle hållas lägre för sådana aktiebolag, som ännu icke hunnit bilda en reservfond av stadgad minimistorlek. Hithörande spörsmål äro emellertid av den art och omfattning att de — såsom departementschefen också förutsatt — kräva särskild utredning.
De ekonomiska föreningarna m. fl.
För de ekonomiska föreningarna föreslog 1945 års statsskatteberedning samma skattesats som för aktiebolagen, 40 procent. Härvid yppades dock en viss tvekan. Medlemmarna i de ekonomiska föreningarna kunde nämligen, enligt beredningen, icke antagas tillhöra den kategori av skattskyldiga, som genom förslaget komme att träffas av en viss skatteskärpning. Någon skärpning i beskattningen av fonderade medel vore därför icke påkallad för föreningarnas del på samma sätt som för aktiebolagen. Emellertid hade föreningarna samma möjligheter att sörja för sin konsolidering som aktiebolagen och deras ekonomiska bärkraft kunde knappast ge anledning till att bestämma skattesatsen lägre för dem än för bolagen. Önskvärt vore även, att den likställighetifråga om skattesats, som rådde mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar, alltjämt hibehölles.
I propositionen år 1947 föreslogs icke annan skattesats för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen. Bevillningsutskottet förordade dock, att skattesatsen för de ekonomiska föreningarna bibehölles vid 32 procent, vilket även blev riksdagens beslut. Härom anförde utskottet, att det utan tvivel kunde antagas, att föreningarnas medlemmari genomsnitt hade lägre inkomster än aktiebolagens delägare. Bland de ekonomiska föreningarna torde även — sade utskottet — finnas ett stort antal med små inkomster och många av dessa hade ej heller till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med tanke på sådana fall syntes det önskvärt, att en något lägre skattesats fastställdes för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen. Visserligen kunde praktiska skäl tala för att skattesatsen bestämdes lika för de båda kate- gorierna. En viss risk kunde eljest finnas för att aktiebolag kunde komma att ombildas till ekonomiska föreningar uteslutande i syfte att erhålla en lindrigare
beskattning. Även vid nystartande kunde skattesynpunkter bli avgörande för valet av företagsform. Utskottet fann dock, att dessa synpunkter vägde mindre tungt än önskemålet om att bibehålla skattesatsen vid 32 procent för föreningarna.
Även för Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostads- kreditföreningar föreslog utskottet en skattesats av 32 procent.
Förslaget godkändes av riksdagen med den utvidgningen, att jämväl spar- bankerna fördes till samma grupp som de ekonomiska föreningarna.
Antalet nybildade ekonomiska föreningar utgjorde under år 1947 1 180, år 1948 914 och år 1949 824. Någon mera tydlig tendens till att aktiebolagen i skattelindringssyfte skulle ombildas till ekonomiska föreningar synes icke ha förmärkts. Icke heller torde vid nybildning av företag den lindrigare beskatt- ningen av de ekonomiska föreningarna hainågon märkbar omfattning påverkat valet av företagsform.
Rörande de ekonomiska föreningarnas fördelning på olika verksamhets— områden föreligga följande uppgifter, vilka avse förhållandena vid 1946 års slut.1
Konsumenlföreningar
Konsumtionsföreningar ................. 1 436 Matlag och kaféföreningar .............. 110 Bostadsföreningar ..................... 5 610 | Andra hyggnadsföreningar ............. 5 139 ' Elektriska distributionsföreningar ....... 2 436 Andra hithörande föreningar ........... 11 422
Summa 26 193
Producenlföreningar Föreningar tillhörande jordbruket och
Centralföreningar ..................... 40 dess binäringar Inköpsföreningar ..................... 1 544 Maskinföreningar ..................... 500 Torvströföreningar ..................... 95 Mej eriföreningar ...................... 731 S_lakteriföreningar ..................... 60 Äggförsäljningsföreningar .............. 343 Avelsföreningar ....................... 685 : Stärkelseföreningar .................... 146 J ordbrukskasseföreningar .............. 691 Andra hithörande föreningar ........... 873
Centralföreningar ..................... 58 |
Övriga producentföreningar
Arbetarproduktionsföreningar .......... 234 ' Stuveriföreningar .................... . . 42 ! Tidnings— och tryckeriföreningar ........ 160 % Kreditföreningar ...................... 290 3 . Summa 6 452 | Hela antalet ekonomiska föreningar ..... 32 645 |
1 U gifterna äro hämtade ur Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. (SOU 1949: 17, s. 62).
Häri torde emellertid ingå ett icke ringa antal föreningar, som upphört med sin verksamhet och upplösts, utan att föreskriven anmälningsskyldighet därom iakttagits. Siffrorna äro därför icke fullt rättvisande.
I den nya lagstiftning om ekonomiska föreningar, som antagits av 1951 års riksdag, har begreppet ekonomisk förening utformats betydligt snävare än enligt äldre lagstiftning. Som ekonomisk förening skall enligt den nya lagen kunna registreras »förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom be- gagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt». Den ekonomiska föreningsformen kommer härigenom att företrädesvis tjäna kooperativa syften. Definitionen utesluter från registrering bl. a. den mycket betydande grupp av ekonomiska föreningar som nu utgöres av de 5. k. fastighetsföreningarna, vilka vanligen endast utgöra en juridisk form för enskild persons innehav av en fastig- het.2 Några nya fastighetsförcningar torde därför icke komma att bildas i fram- tiden; de vid lagens ikraftträdande redan existerande fastighetsföreningarna komma däremot att fortbestå, i den mån de icke upplösas. | Enligt den nya lagen äro de ekonomiska föreningarna skyldiga att till reserv- ' fond avsätta minst 5 procent av årsvinsten och vidare minst 5 procent av efterlikvider, återbäringar e. (1. Då reservfonden jämte inbetalat insatskapital, i den mån detta ej överstiger 10 gånger reservfonden, uppnått ett belopp, som svarar antingen mot 4/ 10 av det bokförda värdet av föreningens tillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning till fonden
| upphöra. i Om denna nytillkomna avsättningsskyldighet — vilken enligt det ursprung- liga förslaget var större än vad som senare fastställts —— uttalade lantbruks- styrelsen vid remissbehandlingen följande:
Hos de ekonomiska föreningarna på jordbrukets område utgöra, såsom även framgår av betänkandet, reservfonderna i regel en relativt liten del av det egna kapitalet. Från föreningshåll har framhållits, att detta sammanhänger med att man föredragit att utöka insatskapitalet genom ökning av medlemmarnas insatser framför att avsätta medel till fonder. Härvid har tagits i anspråk medel, som eljest skolat utbetalas till medlemmarna i form av återbäring och efterlikvider. Under rådande förhållanden beskattas gottgörelse till medlemmarna i form av återbäring och efter- likvid icke hos föreningen, vilket däremot är fallet med medel, som avsättas till reservfond. Farhågor ha uttalats för att med den föreslagna regeln för bildande | av rescrvfond föreningarna skulle sträva efter att hålla gottgörelsebeloppen nere för att därigenom begränsa den skattskyldighet, som skulle framkomma genom den tvångsvisa avsättningen av dylika medel till reservfond. Härvid skulle emellertid även föreningarnas möjligheter att öka insatskapitalet minskas. Resultatet skulle
1 Lag den 1 juni 1951, nr 308, som träder i kraft den 1 januari 1953. 2 Fastighetsföreningarnas antal torde kunna uppskattas till omkring 10 000. I förteckningen torde de ingå i grupperna »bostadsföreningar», »andra byggnadsföreningar» och »andra hit- hörande (konsument-) föreningar».
med andra ord kunna bli att den föreslagna regeln i stället för att främja den egna kapitalbildningen skulle hämma densamma.
Beskattningsförhållandena synas sålunda ha medfört att de ekonomiska förening- arna på jordbrukets område vid strävan efter konsolidering i viss mån sökt undvika öppen fondbildning. I stället har man som nämnts ökat insatskapitalet på angivet sätt, varjämte i stor utsträckning avskrivningsmöjligheterna torde ha utnyttjats för att skapa dolda reserver.
Även lantbruksförbundet fann, att ifrågavarande förslag icke kunde undgå att göra bildandet av eget kapital genom överförande av efterlikvider m. m. till insatskapitalet mindre lockande, särskilt i föreningar, som ännu icke hade. eller ansåge sig ha nått ett sådant förhållande mellan kapitaltillgång och kapital- behov, att de enligt vedertagna normer i affärslivet borde erlägga några nämn- värda belopp i skatt. Förbundet anförde härom vidare:
Genom noggrannare kalkylmetoder, genom tätare bokslut och genom under lö- pande år vidtagna justeringar i tillämpade priser torde dessa föreningar komma att söka nedbringa gottgörelsebeloppen i syfte att begränsa den med den obligatoriska reservfondsavsättningen sammanhängande Skattskyldigheten. I en hel del föreningar kan man icke med tillräcklig säkerhet avpassa avräkningarna med medlemmarna på sådant sätt att icke någon vinst uppstår och finnes det då risk, att man verkställer för höga avräkningar och därigenom minskar föreningens resultat av rörelsen och därmed också kapitalbildningen. Inom de föreningar, vilkas möjligheter att skapa dolda reserver dessutom äro begränsade, kan minskningen eller bortfallet av åter- bäringarna (efterlikviderna) befaras konrma att leda till en minskad nybildning av eget kapital i stället för en ökad konsolidering.
Departementschefen avvisade dessa farhågor i propositionen (nr 34/1951). Med den förståelse för fonderingens betydelse —— sade departementschefen — som kan förutsättas vara för handen hos ansvarsmedvetna föreningar, synas dessa farhågor vara överdrivna, i vart fall om fonderingsreglerna utformas med nödig varsamhet. Beskattningsbestämmelserna, som för övrigt få anses vara förhållandevis gynnsamma för de ekonomiska och särskilt de enligt skattelag- stiftningen kooperativa föreningarna, torde icke böra få hindra sådana legala konsolideringsregler, som ur företagsekonomisk och allmänt samhällsekonomisk synpunkt äro önskvärda.
Bland de ekonomiska föreningarna intaga jordbrukets kreditkassor en sär- ställning i sin egenskap av kreditinstitut. De ha till ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit.
Jordbrukets kreditkassor utgöras av Svenska jordbrukskreditkassan, cen- tralkassorna för jordbrukskredit — 10 till antalet — och jordbrukskassorna. Samtliga kassor äro organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet. Varje centralkassa är ansluten till jordbrukskreditkassan och varje jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans styrelse har sitt säte. Till centralkassa kunna även vara an- slutna andra ekonomiska föreningar, verksamma inom jordbruksnäringen.
Medlemskap i jordbrukskassa är i huvudsak knutet till innehav — såsom ägare eller brukare — av jordbruksfastighet.
En jordbrukskassas verksamhet består huvudsakligen i utlåning av pengar till dess medlemmar. För sin egen kredit är jordbrukskassan hänvisad till åter- belåning hos centralkassan av de fordringsbevis med tillhörande säkerheter, som ligga till grund för jordbrukskassans utlåning. — Jordbrukskasserörelsens inlåningsverksamhet är knuten till centralkassorna. Emellertid förmedla jord- brukskassorna en stor del av inlåningen. Denna är begränsad genom föreskrift Om ViSS relation mellan inlåning och eget kapital.
Av en jordbrukskassas årsvinst skall — med visst undantag — minst 75 procent avsättas till reservfond, tills denna uppgår till 20 procent av kassans utlåning. För avsättningarna till reservfond äro jordbrukskreditkassorna oin- skränkt skattskyldiga, till skillnad från sparbanker, hypoteksföreningar och bostadskreditföreningar, vilka enligt 29 5 3 mom. kommunalskattelagen ha möjligheter att under vissa förhållanden göra skattefria fondavsättningar. Denna olikhet har föranlett önskemål från jordbrukskasserörelsens sida om att även fondavsättningarna inom jordbrukets kreditkassor skola till viss del vara be- friade från skatt.1
Vid 1950 års slut funnos 631 jordbrukskassor med sammanlagt 141 616 medlemmar. Till centralkassorna voro anslutna 492 ekonomiska föreningar. Inlåningen under år 1950 utgjorde 404 milj. kronor och utlåningen 407 milj. kronor. Det egna kapitalet var 17.6 milj. kronor. Avsättningarna till reserv- fonder uppginge hos centralkassorna och jordbrukskassorna till omkring 315 000 kronor i boksluten för år 1950. I skatter betalade jordbrukskreditkassan, cen- tralkassorna och jordbrukskassorna omkring 360000 kronor under år 1950.
Den för oss väsentliga frågan i detta sammanhang har varit, huruvida den nuvarande skillnaden i skattesats för ekonomiska föreningar och för aktiebolag bör bibehållas. Frågan är närmast av principiell natur. Den verksamhet, som bedrives i de båda företagsformerna, är så likartad att någon rationell grund för en olika behandling är svår att finna. Tvärtom bör det vara ett önskemål att den ena företagsformen icke beredes förmåner vid skatteberäkningen framför den andra. Med den konsolidering, som de kooperativa föreningarna uppnått och med de för dem i övrigt gällande moderata beskattningsreglerna torde de skäl, som år 1947 åberopades för en diH'erentiering, icke numera vara bärande. Enligt vår mening bör därför likställighet mellan de båda kategorierna nu genomföras, på det sätt att skattesatsen även för de ekonomiska föreningarna bestämmes till 40 procent.
Till den grupp, för vilken den statliga inkomstskatten beräknas till 32
1 En utredning i denna fråga gjordes år 1944 av den s. k. jordbrukskassebeskattningsutred- ningen, som föreslog, att kassorna skulle medgivas skattefrihet enligt vissa grunder för avsätt- ning till reservfond. Utredningen har dock hittills icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.
procent, höra — förutom de ekonomiska föreningarna — sparbankerna, spar- bankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningarna, svenska bostadskredit- kassan och bostadskreditföreningarna. I enlighet med de ovan förda resone- mangen ha vi i första hand prövat förutsättningarna för att höja skattesatsen till 40 procent för hela denna grupp. Emellertid ha vi icke funnit tillräckliga skäl att låta höjningen omfatta även jordbrukets kreditkassor och sparbankerna. Någon höjning har då icke heller ifrågasatts för övriga här nämnda kredit- institut. Verksamheten är i dessa fall av samma slag och skiljer sig i väsentliga drag från den verksamhet, som eljest utövas av ekonomiska föreningar.
Vårt förslag begränsas härigenom till en höjning av skattesatsen till 40 procent för de ekonomiska föreningarna medlundantag av jordbrukets kredit- kassor.
Den föreslagna höjningen kan på skatteunderlaget vid 1950 års taxering beräknas tillföra staten en ökning i skatteintäkterna med omkring Smiljoner kronor.
Övriga juridiska personer
Gruppen övriga juridiska personer omfattar huvudsakligen stiftelser och ideella föreningar. För dem jämkades skattesatsen genom 1947 års beslut från 13.5 till 15 procent. Då de i regel främjade allmännyttiga ändamål, ansågs den tidigare avvägningen av deras skattebörda böra i huvudsak bibehållas.
För försäkringsanstalter i den mån de driva livförsäkringsrörelse, bestämdes skattesatsen år 1947 till 25 procent. Enligt skatteberedningens uttalande var denna skattesats endast av provisorisk karaktär. En omarbetning av be- stämmelserna rörande försäkringsföretagens beskattning vore aktuell. Om en ändring genomfördes rörande beräkningen av anstalternas nettointäkt av livförsäkringsrörelse, finge detta givetvis betydelse för frågan om skattesatsens storlek. Sedermera har genom 1950 års lagstiftning beskattningen omlagts för försäkringsanstalterna. I samband därmed har skattesatsen bestämts till 10 procent och sålunda numera erhållit definitiv karaktär.
Någon ändring av hithörande bestämmelser föreslås icke av oss.
Förmögenhetsbeskattningen
Före 1947 års skattereform erlades förmögenhetsskatt —- förutom av oskifta dödsbon och utländska bolag — av följande juridiska personer, nämligen före- ningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet ägde del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade sam- fälligheter, som förvaltades självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, samtliga dock endast såvitt de vore skyldiga att erlägga
skatt för inkomst. Till grund för skattens beräkning lades 1/100 av förmögenheten. År 194-2 tillkom ett stadgande, enligt vilket ekonomiska föreningar, vilkas behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skulle skiftas mellan medlem- marna, gjordes skattskyldiga för den del av förmögenheten som sålunda icke skulle skiftas mellan medlemmarna. I dessa fall beskattades dock endast 1/200 av förmögenheten. Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jord- brukets kreditkassor voro likväl helt fritagna från skattskyldighet för förmögen- het. Särskild skatt å förmögenhet erlades icke av andra juridiska personer än oskifta dödsbon, vissa utländska juridiska personer samt familjestiftelser.
När förmögenhetsbeskattningen år 1947 frigjordes från inkomstbeskatt- ningen och utbröts till en självständig förmögenhetsskatt, uppkom fråga hur förmögenhetsbeskattningen borde ordnas för sådana juridiska personer, som dittills förmögenhetsbeskattats genom den kombinerade inkomst- och förmögen- hetsskatten men däremot icke erlagt särskild skatt å förmögenhet. Frågan hade betydelse främst för stiftelser och ideella föreningar. Den löstes så, att de gjordes skattskyldiga till den fristående förmögenhetsskatten men efter betydligt mildare grunder än vad som gällde för fysiska personer. För dessa juridiska per— soner gjordes sålunda förmögenhetsskatten proportionell och skattesatsen bestämdes till 1.5 promille av den beskattningsbara förmögenheten. Det skatte- fria beloppet, som för fysiska personer bestämdes till 30 000 kronor, fastställdes för de juridiska till 5000 kronor; endast på överskjutande belopp uttages förmögenhetsskatt.
De ekonomiska föreningarna befriades helt från skattskyldighet för för- mögenhet. Detta motiverades med att den förmögenhet, som dittills varit skattepliktig hos de ekonomiska föreningarna, endast i undantagsfall skulle ha drabbats av förmögenhetsskatt, om den i stället beskattats hos medlemmarna ,enligt de nya reglerna.
Om man bortser från oskifta dödsbon, familjestiftelser och utländska bolag — vilka i detta avseende beskattas i likhet med fysiska personer — är skatt- skyldigheten till förmögenhetsskatt för juridiska personer numera inskränkt till i huvudsak endast ideella föreningar, vetenskapliga och religiösa samfund, stiftelser och vissa samfälligheter, samtliga dock endast i den mån de äro skyl- diga att erlägga skatt för inkomst.
Någon ändring i de gällande bestämmelserna om juridiska personers för- mögenhetsbeskattning ha vi icke funnit skäl föreslå.
KAPITEL XII
SAR/'IA'IANFATTNING AX UTREDNINGENS FÖRSLAG
För närvarande är det statliga ortsavdraget för gift skattskyldig bestämt till fast belopp, oberoende av inkomstens storlek. För ensamstående skatt- skyldig minskar däremot ortsavdraget med stigande inkomst för att slutligen helt bortfalla. Utredningen föreslår den ändringen, att systemet med reduce- ring av ortsavdraget för ensamstående skall upphöra. Ändringen är av tek- nisk natur. Meningen är att den avvägning mellan ensamståendes och giftas beskattning, som nu sker genom ortsavdragens reducering, i stället skall åstad- kommas genom att "två olika skatteskalor skola begagnas vid beräkning av den statliga inkomstskatten, den ena avsedd för gift person och den andra avsedd för ensamstående.
Sedan avdrag för barn numera avskaffats vid beskattningen och ersatts med allmänna barnbidrag äro makar med barn och makar utan barn i princip likställda vid taxeringen. Utredningen har diskuterat frågan, huruvida denna likställighet bör bibehållas och funnit sig icke böra föreslå någon ändringi detta avseende.
I fråga om äkta makars beskattning har utredningen prövat olika möjlig- heter till en lösning. Sålunda redovisas i betänkandet dels ett särbeskattnings- system och dels ett sambeskattningssystem grundat på en tudelning av makars inkomst. Ingendera metoden har dock ansetts möjlig att lägga till grund för lag— stiftning, även om den sistnämnda metoden i modifierad form ansetts kunna få betydelse för avvägningen av ensamståendes och giftas skatt enligt de två skatteskalorna.
Undersökningarna ha övertygat utredningen om att sambeskattningen bör bibehållas såsom metod för makars beskattning. Olika möjligheter ha prövats att inom det nuvarande sambeskattningssystemet tillrättalägga eller mildra de olägenheter som ansetts förenade därmed. Av de frågor, som därvid kräva en lösning, visar sig den om s. k. förvärvsavdrag för gift kvinna vara den mest svårlösta. Sådant förvärvsavdrag utgår för närvarande med ett belopp mot- svarande hälften av den gifta kvinnans inkomst av rörelse eller eget arbete, dock högst med 1 000 kronor. Bestämmelsen är provisorisk. Enligt utredningens mening kan förvärvsavdraget icke bibehållas i skattesystemet — och än mindre höjas — utan att fråga måste uppkomma om att samtidigt införa ett liknande avdrag för gifta kvinnor, vilka deltaga i mannens jordbruk eller rörelse men vilka enligt gällande bestämmelser icke självständigt taxeras för värdet av
sitt däri nedlagda arbete. En sådan utvidgning av förvärvsavdraget är emeller- tid, enligt vad utredningen funnit, icke praktiskt genomförbar. Det nuvarande förvärvsavdraget har, främst på denna grund, ansetts vara behäftat med så stora olägenheter, att det bör avlägsnas ur skattesystemet eller åtminstone väsentligt beskäras. Förutsättningar för en sådan reform ha ansetts föreligga, om den genomföres i samband med den sänkning och omläggning av den stat- liga inkomstbeskattningen, som utredningen i övrigt föreslår. För att möjlig- göra en övergång visar det sig dock nödvändigt att behålla förvärvsavdraget till någon mindre del. För att detta skall kunna ske utan att fog för ett motsva- rande avdrag för jordbrukare- och rörelseidkarehustrur skall uppkomma och därigenom syftet med reformen omintetgöras, bör avdraget dock icke bestämmas högre än till 300 kronor, fast belopp. Avdraget kommer härigenom att över- ensstämma med det förvärvsavdrag, som utgår vid den kommunala beskatt- ningen.
Beträlfande makars beskattning i övrigt föreslås den tekniska ändringen, att makar vid ortsavdragsberäkningen skola tillgodoföras hälften var av orts- avdraget. I den mån sådant avdrag icke kan utnyttjas av ena maken, skall det tillgodoräknas den andra. Vid den statliga taxeringen fördelas därefter skatten mellan makarna i förhållande till deras beskattningsbara inkomster, icke så- som nu i förhållande till deras taxerade inkomster. Vidare föreslås, att makar för beskattningsår, varunder de ingått äktenskap, alltid skola taxeras såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
Utredningens ställningstagande till sambeskattningen och förvärvsavdraget har emellertid grundats på den viktiga förutsättningen, att skattesatsen för den statliga inkomstskatten samtidigt bestämmes enhetligt till 12 procent för makar upp till en taxerad inkomst av 12 000 kronor i högsta ortsgrupp. I lägsta ortsgrupp går motsvarande gräns vid 11 360 kronor. Skatteprocenten föreslås sålunda bli proportionell inom hela detta inkomstskikt; först vid taxe- rade inkomster ovanför denna gräns skall den vara progressiv. För att denna även ur andra synpunkter önskvärda reform skall kunna genomföras vid be- skattningen erfordras emellertid en höjning av makars ortsavdrag från nu- varande 3 000 kronor till 4000 kronor i högsta ortsgrupp.
Utredningen föreslår alltså, att de statliga ortsavdragen för gift skatt- skyldig, vilka för närvarande äro 2 500—3 000 kronor beroende på orts- grupp, höjas till 3 360—4 000 kronor. För ensamstående skattskyldig föreslås icke någon häremot svarande höjning av ortsavdraget; i lägre ortsgrupper än den högsta skall dock enligt förslaget en viss mindre höjning ske även av de ensamståendes ortsavdrag.
För beräkningen av den. statliga inkomstskatten föreslås följande två
skiktskalor :
Beskattningsbar beskattningsbar inkomst för inkomst, kr. gift skatt- ensamstående skyldig skattskyldig ej över 4 000 12 12 4 000— 6 000 12 16 6 000— 8 000 12 20 8 000— 10 000 16 24- 10 000— 12 000 20 27 12 000— 16 000 25 30 16 000— 20 000 30 34- 20 000—— 30 000 35 38 30 000— 40 000 40 42 40 000— 60 000 45 46 60 OOO—100 000 50 50 100 000—150 000 55 55 150 000—200 000 60 60 över 200 000 65 65
I förening med den kommunala ortsavdragsreform, som "träder i kraft den 1 januari 1952, skulle utredningens förslag komma att medföra väsentliga sänkningar i total skatt för alla skattskyldiga. Skattesänkningarna äro pro- centnellt större för de lägre inkomstskikten än för de högre. Även om förslaget ses isolerat och sålunda hänsyn tages endast till den statliga inkomstskatten, medför det sänkningar i praktiskt taget alla inkomstlägen. Att en mindre ökning i statsskatt för ensamstående uppkommer i vissa lägen, där minskningen i total skatt är betydande, har ansetts uppvägas av fördelen, att skattesatseni botten kunnat bestämmas enhetligt till 12 procent även för de ensamstående. Verkningarna av förslaget i jämförelse med nu utgående skatter belysas av tabel- lerna i bilaga 10.
I fråga om beskattningen av änklingar och änkor föreslår utredningen, att dessa skola medgivas ortsavdrag såsom gifta vid taxering för det beskatt- ningsår, under vilket andra maken avlidit, samt för det därpå följande beskatt- ningsåret.
Utredningen föreslår även vissa lättnader i förmögenhetsbeskattningen. I detta avseende förordas en höjning av gränsen för Skattskyldigheten från nuvarande 30 000 kronor till 40 000 kronor samt vidare vissa ändringar i den gällande skatteskalan för förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskattens belopp vid olika beskattningsbara förmögenheter enligt gällande ordning och enligt förslaget framgår av följande tabell (se nästa sida).
I fråga om barns förmögenhetsbeskattning föreslås den ändringen i nu gällande bestämmelser att förmögenhetsskatten skall beräknas gemensamt för föräldrar och hemmavarande barn under 16 år. Sedan barnet fyllt 16 år skall någon skattskyldighet för barnets förmögenhet icke åligga föräldrarna.
Det föreslås, att bestämmelserna om den s. k. 80 procent-spärren, vilka för närvarande ha provisorisk karaktär, göras definitiva. Då det visat sig att spärren i vissa fall icke medför den åsyftade begränsningen av skatterna till
Förmögenhetsskatt i kronor Besk. förm.
k Enl. gällande Enl. för- r. . , ordning slaget 40 000 60 0 50 000 120 50 70 000 240 150 100 000 420 300 150 000 920 800 200 000 1 520 1 300 250 000 2 270 1 950 300 000 3 020 2 600 400 000 4 820 3 900 500 000 6 620 S 500 750 000 11 120 9 500 1 000 000 15 620 13 500 2 000 000 33 620 31 500 5 000 000 87 620 85 500
80 procent av inkomsten föreslås den tekniska utvidgningen att även den statliga förmögenhetsskatten skall kunna i viss utsträckning tagas i anspråk vid skattereduktionen.
I fråga om kvarlåtenskapsskatten föreslår utredningen icke annan ändring än att gränsen för Skattskyldigheten — liksom vid förmögenhetsbeskattningen — höjes från nuvarande 30 000 kronor till 40000 kronor. En mindre justering av det nedersta skiktet i skatteskalan har därvid måst göras.
Beträffande juridiska personer har utredningen icke funnit motiverat att bibehålla den nuvarande skillnaden mellan aktiebolag och ekonomiska före- ningar vid den statliga inkomstbeskattningen. Skatten utgör för närvarande för aktiebolagen 40 procent och för de ekonomiska föreningarna 32 procent av den beskattningsbara inkomsten. Utredningen föreslår, att skattesatsen även för de ekonomiska föreningarna — med undantag för jordbrukets kredit- kassor — skall bestämmas till 40 procent.
Utredningen föreslår att vissa undersökningar utföras för att möjliggöra ett slutligt ställningstagande till frågan om en ökad användning av indi- rekt beskattning.
Den minskade skatteintäkten för staten vid genomförande av utredningens förslag har på skatteunderlaget vid 1949 års taxering beräknats till omkring 265 milj. kronor.
SÄRSKILDA YTTRANDEN
1. Särskilt yttrande av herr Hagberg
Utredningens majoritet har förordat ett s. k. förvärvsavdrag å 300 kronor vid den statliga liksom vid den kommunala beskattningen, vilket avdrag skall utgå med 100 procent 51 inkomsten intill dess denna överstiger 300 kronor. Däremot har majoriteten avvisat tanken på att utsträcka avdragsrätten till jordbrukarehustrur och företagarehustrur, som biträda mannen i dennes för- värvsverksamhet. Anledningen härtill är närmast svårigheten att utöva en tillräcklig kontroll. För min del kan jag icke finna detta skäl bärande. Jag vill erkänna att de anmärkningar som riktats mot sambeskattningssakkun- nigas förslag i detta avseende torde äga fog. Enligt detta förslag gällde det emellertid för taxeringsmyndigheterna att avgöra, icke blott huruvida hustrun aktivt deltagit i mannens förvärvsarbete, utan det måste också bestämmas vilket värde detta arbete hade. Med ett förvärvsavdrag på endast 300 kronor kommer man praktiskt taget undan det senare problemet. I den mån hustrun överhuvudtaget deltager i mannens arbete, torde man nämligen utan vidare kunna utgå från att hennes arbetsinsats motsvarar minst 300 kronor. Med hänsyn härtill vill jag förorda att rätten till ett avdrag å 300 kronor utsträckes till att gälla äVen jordbrukarehustrur och hustrur till rörelseidkare.
Det torde vara obestridligt att vissa förvärvsarbetande hustrur, för att överhuvudtaget kunna utöva förvärvsverksamhet, måste ikläda sig betydligt större kostnader än 300 kronor. Jag syftar härvid å gifta kvinnor med minder- åriga barn. Förvärvsarbetande mödrar måste i motsats till barnlösa gifta kvinnor liksom till andra skattskyldiga överhuvudtaget ikläda sig kostnader för barnens skötsel under den tid de äro frånvarande från hemmet för för- värvsarbetets skull. Dessa kostnader äro enligt min mening fullt jämförliga med vad som brukar betecknas såsom omkostnader för intäktens förvärvande. Jag vill därför förorda att förvärvsavdraget göres större för förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn. Såsom lämplig åldersgräns för barnen vill jag därvid föreslå 14 år.
Vad avdragets storlek beträffar torde detta icke kunna sättas till högre belopp än det nu gällande, alltså till högst 1 000 kronor. Avdraget bör i och för sig vara beroende av den utsträckning, i vilken hustrun måste vara borta från hemmet. Den enda mätaren härpå som kan erhållas torde vara inkomstens storlek, i förhållande till vilken avdraget sålunda schablonmässigt bör kunna bestämmas. Avdragets maximibelopp utgår för närvarande vid en inkomst för hustrun på minst 2 000 kronor. Det förefaller mig, bl. a. med hänsyn till
penningvärdeförsämringen, som om denna inkomstgräns hör höjas. Var gränsen därvid skall sättas är givetvis beroende på ett skönsmässigt bedömande. Jag har ansett mig böra föreslå, att gränsen sättes till 4 000 kronor och att i an- slutning härtill förvärvsavdrag utgår med 25 procent av inkomsten, dock minst med 300 kronor.
2. Särskilt yttrande av herrar Henriksson och Rehn
V i instämma i den inom utredningen gemensamma uppfattningen att sam- taxering är nödvändig av de i betänkandet närmare angivna orsakerna. Att sambeskattningen i enskilda fall kan leda till mindre sympatiska resultat kan inte undvikas. Varje skattesystem — vare sig grundat på samtaxering eller särtaxering — måste resultera i orättvisor och inkonsekvenser om man inte skall nödgas komplicera skattesystemet på ett praktiskt ohållbart sätt. _Det är sålunda påtagligt att någon invändningsfri lösning av frågan om skatte- avvägningen mellan olika familjetyper är omöjlig att uppnå så länge man ifråga om ortsavdrag, förvärvsavdrag och skatteskalor endast arbetar med de tre kategorierna ensamstående, familjer med hustrun" helt hemarbetande och familjer med hustruinkomst för arbete utom hemmet. Även om vi alltså inse att någon millimeterrättvisa icke kan uppnås ha Vi dock ansett att majo- ritetsförslaget innebär en så skev skatteavvägning mellan de olika kategorierna, att en justering härav måste vidtagas även med konsekvens att taxerings- och debiteringsarbetet blir något mera komplicerat.
Vi anse sålunda att större hänsyn än i majoritetsförslaget bör tagas till det förhållandet att den verkliga nettoinkomsten för en utom hemmet arbe- tande hustru ofta mycket avsevärt underskrider den formellt taxerade in-
i komsten. Dennas verkliga värde som inkomsttillskott reduceras ofta mycket starkt därigenom att hustrun inte på normalt sätt kan bidraga till familjens standard med hemarbete som husmor, samt att betydande extra kostnader uppstå för barnens vård. På ett summariskt sätt bör åtminstone en viss hän- syn till detta tagas genom ett mera utsträckt medgivande av förvärvsavdrag än enligt majoritetsförslaget, som endast går ut på att hustruinkomst på högst 300 kronor skall vara skattefri. Enligt vår mening bör dessutom medges ett förvärvsavdrag även på större hustruinkomster. Rätten till dylikt avdrag bör utsträckas relativt långt för att även ge en viss lindring av sambeskatt- i ningseifekten i de lägen, där den enligt majoritetsförslaget skulle komma att I uppstå såsom ett resultat av skatteskalans progressivitet. Vi föreslå att för- j Värvsav draget utgår med 10 procent av hustruns inkomst (räknat från botten, vilket tillsammans med huvudförslagets 300 kronor innebär att 333 kronor alltid bli helt skattefria) och att avdraget maximeras till 1 000 kronor, vilket belopp uppnås vid en hustruinkomst på 7 000 kronor.
Vårt förslag, vilket endast avser hustrur med tjänsteinkomst, framställes
ej endast av rättviseskäl utan även av arbetsmarknadsskäl. Redan de starka avbränningar, som ovan nämnts beträffande förvärvsarbetande hustrurs in- komster från arbete utom hemmet, utgöra betydande hinder för utnyttjande av en gift kvinnas tidigare förvärvade yrkeskunskaper. Det måste ur samhäl- lets synpunkt vara önskvärt att dessa hinder inte ytterligare ökas genom en beskattning, som icke endast beräknas på den verkliga nettoinkomsten utan i realiteten utgår även på belopp som vid en mindre formell beräkning icke rimligen skulle betraktas som inkomst —— och detta dessutom med en genom sambeskattningseffekten i vissa fall (familjeinkomstlägen över ca 13 000 kronor) förhöjd marginalskatteprocent.
Vid den avvägning mellan ortsavdragen för gifta och ensamstående, som majoriteten föreslår, innebär emellertid varje förvärvsavdrag att en gift man tillsammans med förvärvsarbetande hustru erhåller större avdrag än två en- samstående personer sammanlagt. I de fall där förekomsten av barn gör av- bränningarna på hustruinkomsten särskilt stora kan i och för sig ingen in- vändning resas häremot, ej heller i de fall där förvärvsavdraget fungerar som en lindring av den genom progressiviteten framkallade sambeskattningseffekten. Där förvärvsavdraget tillfaller hustrur i barnlösa äktenskap framstår det där- emot delvis som en omotiverad förmån vid deras beskattning jämfört med beskattningen av ensamstående.1 Detta dilemma kan lösas antingen genom att tillåta förvärvsavdrag endast för familjer med barn eller genom att göra ortsavdraget för ensamstående större än 50 procent av ortsavdraget för äkta makar. I förra fallet uppnås emellertid icke någon lindring av ev. sambeskatt- ningseifekt för den del av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna som icke ha barn. Dessutom kan och bör önskemålet att lindra belastningen på barn- familjerna tillgodoses dels genom barnbidragen, dels — för familjer med för- värvsarbetande hustru — genom subvention åt institutioner för omhänder- tagande av barnen under moderns arbetstid. Vi vilja därför förorda den andra vågen nämligen en justering av förhållandet mellan ortsavdragen för äkta makar och ensamstående.
Enligt majoritetsförslaget få i praktiken alla familjer med nämnvärd hustru- inkomst ett avdrag på 3 980 kronor i mellersta ortsgrupp (ortsavdrag ä 3 680 plus förvärvsavdrag 31 300 kronor) medan ensamstående endast erhålla 1 840 kronor i ortsavdrag, alltså mindre än hälften. Det bör härvid observeras att »förvärvsavdraget» på 300 kronor i realiteten icke är ett avdrag för inkomstens förvärvande utan utgår med inkomstens totala belopp upp till 300 kronor. Härigenom erhåller det praktiskt taget samma karaktär som ett vanligt orts- avdrag. Det synes oss riktigare om avdrag av denna karaktär avvägas på ett sådant sätt, att två ensamstående inkomsttagare bli jämnställda med två
1 Det kan dock påpekas. att dessa hustrur ofta utföra ett dubbelarb'ete, som tar sig ut— tryck i lång sammanlagd arbetstid pr dag, och det kan inte anses alltför orimligt om skatten på det härigenom vunna inkomsttillskottet blir utsatt för en viss reduktion.
! | 1
inkomsttagare som äro gifta med varandra. Detta kan i föreliggande fall upp- nås antingen genom en höjning av ortsavdraget för ensamstående med 150 kronor (vilket skulle medföra en minskning av statens skatteintäkt med 24 miljoner kronor i förhållande till majoritetsförslaget) eller genom en sänkning av ortsavdraget för familjer med 300 kronor (vilket skulle medföra en ökning av skatteintäkten med ca 50 miljoner kronor) eller genom ett mellanting mellan dessa två alternativ.
Den förändring av den inbördes skatteavvägningen mellan de tre katego— rierna ensamstående, familjer med hustruinkomst och familjer utan hustru- inkomst, som vi förorda, är i och för sig oberoende av det totala skatteuttagets storlek. Ifall den totala skatteintäkten för samhället skall bli densamma som enligt majoritetsförslaget (alt. 1) innebär vårt förslag följande: ortsavdraget för ensamstående höjes med 80 kronor, vilket medför 13 miljoner kronori skatte- lindring för denna grupp utöver majoritetens förslag; ortsavdraget för familjer sänkes med 140 kronor, vilket medför 24 miljoner kronor lägre skattelindring för denna grupp; dessutom betyder det 10-procentiga förvärvsavdraget 10 miljoner lägre skatt för familjer med hustruinkomst. (Alla belopp ha såsom i betänkandet i övrigt beräknats på 1948 års inkomstförhållanden.)
Om man däremot antager, att den totala skatteintäkten skall bli lika stor som vid ett genomförande av de från andra ledamöter av utredningen reserva- tionsvis framlagda förslagen, som gå ut på en starkare förmögenhetsskatte- sänkning, borttagande av kvarlåtenskapsskatten samt olika slag av förvärvs- avdrag och som därför innebära ett större skattebortfall än majoritetsförslaget, kan det i stället genomföras genom en enkel höjning av ortsavdraget för en- samstående med 150 kronor, vilket såsom ovan nämnts medför ett skatte- bortfall med 24 miljoner kronor, eller sammanlagt 34 miljoner kronor till- sammans med det 10-procentiga förvärvsavdraget. (I praktiken torde det vara lämpligast att sätta ortsavdraget för ensamstående 160 kronor högre än enligt majoritetsförslaget, så att det i mellersta ortsgrupp bleve 2 000 kronor, samtidigt skulle ortsavdraget för gifta avrundas uppåt med 20 kronor till 3 700 kronor, (1. v. s. 4 000 kronor inklusive det generella förvärvsavdraget på 300 kronor. Detta ökar skattebortfallet med omkring 5 miljoner till 39 miljo- ner kronor.) Detta belopp torde vara av ungefär samma storlek som det skatte- bortfall, som förslagen från övriga reservanter uppgå till. Då enligt vår mening de av majoriteten föreslagna ortsavdragen särskilt för ensamstående äro i lägsta laget med hänsyn till prisstegringarna sedan den förra skattereformen, vilja vi framföra detta som vårt huvudalternativ (alt. 2) —— dock under den generella reservation, som gäller för hela detta betänkande, nämligen att för- slagen avses till genomförande om och i den mån det statsfinansiella läget så medgiver.
Vi vilja dessutom påpeka, att majoritetsförslaget innebär att beskattningen på äkta makar i stort sett sänkes till eller under den 1947 beslutade nivån,
reellt taget, medan däremot en reell skatteskärpning kvarstår för sambeskat- tade äkta makar och för ensamstående i praktiskt taget alla inkomstlägen. Vårt förslag innebär att även beskattningen på de senare kategorierna redu- ceras till en nivå, som inte så mycket överskrider den reella nivån enligt 1947 års beslut.
1 diskussionen har yrkats att hustrur, som visserligen icke haft egen taxerad inkomst men som biträtt mannen i hans jordbruk eller rörelse, även skulle erhålla ett förvärvsavdrag, vilket i så fall måste konstrueras efter några mera schablonmässiga grunder. Vi ansluta oss till majoritetens uppfattning att detta icke är praktiskt möjligt utan att framkalla oöverkomliga olägenheter. Det är med hänsyn härtill som vi givit vårt förslag relativt blygsamma pro- portioner. Det åsyftar nämligen endast att i möjligaste mån upphäva den bristande hänsynen till avbränningarna på inkomst av arbete utom hemmet. Det är påtagligt att förvärvsarbete inom hemmet eller i omedelbar anknyt- ning till detta icke är på samma sätt belastat. Några på rättviseskäl grundade motiv för medgivande av ett särskilt avdrag härför föreligga därför ej, åt- minstone inte så länge förvärvsavdraget hålles så lågt som i vårt förslag.
Ur senast berörda synpunkter är det givetvis en inkonsekvens om förvärvs- avdrag även får åtnjutas av hustrur, som utan att biträda mannen i dennes rörelse eller jordbruk erhålla taxeringsbar inkomst genom arbete, som ut- föres i hemmet och för vilket avbränningarna därför icke bli så stora. Utred- ningsmajoriteten har ansett det vara opraktiskt att i taxeringsarbetet för- söka utskilja dessa (relativt fåtaliga) fall med tanke på 300-kronorsavdraget. Saken ligger måhända delvis annorlunda till vid de högre hustruinkomster, för vilka tioprocentsavdrag enligt Vårt förslag skulle tillämpas. Ett slutligt ställningstagande torde få baseras på praktiskt-taxeringstekniska överväganden på denna punkt, som dock är av underordnad betydelse.
I härvid fogade tabell jämföres majoritetens förslag med vårt alt. 2. Vid ut- räkning av skattebeloppen i tabellen har — till skillnad från uträkningarna i bilaga 10 — något avdrag icke gjorts med 200 kronor per inkomsttagare avseende kostnader för intäkternas förvärvande.
Av tabellen framgå verkningarna av vårt förslag i bl. a. följande avseenden.
1. En jämförelse mellan kol. 6 och kol. 7 visar att skattelättnaden vid in- gående av giftermål blir större enligt vårt förslag än enligt majoritetens för- slag, när hustruns inkomst är relativt betydande. Om hustruns inkomst är ringa eller ingen, ger däremot majoritetens förslag större nedgång vid gifter- mål, beroende på den högre skatten på ensamstående.
2. Kol. 8 och 9 visa hur mycket lägre skatten på en oförändrad total familje- inkomst blir vid stigande andel för hustruns inkomst.
3. Kol. 10 och 11 visa hur stor skatten är på det sista tillskottet av 100 kronor till familjeinkomsten. Om hustrun haft inkomst, antages att detta tillskott åstadkommits genom hennes förvärvsarbete. Härav framgår alltså
hur stor marginalskatten är enligt vårt förslag och enligt majoritetens förslag.
I samtliga nu berörda avseenden är skillnaden mellan våra alt. 1 och alt. 2 av oväsentlig storlek, varför endast alt. 2 redovisats i tabellen. I alt. 1 ligga givetvis själva skattebeloppen genomgående något högre men de inbördes relationerna i de avseenden, som i detta sammanhang äro väsentliga, bli ungefär desamma.
Tabell till särskilt yttrande av herrar Henriksson och Rehn.
Årsinkomst och dennas fördelning
Total skatt, kronor, enligt
majoritetens förslag
Henriksson- Rehn, alt. 2
Ökning eller minskning av total skatt genom giftermål
Skatteliud- ring genom hustruns förvärvs- avdrag
Skattcn på sista till- skottet av 100 kronor till familje- inkomsten
mellan makarna Henriks-
son — Rehn, alt. 2
11
Henriks- BOD— gifter- gifter- gifter- giftcr- Rehnv målet målet målet målet alt- 2
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Henriks- son — Rehn, alt. 2
Skatt efter
Skatt före
Skatt efter
Skatt ma'ori- före ]
tetcns förslag
maj ori- tetens förslag
maj ori- tetens förslag
10
mannen hustrun
6 000 6 000+ 0 5 000+ 1 000 3 000+ 3 000
8 000 8 ooo+ 0 7 000+ 1 000 5 000+ 3 000 4 000+ 4 000
10 000 10 000+ 0 9 000+ 1 000 7 000+ 3 000 5 000+ 5 000
15 000 15 000+ 0 14— 000+ 1 000 12 OOO+ 3 000 10 000+ 5 000 7 500—I— 7 500
20 000 20 000+ 0 19 000+ 1 000 17 000+ 3 000 15 000+ 5 000 13 000+ 7 000 10 000+10 000
3. Särskilt yttrande av herr Jonsson
När det nuvarande förvärvsavdraget för gift kvinna år 1947 återinfördes vid den statliga beskattningen bestämdes det till maximalt 1 000 kronor. Vid den kommunala beskattningen höjdes avdraget samtidigt från 200 till 300 kronor. Syftet med ifrågavarande avdrag har varit att kompensera sådan gift kvinna, som genom arbete utom hemmet bidragit till makarnas gemen- samma inkomst och som haft särskilda utgifter för förvärvande av sin inkomst.
Emellertid har avdraget alltmera fått karaktären av ett generellt avdrag för gift kvinna med egen inkomst av rörelse eller arbete, oavsett om hon haft några utgifter för inkomstens förvärvande eller ej.
Däremot kan en gift kvinna, som deltager i mannens förvärvsarbete, icke erhålla något liknande avdrag, eftersom hon enligt gällande bestämmelser icke självständigt taxeras för sin andel i den gemensamma inkomsten. En jordbrukarhustru, som deltager i jordbrukets skötsel, kommer sålunda icke i åtnjutande av ifrågavarande avdrag. På samma sätt förhåller det sig inom hantverk eller andra yrken, där makarna gemensamt förvärva inkomsten.
Den orättvisa, som ligger häri, har vid flera tillfällen med skärpa påtalats i riksdagen.
Sambeskattningssakkunniga föreslogo i sitt år 1949 avgivna betänkande, att förvärvsavdraget skulle utsträckas till att gälla även för hustru, som arbe- tade i mannens yrke. De sakkunnigas förslag föranledde emellertid icke någon lagstiftning, förmodligen beroende på den kritik, som i vissa avseenden rikta- des mot förslaget. I många remissyttranden framhölls sålunda, att taxerings- nämnderna icke skulle ha möjlighet att göra en värdering av den gifta kvinnans inkomst på sätt som förutsatts i förslaget.
Inom skatteutredningen har man sökt att efter olika linjer finna en lös- ning av förevarande fråga. Genom en höjning av ortsavdraget för äkta makar samt genom införande av en proportionell skattesats för inkomster upp till omkring 12 000 kronor har man eftersträvat att inom de föreslagna skatte- skalorna inrymma även den kompensation, som medgives genom det nuva- rande förvårvsavdraget vid den statliga beskattningen.
Då detta syfte icke helt kunnat vinnas inom ramen för skatteskalorna, har utredningen föreslagit att ett fast förvärvsavdrag om 300 kronor skall bibehållas för gifta kvinnor, vilka ha inkomst av rörelse eller av eget arbete. Härigenom har man utan tvivel förenklat det nuvarande systemet men likväl icke i princip accepterat tanken på att åstadkomma jämlikhet mellan sådana gifta kvinnor, som ha en egen, av mannens verksamhet oberoende inkomst, och sådana, som deltaga i mannens förvärvsarbete. Den principiella orätt- visan kvarstår sålunda i det föreslagna systemet och framstår särskilt tydligt, om man jämför exempelvis en gift sömmerska, vilken arbetar i sitt eget hem och icke har några därav beroende utgifter för hemmets eller barnens skötsel,
| ! *
eller ett gift folkskollärarpar, vilka båda arbeta i skolan men där hustrun sköter hemmet på fritiden, med en jordbrukarhustru eller hantverkarhustru, som deltager i mannens arbete. De förra åtnjuta förvärvsavdrag, medan de senare icke kunna erhålla sådant.
Härtill kommer ännu en synpunkt. Redan nu lämna alltför många kvinnor hemarbetet för att ägna sig åt förvärvsarbete, vilket blir till skada för hemmen. Ur samhällssynpunkt torde det vara minst lika viktigt, att det kommande släktet uppfostras under moderns tillsyn och vård. Man kan kanske säga, att den kvinna som stannar i hemmet och fostrar sina barn till goda samhälls- medlemmar, fyller en viktigare uppgift i samhället än den som arbetar utanför hemmet och överlåter barnens uppfostran åt andra.
Konsekvensen av dessa synpunkter blir för min del att de gifta kvinnor, som deltaga i mannens verksamhet, höra i skattehänseende likställas med och tillerkännas samma förmåner som de hustrur, vilka arbeta utanför hemmet eller vilka genom eget förvärvsarbete inom hemmet bidraga till den gemen- samma penninginkomsten. På grund härav bör enligt min mening det före- slagna förvärvsavdraget om 300 kronor tillkomma även sådana gifta kvinnor, som genom sitt arbete i makarnas gemensamma verksamhet bidraga till deras gemensamma inkomst.
Tekniskt bör denna fråga kunna lösas på det sättet, att mannen i sin själv— deklaration yrkar dylikt förvärvsavdrag för hustrun. Härvid bör uppgivas i vilken utsträckning hustrun genom sitt arbete bidragit till inkomstens för- värvande. Taxeringsnåmndernas bedömande bör då kunna inskränkas till att avgöra, huruvida hustrun över huvud taget deltagit i makarnas gemensamma verksamhet. .
Jag förordar sålunda, att förvärvsavdrag med 300 kronor skall medgivas såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen jämväl i alla de fall då taxeringsnämnd konstaterat, att den gifta kvinnan deltagit i mannens för- värvsverksamhet och därigenom bidragit till makarnas inkomst.
Utredningen föreslår, att de dyrortsgraderade ortsavdragen med en spänn- vidd av 16 procent mellan högsta och lägsta dyrort skola bibehållas. Motivet för detta ställningstagande torde vara bl. a., att en pågående undersökning rörande levnadskostnaderna i olika orter ännu icke slutförts och att därför tillräcklig grund skulle saknas för att redan nu göra någon större ändring i ortsavdragssystemet.
Erfarenheterna under de senaste åren ha otvivelaktigt visat, att om någon skillnad i levnadskostnaderna verkligen förelegat mellan olika orter så har denna skillnad alltmera utjämnats. Man har härvid att taga hänsyn till den olika levnadsstandarden på skilda orter. Det torde kunna ifrågasättas, huru- vida icke förhållandena numera utvecklats därhän, att om tillbörlig hänsyn tages till alla omkostnader samt till de förmåner befolkningen i olika orter
erhålla för sina skattemedel, en total omkastning av dyrortsgrupperingen skulle vara befogad. Så t.ex. har den i glesbygderna boende befolkningen dryga resekostnader för sina inköp. Transportkostnaderna från den ofta flera mil bort belägna affären belasta varupriserna för dem. Vidare blir skolgången i de högre skolorna —— trots att en viss utjämning kunnat ske genom stipendier —- betydligt dyrare för barn från landsbygden än för barn från städerna. Även landsbygdsbefolkningens kostnader för hälso- och sjukvård bli på grund av de långa resorna mycket högre än stadsbefolkningens.
Flykten från landsbygden visar, att människorna finna det förmånligare
att bo i de orter, som vid ortsgrupperingen ansetts vara dyrare än andra. Även häri kan man se ett motiv för en fullständig revision av dyrortssystemet. Det enda bärande motiv, som enligt min mening kan anföras för att bibehålla vissa orter i dyrare ortsgrupp än andra, är den fördyring, som uppkommer på grund av långa avstånd till handelsorter, skolor, sjukhus m. m. Sålunda måste det under alla förhållanden anses vara motiverat att bibehålla de 5. k. kallortstillägg, som utgå för vissa trakter i norra Sverige. Men motiv av denna art göra sig icke gällande ifråga om de större städerna, där ifrågavarande av- stånd äro ringa och där tillgång finnes till många olika slags bekvämligheter, som den i glesbygderna bosatta befolkningen får undvara.
Även om det kunde anses riktigt — vilket jag icke anser — att de i de s.k. dyrorterna anställda kompenserades genom högre löner, så kan det i varje fall icke vara rimligt att de samtidigt erhålla högre avdrag vid beskattningen. Någon grund för en dylik dubbel kompensation kan icke finnas.
Enligt mitt förmenande tala alla skäl för att omedelbart och i ett samman— hang avskaffa ortsgrupperingen vid beskattningen. Då det icke varit möjligt att vinna enighet inom utredningen för ett sådant förslag, har jag emellertid nöjt mig med att framställa yrkande om att den lägsta ortsgruppen redan nu avskaffas och att de därefter kvarstående ortsgrupperna sedermera med korta tidsintervaller undan för undan minskas genom att man avskaffar den lägsta av dem.
Såsom ytterligare skäl för att nu låta den lägsta ortsgruppen bortfalla vill jag anföra, att det visat sig mycket svårt att draga en gräns mellan den lägsta och den näst lägsta dyrortsgruppen. Sålunda har man vid insamling av mate- rial för undersökning härom fått göra stora justeringar i de resultat, som er- hållits, och därvid måst sammanföra närbelägna orter till samma ortsgrupp, trots att de enligt de utförda beräkningarna bort tillhöra olika ortsgrupper.
Jag föreslår sålunda, att vid skattegrupperingen ortsgrupp I omedelbart avskaffas och sammanslås med nuvarande ortsgrupp Il. Vidare förordar jag, att man med intervaller på ett år sammanför den kvarstående lägsta orts— gruppen med den närmast högre, varigenom ortsgrupperingen kan på ett smidigt sätt avskaffas inom relativt kort tid.
Enligt de nu gällande bestämmelserna för förmögenhetsbeskattningen äro förmögenheter, som icke överstiga 30000 kronor, skattefria. På förmögen- heter över detta belopp uttages skatt enligt en progressiv skala. Vid beskatt- ningen tillämpas en reduktionsregel för sådana fall, då den sammanräknade netto- inkomsten icke uppgår till 3 1/3 procent av den skattepliktiga förmögenheten. Eftersom denna reduktionsregel icke är knuten endast till avkastningen av förmögenheten utan är beroende även av de andra inkomster, som förmögen- hetsägaren kan ha, kommer spärren icke att tillämpas t. ex. för en jordbrukare eller annan företagare, som har ett kapital placerat i sitt jordbruk eller sitt företag och som deklarerar en sammanlagd nettoinkomst av arbete och förmögenhet överstigande 3 1/3 procent av det egna i jordbruket eller företaget investerade kapitalet.
Verkningarna av dessa förhållanden kunna i korthet belysas med följande exempel. En jordbrukare har i fastigheter och inventarier, inberäknat krea- tursbesättm'ng, investerat ett eget kapital av 100000 kronor. Han arbetar själv i jordbruket och deklarerar för en inkomst av 7 000 kronor. Denna in- komst får under nuvarande förhållanden anses skälig för hans arbetsinsats. Följaktligen har kapitalet i detta fall icke lämnat någon avkastning. Någon reducering av förmögenhetsbeskattningen kan dock icke erhållas, eftersom hans inkomst överstiger 3 1/3 procent av hans förmögenhet. Han har således för närvarande att utöver inkomstskatten årligen av sin arbetsinkomst erlägga 420 kronor i förmögenhetsskatt.
Denna beskattning reducerar möjligheterna till kapitalbildning och för- svårar eller gör det i många fall omöjligt för en jordbrukare att lämna sina barn sådant ekonomiskt stöd, att dessa kunna skaffa sig eget jordbruk.
Då det säkerligen ställer sig tekniskt omöjligt att vid taxeringen avgöra, hur mycket av en företagareinkomst som utgör inkomst av arbete och hur mycket därav som utgör inkomst av kapital, torde de ogynnsamma verk- ningarna av förmögenhetsskatten kunna begränsas endast genom en juste- ring av det skattefria förmögenhetsbeloppet och en sänkning av skattesatserna. En dylik sänkning är så mycket mera befogad, som förmögenheterna vid nu pågående fastighetstaxering på grund av penningvärdeförsämringen komma att i kronor räknat stiga högst avsevärt.
Utredningen har föreslagit en höjning av det skattefria förmögenhetsbe- loppet från 30 000 till 40 000 kronor. Gränsen 40 000 kronor skulle gälla för såväl ensamstående som äkta makar. Jag ansluter mig till utredningens för- slag i vad det avser ensamstående personer men anser att gränsen för äkta makar bör höjas till 60 000 kronor. En ensamstående med lika stor förmögen- het som två makar har givetvis större skattekraft än makarna, i synnerhet makar med barn. En högre skattefri gräns för makarna måste ur denna syn— punkt anses befogad. Om gränsen sättes lika för ensamstående och för äkta makar, uppstå orättvisor och oformligheter. Antag att två nygifta personer
före giftermålet haft vardera 40 000 kronor i förmögenhet. Ingen av dem skall då — enligt förslaget — betala någon förmögenhetsskatt. Men efter giftermålet skulle förmögenhetsskatt komma att påföras dem båda tillsammans med 200 kronor, oaktat någon ändring icke inträffat i deras förmögenhetsförhål— landen. Detta kan icke anses rättvist.
Beträffande skatteskalan för förmögenhetsskatten har jag således icke kunnat biträda utredningens förslag. Jag förordar i stället nedan angivna skala, vilken dels medger en jämnare stegring av progressiviteten och dels medför en skattebelastning av förmögenhetsägarna, vilken står i lämpligare relation till förmögenhetens avkastning. Skalan bygger på den förutsättningen, att den skattefria förmögenheten bestämmes till 40 000 kronor för ensam- stående och 60000 kronor för makar.
Beskattningsbar för- ,, mögenhet kr. hm
40 000
resp. 60 000"_ 100 000 5
100 000— 150000 6 150 000— 200000 8 200 000— 300000 10 300 000— 500000 12 500 000 — 1 000 000 14 1 000 000 — 16 I jämförelse med den nu gällande förmögenhetsskatteskalan skulle den av mig förordade skalan medföra en minskning i intäkterna av förmögenhets- skatten med omkring 35 miljoner kronor. Skattebortfallet skulle sålunda bli cirka 12 miljoner kronor större enligt mitt förslag än enligt utredningens. Någon faktisk minskning i den nuvarande avkastningen torde dock icke upp- komma, eftersom bortfallet mer än väl torde kompenseras genom ökad för- mögenhetsskatt på grund av de höjningar i fastighetemas taxeringsvärden,
som torde komma att beslutas vid 1952 års allmänna fastighetstaxering.
Den skärpning av arvsbeskattningen, som åstadkoms genom 1947 års beslut om kvarlåtenskapsskatt, motiverades bl. a. med att den avlidne finge anses ha en skatteskuld till staten, vilken borde betalas vid dödsfallet.
Redan mot denna motivering kunde berättigade anmärkningar riktas. Det torde nämligen icke vara lätt att övertyga en person, som under hela sitt liv genom ofta strävsamt arbete och genom sparsamhet lyckats avsätta en del av sina enligt gällande bestämmelser beskattade inkomster, om att han likväl häftar i skatteskuld till staten och att denna skatteskuld är större ju mer han kunnat spara av sina inkomster.
Ur statsfinansiell synpunkt förefaller det också mindre välbetänkt att till täckande av statens löpande utgifter använda medel, som en enskild person sparat under ett långt liv dels för att trygga sin egen ålderdom och dels för att ge en möjlighet åt sina efterkommande att fortsätta i föräldrarnas yrken.
En jordbrukarefamiljs samlade förmögenhet är ofta tillkommen genom familjens samlade ansträngningar. Bakom den ligga kanske strävandena att möjliggöra för något av barnen att övertaga föräldragården och att hjälpa de andra barnen att fortsätta i föräldrarnas yrke. Många gånger ha inkomsterna icke medgivit, att barnen kunnat få full lön för sitt arbete vid gården. Kvar- låtenskapsskatten träffar i sådana fall icke endast den avlidnes förmögenhet utan även de efterlevande familjemedlemmarnas rättmätiga andel av denna förmögenhet. Kvarlåtenskapsskatten träffar orättvist även därigenom, att den uttages av boets samlade förmögenhet, utan att hänsyn tages till antalet ar- vingar.
På samma sätt kan det förhålla sig med en rörelse. Det kan vara svårt, kanske omöjligt, för familjemedlemmarna att behålla ett av dem gemensamt upparbetat företag, när familjefadern går bort och dödsboet har att betala såväl arvsskatt som kvarlåtenskapsskatt.
En person som ägnar sig åt jordbruk är emellertid i större behov av ett eget kapital än vad andra företagare i regel äro. Jordbrukaren måste ha ett eget startkapital för att kunna möta de år, då skörden kan slå fel eller de be- räknade inkomsterna på grund av andra förhållanden utebli. Inom andra näringsgrenar finnas stora möjligheter att samla kapital genom tillskott från intressenter.
Den utredning, som verkställdes vid kvarlåtenskapsskattens införande år 1947, visade också att inom det då undersökta området — Södermanlands läns landsbygd — det var jordbrukarna som hade att betala största delen av denna skatt.
De stegringar av fastighetsvärdena, som otvivelaktigt bli en följd av den nu påbörjade fastighetstaxeringen, komma att ytterligare öka tyngden av kvar- låtenskapsbeskattningen. Skatteutredningen har enligt min mening icke tagit tillbörlig hänsyn härtill i sitt förslag. Visserligen har en höjning av skatte- pliktsgränsen föreslagits, nämligen från nuvarande 30 000 till 40 000 kronor. Skatteskalan har emellertid i allt väsentligt lämnats oförändrad. På grund härav skulle någon utjämning icke ske av den progressionsstegring vid kv ar- låtenskapsbeskattningen, som enbart betingas av penningvärdeförsämringen med därav följande ökade fastighetsvärden.
När kvarlåtenskapsskatten infördes, beräknades den komma att inbringa omkring 40 miljoner kronor om året. I verkligheten har beloppet stannat vid något över hälften. Man torde med fog kunna ifrågasätta, om inte staten rent av gör en dålig affär genom att taga ut denna skatt. Statsverket förlorar näm- ligen den årliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten på de belopp, som uttagas i kvarlåtenskapsskatt. Det är också ganska troligt, att de skattskyl- diga begagna alla lagliga möjligheter för att minska skattens verkningar genom uppdelning av förmögenheter och andra dylika transaktioner, varigenom av-
kastningen av såväl inkomstskatten som förmögenhetsskatten blir lägre än som skulle varit fallet om kvarlåtenskapsskatten icke funnits.
På grund av vad nu anförts anser jag att kvarlåtenskapsskatten bör av- lägsnas ur skattesystemet.
År 1947 höjdes skattesatsen för aktiebolagen vid den statliga beskattningen från 32 till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten. Genom sin rätt till fri avskrivning ha emellertid bolagen och med dem likställda samman- slutningar i mycket stor utsträckning kunnat reglera sina redovisade vinster. Utan tvivel har den höga skattesatsen i förening med dessa avskrivningsmöj- ligheter påverkat benägenheten för investeringar, och man kan starkt ifråga- sätta om icke just den höga skatteprocenten verkat i den riktningen, att skat- terna blivit lägre för stat och kommun än de skulle ha blivit vid en mera mått- lig skattesats.
När skattesatsen höjdes till 40 procent för aktiebolagen, genomfördes ingen motsvarande höjning för de ekonomiska föreningarna; de bibehöllos vid sin tidigare skattesats, 32 procent av den beskattningsbara inkomsten. Motivet var bl. a., att många av jordbrukets ekonomiska föreningar icke hade nått den ekonomiska stabilitet som var önskvärd. Kapitalanskaifning över vinst- och förlustkontot skulle i hög grad ha försvårats och i många fall omöjlig- gjorts, om man för dem tillämpat en så hög skattesats som 40 procent. Sär- skilt skulle de ekonomiska föreningar, vilka icke ha några avskrivningsobjekt i fastigheter, maskiner eller lager, ha drabbats mycket hårt och i många fall hindrats från att konsolidera sin ställning genom ökad kapitalbildning.
Enligt utredningens förslag skola de ekonomiska föreningarna, med undan- tag av jordbrukets kreditkassor, vid beskattningen hänföras till samma grupp som aktiebolagen och sålunda få sin skattesats höjd till 40 procent.
Det torde emellertid ur samhällets synpunkt vara ett önskemål, att jord- brukets ekonomiska föreningar kunna öka sin ekonomiska stabilitet. De före- ningar, som förädla och distribuera jordbrukets produkter, ha till huvuduppgift att tillförsäkra jordbrukarna skälig betalning för de levererade råvarorna. Så är fallet med slakteriföreningarna, vilka mottaga, förädla och försälja medlem- marnas slaktboskap. Likaledes gäller detta mejeriföreningarna, som mottaga, förädla och försälja medlemmarnas mjölkproduktion, samt spannmåls- och lagerhusföreningarna, vilka taga hand om medlemmarnas spannmål för tork- ning och försäljning i marknaden. Det eventuella merpris, som jordbrukarna härigenom kunna erhålla, beskattas såsom inkomst hos dem, och det kan disku- teras, huruvida skäl föreligga för att verksamheten skall beskattas särskilt hos föreningarna. Härutinnan föreligger en klar skillnad mellan dessa före- ningar och aktiebolagen, vilka ha till uppgift att genom sin verksamhet bereda aktieägarna största möjliga avkastning på ett i företaget investerat kapital.
Då föreningsformen enligt den nya föreningslagen icke i framtiden skall
kunna begagnas för sammanslutningar, vilkas verksamhet sammanfaller med aktiebolagens, synes mig nu ännu mindre än vid de nuvarande skattesatsernas fastställande skäl finnas för att de ekonomiska föreningar, som ha till huvud- uppgift att förädla och försälja jordbruksprodukter, skola få sin skattesats höjd. Härtill kommer, att de i den nya föreningslagen meddelade bestämmel- serna om skyldighet för föreningarna att göra avsättningar till reservfond redan i sig innebära en skärpning i de ekonomiska föreningarnas beskattning.
Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag, att skattesatsen för de eko- nomiska föreningarna bör bibehållas vid nuvarande 32 procent.
4. Särskilt yttrande av herrar Petrén och Sandberg
F örvärrsavdraget för gift kvinna
Gifta kvinnor med förvärvsarbete ha ovedersägligen en del kostnader för inkomstens förvärvande. Inom gruppen förvärvsarbetande hustrur ha de med barn kostnader, som övriga icke behöva vidkännas. En diH'erentiering till förmån för de barnfamiljer, där hustrun förvärvsarbetar, synes därför be- rättigad. Med nuvarande arbetskraftsbrist synes det vara ett samhällsintresse att underlätta för gifta kvinnor, som så önska, att taga förvärvsarbete. Åt- skilliga kvinnor ha en dyrbar utbildning, som det är angeläget att de få an- vändning för. Det är därför påkallat att lätta sambeskattningseffekten även i de inkomstskikt, där den specialutbildade arbetskraften finnes. Under en viss inkomstgräns torde man ofta kunna räkna med att den förvärvsarbetande gifta kvinnan endast har deltidsarbete. En viss differentiering av förvärvs- avdraget med hänsyn till inkomstens storlek bör därför införas.
Dessa överväganden leda oss till följande ställningstaganden.
1. Vi ansluta oss till majoritetens uppfattning, att ett fast förvärvsavdrag på 300 kronor för förvärvsarbetande gift kvinna bör fastställas.
2. Dessutom föreslå vi, att förvärvsarbetande hustru med barn under 16 år får rätt att avdraga 20 procent av sin inkomst upp till 8 000 kronor samt att annan förv ärvsarbetande hustru får rätt att avdraga 10 procent av inkomsten upp till samma gräns. Maximiavdraget för förvärvsarbetande hustru med barn blir sålunda 1 600 kronor och för annan förvärvsarbetande hustru 800 kronor. I dessa förvärvsavdrag skall det lägre fasta avdraget på 300 kronor vara in- räknat.
3. En undersökning, som verkställts av Jordbrukets upplysningsnämnd, visar att jordbrukarhustrurna i medeltal medverka två till tre timmar per dag vid 325 arbetsdagar per år i jordbruket. Det synes oss därför finnas fog för att ett avdrag bör utgå även till jordbrukarhustrurna men att detta bör begränsas till 300 kronor. Vi föreslå sålunda, att 300-kronorsavdraget skall utgå till alla förvärvsarbetande kvinnor, alltså även till dem som deltaga i mannens jordbruk eller rörelse. Vi dela majoritetens uppfattning, att någon
värdering av hustruns arbete härvid icke låter sig göra. I allmänhet bör sålunda förutsättas, att avdragsrätt föreligger. Beskattningsnämnderna behöva endast taga ställning till frågan om hustrun verkligen deltagit i arbetet eller icke.
Beträffande verkningarna av våra förslag hänvisa vi till de härvid fogade tabellerna 1 och 2.
Merkostnaden utöver majoritetens förslag för genomförande av våra yr- kanden blir cirka 16 miljoner kronor, varav 6 miljoner kronor gäller de pro- centuella avdragen.
Kvarlåtenskapsskatten
Under erinran om att kvarlåtenskapsskatten är en ny skatteform i Sverige och åberopande att den tid, som förflutit sedan den började tillämpas, ännu måste anses för kort för att man skall kunna draga några närmare slutsatser om dess verkningar, har utredningens majoritet icke ansett det erforderligt att upptaga denna skatteform till förnyad prövning. Majoriteten föreslår därför icke några ändringar i nu gällande grunder för kvarlåtenskapsskatten.
Vi kunna icke ansluta oss till denna uppfattning. Tungt vägande och enligt vår mening avgörande skäl av såväl teoretisk som praktisk innebörd ha framförts mot denna skatteform alltsedan förslaget om dess införande framlades. För den allmänna rättskänslan måste det anses stötande, att om någon under sin livstid samlat en förmögenhet över en viss storlek, detta ger staten anledning att uppträda som skattekrävare oberoende av arvtagarnas antal och arvslotternas storlek. Den teoretiska grunden om kvarlåtenskapsskattens karaktär av uppskjuten förmögenhetsskatt eller — såsom den formulerades av 1945 års statsskatteberednings majoritet — om den avlidne förmögenhetsägarens »skuld till staten», måste anses ohållbar. Den årliga skatt, som enligt lagstiftningen åvilar förmögenheterna, skulle enligt denna tankegång alltid vara för låg. Det skulle alltid finnas skäl att kräva ett större bidrag till täckande av statens utgifter av förmögenhetsinnehavarna än vad förordningen om statlig förmögenhetsskatt bestämmer.
Det är vidare obestridligt, att genom denna skatt kan komma att för statens löpande utgifter av konsumtionskaraktär tagas i anspråk kapitaltillgångar, som antingen stå iproduktionens tjänst eller under andra förhållanden skulle användas till produktiva ändamål. Kvarlåtenskapsskatten innebär därför ett tärande på kapitaltillgångar, vilket inte minst i dagens samhällsekonomiska läge med dess starka behov av ökat sparande måste anses klart felaktigt.
Kvarlåtenskapsskatten har inte inbringat de belopp, som ursprungligen beräknats. Mot en beräknad årlig intäkt av omkring 40 miljoner kronor står ett faktiskt infiutet årligt belopp av något över 20 miljoner kronor i genom- snitt för de tre budgetår, under vilka skatten hittills utgått. För budgetåret 1951/52 ha intäkterna av kvarlåtenskapsskatten uppskattats till 20 miljoner
kronor. Ur statsfinansiella synpunkter är kvarlåtenskapsskatten således av jämförelsevis underordnad betydelse.
På ovan anförda grunder anse vi att kvarlåtenskapsskatten bör avskaffas. I samband härmed bör, för att tillgodose de statsfinansiella synpunkterna, tagas under övervägande en justering uppåt av den nuvarande arvsbeskatt- ningen. I princip måste en moderat höjning av arvslottsbeskattningen vara en riktigare utväg än beskattning av kvarlåtenskap. Då en sådan justering icke kan ske utan en revision av tarifferna i arvsskatteförordningen, bör enligt vår mening frågan om kvarlåtenskapsskattens avskaffande jämte en eventuell moderat höjning av arvslottsbeskattningen upptagas till fortsatt utredning.
Utredningens allmänna ställningstagande
Till kapitel VIII (Resumé och ställningstagande) vilja vi foga följande synpunkter.
Enligt vår uppfattning kan det icke längre råda någon tvekan om att den nuvarande beskattningen medfört skadliga verkningar på sparande, initiativ- lust och deklarationsmoral. När vi äro eniga med majoriteten om den nu före- slagna sänkningen av inkomstskatteskalan, se vi däri endast ett första steg till en fortsatt sänkning av den direkta beskattningen. Marginalskattesatserna torde alltfort vara så höga, att de verka hämmande på arbetsamhet och ini- tiativlust. Ytterligare sänkning av inkomstskatteskalan bör därför enligt vår bestämda mening hållas i sikte. Man bör härvid beakta, att en sänkning av in- komstskatteskalorna eller lägre uttagningsprocent icke innebär, att statsinkom- sterna minskas med motsvarande belopp. En skattesänkning har direkt positiva verkningar genom den ökade produktivitet och det ökade sparande, som kom- mer att bli följden därav. Dessa ökningar resultera i att inkomstbortfallet för staten icke blir lika stort, som den direkta sänkningen av skatten utvisar. De positiva verkningarna inträda i sin helhet först så småningom, men att de verkligen inträffa torde ingen på allvar kunna bestrida. Detta hade enligt vår mening bort klarare framhållas av utredningen. De ytterligare sänkningarna av den direkta skatten, utöver nu framlagda förslag, böra bli föremål för fort- satta överväganden, varvid avvägningen mellan direkt och indirekt beskatt- ning även bör kunna tagas upp till behandling.
Tabell 1. Statlig inkomstskatt för äkta makar före och efter giftermålet enligt utredningens för- slag (3), enligt reservanterna Petréns och Sandbergs förslag me:] förvärvsavdrag år 10 %, min. 300 max. 800 kr. (I)) och enligt samma reservanters förslag med förvärvsavdrag för barnfamiljer
å 20 %, min. 300 max. 1600 kr. (c)'
Statlig inkomstskatt, kronor
Årsinkomst och dennas Skatt ' ' ' ' ,, fördelning på före Skatt efter giftermålet Öknlng eilläalålmkmnb makarna gifter- målet a b c a b c 1 2 3 4 5 6 7 8 Mannen Hustrun 4 000 4 000+ 0 202 0 0 0 — 202 —— 202 — 202 3 500+ 500 148 0 0 0 — 148 —— 148 — 148 3 000+ 1 000 95 0 0 0 —— 95 — 95 -— 95 2 500+ 1 500 41 0 0 0 —— 41 —— 41 — 41 2 000+ 2 000 0 0 0 0 i 0 :i; 0 j; 0 6 000 6 000+ 0 415 202 202 202 — 213 —— 213 — 213 5 500+ 500 361 148 148 148 — 213 — 213 — 213 5 000+ 1 000 308 148 148 148 —— 160 — 160 —— 160 4 000+ 2 000 202 148 148 136 —— 54 — 54 —— 66 3 000 + 3 000 190 148 148 112 — 42 _— 42 —— 78 8 000 8 000+ 0 678 415 415 415 — 263 —— 263 _ 263 7 000+ 1 000 536 361 361 361 _ 175 — 175 — 175 6 000+ 2 000 415 361 361 349 —— 54 — 54 — 66 5 000+ 3 000 403 361 361 325 —- 42 —— 42 — 78 4 000+ 4- 000 404 361 349 301 —— 43 — 55 — 103 10 000 10 000+ O 1 004 629 629 629 — 375 — 375 —— 375 9 000+ 1 000 826 575 575 575 — 251 —— 251 — 251 8 000+ 2 000 678 575 575 563 — 103 — 103 _ 115 7 000+ 3 000 631 575 575 539 —— 56 — 56 -— 92 5 000+ 5 000 616 575 551 491 —— 41 —— 65 — 125 15 000 15 000+ 0 2 077 1 230 1 230 1 230 — 847 —— 847 — 847 14 000+ ] 000 1 837 1 158 1 158 1 158 — 679 — 679 — 679 12 000+ 3 000 1 487 1 158 1 158 1 110 —— 329 — 329 —— 377 10 000+ 5 000 1312 1 158 1126 1046 — 154 — 186 —— 266 7 500+ 7 500 1 212 1 158 1 086 966 — 54 —- 126 —— 246 20 000 20 000+ 0 3 396 2 215 2 215 2 215 —1 181 —1 181 —1 181 19 000+ 1 000 3 129 2 103 2 103 2 103 —1 026 —1 026 —1026 17 000+ 3 000 2 690 2 103 2 103 2 028 —— 587 — 587 -— 662 14 000+ 6 000 2 252 2 103 2 028 1 878 — 149 — 224 — 374 10 000+10 000 2 008 2 103 1 978 1 778 + 95 _ 30 _ 230 30 000 30 000+ 0 6 612 4 944 4 944 4 944 —1 668 —1 668 —1 668 28 000+ 2 000 5 935 4 787 4 787 4 752 —-1 148 ——1 148 ——1 183 24 000+ 6 000 5 018 4 787 4 682 4 472 — 231 — 336 -— 546 20 000+10 000 4 400 4 787 4 612 4 332 + 387 + 212 — 68 15 000+15 000 4 154 4 787 4 612 4 332 + 633 + 458 + 178
Årsinkomst och dennas fördelning pa makarna
Statlig inkomstskatt, kronor
Skatt före gifter- målet
Skatt efter giftermålet
Ökning eller minskning
i skatt
&. b C
b
1
3 4 5
7
40 000 40 000+ 0 38 OOO+ 2 000 34 000+ 6 000 28 000+12 000 20 000+20 000
50 000 50 000+ 0 47 000+ 3 000 42 000+ 8 000 35 000+15 000 25 000+25 000
100 000
100 000+ 0 97 000+ 3 000 90 000+ 10 000 75 000+25 000 50 000+50 000
10 142 9 395 8 379 7 327 6 792
13 985 12 854 11 568 10 380
9 842
35 540 34 300 32 094 29 336 27 970
8 156 7 976 7 976 7 976 7 976
11758 11 556 11 556 11 556 11 556
33 050 32 825 32 825 32 825 32 825
8 156 7 976 7 856 7 776 7 776
11758 11556 11336 11 336 11 336
33 050 32 825 32 575 32 575 32 575
8 156 7 936 7 616 7 456 7 456
11758 11 421 11 016 11016 11 016
33 050 32 675 32 175 32 175 32 175
—1 986 —1 419 _ 403 + 649 +1184
_2 227 —1 298 _ 12 +1 176 +1 714
_2 490 —1 475 + 731 +3 439 +4 855
—1986 —1 419 — 523 + 449 + 984
—2 227 —1 298 — 232 + 956 +1494
—2 490 —1 475 + 481 +3 239 +4 605
——1986 —1459 — 763 + 129 + 664
—2 227 —1 433 — 552 + 636 +1174
—2 490 —1 625 + 81 +2 839 +4 205
Tabell 2. Statlig inkomstskatt för äkta makar före och efter giftermålet enligt nuvarande ordning (a), enligt utredningens förslag (11), enligt reservanterna Petréns och Sandbergs förslag meal förvärvsavdrag å 10 procent, min. 300 max. 800 kronor (c) och enligt samma reservanters
förslag med förvärvsavdrag för barnfamiljer a 20 procent, min. 300 max. 1 600 kronor (d).
Årsinkomst
Statlig inkomstskatt, kronor, Ökning eller minskning
OCh dennas enligt alternativ i skatt fördelning på makarna & b c d b c d 1 2 3 4 5 6 7 8 Mannen Hustrun 4 000 4 000+ 0 76 0 O 0 — 76 — 76 — 76 3 500+ 500 36 0 0 0 _ 36 — 36 —— 36 3 000+ 1 000 11 0 0 0 — 11 — 11 — 11 2 500+ 1 500 0 0 0 0 j: 0 :|: 0 i 0 2 000+ 2 000 0 0 0 0 j: 0 j: 0 ;t 0 6 000 6 000+ 0 277 202 202 202 —— 75 — 75 — 75 5 500+ 500 229 148 148 148 -— 81 -—- 81 — 81 5 000+ 1 000 200 148 148 148 —— 52 — 52 —— 52 4 000+ 2 000 145 148 148 136 + 3 + 3 —— 9 3 000+ + +
Årsmkomst Statlig inkomstskatt, kronor, Ökning eller minskning OCh dennas enligt alternativ i skatt fördelnmg på makarna a b I c d b c d 1 6 7 8 000 8 000+ 0 528 415 415 415 -— 113 — 113 —— 113 7 000+ 1 000 429 361 361 361 — 68 —— 68 — 68 6 000+ 2 000 359 361 361 349 + 2 + 2 — 10 5 000+ 3 000 359 361 361 325 + 2 + 2 — 34 4 000+ 4 000 359 361 349 301 + 2 —— 10 —— 58 10 000 10 000+ 0 819 629 629 629 — 190 —— 190 + 190 9 000+ 1 000 712 575 575 575 — 137 — 137 -—— 137 8 000+ 2 000 632 575 575 563 — 57 — 57 — 69 7 000+ 3 000 632 575 575 539 — 57 -— 57 — 93 5 000+ 15 000 15 000+ 0 1 708 1 230 1 230 1 230 —— 478 — 478 —— 473 14 000+ 1000 1 552 1 158 1 158 1 158 — 394 — 394 —— 394 12 000—|— 3 000 1 452 1 158 1 158 1 110 —— 294 — 294 — 342 10 000+ 5 000 1 452 1 158 1 126 1 046 —— 294 +— 326 — 406 7 500—]— 7 500 1 452 1 158 1 086 966 —— 294 —— 366 — 486 20 000 20 000+ 0 2 961 2 215 2 215 2 215 — 746 — 746 -— 746 19 000+ 1 000 2 753 2 103 2 103 2103 — 650 —- 650 — 650 17 000+ 3 000 2 593 2 103 2 103 2 028 -— 490 — 490 -— 565 14 000+ 6 000 2 593 2 103 2 028 1 878 —- 490 —— 565 —— 715 10 000+10 000 2 593 2 103 1 978 1 778 — 490 — 615 —— 815 30 000 30 000+ 0 6 334 4 944 4 944 4 944- ——1 390 —1 390 —1 390 28 000+ 2 000 5 874 4 787 4 787 4 752 —1 087 —1 037 -—1 122 24 000+ 6 000 5 874 4 787 4 682 4 472 —1 087 ——1 192 —1 402 20 000+10 000 5 874 4 787 4 612 4 332 —1 087 —1 262 —1 542 15 000+15 000 5 874 4 787 4 612 4 332 —1 087 —1 262 —1 542 40 000 | 40 000+ 0 10 092 8 156 8 156 8 156 —1 936 —1 936 —1 936 38 000+ 2 000 9 575 7 976 7 976 7 936 —1 599 +1 599 —1 639 34 000+ 6 000 9 575 7 976 7 856 7 616 -—1 599 —1 719 —1 959 28 000+12 000 9 575 7 976 7 776 7 456 —1 599 ——1 799 ——2 119 20 000+20 000 9 575 7 976 7 776 7 456 —1 599 —1 799 —2 119 50 000 50 000+ 0 14 250 11 758 11 758 11 758 —2 492 —2 492 +2 492 47 000+ 3 000 13 675 11 556 11 556 11421 —2 119 —2 119 —2 254 42 000+ 8 000 13 675 11 556 11 336 11 016 —2 119 —2 339 —2 659 35 000+15 000 13 675 11556 11 336 11 016 -——2 119 —2 339 ——2 659 25 000+25 000 13 675 11556 11 336 11016 —2 119 —2 339 —2 659 + 100 000 100 000+ 0 38 108 33 050 33 050 33 050 —5 058 —5 058 —5 058 97 000+ 3 000 37 476 32 825 32 825 32 675 —4 651 —4 651 —4 801 + 90 000+10 000 37 476 32 825 32 575 32 175 —4 651 —4 901 —5 301 * 75 000+25 000 37 476 32 825 32 575 32175 ——4 651 —4 901 +5 301 50 000+50 000 37 476 32 825 32 575 32 175 —4 651 ——4 901 —5 301
5. Särskilt yttrande av herrar Hagberg, Petrén och Sandberg
1947 års riksdagsbeslut rörande skatterna innebar för förmögenhetsskat- tens del en sänkning för lägre förmögenheter men en betydande skärpning
, beträffande de medelstora och större förmögenheterna. Vi vilja i detta avseende + huvudsakligen hänvisa till bevillningsutskottets betänkande nr 50 vid samma * riksdag, bilaga 1. Särskilt belysande är i detta avseende tabell nr 17. Som + framgår av denna tabell blir marginalskatten för förmögenhetsavkastningen ; i vissa lägen betydligt över 100 procent. Av förmögenhetsavkastningen utgår + i skatt så betydande belopp, att endast en oproportionellt liten del återstår. * I vissa fall blir resultatet av en förmögenhetsökning med åtföljande ökad avkastning negativt. Under sådana förhållanden kan lusten att spara inte | stimuleras på önskvärt sätt. Genom penningvärdeförsämringen på senare tid * ha dessa olägenheter framträtt ännu starkare. : Inom utredningen har enighet rått om önskvärdheten av skattelättnader för förmögenheterna. Den form för skattelättnader, som majoriteten förordat, anse vi emellertid icke tillfredsställande. Bortsett från den direkta sänkning, som följer av den föreslagna inkomstskatteskalan, innebär nämligen majo- ritetens förslag endast, att de i vissa lägen enligt vår mening alltför höga mar-
j ginalskattesatserna förskjutas högre upp på förmögenhetsskatteskalan. Det
& framstår för oss som angeläget att få en sådan ordning för förmögenhetsbe-
skattningen, att marginalskatterna i vart fall nedbringas under 100 procent. Åtminstone bör detta vara fallet då kapitalavkastningen icke är exceptionellt låg. Enligt vår mening är det sålunda nödvändigt att lätta skattetrycket på förmögenheterna utöver vad majoriteten föreslagit. Det nuvarande skatte- trycket har utan tvivel verkat hämmande på sparandet. Ur det allmännas synpunkter är det därför av stor betydelse att pröva vilka ytterligare lättnader, som kunna komma till stånd.
Vid övervägande av de olika metoder, som därvid kunna tänkas, ha vi i likhet med majoriteten i första hand stannat för en höjning av skatteplikts-
* gränsen från 30 000 till 40 000 kronor. Vi anse emellertid, att goda skäl tala för en ytterligare höjning av denna gräns för äkta makar. I motioner till 1950
års riksdag anfördes i detta sammanhang bl. a. följande synpunkter. Enligt förmögenhetsskatteförordningen beräknas den beskattningsbara förmögenheten
3 för äkta makar gemensamt. Om alltså två ensamstående med förmögenhet
något understigande 30000 kronor ingå äktenskap med varandra kommer årlig förmögenhetsskatt i och med äktenskapets ingående att utgå, trots att de tidigare varit fria från denna skatt. För att kunna skapa trygghet för fa-
miljer erfordras, särskilt om barn finnas, större kapitaltillgångar än för ensam- stående. I motionerna framfördes därför önskemålet, att skattepliktsgränsen för äkta makar måtte höjas, en uppfattning som vi dela. Vi föreslå såsom lämp- lig sådan gräns 60 000 kronor. Denna höjning av skattepliktsgransen skulle innebära en värdefull stimulans till ökat sparande i de lägre förmögenhets- skikten.
Höjningen av skattepliktsgränsen medför en skattelättnad enligt majori- tetens förslag av 10 miljoner kronor och enligt vårt förslag ytterligare 8 mil- joner kronor. Även om majoritetens förslag till skattelättnader genomfördes, skulle direkta ingrepp i förmögenheten som sådan stundom bliva nödvändiga för att täcka förmögenhetsskatten. Huvudanledningcn till detta enligt vår uppfattning olyckliga förhållande är att förmögenhetsskatten icke är avdrags- gill vid taxering till statlig inkomstskatt.
Då denna fråga närmare utvecklats i en motion vid 1949 års riksdag (11:186) och innehållet i motionen i huvudsak återgivits i kap. X ovan, anse vi oss icke behöva närmare ingå på motiveringen för en sådan ordning. Skälen härför äro i korthet, att den inkomst, som måst tagas i anspråk för att gälda förmögen- hetsskatten och som därför icke längre äger någon skattekraft, icke bör räknas med i den skattepliktiga inkomsten. Förmögenhetsskatten, som i verkligheten utgör en skatt på avkastningen, åstadkommer vidare en olikhet i skattetrycket av i princip samma karaktär som den de varierande kommunalskatterna ge upphov till.
Mot avdragsrätt för förmögenhetsskatt anför utredningens majoritet, att de variationer kommunalskatten föranleder, bero på en omständighet som ligger utanför den skattskyldiges inkomstförhållanden, medan variationerna i förmögenhetsskattens tryck grundar sig på just dessa inkomstförhållanden. För två personer med helt lika inkomst- och förmögenhetsförhållanden medför sålunda icke förmögenhetsbeskattningen olika skattebetalning, vilket däremot är fallet med den kommunala utdebiteringen. Jämförelsen synes därför majori- teten mindre hållbar.
Mot detta majoritetens resonemang vilja vi anföra följande. Eftersom för- mögenhetsskatten redan minskat den enskildes inkomst är det icke tillfreds- ställande att låta denna del av inkomsten ännu en gång drabbas av skatt. Skattekraften hos inkomsten kan, såsom framhålles i ovannämnda motion, icke vara oberoende av om skatten redan erlagts eller ej. Vidare synes majori- teten förbise, att det här icke är fråga om en jämförelse mellan två olika för- mögenhetsägare utan mellan personer med och utan kapitalavkastning. Om man tänker sig det fallet, att en kommun icke skulle behöva utdebitera någon som helst kommunal skatt får man den exakta jämförelsen. De skattskyldiga i en sådan kommun skulle då inte betala någon kommunal inkomstskatt, medan inkomsttagare i andra kommuner kunde ha mycket betydande sådana. För- mögenhetsägare ha en extra belastning på förmögenhetsavkastningen, som
1 i i
icke har någon motsvarighet för övriga inkomsttagare. Liksom för kommunal— skattens del givetvis icke såsom ett skäl mot avdragsrätten skulle kunna åbe- ropas sådana fall, då ingen som helst kommunalskatt utgår, kan man i före- varande sammanhang icke åberopa det faktum att viss inkomst undgår extra belastning. Tvärtom är just detta ett skäl för en avdragsrätt för förmögenhets- skatten. Enbart principen om jämlikhet i beskattningen borde därför enligt vår mening leda till att den ifrågasatta avdragsrätten medgives. Vid beräk- ning av underlaget för den statliga inkomstskatten bör därför, liksom fallet exempelvis är i Danmark, avdrag medgivas för den del av inkomsten, som tages i anspråk för betalning av förmögenhetsskatt.
Som slutligt argument mot detta avdrag har majoriteten anfört, att varje ytterligare form av avdrag måste komplicera taxeringsförfarandet och för- svåra källskatteberäkningen. En nu införd avdragsrätt för förmögenhets- skatt skulle därför illa överensstämma med de strävanden till ett förenklat taxeringsförfarande, som vore aktuella, och vid vilka det bl. a. ifrågasattes att slopa den gällande rätten till avdrag för kommunalutskylder vid den stat- liga taxeringen. Majoriteten åberopar i detta sammanhang innehållet i direk— tiven till 1950 års skattelagssakkunniga.
Det är i och för sig obestridligt, att varje form av avdrag föranleder ett visst merarbete vid taxeringen. Det avdrag vi förorda bildar icke något sär- fall i detta avseende. Själva taxeringsarbetet måste emellertid i görligaste mån underordnas den viktigare frågan, nämligen att fastställa skatten för olika skattskyldiga på det sätt man finner vara riktigast. Det är att märka att de variationer, som föranledas av förmögenhetsbeskattningen kunna vara väsentligt större än variationerna i kommunalbeskattningen. Skälen för en avdragsrätt för förmögenhetsskatten äro följaktligen starkare än i fråga om de kommunala utskylderna. Med en sådan bestämmelse skulle enligt av utred- ningen verkställda beräkningar på grundval av 1949 års skatteunderlag skatte- bortfallet bli 35—36 miljoner kronor. '
Vi ha tidigare förklarat, att vi anse en lindring' av förmögenhetsskatten vara berättigad utöver den majoriteten föreslagit. En dylik lindring vunnen enbart genom införande av avdragsrätt för förmögenhetsskatten skulle dock i vissa lägen, särskilt då en stor förmögenhet är förenad med en betydande inkomst, leda till en skattelindring som relativt sett kan anses för stor. För att undanröja denna olägenhet bör en viss justering av skalan ske. Vi föreslå därför för beskattningsbara förmögenheter över 40000 resp. 60000 kronor följande skala.
Förmögenhet Förmögenhetsskatt (l 000-tal kr.) å skiktet (promille) 40 (60) —100 5 100—150 10 150—200 14 200—300 18
över 300 22
Som jämförelse införes här:
Gällande skala Av utredningen föreslagen skala Besk. förrn. 0/ Besk. förm. 0/ 1 000-tal kr. "" l 000-tal kr. "" 30—100 6 40— 100 5 100—150 10 100— 200 10 150—200 12 200— 400 13 200—300 15 400—1 000 16 300—_ 18 1 000— 18
Med vårt förslag behöver 80 procent-spärren komma till användning endast i ett ringa antal fall och uppstår inte samma markerade skillnader i gränsskikten i marginalbeskattn'mgen som nu. Vårt förslag skulle innebära, att den maxi- mala marginalskatten _ vid en kommunal utdebitering av 11 kronor per skattekrona —— skulle understiga 100 procent, så länge avkastningen ligger högre än 2.47 procent. Till jämförelse kan nämnas att den maximala marginal— skatten enligt majoritetens förslag överstiger 100 procent intill dess avkast- ningsprocenten kommit upp till 5.74. Följande sammanställning över den maximala marginalskatten visar skillnaden mellan vårt och majoritetens
förslag .
Avkastningsprocent Majoritetens förslag Vårt förslag 2 158.85 121.00 2.5 140.85 99.65 3 128.85 94.52 31/3 122.85 91.95 4- 113.85 88.10 5 104.85 84.25 6 98.85 81.68
Resultatet av de av oss föreslagna ändringarna i förmögenhetsbeskatt- ningen framgår av härtill fogade tabellerna 1—6.
Ett genomförande av vårt förslag i sin helhet torde kunna beräknas minska statens skatteinkomster med omkring 39 miljoner kronor i förhållande till nuvarande läge. Enligt vår uppfattning äro de med vårt system förenade för- delarna med hänsyn till sparandet och företagsamheten så framträdande, att den merkostnad (16.5 miljoner kronor), som uppkommer i jämförelse med majoritetens förslag, dock icke får tillmätas avgörande betydelse. Det är att märka, att i den mån sparandet och produktionen växer såsom en. följd av . vårt system skillnaden i skattebortfall mellan vårt och majoritetens förslag blir allt mindre.
Tabell 1. Skattelättnad enligt olika alternativ.
Tabeller till särskilt yttrande av herrar Hagberg, Petrén och Sandberg
| Sugnma för- Skattelättnad Skattelättnad Skattelättnad
| Förmögen- f_lAntal rlrilogenhets- genom avdrags- enligt vårt enligt majorite- heter orm-ogen- 5 att ("111513 rätt1 förslag2 tens forslag
hetsagare nuv. ordmng
mdl- kr. milj. kr. procent milj. kr. procent milj. kr. procent
30— 100 169 089 20.5 3.4 16.6 14.4 70.2 10.1 49.3 100— 200 25 544 19.8 4.9 24.7 6.5 32.8 3.3 16.7 200— 500 10 485 30.8 10.6 34.4 7.2 23.4 4.9 15.9 500—1 000 1 969 18.5 8.1 43.8 4.9 26.5 2.8 15.1 1 000— 788 24.5 8.5 34.7 6.1 24.9 1.5 6.1 Summa 207 875 1141 35.5 31.1 39.1 34.3 22.6 19.8
1 Beräkningen grundar sig på nuvarande inkomstbeskattning och nuvarande förmögenhets— skatteskala. Om den av utredningen föreslagna inkomstbeskattningen lägges till grund för be- räkningen blir den sammanlagda lättnaden omkring 30 milj. kr. 2 Beräkningen grundar sig på den av utredningen föreslagna inkomstbeskattningen.
Tabell 2. Marginalskatt i olika förmögenhetsskikt vid en inkomst av tjänst & 10000 kr. Tabellen avser gift skattskyldig i ortsgrupp III. Förmögenheten antages avkasta 3 I], %. Kommunalskatten är beräknad efter en debitering på 11 kr. och efter de nya kommunala ortsavdragen.
Förmögenhet Marginalskatteprocent
1 000-tal kr. Majoritetens förslag Vårt förslag 0— 40 21.68 21.68 40— 60 36.68 21.68 ; 60— 86 36.68 34.88 | 87— 92 40.24 34.88 i 93— 100 40.24 37.84 *. 100— 150 55.24 50.44 150— 154 55.24 60.52 155— 200 58.80 60.52 1 200— 203 67 80 70.60 . 204— 221 67.80 72.00 222— 300 72.25 72.00 300— 356 72.25 81.60 357— 400 76.70 81.60 400— 414 85.70 81.60 ; 415— 491 85.70 82.75 , 492— 323 90.15 82.75 * 829— 936 94.60 82.75 937—1 000 94.60 83.90 1 000—1 165 100.60 83.90 1 1 166—1 457 105.05 83.90 1 458—1839 105.05 85.05 1 840—1882 109.50 85.05 1 883—2 762 80 85.05 3 2 763—4 066 80 86.02 4 067—5 368 80 87.35 5 369— 80 80
Tabell 3. Total skatt (förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt och kommunalekatt) enligt nu- varande förmögenhetsbeskattning (a), enligt av majoriteten föreslagen förmögenhetsskatteskala (b) och enligt vårt förslag (c). Beräkningarna utförda för äkta makar i ortsgrupp III. kommunalt ortsavdrag 1 840, statligt 3 680; kommunal utdebitering 11 kr; inkomstskatteskala enligt utredningens förslag.
. . _ Skatteminskning Förmögenhet Inkomst, Total skatt 1 kronor eller -ökning i % kr.
a b c 1) c
1 2 3 4 5 G 7 3 000 226 156 106 — 31.0 — 53.1 50 000 6 000 758 688 638 _ 9.2 — 15.8 15 000 2 776 2 706 2 656 _ 2.5 — 4.3 4 000 486 391 291 _ 19 5 -— 40.1 75 000 8 000 1 341 1 246 1 137 — 7 1 — 15.2 20 000 4 461 4 366 4 246 -— 2 1 —— 4.8 5 000 841 721 597 — 14 3 -— 29.0 100 000 10 000 1 925 1 805 1 681 — 6 2 — 12.7 25 000 6 403 6 283 6 123 — 1 9 —— 4.4 6 000 1 558 1 438 1 254 —-— 7.7 — 19.5 150 000 15 000 3 576 3 456 3 244 — 3.4 — 9.3 30 000 8 940 8 820 8 475 — 1.3 — 5.2 8 000 2 591 2 371 2 303 — 8.5 —— 11 1 200 000 20 000 5 711 5 491 5 241 — 3.9 —— 8 2 40 000 13 852 13 632 13 172 — 1.6 —— 4 9 12 000 4 958 4 538 4 754 —- 8.5 —— 4.1 300 000 25 000 9 003 8 583 8 254 _— 4.7 — 8.3 50 000 20 054 19 634 18 912 -— 2.1 — 5.7 20 000 10 811 9 691 10 361 — 10.4 —— 4.2 500 000 40 000 18 952 17 832 17 175 —— 5.9 — 9.4 80 000 39 346 38 226 36 529 —— 2.8 —— 7.2 30 000 21 840 19 920 20 273 — 8.8 — 7.2 1 000 000 60 000 37 759 35 639 32 812 — 5.6 — 13.1 120 000 70 703 68 583 64 226 —— 3.0 — 9.2 60 000 147 840 147 840 44 641 :l: 0 0 _ 6.7 3 000 000 120 000 195 840 195 840 87 199 :l; 0 0 —— 9.0 250 000 189 022 186 902 161 500 —- 1 -— 14.6 100 000 198 396 196 276 117 376 —— 2.2 + 19 3 10 000 000 250 000 1199 840 1199 840 1199 840 5: 0.0 :l: 0 0 600 000 1479 840 1479 840 454 187 3: 0.0 — 5 3
1 80 %-regeln tillämpad.
Tabell 4. Skattebelastningen på förmögenheten (d. v. s. skillnaden i total skatt mellan förmögenhets— ägare och icke förmögenhetsägare med samma inkomst) enligt nuvarande förmögenhetsbeskattning (11), enligt av majoriteten föreslagen förmögenhetsskatteskala (b) och enligt vårt förslag (c). Beräkningarna utförda för äkta makar i ortsgrupp III, kommunalt ortsavdrag 1840,[statligt 3680; kommunal utdebitering 11 kronor; inkomstskatteskala enligt utredningens förslag.
Inkomst Skattebelastningen på förmögenheten Skatteminskning Förmögenhet kr ” i kronor eller -ökning i % . a b c ]) c 1 2 3 4 6 7
; 3 000 120 50 1 50 000 6 000 120 50 0 _ 58.3 _ 100.0 , 15 000 120 50 0 _ 58.3 _ 100.0 ; 4 000 270 175 75 _ 35.2 _ 72.2 75 000 8 000 270 175 66 _ 35.2 _ 75.6 1 20 000 270 175 55 _ 35.2 _ 79.6 : 5 000 420 300 176 _ 28.6 _ 58.1 . 100 000 10 000 420 300 176 _ 28.6 _ 58.1 & 25 000 420 300 140 _ 28.6 _ 66.7 *» 6 000 920 800 616 _ 13.0 _ 33.0 150 000 15 000 920 300 588 _ 13.0 _ 36.1 ! 30 000 920 9.00 455 _ 13.0 _ 50.5 8 000 1 520 1 300 1232 _ 14.5 _ 18.9 200 000 20 000 1 520 1 300 1 050 _ 14.5 _ 30.9 40 000 1 520 1 300 840 _ 14.5 _ 44.7 i 12 000 3 020 2 600 2 816 _ 13.9 _ 6.8 . 300 000 25 000 5 020 2 600 2 271 _ 13.9 _ 24.8 | 50 000 3 020 2 600 1 878 _ 13.9 _ 37.8 | [ 20 000 6 620 5 500 6170 _ 16.9 _ 6.8 . 500 000 40 000 6 620 5 500 4 843 _ 16.9 _ 26.8 1 80 000 6 620 s 500 3 803 _ 16.9 _ 42.6 i 30 000 13 820 11 900 12 253 _ 13.9 _ 11.3 1 000 000 60 000 15 620 15 500 10 673 _ 13.6 _ 31.7 120 000 15 620 13 500 9 143 _ 13.6 _ 41.5 60 000 125 701 125 701 22 502 i 0.0 _ 12.4 3 000 000 120 000 140 757 140 757 32 116 i 0.0 _ 21.2 250 000 51 620 49 500 24 093 _ 4.1 _ 53.3 100 000 154 570 152 450 73 550 _ 3.9 + 34.8 10 000 000 250 000 162 433 162 438 162 438 i 0.0 i 0.0 600 000 1101 463 1101463 75 810 i 0.0 _ 25.3
1 80 %-regeln tillämpad.
Tabell 5. Total skatt (förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt och kommunalskatt) enligt nu- varande förmögenhetsbeskattning (a), enligt av majoriteten föreslagen förmögenhetsskatte- skala (b) och enligt vårt förslag (c). Beräkningarna utförda för ensamstående i ortsgrupp III, kommunalt ortsavdrag 1 290, statligt 1 840; kommunal utdebitering 11 kronor; inkomstskatteskala enligt utredningens förslag.
. Skatteminskninrr Förmögenhet Inkgnst, Total skatt 1 kronor eller -ökningi 92
' a b c b c
1 2 3 4 5 6 7 3 000 381 311 305 —— 18.4 — 19.9 50 000 6 000 1 031 961 955 — 6.8 —— 7.4 15 000 3 683 3 613 3 599 — 1.9 — 2.3 4 000 748 653 631 — 12.7 —15.6 75 000 8 000 1 664 1 569 1 541 — 5.7 —— 7.4 20 000 5 702 5 607 5 553 —— 1.7 — 2 6 5 000 1 114 994 958 — 10.8 — 14.0 100 000 10 000 2 360 2 240 2 180 — 5.1 — 7.6 25 000 7 927 7 807 7 693 —— 1.5 —— 3.0 6 000 1 831 1 711 1615 — 6.6 —- 11.8 150 000 15 000 4 483 4 363 4 147 — 2.7 — 7.5 30 000 10 668 10 548 10 244 —— 1 1 — 4.0 8 000 2 914 2 694 2 665 — 7.5 —— 8.5 200 000 20 000 6 952 6 732 6 482 — 3.2 — 6.8 40 000 15 898 15 678 15 248 —— 1.4 -— 4.1 12 000 5 568 5 148 5 176 — 7.5 —— 7.0 300 000 25 000 10 527 10 107 9 670 -— 4.0 — 8.1 50 000 22 341 21 921 21 130 — 1.9 —— 5.4 20 000 12 052 10 932 10 989 —— 9.3 —— 8.8 500 000 40 000 20 998 19 878 19 004 — 5.3 —— 9.5 80 000 41 896 40 776 39126 — 2.7 — 6.6 30 000 23 568 21 648 20 913 — 8.1 —11.3 1 000 000 60 000 40 135 38 015 34 900 — 5.3 — 13.0 120 000 73 342 71 222 66 826 — 2.9 —— 8.9 60 000 147 840 147 840 45 922 i 0.0 — 4.0 3 000 000 120 000 195 840 195 840 89 537 :i: 0.0 — 6.6 250 000 191839 189 719 164 268 — 1.1 — 14.4 100 000 198 456 196 336 117 536 — 2.2 + 19.4 10 000 000 250 000 1199 840 1199 840 1199 840 3: 0.0 :|: 0.0 600 000 1479 840 1479 840 457 039 i 0.0 »— 4.8
1 80 %-regeln tillämpad.
Tabell 6. Skattebelastningen på förmögenheten (11. v. &. skillnaden' 1 total skatt mellan förmögen- hetsägare och icke förmögenhetsägare med samma inkomst) enligt nuvarande förmögenhets- beskattning (a), enligt av majoriteten föreslagen förmögenhetsskatteskala (b) och enligt vårt förslag (0). Beräkningarna utförda för ensamstående 1 ortsgrupp III, kommunalt ortsavdrag 1 290, statligt 1 840; kommunal utdebitering 11 kronor; inkomstskatteskala enligt utredningens förslag.
Inkomst Skattehelastning på förmögenheter Skatteminskning Förmögenhet kr ' i kronor eller -ökning i %
' a 1) c b c
1 2 3 4- 5 6 7 3 000 120 50 44 —58.3 —63.3 50 000 6 000 120 50 44 -—-— 58.3 -— 63.3 15 000 120 50 36 —58.3 —70.0 4 000 270 175 153 —35.2 ——43.3 75 000 8 000 270 175 147 — 35.2 -— 45.6 . 20 000 270 175 121 —35.2 —55.2 ' 5 000 420 300 264 —— 28.6 — 37.1 , 100 000 10 000 420 300 240 -— 28.6 —— 42.9 * 25 000 420 300 186 — 28.6 — 55.7 6 000 920 800 704 — 13.0 —— 23.5 150 000 15 000 920 800 584 — 13.0 -— 36.5 30 000 920 800 496 — 13.0 — 46.1 8 000 1 520 1 300 1271 —— 14.5 — 16.4 200 000 20 000 1 520 1 300 1 050 —— 14.5 — 30.9 40 000 1 520 1 300 870 —— 14.5 —— 42.8 1 12 000 3 020 2 600 2 628 — 13.9 — 13.0 ' 300 000 25 000 3 020 2 600 2 163 — 13.9 —- 28.4 1 50 000 3 020 2 600 1 809 -— 13.9 —40.1 i 20 000 6 620 5 500 5 557 _ 16.9 _ 16.1 | 500 000 40 000 6 620 5 500 4 626 — 16.9 — 30.1 | 80 000 6 620 5 500 3 850 —— 16.9 -— 41.8 30 000 13 820 11 900 11 165 — 13.9 — 19.2 1 000 000 60 000 15 620 13 500 10 385 — 13.6 _ 33.5 120 000 15 620 13 500 9 104 —— 13.6 —41.7 60 000 123 325 123 325 21 407 :i: 0.0 — 8. 2 3 000 000 120 000 138 118 138118 31815 &: 0.0 —— 16. 5 250 000 51 620 49 500 24 049 — 4.1 -— 53. 4 100 000 152 080 149 960 71 160 — 4.1 + 36.6 10 000 000 250 000 159 621 159 621 159 621 i 0.0 i 0.0 600 000 198 646 198 646 75 845 :L— 0.0 —— 23.1
1 80 %-regeln tillämpad.
6. Särskilt yttrande av herr Söderlund
Den teoretiska motiveringen för den årliga förmögenhetsskatten är oklar. Det har även befunnits vara förenat med betydande svårigheter att giva den en tekniskt tillfredsställande utformning, vilket föranleder, att taxerings- resultatet icke blir rättvisande och att kostnaderna för detta arbete bliva höga i förhållande till skattens avkastning. Då vidare den årliga förmögen- hetsskatten i längden vållar det allmänna ekonomiska framåtskridandet större skada i förhållande till de intäkter, som genom denna beskattning tillföras statsverket, än de flesta andra beskattningsformer, är det icke ägnat väcka förvåning, att ett flertal stater såsom England, Frankrike, Belgien, U. 5. A. och Canada, trots i allmänhet ansträngda statsfinanser, avstått från att ut- taga någon särskild årlig förmögenhetsskatt. Man har i dessa stater ansett tillräckligt att förmögenheterna belastas med arvs- och kvarlåtenskapsskatt eller endera av dessa skatter. Självfallet har därvid — måhända i främsta rummet — beaktats, att förvärv av de högre och högsta inkomsterna oftast förutsätter innehav av förmögenhet till icke alltför obetydligt belopp, samt att avkastningen dårå genom en progressiv inkomstskatt blir så hårt beskattad, att en ytterligare skattebelastning å förmögenheten icke ansetts böra ifråga- komma.
Även om sålunda skål kunna åberopas för att någon särskild årlig förmögen- hetsskatt icke borde uttagas, har dock en sådan skatt under lång tid ingått i det svenska skattesystemet och tidigare, då den var måttlig, utan mera på- tagliga olägenheter kunnat fördragas. En så radikal åtgärd som att helt av- skaffa densamma anser jag mig därför icke böra förorda. Den årliga förmögen- hetsskattens egentliga skadeverkningar giva sig tillkänna, då denna skatt i förening med den progressiva statliga inkomstskatten driver marginalskatten så i höjden, att skatten går ut icke blott över inkomsten utan ock över själva förmögenheten. Det är detta läge som numera inträtt, och härutinnan måste enligt min mening en ändring komma till stånd.
Vid inlemmande av den årliga förmögenhetsskatten i skattesystemet, vars grundläggande konstruktion självfallet bör utbyggas under hänsynstagande till i främsta rummet det övervägande antalet beskattningsfall, är man be- rättigad kräva, att skattesystemet konsekvent utformas under beaktande av att denna skatt, i anslutning till den ursprungliga motiveringen för densamma, i normalfallen förutsättes skola gäldas av avkastningen. Så har emellertid icke skett. Det är därför beskattningseii'ekten blivit den som ovan angivits, att skatten går ut över själva förmögenheten. Jag hänvisar till de i bilaga 10, tabell 8 c redovisade alltjämt höga och ojämna marginalskattesatserna. Dessa
! a | [
äro en produkt av den inkonsekvens som måste anses ligga däri, att även den del av inkomsten, vilken förutsättes skola tagas i anspråk för gäldande av årlig förmögenhetsskatt, drabbas av den progressiva inkomstskatten.
Det är i detta avseende som enligt min mening en rättelse måste vidtagas. Vid beräkningen av underlaget för den statliga inkomstskatten bör, liksom fallet är i exempelvis Danmark, avdrag medgivas för den del av inkomsten, som tages i anspråk för betalning av förmögenhetsskatt. Skattebortfallet på grund av denna avdragsrätt har beräknats i de till 1947 års riksdag väckta motionerna 1:296 och 11: 436 till högst 30 miljcner kronor på grundval av då tillgängligt skatteunderlag, enligt inom bevillningsutskottet i anledning av dessa motioner verkställda beräkningar till »rätteligen» omkring 56 miljoner kronor samt enligt numera genom utredningens försorg verkställda beräkningar på grundval av 1949 års skatteunderlag till 35 år 36 miljoner kronor. Att ett dylikt belopp hittills influtit till statskassan har uteslutande berott på den enligt vad jag förut framhållit felaktiga konstruktionen av skattesystemet.
Såsom i förenämnda motioner till 1947 års riksdag anförts kan skatte- systemet som ett helt betraktat icke anses utformat efter den skattedragandes förmåga med mindre än att den inkomstskatt, som utgår vid sidan av förmö- genhetsskatten, får röna inverkan av sistnämnda skattebelopp. Om så icke sker, blir allt det arbete, som nedlägges på att fastställa en i överensstämmelse med skattedragarens förmåga avvägd inkomsttaxering, tämligen menings- löst i de fall, då denne har att erlägga förmögenhetsskatt. Avsikten med detta taxeringsarbete är att få fram ett sådant skatteunderlag, att inkomstskatten kan sättas i en genom inkomstskatteskalan fastställd viss relation till den inkomst, som står till den skattskyldiges förfogande. Detta resultat vinnes ju ej, om vederbörlig hänsyn icke tages till att viss del av inkomsten på grund av taxeringen till förmögenhetsskatt förutsättes bliva disponerad för betal- ning av sådan skatt och således icke längre står till förfogande för betalning av inkomstskatt eller andra ändamål. Ehuru principiella skäl tala för, att av- draget även bör medgivas vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, har jag dock med hänsyn till verkningarna därav å det kommunala skatteunderlaget samt de svårigheter vid tillämpningen, som en avdragsrätt vid den kommunala taxeringen skulle förorsaka, likväl stannat för att endast förorda avdragsrätt vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
I förhållande till nuvarande skattebörda kan denna avdragsrätt vid vissa kombinationer av större inkomster och förmögenheter, vilka för närvarande icke falla under den s.k. 80 procent-regeln, medföra en ganska betydande skattelindring i det individuella fallet. Detta sammanhänger därmed, att 80 procent-regeln i de ifrågavarande fallen icke förhindrat uppkomsten av de bl. a. av 1947 års bevillningsutskott påtalade högsta marginalskattesatserna. Den justering av de genom nämnda regel uppkomna ojämnheterna i skatte- belastningen liksom ock av dessa högsta marginalskattesatser, som blir en följd
av mitt förslag, innebär självfallet intet annat än att de skattskyldiga, som nu hårdast drabbas av dessa oformligheter i skattesystemet, få största för- delen av att de avlägsnas.
I åtskilliga fall, då enligt gällande system 80 procent-regeln träder i till- lämpning, skulle avdragsrätten automatiskt medföra en reduktion av det sammanlagda skattebeloppet till 80 procent av inkomsten eller något där- under. Den av mig föreslagna reformen innebär således, att vid inkomst- och förmögenhetskombinationer, som ligga i närheten av 80 procent-regelns tillämp- lighetsområde, övergången blir uppmjukad. Särskilt med hänsyn till de varia- tioner i den kommunala utdebiteringen, som alltjämt förekomma och den i för- hållande till inkomsten hårda skattebelastning, som den kommunala fastig- hetsskatten i vissa fall kan förorsaka, bör dock 80 procent-regeln, utformad enligt majoritetens förslag, alltjämt bibehållas, om ock dess tillämplighets- område kommer att bliva i hög grad inskränkt.
Med de av mig sålunda förordade ändringarna i skattesystemet anser jag skalan för förmögenhetsskatten böra tills vidare bibehållas i enlighet med majoritetens förslag.
7. Särskilt yttrande av herrar Hagberg och Söderlund
Beträffande kvarlåtenskapsskatten erinra vi om, att, sedan riksdagen såväl år 1933 som år 1934 avvisat förslag om införande av en kvarlåtenskapsbeskatt- ning, gällande förordning om en sådan skatt, vilken väsentligen överensstäm- mer med det av 1945 års statsskatteberedning framlagda förslaget, antogs av 1947 års riksdag med knapp majoritet, att nämnda förslag under remiss- behandlingen i princip tillstyrkts allenast av landsorganisationen och två länsstyrelser (i båda fallen dock med reservation av föredragande landskam— reraren), varemot samtliga övriga i ärendet hörda organisationer och myndig- heter, däribland rikets övriga länsstyrelser och samtliga hovrätter, avstyrkt förslaget, samt att förutom i sistberörda yttranden ifrågavarande lagstiftning blivit föremål för stark kritik, icke minst av framstående representanter för rättsvetenskapen.
Det har sålunda framhållits, att den svenska kvarlåtenskapsskatten sak- nade den enkelhet som brukade åberopas såsom en vanlig kvarlåtenskaps- skatts egentliga förtjänst. I stället hade den blivit tillkrånglad och invecklad, ett underligt mellanting mellan förmögenhetsskatt och arvsskatt, som före- tedde påtagliga inkonsekvenser, vore för de skattskyldiga onödigt betungande och vållade beskattningsmyndigheterna stora svårigheter vid tillämpningen.
Även enligt vår mening kan kvarlåtenskapsskatten icke anses tillgodose rimliga rättvisekrav. Den drabbar arvs- och testamentstagarna men utgår det oaktat icke i förhållande till storleken av deras särskilda lotter utan år
kvarlåtenskapen såsom sådan. Särskilt stötande för rättskänslan är, att den vid gåva utgående kvarlåtenskapsskatten, vilken sålunda även utgör en form av gåvoskatt, drabbar make och barn hårdare än andra närstående och oskylda samt överflyttar skattebördan från gåvotagaren till givaren. Att kvarlåtenskaps-
o
skatten verkar hämmande a sparviljan och i stället uppammar slöseri och kapitalförbrukning lär väl icke kunna siffermässigt bevisas, men att så är fallet måste enligt vår mening för varje objektiv bedömare framstå såsom uppenbart. Det ligger i den mänskliga naturen att hellre för egen eller sina närståendes del förbruka sina tillgångar än att låta dessa konfiskeras. Oavsett beskattningsformens skadeverkningar i företagsekonomiskt och allmäneko- nomiskt hänseende befinnes för övrigt den ifrågavarande lagstiftningen, sådan den i gällande förordning utformats, vid en granskning ur enbart juri- diska synpunkter behäftad med så allvarliga brister och olägenheter, att den , redan av denna anledning snarast möjligt bör utmönstras ur skattesystemet. * Om ett upphävande av förordningen om kvarlåtenskapsskatt skulle väcka betänkligheter ur statsfinansiella synpunkter eller anses medföra en icke önsk- värd lättnad av skattebelastningen å förmögenhet, bör skattebortfallet under alla förhållanden täckas med anlitande av ett bättre skatteinstrument. Det direkta skattebortfallet skulle emellertid enligt kommitténs beräkningar under- stiga 20 miljoner kronor, varför några tvingande skäl av statsfinansiell natur för kvarlåtenskapsskattens omedelbara ersättande med annan skatteform knappast föreligga. Vi anse således, att kommittén bort föreslå, att förordningen om kvarlå- tenskapsskatt den 26 juli 1947 skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1953.
8. Särskilt yttrande av herrar Franzon, Hagberg och Söderlund
Utredningen föreslår, att svenska jordbrukskreditkassan, centralkassor för jordbrukskredit, jordbrukskassor, sparbanker, Sveriges allmänna hypoteks- bank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar alltjämt skola erlägga statlig inkomstskatt med 32 procent av den beskattningsbara inkomsten, ehuru skatte- satsen för aktiebolag och andra ekonomiska föreningar än jordbrukets kredit-
l kassor föreslås skola utgöra 40 procent. l Samtliga ifrågavarande inrättningar bedriva penningrörelse i syfte att gynna en viss grupp medborgare, vilka direkt eller indirekt äro intressenter i företaget. Sålunda är den verksamhet, som bedrives inom jordbrukskasse- rörelsen, inriktad på att bereda jordbrukskassornas intressenter — jordbru- karna — dels lån till lägsta möjliga ränta, dels högsta möjliga avkastning på av dem i kassan insatt kapital. Genom denna nedpressning av marginalen
mellan in- och utlåningsräntan tillföres den ifrågavarande intressentgruppen en ekonomisk fördel, vilken visserligen blir beskattad hos intressenterna men icke, i motsats till vad som tillgodoföres aktiebolagens intressenter _ aktie- ägarna — jämväl blir föremål för beskattning hos den juridiska personen. Även om den skillnaden mellan intressentgrupperna föreligger, att dessa i det förstnämnda fallet tillika äro låntagare, kunna de i jordbrukskasserörelsen verksamma inrättningarna härigenom anses komma i ett fördelaktigare läge i beskattningshänseende än de affärsmässigt drivna kreditinrättningar, med vilka de konkurrera. Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke, men vi anse icke befogat att gynna de ifrågavarande penninginrättningarna även i det avseendet, att de starkt reducerade vinster, som sålunda av dem redovisas, skola beskattas efter en lägre skattesats än den, som gäller för de med dem konkurrerande penninginrättningarna. Jordbrukskassorna få sin skattebörda avvägd på grundval av den låga inkomst de redovisa och skatten blir häri- genom reducerad i all den utsträckning den av dem förda räntepolitiken kan anses motivera.
Vad ovan sagts angående jordbrukskassorna är i princip tillämpligt jämväl på de övriga penninginrättningar, för vilka utredningen föreslår bibehållande av den ifrågavarande skattesatsen av 32 procent.
Det argument, som anförcs till stöd för denna lägre skattesats _ svårig- heten att med beskattade vinstmedel upplägga synliga reserver »— gäller i samma grad för aktiebolagen och därmed i beskattningshänseende likställda juridiska personer. Dessa äro på grund av denna svårighet hänvisade till att söka åstadkomma erforderlig konsolidering genom en försiktig värdering av sina omsättningstillglnglr ävensom av sådana anlägg ringstillgång ir, för vilka nedskrivning får äga rum skattefritt. Denna möjlighet står emellertid även de nu ifrågavarande penninginrättningarna till buds. Den ovanberörda argu- menteringen framstår såsom alldeles särskilt ohållbar beträffande sparbanker samt Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa, hypoteksföreninglrna, svenska bostadskreditkassan och bostads— kreditföreningarna, eftersom ju dessa penninginrättningar jämlikt 29 ä 3 mom. kommunalskattelrgm även beredas viss möjlighet att upplägga skattefria synliga reserver.
Enligt vår mening kan skäl icke anses föreligga för att någon av de i 10 ä 2 mom. b) förordningen om statlig inkomstskatt omförmälda juridiska per- sonerna skulle erlägga. sådan skatt efter en lägre procentsats än aktiebolagen och därmed likställda juridiska personer, och vi förorda därför en skattesats av 40 procent även för de ifrågavarande penninginrättningarna.
9. Särskilt yttrande av herr Åkerström
Avsnittet i kapitel VII om avvägningen mellan direkta och indirekta skatter (sid. 105) borde, enligt min mening, från och med det stycke å sid. 109, som börjar med orden »Detta enkla exempel» ha haft följande lydelse.1
Detta enkla exempel har avsett att påvisa, att man icke kan sätta likhets- tecken mellan ökad indirekt beskattning och ökad belastning på de små in- komsttagarna. Allt beror på hur skatten användes. Exemplet kan givetvis även avse en eventuell ökning av den totala beskattningen. Valet mellan de två principiellt tänkbara skatteformerna kan även då göras på det här an- ! tydda sättet: i den mån skatteökningen icke kan läggas på de högre inkoms— _ terna — något som är en fråga för sig och som rent tekniskt knappast kan ; göras på annat sätt än med direkt progressivskatt — kan lagstiftaren välja ; mellan den direkta och den indirekta formen för ett och samma skatteuttag | från varje inkomstklass. Detta är alltså icke ett val mellan den ena eller andra & progressiviteten i skattesystemet utan en psykologisk och ekonomisk lämp- | | |
lighetsfråga, vilken kan behandlas fristående från frågan om skatternas sam- manlagda höjd i varje särskilt inkomstskikt.
Ett sådant val mellan de olika skatteformerna kan tänkas bli aktuellt i olika sammanhang inom en icke avlägsen framtid. Sålunda kan förutses, att samhällets medelsbehov kommer att ökas i samband med ett återställande av de sociala förmånernas realvärde eller genomförandet av planerade sociala reformer, särskilt sjukförsäkringen och den allmänna pensionsförsäkringen. Likaledes är det tänkbart att upprätthållandet av stabilt penningvärde vid full sysselsättning även på lång sikt visar sig kräva en strängare budgetba- lanseringspolitik (en begränsning av den årliga upplåningen trots en förut— sedd ökning av de samhälleliga investeringarna) alltså ett relativt ökat inkomst- uttag från medborgarna i förhållande till samhällets löpande utgifter.2
Skulle finansieringen av ökade sociala utgifter ske på den direkta vägen nödg rdes man närmast tänka sig formen av en socialförsäkringsavgift, vilken
; i huvudsak [inge bäras av de lägre inkomsttagarna. Även om en skärpning av progressiviteten skulle anses möjlig är det nämligen tydligt att endast en mycket ringa del av de i detta sammanhang erforderliga medlen skulle kunna , uppbring rs på denna väg. Finansieringen av en allmän pensionsförsäkring I har sålunda i kommittébetänkandet härom föreslagits ske genom en försäk-
l l
1 Lydelsen grundar sig på ett av herr Rehn utarbetat och inom utredningen framlagt förslag. Herr Rehn har dock ansett sig kunna godtaga även den formulering, som avsnittet enligt majori- tetens beslut erhållit i betänkandet. 2 Jämför Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. SOU 1951:30.
ringsavgift om 7 procent på inkomsten ovanför inkomststrecket 2 000 kronor (i 1948 års penningvärde) varjämte för löntagares del lika mycket skulle be- talas av arbetsgivaren. Vad som skulle kunna övervägas vore tydligen att helt eller delvis utbyta den planerade avgiften —— som till sin funktion och verkan blir mycket lik den vanliga direkta skatten — mot indirekta skatter. Hur mycket dessa skatter skulle komma att taga i olika inkomstskikt beror givetvis på deras utformning i detalj. Åtminstone om de skola täcka huvud- delen av erforderligt belopp, måste de bli av så omfattande slag att deras verkan på levnadskostnaderna bleve helt generell och på det ena eller andra sättet träffade praktiskt taget alla varor. Om en dylik beskattning skall belasta en genomsnittlig löntagarinkomst med samma tyngd som den föreslagna för- säkringsaniftens individuella del måste den motsvara cirka 5 procent (näm- ligen 7 procent på inkomstdelen över 2 000 kronor). Eftersom den skulle drabba även personer med lägre taxerad inkomst med ungefär samma procentsats skulle den emellertid komma att ge en större summa i avkastning än försäk- ringsavgiften. Å andra sidan finge motsvarande merintäkt i olika former åter- föras till de lägre inkomsttagare, vilka man ville skydda från att reellt drabbas av beskattningen. Denna återbetalning, vilken såsom ovan framhållits när- mast är att betrakta som en motsvarighet till ortsavdragen vid den direkta beskattningen, finge främst ske genom en förstärkning av folkpensionerna jämte övriga sociala förmåner och bidrag som övervägande utgå till personer i låga inkomstlägen. Det får observeras att de inkomstskikt det här gäller att skydda ligga så lågt att vederbörande vanligen ändå i den ena eller andra formen måste lita till bidrag från samhället för sin försörjning. Om det kon- stateras, att skatten särskilt drabbar de större familjerna — något som icke i och för sig är någon nödvändig egenskap hos ett system av varuskatter, vilket även kan tänkas ha sin tyngdpunkt på varor som i större proportion ingår i de barnlösas förbrukning — finge en del av kompensationen även utgå genom ökning av barnbidragen. Till en del skulle motvikten mot den indirekta skat- tens icke åsyftade verkan på de lägsta inkomsttagarnas levnadskostnader även kunna erhållas genom lindring av den direkta skatten i dessa inkomst— skikt. Om det å andra sidan visar sig omöjligt att konstruera den indirekta beskattningen på ett sådant sätt att belastningen på de högre inkomstskikten blir lika hög som genom den ifrågasatta avgiften, finge ett härigenom erfor- derligt tilläggsbelopp i dessa skikt uttagas på direkt Väg. Alla mellanstadier kunna givetvis även i övrigt tänkas mellan en helt direkt och en helt indirekt finansiering av ifrågavarande reform, allt under iakttagande av den här upp- ställda förutsättningen att nettobelastningen i varje inkomstskikt skall bli den- samma oavsett vilken Hnansieringsform som väljes.
Ett annat område, där ett val mellan direkt och indirekt beskattning skulle kunna tänkas, är kommunalbeskattningen. Utan att vi med detta önska fram- lägga något förslag — eftersom det gäller frågor som även ha andra väsentliga
l 4
i i
| i l
aspekter än vadvi i detta sammanhang kunna beröra och kommunalbeskattningen för övrigt faller utanför våra direktiv -— kan våra principiella tankegångar belysas med följande exempel: En höjning av de senast beslutade kommunala ortsavdragen med 1 000 kronor (d. v. s. till de statligas nuvarande nivå för äkta makar) skulle innebära en skattesänkning med omkring 100 kronor per inkomsttagare vid oförändrad utdebitering med 11 kronor per skattekrona. (I högre inkomstskikt blir dock skattelindringen mindre, beroende på åter- verkningen på det statligt taxerade beloppet; härifrån bortses dock i detta sammanhang.) Om kommunerna skola ersättas av staten för den härigenom framkallade skatteförlusten erfordras en summa på 250 a 300 miljoner kronor. Denna summa jämte erforderliga tillskott till de sociala förmånerna i de lägsta inkomstklasserna skulle kunna uppbringas genom en allmän konsumtions- varuskatt av sådan storlek, att den höjer levnadskostnaderna med 1.5 procent (avkastning cirka 350 miljoner kronor vid nuvarande konsumtionsnivå om cirka 23 miljarder kronor). Vid en årlig konsumtionsutgift på 6 700 kronor, d. v. s. en inkomst av cirka 8 000 kronor före skatt (eller högre om skillnaden mellan inkomst och konsumtion även betingas av sparande), är tydligen över- gången från direkt till indirekt beskattning varken fördelaktig eller ofördel- aktig, förutsatt att vederbörande blivit riktigt taxerad. Den direkta skatten sjunker och den indirekta stiger nämligen med vardera 100 kronor i detta inkomstläge. För inkomsttagare över denna nivå blir övergången till indirekt skatt ofördelaktig; även om den skulle komma att i högre skikt taga mindre än 1.5 procent måste den nämligen antagas överallt betyda mera än 100 kronor och alltså taga mera än vad dessa inkomsttagare vinna genom den direkta skattens sänkning. På motsvarande sätt blir operationen fördelaktig för per- soner med under 6 700 kronors konsumtionsnivå ända ned till det inkomst- läge där bortfallet av direkt skatt icke kan upphäva konsumtionsprisstegrin gen av den anledningen att den direkta skatten redan är mycket liten. Detta in- träffar för ogifta (ortsavdrag 1 290 kronor) vid omkring 1 500 och för gifta (ortsavdrag 1 840) vid omkring 2 200 kronors årsinkomst i mellersta orts- grupp. Nedanför dessa gränser skulle således verkningarna av reformen åter bli ofördelaktiga, om icke detta kompenserades genom en ökning av de sociala förmånerna. En sådan ökning är påtagligen möjlig inom ramen för den tänkta konsumtionsbeskattningens avkastning. I dessa skikt fanns år 1949 omkring 400 000 taxerade inkomsttagare med en total taxerad inkomst, som kan upp- skattas till cirka 500 miljoner kronor, och de nuvarande sili'rorna torde icke på något i detta sammanhang beaktansvärt sätt skilja sig från dessa. Den kon- sumtion som skulle behöva kompenseras för levnadskostnadsfördyringen får anses vara högre, bl. a. beroende på att man finge tänka sig att helt kompen— sera folkpensionernas och barnbidragens realvärdesänkning även i de högre inkomstskikten.
Så som exemplilieringen för enkelhets skull utformats i detta fall bleve
resultatet tydligen en omfördelning av inkomst från höga till låga inkomst- tagare, detta i rak motsats till den populära uppfattningen att indirekta skatter måste drabba de lägre inkomsterna hårdast. För att komma fram till resul- tatet att en skattereform av här angiven typ skulle lämna skattefördelningen helt oförändrad och uteslutande innebära en förändring av skattens form måste särskilda sänkningar av den direkta skatten i högre inkomstskikt genom- föras. I den mån det visade sig att t. ex. barnfamiljerna skulle drabbas med mer än den genomsnittliga höjningen av den indirekta skatten finge å andra sidan barnbidragens kompenserande ökning göras större.
Om den generella sänkning av den direkta skatten, som i ovanstående exem- pel ställts emot en höjning av den indirekta beskattningen, icke skulle gälla den kommunala utan uteslutande den statliga skatten, bleve uppgiften att genom förstärkning av de sociala förmånerna åstadkomma ett oförändrat nettoresultat mera komplicerad. Eftersom antalet statsskattebetalare är lägre bleve skattebortfallet vid 100 kronors inkomstskattesänkning en lägre total- summa, men samtidigt bleve behovet av kompensationer i de lägsta skikten större, eftersom den gräns under vilken själva skatteomläggningen verkar ofördelaktigt skulle komma att ligga högre, nämligen ett stycke ovanför de högre statliga ortsavdragen. I detta fall erfordrades tydligen ett mera omfattan- de system av kompenserande åtgärder för att förhindra ofördelaktiga verkningar för inkomsttagare under denna gräns.
Vi ha med ovan redovisade principresonemang och anförda exempel velat påvisa den principiella möjligheten av att vid en övergång till mera indirekt beskattning hålla den reella skattefördelningen oförändrad eller att t. o. m. förändra den på ett för lägre inkomsttagare och större familjer fördelaktigt sätt, ifall detta skulle bedömas lämpligt i ett visst läge. Vi ha gjort denna exemp- lifiering tämligen utförlig med hänsyn till att den motsatta uppfattningen är mycket vanlig. Allt hänger nämligen i det avseendet på utformningen av en eventuell justering av skatteformerna och på användningen av de genom beskattningen inHutna medlen. Om en ökad indirekt skatt skulle användas till sänkning av de direkta skatterna enbart i de högre inkomstskikten finge den naturligtvis den innebörd, som en sådan skatt vanligen tillskrives i den populära uppfattningen. Vi ha med de anförda exemplen endast understrukit det i och för sig självklara men ofta förbisedda förhållandet att medlen även kunna användas på ett sätt som övervägande kommer lägre inkomsttagare till godo och att skattens verkan. ur inkomstfördelningssynpunkt måste be- dömas under hänsynstagande härtill. Om det sålunda visar sig att fullföljandet av planerade socialreformer icke är möjligt utan tillgripande av indirekt be- skattning kan det alltså även ur de lägre inkomsttagarnas synpunkt vara fördelaktigt att övervinna en traditionell och känslomässig motvilja mot denna skatteform.
Den omständigheten att en övervägande indirekt beskattning tillsammans
;
med kompletteringar i form av en kompenserande ökning av socialförmånerna för lägre inkomsttagare och barnfamiljer kan utformas så, att den generellt tag—ot leder till samma resultat som en övervägande direkt beskattning, inne- bär emellertid inte att valet mellan de två skatteformerna skulle vara lik- giltigt. I detta avseende bör icke förbises att den indirekta skatteformen har vissa fördelar, som måhända tidigare i den allmänna diskussionen icke till fullo beaktats.
Den indirekta skatten kan bli fördelaktig ur rättvisesynpunkt, emedan även personer som bliva ofullständigt taxerade nödgas betala den i samma utsträckning som övriga medborgare. Detta möjliggör tydligen en lindring av skattebelastningen på lojala skattebetalare. Betydelsen av denna synpunkt sammanhänger givetvis med den uppfattning man kan ha om taxeringens effektivitet. Mera noggranna uppskattningar härav äro omöjliga, men väl kända förhållanden, vilka understrukits av de representanter för taxerings- myndigheterna och näringslivet som vi hört rörande skatternas verkningar, peka på att betydande belopp undandragas från beskattning. Härpå tyder även den i bilaga 6 redovisade undersökningen rörande sambandet mellan bostadshyra och taxerad inkomst för två grupper av skattebetalare i Stock— holm, den ena bestående av personer med huvudsakligen lättkontrollerade inkomster (löntagare), den andra med svårkontrollerade rörelseinkomster. Storleken av undanhållna belopp är fortfarande svårbedömd, även med ut- gångspunkt från denna undersökning. Själva faktum, den lägre taxeringen av rörelseinkomsterna än av löneinkomsterna, torde dock vara obestridligt. Härtill kommer emellertid att även många löntagare torde bli ofullständigt taxerade för förekommande biinkomster. Skulle de genom ofullständiga taxe- ringar undanhållna beloppen uppgå till 10 procent av den totala inkomsten för fysiska personer (1. v. s. till cirka 2 miljarder kronor, en summa som även vid jämförelse mellan taxerings- och konsumtionsstatistik' förefaller rimlig, skulle tydligen, schematiskt sett, en sänkning av den direkta beskattningen med 5 procent av inkomsten, kombinerad med en procentuellt lika stor kon- sumtionsbeskattning ge ett extra tillskott på 100 miljoner (även efter avräkning av erforderlig förstärkning av socialförmånerna). Dessa 100 miljoner skulle alltså kunna komma huvudsakligen de lojala skattebetalarna till godo i form av en skattelindring, som sålunda vore ett resultat av övergången till indirekt be- skattning.
Konsumtionsbeskattningen kan vidare i många fall, alltjämt i kombina- tion med de kompenserande höjningarna i socialförmånerna, ge en bättre anpassning av den sammanlagda (netto-) skattebelastningen till den indivi— duella levnadsstandarden, särskilt i de lägre inkomstskikten. Det direkta skattesystemet måste arbeta med mycket schablonmässiga avdragsregler. En låg taxerad inkomst kan, även om man bortser från möjligheten att den grundar 1 Jämför Meddelande från Konjunkturinstitutet, 3:10, 5. 105.
sig på ofullständig taxering, bero på mycket olika omständigheter och mot- svaras av mycket olika reell levnadsstandard. En stor del av de låga inkoms- terna flnnes hos ungdomar, vilka ännu ej lämnat hemmet eller i varje fall ännu ej belastats med någon försörjningsbörda eller några större fasta utgifter. I detta sammanhang erinras om att inte mindre än omkring 70 procent av antalet ogifta i åldern 20—40 år enligt 1945 års folkräkning tillhörde familje- hushåll. (Se ovan sid. 212.) I åldrarna under och närmast ovanför 20 år är detta naturligtvis fallet i en ännu högre proporticn. Många sådana ungdomar kunna upprätthålla en tämligen hög personlig levnadsstandard trots att deras egen arbetsinkomst placerar dem i en låg skatteklass. I andra fall däremot kan en låg inkomst bero på arbetslöshet, tillfällig arbetsoförmåga, partiell invaliditet eller hög ålder . För att skydda dessa sistnämnda kategorier från en alltför hög direkt beskattning begagnas ortsavdragen i förening med relativt låga skattesatser i de lägsta inkomstskikten. Det överensstämmer uppenbarligen icke med principen skatt efter förmåga att härvid behandla den förstnämnda kategorin på alldeles samma sätt som de senare. Det skulle tydligen överens- stämma med de arbetslösas och de tillfälligt eller permanent arbetsoförmögnas intresse att införa en indirekt beskattning, som — även vid en sänkning av den direkta skatten —— möjliggjorde en ökning av förmånerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen, av ålders- och invaliditetspensionerna och även av barn- bidrag och andra förmåner som utgå oberoende av tillfälliga växlingar i in— komsten. Samma intresse ha de yngre inkomsttagare, som bidraga till sina föräldrars försörjning. Även om det icke vore fråga om annat än en omför- delning mellan olika skatteformer vid oförändrat sammanlagt skattetryck (direkt plus indirekt) i varje inkomstklass för sig, skulle alltså en övergång till den indirekta skatteformen åstadkomma en omfördelning mellan olika grupper inom varje inkomstklass, som skulle göra nettobelastningen på ett bättre sätt anknuten till den personliga skatteförmågan för varje särskild individ och för varje särskild period av livet.
En annan fördel ligger däri att konsumtionsbeskattningen icke drabbar sparandet på samma sätt som den direkta skatten. Av två personer med samma inkomst får alltså spararen en viss skattelindring. Denna är visserligen icke
1 Däremot torde man icke numera behöva räkna med att personer med normal arbets.- förmåga skola behöva nöja sig med så låga löneinkomster att de skulle på grund härav falla nedanför den inkomstnivå. där ett utbyte av direkt beskattning mot indirekt skulle verka ofördelaktigt om det inte på något sätt kompenserades med ökning av sociala förmåner. I den fulla sysselsättningens samhälle är det nämligen icke möjligt att upprätthålla tidigare lönedifferen- ser. Låglöneområdena avfolkas om lönerna icke justeras. Låglönegrupperna ha också flyttats upp närmare den genomsnittliga lönenivån. (Se Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen, betänkande av LO:s organisationskommitté, sid. 95.) Genomsnitt slönen för industriarbetare 1951 ligger vid cirka 8 000 kronor och torde för lantarbetare uppgå till omkring 5 300 kronor vid en lägre levnadskosnadsnivå. Någon återgång till den tidigare mycket stora lönespridningen torde man icke behöva räkna med. De personer som skulle behöva kompenseras äro därför praktiskt taget enbart sådana som redan på grund av olika individuella handikap äro berättigade till bidrag från samhället för sin försörjning. Kompensationen kan alltså ske genom justering av beloppen i redan utgående bidragsformer.
synnerligen stor vid en generellt genomförd varuskatt. Den består i realiteten av räntevinsten på det skatteuppskov, som spararen vinner genom att inte omedelbart ge ut hela sin inkomst på inköp av beskattade varor. Rent psyko- logiskt kan dock även detta vara av betydelse. Den direkta skatten fram— står påtagligt som en skatt på inkomstförvärvet och kan därför väntas hämma intresset för en ökning av inkomsten. Den indirekta skatten är däremot en skatt på utgiften; den kan väntas stimulera till avstående från utgifter, d. v. s. till en ökning av sparandet.
Av stor betydelse äro även de administrativa synpunkterna även om de icke entydigt tala till förmån för en indirekt beskattning. För närvarande kan med visst fog sägas, att administrationen är alltför hårt ansträngd med direkt beskattning. Strävandena att bibehålla likformigheten trots de spänningar, som orsakas av den direkta beskattningens höjd, ha vållat ett alltmera kompli- cerat och växande taxeringsarbete. En minskning av taxeringsarbetet genom befrielse av ett stort antal personer med låga inkomster från direkt beskatt- ning genom utbyte mot indirekt samt överhuvudtaget en reduktion av de skatter som framkalla »skattetänkande» och därmed följande åtgärder i syfte att utnyttja kryphål i skattelagarna, skulle lätta belastningen på taxerings— organisationen. Den skulle därmed möjliggöra ett mera rationellt taxerings- arbete med inriktning på fall av större betydelse. —— Frågan huruvida en in- direkt beskattning bleve mindre eller mera dyrbar än den direkta är dock främst beroende av vilken utformning den indirekta beskattningen får efter- som väsentligt olika alternativ för dess administrering kunna tänkas.
Gentemot här antydda fördelar hos den indirekta beskattningen kunna å andra sidan vissa nackdelar angivas. Särskilt om det skulle gälla en minsk- ning endast av den statliga inkomstskatten jämsides med en höjning av den indirekta beskattningen bleve behovet av kompenserande åtgärder i de lägre inkomstskikten —— såsom ovan antytts —— betydande. För att kompensations— systemet skall täcka alla de låga inkomsttagare, som man önskar skydda från att få ökad belastning genom indirekt skatt, måste ökningen av de sociala förmånerna göras så stor att på vissa håll överkompensation uppstår.
Ett konkret ställningstagande till en indirekt skatt måste självklart före- gås av en ingående utredning av hur den drabbar olika grupper -— olika in- komstklasser, barnlösa och Herbarnsfamiljer o. s. v. — och de kompenserande höjningarna av socialförmånerna utformas med hänsyn härtill. Vissa grupper äro överhuvudtaget svåra att nå med något kompensationssystem. Problem att peka på är i detta sammanhang sådana lägre inkomsttagare i äldre års- klasser, som ännu ej uppnått pensionsåldern och alltså icke skulle få någon fördel av höjd folkpension och som icke heller i annan form erhålla något bi- drag från samhället. Det är tänkbart att dessa grupper oundvikligen måste höra till dem som tills vidare skulle ha nackdel av indirekt beskattning sam-
tidigt som de i många fall ändå i längden skulle ha fördel av den bättre ålder- domspensionering som skulle kunna uppnås.
Rent generellt är det klart att ingen omläggning av beskattningen från en form till en annan kan ske, vare sig i den ena eller andra riktningen, utan att några av konsekvenserna bli icke önskvärda. Det väsentliga är om för- delarna överväga nackdelarna. Detta är givetvis en utredningsfråga, men vi ha redan här velat framhålla att de rent generella och principiella fördelarna som vore förknippade med att göra ett även för relativt låga inkomstskikt ofrånkomligt skatteuttag i den indirekta skattens form (utan att därmed över- flytta någon skattebörda från höga till låga inkomstskikt) måste betraktas som så avsevärda, att möjligheterna att här nå tillfredsställande lösningar måste betraktas som en central fråga för den svenska skattepolitiken.
Närmast tillämplig är denna slutsats i samband med fullföljandet av det st ciala reformprogram, som är under utveckling, delvis på grund av redan fattade beslut. Här åsyftas främst den allmänna pensionsförsäkringen och sjukförsäkringen. Då en finansiering genom ökning av de nuvarande pro- gressiva direkta skatterna knappast är möjlig utan alltför skadliga verkningar, synas endast två vägar återstå: en finansiering antingen genom särskilda av- gifter eller genom en ökning av den indirekta beskattningen — allt under den självklara förutsättningen att dessa reformer icke skola genomföras i så långsam takt att deras finansiering kan ske enbart genom den automatiska ökning av skatteavkastningen inom det nuvarande skattesystemets ram, som uppnås med en fortgående ökning av nationalinkomsten och eventuella ned- skärningar i övriga statsutgifter. Den socialförsäkringsavgift, som i det förra fallet skulle komma ifråga, torde —— i likhet med den engelska _ få uppbäras vid källan i samma ordning som inkomstskatten. För den enskilde skulle av- giften sålunda närmast te sig såsom en direkt skatt, vanligen uttagen genom löneavdrag. Av det ovan anförda torde emellertid framgå att starka skäl kunna åberopas även för en finansiering, åtminstone delvis, med indirekta skatter.l
I viss mån vid sidan av den diskussion, som förts i det föregående, kan an- föras att den fulla sysselsättningen och de problem denna ställer samhället in- för även förskjutit läget ifråga om bedömningen av en eventuell utvidgad indirekt beskattning. Den infiationstendens, som synes vara ett konstitutivt drag i den fulla sysselsättningen, kan i princip bemästras bl. a. genom åter- hållsam lönepolitik eller genom en sträng budgetbalanseringspolitik, vilken i enlighet med vad som ovan sagts skulle betyda ökad indirekt beskattning. Även om denna icke helt kompenseras genom sänkning av direkta skatter
1 Vi gå i detta sammanhang icke in på frågan om lämpligheten eller nödvändigheten av att åtminstone till en del finansiera de planerade ålderspensions- och sjukförsäkringarna genom avgifter för att kunna upprätthålla den formella försäkringskaraktären med individuell av— räkning mellan avgifter och förmåner osv. Såsom ovan framhållits kunna här kombinationer mellan avgifts- och indirekt skattefinansiering tänkas med större eller mindre övervikt för endera formen.
och ökning av se ciala förmåner kan det även ur de lägre och lägsta löntagarnas synpunkt vara fördelaktigt att acceptera denna beskattning, eftersom den möjliggör en högre lönesättning utan risk för en ur såväl dessa som andra gruppers synpunkt mera skadlig inflation.
Resonemanget har hittills förts utifrån antagandet att en indirekt beskatt- ning skulle i sista hand slå igenom i detaljpriserna och följaktligen betalas av konsumenterna mer eller mindre proportionellt mot deras efter skatt be- ; hållna inkomst, men att inkomstfördelningen (räknad före skatt) skulle vara opåverkad. Beaktas måste emellertid också möjligheten att genom beskatt- ningen påverka den individuella inkomstfördelningen, produktionsinriktningen och den allmänekonomiska konjunkturen. Det gäller här i första hand före- tagsbeskattningen. Även för dennas del föreligger möjlighet att välja mellan olika skatteformer.
Här kommer särskilt den konjunkturella synpunkten in. Den nuvarande ordinarie aktiebolagsbeskattningen, vilken beräknas på nettovinsten efter fri avskrivning, är ägnad att stimulera investeringsverksamheten och överhuvud- taget produktionens utvidgning. Detta har också varit avsikten, men i starkt | högkonjunkturbetonade perioder blir i stället en dämpning av expansions- E strävandena önskvärd. Med tanke häl'På kan det under sådana perioder vara | lämpligt att i stället till större eller mindre del beräkna skatten på brutto-
omsättningen eller att beskatta råvaror och andra produktionsförnödenheter. ' Detsamma gäller även andra företag än aktiebolag, då principiellt samma pro- ' blem föreligga även för deras del genom den fria avskrivningen på lager och l kortfristiga investeringar. Ett försök till omläggning i antydd riktning utgör
den investeringsavgift, som föreslagits till årets höstriksdag, ehuru i detta » fall utan någon motsvarande minskning av nettobeskattningen. I princip bör tydligen en önskvärd påverkan på produktionsinriktningen och det all- männa konjunkturläget kunna utövas genom att vid inflationstryck begagna relativt mycket bruttobeskattning jämsides med minskad nettobeskattning; därigenom stimuleras företagen att dämpa utgifterna för att i stället ta fram största möjliga vinst till taxering medan nettoskatten är relativt låg. Vid behov av stimulans på grund av depression kan motsatt effekt uppnås genom omläggning till mera eller uteslutande nettoskatt. Svårigheterna äro här fram- förallt att kunna sätta in erforderliga förändringar med tillräckligt stor smi- dighet.
Frågan om vem som bär en bruttobeskattning, som utgår på omsättningen l eller på råvarorna, sammanhänger väsentligen med den allmänna ekonomiska ' politik, i vilken skatterna ingå som ett led. Skatter, som upptagas för att dämpa ett inflationstryck, och som därför icke omedelbart på nytt förvandlas till stats- utgifter, kunna minska företagens möjligheter att överv ältra sina gen om skatten ökade kostnader på priserna. Särskilt gäller detta om skatten ligger långt tillbaka i produktionskedjan, på investeringarna eller investeringsmaterialen.
Ofta uttryckes farhågor för att en indirekt beskattning genom sin verkan på priserna skulle kunna skärpa en infiationstendens. Även detta samman- hänger påtagligen med de erhållna skatteintäkternas användning. Om man har ett inHationsbetonat läge där lönerna och därmed även priserna oemot- ståndligt dras uppåt på grund av stark konkurrens om arbetskraften, undgås inte inflationen, d. v. 5. pris- och lönestegringen, genom avstående från skatten. Men om denna begagnas för överbalansering av budgeten och därmed dämpar infiationstrycket kan den —- eventuellt via omvägen över en lönehöjning — åstadkomma en sådan begränsning av de inHationistiska vinsterna och vinst- utsikterna, att pris- och löneglidningen bringas att avstanna. Under sådana omständigheter framkallar alltså inte skatten någon större utan i stället en mindre löne- och prisstegring än som annars skulle uppkomma. Därmed be- strides icke att situationer kunna föreligga, där en beskattning som i första omgången återverkar höjande på priserna, trots sin i princip inflationsdäm- pande uppgift, kan rent psykologiskt bidraga till en skärpning av inflations- förväntningarna i sådan grad att i första hand andra medel måste begagnas. Vidare är det påtagligt att en indirekt skatt, som omedelbart användes för att öka statens utgifter, knappast kan dämpa inilationstrycket utan snarare kommer att på här diskuterade vägar skärpa inflationen. Även ur de synpunkter, som här behandlas, måste alltså bedömningen av skattens verkningar göras under hänsynstagande till vilken anrändning skattemedlen erhålla. Därutöver måste emellertid beaktas, att en direkt skatt, som direkt sänker medborgarnas behållna inkomst genom källskatten, kan föranleda lika starka inkomstkom- pensationskrav som en indirekt. Men med den direkta skatten äro dessutom förenade den inflationsstimulerande olägenheten, att de föranleda till minskad varsamhet med företagens utgifter, under det att den indirekta beskattningen — vare sig den träffar företagen eller enskilda inkomsttagare —— innebär en stimulans till sparande.
I det föregående har den indirekta beskattningen diskuterats helt allmänt. En särskild fråga är sedan dennas utformning. Här föreligga många olika möjligheter.
Det är naturligt om man eftersträvar att ge den indirekta beskattningen en sådan inriktning att umbärliga varor främst drabbas. Såsom förut påpekats har det existerande systemet av indirekta skatter främst denna utformning. I detta avseende ha möjligheterna alltså i huvudsak redan utnyttjats om också inte helt uttömts. Vid varje mera betydande utvidgning av den indirekta skatteformen torde det därför bli nödvändigt att göra den så omfattande att hela konsumtionen eller i varje fall väsentliga delar därav komma att träffas. Det föreligger härvid ingen principiell skillnad mellan en formellt enhetlig skatteform och en sådan ökning och inriktning av antalet punktskatter att slutresultatet i praktiken blir en till de flesta varor utspridd beskattnings- eH'ekt.
| 4 i I
! x 1 L 1 &
En skatt med denna generella verkan kan uttagas på tidigare eller senare stadier i produktions- och distributionsprocessen. Härvid kan den antingen tillåtas träffa samma vara flera gånger i olika led eller också uttagas vid endast ett led i processen. Den förra metoden —— beskattning i flera olika led _ har ansetts medföra bl. a. den psykologiska och tekniska fördelen, att skattesatsen även vid en hög skatteavkastning kan hållas relativt låg. Olägenheten med en dylik successiv beskattning är i första hand det vidlyftiga skatteförfarande som kräves, när alla självständiga företag skola åläggas skatteplikt. Vidare blir skattebelastningen ojämn, eftersom den på varje vara fallande skatten till sin storlek blir beroende av antalet led som varan passerat på vägen fram till konsumenten. Förhållandet kan föranleda irrationella rubbningar inom näringslivet därigenom att företag som omfatta flera led i en produktions- kedja belastas mindre än andra.
Om skatten begränsas till endast ett led i produktions- och distributions- kedjan, kan den huvudsakligen förläggas antingen långt tillbaka i denna kedja — på råvarustadiet — vid det led där varan övergår till konsumenten, d. v. s. på detaljhandeln eller på nästföregående stadium hos grosshandel respektive producent och importör. En skatt begränsad till ett tidigt produktionssta- dium (råvaror, bränslen, kraft) har den betydande fördelen, att den kan upp- tagas hos ett mindre antal företag med i allmänhet god bokföring. Skatte- förfarandet blir då mindre vidlyftigt och skattekontrollen kan göras mera effektiv. Om skatten förlägges till ett tidigt stadium i produktionsprocessen — så att förädlingsarbetet lämnas mer eller mindre utanför och skatten så- lunda utgår på ett relativt lågt värde — måste emellertid skattesatsen bestäm- mas tämligen högt i förhållande till de beskattade varornas värde, om skatte- intäkten icke skall bli alltför obetydlig. Eftersom olika importerade och hemma- producerade råvaror i olika grad lämpa sig som skatteobjekt, rent tekniskt sett, kan också en beskattning av denna typ, från vilken vissa varor måste undantagas, föranleda rubbningar i produktionsinriktningen, särskilt om be- skattade och obeskattade varor konkurrera med varandra. Å andra sidan kan möjligheten att diH'erentiera mellan olika varuslag i andra avseenden betraktas som en fördel framför alternativet omsättningsskatt i detaljhan- deln, där jämnhet i skattesatserna måste eftersträvas.
Den sistnämnda skatteformen, som under och efter kriget utnyttjades i vårt land och som fortfarande förekommer i flera andra länder, har sin främsta olägenhet i svårigheten att åstadkomma en effektiv taxering och skattein— drivning hos det mycket stora antal företag, detaljhandlare och hantverkare, som beröras av skatten ifråga. Vid en dylik skatteform finge staten lämna en särskild ersättning till vederbörande affärsföretagare för deras besvär. Det har hävdats att detta skulle minska tendensen till skattefusk från dessas sida; detta innebär emellertid ett konstaterande att denna skatteform även rent administrativt är tämligen dyrbar. Det skulle sannolikt vara lättare att effek-
tivt kontrollera en omsättningsskatt i detaljhandeln om denna i motsats till krigsårens omsättningsskatt vore undantagslös, något som dock ur andra synpunkter kan vara svårt eller betänkligt.
Som av ovanstående framgår Bnna vi förutsättningarna för avvägningen mellan olika slag av direkt och indirekt beskattning vara så väsentligt annor- lunda än i tidigare skeden, att en allvarlig omprövning av den lämpliga avväg- ningen dem emellan bör komma till stånd, varvid även valet mellan social- försäkringsavgift och skatter måste dragas in i bilden. Särskilt aktuell blir denna fråga om det visar sig erforderligt att för återgivande av realvärdet åt våra socialreformer liksom för lösning av frågorna om sjukförsäkringen och den allmänna pensionsförsäkringen, anskaffa ytterligare inkomster åt statsverket och om detta icke kan uppnås genom den automatiska statsin- komstökningen vid stigande nationalinkomst. En fråga som härvid främst bör upptagas till närmare utredning är vilka åtgärder som behöva vidtagas för att vid en utvidgad användning av den indirekta skatteformen förebygga eller kompensera en icke önskvärd ökning av skattetrycket på vissa mindre bemedlade folkgrupper. Vidare böra olika direkta och indirekta skatteformers administrativa kostnader och olägenheter samt riskerna för en ofullständig skattebetalning i de olika fallen undersökas och jämföras. Vi föreslå alltså att dessa undersökningar komma till utförande, för att därigenom möjliggöra ett slutligt ståndpunktstagande till konkreta förslag rörande en ökad använd- ning av indirekta skattemetoder.
Förändringar vid taxering till statlig skatt åren 1944—1950 i skatteunderlag, debiterade skattebelopp, inkomst- och
förmögenhetsfördelning m. mf
; Inkomstutvecklingen
Fr. o. m. taxeringsåret 1944 redovisas i inkomstlängderna för varje inkomsttagare en sammanräknad nettoinkomst. Denna utgör summan av de till statlig beskattning fastställda inkomsterna från olika förvärvskällor efter avdrag för underskott på för- värvskälla men före andra allmänna avdrag. För samtliga skattskyldiga i riket upp- gick sammanräknad nettoinkomst till följande belopp.
Ökning från före-
Taxcringsår Milj. kronor gående taxe- ringsar % 1944 12 065.7 . 1945 12 625.9 4.6 1946 13 811.9 9.4 1947 16 650.6 20.6 1948 17 744.51 6.6 1949 19 4752 9.8 1950 20 127.4 3.3
reformens genomförande i stort sett icke föranledde någon utdebitering av skatt. Hela ökningen för sexårsperioden 1944—1950 är 8 061.7 milj. kronor eller 66.8 procent.
Den sammanräknade nettoinkomstens fördelning på olika kategorier av skattskyldiga
|
|
|
Ökningen är särskilt markerad vid 1947 års taxering, vilken i följd av uppbörds— 1 var följande.
Fysiska personer Svenska aktiebolag Ö i m. fl. rn. ii vr ga
Tnxe- Ökning Ökning
rmgs- . . - eller eller ar Milj. Andel Ökning Milj. Andel minsk- Milj. Andel minsk-
kronor % % kronor % ning kronor % ning
% %
1944 10 809.4 89.6 . l 154.4 9.6 . 101.9 0.8 . 1945 114333 90.5 5.8 1 093.6 8.7 — 5.3 98.8 0.8 — 3.0 1946 12 389.4 89.7 8.4 1 318.1 9.5 + 20.5 104.4 0.8 + 5.7 1947 14- 3622 86.3 15.9 2 166.3 13.0 + 64.4 122.1 0.7 + 17.0 1948 16 0123 90.2 11.5 1 616.1 9.1 -— 25.4 116.5 0.7 —— 4.6 1949 17 865.0 91.7 11.6 1 4885 7.7 — 7.9 121.6 0.6 + 4.4 1950 18 4913 91.9 3.5 1 514.9 7.5 + 1.8 121.2 0.6 — 0.3
1 Till grund för redogörelsen ligga uppgifterna i statistiska centralbyråns berättelser rörande skattetaxeringarna åren 1944—1950.
Den sammanräknade nettoinkomstens procentuella fördelning mellan landsbygd och städer var följande.
Taxeringsår
Samtliga Enbart fysiska Enbart svenska aktie—' skattskyldiga personer m. fl. bolag (1949 m.. fl.) Landsbygd Städer Landsbygd Städer Landsbygd Städer
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
40.5 40.0 40.2 38.8 39.6 39.6 39.4
59.5 60.0 59.8 61.2 60.4 60.4 60.6
43.6 42.6 42.7 42.2 41.8 41.5 41.5
56.4 57.4 57.3 57.8 58.2 58.5 58.5
13.2 14.6 18.3 17.2 19.2 17.5 14.3
oo ... &!
oo . .o. . . quatuor; '
Som synes av sammanställningen falla omkring 60 procent av den sammanräknade nettoinkomsten inom städerna. Särskilt stark är städernas övervikt för aktiebolagens del. Förhållandet beror i mycket på de stora belopp, som finnas i Stockholms stad. där vid 1950 års taxering den sammanräknade inkomsten i förhållande till rikssumman utgjorde omkring 18 procent.
Den sammanräknade nettoinkomstens procentuella fördelning pa". olika inkomst- slag var följ ande.
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
Uppskattad inkomst av jord- bruksfastighet ........... 8.3 8.1 7.7 8.0 7.5 6.9 7.1 annan fastighet .............. 2.3 2.2 2.2 2.0 1.8 1.7 1.8 rörelse m. m .................. 16.9 16.1 17.6 20.9 16.8 15.2 14.9 tjänst eller tillfällig förvärvsverk- samhet .................. 69.2 70.4 69.6 66.6 71.5 74.2 74.2 kapital ...................... 3.8 3.7 3.4 2.9 2.9 2.6 2.6 underskott å förvärvskälla . . . . ——0.5 +0.5 ——0.5 —0.4 —0.5 —0.6 —0.6 Sammanräknad nettoinkomst 100.0 100 0 100.0 100. 0 100.0 100.0 100.0 Sammanställningen visar — om man bortser från den skattefria taxeringen år 1947 — hur inkomsterna kontinuerligt förskjutits mot inkomst av tjänst, vilken sålunda ökat i betydelse på bekostnad av samtliga övriga inkomstslag.
De vid taxeringarna till statlig skatt medgivna allmänna avdragen utom underskott på förvärvskälla uppginge sammanlagt till följande belopp (milj. kronor).
Taxeringsår
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
För samtliga skattskyldiga
1 150.7 1 266,51 1 349.6 1 365.5 ] 368.7 2 285.0 2 439.2
För fysiska personer m. fl.
1 018.9 1 136.1 1 219.6 1 235.7 1 243.5 2 085.8 2 264.2
I första hand iögonenfallande är den kraftiga ökningen av allmänna avdrag vid taxeringen år 1949. Orsaken är främst att söka i de i samband med övergången till källskatteuppbörden meddelade bestämmelserna om avdrag för kommunalutskylder
vid 1948 års taxering. Vid denna taxering gjordes sålunda avdrag för kommunalut- skylder med samma belopp som vid 1947 års taxering, d. v. s. för de under 1946 er- lagda. på taxering år 1945 grundade kommunala skatterna. Vid 1949 års taxering åter avdrogos de på 1948 års taxering grundade kommunalutskylderna. Då det totala konlmunalskatteunderlaget från år 1945 till år 1948 stigit väsentligt eller med 46 procent, måste givetvis även beloppet för avdragna kommunalutskylder ha undergått en betydande ökning mellan 1948 och 1949 års taxeringar.
För enbart fysiska personer betingas ökningen därutöver av dels höjda avgifter till folkpensioneringen och dels den vid 1949 års taxering nytillkomna bestämmelsen , om rätt för förvärvsarbetande gift kvinna att göra avdrag vid taxeringen med belopp
intill 1 000 kronor.
Taxerat belopp och efter ortsavdrag framräknat beskattningsbart belopp utgjorde vid taxeringarna åren 1944—1950 för hela riket:
| Taxerat belopp BeSkäåglIEEShaI-t Ökning . T . . Ökning eller axeringsar . . sedan . . minskninv [ Ma]. f.. Mu]. d 0 kronor oreg. kronor S'? an tax.ar foreg ' i % tax.år . 1 % | 1944 11 130.2 11.1 6 376.2 + 15.5 | 1945 11 5844 4.1 6 684.7 + 4.8 + 1946 12 725.o 9.8 7 620.0 + 14.0 1947 15 560.1 22.3 10 255.0 + 34.6 1948 16 6585) 7.1 11 105.5 + 8.3 1949 17 175.3 3.1 10 480.8 —— 5.6 1950 17 680.0 2.9 10 899.8 + 4.0
Beloppen för 1949 och 1950 äro på grund av de vid 1949 års taxering första gången tillämpade nya reglerna för den statliga beskattningen icke jämförbara med beloppen för taxeringarna tidigare år.
Genom de statliga ortsavdragen minskades de taxerade beloppen med följande tal, vilka i procent av taxerade belopp utgjorde:
Taxeringsår Milj. kronor Landsbygd Städer Hela riket
; 1944 4 754.0 56 41 48 + 1945 4 899.7 55 40 47 ' 1946 5 104.9 52 39 45
1947 5 305.1 46 35 40 1948 5 553.0 43 32 37 , 1949 6 694.5 51 36 42 f 1950 6 780.2 50 36 42
Ökningen från år 1948 till 1949 är 1 141.5 milj. kronor eller 20.6 procent. Denna avsevärda ökning har sin främsta orsak i nya grunder för ortsavdragens beräkning samt även däri, att ett stort antal kommuner uppHyttats i högre ortsgrupp.
Den procentuella fördelningen av skatteunderlag och uträknad skatt på olika slag av skattskyldiga belyses i följande sammanställning.1
jYSlSkzn åersoner Sv. aktiebolag Sv. ek. föreningar Övriga Taxeringsår Besk. Besk. Besk. _ Besk. _ bel. | Skatt bel. ! Skatt bel. Skatt bel. Skatt 1944 82.2 71.3 16.0 26.3 0.8 1.4 1.0 1.0 1945 84.0 73.6 14.3 24.0 0.8 1.3 0.9 1.1 1946 82.9 68.5 15.5 29.1 0.7 1.4 0.9 1.0 1947 78.9 — 19.7 — 0.6 — 0.8 — 1948 85.4 75.1 13.4 23.2 0.8 1.4 0.4 0.3 1949 86.5 71.4 12.5 27.1 0.7 1.2 0 3 0.3 1950 86.6 71.4 12.5 27.2 0.6 1.1 0.3 0.5
Av sammanställningen framgår bl. 3. de svenska aktiebolagens relativt stora andel i de uträknade skatterna i jämförelse med deras tämligen ringa andel i det totala beskattningsbara beloppet.
En sammanställning för taxeringsåren 1939—1950 av skatteunderlag och uträknad skatt visar följande.
Taxeringen till skatt å inkomst.2
Samtliga skattskyldiga i Fysiska personer m. fl. . _ Uträknad Uträknad Ökning Beskatt- skatt3 Beskatt- skatt Taxerat sedan nings- nings- Taxerint'sår belopp» föreg. bart i 0, av hart i 0/ av P? . . j _ () kindl- Faxe" bel???» Milj. beskatt- beb)?!” Milj. beskatt.- onor rmgs- milj. l . b milj. k h t år i 0/ kronor är (mor art kronor ronor ar ” '0 belopp belopp 1939 7 296.5 — 3 647.0 501.3 13.7 2 831.0 344.7 12.2 1940 7 713.2 5.7 3 933.1 753.4 19.2 3 010.4 481.3 16.0 1941 7 8965 2.4 4 017.1 754.7 18.8 3 126.9 494.0 15.8 1942 8 719.7 10.4 4 550.1 895.1 19.7 3 646.0 613.9 16.8 1943 10 016.1 14.9 5 520.5 1 059.4 19.2 4 543.5 754.8 16.6 1944 11 130.2 11.1 6 376.2 1 218.3 19.1 5 242.3 863.7 16.5 1945 11 584.4 4.1 6 684.7 1 250.8 18.7 5 613.6 916.8 16.3 1946 12 725.0 9.8 7 620.0 406.7 5.3 6 317.8 278.9 4.4 1947 15 560.1 22.3 10 255.0 1.8 0.0 8 086.4 0.5 0.0 1948 16 658.5 7.1 11 105.5 2 0445 18.4 9 487.7 1 536.2 16.2 1949 17 175.3 3.1 10 480.8 1 903.7 18.2 9 069.9 1 359.7 15.0 1950 17 680.0 2.9 10 899.8 1 977.4 18.1 9 438.7 1 411.7 15.0
1 På grund av en vid 1948 års taxering genomförd omläggning av längdföringen föreligger icke full jämförlighet mellan uppgifterna för åren 1949 och 1950 och tidigare år. 2 Åren 1939—1948 enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åren 1949 och 1950 enligt förordningen om statlig inkomstskatt. 3 De låga beloppen för åren 1946 och 1947 sammanhänga med skattebefrielse i samband med övergången till källskatteuppbörd.
l &
Fr. o. m. taxeringsåret 1944 har statistiska centralbyrån med stöd av yrkesbe- teckningar i självdeklarationerna kunnat framlägga en omfattande statistik över inkomstfördelningen på inkomstklasser och yrkesgrupper. Denna statistik berör endast skattskyldiga enligt A-längderna, d. v. s. fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, däremot icke aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl. Inkomst- tagare med lägre sammanräknad nettoinkomst än 600 kronor ingår icke i statistiken. Äkta makar räknas som en inkomsttagare.
Hela antalet inkomsttagare har varit följande.
Ö 1 % av folkmängden ril'iläsär Antal kå/nng Lands- | Städer Hela o » .
bygd | nket
1944 2 955 890 —— 41.7 50.5 45.3 1945 3 003 973 1.6 42.0 50.5 45.5 1946 3 074 993 2.4 42.7 50.7 46.1 1947 3 131 168 1.8 43.2 50.3 46.3 1948 3 240 670 3.5 44.8 50.6 47.4 1949 3 367 806 3.9 46.3 51.3 48.6 1950 3 384 834 0.5 46.4 50.8 48.5
Den relativt kraftiga ökningen i antalet inkomsttagare från taxeringen år 1948 till 1949 torde främst bero på att till följd av den vid 1948 års ingång ikraftträdande folkpensioneringsreformen ett stort antal pensionärer, som tidigare ej upptagits i inkomstlängderna, blivit längdförda år 1949. Förhållandet bestyrkes av att antalet icke yrkesverksamma inkomsttagare, till vilka pensionärerna i regel höra, stigit avse- värt.
Fördelningen på yrkesgrupper — för vilken någon närmare redogörelse icke skall lämnas här — innefattar bl. a. en uppdelning av inkomsttagarna på företagare, anställda och icke yrkesverksamma. I detta avseende visar undersökningen följande (inkomster = sammanräknad nettoinkomst).
Procenttal 1944 1945 1946 1947 1948 1949 | 1950 An- _ An- An- An- An- An- An- tal Ink. tal Ink. tal Ink. tal Ink. tal Ink. tal Ink. tal Ink.
Företagare 17.4 20.4 17.2 19.8 16.9 20.0 16.9 20.6 16.4 18.8 15.7:178 15.7 17.8 Anställda 75.9 73.9 76.1 74.6 75.9 74.5 75.8 74. 76.0 76.0 73.8'75.7 73.0 75.5 Ickeyrkes- verksam-
...... . . . . 7.2
N)
5.5 6.5 6.7 7.3 5.2 7.6 5.2 10.5 11.3
klasser av sammanräknad nettoinkomst har varit följande.
Taxeringsår
Inkomstklasser, kr.
600 —- 2 500 — 5 000
5000—
10 000
10 000 — 20 000
Över
Inkomsttagare
Inkomstsummor
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
45.6 42.4 38.7 32.8 28.8 26.3
I—ll—ll—ll—l 7499201'2'885” UWHHHQDHQD
36.1 37.4 38.7 37.3 34.6 31.3 30.6
35.5 35.4 34.9 30.3 26.3 22.1 21.0
14.6 16.3 18.1 24.0 29.7 34.0 35.3
26.4 28.2 29.7 34.6 40.3 43.3 44.0
HP?P?PN QCDGGEUYHQ
10.3 10.5 11.3 13.0 14.9 17.2 18.1
”IHE—'i"??? Cnc—wwomm
_ PPPPPP? FWFONJWQD
Sammanställningen belyser i stora drag inkomstutvecklingen enligt taxeringarna åren 1944—1950. Förskjutningen från lägre till högre inkomstklasser har huvudsak- ligen kommit skikten mellan 5 000 kronor och 20 000 kronor tillgodo. Inkomstklassen 2 500 kronor—5 000 kronor har i fråga om antalet inkomsttagare ökat i betydelse vid taxeringarna åren 1944—1946 men visar därefter sjunkande procenttal. Den betydelsefullaste ökningen, om hänsyn tages till såväl antal inkomsttagare som summa
inkomster, visar klassen 5 000—10 000 kronor.
En mera specificerad uppdelning av inkomsttagarna på olika inkomstklasser har gjorts i följande tablå, som visar procentuella antalet inkomsttagare med inkomst ej
understigande
Kronor 1944 200 000 0.01 100 000 0.04
50 000 0.1 30 000 0.4 20 000 0.9 15 000 1.6 12 000 2.5 10 000 3.7
8 000 6.1 7 000 8.3 6 000 11.9 5 000 18.3 4 500 23.1 4 000 29.1 3 500 36.4 3 000 44.9 2 500 54.4 2 000 64.9 1 500 76.6 1 000 90.2
600 100.0
1945
0.01 0.03
PPQ?N??PP rer-Amwammcuv—
www—a ff”? (ODF—IND
w lo 0! 48.1 57.6 67.9 79.0 91.4 100.0
1946 0.01
1947 1948 0.01 0 0 U;
939155”???- wmwuroomm
Nät—U_- .U'r' HM
36.6 43.2 50.2 57.3 64.4 71.2 78.4 86.2 94.5 100.0
1949
0.01 0.03
ww— . 959195??pr £)waprwa (ning PPM QD)?—
60.8 67.2 73.7 81.1 89.0 96.8 100.0
195 0
0.00 0.03
9 m
»F—UJNH—l PPWPP?S”!"P thHmloolHUiQ
*JOXOUIUI meah
82.2 89.8 97.1 100.0
En motsvarande inkomststegring kommer till uttryck även i fråga om medelinkom- sten för inkomsttagare enligt taxeringarna 1944—1950. Medelinkomsten påverkas emellertid i missvisande riktning genom att enstaka inkomsttagare kunna haft in- komster till extremt höga belopp. Motsvarande inverkan förekommer ej i fråga om medianinkomsten, varmed förstås det inkomstbelopp, som överträffas eller under- stiges av ett lika stort antal inkomsttagare.
M edelinkomst och medianinkomst för inkomsttagarna ha enligt taxeringarna 1944— 1950 varit följande (beloppen avse sammanräknad nettoinkomst).
Medelinkomst Medianinkomst Taxe- ringsår _ . | - Landsbygd Städer Hela riket Landsbygd Städer | Hela riket
1944- "V 2 904 4 562 3 652 2 306 3 457 2 732 1945 2 999 4- 742 3 802 2 422 3 681 2 901 1946 3 213 4 951 4 023 2 639 3 818 3 116 1947 3 665 5 608 4 584 3 034 4 402 3 599 1948 3 951 6 010 4 934 3 357 4 939 4 021 1949 4 249 6 436 5 303 3 591 5 383 4 369 1950 4 395 6 589 5 458 3 744 5 535 4 525
Den kraftigaste stegringen av medelinkomsten ägde rum vid 1947 års taxering. Det kan påpekas, att de här ovan angivna inkomststegringarna till följd av penning- värdets under åren 1943—1949 fortgående förändring icke helt motsvaras av en ök- ning i realinkomst. Till jämförelse kan nämnas att socialstyrelsens levnadskostnads- index, inräknat skatter och sociala förmåner, med 1935 som basår uppgick år 1943 till 153 men stigit år 1949 till 170.
Förmögenhetsutvecklingen
Med ledning av den i det taxerade beloppet ingående förmögenhetsdelen har sta- tistiska centralbyrån för taxeringsåren 1944—1948 kunnat göra vissa beräkningar rörande den totala skattepliktiga förmögenheten i riket. Beräkningarna visa följande.
Total skatte- Ök . a (1 n Av total förmögenhet Ökning Taverin så pliktig för- furnnctse ? belöper på fysiska pers. för fysiska " g r mögenhet oregi.(yax.ar m. fl. pers. m. fl. Milj. kronor 0 __ ! Milj kronor | % %, 1944 21 646.5 . 20 576.3 95.1 . 1945 22 669.4 4.7 21 593.1 95.3 4.9 1946 26 443.0 16.6 25 290.0 95.6 17.1 1947 27 675.9 4.7 26 493.4 95.7 4.8 1948 28 409.9 2.7 27 181.2 95.7 2.6
Anledningen till den kraftiga ökningen vid 1946 års taxering är främst de bety- dande höjningarna av fastighetsvårdena vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. På grund av förmögenhetsbeskattningens omläggning fr. o. m. 1949 års taxering har någon motsvarande beräkning av totalförmögenhet icke kunnat göras för taxerings- åren 1949 och 1950.
En sammanställning av beloppen för beskattningsbar förmögenhet och därå uträknad skatt för taxeringsåren 1939—1950 visar följande.
Beskattningsbar Uträknad
Taxeringsår förmögenhet skatt Milj. kronor Milj. kronor 1939 13 178.3 29.5 1940 12 353.7 25.9 1941 12 696.5 26.3 1942 13 461.7 28.3 1943 14— 301.6 30.3 1944 15 0845 31.2 1945 15 934.1 33.0 1946 18 572.1 18.7 1947 19 916.3 0.0 1948 20 0742 36.9 1949 18 503.5 115.8
1950 19 265.4 119.7
Beloppen grunda sig på de för de olika åren gällande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet, för år 1949 och 1950 å förordningen om statlig förmögenhetsskatt, och kunna sålunda icke läggas till grund för någon enhetlig jämförelse de olika åren emellan.
Fr. o. m. taxeringsåret 1949 utgår förmögenhetsskatt endast för förmögenheter om minst 30 000 kronor. För att ernå en jämförelse med förhållandena tidigare år ha därför i det följande uppgifterna även för tidigare taxeringsår än 1949 anknutits till förmögenheter av lägst denna storlek. Med förmögenhet förstås därför i fortsätt- ningen skattepliktig förmögenhet om minst 30 000 kronor. Om antalet förmögenheter och deras jördelning på landsbygd och stad lämnas följande uppgifter. .. I 0 av samt- 0 _ I % av antalet Taxeringsår Antal for- Åliga för- I 4) iw folL- inkomst- mogenheter .. mangden mogenheter tagare 1946 Landsbygd 100 572 56.2 2.6 6.1 Städer 78 264 43.7 2.8 5.5 Hela riket 179 049 100.0 2.7 5.8 1947 Landsbygd 105 825 55.3 2.8 6.4 Städer 85 154 44.5 2.9 5.8 Hela riket 191 210 100.0 2.8 6.1 1948 Landsbygd 112 108 54.7 3.0 6.6 Städer 92 532 45.2 3.0 6.0 Hela riket 204 902 100.0 3.0 6.3 1949 Landsbygd 113 193 54.5 3.0 6.5 Städer 94 420 45.4 3.0 5.8 Hela riket 207 875 100.0 3.0 6.2 1950 Landsbygd 117 738 54.4 3.1 6.7 Städer 98 381 45.5 3.0 6.0 Hela riket 216 415 100.0 3.1 6.4
Av sammanställningen framgår att förmögenheterna voro talrikare på landsbygden än i städerna, både absolut taget och i förhållande till såväl folkmängd som antal inkomsttagare. Relativt talrikast förekomma förmögenheterna i de mest jordbruks- i betonade kommunerna. Antalet förmögenhetsägare ökade från år 1946 till 1947 i med 12 161 eller 6.8 procent, från år 1947 till 1948 med 13 692 eller 7.2 procent, från år 1948 till 1949 med 2 973 eller 1.5 procent och från år 1949 till 1950 med 8 540 eller 4.1 procent. Ökningen var störst i städerna, delvis beroende på inkorporeringar.
Förmögenheternas procentuella jördelning på olika förmögenhetsklasser var följande.
Taxeringsår Förmögenhetsklasser kr. 1948 30 _ 40 000 31.0 30.7 30.5 30.1 30.0 40 _ 50 000 18.1 17.9 18.1 18.4 18.4 50 _ 60 000 11.0 11.0 11.8 11.8 11.8 60 _ 70 000 7.6 7.7 7.8 7.9 7.9 70 _ 80 000 5.4 5.4 5.6 5.7 5.7 80 _ 90 000 4.0 4.1 4.1 4.1 4.1 90 _ 100 000 3.1 3.2 3.2 3.3 3.3 100 _ 150 000 8.3 8.4 8.6 8.5 8.6 150 _ 200 000 3.6 3.7 3.7 3.7 3.7I 200—250 0001 _ 1.91 1.9 250 _ 300 0001 3'3 3'3 3'2 1.21 3-1 1.21 3'1 800_400 000 1.31 1.81 400 _ 500 oool 2'2 2'2 2'0 0.71 2'0 0.71 2'0 500 _ 750 000 0.7 0.7 750—1milj. i 1.3 1.3 1.0 0-3l 1.0 0-3i 1.0 1 milj. — 0.5 0.5 0.4 0.4 0.4 1000 10110 1000 1000 1000
De höga förmögenhetsklasserna äro genomgående starkare representerade i städerna än på landsbygden. Sålunda överstego taxeringsåret 1950 27.0 procent av förmögen- heterna i städerna 100 000 kronor, medan så var fallet med endast 11.6 procent av förmögenheterna på landsbygden. Spridningen på mindre förmögenheter framträder mest i jordhrukskommunerna.
En procentuell fördelning av jörmögenhetssummorna på de olika förmögenhetsklasserna ter sig på följande sätt (i procent av totalsumman).
T e ' år F örmögenhetsklasser ax rings k . I 1946 1947 1948 1949 1950 30 _ 40 000 11.4 11.3 11.9 11.9 11.9 40 _ 50 000 8.6 8.5 9.1 9.4 9.5 50 _ 60 000 6.8 6.8 7.2 7.4 7.4 60 _ 70 000 5.3 5.2 5.7 5.9 5.9 70 _ 80 000 4.3 4.3 4.8 4.9 4.9 80 _ 90 000 3.6 3.7 3.9 4.0 4.1 90 _ 100 000 3.2 3.3 3.5 3.6 3.6 100 _ 150 000 10.8 10.9 11.7 11.8 12.0 15.0 _ 200 000 6.6 6.8 7.2 7.4 7.3 200 _ 250 0001, . _ 4.9 5.01 250 _ 300 0001 3'” 8'” 8'6 3.7l 8 6 3.71 3-7 300 _ 400 0001 5.01 5.01 400 _ 500 0001 8'8 8'9 8'6 3.41” 8'4 3.3 8'3 500 _ 750 000 4.8 4.7 750 _1 milj. 1 9 2 9'1 7 8 2.51 7'3 2.5i 7'2 1 milj. _ 12.9 12.6 9.9 9.4 9.2 1000 1000 1000 1000 1000
En jämförelse mellan denna och föregående tabell visar, att de största förmögen- heterna, churu till antalet relativt fåtaliga, likväl utgöra en icke obetydlig andel av förmögenheternas totalbelopp. År 1950 uppginge sålunda antalet miljonförmögenheter inom hela riket till endast 0.4 procent av samtliga förmögenheter, medan summan av miljonförmögenheterna uppgick till 9.2 procent av den totala förmögenhetssumman.
Ökningen av antalet förmögenheter taxeringsåren 1946—1950 är mycket jämnt fördelad på olika förmögenhetsklasser, och de relativa frekvenstalen ha endast obe- tydligt förändrats. Antalet förmögenheter mellan 30 000 och 100 000 kronor utgjorde sålunda taxeringsåret 1946 80.8 procent, 1947 80.6 procent, 1948 81.1 procent, 1949 81.3 procent och 1950 81.2 procent av samtliga. Endast i klasserna över 300 000 kronor har en fortgående nedgång i antalet förmögenheter inträtt. 1 klasserna över 500 000 kronor, i vilka förmögenheterna äro tämligen fåtaliga, är nedgången relativt betydande. Sålunda har antalet förmögenheter mellan 500 000 kronor och 1 milj. kronor sjunkit från 1947 till 1948 års taxering med 312 eller 12.8 procent och från 1948 till 194-9 med 148 eller 7.0 procent men stigit mellan 1949 och 1950 med 52 eller 2.6 procent. Antalet förmögenheter över 1 milj. kronor har från 1947 till 1948 sjunkit med 206 eller 20.2 procent, från 1948 till 1949 med 24 eller 3.0 procent och från 1949 till 1950 med 3 eller 0.4 procent.
Förmögenheternas medelvärden och medianvärden voro följande.
Taxe- Medelvärden Medianvärdcn
rings- år Landsbygd | Städer Hela riket Landsbygd Städer Hela riket
! 1946 72 267 120 368 ' 93 441 46 571 60 391 50 784 1947 72 741 119 260 93 609 46 828 60 574 51 201 1948 70 333 110 116 88 479 46 935 59 781 51 203 1949 69 566 108 264 87 269 47 016 59 765 51 327 1950 69 296 107 782 86 944 47 071 59 633 51 310
Förmögenhetslängdernas omläggning fr. o. m. taxeringen år 1949 har möjliggjort beräkningar om förmögenheternas fördelning på olika yrkesgrupper. Fördelningen på kategorierna företagare, anställda och icke yrkesverksamma avviker väsentligt från motsvarande inkomstfördehiing. I fråga om inkomsterna (se tabell 5. 319) repre- senterade de anställda den största gruppen — 73.0 procent —— medan företagarna och de icke yrkesverksamma utgjorde respektive 15.7 procent och 11.3 procent av hela antalet inkomsttagare. Antalet ägare av förmögenheter om minst 30 000 kronor för- delar sig däremot med 24.4 procent på anställda, 46.5 procent på företagare och 29.1 procent på icke yrkesverksamma.
Förmögenhcternas fördelning efter huvudgrupper av yrken vid 1950 års taxering framgår av följande sammanställning, vari till jämförelse meddelas även uppgifter om inkomsttagarna.
.. _ Inkomsttagare Förmögenheter Näringsgren Antal % Antal % Jordbruk med binäringar ....... 701 978 20.7 76 609 35.4 Industri och hantverk .......... 1 243 508 36.7 30 501 14.1 Samfärdsel .................... 267 801 7.9 7 383 3.4 Handel ....................... 456 130 13.5 35 855 16.6 Annan förvaltningstjänst ........ 325 344 9.6 17 528 8.1 Fria yrken .................... 38 567 1.2 4 604 2.1 Husligt arbete ................. 109 204 3.2 1 542 0.7 Övriga ....................... 242 302 7.2 2 393 19.6 Samtliga 3 384 834 1000 216 415 1000
Sammanställningen visar, att fördelningen på yrkesgrupper i fråga om förmögen- heterna är en helt annan än beträffande inkomsttagarna. Sålunda finns det relativt största antalet, 35.4 procent av samtliga förmögenhetsägare, inom gruppen jordbruk med binäringar, vilken endast representerar 20.7 procent av inkomsttagarna. Detta sammanhänger med det i förhållande till arrendatorer och anställda stora antalet självägande jordbrukare. Jordbruket spelar, såsom av sammanställningen framgår, ungefär samma roll för förmögenhetsfördelningen som industri och hantverk för ink omstfördelningen. Den näst efter gruppen jordbruk med binäringar största gruppen av förmögenhetsägare är gruppen »övriga», vilken i inkomsthänseende spelar en mindre betydande roll. Denna grupp omfattar huvudsakligen de icke yrkesverksamma, av vilka många ha en mindre inkomst av kapital eller fastighet.
Av intresse i detta sammanhang är även förmögenheternas antal i procent av an- talet inkomsttagare inom de olika yrkesgrupperna. Undersökningarna — grundade på 1950 års taxering — visa, att 18.9 procent av företagarna, 16.5 procent av de icke yrkesverksamma och 2.1 av de anställda äro ägare till förmögenhet om minst 30 000 kronor. Orsaken till den låga förmögenhetsfrekvensen för de anställda torde vara att söka i det förhållandet, att en betydande del av dessa ha sin ålders- och familjepension ordnad genom försäkring eller åtagande av arbetsgivare.
Det relativt största antalet förmögenheter förekom hos företagarna inom gruppen »övriga», av vilka 24.7 procent voro förmögenhetsägare. Nästan lika höga procenttal utvisar grupperna handel (23.9 procent) och fria yrken (23.2 procent). Av jord- brukarna äro 19.9 procent ägare till förmögenhet. Bland de anställda visa grupperna fria yrken och allmän förvaltningstjänst de högsta procenttalen, respektive 5.1 procent och 4.4 procent, medan de båda grupper, som ha den lägsta medel'mkomsten, nämligen anställda i husligt arbete samt jordbruk med binäringar, även förete den lägsta för- mögenhetsfrekvensen 1.1 procent respektive 0.9 procent. Bland de icke yrkesverk- samma faller största delen av förmögenhetsägarna inom gruppen övriga. Denna del torde huvudsakligen utgöras av änkor.
En sammanställning av de skattepliktiga förmögenheterna i storleksklasser med förmögenhetsägarnas inkomster (sammanräknad nettoinkomst) fördelade på olika inkomstklasser har första gången kunnat göras på grundval av taxeringen år 1949. Någon dylik sammanställning intages emellertid icke här, eftersom en tablå av detta slag redovisats och kommenterats i betänkandets kap. X.
Såväl de tidigare förordningarna om särskild skatt å förmögenhet som den gällande förordningen om statlig förmögenhetsskatt innehålla en särskild reduktionsregel för förmögenhetsbeskattningen i de fall, då inkomsten i förhållande till förmögenheten icke överstiger visst belopp.
Den enligt förordningarna om särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara för- mögenheten utgjordes i regel av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatte- pliktiga förmögenheten avrundad nedåt till jämnt hundratal kronor. Om inkomsten var särskilt låg i förhållande till förmögenheten reducerades dock den skattepliktiga förmögenheten enligt regeln, att beskattningsbar förmögenhet icke finge överstiga 25 gånger det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Reduk- tionen inträdde alltså — med hänsyn till att i det taxerade beloppet ingick 1/100 av förmögenhet —— när inkomstdelen av det taxerade beloppet understeg 3 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Antalet reduktionsfall och de reducerade beloppen voro vid taxeringarna 1946—1948:
| I % av hela Reducerat belopp ' antalet för- ___—_— Allttiålnggålfk' mögenheter Milj. I % av skatte- över 20 000 kronor pliktigt förrn. kronor belopp
Taxeringsår
25 893 . 772 4.0 25 478 . 704 3.4 29 139 . 924 4.4
Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt inträder motsvarande reduktion, när den skattepliktiga förmögenheten för fysisk person överstiger ett belopp motsva- rande 30 gånger den skattskyldiges sammanräknade nettoinkomst eller med andra ord när den skattskyldiges inkomst (oavsett förvärvskällan) understiger 3 1/3 procent av den skattepliktiga förmögenheten. I dylika fall utgör den beskattningsbara för- mögenheten 30 gånger den skattskyldiges inkomst. Den beskattningsbara förmögen- heten får dock ej understiga hälften av den skattepliktiga.
Antalet dylika reduktionsfall vid 1949 års taxering utgjorde 11 421 och vid 1950 års taxering 11 148, vilket innebär att 5.5 procent (1949) respektive 5.2 procent (1950) av antalet förmögenheter reducerats. I vissa fall ha reduktionerna lett till att förmögenheterna nedgått under 30 000 kronor och därigenom upphört att vara be- skattningsbara. Antalet sålunda försvinnande förmögenheter uppgick till 2 522 (1949) respektive 2418 (1950) och det återstående antalet beskattningsbara till 205 353 (1949) respektive 213 997 (1950). Den största tillåtna reduktionen, hälften av den skatte- pliktiga förmögenheten, förekom i 1 209 (1949) respektive 1 259 (1950) fall. Samtliga reduktionsfall orsakade ett bortfall i skattepliktig förmögenhet av 557.7 (1949) respek- tive 5480 (1950) milj. kronor eller 3.1 procent (1949) respektive 2.9 procent (1950) av det skattepliktiga beloppet. Minskningen i skatt på grund av reduktionerna kan uppskattas till 6.5 (1949) respektive 6.4 (1950) milj. kronor.
Allmänhetens kännedom om vissa skatter
En undersökning utförd av Svenska Gallupinstitutet AB i december 1949.
Undersökningen har utförts för skatteutredningens räkning i anslutning till Gallup- institutets ordinarie opinionsundersökning i början av december månad 1949. Denna omfattade sammanlagt 1 883 intervjuer. Av dessa ha för ifrågavarande ändamål bearbetats 1 306 intervjuer, vilka avsågo personer med inkomst. Av dessa personer voro 530 bosatta på landsbygden och 776 i städer eller tätorter. Någon hänsyn till inkomstens art har icke kunnat tagas. Enligt sedvanliga statistiska principer har vid bearbetningen landsbygdsintervjuerna »uppvägts till dubbla tyngden», d. v. 5. med- räknats dubbelt.
Den egna marginalskattens storlek
Intervjufrågan löd: >>Hur mycket tror Ni att Ni får betala mer i skatt om Ni tjänar 1 000 kronor mera om året än Ni gör nu ?» De tillfrågade hade att angiva skattebe- loppet inom vissa gränser (se nedan under »Avgivna svar»).
Med ledning av uppgifter, som lämnats av de intervjuade om familjeinkomst och familjestorlek, samt tabeller, som ställts till förfogande av finansdepartementet, ha de rätta svaren kunnat klassificeras i huvudgrupper. De avgivna svaren ha klassifi— cerats i motsvarande grupper. En jämförelse mellan de rätta svaren och de avgivna visar följande:
Rätt svar enligt uppgiven årsinkomst
l 1 1 | Avgivna svar Under | |
| 400 kr. 100 & 100—150 150_200 200—250 250—300 300—400 och mer
% % % % % % % Mindre än 50 kr. ....... 17 2 1 2 2 _ _ Mellan 50-100 kr ....... 8 9 28 8 5 7 _ 100—150 kr. ........... — 3 12 21 12 2 _ 150—200 kr. ........... 8 9 22 22 22 10 _ 200—250 kr. ........... _ 8 3 18 22 21 7 250—300 kr. ........... 8 3 1 8 16 34 14 300—400 kr. ........... _ _ _ 4 8 12 14 400—500 kr. ........... _ _ _ 1 3 7 22 500—600 kr. ........... _ _ _ _ 1 1 29 600—700 kr. ........... _ _ _ _ 1 1 _ Vet inte ............... 58 66 33 16 9 I 5 14
Jämförelsen mellan rätta och avgivna svar visar, att 44» procent bedöma marginalskatten lägre än den i verkligheten är, 13 procent ge ett i huvudsak riktigt svar, 11 procent bedöma marginalskatten för högt och 32 procent avstå från bedömning eller avböja att uppge inkomst, så att jäm- förelse icke kan ske. En gruppering av de rätta svaren visar, att 11 procent av inkomsttagarna betala högst 200 kronor i skatt på en inkomst- ökning av 1 000 kronor,
38 procent betala 200—250 kronor, 28 procent betala 251—300 kronor och 6 procent betala mer än 300 kronor. 17 procent ha icke uppgivit sin inkomst. En gruppering av avgivna svar visar, att 39 procent tro att de skulle betala högst 200 kronor på en inkomstökning av 1 000 kronor, 16 procent att de skulle betala 200—250 kronor, 10 procent att de skulle betala 250—300 kronor och 8 procent att de skulle betala mer än 300 kronor, 27 procent ha svarat »vet inte».
Marginalskattens storlek vid olika inkomstlägen
Intervjufrågan löd. »Har Ni någon uppfattning om hur mycket som skulle gå bort i skatt för Er själv, om Ni skaffade Er en extra inkomst på 1 000 kronor och förut hade a) 6 000 kronor årsinkomst, b) 30 000 kronor årsinkomst?» Även här hade de tillfrå- gade att angiva skattebeloppen inom vissa gränser (se nedan under »Avgivna svar»).
En sammanställning av rätta och avgivna svar visar följande:
Rätt svar Rätt svar vid 6 000 vid 30 000 1, kr. årsinkomst kr. årsin- , Avgivna svar komst 200—250 250—300 300—400 400—500 % % % % Mindre än 50 kr. ........ —- —— — — Mellan 50 —— 100 kr. ..... 4 2 3 — 100—150 kr. ........... 11 6 —— —— 150—200 kr. ........... 18 14- 11 1 200—250 kr. ........... 20 15 15 3 250—300 kr. ........... 9 11 12 4 300—400 kr. ........... 4 6 7 10 400—500 kr. ........... 2 1 2 14 500—600 kr. ........... -—— 1 1 7 600—700 kr. ........... 1 1 — 4 700—800 kr. ........... — — — 4 Mer än 800 kr ........... 2 1 2 4 Vet inte ................ 29 42 47 49
Svaren utfalla sålunda: 6 000 kr. 30 000 kr. årsinkomst årsinkomst
För låg skatt ................ 35 % 18 % Rätt ....................... 15 % 14 % För hög skatt ................ 16 % 19 % Vet inte .................... 34 % 49 %
Marginalskattens betydelse för villigheten att taga extraarbete
Intervjufrågan löd: »Har Ni själv någon gång i år avstått från tillfälle till extra- inkomst (övertid, bisyssla, affärstransaktion) med tanke på att det går bort så mycket i skatt att Ni inte tyckte det var någon idé, och vad gällde det i så fall?»
Till dem som svarat »nej» eller »vet inte» på denna fråga har dessutom framställts frågan: »Skulle Ni kunna tänka Er att avstå från en extrainkomst av nyssnämnd anledning ?»
Svaren på dessa frågor sammanfattas i följande uppställning:
Avstått från extrainkomst 8 %
Skulle kunna tänka sig att avstå 15 %
Ej avstått 85 % Skulle under vissa förhållanden kunna tänka sig att avstå 57 % Vet inte 7 % Skulle ej kunna tänka sig att avstå 6 % Vet inte 14 %
Svaren bero givetvis i hög grad på hur stor del av inkomsttagarna som verkligen ställts inför möjligheten till extrainkomster. Om samtliga de tillfrågade skulle haft möj- lighet till extraarbete, synes siffran 8 procent vara relativt låg. Om däremot exempelvis endast 25 procent av inkomsttagarna haft tillfälle till sådan inkomst, skulle siffran 8 procent motsvara 1/3 av dem, för vilka frågan verkligen varit aktuell.
En mera utförlig sammanställning av svaren för olika kategorier av inkomsttagare visar följande:
Totalt Män Förv. arb. Övr. kvinnor kvinnor
3- % % % %
Ja, övertid i egna yrket ................ 3 4 2 ——
bisyssla ........................... 2 2 2 2 utan preciserat svar ................ 3 3 3 1
Ej avstått ............................ 85 86 84 77 Minns inte ........................... 7 5 9 20 b.
Skulle kunna tänka sig avstå ........... 15 16 16 17 Beror på ............................ 6 6 8 3 Nej ................................. 57 60 54 42 Vet inte ............................. 14 10 15 35
En fördelning av svaren på företagare, förvaltningspersonal och arbetspersonal ger följande resultat:
Företagare Förv.pers. Arb.pers. D
8- /o % %
Ja, övertid i egna yrket ........................... 2 3 4
bisyssla ...................................... l 4 2
affär ........................................ 1 — —
utan preciserat svar ........................... 2 3 3
Ej avstått ....................................... 87 83 84 Minns inte ...................................... 7 6 7 13.
Skulle kunna tänka sig avstå ...................... 16 19 13 Beror på ....................................... 9 6 5 Nej ............................................ 55 53 60 Vet inte ........................................
En fördelning av svaren på olika slag av kommuner visar följande:
A-B-C- komm. D- komm. Stad Storstad 8- % % % %
Ja, övertid i egna yrket ................ 2 4 3 6 bisyssla ........................... l 2 3 3 affär .............................. — 1 —— 1 utan preciserat svar ................. 4 3 3 2 Ej avstått ............................ 87 86 82 81 Minns inte ............................ 6 5 8 6
b.
Skulle kunna tänka sig avstå ........... 13 9 17 20 Beror på ............................ 6 7 6 6 Nej ................................. 64 58 51 52 Vet inte ............................. 11 17 16 10
Kännedcmen cm källskattens konstruktion
Intervjufrågan löd: »Blir det någon skillnad i slutlig skatt på en extrainkomst om 1 000 kronor, ifall den kommer på en gång eller om den erhålles med 20 kronor i veckan under hela året, och hur stor blir skillnaden i så fall?»
Svaren fördela sig på följande sätt:
13 procent tro att det gör skillnad, 47 procent tro att det inte gör skillnad, 40 procent svara vet inte. Om svaren fördelas på olika kategorier av inkomsttagare och på olika slag av kom-
muner blir resultatet följande:
.. Förv.arb. Övr. T*;talt M?” kvinnor kvinnor A) /0 0 0 /o A Ja .................................. 13 15 12 4 25 kr. och mindre .................. 1 l 1 — 26 — 50 kr. ....................... 2 2 3 2 Över 50 kr. ....................... 2 3 _ 1 Vet inte hur stor skillnad ........... 8 9 8 1 Nej ................................. 47 51 41 26 Vet inte ............................. 40 34 47 70 Företagare Förv.pers. Arb.pers. % % % Ja ............................................ 9 13 16 25 kr. och mindre ............................ 1 —— 1 26 — 50 kr. ................................. 1 2 3 Över 50 kr. ................................. 1 2 3 Vet inte hur stor skillnad ..................... 6 9 9 Nej ........................................... 47 56 43 Vet inte ....................................... 44 31 41 I A-B-C- komm. D- komm. Stad Storstad % % % % Ja .................................. 11 16 13 17 25 kr. och mindre .................. 1 — 1 1 26 — 50 kr. ....................... 2 1 2 3 Över 50 kr. ....................... 3 2 1 2 Vet inte hur stor skillnad ........... 5 13 8 11 1 Nej ................................. 47 48 46 49 ! Vet inte ............................. 42 36 41 34 l
Förmögenhetsskatt
Intervjufrågan löd: »Hur stor förmögenhet tror Ni man kan ha utan att vara tvungen att betala förmögenhetsskatt ?»
Svaren visar följande: 25 procent tro att gränsen ligger vid 29 000 kronor eller lägre belopp, 49 procent ange gränsen till 30 000 kronor, 1 procent tro att gränsen ligger högre än 30 000 kronor, 25 procent ha svarat »vet inte».
En mera specificerad uppdelning av svaren visar följande:
.. F örv.arb. Övr. Totalt Man kvinnor kvinnor % % % % Under 1 000 kr. ...................... 3 3 4 3 1 000— 5 000 kr. ..................... 3 3 4 3 5 000—10 000 kr. ................. . . . . 6 5 7 6 10 000—15 000 kr. ..................... l l 1 —— 15 000—20 000 kr. ..................... 9 8 12 8 20 000—29 000 kr. ..................... 3 3 3 4 | 30 000 kr. ............................ 49 54 32 35 1 31 000—40 000 kr. ..................... -— —— 1 1 » 41 000—50 000 kr. ..................... 1 l 1 2 , Över 50 000 kr. ........................ — — — — ; Vet inte .............................. 25 22 35 38 1 »! Företagare Förv.pers. Arb.pers. % % % Under 1 000 kr ................................... 3 3 3 1 000— 5 000 kr. ............................... 4 4 2 5 000—10 000 kr. ............................... 4 7 6 t 10 000—15 000 kr. ............................... 1 1 1 * 15 000—20 000 kr. ............................... 10 9 9 20 000—29 000 kr. ............................... 2 2 4 30 000 kr. ...................................... 55 54 44 31 000—40 000 kr. ............................... —— — 1 41 000—50 000 kr. ............................... l —- 1 Över 50 000 kr. .................................. — — — Vet inte ........................................ 20 20 30 A-B-C-komm. D-komm. Stad Storstad % % % % Under 1 000 kr. ....................... 3 1 2 5 1 000—_ 5 000 kr. ..................... 4 1 2 3 5 000—10 000 kr. ..................... 4 7 6 7 10 000—15 000 kr. ..................... — _ 3 1 15 000—20 000 kr. ..................... 10 12 7 7 20 000—29 000 kr. ..................... 4 2 3 3 30 000 kr. ............................ 49 53 49 46 31 000—40 000 kr. ..................... 1 l — — 41 000—50 000 kr. ..................... 1 — 1 1 Över 50 000 kr. ........................ — — — 1 Vet inte .............................. 24 23 27 26
Arvsbeskattning
Intervjnfrågan löd: »Om en änka avlider och lämnar arv till sitt enda barn, hur stor tror Ni arvsskatten allt som allt blir, om arvet är a) 10 000 kronor, I)) 100 000 kronor, c) 500 000 kronor ?» Till ledning för de intervjuade hade uppsatts vissa svars- alternativ. Svaren fördela sig på följande sätt:
10 000 kr. 100 000 kr. 500 000 kr. 0 o o/
/o /o För låg skatt .................................... 11 12 17 Rätt ........................................... 15 12 18 För hög skatt .................................... 23 24 9 Vet inte ........................................ 46 52 56
En närmare uppdelning av svaren visar följande:
a. 10 000 kronor.?
Totalt Män Får-V'Mb' Övr. vmnor kvinnor
% % % %
Ingen skatt alls ....................... 9 10 8 8 Mindre än 100 kr. ..................... 2 2 2 4 Mellan 100— 300 kr. ................ 16 16 12 10 300— 500 kr. ................ 7 8 7 3 500—1 000 kr. ................ 8 9 6 6 1 000—2 000 kr. ................ 8 9 7 5 2 000—4 000 kr. ................ 3 3 2 1 Mer än 4 000 kr. ....................... 1 1 1 —— Vet inte .............................. 46 42 55 63
Företagare Förv,pers. Arh.pers.
% % % Ingen skatt alls ................................. 12 12 7 Mindre än 100 kr. ............................... 3 1 2 Mellan 100— 300 kr. .......................... 21 14 13 300— 500 kr. .......................... 7 8 7 500—1 000 kr. ' .......................... 9 9 8 1 000—2 000 kr. .......................... 6 12 8 2 000—4 000 kr. .......................... 2 3 3 Mer än 4 000 kr. ................................. 1 — 1 Vet inte ........................................ 39 41 51 h. 100 000 kronor. ! .. Förv. arb. Övr. Totalt Man kvinnor kvinnor ! % % % % Mindre än 1 000 kr. .................... 1 1 l 1 Mellan 1 000 —- 5 000 kr. ............. 3 3 4 1 5 000 — 10 000 kr. ............. 8 9 6 4 10 000 — IS 000 kr. ............. 12 13 9 8 15 000 —— 20 000 kr. ............. 10 11 7 5 20 000 _ 30 000 kr. ............. 8 9 7 2 30 000 — 50 000 kr. ............. 5 6 3 5 50 000 — 75 000 kr. ............. 1 1 1 — | Mer än 75 000 kr. ...................... — -—— — — * Vet inte .............................. 52 47 62 74 | 1 1
Företagare Förv.pers. % % Mindre än 1 000 kr. .............................. 1 — 2 Mellan 1 000— 5 000 kr. ......................... 2 4 3 5 000—10 000 kr. ......................... 11 7 7 10 000—15 000 kr. ......................... 16 12 11 15 000—20 000 kr. ......................... 9 13 8 20 000—30 000 kr. ......................... 8 8 8 30 000—50 000 kr. ......................... 3 9 5 50 000—75 000 kr. ......................... 2 1 —— Mer än 75 000 kr. ................................ 1 — -—- Vet inte ........................................ 47 46 56 ,;c 500 000 kronor. Totalt Män är?-”3 _ Q"- vmnor kvmnor % % % % Mindre än 10 000 kr. ................ 1 1 l l Mellan 10 000— 25 000 kr. ......... 2 2 4 1 25 000— 50 000 kr. ......... 3 4 3 1 50 000—100 000 kr. ......... 11 12 10 6 100 000—200 000 kr. ......... 18 19 12 13 200 000—300 000 kr. ......... 8 9 5 3 300 000—400 000 kr. ......... 1 1 —— — Mer än 400 000 kr ................... —— — -—- _ Vet inte ........................... 56 52 65 75 Företagare F örv.pers. Arb.pe1's. % % % Mindre än 10 000 kr. ............................. — —— 1 Mellan 10 000— 25 000 kr ........................ 1 3 2 25 000— 50 000 kr ........................ 4 4- 3 50 000—100 000 kr ........................ 13 9 11 100 000—200 000 kr ........................ 22 19 15 200 000—300 000 kr ........................ 6 12 7 300 000—400 000 kr ........................ 1 2 — Mer än 400 000 kr ................................ 1 —— -—— Vet inte ........................................ 52 51 61
Sammanfattning
Enligt Gallupinstitutets mening visar undersökningen, att allmänhetens kännedom om skatteförhållandena är mycket bristfällig.
Det bästa resultatet i den meningen att frågan samlat de flesta rätta svaren, ger frågan om gränsen för förmögenhetsskatten.
Felbedömningen i fråga om egen marginalskatt anses vara stor. Något oväntat synes vara, att marginalskatten i så stor utsträckning bedömes för lågt. Denna fel- aktiga uppfattning bidrager till att förklara varför kvarstående skatt förekommer i så stor utsträckning: allmänheten avsätter tydligen icke tillräckliga belopp för att täcka skatt på cxtrainkomst.
Siffrorna för rätta svar anses mera ge uttryck åt en fri bedömning av skattens storlek än bottna i någon verklig kännedom om storleken. Det kan diskuteras _ säger insti- tutet — om icke denna bedömning snarare återspeglar vad som i en bredare opinion kan anses vara rimligt och skäligt än en verklig föreställning om skattens faktiska storlek.
Frågan om källskattens konstruktion anses ha lämnat ett nedslående resultat. Resultatet av frågorna om förmögenhetsskatt och arvsskatt har ansetts vara i särskilt hög grad beroende av om frågorna framställts till personer, för vilka en dylik beskattning haft någon aktualitet. Den svävande bedömningen i fråga om arvsbe- skattningen får ses mot bakgrunden att de fiesta tillfrågade haft ringa erfarenhet av denna beskattningsform.
Vissa undersökningar i amerikansk litteratur rörande
skatternas verkningar
I det följande lämnas ett sammandrag i vissa delar av två i U. S. A. utgivna arbeten, vari man sökt analysera skatternas inverkan på skattebetalarnas ekonomiska hand- lande och framför allt på företagandet.
Lewis H. Kimmel: Taxes and Economic Incentives. The Brookings Institution, Washington 1950.
Undersökningen rör huvudsakligen skattebetalarnas reaktioner inför skatte- trycket och de följdverkningar därav, som kunna spåras i det ekonomiska livet. Till stor del grundas analysen på svar, som erhållits på olika frågor vilka framställts till 1 000 industriföretag under juni månad 1948. - Inledning. I ett samhällssystem, som huvudsakligen vilar på privatekonomisk grund, måste för möjligheten att taga ut skatter finnas en gräns, utöver vilken skatte- , uttag icke kan ske utan att detta skulle skadligt påverka det ekonomiska systemet.
Hur högt skattetrycket kan tillåtas stiga utan att dylika verkningar uppkomma kan i givetvis icke exakt fastställas. Vill man emellertid på bästa sätt bilda sig en uppfatt- ning om var gränsen kan antagas gå, har man att beakta åtminstone fyra faktorer, nämligen
a) nationalinkomsten och dess sammansättning, 13) de offentliga utgifternas karaktär och omfattning,
c) beskattningsformerna (en eller flera skatteformer; direkta eller indirekta
skatter o. s. v.),
d) skattebetalarnas reaktioner inför skattebelastningen.
Undersökningen avser endast den sista av dessa faktorer _— skattebetalarnas reaktioner.
Dessa rcaktioner äro av psykologisk och ekonomisk art. Om medborgarna icke acceptera ett visst skattetryck såsom rimligt, riskerar samhället att skatteintäkterna bli avsevärt lägre än de annars borde ha blivit. Särskilt betydelsefulla bli skatte- betalarnas reaktioner vid de tillfällen, då skattetrycket kraftigt stiger, och under perioder, då det befinner sig på en sådan böjd, att enligt allmän uppfattning den maximala gränsen nära nog uppnåtts.
Aktieholagens inkomstbeskattning
Huvuddragen av aktiebolagsbeskattningen i U. S. A. Fr. o. m. är 1936 dubbelbeskattas aktiebolagens inkomster på samma sätt som i Sverige.
Vid taxering år 1949 utgjorde den federala aktiebolagsskatten (skatt till unionen) 38 procent av inkomster ej understigande 50 000 dollar. För lägre inkomster steg skat- ten successivt från 21 procent på en inkomst av högst 5 000 dollar till 37.7 procent på en inkomst av 49 000 dollar.1
nl Skattesatserna ha sedermera höjts, så att de numera (1950) utgöra för inkomster upp till 25 000 dollar 25 % och för inkomster över 25 000 dollar 47 %. Enligt ett i början av 1951 fram- lagt förslag emotses ytterligare höjning i nu nämnda skattesatser till 33 respektive 55 procent.
Utöver den federala inkomstskatten ha bolagen att erlägga inkomstskatt till del- staterna. I staten New York utgick nämnda år denna skatt efter 5.5 procent och vari- erade i övriga stater i allmänhet mellan 3 och 8 procent.
Dessutom förekommer skatt till lokala samhällsbildningar, såsom städer, väg- och skoldistrikt m. fl. Dessa skatter torde dock i allmänhet vara av jämförelsevis ringa betydelse.
Det bör observeras, att den amerikanska skattelagstiftningen i motsats till den svenska icke medger rätt till fri avskrivning på inventarier och icke heller har någon motsvarighet till vår vidsträckta frihet i fråga om lagervärderingen. Å andra sidan medgives i U. 5. A. viss kvittningsrätt mellan vinstår och förlustår på så sätt, att förlust under ett år får avräknas mot vinst antingen under de två närmast före- gående eller under de två närmast efterföljande åren.:
Skatteövervältringsproblemet. I olika sammanhang har kritik riktats mot aktie- bolagsskattens utformning och särskilt mot den dubbelbeskattning, som drabbar aktiebolagsvinsterna. Om denna kritik skall anses befogad eller icke beror i mycket på hur det förhåller sig med bolagens möjligheter att övervältra skatten på andra. Frågan blir med andra ord vem som slutligen får bära aktiebolagsskatten, bolagen (aktieägarna) eller konsumenterna.
Enligt en traditionell uppfattning är det icke möjligt för ett aktiebolag att över- vältra skatten på konsumenterna i form av höjda priser. Denna uppfattning bygger bl. a. på det antagandet att fri konkurrens råder och att företagen sträva efter och även faktiskt uppnå maximal vinst.
På senare år har emellertid tvivel uppstått om riktigheten av denna äldre teori. Det anses, att en absolut fri konkurrens icke råder annat än i rena undantagsfall. ", Företagens prispolitik kommer i praktiken icke att så uteslutande styras av förhål- landet mellan tillgång och cfterfrågan, som man antagit i teorien. I stället är det de inom branschen tongivande företagen, som i stort sett bestämma priserna. Därvid efter- strävas normalt icke att vid varje tillfälle nå maximal vinst utan i stället att på längre sikt få täckning för produktionskostnaderna och därutöver en skälig avkastning på det egna kapitalet. När man söker uppnå denna skäliga avkastning på eget kapital, är det naturligt att hänsyn tages till den skatt, som utgår på bolagets inkomst. Om skälig avkastning uppskattas till 7.5 procent på eget kapital och aktiebolagsskatten utgår med 40 procent, bör detta leda till att man eftersträvar en bruttoavkastning före skatt av 12.5 procent.
Det kan därför antagas, att det hos bolagen finnes en strävan att låta skatten på- 1 verka prissättningen av deras produkter. Därmed är dock icke sagt att bolagen alltid kunna övervältra inkomstskatten. Olika faktorer göra sig här gällande. Efterfrågan på bolagets produkter kan vara så labil, att redan en relativt" obetydlig prishöjning medför så stark nedgång i försäljningen, att vinsten minskar trots prishöjningen. Konkurrensförhållandena inom branschen kunna vara sådana, att en prishöjning | icke är tänkbar. Vidare får givetvis skattehöjningens storlek betydelse; en obetydlig skattehöjning behöver icke utlösa någon mera allmän strävan till övervältring.
1 I 1 4
Sammanfattningsvis kan sägas, att enligt de senare teorierna aktiebolagsskatten
tenderar att — om än icke omedelbart så dock på lång sikt —— slå igenom i priserna på företagens produkter och att denna tendens i många fall resulterar i en fullständig skatteövervältring.
I det formulär, som utsändes till industriföretagcn, framställdes följande fråga: »Har bolagsskatten medvetet påverkat Er prispolitik ?»
Denna fråga besvarades av 209 företag, av vilka 60 procent svarade ja och 40 procent nej. (Svaren få givetvis icke tolkas så att 60 procent skulle ha lyckats övervältra skatten.)
Den procentuella fördelningen av »ja» och »nej» avvek inom vissa branscher be- tydligt från det framräknade medeltalet. Den lägsta ja-procenten visade byggnads- materialbranschen med 37.5 procent. Även mat- och dryckesvaruindustrien visade en låg ja-procent, 44.4. En hög ja-procent hade däremot glasvaruindustrien med 100, automobilindustrien med 85.7 och pappersindustrien med 78.6 procent.
I detta sammanhang frågades tillika: »Skulle Ert svar ha varit detsamma, även om skatten varit 10 år 15 procent ?»
Av de 60 procent, som svarade ja på den första frågan, uppgåvo fyra femtedelar att svaret i så fall skulle ha blivit annorlunda.
Till jämförelse kan nämnas, att vid två tidigare undersökningar av motsvarande slag, vilka utfördes åren 1928 och 1941, antalet företagare, som ansåge sin prispolitik påverkad av skatterna, var betydligt lägre. Vid 1928 års undersökning utgjorde dessa sålunda 23 procent (104 av 450) och vid 1941 års undersökning 26 procent (58 av 220).
Undersökningarna synas alltså visa, att skatteövervältringstendensen varit be- tydligt mer framträdande under tiden efter andra världskriget än dessförinnan. För- fattaren betonar emellertid, att allt för långt gående slutsatser icke böra dragas av undersökningen. Åren 1946—1948 utmärktes i hög grad av en säljarnas marknad. Förhållandena vore därför särskilt gynnsamma för skatteövervältring under dessa ar.
Aktiebolagsskatten och Jöretagsformen. Eftersom aktiebolagsskatten framför allt genom dubbelbeskattningen får karaktär av en straifskatt på förvärvsverksamhet i aktie- bolagsform, kunde det kanske väntas, att man vid valet av företagsform skulle undvika aktiebolagsbildning. Författaren anser dock, att någon allmän sådan tendens icke kunnat spåras. Möjligen skulle så vara fallet i fråga om företag av familjebolags- typ. För de flesta större företag av annan typ har däremot aktiebolagsformen varit den enda praktiskt användbara och har begagnats trots den särskilda skattebelast- mngen.
Aktiebolagsskatten och den ekonomiska expansionen. Bakom ett beslut att grunda en ny rörelse eller att utvidga en äldre rörelse kunna ligga olika motiv, ofta en bland- ning av finansiella och icke finansiella. Att renodla dessa motiv är i regel icke möjligt ens i det enskilda fallet och än mindre generellt. Oftast förekommande bland de finan- siella motiven torde dock vara en strävan efter ökade vinstmöjligheter eller andra liknande hänsyn till företagens räntabilitet. I detta sammanhang betonas den vikt, som företagens ledare i allmänhet tillmäta företagens likviditet och solvens. I det långa loppet kunna dessa båda faktorer vara av avgörande betydelse för företagens räntabilitet.
Frågan om hur aktiebolagsskatten kan tänkas påverka företagens expansion besvaras av författaren på följande sätt:
1. Den kan begränsa tillgången på likvida medel och över huvud taget på kapital erforderligt för expansion.
2. Den kan menligt påverka förhoppningarna om en tillfredsställande vinst på den planerade utvidgningen. Detta gäller särskilt nya företag eller andra, för vilka en eventuell förlust på den nya eller den utvidgade rörelsen icke alltid kan skatte- mässigt utnyttjas, medan däremot en uppkommen vinst alltid beskäres genom be- skattning.
3. En hög aktiebolagsskatt kan rent allmänt verka deprimerande på företagarens expansionslust, särskilt under mindre gynnsamma förhållanden än de som rått under kriget. I formuläret till de 1 000 industriföretagen framställdes härom följande fråga: »Har den federala aktiebolagsskatten påverkat bolagets avgöranden i fråga om att utvidga anläggningarna? Om så är fallet, har detta föranletts av
a) de löpande skatternas press på likvida medel,
b) den sannolika effekten av framtida skatter på avkastningen,
o) andra orsaker?»
Av företagen ha 211 besvarat frågan, och av dessa ha 117 eller 55 procent besvarat huvudfrågan jakande. Den främsta anledningen till denna inställning har beträf- fande 87 företag uppgivits vara skatternas inverkan på tillgången till likvida medel, medan 50 företag ansett skatternas inverkan på framtida vinstmöjligheter vara den avgörande faktorn eller i varje fall en av de avgörande faktorerna i detta sammanhang.
För att utröna hur skattens storlek påverkar företagens beslut frågades dessutom, huruvida företagen skulle betrakta aktiebolagsskatten som ett hinder för expansion om skatten hade varit 10 år 15 procent i stället för gällande 38 procent. Av de 117 företag, som besvarat den föregående huvudfrågan jakande, ansåge 104 att skatten, även om den utgått efter den lägre skattesatsen, skulle varit en faktor att räkna med vid expansion, ehuru givetvis av mindre betydelse än gällande skatt.
Aktiebolagsskatten och kapitalstrukturen. Eftersom ränta på upplånat kapital är avdragsgill vid beskattningen men så icke är fallet med vinstutdelning, har det gjorts gällande, att aktiebolagsskatten skulle på ett icke önskvärt sätt påverka kapitalets sammansättning. Avdragsrätten för gäldränta skulle föranleda bolaget att vid kapital- behov hellre låna upp medel än lita till nyemission. Efter att ha analyserat denna fråga med ledning av uppgifter från företagen finner författaren troligt, att aktiebolags- skattens inverkan i detta avseende icke är så stor som man i allmänhet antagit. Detta torde sammanhänga med att andra hänsyn än skattehänsyn så starkt verka i mot- satt riktning, t. ex. sådana omständigheter som att stora skulder i förhållande till eget kapital innebära ett hot mot företagarnas självständighet och att motstånds- kraften vid ekonomiska kriser försvagas, om gäldbelastningen är för hög.
Rätt till kvitming mellan vinstår och förlustår. I formuläret till industriföretagen har författaren frågat om företagen funnit reglerna om kvittningsrätt tillfredsställande eller icke. Av 190 företag, som besvarat denna fråga, ha 89, d. v. s. 47 procent, förklarat sig nöjda. De övriga ha önskat en förlängning av kvittningsperioden. Den vanligaste anmärkningen mot gällande regler har varit, att kvittningsrätten mot vinst under tidigare år icke hjälper nystartade företag. Om någon förlängning av kvittningsperioden icke kunde erhållas, borde därför åtminstone en omflyttning av kvittningsåren ske, så att perioden förlängdes framåt men inskränktes bakåt.
Fysiska personers inkomstbeskattning
Huvuddragen av gällande regler i U. S. A. Den federala skatteskalan är liksom den svenska progressiv. För ogift person var skattesatsen vid taxering år 1949 16.6 procent för 2 000 dollar och ökade sedan upp till 82 procent för inkomster över 200 000 dollar. För gift person var skattesatsen 16.6 procent för 4 000 dollar och ökade därefter till 82 procent för inkomster över 400 000 dollar.1
1 Skattesatserna ha sedermera höjts så att de numera (1950) öka från 20 till 88 %. Enligt ett i början av år 1951 framlagt förslag emotses ytterligare höjning med 4- procent i alla grupper.
Ogift Gifta, 2 barn Total måfå? genomsnitt.- Mgggggf- genomsnitt.. Maggie?- procent procent procent procent 1 5 000 14.0 19.4 7.0 16.6 , 7 500 16.2 26.4 9.8 19.4 10 000 18.2 29.9 11.7 19.4 25 000 29.2 49.3 18.6 33.4 50 000 40.1 63.4 — 28.0 49.3 100 000 51.1 73.9 39.3 60.7 200 000 61.3 81.2 50.7 73.9 500 000 68.8 82.1 63.5 82.1 1 000 000 71.4 82.1 68.7 82.1
I ovanstående tabell har vid skatteberäkningen avdrag gjorts från den totala in- komsten dels för de personliga avdragen (ortsavdragen), vilka är 1949 utgjorde 600 dollar per person (även barn), och dels för ett schablonmässigt medgivet belopp av 10 procent av bruttoinkomsten, dock högst 1 000 dollar, avseende diverse utgifter, såsom skatter, gåvor, bidrag m. m.
Före andra världskriget var skatteskalan betydligt mindre brant. Den började då med 4 procent för 4 000 dollar och steg till 79 procent på inkomster över 5 milj. ; dollar. Ortsavdragen utgjorde 1 000 dollar för ensamstående och 2 500 dollar för äkta 1 makar.
S. k. kapitalvinster beskattas i särskild ordning. Bestämmelserna gälla huvudsak- ligen ieke yrkesmässig försäljning av värdepapper och fastigheter, som ej ingå i rörelse. Om sådan egendom vid försäljning innehafts under längre tid än 6 månader, beskattas uppkommande vinst efter en särskild skala enligt vilken skatten aldrig utgår med högre belopp än 25 procent av vinsten.1
Utöver den federala inkomstskatten betalas i vissa stater lokala skatter. Dessa äro dock av relativt underordnad betydelse.
Skatten och investeringssparandet. Bakom sparandet ligga i allmänhet finansiella motiv. Även om icke finansiella motiv givetvis kunna påverka spararna, är den årliga nettoavkastningen på de sparade medlen efter skatter vanligen det dominerande intresset. Andra finansiella motiv kunna vara exempelvis förväntan om värdestegring, gardering mot fallande penningvärde och säkerställande för framtida behov av lik- vida medel.
Investeringssparandet omfattar tre moment: själva sparandet, d. v. 5. ett avstående från att konsumera hela inkomsten, placering av de sparade medlen i företag för produktiv verksamhet, antingen direkt eller indirekt via banker, försäkringsbolag o. dyl.,
* omvandling av penningkapital till realkapital.
Av dessa tre moment behandlas 1 framställningen icke det tredje, vilket närmast sammanhänga med den tidigare behandlade aktiebolagsbeskattningen.
Beträffande det första momentet kunna några säkra slutsatser icke dragas rörande förmågan och villigheten att spara nu och tidigare. Man torde emellertid få förutsätta, att såväl förmågan som villigheten påverkas av storleken av den nettoinkomst, som
1 Enligt det år 1951 framlagda förslaget skall skattesatsen höjas till 37.5 procent.
återstår efter skattebetalning. Till belysning av hur denna nettoinkomst gestaltat sig i olika inkomstlägen år 1939 och år 1949 lämnar författaren nedanstående uppställ- ning. För år 1949 har därvid hänsyn tagits till penningvärdeförsämring under den förflutna 10-årsperioden. Den nominella nettoinkomsten år 1949 angives sålunda även i 1939 års penningvärde.
Bruttoinkomst (gift 2 barn) dollar
Nettoinkomst efter skatter
1939 1949 (i »1939 års
1949
dollar»)
5 000 7 500 10 000 25 000 50 000 100 000 200 000 500 000
4 970 7 389 9 740 23 132 42 860 73 771 117 968 232 432
4 651 6 768 8 833 20 360 35 981 60 683 98 643 182 388
2 734 3 979 5 193 11 969 21 153 35 675 57 991 107 224
i olika inkomstlägen, visar följande:
Författaren har i detta sammanhang även tagit upp frågan, inom vilka inkomst- klasser sparandet äger rum. En undersökning år 1948, som berört ett antal familjer
Bruttoinkomst, Procentuell andel av samtliga familjer | dollar _ antal inkomst sparande
— 1 000 11 2 1 1 000 — 2 000 15 6 3 2 000 — 3 000 20 12 9 3 000 —— 4 000 20 18 15 4 000 — 5 000 12 14 13 5 000 — 7 500 14 21 22 7 500 — 8 27 37 100 100 100
!
Familjer med inkomst över 7 500 dollar motsvara sålunda till antalet endast 8 procent av samtliga men svara för 37 procent av det sammanlagda sparandet.
En inskränkning av sparförmågan hos de medelstora och stora inkomsttagarna torde följaktligen återverka på det totala sparandet i betydligt högre grad än som motsvarar deras antal i förhållande till hela antalet skattskyldiga.
Vad därefter beträffar spararnas val av placeringsmöjligheter kunna lika litet som
ternas inverkan.
Ovan har påpekats, att sparandet äger rum framför allt hos de medelstora och högre inkomsttagarna. Placering av sparmedel direkt hos produktiva företag synes i än högre grad vara koncentrerad till dessa högre inkomstlägen. En är 1946 verkställd undersökning visar att av all utdelning å aktier 63 procent uppburits av inkomst- tagare med en inkomst ej understigande 10 000 dollar. Om gränsen sättes vid 5 000 dollar utgjorde motsvarande procentsiifra 78.
i I när det gäller sparförmågan och sparvilligheten några säkra slutsatser dragas om skat- | 1 l
Om de höga skatterna påverka placering av sparmedel i aktier, borde detta av- spegla sig i de redan existerande aktieägarnas intresse för ytterligare investeringar vid nyemissioner. Författaren har av denna anledning ställt följande fråga till de 1 000 industriföretagen: »Har inkomstskatten ökat svårigheten att erhålla nytt kapital från Edra egna aktieägare ?» Frågan har besvarats av 99 företag. Av dessa ha 76, d. v. s. 77 procent, ansett att svårigheterna ökat.
Om resultatet av denna fråga kan tyda på en ökad ovilja hos spararna att ställa riskvilligt kapital till förfogande, borde därav följa en åtminstone på lång sikt fram- trädande tendens till förändring av kapitalsammansättningen hos företagen. Denna borde komma till uttryck i ökning av upplånat kapital. Några tydliga tecken på att en sådan tendens redan nu skulle göra sig gällande har författaren dock icke funnit. Som exempel på hans undersökningar i detta avseende kan här återgivas en översikt av förhållandet mellan samtliga aktieemissioner och låneemissioner under ett antal år. Av hela antalet faller, uttryckt i procent,
på aktieemissioner på låneemissioner år 1938 7.6 92.4 » 1939 25.3 74.7 » 1940 18.3 81.7 » 1941 16.3 83.7 » 1942 19.0 81.0 » 1943 24.5 75.5 » 194-4 34.4 65.6 » 1945 51.9 48.1 » 1946 41.4 58.6 » 1947 25.5 74.5 » 1948 16.1 83.9
De onormala förhållandena under krigsåren anses kunna förklara nedgången i aktie- emissionernas andel efter år 1945 utan att orsaken behöver sökas i skatteförhållandena. Författaren anser, att för kort tid ännu förflutit sedan krigsåren för att några säkra slutsatser skola kunna dragas av sammanställningen.
Vid sin undersökning av de placeringsmöjligheter, som i övrigt stå spararna till buds, har författaren funnit dels att sparandet totalt sett varit avsevärt större under krigsåren än under tidigare år och även under efterkrigsåren större än under förkrigs- åren och dels att den stora mängden av detta ökade sparande tydligen sökt sig till säkra placeringar med låg avkastning. En form av obligationer, där ränteavkastningen varit skattefri, har sålunda rönt stor efterfrågan, trots att räntan varit så låg som 1 a 2 procent. Förklaringen torde vara att även goda aktier icke lämnat högre av- kastning än att nettobehållningen efte1 skatt för personer i högre inkomstlägen stannat vid 1 a 2 procent. Man har då hellre valt den riskfriare placeringen i obligationer. Även försäkringssparandet och banksparandet ha ökat avsevärt. Förklaringen kan även här delvis vara att nettobehållningen av avkastningen vid mera riskbetonade placeringar överstigit nettobehållningen vid säkrare placeringar så obetydligt, att man föredragit de säkrare. Andra omständigheter kunna också ha bidragit till denna utveckling. Företagens höga kostnader för löner och annat ha ingivit spararna misstro mot företagens möjligheter att bibehålla sina utdelningar och sin räntabilitet vid försämrade ekonomiska förhållanden.
J. Keith Butters och John Lintner. Effect of Federal Taxes On Growing Enterprises. Boston 1945.
I detta verk ha två vetenskapsmän vid Harward University lämnat en redo- görelse för vissa undersökningar om skatternas inverkan på nyföretagandet. Under- sökningarna, som ägt rum under de senare krigsåren, avse förhållandena i U. S. A., närmast med hänsyn till den federala inkomstskattens verkningar, och koncentrera sig till nystartade företag av relativt sett mindre storlek samt dessa företags utveckling under ett antal år.
Undersökningsmetoden. Undersökningarna ha skett dels i form av intervjuer med ett stort antal affärsmän och industriidkare, dels och framför allt i form av en ingående analys av fem särskilda företags utveckling under ett antal år.
De fem företagen ha utvalts såsom för ändamålet särskilt lämpliga. De ha sålunda utvecklats från relativt obetydliga till relativt stora företag.
Hur inverka skatterna vid nystartande av företag?
Författarna ha funnit, att skattesynpunkterna sällan spela någon dominerande roll vid planerandet av ett mindre, oberoende företag.
Denna uppfattning grundar sig på intervjuer med ett stort antal näringsidkare. De män, som starta sådana mindre företag, äro ofta fängslade av någon »idé» och fast beslutna att utveckla denna. Deras behov att bli självständiga företagare förestavas alltså icke enbart av ekonomiska motiv. Några mera ingående analyser l av det planerade företagets bärkraft göras icke alltid. Under sådana förhållanden ägnas ej heller skattefrågan någon större uppmärksamhet.
Det nu sagda gäller närmast den eller de personer, som direkt taga ansvaret för det nya företagets planering och organisation. Men även för utomstående, som kunna tänkas vara villiga att satsa kapital i den nya rörelsen, är skattefrågan i allmänhet av underordnad betydelse. Utomstående äro nämligen oftast ointresserade av företaget i dess begynnelsestadium av helt andra orsaker än skatternas höjd. På ett senare stadium kunna däremot skattesynpunkterna komma att påverka utomstående kapitalplacerares inställning. Om det nämligen visar sig, att det ny- startade företaget synes utveckla sig gynnsamt, kan detta locka kapitalägare att placera medel i företaget bl. a. med hänsyn till möjligheterna att få värdestegrings- vinster på sina insatser. Beskattningen av sådana vinster är nämligen i Amerika avsevärt lindrigare än på vinstutdelning.
I ett avseende kan den personliga inkomstbeskattningen utöva ett viktigt, ehuru indirekt inflytande på grundandet av nya företag. Inkomstskatten begränsar 1 nämligen tillgången på erforderligt startkapital. På så sätt kan inkomstbeskatt- | ningen försena eller rent av förhindra nybildning av företag. Även om det alltså l är troligt att skattehänsyn i allmänhet icke påverka villigheten att starta nya * företag, kan det därför ofta visa sig att skatterna likväl inverka på förmågan att grunda företag. Eftersom utomstående kapitalägare i allmänhet ägna föga intresse l åt nya företag innan dessa visat sig funktionsdugliga, måste den nye företagaren | oftast lita till egna medel för att åtminstone åstadkomma begynnelsekapitalet. 1 Att skapa ett sådant begynnelsekapital är dock givetvis svårare vid högre skatte- ] tryck än vid lägre. *
Hur inverka skatterna på utvidgning av företag?
Företagsledaren i ett mindre företag har ofta att välj a mellan att fortsätta rörelsen under relativt blygsamma former eller att försöka sig på en utvidgning, som kan ge möjligheter till god inkomst, ökat anseende och förhoppningar om ytterligare framtida expansion men som samtidigt är förenad med förlustrisker.
Om företaget drives i aktiebolagsform och företagsledaren främst ser till rörelsen, är i detta sammanhang endast aktiebolagsskatten av intresse. Har företagaren däremot intresse även av aktieägarnas personliga förhållanden, blir det den samfällda inverkan av aktiebolagsskatten och de personliga skatterna som måste beaktas. Drives åter företaget som enskild firma, blir det enbart den personliga inkomstskatten som får betydelse.
Vad först beträffar aktiebolagsskatten, kan denna påverka företagsledarens dispositioner, dels genom att den minskar hans förhoppningar om att överhuvud taget lyckas med den planerade utvidgningen och dels genom att den reducerar den beräk- neliga avkastningen på utvidgningen, om denna skulle lyckas. Till belysning av hur aktiebolagsskatten kan påverka beräkningarna om den framtida räntabiliteten vid utvidgninbg, anföres följande hypotetiska exempel.
Antag att företagsledaren uppskattar vinst- och förlustmöjligheterna vid en planerad utvidgning på följande sätt.
j 10 procent utsikt till en avkastning av 200 procent , 50 procent » » » » » 100 procent i 40 procent » » » totalförlust på expansionen. l l
100 procent.
Antag vidare, att jämförelse göres mellan ett ytterlighetsfall, där ingen skatt utgår, och ett annat mera realistiskt, där aktiebolagsskatt utgår med 40 procent. Resultatet blir:
l l i 1 2 3 4
Uppskattad av- Dito efter av-
Utsikt att uppnå beräk-
Med hänsyn till utsikt enl.
kastningsproeent drag för skatt nad avkast- Svägd avkast ningsprocent ningsprocent Ingen skatt: 200 200 1/ 10 20 100 100 5/ 10 50 '/.100 './ 100 4/10 '/. 40
Genomsnittligt påräknelig avkastningsprocent 30
40 procent skatt:
200 120 1/10 12 100 60 5/10 30 » -/. 100 -/. 100 4/10 -/. 40
Genomsnittligt påräknelig avkastningsprocent 2
Att den genomsnittligt påräkneliga avkastningsprocenten i ovanstående exempel reduceras så avsevärt vid 40 procent skatt sammanhänger med att förlusten antagits icke kunna vid beskattningen utnyttjas genom avdrag från annan inkomst, medan
däremot vinsten drabbas av skatt så snart den uppkommer. Detta är en situation, som betydligt oftare förekommer hos mindre företag än hos större. Hos de större representerar nämligen en utvidgning ofta endast en mindre del av företagets hela rörelse.
Ovan har framhållits, att skatten även kan påverka förhoppningarna om att över- huvud taget kunna genomföra en utvidgning. Detta hänger närmast samman med möjligheterna att anskaffa kapital till rörelsen under tiden före och närmast efter expansionen. Som exempel nämnas förhållandena hos ett av de undersökta före- tagen, vilket beslutat och genomfört en utvidgning under en tid, då skatteprocenten var endast 13. Företaget hade ont om likvida medel och utsikterna att få låna hos utomstående voro små. Under den första experimenttiden var avkastningen obetyd- lig men förbättrades avsevärt, sedan de första svagheterna hos den nya tillverkningen övervunnits. Hade skattesatsen varit exempelvis 40 procent, skulle företaget stått än sämre rustat vid expansionens början; av den obetydliga vinsten under den första tiden skulle efter skattebetalning än mindre del ha stått till bolagets förfogande och det är fara värt att företaget icke skulle ha överlevt experimentstadiet.
Författarna anse det svårt att generellt angiva i vad mån den personliga inkomst- skatten förstärker den hämmande verkan av en hög aktiebolagsskatt i de fall då aktieägarna tillhöra en trängre krets eller i vad mån den verkar i motsatt riktning. Genom dubbelbeskattningen måste ytterligare en del av företagets avkastning avstås till skatter, och ur aktieägarnas synpunkt blir nettoavkastningen lägre än ur bolagets. Om å andra sidan överskottsmedlen kunna innestå hos bolaget, kan detta i synner- het för aktieägare med andra höga inkomster vara fördelaktigt ur skattesynpunkt. Möjligheten att förvandla de samlade överskottsmedlen till kapitalvinst genom för- säljning av aktierna i företaget med åtföljande lindrigare beskattning kan i dylika fall spela stor roll för aktieägarna.
Om företaget drives som enskild rörelse, får den personliga inkomstskatten verkningar likartade med dem som enligt vad nyss sagts utmärka enbart aktiebolags- skatten. På grund av den starka progressiviteten kan den personliga inkomstskatten få en ännu mera expansionshämmande effekt än aktiebolagsskatten.
Hur inverka skatterna på tillgången till kapital för utvidgning av mindre företag?
Höga skatter utgöra ett hinder för de mindre företagens utveckling, kanske framför allt därigenom att de begränsa tillgången till erforderligt kapital. Denna restriktiva inverkan utmärker särskilt aktiebolagsskatten. Sålunda reducerar aktie- bolagsskatten omedelbart nettoinkomsten och därmed det kapital, som eljest skulle kunna bildas inom företaget för utvidgning. Vidare försämrar aktiebolagsskatten räntabiliteten hos en planerad utvidgning och försvårar därigenom möjligheterna att få kapital utifrån.
Betydligt mindre säkert är att de personliga skatterna minska tillgången på risk- villigt kapital. Genom höga personliga skatter indrages visserligen till staten åtskillig inkomst, som eljest skulle kunnat disponeras för investering i produktiv verksam- het, men å andra sidan kan i många fall de höga skatterna på löpande inkomst locka spararna att investera medel just i mindre, framåtgående företag, där utsikt kan finnas till avkastning i form av kapitalvinster.
a) Funderade vinstmedel (intern finansiering). Bland de amerikanska industri- företagen ha sedan länge utvidgningarna finansierats framför allt med fonderade vinstmedel. Som exempel nämnes, att av de åtta största bilindustrierna fem stycken
praktiskt taget helt litat till egna vinstmedel under den stora utvecklingsperioden 1900—1926. Av 72 andra större industriföretag ha mer än 1/3 finansierat sin ut- veckling under 1920-talet helt med egna medel.
Detta gäller emellertid icke endast de större företagen. Undersökningarna visa i stället, att innehållna vinstmedel för mindre företag äro en ännu viktigare källa för finansiering av tillväxten. Detta hänger samman med de mindre företagens ovilja att riskera sin självständighet och självkontroll, vilket kan bli följden om nya aktie- ägare intagas eller företaget blir alltför starkt beroende av långivare. Givetvis kan självfinansieringen också vara framtvingad av bristande tillgång på kapital utifrån.
Om det sålunda kan fastslås, att innehållna vinstmedel i synnerhet för mindre företag utgjort en viktig förutsättning för expansion, blir det av väsentlig betydelse att söka utröna hur en hög aktiebolagsskatt kan tänkas hämma en utveckling, som huvudsakligen finansierats på detta sätt. För att få svar härpå har författarna dels undersökt vissa hypotetiska fall och dels noggrant analyserat den faktiska utveck- lingen hos fyra större företag inom automobilindustrien och jämfört denna faktiska utveckling med den utveckling, som skulle varit möjlig att finansiera med interna medel, om aktiebolagsskatten varit 40 procent i stället för den faktiska, vilken varierat mellan 1 och 12 procent.
Av undersökningarna anse sig författarna kunna draga i huvudsak följande slut- satser:
1. En hög aktiebolagsskatt utgör en fördröjande faktor för den utveckling, som finansieras internt.
2. Den fördröjande faktorn verkar ackumulativt, genom utebliven »ränta på ränta» på den inbetalda skatten, och effekten därav blir större
a) ju längre den höga skatten utgår,
b) ju högre skatten är,
e) ju högre räntabiliteten hos företaget är, och
d) ju mera restriktiv utdelningspolitik företaget tillämpar.
3. En hög aktiebolagsskatt reducerar de internt finansierade utvecklingsmöjlig- heterna med mera än som svarar mot förhållandet mellan denna högre skattesats och en lägre, om nämligen företaget behåller samma procentuella utdelning i förhål- lande till nettoinkomst efter skatt eller ökar den.
4. Om ett företag har en hög utdelningsprocent före en skattehöjning men minskar den efter skattehöjningen, kan företaget bibehålla utvecklingstakten.
5. Om ett mycket räntabelt företag redan före en skattehöjning delat ut en obetydlig del av vinsten, kan företaget icke bibehålla utvecklingstakten, även om utdelningen helt slopas.
6. Eftersom, enligt vad författarna tidigare funnit, mindre företag i allmänhet ha högre räntabilitet och innehålla förhållandevis mera av vinstmedlen än större företag, blir en hög aktiebolagsskatt mera expansionshämmande för dessa mindre företag än för större. Vid studium av ovanstående bör hållas i minnet, att författarna utgå från ameri- kanska förhållanden med de begränsade möjligheter till fri avskrivning på maskiner och inventarier och till nedskrivning av omsättningstillgångar som där råda. För- fattarna ha alltså icke berört de möjligheter, som kunna Hnnas att internt finansiera utvidgningar genom reservbildningar av sådan art. 6) Främmande kapital (extern finansiering). Ovan har framhållits, att fonderade vinstmedel utgöra den viktigaste källan för finansiering av företagens expansion. Det har även framhållits, att en hög aktiebolagsskatt relativt sett minskar möjlig- heterna till intern finansiering. Ju högre skatten är, desto mera måste sålunda före-
tagen vara hänvisade till externa kapitalkällor. Om tillräckligt med kapital från utomstående finnes att tillgå, bör den höga skatten i och för sig icke utgöra något hinder för finansieringsmöjligheterna. Är däremot tillgången på sådant kapital knapp eller svåröverkomlig för vissa företag, exempelvis mindre sådana, framträda den höga skattens expansionshämmande verkningar.
Författarna ha gjort en analys av den amerikanska kapitalmarknaden och dennas förmåga att fylla kapitalbehovet för olika kategorier av företag. Undersökningarna torde i sina detaljer sakna intresse i förevarande sammanhang. Här skall därför endast sammanfattningsvis återgivas undersökningsresultaten:
Mindre företags kapitalbehov har till väsentlig del icke kunnat tillfredsställas. Mindre företag ha stora svårigheter att konkurrera med stora företag om tillgäng- ligt kapital. Detta sammanhänger till stor del med sådana ofrånkomliga omständig- heter som exempelvis den stora förlustrisk, som oftast är förenad med mindre företag.
Mindre företags svårigheter att få kapital från utomstående äro särskilt stora under depressionstider. Under tider med uppåtgående konjunkturer äro kapital- placerarna mera optimistiska och villigare att satsa kapital i mindre företag.
Större företag ha i motsats till mindre icke sedan slutet av 1930-talet mött några egentliga svårigheter att få sina kapitalbehov täckta.
Svårigheterna för de mindre företagen att få tillräckligt med kapital torde icke sammanhänga med brist på sparmedel totalt sett. Sparmedel uppsamlas under såväl goda som dåliga år. Sedan 1930 har emellertid den kvantitet sparmedel, som investeras direkt i företagen, icke på långt när ökat i samma omfattning, som tidigare utan till- växten har stannat och möjligen absolut sett minskat. Tydligen har en betydande och medveten förändring skett i spararnas sparvanor och investeringsvanor. De ha i allt större omfattning föredragit säkrare placeringar, såsom statsobligationer, försäk- ringar., bankräkningar o. dyl. Sådana sparmedel stå mera sällan till förfogande för företag, som behöva riskvilligt kapital. Den väldiga anhopningen av likvida sparmedel under krigsåren kan visserligen tänkas medföra en ändring härutinnan, men tillgäng- liga uppgifter från år 1944 tyda icke på någon större villighet hos spararna att till- handahålla riskvilligt kapital.
Sammanfattning I starkt koncentrerad form ha författarna sammanfattat sina rön och slutledningar följande punkter:
1. Då ett mindre företag bildas, äro på det rent förberedande stadiet skattesyn- punkterna av underordnad betydelse.
2. Allt eftersom företaget utvecklas utöver detta stadium, stiger intresset för skattefrågorna.
3. Höga aktiebolagsskatter äro då avsevärt mera hämmande för företagsutveck- lingen än skatt på fysiska personer.
4. Höga aktiebolagsskatter verka återhållande på det mindre företagets utveckling
a) emedan de komma utvidgningar, som äro förenade med viss risk, att framstå såsom mindre lockande för företagsledningen än eljest skulle varit fallet,
b) emedan de minska tillgången på sådant kapital för finansiering och expansion, som härrör från fonderade vinstmedel,
c) emedan de försvåra anskaffningen på rimliga villkor av utomstående kapital för finansiering.
5. I vart och ett av dessa avseenden är den menliga inverkan av skatt på fysiska personer mindre framträdande än verkan av aktiebolagsskatten.
a) De personliga skatternas inverkan på företagsledningens dispositioner är mycket mindre direkt.
l)) De personliga skatterna minska icke tillgången på kapital i form av fonderade vinstmedel för aktiebolaget.
0) De personliga skatterna kunna i vissa fall på grund av sin utformning i stället locka till investeringar i riskfyllda men räntabla företag.
6. Fonderade vinstmedel utgöra av flera skäl den viktigaste källan för finansiering av utvidgningar hos mindre företag. 3) Ägare av mindre företag fästa stor vikt vid möjligheten att självständigt få utöva kontrollen över företagen.
b) Många små och medelstora företag stöta på svårigheter att på skäliga villkor få kapital från utomstående.
7. I nästan alla avseenden äro höga skatter mindre besvärande för stora, inar- betade företag än för små, i utveckling stadda företag.
a) Höga skatter medföra att förväntningarna om god avkastning av planerade utvidgningar få ställas lägre hos små företag än hos stora.
b) Stora, inarbetade företag ha betydande finansieringsmöjligheter i form av kapital, som frigjorts och innehållits i företaget genom avskrivning på anläggnings- tillgångar.
e) Stora företag kunna i allmänhet få nytt kapital lättare och på förmånligare villkor än små. De kunna förvärva eget kapital genom nyemission och främmande kapital genom obligationslån e. dyl., möjligheter som i allmänhet knappast stå mindre företag till buds.
8. Om sålunda skattelättnader icke beviljas mindre företag, torde höga skatter medföra en tendens till att företagandet koncentreras hos stora företag.
9. Små företags finansiella problem äro särskilt svåra under depressionstider, då det kan vara praktiskt taget omöjligt att förvärva nytt eget kapital på skäliga villkor. 10. Trots god tillgång på sparmedel kunna mindre företag ha svårigheter att an- skaffa kapital. Den allmänna obenägenheten hos spararna att placera sina sparmedel direkt hos företagen synes vara anledningen till att tillgången på riskvilligt kapital är knapp, trots att det totalt sett kan råda överflöd på sparmedel.
psykologiska verkningar
Uttalanden i fransk litteratur om skatternas
Av taxeringsinspektören E. T. Sundblad
Den franska litteraturen uppehåller sig fortfarande i stor utsträckning vid frågan om de direkta skatterna böra vara personliga, d. v. s. beräknas med hänsyn till den skattskyldiges förmåga att betala skatt, eller om de böra vara opersonliga, reella, d. v. s. utgå efter samma regler och samma procentsats för alla. Detta förhållande synes vara historiskt betingat. Före revolutionen voro skatterna i stor utsträckning personliga, men på ett högst slumpartat och därmed orättvist sätt. För att undvika allt godtycke övergick man under revolutionstiden till reella skatter, grundade på yttre tecken — skatt efter antal fönster som tecken på större rikedom etc. Detta system har fortfarande dröjt kvar, om än i efter hand moderniserad form, och har mycket långsamt avlösts av ett system med en personlig inkomstskatt som den svenska. Först år 1917 kan man säga att vid sidan om »cedulärskatterna» — operson- liga skatter på olika förvärvskällor — en allmän inkomstskatt, som tar hänsyn till den skattskyldiges individuella skattekraft, har blivit införd. Den franska skatte- reformen av år 1948 innebär egentligen ingen förändring; man har samordnat cedulär- skatterna, som haft olika skattesatser för olika förvärvskällor, till en proportionell skatt med i huvudsak en enda skattesats. Ovanpå denna kommer en personlig pro- gressiv skatt. Småhandlarc, bönder och i stor utsträckning fria yrkesutövare beskattas .1 efter 5. k. »forfait», vilket kan jämställas med en svensk skönstaxering efter vissa normer.
De indirekta skatterna — främst omsättningsskatterna — äro mycket betydande. De representera ungefär 60 procent av statens inkomster och utgöra en väsentlig inkomstkälla för kommunerna.
Enligt enstämmiga uppgifter äro fransmännen dåliga skattebetalare, vilket för- modligen är ett av skälen till att de relativt ofrånkomliga och omärkliga indirekta skatterna ha så stor betydelse. Bortsett från frågan om ovilligheten att betala skatt i någon mån kan bero på särskilda karaktärsdrag hos befolkningen, uppges orsaken till denna delvis vara, att de skattskyldiga ännu i stor utsträckning äro ovana vid en allmän personlig inkomstskatt. Man gör en jämförelse med England, vars income-tax vilar på gammal grund. Den infördes för bortåt 200 år sedan som en extra tribut för att täcka krigskostnader, och efter att tidvis ha varit upphävd under fredstid har den så småningom blivit permanent. Befolkningen är van vid den, den ingår i dess medvetande från ungdomen, vilket anses vara av stor betydelse för villigheten , att betala skatt. i
Den engelska income-tax är ur teknisk synpunkt komplicerad och dess uppdelning ! i olika shedules är för en utlänning nästan omöjlig att hålla i minnet. Men engelsmännen ändra inte på systematiken, därför att de skattskyldiga äro vana vid sin income-tax, i som de väl känna till. I Frankrike däremot gör man ändringar ideligen, de skattskyl- I
| l | i l
diga hinna inte lära sig, hur skatten beräknas, förrän de måste lära sig något nytt. De blir ointresserade, ledsna på det hela, vilket för med sig, att de bli dåliga skatte- betalare.
En annan skillnad mellan Frankrike och England uppges vara, att England i stor utsträckning låter skatten vara neutral. Skatten användes där merendels enbart
l i | i |
för sin ursprungliga uppgift att ge staten dess nödvändiga inkomster, och engelsmannen fogar sig, även om skatten, såsom under och efter sista kriget, är fruktansvärt hård. I Frankrike däremot använder man skatten även för andra ändamål, sociala — t. ex. gynnande av nativitetcn — och politiska. Staten söker via skatten påverka närings- livet, den gynnar vissa företagsformer. Skatten har även använts som ett mer eller mindre dolt medel att verka för samhällets socialisering. Skatten drages då in i den politiska striden, vilket medför att den inte kan bli allmänt accepterad.
Beskattningen är en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Kanske fransmännen ha en särskilt stark känsla för privatlivets helgd. Detta skulle då vara en av orsakerna till att de synas ha en rätt stor motvilja mot självdeklarationer liksom mot skattemyndigheternas undersökning av deras privata angelägenheter. Dock är att märka att de franska myndigheterna i vissa hänseenden ha större möjlighet än de svenska att skaffa kontrolluppgifter.
Ett fullkomligt skattesystem skall taga hänsyn till vars och ens skatteförmåga. Detta kan endast ske genom att den skattskyldige själv hjälper till att ge fullständiga uppgifter om sina inkomster. Emellertid förutsätter detta, att den skattskyldige är i stånd att lämna dessa uppgifter. Man skall med andra ord rätta skattesystemet efter hans förmåga att lämna uppgifter, inte ålägga honom något som man kan vänta eller erfarenhetsmässigt vet att han inte klarar av. Detta gäller främst mindre före- tagare. Erfarenheten visar, att dessa inte kunna föra ordentliga böcker. Även om de ha tillräcklig skolutbildning, så sakna de den psykologiska förutsättningen för skriv- arbetet, de ha inte lust att efter dagens arbete göra införningar i sina böcker. Frans- männen anse det då vara bättre att inte ålägga dem att deklarera den verkliga vinsten. I stället tillämpar man systemet med forfait. Med utgångspunkt från genomsnitt- lig vinstprocent för branschen och med viss ledning av den skattskyldiges uppgifter om omsättningen fastställes den skatt, som skall betalas. Den skattskyldige lämnas tillfälle att diskutera frågan med myndigheterna, innan beloppet fastställes, och har rätt att överklaga beslutet. Han har dessutom rätt att bli taxerad efter sin verkliga inkomst. I så fall åligger det honom att med sina böcker bestyrka sina uppgifter. Detta system verkar måhända en smula efterblivet, men anses vara mera realistiskt än ett system, som bygger på fiktionen, att alla kunna föra böcker omsorgsfullt.
Ungefär samma system som för mindre företagare tillämpas för småbönder, och samma synpunkter läggas på deras beskattning. F orfait-systemet medför i reali- teten, att i genomsnitt ett mindre belopp taxeras än den verkliga inkomsten; även om man mer och mer söker närma sig den verkliga inkomsten, godtages dock åtminstone beträffande småbönderna till en del skatteförlnsten av politiska skäl.
Forfait-systemct godtages alltså av praktiska skäl, men det är föremål för kritik ur principiella synpunkter.
En skattskyldig önskar som bekant inte, att hans nettoinkomst (efter det skatten har betalats) skall minskas, och därför har han vid en skattehöjning en naturlig be- nägenhet att om möjligt söka öka sin inkomst. Skattehöjning skulle då i viss mån medföra ökad produktivitet. Möjligheterna att öka inkomsten äro emellertid rätt begränsade. Den skattskyldige söker kanske i främsta rummet övervältra den ökade skattebördan på andra, företagaren i vissa fall genom att öka priset eller göra inskränk- ningar på utgifterna, löntagaren genom att på ett eller annat sätt söka åstadkomma löneökning. Här är det inte fråga om ansträngning att tjäna mer genom ökad arbetsin- sats. När den skattskyldige skall avgöra, om han skall arbeta mera, gör han en värdering mellan å ena sidan nyttan av den förlorade inkomsten och å andra sidan den framtida och eventuella nyttan av den inkomst, som han kan vänta av det ökade arbetet. Man bör inte i någon större utsträckning räkna med att den skattskyldige värderar
denna framtida nytta så högt, att han anser det vara mödan värt, att göra en större ansträngning för den. Det synes även förekomma, att skattskyldiga föredraga att ha större fritid än att arbeta för en ökad inkomst, som blir kraftigt minskad av marginal- skatten. Den produktionsökning, som en skatteökning skulle förorsaka, är alltså problematisk.
En naturlig följd av ökat skattetryck anses vara skatteflykt: lagligt undvikande av skatt —— mer eller mindre på gränsen till det olagliga — skattefusk och slutligen emigration, vare sig den skattskyldige själv emigrerar eller låter sitt kapital emigrera. Ett högt skattetryck kan t. ex. göra en företagare benägen för investeringar eller andra kostnader, som i och för sig inte äro räntabla men som ändå bli lönande genom den rabatt, som minskningen i skatten innebär.
Det visar sig, att skattskyldiga ha mindre lätt att fatta förmånen av skattelindring än av positiva bidrag från statens sida, såsom t. ex. barnbidragen. Den samtidiga förekomsten av sociala förmåner och skatter gör det hela svåröverskådligt. Vissa kategorier skattebetalare ha ett netto av förmåner. Andra, som finna att de ha ett netto av skatteutgifter, reagera ofta mot skattetrycket. Här kommer åter politiken in: befinnes skatten vara till en stor del politisk, undergräves skattemoralen hos dem som äro motståndare till denna politik. Den lojalitet gentemot i demokratisk ordning fattade beslut, som är en förutsättning för att en demokrati skall fungera, äventyras. Även här kan man se en motsättning mellan England och Frankrike. Engelsmannen fram- hålles som mönster för lojalitet, fransmannen i fredstid däremot visar sig vara en smula ovillig skattebetalare.
När det gäller skattefusk, konstaterar man att den starka progressionen gör att skattefusket lönar sig. Falskdeklaranterna göra i Frankrike som i andra länder, de låta affärerna gå vid sidan av räkenskaperna etc. Den skattskyldige reagerar starkt mot att rena kapitalökningar beskattas (jfr svensk realisationsbeskattning), allra helst när ökningen är ett uttryck för penningvärdeförsämringen och alltså helt skenbar. I sådana fall anser han skattefusket helt berättigat, precis som han anser det, när skatten användes som politiskt medel mot honom. Över huvud framhålles att en skatt, som inte accepteras av de skattskyldiga som rättvis och moralisk, är dömd att framkalla skattefusk.
En undersökning, som år 1947 utförts efter en gallup-liknande metod, uppges ha givit följande resultat:
Endast ett mindre antal skattskyldiga bryr sig över huvud om den politiska ekono- miska debatten, särskilt då budgetdebatten, och ett mycket litet fåtal följer med denna debatt ordentligt. Flertalet känner inte till budgetens sammansättning ensi stora drag eller dess totalsumma.
Flertalet vet inte på ett ungefär, hur mycket de betalat i skatt under senaste året. Många ersätta kunskapen om den exakta och den relativa skattebördan med en sub- jektiv känsla av skattetrycket. Grupper, som äro lindrigt beskattadel, ha ofta en över- driven uppfattning om sin skattebörda i förhållande till andra grupper. Det synes som hos olika befolkningsgrupper knnnigheten i skattefrågor står i relation till den all- männa bildningsnivån. Särskilt bönderna, som äro skattemässigt gynnade, visa sig ha en överdriven uppfattning av skattetrycket. Hos arbetarna finner man en tendens att känna sig »exploaterade» på detta område som på andra.
Böndernas reaktion förklaras även med att de under åren före undersökningen blivit utsatta för en skattehöjning, vilket skulle bekräfta en uppfattning, att de skatt- skyldiga inte så mycket märka de skatter de äro vana med, men att de reagera mot
1 Vid tidpunkten för undersökningen tillämpades i stor utsträckning olika skattesatser eller skattesystem för olika yrkesgrupper.
förändringar i skatten. Det »psykologiska skattetrycket» synes dessutom öka, när en betalningstermin närmar sig.
Det har förklarats vara önskvärt, att den gjorda undersökningen fullföljes med en undersökning av de skattskyldigas uppfattning om en rättvis beskattning, om för- delen eller önskvärdheten av olika system. Resultatet av en sådan undersökning skulle sedan jämföras med en undersökning av den propaganda i skattefrågor, som bedrivits av olika politiska partier.
Slutligen kan nämnas att vissa författare påpeka nödvändigheten av att skatte- myndigheterna uppträda på lämpligt sätt. Ingen benägenhet att spela herre över de skattskyldiga får tolereras.
Källor: H. Laufenburger: Revenu, capital et impöt (Sirey, Paris 1950) » : Economic Hnanciere en trois leeons (Sirey, Paris 1950) I. Trotabas: Précis de science et législation Hnancieres (Dalloz, Paris 1950) M. Laferriere: Cours de législation financiére (stencil Paris 1950—51) C. Roiser: La fiscalité francaise devant l'opinion (Librairie général de droit et juris- prudence, Paris 1940) » : La lutte contre la fraude fiscale (Bulletin de Documentation Fiscale Inter- nationale, nr 6—7 1950) P.-L. Reynand: La psychologie du contribuable devant l'impöt (Revue de Science et de Législation financiåre, nr 3 1948).
Bilaga 5 P. M.
rörande utredningens rundfråga till taxeringsintendenter
och taxeringsrevisorer
I januari 1951 skrev skatt eutredningen till föreningen Sveriges taxeringsintendenter och föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och hemställde att de båda föreningarna ville från sina medlemmar inhämta upplysningar om deras erfarenheter rörande den nuvarande direkta beskattningens verkningar på deklarationsmoralen. Undersök- ningens syfte angavs på följande sätt: I första hand åsyftas härvid att få veta veder- börandes personliga uppfattning i denna fråga. Om uttalandena kunna kompletteras med exempel eller statistik, som möjliggör ett bedömande av företeelsernas karaktär och omfattning, är detta av särskilt intresse. Likaledes är det värdefullt att få belyst frågan i vad mån en försämring av deklarationsmoralen kunnat iakttagas under åren efter 1947. Då gränsen mellan en försämrad deklarationsmoral och ett mera avan- cerat skattetänkande ofta synes flytande, torde härvid böra beaktas även förekomsten av sådana formellt oantastliga åtgärder som vidtagits i syfte att undgå beskattning.
Svaren på denna rundfråga ha sedermera överlämnats av föreningarna. Under- sökningen omfattar icke Stockholms stad, eftersom utredningen i annat samman- hang haft tillfälle att höra representanter för beskattningsmyndigheterna där. Frågan har alltså berört de 24 länen. Inom vart och ett av dessa förestås taxeringsväsendet av en taxeringsintendent, som biträdes av bland annat en taxeringsrevisor. Svar ha inkommit från alla län utom ett. Av de 24 taxeringsintendenterna ha 21 avgivit egna yttranden. I 2 län har taxeringsrevisorn yttrat sig ensam, och i 10 län kompletteras intendentens svar med yttranden av taxeringsrevisorn. Sammanlagt ha 33 svar av- givits. Svaren präglas av en påfallande samstämmighet.
Skattetänkandet
Allmänt. I svaren vitsordas genomgående, att skattetänkandet under senare år vunnit en utbredning, som tidigare varit okänd. I ett yttrande heter det sålunda, att större eller mindre ovilja mot beskattningen väl merendels kan förmärkas även i tider, då den är jämförelsevis låg. Vid ett stegrat skattetryck växer naturligen denna ovilja. För närvarande måste den anses vara så stark och så utbredd, att det allmänna har att söka sin säkerhet för skattskyldighetens fullgörande mera i de skattskyldigas fruktan för påföljder än i god medborgaranda.
En annan taxeringsintendent framhåller, att enligt hans mening en försämring av deklarationsmoralen otvivelaktigt varit märkbar under åren efter 1947. Såväl metoderna för att nedbringa skatterna som antalet fall, där dessa metoder komma till användning, ha sålunda ökat avsevärt under de senaste åren. Den under kriget och därefter ökade skattebördan har dessutom, säger intendenten, ialla befolknings- grupper medfört ett skattetänkande av en omfattning, som före dessa skattehöj- ningar skulle varit fullkomligt otrolig. Numera torde det höra till regeln, att så snart ekonomiska problem i stort eller smått diskuteras, så dryftas genomgående icke endast vilka verkningar dessa förhållanden få i skattehänseende utan även och framför allt vilka möjligheter som stå till buds för att nedbringa skatterna.
Orsaken till denna utveckling anses väsentligen vara det höga skattetrycket. Man pekar emellertid även på uppbördsreformen såsom en bidragande faktor. »Käll- skatten har gjort marginalskatten till ett levande begrepp för de skattskyldiga på ett helt annat sätt än före uppbördsreformen». — »I och med uppbördsreformens genom- förande ha verkningarna av den progressiva beskattningen med därav följande höga marginalskatter på löneökningar, övertidsersättningar, extrainkomster m. m. blivit uppenbara för den stora allmänheten i en helt annan utsträckning än tidigare». Hur detta skattetänkande gestaltar sig i praktiken illustreras i svaren med en mång- fald exempel. Vissa av dessa företeelser synas vara särskilt framträdande och om- nämnas tämligen genomgående. Andra mera speciella metoder för att nedbringa skatterna omnämnas i ett eller annat svar. En systematisering av svaren i denna del visar att de skatteflyktsmetoder, som främst komma till användning, torde vara följande.
Inkomst av jordbruk. Vid senare års taxeringar har iakttagits, att jordbrukarna i allt större omfattning dela upp inkomsten av jordbruket genom att göra avdrag för löner till i jordbruket arbetande barn med höga belopp, ofta säkerligen överstigande vad barnen i verkligheten erhållit. Detta förhållande framhålles i de flesta svaren från jordbrukslänen.
Uppdelning av jordbruksinkomst sker också genom utarrendering av jordbruk till barn, som deltaga i jordbruket, eller — via ett aktiebolag _ till barn, som icke äro verksamma i jordbruket. Därvid kan det hända, att arrendatorn utför grundför- bättringsarbeten på byggnader etc. och söker tillgodogöra sig avdrag för dessa kost- nader vid sin taxering.
Eftersom avdrag vid taxeringen kan påräknas vid ombyggnad men ej vid ny- byggnad göra jordbrukarna dyrbara ombyggnader, framför allt på ekonomibygg- nader, i stället för att bygga nya ändamålsenliga byggnader. Detta förhållande intygas ofta av byggmästare.
I fråga om maskinanskaffning märkes en böjelse för investeringar, vilka knappast kunna anses rationella ur jordbrukets synpunkt. Dyrbara maskiner, såsom traktorer och även skördetröskor, bytas ofta efter mycket kort tid, speciellt under år, då in- komsterna varit goda och det ur skattesynpunkt är önskvärt att få göra ett större avdrag.
Stundom förekommer, att den skattskyldige förvärvar ett i det närmaste uttjänt inventarium i avsikt att under något av de närmast följande åren ersätta det med ett nytt och på så sätt få avdrag för hela ersättningskostnaden. Ett annat sätt, som uppges icke sällan praktiseras, är att en jordbrukare överlåter jordbruksmaskiner till en hemmason och yrkar avdrag för inköp av nya maskiner, trots att de gamla alltjämt finnas kvar på gården och användas i jordbruket vid sidan av de nya.
Beträffande inkomstredovisningen av jordbruk uppges från ett län bl. a., att en under de sista åren företagen kontroll av äggleveranser visat, att lantbrukare, som drivit hönsskötsel såsom binäring, i häpnadsväckande omfattning uppgivit för låga intäkter eller helt uteslutit intäkterna därav. Åtskilliga köpare — i allmänhet lant— handlare — ha sedan beklagat sig över att deras tidigare äggleverantörer övergått till att sälja direkt till hushåll eller på torgen eller överhuvud taget på sådant sätt att kontroll omöjliggöres. Från ett annat län uppgives härom: Inom länet igångsattes under februari månad en omfattande undersökning, därvid besked införskaffades från samtliga uppköpare av ägg. Denna aktion har redan nu lämnat belysande resultat. En stor mängd lantbrukare ha nämligen i efterhand inlämnat nya uppgifter om sin försäljning av ägg. Här kan nämnas resultatet inom ett taxeringsdistrikt. Hittills har i detta distrikt inkommit rättade uppgifter från 8 skattskyldiga. Enligt de nya
uppgifterna voro siffrorna för antalet höns respektive inkomsterna av äggförsälj- ningen följande (siffrorna enligt de ursprungliga deklarationerna inom parentes): 190 höns — 3 225 kronor (45 — 474), 85 höns _ 2 468 kronor (85 _ 1 506), 40 höns —— 301 kronor (0 — 0), 35 höns —— 997 kronor (35 — 385), 30 höns — 1 080 kronor (30 —— 317), 38 höns — 1 108 kronor (0 — 0), 180 höns # 3 954- kronor (180 4 2 160). 30 höns —— 750 kronor (30 — 225) och 35 höns — 1 674 kronor (35 — 346). Enligt vad taxeringsnämndens ordförande i distriktet uppgivit ha ytterligare en del skattskyldiga anmält, att de skola inkomma med nya uppgifter om sin äggförsäljning.
Inkomst av annan fastighet. I ett yttrande framhålles: För ägare av annan fastig- het äro möjligheterna att reglera vinstresultaten tämligen inskränkta. I fråga om om- kostnaderna Bnnas dock anpassningsmöjligheter, särskilt i fråga om reparationsav- draget. Avdrag medgives för reparation utan att någon direkt prövning av utgiftens lämplighet i allmänhet kan äga rum. Detta för med sig exempelvis att en villaägare med hög marginalskatt ofta måste känna sig lockad att göra kanske i och för sig icke direkt nödvändiga reparationer på sin villa för att därigenom få ned skatten. En egna- hemsägare i ett lågt inkomstläge är ofta så engagerad för rent privata levnadskost- nader av olika slag, att han redan av detta skäl måste inskränka sina reparationer till ett minimum. Han har icke den större inkomsttagarens möjlighet att fritt välja mellan olika alternativ, reparation eller icke reparation, påkostad eller enklare sådan. För honom kan reparationsutgiften endast i mindre grad, stundom kanske icke alls, förbilligas genom skattebesparing.
Inkomst av rörelse. I flertalet yttranden framhålles, att rörelseidkarna — liksom jordbrukarna — intaga en särställning vid taxeringen, eftersom deras inkomstredo- visningar till stor del undandraga sig kontroll. En taxeringsintendent anför: Att så är förhållandet står klart för den med taxeringsnämnds- och prövningsnämndsarbete sysselsatte. Den gynnsamma ställning i beskattningshänseende, som intages av skatt- skyldiga, vilkas uppgifter äro mer eller mindre svårkontrollerade, i förhållande till sådana skattskyldiga, vilkas uppgifter lätt kunna kontrolleras, är ofta påfallande. Beskattningsnämnderna måste emellertid iakttaga stor försiktighet när det gäller att höja den deklarerade inkomsten med stöd enbart av kontantkalkyler, levnads- kostnadsberäkningar o. dyl., eftersom skattedomstolarna merendels icke anse dylika grunder utgöra tillräckliga skäl för att frångå en avgiven deklaration.
En annan taxeringsintendent anför: Man bör kanske icke förtänka företagarna, att de den dag som i dag är vilja utnyttja varje laglig möjlighet att nedbringa inkoms- terna genom stiftelsebildningar, andra åtgöranden eller genom bokslutsförfaranden. Emellertid säger det sig sj älvt att en sådan omställning av de enskilda rörelseidkarnas ekonomiska handlande, som är en direkt följd av beskattningens hårdhet och möj- ligheterna att genom formellt oantastbara åtgärder kunna lätta på skattetrycket, samtidigt medför en samhällsekonomiskt sett föga önskvärd snedvridning av efter- frågan på olika varor och tjänster inom samhället. Denna utveckling har fått en sär- skild tillspetsning vid den brist på varor och arbetskraft, som kännetecknar dagens läge. Genom dessa förhållanden ha människor i olika yrken faktiskt fått sina omdömen om nyttigheternas värden missriktade på ett iögonfallande sätt. Tag t. ex. en bil, som kostar 15 000 kronor. Denna betraktas av de flesta löntagare, vilka måste för- värva den och bekosta dess drift med inkomstbeskattade medel, såsom ett oåtkom- ligt föremål. För ett aktiebolag, som åtnjuter fri avskrivning och som har möjlighet att låta bilinköpet och den årliga kostnaden för driften belasta rörelseresultatet helt eller till huvudsaklig del, ter sig anskali'ningskostnaden som en spottstyver. Utlands- resor äro för den enkla medborgaren något som han kanske aldrig får uppleva, men för rörelseidkaren kunna dessa bli rätt »billiga», om de. företagas som affärsresor.
I stället för att utjämna egendomsfördelm'ngen blir sålunda en alltför hård och progres- siv he skattning ett instrument, som rent av kan skärpa skillnaden i livsföring mellan de olika samhällsklasserna.
Att på något mera objektivt sätt påvisa den alltför låga inkomstredovisningen inom företagargrupperna ställer sig givetvis svårt. I ett yttrande framhålles emellertid som en allmän iakttagelse, att de deklarerade bruttoinkomsterna för dessa skatt- skyldiga icke stigit i takt med inkomststegringarna i övrigt under senare år. Tvärtom har i många fall kunnat konstateras, att inkomsterna stannat vid förkrigsnivån eller i närheten härav. Härvid nämnes såsom exempel frisör-, drosk- och lastbilsrörelser. I förhållande till penningvärdeförsämring och allmänt stegrade inkomster anses de deklarerade bruttoinkomsterna jämväl hos större s. k.
fria näringsutövare vara låga. I ett annat län åberopas en undersökning, som berört sådana deklarationer, vilka höjts av taxeringsnämnderna efter uppskattning (skönsmässig taxering) i dels ett rörelsedistrikt och dels ett jordbrukaredistrikt. De undersökta taxeringsdistrikten få anses vara tillfredsställande taxerade, säger intendenten. Av undersökningen fram- går bl. a., att 18.9 procent av de taxerade rörelseidkarna i det förstnämnda distriktet fått den deklarerade inkomsten skönsmässigt höjd utan att denna höjning undanröjts av prövningsnämnden, antingen emedan den skattskyldige icke anfört besvär över taxeringen eller emedan besvären icke förtjänat bifall. I jordbruksdistriktet (om- fattande en socken) har taxeringsnämnden skönsmässigt höjt den deklarerade in- komsten för 16.8 procent av de taxerade skattskyldiga jordbrukarna och 11.5 procent av där taxerade rörelseidkare. Ingen av de skattskyldiga har i detta fall anfört besvär över taxeringen. Undersökningen anses ha visat, att minst nämnda andel av de skatt- skyldiga upptagit sina inkomster till för lågt belopp. Utöver de sålunda redovisade förekommer givetvis, säges det i yttrandet, ett stort antal näringsidkare, vilka de- klarerat sina inkomster för lågt men dock icke i sådan grad att taxeringsnämnden ansett sig kunna ingripa eller som undanhållit inkomster, vilka icke varit för t nämnden kända.
En iakttagelse, som särskilt taxeringsrevisorerna gjort vid sina bokföringsgransk- ningar, är att de metoder som väljas för en låg inkomstredovisning av rörelserna under senare år undergått en märkbar förändring. Tidigare kunde en granskning av rörelse- idkarnas omkostnadskonton giva resultat. Numera händer det alltmera sällan att privata levnadskostnader e. dyl. upptäckas på omkostnadskontot. I stället tillämpas andra tillvägagångssätt, som äro betydligt svåråtkomligare. Man märker sålunda vid granskning av mindre och medelstora företag, att fakturor på inköpta varor till visst belopp icke hokförts såsom utgift, därvid motsvarande försäljningslikvider med uppkommen vinst icke upptagits såsom inkomst. att den blir normal för branschen. Ett annat num gångssätt är att såsom likvid för varor mottaga värdet av dessa icke redovisas som inkomst (en k som likvid för en inköpt radiogrammofon, räkningar för speeerier o. s. v.)
axerings-
Bruttovinsten kan då avpassas så era allt oftare praktiserat tillväga- andra varor eller tjänster, varvid örsnär lämnar exempelvis en päls en tandläkare kvittar sin fordran mot
I yttrandena framhålles även den kända svårigheten att till fullt värde beskatta naturaförmåner, som uttagas ur en rörelse eller jordbruk. Härom anföres exempel- vis: Rörelsen debiteras för kostnader vilka i större eller mindre utsträckning rätte- ligen avser företagarens personliga levnadskostnader. Denne i sin tur tar upp för- månerna till ett för lågt värde eller till intet värde (ex: ett familjebolag anskaffar bostadsfastighet för direktören/huvudaktieägaren, som upptager bostadsförmånen till ett värde betydligt understigande bolagets kostnader. Rörelsen debiteras för kost- nader för personbil, som huvudsakligen användes av dess ägare för personlig bekväm-
lighet, företagsledaren debiterar företaget för icke motiverade kostnader för resor och representation).
Ett förhållande, som allmänt påtalas i svaren, är det numera allt vanligare sättet att överföra rörelser på kommanditbolag med familjemedlemmar såsom delägare. varigenom skatteprogressionen kan väsentligen nedbringas och samlad rörelsevinst överföras utan att träffas av arvs- eller kvarlåtenskapsskatt.
De stora avsättningarna till pensionsstiftelser i familjeföretagen omnämnas också såsom exempel på åtgärder, vilka under senare år fått en allt större betydelse såsom möjlighet att nedbringa beskattningen.
Inkomst av tjänst. Som exempel på marginalskattetänkandets utbredning om- nämnes i ett av yttrandena, att det vid lönesättningar inom länet förekommit, att hänsyn tagits till skiktskalan för den statliga inkomstskatten. Lönen har därvid av- passats så, att den beskattningsbara inkomsten skulle närma sig men icke överstiga den högsta gränsen inom ett skikt. Taxeringsintendenten uppger, att detta lär ha till- lämpats särskilt för kategorien tjänstemän och förmän.
Allmänt omvittnas den allt starkare tendensen att utbyta kontant lön mot natura- förmåner i form av varor, fria semesterresor, fria bostäder, nyttjanderätt till bilar, motorbåtar o. s. v. En taxeringsintendent omnämner, att man i åtskilliga fall kunnat påvisa ett samspel mellan den skattskyldige och arbetsgivaren, antingen så att löne- uppgift icke lämnats eller så att lämnad löneuppgift varit oriktig.
Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Att döma av yttrandena synes förfarandet med »underbordslikvider» vid fastighetsförsäljningar ha fått en betänklig utbred- ning under senare år. En taxeringsintendent anför: Välkänt är ju sättet att betala en del av köpeskillingen för en fastighet »under bordet», ett förfarande som säker- ligen kommer till användning mera för att säljaren skall undgå realisationsvinstbe- skattning än för att nedbringa lagfartsstämpeln. En annan intendent säger: Enligt min uppfattning är det ingen överdrift att påstå, att av samtliga fastighetsförsälj- ningar inom vissa trakter under de senaste krigsåren »underbordslikvider» förekommit i åtminstone 50 procent av fallen. Utomordentligt stora skattebelopp och stämpel- avgifter torde på detta sätt ha undandragits det allmänna. En tredje intendent säger: Vid fastighetsförsäljning förekommer numera i allt större utsträckning, att den verk- liga köpeskillingen icke upptages i försäljningsavtalet, utan att en del av densamma går »under bordet». Enligt flera uttalanden från fastighetsmäklare lär detta för- faringssätt på senare år ha tagit stor omfattning. En fjärde intendent anför: Som ett exempel på skattetänkande av mera avancerad art kan nämnas, att en skatt- skyldig som försålt sin fastighet till den kommun, i vilken fastigheten är belägen, fått de av kommunen utsedda undertecknarna av köpekontraktet att gå med på att i detta utsätta en lägre köpeskilling än den med kommunen överenskomna. Härvid hade vid undertecknandet överenskommits, att viss del av köpeskillingen skulle anses ut- göra ersättning för bl. a. flyttningskostnader och andra olägenheter, som vållats säl- jaren genom fastighetens avyttring. I ett annat yttrande heter det: Vid försäljning av bl. a. fastigheter lämnas större eller mindre belopp »under bordet» för att säljaren skall helt eller delvis undgå realisationsvinstbeskattning. Vid fastighetsförsäljningar är det inte heller ovanligt, att köpekontraktet på fastigheten skrives så, att endast en måttlig realisationsvinst uppkommer. Vid sidan därav får emellertid köparen förbinda sig att till ett mycket kraftigt pris övertaga en del inventarier av diskutabelt värde. Slutligen kan citeras också följande ur ytterligare ett svar: Även de till synes mest oförvitliga personer ha för att komma undan en hög realisationsvinst icke dragit sig för att låta stora belopp gå utanför de i köpekontrakten angivna.
Inkomst av kapital. I nästan alla yttranden påtalas de numera allt vanligare bene- fika reverserna till barn. Det uppgives, att dessa utnyttjats flitigt sedan några år till- baka. I givarens deklaration göres därvid avdrag för ränta till högt belopp. Denna ränta uppgives av den skattskyldige vara använd för barnens underhåll. Härigenom utnyttjas statliga och kommunala ortsavdrag för barnen. Givaren får genom ränte- avdraget en skattelättnad, som kan bli betydande. Någon gåvoskatt utgår iallmänhet icke för dessa reverser, då de anses vara givna för barnens uppfostran och underhåll.
Allmänna avdrag. Hår omnämnes bl. a. fingerade periodiska understöd och avdrag för pensionsförsäkringspremier. Den kraftiga ökningen av antalet personer på lands- bygden, som tecknat större pensionsförsäkringar, anses sålunda till stor del vara ett uttryck för skattetänkande. Det naturliga syftet med pensionsförsäkringen, att trygga ålderdomen, anses här ofta väga betydligt lättare än de skattetekniska fördelarna med försäkringen.
I fråga om gift kvinnas förvärvsavdrag anföres bl. a.: Sedan det 5. k. hustruavdraget numera höjts till maximalt 1 000 kronor vid den statliga beskattningen och 300 kronor vid kommunalbeskattningen, har man kunnat märka en allt tydligare tendens att överföra mannens eller makarnas gemensamma inkomst på hustrun. Som exempel nämnas sådana fall, då en av mannen bedriven rörelse registreras på hustrun, eller då mannen, som redovisar inkomst av tjänst, förmår arbetsgivaren att utställa löne- uppgift för en del därav på hustrun. Från ett län nämnes såsom exempel, att en person förfalskat eu kontrolluppgift, avseende en av hustrun deklarerad men av mannen bedriven försäkringsagentur och i hennes deklaration upptagit inkomsten, varigenom avdrag med 1 000 kronor kunnat utnyttjas. Det framhålles även att det blivit allt vanligare, att i familjebolag hustrun tilldelas styrelsearvode för att hon skall kunna utnyttja förvärvsavdraget.
Deklarationsmoralen
Allmänt framhålles, att deklarationsmoralen starkt försämrats under krigsåren och att sedermera i varje fall någon förbättring icke kunnat skönjas. Att på ett objektivt sätt påvisa detta förhållande anses vara mycket svårt. 1 ett par yttranden framhålles, att statistiken rörande åtal för oriktig deklaration icke kan ge någon ledning för denna frågas bedömande. Antalet väckta åtal beror i hög grad av den tid och den personal, som stå till förfogande på taxeringsavdelningarna för deklarationskontrollen. Då man i detta hänseende — av skäl som nedan skola belysas — varit sämre rustad under senare år än tidigare, måste en statistik över utförda åtal bli missvisande.
En taxeringsrevisor gör följande reflexioner: Flertalet skattskyldiga, vilka anse sina inkomster okontrollerbara eller icke räkna med att deklarationerna komma att kontrolleras ordentligt, torde uppgiva sina inkomster med för låga belopp. Detta klientel torde kunna uppdelas i ungefär följande kategorier:
1. Man gör icke klart för sig att den deklarerade inkomsten är för låg, beroende på att man icke känner till sina ekonomiska förhållanden. Detta är vanligt även bland näringsidkare av olika kategorier. Man lämnar ofullständiga primäruppgifter till en boksluts— eller deklarationsmakare, som sammanställer uppgifterna och hittar på ytterligare uppgifter, som bruka krävas av taxeringsmyndigheterna. Sedan tror den skattskyldige, att deklarationen är rätt.
2. Man slarvar mer eller mindre medvetet med notering av inkomster med ett undermedvetet syfte att vid en eventuell framtida uppskattning göra denna till sin fördel. Man blundar så att säga med samvetet.
3. Man lämnar medvetet oriktiga uppgifter beroende på inställning enligt följande:
3) Man är rätt hederlig i det dagliga livet och kanske t. o. m. anfäktas av en viss
etisk inställning. Men man anser statsmakterna vara så omoraliska i olika avseenden. att man anser sig med gott samvete kunna vara ohederlig tillbaka eller man anser skatteskalorna vara orättvist avvägda eller beskattningsreglerna orättfärdigt konstru- erade (detta förekommer bland folk i alla inkomstlägen och socialgrupper). Man anser sig på grund härav ha viss rätt att skydda sina egna intressen.
13) Man är etiskt indiH'erent i berörda avseende och kanske ej särskilt ohederlig i övrigt men anser det vara självklart att man ej skall deklarera mer än man på grund av kontroll- och tvångsåtgärder räknar med att behöva taxeras för.
0) Man är målmedvetet ohederlig i skattefrågor och drar sig ej för hur falska upp- gifter som helst.
Taxeringskontrollen
Allmänt klagas över att den personal på länsstyrelsernas taxeringsavdelningar. som rätteligen borde användas för bokföringsgranskningar på taxeringsintendentens initiativ, till följd av det svällande arbetet blivit bunden vid utredningsarbete och annat arbete, som ligger vid sidan av deras egentliga uppgift. Utvecklingen har gått i den riktningen, att antalet taxeringsbcsvär ökat och att besvären samtidigt blivit mera invecklade och svårutredda genom att de skattskyldiga i allt större utsträckning mobiliserar skatteexpertis. I besvärsmålen begära rörelseidkarna allt oftare att få sin bokföring granskad. Detta krav anser man sig icke kunna förbigå, med påföljd att granskningspersonalen ofta blir helt sysselsatt därmed och icke kan ägna sig åt mera offensiva uppgifter, exempelvis kategorigranskningar.
En taxeringsintendent anför härom: Kontrollen gentemot de skattskyldiga är för närvarande helt otillräcklig för att man skall kunna stävja allt det ofog som be- drives. Personal, som ursprungligen avsetts för offensiv granskning, har fått tagas i anspråk för andra uppgifter. Vid taxeringsavdelningen går mycket tid åt att reda upp gamla mål hos skattedomstolarna. En taxeringsassistent är avdelad för i huvudsak aktievärderingar. För kontroll av anmälningar till aktiebolagsregistret, för rapporte- ring av investeringsfonder, för övervakning av pensionsstiftelser, uppskjutna taxe- ringar o. s. v. kräves viss personal. Ökningen av besvären hos prövningsnämnden kräver personal. Rörelseidkare, som klaga hos prövningsnämnden, fordra i ökad omfattning att deras böcker granskas. För att utföra denna defensiva granskning måste personal ställas till förfogande. Taxeringsavdelningen måste dessutom syssla med en del icke särskilt lönande plockarbete, såsom rättelser av barnavdrag och sam- taxeringsfall. Allt detta medför som sagt att den offensiva granskningen icke kan be- drivas på önskvärt sätt.
En annan taxeringsintendent anför: Den nuvarande taxeringsorgam'sationen är icke mäktig den effektivitetsökning, som skulle behövas. Den är mindre effektiv ; nu än vid sin tillkomst. Till följd av arbetsbelastningen kunna av de undersökningar, 1 som äro synnerligen påkallade, endast en mindre del genomföras. När taxeringsorga-
nisationens bristfälligheter en gång komma att bli klart ådagalagda för statsmakterna, torde en avsevärd förstärkning icke längre kunna underlåtas.
En taxeringsrevisor framhåller beträH'ande bokföringsgranskningen följande: Jag är väl medveten om att kontrollen aldrig kan bli 100-procentig, och jag tror ej heller att man bör eftersträva detta. Det skulle förutsätta ett rigoröst och oerhört dyrbart kontrollsystem, som väl i längden skulle få motsatt verkan mot den åsyftade. Men det finns medelvägar. Om allmänheten finner att skattekontrollen är föga effektiv, så slappnar skattemoralen. Man resonerar ungefär som så: »Varför skall jag hålla på att deklarera korrekt, när den och den av mina kolleger uppenbarligen deklarerar för lågt år efter år utan. påföljd ?» Det måste därför anses mindre välbetänkt att höja de direkta
skatterna utan att samtidigt tänka på en motsvarande upprustning av skattekontrollen. Det är allmänt bekant vilken stegring besvären till prövningsnämnderna på senare tid undergått. Detta har i sin tur resulterat i att tillgängliga kontrollorgan mer eller mindre fullständigt måst tagas i anspråk för handläggning av alla besvärsärendena. En dylik utveckling är givetvis olycklig. Tidigare hade man möjlighet att lägga största vikten på kategorigranskning eller annan systematisk bokföringsgranskning, vilket måste anses mera rationellt än det urval av bokgranskningar, som dikteras av besvär till prövningsnämnden. Man må härvidlag betänka, att besvärsärendena ofta avse mindre rörelseidkare, för vilka en granskning av räkenskaperna emellertid många gånger kräver relativt lång tid. En mindre noggrann räkenskapsgranskning är nämligen i regel sämre än ingen räkenskapsgranskning alls. Om arbetsanhopningen emellertid framtvingar ett dylikt mera summariskt tillvägagångssätt vid räkenskapsgransk- ningarna, och fråga är om vi icke nära nog redan äro inne på en dylik väg, anser jag detta vara synnerligen betänkligt. » — — Det råder nämligen ingen tvekan om att bokgranskningsinstitutionen är till ojämförligt största nyttan för staten genom sin blotta funktion, nota bene så länge institutionen åtnjuter verklig respekt hos all- mänheten för kvalificerat och effektivt granskningsarbete. Märker en skattskyldig, att det icke är så farligt med en bokgranskning, så sprider sig detta omdöme snabbt till andra skattskyldiga och bokgranskningsinstitutionen som sådan löper fara att bli mera av formell betydelse. De miljoner i undandragna skatter, som en dylik utveck- ling betyder, kan aldrig statistiskt bevisas, och det är just därför som man enligt min mening ej nog kan framhålla den indirekta betydelsen av en effektiv bok- granskning.
Från ett län har lämnats viss statistik rörande resultatet av 51 stycken under år 1950 utförda bokföringsgranskningar. Statistiken, som i sina detaljer icke intages här, har visat att ingen eller obetydlig anmärkning förekommit i 16 fall (31 procent), att mindre grova fel och tvistiga anmärkningar förekommit i 14 fall (28 procent), samt att grova fel förekommit i 21 fall (41 procent). Taxeringsrevisorn gör beträffande en del av granskningsfallen följande reflexion: Ehuru det är tämligen säkert, att dagskassorna voro för lågt bokförda, komma troligen högre instanser att bifalla besvär över taxeringarna.
Från ett län framhålles följande: I fråga om rörelseidkarna äro åtminstone här i länet de ur olika synpunkter bristfälliga räkenskaperna det stora problemet. Oviljan från de skattskyldigas sida att åstadkomma någon förbättring är påfallande stor. Okunniga och opålitliga revisorer anlitas för bokslut och revisioner även där kompe- tenta bokföringsbyråer finnas att tillgå. Det tyvärr mycket utbredda deklarations- fusket från minuthandlarnas sida torde numera till övervägande delen ligga på in- täktssidan. Det synes vara vanligt, att dagskassorna krympas och att ej bokförda bytesaffärer göras rörelseidkare emellan.
I flera yttranden omvittnas det motstånd, som möter vid införskafl'ande av kon- trolluppgifter för jordbrukarnas taxering. En intendent skriver: När jag till ledning för 1950 och 1951 års taxeringar avfordrade samtliga ägguppköpare i länet sådana uppgifter, framkom det från många håll att det varit förenat med påtagliga nack- delar för en lanthandlare att lämna fullständiga och riktiga uppgifter. Många jord- brukare, som varit hans äggleverantörer och kunder i hans affär, ha överliyttat sina affärer till mindre nogräknade handlande. Särskilt i trakter som gränsa till annat län, där motsvarande kontroll icke gjorts, har från köpmännens sida ett starkt missnöje kommit till uttryck, då de lidit ett ej obetydligt avbräck i sin rörelse genom att lant— brukare, som leverera ägg i utbyte mot varor, flyttat sina försäljningar och köp över gränsen till det andra länet för att undgå kontroll.
En annan intendent framhåller, att sedan han infordrat kontrolluppgifter från detaljhandlare, såväl enskilda som föreningar, vilka inköpt ägg och andra jordbruks- produkter, han i många fall blivit påringd av anmanade, som framhållit att »skall jag lämna uppgift på det, så kommer ingen att lämna några ägg till mig mer».
Denna bristande förståelse för taxeringskontrollen beröres i många av yttrandena. En taxeringsintendent skriver: Påtagligt är också, att de skattskyldigas animositet mot taxeringsmyndigheterna ökat och att det är svårare att numera vinna allmän- hetens förståelsc för nödvändigheten av deklarationskontroll. Detta har här i länet även medfört stora svårigheter att förmå lämpliga personer att åtaga sig förordnande som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna.
I ett annat yttrande anföres: Såsom i hög grad menlig vill jag i detta samman- hang slutligen framhålla den inställning till taxeringsmyndigheternas strävan att fullgöra sina uppgifter, som-vid olika tillfällen kommit till synesi pressen och även ådaga- lagts av högre myndigheter. Då en taxeringsintendent eller taxeringsnämndsordförande visar initiativ och vidtager särskilda åtgärder i syfte att rätt fylla sin uppgift, borde detta lända honom till förtjänst och icke, vilket förekommit, nära nog stämplas som tjänstefel. Det är för samhället av vikt att värna taxeringsmyndighetcrnas auktoritet.
Propagandan
Från ett län anförcs: Den bristande deklarationsmoralen kan nog i viss mån sain- mankopplas med den propaganda, som kommit till uttryck i bl. a. Vissa tidningar. Folk får genom polemiken kring det nuvarande heskattningssystemet en hätsk in— ställning även mot skattemyndigheten, vars uppgift att verka för rättvis taxering härigenom i hög grad försvåras. Vissa s. k. deklaratörer ha också ett drygt ansvar för att deklarationsmoralen står lågt. Betecknandc för deras inställning är den affisch, med vilken en deklarationsbyrå i år sökt locka till sig kunder. På denna läses bl. a. följande: »Minska skatteutplundringen genom sakkunnig hjälp vid deklarationen!»
En annan taxeringsintendent säger: Det förefaller även, som om den kritik emot lagstiftningen, som väsentligt avser skattebördan för de större inkomsttagarna, på- verkat uppfattningen också hos den större kretsen skattskyldiga med förhållandevis låga inkomster och givit dessa en i viss mån överdriven föreställning om skattebördans tyngd i gemen. Detta gäller exempelvis i fråga om det missnöje, som yppats mot sam- taxcringen av äkta makar såvitt angår de mindre inkomsttagarna.
Botemedel
I allmänhet synes man vilja tänka sig att ett bättre tillstånd än det nuvarande kan nås genom förstärkningar av taxeringskontrollen. I en del yttranden synes man dock hesitera inför en sådan utveckling. I ett av svaren heter det: Jag anser utveck- lingen skrämmande genom att en mycket stor del av svenska folket alltmera vänjer sig att på heder och samvete avgiva medvetet falska uppgifter, demoraliserande för individen och visande ett tilltagande förakt för lagarna. Utvecklingen av erforderliga motåtgärder är ej heller tilltalande: behovet av en alltmera polismässig kontroll över medborgarna och uppslukandet av allt större antal goda hjärnor med så improduktiv sysselsättning som skattefrågor.
En taxeringsintendent anför följande: Eftersom beskattningsinstrumentct för när- varande måste sägas vara överbelastat, synes en sänkning av de direkta skatterna vara önskvärd. Problemen finge då icke den skarpa relief som de för närvarande ha. Måhända skall en skattesänkning visa sig vara god ekonomi. Bli skatterna lägre,
komma nog en del företagare att taga fram en del vinster som de för närvarande anse sig nödsakade att gömma undan genom vinstreglerande åtgärder etc. _ — — Att säga huruvida deklarationsmoralen försämrats sedan 1947 är vanskligt — i varje fall har den icke förbättrats, och det är enligt min åsikt ett tillräckligt argument för att man nu bör söka åstadkomma en ändring. En reform bör taga sikte icke endast på lägre direkta skatter utan även på enklare, mera realistiska beskattningsregler.
Bilaga 6
Undersökning rörande hyreskostnaderna för rörelseidkare
och löntagare i Stockholm
I debatten rörande skatternas verkningar höres ofta det påståendet, att de egna företagarna, på grund av sina större möjligheter att anpassa sig till ett högt skattetryck, i allmänhet äro för lågt taxerade i jämförelse med löntagarna. För skatteutredningen har det varit angeläget att få denna fråga närmare belyst. Emellertid har det icke visat sig möjligt att utföra en undersökning, som kan tillåta några säkrare slutsatser om den olika tillförlitligheten itaxeringen av egna företagare och löntagare. En sådan undersökning skulle —— om den över huvud taget vore utförbar —— bli av allt för vidlyftig art. Undersökningen har därför begränsats till en jämförelse mellan hyreskostnader och taxerade inkomster för de två kategorierna rörelseidkare och löntagare i Stockholm. Även i denna begränsade form har undersökningen ansetts vara av intresse: om det skulle visa sig, att bostadshyran i förhållande till taxerad inkomst är väsentligt högre för rörelse- idkarna än för löntagarna kan detta möjligen giva ett visst stöd för uppfattningen, att rörelseidkarna äro förhållandevis lågt taxerade.
Undersökningen grundar sig på uppgifter i 1950 års taxeringslängder för Stock- holms stad. I Stockholm äro nämligen uppgifterna om bostadshyra införda i taxeringslängderna. Undersökningen omfattar endast skattskyldiga, som hyra i öppna marknaden och som ej ha någon inneboende. Vidare har den begränsats till gifta skattskyldiga med eller utan barn, dock icke med flera än 3 barn. Skattskyldiga med förmögenhet över 30000 kr. ha uteslutits. Endast sådana skattskyldiga, som kunna anses entydigt representera den ena eller den andra kategorien ha medtagits, d. v. s. skattskyldiga för vilka den väsentliga delen av inkomsten utgöres av inkomst av rörelse resp. tjänst. Beträffande löntagarna ingå endast statligt eller kommunalt anställda tjänstemän i undersökningen. I det sålunda begränsade materialet har ett urval skett för olika grupper av taxerad inkomst, varvid en i möjligaste mån lika kategorifördelning på olika stadsdelar har eftersträvats. För de i urvalet ingående skattskyldiga har förutom uppgift om storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten och bostadshyran även antecknats bl. a. mannens födelseår och familjens barnantal.
En sammanställning av undersökningsmaterialet lämnas i tabell 1. l kol. 10 angives differensen mellan kol. 5 och kol. 9. De inom parentes införda talen angiva medelfel och äro ett mått på den tillförlitlighet som kan tillmätas dif- ferensen. Om differensen är mindre än 2 gånger sitt medelfel, anses den kunna vara en slumpmässig avvikelse —— materialet är då för litet för att man skall kunna draga några slutsatser. Om differensen är 2—3 gånger sitt medelfel, anser man att skillnaden troligen icke beror på en slumpmässig avvikelse och om differensen är större än 3 gånger sitt medelfel, anses skillnaden vara statistiskt säkerställd, d. v. s. sannolikheten för att skillnaden skall ha uppkommit slumpmässigt är så liten, att den kan negligeras.
Av kol. 10 framgår, att vid samtliga utvalda inkomstlägen hyresbeloppet ut- gör en större andel av den taxerade inkomsten för rörelseidkarna än för löntagarna. I inkomstläget 3—4 000 kr. är materialet för litet för att några slutsatser skola kunna dragas. I detta låga inkomstläge finnes nämligen icke tillräckligt antal
gifta löntagare för att en säker jämförelse skall kunna göras. I nästa två in- komstskikt äro skillnaderna statistiskt Säkerställda och i inkomstskikten över 10 000 kr. äro skillnaderna troligen ej heller beroende på en slumpmässig avvikelse.
Av undersökningen kan alltså utläsas, att hyreskostnaderna i genomsnitt utgöra en större andel av de taxerade inkomsterna för rörelseidkarna än för löntagarna.
Denna skillnad kan bero på att barnantal och ålderssammansättning varit olika för de undersökta rörelseidkarna än för löntagarna, den kan möjligen till någon del bero på att representationsvåning eller lokal för verksamheten är er- forderlig för något antal rörelseidkare, den kan bero på skilda konsumtionsvanor för rörelseidkare och löntagare och den kan bero på att rörelseidkarna blivit för lågt taxerade i förhållande till sin verkliga inkomst tillika med de förmåner som de åtnjutit. Vidare torde rörelseidkarnas inkomster variera mera är från år än löntagarnas. Av denna orsak kan man för rörelseidkarna vänta sig en relativt hög hyresnivå i de lägre inkomstskikten och en relativt låg hyresnivå i de högre. Även om undersökningen sålunda icke visat, att rörelseidkarna blivit för lågt taxerade, kan den lämna ett visst stöd för en sådan uppfattning. I varje fall motsäges ej en sådan uppfattning av undersökningen.
Av de ovan angivna tänkbara orsakerna till differensen finnes möjlighet att eliminera en, nämligen den skillnad, som kan bero på olika barnantal och ålders- fördelning hos materialet. Så har skett i tabell 2. I kol. 3 av denna tabell ha hyreskostnaderna för rörelseidkarna beräknats genom vägning, så att rörelseidkarnas barnantal och ålder bli desamma som för löntagarna. Den felkälla, som kan ligga i dessa omständigheter, har alltså bortrensats. Kol. 6 visar emellertid att differenserna härvid icke utsuddats utan t. o. m. något skärpts.
I tabell 3 göres en jämförelse mellan rörelseidkarnas och löntagarnas taxerade inkomster med därå belöpande statsskatt vid vissa genomsnittliga hyresbelopp. I kol. 3 angives det genomsnittliga hyresbeloppet för rörelseidkarna. De taxerade inkomster, som svara mot detta hyresbelopp, angivas för rörelseidkarna i kol. 2 och för löntagarna i kol. 4. Beloppen i kol. 4 ha erhållits genom interpolation. Kol. 5 och 6 visa differensen i taxerade inkomster för de båda kategorierna. Kol. 9 visar den statliga inkomstskatt, som belöper på differensen. Mycket betydande skillnader framkomma framför allt för de lägre inkomstskikten. Vid bedömandet av dessa tal bör emellertid hållas i minnet, att det i undersökningen ingående materialet är så litet, att skillnaderna kunna till stor del förklaras av rent slumpmässiga avvikelser och även av andra ovan nämnda orsaker, t. ex. skilda konsumtionsvanor. Å andra sidan få de slumpmässiga avvikelserna mindre betydelse genom att de taxerade inkomsterna vid samtliga genomsnittliga hyres- belopp äro betydligt större för löntagarna än för rörelseidkarna (jmfr tab. 3, kol 5).
Stockholm i september 1951.
Bertil Edlund
Tabell 1. Jämförelse mellan rörelseidkares och löntagares hyreskostnader- Stoekholms stad är 1949. Rörelseidkare Löntagare giHCTEn-Qi Till statsskatt Wes ”t' t axel-ad Genom- Genuin- lgpyggflåeg Genorn- Genom- lgpygjfbiezz natliernas inkomst Antal snittlig snuttligt av den] Amnl smttlxg snrtlhgt av den. ande av den _tnlzzerad kyl"? taxerade imitera-i iiylns- taxerade taxerade ; m omst " opp inkomsten "' omst e "PP inkomsten inkomsten (3,8 1 2 3 4 5 (3 7 8 9 10 3— 4- 000 86 3 487 1 155 33.1 35 3 522 104-0 29.5 3.6 (i 2.6) 5? 6 000 130 5 453 1 327 24.33 102 5 532 995 18.0 6.3 (i 0.9) 8— 9 000 75 8 438 1 428 16.9 136 8 509 1 242 14.6 2.3 (" 0.7) 10—15 000 127 11992 1 774 14.8 167 12 011 1 612 13.4 1.4 (+ 0.6) 15—20 000 73 17 085 2 300 13.43 105 17 322 2 091 12.1 1.4 (i 0.7)
Tabell 2. Jämförelse mellan rörelseidkares och löntagares liyreskoslnader i Stockholms stad år 1949, varvid de på olika barnantal och åldersfördelning beroende skillnaderna eliminerats.
Hyresbcloppet i % av den taxerade inkomsten , . . Differens . . : f).. Tlutå22tlisäatt Rörelseidk are Löntagare lelerelpåvkzl. " kol. 3— kol. 4 inkomst Rörelseidkarnas Löntagarnas Löntagarnas barnantal och barnantal och barnantal och aldersfördeln. åldersfördcln. åldersfördeln. %) %) 1 2 3 5 (i 3— 4000 33.1 34.5 1 29.5 3.13 (* 2.6) 5.0 5— 6 000 24.3 23.7 18.0 6.3 (v 0.9) 5.7 8— 9000 16.9 17.1. 14.6 2.3 (J- 0.7) 2.3 10—15 000 14.8 14.8 13.4 1.4 (+ 0.6) 1.1 15—20 000 13.5 14.0 12.1 1.4 (# 0.7) 1.9 Tabell 3. Jämförelse mellan rörelseidkares och löntagares taxerade inkomster med dårå belöpande statsskatt vid vissa genomsnittliga hyresbelopp. — Statlig in- Diffe- Genomsnitt- För löntagare Diff r n' komstskatt rens . . Genomsnitt- ligt hyres- taxerad in- e e 5 för äkta mellan I'ill stats- lj .. _ , mellan kol. 4 g taxerad belopp for komst som makar som kol. 7 skatt taxerad . .. .. . och kol. 2 . inkomst inkomst for rorelseidkare. motsvarar utger på och ' rörelseidkare 1 korr. detta hyres- beloppen i kol. 8 "PPg'ft' below ... | "1"; kol. 2 kol. 4 k.. 1 2 3 4 5 | 6 7 s 9 3— 4 000 3487 I 203 8 039 4- 552 131 49 636 587 5— 6 000 52453 1 292 8 982 3 529 65 264 787 523 8— 9 000 8 438 1 443 102411 1 973 23 700 ] 044 344 10—15 000 11992 ] 1775 13.818 1 826 15 1 348 1 746 398 15—20 000 17 085 2 392 20 659 3 574 21 2 617 3 827 1210
1 Korr. med hänsyn till olikheten i barnantal och åldersfördelning hos rörelseidkare och löntagare.
Undersökning rörande barnfamiljernas inkomster
[ den årliga inkoniststatistiken lämnas uppgifter bl. a. om det totala antalet inkomsttagare och deras fördelning efter huvudgrupper av yrke och inkomstens storlek. Däremot kombineras ej inkomstuppgifterna med civilstånd och familjestorlek. Vill man ha uppgifter rörande barnfamiljernas inkomster får man därför gå till 1945 års folkräkning, vid vilken barnfamiljernas inkomst- och beskattningsförhållan— den redovisats ganska utförligt. Uppgifterna från folkräkningen ha emellertid för skatteutredningens ändamål visat sig vara föråldrade. Iukomstutvecklingen under de första efterkrigsåren medförde nämligen högst väsentligt höjda inkomster. Sålunda ökade den sammanräknade nettoinkomsten för samtliga skattskyldiga i riket från 13 8113 miljoner kronor taxeringsår 1946 till 19 4751 miljoner kronor taxeringsår 1949 eller med 41.0 procent. Den årliga förändringen i barnfamiljernas samman- sättning har även varit väsentlig. På grund av dessa olika förhållanden kan ej heller den årliga inkomststatistiken för sista tillgängliga år kombineras med upp-
| gifterna om familjestorleken enligt 1945 års folkräkning. Dylika beräkningar skulle bliva både omfattande och mycket osäkra.
Då sålunda tillräckligt aktuella uppgifter om barnfamiljernas inkomstförhållanden ej finnas tillgängliga, har en ny undersökning utförts. I statistiska centralbyråns primäruppgifter för den årliga inkomststatistiken finnas ej några uppgifter om civilstånd eller familjestorlek. Erforderliga uppgifter ha därför hämtats direkt ur taxeringsmaterialet. Våren 1951, då denna undersökning utfördes, voro inkomst- längderna för taxeringsår 1949 för hela riket tillgängliga i Stockholm. Så var där- emot ej fallet med 1950 års inkomstlängder, vilka funnos hos de lokala skatte- myndigheterna. Av praktiska skäl har därför undersökningen grundats på inkomst- längderna för taxeringsår 1949. Från taxeringsår 1949 till taxeringsår 1951 har inkomstökningen varit mycket måttlig på grund av lönestoppet. Till den kraftiga lönestegring, som därefter inträtt, har någon hänsyn icke kunnat tagas i detta sammanhang.
Då taxeringsmaterialct använts som grundval för undersökningen, har detta medfört en viss ofullständighet. När resultatet av undersökningen bedömes från andra än skattetekniska grunder, bör därför beaktas bl. a., att materialet bygger på själv—deklarationer, att icke skattepliktiga inkomster sålunda ej medräknats och att naturaflil'måner i regel värderats lågt.
Ur inkomstlängderna har barnfamiljernas inkomstfördelning erhållits genom av- prickning av den beskattningsbara inkomsten. Förutom denj beskattningsbara in- komsten har även barnantalet avprickats. Härmed avses de barn, för vilka barn- avdrag erhållits enligt kommunalskattelagen, d. v. s. hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst. Barn, för vilka endast halvt barnavdrag erhållits, ha icke medräknats. Antalet barn, för vilka halvt barnavdrag ifrågakommer, kan, med ledning av uppgifter i 1945 års folkräkning, uppskattas till 2 år 3 procent av hela antalet barn. Antalet barnfamiljer, som ej blivit taxerade och således ej blivit medräknade i undersökningen, torde vara ganska lågt. — Sambeskattade äkta makar, som blivit taxerade i olika distrikt eller orter, ha för undvikande av dubbelräkning avprickats endast på det ställe, där mannen blivit taxerad.
Då en totalräkning för hela riket skulle ha blivit alltför omfattande, har undersökningen begränsats till en samplingsundersökning. För att begränsa svårig- heterna med materialets införskaffande ha ett visst antal kommuner totalräknats, s.k. kommunsampling. Beträffande de större städerna har en annan metod måst väljas, då det för dem ej varit möjligt att göra något representativt urval för hela städer. Av speciella orsaker har dock totalräkning utförts för Västerås stad. För övriga städer har urvalet avsett 10 procent, medan urvalet på landsbygden endast omfattat 5 procent.
Kommunerna på landsbygden indelades i riksområden (se nedan) och inom varje riksområde efter yrkeskaraktären (A-, B—, C- och D-kommuner). Inom var och en av de så erhållna grupperna numrerades kommunerna efter den i statistiska centralbyråns berättelser använda följden. (Kommunerna äro uppställda i geografisk ordning.) Den första kommunen i varje grupp uttogs genom lottdragning, därefter uttogs var 20:e kommun. På detta sätt utvaldes sammanlagt 119 kommuner på landsbygden. Urvalets representativitet prövades sedan efter ett flertal olika grunder. Genom ett mindre antal utbyten av kommuner förbättrades representativiteten inom varje riksområde för sig.
Städerna indelades efter invånarantalet i storleksgrupper. För de 100 minsta städerna utvaldes 10 städer, varefter dessa totalräknades. Dessa städer utvaldes ej genom lottning utan det tillsågs så långt möjligt, att städer av olika storlek och karaktär blevo likformigt företrädda. I de medelstora städerna (Sveriges 4ze —30:e stad), med undantag för Västerås stad, utfördes totalräkning i vart 10:e taxeringsdistrikt. Härvid ordnades städerna efter storleksordning, varefter taxerings- distrikten numrerades i löpande följd. Det första distriktet utvaldes genom lott- dragning, därefter uttogs vart 10:e taxeringsdistrikt. Sammanlagt totalräknades 30 taxeringsdistrikt i dessa städer. Uppskrivningen (se nästa sida) av de erhållna talen för de medelstora städerna skedde i proportion till den sammanräknade netto- inkomsten för fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser.
I Göteborg och Malmö räknades en tiondel av antalet uppslag i varje taxe- ringsdistrikt, i Stockholm totalräknades en tiondel av antalet häften. 1 de distrikt i Stockholm, där längderna voro inbundna, utvaldes var femte inbundna del, varefter omväxlande främre och bakre hälften totalräknades.
I tabellerna till föreliggande berättelse ha i flertalet fall uppgifter lämnats för olika områden. Härvid ha för städerna särskilda uppgifter lämnats för Stockholm, Göteborg och Malmö och för landsbygden för varje riksområde. Landsbygden har indelats i sex riksområden, nämligen Mälarlänen (omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län), Östra Götaland (omfattande Öster- götlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län), Skåne, Halland och Blekinge (omfattande Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län), Bohuslän och Vänerlänen (omfattande Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län), Dalarna och Nedre Norrland (omfattande Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län) samt Övre Norrland (omfattande Västerbottens och Norrbottens län).
De för varje riksområde lämnade uppgifterna äro något osäkra, då represen- tativiteten för varje riksområde för sig på grund av urvalsmetoden inte är den allra bästa. Uppgifterna för hela landsbygden äro emellertid ganska säkra. Be- träffande Göteborg är antalet observerade familjer med 5 eller flera barn och be- träffande Malmö med såväl 4- som 5 eller flera barn så lågt (under 50 fall), att uppgifter, som grunda sig på dessa familjer, äro alltför osäkra för att kunna till- mätas något större värde. Uppgifterna härom i tabellerna 5, 7, 8 och 9 ha därför
satts inom parentes. I alla de tabeller, där familjerna fördelats efter barnantal, har uppdelning skett efter 1, 2, 3, 4 och 5 eller flera barn. Vidare lämnas även sammanfattande uppgifter för familjer med 2 eller flera barn, då dessa torde vara av särskilt intresse i socialpolitiska sammanhang.
Såsom framgår av tabell 1 utgjorde hela antalet barnfamiljer 853 500. De i tabellen meddelade talen avse s. k. uppskrivna tal, vilka ange den numerär, som vederbörande befolkningsgrupper på grundval av de observerade talen beräknas skola ha uppgått till, om räkningen varit total. I tabell 1 ha barnfamiljerna för- delats efter barnantal och beskattningsbar inkomst. Av tabellen framgår,! att något över hälften av alla barnfamiljer endast hade 1 barn, medan 18 900 (2.2 procent) hade 5 eller flera barn. De vanligaste inkomstlägena voro 1 000—4 000 kronor beskattningsbar inkomst. Antal familjer utan beskattningsbar inkomst var 73 600 (8.6 procent). De ekonomiska förhållandena hos dessa familjer torde i regel vara mycket dåliga, då existensminimum ganska allmänt anses ligga högre än gränsen för beskattningsbar inkomst. Dessa familjer utgöras till stor del av ogifta mödrar samt. änkor.
I tabell 2 ha barnfamiljerna fördelats efter barnantalet inom varje riksområde för sig. Familjer med stora barnkullar —— 4 eller flera barn — äro vanligast före- kommande i Övre Norrlands landsbygd. Där hade ej mindre än 13.3 procent av barnfamiljerna 4 eller flera barn. I övriga landsbygdsområden var motsvarande andel 7—9 procent, utom i Mälarlänens landsbygd, där andelen familjer med stora harnkullar endast var 6.3 procent. I städerna slutligen hade endast 3.9 procent av familjerna stora barnkullar. Andelen var lägre i storstäderna än i övriga städer.
Av 2- och 3-barnsfamiljerna var det relativt få, som saknade beskattningsbar inkomst, nämligen 7.2 resp. 8.2 procent. Detta framgår av tabell 3, som även visar att antalet familjer med 5 eller flera barn, som saknade beskattningsbar inkomst, var ej mindre än 12.5 procent. Antal familjer med över 10000 kronor beskattningsbar inkomst var vanligast förekommande i 3-barnsfamiljerna, 8.8 procent, medan endast 4.5 procent av l-barnsfamiljerna och 3.6 procent av famil- jerna med 5 eller flera barn hade en så hög inkomst.
I tabell 4 ha barnfamiljerna fördelats efter den beskattningsbara inkomsten inom varje riksområde för sig. Såsom framgår av tabellen kunna mycket betydande skillnader konstateras mellan de olika områdena. I städerna saknade endast 3.2 procent av familjerna beskattningsbar inkomst; medan motsvarande del på lands- bygden var 13.3 procent, i Övre Norrlands landsbygd ej mindre än 24.1 procent. [ städerna hade 9.3 procent av barnfamiljerna en beskattningsbar inkomst, som översteg 10 000 kronor; på landsbygden var det endast 2.9 procent. Ytterligheterna representeras av Stockholms stad med 15.3 procent och Övre Norrlands landsbygd med 1.4 procent av barnfamiljerna med en inkomst överstigande 10000 kronor. Av landsbygdsområdena hade Mälarlänen den högsta andelen stora inkomsttagare medan Övre Norrland hade den lägsta. I Stockholms stad fanns det väsentligt flera stora inkomsttagare än i Göteborg och Malmö, vilka dock i sin tur hade flera stora inkomsttagare än »övriga städer». I dessa senare städer var likväl andelen större än i Mälarlänens landsbygd.
Den stora skillnaden i inkomstfördelningen mellan landsbygd och stad torde delvis sammanhänga med att lönerna inom jordbruk med binäringar till viss del utgöras av naturaförmåner, som i regel värderas relativt lågt vid taxeringen.
En jämförelse mellan tabell 2 och tabell 4 ger vid handen, att i de områden, där det fanns förhållandevis många familjer med stora barnkullar, det samtidigt var förhållandevis många familjer, som saknade beskattningsbar inkomst. Detta
förklarar delvis det förut konstaterade förhållandet, att av 2-barnsfamiljerna endast 7.2 procent saknade beskattningsbar inkomst, medan så var förhållandet med 12.5 procent av familjerna med 5 eller flera barn. Vid en närmare under- sökning av detta förhållande i varje område för sig visar det sig emellertid, att för de flesta områdena en betydande skillnad föreligger.
I tabell 5 lämnas uppgifter om medianinkomstcns storlek för barnfamiljerna fördelade efter barnantal och riksområde. Medianinkomsten anger det belopp, som överträffas och understiges av ett lika stort antal inkomsttagare. I andra samman- hang brukar medianinkomsten avse den sammanräknade nettoinkomsten. Här avser den emellertid den beskattningsbara inkomsten. Medianinkomsten för samtliga barn- familjer var 2782 kronor. I familjer med 2 barn var medianinkomsten 2 931 kronor, medan den i familjer med 5 eller flera barn var endast 2 157 kronor. För de flesta områdena var medianinkomsten hög för 2-barnsfamiljerna och låg för familjerna med stora barnkullar. De betydande skillnader mellan de olika om- rådena, som framgingo av tabell 4, framgå kanske ändå tydligare av tabell 5. Sålunda var medianinkomsten i Stockholms stad 4991 kronor och i Övre Norr- lands landsbygd 1 266 kronor.
Barnfamiljernas inkomstfördelning har i tabell 6 sammanställts med inkomst- fördelningen för samtliga inkomsttagare. Denna senare inkomstfördelning har er- hållits genom en beräkning, som grundar sig på den årliga inkomststatistiken. I bilaga 9 till betänkandet redogöres närmare för denna beräkning. Av tabell 6 framgår, att barnfamiljerna genomsnittligt hade väsentligt högre beskattningsbar inkomst än samtliga inkomsttagare. Av barnfamiljerna saknade 8.6 procent be- skattningsbar inkomst, medan denna för 21.3 procent översteg 5 000 kronor. Mot- svarande tal för samtliga inkomsttagare voro 19.1 procent resp. 13.9 procent. Medianinkomsten var 2 782 kronor för barnfamiljerna och 1 723 kronor för samt- liga inkomsttagare.
I tabellerna 7 och 8 redovisas antalet barnfamiljer-, som uteslutas från en social förmån, för vilken inkomstgränsen är 4000 resp. 5 000 kronor beskattningsbar inkomst. Redovisning lämnas för vart och ett av de olika riksområdena samt för olika barnantal. Skillnaderna mellan familjer med olika barnantal voro små i järn- förelse med de skillnader, som funnos mellan olika riksområden. Dock skulle en tredjedel av 2-barnsfamiljerna ha uteslutits från en social förmån, för vilken in- komstgränsen är 4000 kronor, men endast en sjättedel av familjerna med 5 eller flera barn. I storstäderna skulle över hälften av familjerna ha uteslutits från den sociala förmånen (i Stockholms stad 65.5 procent), medan i samtliga landsbygds- områden, med undantag av Mälarlänen, mindre än 20 procent skulle ha uteslutits ] (i Övre Norrlands landsbygd 10.0 procent). Om inkomstgränsen för den sociala förmånen bestämmes till 5 000 kronor, framkomma ännu större skillnader mellan de olika områdena. Medan i Stockholms stad 49.9 procent av barnfamiljerna skulle uteslutas från en dylik social förmån, skulle. i Övre Norrlands landsbygd endast 6.3 procent uteslutas. Om den sociala förmånen begränsas till familjer med minst två barn, framkomma helt likartade resultat. Sociala förmåner med inkomstgräns gynna sålunda landsbygden mer än storstäderna, beroende på att inkomstförhållan— 1
i l l l l !
dena i de senare äro så goda.
Såsom komplement till tabell 7 och 8 har i tabell 9 uträknats den inkomst- gräns, som utesluter 25 procent av barnfamiljerna från en social förmån. Barn- familjerna ha fördelats efter barnantal och riksområden. Inkomstgränsen anger sålunda det övre kvartilvärdet, d. v. 5. det belopp, som överträffas av 1/4-del och understiges av 3/4-delar av antalet inkomsttagare. Då inkomstgränsen för 3-barns-
familjerna i Stockholms stad översteg 10000 kr. beskattningsbar inkomst och då denna inkomstklass vid prickningsarbetet icke begränsats uppåt, kunde detta be- lopp icke såsom de övriga beloppen uträknas genom interpolation. Beloppet har i stället beräknats medelst Paretos formel. Inkomstgränsen var 4 602 kronor för hela riket. I Stockholms stad uteslöt en inkomstgräns vid 8 756 kronor 25 procent av barnfamiljerna med minst 2 barn från en social förmån, medan motsvarande gräns för Övre Norrlands landsbygd var 2 568 kronor.
Stockholm i september 1951. Bertil Edlund
Tabell 1. Barnfamiljcma fördelade efter barnantal och beskattningsbar inkomst, år 1948. Riket. Uppskrivna tal.
Beskattningsbar in- Antal familjer i 1000-tal med nedanstående antal barn under 18 år.
komst, kr. 1 2 3 4 5 el. il. Summa 2 el. fl. * 0 40.3 19.1 8.2 3.6 2.4 73.6 33.3 10— 1000 42.4 25.2 11.2 4.5 3.1 86.4 44.0 1 010— 2 000 70.0 40.3 16.5 6.5 3.3 136.6 66.6 2 010— 3 000 85.7 51.9 18.4 6.4 4.1 166.?) 80.8 3 010— 4 000 66.8 40.1 13.6 4.3 2.7 127.5 60.7 4 010— 5 000 43.3 26.3 8.9 2.6 1.1 82.2 38.9 5 010— 6 000 26.3 15.4 4.9 1.4 0.0 48.6 22.3 6 010— 7 000 16.4 11.0 3.7 1.0 0.3 32.4 16.0 7 010— 8 000 10.8 7.7 2.5 0.6 0.2 21.8 11.0 8 010—10 000 12.9 10.0 3.5 0.9 0.4 27.7 14.8 10 010— 19.4 19.0 8.8 2.3 0.7 50.2 30.8 Summa 434.3 266.0 100.2 34.1 18.9 853.5 419.2
Tabell 2. Barnfamiljerna relativt fördelade efter barnantal, år 1948. Riket, landsbygden, städerna och riksområdena.
Relativa antalet familjer med nedanstående antal barn under 18 år (%).
Område
1 2 3 4 5 el. il. Summa 2 el. fl.
Mälarlänens lb. ................ 47.4 32.6 13.7 3.9 2.4 100 52.6 Östra Götalands lb. ............ 47.8 30.8 13.1 5.1 3.2 100 52.2 Skånes. Hallands 0. Blekinge lb. 45.5 31.3 14.3 5.7 3.2 100 54.5 Bohuslän 0. Vänerlänens lb ...... 51.1 30.0 11.8 4.4 2.7 100 48.9 Dalarnas o. Nedre Norrlands lb. 48.5 31.2 12.7 4.9 2.7 100 51.5 Övre Norrlands lb. . . . I ......... 41.1 30.2 15.4 7.7 5.6 100 58.9 Summa landsbygden 47.4 31.0 13.3 5.1 3.2 100 52.6
Stockholm .................... 55.7 31.9 9.2 2.4 0.8 100 44.3 Göteborg ...................... 53.5 32.0 10.7 2.7 1.1 ]00 46.5 Malmö ........................ 59.9 30.1 7.8 1.8 0.4 100 40.1 Ovriga städer ................. 54.4 31.1 10.2 2.9 1.4 100 45.6 Summa städerna 54.9 31.3 9.9 2.7 1.2 100 45.1
Summa riket 50.9 31.2 11.7 4.0 2.2 100 49.1
Beskattningsbar inkomst, kr. 0 10— 1 000 1 010— 2 000 2 010— 3 000 3 010— 4 000 4 010— 5 000 5 010— 6 000 6 010— 7 000 7 010— 8 000 8 010—10 000
10 010—
Summa
Antal familjer i % av samtliga familjer med nedanst. antal barn under 18 år.
1
9.3 9.7 16.1 19.7 15.4 10.0 6.0
ess? movies
inkomst, år 1948. Riket.
o—li—n—l QWNPUIEOU'IXQU'IO—l
|_l e =
LäbHäAöi-lölic'otio N
3
8.2 11.2 16.5 18.4 13.5
8.9
905”??? ooo—wow
100
4
10.4 13.1 19.0 18.8 12.7 7.6 4.0 2.9 1.9 2.6 7.0
100
5 el. llera
landsbygden, städerna och riksområden.
Antal barnfamiljer i % av samtliga barnfamiljer inom nedanstående område.
Bohusläns o. Väner-
15.4 17.3 21.9 19.6 10.3
NP:—50599” owOmev-t
100
Dalarnas o. Nedre Norrlands b
13.4 14.7 22.6 20.9 10.
Ed:—'PPJWU' dont-Amman
Summa
8.6 10.1 16.0 19.5 14.9
9.6 5.7 3.8 2.6 3.3 5.9 100
Tabell 4. Barnfamiljerna relativt fördelade efter beskattningst inkomst, år 1948. Riket,
Övre Norr- lands lb
24.1 20.0 22.1 16.0 7.8 3.7 2.0 1.1 0.6 1.2 1.4
100
2 el. flera
7.9 10.5 15.9 19.3 14.5
9.3 5.1-3 3.8 2.6 3.5 7.4
100
Summa lands bygden
13.3 15.5 21.7 20.2 10.9 5.8 3.4 2.6
PNY—' nov-Am
100
Antal barnfamiljer i % av samtliga barnfamiljer inom nedanstående område.
Malmö
2.0 3.2 6.1 17.0 21.0 18.4 10.1 5.3 3.1 4.1 9.7
100
Beskattningsbar Mälar- Östra Skånes, inkomst, kr. länens Göta- Hallands lb lands lb o. Blek. lb länens lb 0 9.0 11.3 10.5 10— 1 000 11.1 17.2 14.2 1 010— 2 000 18.9 23.6 20.9 2 010— 3 000 20.2 19.9 23.2 3 010— 4 000 12.2 10.4 12.6 4010— 5000 7.5 5.7 6.3 5 010— 6 000 5.6 3.3 3.0 6 010— 7 000 3.6 2.6 2.2 7 010— 8 000 2.2 1.7 1.7 8 010—10 000 4.2 1.8 1.8 10 010— 5.5 2.5 3.6 Summa 100 100 100 Beskattningsbar inkomst, kr. Stockholm Göteborg 0 2.7 3.6 10— 1000 2.8 3.2 1 010— 2 000 4.7 6.9 2 010— 3 000 9.2 15.0 3 010— 4 000 15.1 20.8 4010— 5000 15.6 17.4 5 010— 6 000 12.1 8.9 6 010— 7 000 7.9 5.2 7 010— 8 000 6.6 4.0 8 010—10 000 8.0 4.5 10 010—— 15.3 10.6 Summa 100 100
Övriga städer
3.4 4.4 11.8 22.7 20.9 12.6 6.8
249930? HUlGN)
100
Summa städerna
3.2 3.9 9.5 18.7 19.6 14.0 8.4 5.2
»
sew 00963
Summa riket 8.6 '1 10.1 16.0 19.5 14.9 9.6 5.7
919953?” weeman
100
Tabell 5. Medianinkomsten -— beskattningsbu inkomst -— för barnfamiljerna fördelade efter barnantal, år 1948. Riket, landsbygden, städerna och riksområdena.
Medianinkomsten (kr) för familjer med nedanstående
Område antal barn under 18 år. 1 2 3 4 5 el. 11. Summa 2 el. fl. Mälarlänens lb .................. 2 440 2 686 2 758 2 558 1 967 2 546 2 656 Östra Götalands lb .............. 1 814 2 075 1 941 1 830 1 827 1 908 1 996 Skånes, Hallands 0. Blekinge lb. . 2 045 2 406 2 246 2 074 2 086 2 194 2 317 ' Bohusläns o. Vänerlänens lb. . . . . 1 697 1 853 1 959 1 822 1 907 1 788 1 878 1 Dalarnas och Nedre Norrlands lb. ] 869 2 165 2 004 1 750 1 750 1 970 2 073 Ovre Norrlands lb ............... 1 267 1 301 1 253 1 106 1 296 1 266 1 266
Summa landsbygden 1884 2134 2033 1840 1793 1974 2061
Stockholm ..................... 4 798 5 320 5 475 4 989 4 136 4 991 5 312 Göteborg ...................... 3 908 4 238 4 229 3 833 (3 188) 4 026 4 189 Malmö ......................... 3 980 4 151 4 191 (3 417) (4 500) 4 039 4 137 Övriga städer ................... 3 250 3 537 3 587 3 331 2 952 3 368 3 515
Summa städerna 3639 3941 3962 3621 3154 3754 3904 Summa riket 2753 2931 2767 2398 2157 2782 2812
Tabell 6. Barnfamiljerna och samtliga inkomsttagare fördelade efter beskattningsbar inkomst, år 1948. Riket.
Beskattningsbar Samtliga inkomsttagare Barnfamiljerna
inkomst. kr. Antal i 1 000-tal % Antal i 1 000-tal % 0 642.5 19.1 73.6 8.6 10— 1 000 619.6 18.4 86.4 10.1 1 010— 2 000 583.4 17.3 136.6 16.0 2 010— 3 000 486.9 14.5 166.5 19.5 3 010— 4 000 351.2 10.4 127.5 14.9 4 010— 5 000 2153 6.4 82.2 9.6 5 010— 6 000 13l.9 3.9 48.6 5.7 6 010— 7 000 85.5 2.6 32.4 3 8 7 010— 8 000 58.5 1.7 21.8 2.6 8 010—10 000 70.3 2.1 27.7 3.3 10 010— 1225) 3.6 50.2 5.9 Summa 3 367.6 100 853.5 100
Tabell 7. Relativa antalet barnfamiljer, som uteslutas från en social förmån, för vilken inkomst- gränsen är 4000 kronor beskattningsbar inkomst, år 1948. Riket, landsbygden, städerna och
riksområdena.
Relativa antalet familjer med beskattningsbar inkomst över
Område 4 000 kr. och med nedanstående antal barn under 18 år (%). 1 2 3 4 & el fl. Summa 2 el. 11. Mälarlänens lb ................. 24.3 31.6 35.8 33.1 21.3 28.6 32.3 Ostra Götalands lb. ........... 16.1 19.8 19.4 18.0 9.6 17.6 18.9 Skånes, Hallands 0. Blekinge lb. 16.8 20.7 20.9 20.1 11.2 18.6 20.2 Bohusläns o. Vänerlänens lh. . . . 14.0 15.5 21.3 12.5 17.9 15.5 17.0 Dalarnas o. Nedre Norrlands lb. 16.5 19.1 17.6 18.8 15.3 17.6 18.6 Övre Norrlands lb. ............ 9.8 11.3 9.7 9.9 5.9 10.0 10.2
S amma landsbygden 16. 7 20.2 21.2 13. 2 12.9 13.4 19.9
Relativa antalet familjer med beskattningsbar inkomst över 4 000 kr. och med nedanstående antal barn under 18 år (%).
Område . 1 2 3 4 5 el. fl. Summa 2 el. 11. Stockholm .................... 63.1 69.0 69.4 65.2 51.6 65.5 68.6 Göteborg ..................... 48.0 53.8 54.5 47.2 (35.5) 50.5 53.2 Malmö ....................... 49.5 52.7 53.6 (41.5) (55.5) 50.7 52.5 Övriga städer ................. 34.0 40.5 41.8 36.1 26.9 36.8 40.2
Summa städerna 42.7 48.9 49.2 43.0 32.1 45.1 48.3 Summa riket 29.8 33.5 32.2 26.0 17.6 30.9 31.9
Tabell 8. Relativa antalet barnfamiljer, som uteslutas från en social förmån, för vilken in- komstgränsen är 5000 kronor beskattningsbar inkomst, år 1948. Riket, landsbygden, städerna och riksområdena.
Relativa antalet familjer med beskattningsbar inkomst över 5 000 kr. och med nedanstående antal barn under 18 år (%).
Område
. 1 2 3 4 5 01. 11. Summa 2 el. 11. Mälardalens lb ................. 17.3 23.2 28.6 24.8 16.8 21.1 24.4 Östra Götalands lb ............. 10.8 13.5 13.1 12.5 6.4 11.9 12.9 Skånes, Hallands 0. Blekinge lb. 10.8 13.3 15.8 12.9 6.4 12.3 13.6 Bohusläns o. Vänerlänens lb. . . . 8.9 10.6 14.8 9.9 11.9 10.4 11.8 Dalarnas o. Nedre Norrlands lh. 11.3 12.8 11.8 11.2 6.4 11.7 12.1 Övre Norrlands lb. ............ 6.1 7.6 5.8 5.7 4.4 6.3 6.6
Summa landsbygden 11.2 13.9 15.3 12.3 8.2 12.6 13.8
Stockholm .................... 46.8 54.2 54.9 49.8 40.0 49.9 53.9 få Göteborg ..................... 30.4 37.3 35.0 31.5 (24.4) 33.1 36.2 ” Malmö ....................... 30.6 34.0 34.8 (34.2) (44.4) 32.3 34.8 Övriga städer ................. 21.3 27.7 30.0 26.3 17.2 24.2 27.9
Summa städerna 28.3 35.0 35.7 31.6 22.0 31.1 34.7 Summa riket 19.8 23.6 23.3 18.4 11.6 21.3 22.6
Tabell 9. Inkomstgränsen — beskattningsbar inkomst — som utesluter 25 % av barnfamiljerna från en social förmån, år 1948. Riket, landsbygden, städerna och riksområdena.
Inkomstgränsen (kr), som utesluter 25 % av barnfamiljerna från en social förmån, för familjer med nedanstående antal
Område barn under 18 år.
1 2 3 4 5 el. 11. Summa 2 cl fl. Mälarlänens lb. ................. 3 947 4 801 5 760 4 979 3 350 4 476 4 939 Östra Götalands lb .............. 3 101 3 535 3 486 3 191 2 811 3 283 3 436 Skånes. Hallands 0. Blekinge lb. . 3 273 3 711 3 680 3 533 3 216 3 500 3 652 Bohusläns o. Vänerlänens lb ...... 2 940 3 164 3 564 3 217 3 175 3 070 3 247 Dalarnas o. Nedre Norrlands 1b.. . 3 172 3 484 3 373 3 313 3 368 3 315 3 435 Övre Norrlands lb ............... 2 529 2 612 2 472 2 553 2 620 2 553 2 568
Summa landsbygden 3 210 3 587 3 630 3 327 2 997 3 386 3 536
Stockholm ..................... 7 188 8 418 110 371 9 302 6 638 7 736 8 756 Göteborg ...................... 5 575 6 651 7 154 5 875 (4 950) 5 910 6 669 Malmö ......................... 5 516 6 000 6 528 (7 375) (6 375) 5 720 6 153 Övriga städer ................... 4 704 5 409 5 736 5 256 4 203 4 941 5 435
Summa städerna 5385 6247 6781 6077 4705 5733 6294 Summa riket 4474 4869 4811 4132 3478 460" 4745
' * Inkomstgränsen beräknad med hjälp av Paretos formel.
Undersökning rörande sammansättning av de lägre inkomst-
skikten bland ensamstående skattskyldiga
Enligt skatteutredningens förslag skall den statliga inkomstskatten utgå med 12 procent av den beskattningsbara inkomsten för ensamstående med en beskatt- ningsbar inkomst ej överstigande 4 000 kronor. För närvarande är skattesatsen 10 procent vid beskattningsbar inkomst upp till 1 000 kronor och 11 procent vid be- skattningsbar inkomst mellan 1 000 och 2 000 kronor. För dessa två skikt inträder alltså enligt förslaget en viss höjning i den statliga inkomstskatten. Denna höjning motverkas dock dels genom att de ensamståendes ortsavdrag höjts något i orts: grupperna I—IV och dels genom att den nuvarande reduceringen av ortsavdraget —— ovanför en beskattningsbar inkomst av 1 000 kronor — bortfallit. Om hänsyn tages till höjningen av de kommunala ortsavdragen från och med år 1952, inträder icke någon höjning i total skatt för ifrågavarande skattskyldiga utan i stället en väsentlig sänkning i förhållande till vad de för närvarande betala. ,_
Den höjning av den statliga inkomstskatten, som förslaget medför för ensam-. stående, uppgår maximalt till kronor 20:30. Nedanstående sammanställning visar; höjningen inom olika skikt av taxerad inkomst.
Inkomstskikt — taxerad inkomst Maximal höjning av den Ortsgrupp — inom vilket den statliga statliga inkomstskatten. inkomstskatten höjes. kr. I 2 080—3 450 10: 80 H 2 060—3 600 13: 20 111 2 040—3 750 15: 60 IV 2 020—3 870 18: 00 V 2 000—4 000 20: 30
Av sammanställningen framgår att de inkomstskikt, där en höjning av den stat— liga inkomstskatten inträder, ha en relativt ringa bredd. Deck är antalet inkomst-' tagare i dessa skikt betydande. År 1948 var hela antalet inkomsttagare med 2 000 —4 000 kronor i sammanräknad nettoinkomst 893 073. Till mycket stor del utgjordes dessa av ensamstående. Enligt de beräkningar, för vilka redogjorts i bilaga 9, kan nämligen antalet ensamstående skattskyldiga med nettoinkomst inom dessa gränser år 1948 uppskattas till omkring 740 000.
Antalet inkomsttagare med 2 000—4 000 kronor i sammanräknad nettoinkomst har emellertid under åren efter kriget fortlöpande minskats, vilket framgår av nedanstående sammanställning.
År Hela antalet inkomsttagare med . ' 2 000—4 000 kronor i nettoinkomst. 1945 1 098 607 1946 990 429 1947 911 461 1948 893 073 1949 871 309 1950 830 689
Större delen av ifrågavarande inkomsttagare finnes på landsbygden. År 1948 fördelade sig sålunda antalet med 538 473 inkomsttagare på landsbygden och 354 600
i städerna (inberäknat det för riket gemensamma taxeringsdistriktet). I Stockholms stad var antalet 79296.
I den årliga inkomststatistiken lämnas uppgifter om inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser och yrkesgrupper. Då en så betydande del av inkomsttagarna med 2 000—4 000 kronor i nettoinkomst utgöres av ensamstående, bör denna för- delning ge en ganska god bild av yrkesförhållandena bland ensamstående i de lägre inkomstskikt, varom här är fråga. Fördelningen år 1948 på olika yrkesgrupper redo- visas i tabell 1. Av tabellen framgår, att stora grupper av ifrågavarande skatt- skyldiga voro anställda inom jordbruk, industri och handel. Vidare fanns bland dem ett stort antal jordbrukare (företagare) och pensionärer (icke yrkesverksamma).
En fördelning av ifrågavarande inkomsttagare efter ålder är idetta samman- hang av särskilt intresse. Någon sådan fördelning kan icke erhållas ur inkomststa- tistiken. Med ledning av uppgifterna från 1945 års folkräkning har emellertid i tabell 2 gjorts en sammanställning, som visar fördelningen efter ålder och netto- inkomst för vissa grupper av ogifta och förut gifta personer. Bland dessa ingå även ogifta med barn, vilka dock äro förhållandevis få. Vid bedömning av resultatet bör hållas i minnet, att inkomsterna redan för perioden 1945—1948 undergått en väsentlig stegring. Sålunda var medelinkomsten per inkomsttagare i riket 4023 kronor år 1945 och 5 303 kronor år 1948. Vidare har giftermålsfrekvensen under denna period säkerligen kraftigt påverkat inkomsttagarnas fördelning på civilstånd. Såsom av tabellen framgår, var antalet ungdomar år 1945 inom de lägre inkomst- skikten betydande, medan åldringarna voro relativt få. Tabellen visar emellertid även, att antalet inkomsttagare i medelåldern med låga inkomster var förhållande- vis ganska stort.
På grund av de kraftiga förändringar i inkomstförhållandena, som ägt rum sedan år 1945, är det icke möjligt att med ledning av uppgifterna från folkräkningen draga några säkrare slutsatser om den nuvarande sammansättningen av de lägre inkomstskikten bland ensamstående skattskyldiga. För att erhålla någon närmare kännedom härom har skatteutredningen därför låtit utföra en särskild undersök— ning, vilken dock icke kunnat bli annat än av mycket begränsad omfattning. Under- sökningen har inskränkts till en granskning av 1949 års taxeringslängder för sju utvalda kommuner. Dessa kommuner utgöra icke något representativt urval, men de äro var för sig av så olika karaktär, att de resultat som framkomma icke en— sidigt belysa förhållandena i kommuner av viss typ. Kommunerna angivas här nedan tillika med vissa uppgifter, som belysa olikheterna mellan dem.
F.?lk' Medelinkomst Kommun Län mangd Orts u Yrkes- er invånare den 1/1 gr PP karaktär P är 1948 1949 Torrlösa .............. Malmöhus ......... 1 210 I A 2 697 Ljustorp .............. Västernorrlands . . . . 2 087 IV A (S 2) 1 403 Hardemo ............. Örebro ............ 1 134 II B 1 920 Sturkö ............... Blekinge .......... 1 555 III C 1 156 Norrahammars köping. . Jönköpings ........ 4 759 II D 2 502 Kungsbacka stad ...... Hallands .......... 2 784 II _ 3 202 Högalids församling1 . . . Stockholms stad . . . 39 395 V —— 3 811
BeträH'ande yrkeskaraktären kan av beteckningarna konstateras, att Torrlösa är en utpräglad jordbrukskommun, medan däremot i Hardemo och Sturkö kom-
1 Av de fem taxeringsdistrikten i församlingen ingår i undersökningen endast Högalids andra taxeringsdistrikt. Uppgifterna i tablån här ovan avse emellertid hela församlingen.
muner den jordbrukande befolkningen utgör en förhållandevis mindre del av hela befolkningen. Ljustorp är en skogskommun och Norrahammar ett brukssamhälle. I Hardemo finnes bland befolkningen ett ganska stort antal personer, som äro an- ställda inom skoindustri. I Sturkö är antalet fiskare stort. Medelinkomsten per in- vånare i de olika kommunerna bör jämföras med medelinkomsten per invånarei hela riket, som var 2 579 kronor år 1948. På landsbygden var denna medelinkomst 1 969 kronor och i städerna 3 304 kronor, i Stockholms stad 4 187 kronor.
I tabell 3 ha samtliga ensamstående skattskyldiga i de utvalda kommunerna för- delats efter ålder och taxerad inkomst. Materialet har indelats i tre åldersgrupper, nämligen högst 25 år, 2.5—65 år och över 65 år. Ett litet antal inkomsttagare, för vilka åldersuppgift saknats i taxeringslängden, har uteslutits. Materialet har vidare uppdelats i tre inkomstgrupper. Den lägsta inkomstgruppen omfattar en- samstående med högst 2 000 kronor taxerad inkomst. Dessa påföras för närvarande ingen eller en helt obetydlig statlig inkomstskatt. I den mån de påföras sådan skatt, medför förslaget en sänkning av denna; genom de nya kommunala ortsav- dragen erhålla de även en mycket betydande minskning i total skatt. Den mellersta inkomstgruppen, till vilken i detta sammanhang det största intresset knytes, om- fattar ensamstående med taxerade inkomster mellan 2 010 och 4000 kronor. Här ingå dels sådana ensamstående skattskyldiga, som genom utredningens förslag kunna få höjningar i statlig inkomstskatt med belopp som inledningsvis angivits, och dels ensamstående, för vilka förslaget medför en obetydlig sänkning i den statliga in- komstskatten. Den högsta inkomstgruppen slutligen omfattar ensamstående med mer än 4 000 kronor taxerad inkomst. För dessa innebär förslaget icke oväsent- liga minskningar av den statliga inkomstskatten.
Av tabell 3 framgår, att antalet ensamstående med mer än 4 000 kronor taxerad inkomst uppgår till endast 10 år 20 procent av hela antalet ensamstående skatt- skyldiga i de undersökta egentliga landskommunerna men i de övriga kommunerna till mer än 30 procent. I Högalids andra taxeringsdistrikt utgöra de 46.2 procent. Antalet ensamstående i den lägsta inkomstgruppen är i Ljustorps och Sturkö kom- muner rätt betydande, t. o. 111. mer än hälften av hela antalet.
Inom den mellersta inkomstgruppen utgöra ungdomarna — personer under 25 år — 29.7 % i Högalids församling, 37.8 % i Hardemo kommun och 47.4 — 61.7 % i övriga kommuner. Antalet äldre personer, över 65 år, överstiger icke 10 % i någon av de utvalda landskommunerna men är i Kungsbacka 14.8 % och i Höga- lid 16.9 %. Antalet inkomsttagare i medelåldern slutligen varierar mellan 35.1 och 53.4 % i de utvalda kommunerna.
De resultat, som sålunda erhållits vid undersökningen, överensstämma i stort sett med vad som framgår av uppgifterna från 1945 års folkräkning.
Vid undersökningen har vidare gjorts följande iakttagelser. Av de 385 personer över 65 år, som ingå i den lägsta inkomstgruppen och sålunda haft en taxerad inkomst av högst 2 000 kronor, ha 299 erhållit särskilt avdrag för nedsatt skatte- förmåga vid taxeringen. Av de återstående 86, vilka icke erhållit sådant avdrag, s_ynas de flesta antingen ha haft kapitalinkomst eller varit i åldern 65—67 år. Aven i den mellersta inkomstgruppen ha personerna över 65 år i många fall er- hållit särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sålunda erhölle inom den mellersta inkomstgruppen i Högalids andra taxeringsdistrikt 81 av 160 ensamstående sådant avdrag. På grund härav synas de flesta äldre personer med ingen eller ringa skatte- kraft icke komma att beröras av de höjningar i statlig inkomstskatt, som utred- ningens förslag eljest kan medföra för ensamstående.
Beträffande ungdomarna torde årsinkomsten icke vara belysande för deras skatte- förmåga, eftersom de ofta haft inkomst endast under en del av beskattningsåret eller bott i föräldrahemmet.
Vad slutligen beträlfar gruppen ensamstående i åldern 25—65 år med taxerad inkomst mellan 2 010 och 4 000 kronor utgjorde denna i procent av hela antalet ensamstående i kommunen: i Torrlösa 15.9 %, i Ljustorp 14.4 %, i Hardemo 16.9 %, i Sturkö 13.9 %, i Norrahammar 12.6 %, i Kungsbacka 13.3 % ochi Högalid 19.4 %. Av dessa personer har ett mindre antal haft förvärvsarbete under endast viss del av året. Det har då ofta varit fråga om personer, som avlidit under beskattningsåret eller som erhållit särskilt avdrag vid taxeringen för sjuk- dom el. dyl. eller som varit utlänningar. I övrigt utgöres gruppen av jordbrukare, jordbruksarbetarc, skogsarbetare, arbetare i industri och hantverk, hushållerskor, butiks- och hembiträdcn m. fl. Häri ingå även åtskilliga förut gifta kvinnor (änkor eller frånskilda).
Stockholm i september 1951. Bertil Edlund.
Tabell 1. Antal inkomsttagare (såväl ensamstående som gifta) med 2000—4000 kronor i sammanräknad nettoinkomst år 1948 inom olika yrkesgrupper. Näringsgren Företagare Anställda Icke yrkes- Summa verksamma Jordbruk med binäringar ...... 126 627 127 998 16 164 270 789 ' Industri och hantverk ......... 22 397 243 251 11 851 277 499 Samfärdsel ................... 4 494 34 455 6 102 45 051 Handel ...................... 13 830 112 737 3 162 129 729 Allmän förvaltningstjänst ...... —— 50 172 5 239 55 411 Fria yrken ................... 2 271 6 595 530 9 396 Husligt arbete ................ —— 40 763 1 020 41 783 I övrigt ...................... 1 016 6 991 55 408 63 415 Samtliga näringsgrenar 170 635 622 962 99 476 893 073
Tabell 2. Ogifta och förut gifta inkomsttagare fördelade efter ålder och sammanräknad nettoinkomst i storleksklasser år 1945.
Sammanräknad nettoinkomst
Ålder 1 000— 1 500— 2 000— 2 500— 3 000-— 1 490 kr. 1 990 kr. 2 490 kr. 2 990 kr. 3 490 kr. 0—15 år 1 640 521 239 176 148 15—30 år 154 803 140 698 114 378 87 234 64 210 30—50 år 51 382 48 781 48 048 46 747 40 312 50—65 år 34 486 25 349 22 595 17 681 15 654 65— år 29 458 17 194 11 098 8 727 7 531
232 543 196 858 160 565 127 855
271 769
Tabell 3. Ensamstående skattskyldiga fördelade efter ålder och taxerad inkomst i storleksklasser år 1948
A t 1 t" (1 k tt- Procentuella antalet ensam- _ n a ensams acn e s a stående skattskyldiga i nedan- skyldiva 1 nedanstående alder . . K ., Taxerad ” staende alder omm.ul inkomst kr. högst 25—65 över 5 mm högst 25—65 över Summa 25 är år 65 år " a 25 år är" 65 år Torrlösa ....... högst 2 000 72 70 45 187 38.5 37.4 24.1 100 1 210 inv. 2 010—4 000 88 68 10 166 53.0 41.0 6.0 100 över 4 000 12 51 7 70 17.1 72.9 10.0 100 Summa 172 189 . 62 423 40.7 44. 7 14. G 100 gr— Ljustorp ....... högst 2 000 118 108 19 245 48.2 44.1 7.7 100 2 087 inv. 2 010—4 000 64 63 8 135 47.4 46.7 5.9 100 över 4 000 11 34 5 50 22.0 68.0 10.0 100. Sinnma 193 205 32 430 44.9 47.7 7.4 100 nu _ *I Hardemo ....... högst 2 000 47 57 20 124 37.9 46.0 16.1 100 1 134 inv. 2 010—4 000 31 43 8 82 37.8 52.4 9.8 100 över 4 000 19 27 2 48 39.6 56.2 4.2 100 Summa 97 127 30 254 38.2 50.0 11.8 100 Sturkö ......... högst 2 000 71 74 9 154 46.1 48.1 5.8 100 1 555 inv. 2 010—4 000 43 39 3 85 50.6 45.9 3.5 100 över 4 000 21 21 0 42 50.0 50.0 0.0 100 Summa 135 134 12 281 48.0 47.7 4.3 100 Norrahammars högst 2 000 145 98 84 327 44.8 30.0 25.7 100 köping 2 010—4 000 250 142 13 405 61.7 35.1 3.2 100 4 759 inv. över 4 000 109 267 15 391 27.9 68.3 3.8 100 Summa 504 507 112 1 123 44.9 45.1 10.0 100 , Kungsbacka högst 2 000 85 73 41 199 42.7 36.7 20.6 100 ! stad 2 010—4 000 134 102 41 277 48.4 36.8 14.8 100 2 784 inv. över 4 000 62 156 30 248 25.0 62.9 12.1 100 Summa 281 331 112 724 38.8 45.7 15.5 100 Högalids försam- högst 2000 128 166 167 461 27.8 36.0 36.2 100 ling (2:21 tax. 2 010—4 000 282 507 160 949 29.7 53.4 16.9 100 distr.) 39 395 över 4 000 231 888 91 1210 19.1 73.4 7.5 100 ' 1 ””' Summa 641 1 561 418 2 620 24.5 59.6 15.9 100
1 I hela församlingen.
P. M. rörande utförda skattetekniska beräkningar
Under utredningens gång ha beräkningar utförts rörande den minskning eller ökning i skatteintäkter för staten, som skulle följa av olika diskuterade alternativ för fysiska personers inkomst- och förmögenhetsbeskattning. Till grund för dessa beräkningar har lagts skatteunderlaget vid 1949 års taxering, d. v. s. 1948 års inkomster och förmögenheter. Beräkningar rörande särbeskattning av makar och rörande gift kvinnas förvärvsavdrag ha dock grundats på skatteunderlaget vid 1946 års taxering, d. v. s. på 1945 års inkomster. Några uppgifter om den in- bördes fördelningen av makars inkomster finnas nämligen icke tillgängliga för senare år än 1945, då sådant material kan erhållas ur folkräkningen.
Beräkningarna ha avsett att möjliggöra jämförelser ur kostnadssynpunkt mellan olika system och olika utformning av systemen. På grund av de starka föränd- ringar i skatteunderlaget, som ägt rum sedan år 1948 (1945) -— särskilt under den senaste tiden — och som ytterligare kunna äga rum under tiden fram till år 1953, då utredningsförslaget är avsett att träda ikraft, kunna beräkningarna icke giva någon säkrare uppfattning om utfallet av förslaget vid en mera aktuell tidpunkt.
Beräkningarna rörande den statliga inkomstskattens storlek vid olika alternativ för beskattningen av fysiska personer ha genomgående grundats på ortsavdragen i ortsgrupp 11 för inkomster under 2 000 kronor, i ortsgrupp 111 för inkomster mellan 2 000 och 15 000 kronor och i ortsgrupp IV för inkomster över 15 000 kronor. Dessa ortsavdrag ha ansetts motsvara genomsnittligt ortsavdrag för inkomsttagarna i de nämnda inkomstgrupperna.
Även i övrigt ha beräkningarna i viss utsträckning grundats på genomsnittstal. Sålunda ha inkomsttagarna och förmögenhetsägarna fördelats i grupper efter inkom- stens respektive förmögenhetens storlek. För varje grupp har därefter skatteintäkten beräknats på den genomsnittliga inkomsten respektive förmögenheten. Den approxima- tion, som härigenom skett, torde dock endast i ringa mån påverka slutresultatet, eftersom antalet inkomst- och förmögenhetsgrupper varit förhållandevis stort.
Av grundläggande betydelse har varit en under hösten 1949 utförd beräkning rörande inkomsttagarnas fördelning efter beskattningsbara inkomster. Denna beräkning har skett med utgångspunkt från den fördelning av inkomsttagarna efter samman- räknad nettoinkomst. som angives i statistiska centralbyråns berättelse rörande skatte- taxeringarna för taxeringsåret 1949. I centralbyråns berättelse har emellertid någon uppdelning av inkomsttagarna på ensamstående och familjer icke skett. En sådan uppdelning har därför måst utföras med ledning av uppgifterna från 1945 års folk- räkning. Viss korrigering för förändringar från 1945 till 1948 har därvid gjorts.
Vid fördelningen har för varje inkomstklass beräknats genomsnittlig sammanräknad nettoinkomst, taxerad inkomst och beskattningsbar inkomst. Genomsnittsinkomsten har erhållits genom att den i centralbyråns berättelse angivna inkomstsumman för inkomstklassen dividerats med antalet inkomsttagare i inkomstklassen. Därefter har den mot genomsnittsinkomsten svarande taxerade inkomsten beräknats. Hänsyn har härvid tagits till gift kvinnas förvärvsavdrag genom att antalet familjer i de olika inkomstklasserna justerats, i den mån förekomsten av förvärvsavdrag —— bedömd med ledning av uppgifter från 1945 års folkräkning —— kunnat medföra nedflyttning i lägre inkomstklass. Denna delberäkning är givetvis mycket approxi- mativ men torde icke nämnvärt påverka resultatet i dess helhet. Vid beräkning av taxerad inkomst har beträffande inkomster under 15 000 kronor förutsatts, att
de allmänna avdragen — bortsett från nyssnämnda förvärvsavdrag — utgjort sammanlagt 10 procent av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara in- komsten. Vid beräkning av sistnämnda beskattningsbara inkomst har för familjerna räknats med ett barnavdrag. Beträffande inkomster över 15 000 kronor har för- hållandet mellan taxerad inkomst och sammanräknad nettoinkomst bestämts genom jämförelse mellan fördelningen efter sammanräknad nettoinkomst och den fördel- ning efter taxerat belopp, som för taxeringsåret 1948 gjorts av riksräkenskapsverket genom prickning i taxeringskalendern. Fördelningen efter taxerat belopp har där- vid justerats genom att förmögenhetsdelen eliminerats. Detta har skett med ledning av beräkningar, grundade på förmögenheternas fördelning efter de skattskyldigas inkomster vid taxeringen år 1949 enligt uppgifter därom i centralbyråns berättelse. De beskattningsbara inkomsterna slutligen ha beräknats för familjer och ensam— stående var för sig, genom att de genomsnittliga taxerade inkomsterna minskats med ortsavdrag enligt förut angivna grunder.
De beskattningsbara inkomsterna ha sedan fördelats på 22 klasser. De netto- inkomster (med avdrag för gift kvinnas förvärvsavdrag), som motsvara de beskatt- ningsbara inkomster, vilka bildat gränserna för envar av nämnda 22 klasser, ha uppskattats med hjälp av den relation mellan nettoinkomst och beskattningsbar in- komst, som tidigare erhållits. För varje sålunda erhållen grupp av nettoinkomst har bestämts antalet inkomsttagare och därmed även antalet skattskyldiga i mot— svarande klass av beskattningsbar inkomst. För nettoinkomster under 5 000 kronor har antalet bestämts genom interpolering med en tredjegradskurva och för netto- inkomster över 5 000 kronor med hjälp av Paretos formel.
Eftersom beräkningen av beskattningsbar inkomst skett efter olika metod för nettoinkomster över och under 15 000 kronor, har en justering skett av antalet skattskyldiga i de klasser av beskattningsbar inkomst, som nära motsvara denna inkomstgräns. Härigenom har en jämnare fördelning erhållits av de skattskyldiga.
Den sålunda erhållna fördelningen av skattskyldiga på olika klasser av beskatt- ningsbar inkomst redovisas i nedanstående tablå.
Beskattnings- Antal skattskyldiga i 1000-tal Genomsnittlig
- _ beskattnings- liaäoånhimlåt' F .]. Ensam- S tli bar inkomst. -ta . ami jer stående am ga kr. —— 66.8 575.7 6425) 0 0— 1 149.9 469.7 619.6 491. 1— 2 295.7 287.7 583.4 1 491 2— 3 303.4 183.5 486.9 2 480 3— 4 225.4 125.8 3512 3 468 4— 5 141.9 73.4 215.3 4 458 5— 6 90.0 41.9 131.9 5 457 6— 7 61.2 24.3 85.5 6 463 7— 8 42.9 15.6 58.5 7 467 8— 9 29.0 11.5 40.5 8 471 9— 10 21.8 8.0 29.8 9 473 10— 12 28 0 11.2 39.2 10 910 12— 14 17.2 6.8 24.0 12 920 14— 16 11.3 3.8 15.1 14 930 16— 18 7.8 2.5 10.3 16 940 18— 20 5.5 1.6 7.1 18 950 20— 30 12.5 3.5 16 0 23 920 30— 40 4.1 0.9 5 0 34 250 40— 60 3.1 0.7 3.8 47 600 60—100 1.2 0.2 1.4 74 400 100—200 0.4 0.1 0 5 130 500 200— 0.1 0.0 0 1 326 000 Summa 1 5192 1 8484 3 367 6 —
Enligt tablån skulle antalet familjer utan beskattningsbar inkomst utgöra 66 500. Detta antal synes dock vara för lågt. Enligt de beräkningar, för vilka närmare redogjorts i bilaga 7. har nämligen antalet barnfamiljer utan beskattningsbar in- komst uppskattats till 73600.
Den i tablån angivna genomsnittliga beskattningsbara inkomsten för olika in- komstklasser har för beskattningsbara inkomster under 5 000 kronor beräkrats genom interpolering med en tredjegradskurva och för beskattningsbara inkomster över 5 000 kronor med hjälp av Paretos formel.
Om fördelningen enligt tablån lägges till grund för en uträkning av statlig in- komstskatt för fysiska personer enligt gällande beskattningsgrunder, erhålles en total skatteintäkt av 1 375.8 miljoner kronor. Den verkliga uträknade skatten för fysiska personer på grund av 1949 års inkomsttaxering var 1 359.7 miljoner kronor. Beräkningen ger alltså ett resultat, som med något mer än en procent överstiger det verkliga.
Den i tablån angivna fördelningen av de skattskyldiga på olika klasser av be- skattningsbar inkomst har legat till grund för ett stort antal beräkningar. Sålunda har bl. a. beräkningen av intäktsbortfall” för staten vid genomjb'rande av utredningens förslag grundats på dessa uppgifter. Därvid har förfarits på följande sätt. De genom- snittliga beskattningsbara inkomsterna i de olika inkomstskikten ha omräknats med hänsyn till de nya kommunala ortsavdrag, som skola gälla fr. o. m. beskattnings- året 1952. Samtidigt har den kommunala utdebiteringen antagits stiga från 10 till 11 kronor. Den statliga inkomstskatten har därefter uträknats för de beskattnings- bara inkomsterna med tillämpning dels av den år 1951 (S. F. nr 180) jämkade skatteskalan och dels av de av utredningen föreslagna statliga ortsavdragen och skatteskalorna. Skillnaden mellan de sålunda erhållna skattebeloppen Visar den ökning eller minskning i statlig inkomstskatt, som uppkommer i olika inkomst- lägen vid genomförande av utredningens förslag. Genom att skillnadsbeloppen multi- plicerats med antalet inkomsttagare i varje inkomstklass har förändringen i statens skatteintäkter kunnat beräknas. Uträkningarna ha utförts för familjer och för en- samstående var för sig.
Vid sidan härav har en uppskattning skett av ökningen i skatteintäkter för staten genom den av utredningen föreslagna sänkningen av gift kvinnas förvärvsavdrag. Denna uppskattning har skett med ledning av uppgifterna från 1945 års folkräkning. Den sålunda beräknade intäktsökningen har emellertid justerats uppåt till ungefär den nivå, som gällt för taxeringsåret 1949.
I fråga om förmögenhetsskatten har minskningen i skatteintäkter för staten genom utredningsförslaget beräknats på grundval av uppgifter i centralbyråns berättelse rörande skattetaxeringarna år 1949. Av berättelsen framgår de beskattningsbara förmögenheternas antal ävensom förmögenhetssnmman inom olika storleksklasser. På den genomsnittliga beskattningsbara förmögenheten i varje förmögenhetsklass har förmögenhetsskatten beräknats dels enligt nu gällande skatteskala och dels enligt den av utredningen föreslagna skalan. Skillnaden i skatt enligt de båda skalorna anger den skattelättnad, som uppkommer i olika förmögenhetsskikt vid genom- förande av förslaget. Minskningen i skatteintäkt för staten har erhållits genom att skillnadsbeloppen multiplicerats med antalet förmögenheter inom skiktet.
Vissa beräkningar ha även utförts rörande den inom utredningen diskuterade rätten till avdrag för förmögenhetsskatt vid inkomsttaxeringen. Kostnaderna för en sådan avdragsrätt ha beräknats på grundval av deni centralbyråns berättelse publicerade fördelningen av de skattepliktiga förmögenheterna efter de skattskyldigas sammanräknade nettoinkomster. Kostnaden har bestämts för varje kombination
av förmögenhet och sammanräknad nettoinkomst, varvid genomsnittstal använts för förmögenheter och inkomster i de olika klasserna.
Beräkningar ha även utförts rörande skatteintäkterna vid ett system med sambe- skattning enligt tudelningsprineip eller modifierad tudelningsprincip. Även härvid ha beräkningarna grundats på skatteunderlaget vid 1949 års taxering. Beräkningarna ha gjorts med ledning av den ovan omnämnda fördelningen av familjerna efter sammanräknad nettoinkomst och utförts på genomsnitts-inkomsterna i de olika inkomstklasserna.
De uträkningar, som hänföra sig till taxeringsåret 1946, grundas huvudsak- ligen på 1945 års folkräknings redogörelse för beskattningsförhållandena. Däri redo- visas bl. 3. de skattskyldigas fördelning efter taxerade belopp. Med ledning av uppgifter, som likaledes ingå i redogörelsen, har förmögenlletsdelen eliminerats. Sedan vederbörlig hänsyn tagits till gift kvinnas förvärvsavdrag, ha uträkningarna gjorts på de sålunda erhållna genomsnittliga taxerade inkomsterna i de olika in- komstklasserna. Uträkningarna ha här väsentligt underlättats genom att de skatt- skyldiga i folkräkningens redogörelse äro uppdelade på ensamstående, samboende äkta makar och övriga familjer, varjämte för samboende äkta makar uppgifter lämnas om det taxerade beloppets inbördes fördelning mellan makarna.
Stockholm i september 1951. Bertil Edlund
Bilaga 10 Tabeller rörande verkningarna av utredningens förslag Beräkningsgrunder
Skatt enligt nuvarande ordning har uträknats efter de grunder, som gälla t. o. m. 1952 års taxering.
' Vid beräkning av skatt enligt utredningens förslag har till grund för kommunal- skattens uträkning lagts de nya kommunala ortsavdrag, som skola tillämpas vid taxering första gången år 1953.
Vid skatteuträkningen har för envar inkomsttagare den angivna årsinkomsten minskats med dels 200 kronor avseende kostnader för intäkternas förvärvande och andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder, dels vid statlig taxering den på inkomsten belöpande kommunalskatten och dels ortsavdrag.
Beträffande gift skattskyldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av mannen ensam, om icke av tabellen framgår att även hustrun antagits vara inkomsttagare. I senare fallet har hustruns inkomst förutsatts vara förenad med rätt till förvärvs- avdrag för gift kvinna. Vid beräkning av kommunalskatt enligt nuvarande ordning ha makarna antagits icke åtnjuta barnavdrag.
Med total skatt avses kommunal och statlig inkomstskatt samt i tabellerna 7 och 8b och c även statlig förmögenhetsskatt.
Den kommunala utdebiteringen har vid uträkning av nuvarande skatt antagits vara 10 kronor per skattekrona men vid uträkning av skatt enligt utredningens förslag 11 kronor per skattekrona. Det antages nämligen att den kommunala orts- avdragsreformen medför en utdebiteringshöjning av en krona, vilken icke täckes av statsbidrag till kommunerna.
Förteckning över tabellerna
Tab. 1 a—d : Total skatt enligt förslaget vid olika uttagningsprocent av grund- beloppet. Tab. 2a—e: Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt förslaget inom orts- grupperna I—V. Tab. 3: Total skatt för äkta makar enligt nuvarande ordning och enligt förslaget, om hustrun utnyttjar förvärvsavdrag. Tab. 4: Statlig inkomstskatt och total skatt enligt förslaget för äkta makar före ; och efter giftermålet. Tab. 5: Verkningarna av den föreslagna regeln för fördelning av makars skatt. Tab. 6: Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt förslaget. ! Tab. 7: Beskattning av förmögenhet och inkomst enligt nuvarande ordning och i enligt förslaget. Tab. 8a—c: Marginalskatt enligt nuvarande ordning och enligt förslaget. * Tab. 9 a och b: Förändringar i den reella skattebelastningen på grund av penning- l värdeförsämring. *
nttagningsprocent av grundbeloppet. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III
Skatt enligt utredningens förslag vid en _ Nuvarande uttagningsprocent av Årsmkoms'i skatt 90 ! 100 110 120 I k :- o n 0 r
1 2 3 | 4. 3 0 ? 2 000 90 _ _ — — 3 000 190 106 106 106 106 4 000 366 216 216 216 216 5 000 563 411 421 430 440 6 000 767 617 638 658 678 8 000 1 218 1 030 1 071 1113 1 154 10 000 1 709 1 442 1 505 1 568 1 631 12 000 2 233 1 854 1 938 2 023 2 107 15 000 3 098 2 533 2 656 2 779 2 902 18 000 4101 3 349 3 526 3 703 3 880 20 000 4 851 3 970 4 191 4 413 4 634 25 000 6 938 5 637 5 983 6 329 6 674 30 000 9 224 7 526 8 020 8 514 9 009 40 000 13 982 11516 12 332 13 148 13 963 ; 50 000 19 140 15 858 17 034 18 210 19 386 60 000 24 640 20 563 22 139 23 715 25 292 80 000 36 098 30 311 32 726 35 141 37 556 100 000 47 998 40 521 43 826 47 131 50 436 200 000 111 356 96 012 104 260 112 265 118 553 300 000 182 072 157 922 171 827 181 115 187 403 400 000 255 072 220 987 240 677 249 965 256 253
Tabell 11). Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag vid olika
uttagningsproeent av grundbeloppet. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III
Skatt enligt utredningens förslag vid en ' Nuvarande uttagmngsprocent av 1 Årsmkom” skatt 90 | 100 | 110 | 120 * I k r o n o r 1 2 3 4 | .3 | 6 2 000 117 56 56 56 56 3 000 295 251 261 270 280 4 000 508 457 478 498 518 5 000 739 664 694 725 756 6 000 992 870 911 953 994 8 000 1 550 1 327 1 394 1 462 1 530 10 000 2 155 1 840 1 940 2 040 2 141 12 000 2 823 2 409 2 548 2 687 2 826 15 000 3 833 3 355 3 563 3 771 3 978 , 18 000 4 976 4 392 4 678 4 964 5 250 ; 20 000 5 824 5 092 5 432 5 772 6 111 i 25 000 8 039 7 015 7 507 7 999 8 491 i 30 000 10 339 9 086 9 748 10 409 11 070 40 000 15 233 13 364 14 378 15 393 16 407 50 000 20 527 17 923 19 321 20 720 22 118 60 000 26 027 22 707 24 515 26 323 28 131 80 000 37 621 32 612 35 276 37 940 40 604 100 000 49 521 42 822 46 376 49 930 53 484 200 000 113 015 98 473 106 988 115 242 121690 300 000 184 003 160 463 174 644 184 092 190 540 400 000 257 003 223 528 243 494 252 942 259 390
Tabell 1 0. Total skatt i procent av årsinkomst enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag vid olika uttagningsprocent av grundbeloppet. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III
Skatt enligt utredningens förslag vid en Å . Nuvarande uttagningsprocent av "ankom” skatt 90 | 100 | 110 | 120 1 procent av årsinkomst 1 2 3 | 4 |
2 000 4.5 —— — —— 3 000 6.3 3.5 3.5 3.5 3.5 4 000 9.2 5.4 5.4 5.4 5.4 5 000 11.3 8.2 8.4 8.6 8.8 6 000 12.8 10.3 10.6 11.0 11.3 8 000 15.2 12.9 13.4 13.9 14.4 10 000 17.1 14.4 15.1 15.7 16.3 12 000 18.6 15.5 16.2 16.9 17.6 15 000 20.7 16.9 17.7 18.5 19.3 18 000 22.8 18.6 19.6 20.6 21.6 20 000 24.3 19.9 21.0 22.1 23.2 25 000 27.8 22.5 23.9 25.3 26.7 30 000 30.7 25.1 26.7 28.4 30.0 40 000 35.0 28.8 30.8 32.9 34.9 50 000 38.3 31.7 34.1 36.4 38.8 60 000 41.1 34.3 36.9 39.5 42.2 80 000 45.1 37.9 40.9 43.9 46.9 100 000 48.0 40.5 43.8 47.1 50.4 200 000 55.7 48.0 52.1 56.1 59.3 300 000 60.7 52.6 57.3 60.4 62.5 400 000 63.8 55.2 60.2 62.5 64.1
Tabell 1 d. Total skatt i procent av årsinkomst enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag vid olika uttagningsprocent av grundbeloppet. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III
Skatt enligt utredningens förslag vid en Å _ Nuvarande uttagningsprocent av ”Inkom” skatt 90 | 100 | 110 | 120 I procent av årsinkomst
1 2 3 4 | 5 ! 6 2 000 5.9 2.8 2.8 2.8 2.8 3 000 9.8 8.4 8.7 9.0 9.3 4 000 12.7 11.4 12.0 12.5 13.0 5 000 14.8 13.3 13.9 14.5 15.1 6 000 16.5 14.5 15.2 15.9 16.6 8 000 19.4 16.6 17.4 18.3 19.1 10 000 21.6 18.4 19.4 20.4 21.4 12 000 23.5 20.1 21.2 22.4 23.6 15 000 25.6 22.4 23.8 25.1 26.5 18 000 27.6 24.4 26.0 27.6 29.2 20 000 29.1 25.5 27.2 28.9 30.6 25 000 32.2 28.1 30.0 32.0 34.0 30 000 34.5 30.3 32.5 34.7 36.9 40 000 38.1 33.4 35.9 38.5 41.0 50 000 41.1 35.8 38.6 41.4 44.2 60 000 43.4 37.8 40.9 43.9 46.9 80 000 47.0 40.8 44.1 47.4 50.8 100 000 49.5 42.8 46.4 49.9 53.5 200 000 56.5 49.2 53.5 57.6 60.8 300 000 61.3 53.5 58.2 61.4 63.5 400 000 64.3 55.9 60.9 63.2 64.8
Tabell 211. Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag. Ortsgrupp I
Gift Ensamstående Års- Nu— Skatt enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt inkomst varande utredningens varande utredningens skatt försla skatt försla ,, kr. kr. g kr. % kr. kr. g kr. /0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
2 000 105 13 92 87.6 136 74 62 45.6 3 000 214 123 91 42.5 326 291 35 10.7 4 000 404 257 147 36.4 544 508 36 6.6 5 000 603 474 129 21.4 776 724 52 6.7 6 000 810 691 119 14.7 1031 941 90 8.7 8 000 1 269 1 124 145 11.4 1 584 1 430 154 9.7 10 000 1 765 1 558 207 11.7 2 183 1 982 201 9.2 12 000 2 293 1 991 302 13.2 2 840 2 596 244 8.6 15 000 3 169 2 721 448 14.1 3 843 3 615 228 5.9 18 000 4 180 3 618 562 13.4 4 984 4 735 249 5.0 20 000 4 940 4 283 657 13.3 5 832 5 492 340 5.8 25 000 7 035 6 090 945 13.4 8 047 7 576 471 5.9 30 000 9 331 8 142 1 189 12.7 10 347 9 817 530 5.1 40 000 14101 12 469 1 632 11.6 15 241 14 453 788 5.2 50 000 19 270 17 186 2 084 10.8 20 534 19 402 1 132 5.5 60 000 24 770 22 291 2 479 10.0 26 034 24 596 1 438 5.5 80 000 36 240 32 893 3 347 9.2 37 628 35 363 2 265 6.0 100 000 48 140 43 993 4 147 8.6 49 528 46 463 3 065 6.2 200 000 111 509 104 457 7 052 6.3 113 021 107 090 S 931 5.2 300 000 182 248 172 039 10 209 5.6 184 008 174 754 9 254 5.0 400 000 255 248 240 889 14 359 5.6 257 008 243 604 13 404 5.2
Tabell 2b. Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag. Ortsgrupp II
Gift Ensamstående Års- Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt inkomst varande utredningens varande utredningens slätt forfllflg kr. % slits-tt foi-flag kr. % 1 2 3 4 5 6 7 s 9
2 000 99 4 95 96.0 123 63 60 48.8 3 000 199 114 85 42.7 310 276 34 11.0 4 000 386 230 156 40.4 525 493 32 6.1 5 000 584 447 137 23.5 756 710 46 6.1 6 000 789 664 125 15.8 1 011 927 84 8.3 8 000 1244 1097 147 11.8 1 565 1413 152 9.7 10 000 1 738 1531 207 11.9 2169 1 961 208 9.6 12 000 2 263 1 964 299 13.2 2 831 2 572 259 9.1 15 000 3 134 2 688 446 14.2 3 837 3 589 248 6.5 18 000 4 141 3 572 569 13.7 4 978 4 706 272 5.5 20 000 4 895 4 237 658 13.4 5 826 5 460 366 6.3 25 000 6 986 6 036 950 13.6 8 041 7 540 501 6.2 30 000 9 277 8 081 1 196 12.9 10 341 9 781 560 5.4 40000 14 041 12 400 1 641 11.7 15 235 14 415 820 5.4 50 000 19 204 17 1.10 2 094 10.9 20 528 19 360 1 168 5.7 60 000 24 704 22 215 2 489 10.1 26 028 24 554 1 474 5.7 80 000 36 168 32 809 3 359 9.3 37 622 35 318 2 304 6.1 100 000 48 068 43 909 4159 8.7 49 522 46 418 3104 6.3 200 000 111431 104 358 7 073 6.3 113 015 107 037 5 978 5.3 300 000 182 158 171 933 10 225 5.6 184 002 174 697 9 305 5.1 400 000 255 158 240 773 14 385 5.6 257 002 243 547 13 455 5.2
Tabell 2 c. Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag. Ortsgrupp III
Gift Ensamstående Års— Nu- Skatt _enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt inkomst varande ntredmngens varande utredningens skatt försla o skatt försla _ 0 kr. kr. g kr. A) kr. kr. g kr" /" 1 2 3 4 5 G 7 8 9 2 000 90 _ 90 100.0 117 56 61 52 1 3 000 190 106 84 44.2 295 261 34 11.5 4 000 366 216 150 41.0 508 478 30 5.9 5 000 563 421 142 25.2 739 694 45 6.1 6 000 767 638 129 16.8 992 911 81 8.2 8 000 1 218 1 071 147 12.1 1 550 1394 156 10.1 10 000 1 709 1 505 204 11.9 2 155 1 940 215 10.0 12 000 2 233 1 938 295 13.2 2 823 2 548 275 9.7 15 000 3 098 2 656 442 14.3 3 833 3 563 270 7.0 18 000 4 101 3 526 575 14.0 4 976 4 678 298 6.0 20 000 4 851 4191 660 13.6 5 824 5 432 392 6.7 25 000 6 938 5 983 955 13.8 8 039 7 507 532 6.6 30 000 9 224 8 020 1 204 13.1 10 339 9 748 591 5.7 40 000 13 982 12 332 1 650 11.8 15 233 14 378 855 5.6 50 000 19 140 17 034 2 106 11.0 20 527 19 321 1 206 5.9 60 000 24 640 22139 2 501 10.2 26 027 24 515 1512 5.8 80 000 36 098 32 726 3 372 9.3 37 621 35 276 2 345 6.2 100 000 47 998 43 826 4 172 8.7 49 521 46 376 3 145 6.4 200 000 111356 104 260 7 096 6.4 113 015 106 988 6 027 5.3 300 000 182 072 171827 10 245 5.6 184 003 174 644 9 359 5.1 400 000 255 072 240 677 14 395 5.6 257 003 243 494 13 509 5.3
Tabell 2d. Total skatt enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag. Ortsgrupp IV
Gift Ensamstående Års- Nu- Skatt _enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt inkomst varande utredmngens varande utredningens Skatt försla skatt försla (, kr. kr. 5 kr. % kr. kr. g kr. & 1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 000 84 — 84 100.0 111 51 60 54.1 3 000 184 97 87 47.3 279 246 33 11.8 4 000 347 207 140 40.3 489 463 26 5.3 5 000 542 394 148 27.3 721 680 41 5.7 6 000 746 611 135 18.1 973 897 76 7.8 8 000 1 191 1044 147 12.3 1 532 1 377 155 10.1 10 000 1 679 1 478 201 12.0 2 139 1 919 220 10.3 12 000 2 203 1 911 292 13.3 2 810 2 524 286 10.2 15 000 3 061 2 623 438 14.3 3 827 3 536 291 7.6 18 000 4 058 3 480 578 14.2 4 970 4 649 321 6.5 20 000 4 804 4 145 659 13.7 5 818 5 403 415 7.1 25 000 6 885 5 929 956 13.9 8 033 7 471 562 7.0 30 000 9166 7 959 1 207 13.2 10 333 9 712 621 6.0 40 000 13 918 12 263 1 655 11.9 15 227 14 340 887 6.8 50 000 19 069 16 958 2111 11.1 20 521 19 279 1 242 6.1 60 000 24 569 22 063 2 506 10.2 26 021 24 473 1 548 5.9 80 000 36 021 32 642 3 379 9.4 37 615 35 231 2 384 6.3 100 000 47 921 43 742 4 179 8.7 49 515 46 33] 3 184 6.4 200 000 111272 104 161 7 111 6.4 113 009 106 935 6 074 5.4 300 000 181 975 171 721 10 254 5.6 183 997 174 587 9 410 5.1 400 000 254 975 240 571 14 404 5.6 256 997 243 437 13 560 5.3
Gift Ensamstående Ärs- Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt inkomst varande utredningens varande utredningens ? skatt försla skatt försla * kr. kr. g kr. % kr kr. g kr. % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 000 75 — 75 100.0 105 44 61 58.1 3 000 175 88 87 49.7 264 231 33 12. 5 4 000 327 198 129 39.4 472 448 24 5.1 5 000 521 367 154 29.6 703 664 39 5.5 6 000 723 584 139 19.2 955 881 74 7.7 8 000 ] 164 1 017 147 12.6 1 515 1358 157 10.4 10 000 1 652 1 451 201 12.2 2 127 1898 229 10.8 12 000 2175 1 884 291 13.4 2 801 2 500 301 10.7 15 000 3 026 2 590 436 14.4 3 824 3 510 314 8.2 18 000 4 019 3 433 586 14.6 4 967 4 621 346 7.0 20 000 4 759 4 098 661 13.9 5 815 5 375 440 7.6 25 000 6 836 5 875 961 14.1 8 031 7 438 593 7.4 30 000 9 113 7 897 1 216 13.3 10 331 9 679 652 6.3 40 000 13 859 12194 1 665 12.0 15 226 14 303 923 6.1 50 000 19 005 16 881 2 124 11.2 20 520 19 240 1280 6.2 60 000 24 505 21 986 2 519 10.3 26 020 24 434 1 586 6.1 80 000 35 951 32 558 3 393 9.4 37 615 35 189 2 426 6.4 100 000 47 851 43 658 4 193 8.8 49 515 46 289 3 226 6.5 200 000 111 197 104 062 7135 6.4 113 009 106 886 6 123 5.4 300 000 181889 171614 10 275 5.6 183 998 174 535 9 463 5.1 400 000 254 889 240 464 14 425 5.7 256 998 243 385 13 613 5.3
Ortsgrupp III.
Tabell 3. Total skatt för äkta makar enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag, om hustrun utnyttjar förvärvsavdrag.
Hustrun utnyttjar nu 500 kr. i Hustrun utnyttjar nu 1 000 kr. i . Års- förvärvsavdrag förvärvsavdrag inkomst , (for Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt Nu- Skatt enligt Skillnad i skatt l makarna varande utredningens varande utredningens * gemen- skatt förslag skatt förslag samt) kr. k.. kr. % kr. kr. kr. % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 140 51 89 63.6 140 51 89 63.6 4 000 251 161 90 35.9 240 161 79 32.9 5 000 441 312 129 29.3 391 312 79 20.2 6 000 640 529 111 17.3 585 529 56 9.6 8 000 1 069 962 107 10.0 999 962 37 3.7 10 000 1 552 1396 156 10.1 1472 1396 76 5.2 12 000 2 066 1 829 237 11.5 1 976 1 829 147 7.4 15 000 2 892 2 529 363 12.6 2 792 2 529 263 9.4 18 000 3 869 3 363 506 13.1 3 729 3 363 366 9.8 20 000 4 593 4 024 569 12.4 4 433 4 024 409 9.2 25 000 6 654 5 793 861 12.9 6 474 5 793 681 10.5 30 000 8 914 7 808 1 106 12.4 8 714 7 808 906 10.4 40 000 13 640 12 097 1 543 11.3 13 415 12 097 1318 9.8 50 000 18 765 16 777 1 988 10.6 18 515 16 777 1 738 9.4 60 000 24 265 21882 2 383 9.8 24 015 21882 2133 8.9 80 000 35 691 32 446 3 245 9.1 35 416 32 446 2 970 8.4 100 000 47 591 43 546 4 045 8.5 47 316 43 546 3 770 8.0 200 000 110 916 103 935 6 981 6.3 110 616 103 935 6 681 6.0 300 000 181 567 171480 10 087 5.6 181 217 171480 9 737 5.4 400 000 254 567 240 330 14 237 5.6 254 217 240 330 13 887 5.5
Tabell 4. Statlig inkomstskatt och total skatt för äkta makar före och efter giftermålet enligt utredningens förslag. Ortsgrupp IIl'
Årsinkomst och dennas fördelning på makarna. (För hustrun har beräknats förvärvsavdrag med högst
300 kronor.)1
Statlig inkomstskatt. kr. Total skatt, kr.
Skatt före gifter- målet
Skatt efter gifter- målet
Ökning el. minskn. i skatt
Skatt före gifter- målet
Skatt efter gifter- målet
Ökning el. minskn. i skatt
2 3 4 5 6 7
4 000 + 0 3 500 + 500 1 000 1 500 2 000
6 000 + 0
500 1 000 2 000 3 000
8 000 + 0 7 000 + 1 000 6 000 + 2 000 5 000 + 3 000 4 000 + 4 000 10 000 10 000 + 0 9 000 + 1 000 8 000 + 2 000 7 000 + 3 000 5 000 + 5 000 15 000 15 000 + 0 14 000 + 1 000 12 000 + 3 000 10 000 + 5 000 7 500 + 7 500 20 000 20 000 + 0 19 000 + 1 000 17 000 + 3 000 14 000 + 6 000 10 000 + 10 000
30 000 30 000 + 0 28 000 + 2 000 24 000 + 6 000 20 000 + 10 000 15 000 + 15 000
202 148 95 41 0
415 361 308 202 190
678 536 415 403 404
1 004 826 678 631 616
2 077 1 837 1 487 1 312 1 212
3 396 3 129 2 690 2 252 2 008
6 612 5 935 5 018 4 400 4 154
60009
202 148 148 148 148
415 361 361 361 361
629 575 575 575 575
1 230 1158 1158 1 158 1 158
2 215 2 103 2 103 2 103 2 103
4 944 4 787 4 787 4 787 4 787
202 148 95 41
213 213 160 54 42
263 175 54 42 43
375 251 103 56 41
847 679 329 154
54
— 1 181 —— 1 026 587 149 + 95
— 1 668 ——1 148 231 + 387
+ 633
478 369 261 153 112
911 802 694 534 522
1 394 1 142 967 955 956
1 940 1 652 1 450 1 403 1 388
3 563 3 213 2 809 2 634 2 534
5 432 5 055 4 562 4 124 3 880
9 748 8 907 7 990 7 372 7 126
216 161 161 161 161
638 529 529 529 529
1 071 962 962 962 962
1 505 1 396 1 396 1 396 1 396
2 656 2 529 2 529 2 529 2 529
4 191 4 024 4 024 4 024 4 024
8 020 7 808 7 808 7 808 7 808
907 684 280 105 —— 5
— 1 241 — 1 031 538 100 + 144
— 1 728 _ 1 099 182 + 436
+ 682
1 Om endast den ena maken haft inkomst, antages inkomsten vara intjänad av mannen.
Årsinkomst och dennas Statlig inkomstskatt, kr. Total skatt, kr.
fördelning på makarna. (För hustrun har beräknats Skatt före Skatt efter Ökning el. Skatt före Skatt efter Ökning el. förvärvsavdrag med högst gifter- gifter- minskn. i gifter- gifter- minskn. i
300 kronor.)1 målet målet skatt målet målet skatt ; 1 2 3 4 5 6 7
40 000 40 000 + 0 10 142 8156 —1986 14 378 12 332 — 2 046 38 000 + 2 000 9 395 7 976 — 1 419 13 467 12 097 —— 1 370 34 000 + 6 000 8 379 7 976 —— 403 12 451 12 097 — 354 28 000 + 12 000 7 327 7 976 + 649 11 399 12 097 + 698 20 000 + 20 000 6 792 7 976 + 1 184 10 864 12 097 + 1 233
50 000 ' 50 000 + 0 13 985 11758 — 2 227 19 321 17 034 — 2 287 4-7 000 + 3 000 12 854 11556 —-1298 18 026 16 777 —1249 42 000 + 8 000 11 568 11 556 —— 12 16 740 16 777 + 37 35 000 + 15 000 10 380 11556 + 1 176 15 552 16 777 + 1225 25 000 + 25 000 9 842 11556 + 1 714 15 014 16 777 + 1763
100 000 100 000 + 0 35 540 33 050 — 2 490 46 376 43 826 — 2 550
97 000 + 3 000 34 300 32 825 —1475 44 972 43 546 — 1 426 90 000 + 10 000 32 094 32 825 + 731 42 766 43 546 + 780 75 000 + 25 000 29 336 32 825 + 3 489 40 008 43 546 + 3 538 50 000 + 50 000 27 970 32 825 + 4 855 38 642 43 546 + 4 904
1 Om endast den ena maken haft inkomst, antages inkomsten vara intjänad av mannen.
Tabell 5. Total skatt för äkta makar enligt utredningens förslag. Skatt efter giftermålet uträknad dels enligt nuvarande fördelningsregel (a) och dels enligt den av utredningen föreslagna fördel- ningsregeln, d. v. e. med halvering (avräkning) av ortsavdrag samt fördelning efter förhållandet mellan makarnas beskattningsbara inkomster (b). Ortsgrupp HI
Skatt före Skatt efter giftermålet Ökning eller minskning Årsmkomst giftelrirlnålet kr. kr. a ) a 1 2 3 4 5 G
4 000 m = 4 000 478 216 216 —— 262 — 262 h = 0 0 0 0 0 0 S: a 4 000 478 216 216 _ 262 — 262 m = 3 500 369 161 161 — 208 -— 208 h = 500 0 0 0 0 0 S: & 4 000 369 161 161 — 208 — 208 m = 3 000 261 137 161 —- 124 —— 100 h = 1 000 0 24 0 + 24 0 5: a 4 000 261 161 161 — 100 — 100 m = 2 500 152 112 152 — 40 0 h = 1 500 1 49 9 + 48 + 8 5:51 4000 153 161 161 + 8 + 8 m = 2 000 56 88 97 + 32 + 41 h = 2000 56 73 64 + 17 + 8 S:a 4000 112 161 161 + 49 + 49
6 000 = 6 000 911 638 638 — 273 — 273 h = 0 0 0 0 0 0 S: & 6 000 911 638 638 — 273 — 273 m = 5 500 802 529 529 —— 273 —— 273 11 = 500 0 0 0 0 0 S a 6 000 802 529 529 — 273 _ 273 m = 5 000 694 479 529 —— 215 -— 165 11 = 1 000 0 50 0 + 50 0 5: a 6 000 694 529 529 _ 165 —— 165 m = 4 000 478 379 465 —— 99 _— 13 h = 2 000 56 150 64 + 94 + 8 5 a 6 000 534 529 529 — 5 — 5 rn = 3 000 261 279 297 + 18 + 36 h = 3 000 261 250 232 — 11 — 29 S:a 6000 522 529 529 + 7 + 7
8 000 rn = 8 000 1 394 1 071 1 071 -— 323 -— 323 h = 0 0 0 0 0 0 S:a 8 000 1 394 1 071 1 071 -— 323 — 323 m = 7 000 1 142 897 962 _ 245 -— 180 h = 1 000 0 65 0 + 65 0 S:a 8 000 1 142 962 962 — 180 —— 180
Årsinkomst
Skatt före giftermålet
Skatt efter giftermålet
kr.
Ökning eller minskning kr.
Skatt före Skatt efter giftermålet Ökning eller minskning Årsinkomst gifteillnålet kr. kr. ' a h a b 1 2 3 4 5 6
20 000 m = 20 000 5 432 4 191 4 191 _ 1 241 _1241 = 0 0 0 0 0 0 S: & 20 000 5 432 4 191 4 191 _ 1 241 — 1 241 m= 19000 5055 3920 4024 _1135 _1031 h = 1 000 0 104 0 + 104 0 S:a 20 000 5 055 4 024 4 024 — 1 031 _ 1 031 m = 17 000 4 301 3 503 3 776 _ 798 _ 525 h = 3 000 261 521 248 + 260 _ 13 5: a 20 000 4 562 4 024 4 024 — 538 _ 538 m = 14 000 3 213 2 878 3 036 _ 335 _ 177 h = 6 000 911 1 146 988 + 235 + 77 5 a 20 000 4 124 4 024 4 024 _ 100 _ 100 m = 10 000 1 940 2 043 2 049 + 103 + 109 11 = 10 000 1 940 1 981 1975 + 41 + 35 S:a 20 000 3 880 4 024 4 024 + 144 + 144
30 000 m = 30 000 9 748 8 020 8 020 _ 1 728 _ 1 728 11 = 0 0 0 0 0 S:a 30 000 9 748 8 020 8 020 _ 1 728 _ 1 728 In = 28 000 8 851 7 409 7 744 _ 1 442 — 1 107 h = 2 000 56 399 64 + 343 8 S:a 30 000 8 907 7 808 7 808 _ 1 099 _ 1 099 m = 24 000 7 079 6 343 6 636 _ 736 _ 443 h = 6 000 911 1 465 1172 + 554 + 261 S: & 30 000 7 990 7 808 7 808 — 182 _ 182 m = 20 000 5 432 5 275 5 442 — 157 + 10 h = 10 000 1 940 2 533 2 366 + 593 + 426 S: & 30 000 7 372 7 808 7 808 + 436 + 436 m = 15 000 3 563 3 944 3 949 + 381 + 386 h = 15 000 3 563 3 864 3 859 + 301 + 296 S:a 30 000 7 126 7 808 7 808 + 682 + 682
40 000 m = 40 000 14 378 12 332 12 332 _ 2 046 _ 2 046 = 0 0 0 0 0 0 S: a 40 000 14 378 12 332 12 332 _ 2 046 _ 2 046 m = 38 000 13 411 11 636 12 033 _1775 _ 1 378 h = 2 000 56 461 64 + 405 8 S:a 40 000 13 467 12 097 12 097 — 1 370 _ 1 370 m = 34 000 11540 10 404 10 795 _ 1 136 _ 745 h = 6 000 911 1 693 1 302 + 782 + 391 S:a 40 000 12 451 12 097 12 097 — 354 — 354
Årsinkomst
Skatt före giftermålet
kr.
Skatt efter giftermålet Ökning eller minskning
2
m = 28 000 h = 12 000 S:a 40 000 m = 20 000 h = 20 000 S:a 40 000 50 000
= 50 000
h = 0 S:a 50 000 m = 47 000 h = 3 000 S a 50 000 m = 42 000 h = 8 000 S:a 50 000 m = 35 000 h = 15 000 5.21 50 000 m = 25 000 h = 25 000 S:a 50 000
100 000
m = 100 000 = 0 S:a 100000 111 = 97 000 h = 3 000 523 100 000 m = 90 000 11 = 10 000 S:a 100000 m = 75 000 h = 25 000 S:a 100000 m = 50 000 h = 50 000 S:a 100000
8 851 2 548 11 399
5 432 5 432 10 864
19 321 19 321
17 765 261 18 026
15 346 1 394 16 740
11 989 3 563 15 552
7 507 7 507 15 014
46 376 0 46 376
44 711 261 44972
40 826 1 940 42 766
32 501 7 507 40 008
19 321 19 321 38642
8 557 3 540 12097
6 095 6 002 12 097
17 034 17 034 15 927
850 16 777
14 226 2 551 16 777
11 843 4 934 16 777
8 439 8 338 16 777
43 826 0 43 826
42 450 1 096 43 546
39 381 4165 43546
32 803 10 743 43 546
21 840 21 706 43546
8 783 3 314 12097
6 099 5 998 12 097
17 034 0 17 034
16 466 311 16 777
14 642 2 135 16 777
12 090 4 687 16 777
8 444 8 333 16 777
43 826 0 43 826
43 186 360 43 546
40 007 3 539 43 546
33 195 10 351 43546
21 842 21 704 43 546
68 766 698
667 566 1 233
+++ ++l
_2 287 _2287
_1299
+ 50 — 1 249
_ 704 + 741 + 37
+ 101 + 1 124 + 1225
+ 937 + 826 + 1 763
—2550 —2550
—1525 + 99 _1426
_ 819 + 1 599 + 780
+ 694 + 2844 + 3538
+2521 +2383 +49o4
Ortsgrupp 111 Gift Ensamstående Års- Nuva- Skatt enl. Skillnad i skatt Nuva- Skatt enl. Skillnad i skatt inkomst rande utredn. rande utredn. skatt föl-sla ., skatt förslag (, kr. kr. g kr' 4 kr. kr, kn /0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 000 _ _ _ _ -— _ _ — 3 000 _ _ _ _ 78 95 + 17 + 21.8 4 000 76 _ — 76 — 100.0 191 202 + 11 + 5.8 5 000 173 95 — 78 _ 45.1 322 308 _ 14 _ 4.3 6 000 277 202 _ 75 _ 27.1 475 415 _ 60 _ 12.6 8 000 528 415 _ 113 _ 21.4 833 678 _ 155 _ 18.6 10 000 819 629 _ 190 _ 23.2 1 238 1 004 _ 234 _ 18.9 12 000 1 143 842 _ 301 _ 26.3 1 706 1 392 _ 314 — 18.4 15 000 1 708 1 230 _ 478 — 28.0 2 416 2 077 _ 339 _ 14.0 18 000 2 411 1 770 _ 641 _ 26.6 3 259 2 862 _ 397 _ 12.2 20 000 2 961 2 215 _ 746 _ 25.2 3 907 3 396 _ 511 _ 13.1 25 000 4 548 3 457 _ 1 091 _ 24.0 5 622 4 921 _ 701 _ 12.5 30 000 6 334 4 944 —— 1 390 _ 21.9 7 422 6 612 _ 810 _ 10.9 40 000 10 092 8 156 — 1 936 _ 19.2 11 316 10 142 _ 1 174 _ 10.4 50 000 14 250 11758 _ 2 492 _ 17.5 15 610 13 985 _ 1 625 _ 10.4 60 000 18 750 15 763 _ 2 987 _ 15.9 20 110 18 079 _ 2 031 _ 10.1 80 000 28 208 24 150 _ 4 058 — 14.4 29 704 26 640 _ 3 064 — 10.3 100 000 38 108 33 050 — 5 058 — 13.3 39 604 35 540 — 4 064 — 10.3 200 000 91 466 82 484 — 8 982 _ 9.8 93 098 85 152 _ 7 946 _ 8.5 300 000 152182 139 051 _ 13 131 _ 8.6 154 086 141 808 _ 12 278 _ 8.0 400 000 215 182 196 901 _ 18 281 _ 8.5 217 086 199 658 _ 17 428 _ 8.0
Tabell 7. Total skatt (förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt och kommunalskatt) enligt
nuvarande ordning och enligt utredningens förslag. Gift skattskyldig. Ortsgrupp IH
Total skatt i kronor
Skatteminskning
Förmögenhct Inkomst1 . enligt utred- enhgt nuva- . k (, rande ordning nin gens ronor Å” forslag
1 2 3 4 5 8 3 000 310 156 154 ' 49.7 50 000 6 000 887 688 199 22.4 15 000 3 218 2 706 512 15.9 4 000 636 391 245 38.5 75 000 8 000 1 488 1 246 242 16.3 20 000 5 121 4 366 755 14.7 5 000 983 721 262 26.7 100 000 10 000 2 129 1 805 324 15.2 25 000 7 358 6 283 1 075 14.6 6 000 1 687 1 438 249 14.8 150 000 15 000 4 018 3 456 562 14.0 30 000 10 144 8 820 1 324 13.1 8 000 2 738 2 371 367 13.4 200 000 20 000 6 371 5 491 880 13.8 40 000 15 502 13 632 1870 12.1 12 000 5 253 4 538 715 13.6 300 000 25 000 9 958 8 583 1 375 13.8 50 000 22 160 19 634 2 526 11.4 20 000 11 471 9 691 1 780 15.5 500 000 40 000 20 602 17 832 2 770 13.4 80 000 42 718 38 226 4 492 10.5 30 000 23 044 19 920 3 124 13.6 1 000 000 60 000 40 260 35 639 4 621 11.5 120 000 75 776 68 583 7 193 9.5 60 000 247 840 247 840 0 0.0 3 000 000 120 000 295 840 295 840 0 0.0 250 000 197 192 186 902 10 290 5.2 100 000 297 510 296 276 1 234 1.3 10 000 000 250 000 2199 840 2199 840 0 0.0 600 000 2479 840 2479 840 0 0.0
1 Inkomstlägena ha för varje grupp valts på det sättet. att man i mitten lagt den mot förmögenheten ungefärligen svarande medianinkomsten och därefter bestämt ett nedre och ett övre inkomstläge. varigenom i båda fallen 10 :i 20 % av förmögenhetsägarna fallit utanför. 2 80 %—spärren tillämpad.
Tabell Ba. Den totala marginalskattens storlek vid enbart arbetsinkomst. Ortsgrupp 111
Marginalskatt för
Årsinkomst Gift Ensamstående
kr.
enligt enligt enligt enligt
nuvarande utredningens nuvarande utredningens ordning förslag1 ordning förslag2
2 000 10.0 6.6 10.0 11.0 3 000 10.0 11.0 19.0 21.8 4 000 19.0 11.0 22.1 21.8 5 000 19.9 21.8 24.0 21.8 6 000 20.8 21.8 27.6 21.8 8 000 24.4 21.8 29.8 25.4 10 000 26.2 21.8 32.0 29.0 12 000 27.2 21.8 36.4 32.6 15 000 31.6 25.4 35.2 35.3 18 000 35.2 33.5 42.4 38.0 20 000 38.8 33.5 42.4 38.4 25 000 42.4 38.0 46.0 45.2 30 000 46.0 42.5 46.0 45.2 40 000 50.5 47.0 50.5 48.8 50 000 55.0 51.5 55.0 52.4 60 000 55.0 51.5 55.0 52.4 80 000 59.5 56.0 59.5 56.0 100 000 59.5 56.0 59.5 56.0 200 000 64.0 65.0 64.0 65.0 300 000 73.0 69.5 73.0 69.5 400 000 73.0 69.5 73.0 69.5
1 Marginalskatten konstant i inkomstskiktet 4110—13100 kr. 2 Marginalskatten konstant i inkomstskiktet 2110—6 610 kr.
Tabell 8 I). Den totala marginalskattens storlek vid enbart kapitalinkomst. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III
Avkastning 2 % Avkastning 3 % Avkastning 3 1/3 % Avkastning 4 % Marginalskatt Marginalskatt Marginalskatt Marginalskatt
Förmögen- het enli
. _ gt
kr. enligt nu u tre d-
varande . ordning ningens förslag
enligt
utred- ningens förslag
enligt
utred- ningens förslag
enligt
utred- ningens förslag
enligt nu- varande ordning
enligt nu- varande ordning
enligt nu- varande ordning
50 000 1 000 23.0 —— 1 500 28.0 15.0 1 660 28.0 15.0 2 000 25.0 19.1 75 000 1 500 28.0 15.0 2 250 28.0 26.0 2 500 28.0 26.0 3 000 25.0 23.5 100 000 2 000 28.0 21.6 3 000 28.0 26.0 3 330 49.0 41.0 4 000 44.0 36.0 150 000 3 000 28.0 26.0 4 500 49.9 51.8 5 000 55.9 51.8 6 000 50.8 46.8 200 000 4 000 49.0 41.0 6 000 56.8 51.8 6 660 67.6 60.8 8 000 61.9 54.3 300 000 6 000 56.8 51.8 9 000 69.4 60.8 10 000 80.2 60.8 12 000 72.2 54.3 400 000 8 000 69.4 60.8 12 000 81.2 60.8 13 330 82.0 73.4 16 000 76.6 69.0 500 000 10 000 80.2 60.8 15 000 85.6 73.4 16 660 89.2 77.0 20 000 83.8 73.5 600 000 12 000 81.2 60.8 18 000 89.2 81.5 20 000 92.8 81.5 24 000 87.4 78.0 800 000 16 000 85.6 77.0 24 000 96.4 86.0 26 660 100.0 90.5 32 000 91.0 82.5
1 000 000 20 000 92.8 81.5 30 000 100.0 90.5 33 330 100.0 96.5 40 000 95.5 92.0 1 500 000 30 000 100.0 90.5 45 000 80.0 101.0 50 000 80.0 105.5 60 000 80.0 96.5 2 000 000 40 000 80.0 101.0 60 000 80.0 80.0 66 660 80.0 80.0 80 000 80.0 80.0 3 000 000 60 000 80.0 80.0 90 000 80.0 80.0 100 000 80.0 80.0 120 000 80.0 80.0 5 000 000 100 000 80.0 80.0 150 000 80.0 80.0 166 660 80.0 80.0 200 000 80.0 80.0 10 000 000 200 000 80.0 80.0 300 000 80.0 80.0 333 330 80.0 80.0 400 000 80.0 80.0
De kursiva beloppen utvisa de fall, där 80-procentspärren tillämpats.
Tabell 8e. Total marginalskatt å en avkastning av 100 kronor av nysparat kapital enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag vid vissa kombinationer av inkomst _ av arbete eller av kapital — och förmögenhet. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III
Marginalskatt vid olika avkastning av det nysparade beloppet
” __ 2 % 3 % 31/.% 4 % Fermi-genhet InläåmSt enligt enligt enligt enligt enligt enligt enligt enligt
nuva- utred- nuva- utred- nuva- utred- nuva- utred- rande ningens rande ningens rande ningen.— rande ningens ordning förslag ordning förslag ordning förslag ordning förslag
3 000 40.0 36.0 29.8 27.5 28.0 26.0 25.0 23.5 50 000 6 000 50.8 46.8 40.6 38.3 38.8 36.8 35.8 34.3 15 000 61.6 50.4 51.4 41.9 49.6 40.4 46.6 37.9
4 000 49.0 36.0 38.8 27.5 37.0 26.0 34.0 23.5 75 000 8 000 54.4 46.8 44.2 38.3 42.4 36.8 39.4 34.3 20 000 68.8 58.5 58.6 50.0 56.8 48.5 53.8 46.0
5 000 69.9 71.8 52.9 54.8 49.9 51.8 44.9 46.8 100 000 10 000 76.2 71.8 59.2 54.8 56.2 51.8 51.2 46.8 25 000 92.4 88.0 75.4 71.0 72.4 68.0 67.4 63.0
6 000 80.8 71.8 60.4 54.8 56.8 51.8 50.8 46.8 150 000 15 000 91.6 75.4 71.2 58.4 67.6 55.4 61.6 50.4 30 000 106.0 92.5 85.6 75.5 82.0 72.5 76.0 67.5
8 000 99.4 86.8 73.9 64.7 69.4 60.8 61.9 54.3 200 000 20 000 113.8 98.5 88.3 76.4 83.8 72.5 76.3 66.0 40 000 125.5 112.0 100.0 89.9 95.5 86.0 88.0 79.5 12 000 117.2 86.8 86.6 64.7 81.2 60.8 72.2 54.3 300 000 25 000 132.4 103.0 101.8 80.9 96.4 77.0 87.4 70.5 50 000 145.0 116.5 114.4 94.4 109.0 90.5 100.0 84.0 20 000 128.8 113.5 98.2 86.3 92.8 81.5 83.8 73.5 500 000 40 000 140.5 127.0 109.9 99.8 104.5 95.0 95.5 87.0 80 000 149.5 136.0 118.9 108.8 113.5 104.0 104.5 96.0 30 000 100.0 90.5 100.0 90.5 100.0 90.5 91.0 82.5 1 000 000 60 000 145.0 141.5 114.4 110.9 109.0 105.5 100.0 96.5 120 000 154.0 150.5 123.4 119.9 118.0 114.5 109.0 105.5
60 000 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 3 000 000 120 000 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 250 000 163.0 159.5 132.4 128.9 127.0 123.5 118.0 114.5 100 000 55.0 56.0 39.7 40.7 37.0 38.0 32.5 33.5 10 000 000 250 000 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 600 000 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0 80.0
De kursiva beloppen utvisa de fall, där 80-procentspärren tillämpats.
Tabell 9 &. Förändringar på grund av penningvärdeförsämring i den reella skattebelastningen (total skatt) efter dels den kommunala ortsavdragsreformen och dels utredningens förslag. Ortsgrupp HI
Procentuell förändring sedan 1946 i den reella skattebelastningen Gift Ensamstående 'nlåäinst Årsinkomst ! . Vld index- år 1946 före den efter den . efter den . ' enligt ut- stegring ! komm.orts- komm. orts . komm.orts— 30 o ; redmngens Å * avdrags- avdrags- .. avdrags- , forslag * reformen reformen reformen 1 2 3 4 | 6 8 2000 + 28.2 — 47.0 — 47.0 + + 11.2 + 2600 3000 + 40.5 + 13.0 —— 17.0 + + 17.2 + 18.8 3 900 4000 + 26.5 + 14.9 — .5 + + 15.6 + 11.8 5200 5000 + 19.0 + 13.1 + 1.8 + + 16.0 + 6.0 6500 6000 + 17.3 + 14.1 + 3.1 + + 15.3 + 4.2 7800 8000 + 14.6 + 13.7 + 0.6 + + 12.8 + 2.0 10400 10000 + 13.1 + 12.3 _ 3.0 + + 12.0 + 2.5 13000 ', 12000 + 13.3 + 12.9 — 3.0 + + 9.8 + 2.8 15600 * 15000 + 15.6 + 15.2 —— 0.1 + + 12.4 + 5.2 19500 18000 + 17.4 + 17.2 + 0.9 + + 12.8 + 5.6 23400 1 20000 + 17.1 + 17.0 + 0.9 + 12.3 + 12.1 + 5.1 26000 * 25000 + 15.0 + 14.7 + 0.6 + 9.9 + 9.6 + 4.0 32500 30000 + 12.4 + 12.1 —— 1.0 + 9.6 + 9.4 + 3.4 39000 40000 + 11.3 + 11.2 — 0.7 + 9.2 + 9.0 + 2.8 52000 + 50000 + 10.1 + 10.0 — 0.8 + 7.8 + 7.8 + 1.6 65000 1 60000 + 9.0 + 8.8 — 1.3 + 7.7 + 7.5 + 1.0 78 000 , 80000 + 7.4 + 7.2 — 1.9 + 6.1 + 6.0 -— 0.6 104000 + 100000 + 6.7 + 6.4 -— 2.1 + 6.0 + 5.7 — 1.0 130000 , 200000 + 5.6 + 5.2 — 0.3 + 5.4 + 5.0 + 0.1 260000 ! 300 000 + 4.7 + 4.5 — 1.2 + 4.4 + 4.2 — 1.1 390 000 ! 400000 + 3.3 + 3.4 —— 2.5 + 3.1 + 3.2 —- 2.4 520000 |
Tabell 9 b. Förändringar på grund av penningvärdeförsämring i den reella skattebelast- ningen(total skatt). Ortsgrupp 111
År 1951 (vid index- stegring 30 %) Skatte- Procentuell beloppen i förändring Total skatt Total skatt kol. 2 ut- sedan 194-6 enligt enligt tryckta i i den reella Årsinkomst nuvarande Årsinkomst utredningens 1951 års pen- skattebe- ordning, förslag, ningvärde lastningen kronor kronor 1 2 3 4 5 6 Gift. 2 000 90 2 600 62 117 _ 47.0 3 000 190 3 900 205 247 _ 17.0 4 000 366 5 200 464 476 _ 2.5 5 000 563 6 500 745 732 + 1.8 6 000 767 7 800 1 028 997 + 3.1 8 000 1 218 10 400 1 592 1583 + 0.6 10 000 1 709 13 000 2 155 2 222 _ 3.0 12 000 2 233 15 600 2 816 2 903 — 3.0 15 000 3 098 19 500 4 024 4 027 — 0.1 18 000 4101 23 400 5 381 5 331 + 0.9 20 000 4 851 26 000 6 360 6 306 + 0.9 25 000 6 938 32 500 9 072 9 019 + 0.6 30 000 9 224 39 000 11 866 11 991 _ 1.0 40 000 13 982 52 000 18 055 18 177 _ 0.7 50 000 19 140 65 000 24 692 24 882 _ 0.8 60 000 24 640 78 000 31 616 32 032 — 1.3 80 000 36 098 104 000 46 046 46 927 _ 1.9 100 000 47 998 130 000 61 078 62 397 _ 2.1 200 000 111 356 260 000 144 287 144 763 _ 0.3 300 000 182 072 390 000 233 792 236 694 — 1.2 400 000 255 072 520 000 323 297 331 594 _ 2.5 Ensamstående. 2 000 117 2 600 174 152 + 14.5 3 000 295 3 900 456 384 + 18.8 4 000 508 5 200 738 660 + 11.8 5 000 739 6 500 1 019 961 + 6.0 6 000 992 7 800 1 344 1 290 + 4.2 8 000 1 550 10 400 2 056 2 015 + 2.0 10 000 2 155 13 000 2 872 2 802 + 2.5 12 000 2 823 15 600 3 772 3 670 + 2.8 15 000 3 833 19 500 5 242 4 983 + 5.2 18 000 4 976 23 400 6 833 6 469 + 5.6 20 000 5 824 26 000 7 955 7 571 + 5.1 25 000 8 039 32 500 10 866 10 451 + 4.0 30 000 10 339 39 000 13 895 13 441 + 3.4 40 000 15 233 52 000 20 360 19 803 + 2.8 50 000 20 527 65 000 27 112 26 685 + 1.6 60 000 26 027 78 000 34166 33 835 + 1.0 80 000 37 621 104 000 48 596 48 907 _ 0.6 100 000 49 521 130 000 63 717 64 377 _ 1.0 200 000 113 015 260 000 147 104 146 920 —: 0.1 300 000 184 003 390 000 236 609 239 204 _ 1.1 400 000 257 003 520 000 326 114 334 104 _ 2.4
Statens offentliga
Systematisk förteckning
Alimi'in lagstiftning. llittsskipning. Flingri'ird.
Förslag till naturskyddsleg m. m. [5] Betänkande med förslag till ny ligofredslagstiftning. [20] Förslag till sjömanslag m. m. [22] Förslag till lagstiftning om förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområde-n. 140] Betänkande med förslag till utlänningslag m. m. [42]
Statsförfnttning.
Principer för dyrortsgrupperingen. ['l] Promemoria med förslag till allmän verksstadga. [12] Betänkande med förslag till förordning angående upphand- ling och arbeten för statens behov m. m. [18]
Allmän statsförvaltning.
Kommunalförvnltning.
Statens och kommunernas ilnansvisen.
1914 års allmänna skattekommitté. 5. Betänkande angående studiekostnaders behandling i heskattningshlinseende. [18] Betänkande med iörslag rörande utformningen av åtgärder—för ökad skutteiinansiering av kommunala investeringar. [24] 1949 års skalieutredning. Betänkande angående den statliga direkta beskattningen. [51]
Politl. Betänkande angående polis- och :lklagarväsendets organisa-
tion. SOS. Samhällets olycksfalis— och säkerhetstjänst. [10] Kejnelrommissionens utredning. [21] Den utomprocessuella råttahjiilpsn åt mindre bemedlade. [81] 1944 års nykterhetskommitté. l. Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan. [43] 2. Verkan på. den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt. [44]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Statsmaktema och tolkhushtllningen under den till följd av stor-maktskriget 1989 inträdda krisen. Del 10. Tiden juli 1948—juni 1950 jämte sukregister till delarna 1—10. [11] Daghem och förskolor. Betänkande om barnstngor och barn- tillsyn. [15] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 6. Redo- görelse för arbetsstudier vid kroppssj ukhusens vårdavdel- ningar m. m. 17 Socialvårdskommitténs betänkande. 18. Utredning och för- slag angående begravningahjiilpsiörslikring. [28] 19. Utred- ning och förslag angående yrkesskadeförslikringslag. [25] Ekonomiskt ldngridsprogram 1961—1955. [30] Ung/lumen möt-er samhallet. Ungdomsvdrdskonnnitténs sint- betlinkande. [41] 1950 års folkpensionsrevision. Avdragsregler och bostads- tillägg. [45] Anstalisvårdades rlitt till folkpension in. 111. [47]
Hilso- och sjukvård.
Vatten- och avloppsfrågan. [26] Betänkande angående omorganisation av apoteksväsendet i riket m. m. [84] Den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande. [50]
Allmänt näringsväsen;
Näringslivets lokalisering. [6] Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. [14] Konkurrensbegrllnsning. Betänkande med förslag till lag om skydd mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Del 1. [27] Del 2. Bilagor. [28] Bränsle och kraft. Orientering rörande Sveriges energiför- sörjning. [32]
(Simorna inom klammer beteckna ntredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
utredningar 1951
Fast egendom. Jordbruk med binär-ingar.
Betänkande angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk. [89]
Vattenvisen. Skogsbruk. Bergnbrak.
industri.
Den svenska byggnadsmaterialmarknadsn. Produktion, di- stribution och prissättning av jord— och stenindustriens material. [86] Skor. [88]
Handel och sjöfart.
Kommunlkatioasviisen.
Förhållandet mellan arbetsuppgifter och lönestlillning vid statens järnvägar. [3] Sjöfartstörbindelsema mellan Gotland och fastlandet. [10] Turisttraiiken från utlandet. [49]
Bank-__ kredit- och penningviiseu.
Försäkringsvison.
Kyrkoväsen. tadervlsningsviscn. Andlig odling i övrigt. Statligt stöd åt svensk illmprodnktion. [1] Antagningen av medlems studerande m. 11. [4] 1945 års universitetsberedning. 6. Den vetenskapliga publice- ringsverksamheten, personal-. institutions och stipendie» frågor m. ni., det akademiska befordringsvlisendet. [9] Filmconsuren. "Betänkande 1. [lll] Skolöverstyrelsens organisation. [29] . 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen. 2._ Högre utbildning av sjuksköterskor m. m. 3. Bpecialutbildning av sjuksköterskor. [83] Arkiv- och biblioteksfilmning. [86]
Universitftgkansiersambetets uppgifter och organisation m. m. il
Betänkande angående skol- och yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshamning. [48]
Förnvarsvisen .
Försvarets personaltjänst. 1. [2] Betlinkande med förslag angående dyttning av Stockholms örlogsbas till Stockholms södra skärgård. [46]
Utrikes ärenden. internationell rätt.
..som Jr? 1 ”vi "b:—Nik]- &